beteckning
stringlengths 6
17
| title
stringlengths 10
404
⌀ | year
int64 0
19.9M
| text
stringlengths 0
1.06M
⌀ | amends
stringlengths 6
14
⌀ | pdf
unknown |
|---|---|---|---|---|---|
1963:79 | null | 1,963 | null | 1961:265 | null |
1963:86 | null | 1,963 | null | 1960:603 | null |
1963:88 | null | 1,963 | null | 1959:454 | null |
1963:90 | null | 1,963 | null | 1939:727 | null |
1963:91 | null | 1,963 | null | 1941:251 | null |
1964:101 | Lag (1964:101) angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 17 maj 1963 (nr 115) om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete | 1,964 | null | 1963:115 | null |
1964:105 | null | 1,964 | null | 1963:687 | null |
1964:115 | Cirkulär (1964:115) till samtliga statsmyndigheter angående utnyttjande av statliga och statsbidragsberättigade byggnadsobjekt vid praktisk utbildning av byggnadsarbetare | 1,964 | För att öka möjligheterna att åstadkomma övningsobjekt för praktisk
utbildning av byggnadsarbetare är det angeläget att statliga och
statsbidragsberättigade byggen ställas till förfogande som
övningsbyggen, när detta är lämpligt med hänsyn till lokala,
utbildningsmässiga och tekniska förhållanden. Statliga och
statsbidragsberättigade byggen böra med hänsyn härtill förberedas på
sådant sätt, att deras användning som övningsobjekt underlättas. Det
åligger statsbidragsgivande myndighet att i samband med att statsbidrag
beviljas hos mottagaren av statsbidraget framhålla vikten av att nämnda
förberedande åtgärder vidtagas. På arbetsmarknadsstyrelsen ankommer att
medverka till att överläggningar komma till stånd med berörda
myndigheter om vilka byggnadsobjekt som skola ställas till förfogande
som övningsbyggen. | null | null |
1964:119 | null | 1,964 | null | 1947:529 | null |
1964:13 | Kungörelse (1964:13) angående fastställande av ränta å vissa lån med statlig kreditgaranti | 1,964 | Kungl. Maj:t har funnit gott förordna, att räntan å lån varom förmäles i
dels kungörelsen den 11 oktober 1946 (nr 676) angående statlig
kreditgaranti för lån åt den, som avlagt akademisk eller därmed
jämförlig examen, dels kungörelsen den 30 april 1948 (nr 210) angående
statlig kreditgaranti för lån å den som genomgått polisskola, dels
kungörelsen den 16 juni 1950 (nr 469) angående studielån med statlig
kreditgaranti, dels kungörelsen den 30 juni 1952 (nr 570) angående
studielån med statlig kreditgaranti åt s.k. flyktingstudenter, dels
kungörelsen den 31 maj 1957 (nr 276) med särskilda bestämmelser om
studielån åt flyktingstudenter, dels ock kungörelsen den 30 juni 1959
(nr 436) med särskilda bestämmelser om studielån åt vissa utländska
studerande, de båda sistnämnda kungörelserna i vad de avse studielån med
statlig kreditgaranti, skall från och med den 1 mars 1964 tills vidare
utgöra 5 procent. | null | null |
1964:134 | null | 1,964 | null | 1960:198 | null |
1964:137 | Förordning (1964:137) om statsbidrag till vissa privatskolor | 1,964 | 1 § Denna förordning gäller följande privatskolor, nämligen Göteborgs
högre samskola och Sigrid Rudebecks gymnasium i Göteborg, Franska skolan
i Stockholm och Lundsbergs skola i Storfors. Förordning (1983:198).
1 a § Statsbidrag lämnas till huvudmannen för
1. Göteborgs högre samskola för undervisning motsvarande årskurserna
1--9 av grundskolan samt de treåriga linjerna och den tvååriga sociala
linjen i gymnasieskolan,
2. Franska skolan för undervisning motsvarande årskurserna 1--9 av
grundskolan och de treåriga linjerna i gymnasieskolan,
3. Lundsbergs skola för undervisning motsvarande årskurserna 7--9 av
grundskolan och de treåriga linjerna i gymnasieskolan och
4. Sigrid Rudebecks gymnasium för undervisning motsvarande de treåriga
linjerna i gymnasieskolan. Förordning (1985:600).
1 b § Statsbidrag lämnas enligt föreskrifterna i denna förordning till
kostnader för
1. avlöning för rektorer och studierektorer samt för lärare på
gymnasieskolenivå (avlöningsbidrag) och
2. tilläggspensionsavgift för personal som omfattas av
avlöningsbidraget. Förordning (1983:198).
1 c § Regeringen meddelar särskilda föreskrifter om statsbidrag till
1. studie- och yrkesorientering,
2. hälsovård,
3. avlöning av elevhemsföreståndare,
4. undervisning på grundskolenivå,
5. kostnader för resor för lärare på gymnasieskolenivå i samband med
fyllnadstjänstgöring. Förordning (1983:198).
2 § Som allmänna villkor för statsbidrag gälla, att skolan är anordnad
och drives enligt privatskolförordningens bestämmelser samt att
huvudmannen ställer sig till efterrättelse de övriga föreskrifter
avseende skolan som regeringen, skolöverstyrelsen eller länsskolnämnden
meddelar. Förordning (1975:628).
3 § Statsbidrag beräknas för tiden den 1 juli--den 30 juni
(redovisningsår).
4 § Avlöningsbidraget beräknas med hänsyn till antalet i föreskriven
ordning inrättade tjänster som rektor och lärare samt ordinarie tjänster
som studierektor.
Tjänst är bidragsgrundande endast i den mån däri ingår undervisning
eller annan tjänstgöring, som avses i timplan, annan föreskrift eller
särskilt medgivande och som anordnats för helt redovisningsår eller helt
läsår. Till sådan tjänstgöring räknas ej arbete vid internat.
Ingår i tjänst undervisning, som anordnats för kortare tid än helt
läsår, skall tjänsten utan hinder därav vara bidragsgrundande, om
anordningen vidtagits med stöd av gällande föreskrifter och avser minst
en hel termin. Tjänsten skall i sådant fall räknas som hälften av
motsvarande tjänst för helt år.
Om undervisning på grundskolenivå ingår i en lärartjänst, är tjänsten i
denna del ej bidragsgrundande för avlöningsbidraget. Förordning
(1983:198).
5 § Bidragsgrundande tjänster äro antingen hela tjänster eller
deltjänster.
6 § Till hela tjänster hänföras a) tjänst som rektor och ordinarie
tjänst som studierektor, b) lärartjänst, som är förenad med full
tjänstgöring och som innehaves av ordinarie, extra ordinarie eller extra
lärare eller, om innehavare saknas, uppehålles av sådan tjänsteman eller
av pensionsavgången lärare med full tjänstgöring.
Lärartjänst anses förenad med full tjänstgöring, även om lärarens
undervisningsskyldighet nedsatts enligt vad därom särskilt stadgas eller
full tjänstgöring ej kunnat beredas honom. Tilläggstimmar inräknas ej i
hel tjänst. Kungörelse (1967:172).
7 § Till deltjänster hänföras tjänster för sådan undervisning, som ej
ingår i hela tjänster.
Varje veckotimme av deltjänst räknas som en bråkdel av motsvarande hel
tjänst enligt följande, nämligen
*/k/Hel tjänst med */k/Bråkdel
undervisningsskyldighet om
veckotimmar eller
medeltal veckotimmar*/-k/
21 1/21
24 1/24
27 1/27
30 1/30
Ingår i deltjänst ämnen för vilka ej fordras samma antal veckotimmar för
hel tjänst, beräknas statsbidrag särskilt för varje ämne. Kungörelse
(1971:350).
8 § Huruvida bidragsgrundande tjänster äro hela tjänster eller
deltjänster bestämmes med hänsyn till förhållandena vid vårterminens
början.
Beträffande tjänst, som avses i 4 § tredje stycket och som ej finns
under vårterminen, skola i stället förhållandena vid höstterminens slut
vara avgörande.
9 § Ingår fyllnadstjänstgöring i lärartjänst, beräknas avlöningsbidraget
särskilt för varje skola, där med tjänsten förenad undervisning
fullgöres. Hel tjänst delas därvid i förhållande till antalet
veckotimmar vid varje skola. Om full tjänstgöring på tjänsten är ett
annat antal veckotimmar än det för sådan tjänst avtalade antalet
veckotimmar eller medeltalet veckotimmar, omräknas varje del av tjänsten
till närmaste antal hela bråkdelar som avses i 7 § andra stycket.
Vid tillämpningen av första stycket beräknas tjänstgöringens omfattning
vid varje skola efter de grunder som gälla vid fördelning av
lönekostnaderna mellan skolorna. Kungörelse (1971:350).
10 § Årslönebeloppet för biragsgrundande tjänst bestämmes med hänsyn
till förhållandena vid vårterminens början eller i fall som avses i 8 §
andra stycket vid höstterminens slut samt beräknas, om ej annat föjer av
11 §, efter den lönegrad (löneklass) och ålderstilläggsklass inom
lönegraden (löneklassen), i vilken tjänstens innehavare eller, om
innehavare saknades, den som uppehöll tjänsten var placerad, samt den
ortsgrupp, som gällde för den kommun där skolan är belägen.
Utgick lön, på grund av särskild föreskrift, efter högre löneklass eller
ålderstilläggsklass än den i vilken vederbörande var placerad, beräknas
årslönebeloppet efter den högre löneklassen eller ålderstilläggsklassen.
Timlärare anses vara placerad i den lönegrad (löneklass) och
ålderstilläggsklass som har samma nummer som den arvodesgrupp och
ålderstilläggsklass enligt vilken hans arvode utgick.
Har årslönen i de särskilda ålderstilläggsklasserna inom en lönegrad
(löneklass) eller lönegrupperingen för viss kommun ändrats under
redovisningsåret, tillämpas summan av månadsbeloppen under året. I
förekommande fall ökas lönen med retroaktivt lönetillägg. Förordning
(1975:628).
11 § För pensionsavgången lärare beräknas årslönebeloppet till två
tredjedelar av lönen i åldertilläggsklassen inom lönegraden
(löneklassen) eller till den större del av lönen i åldertilläggsklassen
inom lönegraden (löneklassen) med vilken lärarens lön utgår.
Om lärare ej uppbär lön eller arvode enligt viss åldertilläggsklass inom
en lönegrad (löneklass) eller arvodesgrupp, ankommer det på
skolöverstyrelsen att bestämma årslönebeloppet med hänsyn till den
ersättning som utgått till honom för år räknat. Förordning (1975:628).
11 a § I fråga om stödundervisning, specialundervisning och särskild
undervisning för elever, som ej kunna deltaga i vanligt skolarbete,
skola vid tillämpningen av 4--11 §§ iakttagas följande särskilda
bestämmelser.
Tjänst är bidragsgrundande, även om den undervisning som ingår i
tjänsten avser kortare tid än hel termin.
För undervisning, som avser kortare tid än hel termin, räknas varje
fullgjord lektion som en bråkdel av en hel tjänst enligt följande,
nämligen
*/k/Hel tjänst med undervisningsskyldighet */k/Bråkdel
om veckotimmar eller medeltal vecko-
timmar*/-k/
21 1/777
24 1/888
27 1/999
30 1/1 110
Årslönebeloppet enligt tredje stycket bestämmes i sådant fall med hänsyn
till förhållandena vid den tid då undervisningen fullgjordes.
Utgår tjänstgöringstillägg eller annat tillägg till lärare för särskild
undervisning av elever, som ej kunna deltaga i vanligt skolarbete, utgår
statsbidrag med belopp som motsvarar tillägget. Kungörelse (1971:350).
12 § Bidragsunderlaget för avlöningsbidraget utgörs av summan av de
bidragsgrundande tjänsternas årslönebelopp ökad med övriga kostnader som
anges i denna paragraf.
Har rektor, studierektor eller lärare under hela läsåret åtnjutit
tjänstledighet för sjukdom eller med anledning av risk för överförande
av smitta, ökas bidragsunderlaget med belopp, som motsvarar därav
föranledda kostnader för vikarie minskat med avdragen på den
tjänstlediges lön och vad huvudmannen äger uppbära i sjukpenning enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Andra stycket tillämpas också när rektor, studierektor eller lärare
under minst 30 dagar i följd åtnjutit tjänstledighet för studier eller
offentligt uppdrag med högst B-avdrag på lönen eller åtnjutit
tjänstledighet för uppdrag som ledamot av riksdagen eller kyrkomötet
eller som riksdagens revisor.
I bidragsunderlaget inräknas vad som under redovisningsåret i enlighet
med gällande bestämmelser har utbetalats såsom
a) avlöningsförstärkning till rektor,
b) uppdragstillägg till studierektor, huvudlärare eller
institutionsföreståndare,
c) tjänstgöringstillägg eller annat tillägg till rektor, studierektor
eller lärare i anledning av aftonundervisning och
d) semesterlönetillägg till rektor, studierektor eller lärare.
Förordning (1983:198).
13 § har upphävts genom förordning (1983:198).
14 § har upphävts genom förordning (1983:198).
15 § Statsbidrag lämnas med 60 procent av det bidragsunderlag som avses
i 12 §. Dock lämnas bidrag med hela det beräknade bidragsunderlaget till
den del detta avser specialundervisning och särskild undervisning.
Efter beslut av regeringen kan statsbidrag lämnas med högre belopp än
som följer av första stycket. Förordning (1983:198).
16 § Statsbidrag till kostnader för tilläggspensionsavgift enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter utgår med ett belopp som motsvarar följande
procent av avlöningsbidraget för varje angivet redovisningsår:
Procent Redovisningsår
10,0 1985/86
10,1 1986/87
10,4 1987/88
10,6 1988/89
Förordning (1988:17).
17 § Statsbidrag rekvireras för varje redovisningsår av huvudmannen hos
skolöverstyrelsen före den 1 september näst efter redovisningsåret.
Kungörelse (1971:350).
18 § Skolöverstyrelsen skall efter granskning av de i rekvisitionen
lämnade uppgifterna besluta om och utbetala statsbidraget.
Överstyrelsen äger därvid från bidraget avräkna vad som enligt slutligt
fastställd, av riksrevisionsverket gjord anmärkning felaktigt utbetalats
till huvudmannen i statsbidrag för tidigare redovisningsår.
Innebär överstyrelsens beslut avvikelse från rekvisitionen, skall
överstyrelsen underrätta huvudmannen om anledningen till avvikelsen.
19 § Utan rekvisition skall skolöverstyrelsen i början av juli, oktober,
januari och april till huvudmannen utbetala förskott på statsbidraget
med belopp, som motsvarar sammanlagt högst 90 procent av det beräknade
statsbidraget för de löpande redovisningsåret.
Summan av förskotten avdrages vid den slutliga utbetalningen av
statsbidraget för redovisningsåret. Kungörelse (1971:350).
20 § Åsidosätter huvudman vad som enligt privatskolförordningen eller
annan författning åligger honom, äger skolöverstyrelsen besluta, att
viss del, högst 10 procent, av statsbidraget skall innehållas i avbidan
på att rättelse sker. Vinnes ej rättelse, må skolöverstyrelsen förordna
att det innehållna beloppet skall avdragas från statsbidraget.
Finner skolöverstyrelsen, att skolan icke fyller ett behov, som står i
skäligt förhållande till kostnaderna för dess verksamhet eller att
verksamheten icke handhaves på tillfredsställande sätt, skall
överstyrelsen underställa regeringen frågan huruvida statsbidrag skall
utgå för kommande redovisningsår. Förordning (1975:628).
21 § Huvudman är skyldig att på anfordran av vederbörande statliga
myndighet lämna de uppgifter och det verifikationsmaterial som fordras
för myndighetens granskning.
22 § har upphävts genom kungörelse (1971:350).
Övergångsbestämmelser
1988:17
Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1988. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om statsbidrag som avser tid före
ikraftträdandet.
1988:681
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1988.
2. Genom förordningen upphävs
förordningen (1981:107) om statsbidrag till driftkostnader för vissa
lanthushållsskolor,
förordningen (1964:137) om statsbidrag till vissa privatskolor,
förordningen (1983:412) om minskning av vissa statsbidrag till
riksinternatskolor m. m.,
förordning (1984:234) om resurstimmar i gymnasieskolutbildning vid
riksinternatskolor m. m.
3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om statsbidrag som
avser tid före ikraftträdandet.
4. Arvodestjänster som studierektor, huvudlärare och
institutionsföreståndare får finnas kvar så lång tid efter utgången av
juni 1988 som kan fordras för att få innehavarnas anställning på
tjänsterna att upphöra.
5. Vid ledighet på arvodestjänst som avses i punkt 4 får vikarie inte
förordnas på tjänsten.
6. Föreskrifterna i 39 och 40 §§ om skyldighet för styrelse för skola
att lämna uppgift enligt 9 och 10 §§ resp. om beräknat antal elever och
klasser den 15 januari skall under 1988 fullgöras senast den 15 juni. | null | null |
1964:143 | Lag (1964:143) om bidragsförskott | 1,964 | 1 § I enlighet med vad som föreskrivs i denna lag lämnas bidragsförskott
av allmänna medel till barn som är bosatt här i landet. Är barnet inte
svensk medborgare, tillämpas dock lagen endast om också barnets
vårdnadshavare är bosatt här i landet och antingen denne eller barnet
vistas här sedan minst sex månader. Ett barn som lämnar Sverige skall
fortfarande anses bosatt här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara
längst sex månader. Medföljande barn till den som av en statlig
arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens
räkning, skall under utsändningstiden anses bosatta i Sverige.
Om ingen av föräldrarna eller endast en av dem har vårdnaden om barnet,
lämnas bidragsförskott i förhållande till förälder som inte har
vårdnaden, såvida denne inte varaktigt bor tillsammans med barnet. Om
båda föräldrarna har vårdnaden om barnet gemensamt men barnet varaktigt
bor tillsammans med endast en av dem, lämnas bidragsförskott i
förhållande till den andra föräldern.
Förälder i förhållande till vilken bidragsförskott lämnas enligt andra
stycket kallas i lagen underhållsskyldig. Vad som sägs i lagen om
vårdnadshavare gäller, i fall då barnet står under båda föräldrarnas
vårdnad, den av föräldrarna som varaktigt bor tillsammans med barnet.
Lag (1992:386).
2 § Bidragsförskott lämnas inte om
a) vårdnadshavaren uppenbarligen utan giltigt skäl underlåter att vidta
eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag eller faderskap
till barnet fastställt;
b) det finns grundad anledning anta att den underhållsskyldige i
vederbörlig ordning betalar fastställt underhållsbidrag som inte
understiger vad som skulle utgå i bidragsförskott enligt 4 § första
stycket;
c) det är uppenbart att den underhållsskyldige på något annat sätt sörjt
eller sörjer för att barnet får motsvarande underhåll. Lag (1988:885).
3 § Bidragsförskott utgår från och med den månad, varunder rätt
därtill inträtt, dock ej för längre tid tillbaka än tre månader för
ansökningsmånaden.
Bidragsförskott utgår till och med den månad, varunder barnet fyllt
aderton år eller rätten till förskott eljest upphört. Lag (1970:147).
4 § Bidragsförskott utgör för år räknat 14 080 kronor.
Om det finns grundad anledning anta att fastställt underhållsbidrag
betalas i vederbörlig ordning, utgör bidragsförskottet skillnaden
mellan förskottsbelopp enligt första stycket samt
underhållsbidragets belopp.
Om det underhållsbidrag som har blivit fastställt uppenbarligen
understiger vad den underhållsskyldige bör erlägga i bidrag, lämnas
inte bidragsförskott enligt första stycket med högre belopp än
underhållsbidraget. I fall som avses i andra stycket lämnas inget
bidragsförskott. Lag (1994:1953).
4 a § Har när underhållsbidrag skall fastställas beaktats att den
underhållsskyldige i väsentlig mån fullgör sin underhållsskyldighet
genom att ha barnet hos sig, minskas bidragsförskottet med belopp som
svarar mot den del av underhållsskyldigheten som fullgörs på detta
sätt.
Har den underhållsskyldige rätt till avdrag på underhållsbidraget
enligt 7 kap. 4 § föräldrabalken därför att han har haft barnet hos
sig och skall avdraget beaktas enligt 15 § vid återkrav av
bidragsförskott, minskas kommande bidragsförskott med belopp som skall
beaktas vid återkravet. Lag (1978:858).
5 § Frågor om bidragsförskott handhavas av riksförsäkringsverket och
de allmänna försäkringskassorna.
Beslut om bidragsförskott fattas av den allmänna försäkringskassa hos
vilken barnets vårdnadshavare är inskriven eller skulle ha varit
inskriven om han uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Finnes ej försäkringskassa enligt vad i andra stycket sägs fattas
beslut om bidragsförskott av den kassa hos vilken barnet är inskrivet
eller skulle ha varit inskrivet om det uppfyllt det nämnda
åldersvillkoret.
Beslut om att minska bidragsförskott enligt 4 a § andra stycket fattas
dock av den försäkringskassa som avses i 15 §.
Bestämmelsen i 20 kap. 2 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring om
förordnande till dess slutligt beslut kan fattas gäller även i ärenden
enligt denna lag. Lag (1986:1414).
6 § Den som önskar erhålla bidragsförskott eller vill komma i
åtnju-tande av högre förskott skall göra ansökan därom. Ansökan göres
av vårdnadshavaren. Om barnet har beretts vård i ett familjehem eller
ett hem för vård eller boende inom socialtjänsten, får ansökan göras
även av socialnämnden.
Ansökan skall innehålla nödiga upplysningar för bedömande av barnets
rätt till bidragsförskott ävensom en av sökanden på heder och samvete
avgiven förklaring, att de lämnade upplysningarna äro med sanningen
överensstämmande. Är sökanden ur stånd att själv avgiva sådan
förklaring, skall riktigheten av upplysningarna intygas av två
trovärdiga, med förhållandena förtrogna personer. Därest
underhållsbidrag fastställts för barnet, skall domstols beslut eller
annan handling, som kan ligga till grund för indrivning av bidraget,
i huvudskrift eller bestyrkt avskrift fogas vid ansökningen, såframt
dessa handlingar ej eljest äro tillgängliga för försäkringskassan.
Lag (1994:1442).
7 § Sedan bidragsförskott sökts skall försäkringskassan omedelbart sända
meddelande om ansökningen till den underhållsskyldige under
förutsättning att hans vistelseort är känd eller kan utrönas.
Meddelandet skall innehålla en uppmaning till den underhållsskyldige att
han skall yttra sig muntligen eller skriftligen inom en viss tid, om han
har något att invända mot ansökningen. I meddelandet skall även lämnas
underrättelse om föreskrifterna i 1 § första och andra styckena, 2 § b)
och c) samt 4 § andra stycket.
När försäkringskassan har meddelat beslut i ärendet, skall sökande och
vårdnadshavare skriftligen underrättas om beslutet. Har förskott
beviljats, skall därvid lämnas underrättelse om föreskrifterna i 12 och
13 §§. Beslut om bidragsförskott i annat fall än som avses i 4 § andra
stycket, skall skriftligen delges den underhållsskyldige. Har förskott
beviljats, skall därvid lämnas underrättelse om föreskrifterna i 2 § b)
och c) samt 16 §. Lag (1988:885).
8 § Bidragsförskott utgives förskottsvis för månad.
Vid beräkningen av bidragsförskott för månad skall det årliga
belopp, från vilket beräkningen utgår, avrundas till närmaste hela
krontal, som är jämnt delbart med tolv. Är årsbeloppet lägre än
sexhundra kronor, bortfaller bidragsförskottet för den månad
beräkningen avser.
I den mån bidragsförskott svarar mot fastställt underhållsbidrag
skall från förskott för viss månad avdragas på samma tid belöpande
bidragsbelopp, som den underhållsskyldige må hava erlagt innan
han erhållit underrättelse enligt 7 § andra stycket.
Åtnjuter barn under hel månad på statens bekostnad vård på
anstalt eller eljest kost och bostad, må bidragsförskott ej utgå för
den månaden; dock må förskott utgå för tid då barnet är
inackorderat vid sameskola. Bor barnet under hel månad i bostad
med särskild service för barn och ungdomar, som avses i lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade eller på
huvudmannens bekostnad i familjehem enligt nämnda lag, utgår ej
heller bidragsförskott för den månaden.
Har bidragsförskott ej lyfts före utgången av året näst efter det,
under vilket förskottet förfallit till betalning, skall förskottet vara
förverkat. Lag (1993:394).
9 § Bidragsförskott utbetalas till vårdnadshavaren. Har två
särskilt förordnade vårdnadshavare utsetts att utöva vårdnaden
gemensamt, utbetalas bidragsförskottet till den kvinnliga
vårdnadshavaren eller, om vårdnadshavarna begär det, till den
manlige vårdnadshavaren. Vistas barnet i annat enskilt hem, får
försäkringskassan efter framställning från vårdnadshavaren betala
förskottet till den som fostrar barnet.
Om synnerliga skäl föreligga, får förskottet på framställning av
socialnämnd utbetalas till lämplig person eller till nämnden att
användas för barnets bästa.
Vårdas barnet under hel månad i familjehem
eller hem för vård eller boende inom socialtjänsten, utbetalas
bidragsförskottet till det kommunala organ som svarar för
vårdkostnaden.
Det bidragsförskottsbelopp som först förfaller till betalning efter
beslut om förskott må, där barnet under den tid å vilken
förskottsbeloppet belöper i väsentlig mån erhållit sin försörjning av
allmänna medel, till den del beloppet motsvarar vad den myndighet som
tillhandahållit försörjningen visar sig hava för nämnda tid utgivit
för barnets försörjning uppbäras av myndigheten.
Lag (1994:1442).
10 § Bidragsförskott utbetalas genom riksförsäkringsverkets försorg.
Angående sättet och tiden för utbetalningen meddelas närmare
bestämmelser av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
Lag (1976:277).
11 § Det åligger försäkringskassan att besluta om indragning av
förskottet, därest förutsättningarna för utgivande av förskott icke
längre föreligga; dock erfordras ej sådant beslut såframt
bidragsförskott skall upphöra att utgå på den grund att barnet fyllt
aderton år eller avlidit. Försäkringskassan skall jämväl besluta om
nedsättning av bidragsförskott, när bestämmelserna i denna lag föranleda
därtill.
Om barnet upphört att vara svensk medborgare eller bosatt i riket, må
försäkringskassan utan hinder därav besluta, att barnet i fortsättningen
skall åtnjuta bidragsförskott, därest det med hänsyn till
omständigheterna skulle framstå såsom oskäligt att indraga förskottet.
Ett beslut om indragning eller nedsättning av bidragsförskott skall
skriftligen delges den underhållsskyldige, om det inte avser
bidragsförskott enligt 4 § andra stycket. Lag (1988:885).
12 § Vårdnadshavare och den som eljest uppbär bidragsförskott för
barnet är skyldiga att ofördröjligen till försäkringskassan anmäla
sådan omständighet som kan påverka rätten till och storleken av
bidragsförskottet. Lag (1994:1442).
13 § Har någon genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att
fullgöra honom åliggande anmälningsskyldighet eller annorledes
förorsakat att bidragsförskott utgått obehörigen eller med för högt
belopp, eller har någon eljest obehörigen eller med för högt belopp
uppburit bidragsförskott och har han skäligen bort inse detta, skall
återbetalning ske av vad för mycket utbetalats, där ej
försäkringskassan finner anledning att helt eller delvis eftergiva
återbetalningsskyldighet.
Har återbetalningsskyldighet ålagts någon enligt första stycket, må
vid senare utbetalning till honom i avräkning å vad för mycket utgått
innehållas skäligt belopp. Lag (1976:277).
14 § Fordran å bidragsförskott må ej tagas i mät för gäld. Rätt till
bidragsförskott må ej överlåtas, innan förskottet är tillgängligt för
lyftning. Lag (1976:277).
15 § I den mån bidragsförskott svarar mot fastställt underhållsbidrag
inträder den försäkringskassa hos vilken den underhållsskyldige är
inskriven eller skulle ha varit inskriven om han uppfyllt
åldersvillkoret i 1 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring
intill belopp som har lämnats i bidragsförskott i barnets rätt till
underhållsbidrag gentemot den underhållsskyldige. Är den
underhållsskyldige ej inskriven och skulle han ej heller under angiven
förutsättning ha varit inskriven hos allmän försäkringskassa, inträder
Stockholms läns allmänna försäkringskassa i barnets rätt.
Har den underhållsskyldige rätt till avdrag på underhållsbidraget
enligt 7 kap. 4 § föräldrabalken därför att han har haft barnet hos
sig, skall han, för att avdraget skall kunna beaktas vid återkrav av
bidragsförskott enligt första stycket, anmäla detta till
försäkringskassan inom tre månader från utgången av den kalendermånad
då vistelsen upphörde. Den underhållsskyldige skall genom intyg av den
andra föräldern eller, om sådant intyg inte kan erhållas, på annat
sätt styrka att han har haft barnet hos sig under den tid som avdraget
avser.
Oavsett vad som har bestämts genom dom eller avtal beaktas avdrag som
avses i andra stycket endast om den underhållsskyldige har haft barnet
hos sig under en sammanhängande tid av minst fem hela dygn. Lag
(1978:858).
16 § Den underhållsskyldige skall, så länge bidragsförskott utgår,
till den försäkringskassa som avses i 15 § erlägga fastställt
underhållsbidrag som svarar mot förskottet, allteftersom
underhållsbidraget förfaller till betalning. Betalning av
underhållsbidraget som sker till barnet innan den underhållsskyldige
enligt 7 § andra stycket har delgetts beslutet om bidragsförskott får
dock åberopas mot kassan. Lag (1986:1414).
17 § Det ankommer på försäkringskassa som avses i 15 § att, där ej den
underhållsskyldige efter förmåga fullgör den honom enligt 16 §
åvilande betalningsskyldigheten, utan dröjsmål vidtaga erforderliga
åtgärder för fordringens indrivande.
Försäkringskassan bör bereda den, som äger föra talan för barnet,
tillfälle att i samband med återkrävande av bidragsförskott utkräva
den del av oguldna underhållsbidrag, som må överskjuta
bidragsförskottets belopp. Lag (1976:277).
18 § Försäkringskassa som avses i 15 § får besluta att återkrav
gentemot den underhållsskyldige för det allmännas räkning skall
eftergivas helt eller delvis. Eftergift får meddelas om det är
påkallat av ändring i den underhållsskyldiges ekonomiska förhållanden.
Eftergift får också i övrigt meddelas om det framstår som skäligt med
hänsyn till den underhållsskyldiges personliga förhållanden eller av
annan särskild anledning. Lag (1978:858).
19 § I mål eller ärenden enligt denna lag får delgivning inte ske med
tillämpning av 15 § delgivningslagen (1970:428). Lag (1980:1071).
20 § Kostnaderna för bidragsförskott täcks av statsmedel i den mån
ersättning inte kan tas ut av den underhållsskyldige. Lag (1979:733).
20 a § har upphävts genom lag (1979:733).
21 § Vad som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring är
föreskrivet om riksförsäkringsverkets tillsyn över de allmänna
försäkringskassorna äger motsvarande tillämpning i fråga om kassornas
befattning med bidragsförskott.
Bestämmelserna i 20 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring om
uppgiftsskyldighet för statliga och kommunala myndigheter, arbets
givare och försäkringsinrättningar skall gälla i ärenden enligt denna
lag. Lag (1982:534).
22 § Ärende enligt 18 § skall i allmän försäkringskassa avgöras av
socialförsäkringsnämnd. Bestämmelserna i 17 kap. 1 § första stycket och
20 kap. 10--13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring om
sammanträffande av förmåner, omprövning och ändring av försäkringskassas
beslut samt överklagande av försäkringskassas och domstols beslut har
motsvarande tillämpning i ärende enligt denna lag.
Omprövning av beslut i fråga om återbetalningsskyldighet enligt 13 §
skall göras av socialförsäkringsnämnd, om det belopp som utbetalats för
mycket överstiger 10 procent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om
allmän försäkring.
Ett beslut i ett ärende enligt denna lag skall gälla omedelbart, om inte
något annat anges i beslutet eller bestäms av den domstol som har att
pröva beslutet. Lag (1991:1984).
23 § har upphävts genom lag (1978:35).
24 § Regeringen äger träffa överenskommelse med främmande makt
angående utsträckt tillämpning av denna lag ävensom förordna, att
barn, som icke någonstädes äger medborgarskap eller, ehuru det äger
medborgarskap, är politisk flykting, skall äga samma rätt till
bidragsförskott som svenskt barn. Lag (1975:152).
25 § har upphävts genom lag (1976:277).
Övergångsbestämmelser
1986:143
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.
2. Bestämmelsen i 22 § andra stycket i sin nya lydelse tillämpas dock
först från och med den 1 januari 1988.
3. I fråga om omprövning av beslut av socialförsäkringsnämnd som har
meddelats före den 1 januari 1988 gäller äldre bestämmelser.
1986:241
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande övergångsvis för den som
under hel månad bor på vårdhem eller specialsjukhus i enlighet
med bestämmelserna i lagen (1993:388) om införande av lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.
Lag (1993:394).
1986:1414
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Bestämmelserna i 4 och 8
§§ i sin nya lydelse tillämpas första gången för bidragsförskott som
avser februari 1987.
1988:885
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om bidragsförskott som avser tid före
ikraftträdandet.
1992:386
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för barn som har lämnat Sverige före ikraftträdandet.
1994:1442
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om bidragsförskott
för tid före ikraftträdandet.
3. Den som före ikraftträdandet har förordnats som förmyndare för en
omyndig skall, om vårdnad ingår i uppdraget, anses som särskilt
förordnad vårdnadshavare vid tillämpning av bestämmelserna i deras
nya lydelser. | null | null |
1964:145 | null | 1,964 | null | 1947:529 | null |
1964:146 | null | 1,964 | null | 1962:381 | null |
1964:156 | null | 1,964 | null | 1962:381 | null |
1964:157 | null | 1,964 | null | 1962:382 | null |
1964:159 | null | 1,964 | null | 1962:390 | null |
1964:160 | null | 1,964 | null | 1962:394 | null |
1964:163 | Lag (1964:163) om införande av brottsbalken | 1,964 | 1 § Den av riksdagen år 1962 antagna och den 21 december samma år
(nr 700) utfärdade brottsbalken skall jämte vad nedan stadgas träda
i kraft den 1 januari 1965; dock må dessförinnan bestämmelser meddelas
av Konungen enligt vad i balken och denna lag är för vissa fall
stadgat.
2 § Genom brottsbalken upphävas med den begränsning som följer av
vad här nedan stadgas
strafflagen den 16 februari 1864 med undantag av 6 kap. 1-7 §§;
3 § förordningen den 16 november 1841 (nr 58) emot fylleri och
dryckenskap;
lagen den 22 april 1927 (nr 110) om tillsyn över dem, som utskrivits
på prov från förvaring eller internering i säkerhetsanstalt;
lagen den 24 september 1931 (nr 328) med vissa bestämmelser om
bötesstraff utom strafflagens område (särskild böteslag);
lagen den 15 juni 1935 (nr 343) om ungdomsfängelse;
lagen den 18 juni 1937 (nr 461) om förvaring och internering i
säkerhetsanstalt;
lagen den 22 juni 1939 (nr 314) om villkorlig dom;
lagen den 18 september 1943 (nr 691) om villkorlig frigivning;
lagen den 20 april 1951 (nr 175) med vissa bestämmelser om böter och
viten; samt
lagen den 30 december 1952 (nr 789) med vissa bestämmelser om påföljd
för brott av underårig;
så ock vad i övrigt finnes i lag eller författning eller i reglemente,
instruktion eller annan särskild föreskrift stridande mot
bestämmelserna i brottsbalken eller denna lag.
3 § Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses
eljest däri lagrum, som ersatts genom bestämmelse i brottsbalken eller
denna lag, skall den bestämmelsen i stället tillämpas.
4 § Är i lag eller författning för brott stadgat fängelse utan
angivande av längsta tid därför, må fängelse ej ådömas på längre tid
än ett år.
Till straffarbete må ej vidare dömas; i stället dömes till fängelse på
tid som är stadgad för straffarbete. Vad nu sagts skall dock ej äga
tillämpning i mål, vari domstol före den 1 januari 1965 dömt till
straffarbete.
5 § Ingen må dömas för gärning, för vilken ej var stadgat
straff när den begicks.
Straff skall bestämmas efter den lag som gällde när gärningen
företogs. Gäller annan lag när dom meddelas, skall den lagen
tillämpas, om den leder till frihet från straff eller till
lindrigare straff; vad nu är sagt skall dock ej gälla, när
fråga är om gärning som under viss tid varit straffbelagd på
grund av då rådande särskilda förhållanden.
Beträffande ådömande av annan påföljd för brott än straff
skall vad i brottsbalken stadgas äga tillämpning även å
gärning som begåtts före den 1 januari 1965; dock må i sådant
fall för gärning, som någon begått under inflytande av
sinnesbeskaffenhet som avses i 5 kap. 5 § strafflagen, ej
tillämpas annan påföljd än överlämnande till särskild vård.
Lag (2024:794).
6 § I annat mål än sådant, som av första domstol avgjorts före den 1
januari 1965, skola bestämmelserna i 34 kap. brottsbalken, med
iakttagande av vad i 9-11 §§ denna lag sägs, tillämpas jämväl när
fråga är om brott, som begåtts före sagda dag. Lag (1975:1396).
7 § Åklagares befogenhet att tala å brott skall bedömas efter den lag
som gäller när åtal väckes. Bedömningen skall dock alltid ske efter
äldre lag, om när handlingen företogs brottet var undantaget från
allmänt åtal eller för sådant åtal var stadgat särskilt villkor och
bestämmelsen härom icke upptagits i den nya lagen.
8 § Förekomma till verkställighet på en gång dom, varigenom någon
dömts till straffarbete på viss tid, och annan dom, meddelad före den
1 januari 1965, enligt vilken han har att undergå fängelse, skall
fortfarande tillämpas vad i 4 kap. 5 § andra stycket och 6 § första
stycket strafflagen sägs.
9 § Vad i brottsbalken stadgas om fängelse skall, med de undantag som
angivas nedan, i tillämpliga delar gälla i fråga om straffarbete och
beträffande fängelse som ådömts före balkens ikraftträdande.
1. Vid prövning av fråga om villkorlig frigivning från gemensamt
straff, som bestämts jämlikt 4 kap. 3 § strafflagen, skall alltjämt
iakttagas vad i 1 § andra stycket, 14 § andra stycket och 20 § första
stycket lagen om villkorlig frigivning sägs.
2. I fråga om den som vid brottsbalkens ikraftträdande är villkorligt
frigiven från straffarbete eller fängelse skall beträffnde prövotidens
längd och innehållet i honom meddelade särskilda föreskrifter alltjämt
tillämpas vad därom stadgas i lagen om villkorlig frigivning. Vid
tillämpning av 26 kap. 18 § brottsbalken må, såvitt avser förhållande
som hänför sig till tiden före balkens ikraftträdande, ej föreläggas
vite. Ej heller må den som på grund av sådant förhållande
omhändertages jämlikt 26 kap. 22 § brottsbalken kvarhållas längre än
en vecka.
3. I fråga om bortfallande av straffarbete eller av fängelse, som
ådömts före brottsbalkens ikraftträdande, skall gälla vad i 5 kap. 20
och 22 §§ strafflagen stadgas; i stället för tid som där sägs skall
dock för bortfallande av straffarbete på kortare tid än sex månader
gälla en tid av fem år.
10 § Lagen om villkorlig dom skall med nedan angivna avvikelser
alltjämt äga tillämpning i fall då villkorlig dom enligt 1 § nämnda
lag meddelats före brottsbalkens ikraftträdande.
1. Vad i lagen om villkorlig dom sägs om övervakningsdomstol skall i
stället gälla övervakningsnämnd varom förmäles i 37 kap. 1 §
brottsbalken; dock skall fråga om förverkande av villkorligt anstånd
alltid avgöras av domstol. Beträffande övervakningsnämnds och domstols
handläggning och beslut i ärenden enligt lagen om villkorlig dom skola
bestämmelserna i 37 och 38 kap. brottsbalken äga motsvarande
tillämpning. Övervakningsnämnd må icke finnas tillsatt jämlikt 25 §
lagen om villkorlig dom efter det att brottsbalken trätt i kraft.
2. Finnes den som erhållit villkorligt anstånd hava begått annat brott
skall, i stället för vad i 13 § 1 mom. lagen om villkorlig dom sägs,
gälla att rätten må döma särskilt till påföljd för detta brott eller
förklara anståndet förverkat och, med undnröjande av vad som må hava
bestämts om straff, döma till påföljd för det brott som avsågs med den
villkorliga domen och det nya brottet eller ock, om brottet begåtts
före prövotidens början, utan att bestämma annan påföljd förordna att
anståndet skall avse jämväl ådömande av straff för detta brott. I fall
som nu avses skola bestämmelserna i 14 och 16 §§ lagen om villkorlig
dom äga motsvarande tillämpning.
3. Förklaras villkorligt anstånd förverkat, må rätten, jämväl i annat
fall än som avses ovan under 2, under förutsättningar som angivas i
28-31 kap. brottsbalken döma till skyddstillsyn, ungdomsfängelse eller
internering eller förordna om överlämnande till särskild vård att
träda i stället för straff för det brott som avsågs med den
villkorliga domen.
4. Vad i 34 kap. 11, 12 och 13 §§ brottsbalken stadgas om att vissa
påföljder skola träda i stället för villkorlig dom skall jämväl avse
villkorlig dom enligt 1 § lagen om villkorlig dom och straff som
utsatts i domen.
11 § Beträffande ungdomsfängelse, ådömt enligt äldre lag, skall i
tillämpliga delar gälla vad i brottsbalken stadgas om ungdomsfängelse
och beträffande förvaring eller internering i säkerhetsanstalt vad i
balken är stadgat om internering, varvid utskrivning på prov skall
anses såsom vård utom anstalt. Vid tillämpning av 29 kap. 8 § och 30
kap. 11 § brottsbalken må, såvitt avser förhållande som hänför sig
till tiden före balkens ikraftträdande, ej föreläggas vite.
Beträffande den, som vid balkens ikraftträdande undergår
ungdomsfängelse, må icke meddelas föreskrift enligt 34 kap. 8 § andra
stycket brottsbalken om tid för vård i anstalt, när fråga är om brott
som begåtts före balkens ikraftträdande. I fråga om den som undergår
förvaring eller internering i säkerhetsanstalt och för vilken minsta
tiden för påföljden gått till ända skall tid, varom stadgas i 30 kap.
8 § brottsbalken, räknas från dagen för balkens ikraftträdande.
12 § För brott som begåtts före den 1 januari 1965 må, även om hinder
ej möter till följd av vad i 35 kap. brottsbalken sägs, påföljd ej
ådömas, om straff skulle vara att anse som förfallet vid bedömning
efter lag som gällde då brottet begicks. Lag (1986:119).
13 § Vad i lag eller författning är föreskrivet om särskild
rättsverkan av att straffarbete kan följa å brott skall tillämpas, när
fråga är om brott varå kan följa fängelse i mer än ett år. Stadgande
om särskild rättsverkan av att någon dömes till straffarbete skall äga
tillämpning, när fängelse i minst sex månader ådömes.
14 § Följande lagrum skola alltjämt äga tillämpning i deras lydelse
vid brottsbalkens ikraftträdande:
16 § 6 punkten förordningen den 16 februari 1864 (nr 11 s.
101) om nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas
skall;
1 punkten övergångsbestämmelserna till lagen den 3 juni 1938 (nr 251)
om ändring i vissa delar av strafflagen;
3 punkten övergångsbestämmelserna till lagen den 12 juni 1942 (nr 378)
om ändring i vissa delar av strafflagen; ävensom
5 och 7 §§ lagen den 30 juni 1948 (nr 451) angående
införande av lagen om ändring i strafflagen m.m. Lag (1970:315).
15 § har upphävts genom lag (1983:241).
16 § har upphävts genom lag (1983:241). | null | null |
1964:164 | null | 1,964 | null | 1920:405 | null |
1964:165 | null | 1,964 | null | 1958:637 | null |
1964:166 | null | 1,964 | null | 1942:740 | null |
1964:167 | Lag (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare | 1,964 | Inledande bestämmelse
1 § I denna lag finns särskilda bestämmelser om handläggning
hos Polismyndigheten, åklagare och domstol av mål och ärenden
om brott där den misstänkte inte har fyllt tjugoett år.
I övrigt gäller rättegångsbalkens regler och andra
bestämmelser. Lag (2014:650).
Förundersökning och åtalsprövning m.m.
2 § Förundersökning mot den som inte har fyllt arton år ska
ledas av en åklagare eller en anställd vid Polismyndigheten
som myndigheten har förordnat. Undersökningsledaren ska, om
det inte möter något hinder, genom intresse och fallenhet för
arbete med unga lagöverträdare vara särskilt lämpad för
uppgiften.
Har den unge tidigare varit föremål för förundersökning eller
utredning enligt 31 §, ska om möjligt samma åklagare och samma
anställda vid Polismyndigheten anlitas för att leda och
genomföra den nya förundersökningen.
Bestämmelser om att förundersökning mot den som inte har fyllt
arton år i vissa fall får ledas av en tulltjänsteman finns i
tullbefogenhetslagen (2024:710). Lag (2024:717).
3 § Har upphävts genom lag (2012:47).
4 § En förundersökning mot den som inte har fyllt arton år och
som gäller brott på vilket fängelse kan följa ska bedrivas med
särskild skyndsamhet. Delgivning enligt 23 kap. 18 § första
stycket rättegångsbalken av brottsmisstanke ska ske så snart
som möjligt efter det att misstanken har uppkommit under
förutsättning att det kan ske utan men för utredningen.
Förundersökningen ska avslutas och beslut i åtalsfrågan fattas
så snart det kan ske och senast inom sex veckor från dagen för
delgivningen av brottsmisstanken.
Tidsfristen får dock överskridas endast om det är nödvändigt
med hänsyn till
1. att den misstänkte ska delta i medling enligt lagen
(2002:445) om medling med anledning av brott, eller
2. utredningens beskaffenhet eller andra särskilda
omständigheter. Lag (2022:1533).
5 § Om någon som inte har fyllt arton år är skäligen misstänkt
för brott, ska vårdnadshavaren eller någon annan som svarar
för den unges vård och fostran samt någon annan som har en
fostrande roll i förhållande till den unge omedelbart
underrättas och kallas till förhör som hålls med den unge. Om
den unge har gripits, anhållits eller häktats på grund av
brottsmisstanken, ska i första hand en sådan vuxen eller i
andra hand någon annan lämplig vuxen person underrättas om
detta och om skälen för det samtidigt med underrättelsen om
brottsmisstanken eller annars omedelbart efter
frihetsberövandet.
Undersökningsledaren får besluta att skjuta upp en
underrättelse om brottsmisstanke, en kallelse till förhör
eller en underrättelse om frihetsberövande om det är
nödvändigt för att sakens utredning inte väsentligen ska
försvåras. När det inte längre finns skäl för beslutet ska en
underrättelse omedelbart lämnas. Detsamma gäller en kallelse
till förhör.
En underrättelse eller kallelse enligt första stycket ska inte
göras om det strider mot den unges bästa eller om det finns
andra särskilda skäl. En underrättelse om frihetsberövande ska
dock alltid lämnas till någon i den krets av vuxna personer
som anges i första stycket andra meningen. Lag (2022:1096).
6 § Om någon som inte har fyllt arton år är skäligen
misstänkt för ett brott som kan leda till fängelse, ska
socialnämnden genast underrättas. Av underrättelsen ska det
framgå huruvida den misstänkte har tillfrågats om han eller
hon vill delta i medling enligt lagen (2002:445) om medling
med anledning av brott och hur den misstänkte ställt sig till
ett deltagande.
Om den unge har gripits, anhållits eller häktats på grund av
brottsmisstanken, ska socialnämnden underrättas om detta och
om skälen för det samtidigt med underrättelsen om
brottsmisstanken eller annars genast efter frihetsberövandet.
Lag (2016:930).
6 a § Den som inte har fyllt arton år och som är gripen eller
anhållen får hållas i förvar i polisarrest endast om det är
absolut nödvändigt. Lag (2021:287).
7 § Vid förhör med den som inte har fyllt arton år och som är
misstänkt för ett brott på vilket fängelse kan följa ska en
företrädare för socialtjänsten närvara om det inte finns
särskilda skäl mot det och det kan ske utan men för
utredningen. Lag (2023:312).
8 § Om den unge, sedan straffvarning har beslutats enligt 16 §,
misstänks för att ha begått annat brott dessförinnan, får
åklagaren besluta att inte inleda förundersökning eller att
lägga ned en påbörjad förundersökning beträffande detta
brott. Detta gäller dock inte, om något väsentligt allmänt
eller enskilt intresse åsidosätts genom att förundersökning
inte äger rum. Lag (2015:81).
9 § Om någon, som med stöd av 3 § lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga har intagits i ett sådant hem som avses
i 12 § den lagen, misstänks för att ha begått brott som hör under
allmänt åtal, innan vården vid hemmet har avslutats, skall åklagaren
pröva om åtal lämpligen bör ske. Innan åtalsfrågan avgörs, skall
föreståndaren för hemmet höras, om det inte är obehövligt.
Lag (1994:1760).
Personutredning
10 § Innan talan har väckts vid domstol, får åklagare inhämta
yttrande enligt 1 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i
brottmål, m.m. i fråga om den som inte har fyllt arton år.
Lag (1994:1760).
11 § I fråga om den som misstänks för att ha begått brott
innan han eller hon fyllt arton år ska åklagaren, innan beslut
fattas i åtalsfrågan, inhämta yttrande från socialnämnden i
den kommun som enligt socialtjänstlagen (2001:453) har
ansvaret för den unge, om denne har erkänt gärningen eller det
annars finns skälig misstanke att han eller hon har begått
brottet och sådant yttrande inte inhämtats under
förundersökningen. Yttrande behöver inte inhämtas om brottet
är ringa, om det är uppenbart att det finns förutsättningar
för straffvarning eller åtalsunderlåtelse eller om det annars
är obehövligt.
Om förundersökningen gäller brott på vilket fängelse kan
följa, ska, om möjligt, undersökningsledaren begära ett sådant
yttrande som avses i första stycket senast i samband med
delgivning av brottsmisstanke enligt 23 kap. 18 § första
stycket rättegångsbalken.
Ett yttrande ska innehålla en redogörelse för vilka åtgärder
som nämnden tidigare har vidtagit i fråga om den unge samt en
bedömning av om den unge har ett särskilt behov av åtgärder
som syftar till att motverka att han eller hon utvecklas
ogynnsamt. Yttrandet ska i förekommande fall även innehålla en
redovisning av i vilken utsträckning den unge fullgjort en
sådan tidigare utdömd ungdomsvård eller ungdomstjänst som
nämnden har uppgift om. Vidare ska yttrandet innehålla en
redovisning av de åtgärder som nämnden avser att vidta.
Åtgärderna ska redovisas i ett ungdomskontrakt om de vidtas
med stöd av socialtjänstlagen och i en vårdplan om de vidtas
med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård
av unga. Arten, omfattningen och varaktigheten av åtgärderna
ska framgå av kontraktet eller vårdplanen. Yttrandet ska, om
undersökningsledaren eller, i de fall som avses i första
stycket, åklagaren begär det eller om nämnden finner det
nödvändigt, även innehålla en redogörelse för den unges
personliga utveckling och levnadsomständigheter i övrigt. Ett
yttrande ska också innehålla en bedömning av om ungdomstjänst
är en lämplig påföljd med hänsyn till den unges person och
övriga omständigheter.
Nämnden ska även utan samband med yttrande lämna den som har
ansvar för att inhämta yttrande de upplysningar som denne
begär i fråga om den unge. Lag (2023:312).
12 § Den som begär yttrande enligt 11 § ska ange inom vilken
tid yttrandet ska lämnas och, om det är lämpligt, ge
socialnämnden anvisningar för hur yttrandet kan begränsas. Om
nämnden inte kan lämna sitt yttrande inom den föreskrivna
tiden, får den som begärt yttrandet medge att det lämnas
senare. Yttrandet får lämnas muntligen vid ett sådant
sammanträde som avses i 18 §, om det är nödvändigt för att
hålla tidsfristen. Lag (2012:47).
Anmodan att avhjälpa och begränsa skada
13 § En polisman får uppmana den som har eller kan antas ha
fyllt femton men inte arton år att så snart som möjligt vidta
åtgärder för att avhjälpa eller begränsa skada på grund av
brott, om den unge har erkänt brottet eller det annars med
hänsyn till omständigheterna är uppenbart att han eller hon
har begått brottet. En sådan uppmaning får dock ges endast om
det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna. Om det inte
är uppenbart obehövligt, ska målsägandens samtycke inhämtas
innan uppmaningen ges.
En uppmaning enligt första stycket får även ges av en annan
anställd vid Polismyndigheten som myndigheten har utsett.
Lag (2015:446).
Kvarhållande
14 § Har någon som inte fyllt arton år gripits och beslutar
åklagaren att inte anhålla den unge, får Polismyndigheten
hålla kvar den unge för att skyndsamt kunna överlämna honom
eller henne till föräldrarna, annan vårdnadshavare, en
tjänsteman inom socialtjänsten eller någon annan lämplig
vuxen person. Vad som nu sagts gäller dock endast om
åklagaren funnit att den unge fortfarande är skäligen
misstänkt för brott.
För samma ändamål får Polismyndigheten hålla kvar den som
inte har fyllt arton år, om den unge har medtagits till
förhör och är skäligen misstänkt för brott.
Inte i något fall får någon enligt första eller andra stycket
hållas kvar längre än tre timmar efter åklagarens beslut
eller förhöret. Den misstänkte får tas i förvar om det är
nödvändigt med hänsyn till ordning eller säkerhet.
Lag (2014:650).
Strafföreläggande
15 § Åklagaren får, trots de begränsningar som gäller enligt 48 kap.
4 § första stycket första meningen rättegångsbalken, utfärda
strafföreläggande för brott som har begåtts av någon som inte har
fyllt arton
år, om det kan antas att den unge, om åtal hade väckts, skulle ha
dömts endast till böter. Därvid skall åklagaren beakta de särskilda
regler enligt vilka rätten kan döma till lindrigare straff än det är
föreskrivet för brottet. Lag (1994:1760).
Straffvarning
16 § Om någon har begått ett brott innan han eller hon har
fyllt arton år, får åklagaren besluta att underlåta åtal
enligt 17 § (straffvarning).
Bestämmelser om möjligheter för åklagaren att besluta att
underlåta åtal finns också i 20 kap. 7 § rättegångsbalken
(åtalsunderlåtelse).
I fråga om att underlåta åtal sedan åtal har väckts tillämpas
20 kap. 7 a § rättegångsbalken. Lag (2015:81).
17 § Straffvarning får beslutas, om den unge blir föremål för
sådan åtgärd som anges nedan och det med skäl kan antas att
därigenom vidtas vad som är lämpligast för den unge:
1. vård eller annan åtgärd enligt socialtjänstlagen
(2001:453),
2. vård eller annan åtgärd enligt lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga, eller
3. annan åtgärd som innebär att den unge får hjälp eller
stöd.
Straffvarning får också beslutas, om det är uppenbart att
brottet har skett av okynne eller förhastande.
Vid bedömningen av om straffvarning ska beslutas ska
åklagaren utöver vad som följer av första och andra styckena
särskilt beakta den unges vilja att ersätta målsäganden för
skada som uppkommit genom brottet, att avhjälpa eller
begränsa skadan, att på annat sätt gottgöra målsäganden eller
att medverka till att medling kommer till stånd enligt lagen
(2002:445) om medling med anledning av brott.
Straffvarning får inte beslutas, om något väsentligt allmänt
eller enskilt intresse därigenom åsidosätts. Vid bedömningen
av om något väsentligt allmänt intresse åsidosätts ska det
särskilt beaktas om den unge tidigare har gjort sig skyldig
till brott. Lag (2015:81).
18 § Den unge ska underrättas om ett beslut om straffvarning
vid ett personligt möte med åklagaren inom två veckor efter
det att beslutet har fattats. Den unges vårdnadshavare eller
någon annan som svarar för den unges vård och fostran samt
annan som har en fostrande roll i förhållande till den unge
ska kallas till mötet, om det inte möter hinder eller annars
finns särskilda skäl mot det. Även företrädare för
socialtjänsten bör ges tillfälle att närvara.
Är det uppenbart att ett personligt möte inte kan genomföras
inom den tid som anges i första stycket, får mötet äga rum
senare. Kan ett personligt möte inte genomföras, ska den unge
underrättas skriftligen om beslutet. Lag (2015:81).
19 § Vid ett möte enligt 18 § ska åklagaren särskilt förklara
innebörden av beslutet om straffvarning och det
skötsamhetskrav som detta är förenat med och klargöra vilka
följderna kan bli av fortsatta lagöverträdelser.
Lag (2015:81).
20 § Bestämmelserna i 18 och 19 §§ gäller i tillämpliga delar också
beslut om åtalsunderlåtelse enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken, om
beslutet avser brott som någon har begått innan han har fyllt arton
år. Lag (1994:1760).
21 § Socialnämnden skall underrättas om ett beslut enligt 18 §, om
någon åtgärd från nämndens sida förutsätts. Lag (1994:1760).
22 § Den som får straffvarning enligt 17 § ska iaktta
skötsamhet.
Ett beslut om straffvarning får återkallas, om särskilda
omständigheter föranleder det. Vid bedömningen av om
återkallelse ska ske ska det särskilt beaktas om den unge har
återfallit i brott inom sex månader från beslutet om
straffvarning. Lag (2015:81).
Anhållande och häktning
23 § Den som inte har fyllt arton år får anhållas eller häktas
endast om det finns synnerliga skäl. Lag (2021:287).
23 a § För en misstänkt som inte har fyllt arton år när
häktningsbeslutet verkställs får den tid som anges i 24 kap.
4 a § rättegångsbalken uppgå till högst tre månader.
Lag (2021:287).
Offentlig försvarare
24 § För en misstänkt som inte har fyllt arton år ska en
offentlig försvarare förordnas, om det inte är uppenbart att
han eller hon saknar behov av försvarare. När en offentlig
försvarare ska förordnas, ska undersökningsledaren anmäla det
hos rätten.
För en tidigare tilltalad gäller 21 kap. 3 b § och 23 kap. 5 §
rättegångsbalken. Lag (2012:658).
Rättegången
25 § Mål i tingsrätt och hovrätt mot den som inte har fyllt
tjugoett år skall, om det inte möter hinder, handläggas av
lagfarna domare som särskilt har utsetts av domstolen att
handlägga sådana mål. Detsamma skall gälla i fråga om nämndemän
som anlitas för tjänstgöring i sådana mål.
I mål som rör brott på vilket endast böter kan följa får andra
än dem som avses i första stycket anlitas. Lag (2001:152).
26 § När åtal väcks mot den som inte har fyllt arton år, skall
tingsrätten underrätta vårdnadshavaren eller annan som svarar
för den unges vård och fostran samt annan som har en fostrande
roll i förhållande till den unge om åtalet och om tidpunkten
för huvudförhandlingen, om det inte finns särskilda skäl mot
det. Motsvarande skyldighet att lämna underrättelse om
tidpunkten för huvudförhandlingen gäller även högre rätt.
Om yttrande som avses i 11 § skall lämnas eller har lämnats av
socialnämnden, skall rätten underrätta nämnden om tidpunkten
för huvudförhandlingen.
Om åtalet avser ett brott på vilket fängelse kan följa, skall
vårdnadshavaren eller annan som avses i första stycket, höras i
målet, om det kan ske och det inte finns särskilda skäl mot
det.
Vårdnadshavare eller annan som hörs enligt tredje stycket har
rätt till ersättning och förskott enligt vad som är föreskrivet
om vittne. Ersättningen skall betalas av staten.
Lag (2006:894).
27 § Mål mot den som inte har fyllt tjugoett år ska, om målet
avser brott på vilket fängelse kan följa, om möjligt sättas ut
till handläggning på ett sådant sätt att målet inte drar till
sig uppmärksamhet.
Rätten får i mål mot den som inte har fyllt tjugoett år
besluta att målet ska handläggas inom stängda dörrar, om
offentlighet vid förhandlingen är till uppenbar olägenhet på
grund av den uppmärksamhet den tilltalade kan antas bli
föremål för. Om rätten anser att ett sådant beslut bör
meddelas och om någon som har fyllt tjugoett år också är
tilltalad i målet, ska rätten handlägga åtalet mot den som är
under tjugoett år som ett särskilt mål, om det kan ske utan
att utredningen avsevärt försvåras.
Även om beslut meddelas enligt andra stycket får rättens
ordförande tillåta att den tilltalades anhöriga och andra vars
närvaro kan väntas bli till nytta får närvara vid
handläggningen.
I mål mot den som inte har fyllt arton år ska tingsrätten
hålla huvudförhandling även om det inte finns anledning att
döma till någon annan påföljd än böter eller villkorlig dom
eller sådana påföljder i förening. Lag (2021:1096).
28 § Rätten får döma till ungdomsvård endast om det i målet
finns ett yttrande av socialnämnden med det innehåll som avses
i 11 §. Lag (2021:1104).
29 § Mål mot den som inte har fyllt tjugoett år ska alltid
behandlas skyndsamt.
Om det väcks allmänt åtal mot den som inte har fyllt arton år
för ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i mer än
sex månader, ska de tidsfrister iakttas som är föreskrivna
för åtgärder i mål där den tilltalade är häktad. Den
förlängda tidsfrist som anges i 45 kap. 14 § andra stycket
andra meningen rättegångsbalken ska dock inte tillämpas.
Om rätten begär ett yttrande från socialnämnden enligt 28 §,
ska nämnden yttra sig inom sådan tid att rätten kan hålla
huvudförhandling enligt reglerna i andra stycket. Om ärendets
beskaffenhet motiverar det, får yttrandet med rättens
medgivande lämnas senare. Lag (2014:321).
30 § I mål mot den som inte har fyllt tjugoett år skall, om det inte
möter synnerliga hinder, domen avkunnas muntligen vid
huvudförhandlingen. I övrigt gäller 30 kap. 7 § rättegångsbalken.
Lag (1994:1760).
30 a § I mål om undanröjande av påföljd enligt 32 kap. 4 §
brottsbalken skall 26 och 30 §§ tillämpas, varvid vad som i
dessa paragrafer sägs om huvudförhandling skall tillämpas på
sammanträde som hålls i målet om undanröjande av påföljd.
Lag (2006:894).
Varning
30 b § m någon som dömts till ungdomsvård, ungdomstjänst
eller ungdomsövervakning i väsentlig grad underlåter att göra
vad som åligger honom eller henne enligt en föreskrift vid
ungdomsvård om att följa ett ungdomskontrakt eller enligt en
dom på ungdomstjänst eller ungdomsövervakning får åklagaren
i stället för att väcka talan enligt 32 kap. 4 § brottsbalken
besluta att varning ska meddelas den unge, om detta bedöms
vara en tillräcklig åtgärd.
Varning ska så snart det kan ske meddelas den unge vid ett
personligt möte. Den unges vårdnadshavare eller annan som
svarar för den unges vård och fostran samt annan som har en
fostrande roll i förhållande till den unge ska kallas till
mötet, om det inte möter hinder eller annars finns särskilda
skäl mot det. Även företrädare för socialtjänsten bör ges
tillfälle att närvara. Om frågan om varning gäller
ungdomsövervakning bör i stället företrädare för
Kriminalvården ges tillfälle att närvara. Kan ett personligt
möte inte komma till stånd, ska den unge underrättas
skriftligen om beslutet.
Vid mötet ska åklagaren särskilt förklara innebörden av
beslutet och klargöra vad följderna kan bli vid fortsatt
misskötsamhet. Lag (2020:618).
Brott begångna av den som inte har fyllt femton år
31 § Kan någon misstänkas för att före femton års ålder ha
begått ett brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare
straff än fängelse i ett år eller ett straffbelagt försök, en
straffbelagd förberedelse eller en straffbelagd stämpling till
ett sådant brott ska en utredning om brottet inledas, om inte
särskilda skäl talar emot det.
På begäran av socialnämnden får en utredning om brott även
inledas i andra fall avseende någon som inte har fyllt femton
år, om socialnämnden bedömer att utredningen kan antas ha
betydelse för att avgöra behovet av socialtjänstens insatser
för den unge. Vid denna bedömning ska det särskilt beaktas om
det är fråga om ett brott som innebär att den unge äventyrar
sin hälsa eller utveckling eller om brottet kan antas utgöra
ett led i en upprepad brottslighet begången av den unge.
I andra fall än som avses i första och andra styckena får en
utredning om brott inledas avseende någon som inte har fyllt
femton år
1. om det behövs för att klarlägga om någon som har fyllt
femton år har tagit del i brottet,
2. om det behövs för att efterforska gods som har kommits åt
genom brottet eller som kan bli föremål för förverkande, eller
3. om det av andra skäl är påkallat med hänsyn till allmänna
eller enskilda intressen.
Har den unge inte fyllt tolv år får en utredning enligt andra
eller tredje stycket inledas endast om det finns synnerliga
skäl. Lag (2023:312).
32 § Bestämmelserna om förundersökning i 23 kap. 3, 4, 6-
14 §§, 18 b-19, 21, 21 b-21 d och 24 §§ rättegångsbalken ska i
tillämpliga delar gälla för en sådan utredning som avses i
31 §. Efter att förhör hållits med den unge ska bestämmelserna
om insyn i 23 kap. 18 § samma balk gälla i tillämpliga delar
för en sådan utredning. När utredningen är slutförd ska
bestämmelserna om insyn i 23 kap. 18 a § samma balk tillämpas.
Det som sägs om förundersökning och åtal i den paragrafen ska
i stället avse utredning enligt 31 § respektive bevistalan
enligt 38 §. Rätten att få en kopia i 23 kap. 21 a § samma
balk gäller i de fall då en bevistalan väcks.
En utredning som avses i 31 § ska bedrivas med särskild
skyndsamhet och avslutas så snart det är möjligt. Utredningen
får inte pågå längre tid än tre månader, om det inte är
nödvändigt med hänsyn till utredningens beskaffenhet eller
andra särskilda omständigheter.
Utredningen ska ledas av en åklagare eller en anställd vid
Polismyndigheten som myndigheten har förordnat.
Undersökningsledaren ska, om det inte möter något hinder,
genom intresse och fallenhet för arbete med unga
lagöverträdare vara särskilt lämpad för uppgiften.
Har den unge tidigare varit föremål för utredning enligt 31 §,
ska om möjligt samma åklagare och samma anställda vid
Polismyndigheten anlitas för att leda och genomföra den nya
utredningen. Lag (2023:312).
32 a § Ett juridiskt biträde ska förordnas för den unge
1. vid en utredning enligt 31 § första stycket, om det inte
är uppenbart att den unge saknar behov av det, och
2. vid en utredning enligt 31 § andra eller tredje stycket,
om det finns synnerliga skäl för det.
En ansökan om ett sådant biträde görs av åklagaren eller den
unges vårdnadshavare hos tingsrätten. Bestämmelserna i 21
kap. 5–8 §§, 9 § tredje stycket och 10 § rättegångsbalken ska
tillämpas i fråga om ett sådant juridiskt biträde.
Lag (2016:930).
32 b § När en utredning enligt 31 § har inletts eller
återupptagits ska lagen (1988:609) om målsägandebiträde och
lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn gälla. Det
som sägs om förundersökning och åtal i de lagarna ska
i stället avse utredning enligt 31 § respektive bevistalan
enligt 38 §. Bestämmelserna om återbetalningsskyldighet i 8 §
lagen om målsägandebiträde och 12 § lagen om särskild
företrädare för barn ska dock inte gälla.
Bestämmelserna om anmälan i 23 kap. 5 § rättegångsbalken, om
rätten att närvara vid förhör i 23 kap. 10 § samma balk och om
rätten att ställa frågor vid förhör i 23 kap. 11 § samma balk
ska gälla när ett målsägandebiträde har förordnats.
Lag (2023:312).
33 § Den unges vårdnadshavare eller annan som svarar för den
unges vård och fostran samt annan som har en fostrande roll i
förhållande till den unge ska omedelbart underrättas
1. om den unge kan misstänkas för att före femton års ålder
ha begått ett brott, och
2. om en utredning enligt 31 § har inletts avseende den unge.
Den som ska underrättas enligt första stycket ska kallas till
förhör som hålls med den unge.
Första och andra styckena gäller inte om det är till men för
utredningen eller det i övrigt finns särskilda skäl mot det.
Lag (2010:478).
34 § Socialnämnden ska omedelbart underrättas
1. när någon kan misstänkas för att före femton års ålder ha
begått ett brott på vilket fängelse kan följa, och
2. när en utredning enligt 31 § har inletts.
Vid förhör med den unge i en utredning enligt 31 § första
eller andra stycket ska en företrädare för socialtjänsten
närvara om det inte finns synnerliga skäl mot det. Om det är
fråga om en utredning enligt 31 § tredje stycket ska en sådan
företrädare närvara vid förhör med den unge om det inte finns
särskilda skäl mot det.
I fall som avses i 31 § andra stycket får ingen annan åtgärd
än förhör med den unge vidtas innan socialnämnden har begärt
att en utredning ska inledas. Om det finns särskilda skäl får
dock även andra åtgärder vidtas.
Om brottsmisstanken kvarstår efter förhöret med den unge och
efter andra vidtagna åtgärder, ska protokoll över förhöret och
åtgärderna omgående sändas till socialnämnden.
Lag (2023:312).
35 § Har någon före femton års ålder begått ett brott på vilket
fängelse skulle ha kunnat följa och anträffas den unge på bar
gärning eller på flykt från brottsplatsen, får han eller hon
gripas av envar. Om en enskild person har gripit den unge,
skall denne skyndsamt överlämnas till närmaste polisman.
Polismyndigheten eller åklagaren skall omedelbart besluta om
den unge skall friges eller hållas kvar för förhör. Den unge
får inte tas i förvar men får hållas kvar enligt 14 §, dock
inte längre än tre timmar efter beslut om frigivning eller, om
den unge medtagits till förhör, sedan förhöret avslutats.
Lag (2006:894).
36 § Om någon är misstänkt för att före femton års ålder ha
begått ett brott får, om det finns särskilda skäl, beslag,
penningbeslag, husrannsakan, åtgärder för biometrisk
autentisering, genomsökning på distans och kroppsvisitation
företas mot den unge, samt fotografi och fingeravtryck tas av
honom eller henne enligt bestämmelserna i 23 kap. 9 a §, 27
och 28 kap. rättegångsbalken.
Det som i 27 kap. 7 och 8 §§ rättegångsbalken sägs om åtal och
om verkan av att åtal inte väcks ska i stället avse bevistalan
och talan om förverkande samt verkan av att sådan talan inte
väcks.
Vid kroppsvisitation som görs enligt 28 kap. rättegångsbalken
ska 28 kap. 13 a § rättegångsbalken gälla med den skillnaden
att den unge får hållas kvar för ändamålet i högst tre timmar.
Lag (2024:795).
36 a § Är någon skäligen misstänkt för att före femton års
ålder ha begått ett brott för vilket inte är föreskrivet
lindrigare straff än fängelse ett år eller ett straffbelagt
försök, en straffbelagd förberedelse eller en straffbelagd
stämpling till ett sådant brott får kroppsbesiktning företas,
om det är av synnerlig vikt för att klarlägga
omständigheterna kring brottet. Lag (2010:478).
36 b § Är någon skäligen misstänkt för att före femton års
ålder olovligen ha brukat narkotika får kroppsbesiktning
utföras genom att prov tas från kroppen och undersöks, om det
kan antas ha betydelse för att avgöra behovet av
socialtjänstens insatser för den unge.
Sådan kroppsbesiktning beslutas av åklagare.
Socialnämnden ska omedelbart underrättas om resultatet av en
sådan kroppsbesiktning. Detsamma gäller den unges
vårdnadshavare eller annan som svarar för den unges vård och
fostran samt annan som har en fostrande roll i förhållande
till den unge, om det inte finns särskilda skäl mot det.
Lag (2023:312).
36 c § Den som ska kroppsbesiktigas enligt 36 a eller 36 b §
får hållas kvar för ändamålet upp till tre timmar eller om
det finns synnerliga skäl, ytterligare tre timmar.
Lag (2010:478).
36 d § /Upphör att gälla U:2025-07-01/
Kroppsbesiktning enligt 36 a eller 36 b § får inte
verkställas eller bevittnas av någon annan än en läkare, en
legitimerad sjuksköterska eller en person som är av samma kön
som den unge. Kroppsbesiktning som enbart innebär att
blodprov, alkoholutandningsprov eller salivprov för DNA-
analys tas på den unge, får dock verkställas eller bevittnas
av någon som inte är av samma kön som den unge. Lag (2010:478).
36 d § /Träder i kraft I:2025-07-01/
Kroppsbesiktning enligt 36 a eller 36 b § får inte
verkställas eller bevittnas av någon annan än en läkare, en
legitimerad sjuksköterska eller en person som är av samma kön
som den unge. Kroppsbesiktning som enbart innebär att
blodprov, alkoholutandningsprov, salivprov för dna-analys
eller hårprov tas på den unge, får dock verkställas eller
bevittnas av någon som inte är av samma kön som den unge.
Lag (2025:129).
36 e § /Upphör att gälla U:2025-07-01/
Vid kroppsbesiktning enligt 36 a § ska 28 kap. 12 §
tredje stycket, 13 § första och andra styckena och 13 a §
tredje stycket rättegångsbalken gälla.
Vid kroppsbesiktning enligt 36 b § ska 28 kap. 3 a och 9 §§,
12 § tredje stycket andra meningen, 13 § andra stycket och
13 a § tredje stycket rättegångsbalken gälla i tillämpliga
delar. Lag (2023:312).
36 e § /Träder i kraft I:2025-07-01/
Vid kroppsbesiktning enligt 36 a § ska 28 kap. 12 §
andra stycket, 13 § första och andra styckena och 13 a §
tredje stycket rättegångsbalken gälla i tillämpliga delar.
Vid kroppsbesiktning enligt 36 b § ska 28 kap. 3 a och 9 §§,
12 § andra stycket andra meningen, 13 § andra stycket och
13 a § tredje stycket rättegångsbalken gälla i tillämpliga
delar. Lag (2025:129).
36 f § Mot den som är under femton år får endast de
tvångsmedel användas som är angivna i
1. denna lag,
2. 23 kap. 7-9 a §§ och 28 kap. 10 f § rättegångsbalken, eller
3. en annan författning där det uttryckligen föreskrivs att
tvångsmedlet får användas mot den som är under femton år.
Lag (2022:317).
37 § När en utredning enligt 31 § har avslutats ska
utredningsprotokollet så snart som möjligt sändas till
socialnämnden. Lag (2010:478).
38 § Åklagaren ska begära prövning i domstol av om den unge
har begått ett brott (bevistalan) om
1. brottet har begåtts innan den unge har fyllt femton år,
2. det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i fem
år för brottet, eller det är fråga om ett straffbelagt försök,
en straffbelagd förberedelse eller en straffbelagd stämpling
till ett sådant brott,
3. en utredning enligt 31 § har slutförts om brottet, och
4. det skulle ha funnits tillräckliga skäl för åtal om brottet
hade begåtts efter att den unge har fyllt femton år.
Även om det är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i fem
år för brottet får en bevistalan väckas om det finns
synnerliga skäl för det.
Bevistalan får inte väckas om det finns särskilda
omständigheter som talar mot det. Lag (2023:312).
38 a § Socialnämnden och Inspektionen för vård och omsorg får
göra en framställning hos åklagare om att bevistalan ska
väckas. Lag (2023:312).
38 b § Om det inte möter något hinder ska bevistalan föras av
en åklagare som genom intresse och fallenhet för arbete med
unga lagöverträdare är särskilt lämpad för uppgiften.
Vid en bevistalan tillämpas 25 § första stycket och
bestämmelserna om allmänt åtal för brott för vilket det är
föreskrivet fängelse i mer än ett år. I fråga om tvångsmedel
gäller 36-36 f §§. Sådan rättegångskostnad som avses i 31 kap.
1 § rättegångsbalken ska staten svara för. Lag (2023:312).
38 c § En dom om bevistalan som har fått laga kraft får
undanröjas efter ansökan av åklagaren, om
1. det genom utredning som inte har lagts fram tidigare
framgår att den vars skuld prövats hade fyllt femton år vid
gärningen, och
2. åklagaren gör sannolikt att han eller hon inte har kunnat
åberopa utredningen vid den rätt som har meddelat domen eller
genom att överklaga domen, eller om han eller hon annars har
haft giltig ursäkt att inte göra det.
Ansökan ska göras skriftligen hos hovrätten om domen har
meddelats av en tingsrätt och i annat fall hos Högsta
domstolen. Ansökan ska göras inom ett år från det att
åklagaren fick kännedom om utredningen. För ansökan gäller
58 kap. 5 § rättegångsbalken. Vid förfarandet gäller
bestämmelserna om allmänt åtal för brott i tillämpliga delar.
Om Högsta domstolen prövar frågan om undanröjande, ska ett
bifall till ansökan omfatta både tingsrättens och hovrättens
dom. Lag (2023:312).
38 d § Sedan en dom om bevistalan har fått laga kraft, får
resning beviljas under samma förutsättningar som gäller enligt
58 kap. 2 och 3 §§ rättegångsbalken. Vid förfarandet gäller
58 kap. 4-10 §§ samma balk i tillämpliga delar. Den unge ska
dock inte åläggas att ersätta motparten eller staten för
kostnaderna i resningsärendet. Det som sägs om förundersökning
i 58 kap. 6 a § samma balk ska i stället avse en utredning
enligt 31 §. Lag (2023:312).
Samverkan
39 § Kommuner och de myndigheter som handlägger ärenden om
unga lagöverträdare ska verka för att lokal samverkan mellan
företrädare för kommunerna och myndigheterna regelbundet sker
i övergripande frågor om unga lagöverträdare.
Lag (2015:81).
Resning
40 § Om en ansökan om resning avser en tilltalad som inte har
fyllt arton år ska rätten underrätta vårdnadshavaren eller
någon annan som svarar för den unges vård och fostran samt
någon annan som har en fostrande roll i förhållande till den
unge om ansökan. En underrättelse ska inte lämnas om det
strider mot den unges bästa eller om det finns andra särskilda
skäl. Lag (2022:1083).
41 § En ansökan om resning som avser en tilltalad som inte har
fyllt tjugoett år ska handläggas skyndsamt. Lag (2022:1083).
Övergångsbestämmelser
1994:1760
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1995. Äldre bestämmelser
tillämpas i mål och ärenden hos polis- och åklagarmyndighet där
förundersökning har inletts före ikraftträdandet. I domstol tillämpas
äldre bestämmelser i mål där talan har väckts före ikraftträdandet.
2006:894
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.
2. Bestämmelsen i 4 § i sin äldre lydelse skall tillämpas i mål
och ärenden hos polis- och åklagarmyndigheter där
förundersökning har inletts före ikraftträdandet.
3. Den nya bestämmelsen i 11 § andra stycket skall tillämpas
endast i fråga om mål och ärenden hos polis- och
åklagarmyndigheter där förundersökning har inletts efter
ikraftträdandet.
2010:478
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.
2. Bestämmelsen i 32 § andra stycket i sin äldre lydelse
gäller för utredningar som har inletts före ikraftträdandet.
2021:287
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021.
2. Om en misstänkt vid lagens ikraftträdande har varit berövad
friheten i Sverige som häktad under en sammanhängande tid som
är längre än tre månader utan att åtal har väckts, ska
åklagarens begäran enligt 24 kap. 4 a § rättegångsbalken om
att få överskrida tiden enligt 23 a § ha kommit in till rätten
senast klockan elva den 1 juli 2021. Om en sådan begäran
kommer in i rätt tid ska rätten efter det att lagen trätt i
kraft hålla förhandling i häktningsfrågan i enlighet med
24 kap. 18 § tredje stycket rättegångsbalken. I annat fall ska
rätten omedelbart häva häktningsbeslutet. | null | null |
1964:169 | Lag (1964:169) om straff för folkmord | 1,964 | 1 § Den som begår en gärning, för vilken det enligt lag är
föreskrivet fängelse i fyra år eller mer, mot en nationell,
etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös folkgrupp med
avsikt att förgöra gruppen helt eller delvis, döms för
folkmord till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst
arton år, eller på livstid. Lag (2009:397).
2 § För försök, förberedelse eller stämpling till folkmord, så ock
för underlåtenhet att avslöja sådant brott dömes till ansvar enligt
vad i 23 kap. brottsbalken stadgas. | null | null |
1964:17 | null | 1,964 | null | 1957:684 | null |
1964:174 | null | 1,964 | null | 1944:133 | null |
1964:176 | null | 1,964 | null | 1957:668 | null |
1964:18 | Kungörelse (1964:18) med vissa föreskrifter angående tillämpningen av lagen den 20 december 1957 (nr 684) om betalningsväsendet under krigsförhållanden | 1,964 | Inledande bestämmelser
1 § Bestämmelserna i 4 -- 13 §§ denna kungörelse skola gälla, när
Kungl. Maj:t meddelat förordnande enligt 4 § lagen om
betalningsväsendet under krigsförhållanden. Vad i 6, 11 och 12 §§ sägs
om överdragning av postgirokonto och vad i 8 § andra stycket stadgas
skall dock gälla endast under förutsättning, att Kungl. Maj:t därjämte
utfärdat sådana från förordningen angående postgirorörelse avvikande
bestämmelser, som möjliggöra överdragning av postgirokonto.
Bestämmelserna i 14 -- 18 §§ denna kungörelse skola gälla, när
förordnande meddelats enligt bestämmelse i 2 -- 5 §§ nämnda lag. Vad i
14 § andra stycket sägs skall dock gälla endast under förutsättning,
att Kungl. Maj:t utfärdat sådana från lagen för Sveriges riksbank och
lagen om rikets mynt avvikande bestämmelser, som möjliggöra användande
av provisoriska betalningsmedel.
Myndighet som beröres av denna kungörelse skall tillse, att de
åtgärder äro vidtagna som erfordras för att kungörelsen omedelbart
skall kunna tillämpas.
2 § I denna kungörelse förstås med
statsmyndighet: alla till statens förvaltning hörande
myndigheter och inrättningar, nämnder, kommissioner och kommittéer med
undantag för riksdagen och allmänna kyrkomötet, deras avdelningar,
utskott, nämnder, deputerade, revisorer, ombudsmän och verk; samt
kommunalmyndighet: alla till kommunal styrelse eller förvaltning
hörande stämmor och representationer, myndigheter, styrelser,
kollegier, nämnder, råd, kommissioner, revisorer, utskott och
kommittéer jämte underlydande verk och inrättningar.
Vad i denna kungörelse stadgas om kommunalmyndighet skall i
tillämpliga delar gälla för allmän försäkringskassa.
3 § I denna kungörelse förstås med
huvudförvaltning: sådan statsmyndighet, som har dragningsrätt på
statsverkets checkräkning i riksbanken;
utbetalningskort: sådan postal utbetalningshandling, som
användes i postgirorörelsen och som tillställes betalningsmottagaren
sedan på kortet angivet belopp blivit antingen bokfört hos
postgirokontoret eller postgiroavdelning eller i särskild ordning
redovisat hos postanstalt;
direktutbetalningskort: sådan postal utbetalningshandling, som
användes i postgirorörelsen och som av utfärdaren tillställes
betalningsmottagaren utan att på kortet angivet belopp dessförinnan
blivit bokfört hos postgirokontoret eller postgiroavdelning eller
redovisat hos postanstalt; samt
gireringskort: sådan postal betalningshandling, som användes i
postgirorörelsen och medelst vilken kontoinnehavaren beordrar
överföring av belopp från ett postgirokonto till ett annat.
Betalningsväsendet
4 § Insättning på samt uttag från statsverkets checkräkning i
riksbanken skall företrädesvis ske genom anlitande av
postgirorörelsen.
5 § Inbetalning till huvudförvaltning skall företrädesvis ske genom
överföring till eller inbetalning på myndighetens postgirokonto för
inbetalningar.
Medel, vilka överföras till eller inbetalas å postgirokonto för
inbetalningar, upplagt för sådan huvudförvaltning som icke har egen
checkräkning i riksbanken, överföras genom postgirokontorets försorg
till postgirokonto för statsverkets checkräkning i riksbanken.
6 § Utbetalning från huvudförvaltning skall företrädesvis verkställas
med anlitande av myndighetens postgirokonto för utbetalningar. Därvid
må direktutbetalningskort användas.
Postgirokonto, som avses i första stycket, må överdragas.
Huvudförvaltning, som icke har egen checkräkning i riksbanken, må
från postgirokonto för statsverkets checkräkning i riksbanken till
myndighetens eget postgirokonto för utbetalningar överföra för
verksamhetens upprätthållande erforderliga medel.
7 § Utan hinder av vad i 5 och 6 §§ stadgas äger huvudförvaltning, som
har egen checkräkning i riksbanken, använda för inbetalningar och
utbetalningar gemensamt postgirokonto ävensom olika konton för olika
delar av förvaltningen.
Efter medgivande av generalpoststyrelsen och riksrevisionsverket må
även annan huvudförvaltning använda olika postgirokonton för olika
delar av förvaltningen.
8 § Inbetalning till statsmyndighet som icke är huvudförvaltning
skall, om myndigheten har eget postgirokonto, företrädesvis ske genom
överföring till eller inbetalning på nämnda konto. Även utbetalning
från myndigheten skall företrädesvis verkställas med anlitande av
detta konto. Därvid må direktutbetalningskort användas av sådan
myndighet, som vederbörande huvudförvaltning efter samråd med
generalpoststyrelsen bemyndigat därtill.
Har statsmyndighet, som avses i första stycket, blivit avstängd från
förbindelse med huvudförvaltning, under vilken myndigheten i fråga om
sin medelsförsörjning lyder, må myndigheten -- ändock att den saknar
tillgodohavande på sitt postgirokonto -- verkställa utbetalningar över
nämnda konto. Verkställda utbetalningar skola täckas genom att
motsvarande belopp av myndigheten överföres från huvudförvaltningens
till myndighetens postgirokonto.
9 § Föranleda krigshändelser, att statsmyndighet, som har eget
postgirokonto, icke kan på ett tillfredsställande sätt använda detta
för inbetalningar eller utbetalningar, må myndigheten, utan hinder av
vad i 4 -- 8 §§ stadgas, för sin kassarörelse öppna checkräkning i
penninginrättning.
10 § Därest statsmyndighet, som icke har eget postgirokonto, blir
avstängd från förbindelse med huvudförvaltning, under vilken
myndigheten i fråga om sin medelsförsörjning lyder, skall
länsstyrelsen i det län, inom vilket myndigheten har sin verksamhet,
eller, om så ej kan ske, annan lämplig länsstyrelse till myndigheten
på rekvisition utbetala för verksamhetens upprätthållande erforderliga
medel.
Kan av riksdagen beviljat anslag, som avser understöd eller bidrag
till kommun, förening, sammanslutning, anstalt eller enskild, på grund
av krigshändelser icke utbetalas av myndighet, till vars förfogande
medlen ställts, skola medlen på rekvisition utbetalas av länsstyrelse
som avses i första stycket.
11 § Kommunalmyndighet erhåller för verksamhetens upprätthållande
erforderliga medel efter rekvisition hos länsstyrelsen i det län, där
myndigheten har sin verksamhet eller, om så ej kan ske, annan lämplig
länsstyrelse. Allmän försäkringskassas behov av rörelsemedel
tillgodoses dock i första hand genom riksförsäkringsverkets försorg.
Vid utbetalning från kommunalmyndighets postgirokonto må
direktutbetalningskort användas av sådan myndighet, som vederbörande
länsstyrelse efter samråd med generalpoststyrelsen bemyndigat
därtill.
Bemyndigande, som avses i andra stycket, må även innefatta rätt för
den kommunala myndigheten att överdraga postgirokontot, när så
oundgängligen erfordras för upprätthållande av myndighetens
verksamhet.
12 § Efter medgivande av överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap
må annan innehavare av postgirokonto än stats- eller kommunalmyndighet
vid utbetalning från kontot använda direktutbetalningskort. Innan
medgivande lämnas skall överstyrelsen samråda med
generalpoststyrelsen.
Medgivande, som avses i första stycket, må även innefatta rätt för
kontoinnehavaren att överdraga postgirokontot, när så oundgängligen
erfordras för upprätthållande av kontoinnehavarens verksamhet.
13 § Det åligger generalpoststyrelsen att vid behov anordna regional
postgirobokföring vid postgiroavdelning. Innehavare av konto hos
postgirokontoret må hos postgiroavdelning utnyttja sitt
tillgodohavande på detta konto. Annan kontoinnehavare än stats- och
kommunalmyndighet må dock icke utan generalpoststyrelsens generella
tillstånd eller vederbörlig postmyndighets för det särskilda fallet
lämnade medgivande disponera sådant tillgodohavande, som är bokfört
hos postgirokontoret, med mindre saldouppgift därifrån tillställts
postgiroavdelningen.
Penningmedelsförsörjningen
14 § Riksbanken, mynt- och justeringsverket och postverket samverka
för att trygga tillgången på sedlar och mynt i landets olika delar.
Det ankommer på riksbanken att, om så erfordras för motverkande av
knapphet på sedlar och mynt, i förekommande fall efter samråd med
mynt- och justeringsverket vidtaga åtgärder för förfärdigande och
utgivande av provisoriska betalningsmedel.
15 § Närmast under länsstyrelsen svarar direktören för vederbörande
riksbankskontor -- i den mån så är möjligt efter samråd med
representanter för postverket och berörda penninginrättningar -- för
att erforderlig samordning sker av den riksbankens, postverkets och
andra penninginrättningars verksamhet, som avser att trygga
penningmedelsförsörjningen inom länet.
16 § Föreligger risk för att riket eller del därav skall besättas av
fientlig makt, skola de statsmyndigheter, kommunalmyndigheter samt
penninginrättningar, som ha sin verksamhet inom område vilket kan
komma att beröras därav, vidtaga sådana åtgärder att förråd av mynt,
sedlar, penninganvisningar och blanketter till sådana samt
gireringskort, utbetalningskort och direktutbetalningskort icke falla
i fiendens händer.
Medelsförvaltningen
17 § Därest på grund av rådande förhållanden för statsmyndigheterna
gällande föreskrifter angående bokföring m.m. icke kunna eller icke
lämpligen böra tillämpas, skola erforderliga förenklingar genomföras.
Därvid iakttages att sådana anteckningar om inkomster och utgifter
skola föras, som möjliggöra senare bokföring i huvudsaklig
överensstämmelse med gällande föreskrifter.
18 § Statsmyndighet, vilken verkställer utbetalning, som rätteligen
bort ankomma på annan statsmyndighet, skall därom snarast underrätta
sistnämnda myndighet.
Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning när
kommunalmyndighet verkställer utbetalning för statsmyndighets
räkning.
Särskilda föreskrifter
19 § De ytterligare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av
här meddelade bestämmelser, utfärdas av riksbanken, försvarets
civilförvaltning, riksförsäkringsverket, generalpoststyrelsen och
riksrevisionsverket, envar myndighet såvitt avser dess
verksamhetsområde. | null | null |
1964:180 | null | 1,964 | null | 1918:163 | null |
1964:183 | null | 1,964 | null | 1919:426 | null |
1964:184 | null | 1,964 | null | 1921:225 | null |
1964:188 | null | 1,964 | null | 1927:77 | null |
1964:189 | null | 1,964 | null | 1929:116 | null |
1964:19 | Krigshandelslag (1964:19) | 1,964 | 1 § Är Sverige i krig, skall bestämmelserna i 2-9 §§ tillämpas.
Är Sverige i krigsfara eller råder det sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges
gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får
regeringen föreskriva att bestämmelserna i 2-9 §§ skall tillämpas.
Föreskrift enligt andra stycket skall underställas riksdagens
prövning inom en månad från det den utfärdades. Sker inte
underställning eller godkänner riksdagen inte föreskriften inom två
månader från det underställningen skedde, upphör föreskriften att
gälla. Lag (1994:1634).
2 § Utfästelse, som innebär inskränkning i friheten att till riket
införa eller ur riket utföra eller inom riket förfoga över vara eller
att fortskaffa eller eljest befordra vara till, från eller inom riket,
skall, om inskränkningen är eller kan antagas vara av beskaffenhet att
tjäna främmande makts intresse, icke vara gällande med mindre
tillstånd till utfästelsen lämnats.
3 § Tillstånd som sägs i 2 § lämnas, för särskilda fall eller för
visst slag av utfästelse, av regeringen eller den regeringen
bemyndigar därtill. Lag (1980:196).
4 § Den som handlar i strid mot en för honom eller henne
gällande utfästelse som avses i denna lag, döms till böter
eller fängelse i högst sex månader. Detsamma ska gälla, om
någon, som genom sådan utfästelse förbundit sig att inte
utföra vara till utlandet eller visst främmande land, gör
försök att i strid mot utfästelsen utföra varan.
Lag (2024:793).
5 § Den som genom att lämna underrättelse om egen eller
annans verksamhet eller genom att främja inhämtande av dylik
underrättelse medverkar till övervakning rörande sådan in-
eller utförsel eller förfogande över eller befordran av vara,
som anges i 2 §, döms, om han eller hon insett eller borde ha
insett att övervakningen utövas av främmande makt eller
annars är av beskaffenhet att tjäna främmande makts intresse,
till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen inte
är belagd med strängare straff i 19 kap. brottsbalken.
Har åtgärden vidtagits med stöd av lag, handelsbruk eller
annan sedvänja eller har den som vidtog åtgärden handlat i
överensstämmelse med anvisning, som för visst fall eller
annars meddelats av regeringen eller av myndighet, vilken
enligt regeringens förordnande är behörig därtill, eller har
han eller hon endast på brukligt sätt bevakat rätt eller
utfört talan eller har han eller hon av annan sådan anledning
haft fog för gärningen, ska vad som föreskrivs i första
stycket inte tillämpas.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna
i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Lag (2009:407).
6 § Har någon dömts till påföljd för brott som avses i denna lag och
begår han, sedan domen vunnit laga kraft, ånyo sådant brott, må för
återfallet dömas till fängelse i högst två år.
7 § Åtal för brott mot denna lag må väckas allenast efter medgivande
av regeringen eller den myndighet, som regeringen bestämmer. Lag
(1980:196).
8 § Denna lag äger icke tillämpning å främmande stats beskickning här
i riket eller å konsulära tjänstemän, vilka äro i främmande stats
tjänst här anställda och äro dess medborgare samt icke här i riket
driva handel eller annan näring.
9 § Inträder sådan tillståndsplikt, varom stadgas i 2 §, skall i lagen
avsedd utfästelse, som givits inom två månader före det
tillståndsplikten inträder, icke vara gällande, med mindre tillstånd
sökes inom en månad efter det att tillståndsplikten inträtt samt sökt
tillstånd beviljats eller tillstånd eljest lämnats inom tid som nu
sagts. Har tillstånd till utfästelsen lämnats, skall i fråga om
handling, som därefter företages i strid mot utfästelsen, vad i 4 samt
6 -- 8 §§ stadgas äga tillämpning. | null | null |
1964:192 | null | 1,964 | null | 1932:131 | null |
1964:193 | null | 1,964 | null | 1938:121 | null |
1964:194 | null | 1,964 | null | 1938:274 | null |
1964:195 | null | 1,964 | null | 1939:350 | null |
1964:20 | null | 1,964 | null | 1941:416 | null |
1964:200 | null | 1,964 | null | 1948:472 | null |
1964:203 | null | 1,964 | null | 1949:341 | null |
1964:204 | null | 1,964 | null | 1949:722 | null |
1964:208 | null | 1,964 | null | 1956:236 | null |
1964:210 | null | 1,964 | null | 1957:132 | null |
1964:211 | null | 1,964 | null | 1957:297 | null |
1964:212 | null | 1,964 | null | 1959:254 | null |
1964:213 | null | 1,964 | null | 1960:74 | null |
1964:215 | null | 1,964 | null | 1960:418 | null |
1964:217 | null | 1,964 | null | 1961:655 | null |
1964:218 | null | 1,964 | null | 1962:120 | null |
1964:219 | null | 1,964 | null | 1952:98 | null |
1964:245 | null | 1,964 | null | 1953:666 | null |
1964:246 | null | 1,964 | null | 1959:286 | null |
1964:247 | null | 1,964 | null | 1959:286 | null |
1964:248 | null | 1,964 | null | 1959:287 | null |
1964:249 | null | 1,964 | null | 1959:420 | null |
1964:267 | null | 1,964 | null | 1959:264 | null |
1964:270 | null | 1,964 | null | 1957:262 | null |
1964:271 | null | 1,964 | null | 1961:372 | null |
1964:29 | Kungörelse (1964:29) angående kunskapsprov för behörighet som domare, m.m. | 1,964 | Såsom kunskapsprov för behörighet att utöva domartjänst gäller juris
kandidatexamen eller juristexamen. Vad i lag eller författning sägs om
lagfaren eller lagkunnig avser den som har avlagt sådan examen.
Med svensk juris kandidatexamen och juristexamen jämställs fullbordad
juristutbildning som till övervägande del har ägt rum i Danmark,
Finland, Island eller Norge. Om denna utbildning skulle vara mer än ett
år kortare än den svenska utbildningen, skall sökanden genomgå en
kompletteringsutbildning som avslutas med ett kunskapsprov.
Förordning (1991:540). | null | null |
1964:298 | null | 1,964 | null | 1928:370 | null |
1964:310 | null | 1,964 | null | 1941:416 | null |
1964:323 | Lag (1964:323) om fullgörande av vad som åligger landsfogde m.fl. | 1,964 | 1 § Från och med den 1 januari 1965 skall vad som finnes stadgat
om */k/ landsfogde */-k/ gälla länspolischef eller länsåklagare,
om */k/ poliskammare i stad */-k/ gälla polismyndigheten i stad, i
vilken poliskammare fanns före den 1 januari 1965,
om */k/ stadsfiskal */-k/ gälla polismyndighet eller distriktsåklagare,
om */k/ landsfiskal */-k/ gälla polismyndighet, distriktsåklagare eller
utmätningsman samt
om */k/ stadsfogde */-k/ gälla utmätningsman.
2 § Vid tillämpningen av 1 § iakttages, att åklagare ombesörjer
angelägenhet, som äger samband med åklagarverksamhet, och utmätningsman
angelägenhet, som äger samband med exekutionsverksamhet, samt att övriga
angelägenheter ombesörjas av polismyndighet.
Beträffande angelägenheter, som äga samband med mer än en
verksamhetsgren, må Konungen förordna, hur de skola handläggas. | null | null |
1964:324 | null | 1,964 | null | 1949:381 | null |
1964:325 | null | 1,964 | null | 1958:637 | null |
1964:330 | null | 1,964 | null | 1942:740 | null |
1964:334 | Lag (1964:334) om åklagare tillkommande andel i böter m.m. | 1,964 | Genom lagen har förordnats: att andel i böter eller vite eller i
förbruten egendom, dess värde eller dylikt, som enligt lag eller
författning tillkommer åklagare, i stället skall tillfalla kronan.
Denna lag träder i kraft den l januari 1965, då lagen den 24 april
1936 (nr 164) om upphörande av landsfogdes rätt till andel i böter
m.m., lagen den 19 juli 194l (nr 660) om upphörande av landsfiskals
rätt till andel i böter m.m. samt lagen den 19 mars 1937 (nr 80) om
upphävande av vissa åklagares rätt till andel i böter m.m. skola
upphöra att gälla. | null | null |
1964:335 | Förordning (1964:335) om upphävande av exekutiv förrättningsmans rätt till andel i restavgifter | 1,964 | Kungl. Maj:t har, med riksdagen, funnit gott förordna, att andel i
restavgifter, som enligt lag eller författning tillkommer exekutiv
förrättningsman, från och med den 1 januari 1965 i stället skall
tillfalla statsverket, om ej Konungen föreskriver annat. | null | null |
1964:337 | null | 1,964 | null | 1961:394 | null |
1964:342 | null | 1,964 | null | 1939:727 | null |
1964:350 | null | 1,964 | null | 1957:262 | null |
1964:351 | Förordning (1964:351) om allmän energiskatt | 1,964 | 1 § Vid registrering enligt 7 § andra stycket lagen (1957:262) om allmän
energiskatt får lagerhållning, återförsäljning och förbrukning anses ske
i större omfattning, om den som ansöker om registrering
1. normalt håller i lager minst 750 ton skattepliktigt fast bränsle
eller minst 500 kubikmeter skattepliktigt flytande bränsle eller
2. har en årlig omsättning av minst 7 500 ton skattepliktigt fast
bränsle eller minst 5 000 kubikmeter skattepliktigt flytande bränsle
eller
3. har en årlig omsättning av minst 150 ton skattepliktigt fast bränsle
eller minst 100 kubikmeter skattepliktigt flytande bränsle som förs ut
ur landet eller används eller är avsett att användas för sådant ändamål
som berättigar till avdrag enligt 24 § första stycket f) lagen
(1957:262) om allmän energiskatt.
Om den som ansöker om registrering omsätter eller håller i lager både
fasta och flytande skattepliktiga bränslen skall vid tillämpningen av
första stycket varje kubikmeter flytande bränsle räknas som 1,5 ton fast
bränsle. Förordning (1991:676).
2 § Beskattningsmyndigheten skall i fråga om skattepliktiga bränslen
snarast möjligt underrätta generaltullstyrelsen om verkställda
registreringar och avregistreringar. Förordning (1993:498).
3 § har upphävts genom förordning (1984:252).
4 § har upphävts genom förordning (1990:706).
5 § har upphört att gälla genom förordning (1983:1009).
6 § upphör att gälla genom förordning (1981:433).
7 § har upphävts genom förordning (1990:706).
8 § har upphävts genom förordning (1984:998).
9 § Föreskrifter om införsel till landet av skattepliktigt bränsle
meddelas av generaltullstyrelsen efter samråd med riksskatteverket.
Förordning (1984:998).
Övergångsbestämmelser
1983:1009
Den upphävda paragrafen gäller dock fortfarande i fråga om
överskottskraft som förbrukats dessförinnan.
1990:706
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1991, utom såvitt avser 1
§ som träder i kraft den 1 juli 1990. | null | null |
1964:354 | null | 1,964 | null | 1953:272 | null |
1964:366 | Kungörelse (1964:366) om rikets indelning i kronofogdedistrikt | 1,964 | Kungl. Maj:t har funnit gott fastställa följande indelning av riket i
kronofogdedistrikt.
/r2/ Stockholms län
Stockholms kronofogdedistrikt:
Stockholms polisdistrikt.
Danderyds kronofogdedistrikt:
Danderyds, Lidingö och Täby polisdistrikt.
Handens kronofogdedistrikt:
Handens polisdistrikt.
Huddinge kronofogdedistrikt:
Huddinge polisdistrikt.
Nacka kronofogdedistrikt:
Nacka polisdistrikt.
Norrtälje kronofogdedistrikt:
Norrtälje polisdistrikt.
Sollentuna kronofogdedistrikt:
Sollentuna och Jakobsbergs polisdistrikt samt Märsta polisdistrikt i
dess omfattning närmast före den 1 november 1976.
Solna kronofogdedistrikt:
Solna polisdistrikt.
Stockholms kronofogdedistrikt:
Stockholms polisdistrikt i dess omfattning närmast före den 1 november
1976.
Södertälje kronofogdedistrikt:
Södertälje polisdistrikt.
Täby kronofogdedistrikt:
Danderyds, Lidingö och Täby polisdistrikt.
/r2/ Uppsala län
Uppsala kronofogdedistrikt:
Uppsala, Enköpings och Tierps polisdistrikt.
/r2/ Södermanlands län
Eskilstuna kronofogdedistrikt:
Eskilstuna och Strängnäs polisdistrikt.
Katrineholms kronofogdedistrikt:
Katrineholms polisdistrikt.
Nyköpings kronofogdedistrikt:
Nyköpings polisdistrikt.
/r2/ Östergötlands län
Linköpings kronofogdedistrikt:
Linköpings polisdistrikt.
Motala kronofogdedistrikt:
Motala och Mjölby polisdistrikt.
Norrköpings kronofogdedistrikt:
Norrköpings polisdistrikt.
/r2/ Jönköpings län
Eksjö kronofogdedistrikt:
Eksjö och Vetlanda polisdistrikt.
Jönköpings kronofogdedistrikt:
Jönköpings polisdistrikt.
Värnamo kronofogdedistrikt:
Värnamo polisdistrikt.
/r2/ Kronobergs län
Växjö kronofogdedistrikt:
Växjö, Ljungby och Älmhults polisdistrikt.
/r2/ Kalmar län
Kalmar kronofogdedistrikt:
Kalmar polisdistrikt.
Oskarshamns kronofogdedistrikt:
Oskarshamns polisdistrikt.
Västerviks kronofogdedistrikt:
Västervik och Vimmerby polisdistrikt.
/r2/ Gotlands län
Visby kronofogdedistrikt:
Visby polisdistrikt.
/r2/ Blekinge län
Karlshamns kronofogdedistrikt:
Karlshamns polisdistrikt.
Karlskrona kronofogdedistrikt:
Karlskrona och Ronneby polisdistrikt.
/r2/ Kristianstads län
Hässleholms kronofogdedistrikt:
Hässleholms polisdistrikt.
Kristianstads kronofogdedistrikt:
Kristianstads och Simrishamns polisdistrikt.
Ängelholms kronofogdedistrikt:
Ängelholms polisdistrikt.
/r2/ Malmöhus län
Eslövs kronofogdedistrikt:
Eslövs polisdistrikt.
Hälsingborgs kronofogdedistrikt:
Hälsingborgs polisdistrikt.
Landskrona kronofogdedistrikt:
Landskrona polisdistrikt.
Lunds kronofogdedistrikt:
Lunds polisdistrikt.
Malmö kronofogdedistrikt:
Malmö polisdistrikt utom Svedala och Vellinge kommuner.
Trelleborg kronofogdedistrikt:
Trelleborgs polisdistrikt samt Svedala och Vellinge kommuner.
Ystads kronofogdedistrikt:
Ystads polisdistrikt.
/r2/ Hallands län
Halmstads kronofogdedistrikt:
Halmstads polisdistrikt.
Varbergs kronofogdedistrikt:
Varbergs, Falkenbergs och Kungsbacka polisdistrikt.
/r2/ Göteborgs och Bohus län
Göteborgs kronofogdedistrikt:
Göteborgs, Kungälvs och Mölndals polisdistrikt.
Uddevalla kronofogdedistrikt:
Uddevalla och Strömstads polisdistrikt.
/r2/ Älvsborgs län
Alingsås kronofogdedistrikt:
Alingsås polisdistrikt.
Borås kronofogdedistrikt:
Borås Kinna och Ulricehamns polisdistrikt.
Trollhättans kronofogdedistrikt:
Trollhättans polisdistrikt.
Vänersborgs kronofogdedistrikt:
Vänersborgs och Åmåls polisdistrikt.
/r2/ Skaraborgs län
Falköpings kronofogdedistrikt:
Falköpings och Tidaholms polisdistrikt.
Lidköpings kronofogdedistrikt:
Lidköpings och Skara polisdistrikt.
Mariestads kronofogdedistrikt:
Mariestads polisdistrikt.
Skövde kronofogdedistrikt:
Skövde polisdistrikt.
/r2/ Värmlands län
Arvika kronofogdedistrikt:
Arvika och Säffle polisdistrikt.
Karlstads kronofogdedistrikt:
Karlstads polisdistrikt.
Kristinehamns kronofogdedistrikt:
Kristinehamns polisdistrikt.
Sunne kronofogdedistrikt:
Hagfors polisdistrikt.
/r2/ Örebro län
Hallsbergs kronofogdedistrikt:
Hallsbergs polisdistrikt.
Karlskoga kronofogdedistrikt:
Karlskoga polisdistrikt.
Lindesbergs kronofogdedistrikt:
Lindesbergs polisdistrikt.
Örebro kronofogdedistrikt:
Örebro polisdistrikt.
/r2/ Västmanlands län
Köpings kronofogdedistrikt:
Köpings och Fagersta polisdistrikt.
Västerås kronofogdedistrikt:
Västerås och Sala polisdistrikt.
/r2/ Kopparbergs län
Avesta kronofogdedistrikt:
Avesta polisdistrikt.
Borlänge kronofogdedistrikt:
Borlänge polisdistrikt.
Falu kronofogdedistrikt:
Falu och Rättviks polisdistrikt.
Ludvika kronofogdedistrikt:
Ludvika polisdistrikt.
Mora kronofogdedistrikt:
Mora och Malungs polisdistrikt.
/r2/ Gävleborgs län
Gävle kronofogdedistrikt:
Gävle polisdistrikt.
Hudiksvalls kronofogdedistrikt:
Hudiksvalls och Ljusdals polisdistrikt.
Sandvikens kronofogdedistrikt:
Sandvikens polisdistrikt.
Söderhamns kronofogdedistrikt:
Söderhamns och Bollnäs polisdistrikt.
/r2/ Västernorrlands län
Härnösands kronofogdedistrikt:
Härnösands och Kramfors polisdistrikt.
Sollefteå kronofogdedistrikt:
Sollefteå polisdistrikt.
Sundsvalls kronofogdedistrikt:
Sundsvalls polisdistrikt.
Örnsköldsviks kronofogdedistrikt:
Örnsköldsviks polisdistrikt.
/r2/ Jämtlands län
Östersunds kronofogdedistrikt:
Östersunds och Svegs polisdistrikt.
/r2/ Västerbottens län
Lycksele kronofogdedistrikt:
Lycksele, Storumans och Vilhelmina polisdistrikt.
Skellefteå kronofogdedistrikt:
Skellefteå polisdistrikt.
Umeå kronofogdedistrikt:
Umeå polisdistrikt.
/r2/ Norrbottens län
Bodens kronofogdedistrikt:
Bodens polisdistrikt.
Gällivare kronofogdedistrikt:
Gällivare polisdistrikt.
Haparanda kronofogdedistrikt:
Haparanda och Kalix polisdistrikt.
Kiruna kronofogdedistrikt:
Kiruna polisdistrikt.
Luleå kronofogdedistrikt:
Luleå polisdistrikt.
Piteå kronofogdedistrikt:
Piteå och Arvidsjaurs polisdistrikt.
Förordning (1981:322) | null | null |
1964:39 | Exportvagnskungörelse (1964:39) | 1,964 | 1 § Om någon som inte har sitt egentliga hemvist i Sverige här har
förvärvat en personbil eller en motorcykel som han ämnar föra ut ur
landet, får fordonet utan hinder av bilregisterkungörelsen (1972:599)
tillfälligt brukas i Sverige, om fordonet är infört i
exportvagnsförteckning och försett med skyltar enligt vad som anges i
9 §.
En bil eller motorcykel får också tillfälligt brukas
i Sverige enligt vad som sägs i första stycket, om den som har
förvärvat fordonet har sitt egentliga hemvist här men avser att
flytta från landet inom tre månader från den dag då fordonet införs i
exportvagnsförteckning.
Rätten att bruka ett fordon med stöd av denna kungörelse upphör, i
fall som avses i första stycket om den som har fått fordonet infört i
exportvagnsförteckning därefter fått sitt egentliga hemvist i Sverige
eller om hans vistelse här annars inte längre kan anses vara endast
tillfällig, och i fall som avses i andra stycket om han inte flyttat
från landet inom den angivna tiden och inte har rätt till temporär
import enligt kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli
1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr
2913/92 om inrättandet av en tullkodex för
gemenskapen. Rätten att bruka fordonet upphör också om fordonet överlåts,
hyrs ut eller lånas ut till någon som inte endast tillfälligt vistas här.
Ett fordon som är infört i exportvagnsförteckning får inte brukas i
yrkesmässig trafik. Förordning (1996:841).
1 a § Förordningen gäller även personbil eller motorcykel som skall
brukas utanför landet av svensk utlandsmyndighet. För dessa fordon
gäller dock inte bestämmelsen i 3 § c.
En behörig företrädare för den berörda myndigheten skall avge försäkran
enligt 3 § d och göra ansökan enligt 5 §. Förordning (1992:1523).
2 § Exportvagnsförteckning förs hos Tullverket. Förteckningen bildas
av ett exemplar av sådant bevis om exportvagnsregistrering som avses
i 7 § och, i original eller bestyrkt avskrift, besiktningsinstrument,
intyg eller registreringsbevis, som enligt 5 § skall bifogas ansökan
om införande i förteckningen.
Fordon som förs in i förteckningen (exportvagn)
tilldelas ett exportvagnsnummer, vilket i ordningsföljd skall bestå
av en bokstav och ett ordningsnummer. Förordning (1999:469).
3 § Fordon som avses 1 § får på ansökan införas i
exportvagnsförteckning under förutsättning
a) att fordonet inte är, varit eller bort vara här i
riket registrerat annat än i förening med avställning och att
fordonet inte heller förut införts i exportvagnsförteckning;
b) att fordonet inom ett år före ingivandet av ansökan om dess
införande i förteckningen antingen godkänts vid exportvagnsbesiktning
enligt 65 § fordonskungörelsen (1972:595) eller upptagits i intyg om
överensstämmelse enligt 7 a § fordonskungörelsen eller i typintyg
enligt 62 § fordonskungörelsen och inte därefter underkastats sådan
ändring, att det inte längre överensstämmer med uppgifterna i
utfärdat besiktningsinstrument för exportvagn eller intyg;
c) att för fordonet tecknats gränsförsäkring eller annan svensk
trafikförsäkring för tid, varunder det längst får kvarstå i
förteckningen;
d) att fordonets ägare eller den som avser att förvärva fordonet
avger försäkran att han inte har sitt egentliga hemvist i Sverige och
inte avser att vistas här eller avser att vistas här endast
tillfälligt eller, om han har sitt egentliga hemvist i Sverige att
han avser att flytta från landet inom tre månader från den dag då
fordonet införs i exportvagnsförteckning, att fordonet skall före
utgången av den tid, varunder det enligt vad i 6 § sägs längst får
kvarstå i exportvagnsförteckning, utföras ur riket eller, om så inte
sker och det är fråga om ett fordon som utgör icke-gemenskapsvara
enligt rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om
inrättandet av en tullkodex för gemenskapen , anmälas till förtullning
och att fordonet inte efter besiktningsinstrumentets eller intygets
utfärdande undergått sådan ändring som avses i b).
Med ändring, som nämns i första stycket b), avses inte en ändring
som endast innefattar avvikelse som är att hänföra till fordonets
utstyrsel eller utbyte av motor mot annan med denna helt
överensstämmande motor. Förordning (1996:841).
4 § har upphävts genom förordning (1973:106).
5 § Ansökan om bils eller motorcykels införande i
exportvagnsförteckning skall göras skriftligen hos myndighet som
avses i 2 § av fordonets ägare eller den som avser att förvärva
fordonet. Ansökningshandlingen skall innehålla uppgift om sökandens
fullständiga namn, nationalitet, yrke och bosättningsort i utlandet.
Vistas sökanden här i riket skall, om möjligt, uppgift lämnas om
sökandens postadress i Sverige och om den tid under vilken sökanden
ämnar bruka fordonet här i riket.
Ansökan skall vara åtföljd av
besiktningsinstrument för exportvagn, intyg om överensstämmelse
eller typintyg i original eller bestyrkt avskrift,
i fråga om registrerat fordon registreringsskylten eller
registreringsskyltarna,
bevis i två exemplar om trafikförsäkring utom i fall då
gränsförsäkring tecknas, samt
försäkran som sägs i 3 § första stycket d).
Sökanden skall på anmodan av den myndighet, där förteckning förs,
lämna de ytterligare uppgifter som myndigheten behöver. I fråga om
registrerat fordon får i stället för besiktningsinstrument eller
intyg inges registreringsbevisets fordonsdel i original eller
bestyrkt avskrift, om den innehåller samma uppgifter som instrumentet
eller intyget. Förordning (1996:841).
6 § Bil eller motorcykel må kvarstå i exportvagnsförteckning längst till
och med den månad då ett år förflutit från den dag då fordonet infördes
i förteckningen.
Fordon skall avföras ur exportvagnsförteckningen när den i första
stycket stadgade tiden utgått eller när fordonet blivit infört i
bilregistret utan att samtidigt avställas eller, i fråga om registrerat
fordon, avställning av fordonet upphört eller när fordonet annars skall
förtullas. Förordning (1978:689).
7 § I samband med att bil eller motorcykel införs i
exportvagnsförteckning åligger det den myndighet som för förteckningen
att tillhandahålla sökanden bevis om exportvagnsregistrering,
att i fråga om registrerat fordon snarast till Vägverket översända
den eller de registreringsskyltar, som tillhandahållits för fordonet,
jämte underrättelse om att fordonet har införts i
exportvagnsförteckning,
att till trafikförsäkringsföreningen eller vederbörande
försäkringsanstalt snarast översända det ena exemplaret av
försäkringsbevis, försett med fordonets exportvagnsnummer.
I bevis om exportvagnsregistrering skall anges den dag då fordonet
infördes i förteckningen, den dag till och med vilken fordonet längst
får kvarstå i förteckningen och det exportvagnsnummer som har tilldelats
fordonet. Beviset skall även innehålla upplysning på svenska och på
engelska, franska eller tyska om vad som föreskrivs i 1 § tredje och
fjärde styckena och om att fordonet vid färd utom Sverige skall vara
försett med svenskt nationalitetsmärke. Förordning (1995:1355).
8 § När en bil eller motorcykel har förts in i en
exportvagnsförteckning, skall den myndighet, som för förteckningen,
tillhandahålla två skyltar för varje bil och en skylt för varje
motorcykel. Skyltarna skall uppta fordonets exportvagnsnummer.
För införandet i exportvagnsförteckning och för exportvagnsskyltarna
betalas sammanlagt en avgift på 290 kronor till den myndighet som för
förteckningen. Förordning (1988:1435).
9 § På exportvagnsskylt skall bokstaven och siffrorna i ordningsnumret
vara utförda i svart på vit botten i en rad. På skylten skall finnas ett
rött fält före bokstaven och ett rött fält efter ordningsnumret. På det
första fältet skall med vita tecken anges månaden och på det andra
fältet kalenderåret då den i 6 § första stycket angivna tiden går ut.
Tullverket svarar för upphandlingen av exportvagnsskyltarna.
Förordning (1988:1435).
10 § Exportvagnsskylt skall vara anbringad på personbil såväl framtill
som baktill och på motorcykel baktill.
En skylt skall alltid hållas i sådant skick att den kan avläsas lätt.
Under färd får inte last eller annat placeras så att skylten inte går
att avläsa. Förordning (1986:12).
11 § Vid färd med fordon som inte är registrerade skall bevis om
exportvagnsregistrering samt besiktningsinstrument, intyg om
överensstämmelse eller typintyg medföras och på tillsägelse visas upp
för polisman, bilinspektör eller tulltjänsteman. Förordning (1996:841).
12 § Den som i ansökan om bils eller motorcykels införande i
exportvagnsförteckning eller i sådan försäkran som sägs i 3 § första
stycket d) lämnar veterligen oriktig uppgift, dömes till böter, om ej
gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
13 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 10 eller 11 §
döms till penningböter. Förordning (1996:841).
14 § Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av denna kungörelse
meddelas av Generaltullstyrelsen. Föreskrifter i frågor som rör
polismyndigheters verksamhet meddelas efter samråd med
Rikspolisstyrelsen och i övrigt efter samråd med Vägverket. Förordning
(1992:1523).
15 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser
om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol.
Förordning (1999:469).
Övergångsbestämmelser
1988:1435
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1989. Föreskriften i 9 §
andra stycket träder dock i kraft den 1 juli 1989.
För exportvagnsregistreringar beträffande vilka ansökan gjorts före den
1 januari 1989 gäller äldre föreskrifter.
1995:221
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har
meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser. | null | null |
1964:392 | null | 1,964 | null | 1960:335 | null |
1964:411 | Kungörelse (1964:411) om statslån till sjukhem | 1,964 | 1 § Landstingskommun och stad som ej tillhör landstingskommun må i den
ordning och på de villkor, som nedan angivas, av statsmedel erhålla lån
till byggande av sjukhem för långvarigt kroppssjuka och lättskötta
psykiskt sjuka, vilka behöva vård under avsevärd tid.
2 § Lån till sjukhem beviljas och utbetalas av socialstyrelsen.
Kungörelse (1967:906).
3 § Lån till sjukhem utgår till nybyggnad samt om- eller tillbyggnad,
vilken är att anse som likvärdig med nybyggnad, under förutsättning
/k/ att /-k/ byggnaden är fristående eller sammanbyggd med annan
vårdinrättning,
/k/ att /-k/ sjukhemmet förses med erforderliga diagnostiserings- och
behandlingsresurser samt planeras och utrustas så att det får en
hemliknande miljö,
/k/ att /-k/ sjukhemmets vårdplatser utgöra ett nettotillskott till
vårdplatsantalet vid sjukvårdshuvudmannens sjukhem för vården av
långvarigt kroppssjuka och lättskötta psykiskt sjuka samt
/k/ att /-k/ byggnadsarbetena påbörjats under tiden den 25 november 1963
- den 31 december 1969. Kungörelse (1969:269).
4 § Lån till sjukhem utgår med det belopp som motsvarar verkliga
kostnaden för byggnadsarbetena, dock med högst 30 000 kronor för varje
vårdplats, som utgör ett nettotillskott till vårdplatsantalet vid
sjukvårdshuvudmannens sjukhem för vården av långvarigt sjuka.
5 § Lån till sjukhem är ränte- och amorteringsfritt under fem år från
den dag då lånet blivit i sin helhet utbetalat. Lånet skall därefter
betalas genom amorteringar under högst tjugofem år. Under
amorteringstiden erlägges ränta motsvarande gällande normalränta för lån
från statens utlåningsfonder.
6 § Ansökan om lån skall ingivas till socialstyrelsen. Vid ansökningen
skola fogas ritningar och preliminär kostnadsberäkning samt en plan för
ordnande på längre sikt inom sjukvårdsområdet av vården av långvarigt
kroppssjuka och lättskötta psykiskt sjuka.
Sedan nämnden för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader granskat
ritningarna och kostnadsberäkningen, fattar socialstyrelsen preliminärt
beslut om lån. Sjukvårdshuvudmannen äger, sedan byggnadsarbetena
påbörjats, som förskott utbekomma två tredjedelar av det preliminärt
beslutade lånebeloppet.
Då sjukhemmet färdigställts skall sjukvårdshuvudmannen till
socialstyrelsen göra anmälan härom. Vid anmälan skola fogas till
riktigheten bestyrkta räkenskaper eller bestyrkt räkenskapssammandrag
över kostnaderna. Socialstyrelsen fattar därefter slutligt beslut om lån
och utbetalar detta med avdrag för utgivet förskott. Kungörelse
(1967:906).
7 § Lån må ej beviljas till vårdplatser, för vilka bidrag utgått
jämlikt kungörelsen den 21 december 1951 (nr 820) angående statsbidrag
till uppförande eller inrättande av anstalter för kroniskt sjuka eller
kungörelsen den 4 juni 1937 (nr 296) angående statsbidrag till
uppförande, inrättande eller inlösen av vårdhem för lättskötta
sinnessjuka.
8 § Socialstyrelsen meddelar de närmare föreskrifter, som erfordras för
tillämpningen av denna kungörelse. Kungörelse (1967:906).
Övergångsbestämmelser
1988:228
Den upphävda kungörelsen gäller fortfarande i fråga om lån som har
beviljats med stöd av kungörelsen. Vad som i kungörelsen föreskrivs med
avseende på socialstyrelsen skall dock i stället gälla kammarkollegiet. | null | null |
1964:415 | null | 1,964 | null | 1958:484 | null |
1964:416 | null | 1,964 | null | 1960:515 | null |
1964:442 | null | 1,964 | null | 1961:210 | null |
1964:47 | Lag (1964:47) om krigshjälp | 1,964 | 1 § Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2 --5 §§ träda i
tillämpning. Då kriget upphört, förordnar regeringen senast före
avslutandet av den riksdagssession, som börjar näst efter krigets
slut, att bestämmelserna icke vidare skola tillämpas; dock att vad nu
sagts ej skall gälla, i den mån bestämmelserna alltjämt skola äga
tillämpning på grund av förordnande enligt andra stycket.
Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger regeringen förordna, att
nämnda bestämmelser skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid
äventyr att det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen
för dess prövning av frågan, huruvida förordnandet skall bestå. Blir
förordnandet icke inom två månader från det underställningen skett av
riksdagen gillat, är detsamma förfallet. Upphör krigsfaran, skall
meddelat förordnande av regeringen upphävas senast före nästkommande
riksdagssessions avslutande. Lag (1981:21)
2 § Krigshjälp utgår till den, som på grund av krigsskada, utrymning
eller andra med krig eller krigsfara sammanhängande förhållanden
saknar tillgängliga medel till sitt livsuppehälle eller till
erforderlig vård och vars hjälpbehov icke tillgodoses på annat sätt.
I den mån regeringen så förordnar skall ock, utan avseende på om
hjälpbehov som i första stycket sägs föreligger, krigshjälp för viss
tid utgå till den, som på grund av krigsskada eller utrymning lämnat
sin bostad. Lag (1981:21).
3 § Det åligger kommun att utgiva krigshjälp till den som är bosatt i
eller eljest tagit uppehåll i kommunen. Länsstyrelsen må, när
särskilda skäl äro därtill, förordna att kommunen skall utgiva
krigshjälp enligt 2 § första stycket även till den som tillfälligt
vistas i kommunen.
Kommun är icke skyldig att utgiva ekonomisk hjälp enligt 6 §
socialtjänstlagen (1980:620) till den, som saknar medel av anledning
som i 2 § första stycket sägs. Lag (1981:21).
4 § Den som önskar erhålla krigshjälp enligt 2 § första stycket, skall
lämna upplysning om orsaken till hjälpbehovet ävensom på heder och
samvete intyga att han saknar tillgängliga medel till sitt uppehälle
och erforderlig vård samt att hans hjälpbehov ej tillgodoses på annat
sätt. Därest anledning ej föreligger till antagande att hjälpbehovet
ändrats sedan krigshjälp som nu sagts senast lämnats, må krigshjälp
därefter utgivas utan ny prövning av hjälpbehovet.
Sökes krigshjälp för personer, som tillhöra samma hushåll, må vad i
första stycket sagts fullgöras av den som förestår hushållet.
Regeringen må som villkor för erhållande av krigshjälp enlig 2 §
första stycket stadga skyldighet för hjälpsökande att hos organ för
den offentliga arbetsförmedlingen anmäla sig som arbetssökande samt
antaga lämpligt arbete i den mån sådant erbjudes. Lag (1981:21).
5 § Krigshjälp utgives i form av kontant bidrag eller, när
hjälpbehovets art eller andra förhållanden föranleda därtill, som
naturahjälp.
Krigshjälp lämnas enligt taxa, som fastställes av regeringen, och
utgår, där den ej är avsedd för bestridande av viss engångskostnad, i
förskott för högst en månad.
Angående utbetalning av krigshjälp till annan än hjälptagaren
stadgas i lagen om skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad i krig
m.m. Lag (1981:21).
6 § I varje kommun skall finnas en krigshjälpsnämnd för att sköta
kommunens uppgifter enligt denna lag. Kommunen får tillsätta en särskild
krigshjälpsnämnd eller uppdra åt en annan nämnd att vara
krigshjälpsnämnd. Har så ej skett är socialnämnden krigshjälpsnämnd.
I fråga om en särskild krigshjälpsnämnd gäller vad som är föreskrivet om
nämnder i kommunallagen (1991:900). Lag (1991:1665).
7 § Ledamot av krigshjälpsnämnd eller den som av nämnden utsetts att
mottaga ansökan om krigshjälp må, för tid intill dess nämnden nästa
gång sammanträder, å dess vägnar bevilja krigshjälp, om sökanden är i
så trängande behov därav, att nämndens sammanträde ej kan avvaktas,
eller om hjälpen skall utgå enligt 2 § andra stycket. Sådant beslut
skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde. Lag (1977:207).
8 § För utgiven krigshjälp äger kommun erhålla ersättning av
statsmedel.
Ersättning fastställes av länsstyrelsen. Kommun äger av
länsstyrelsen utfå förskott å ersättningen.
9 § Den, som vid ansökan om krigshjälp medvetet eller av grov
vårdslöshet lämnat oriktig eller vilseledande uppgift rörande
hjälpbehovet eller orsaken till detta, är ersättningsskyldig för
krigshjälp som utgivits på grund av sådan uppgift.
Regeringen förordnar med riksdagen om ersättningsskyldighet för
krigshjälp enligt 2 § första stycket
a) för hjälptagare, där denne kommer i åtnjutande av annan social
förmån för samma tid som krigshjälpen avser;
b) för underhållsskyldig, där krigshjälpen utgivits till hans make
eller till hans barn under sexton år, för tillgodoseende av
hjälpbehov, vilket icke skulle ha förelegat därest han fullgjort sin
underhållsskyldighet. Lag (1981:21).
10 § Länsstyrelse åligger att följa tillämpningen av denna lag och med
stöd därav meddelade bestämmelser samt därvid tillse, att
krigshjälpsverksamheten bedrives på ett ändamålsenligt sätt.
Yppas missförhållande med avseende på kommuns handhavande av
krigshjälpsverksamhet eller förberedelser för sådan verksamhet, skall
länsstyrelsen vidtaga den åtgärd, som finnes erforderlig för att
åstadkomma rättelse. Beslut att ersättning av statsmedel för utgiven
krigshjälp icke skall utgå eller skall utgå i minskad omfattning må
dock meddelas endast såvida kommunen grovt åsidosatt sina
skyldigheter.
11 § Talan mot krigshjälpsnämnds beslut föres genom besvär hos
länsstyrelsen.
Över länsstyrelses beslut i ärende enligt denna lag, som genom
besvär kommit under länsstyrelsens prövning, må klagan ej föras. Över
annat beslut av länsstyrelse föres talan genom besvär hos regeringen.
Krigshjälpsnämnds och länsstyrelses beslut lända till efterrättelse
utan hinder av förd klagan, om ej länsstyrelsen förordnar annorlunda.
Lag (1981:21).
12 § De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen
av denna lag, meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer. Lag (1981:21). | null | null |
1964:484 | Förordning (1964:484) om mottagande för statens räkning av gåvo- och donationsmedel | 1,964 | 1 § Ett ärende angående mottagande för statens räkning av gåvo- eller
donationsmedel skall, om inte annat följer av andra stycket, avgöras av
den myndighet som är redovisningsskyldig för medlen om dessa tas emot.
Om en gåva eller en donation utgörs av jord eller byggnad eller om
mottagandet i annat fall kan antas medföra framtida kostnader för
staten, skall ärendet överlämnas till regeringen för prövning. Detta
behöver dock inte ske, om de framtida kostnaderna endast utgörs av
lönekostnadspålägg enligt 3 § och staten får ersättning för dessa
kostnader. */k/ Förordning (1991:1171). */-k/
2 § En myndighet som tar emot en gåva eller donation skall underrätta
riksrevisionsverket om mottagandet. En kopia av gåvohandlingen,
donationsurkunden eller annan liknande handling skall bifogas
underrättelsen. */k/ Förordning (1991:1171). */-k/
3 § Belopp motsvarande lönekostnadspålägg enligt förordningen (1969:54)
om beräkning och redovisning av lönekostnadspålägg, som belöper på sådan
lön eller annan ersättning som betalas med gåvo- eller donationsmedel,
skall för varje budgetår senast den 30 juni krediteras den i
statsbudgeten uppförda inkomsttiteln */k/ Statliga pensionsavgifter,
netto. Förordning (1991:1171). */-k/ | null | null |
1964:487 | Kungörelse (1964:487) om överflyttande på centrala studiehjälpsnämnden av de uppgifter som tillkomma studiehjälpsnämnden och garantilånenämnden | 1,964 | Kungl. Maj:t har funnit gott förordna, att vad Kungl. Maj:t i gällande
författningar eller särskilda beslut stadgat rörande studiehjälpsnämnden
och garantilånenämnden i stället skall avse centrala
studiehjälpsnämnden. | null | null |
1964:490 | null | 1,964 | null | 1949:183 | null |
1964:491 | Kungörelse (1964:491) angående tillämpning av vissa nya bestämmelser om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar | 1,964 | Kungl. Maj:t har funnit gott förordna, att bestämmelserna i lagen den
29 juni 1964 (nr 490) angående tillägg till lagen den 28 april 1949
(nr 183) om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar skola lända till
efterrättelse här i riket från och med den 10 juli 1964. | null | null |
1964:504 | Skrivmaterielkungörelse (1964:504) | 1,964 | Allmänna bestämmelser
1 § Denna kungörelse skall tillämpas vid användning av skrivmateriel
i statlig verksamhet.
Om tillämpning av kungörelsen i avseende på utrikes skriftväxling samt
vid beskickningar och konsulat stadgas särskilt.
2 § Med skrivmateriel förstås i denna kungörelse:
a) underlag för skrift, ritning, karta eller bild, såsom papper, väv,
plast;
b) blyerts-, anilin- och kritpennor, bläck, färger och pastor till
pennor samt till kontorsmaskiner och stämplar, karbonpapper, färgband;
samt
c) kontorsmaskiner för kopiering eller duplicering.
Vad i kungörelsen stadgas beträffande papper skall gälla i fråga om
skrivpapper, ritpapper och kartong, avsedd för skrift. Med skrivpapper
avses jämväl kopieringspapper och dupliceringspapper samt med
ritpapper även papper för upprättande av kartor.
3 § Skrivmateriel skall användas på ett från arkivvårdssynpunkt
ändamålsenligt sätt samt med beaktande av kraven på rationell
kontorsorganisation och nödig sparsamhet.
Poststyrelsen skall följa utvecklingen inom kontorsmaterielområdet och
i samarbete med riksarkivet och statens provningsanstalt verka för att
skrivmateriel användes i överensstämmelse med vad som sägs i första
stycket.
Standardiserad materiel
4 § Standardiserad materiel skall användas, om lämplig sådan finnes.
5 § Papper skall ha format enligt de standardiserade formatens A-
serie. Detsamma skall gälla beträffande plast, väv och annan
skrivmateriel, som användas i stället för papper.
A-serien har ett grundformat A 0 med sidmåtten 841 x 1189 mm. Övriga
format erhållas genom att närmaste större format halveras parallellt
med kortsidan. Varje format betecknas med bokstaven A och en siffra,
som anger det antal delningar av seriens grundformat, varigenom
formatet erhållits. De för skrivpapper vanligaste formaten äro A 2
(420 x 594 mm), A 3 (297 x 420 mm) och A 4 (210 x 297 mm).
6 § För papper skall vikten per ytenhet, uttryckt i gram per
kvadratmeter, överensstämma med gällande svensk standard.
Vikten av skrivpapper skall vara för de i 8 § angivna handlingarna 80,
100 eller 112 och i övriga fall 45, 60, 70 eller 80 gram per
kvadratmeter.
Vid val mellan papper av olika vikt skall hänsyn tagas till den
upprättade handlingens betydelse, papperets format samt den nötning,
för vilken handlingen kan komma att utsättas. Skrivpapper med vikten
112 gram per kvadratmeter må brukas endast för kyrkoböcker och
fastighetsböcker samt andra handlingar av motsvarande betydelse, vilka
kunna antagas bli utsatta för särskilt stor nötning.
7 § Avvikelser från vad som stadgas i 5 och 6 §§ må, om särskilda skäl
föreligga, medgivas av riksarkivet, i fråga om myndigheter lydande
under försvarsdepartementet efter samråd med krigsarkivet.
Användning av godkänd skrivmateriel
8 § Till följande slag av handlingar skall användas skrivmateriel, som
godkänts jämlikt 12 § och , såvitt gäller under 2 § a) och b) angiven
materiel, försetts med märkning härom:
a) skrivelse till Kungl. Maj:ts eller chef för statsdepartement;
b) skrivelser till annan myndighet, vilka äro av särskild vikt;
c) expeditioner till enskild person, vilka äga varaktig rättslig
betydelse eller eljest äro av stor vikt; samt
d) protokoll, koncept, diarier, matriklar, räkenskaper, kartor och
andra handlngar, som myndighet upprättar för sitt eget bruk och som
icke skola utgallras.
Om lämpliga anordningar vidtagas för att handlingarnas innehåll
bevaras för framtiden, må även icke godkänd skrivmateriel brukas efter
medgivande av riksarkivet, i fråga om myndigheter under
försvarsdepartementet efter samråd med krigsarkivet.
Om godkännande och märkning av skrivmateriel
9 § För godkännande av papper fordras, att avslitningslängden uppgår
till minst följande värden: 5 500 m för skrivpapper med större vikt
än 100 gram per kvadratmeter och 4 500 m för andra skrivpapper, 4 000
m för ritpapper samt 4 500 m för kartong. I fråga om skrivpapper
fordras jämväl, att vikningstalet - bestämt med Köhler-Molins apparat
- uppgår till minst 200 dubbelvikningar. Angivna värden utgöra
medeltal för prov tagna i maskinriktning och tvärriktning. Föreligga
särskilda skäl, må godkännande meddelas, även om dessa värden icke
skulle uppnås. Avvikelse må dock utgöra högst 10 procent av
föreskrivet värde.
Därjämte skall iakttagas:
a) att skrivpapper äger erforderlig vattenresistens, ytjämnhet,
opacitet, likformighet, raderbarhet, renhet och vithet;
b) att ritpapper äger erforderlig vattenresistens, opacitet,
dimensionsstabilitet, raderbarhet och renhet; samt
c) att kartong äger erforderlig vattenresistens, ytjämhet, likformighet,
dimensionsstabilitet, raderbarhet, renhet och styvhet.
I fråga om egenskaper, som bedömas vara av betydelse för pappers
beständighet, skall papper motsvara de krav, som föreskrivas av
statens provningsanstalt.
10 § För godkännande av bläck fordras, att därmed framställd skrift
motstår inverkan av dagsljus, luft, vatten och alkohol i samma grad som
skrift av ett bläck med följande beståndsdelar: 23,4 gram vattenfri
garvsyra (tannin), 7,7 gram kristalliserad gallussyra, 30 gram
järnvitriol, 10 gram gummi arabicum, 1 gram karbolsyra och saltsyra
motsvarande 2,5 gram klorväte, allt per liter, samt att bläcket jämväl i
övrigt befinnes lämpligt för framställning av handling, som sägs i 8 §.
11 § Annan skrivmateriel än papper och bläck må godkännas, om därmed
framställd skrift, ritning, karta eller bild blir beständig och
materielen jämväl i övrigt befinnes lämplig för framställning av
handling, som sägs i 8 §.
12 § Godkännande meddelas av statens provningsanstalt för viss tid och
kan förenas med särskilda villkor. Ärende om godkännande av papper, som
framställts av annat material än bomull, hampa eller lin, skall
provningsanstalten dock avgöra i samråd med riksarkivet.
Godkännande kan återkallas av provningsanstalten, om skäl äro
därtill.
13 § Statens provningsanstalt skall årligen i januari månad kungöra
förteckning över de slag av skrivmateriel, som äro godkända.
Återkallas godkännande, skall kungörelse utfärdas jämväl härom.
14 § Statens provningsanstalt äger fastställa de provningsmetoder, som
skola tillämpas vid godkännande av skrivmateriel.
I denna kungörelse angivna mått på egenskaper hos papper äro hänförda
till en temperatur av 20 grader C och en relativ luftfuktighet av 65
procent. Provningsanstalten äger dock föreskriva, att undersökning av
papper skall ske vid annan temperatur och relativ luftfuktighet, varvid
i 5, 6 och 9 §§ fastställda värden skola modifieras i motsvarande mån.
15 § Märkning av godkänt papper skall ske meddelst vattenmärke. Detta
skall innehålla orden svenskt arkiv, namnet på den, som
erhållit godkännandet, samt papperets tillverkningsår. Vattenmärke och
skrivpapper skall efter orden svenskt arkiv därjämte angiva papperets
vikt i gram per kvadratmeter. Vattenmärket skall återfinnas
fullständigt, om än avbrutet, på papper av A 3 eller större format.
Förkortning av firma är tillåten, om otydlighet ej uppstår därigenom.
Vid märkning av annan godkänd skrivmateriel skola angivas orden
svenskt arkiv samt bokstäverna SP och det kontrollnummer,
som använts vid godkännandet.
Statens provningsanstalt äger meddela närmare bestämmelser om märkning
av godkänd skrivmateriel samt medgiva, att papper må märkas på annat
sätt än meddelst vattenmärke, om skäl äro därtill.
Ansvarsbestämmelser
16 § har upphävts genom lag (1990:783).
17 § har upphävts genom lag (1990:783).
Övergångsbestämmelser
1964:504
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1965; dock må
godkännande av skrivmateriel enligt kungörelsen meddelas redan före
nämnda dag.
Genom kungörelsen upphävas:
förordningen den 12 juli 1907 (nr 55) angående de slag av papper,
bläck, skrivmaskin- och stämpelfärger, som må till vissa offentliga
handlingar användas;
skrivelsen till kontrollstyrelsen den 17 november 1911 (bihang nr 68
s. 1) angående bemyndigande att utfärda godkännande av normalbläck för
ett år i sänder;
kungörelsen den 3 maj 1918 (nr 286) angående rätt att medgiva undantag
från vissa bestämmelser i förordningen den 12 juli 1907 angående de
slag av papper, bläck, skrivmaskin- och stämpelfärger, som må till
vissa offentliga handlingar användas;
cirkuläret den 24 januari 1941 (nr 42) till de myndigheter, vilka hava
att verkställa upphandling för statens behov, angpende upphandling av
visst standardpapper i stället för normalpapper av klass nr 4;
brevet till statens provningsanstalt den 30 januari 1942 (nr 28)
angående vissa undantag från förordningen den 12 juli 1907 (nr 55)
angående de slag av papper, bläck, skrivmaskin- och stämpelfärger, som
må till vissa offentliga handlngar användas;
cirkuläret den 14 september 1946 (nr 614) med bestämmelser rörande
inköp och användning av vissa slag av papper, kuvert och läskpapper för
statens behov; samt
kungörelsen den 12 maj 1961 (nr 133) angående upprättande av allmänna
handlingar medelst fotografisk reproduktion eller liknande
framställningssätt.
Sådan skrivmateriel, som framställts före den 1 januari 1965 och av
statens provningsanstalt godkänts enligt nu gällande bestämmelser, må
användas och förbrukas utan hinder av vad som stadgas i denna
kungörelse. | null | null |
1964:51 | null | 1,964 | null | 1928:370 | null |
1964:514 | Kungörelse (1964:514) med vissa anvisningar rörande tillämpningen av avtalet mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland den 17 april 1959 för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet ävensom beträffande vissa andra skatter | 1,964 | Kungl. Maj:t, som den 23 september 1960 utfärdat kungörelse (nr 549)
om tillämpning av ett mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland
den 17 april 1959 ingånget avtal för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst och förmögenhet ävensom beträffande
vissa andra skatter, har funnit gott att i anslutning därtill meddela
följande anvisningar rörande det närmare förfarandet vid avtalets
tillämpning med avseende å tysk källskatt på inkomst av kapital m.m.
I. Restitution av tysk källskatt på utdelning och ränta
Önskar fysisk eller juridisk person, som enligt förenämnda avtal och
kungörelse äger hemvist i Sverige, vinna nedsättning av tysk källskatt
(Kapitalertragsteuer) för i art. 9 i avtalet avsedd utdelning å aktier
och andelar eller erhålla befrielse från dylik skatt för sådan
utdelning å andelar i tysk ekonomisk förening
(Genossenschaftsanteilen), som är hänförlig till art. 17 i avtalet,
har han att ingiva ansökan om restitution till länsstyrelsen i det
län, inom vilket sökandens hemortskommun är belägen. Detsamma skall
gälla för person, som önskar åtnjuta motsvarande befrielse från tysk
källskatt för i art. 10 i avtalet angiven ränta.
Ansökningen skall avfattas å blankett med beteckningen Fi 221 enligt
av tysk myndighet föreskrivet formulär /k/ (Bilaga 1) /-k/ /n1/.
Blankett till ansökan tillhandahålles av länsstyrelsen.
//n1// Bilagan är här utesluten; upplysning om dess innehåll kan
erhållas hos länsstyrelserna.
Vederbörande taxeringsintendent har att, efter det ansökan inkommit
till länsstyrelsen, undersöka förutsättningarna för återbetalning av
tysk källskatt med hänsyn till sökandens hemvist. Därest sådan
förutsättning föreligger, har taxeringsintendenten att kostnadsfritt
teckna intyg därom på ansökningen samt återställa det för tysk
myndighet avsedda exemplaret av ansökningen till sökanden. Det andra
exemplaret överlämnas till vederbörande taxeringsnämnd. Har den i
ansökningen angivna inkomsten ännu icke blivit föremål för beskattning
i Sverige, men föreligger skattskyldighet för densamma, verkställer
taxeringsintendenten erforderliga anteckningar till ledning för
blivande taxering i Sverige.
Ansökan skall av sökanden därefter ingivas till vederbörande tyska
beskattningsmyndighet (Finanzamt) före utgången av det kalenderår, som
följer efter det, då den tyska källskatten erlagts.
II. Skattebefrielse för royalty och liknande ersättning
1. Önskar fysisk eller juridisk person, som enligt förenämnda avtal
och kungörelse äger hemvist i Sverige, vinna befrielse från skyldighet
att i Förbundsrepubliken Tyskland erlägga skatt (Abzugsteuer) för
sådan royalty eller annan ersättning, som omtalas i art. 11 i avtalet,
har han att därom ingiva ansökan till länsstyrelsen i det län, inom
vilket sökandens hemortskommun är belägen. Särskilt formulär för sådan
ansökan har icke föreskrivits av tysk myndighet.
Ansökan om skattebefrielse, som skall avfattas på tyska språket, bör
innehålla följande.
a. Ansökan bör upptaga rubriken "Antrag auf Erteilung einer
Bescheinigung über das Vorliegen der Voraussetzungen für die
Steuerbefreiung von Lizenzgebühren und ähnlichen Vergütungen gemäss
Artikel 11 des deutsch-schwedischen Doppelbesteuerungsabkommens
(Freistellungsbescheinigung)".
b. Inkomsttagarens ävensom gäldenärens namn och adress. Undertecknas
ansökningen genom ombud, skall fullmakt bifogas.
c. En beskrivning över royaltyinkomstens beskaffenhet ävensom uppgift
om sättet för dess beräkning.
d. Uppgift om den tidpunkt, från och med vilken skattebefrielse
yrkas.
e. En försäkran av sökanden att royaltyn eller ersättningen icke
förvärvas genom ett inom Förbundsrepubliken Tyskland eller Land Berlin
beläget fast driftställe i dubbelbeskattningsavtalets mening.
Vederbörande taxeringsintendent har att, efter det ansökan inkommit
till länsstyrelsen, undersöka förutsättningarna för skattebefrielse
med hänsyn till sökandens hemvist. Därest sådan förutsättning
föreligger, har taxeringsintendenten att kostnadsfritt teckna intyg
därom på ansökningen samt återställa ansökningen till sökanden. Har i
ansökningen angiven inkomst ännu icke blivit föremål för beskattning i
Sverige, men föreligger skattskyldighet för densamma, verkställer
taxeringsintendenten erforderliga anteckningar till ledning för
blivande taxering i Sverige.
Ansökan skall av sökanden därefter ingivas till vederbörande tyska
beskattningsmyndighet (Finanzamt).
Enligt det i Förbundsrepubliken Tyskland föreskrivna förfarandet
meddelar den tyska beskattningsmyndigheten, om ansökningen finnes
grundad, beslut (Freistellungsbescheinigung), enligt vilket
inkomsttagaren berättigas att uppbära inkomsten utan avdrag för tysk
källskatt. Beslutet äger giltighet för en tid av tre år, därest
detsamma dessförinnan icke återkallas. Efter utgången av nämnda tid
har inkomsttagaren att inkomma med förnyad ansökan.
2. Har tysk källskatt innehållits vid utbetalning av royalty eller
liknande ersättning till inkomsttagare med hemvist i Sverige och är
denne berättigad till skattebefrielse enligt förenämnda avtal och
kungörelse, skall det ovan under 1. angivna förfarandet iakttagas i
tillämpliga delar.
I sådant fall bör ansökan upptaga rubriken "Antrag auf Erstattung der
deutschen Abzugsteuer auf Lizenzgebühren und ähnlichen Vergütungen
nach dem deutsch-schwedischen Doppelbesteuerungsabkommen". Därjämte
bör ansökan, utöver vad som angives ovan under 1. b, c och e,
innehålla uppgift om inkomstens bruttobelopp, tiden för förvärvet samt
för inkomsten erlagd tysk källskatt. Ansökan med därå av vederbörande
taxeringsintendent tecknat intyg skall ingivas till vederbörande tyska
beskattningsmyndighet (Finanzamt) före utgången av det kalenderår, som
följer efter det, då den tyska källskatten erlagts.
III. Restitution av tysk bolagsskatt
Enligt tysk skattelagstiftning har en aktieägare med hemvist i
utlandet som erhåller utdelning från tyskt bolag i vissa fall rätt
till restitution av bolagsskatt som belöper på utdelningen. Rätt till
sådan restitution föreligger i följande två typfall:
a. Tyskt bolag delar ut vinst som hänför sig till bolagets inkomster
från utlandet.
b. Tyskt bolag delar ut vinst som hänför sig till tid före
ikraftträdandet av den nya tyska bolagsskattelagstiftningen den 1
januari 1977.
Fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige, som har uppburit
utdelning av ovan angivet slag, bör i samband med utdelningen ha
erhållit intyg från det tyska bolaget eller dess kreditinstitut som
styrker rätten till restitution. Ansökan om restitution avfattas på
blankett med beteckningen VE 4 enligt av tysk myndighet föreskrivet
formulär /k/ (bilaga) /-k/ /n2/ och insändes till "Bundesamt für
Finanzen, Postfach 200389, 5300 Bonn 2, Bundesrepublik Deutschland".
Blankett till ansökan tillhandahålls av budgetdepartementet.
Förordning (1981:117).
Bilagan här utesluten. Upplysning om dess innehåll kan erhållas
hos budgetdepartementet.
Övergångsbestämmelser
1994:1300
1. Denna förordning träder i kraft den 1 november 1994.
2. De genom lagen (1992:1193) om dubbelbeskattningsavtal mellan
Sverige och Tyskland upphävda kungörelsen (1935:567) angående
särskilt förfarande för erhållande av handräckning i Tyskland i
vissa beskattningsärenden, kungörelsen (1935:568) angående
handräckning åt tysk myndighet i vissa beskattningsärenden,
kungörelsen (1960:549) om tillämpning av ett mellan Sverige och
Förbundsrepubliken Tyskland den 17 april 1959 ingånget avtal för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet ävensom beträffande vissa andra skatter,
kungörelsen (1964:514) med vissa anvisningar rörande
tillämpningen av avtalet mellan Sverige och Förbundsrepubliken
Tyskland den 17 april 1959 för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst och förmögenhet ävensom
beträffande vissa andra skatter, kungörelsen (1967:722) om
tillämpning av avtal den 14 maj 1935 mellan Sverige och Tyska
riket för undvikande av dubbelbeskattning beträffande arvsskatt
samt förordningen (1975:846) om kupongskatt för person med
hemvist i Förbundsrepubliken Tyskland, m. m., skall dock
fortfarande tillämpas
a) beträffande inkomstskatt, på inkomst som förvärvas den 31
december 1994 eller tidigare,
b) beträffande förmögenhetsskatt, på skatt som tas ut på
förmögenhetstillgångar som innehas den 31 december 1994 eller
tidigare,
c) beträffande arvsskatt, på kvarlåtenskap efter person som avlider
den 31 december 1994 eller tidigare, och
d) beträffande handräckning, som verkställs den 31 december 1994
eller tidigare. | null | null |
1964:518 | Kungörelse (1964:518) med vissa förordnanden enligt lagen den 17 maj 1963 (nr 158) om ersättning för skada i följd av atomfartygs drift | 1,964 | 1 § Vad i lagen om ersättning för skada i följd av atomfartygs drift
stadgas angående ansvarighet för skada i följd av atomolycka skall äga
tillämpning beträffande det i Amerikas Förenta Stater registrerade
atomfartyget Savannah.
2 § Ansvarigheten för innehavaren av Savannah för skada i följd av en
och samma atomolycka skall vara begränsad till ett belopp i svenska
kronor motsvarande femhundra miljoner U.S. dollar efter den köpkurs å
checkar utställda i U.S. dollar som gäller vid tiden för
skadeersättningarnas bestämmande.
Ansvarighetsbeloppet innefattar jämväl ränta och rättegångskostnader.
3 § Amerikas Förenta Stater i egenskap av innehavare av Savannah befrias
från försäkringsplikt varom stadgas i 10 § atomansvarighetslagen den 3
juni 1960 (nr 246).
4 § Anmälan enligt 13 § andra stycket sista punkten
atomansvarighetslagen av anspråk på ersättning för skada i följd av
atomolycka, som medfört ansvarighet för innehavaren av Savannah, skall
göras hos länsstyrelsen i Stockholms län. Förordning (1991:51). | null | null |
1964:52 | null | 1,964 | null | 1947:576 | null |
1964:528 | Lag (1964:528) om tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa saker | 1,964 | 1 § Denna lag tillämpas på sådana köp av lösa saker som har
internationell karaktär.
Från lagens tillämpningsområde undantas
1. köp av registrerade fartyg och luftfartyg,
2. köp av värdepapper,
3. försäljning genom en judiciell myndighets åtgärd eller i
exekutiv ordning, och
4. köp som omfattas av konsumentköplagen (2022:260) eller av
artikel 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för
avtalsförpliktelser (Rom I).
Med köp likställs avtal om leverans av lösa saker som ska
tillverkas, om materialet ska tillhandahållas av den som har
åtagit sig leveransen. Lag (2022:261).
2 § Bestämmelserna i denna lag avse icke köparens och säljarens
rättshandlingsförmåga, köpeavtalets form eller köpets rättsverkningar i
förhållande till andra än parterna.
3 § Köparen och säljaren äga genom uttrycklig bestämmelser överenskomma
att lagen i visst land skall tillämpas på köpet. Sådan överenskommelse
är även gällande, om den eljest otvetydigt framgår av avtalet.
Fråga, huruvida giltig överenskommelse om tillämpning av visst lands lag
kommit till stånd, bedömes enligt lagen i detta land.
4 § Föreligger icke sådan överenskommelse som avses i 3 §, tillämpas
lagen i det land där säljaren har sitt hemvist då han mottager
beställningen eller, som beställningen mottages vid ett säljaren
tillhörigt fast driftställe, lagen i det land där detta är beläget.
Lagen i det land där köparen har sitt hemvist eller där han innehar fast
driftställe, från vilket beställningen göres, skall dock tillämpas,
såframt säljaren eller hans representant mottager beställningen i detta
land.
Beträffande köp på börs eller auktion skall tillämpas lagen i det
land där börsen finnes eller auktionen äger rum.
5 § I fråga om sättet för undersökning av godset, frister för
undersökningen och meddelanden i anslutning till denna samt de
åtgärder som skola vidtagas därest godset avvisas skall, om ej annat
uttryckligen avtalats, tillämpas lagen i det land där undersökningen
skall äga rum.
6 § Bestämmelse i utländsk lag som är uppenbart oförenlig med
grunderna för rättsordningen här i riket må ej här vinna tillämpning.
Övergångsbestämmelser
1998:169
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
Lagen skall inte tillämpas på avtal som har ingåtts före lagens
ikraftträdande.
2022:261
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2022.
2. Den äldre lydelsen av 1 § gäller fortfarande om
konsumentköplagen (1990:932) gäller för köpet. | null | null |
1964:529 | null | 1,964 | null | 1964:528 | null |
1964:53 | null | 1,964 | null | 1956:623 | null |
1964:530 | Cirkulär (1964:530) till samtliga statsmyndigheter angående åtgärder vid inträffade skadefall | 1,964 | Kungl. Maj:t har, i enlighet med riksdagens skrivelse den 28 maj 1963
nr 274 i anledning av riksdagens år 1962 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket m.m., funnit
gott förordna som följer.
Har olycksfall med person- eller egendomskada som följd inträffat i
statlig verksamhet, skall den myndighet, inom vars verksamhetsområde
händelsen inträffat, snarast söka i detalj klarlägga händelseför
loppet. Därvid skola vittnen och, där så kan ske, den skadelidande
höras. Föremål som kan tjäna till bevis i saken skall undersökas och
tillvaratagas. Om anledning förekommer att anmäla händelsen till
polismyndighet, skall dylik anmälan skyndsamt göras och tillgängligt
utredningsmaterial ställas till polismyndighetens förfogande.
Olycksfallet skall omedelbart rapporteras till den myndighet som i
första hand har att taga ställning till ansvars- och skadeståndsfrågor
eller som svarar för skydds- och säkerhetsfrågor.
Hänvändelse med förfrågan om lämpligt förfarande kan göras till
justitiekanslerämbetet, som därvid tillhandagår med råd och
anvisningar. | null | null |
1964:533 | Kungörelse (1964:533) om överflyttande å skolöverstyrelsen av vissa uppgifter, som tillkomma sjöfartsstyrelsen | 1,964 | null | null |
|
1964:54 | null | 1,964 | null | 1928:370 | null |
1964:542 | Lag (1964:542) om personundersökning i brottmål | 1,964 | 1 § I brottmål skall, om det prövas erforderligt, personunder- sökning
äga rum för vinnande av utredning rörande den misstänktes personliga
förhållanden samt angående de åtgärder som må anses lämpliga för att
främja hans anpassning i samhället och öka hans möjligheter till
personlig utveckling. Lag (1973:1214).
2 § Ej må någon dömas till fängelse i sex månader eller däröver,
skyddstillsyn eller överlämnas till särskild vård utan att
personundersökning ägt rum. Personundersökning är likväl ej erforderlig,
om utredning som avses därmed ändock är tillgänglig för rätten. Lag
(1981:216).
3 § Rätten skall så snart det lämpligen kan ske förordna om person-
undersökning och uppdraga åt frivårdsmyndighet att föranstalta om sådan
undersökning. Förordnande må dock ej meddelas, med mindre den misstänkte
erkänt gärningen eller eljest sannolika skäl föreligga att han begått
den.
Erkänner vid förundersökning den misstänkte brott för vilket är stadgat
fängelse i två år eller däröver, skall åklagaren, om ej särskilda skäl
äro däremot, utan dröjsmål göra anmälan därom hos rätten för beslut
angående personundersökning. Lag (1990:1013).
4 § Personundersökningen verkställs av tjänsteman vid en
frivårdsmyndighet eller av personundersökare som en frivårdsmyndighet
utser. Till personundersökare får utses endast den som undergått för
ändamålet avsedd utbildning eller eljest har erforderliga kunskaper.
Framkommer under personundersökningen att den misstänkte är i behov av
personligt stöd eller annan hjälp kan frivårdsmyndigheten förordna
förtroendeman för honom, om han samtycker därtill. Förtroendeman skall
entledigas så snart den misstänkte begär det.
Uppdrag som förtroendeman upphör när
1. förundersökning avslutas utan att åtal väckes,
2. åtalet nedlägges,
3. dom meddelas varigenom den misstänkte frikännes eller förklaras fri
från påföljd eller påföljd efterges,
4. dom meddelas varigenom den misstänkte dömes till böter eller
villkorlig dom,
5. verkställbar dom rörande annan påföljd föreligger mot den misstänkte.
Lag (1990:1013).
5 § Frivårdsmyndighet och personundersökare får, om det inte finns
särskilda skäl mot det, vid personundersökning ta del av anteckningar
och andra handlingar från förundersökningen samt närvara vid förhör som
hålls med den misstänkte. Lag (1990:1013).
6 § Socialnämnd skall på begäran av frivårdsmyndighet,
personundersökare, åklagare eller domstol meddela upplysningar
beträffande misstänkt, med vilken nämnden har att ta befattning, samt
föreslå de åtgärder, som nämnden finner erforderliga för att främja hans
anpassning i samhället. Lag (1990:1013).
7 § Rätten får, när det finns skäl till det, förordna en läkare att avge
läkarintyg angående den misstänkte. Om rätten särskilt anger det i
förordnandet, skall intyget omfatta de medicinska förutsättningarna för
att överlämna den misstänkte till rättspsykiatrisk vård utan särskild
utskrivningsprövning.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om avfattningen av läkarintyget. Endast en läkare som får
avge utlåtande över en rättspsykiatrisk undersökning får förordnas att
avge ett sådant intyg som anges i första stycket andra meningen.
Misstänkt som ej är häktad är pliktig att för läkarundersökning inställa
sig å tid och ort som läkaren bestämmer. Uteblir den misstänkte, må
polismyndighet lämna handräckning för hans inställande. Lag (1991:1147).
8 § Från en verksamhet där sekretess gäller enligt 7 kap. 1 § eller 4 §
första och tredje styckena sekretesslagen (1980:100) skall utan hinder
av sekretessen lämnas ut sådana uppgifter om en misstänkt som behövs för
ett läkarintyg enligt 7 §. Lag (1980:987).
9 § I ärende angående nåd äger chefen för justitiedepartementet eller
den han bemyndigar därtill förordna, att personunder- sökning skall äga
rum eller läkarintyg anskaffas enligt vad i denna lag sägs. Sådant
förordnande må ock meddelas av högsta domstolen.
10 § Den som har utfört eller biträtt vid utförande av
personundersökning eller har förordnats till förtroendeman enligt 4 §
eller har avgett läkarintyg enligt 7 § har rätt till ersättning.
Ersättningen betalas av staten.
Regeringen meddelar bestämmelser om ersättning enligt första stycket.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får fastställa taxa
som skall tillämpas vid bestämmande av ersättning åt den som utan
biträde har utfört personundersökning. Detta gäller dock inte i sådana
fall som avses i 9 §. Lag (1982:1125).
11 § har upphävts genom lag (1975:720). | null | null |
1964:546 | null | 1,964 | null | 1946:804 | null |
1964:548 | null | 1,964 | null | 1963:193 | null |
Subsets and Splits
No community queries yet
The top public SQL queries from the community will appear here once available.