beteckning
stringlengths 6
17
| title
stringlengths 10
404
⌀ | year
int64 0
19.9M
| text
stringlengths 0
1.06M
⌀ | amends
stringlengths 6
14
⌀ | pdf
unknown |
|---|---|---|---|---|---|
1965:123 | null | 1,965 | null | 1947:576 | null |
1965:125 | null | 1,965 | null | 1932:130 | null |
1965:126 | null | 1,965 | null | 1932:131 | null |
1965:127 | null | 1,965 | null | 1930:173 | null |
1965:128 | null | 1,965 | null | 1936:81 | null |
1965:133 | null | 1,965 | null | 1961:265 | null |
1965:136 | Lag (1965:136) om elevhem för vissa rörelsehindrade barn m.fl. | 1,965 | 1 § Landstingskommun skall sörja för att rörelsehindrade eller eljest
fysiskt handikappade barn, som till följd av sitt handikapp eller av
andra särskilda skäl äro i behov av inackordering för att kunna deltaga
i undervisning i grundskola, erhålla inackordering i särskilt elevhem.
Landstingskommun skall även sörja för att rörelsehindrade eller eljest
fysiskt handikappade barn före skolåldern erhålla inackordering i
elevhem, om så erfordras för att bereda barnen den vård och
förskoleundervisning som påkallas av handikappet.
Bestämmelserna i denna lag avse icke handikappade barn, för
vilkas vård eller undervisning särskilda bestämmelser gälla.
2 § Barn, som äro inackorderade i elevhem, skola erhålla den vård som
påkallas av handikappet. Om det erfordras skall förskola finnas vid
elevhem.
3 § Konungen fastställer efter förslag av landstingskommunerna plan över
de elevhem som skola finnas i riket. Vid fastställande av planen må
beaktas att behovet av elevhem i viss omfattning kan vara tillgodosett i
annan ordning.
I planen upptaget elevhem inrättas och drives av den landstingskommun,
för vilken hemmet är avsett, eller, om det är avsett för flera
landstingskommuner, av dessa gemensamt.
4 § Med landstingskommun jämställes vid tillämpningen av denna lag stad
som ej tillhör sådan kommun.
5 § För inackordering, vård eller förskoleundervisning enligt denna lag
må ej uttagas avgift av enskild.
6 § Elevhem står under tillsyn av medicinalstyrelsen. Skolöverstyrelsen
har tillsyn över förskoleundervisning som bedrives vid elevhem.
7 § Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av
Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av medicinalstyrelsen. | null | null |
1965:144 | null | 1,965 | null | 1962:381 | null |
1965:145 | null | 1,965 | null | 1962:382 | null |
1965:146 | null | 1,965 | null | 1962:392 | null |
1965:149 | null | 1,965 | null | 1962:393 | null |
1965:152 | null | 1,965 | null | 1953:272 | null |
1965:154 | null | 1,965 | null | 1964:411 | null |
1965:160 | null | 1,965 | null | 1964:619 | null |
1965:161 | null | 1,965 | null | 1958:563 | null |
1965:168 | null | 1,965 | null | 1950:272 | null |
1965:169 | null | 1,965 | null | 1959:74 | null |
1965:177 | null | 1,965 | null | 1959:157 | null |
1965:196 | null | 1,965 | null | 1908:74 s.1 | null |
1965:197 | null | 1,965 | null | 1917:281 | null |
1965:202 | null | 1,965 | null | 1961:563 | null |
1965:207 | null | 1,965 | null | 1964:635 | null |
1965:21 | Brev (1965:21) till poststyrelsen angående upphävande av vissa bestämmelser om undantag för postverket från gällande trafikförfattningar, m.m. | 1,965 | De bestämmelser om befrielse från kontroll- och särskild
kopplingsbesiktning som meddelats poststyrelsen enligt 1 c) och 2 i
Kungl. Maj:ts brev den 16 mars 1962 (nr 111) angående vissa undantag
för postverket från gällande trafikförfattningar skola upphöra att
gälla.
Fråga om godkännande enligt 4 § dispensbusskungörelsen denna dag (nr
20) av fordon, som omfattas av bestämmelserna i 1 b) nyssnämnda brev,
prövas, såvitt avser beställningstrafik, av länsstyrelsen i det län
där stationsorten är belägen och i annat fall av länsstyrelsen i det
län där fordonet är eller avses bli registrerat. | null | null |
1965:215 | null | 1,965 | null | 1959:264 | null |
1965:219 | null | 1,965 | null | 1955:183 | null |
1965:22 | Brev (1965:22) till järnvägsstyrelsen angående upphävande av vissa bestämmelser om undantag för Statens järnvägar från gällande trafikförfattningar, m.m. | 1,965 | De bestämmelser om befrielse från kontroll- och särskild
kopplingsbesiktning som meddelats järnvägsstyrelsen enligt 1 c) och 2
i Kungl. Maj:ts brev den 16 mars 1962 (nr 112) angående vissa undantag
för statens järnvägar från gällande trafikförfattningar skola upphöra
att gälla.
Fråga om godkännande enligt 4 § dispensbusskungörelsen denna dag (nr
20) av fordon, som omfattas av bestämmelserna i 1 b) nyssnämnda brev,
prövas, såvitt avser beställningstrafik, av länsstyrelsen i det län
där stationsorten är belägen och i annat fall av länsstyrelsen i det
län där fordonet är eller avses bli registrerat. | null | null |
1965:220 | null | 1,965 | null | 1955:416 | null |
1965:221 | null | 1,965 | null | 1956:216 | null |
1965:222 | null | 1,965 | null | 1955:417 | null |
1965:237 | null | 1,965 | null | 1958:652 | null |
1965:24 | null | 1,965 | null | 1962:698 | null |
1965:241 | null | 1,965 | null | 1959:286 | null |
1965:25 | null | 1,965 | null | 1963:243 | null |
1965:259 | null | 1,965 | null | 1938:279 | null |
1965:264 | null | 1,965 | null | 1954:311 | null |
1965:269 | Lag (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. | 1,965 | 1 § Skattesatsen för en kommuns uttag av kommunal inkomstskatt
och en regions uttag av regionskatt samt avgiftssatsen för
uttag av begravningsavgift enligt 9 kap. begravningslagen
(1990:1144) ska bestämmas i förhållande till de av
Skatteverket beräknade sammanlagda beskattningsbara
förvärvsinkomsterna i besluten om slutlig skatt enligt 56 kap.
2 § skatteförfarandelagen (2011:1244) det år skatte- och
avgiftssatserna ska fastställas. Motsvarande gäller vid
bestämmande av avgiftssatsen för ett trossamfunds uttag av
avgift som avses i lagen (1999:291) om avgift till registrerat
trossamfund.
Om enligt 11 kap. 11 § andra stycket kommunallagen (2017:725)
någon annan skatte- eller avgiftssats slutligt fastställts än
den som har bestämts tidigare, ska den nya skatte- eller
avgiftssatsen om möjligt bestämmas med hänsyn till de
sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsterna i besluten om
slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen det år
skatte- eller avgiftssatsen ska fastställas. Lag (2019:845).
2 § Har upphävts genom lag (1979:1161).
3 § Skatteverket ska senast den 8 mars till kommuner och
regioner redovisa den skatt för det föregående året som
tillkommer kommunen eller regionen. Regeringen meddelar
närmare föreskrifter om sådan redovisning.
Skatteverket ska senast den 10 september varje år lämna
kommuner och regioner uppgift om den beräknade sammanlagda
beskattningsbara förvärvsinkomsten som avses i 1 § första
stycket.
Skatteverket ska i fråga om avgifter till trossamfund lämna
redovisning och uppgifter motsvarande dem som anges i första
och andra styckena till Svenska kyrkan och andra registrerade
trossamfund, som enligt lagen (1999:291) om avgift till
registrerat trossamfund har beviljats statlig hjälp med att ta
in avgifterna. Skatteverket ska lämna motsvarande redovisning
och uppgifter i fråga om begravningsavgift enligt
begravningslagen (1990:1144) till den församling, kyrkliga
samfällighet eller kommun som är huvudman för
begravningsverksamheten. För den begravningsverksamhet som
bedrivs under huvudmannaskap av en församling eller kyrklig
samfällighet ska dock uppgifter som anges i andra stycket
lämnas till Kammarkollegiet och avse den beräknade sammanlagda
beskattningsbara förvärvsinkomsten i samtliga huvudmäns
förvaltningsområden. För sådan begravningsverksamhet ska
Skatteverket senast den 10 september varje år också lämna
uppgift till Kammarkollegiet om beräknad avräkning enligt
4 a § andra stycket för samtliga huvudmän det följande
beskattningsåret.
Skatteverket ska till kommuner lämna motsvarande redovisning
som anges i första stycket i fråga om fastighetsavgiftsmedel.
Senast samma dag ska Skatteverket till kommuner också lämna
uppgift om de sammanlagda fastighetsavgifterna i kommunen
enligt Skatteverkets senaste beslut om slutlig skatt enligt
56 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:1244). Lag (2023:446).
3 a § När en kommun eller en region har fastställt budgeten,
ska kommunstyrelsen respektive regionstyrelsen genast
underrätta Skatteverket om den skattesats som har bestämts för
det följande året.
Om skattesatsen inte har fastställts före oktober månads
utgång, ska styrelsen genast underrätta Skatteverket om
styrelsens förslag till skattesats. Har någon annan skattesats
än den föreslagna fastställts, ska styrelsen genast underrätta
Skatteverket om den fastställda skattesatsen. Om budgeten inte
har fastställts före november månads utgång, ska, så snart
skattesatsen för den preliminära skatten har fastställts,
Skatteverket underrättas om skattesatsen.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även
underrättelse om avgiftssats enligt begravningslagen
(1990:1144). Lag (2019:845).
3 b § Har upphävts genom lag (1999:298).
4 § Det som sägs i denna paragraf om kommuner och
kommunalskattemedel tillämpas också i fråga om regioner och
regioners skattemedel samt kommuners begravningsavgiftsmedel.
I fråga om slutavräkning av begravningsavgiftsmedel gäller
dock i stället bestämmelserna i sjätte stycket.
En kommun har rätt att under visst år (beskattningsåret) av
staten uppbära preliminära kommunalskattemedel med ett belopp
som motsvarar produkten av de sammanlagda beskattningsbara
förvärvsinkomsterna i kommunen enligt Skatteverkets beslut om
slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen
(2011:1244) i fråga om kommunal inkomstskatt (skatteunderlaget)
året före beskattningsåret, den skattesats som har
beslutats för beskattningsåret och de uppräkningsfaktorer
enligt tredje stycket som har fastställts senast i september
året före beskattningsåret. En kommun har också rätt att under
visst år (avgiftsåret) av staten uppbära fastighetsavgiftsmedel
med belopp som motsvarar vad kommunen haft rätt att
uppbära i sådana medel närmast föregående år med justering för
skillnaden mellan de sammanlagda fastighetsavgifterna i
kommunen enligt Skatteverkets beslut om slutlig skatt enligt
56 kap. 2 § skatteförfarandelagen året före avgiftsåret och
motsvarande summa andra året före avgiftsåret.
Senast i september varje år ska regeringen, eller den
myndighet regeringen bestämmer, fastställa två
uppräkningsfaktorer som ska svara mot den uppskattade
procentuella förändringen av skatteunderlaget i riket. Den ena
ska avse förändringen mellan andra och första året före
beskattningsåret. Den andra ska avse förändringen mellan året
före beskattningsåret och beskattningsåret. Under år då
riksdagsval hålls i september, får regeringen dock ändra redan
fastställda uppräkningsfaktorer. Detta ska ske senast en vecka
efter att regeringen avlämnat budgetpropositionen.
Innan Skatteverket betalar ut kommunalskattemedel och
fastighetsavgiftsmedel till kommunerna ska avräkning och
tillägg för bidrag göras enligt 19 § lagen (2004:773) om
kommunalekonomisk utjämning och 6 § lagen (2008:342) om
utjämning av kostnader för stöd och service till vissa
funktionshindrade. Vidare ska avräkning göras enligt
62 kap. 10 § skatteförfarandelagen. Det belopp som framkommer
ska betalas ut med en tolftedel per månad den tredje vardagen
räknat från den 17 i månaden, varvid dag som enligt 2 § lagen
(1930:173) om beräkning av lagstadgad tid jämställs med allmän
helgdag inte ska medräknas. Är kommunens fordran inte uträknad
vid utbetalningstillfällena i månaderna januari och februari,
ska utbetalningarna dessa månader grundas på samma belopp som
utbetalningen i december månad det föregående året. När
särskilda skäl föranleder det får Skatteverket dock förordna
att utbetalningen ska grundas på ett annat belopp. Om något av
de belopp som utbetalningen i månaderna januari, februari och
mars grundats på inte motsvarar en tolftedel av kommunens
fordran, ska den jämkning som föranleds av detta ske i fråga
om utbetalningen i april eller, om det är fråga om ett större
belopp, fördelas på utbetalningarna i april, maj och juni
månader.
En slutavräkning av kommunalskattemedlen ska ske när besluten
om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen
under året efter beskattningsåret har fattats. Därvid ska en
kommun som inte ingår i en region behandlas som om den även
utgjorde en region. Produkten av skatteunderlaget enligt
besluten om slutlig skatt och den skattesats som har beslutats
för beskattningsåret utgör de slutliga kommunalskattemedlen.
Om summan av dessa överstiger summan av de preliminära
kommunalskattemedlen enligt andra stycket ska skillnaden
betalas ut till kommunerna med ett enhetligt belopp per
invånare den 1 november året före beskattningsåret. I motsatt
fall ska skillnaden återbetalas av kommunerna med ett
enhetligt belopp per invånare den 1 november året före
beskattningsåret. Utbetalning eller återbetalning ska göras i
januari andra året efter beskattningsåret.
En slutavräkning av kommunens begravningsavgiftsmedel ska ske
när besluten om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 §
skatteförfarandelagen under året efter beskattningsåret har
fattats. Produkten av skatteunderlaget enligt besluten om
slutlig skatt och den avgiftssats för begravningsavgiften som
har beslutats för beskattningsåret utgör de slutliga
begravningsavgiftsmedlen. Om dessa överstiger de preliminära
begravningsavgiftsmedlen enligt andra stycket ska skillnaden
betalas ut till kommunen. I motsatt fall ska skillnaden
återbetalas av kommunen. Utbetalning eller återbetalning ska
göras i januari andra året efter beskattningsåret.
Lag (2019:845).
4 a § Ett registrerat trossamfund som avses i lagen (1999:291)
om avgift till registrerat trossamfund är berättigat att under
visst år (avgiftsåret) av staten uppbära avgift som avses i
den lagen med belopp som motsvarar vad som skulle utgå på
grundval av de sammanlagda beskattningsbara
förvärvsinkomsterna för de avgiftsskyldiga i trossamfundet
enligt Skatteverkets beslut om slutlig skatt enligt
56 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:1244) som fattades
året före avgiftsåret, beräknat efter den eller de
avgiftssatser som har bestämts för andra året före
avgiftsåret.
Ett trossamfund som avses i första stycket är berättigat att
under ett visst år av staten såsom förskott uppbära ett belopp
som motsvarar produkten av den eller de avgiftssatser som har
beslutats för året och de sammanlagda beskattningsbara
förvärvsinkomster som har fastställts för de avgiftsskyldiga
enligt Skatteverkets beslut om slutlig skatt enligt
56 kap. 2 § skatteförfarandelagen som fattades det föregående
året i fråga om kommunal inkomstskatt. Förskottet räknas av
mot de avgifter som trossamfundet har rätt att uppbära av
staten på grundval av besluten om slutlig skatt under året
efter det att förskottet enligt bestämmelserna i tredje
stycket betalas ut.
Det belopp som vid ingången av ett år utgör trossamfundets
fordran hos staten enligt denna paragraf ska Skatteverket
under samma år betala ut till trossamfundet med en tolftedel
per månad den tredje vardagen räknat från den 17 i månaden.
Vardagar som enligt 2 § lagen (1930:173) om beräkning av
lagstadgad tid jämställs med allmän helgdag ska inte räknas
med. Om trossamfundets fordran inte har räknats ut vid
utbetalningstillfällena i januari och februari, ska samma
belopp som betalades ut i december det föregående året betalas
ut vid dessa tillfällen. När det finns särskilda skäl får
Skatteverket dock besluta att ett annat belopp ska betalas ut.
Om något av de belopp som betalades ut i januari och februari
inte motsvarar en tolftedel av trossamfundets fordran, ska det
belopp som betalas ut i mars jämkas.
Bestämmelserna om avgift till ett registrerat trossamfund
tillämpas på motsvarande sätt i fråga om begravningsavgift
enligt begravningslagen (1990:1144). Det som sägs om
trossamfund ska dock i stället gälla den församling eller
kyrkliga samfällighet som är huvudman för
begravningsverksamheten. Varje huvudman är berättigad att
uppbära den del av de totala avgiftsintäkterna som motsvarar
huvudmannens andel av de totala kostnaderna för
begravningsverksamheten enligt de uppgifter om andelen som
Kammarkollegiet har lämnat för det år när förskott respektive
avgift betalas ut. Om avgiften är lägre än det förskott som
betalats ut andra året före avgiftsåret, ska mellanskillnaden
räknas av mot varje huvudmans del av de totala
avgiftsintäkterna med ett belopp som motsvarar huvudmannens
andel av de totala kostnaderna för begravningsverksamheten
under avgiftsåret. Lag (2023:446).
5 § Finner Skatteverket på grund av anmärkning eller eljest
att av verket meddelat beslut enligt denna lag blivit uppenbart
oriktigt till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant
förbiseende, skall verket meddela beslut om rättelse.
Lag (2003:679).
6 § Skatteverkets beslut enligt denna lag får överklagas hos
regeringen. Lag (2003:679).
Övergångsbestämmelser
1985:534
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985. De nya bestämmelserna i 4 §
första stycket och 4 a § första stycket tillämpas första gången i fråga
om 1986 års taxering. Beslut som meddelas efter utgången av år 1987
angående taxering till kommunal inkomstskatt tidigare år än 1986 skall
beaktas bara om ändringen av den beskattningsbara inkomsten överstiger
100 000 kronor.
1987:564
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987. Intill den 1 januari 1988
skall dock hänvisningen i 4 § femte stycket till 8 § lagen (1987:560)
om skatteutjämningsavgift avse 8 § lagen (1985:533) om
skatteutjämningsavgift.
1988:493
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988. Intill den 1 januari 1989
skall dock hänvisningen i 1 § första stycket avse lagen (1979:362) om
skatteutjämningsbidrag.
1990:353
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Bestämmelserna i 4 § första
och tredje styckena samt 4 a § första och tredje styckena tillämpas från
och med den 1 januari 1992.
1995:1519
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om utbetalning av kommunalskattemedel för
år 1995 och tidigare år.
1997:514
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från
och med februari 1998.
1999:298
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1999 och tillämpas
första gången i fråga om skatt eller avgift som avser
beskattningsåret 2000.
2. En slutavräkning av församlingsskattemedlen för
beskattningsåren 1998 och 1999 skall ske när den årliga
taxeringen under året efter beskattningsåret har avslutats. Om
det förskott som en församling uppburit för beskattningsåren
vid avräkning understiger vad församlingen har rätt att uppbära
enligt 4 a § i dess äldre lydelse skall skillnaden betalas ut
till församlingen. I motsatt fall skall skillnaden återbetalas
av församlingen. Utbetalningen eller återbetalning skall göras
under andra året efter beskattningsåret med en tolftedel per
månad.
1999:1238
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas
första gången i fråga om 2002 års taxering. De nya
bestämmelserna i 3 § tredje stycket och 4 a § tredje stycket
tillämpas dock från ikraftträdandet.
2002:673
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003 och tillämpas
första gången i fråga om kommunalskattemedel för januari 2003.
2003:679
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.
2. Rättelse enligt 5 § av skattemyndighets beslut skall efter
ikraftträdandet göras av Skatteverket.
3. Äldre föreskrifter i 6 § gäller fortfarande för överklagande
av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
2003:888
Denna lag träder i kraft den 1 mars 2004 och tillämpas första
gången i fråga om kommunalskattemedel för mars 2004.
2007:1414
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.
2. Bestämmelserna i 3 § fjärde stycket tillämpas första gången
i fråga om Skatteverkets redovisning för fastighetsavgiftsmedel
som tillkommer kommuner 2008 och i övrigt för
fastighetsavgifter för 2008. Bestämmelsen i 4 § andra stycket
andra meningen tillämpas första gången för avgiftsåret 2011.
2011:1300
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för 2013 och tidigare
års taxeringar.
3. Vid beräkning av fastighetsavgiftsmedel för avgiftsåret 2015
ska Skatteverkets beslut enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen
(1990:324) vid årlig taxering anses som beslut om slutlig skatt
enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:1244).
4. Sådant förskott som avses i 4 a § andra stycket för åren
2013 och 2014 avräknas med tillämpning av 4 a § andra stycket i
dess nya lydelse.
2013:377
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.
2. Bestämmelserna i 4 a § i sin nya lydelse tillämpas första
gången i fråga om begravningsavgifter och förskott på dessa
för år 2017.
2023:446
1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2023.
2. Bestämmelserna i 3 och 4 a §§ i den nya lydelsen tillämpas
första gången i fråga om begravningsavgifter och förskott som
betalas ut från och med den 1 januari 2024. | null | null |
1965:273 | Kungörelse (1965:273) om resedokument för vissa statslösa personer | 1,965 | Kungl. Maj:t har, sedan Sverige den 18 december 1964 ratificerat Förenta
Nationernas konvention den 28 september 1954 angående statslösa
personers rättsliga ställning, uppdragit åt statens utlänningskommission
att i fall som avses i artikel 28 av konventionen utfärda särskild
legitimationshandling för utrikes resa (resedokument). Förlängning av
giltighetstiden för resedokument må beviljas av kommissionen eller,
efter dess bemyndigande, av vederbörande tjänsteman vid svensk
beskickning eller lönat svenskt konsulat eller av olönad svensk konsul
som ministern för utrikes ärendena förklarat behörig att meddela
visering. Bestämmelserna i nämnda konvention skola iakttagas, när
resedokument utfärdas eller dess giltighetstid förlänges.
Utlänningskommissionen utfärdar de föreskrifter som behövas för
tillämpning av denna kungörelse. | null | null |
1965:276 | Lag (1965:276) om inskränkning i rätten att föra talan mot offentlig arbetsgivares beslut | 1,965 | Arbetstagare får ej anföra besvär mot offentlig arbetsgivares beslut
rörande hans arbets- eller anställningsvillkor, om talan i saken skall
handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
Genom första stycket inskränkes dock ej rätt att anföra besvär mot
offentlig arbetsgivares beslut i fråga som enligt avtal skall avgöras
av arbetsgivaren. Lag (1974:1011). | null | null |
1965:280 | null | 1,965 | null | 1962:700 | null |
1965:29 | Förordning (1965:29) om skattefrihet för ersättning till offer för nationalsocialistisk förföljelse | 1,965 | Kungl. Maj:t har, i överensstämmelse med riksdagens beslut, funnit
gott förordna som följer.
Ersättning, som utgått på grund av särskild lagstiftning i främmande
stat om ersättning till offer för nationalsocialistisk förföljelse,
eller ersättning av medel, vilka Förbundsrepubliken Tyskland
överlämnat till annan stat till förmån för dem som utsatts för sådan
förföljelse, skall vid taxering till statlig eller kommunal
inkomstskatt icke utgöra skattepliktig inkomst för mottagaren. | null | null |
1965:31 | null | 1,965 | null | 1947:529 | null |
1965:38 | Kungörelse (1965:38) om tillämpning av avtal den 23 mars 1939 mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser angående ömsesidig handräckning beträffande inkomst- och andra skatter | 1,965 | Sedan Sverige och Amerikas Förenta Stater den 22 oktober 1963 slutit
tilläggsavtal till avtalet den 23 mars 1939 mellan samma stater för
undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser
angående ömsesidig handräckning beträffande inkomst- och andra skatter,
har Kungl. Maj:t -- med stöd av 72 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370), 20 § 3 mom. lagen den 26 juli 1947 (nr 576) om
statlig inkomstskatt samt 20 § 3 mom. lagen samma dag (nr 577) om
statlig förmögenhetsskatt -- funnit gott förordna som följer.
Avtalet den 23 mars 1939, vars genom tilläggsavtalet ändrade lydelse
framgår av /k/ bilaga 1 /-k/ till denna kungörelse, skall lända till
efterrättelse för Sveriges del. Vid tillämpningen av avtalet skola
iakttagas den mellan behöriga myndigheter i de avtalsslutande staterna
träffade överenskommelse och de anvisningar som äro fogade till
kungörelsen såsom /k/ bilaga 2 /-k/ och /k/ 3 /-k/.
Även om enligt avtalet endast viss del av en i Sverige bosatt
skattskyldigs inkomst eller förmögenhet skall taxeras här i riket,
skall den skattskyldige likväl lämna alla de uppgifter till ledning för
taxeringen som han eljest varit skyldig att lämna. (Jämför 1974:770
ö.b. och 1974:859 ö.b.) | null | null |
1965:388 | null | 1,965 | null | 1959:287 | null |
1965:389 | null | 1,965 | null | 1959:419 | null |
1965:391 | null | 1,965 | null | 1959:290 | null |
1965:40 | Kungörelse (1965:40) om uttagande i vissa fall av ogulden skatt på utdelning från företag i Amerikas Förenta Stater | 1,965 | Kungl. Maj:t -- som förut denna dag utfärdat kungörelse (nr 38) om
tillämpning av avtal den 23 mars 1939 mellan Sverige och Amerikas
Förenta Stater för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande
av bestämmelser angående ömsesidig handräckning beträffande inkomst-
och andra skatter -- har, med stöd av lagen den 15 juni 1935 (nr 315)
angående uttagande i vissa fall av ogulden utländsk utskyld eller
allmän avgift, funnit gott förordna som följer.
1 § Uppbär någon här i riket för annans räkning utdelning på aktie
eller andel i bolag eller annan juridisk person i Amerikas Förenta
Stater och har amerikansk källskatt för utdelningen med tillämpning av
avtalet den 23 mars 1939 mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater
uttagits med nedsatt belopp, skall den som uppbär utdelningen när
denna utbetalas till den utdelningsberättigade verkställa avdrag för
ogulden amerikansk källskatt på utdelningen i enlighet med
bestämmelserna i denna kungörelse.
Bestämmelserna i denna kunngörelse om utbetalning av utdelning gälla
även när utdelning tillgodoföres den utdelningsberättigade på annat
sätt.
2 § Skyldighet att verkställa skatteavdrag enligt 1 § föreligger icke,
om det är uppenbart att, när utdelningen blev tillgänglig för
lyftning, den för vars räkning utdelningen uppburits, enligt avtalet
var berättigad till nedsättning av amerikansk källskatt på
utdelningen.
3 § I annat fall än som avses i 2 § skall skatteavdrag enligt 1 § ske
med ett belopp som tillsammans med tidigare verkställt avdrag för
amerikansk källskatt på utdelningen motsvarar 30 procent av
utdelningens bruttobelopp räknat i svenska kronor. Skatteavdrag skall
dock ej ske om avdragsbeloppet skulle understiga en krona.
4 § När skatteavdrag enligt 1 § verkställes, skall den
utdelningsberättigade tillställas avräkningsnota på det belopp som
innehållits genom skatteavdrag.
Avräkningsnota skall avfattas på blankett enligt formulär som
riksskatteverket fastställer. Kungörelse (1972:544).
5 § Amerikansk källskatt, som innehållits genom skatteavdrag enligt 1
§, skall inbetalas till riksskatteverket genom insättning på särskilt
postgirokonto inom en månad från det skatteavdraget verkställts. Inom
samma tid skall avskrift i två exemplar av avräkningsnota enligt 4 §
tillställas riksskatteverket. Kungörelse (1972:544).
6 § Visar någon att skatteavdrag verkställts ehuru rätt till
nedsättning av amerikansk källskatt på utdelningen föreligger enligt
avtalet eller att i annat fall avdrag skett med för högt belopp, skall
det för mycket innehållna beloppet restitueras på ansökan av den
utdelningsberättigade.
7 § Ansökan om restitution enligt 6 § prövas av riksskatteverket.
Kungörelse (1972:544).
8 § Ansökan om restitution göres skriftligen av den
utdelningsberättigade. Ansökningshandlingen skall ha kommit in till
riksskatteverket före utgången av femte kalenderåret efter det då
skatteavdraget verkställdes. Vid ansökningshandlingen fogas den i 4 §
angivna avräkningsnotan i original eller bestyrkt avskrift samt
redogörelse för omständigheterna i ärendet. Kungörelse (1972:544).
9 § Talan mot riksskatteverkets beslut i ärende om restitution enligt
denna kungörelse föres av den utdelningsberättigade i den ordning som
anges i kupongskatteförordningen (1970:624). Kungörelse (1972:544).
10 § Bifalles ansökan om restitution, skall riksskatteverket
tillställa den utdelningsberättigade det belopp som tillkommer honom.
På restituerat belopp utgår icke ränta. Kungörelse (1972:544).
11 § Skattebelopp som inbetalats till riksskatteverket enligt 5 § och
icke tagits i anspråk för restitution skall senast en månad efter
utgången av den i 8 § angivna tiden för ansökan om restitution eller
efter det beslut i anledning av sådan ansökan vunnit laga kraft av
verket sändas till Director of International Operations, Internal
Revenue Service, Washington, D. C., 20225 USA. Kungörelse (1972:544).
12 § Utbetalar den, som är skyldig verkställa skatteavdrag enligt
denna kungörelse, utdelning utan att denna minskats med föreskrivet
belopp och sker detta uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är
ringa, dömes till dagsböter.
Den som underlåter att lämna avräkningsnota enligt 4 §, dömes till
böter, högst femhundra kronor.
13 § Underlåter någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet att inom
föreskriven tid inbetala innehållet skattebelopp till riksskatteverket
eller lämnar någon i handling som avses i 8 § uppsåtligen oriktig
uppgift ägnad att leda till restitution av skatt för honom eller den
han företräder, dömes, om ej gärningen är belagd med straff i
brottsbalken, till böter eller fängelse i högst sex månader.
Kungörelse (1972:544). | null | null |
1965:42 | null | 1,965 | null | 1948:472 | null |
1965:43 | null | 1,965 | null | 1958:215 | null |
1965:44 | null | 1,965 | null | 1964:618 | null |
1965:444 | null | 1,965 | null | 1934:437 | null |
1965:447 | null | 1,965 | null | 1948:691 | null |
1965:45 | null | 1,965 | null | 1810:0926 | null |
1965:459 | Förordning (1965:459) om grupplivförsäkring åt deltagare i arbetsmarknadsutbildning m.fl. | 1,965 | 1 § Staten meddelar enligt bestämmelserna i denna förordning
grupplivförsäkring för dödsfall åt den som
a) deltager i arbetsmarknadsutbildning enligt arbetsmarknadskungörelsen
(1966:368),
b) är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut. Förordning (1981:347).
2 § Försäkringsavtalet mellan staten och den enskilde anses slutet genom
att denne antas till arbetsmarknadsutbildningen eller skrivs in vid
arbetsmarknadsinstitutet och har det innehåll som vid varje tidpunkt
framgår av denna förordning.
Premiebetalning anses ske genom deltagande i arbetsmarknadsutbildningen
eller den yrkesinriktade rehabiliteringen. Förordning (1981:347).
3 § Statens löne- och pensionsverk företräder staten i ärenden rörande
grupplivförsäkring enligt denna förordning och handlägger sådana ärenden
i den mån de ej skola handläggas av statens grupplivnämnd. Förordning
(1981:347).
4 § Försäkringsskydd föreligger för den som deltar i
arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering så länge
denna pågår och utbildningsbidrag utgår.
Den som har rätt till hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring, när han antas till
arbetsmarknadsutbildning eller skrivs in vid arbetsmarknadsinstitut,
omfattas dock inte av försäkringsskydd så länge han är berättigad till
sådan förmån. Förordning (1981:347).
5 § Försäkringsskydd gäller även vid frånvaro från
arbetsmarknadsutbildningen eller den yrkesinriktade rehabiliteringen,
oavsett om utbildningsbidrag utgår, när frånvaron beror på
a) sjukdom eller olycksfall som medför arbetsoförmåga eller annat hinder
att deltaga i utbildningen eller rehabiliteringen,
b) havandeskap eller barnsbörd,
c) beviljad ledighet eller permission.
För försäkringsskydd i fall som avses under a) kräves att
arbetsoförmågan eller hindret styrkes genom intyg från allmän
försäkringskassa eller läkare. Grupplivnämnden må dock medgiva
försäkringsskydd även om sådant intyg ej företetts. Förordning
(1981:347).
6 § För den som har deltagit i arbetsmarknadsutbildning eller
yrkesinriktad rehabilitering och därvid varit närvarande under minst fem
dagar i följd och för vilken försäkringsskydd finns när utbildningen
eller rehabiliteringen upphör fortfar försäkringsskyddet att gälla i
följande fall.
a) Under arbetsoförmåga på grund av sjukdom eller olycksfall gäller
försäkringsskyddet om denna arbetsoförmåga förelåg, när den försäkrade
slutade utbildningen eller rehabiliteringen eller uppstått under tid, då
försäkringsskyddet gäller enligt bestämmelse nedan under b)-d). För
fortsatt försäkringsskydd krävs att arbetsoförmågan styrks genom intyg
från allmän försäkringskassa eller läkare. Grupplivnämnden får dock
medge försäkringsskydd även om sådant intyg inte företetts. Varar
arbetsoförmågan mer än ett år, skall den försäkrade varje kalenderår
efter det år då arbetsoförmågan uppstod anmäla till statens löne- och
pensionsverk att försäkrigsskyddet alltjämt skall vara i kraft, om
grupplivnämnden inte befriat honom från sådan anmälningsskyldighet.
Fullgörs inte anmälningsskyldighet, får nämnden besluta att
försäkringsskyddet upphör. Den försäkrade skall vid anmälan förebringa
sådan utredning om sin arbetsförmåga och sina anställningsförhållanden
som är av betydelse för bedömningen av rätten till fortsatt
försäkringsskydd.
b) Under de 104 veckorna närmast efter det att den försäkrade slutat
utbildningen eller rehabiliteringen gäller försäkringsskyddet så länge
han är arbetslös och söker arbete, dock längst så många veckor som
utbildningen eller rehabiliteringen pågått. För fortsatt
försäkringsskydd krävs att det genom intyg från arbetsförmedling eller
erkänd arbetslöshetskassa styrks att den försäkrade varit arbetslös och
sökt arbete. Grupplivnämnden får dock medge försäkringsskydd även om
sådant intyg inte företetts. I tiden för utbildningen eller
rehabiliteringen medräknas inte kalendervecka under vilken utbildningen
eller rehabiliteringen pågått mindre än fem dagar.
c) Har den försäkrade beviljats hel förtidspension enligt 7 kap. 1 §
andra stycket eller 13 kap. 1 § första stycket andra punkten lagen
(1962:381) om allmän försäkring gäller försäkringsskyddet under den tid
pensionen utgår om skyddet förelåg vid pensionstidens början.
d) Under anställning som ej är förenad med motsvarande skydd gäller
försäkringsskyddet lika länge som om den försäkrade varit arbetslös.
Grupplivnämnden får besluta att anställning skall jämställas med
arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering, som avses i
denna förordning, vid beräknande av varaktigheten av sådan utbildning
eller rehabilitering. Förordning (1981:347).
7 § Bosätter sig den som åtnjuter försäkringsskydd enligt 6 § utomlands,
träder försäkringsskyddet ur kraft. Grupplivnämnden må dock medge
undantag härifrån, om särskilda skäl föreligga. Kungörelse (1970:378).
8 § Vid krigstillstånd i Sverige gäller lagen den 30 april 1959 (nr 118)
om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring i fråga om
försäkringsgivarens ansvarighet (krigsansvarighet).
För försäkring som meddelats efter krigstillståndets inträdande eller
inom tre månader dessförinnan är försäkringsgivare fri från
krigsansvarighet, om regeringen med stöd av 3 § nämnda lag förordnat
härom. Förordning (1975:234).
9 § Vid den försäkrades dödsfall utgår försäkringsbelopp enligt 17-19 §§
reglementet (1962:698) angående statens grupplivförsäkring, om följande
villkor äro uppfyllda, nämligen
att den avlidne uppnått 18 men ej 67 års ålder,
att han under minst fem dagar i följd varit närvarande vid
arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering, som
han hänvisats att utföra under minst 16 timmar veckan,
att han alltjämt deltog i arbetsmarknadsutbildningen eller
rehabiliteringen eller, om så inte var fallet, likväl åtnjöt
försäkringsskydd enligt 5 eller 6 §. Förordning (1981:347).
9 a § upphävd genom förordning (1981:347).
10 § Avlider den försäkrade innan han fyllt 18 år men äro övriga villkor
enligt 9 § uppfyllda, äger 20 § reglementet (1962:698) angående statens
grupplivförsäkring motsvarande tillämpning.
Avlider den försäkrade innan han fyllt 67 år men utgår icke
försäkringsbelopp enligt 17-20 a §§ reglementet, utgår begravningshjälp
med belopp som anges i 21 § första stycket reglementet. Förordning
(1976:553).
11 § upphävd genom förordning (1981:347).
12 § Bestämmelserna i reglementet angående statens grupplivförsäkring om
rätt till försäkringsbelopp vid makes frånfälle,
förmånstagareförordnande, utbetalning av försäkringsbelopp, inskränkning
i rätten att förfoga över försäkringen, prövning av frågor om
försäkringsbelopp m.m. och reglementets tillämplighet m.m. äga
motsvarande tillämpning på grupplivförsäkring enligt denna förordning.
Förordning (1979:1099).
13 § Gäller för den som åtnjuter färsäkringsskydd enligt denna
förordning annan av arbetsgivare bekostad grupplivförsäkring med
väsentligen samma försäkringsvillkor som för statens grupplivförsäkring,
utgår av försäkringsförmån enligt denna förordning endast det belopp
varmed sådan förmån överstiger förmån enligt den andra försäkringen.
I övrigt skola bestämmelserna i reglementet angående statens
grupplivförsäkring om samordning med annan tjänstegrupplivförsäkring äga
motsvarande tillämpning på grupplivförsäkring enligt denna förordning.
Förordning (1979:1099).
Övergångsbestämmelser
1970:378
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1970. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande beträffande försäkringsfall som inträffat före
kungörelsens ikraftträdande. De nya bestämmelserna i 6 §, såvitt avser
försäkringsskyddets varaktighet, tillämpas dock för tid från och med den
1 oktober 1969 och de nya bestämmelserna i 1, 9 och 10 §§ för tid från
och med den 1 januari 1970.
1972:161
Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling. Bestämmelserna i 6 § b och 9 § i sin nya lydelse
tillämpas dock även för försäkringsfall som inträffat under år 1972 före
kungörelsens ikraftträdande.
1975:234
Denna förordning träder i kraft en vecka efter den dag, då förordningen
enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.
Bestämmelserna i sin äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om
försäkringsfall som inträffat före utgången av år 1974. Bestämmelserna i
sin nya lydelse tillämpas även på försäkringsfall som inträffat före
förordningens ikraftträdande men efter utgången av år 1974.
1976:553
Denna förordning träder i kraft en vecka efter den dag, då förordningen
enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.
Bestämmelserna i sin äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om
försäkringsfall som inträffat före utgången av år 1975. Bestämmelserna i
sin nya lydelse tillämpas även på försäkringsfall som inträffat före
förordningens ikraftträdande men efter utgången av år 1975.
1981:347
Denna förordning träder i kraft två veckor efter den dag, då
förordningen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
1. försäkringsfall som har inträffat före ikraftträdandet,
2. den som har gått över från sysselsättnig i arkivarbete eller
musikerhjälp till anställning med lönebidrag utan att omfattas av
tjänstegrupplivförsäkring i den anställningen.
3. försäkringsskydd enligt 6 § för den som har varit sysselsatt i
statligt arkivarbete eller musikerhjälp och som inte har fått erbjudande
om att gå över till anställning med lönebidrag.
1988:244
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1988, då förordningen
(1965:459) om grupplivförsäkring åt deltagare i arbetsmarknadsutbildning
m. fl. skall upphöra att gälla.
2. Den gamla förordningen gäller fortfarande i fråga om försäkringsfall
som har inträffat före utgången av maj 1988.
3. Den som har försäkringsskydd enligt den gamla förordningen när den
nya förordningen träder i kraft får försäkringsskydd enligt den senare
även om han inte uppfyller villkoren i 4 och 5 §§.
4. Med försäkringsgrundande tid enligt den nya förordningen jämställs
sådan tid före ikraftträdandet i vilken den försäkrade haft
försäkringsskydd enligt den gamla förordningen.
5. Förordnande till förmån för make gäller även under hemskillnad eller
betänketid om den försäkrade har försäkringsskydd enligt den gamla
förordningen och hemskillnad eller betänketid pågår den 31 maj 1988.
Försäkringsskyddet gäller så länge utbildningen eller rehabiliteringen
pågår och utbildningsbidrag betalas. Den försäkrade kan anmäla att
förordnandet inte skall gälla.
6. Om en försäkrad har anmält särskilt förmånstagareförordnande enligt
reglementet (1962:698) angående statens grupplivförsäkring skall
förordnandet ha fortsatt giltighet vid tillämpningen av den nya
förordningen om inte den försäkrade anmäler ändrat förordnande.
7. Försäkringsskydd enligt den gamla förordningen skall, i den mån
förutsättningar för förordningens tillämpning förelåg den 31 maj 1988,
fortfarande gälla för den som inte har fått försäkringsskydd enligt den
nya förordningen eller motsvarande bestämmelser. Vid försäkringsfall
tillämpas det försäkringsbelopp som vid dödsfallet gällde enligt TGL-S. | null | null |
1965:464 | null | 1,965 | null | 1959:413 | null |
1965:470 | Kungörelse (1965:470) om jubileumsmynt till etthundraårsminnet av representationsreformen år 1866 | 1,965 | Kungl. Maj:t har funnit gott kungöra, att mynt- och justeringsverket
bemyndigats utmynta omkring en miljon silvermynt med valören fem
kronor till etthundraårsminnet av representationsreformen år 1866 samt
att detta jubileumsmynt, som är lagligt betalningsmedel enligt lagen
den 30 maj 1873 (nr 31) om rikets mynt, kommer att utlämnas i allmänna
rörelsen under år 1966.
Jubileumsmyntet har följande prägel.
/k/ På myntets framsida: /-k/ Hans Maj:t Konungens bild, profil,
vänster sida. Omskrift: GUSTAF VI ADOLF SVERIGES KONUNG. Under bilden
årtalet 1966 med myntdirektörens signatur till vänster och S:t
Eriksmärket till höger. Omedelbart under bilden myntgravörens
signatur. Innanför randen en streckad linje.
/k/ På myntets frånsida: /-k/ Texten TILL MINNE AV TVÅKAMMARRIKSDAGENS
TILLKOMST 1866 inom en kvadratisk ram, årtalet 1866 omgivet av
ornament. Under ramen 5 KR samt på vardera sidan om ramen en
lagerkvist. Innanför randen en streckad linje.
/k/ Myntets diameter: /-k/ 34 millimeter.
/k/ Randen /-k/ försedd med en obruten och två brutna ingraverade
våglinjer. | null | null |
1965:478 | Specialskolförordningen (1965:478) | 1,965 | Allmänna bestämmelser
1 § Bestämmelser om specialskolan finns i skollagen (1985:1100).
Denna förordning innehåller vissa ytterligare föreskrifter om
specialskolan. För ordning (1992:809).
2 § Specialskolan har fem skolenheter med regionala upptagningsområden
(regionskolor) och tre skolenheter för elever från hela Sverige
(riksskolor). Förordning (1992:809).
2 a § Regionskolorna är
1. Birgittaskolan i Örebro med Södermanlands, Östergötlands, Värmlands,
Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län som upptagningsområde,
2. Kristinaskolan i Härnösand med Gävleborgs, Västernorrlands,
Jämtlands, Väster bottens och Norrbottens län som upptagningsområde,
3. Manillaskolan i Stockholm med Stockholms, Uppsala och Gotlands län
som upptag ningsområde,
4. Vänerskolan i Vänersborg med Jönköpings, Hallands, Göteborgs och
Bohus, Älvsb orgs och Skaraborgs län som upptagningsområde samt
5. Östervångsskolan i Lund med Kronobergs, Kalmar, Blekinge,
Kristianstads och M almöhus län som upptagningsområde.
Regionskolorna är avsedda för döva eller hörselskadade elever som inte
på grund av ytterligare funktionshinder eller av annat skäl behöver
utbildning med särskilda insatser vid en riksskola.
Förordning (1993:1189).
3 § Riksskolorna är
1. Ekeskolan i Örebro för synskadade elever, samt elever som dessutom är
döva, hörselskadade eller utvecklingsstörda,
2. Åsbackaskolan i Gnesta för döva eller hörselskadade elever som också
är utvecklingsstörda,
3. Hällsboskolan i Sigtuna för talskadade elever.
Hällsboskolan är också avsedd för döva eller hörselskadade elever som
inte kan gå i en regionskola på grund av beteendestörningar eller av
andra speciella skäl än sådana ytterligare funktionshinder som avses i
första stycket 1 och 2. Förordning (1993:1189).
3 a § Vid var och en av riksskolorna finns ett specialpedagogiskt
resurscent er. För synskadade finns dessutom ett resurscenter vid en
tidigare skolenhet i Solna (Tomtebodaskolans resurscenter).
Resurscentrerna skall främja en allsidig utveckling av barn och ungdomar
som är synskadade, döva, hörselskadade eller talskadade.
Verksamheten skall bedrivas från pedagogiska synpunkter och främst
omfatta
1. specialpedagogisk utredning och träning för elever med sådana
funktionshinder i det offentliga skolväsendet,
2. information, utbildning och fortbildning till elevernas
vårdnadshavare och ti ll lärare och annan personal.
Resurscentrerna skall vidare samla och ge information samt följa
forskning och u tvecklingsarbete i frågor som rör utbildning av barn och
ungdomar med sådana funktionshinder som avses här.
Verksamheten får vid behov omfatta även elever utanför det offentliga
skolväsendet och barn som inte börjat skolan.
Regeringen meddelar särskilda föreskrifter om Tomtebodaskolans
resurscenter. Förordning (1993:1189).
4 § har upphävts genom förordning (1986:576).
5 § Sådana uppgifter i fråga om skolhälsovård, som enligt skollagen
(1985:1100) sköts av staten som huvudman för specialskolan, får i
stället fullgöras av en kommun eller ett landsting, om styrelsen för
skolenheten och kommunen eller landstinget är ense om detta. Förordning
(1992:809).
6 § har upphävts genom förordning (1992:809).
7 § Döva och hörselskadade elever i specialskolan kan undervisas i
särskilda klasser förlagda till grundskolan (externa klasser).
Styrelsen för en skolenhet av specialskolan beslutar om inrättande av
externa klasser inom specialskolans upptagningsområde och utövar
ledningen av dem.
För externa klasser får Statens institut för handikappfrågor i skolan
(institutet) besluta om avvikelser från föreskrifter i denna förordning
eller från andra bestämmelser för specialskolan. Förordning (1991:108
4).
8 § Institutet skall fastställa de blanketter som behövs för
verkställigheten av denna förordning. Förordning (1991:1084).
9 § I fråga om utvecklingsstörda elever som tas emot i
specialskolan därför att de på grund av synskada, dövhet, hörselskada
eller talskada inte kan gå i särskolan skall föreskrifterna i 16--37 a
och 43--4 5 §§ tillämpas endast i den mån det är möjligt och lämpligt
med hänsyn till elevernas förutsättningar. Förordning (1993:1189).
10 § I denna förordning förstås med synskadat, dövt, hörselskadat eller
talskad at barn (elev) sådant barn som på grund av synskada eller dövhet
eller hörsel- eller talskada inte kan följa undervisningen i grund
skolan. Med hörselskada avses nedsättning av hörseln och talstörning som
orsakats av sådan nedsättning. Annan tal- och språkstörning bete cknas
talskada.
11--13 §§ har upphävts genom förordning (1986:576).
14 § har upphävts genom förordning (1976:1034).
15 § har upphävts genom förordning (1986:576).
Arbetets anordning
Allmänna grunder
16 § Arbetet i specialskolan skall bedrivas i så nära överensstämmelse
som möjligt med vad som gäller i grundskolan.
17 § Föreskrifterna i 4 kap. 15 § grundskoleförordningen (1988:655)
skall tillä mpas vid specialskolan.
Arbetet skall ordnas så
att synskadade elever övas i att vara självständigt verksamma och i att
anpassa sig till synskadan och till omvärlden samt
att döva, hörselskadade och talskadade elever så långt möjligt lär sig
svenska och övas i att nå kontakt med omvärlden. Förordning (1988:827).
17 a § Samlad skoldag får efter beslut av styrelsen för skolenheten och
inom ramen för tillgängliga medel införas vid specialskola.
Föreskrifterna i 4 kap. 7 och 8 §§ grundskoleförordningen (1988:655)
skall därvi d tillämpas. Förordning (1988:827).
18 § I specialskolan fördelas årskurserna på lågstadium, mellanstadium
och högs tadium enligt följande.
Stadium Synskadade Döva, hörsel-
elever skadade och
talskadade
elever
Lågstadium 3 4
Mellanstadium 4 3
Högstadium 3 3
För en elev eller en grupp av elever får institutet med samtycke av
föräldrarna förlänga treårigt låg- eller mellanstadium med en årskurs.
Frågan om förlängning bör bedömas med hänsyn till elevens utveckling oc
h till vad som i övrigt är lämpligast för eleven. Förordning
(1991:1084).
Läroplan
19 § Som läroplan för specialskolan gäller 1980 års läroplan för
grundskolan med de ändringar och tillägg som Skolverket fastställer med
hänsyn till elevernas funktionshinder och bestämmelserna i 17 § andra
stycket samt 18, 20, 21, 22, 23 och 28 §§. Förordning (1993:1189).
20 § I timplanerna anges för vart och ett av specialskolans stadier
antalet stadieveckotimmar för ämnen, ämnesgrupper och tillval.
21 § I kursplanerna anges för varje ämne, ämnesgrupp eller tillvalskurs
undervisningens syfte, mål och huvudmoment.
21 a § I läroplanens kommentarmaterial behandlas metoder för och
erfarenheter av hur arbetet i skolan kan bedrivas.
21 b § För varje skolenhet skall finnas en arbetsplan enligt närmare
föreskrift er och riktlinjer i läroplanen.
Vissa bestämmelser om ämnen m. m.
22 § Ämnen på lågstadiet är idrott, matematik, orienteringsämnen, slöjd
och sve nska. För synskadade elever tillkommer bild och form, engelska,
hemkunskap, maskinskrivning och musik. För döva, hörselskadade och
talskadade elever tillkommer bild, rytmik/drama och teckenspråk. I
orienteringsämnen ingår samhälls- och naturorien tering samt moment från
hemkunskap, slöjd och teknik samt antingen bild eller bild och form.
Ämnen på mellanstadiet är engelska, hemkunskap, idrott, matematik,
orienterings ämnen, slöjd och svenska. För synskadade elever tillkommer
bild och form, maskinskrivning och musik. För döva, hörselskadade oc h
talskadade elever tillkommer bild, rytmik/drama och teckenspråk.
Orienteringsämnena består av samhällsorienterande ämnen i vilka ingår
geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap samt av
naturorienterande ämnen i vilka ingår biologi, fysik, ke mi och teknik.
23 § Ämnen på högstadiet är barnkunskap, engelska, hemkunskap, idrott,
matematik , orienteringsämnen, slöjd och svenska. För synskadade elever
tillkommer bild och form, maskinskrivning och musik. För döva,
hörselskadade och talskadade elever tillkommer bild, rytmik/drama och
teckenspråk. Orienteringsämnena består av samhällsorient erande ämnen i
vilka ingår geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap
samt av naturorienterande ämnen i vilka ing år biologi, fysik, kemi och
teknik.
På högstadiet anordnas tillvalskurser i ämnena franska, tyska och
hemspråk samt tillvalskurser på andra områden som styrelsen för
skolenheten bestämmer enligt närmare föreskrifter i läroplanen. På
högstadiet me ddelas undervisning i ämnena engelska och matematik enligt
skilda kurser (allmän och särskild kurs).
Sedan upplysningar lämnats av skolan och efter samråd med eleven väljer
elevens föräldrar tillvalskurs och kurs i engelska och matematik. För
årskurs 10 får treårig kurs i språk väljas endast om eleven i lä gre
årskurs deltagit minst ett år i den treåriga utbildningen i språket.
Förordning (1986:576).
23 a § Om särskilda skäl föreligger, får styrelsen för skolenheten jämka
mellan stadierna i den föreskrivna fördelningen av antalet
stadieveckotimmar i ämnen och ämnesgrupper. Den sammanlagda tiden för
ett ämnee ller en ämnesgrupp i specialskolan får dock inte ändras.
24 § Fria aktiviteter anordnas
1. på mellanstadiet under tid som motsvarar två stadieveckotimmar och
2. på högstadiet under tid som motsvarar fem stadieveckotimmar.
25 § Om en elevs vårdnadshavare eller en av dem har ett annat språk än
svenska som modersmål och använder det språket i sitt umgänge med eleven
på sådant sätt att det språket utgör dagligt umgängesspråk fö r eleven
(hemspråk), skall hemspråksundervisning anordnas, förutsatt dessutom att
1. eleven har grundläggande kunskaper i hemspråket och
2. eleven behöver och önskar få hemspråksundervisning.
Hemspråksundervisning utgörs av undervisning i hemspråket som ämne samt
studieha ndledning på hemspråket i annat eller andra ämnen.
Föreskrifterna i 5 kap. 5--10 och 12 §§ grundskoleförordningen
(1988:655) skall tillämpas vid specialskolan. Förordning (1988:827).
26 § Föreskrifterna om undervisning i samhällsorienterande och
naturorienter ande ämnen i punkten 6 femte--sjunde styckena i
föreskrifterna för timplaner i 1980 års läroplan för grundskolan skall
tillämpas vid specialskolan. Förordning (1992:809).
27 § har upphävts genom förordning (1970:327).
28 § I specialskolan anordnas studie- och yrkesorientering.
För varje elev i specialskolan anordnas praktisk arbetslivsorientering
under 6--10 veckor.
En elev som inte kan tillägna sig praktisk arbetslivsorientering får i
stället erhålla lämplig praktisk sysselsättning inom skolenheten.
29 § Föreskrifterna om friluftsdagar i 4 kap. 5 § grundskoleförordningen
(1988:6 55) skall tillämpas vid specialskolan.
En friluftsdag får tas i anspråk för att bereda eleverna en längre
sammanhängand e ledighet. Förordning (1991:1084).
30 § Av 7 kap. 4 § skollagen (1985:1100) framgår att utbildningen i
special skolan skall vara avgiftsfri för eleverna och att dessa utan
kostnad skall ha tillgång till böcker, skrivmateriel, verktyg och andra
hjälpmedel som behövs för en tidsenlig utbildning.
I specialskolorna används läromedel med den innebörd som anges i 1 kap.
2 § grun dskoleförordningen (1988:655). Särskild vikt skall läggas vid
att eleverna i undervisningen har tillgång till läromedel som täcker
väsentliga delar av ett ämne, en ämnesgrupp eller ett kursmoment enligt
läroplanen och som är ägnade att ge fasthet och sammanhang i s tudierna.
Förordning (1992:809).
31 § har upphävts genom förordning (1992:809).
Klasser m. m.
32 § Eleverna fördelas på klasser och grupper. Klasser sammanförs till
arbetsen heter. Till en arbetsenhet kan föras två eller flera klasser i
en årskurs, i flera årskurser på samma stadium eller i flera årskurser
på olika stadier vid en skolenhet.
Styrelsen för skolenheten bör verka för att eleverna fördelas så, att
klasserna erhåller en så allsidig social sammansättning som möjligt.
Lärotider m. m.
33 § Läsåret omfattar 40 veckor (280 dagar).
En lektion omfattar 40 minuter.
I fråga om lärotider m. m. skall i övrigt 4 kap. 4, 6, 9, 11, 12 och 15
§§ grund skoleförordningen (1988:655) tillämpas vid specialskolan.
Förordning (1992:809).
Schema m. m.
34 § Föreskrifterna om schema i 4 kap. 3 § grundskoleförordningen
(1988:655) sk all tillämpas vid specialskolan.
Rektor skall efter samråd med lärarna fastställa plan för
friluftsverksamheten. Förordning (1988:827).
Svenska som andraspråk
34 a § Undervisning i svenska som andraspråk skall om det behövs
anordnas för
1. elever som har ett annat språk än svenska som hemspråk,
2. elever som har svenska som hemspråk och som har tagits in från skolor
i utlan det,
3. invandrarelever som har svenska som huvudsakligt hemspråk.
Undervisning i svenska som andraspråk är obligatorisk för elever som
behöver und ervisningen. Förordning (1992:809).
Stödundervisning
34 b § Stödundervisning får anordnas i stället för undervisningen enligt
timplanen eller som komplement till sådan undervisning för elever, som
önskar ändra studieinriktning eller som i övrigt har behov av extra stöd
från skolans sida under viss begränsad tid.
Stödundervisning kan också ges elever som företräder eleverna vid sådan
samverka n som avses i 62 a § samt elevskyddsombud, om de gått miste om
lektioner på grund av sina uppdrag och behöver stödundervisning .
Förordning (1991:1084).
Specialundervisning
35 § För elever som har behov av särskilt stöd anordnas
specialundervisning inom arbetsenheten eller klassen eller jämsides med
vanlig undervisning. Sistnämnda form av specialundervisning skall
samordnas med vanlig undervisning (samordnad specialundervisning).
Föreskrifter om möjlighet till särskild läkarundersökning finns i 14
kap. 3 § an dra stycket skollagen (1985:1100).
Frågor om uttagning avgörs av rektor. Har rektor och elevens föräldrar
olika up pfattningar om lämpliga åtgärder, skall ärendet överlämnas till
styrelsen för skolenheten för avgörande. Förordning (1991:1084) .
Särskild undervisning
36 § I 10 kap. 3 § skollagen (1985:1100) finns bestämmelser om särskild
und ervisning.
Huvudmannen för ett sjukhus, ett barnhem eller en motsvarande
institution får i skolhuvudmannens ställe anordna särskild undervisning
för skolpliktiga barn som vistas på institutionen, om berörda huvud män
kommer överens om det.
Bestämmelser i denna förordning om styrelsen för skolenheten gäller i
tillämplig a delar också för sådana huvudmän och för institutionens
ledning. Förordning (1992:809).
37 § har upphävts genom förordning (1986:576).
Anpassad studiegång
37 a § Föreskrifterna om anpassad studiegång i 5 kap. 21 §
grundskoleförordninge n (1988:655) skall tillämpas vid specialskolan.
Förordning (1988:827).
Elever
Intagning och placering av elever
38 § I 3 kap. 4 § skollagen (1985:1100) finns föreskrifter om intagning
av eleve r i specialskolan. Förordning (1991:1084).
39 § En styrelse som beslutat ta in en elev i specialskolan skall
placera eleven vid skolenheten. Om det är lämpligare, får eleven
placeras vid någon annan skolenhet. Beslut härom meddelas av styrelsen
för denna skolenhet efter framställning från den styrelse som beslutat
ta in eleven.
Beslut att flytta en elev till någon annan skolenhet meddelas av
styrelsen för d enna skolenhet efter framställning från styrelsen för
den skolenhet vid vilken eleven är placerad.
40 § Styrelsen för en skolenhet får i enskilda fall medge att ett barn
tas emot i specialskolan, trots att barnet inte är bosatt i Sverige, om
1. barnet vistas i Sverige i avvaktan på beslut i ärende om
uppehållstillstånd e ller under liknande omständigheter eller
2. det finns andra särskilda skäl, såsom att barnet är svenskspråkigt.
Elever som tas emot i specialskolan med stöd av denna paragraf har inte
rätt att av statliga medel få ersättning för resor mellan skolan och
hemorten i utlandet. Förordning (1992:809).
41 och 42 §§ har upphävts genom förordning (1986:576).
Betyg, uppflyttning och prövning
43 § Föreskrifterna om uppflyttning, betyg och prövning i 6 kap. 3--21
och 26 § § grundskoleförordningen (1988:655) skall tillämpas vid
specialskolan. Därvid skall föreskrifter om årskurserna 7, 8 och 9 i
stället gälla årskurserna 8, 9 och 10 i specialskolan. Förordning
(1988:827).
Ledighet
44 § Om en elev på grund av sjukdom eller av någon annan orsak inte kan
del ta i skolans verksamhet under skoldagen skall detta snarast anmälas
till skolan. Styrelsen för skolenheten får föreskriva att intyg om
anledningen till frånvaro skall lämnas.
Om särskilda skäl föreligger, får rektor bevilja en elev ledighet högst
30 dagar under läsåret utöver föreskrivet antal lovdagar.
Av 6 kap. 18 § arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att en elev som
utsetts till elevskyddsombud skall få den ledighet från lektioner och
annat skolarbete som behövs för uppdraget. Rektor beslutar om sådan
ledighet. Fö rordning (1992:809).
Elevernas uppförande m. m.
45 § Eleverna skall rätta sig efter de ordningsregler som utfärdas av
styrelsen för skolenheten eller rektor.
Föreskrifterna om åtgärder för elevers tillrättaförande i 6 kap. 24 och
25 §§ g rundskoleförordningen (1988:655) skall tillämpas vid
specialskolan. Förordning (1988:827).
46 § har upphävts genom förordning (1986:576).
47 § har upphävts genom förordning (1975:159).
48 § har upphävts genom förordning (1986:576).
49 § har upphävts genom förordning (1975:159).
50 § har upphävts genom förordning (1986:576).
Styrelse
51 § Styrelsen skall ha allmän tillsyn över och vård om skolenhetens
angelägenh eter.
Särskilt åligger det styrelsen att
i den mån sådant ej ankommer på annan ombesörja de angelägenheter i
fråga om sk olenheten som är att hänföra till förvaltning och
verkställighet,
tillse att verksamheten vid skolenheten bedrivs ändamålsenligt och att
gällande föreskrifter iakttas,
utfärda de föreskrifter som fordras utöver vad som föreskrivits av
regeringen, R iksrevisionsverket, Skolverket eller institutet,
främja pedagogiska försök och lärarnas fortbildning,
verka för samarbete mellan hem och skola,
till institutet avlämna förslag till anslagsframställningar samt
räkenskaps- och redovisningshandlingar samt fastställa årsbokslut.
Det åligger styrelsens ledamöter att skaffa sig personlig kännedom om
verksamhe ten vid skolenheten. Förordning (1991:1084).
52 § Styrelsen får uppdra åt rektor att besluta på styrelsens vägnar i
visst äre nde eller viss grupp av ärenden.
Beslut som rektor fattar på grund av uppdrag enligt första stycket skall
anmäla s vid styrelsens nästa sammanträde.
53 § I viktigare frågor rörande elevernas uppförande och ordning bör
styrelsen samarbeta med socialnämnden.
I frågor rörande elevernas fritidssysselsättning bör styrelsen samarbeta
med socialnämnden eller annan kommunal nämnd som handlägger sådana
frågor och med ungdomsorganisationerna på orten.
54 § Styrelsen består av ordförande och sex andra ledamöter.
Ordföranden och ledamöterna samt ersättare utses av institutet för
högst fyra å r.
Styrelsen väljer vice ordförande. Rektor är föredragande i styrelsen.
Förordning (1991:1084).
55 § har upphävts genom förordning (1970:579).
56 § Ledamot av styrelsen får inte närvara vid handläggningen av ärenden
som per sonligen rör honom själv eller någon honom närstående som avses
i 4 kap. 13 § 2 rättegångsbalken.
57 § Två personalföreträdare har rätt att närvara och yttra sig vid
styrelsens s ammanträden. Därvid tillämpas föreskrifterna om jäv i 13 §
personalföreträdarförordningen (1987:1101).
Personalföreträdarna och ersättare för dem utses för ett år i sänder av
styrels en efter förslag av de arbetstagarorganisationer som har
medlemmar bland de anställda vid specialskolan. Organisationerna skall
om möjlig t avge ett gemensamt förslag. Förordning (1988:827).
58 § Vid handläggning av frågor om yrkesval eller praktisk utbildning
för döva, hörselskadade eller talskadade elever har konsulenten för döva
rätt att närvara och delta i överläggningarna men inte i besluten.
Styrelsen bör bereda representant för föräldraförening tillfälle att
närvara vid styrelsens sammanträden.
59 § Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden.
Konsulenten för döva skall underrättas om sammanträde vid vilket fråga
som avses i 58 § första stycket skall behandlas.
60 § Styrelsen är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden och
minst tr e andra ledamöter är närvarande. Förordning (1986:996).
61 § Vid sammanträde med styrelsen förs protokoll. Förordning
(1986:996).
Samverkansformer
62 § I 62 a och 62 c--62 e §§ finns allmänna föreskrifter om samverkan
mellan ol ika intressegrupper och särskilda föreskrifter om
elevvårdskonferens och klassråd. Förordning (1991:1084).
62 a § Formerna för samverkan mellan olika intressegrupper inom rektors
arbetsom råde skall utvecklas med beaktande av de lokala förhållandena.
Detta gäller i den mån det inte enligt författning eller kollekti vavtal
gäller särskilda bestämmelser för behandling av en viss fråga.
Förordning (1991:1084).
62 b § har upphävts genom förordning (1991:1084).
62 c § För varje skolenhet skall det finnas en elevvårdskonferens för
att behand la elevvårdsfrågor.
I elevvårdskonferensen skall som ledamöter ingå
1. rektor,
2. den studierektor som ansvarar för den berörde elevens studier,
3. företrädare för elevvården,
4. berörd klassföreståndare och annan berörd personal.
Rektor beslutar om den närmare sammansättningen av elevvårdskonferensen.
Rektor eller den arbetstagare som rektor utser är ordförande.
Elevvårdskonferensen får tillåta att även andra än ledamöter är
närvarande och y ttrar sig vid sammanträdena. Förordning (1991:1084).
62 d § Elevvårdskonferensen är beslutför när mer än hälften av
ledamöterna är nä rvarande.
Vid sammanträde med elevvårdskonferensen förs protokoll. Förordning
(1991:1084).
62 e § För varje klass i specialskolan skall det finnas ett klassråd, om
styrels en bedömer det lämpligt.
Ledamöter i klassrådet är samtliga elever i klassen och deras
klassföreståndare.
Klassrådet skall behandla frågor som är av gemensamt intresse för
klassens eleve r. Förordning (1991:1084).
Personal
Allmänna bestämmelser
63 § Personal vid specialskolan tillsätts av styrelsen för skolenheten.
För ordning (1992:809).
64 § har upphävts genom förordning (1992:809).
Skolledning
65 § För ledningen av utbildningen i specialskolorna skall det
finnas rektorer. För att biträda rektorerna skall det finnas
studierektorer.
Vid varje skolenhet finns det en tjänst som rektor och minst en
tjänst som studierektor.
Behörig till en sådan tjänst är den som uppfyller kraven i 2 kap. 2 §
andra stycket skollagen (1985:1100).
När styrelsen för en skolenhet avser att anställa en rektor eller en
studierektor skall 6--8 §§ anställningsförordningen (1994:373)
tillämpas. Förordning (1994:890).
66 § Rektorn skall hålla sig förtrogen med det dagliga arbetet i skolan.
De t åligger rektorn att särskilt verka för att utbildningen utvecklas.
I fråga om eleverna skall rektorn särskilt
-- se till att eleverna får vård såväl i skolarbetet som under fritiden,
-- utöva tillsyn över elever som får undervisning utanför skolenheten,
-- i samråd med vårdnadshavarna och berörda myndigheter verka för
lämplig arbets placering eller fortsatt utbildning efter avslutad
skolgång i specialskolan. Förordning (1992:809)
67 § har upphävts genom förordning (1992:809).
68 § Styrelsen för skolenheten skall besluta i fråga om rektors och
studier ektors undervisningsskyldighet. Förordning (1992:809).
69 § Rektor och studierektor är skyldiga att medverka vid
lärarutbildning. Föror dning (1992:809).
70 § har upphävts genom förordning (1992:809).
71 § har upphävts genom förordning (1992:809).
72 § har upphävts genom förordning (1986:809).
Lärare
73 §Styrelsen för skolenheten får inrätta lönetjänster som lärare och a
rvodestjänster som timlärare vid specialskolan i den omfattning som
fordras för att uppehålla undervisningen. Förordning (1992:809).
73 a § har upphävts genom förordning (1992:809).
74 § För lärare med en tjänst som tillsatts med konstitutorial eller med
ett såd ant förordnande på vilket äldre bestämmelser om konstitutorial
skall tillämpas skall tjänstgöringen tills vidare vara förlagd ti ll en
viss specialskola. Förläggningen av tjänstgöringen får ändras om det
fordras på grund av omorganisation av specialskolan eller om det a nnars
finns särskilda skäl till det. Förordning (1992:809).
75 § Lärare är skyldiga att fullgöra uppgifter som hör samman med den ut
bildning som deras tjänstgöring omfattar samt andra uppgifter som ligger
inom ramen för deras yrkeskvalifikationer och som stä mmer överens med
deras roll enligt läroplan eller föreskrifter i andra författningar.
Förordning (1992:809).
76 § En lärare är på uppdrag skyldig att
1. vara klassföreståndare enligt 77 §,
2. vara huvudlärare samt att förestå institution,
3. biträda vid lärarutbildning vid den specialskola där läraren
tjänstgör. Föror dning (1992:809).
77 § Klassföreståndaren har det allmänna ansvaret för en klass eller en
särskild undervisningsgrupp. Klassföreståndaren skall särskilt leda
elevvården inom klassen.
Klassföreståndaren skall biträda skolledningen i frågor som rör klassen
eller gr uppen. Förordning (1992:809).
78 § I en lönetjänst som lärare får det som fyllnadstjänstgöring ingå tj
änstgöring som lärare vid någon annan skolform inom det offentliga
skolväsendet. I en tjänst som lärare i musik får det även ingå fy
llnadstjänstgöring vid en kommunal musikskola. Förordning (1992:809).
78 a § har upphävts genom förordning (1992:809).
79 § En lärare med en tjänst som tillsatts med konstitutorial eller med
ett föro rdnande på vilket äldre bestämmelser om konstitutorial skall
tillämpas skall, om det inte finns särskilda skäl till avvikelse, ha
före träde till tjänstgöring vid den specialskola där tjänsten är
inrättad framför
1. i tjänsten yngre sådana lärare,
2. lärare som är förordnade tills vidare eller har tidsbegränsat
förordnande,
3. lärare vid andra skolor eller läroanstalter. Förordning (1992:809).
80 § Vid tillsättning av tjänst som lärare skall föreskrifterna
om anställning av lärare i 2 kap. 3--5 §§ skollagen (1985:1100)
tillämpas, om något annat inte följer av andra stycket.
Timlärare som uppfyller kraven enligt 2 kap. 4 § skollagen får
förordnas tills vidare längst till en viss tidpunkt under läsåret.
I annat fall skall förordnandet meddelas tills vidare dock längst
till en viss tidpunkt under terminen.
När en lärartjänst skall tillsättas bör styrelsen för skolenheten
anmäla detta till den offentliga arbetsförmedlingen, om det inte
framstår som onödigt. Om ingen sådan anmälan görs skall tjänsten
förklaras ledig genom anslag i vederbörande skola.
Förordning (1993:551).
81 § har upphävts genom förordning (1992:809).
82 § har upphävts genom förordning (1992:809).
83--85 §§ har upphävts genom förordning (1967:252).
Övrig personal
86 § I 14 kap. 2 § tredje stycket skollagen (1985:1100) föreskrivs att d
et för skolhälsovården skall finnas skolläkare och skolsköterska.
Vid specialskolan finns tjänster för annan personal i mån av behov och
tillgång på medel.
Vid tillsättning av tjänster som avses i denna paragraf skall
bestämmelserna om tillsättning i 80 § tredje stycket tillämpas.
Förordning (1992:809).
86 a § har upphävts genom förordning (1992:809).
87 § har upphävts genom förordning (1992:809).
88 § har upphävts genom förordning (1982:745).
89 § har upphävts genom förordning (1991:1084).
90 § har upphävts genom förordning (1986:576).
91--97 §§ har upphävts genom förordning (1991:1084).
98 § har upphävts genom förordning (1978:619).
Vikariat m. m.
99 § Vikariat på tjänster som rektor och studierektor får tidsbegränsas
utan de begränsningar som anges i lagen (1982:80) om anställningsskydd.
Förordning (1992:809).
99 a § En lärare har rätt att på begäran få tjänstgöringsbetyg. För
lärare som u nder läsåret tjänstgjort högst 60 dagar får i stället intyg
utfärdas om tjänstgöringens art och omfattning. Förordning (1992:809).
100 § har upphävts genom förordning (1991:1084).
Överklagande
101 § Beslut av styrelsen för en skolenhet i personalärenden
enligt denna förordning får överklagas hos institutet, om beslutet
gäller
1. fråga om att tillsätta en tjänst eller ett vikariat,
2. ändring av tjänstgöringens förläggning för en lärare med stöd
av 74 §,
3. en lärares fyllnadstjänstgöring.
Beslut i andra ärenden enligt denna förordning än personalärenden
får överklagas hos institutet. Förordning (1993:551).
102 § har upphävts genom förordning (1991:1084).
102 a § Beslut av institutet i ett överklagat ärende får inte
överklagas.
Beslut av institutet i andra ärenden enligt denna förordning får
överklagas hos regeringen. Förordning (1991:1084).
102 b § har upphävts genom förordning (1991:1084).
103 § Av 23 § förvaltningslagen (1986:223) följer att en skrivelse med
överklag ande skall ges in till den myndighet som har meddelat beslutet.
Förordning (1987:720).
Övergångsbestämmelser
1970:327
1. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1970.
5. I specialskolan finns även efter utgången av juni 1970 följande
ordinarie tjänster, nämligen ordinarie tjänst som yrkeslärare och
ordinarie tjänst som lärare i handelsyrken. Sådan tjänst behålles till
dess den som innehar tjänsten avgår från denna.
Tjänst som avses i första stycket får ej inrättas eller återbesättas.
6. Intill den tidpunkt som Kungl. Maj:t bestämmer i särskild ordning får
följande extra ordinarie och extra tjänster inrättas i specialskolan,
nämligen tjänst som yrkeslärare och tjänst som lärare i handelsyrken.
För tjänst som avses i första stycket gäller de upphävda bestämmelserna
i 94 §. Hänvisningen till 10 kap. 63 § första stycket skolstadgan gäller
härvid denna bestämmelse före upphävandet den 1 juli 1970.
7. Övriga bestämmelser i fråga om tjänst som lärare och lärares
tjänstgöring vilka fordras i samband med att den nya läroplanen för
specialskolan införes meddelas av skolöverstyrelsen.
8. Närmare föreskrifter i samband med ikraftträdandet av denna
kungörelse meddelas av skolöverstyrelsen.
1971:346
1. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1971.
3. I fråga om ordinarie tjänst som lärare enligt något av numren 5--7
får bestämmelserna om ämnen som tjänsten omfattar i 10 kap. 17 §
skolstadgan (1962:439) i dess lydelse vid utgången av juni 1969
tillämpas för sökande med utbildning enligt stadgan (1953:610) angående
filosofiska examina eller äldre bestämmelser.
1976:1034
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1977. Äldre bestämmelser
om konstitutorial skall tillämpas på förordnande på ordinarie tjänst som
lärare vilket meddelas under något av åren 1977--1980 eller första
halvåret 1981. Erinran härom skall tas in i förordnandet.
Första stycket skall tillämpas också när förordnande på ordinarie tjänst
som lärare meddelas efter utgången av juni 1981 på grund av att besvär
har anförts över beslut om tillsättning av ordinarie tjänst som lärare
med tillträde den 1 juli 1981 och besvären avgörs så sent att
förordnandet inte hinner utfärdas före den 1 juli 1981. Förordning
(1980:284).
1982:745
1. Denna förordning träder i kraft, såvitt avser 2 a, 8, 19, 43, 63, 66
och 75 §§, två veckor efter den dag, då förordningen enligt uppgift på
den utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och i övrigt den
1 september 1982.
3. I fråga om överklagande tillämpas de äldre bestämmelserna, om beslut
i första instans har meddelats före den 1 september 1982.
4. Om en skoldirektör, biträdande skoldirektör, rektor eller
studierektor inträder i utövning av en ordinarie lärartjänst som har
förts över stat med stöd av 87 § första stycket i dess lydelse vid
utgången av augusti 1982 jämfört med 14 kap. den upphävda 26 §
skolförordningen (1971:235), skall tjänsten återföras på stat i den
ordning som styrelsen för skolenheten bestämmer.
Första stycket tillämpas också när en ordinarie lärartjänst vid
specialskolan skall återföras på stat i fall som avses i 14 kap. de
upphävda 28 och 29 §§ skolförordningen.
1983:421
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1983.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om talan mot beslut som
har meddelats före ikraftträdandet.
1983:736
1. Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1983.
2. Styrelsen för skolenhet av specialskolan får som basläromedel anta
tryckta läromedel som vid utgången av juni 1982 var registrerade som
centrala läromedel hos statens institut för läromedelsinformation och
som alltjämt likställs med fastställda basläromedel.
3. I fråga om övergången till 1980 års läroplan för grundskolan skall i
tillämpliga delar gälla förordningen (SÖ-FS 1981:30) om övergången till
1980 års läroplan för grundskolan. Därvid skall tidsangivelserna i
förordningen tillämpas med ett års förskjutning framåt.
1985:540
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1985.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om överklagande av beslut
som har meddelats före ikraftträdandet.
1986:576
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1986.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om överklagande av
beslut som har meddelats i första instans före den 1 juli 1986.
1987:720
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1987. I fråga om
överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet
gäller äldre föreskrifter.
1988:827
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1988.
Tomtebodaskolans resurscenter skall anses som en skolenhet för
specialskolan till dess regeringen föreskriver något annat.
1988:1045
Denna förordning träder i kraft, i fråga om 73 och 78 §§ i vad gäller
lärare 9 samt 95 a §, den 1 juli 1989, och i övrigt den 1 november 1988.
Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om överklagande av beslut
av styrelsen för skolenhet av specialskolan om förslag till
tjänstetillsättning som har meddelats före den 1 november 1988.
1990:282
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1990. I fråga om överklagande
av beslut som har meddelats före ikraftträdandet tillämpas äldre
bestämmelser.
1992:809
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1992.
2. Om förfarande har inletts före ikraftträdandet för att tillsätta en
tjänst so m rektor eller studierektor, skall förfarandet avbrytas. Om en
innehavare har utsetts men beslutet inte har vunnit laga kraft, får dock
förfarandet fullföljas. | null | null |
1965:486 | Biskopsvalsförordning (1965:486) | 1,965 | Allmänna bestämmelser
1 § När en tjänst som ärkebiskop, biskop eller biträdande biskop blir
ledig, skall domkapitlet genast anmäla detta hos regeringen.
Förordning (1990:904).
2 § Sedan regeringen förordnat om biskopsval, skall domkapitlet vidtaga
förberedande åtgärder för valet.
Valet äger rum under domkapitlets inseende. Förordning (1977:935).
3 § Annat biskopsval än val av ärkebiskop förrättas inom tre månader
från den dag då regeringen förordnade om valet.
Valet bör börja samtidigt på valdagen i stiftets samtliga kontrakt.
Förordning (1990:904).
4 § Förrättas elektorsval av kyrkoråd eller församlingsdelegerade, gälla
förordningens bestämmelser om kyrkofullmäktiges ordförande i stället
kyrkorådets eller församlingsdelegerades ordförande. Förordning
(1992:1097).
5 § har upphävts genom förordning (1990:904).
6 § Domkapitlets kungörelse om valet skall innehålla uppgifter om tiden
för biskopsvalet, senaste dagen för elektorsvalet och om vilka åtgärder
i övrigt som skall vidtas inom stiftet med anledning av valet.
Förordning (1992:1097).
7 § Domkapitlet skall skicka kungörelsen till
-- stiftsstyrelsens ledamöter,
-- kyrkofullmäktiges ordförande i varje pastorat,
-- kontraktsprosten i varje kontrakt.
Vid ärkebiskopsval skall kungörelsen dessutom skickas till
-- övriga domkapitel,
-- de ledamöter av Svenska kyrkans centralstyrelse som avses i 45 kap.
3 § andra stycket kyrkolagen (1992:300). Förordning (1992:1097).
8 § Domkapitlet skall tillställa varje kontraktsprost förteckning över
de röstberättigade prästerna i kontraktet.
Val av elektorer
9 § Samtidigt som kungörelse om biskopsvalet utfärdas skall domkapitlet
underrätta kyrkofullmäktiges ordförande om det antal elektorer som skall
utses i pastoratet. Antalet beräknas med hänsyn till förhållandena den
dag då kungörelsen utfärdas.
10 § har upphävts genom förordning (1992:1097).
11 § Inträffar före elektorsvalet sådan ändring att beräkningen av antalet
elektorer rubbas, skall domkapitlet genast underrätta kyrkofullmäktiges
ordförande om detta.
12 § Protokoll över elektorsval justeras genast.
Underrättelse om utgången av valet tillställes så snart som möjligt och
senast den dag domkapitlet bestämmer de valda, domkapitlet och kontrakts-
prosten i kontraktet genom utdrag av protokollet.
Av protokollsutdraget skall framgå vilka som deltagit i valet samt de
valdas namn och postadress. Har val av suppleanter ej skett proportionellt,
skall av protokollet framgå i vilken ordning suppleanterna skola kallas
till biskopsvalet.
Har elektorsval förrättats med slutna sedlar, skall av protokollet framgå
det antal sedlar som avgetts vid valet, namnen på dem som fått röster vid
valet samt rösttalet för var och en av dem.
13 § Valsedlar vid elektorsval inläggas i ett omslag som förseglas under
minst två närvarandes sigill. Valsedlarna förvaras till dess biskopsvalet
vunnit laga kraft.
Biskopsvalets förrättande
14 § Valförrättare är i domkapitlet den som för ordet där.
15 § I varje kontrakt hålles valet i den av kontraktets kyrkor som
kontraktsprosten bestämmer.
Kallelse till valet utfärdas senast två veckor före valdagen av
kontraktsprosten till de i kontraktet röstberättigade prästerna och
elektorerna.
I kallelsen anges dag och klockslag för valet samt plats för detta.
Vidare erinras om möjligheten för präst att utöva rösträtt före valet
och om skyldigheten för elektor att anmäla förfall enligt 16 § denna
förordning. Förordning (1990:904).
16 § Är elektor hindrad att infinna sig vid valet, skall han så snart
som möjligt anmäla det till kontraktsprosten. Denne skall genast kalla
den suppleant som skall inträda i elektorns ställe.
17 § Präst, som utövar sin rösträtt före valet, skall lägga sin valsedel
i ett valkuvert och tillsluta detta samt i närvaro av ett vittne lägga
valkuvertet i ett yttre kuvert som han omedelbart tillsluter.
På det yttre kuvertet skall prästen skriva förklaring att röstningen skett
enligt första stycket och underteckna förklaringen. Vid namnet skall prästen
uppge den tjänst han innehar eller uppehåller på förordnande.
Vittnet skall på det yttre kuvertet intyga att prästen egenhändigt
undertecknat förklaringen samt ange ort och dag för intyget. Vittne må
ej vara prästens make och ej heller barn till prästen eller dennes make.
Valförsändelsen sändes till kontraktsprosten som medför den till
valförrättningen i oöppnat skick.
18 § Vid valförättningens början skall de röstberättigade ropas upp.
Valförrättaren skall sedan läsa upp 45 kap. 14--21 §§ kyrkolagen
(1992:300) och 26 § denna förordning.
Före röstningen skall de röstberättigade få skälig tid för
överläggningar. Förordning (1992:1097).
19 § Röstning sker efter upprop.
Varje röstberättigad avger till valförrättaren en valsedel som är
innesluten i valkuvert.
Har valförrättaren mottagit valförsändelse som avses i 17 §, öppnar han
försändelsen i samband med röstningen. Valkuvertet som finnes i försändelsen
lägger han i oöppnat skick bland övriga valkuvert som avges vid förrättningen.
Uppfyller försändelsen ej föreskrifterna i 17 §, öppnas den ej.
20 § Valkuvert som användas vid valet skola vara av ogenomskinligt
papper, lika till storlek och beskaffenhet samt försedda med
ändamålsbeteckning som domkapitlet bestämmer.
Domkapitlet sänder valkuvert till valförrättaren i god tid före valet.
Valförrättaren skall vid valet hålla valkuvert tillgängliga för de
röstande. På begäran av röstberättigad präst skall han tillställa denne
valkuvert i god tid före valet.
21 § När röstningen avslutats, räknas valkuverten utan att öppnas.
Valkuverten och valförsändelse, som ej öppnats, läggas i hållfast omslag
som förseglas under minst två närvarandes sigill och förses med påskrift
om valet.
22 § Vid valförrättningen föres protokoll av valförrättaren eller av
annan på valförrättarens ansvar.
I protokollet antecknas namnen på dem som deltaga i valet och antalet
valkuvert som avges. Öppnas ej valförsändelse, antecknas detta.
I protokollet sättas de sigill som finnas på omslaget med valkuvert.
Protokollet uppläses av valförrättaren. Dess riktighet bestyrkes av honom
och två av dem som deltagit i valet. Härefter förklarar valförrättaren
förrättningen avslutad.
23 § Valprotokollet och omslaget lämnas så snart som möjligt till det
domkapitel som sammanräknar rösterna. Sändas handlingarna med posten,
skall det ske som värdepost. Till dess detta sker förvaras handlingarna
på betryggande sätt.
Röstsammanräkning m. m.
24 § Domkapitlet sammanräknar rösterna inom tio dagar från valdagen.
25 § Vid sammanräkningen granskas valprotokollen. Sigillen på omslagen
jämföras med de sigill som finnas i protokollen. Finnes ej anledning antaga
att omslag öppnats sedan det blivit tillslutet, brytes förseglingen. I annat
fall lämnas omslaget orubbat.
Valsedlarna uttagas därefter ur valkuverten och granskas. Domkapitlet
prövar därvid valsedlarnas giltighet och meddelar de beslut som
granskningen föranleder.
26 § Valsedel är ogiltig, om
till sedeln använts annat än vitt papper,
på sedeln finnes kännetecken som uppenbarligen anbragts där med avsikt,
sedeln upptar annat antal namn än tre,
sedeln upptar namnen på annat sätt än i följd, det ena under det andra,
sedeln upptar namn på person som inte är behörig till biskopstjänst,
av namn på sedeln ej fullt tydligt framgår vem som avses.
Finnas i ett valkuvert två likalydande valsedlar, räknas endast en sedel.
Finnas i ett valkuvert två sedlar, som ej äro likalydande, eller
finnas i ett valkuvert flera än två valsedlar, äro de alla ogiltiga.
Finnes i valkuvert med valsedel även annat än sådan sedel, är valsedeln
ogiltig. Förordning (1990:904).
27 § Efter granskningen sammanräknar domkapitlet rösterna.
28 § Efter sammanräkningen läggas de giltiga valsedlarna i ett omslag
och de ogiltiga i ett annat omslag. Omslagen förses med minst två
närvarandes sigill.
Valsedlarna och valförsändelse, som ej öppnats, förvaras hos domkapitlet
till dess valet vunnit laga kraft.
29 § Över röstsammanräkningen föres protokoll. I detta antecknas namnen
på dem som fått röster vid valet samt rösttalet för var och en av dem.
Därvid anges för varje namn det antal röster som avgetts för namnet som
första namn, som andra namn eller som tredje namn.
Protokollet justeras genast.
Domkapitlets förslag till biskopstjänsten anslås på domkapitlets
anslagstavla. Förordning (1990:904).
30 § När ett förslag till tjänst som ärkebiskop, biskop eller biträdande
biskop har upprättats skall domkapitlet anmoda dem som har förts upp på
förslaget att lämna en styrkt meritförteckning. Förordning (1990:904).
31 § När biskopsvalet och domkapitlets förslag till biskopstjänsten har
vunnit laga kraft, skall domkapitlet till regeringen sända in protokollet
över röstsammanräkningen, domkapitlets förslag och meritförteckningarna
för dem som har förts upp på förslaget.
Förordning (1990:904). | null | null |
1965:507 | null | 1,965 | null | 1964:567 | null |
1965:510 | Kungörelse (1965:510) om nya sedlar på etthundra kronor | 1,965 | Kungl. Maj:t har, på framställning av fullmäktige i riksbanken, funnit
gott kungöra, att sedlar på etthundra kronor av ny typ, godkänd av
fullmäktige, komma att från riksbanken utlämnas i allmänna rörelsen
från och med dag som fullmäktige bestämma.
Den nya sedeln har följande storlek, beskaffenhet och utseende.
/k/ Storlek: /-k/
Sedeln är 140 mm lång och 82 mm bred.
/k/ Tryck: /-k/
Sedelns /k/ framsida /-k/ upptager ytterst till vänster en talong,
omfattande ungefär en fjärdedel av sedelns yta. Denna är i övrigt,
frånsett ytterkanterna, försedd med tryck.
Upptill på sedeln äro tryckta orden SVERIGES RIKSBANK.
På högra delen av tryckytan finnes en bild av Konung Gustav II Adolf i
profil med ansiktet vänt åt vänster; till höger om bilden är texten
GUSTAV II ADOLF 1611-1632 lodrätt inplacerad.
På vänstra delen av tryckytan finnes en rosett i konstgravyr med
valörsiffran 100. Omedelbart därunder är tryckt texten HINC ROBUR ET
SECURITAS.
I övre och nedre högra hörnen av tryckytan är placerad valörsiffran
100. Omedelbart under kungabilden och rosetten i konstgravyr löper ett
band med texten ETTHUNDRA KRONOR. Under detta band äro inplacerade
bladornament och konstgravyrer, över vilka äro tryckta två namn i
faksimile.
Tryckytan täckes i övrigt av vertikala våglinjer.
Upptill på talongen finnes en kostgraverad rosett, som i sitt
mittparti innehåller valörsiffran 100. Nedtill på talongen äro sedelns
tryckår och nummer angivna.
Trycket är i brunröd färg. Tryckytans våglinjer och rosetten samt
konstgravyrerna och vänstra delen av bladornamenten under bandet äro
dock i blå och grå färg. Tryckår och nummer äro i blå färg.
Sedelns /k/ baksida /-k/ upptager till höger en talong, på vilken
upptill och nedtill är placerad valörsiffran 100. Ytan upptager i
övrigt motiv avseende regalskeppet Wasa: till höger en lodrätt stående
sköld innehållande lilla riksvapnet, i mitten regalskeppet sett från
sidan med stäven vänd åt höger, däröver galjonsfiguren, som
föreställer frampartiet av ett lejon, likaledes sedd från sidan och
vänd åt höger samt till vänster ett manshuvud sett framifrån.
Omedelbart till höger om vapenskölden är texten REGALSKEPPET WASA 1628
lodrätt inplacerad. Till vänster om den sålunda dekorerade ytan och
nedtill på sedeln äro placerade konstgraverade ornament. Nedtill till
vänster finnes valörsiffran 100.
Trycket är i blå, röd, brun och grå färg.
/k/ Papper: /-k/
Papperet är svagt blåtonat och i talongen försett med ett lodrätt band
av vattenmärken föreställande Axel Oxenstierna i halvprofil med
ansiktet vänt inåt sedelns mitt.
Genom framsidans konstgraverade rosett är i papperet inlagd en lodrätt
löpande säkerhetstråd vilken framträder på sedeln som en rak mörk
linje. | null | null |
1965:52 | null | 1,965 | null | 1949:105 | null |
1965:525 | null | 1,965 | null | 1964:618 | null |
1965:527 | null | 1,965 | null | 1960:404 | null |
1965:531 | null | 1,965 | null | 1958:295 | null |
1965:533 | Kungörelse (1965:533) om garanti för vissa obligationslån | 1,965 | Kungl. Maj:t har funnit gott kungöra, att Kungl. Maj:t /k/ dels /-k/
fastställt fullmäktiges i riksgäldskontoret beslut att utfärda
obligationer till svenska statens 5 1/4 % obligationslån av den 18
mars 1964, svenska statens 5 3/4 % obligationslån av den 19 mars 1964,
svenska statens 6 % obligationslån av den 17 mars, den 9 november och
den 17 december 1964, svenska statens premieobligationslån, B-lånet,
samt 1965 års premieobligationslån, /k/ dels /-k/ meddelat garanti för
dessa lån på sammanlagt nominellt en miljard åttahundratrettio
miljoner fyrahundrasextiotusen kronor. | null | null |
1965:537 | Kungörelse (1965:537) om beräkning av skatteunderlag vid bestämmande av statsbidrag i vissa fall | 1,965 | Kungl. Maj:t har, med stöd av riksdagens beslut, funnit gott förordna
som följer.
När statsbidrag till kommun bestämmes i förhållande till
skatteunderlaget i kommunen, gäller som skatteunderlag för visst år
det antal skattekronor och skatteören, som vid samma års taxering
påförts de skattskyldiga, med tillägg av det antal skattekronor som
staten skall tillskjuta enligt förordningen den 3 juni 1965 (nr 268)
om skatteutjämningsbidrag och som jämte antalet skattekronor och
skatteören enligt taxeringen ligger till grund för beslut om
utdebitering för det följande året.
Övergångsbestämmelser
1965:537
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1966, då kungörelsen den
27 april 1962 (nr 141) angående beräknande av skatteunderlag för
fastställande av statsbidrag i vissa fall m. m. skall upphöra att
gälla. Äldre bestämmelser skola dock alltjämt tillämpas vid beräkning
av skatteunderlag enligt 1965 eller tidigare års taxeringar. | null | null |
1965:545 | null | 1,965 | null | 1921:475 | null |
1965:550 | null | 1,965 | null | 1964:39 | null |
1965:558 | null | 1,965 | null | 1956:623 | null |
1965:56 | Sjöfartsstyrelsens Kungörelse (1965:56) angående svenskt utprickningssystem | 1,965 | I enlighet med överenskommelse träffad mellan regeringarna i Danmark,
Finland, Norge och Sverige angående utprickning i de nordiska
farvattnen sker inom farvatten, där svensk myndighet ansvarar för
utprickningen, denna enligt följande:
Utmärkning i öppen sjö
A. Utmärkning av grund.
1) Prickar (remmare).
Grund i öppen sjö utprickas enligt kardinalsystemet, vilket innebär
att en pricks utseende är beroende av dess bäring från det grund den
utmärker. Bäringen hänföres till närmaste kardinalstreck (N, O, S
eller V).
Nord om grund: Vit prick med ett svart bälte och ett svart toppmärke
av triangulärt utseende och med spetsen uppåt.
Ost om grund: Vit-röd prick med två röda toppmärken av triangulärt
utseende och med spetsarna mot varandra samt baserna uppåt och nedåt.
Syd om grund: Röd prick med ett rött toppmärke av triangulärt utseende
och med basen uppåt.
Väst om grund: Svart-vit prick med två svarta toppmärken av
triangulärt utseende och med baserna mot varandra samt spetsarna uppåt
och nedåt.
Prickarna kan därjämte förses med ett eller två märken av klotformigt
utseende samt med samma färg som toppmärkena och placerade under
dessa.
2) Bojar.
Nord och väst om grund: Svarta bojar.
Syd och ost om grund: Röda bojar.
B. Utmärkning av mitten av en farled, exempelvis en minsvept led.
Svart-röd prick med ett svart-rött toppmärke av klotformigt utseende
(klotprick); såväl prick som toppmärke har färgerna i horisontala
fält. Under toppmärket kan förekomma ytterligare ett klotformigt märke
med samma färg som toppmärket. Förekommande bojar är svart-röda med
färgerna i vertikala fält på bojkroppen och i horisontala fält på
bojens övre delar.
Utmärkning inomskärs
A. Utmärkning av farled.
Vid utmärkning av farled inomskärs tillämpas ett kombinerat kardinal-
och lateralsystem, vilket innebär att prickning sker med hänsyn till
farledens huvudriktning. Sjöfartsstyrelsen fastställer farledernas
huvudriktning. Endast nord-sydlig eller ost-västlig huvudriktning
förekommer; se ''Svensk Lots'' del. I--IV. Vid gång i en och samma
farled har man alltid samma slags prickar eller bojar på samma sida,
oavsett om farleden i vissa ledavsnitt väsentligt avviker från den
fastställda huvudriktningen.
På norra och västra sidan av farleden: Röd prick med ett rött
toppmärke av triangulärt utseende och med basen uppåt (trattprick);
förekommande bojar är röda.
På södra och östra sidan av farleden: Svart-vit prick antingen utan
toppmärke (slätprick) eller ock med ett svart toppmärke av triangulärt
utseende och med spetsen uppåt (konprick); förekommande bojar är
svarta.
Trattprickar och konprickar kan under toppmärket ha antingen
ytterligare ett märke av samma utseende som toppmärket eller ett
klotformigt märke av samma färg som toppmärket.
B. Utmärkning av i en farled beläget, begränsat grund, som kan
passeras på båda sidor.
Svart-röd prick med ett svart-rött toppmärke av klotformigt utseende
(klotprick); såväl prick som toppmärke har färgerna i horisontala
fält. Under toppmärket kan förekomma ytterligare ett klotformigt märke
med samma färg som toppmärket. Förekommande bojar är svart-röda med
färgerna i vertikala fält på bojkroppen och i horisontala fält på
bojens övre delar.
Till förekommande av misstag rörande prickars och bojars betydelse
vill Sjöfartsstyrelsen rekommendera de sjöfarande att genom sjökortet
göra sig underrättade om på vilken sida prickar och bojar skall
tagas. | null | null |
1965:560 | null | 1,965 | null | 1954:828 | null |
1965:561 | Kungörelse (1965:561) om statistiska uppgifter angående vägtrafikolyckor | 1,965 | 1 § Om en vägtrafikolycka med personskada har inträffat, ska
Polismyndigheten rapportera det till Transportstyrelsen
snarast och senast sju dagar efter det att Polismyndigheten
fått kännedom om olyckan. Förordning (2014:1244).
2 § Om ett dödsfall har inträffat till följd av en
vägtrafikolycka, ska Polismyndigheten rapportera det till
Transportstyrelsen snarast och senast fem dagar efter det att
Polismyndigheten fick kännedom om dödsfallet. Rapporteringen
ska avse vägtrafikolyckor då någon avlidit vid olyckan eller
som en följd av en sådan olycka inom 30 dagar från
olyckstillfället. Förordning (2014:1244).
3 § Transportstyrelsen får efter samråd med Trafikanalys och
Polismyndigheten meddela de ytterligare föreskrifter som
behövs för rapporteringen. Förordning (2014:1244).
Övergångsbestämmelser
1965:561
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1966, då
kungörelsen den 21 april 1939 (nr 144) angående statistiska
uppgifter om vägtrafikolyckor skall upphöra att gälla.
Bestämmelserna i den äldre kungörelsen äga dock fortfarande
tillämpning i fråga om olycka som inträffat före den 1 januari
1966. | null | null |
1965:571 | null | 1,965 | null | 1928:370 | null |
1965:572 | null | 1,965 | null | 1954:142 | null |
1965:573 | null | 1,965 | null | 1928:370 | null |
1965:575 | null | 1,965 | null | 1954:40 | null |
1965:576 | Lag (1965:576) om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar m.m. | 1,965 | 1 § Om sådant anställnings- eller arbetsvillkor för arbetstagare hos
kommun, som må bestämmas genom avtal, enligt lag eller särskilt beslut
av riksdagen skall fastställas under medverkan av regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer, skall statens arbetsgivarverk på
kommunens vägnar föra förhandling samt sluta och uppsäga
kollektivavtal om villkoret eller på annat sätt enhetligt reglera
detta.
Med kommun likställas i denna lag landstingskommun, kommunalförbund,
församling, kyrklig samfällighet, allmän försäkringskassa och annan
arbetsgivare med offentlig ställning. Lag (1982:101).
2 § Har kollektivavtal enligt 1 § slutits på kommuns vägnar, skall
kommunen inom yrkesgrupp och område som avses i avtalet tillämpa detta
även på arbetstagare som icke omfattas av avtalet eller annat
tillämpligt kollektivavtal. Gäller mer än ett kollektivavtal för samma
yrkesgrupp och område, bestämmer statens arbetsgivarverk vilka villkor
som skola tillämpas för arbetstagare som icke omfattas av
kollektivavtal. Lag (1979:215).
3 § Beslut om lockout eller annan stridsåtgärd vid konflikt om
anställnings- eller arbetsvillkor som avses i 1 § meddelas på kommuns
vägnar av statens arbetsgivarverk. Lag (1979:215).
4 § Vid tillämpningen av kollektivavtal som slutits enligt 1 § eller
avtal om anställnings- eller arbetsvillkor i överensstämmelse med
sådant kollektivavtal skall kommun följa föreskrifter och anvisningar
som arbetsgivarverket meddelar. Saknas föreskrifter eller anvisningar,
skall kommunen inhämta sådana från arbetsgivarverket. Lag
(1979:215).
5 § I tvist om avtal angående anställnings- eller arbetsvillkor som
avses i 1 § eller om påföljd för otillåten stridsåtgärd vid konflikt
om sådant villkor företrädes kommun såväl vid som utom domstol av
statens arbetsgivarverk.
När arbetsgivarverket enligt första stycket företräder kommun vid
domstol, skall kommunen ersätta staten dess kostnad med anledning
härav. Lag (1979:215).
6 § Bestämmelserna i 2 och 4 §§ gälla i tillämpliga delar även när
anställnings- eller arbetsvillkor som avses i 1 § regleras enhetligt
på annat sätt än genom kollektivavtal.
7 § Som arbetstagare skall vid tillämpningen av denna lag anses även
den som, utan att vara anställd hos kommun, utför arbete för kommuns
räkning och därvid till kommunen intager en beroende ställning av
väsentligen samma art som en arbetstagares till arbetsgivaren.
Kommunen skall anses som arbetsgivare enligt lagen.
8 § Regeringen må förordna att bestämmelse i denna lag om statens
arbetsgivarverk i stället skall gälla regeringen.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, arbetsgivarverket må
överlämna till annan statlig myndighet eller till arbetsgivaren att
handlägga fråga som enligt lagen ankommer på arbetsgivarverket. Lag
(1979:215).
Övergångsbestämmelser
1994:297 har upphävts genom lag (1994:1659). | null | null |
1965:577 | Kungörelse (1965:577) med tillämpningsföreskrifter till lagen om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar m.m. | 1,965 | 1 § Kollektivavtal om anställnings- eller arbetsvillkor som avses i
lagen om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar m.m.
och tillhör regeringens eller riksdagens prövning slutes under förbehåll
om regeringens godkännande. Förordning (1977:155).
2 § Statens arbetsgivarverk meddelar de föreskrifter som behövs för
tillämpningen av kollektivavtal som verket har slutit eller avtal om
anställnings- eller arbetsvillkor i överensstämmelse med sådana
kollektivavtal.
Första stycket tillämpas också när verket har enhetligt reglerat
anställnings- eller arbetsvillkor på något annat sätt än genom
kollektivavtal. Förordning (1984:783).
3 § Statens arbetsgivarverk får lämna över till annan statlig myndighet
eller till arbetsgivaren att handlägga fråga som enligt lagen (1965:576)
om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar m.m. eller
denna kungörelse ankommer på verket. Förordning (1978:815).
4 § När enligt kollektivavtal en fråga om lönesättning för en
arbetstagare skall prövas av arbetsgivaren, får
-- arbetsgivarens beslut i frågan om lönesättningen inte överklagas,
-- arbetsgivarens beslut i fråga om andra anställningsvillkor inte
överklagas, om det gäller en nyanställning. Förordning (1990:1171). | null | null |
1965:579 | null | 1,965 | null | 1947:275 | null |
1965:585 | null | 1,965 | null | 1942:740 | null |
1965:586 | null | 1,965 | null | 1946:804 | null |
1965:59 | Förordning (1965:59) om ersättning till polismän m.fl. för skada på egendom | 1,965 | 1 § En polisman som under utövning av tjänsten tillfogas sakskada kan få
ersättning av statsmedel, om skadan har uppkommit genom någon annans
vållande eller av våda. Ersättning av statsmedel kan även i annat fall
lämnas om en polisman genom någon annans vållande tillfogas sakskada med
anledning av tjänsten.
Vid skada på motorfordon skall från ersättningen avräknas vad
polismannen kan komma att erhålla enligt trafikskadelagen (1975:1410).
Om polismannen har rätt till ersättning från någon annan försäkring än
trafikförsäkring, lämnas ersättning endast för den del av skadan som
inte omfattas av försäkringen. Dessutom ersätts eventuell ökning av
premiekostnaderna. Föreligger inte särskilda skäl lämnas ersättning
endast om polismannen har fått medgivande att vid tjänsteresa använda
eget fordon.
Vad som sägs i denna förordning om polisman gäller även den som inom
polisväsendet tjänstgör som stämningsman eller fullgör
arrestantbevakningsuppgifter. Förordning (1982:949).
2 § Ersättning bestämmes enligt allmänna skadeståndsrättsliga grunder.
Föreligga särskilda skäl, må ersättning dock bestämmas till lägre
belopp.
3 § Rikspolisstyrelsen prövar frågor om ersättning enligt denna
förordning. En ersättningsfråga får dock prövas av polismyndigheten, om
ersättning begärs med högst 2 000 kr. Ersättningen betalas ut av
rikspolisstyrelsen.
Ansökan om ersättning skall göras inom ett år från det att skadan
inträffade. Rikspolisstyrelsen får dock, om det föreligger särskilda
skäl, pröva ansökningar som görs senare. Förordning (1986:323).
4 § Ansökan om ersättning ges in till polisstyrelsen. I ansökningen
skall uppgift lämnas om skadans uppkomst och övriga förhållanden av
betydelse för ersättningsfrågans bedömning.
Polisstyrelsen ombesörjer utredning i ärendet och sänder i de fall
ärendet skall avgöras av rikspolisstyrelsen ansökningen med eget
yttrande till rikspolisstyrelsen. Kungörelse (1974:518).
5 § Polisstyrelsens beslut enligt denna förordning får
överklagas hos Rikspolisstyrelsen.
I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om
överklagande hos allmän förvaltningsdomstol.
Ett överklagande hindrar inte att ersättning betalas ut.
Förordning (1998:1032).
6 § För belopp som statsverket gett ut enligt denna förordning träder
statsverket in i polismannens rätt mot den som må vara ansvarig för
skadan.
Allmän åklagare skall på framställning av rikspolisstyrelsen eller den
styrelsen bestämmer föra talan vid domstol om återbetalning enligt
första stycket. Förordning (1982:949).
7 § Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas
av rikspolisstyrelsen. Förordning (1982:949).
Övergångsbestämmelser
1971:937
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1972.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om talan mot beslut som
meddelats före den 1 januari 1972.
1995:199
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som
meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.
1998:1379
Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande för ärenden där
en framställning om ersättning gjorts före den 1 januari 1999. | null | null |
1965:591 | null | 1,965 | null | 1948:472 | null |
1965:594 | null | 1,965 | null | 1957:513 | null |
1965:597 | null | 1,965 | null | 1955:138 | null |
1965:600 | Allmän verksstadga (1965:600) | 1,965 | Inledande bestämmelse
1 § Denna stadga skall tillämpas på statsmyndighet i den mån regeringen
bestämmer. Kungörelse (1974:833).
Myndighetens uppgifter
2 § Myndigheten skall inom sitt verksamhetsområde med uppmärksamhet
följa förhållandena inom landet samt, såvitt möjligt, i de andra
nordiska länderna och utlandet i övrigt. Myndigheten skall vidtaga eller
hos regeringen föreslå de författningsändringar eller andra åtgärder som
äro påkallade eller i övrigt lämpliga. Kungörelse (1974:833).
3 § Myndigheten skall varje år
1) före den 1 mars lämna justitiekanslern en förteckning över de ärenden
som kommit in till myndigheten före den 1 juli föregående år men inte
blivit slutligt handlagda vid årets utgång, om inte justitiekanslern
befriar myndigheten från uppgiftsskyldigheten eller medger att denna
fullgörs på annan tid eller i annan ordning,
2) före den 1 september lämna regeringen förslag till
anslagsframställningar och andra framställningar som skall göras hos
riksdagen nästa år.
Myndigheten skall snarast ta upp från riksrevisionsverket inkomna
revisionsberättelser till prövning. Berättelserna skall prövas i samma
ordning som frågor av större ekonomisk betydelse. Riksrevisionsverket
skall omedelbart underrättas om därvid fattade beslut. Förordning
(1986:450).
4 § Bestämmelser om myndigheternas skyldighet att lämna uppgifter till
enskilda ur allmänna handlingar och att lämna uppgifter till andra
myndigheter finns i sekretesslagen (1980:100). Om skyldighet för
myndigheterna att i övrigt gå allmänheten till handa med att lämna
upplysningar och översända handlingar finns bestämmelser i förordningen
(1980:900) om statliga myndigheters serviceskyldighet.
En myndighet, som för administrativt eller statistiskt ändamål hämtar in
uppgifter från kommuner eller landstingskommuner eller från företag,
organisationer eller andra enskilda, skall sträva efter att begränsa och
förenkla uppgiftslämnandet och i övrigt se till att arbetet med att
lämna uppgifter inte blir mer betungande än vad som kan anses skäligt
med hänsyn till ändamålet.
Myndigheten skall verka för sådana förenklingar i verksamheten som kan
underlätta enskildas kontakter med myndigheten. Decentralisering av
verksamhet till regionala och lokala statliga eller andra organ skall
främjas. En minskad detaljkontroll av kommuner och landstingskommuner
skall eftersträvas. Förordning (1981:306).
Allmänna bestämmelser om arbetet inom myndigheten
5 § För fullgörandet av myndighetens uppgifter är dess chef ansvarig i
första hand. Han skall tillse att personalen fullgör sina åligganden med
nit och noggrannhet.
6 § Verksamheten skall bedrivas så enkelt, snabbt och ekonomiskt som är
möjligt utan att säkerheten eftersättes. Ärende bör icke handläggas av
mera kvalificerad personal än ärendets beskaffenhet kräver.
Chefen skall verka för förenklingar och förbättringar i arbetets
planläggning och utförande. Han skall därvid uppmärksamma förslag som
framställes av samarbetsorgan vid myndigheten eller av personalen i
annan ordning och tillse att en eller flera tjänstemän ägnar särskild
uppmärksamhet åt arbetets rationalisering. Förordning (1975:568).
7 § Chefen skall ägna omtanke åt personalens arbetsförhållanden och
verka för trivsel i arbetet. Han skall särskilt tillse att myndighetens
lokaler äro i sådant skick att fara icke föreligger att någon av
personalen ådrager sig ohälsa i följd av arbetet eller drabbas av
olycksfall däri. Han skall därvid uppmärksamma förslag som framställes
av samarbetsorgan vid myndigheten eller av personalen i annan ordning.
8 § Chefen skall tillse att, i mån av behov, särskilda anordningar
vidtas för att underlätta för parter, företrädare för nyhetsorganen och
andra intresserade att få upplysning om myndighetens verksamhet. Om
myndigheten i sin verksamhet använder automatisk databehandling (ADB),
skall han tillse att det hos myndigheten finns en eller flera
befattningshavare som vid sidan av sina övriga åligganden har till
särskild uppgift att lämna allmänheten upplysningar om myndighetens
ADB-register och deras användning.
Chefen skall dessutom tillse att den som hos myndigheten begär att få
taga del av allmän handling ej avkräves uppgift om sitt namn eller om
vilket syfte han har med sin begäran i vidare mån än som behövs för
prövning huruvida hinder mot utlämnande av handlingen föreligger. Vad nu
sagts gäller även när rätten till tillträde till myndighetens lokaler är
begränsad. Förordning (1982:274).
9 § Chefen skall företa de inspektions- och andra tjänsteresor som
behövs för myndighetens verksamhet. Sådana resor får efter beslut av
myndigheten företas också av andra tjänstemän eller ledamöter.
Förordning (1986:755).
10 § Myndigheten fastställer arbetsordning och de allmänna bestämmelser
i övrigt som fordras för arbetet inom myndigheten utöver denna stadga
och den instruktion som regeringen utfärdar. Dessutom äger myndigheten
meddela särskilda föreskrifter om personalens tjänsteutövning.
Kungörelse (1974:833).
Protokoll m. m.
11 § I fråga om varje beslut av myndigheten skall hos denna finnas
handling varav framgår vem som fattat beslutet, vem som i övrigt
närvarit vid den slutliga handläggningen av ärendet och vem som varit
föredragande samt beslutets dag och dess innehåll.
Protokoll föres när skiljaktig mening förekommer eller protokoll behöves
av annan orsak. Skiljaktig mening behöver dock ej antecknas i protokoll,
om den framgår av annan handling hos myndigheten.
12 § I skrivelse från myndigheten till regeringen eller departementschef
skall anges vem som fattat det beslut som skrivelsen avser eller i
övrigt närvarit vid den slutliga handläggningen av ärendet och vem som
varit föredragande. Har skiljaktig mening förekommit i ärendet, skall
den anges i skrivelsen eller framgå av protokollsutdrag som bifogas.
Kungörelse (1974:833).
13 § Myndigheten skall vårda sitt arkiv och föra förteckning över detta
enligt föreskrifterna om arkivvård.
Arbetstidens förläggning och mottagningstid m. m.
14 § Arbetstiden skall förläggas till vardagar utom lördagar på sådan
tid som har bestämts efter förhandling enligt gällande arbetstidsavtal
eller, om sådant avtal inte finns, enligt lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet. Förläggningen av arbetstiden skall framgå
av tjänstgöringslista eller motsvarande handling.
Om arbetets art kräver det, kan arbetstid förläggas även till lördag,
söndag eller helgdag. I samband därmed får en veckodag som avses i
första stycket vara fri från arbete.
Vid tillämpningen av första och andra styckena likställs midsommarafton,
julafton och nyårsafton med helgdag.
En anställd får åläggas att utföra arbete på annan tid än den till
vilken hans arbetstid är förlagd.
Om det finns särskilda skäl och det kan ske utan extra kostnad för
staten, får en anställd befrias från tjänstgöring en viss dag mot att
han, utöver sin ordinarie arbetstid, utför arbete under lika lång tid
någon annan dag.
Myndigheten får medge att arbete utförs i hemmet eller, om det finns
särskilda skäl, på annan plats utom arbetsplatsen. Avser arbetet något
annat än en sådan förrättning som måste fullgöras utomlands, får arbetet
förläggas till utrikes ort endast om regeringen medger det.
Myndigheten får befria en anställd från tjänstgöring under den tid som
behövs för att han skall kunna fullgöra ett allmänt uppdrag som har
meddelats av regeringen eller på grund av regeringens bemyndigande.
Förordning (1981:306).
15 § För chefen skall tid vara bestämd för mottagning av allmänheten.
Även för annan tjänsteman må särskild mottagningstid bestämmas.
Registrators- och kassakontor hållas öppna minst fem timmar varje
arbetsdag enligt myndighetens bestämmande. Är arbetstiden viss dag
kortare än sex timmar eller får den till viss dag förlagda arbetstiden
arbetas in enligt föreskrift i kollektivavtal, får tiden för
öppethållandet inskränkas till två timmar, om det kan ske utan väsentlig
olägenhet.
Tider för mottagning och öppethållande av registrators- och kassakontor
tillkännages genom anslag i myndighetens lokal. Inskränkning i tid för
öppethållande bör tillkännages minst en vecka i förväg.
När registrators- eller kassakontor hålles öppet, skall allmänheten
mottagas av myndighetens tjänstemän i den mån deras övriga göromål icke
lägga hinder i vägen. Förordning (1977:152).
Semester och annan ledighet
16 § Chefen bestämmer om förläggningen av sin semester och om annan
ledighet för sig själv. Fråga om ledighet för annat än semester, sjukdom
eller sådant allmänt uppdrag, som meddelats av regeringen eller på grund
av regeringens bemyndigande, avgöres dock av regeringen, om ledigheten
skall vara längre än 30 dagar i följd. Beräknas ledighet som chefen
själv bestämmer vara längre än tre månader i följd, skall han underrätta
chefen för det departement till vilket myndigheten hör. Kungörelse
(1974:833).
17 § Förläggningen av personalens semester bestäms av myndigheten.
Även annan ledighet beviljas av myndigheten. Förordning (1986:755).
Överklagande
18 § En myndighets beslut får överklagas hos regeringen, om inte något
annat följar av lagen (1971:309) om behörighet för allmän
förvaltningsdomstol att pröva vissa mål, av lagen (1987:439) om
inskränkning i rätten att överklaga eller av andra föreskrifter.
Förordning (1987:551).
Övergångsbestämmelser
1987:551
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1987.
I fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet
tillämpas äldre föreskrifter. | null | null |
1965:601 | Anställningsförordning (1965:601) | 1,965 | Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning gäller arbetstagare, som omfattas av lagen
(1976:600) om offentlig anställning och som innehar eller uppehåller
statligt reglerad tjänst.
Förordningen gäller inte den som är anställd i civilförsvarets
krigsorganisation, i försvarsmaktens reserver, i väg- och
vattenbyggnadskåren eller på reservstat i det militära försvaret och
inte heller den som är anställd på prästerlig tjänst. Förordning
(1979:920).
2 § Förordningen gäller endast i den mån annat ej föreskrives av
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Förordning
(1976:863).
3 § I förordningen avses med
statligt reglerad tjänst: en tjänst där avlöningsförmånerna
fastställs under medverkan av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer,
långtidsvikariat: ett vikariat som omfattar minst 40 procent
av heltidstjänstgöring på en lönetjänst och som beräknas vara minst sex
månader i följd, däri inräknat den tid för tillsättningsförfarandet som
infaller efter det att vikariatet blivit ledigt,
korttidsvikariat: ett annat vikariat än långtidsvikariat,
tillfällig anställning: en anställning som beräknas vara
högst tre månader,
myndighet: någon annan myndighet än regeringen.
Vad som avses med lönetjänst och med arvodestjänst
framgår av kollektivavtal om tjänstetyper och tjänsteförening.
När det gäller att enligt förordningen bestämma vilken av två tjänster
som är högst, tillämpas de föreskrifter om jämförelse mellan olika
tjänster som enligt kollektivavtal gäller för statstjänstemän i
allmänhet.
Med centrala förvaltningsmyndigheter likställs vid tillämpningen av
förordningen andra förvaltningsmyndigheter som lyder omedelbart under
regeringen. Förordning (1990:98).
4 § Föreskrifter om hur tjänster hos myndigheterna under regeringen,
dock inte affärsverken, och hos de allmänna försäkringskassorna
inrättas, dras in eller hålls vakanta finns i inrättandeförordningen
(1991:1749). Förordning (1992:35).
Villkor för tjänst
5 § har upphävts genom förordning (1982:107).
6 § Är arbetsuppgifterna i en tjänst som tillsätts av myndighet sådana,
att särskilda krav måste ställas på innehavarens hälsotillstånd i visst
hänseende, får myndigheten meddela föreskrifter om att envar som skall
anställas på tjänsten skall lämna ett läkarintyg. Förordning
(1979:920).
7 § Föreskrifter enligt 6 § meddelas efter samråd med socialstyrelsen
eller, inom försvarsmakten, med försvarets sjukvårdsstyrelse.
Förordning (1987:1224).
Tillsättning av tjänst
Grunderna för tjänstetillsättning
7 a § Av 4 kap. 3 § lagen (1976:600) om offentlig anställning följer att
tjänstetillsättning skall ske på grundval främst av skickligheten för
arbetsuppgifterna i tjänsten, om det inte finns särskilda skäl för något
annat.
Hänsyn skall tas också till den förtjänst som har förvärvats genom
tidigare tjänstgöring i offentlig eller privat anställning eller genom
egen verksamhet.
Utöver skickligheten och förtjänsten skall tillsättningsmyndigheten
beakta sådana sakliga grunder som stämmer överens med allmänna
arbetsmarknads-, sysselsättnings- och socialpolitiska mål. Förordning
(1986:630).
7 b § Vid tillämpningen av 7 a § andra stycket räknas anställningstid
vid ledighet från en anställning till godo som förtjänst i den mån tiden
vid varje särskilt tillfälle uppgår till högst tre månader. Tid för
ledighet för semester, för sjukdom eller för fackligt uppdrag enligt 6 §
lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen
räknas dock alltid till godo. Särskilda föreskrifter finns också i
förordningen (1985:335) om tillgodoräknande av tid för föräldraledighet
vid tillsättningen av statligt reglerade tjänster.
Deltidstjänstgöring som omfattar minst 40 procent av heltidstjänstgöring
räknas som heltidstjänstgöring, om det inte finns särskilda skäl för
något annat.
Fullgjord forskarutbildning räknas till godo som förtjänst med högst
fyra år, i den mån utbildningen inte räknas som tjänstgöring i
anställning eller som egen verksamhet. Förordning (1985:334).
7 c § Visar det sig i ett tillsättningsärende att en sökande har dömts
för brott, skall tillsättningsmyndigheten bortse från detta, om inte
brottet är sådant att det bedöms göra sökanden olämplig för
arbetsuppgifterna. Förordning (1987:222).
Förordnanden m. m.
8 § En tjänst med beteckningen p tillsätts med förordnande för en
bestämd tid.
En tjänst med beteckningen r tillsätts med förordnande tills vidare.
Förordnandet får begränsas att gälla längst till en viss tidpunkt.
Om tidsbegränsning av förordnande på andra tjänster finns särskilda
föreskrifter. Förordning (1988:1021).
8 a § Fullmakter och förordnanden utfärdas av den myndighet som
tillsätter tjänsten eller, i fråga om tjänster som regeringen
tillsätter, av regeringen. Förordning (1988:1021).
Tjänster som inte behöver kungöras lediga
9 § Bestämmelsen i 4 kap. 4 § första stycket lagen (1976:600) om
offentlig anställning att en tjänst som en myndighet tillsätter skall
kungöras ledig till ansökan tillämpas inte på tjänster som det finns
särskilda skäl att tillsätta utan ledigkungörande.
En tjänst, som enligt vad regeringen har föreskrivit är inrättad som
personlig tjänst, tillsätts utan att den har kungjorts ledig till
ansökan.
I 13 § finns föreskrifter om intresseannonsering. Förordning
(1989:1102).
Hur tjänster kungörs lediga
10 § När en tjänst som en myndighet tillsätter skall kungöras ledig till
ansökan, skall myndigheten sätta in en annons om tjänsten i Post- och
Inrikes Tidningar. Annonsen får i stället sättas in i någon annan
publikation, om regeringen medger det. Annonsen skall också anslås på
myndighetens anslagstavla.
Ansökningstiden enligt 4 kap. 4 § andra stycket lagen (1976:600) om
offentlig anställning skall vara tre veckor, räknat från den dag då
annonsen införs i publikationen. Detta skall framgå av annonsen.
Förordning (1989:733).
10 a § har upphävts genom förordning (1989:733).
Hur tillsättningsbeslut anslås
11 § Ett meddelande om myndighetens beslut att tillsätta en tjänst skall
genast anslås på dess anslagstavla.
Första stycket behöver inte tillämpas, när tjänsten inte har kungjorts
ledig och det gäller
-- uppflyttning inom befordringsgång, lönegång eller lönetariff,
-- tillfällig anställning,
-- tillsättning av en tjänst som enligt vad regeringen har föreskrivit
är inrättad som personlig tjänst eller
-- tillsättning av en tjänst med någon som är anställd som aspirant på
tjänsten.
Första stycket gäller inte myndighetens beslut i överklagade
tillsättningsärenden. Förordning 1989:1102).
Förslagstjänster
12 § En myndighet skall tillämpa vad som sägs om annonsering, anslag och
ansökningstid i 10 § också i fråga om tjänster som regeringen tillsätter
efter förslag från myndigheten (förslagstjänster).
Efter ansökningstidens utgång skall myndigheten föreslå en av de sökande
till tjänsten, om det finns skäl för det.
Myndigheten får också ange andra sökande som enligt dess bedömning bör
komma i fråga närmast efter den föreslagne. Därvid kan också anges en
ordningsföljd mellan dem.
Förslaget och samtliga handlingar i tillsättningsärendet skall därefter
sändas in till regeringen. Förordning (1989:1102).
Intresseannonsering
13 § En myndighet skall tillämpa intresseannonsering enligt denna
paragraf i fråga om
dels tjänster som regeringen tillsätter efter anmälan från myndigheten
eller dess chef (anmälningstjänster),
dels sådana statliga tjänster som byråchef eller därmed jämställda eller
högre tjänster som myndigheten tillsätter.
Myndigheten skall därvid sätta in en annons om tjänsten i Post- och
Inrikes Tidningar, om det inte finns särskilda skäl för något annat.
Annonsen bör dessutom tas in i myndighetens personaltidning och anslås
på dess anslagstavla.
I annonsen skall de som är intresserade av anställningen uppmanas att
skriftligen eller muntligen anmäla detta hos myndigheten
(intresseanmälan). Förordning (1989:733).
Uppgifter i vissa meddelanden som anslås
13 a § Ett anslag enligt 11 § första stycket skall innehålla uppgifter
om
1. vilken dag det sattes upp på anslagstavlan,
2. vad som gäller i fråga om överklagande,
3. de avvikande meningar som har antecknats i protokollet eller i någon
annan handling. Förordning (1989:1102).
13 b § har upphävts genom förordning (1989:733).
Att på nytt kungöra en tjänst ledig
14 § När en tjänst som en myndighet tillsätter kungörs ledig på nytt,
skall de som har sökt tjänsten vid det föregående tillfället och inte
har återkallat sin ansökan anses stå kvar som sökande.
Myndigheten får, om det finns särskilda skäl för det, besluta att vad
som sägs i första stycket skall gälla bara dem som före den nya
ansökningstidens utgång meddelar myndigheten att de önskar stå kvar som
sökande. Innehållet i beslutet skall framgå av annonsen, om inte
myndigheten på något annat sätt har underrättat sökandena om det.
Förordning (1989:733).
Tillsättning av vikariat m. m.
15 § Långtidsvikariat skall tillsättas på samma sätt som tjänsten.
I stället för första stycket skall vad som sägs i 16 § tillämpas, när
ett förordnande på långtidsvikariat meddelas en arbetstagare
-- som omedelbart dessförinnan har haft ett långtidsvikariat på tjänsten
eller på någon annan lika hög tjänst med väsentligen likartade
arbetsuppgifter eller
-- som enligt 18 § eller enligt motsvarande föreskrifter i
kollektivavtal är skyldig att utöva tjänsten utan tidsbegränsning.
Ett förordnande på långtidsvikariat får meddelas bara den som är behörig
att ha tjänsten. Förordning (1988:1021).
15 a § har upphävts genom förordning (1989:1102).
16 § Korttidsvikariat tillsätts av den myndighet där tjänsten är
inrättad, om något annat inte föreskrivs av den centrala
förvaltningsmyndigheten eller av någon annan myndighet som regeringen
bestämmer. Förordning (1989:733).
Medverkan vid rekrytering av biståndspersonal
16 a § Myndigheterna under regeringen bör medverka till att den
biståndsverksamhet som sker med statsbidrag får kvalificerad personal.
Om styrelsen för internationell utveckling begär det, bör myndigheterna
också medverka direkt vid rekryteringen av sådan personal.
Om myndighet besitter särskild sakkunskap inom något område som är av
betydelse för biståndsverksamheten, kan myndigheten efter
överenskommelse med styrelsen ta över uppgiften att rekrytera personal.
Förordning (1987:909).
17 § har upphävts genom förordning (1993:1531).
Skyldighet att utöva annan tjänst m. m.
18 § Den som har en lönetjänst är skyldig att i stället utöva en annan
statlig lönetjänst hos en myndighet eller inrättning inom samma
verksamhetsområde. En deltidsanställd arbetstagare är inte skyldig att
tjänstgöra i större omfattning än som han är skyldig att göra i sin egen
tjänst.
En arbetstagare är dock inte skyldig att under längre tid än sammanlagt
tre månader av samma kalenderår utöva en högre tjänst utom
-- när en aspirant på en lönetjänst förordnas att utöva nämnda tjänst,
-- när den som innehar en tjänst i befordringsgång eller lönegång
förordnas att utöva en tjänst med likartade arbetsuppgifter i högst
samma lönegrad som den högsta tjänsten i befordringsgången respektive
lönegången.
Första och andra styckena gäller inte ordinarie domare. Förordning
(1988:1021).
19 § Arbetstagare i disponibilitet är skyldig att utöva statlig tjänst,
i den mån det beslutas av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer. Förordning (1976:863).
Partiell tjänstebefrielse
19 a § Om det är nödvändigt för att en arbetstagare skall kunna
handlägga ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden eller fullgöra
något annat särskilt åliggande i tjänsten, får myndigheten, om inte
regeringen föreskriver något annat, helt eller delvis befria honom från
övriga tjänstegöromål under en viss tid. Förordning (1985:916).
Löneavdrag som disciplinpåföljd
20 § När en arbetstagare har ålagts löneavdrag enligt 10 kap. 2 § lagen
(1976:600) om offentlig anställning, bestäms avdraget per dag enligt
följande tabell.
-----------------------------------------------------------------
Månadslön, Löneavdrag,
kronor procent av daglönen
-----------------------------------------------------------------
-- 6 000 16
6 001-- 7 900 18
7 901--11 100 20
11 101-- 22
-----------------------------------------------------------------
Månadslönen beräknas enligt den för arbetstagaren tillämpliga
tjänstetidsklassen eller motsvarande. Daglönen utgör en trettiondel av
månadslönen.
Avdragsbeloppet jämkas till närmast lägre hela krontal. Förordning
(1986:53).
Bevisupptagning
20 a § Kostnaden för bevisupptagning enligt 14 kap. 2 § lagen (1976:600)
om offentlig anställning skall utgå av allmänna medel. Förordning
(1976:863).
Läkarundersökning som avses i lagen (1976:600) om offentlig
anställning
21 § Fråga om läkarundersökning, som avses i 13 kap. 2 § andra stycket
lagen (1976:600) om offentlig anställning, av arbetstagare, som är
anställd hos myndighet eller inrättning som lyder under central
förvaltningsmyndighet, prövas av förvaltningsmyndigheten.
Förordning (1976:836).
22 § Innan myndighet beslutar om läkarundersökning, skall myndigheten
inhämta utlåtande från läkare, huruvida arbetstagaren bör undergå
läkarundersökning. Sedan utlåtandet inkommit, skall myndigheten inhämta
utlåtande i frågan från socialstyrelsen, om det icke är uppenbart att
anledning saknas därtill. Förordning (1976:863).
23 § Läkarundersökning utföres av läkare som socialstyrelsen utser.
Förordning (1970:354).
24 § Visar intyg över läkarundersökningen att arbetstagaren lider av
sjukdom eller därmed jämförligt förhållande, må myndigheten föreskriva
att arbetstagaren efter viss tid skall förete nytt intyg om sitt
hälsotillstånd av den läkare som utfärdat det förra intyget eller av
annan läkare som socialstyrelsen utser. Förordning (1976:863).
25 § Intyg över läkarundersökning skall avfattas enligt formulär som
socialstyrelsen fastställer. Åberopar arbetstagaren mot sådant intyg
annat läkarintyg, skall myndigheten inhämta utlåtande från
socialstyrelsen. Förordning (1976:863).
26 § Deltaga flera i avgörandet av fråga som avses i 22 eller 24 §,
skola bestämmelserna i 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i domstol
med endast lagfarna ledamöter äga motsvarande tillämpning.
Förordning (1975:839).
Avstängning
27 § Fråga om avstängning, som avses i 13 kap. lagen (1976:600) om
offentlig anställning, av arbetstagare, som är anställd hos myndighet
eller inrättning som lyder under central förvaltningsmyndighet, prövas
av förvaltningsmyndigheten. Förordning (1976:863).
Anmälan till statens ansvarsnämnd
27 a § Uppkommer fråga om disciplinansvar, avskedande, åtalsanmälan,
avstängning eller läkarundersökning när det gäller arbetstagare som
omfattas av 15 kap. 4 § lagen (1976:600) om offentlig anställning, skall
detta utan dröjsmål anmälas till statens ansvarsnämnd.
En sådan anmälan görs av den myndighet som arbetstagaren lyder under.
Anmälan görs dock av regeringen, om arbetstagaren är chef för en central
förvaltningsmyndighet, och av den centrala förvaltningsmyndigheten, om
arbetstagaren är chef för en myndighet eller inrättning som lyder under
den.
Första och andra styckena gäller inte fall där arbetstagaren är chef för
en allmän domstol, en allmän förvaltningsdomstol, bostadsdomstolen, en
arrendenämnd, en hyresnämnd, försäkringsöverdomstolen,
marknadsdomstolen, patentbesvärsrätten eller arbetsdomstolen.
Om behörighet för riksdagens ombudsmän, justitiekanslern eller allmänna
åklagare att anmäla sådana frågor som avses i första stycket föreskrivs
i lag. Förordning (1992:35).
Förening av tjänster m. m.
28 § Föreskrifter om förening av tjänster finns i kollektivavtal om
tjänstetyper och tjänsteförening.
Sådana föreskrifter om förening av en fullmaktstjänst med en annan
allmän tjänst som avses i 7 kap. 13 § första stycket lagen (1976:600) om
offentlig anställning finns i 29, 30 och 31 a §§. Förordning
(1988:1021).
29 § Den som har en fullmaktstjänst får utan särskilt beslut vara
tjänstledig för att ha en tjänst
-- som är tillsatt med ett förordnande för en bestämd tid, dock inte en
tjänst med beteckningen p,
-- som är tillsatt med ett förordnande tills vidare längst till en viss
tidpunkt,
-- som har beteckningen r.
Även i andra fall än som avses i första stycket kan tjänstledighet
medges den som har en fullmaktstjänst för att ha en annan tjänst. En
sådan tjänstledighet får omfatta högst sex månader, om det inte finns
särskilda skäl för längre ledighet. Förordning ( 1988:1021).
30 § Den som har en fullmaktstjänst får samtidigt ha en eller flera
arvodestjänster, om han kan utöva tjänsterna utan tjänstledighet.
Förordning (1988:1021).
31 § När den som har en tjänst är tjänstledig för att ha en annan
tjänst, skall han vid tillämpningen av 15 § andra stycket, 18 § andra
stycket samt 21 och 27 §§ behandlas som om han hade bara den sistnämnda
tjänsten. Förordning (1988:1021).
31 a § Den som har en fullmaktstjänst får samtidigt ha ett eller flera
vikariat, om han
-- kan utöva både tjänsten och vikariatet eller vikariaten utan
tjänstledighet,
-- medges den tjänstledighet som behövs eller
-- är tjänstledig enligt andra stycket.
Den som har en fullmaktstjänst får utan särskilt beslut vara tjänstledig
för att ha ett långtidsvikariat på en högre tjänst. Förordning
(1988:1021).
Anställnings upphörande på annat sätt än genom avskedande
32 § I fråga om tjänster eller vikariat som regeringen tillsätter prövas
sådana frågor om anställnings upphörande som avses i 7 kap. 3, 4 eller
12 § lagen (1976:600) om offentlig anställning
av regeringen, om arbetstagaren är chef för central
förvaltningsmyndighet,
av central förvaltningsmyndighet, om arbetstagaren är chef för myndighet
eller inrättning som lyder under förvaltningsmyndigheten,
i annat fall av den myndighet hos vilken arbetstagaren är anställd.
Förordning (1987:909).
33 § Uppkommer fråga om entledigande enligt 7 kap. 4 eller 5 § lagen
(1976:600) om offentlig anställning, skall 25--29 §§ förordningen
(1984:1039) om handläggning av ärenden om statliga
tjänstepensionsförmåner också tillämpas. Förordning (1984:1040).
34 § Sådan förflyttningsskyldighet inom försvarsmakten som avses i 7
kap. 8 § första stycket andra meningen lagen (1976:600) om offentlig
anställning gäller bara vid förflyttning från en tjänst med beteckningen
r till en fullmaktstjänst eller till en tjänst med beteckningen p eller
r. Förordning (1990:98).
35 § Fråga om försättande i disponibilitet av arbetstagare vid
försvarsmakten prövas av regeringen efter framställning av
överbefälhavaren eller chefen för armén, marinen eller flygvapnet eller
den centrala förvaltningsmyndighet under vilken arbetstagaren lyder.
Innan framställning göres, skola yttranden inhämtas från övriga chefer
eller myndigheter under vilka arbetstagaren lyder.
Fråga om försättande i disponibilitet av arbetstagare vid polisväsendet
prövas av regeringen efter framställning av rikspolisstyrelsen. Innan
framställning göres, skola yttranden inhämtas från övriga myndigheter
under vilka arbetstagaren lyder. Förordning (1976:863).
Tjänstgöringsintyg
36 § Myndighet skall på begäran av arbetstagare utfärda intyg om hans
tjänstgöring hos myndigheten. Förordning (1976:863).
Bisysslor
37 § Myndighet skall på lämpligt sätt informera arbetstagarna om vilka
bisysslor eller slag av bisyssla som enligt myndighetens bedömande ej
äro förenliga med 6 kap. 1 § lagen (1976:600) om offentlig anställning.
Myndighet skall vidare på begäran av arbetstagare lämna honom skriftligt
besked huruvida viss bisyssla enligt myndighetens bedömande är förenlig
med nämnda bestämmelse. Sådant besked om bisyssla lämnas av den
myndighet som tillsätter tjänsten. I fråga om tjänst, som regeringen
tillsätter, lämnas besked av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer. Förordning (1976:863).
38 § Vill myndighet anlita arbetstagare vid annan myndighet för
bisyssla, som ej är tillfällig, bör samråd mellan myndigheterna äga rum
innan uppdraget lämnas. Förordning (1976:863).
Neutralitet och skyddsarbete vid arbetskonflikt
39 § Arbetstagare är icke skyldig att utföra arbete som är föremål för
lockout eller för tillåten strejk eller därmed jämförlig stridsåtgärd
eller för lovlig blockad. Den som står utanför arbetskonflikt skall dock
fullgöra sina vanliga tjänsteåligganden. Han är även skyldig att utföra
skyddsarbete.
Till skyddsarbete hänföres arbete som fordras för avveckling av
verksamheten på ett tekniskt försvarligt sätt eller till förebyggande av
fara för människor eller skada på egendom. Lika med skyddsarbete anses
arbete som någon är skyldig att utföra på grund av särskild föreskrift i
lag. Förordning (1976:863).
Överklagande
40 § En myndighets bisysslebesked enligt 37 § andra stycket får
överklagas hos regeringen.
En myndighets förslag till tjänstetillsättning eller beslut att inte
tillsätta en tjänst får inte överklagas. Förordning (1990:98).
41 § Ett överklagande av en myndighets beslut i frågor som i
kollektivavtal har lämnats till arbetsgivarens avgörande skall i sista
instans prövas av statens arbetsgivarverk. Att överklagandet i en del
fall först skall ske hos en annan myndighet framgår av särskilda
föreskrifter. Förordning (1987:552).
42 § När ett tillsättningsbeslut skall anslås enligt 11 § första
stycket, räknas tiden för överklagande av beslutet från den dag då
anslaget sattes upp hos den myndighet som har meddelat beslutet.
När ett sådant beslut enligt särskilda föreskrifter skall kungöras i
Post- och Inrikes Tidningar eller i någon annan publikation, räknas
tiden från den dag då beslutet kungjordes. Förordning (1989:1102).
Övergångsbestämmelser
1976:863
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1977, då kungörelsen
(1965:929) med vissa föreskrifter för tillämpningen av 32 §
statstjänstemannalagen den 3 juni 1965 (nr 274) och 32 § stadgan den 3
december 1965 (nr 602) om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl. skall
upphöra att gälla.
2. Har Kungl. Maj:t eller regeringen i författning eller särskilt beslut
gjort hänvisning till bestämmelse, som har ersatts av föreskrift i
anställningsförordningen, tillämpas i stället den nya föreskriften.
3. - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -- ----
1985:334
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1985. - - - - - -
2. Vid tillämpningen skall tillgodoräknas även tjänstgöring eller
verksamhet som har utövats före ikraftträdandet.
1988:1021
1. Denna förordning träder i kraft den 1 november 1988.
2. En arbetstagare, som enligt äldre bestämmelser utan särskilt beslut
är tjänstledig från en fullmaktstjänst för att ha en annan tjänst men
som enligt de nya bestämmelserna saknar rätt till en sådan
tjänstledighet, får utan särskild prövning fortsätta att vara
tjänstledig för detta ändamål. Tillträder arbetstagaren på egen ansökan
eller begäran en annan tjänst, tillämpas detta dock bara om
fullmaktstjänsten är en tjänst på övergångsstat med tidigare
pensioneringsperiod eller lägre pensionsålder än den andra tjänsten.
3. Om en arbetstagare med stöd av äldre bestämmelser har beviljats
tjänstledighet från en fullmaktstjänst för att ha en annan tjänst, skall
beslutet om tjänstledigheten fortsätta att gälla enligt sin lydelse,
såvida inte arbetstagaren enligt de nya bestämmelserna har rätt till
tjänstledighet för detta ändamål. Tillträder arbetstagaren på egen
ansökan eller begäran en annan tjänst, tillämpas detta dock inte.
4. De tjänster som med stöd av äldre föreskrifter har tillsatts med
fullmakt skall också efter ikraftträdandet tillsättas med fullmakt, om
regeringen inte bestämmer något annat.
5. Vad som sägs om fullmaktstjänster i de nya föreskrifterna -- dock
inte punkt 4 i dessa övergångsbestämmelser -- skall tillämpas också på
tjänster som har tillsatts med konstitutorial eller med förordnande som
jämställts med konstitutorial.
1989:1102
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1990. I fråga om
överklagande av sådana förslag eller beslut enligt 40 § andra stycket
som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. | null | null |
1965:61 | Lag (1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket m.m. | 1,965 | 1 § Behörig att utöva veterinäryrket är
a) den som är legitimerad enligt 2 §;
b) den som enligt föreskrifter meddelade av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, av Jordbruksverket är förordnad att tjänstgöra
som veterinär;
c) den som enligt föreskrifter meddelade med stöd av 7 a § har rätt till
sådan yrkesutövning utan legitimation;
d) i den utsträckning, som särskilt anges för varje fall, den som enligt
8 § innehar begränsad behörighet att utöva veterinäryrket. Lag
(1992:1565).
2 § Legitimation som veterinär meddelas av Jordbruksverket.
Den som avlagt veterinärexamen i Sverige eller som avlagt sådan examen
utomlands och genomgått av regeringen föreskriven efterutbildning i
Sverige skall på ansökan erhålla legitimation som veterinär, om ej sådan
omständighet föreligger som enligt denna lag skall kunna föranleda
återkallelse av legitimationen.
Om den som avlagt veterinärexamen utomlands äger framstående skicklighet
och särskild erfarenhet inom veterinäryrket, må han erhålla legitimation
som veterinär utan att ha genomgått efterutbildning.
För veterinär med sådan utländsk utbildning som omfattas av Sveriges
åtaganden enligt internationella överenskommelser meddelar regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket föreskrifter om
legitimation. Lag (1992:1565).
3 § Har legitimerad veterinär genom dom som vunnit laga kraft
dömts till fängelse för brott som han förövat under utövning av
veterinäryrket,
dömts till fängelse i minst sex månader för annat brott,
funnits skyldig till medverkan till obehörig utövning av
veterinäryrket eller funnits skyldig till medverkan till smittfarligt
kvacksalveri på djur,
eller har legitimerad veterinär, som omfattas av lagen (1994:260)
om offentlig anställning, för brott eller förseelse, som han har
begått under utövning av veterinäryrket, blivit avskedad genom
beslut som vunnit laga kraft,
äger Jordbruksverket återkalla hans legitimation, om han genom
brottet eller förseelsen visat sig icke vara skickad att utöva
veterinäryrket. Lag (1994:270).
4 § Har en legitimerad veterinär visat grov oskicklighet vid utövningen
av veterinäryrket eller eljest visat sig uppenbart olämplig som
veterinär utan att det föreligger sådant fall som avses i 3 §, får
Jordbruksverket återkalla hans legitimation.
Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitiekanslern
att göra anmälan i ärende som avses i första stycket och om handläggning
av sådant ärende finns i 6 § lagen (1986:765) med instruktion för
Riksdagens ombudsmän och i 6 § lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns
tillsyn.
Om en veterinär, som har fått legitimation här i landet på grund av
auktorisation i ett annat land inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet förlorar denna auktorisation, skall Jordbruksverket
återkalla legitimationen. Lag (1992:1565).
5 § Blir legitimerad veterinär på grund av psykisk störning ur stånd att
nöjaktigt utöva veterinäryrket, skall jordbruksverket ofördröjligen
återkalla hans legitimation, om ej särskilda skäl föranleda annat.
Föreligger grundad anledning till antagande att veterinärs legitimation
bör återkallas enligt första stycket, äger jordbruksverket efter samråd
med socialstyrelsen förordna, att han skall undergå läkarundersökning i
den utsträckning som fordras för att hans förmåga att utöva
veterinäryrket skall kunna bedömas.
Förordnas om läkarundersökning enligt andra stycket, äger
jordbruksverket återkalla legitimationen för tiden till dess ärendet
slutligt avgöres. Vägrar den som skall undersökas att inställa sig till
undersökning, skall polismyndighet på verkets begäran lämna erforderlig
handräckning. Lag (1991:1957).
6 § Legitimation för veterinär som regeringen, jordbruksverket eller
statens livsmedelsverk förordnat till innehavare av veterinärtjänst må
icke återkallas så länge veterinären innehar tjänsten. Legitimationen må
dock återkallas för tid då han av anledning som avses i 5 § första
stycket icke uppehåller tjänsten. Lag (1991:383).
7 § Har veterinärs legitimation återkallats, skall jordbruksverket på
hans begäran åter meddela honom legitimation, när förhållandena medge
det. Lag (1991:383).
7 a § För veterinär med sådan utländsk utbildning som omfattas av
Sveriges åtaganden enligt internationella överenskommelser meddelar
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket
föreskrifter om behörighet att utan legitimation utöva veterinäryrket.
Lag (1992:1565).
8 § Begränsad behörighet att utöva veterinäryrket meddelas av regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, av jordbruksverket.
För utövning av veterinäryrket inom veterinärdistrikt intill riksgränsen
må begränsad behörighet meddelas att gälla den som vid varje tidpunkt
uppehåller tjänst, motsvarande svensk distriktsveterinärbefattning, i
angränsande veterinärdistrikt i Finland eller Norge. Lag (1991:383).
9 § Veterinär, som icke äger särskild skicklighet och erfarenhet inom
viss gren av veterinäryrket, må icke för allmänheten tillkännage att han
är specialist inom den grenen eller eljest äger särskild kunnighet i
denna.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, jordbruksverket
fastställer villkoren för rätt att tillkännage specialitet enligt denna
paragraf. Lag (1991:383).
10 § Den som, utan att vara behörig att utöva veterinäryrket, mot
ersättning undersöker djurs hälsotillstånd eller behandlar djur för
sjukdom eller därmed jämförligt tillstånd genom att vidta eller
föreskriva åtgärder i förebyggande, botande eller lindrande syfte får
inte under utövning av denna verksamhet behandla sjukdomar på vilka
epizootilagen (1980:369) eller lagen (1983:738) om bekämpande av
salmonella hos djur är tillämplig.
Om någon, som saknar behörighet att utöva veterinäryrket men har
förvärvat veterinärtitel eller någon annan titel vari ordet veterinär
ingår, använder titeln i verksamhet som avses i första stycket, skall
han tydligt utmärka titelns ursprung och beskaffenhet.
I övrigt får den som saknar behörighet att utöva veterinäryrket inte
beteckna sig veterinär i samband med att han utövar verksamhet som avses
i första stycket. Han får inte heller i samband med verksamheten använda
en sådan titel eller yrkesbeteckning som innehåller ordet veterinär
eller som ger sken av att han är legitimerad eller på annat sätt
auktoriserad av en myndighet eller har specialistkompetens som
veterinär. Lag (1990:92).
11 § Utövar veterinär, vars legitimation är återkallad eller vars
behörighet att utöva veterinäryrket upphört av annan anledning, likväl
veterinäryrket mot ersättning eller åsidosätter veterinär med begränsad
behörighet, när han utövar veterinäryrket mot ersättning, de
föreskrifter om behörigheten som gäller för honom, skall han dömas för
obehörig utövning av veterinäryrket till böter eller fängelse i högst
ett år.
Veterinär, som bryter mot 9 § första stycket, döms till böter. Lag
(1991:289).
12 § Den som bryter mot 10 § första stycket, döms för smittfarligt
kvacksalveri på djur till böter eller fängelse i högst ett år, om
gärningen inte är belagd med straff enligt 11 §. Den omständigheten att
han på grund av brist i utbildning och erfarenhet inte kunnat inse
sjukdomens natur befriar honom inte från ansvar.
Den som bryter mot 10 § andra eller tredje stycket, döms till böter. Lag
(1991:289).
13 § Jordbruksverkets beslut i ett särskilt fall enligt denna lag får
överklagas hos kammarrätten.
Beslut som jordbruksverket eller kammarrätten meddelar med stöd av denna
lag gäller omedelbart, om inte något annat bestäms.
Bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och för justitiekanslern
att söka ändring i beslut som rör återkallelse av legitimation enligt 4
§ första stycket finns i 7 § lagen (1986:765) med instruktion för
riksdagens ombudsmän och i 7 § lagen (1975:1339) om justitiekanslerns
tillsyn. Talan skall väckas inom fyra veckor från det beslutet har
meddelats. Lag (1991:383).
14 § Regeringen och, efter regeringens bemyndigande,
förvaltningsmyndighet, får meddela föreskrifter om åliggande för
veterinär i hans yrkesutövning. Lag (1975:73).
15 § Veterinär som enligt föreskrift som avses i 14 § står under
jordbruksverkets tillsyn i utövningen av veterinäryrket är skyldig att
låta sin verksamhet inspekteras av verket eller den verket förordnar.
Den som hindrar eller undandrar sig inspektion dömes till böter, om ej
gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Lag (1991:383).
16 § En veterinär får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han i sin
yrkesutövning har fått veta om enskildas affärs- eller
driftförhållanden.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i
sekretesslagen (1980:100). Lag (1980:200).
Övergångsbestämmelser
1965:61
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965, då 37 § 1 mom. allmänna
veterinärinstruktionen den 17 november 1933 (nr 616) skall upphöra att
gälla. Hänvisning i lag eller annan författning till bestämmelse i detta
moment skall i stället avse motsvarande bestämmelse i denna lag.
Den som vid lagens ikraftträdande är legitimerad veterinär skall anses
som legitimerad enligt denna lag.
Den som vid lagens ikraftträdande äger behörighet enligt 37 § 1 mom. b)
nyssnämnda instruktion skall anses som legitimerad veterinär enligt
denna lag, om behörigheten ej är begränsad. Lantbruksstyrelsen skall på
ansökan utfärda legitimationsbevis för honom. Är behörigheten begränsad,
skall den anses som begränsad behörighet meddelad enligt 8 § första
stycket denna lag.
1975:684
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. I fråga om dom som har
meddelats före den 1 januari 1976 gäller 3 och 6 §§ i deras äldre
lydelse även efter ikraftträdandet.
1990:92
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.
I fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet
gäller äldre föreskrifter. | null | null |
1965:610 | Kungörelse (1965:610) angående tillämpning i förhållande till Island av en mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge träffad överenskommelse om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna | 1,965 | Sedan Island den 24 september 1965 tillträtt den mellan Sverige,
Danmark, Finland och Norge den 12 juli 1957 träffade överenskommelsen
om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna, har
Kungl. Maj:t funnit gott förordna, att överenskommelsen skall lända
till efterrättelse i förhållande till Island från och med den 1
januari 1966. | null | null |
1965:614 | null | 1,965 | null | 1961:394 | null |
1965:615 | null | 1,965 | null | 1961:395 | null |
1965:62 | Förordning (1965:62) om behörighet att utöva veterinäryrket m.m. | 1,965 | 1 § En veterinär med utländsk examen skall för rätt till
legitimation enligt 2 § andra stycket lagen (1965:61) om behörighet
att utöva veterinäryrket m.m. genomgå efterutbildning enligt
följande.
Veterinären skall fullgöra den tjänstgöring och genomgå den
utbildning som Statens jordbruksverk bestämmer efter samråd med
Sveriges lantbruksuniversitet. Efterutbildningen skall ge
veterinären kunskaper och färdigheter som svarar mot de svenska
kraven för legitimation, däribland för yrket nödvändiga kunskaper
i svenska författningar och behövliga kunskaper i svenska, danska
eller norska språket.
Har veterinären obegränsad auktorisation som veterinär i Danmark,
Finland eller Norge krävs för rätt till legitimation endast att
han styrker författnings- och språkkunskaper som avses i andra
stycket. Förordning (1993:1137).
2 § För att uppfylla Sveriges förpliktelser enligt avtalet om
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) meddelar
Jordbruksverket föreskrifter om legitimation för veterinärer med
sådan utbildning som anges i avtalet.
Ärenden om legitimation enligt föreskrifter som avses i första
stycket skall handläggas skyndsamt. Jordbruksverkets beslut i
ärendena skall fattas inom tre månader från ansökningsdagen. Om
det finns särskilda skäl, får tidsfristen förlängas. Förordning
(1993:1137).
3 § En veterinär har rätt att utöva sitt yrke under ett tillfälligt
uppehåll i Sverige utan att ha svensk legitimation, om han kan
lämna intyg som visar att han utövar sådan verksamhet i det land
där han har avlagt veterinärexamen eller i det land där han har sitt
hemvist och om han har ett bevis om behörighet som med stöd av 2 §
föreskrivs för legitimation.
Veterinären skall lämna Jordbruksverket uppgift om den tid under
vilken verksamheten skall utövas och om dess innehåll. I
brådskande fall får uppgifterna lämnas så snart som möjligt efter
det att veterinären har utfört sitt arbete. Förordning (1993:1137).
4 § En veterinär som ansöker om legitimation enligt föreskrifter
meddelade med stöd av 2 § eller lämnar uppgifter enligt 3 § skall av
Jordbruksverket upplysas om vilka svenska författningar som han
behöver känna till och om vilka möjligheter han har att få de
kunskaper i svenska språket som behövs för att kunna utöva yrket
här i landet. Förordning (1993:1137).
5 § På begäran av en veterinär som önskar att tillfälligt utöva sitt
yrke i ett annat land, skall Jordbruksverket utfärda intyg om
veterinärens behörighetsbevis och om hans rätt att utöva yrket i
Sverige.
Om sådana åtgärder som avses i 7 § 3 eller 4 därefter vidtas mot
veterinären, skall Jordbruksverket underrätta de behöriga
myndigheterna i de berörda länderna. Förordning (1993:1137).
6 § På begäran av en myndighet som prövar frågor om behörighet
att utöva veterinäryrket i någon annan stat med vilken
Sverige träffat överenskommelse om ömsesidigt erkännande av
behörighetsbevis för veterinärer, skall Jordbruksverket lämna
myndigheten de upplysningar som kan behövas för prövning av
behörighet i ett visst fall. Jordbruksverkets svar skall lämnas
inom tre månader.
Om Jordbruksverket meddelar legitimation för någon som tidigare
har behörighetsbevis att utöva veterinäryrket i en sådan stat som
avses i första stycket, skall verket underrätta den behöriga
myndigheten i den staten om beslutet. Förordning (1993:1137).
7 § Om en i Sverige legitimerad veterinär, som har
behörighetsbevis för verksamhet som veterinär även i annan stat
med vilken Sverige träffat överenskommelse om ömsesidigt
erkännande av sådant bevis,
1. döms för brott i sin yrkesutövning,
2. åläggs disciplinpåföljd,
3. får sin legitimation återkallad, eller
4. får sin rätt att förskriva läkemedel eller alkohol inskränkt,
skall Jordbruksverket underrätta myndigheten i den andra staten
om åtgärden och om skälen för åtgärden. Förordning (1993:1137).
8 § Föreskrifter som avses i 1 § b lagen (1965:61) om behörighet att
utöva veterinäryrket m.m. meddelas av Jordbruksverket.
Förordning (1993:1137).
9 § Rätt att tillkännage specialitet enligt 9 § lagen (1965:61) om
behörighet att utöva veterinäryrket m.m. tillkommer endast den
som Jordbruksverket meddelat specialistkompetens. Förordning
(1993:1137).
10 § Specialistkompetens får meddelas den som är legitimerad
veterinär och som uppfyller de krav som föreskrivs av
Jordbruksverket efter samråd med Statens livsmedelsverk.
Förordning (1993:1137).
11 § I ärenden om specialistkompetens skall Jordbruksverket
samråda med Sveriges lantbruksuniversitet och vid behov med
Livsmedelsverket. Förordning (1993:1137).
12 § Avgift tas ut för en ansökan enligt lagen (1965:61) om
behörighet att utöva veterinäryrket m.m. i de fall som framgår
avandra stycket.
I fråga om ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna
i 9--14 §§ avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande
avgiftsklasser tillämpas:
Ärendeslag Avgiftsklass
Legitimationsbevis enligt 2 § lagen (1965:61)
om behörighet att utöva veterinäryrket 2
Särskilt tillstånd enligt 8 § lagen (1965:61)
om behörighet att utöva veterinäryrket 1
Förordning (1993:1137).
13 § Jordbruksverkets beslut enligt denna förordning får
överklagas hos kammarrätten. Förordning (1993:1137). | null | null |
1965:620 | null | 1,965 | null | 1962:700 | null |
1965:621 | null | 1,965 | null | 1964:163 | null |
1965:623 | null | 1,965 | null | 1963:197 | null |
1965:63 | Kungörelse (1965:63) om skyldighet för domstol att underrätta lantbruksstyrelsen om dom i vissa brottmål | 1,965 | Domstol skall, så snart det kan ske, till lantbruksstyrelsen sända
avskrift av dom varigenom veterinär
a) dömts till fängelse för brott, som han förövat under utövning av
veterinäryrket, eller dömts till fängelse i minst sex månader för
annat brott;
b) funnits skyldig till obehörig utövning av veterinäryrket eller till
medverkan till sådant brott;
c) funnits skyldig till medverkan till smittfarligt kvacksalveri på
djur.
När domen vunnit laga kraft, skall domstolen, så snart det kan ske,
underrätta lantbruksstyrelsen därom. Förordning (1975:771). | null | null |
1965:640 | null | 1,965 | null | 1954:493 | null |
1965:661 | null | 1,965 | null | 1963:580 | null |
1965:668 | Förordning (1965:668) med instruktion för statens nämnd för arbetstagares uppfinningar | 1,965 | Inledande bestämmelser
1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall, med undantag av 3 § 3 samt
15 och 16 §§ samt i övrigt på det sätt som följer av denna instruktion,
tillämpas på statens nämnd för arbetstagares uppfinningar.
Med chefen förstås nämndens ordförande.
Nämnden skall varje år före den 15 september till revisionskontoret vid
kammarkollegiet lämna räkenskaps- och redovisningshandlingar. Förordning
(1982:438).
Uppgifter
2 § Nämnden skall på begäran av domstol, arbetsgivare eller arbetstagare
avge utlåtande i frågor som avse tillämpningen av lagen den 18 juni 1949
(nr 345) om rätten till arbetstagares uppfinningar.
3 § Nämnden skall varje år före den 1 september avge berättelse till
Kungl. Maj:t om verksamheten under det senaste budgetåret.
Organisation
4 § Om nämndens sammansättning gälla bestämmelserna i 10 § lagen om
rätten till arbetstagares uppfinningar.
5 § Hos nämnden finnes en sekreterare.
I mån av behov och tillgång på medel äger nämnden anlita experter och
sakkunniga.
Ärendenas handläggning
6 § Ärende avgöres av nämnden i plenum.
I arbetsordning eller genom särskilt beslut må nämnden överlämna åt
ordföranden att avgöra annat ärende än sådant som avses i 2 §, om
ärendet icke är av sådan beskaffenhet att prövningen bör ankomma på
nämnden i plenum.
7 § Vid avgörande av ett pleniärende och vid muntlig förhandling skall
nämnden vara fulltalig.
Om det framkommer skiljaktiga meningar vid en överläggning tillämpas
föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål.
Förordning (1986:834).
8 § Innan nämnden avger utlåtande som avses i 2 §, skall nämnden vid
behov bereda arbetsgivaren och arbetstagaren tillfälle att yttra sig
skriftligen eller vid muntlig förhandling inför nämnden.
9 § Om jäv mot ledamot gälla bestämmelserna i rättegångsbalken om jäv
mot domare.
10 § Sammanträde med nämnden hålles i Stockholm, om särskilda skäl icke
föranleda att det hålles på annan ort.
11 § Ärende avgöres efter muntlig förhandling eller efter föredragning
som ankommer på sekreteraren eller särskilt förordnad föredragande. I
arbetsordning eller genom särskilt beslut må medges att ärende som
handlägges enligt 6 § andra stycket avgöres utan föredragning.
Ordföranden må själv övertaga beredning och föredragning av ärende.
Sekreteraren äger närvara när ärende föredrages av annan.
12 § I 19 § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om rätt att
få en avvikande mening antecknad. Förordning (1986:834).
13 § Ordföranden eller sekreteraren äger infordra förklaring, upplysning
eller yttrande i ärende hos nämnden.
Tjänstetillsättning
14 § Sekreteraren utses av nämnden. Förordning (1971:296).
Besvär
15 § Mot nämndens beslut i ärende som avses i 2 § må talan icke föras. | null | null |
1965:669 | Förordning (1965:669) med instruktion för bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna | 1,965 | Inledande bestämmelser
1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall tillämpas på
bostadsstyrelsen och, med undantag av 2, 3, 16 och 18 §§ samt i övrigt
på det sätt som följer av denna instruktion, på länsbostadsnämnderna.
I fråga om nämnd förstås med chefen länsbostadsdirektören.
Myndighets befogenhet enligt 15 kap. 3 § lagen (1976:600) om offenlig
anställning utövas av styrelsen.
Befogenhet som enligt verksstadgan tillkommer myndighet utövas av
styrelsen. Sådan befogenhet må styrelsen överlämna till nämnd.
Förordning (1976:887).
Styrelsen
Uppgifter
2 § Styrelsen är central förvaltningsmyndighet för den statliga
verksamheten för att främja bostadsförsörjningen.
Styrelsen är chefsmyndighet för länsbostadsnämnderna.
3 § Det åligger styrelsen särskilt
att handha den statliga låne- och bidragsverksamheten för att främja
bostadsförsörjningen,
att undersöka och belysa utvecklingen i fråga om bostadsbyggande,
bostadsmarknad och bostadssociala förhållanden samt på grundval härav
geunderlag för beslut som avser det framtida bostadsbyggandets
omfattning och inriktning,
att på lämpligt sätt bistå kommuner, byggherrar och andra, som
medverka i bostadsbyggandet, för att främja långsiktig planering av
byggandet och fortgående allmän förbättring av bostadsförsörjningen,
att genom råd och information främja konsumentupplysning och
varudeklaration på bostadsområdet,
att främja sådant utvecklingsarbete inom styrelsens arbetsområde, vars
resultat kan väntas komma till praktisk användning inom
bostadsförsörjningen,
att i övrigt ta de initiativ som kan behövas för att främja att goda
bostäder byggs och att en god boendemiljö skapas.
Det åligger vidare styrelsen att handlägga ärenden om statligt stöd
till allmänna samlingslokaler och studentkårlokaler samt ärenden om
bidrag enligt förordningen (1977:346) om statsbidrag till
energibesparande åtgärder i kommunala och landstingskommunala
byggnader m.m. Förordning (1978:398).
4 § Inom sitt verksamhetsområde företräder styrelsen staten såväl vid
som utom domstol.
Om företrädare för staten i tvist som skall handläggas enligt lagen
(1974:371) om rättegången i arbetstvister gälla särskilda
bestämmelser. Förordning (1975:1277).
Organisation
5 § Ledamöter av styrelsen är en generaldirektör, som är styrelsens
ordförande, och högst sex andra ledamöter, som regeringen utser
särskilt. Förordning (1981:472).
5 a § Hos styrelsen finns en samlingslokaldelegation.
Delegationen består av ordförande och sju andra ledamöter.
Ledamöterna förordnas av regeringen. Förordning (1978:398).
6 § Generaldirektören är chef för styrelsen.
Inom styrelsen finns fyra byråer, nämligen boendebyrån,
byggnadsekonomibyrån, rättsbyrån och administrativa byrån,
samt ett personalkontor.
Boendebyrån, rättsbyrån och administrativa byrån förestås var och en
av en byråchef. Byggnadsekonomibyrån förestås av en överingenjör.
Personalkontoret förestås av en avdelningsdirektör (personalchef).
Föreskrifterna om byråchef i denna förordning avser även
överingenjören och personalchefen.
En av byråcheferna är generaldirektörens ställföreträdare. Förordning
(1982:537).
7 § Hos styrelsen äro i övrigt anställda tjänstemän enligt
personalförteckning samt annan personal i mån av behov och tillgång på
medel.
I mån av behov och tillgång på medel äger styrelsen anlita experter
och sakkunniga.
7 a § Till bostadsstyrelsen är knutet dels ett råd för belånings- och
värderingsmetoder med uppgift att bistå styrelsen i frågor som rör
utvecklingen av byggnadspriser och byggnadskostnader och inverkan av
dessa på värdering och belåning av låneobjekt, dels ett bostadssocialt
råd med uppgift att bistå styrelsen i bostadssociala frågor. Närmare
föreskrifter om råden meddelar regeringen. Förordning (1978:398).
Ärendenas handläggning
8 § I plenum, som består av styrelsens samtliga ledamöter, avgörs
1. viktigare författningsfrågor,
2. viktigare frågor om organisation, arbetsordning och
tjänsteföreskrifter,
3. frågor om förslag till anslagsframställning hos riksdagen och andra
frågor av större ekonomisk betydelse,
5. frågor om disciplinansvar, avskedande, åtalsanmälan, avstängning
eller läkarundersökning,
6. frågor om annat skiljande från tjänst eller uppdrag än avskedande,
7. frågor av principiell betydelse för styrelsens verksamhet och andra
frågor som generaldirektören hänskjuter till plenum. Förordning
(1980:81).
9 § I pleniärenden är styrelsen beslutför när generaldirektören och
minst tre andra ledamöter är närvarande. När ett ärende av större vikt
handläggs, bör om möjligt samtliga ledamöter närvara.
Är ett pleniärende så brådskande att styrelsen inte hinner sammanträda
för behandling av ärendet, avgörs detta genom meddelanden mellan
generaldirektören och minst tre andra ledamöter. Kan ärendet inte
lämpligen avgöras på detta sätt, får generaldirektören besluta ensam i
närvaro av den föredragande till vars uppgifter ärendet hör. Beslut,
som fattas enligt detta stycke, skall anmälas vid nästa plenum.
Förordning (1986:773).
9 a § I bostadsstyrelsens ställe handlägger samlingslokaldelegationen
ärenden om statligt stöd till allmänna samlingslokaler, till vissa
teaterlokaler m. m. och till folkparksteatrar. Sådana ärenden som rör
viktigare författningsfrågor eller frågor om förslag till
anslagsframställning hos riksdagen skall dock handläggas av styrelsen.
Andra frågor av större vikt får delegationen hänskjuta till styrelsen.
Delegationen får yttra sig i frågor som skall avgöras av styrelsen och
som rör delegationens verksamhetsområde.
Delegationen är beslutför när ordföranden och minst fyra andra
ledamöter är närvarande. Förordning (1987:318).
10 § Ärende som icke skall avgöras i plenum eller av
samlingslokaldelegationen avgöres av generaldirektören ensam.
Förordning (1978:398).
11 § I arbetsordning eller genom särskilt beslut må överlämnas åt
annan tjänsteman än generaldirektören att avgöra ärende eller grupp av
ärenden som icke är av sådan beskaffenhet att prövningen bör ankomma
på generaldirektören.
12 § När generaldirektören är hindrad att utöva sin tjänst, utövas den
av hans ställföreträdare. Denne inträder efter beslut av
generaldirektören även i övrigt i hans ställe vid behandling av visst
ärende eller viss grupp av ärenden.
13 § Uppkommer hinder för såväl generaldirektören som dennes
ställföreträdare, fullgöras generaldirektörens åligganden av den
byråchef generaldirektören bestämmer.
14 § I generaldirektörens frånvaro må ej fattas beslut av större vikt,
som kan anstå utan olägenhet, eller utan hans medgivande vidtagas
åtgärd, som rubbar eller ändrar av styrelsen meddelade föreskrifter
eller tillämpade grunder.
Bestämmelserna i första stycket gälla även vid ledighet på
generaldirektörstjänsten, till dess regeringen bestämmer annat.
Förordning (1975:130).
15 § Ärende avgöres efter föredragning som ankommer på chefen för den
byrå dit ärendet hör eller på särskilt förordnad föredragande. I
arbetsordning eller genom särskilt beslut må medges att ärende som
handlägges enligt 11 § avgöres utan föredragning.
Generaldirektören må själv övertaga beredning och föredragning av
ärende.
Byråchef äger närvara när ärende som hör till hans byrå föredrages av
annan.
16 § har upphävts genom förordning (1986:773).
17 § Under tjänsteresa eller vid annat tillfälle, när ärende är så
brådskande att föredragande ej kan tillkallas, må generaldirektören
utan föredragning meddela beslut som icke kan uppskjutas utan
olägenhet.
18 § Generaldirektören, byråchef eller, efter beslut av
generaldirektören, annan tjänsteman äger infordra förklaring,
upplysning eller yttrande i ärende hos styrelsen.
Nämnderna
Uppgifter
19 § Länsbostadsnämnden är länsmyndighet för den statliga verksamheten
för att främja bostadsförsörjningen.
Nämnden skall vidare lämna enskilda personer råd och upplysningar i
juridiska frågor som har att göra med anskaffning och innehav av
småhus. Förordning (1984:300).
20 § Inom sitt verksamhetsområde företräder nämnd staten såväl vid som
utom domstol dels mot den som är skyldig att erlägga betalning till
nämnden, dels i fråga om egendom som nämnden förvaltar, dels i övriga
frågor som angå nämndens verksamhet, om styrelsen icke förbehållit sig
denna uppgift.
Organisation
21 § I varje län utom Gotlands län finnes en länsbostadsnämnd. I
Gotlands län fullgör länsstyrelsen de uppgifter som ankommer på
länsbostadsnämd. Kungörelse (1971:376).
22 § Nämnd består av ordförande och fem andra ledamöter, om regeringen
icke beträffande viss nämnd föreskriver, att flera ledamöter skola
finnas. För ledamöterna finns fyra suppleanter.
Länsbostadsdirektören är självskriven ledamot i nämnden. Övriga
ledamöter samt suppleanter utses av regeringen. Nämnden utser inom sig
vice ordförande. Förordning (1975:130).
23 § Arbetet hos nämnd ledes av länsbostadsdirektören.
Hos nämnden äro i övrigt anställda tjänstemän enligt
personalförteckning samt annan personal i mån av behov och tillgång på
medel.
I mån av behov och tillgång på medel må nämnden enligt föreskrifter av
styrelsen anlita experter och sakkunniga.
Ärendenas handläggning
24 § Ärende avgöres av nämnden i plenum.
I arbetsordning eller genom särskilt beslut må styrelsen överlämna åt
ordföranden eller annan ledamot eller åt länsbostadsdirektören eller
annan tjänsteman att avgöra ärende eller grupp av ärenden som icke är
av sådan beskaffenhet att prövningen bör ankomma på nämnden i plenum.
25 § En nämnd är beslutför när ordföranden och minst tre andra
ledamöter är närvarande, om regeringen inte föreskriver annat i fråga
om en viss nämnd.
Är ett pleniärende så brådskande att nämnden inte hinner sammanträda
för behandling av ärendet, får ordföranden besluta ensam i närvaro av
länsbostadsdirektören eller en annan föredragande. Beslut, som fattas
enligt detta stycke, skall anmälas vid nästa plenum. Förordning
(1986:773).
26 § I ordförandens frånvaro må ej fattas beslut i ärende av större
vikt, som kan anstå utan olägenhet, eller i övrigt utan hans
medgivande vidtagas åtgärd som rubbar eller förändrar föreskrifter som
meddelats av nämnden eller grunder som nämnden tillämpat.
27 § Länsstyrelsen skall underrättas om sammanträde med nämnden och om
ärenden som skola förekomma vid sammanträdet.
Landshövdingen äger närvara vid sammanträde och deltaga i
överläggningarna även om han icke är ledamot i nämnden. Detsamma
gäller chefen för planeringsavdelningen eller annan tjänsteman som
länsstyrelsen utser.
Vid handläggning inom nämnden av fråga av större vikt, som berör annan
länsmyndighets arbetsområde, skall även representant för denna
myndighet beredas tillfälle att deltaga i nämndens överläggningar.
Förordning (1975:1277).
28 § Ärende avgöres efter föredragning som ankommer på
länsbostadsdirektören eller på särskilt förordnad föredragande. I
arbetsordning eller genom särskilt beslut må medges att ärende som
handlägges enligt 24 § andra stycket avgöres utan föredragning.
När hos nämnden anhängiggjorts ärende, som rör planeringsfråga av
regionalpolitisk betydelse och som skall överlämnas till länsstyrelsen
för avgörande eller vari inhämtande av länsstyrelsens yttrande är
föreskrivet, har nämnden att i samråd med länsstyrelsen bestämma hur
ärendet skall beredas. Kungörelse (1971:376).
29 § har upphävts genom förordning (1986:773).
30 § Ordföranden, länsbostadsdirektören eller, efter beslut av
länsbostadsdirektören, annan tjänsteman äger infordra förklaring,
upplysning eller yttrande i ärende hos nämnden. Förordning (1987:94).
31 § har aldrig funnits.
Tjänstetillsättning m.m.
32 § Generaldirektören förordnas av regeringen för högst sex år.
Styrelsens övriga ledamöter förordnas för högst tre år.
Ledamöter som regeringen utser särskilt och suppleanter i nämnd
förordnas för högst tre år.
Ledamöter i samlingslokaldelegationen förordnas för högst tre år.
Förordning (1981:472).
33 § Tjänster som byråchef eller länsbostadsdirektör tillsätts av
regeringen efter anmälan av generaldirektören.
Övriga tjänster tillsätts av styrelsen. Efter beslut av styrelsen får
länsbostadsnämnden tillsätta tjänster i högst lönegrad N 23.
Förordning (1986:561).
34 § har upphävts genom förordning (1977:915).
Besvär
35 § Talan mot länsbostadsnämnds beslut föres hos styrelsen genom
besvär, om annat ej är föreskrivet.
I fråga om sådant beslut om eller förslag till tjänstetillsättning
eller sådant beslut att icke tillsätta tjänst som tillkännages genom
anslag räknas besvärstiden från den dag då anslaget skedde hos den
myndighet som meddelat beslutet eller avgett förslaget. Detsamma
gäller beslut om långtidsvikariat som tillsättes i samma ordning som
tjänsten.
Övriga bestämmelser
36 § Besked enligt 37 § andra stycket statstjänstemannastadgan
(1965:601) lämnas av styrelsen i fråga om byråchef, som icke är
generaldirektörens ställföreträdare, och länsbostadsdirektör.
Förordning (1976:887).
37 § Generaldirektören äger påfordra, att nämnds värdehandlingar eller
andra handlingar hållas tillgängliga för granskning, samt kalla
ledamöter i nämnd till sammanträde på ort inom nämndens
verksamhetsområde. I arbetsordning eller genom särskilt beslut av
generaldirektören må samma befogenhet tilläggas annan tjänsteman hos
styrelsen.
Styrelsen äger kalla ledamöter i eller tjänsteman hos nämnd till
överläggning hos styrelsen.
38 § Tjänsteman hos nämnd är skyldig att på begäran av länsstyrelsen,
som föredragande eller på annat sätt, deltaga i handläggningen i
länsstyrelsen av ärende som har samband med nämndens uppgifter.
Kungörelse (1971:376).
39 § Bestämmelserna i 15 kap. 4 § lagen (1976:600) om offentlig
anställning skola gälla även överingenjör. Förordning (1976:887). | null | null |
1965:68 | Kungörelse (1965:68) om nya sedlar på femtio kronor och tio kronor | 1,965 | Kungl. Maj:t har, på framställning av fullmäktige i riksbanken, funnit
gott kungöra, att sedlar på femtio kronor och tio kronor av nya typer,
godkända av fullmäktige, komma att från riksbanken utlämnas i allmänna
rörelsen från och med dag som fullmäktige bestämma.
De nya sedlarna ha följande storlek, beskaffenhet och utseende.
Femtiokronorssedeln
Storlek:
Sedeln är 130 mm lång och 82 mm bred.
Tryck:
Sedelns framsida upptager ytterst till vänster en talong,
omfattande ungefär en fjärdedel av sedelns yta. Denna är i övrigt,
frånsett ytterkanterna, försedd med tryck.
Upptill på sedeln äro tryckta orden SVERIGES RIKSBANK.
På högra delen av tryckytan finnes ovanför ett bladornament en bild av
Konung Gustav III i profil med ansiktet vänt åt vänster; till höger om
bilden är texten GUSTAV III 1771-1792 lodrätt inplacerad.
På vänstra delen av tryckytan finnas en rosett i konstgravyr med
valörsiffran 50 och ett bladornament.
Nedtill i vartdera hörnet av tryckytan är placerad valörsiffran 50
över en avlång rosett. Omedelbart ovanför denna valörsiffra löper ett
band med texten FEMTIO KRONOR, vilket sammanbinder bladornamenten.
Därunder äro över tre rosetter tryckta två namn i faksimile.
Tryckytan täckes i övrigt av horisontella våglinjer.
Upptill på talongen finnes en konstgraverad rosett som i sitt
mittparti innehåller valörsiffran 50. Nedtill på talongen äro sedelns
tryckår och nummer angivna.
Trycket är i blå färg. Tryckytans våglinjer och rosetter äro dock i
grön och brun färg samt tryckår och nummer i röd färg.
Sedelns baksida upptager till höger en talong, på vilken
upptill och nedtill är placerad valörsiffran 50. Ytan upptager i
övrigt till höger en bild av Carl von Linné, till vänster en
stiliserad sol med tre fåglar och nedtill ett konstgraverat mönster.
Omedelbart till höger om mönstret är texten CARL VON LINNE lodrätt
inplacerad. Nedtill till vänster finnes valörsiffran 50.
Trycket är i blå, gul, rödbrun och grå färg.
Papper:
Papperet är gult och i talongen försett med ett lodrätt band av
vattenmärken, föreställande Anna Maria Lenngren i profil med ansiktet
vänt inåt sedelns mitt.
Genom framsidans konstgraverade rosett är i papperet inlagd en lodrätt
löpande säkerhetstråd vilken framträder på sedeln som en rak, mörk
linje.
Tiokronorssedeln
Storlek:
Sedeln är 120 mm lång och 68 mm bred.
Tryck:
Sedelns framsida upptager ytterst till vänster en talong,
omfattande ungefär en fjärdedel av sedelns yta. Denna är i övrigt,
frånsett ytterkanterna, försedd med tryck som på kortsidorna begränsas
av lodräta, konstgraverade bårder. Nedtill är invid och innanför
bårderna placerad valörsiffran 10. Omedelbart ovanför denna löper
mellan bårderna ett med björklöv och sädesax dekorerat band med texten
TIO KRONOR. Därunder äro tryckta två namn i faksimile.
Upptill på sedeln äro tryckta orden SVERIGES RIKSBANK.
På högra delen av tryckytan finnes en bild av Konung Gustaf VI Adolf i
profil med ansiktet vänt åt vänster.
På vänstra delen av tryckytan finnes lilla riksvapnet, omgivet av en
rosett i konstgravyr.
Ytan mellan bårderna täckes i övrigt av horisontella våglinjer.
Upptill på talongen finnes en konstgraverad rosett som i sitt
mittparti innehåller valörsiffran 10. Nedtill på talongen äro sedelns
tryckår och nummer angivna.
Trycket är i grön färg. Lilla riksvapnet och den omgivande rosetten
äro dock i blå och röd färg samt tryckår och nummer i röd färg.
Sedelns baksida upptager till höger en talong, på vilken
nedtill är placerad en osymmetrisk figur i konstgravyr, innehållande
valörsiffran 10. Ytan upptager i övrigt en i konstgravyr utförd
stiliserad bild av ett norrsken, vari infogats figurer, två sexkantiga
och en rund, föreställande snökristaller. Upptill till vänster finnes
valörsiffran 10.
Trycket är i grön och violett färg.
Papper:
Papperet är svagt blåtonat och i talongen försett med ett lodrätt band
av vattenmärken, föreställande August Strindberg en face.
Mellan framsidans vänstra bård och lilla riksvapnet är i papperet
inlagd en lodrätt löpande säkerhetstråd vilken framträder på sedeln
som en rak, mörk linje. | null | null |
Subsets and Splits
No community queries yet
The top public SQL queries from the community will appear here once available.