beteckning
stringlengths 6
17
| title
stringlengths 10
404
⌀ | year
int64 0
19.9M
| text
stringlengths 0
1.06M
⌀ | amends
stringlengths 6
14
⌀ | pdf
unknown |
|---|---|---|---|---|---|
1963:181 | null | 1,963 | null | 1955:183 | null |
1963:184 | null | 1,963 | null | 1959:286 | null |
1963:185 | null | 1,963 | null | 1949:341 | null |
1963:186 | null | 1,963 | null | 1957:232 | null |
1963:19 | Kungörelse (1963:19) angående fastställande av ränta å vissa lån med statlig kreditgaranti | 1,963 | Kungl. Maj:t har funnit gott förordna, att räntan å lån varom förmäles i
dels kungörelsen den 11 oktober 1946 (nr 676) angående statlig
kreditgaranti för lån åt den, som avlagt akademisk eller därmed
jämförlig examen, dels kungörelsen den 30 april 1948 (nr 210) angående
statlig kreditgaranti för lån åt den som genomgått polisskola, dels
kungörelsen den 16 juni 1950 (nr 469) angående studielån med statlig
kreditgaranti, dels kungörelsen den 30 juni 1952 (nr 570) angående
studielån med statlig kreditgaranti åt s.k. flyktingstudenter, dels
kungörelsen den 31 maj 1957 (nr 276) med särskilda bestämmelser om
studielån åt flyktingstudenter, dels ock kungörelsen den 30 juni 1959
(nr 436) med särskilda bestämmelser om studielån åt vissa utländska
studerande, de båda sistnämnda kungörelserna i vad de avse studielån med
statlig kreditgaranti, skall från och med den 1 mars 1963 tills vidare
utgöra 4 procent. | null | null |
1963:193 | Lag (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. | 1,963 | Om verkställighet av böter m.m.
1 § En dom som meddelats i Danmark, Finland, Island eller
Norge, varigenom dömts till böter eller förverkande av egendom
eller i brottmål utdömts ersättning för rättegångskostnad, får
på begäran verkställas i Sverige.
Det som sägs i första stycket ska också gälla beslut, som i
någon av nämnda stater till tryggande av anspråk på böter,
förverkande av egendom, skadestånd eller ersättning för
rättegångskostnad meddelats i fråga om kvarstad, beslag eller
penningbeslag av egendom som tillhör någon som är misstänkt
för brott eller som en utredning om förverkande rör.
I lagen (2009:1427) om erkännande och verkställighet av
bötesstraff inom Europeiska unionen finns bestämmelser om
verkställighet av bötesstraff i vissa fall.
Bestämmelser om erkännande och verkställighet av beslut om
förverkande i vissa fall finns i
1. lagen (2011:423) om erkännande och verkställighet av beslut
om förverkande i vissa fall,
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1805 av
den 14 november 2018 om ömsesidigt erkännande av beslut om
frysning och beslut om förverkande, och
3. lagen (2020:968) med kompletterande bestämmelser till EU:s
förordning om ömsesidigt erkännande av beslut om frysning och
beslut om förverkande. Lag (2024:792).
2 § Verkställighet sker enligt svensk lag; dock må beslut om
förvandling av böter ej meddelas.
3 § Åt myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge må överlämnas
att verkställa här i riket meddelad dom eller beslut som avses i 1 §.
4 § Det som i denna lag sägs om böter ska även gälla utdömda
viten, som
1. har förelagts en part eller någon annan till fullgörande
av en skyldighet i en rättegång,
2. i Sverige har förelagts av Konsumentombudsmannen,
Konkurrensverket eller domstol i ett mål eller ärende som
avses i 1 kap. 4 § 3 lagen (2016:188) om patent- och
marknadsdomstolar,
3. i Finland har dömts ut av Marknadsdomstolen eller, efter
överklagande av ett avgörande av denna domstol, av Högsta
domstolen.
Första stycket gäller även tvangsgebyr som i Norge har
förelagts av Forbrukerombudet och som har godkänts av
näringsidkaren eller har dömts ut av domstol.
Lag (2016:191).
4 a § Bestämmelser om användning av beslag, penningbeslag och
kvarstad på begäran av myndigheter i Danmark, Finland, Island
och Norge finns i lagen (2000:562) om internationell rättslig
hjälp i brottmål. Lag (2024:792).
Om verkställighet av frihetsstraff
5 § I Danmark, Finland, Island eller Norge meddelad dom, varigenom
dömts i Danmark till faengsel eller haefte, i Finland till tukthus
eller fängelse, i Island till fangelsi eller vardhald och i Norge till
fengsel eller hefte, må på begäran verkställas här i riket, om den
dömde när verkställighet skall ske är svensk medborgare eller har
hemvist i Sverige. Uppehåller han sig här i riket, må även eljest
domen verkställas här, om det med hänsyn till omständigheterna finnes
lämpligast.
5 a § Om den dömde genom att fly till Sverige försöker att
helt eller delvis undandra sig verkställighet av ett
frihetsstraff och fallet kan föranleda en framställning om
överförande av verkställighet, får den dömde, på begäran av
behörig myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge,
häktas om det finns risk för att han eller hon avviker eller
på något annat sätt undandrar sig verkställigheten av påföljden.
Beslut om häktning kan meddelas även efter det att
framställningen om överförande av verkställighet har gjorts
eller beviljats.
I fråga om häktning och anhållande gäller det som föreskrivs i
rättegångsbalken om brottmål. Det som sägs där om offentlig
försvarare ska tillämpas i fråga om offentligt biträde om
något annat inte följer av 36 §. Av bestämmelserna i 24 kap.
rättegångsbalken tillämpas endast 1 § tredje stycket, 4 §
första och andra styckena, 5 § första stycket, 6 § första och
tredje styckena, 7 § första stycket, 8 § andra och tredje
styckena, 9-13 §§, 14-17 §§, 20 § första stycket 3, 21 a §,
22 § första stycket och 24 §.
En ny förhandling om häktning ska, om den dömde begär det,
hållas senast två dagar efter det att en sådan begäran har
kommit in till rätten. En förhandling behöver dock inte hållas
tidigare än efter två veckor från det att beslut i
häktningsfrågan senast meddelats. Lag (2021:286).
5 b § Om det finns skäl att anhålla eller häkta den dömde
enligt 5 a § men syftet därmed kan uppnås genom reseförbud
eller anmälningsskyldighet, får sådant tvångsmedel beslutas.
För det gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om
brottmål. Vad som där sägs om offentlig försvarare skall
tillämpas beträffande offentligt biträde i den mån annat inte
följer av 36 §. Av bestämmelserna i 25 kap. rättegångsbalken
tillämpas endast 1 § tredje stycket, 2-5 §§, 7 § första och
andra styckena och 9 §. Lag (2000:459).
5 c § Beslut om tvångsmedel gäller till dess att ärendet
om överförande av verkställighet har avgjorts eller, om
framställningen bifalls, till dess att påföljden har börjat
verkställas i Sverige, om beslutet inte hävs dessförinnan.
Åklagaren eller rätten ska häva ett beslut om anhållande,
häktning, reseförbud eller anmälningsskyldighet, om inte en
framställning om överförande av verkställighet görs inom
fyrtio dagar från det att den dömde anhölls eller häktades
eller beslut om reseförbud eller anmälningsskyldighet
meddelades.
Åklagaren eller rätten ska också häva ett beslut om
anhållande eller häktning senast när det finns skäl att anta
att den sammanlagda tid som den dömde har varit berövad
friheten här i landet med stöd av 5 a § och i den andra
staten uppgår till den tid som den dömde skulle ha varit
berövad friheten för det fall verkställighet av påföljden
hade skett i den andra staten. lag (2018:1254).
6 § Bifalles framställning om verkställighet här i riket, skall i
beslutet därom det ådömda straffet omvandlas till fängelse på lika
lång tid. Lag (1964:548).
7 § Det till fängelse omvandlade straffet är verkställbart såsom hade
straffet ådömts här i riket genom dom, som vunnit laga kraft.
Har straffet börjat verkställas i den stat, där domen meddelats, skall
strafftiden räknas från verkställighetens början i den staten.
Förvandlingsstraff för böter må ej verkställas, om betalning för
böterna erlägges. Om böterna delvis gäldas, skall förvandlingsstraffet
i motsvarande mån nedsättas; nedsättningen må dock ej avse del av dag.
Lag (l964:548).
8 § En i Sverige meddelad dom, genom vilken någon dömts till
fängelse, får verkställas i Danmark, Finland, Island eller
Norge, om den dömde när verkställighet ska äga rum är
medborgare eller har hemvist i den andra staten. Uppehåller
han eller hon sig i någon av nämnda stater, får domen även
verkställas där, om det med hänsyn till omständigheterna
bedöms lämpligast.
Bifalls en framställning om verkställighet av domen i den
andra staten, ska Kriminalvården vid behov ombesörja att den
dömde överförs till den staten. Vid en sådan transport
tillämpas följande bestämmelser i häkteslagen (2010:611):
– 4 kap. 4 § om kroppsvisitation,
– 4 kap. 10 § första stycket om användning av fängsel, och
– 8 kap. 2 a § om möjligheten att i vissa fall begära hjälp
av Polismyndigheten.
Påträffas den dömde i Sverige före frigivningen, får
Polismyndigheten på begäran av en myndighet i den andra
staten eller med anledning av en där utfärdad efterlysning
ombesörja att han eller hon överförs till den staten för
verkställighet av straffet.
Om det är nödvändigt för att en transport ska kunna
genomföras, får den dömde hållas i förvar av
Polismyndigheten, dock längst under 48 timmar.
Ska den dömde enligt vad som nu har sagts överföras från
Sverige till den andra staten, anses den tid, under vilken
han eller hon för ändamålet har varit omhändertagen av svensk
myndighet, som strafftid. Lag (2017:140).
8 a § Om en frihetsberövande påföljd enligt 5 § ska
verkställas i Sverige, ska Kriminalvården ansvara för
transporten i Sverige. Vid en sådan transport tillämpas
följande bestämmelser i häkteslagen (2010:611):
– 4 kap. 4 § om kroppsvisitation,
– 4 kap. 10 § första stycket om användning av fängsel, och
– 8 kap. 2 a § om möjligheten att i vissa fall begära hjälp
av Polismyndigheten. Lag (2017:140).
9 § Om någon, som i Sverige har dömts till fängelse, ska
överföras till Danmark, Finland, Island eller Norge för
verkställighet av domen, ska som villkor uppställas att han
eller hon dels inte får åtalas eller straffas för något annat
brott som begåtts före överförandet, dels inte får
vidareöverlämnas eller vidareutlämnas till en stat utanför
Norden. Det gäller dock inte om den dömde har samtyckt till
åtgärden eller haft möjlighet att lämna den mottagande
nordiska staten men inte gjort detta inom 45 dagar efter sitt
slutliga frigivande eller har återvänt dit efter att ha lämnat
landet.
På framställning av den mottagande nordiska staten kan avsteg
från villkoret beviljas. Om framställningen gäller åtal eller
straff för något annat brott som begåtts före överförandet,
ska 5 kap. 7 § lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige
enligt en nordisk arresteringsorder tillämpas. Prövningen ska
även omfatta om ett överlämnande för gärningen hade kunnat
beviljas enligt 2 kap. 5 § 1–3 samma lag. Om framställningen
gäller vidareöverlämnande eller vidareutlämning till en stat
utanför Norden, ska 6 kap. 8 § lagen (2003:1156) om
överlämnande från Sverige enligt en europeisk
arresteringsorder eller 24 § lagen (1957:668) om utlämning för
brott tillämpas. Behörig tingsrätt vid prövning enligt
arresteringsorderlagen är Stockholms tingsrätt.
Första och andra styckena gäller inte om den dömde enligt vad
därom är föreskrivet ska utvisas från Sverige och därvid får
befordras till den andra staten. Lag (2011:1167).
Om övervakning av villkorligt dömd m.m.
10 § Övervakning av den, som i Danmark, Finland, Island eller Norge
blivit villkorligt dömd med föreskrift om övervakning, må på begäran
anordnas här i riket. Lag (1964:548).
11 § Kriminalvården skall ha hand om övervakningen och förordna
övervakare för den dömde. Lag (2005:968).
12 § Det som är bestämt om prövotid och övervakningstid i den
stat där domen meddelats ska gälla på samma sätt som om domen
meddelats i Sverige. De föreskrifter angående den dömdes
skyldigheter som har meddelats i anslutning till domen ska
gälla, om inte Kriminalvården beslutar något annat. I övrigt
ska det som gäller enligt svensk lag om skyddstillsyn
tillämpas.
Beslutas i Danmark, Finland, Island eller Norge ändrade
bestämmelser angående domen eller om förverkande av anståndet,
ska beslutet gälla i Sverige. Lag (2021:444).
13 § Om det, när övervakning anordnats i Sverige, finns
anledning att vidta en åtgärd mot den som villkorligt dömts i
Danmark, Finland, Island eller Norge, får domstolen eller
Kriminalvården hänskjuta frågan till behörig myndighet i den
stat där domen meddelats om det bedöms lämpligare att frågan
prövas där. Lag (2021:444).
14 § Om någon, som villkorligt dömts i Danmark, Finland, Island eller
Norge, här i riket övertygas om annat brott som begåtts under
prövotiden eller före dess början, må rätten, ändå att övervakning i
anledning av den tidigare domen ej anordnats här, undanröja den ådömda
påföljden och för brotten döma till gemensam påföljd. Därvid skall den
tidigare domen anses som dom å skyddstillsyn. Lag (1964:548).
15 § Övervakning av den som i Sverige dömts till skyddstillsyn
får överflyttas till Danmark, Finland, Island eller Norge.
Beslutas i den andra staten ändrade bestämmelser avseende
skyddstillsynen, ska beslutet gälla i Sverige.
Även om övervakningen överflyttats får åtgärd i fråga om
skyddstillsynen beslutas i Sverige, om den dömde döms i
Sverige för ett annat brott eller om behörig myndighet i
Danmark, Finland, Island eller Norge hänskjuter ett ärende om
sådan åtgärd till en svensk myndighet. Ett sådant hänskjutet
ärende tas upp av Kriminalvården. Lag (2021:444).
16 § Har i Danmark, Finland, Island eller Norge beslutats undanröjande
av villkorlig dom eller skyddstillsyn, som ådömts här i riket, skall
beslutet äga giltighet här. Lag (1964:548).
Om övervakning av villkorligt frigiven m.m.
17 § Övervakning av den, som villkorligt frigivits efter avtjänande i
Danmark av faengsel, i Finland av tukthus eller fängelse, i Island av
fangelsi eller i Norge av fengsel, må på begäran anordnas här i riket.
Lag (1964:548).
18 § Kriminalvården skall ha hand om övervakningen och förordna
övervakare för den frigivne. Lag (2005:968).
19 § Det som är bestämt om prövotid och övervakningstid i den
stat där frigivningen skett ska gälla på samma sätt som om
frigivningen skett i Sverige. De föreskrifter angående den
frigivnes skyldigheter som har meddelats i anslutning till den
villkorliga frigivningen ska gälla, om inte Kriminalvården
beslutar något annat. I övrigt ska vad som gäller enligt
svensk lag om villkorlig frigivning tillämpas, om inget annat
anges i denna lag. Prövotiden får dock inte förlängas.
Om den villkorligt medgivna friheten helt eller delvis
förklaras förverkad i Sverige, ska verkställighet ske här av
vad som förverkats, omvandlat till fängelse på lika lång tid.
Beslutas i Danmark, Finland, Island eller Norge ändrade
bestämmelser angående den villkorliga frigivningen eller
förverkande av den villkorligt medgivna friheten, ska beslutet
gälla i Sverige. Lag (2020:370).
20 § Om det, när övervakning anordnats i Sverige, finns
anledning att vidta en åtgärd under villkorlig frigivning som
beslutats i Danmark, Finland, Island eller Norge, får
Kriminalvården eller, när den dömde dömts för ett annat brott,
domstolen hänskjuta frågan till behörig myndighet i den stat
där frigivningen skett om det bedöms lämpligare att frågan
prövas där. Lag (2020:370).
21 § Om någon, som villkorligt frigivits efter avtjänande i Danmark av
faengsel, i Finland av tukthus eller fängelse, i Island av fangelsi
eller i Norge av fengsel, här i riket övertygas om
annat brott som han begått under prövotiden, må rätten, ändå att
övervakning i anledning av den villkorliga frigivningen ej anordnats
här, med tillämpning av vad i svensk lag är stadgat om villkorlig
frigivning förklara den villkorligt medgivna friheten helt eller
delvis förverkad. Därvid skola bestämmelserna i 19 § andra stycket
äga tillämpning. Lag (1979:683).
22 § Övervakning av den som villkorligt frigetts i Sverige får
överflyttas till Danmark, Finland, Island eller Norge.
Beslutas i den andra staten ändrade bestämmelser avseende den
villkorliga frigivningen, ska beslutet gälla i Sverige.
Även om övervakningen överflyttats får åtgärd i fråga om den
villkorliga frigivningen beslutas i Sverige, om den frigivne
döms i Sverige för ett annat brott eller om behörig myndighet
i Danmark, Finland, Island eller Norge hänskjuter ett ärende
om sådan åtgärd till en svensk myndighet. Ett sådant
hänskjutet ärende tas upp av Kriminalvården. Kriminalvården
ska överlämna ett ärende som myndigheten inte själv är behörig
att besluta om till den övervakningsnämnd inom vars
verksamhetsområde övervakningen bedrevs eller kunde ha
bedrivits vid tiden för beslutet om överflyttning.
Lag (2020:370).
23 § Har i Danmark, Finland, Island eller Norge beslutats förverkande
av villkorligt medgiven frihet, varom förordnats här i riket, skall
beslutet äga giltighet här.
Gemensamma bestämmelser
24 § Framställning om verkställighet enligt 1 eller 5 § eller om
anordnande av övervakning enligt 10 eller 17 § göres av vederbörande
myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge.
Framställningen må ej bifallas, med mindre domen är verkställbar i den
stat där den meddelats. Lag (1971:573).
25 § Framställning om verkställighet enligt 1 eller 5 § eller
om anordnande av övervakning enligt 10 eller 17 § prövas av
Kriminalvården.
Framställning om verkställighet enligt 3 eller 8 § eller om
anordnande av övervakning enligt 15 eller 22 § görs av
Kriminalvården. Lag (2021:444).
26 § Kriminalvårdens beslut enligt denna lag får överklagas
till allmän förvaltningsdomstol. Kriminalvårdens beslut enligt
13 och 20 §§ får dock inte överklagas. Kriminalvårdens och
domstolens beslut gäller omedelbart, om inte annat beslutas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (2021:444).
26 a § Ett beslut får inte överklagas enligt 26 § innan
beslutet har omprövats av Kriminalvården. En sådan omprövning
får begäras av den som beslutet angår om det har gått honom
eller henne emot. Ett överklagande av ett beslut som inte har
omprövats skall anses som en begäran om omprövning.
Vid omprövning enligt denna paragraf får beslutet inte ändras
till den dömdes nackdel. Lag (2005:968).
26 b § En begäran om omprövning skall vara skriftlig och ha
kommit in till Kriminalvården inom tre veckor från den dag då
den dömde fick del av beslutet. I begäran om omprövning skall
den dömde ange vilket beslut som avses och vilken ändring i
beslutet som han eller hon begär. Lag (2005:968).
26 c § Kriminalvården prövar om skrivelsen med begäran om
omprövning har kommit in i rätt tid. Om skrivelsen har kommit
in för sent skall den avvisas, om inte förseningen beror på att
myndigheten lämnat den dömde felaktig underrättelse om hur man
begär omprövning. Lag (2005:968).
26 d § Kriminalvårdens beslut enligt 26 § överklagas till den
förvaltningsrätt inom vars domkrets den kriminalvårdsanstalt,
det häkte eller det frivårdskontor är beläget där den dömde var
inskriven när det första beslutet i ärendet fattades.
Beslut som gäller en person som inte är inskriven vid en
kriminalvårdsanstalt, ett häkte eller ett frivårdskontor i
landet överklagas till den förvaltningsrätt som regeringen
bestämmer. Lag (2009:779).
27 § Övervakningsnämndens beslut om förklaring som avses i
19 § andra stycket får överklagas till tingsrätten i den ort
där övervakningsnämnden ligger. Överklagandet ska ges in till
övervakningsnämnden. Klagotiden räknas från den dag då den
dömde fick del av beslutet. Vid överklagande gäller lagen
(1996:242) om domstolsärenden. Övervakningsnämnden ska dock
inte vara part i domstolen.
Övervakningsnämndens beslut som avses i denna paragraf gäller
omedelbart, om inte annat beslutas. Lag (2021:444).
28 § Bifalls en framställning om verkställighet enligt 5 § och
har det för den dömdes överförande hit uppställts villkor, ska
de villkoren gälla här. Lag (2011:1167).
29 § Har framställning om verkställighet av straff enligt 1 eller 5 §
eller om anordnande av övervakning enligt 10 eller 17 § bifallits
eller har undanröjande beslutats enligt 14 § eller förverkande enligt
21 §, må ej här i riket väckas åtal för gärning som avses i den i den
andra staten meddelade domen. Med avseende å bestämmelser i svensk lag
om sammanträffande av brott och om förändring av påföljd skall så
anses som hade domen meddelats här i riket. Vad som föreskrivs i 19 §
bötesverkställighetslagen (1979:189) skall dock inte tillämpas. Lag
(1983:356).
30 § har upphävts genom lag (1964:548).
31 § Uppkommer, sedan framställning enligt 1 eller 5 § bifallits,
fråga om hinder mot verkställighet här i riket på grund av
preskription, skall denna fråga prövas enligt lagen i den stat, där
domen meddelats.
Vad i svensk lag är stadgat om nåd i brottmål skall, såvitt avser
verkställighet här i riket, äga motsvarande tillämpning beträffande
dansk, finsk, isländsk och norsk dom, som avses i denna lag.
Vid verkställighet här i riket av dansk, finsk, isländsk eller norsk
dom, som avses i denna lag, skall vad av nåd bestämts i den stat, där
domen meddelats, lända till efterrättelse.
32 § Den som för verkställighet av frihetsstraff överförs
från Danmark, Finland, Island eller Norge till en annan av
dessa stater får utan särskilt tillstånd föras genom Sverige.
Om det är nödvändigt för att en transport ska kunna
genomföras, får Polismyndigheten hålla den som överförs i
förvar, dock längst under 48 timmar. Lag (2017:140).
33 § Regeringen äger förordna att befogenhet som enligt denna lag
tillkommer Kriminalvården må utövas av annan myndighet.
Föranleder verkställighet enligt 1 § talan inför domstol här i
riket, skall i fråga om behörighet att ta emot stämning samt att
tala och svara gälla samma regler som om det är fråga om en
svenska statens fordran. Lag (2005:968).
34 § Lika med dom anses i denna lag beslut eller föreläggande, som
efter lagstiftningen i den stat där det meddelats äger samma verkan
som dom.
35 § Kostnader för verkställighet enligt 1 §, som icke bliva täckta
genom företagen verkställighetsåtgärd, så ock kostnader för
verkställighet och åtgärder i övrigt enligt denna lag stanna å
statsverket.
36 § I mål och ärenden angående verkställighet utomlands av
frihetsberövande påföljd skall offentligt biträde förordnas för den
som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde
saknas.
Första stycket gäller även i mål och ärenden som avses i 5 a och
5 b §§. (Lag (2000:459).
Övergångsbestämmelser
1985:221
Denna lag träder i kraft i förhållande till Finland fyra veckor från
den dag då lagen enligt uppgift på den utkomit från trycket i Svensk
författningssamling samt i förhållande till Danmark, Island och Norge
den dag regeringen bestämmer. I fråga om vite som har förelagts före
ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.
1994:437
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994. Beslut som meddelats
av Kriminalvårdsstyrelsen före ikraftträdandet överklagas enligt
äldre bestämmelser.
2005:968
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande dels i fråga om
Kriminalvårdsstyrelsens prövning av annan
kriminalvårdsmyndighets beslut som har fattats före
ikraftträdandet, dels i fråga om överklagande av
Kriminalvårdsstyrelsens beslut som har fattats före
ikraftträdandet. Vad som i de äldre föreskrifterna sägs om
Kriminalvårdsstyrelsen skall efter ikraftträdandet i stället
gälla Kriminalvården.
2008:489
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
verkställighet av vite som enligt 4 § första stycket 2
förelagts enligt marknadsföringslagen (1995:450).
2010:614
Denna lag träder i kraft den 1 april 2011. Ärenden som kommit in
till hovrätten före ikraftträdandet men ännu inte avgjorts
handläggs enligt äldre bestämmelser.
2011:1167
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2. Äldre bestämmelser gäller för ärenden om överförande som
har inletts före ikraftträdandet.
2016:191
1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
verkställighet av vite som enligt 4 § första stycket 2
förelagts av Stockholms tingsrätt eller Marknadsdomstolen. | null | null |
1963:194 | Förordning (1963:194) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. | 1,963 | 1 § Framställning enligt 3, 8, 15 eller 22 § lagen om samarbete med
Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff
m.m. (nordiska verkställighetslagen) göres hos
justitiedepartementet i den stat, där verkställigheten eller
övervakningen avses äga rum. Framställning må ock göras hos
underordnad myndighet, som tillagts behörighet att mottaga sådan
framställning. Kungörelse (1964:568).
2 § Framställning som i 1 § sägs skall angiva:
1. de skäl varå framställningen grundas;
2. uppgift att dom eller beslut, som avses med framställningen, må
verkställas här i riket;
3. huruvida påföljd, som avses med framställningen, till någon del
verkställts; samt
4. den tidpunkt, då verkställighet senast må ske.
3 § Till en framställning som avses i 1 § ska det bifogas
1. en kopia av dom, beslut, godkänt strafföreläggande eller
godkänt föreläggande av ordningsbot i den del, som avses med
framställningen, och
2. följande handlingar, när det är fråga om en framställning
enligt 8, 15 eller 22 § nordiska verkställighetslagen:
yttrande från Kriminalvården, läkarintyg enligt lagen
(1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m.,
eller utlåtande över rättspsykiatrisk undersökning och, om
möjligt, yttrande i ärendet av den dömde eller bevis att han
eller hon har fått tillfälle att yttra sig.
Om någon särskild personutredning eller läkarundersökning inte
har ägt rum, ska i stället till framställningen bifogas en
kopia av tillgängliga handlingar om den dömdes personliga
förhållanden.
Om den dömde med anledning av domen har fått vård i anstalt
eller stått under övervakning, ska det dessutom bifogas en
redogörelse för vad behandlingsjournal och andra tillgängliga
uppgifter innehåller om den dömde för tiden efter det att
domen meddelades.
I stället för dom eller beslut får det till en framställning
enligt 3 § nordiska verkställighetslagen bifogas uppgifter
1. som är föreskrivna för ansökan om indrivning enligt
indrivningsförordningen (1993:1229),
2. om tid och plats för den brottsliga gärningen,
3. om de övriga omständigheter som behövs för att känneteckna
gärningen, och
4. om det eller de lagrum som tillämpats.
Förordning (2010:358).
4 § Framställning om verkställighet i annan nordisk stat av här i
riket ådömt fängelse får inte göras innan domen vunnit laga kraft, om
det inte finns särskilda skäl. Förordning (1983:251).
4 a § Befogenhet som enligt 25 § lagen (1963:193) om samarbete
med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet
av straff m.m. tillkommer Kriminalvården utövas i fråga om
verkställighet enligt 1, 3 eller 4 § samma lag av
Kronofogdemyndigheten. Det som i lagen sägs om Kriminalvården
och dess beslut skall då tillämpas på Kronofogdemyndigheten och
dess beslut. Förordning (2006:754).
5 § Om en framställning hos Kriminalvården eller
Kronofogdemyndigheten görs av en myndighet i annan nordisk stat
och framställningen inte innehåller för dess prövning
erforderliga uppgifter, skall sådana begäras hos den myndighet
som gjort framställningen. Förordning (2006:754).
5 a § Om det i ett ärende om överförande av ett frihetsstraff
till Sverige även begärs en tvångsåtgärd enligt 5 a och 5 b §§
lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och
Norge angående verkställighet av straff m.m. skall Kriminalvården
överlämna denna begäran till Riksåklagaren eller, om den dömdes
vistelseort är känd, till den åklagare inom vars område den dömde
har sin hemvist. Förordning (2005:987).
5 b § Kriminalvården ska underrättas om de åtgärder som
vidtas med stöd av 5 a–5 c §§ lagen (1963:193) om samarbete
med Danmark, Finland, Island och Norge angående
verkställighet av straff m.m. Kriminalvården ska underrätta
den myndighet i den andra staten som begärt tvångsåtgärden om
de åtgärder som vidtagits samt att ett beslut om anhållande,
häktning, reseförbud eller anmälningsskyldighet hävs om inte
en framställning om överförande av verkställighet görs inom
fyrtio dagar.
Kriminalvården ska genast underrätta Åklagarmyndigheten och
rätten när en framställning om överförande av
verkställigheten har gjorts. Förordning (2015:113).
6 § Belopp i utländskt mynt skall omräknas till svenskt mynt efter
köpkursen dagen före den dag, då framställning om verkställighet här
i riket bifalles.
6 a § Uppkommer rest vid omväxling till svenskt mynt av belopp, som
influtit efter framställning som avses i 3 § lagen (1963:193) om
samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående
verkställighet av straff m.m. och som varit avsett att täcka oguldet
belopp, skall vidare verkställighet ej äga rum. Förordning (1979:205).
7 § Kan belopp, som avses med bifallen framställning om
verkställighet här i riket, icke indrivas, skall meddelande om
vad som åtgjorts och om anledningen till att indrivning ej
kunnat ske lämnas till den myndighet som begärt
verkställigheten.
Har i samband med begäran om indrivning av böter eller vite
hemställts om verkställighet av förvandlingsstraff, som
bestämts för det fall att betalning ej sker, skall
Kronofogdemyndigheten söka erhålla betalning. Kan indrivning ej
ske, skall Kronofogdemyndigheten överlämna ärendet till
Kriminalvården för prövning av frågan om verkställighet av
förvandlingsstraffet. Kriminalvården får, innan
verkställighetsfrågan avgörs, hos Kronofogdemyndigheten begära
ytterligare åtgärd för indrivning.
Om framställning om verkställighet av förvandlingsstraff görs
utan samband med begäran om betalning eller sedan sådan begäran
bifallits här, får Kriminalvården, innan verkställighetsfrågan
avgörs, hos Kronofogdemyndigheten begära ytterligare åtgärd för
indrivning. Förordning (2006:754).
8 § I beslut om bifall till framställning om verkställighet av
förvandlingsstraff skall angivas det oguldna belopp
förvandlingsstraffet avser.
Erbjudes betalning efter det beslut som sägs i första stycket
blivit meddelat, skall från Kriminalvården omedelbart inhämtas
besked huru betalning skall mottagas och redovisas samt huruvida
verkställigheten av förvandlingsstraffet skall helt eller delvis
inställas. Förordning (2005:987).
9 § Över framställning om verkställighet här i riket av frihetsstraff,
som ådömts annan än svensk medborgare, skall yttrande av
Migrationsverket inhämtas. Förordning (2000:393).
10 § Har upphävts genom förordning (2005:987).
11 § Då fråga här i riket uppkommer om åtgärd enligt nordiska
verkställighetslagen beträffande någon, som i annan nordisk stat
villkorligt dömts eller villkorligt frigivits eller som där står under
övervakning, bör yttrande inhämtas från den eller de myndigheter, som
efter vad känt är tagit befattning med honom i anledning av domen
eller frigivningen.
Begäres från annan nordisk stat yttrande av svensk myndighet rörande
någon, som här i riket dömts till skyddstillsyn eller villkorligt
frigivits, skall myndigheten innan yttrande avgives inhämta
upplysningar från myndigheter och befattningshavare, som utövat
övervakning av den dömde eller frigivne. Kungörelse (1964:568).
12 § Har upphävts genom kungörelse (1964:568).
13 § Om fråga jämlikt 13 eller 20 § nordiska verkställighetslagen
hänskjutits till myndighet i annan nordisk stat, skall underrättelse
därom lämnas till justitiedepartementet i den staten.
Har domstol beträffande den, som i annan nordisk stat villkorligt
dömts eller villkorligt frigivits, meddelat dom eller beslutat åtgärd
för gärning begången under prövotiden, åligger det domstolen att sedan
domen eller beslutet vunnit laga kraft översända avskrift därav till
vederbörande justitiedepartement eller övervakningsmyndighet.
Meddelar domstol eller annan myndighet här i riket dom eller beslut om
åtgärd beträffande den, som här dömts till skyddstillsyn eller
villkorligt frigivits och i anledning därav står under övervakning i
annan nordisk stat, skall avskrift av domen eller beslutet översändas
på sätt i andra stycket sägs. Kungörelse (1964:568).
14 § Framställning om befrielse från villkor, som uppställts vid
överförande hit av någon för verkställighet enligt 5 § nordiska
verkställighetslagen, göres hos myndighet i den stat från vilken
den dömde överförts hit. Beträffande sådan framställning skall
tillämpas vad i den staten gäller om befrielse från villkor som
uppställts vid utlämning.
Upplyses hos Kriminalvården att anledning föreligger till
befrielse som sägs i första stycket, bör Kriminalvården icke
meddela slutligt beslut i verkställighetsfrågan förrän ärende
angående sådan befrielse blivit avgjort. Förordning (2005:987).
15 § De närmare föreskrifter som erfordras för tillämpning av
denna kungörelse meddelas såvitt avser verkställighet enligt 1,
3 eller 4 § nordiska verkställighetslagen av
Kronofogdemyndigheten och i övrigt av Kriminalvården.
Förordning (2006:754). | null | null |
1963:197 | Lag (1963:197) om allmänt kriminalregister | 1,963 | 1 § Hos rikspolisstyrelsen skall finnas ett allmänt kriminalregister,
innehållande uppgifter som sägs i denna lag. Lag (1970:421).
2 § Registret skall innehålla uppgifter angående dem som av
domstol i riket
1. dömts till fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn eller
sluten ungdomsvård;
2. överlämnats till rättspsykiatrisk vård eller, om för brottet
är föreskrivet fängelse, till vård enligt lagen (1988:870) om
vård av missbrukare i vissa fall; eller
3. ålagts förvandlingsstraff för böter.
Har brott, för vilket dömts till skyddstillsyn eller villkorlig
dom, enligt domen begåtts under påverkan av en allvarlig
psykisk störning, skall detta särskilt anmärkas i registret.
Vad som sägs i första och andra stycket gäller även dem som
förelagts villkorlig dom enligt 48 kap. rättegångsbalken.
I registret skall antecknas brottet samt uppgift om verkställd
personutredning och om domen, beslutet eller föreläggandet.
Lag (1998:607).
3 § I registret skall anteckning ske
1. om för den som dömts till påföljd av beskaffenhet att skola antecknas
i registret prövotid förlänges eller påföljden förklaras skola avse
jämväl annat brott eller undanröjes eller ock påföljd förklaras skola
träda i stället för annan påföljd;
2. om villkorligt medgiven frihet förklaras helt eller delvis förverkad;
samt
3. har upphävts genom lag (1979:684).
4. har upphävts genom lag (1979:684).
5. har upphävts genom lag (1981:215).
6. om beslut meddelas jämlikt 34 kap. 10 eller 18 § brottsbalken eller
jämlikt 19 § andra stycket bötesverkställighetslagen (1979:189). Lag
(1983:354).
7. har upphävts genom lag (1983:354).
4 § Registret skall innehålla anteckning om
1. verkställighetens början beträffande den som dömts till
fängelse eller ålagts förvandlingsstraff för böter samt
frigivning från sådana straff, med angivande vid villkorlig
frigivning av prövotiden och den återstående strafftiden;
2. förordnande om anstånd med övervakning eller om att vidare
verkställighet ej får äga rum beträffande den som dömts till
skyddstillsyn; samt
3. verkställighetens början och slut för den som dömts till
sluten ungdomsvård. Lag (1998:607).
5 § Anteckning i registret skall jämväl ske
1. om regeringen av nåd efterskänker eller ändrar straff eller annan
påföljd, som skall antecknas i registret; samt
2. om resning beviljas i mål, vari dömts till sådan påföljd. Lag
(1975:13).
6 § I registret skall anteckning göras om uppgift, som enligt till
rikspolisstyrelsen inkommet meddelande intagits i allmänt danskt,
finskt, isländskt eller norskt kriminalregister beträffande svensk
medborgare eller den som har hemvist här i riket eller beträffande
svensk dom eller svenskt beslut, såvitt uppgiftens innehåll motsvarar
vad i 2-5 §§ här ovan avses. Detsamma skall gälla om uppgift, som enligt
överenskommelse mellan Sverige och annan stat lämnas från den staten.
I registret skall ock antecknas beslut av myndighet i Danmark, Finland,
Island eller Norge om överflyttning från Sverige till den staten av
verkställighet av fängelse eller övervakning av den som villkorligt
frigivits eller dömts till skyddstillsyn. Detsamma skall gälla
beträffande annat beslut av myndighet i främmande stat om verkställighet
i den staten av här i landet ådömd påföljd som avses i 2 §. Skall enligt
därom meddelat förordnande beslut som nu har sagts ej längre gälla,
skall även uppgift om sådant förordnande antecknas i registret.
Har svensk domstol eller myndighet jämlikt 5, 10, 14, 17 eller 21 §
lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge
angående verkställighet av straff m.m. fattat beslut om verkställighet,
övervakning, undanröjande eller förverkande eller jämlikt 10 § lagen
(1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet
fattat beslut om kriminalvård i frihet, skall beslutet antecknas i
registret. I fråga om den dom eller det beslut som meddelats i den andra
staten skola bestämmelserna i 2-5 §§ här ovan äga motsvarande
tillämpning. Lag (1978:803).
7 § Uppgift, som beträffande någon intagits i registret, skall utgå
därur
1. om överrätt genom dom eller beslut som vunnit laga kraft, frikänt
honom för den åtalade gärningen eller ock funnit honom skyldig till
denna men icke dömt honom till påföljd, som skall antecknas i
registret, eller om hovrätt har upphävt tingsrätts beslut om
förvandlingsstraff för böter;
2. om domstol efter resning meddelat dom eller beslut som avses i 1;
3. om strafföreläggande undanröjts;
4. när han avlidit; eller
5. när åttio år förflutit från hans födelseår. Lag (1996:1463).
8 § Utdrag av registret skall meddelas, när framställning därom göres
1. av domstol eller allmän åklagare;
2. av justitiekanslern, justitieombudsman, rikspolisstyrelsen eller
datainspektionen; eller
3. av myndighet, som äger besluta om frihetsberövande åtgärd enligt
lagarna om utlämning för brott eller utlänningslagen, med anledning av
ärende vari fråga uppkommit om sådan åtgärd.
Till annan myndighet och i annat fall än i första stycket sägs skall
utdrag av registret lämnas, om regeringen för visst slag av ärenden
eller för särskilt fall lämnat tillstånd därtill.
Regeringen kan förordna att en myndighet som avses i första stycket får
ha terminalåtkomst till registret. Lag (1987:1215).
9 § En enskild har rätt att utan kostnad få utdrag ur
registret beträffande sig själv.
En begäran om utdrag skall vara skriftlig och egenhändigt
undertecknad av den enskilde. Begäran prövas av
Rikspolisstyrelsen.
Har utdrag enligt första stycket eller information enligt 26 §
personuppgiftslagen (1998:204) lämnats till den enskilde,
behöver nytt utdrag eller ny information inte lämnas till honom
förrän tolv månader därefter. Lag (1998:735).
10 § I registerutdrag enligt 8 § skall, om ej annat följer av vad nedan
stadgas, icke medtagas anteckning om
1. villkorlig dom, skyddstillsyn, fängelse som ådömts enligt 28 kap. 3 §
brottsbalken eller överlämnande till särskild vård, sedan tio år
förflutit från domen eller beslutet; samt
2. fängelse i annat fall än som avses i 1 samt förvandlingsstraff för
böter, sedan tio år förflutit från frigivningen.
Har före utgången av tid som nu sagts beträffande samma person ånyo
meddelats dom eller beslut, som enligt 2 § skall antecknas i registret,
skola båda anteckningarna upptagas i registerutdrag, så länge någondera
jämlikt första stycket skall medtagas. Förekomma flera anteckningar,
skall vad nu sagts äga motsvarande tillämpning. Anteckning om dom eller
beslut, som meddelats före den 1 januari 1945, eller om verkställighet
av påföljd som bestämts i sådant avgörande medtages dock endast i den
utsträckning regeringen bestämmer, om ej begäran om fullständigt utdrag
har gjorts enligt femte stycket.
Skall med tillämpning av vad i denna paragraf föreskrivs i utdraget inte
någon anteckning om påföljd tas med, skall inte heller de övriga
anteckningar tas med som kan förekomma i registret. I utdrag till
domstol eller åklagare skall dock alltid tas med anteckning om
verkställd sinnesundersökning eller rättspsykiatrisk undersökning eller
om läkarintyg som avses i 4 § första stycket lagen (1991:1137) om
rättspsykiatrisk undersökning.
Bestämmelserna i denna paragraf skola jämväl äga tillämpning beträffande
uppgift som antecknats med stöd av 6 §.
Begränsning som förut angetts i denna paragraf skall ej iakttagas, om
för särskilt fall fullständiga uppgifter begäras av justitiekanslern,
justitieombudsman eller datainspektionen. Lag (1991:1141).
11 § I utdrag till en enskild tas samma uppgifter med som skall lämnas
till en domstol eller en åklagare enligt 10 §. Lag (1988:287).
12 § Till den officiella statistiken skola meddelas erforderliga utdrag
av registret. Upplysning må dock icke lämnas om namnen på dem utdragen
avse.
För vetenskaplig eller därmed jämförlig undersökning må uppgifter och
anteckningar, som tillförts registret, utlämnas, såvida trygghet kan
anses vara för handen att det ej kommer att missbrukas till men för
enskild. Fråga om utlämnande prövas av rikspolisstyrelsen. Vid
utlämnande till enskild böra erforderliga förbehåll meddelas. Lag
(1977:1031).
13 § Till utländsk myndighet må enligt föreskrifter, som meddelas av
regeringen, redovisas anteckningar i registret rörande medborgare i den
staten eller den som har hemvist där.
Har verkställighet av frihetsstraff eller övervakning av den som
villkorligt dömts eller villkorligt frigivits eller dömts till
skyddstillsyn överflyttats hit från Danmark, Finland, Island eller Norge
eller härifrån till någon av nämnda stater, må, även i annat fall än i
första stycket sägs, i den ordning regeringen bestämmer till myndighet i
den stat från eller till vilken överflyttning skett redovisas
anteckningar rörande den som avses med beslutet om överflyttning.
Detsamma skall gälla i fråga om anteckning, som gjorts rörande
tillämpningen av 14 eller 21 § lagen om samarbete med Danmark, Finland,
Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.
Har verkställighet av påföljd överflyttats hit från främmande stat eller
härifrån till sådan stat enligt lagen (1972:260) om internationellt
samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom eller lagen (1978:801)
om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet, äger andra
stycket första meningen motsvarande tillämpning.
Regeringen äger bemyndiga rikspolisstyrelsen att, då det för utredning i
brottmål begäres av utländsk domstol eller åklagarmyndighet eller av
poliscentral i Danmark, Finland eller Norge, meddela utdrag av
registret.
På framställning av utländsk myndighet må i annat fall än förut sagts
utdrag av registret meddelas, såframt regeringen givit tillstånd
därtill. Lag (1978:803).
14 § har upphävts genom lag (1975:13).
Övergångsbestämmelser
1963:197
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1963, då lagen den 17 oktober 1900
om straffregister (nr 82 s. 1) upphör att gälla.
De anteckningar, som vid den nya lagens ikraftträdande finnas i det hos
fångvårdsstyrelsen förda straffregistret, skola överföras till det
allmänna kriminalregistret, såvitt anteckningarna äro av beskaffenhet
att böra enligt den nya lagen införas i registret.
1964:549
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965. Beträffande anteckning
angående straffarbete, villkorlig dom som meddelats före den 1 januari
1965, förvaring och internering i säkerhetsanstalt samt tillämpning av 5
kap. 5 § strafflagen skola 2, 3, 4, 10 och 11 §§ i deras äldre lydelse
alltjämt äga tillämpning. Efter lagens ikraftträdande skall hänsyn ej
tagas till anteckning om böter eller tvångsarbete.
1979:684
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om anteckning om dom på ungdomsfängelse och
förordnande enligt 28 kap. 3 § brottsbalken om behandling i anstalt, som
har meddelats före ikraftträdandet.
1981:33
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande beträffande anteckningar som har gjorts före
ikraftträdandet. Lag (1981:1255).
1981:215
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om anteckning om dom på internering, som har
meddelats före ikraftträdandet.
1983:354
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983. Beträffande förvandlingsstraff
som har ålagts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
1988:945
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.
2. I fråga om dom som har meddelats före ikraftträdandet gäller 2 §
andra stycket i dess äldre lydelse fortfarande.
1988:1484
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.
2. I fråga om uppgifter angående dem som har överlämnats till vård
enligt lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall gäller 2 §
första stycket 2 i dess äldre lydelse fortfarande.
3. I fråga om dom som har meddelats före ikraftträdandet gäller 2 §
andra stycket i dess äldre lydelse fortfarande.
1991:1141
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
2. I fråga om dom som har meddelats före ikraftträdandet, eller
efter ikraftträdandet med stöd av punkt 3
övergångsbestämmelserna till lagen (1991:1138) om ändring i
brottsbalken, gäller 2 § första stycket 2 i dess äldre lydelse
fortfarande.
3. I fråga om brott som har begåtts före ikraftträdandet gäller 2 §
andra stycket i dess äldre lydelse fortfarande.
1998:735
Denna lag träder i kraft den 24 oktober 1998. Om datalagen
(1973:289) även efter denna tidpunkt skall tillämpas på viss
behandling av person-uppgifter, gäller dock 9 § i dess äldre
lydelse för sådan behandling. | null | null |
1963:2 | Kungörelse (1963:2) om gränstullsamarbete med Finland | 1,963 | Kungl. Maj:t har, i anledning av en av riksdagen sedermera godkänd, den
5 november 1962 avslutad, härvid i bilaga fogad överenskommelse mellan
Sverige och Finland angående gränstullsamarbete samt med stöd av 1 och
14 §§ lagen den 18 december 1959 (nr 590) om gränstullsamarbete med
annan stat, funnit gott förordna som följer.
1 § Bestämmelserna i 2--10 §§ lagen om gränstullsamarbete med annan
stat skola, med iakttagande av vad nedan finnes särskilt stadgat, äga
tillämpning för gränstullsamarbete med Finland. Från sådant samarbete
är undantagen verksamhet enligt gränsövervakningskungörelsen den 20
oktober 1944 (nr 728).
2 § Längs riksgränsen mot Finland, räknat från Treriksröset till
riksgränsens brytningspunkt (as) öster om Virtakari på
sammanbindningslinjen mellan gränsrös O på svenska sidan och gränsrös N
på finska sidan, skall för gränstullsamarbetet finnas en tre kilometer
bred kontrollzon.
För gränstullsamarbetet skola, förutom den i första stycket nämnda
zonen, följande landsvägssträckor utgöra kontrollzoner, räknat från
gränsen mot förstnämnda zon, nämligen länsvägarna nr 400, 880, 883,
893, 900 och 901.
3 § Det åligger svensk tullpersonal att enligt de närmare
bestämmelser, varom överenskommelse träffas mellan Tullverket
och finska tullstyrelsen, utöva tulltjänst för finsk räkning.
Härför erforderliga instruktioner, reglementen och bestämmelser
skall delges tullpersonalen genom Tullverket samt finnas
tillgängliga för allmänheten hos de tullplatser på svenskt
område, som omfattas av gränstullsamarbetet.
Förordning (1999:468).
4 § Tullverket får i samråd med finska tullstyrelsen fördela de
lokala tullregionernas och tullmyndigheternas uppgifter i fråga
om gränstullsamarbetet.
I sådant hänseende får beslutas
att svensk tullregion eller svensk tullpersonal skall utöva
tulltjänst för svensk räkning inom kontrollzon på finskt
territorium;
att svensk tullregion eller svensk tullpersonal skall utöva
tulltjänst för finsk räkning inom kontrollzon på svenskt eller
finskt territorium;
att finsk tullmyndighet eller finsk tullpersonal skall utöva
tulltjänst för finsk räkning inom kontrollzon på svenskt
territorium; samt
att finsk tullmyndighet eller finsk tullpersonal skall utöva
tulltjänst för svensk räkning inom kontrollzon på svenskt eller
finskt territorium. Förordning (1999:468).
5 § Vid utövande av tulltjänst, som omfattas av gränstullsamarbetet, må
svensk tullpersonal ej använda tvångsmedel med mindre förutsättningar
föreligga enligt såväl svensk som finsk lagstiftning.
6 § Uppgifter om de svenska bestämmelser, som skola tillämpas i
anledning av gränstullsamarbetet, samt om de instruktioner och
reglementen, som skola iakttagas vid utövning av tulltjänst för svensk
räkning, skola av Tullverket i förväg meddelas finska
tullstyrelsen. Förordning (1999:468).
7 § Det ankommer på Tullverket att efter förslag av finska
tullstyrelsen godkänna de finska tulltjänstemän, vilka utsetts att
utöva tulltjänst som omfattas av gränstullsamarbetet, samt att
övervaka, att finsk tullpersonal under utövning av tulltjänst för
svensk räkning behörigen iakttager därför gällande instruktioner,
reglementen och bestämmelser.
Uppgift å de svenska tulltjänstemän, vilka utsetts att utöva tulltjänst
som omfattas av gränstullsamarbetet, skall av Tullverket i
förväg meddelas finska tullstyrelsen. Förordning (1999:468).
8 § Finnes viss finsk tjänsteman ej vara lämplig att utöva tulltjänst
som omfattas av gränstullsamarbetet, skall Tullverket hos
finska tullstyrelsen hemställa om sådan ändring i tjänstemannens
tjänstgöring, att utövning av dylik tjänst ej innefattas däri. Om
vederbörlig finsk myndighet förklarar viss svensk tjänsteman ej vara
lämplig att utöva tulltjänst som nyss sagts, skall Tullverket
pröva frågan om motsvarande ändring i hans tjänstgöring.
Förordning (1999:468).
9 § Om svensk tulltjänsteman under utövning av tulltjänst för finsk
räkning åstadkommer skada, för vilken kronan enligt 9 § lagen om
gränstullsamarbete med annan stat är ersättningsskyldig, skall sådan
ersättning efter framställning av vederbörande finska myndighet gäldas
av Tullverket. Förordning (1999:468).
10 § Vad som enligt tullagen (1987:1065) och tullförordningen
(1987:1114) gäller inom svenskt tullområde i fråga om ordningen för
trafiken och expedieringen skall även tillämpas inom kontrollzon på
finskt territorium. Förordning (1987:1082).
11 § Vad som sägs i 66 § tullförordningen (1987:1114) om bistånd av
polismyndighet skall gälla på svenskt territorium även då fråga är om
utövning av tulltjänst för finsk räkning, vare sig tjänsten utövas av
svensk eller finsk tullpersonal. Förordning (1987:1082).
12 § Tullverket får besluta att överlämna beslagtagen egendom
till finsk tull- eller polismyndighet jämlikt 10 § lagen
(1959:590) om gränstullsamarbete med annan stat.
Förordning (1999:468).
13 § Tullverket äger meddela de särskilda föreskrifter, som
erfordras för tillämpning av denna kungörelse. Förordning (1999:468).
Bilaga
Överenskommelse mellan Sverige och Finland angående
gränstullsamarbete
Sveriges regering och Finlands regering,
vilka önska underlätta trafiken mellan Sverige och Finland och vilka i
detta syfte önska förenkla tullkontrollen å och tullklareringen av
nämnda trafik,
hava träffat följande överenskommelse om gränstullsamarbete:
Artikel 1
De föredragsslutande staterna skola, på sätt närmare anges i denna
överenskommelse, bedriva samarbete i fråga om tullkontroll å och
tullklarering av trafiken mellan de båda staterna. Sådant samarbete
benämnes gränstullsamarbete och skall äga rum inom kontrollzon.
På vardera sidan om riksgränsen mellan de båda staterna skall utmed
densamma ett tre kilometer brett område utgöra kontrollzon.
Vardera staten äger i samråd med den andra staten bestämma att även
annat område, inom vilket gränstullsamarbete är önskvärt, skall utgöra
kontrollzon. Sådan kontrollzon kan omfatta landsvägssträcka,
järnvägssträcka med ett eller flera stationsområden, flygplats, farled
eller hamnområde.
Artikel 2
Vardera statens tullbestämmelser, in- och utförselbestämmelser samt
andra bestämmelser rörande trafiken, vilkas efterlevnad tullväsendet
har att övervaka vid verksamhet, som omfattas av gränstullsamarbetet,
skola kunna tillämpas inom kontrollzon på den andra statens
territorium, då tulltjänst utövas för den stat, i vilken bestämmelserna
utfärdats.
Åtgärd, som i anledning av gränstullsamarbete för den ena statens
räkning vidtagits av myndighet eller personal tillhörande den andra
statens tullväsen, skall anses som om den vidtagits av den förstnämnda
statens tullmyndighet eller tullpersonal. Insegel, som anbragts av den
ena statens tullmyndighet, skall i den andra staten anses som om det
anbragts av tullmyndighet i sistnämnda stat.
Vardera staten skall genom sin centrala tullmyndighet i förväg meddela
motsvarande myndighet i den andra staten vilka bestämmelser som skola
äga tillämpning, då tulltjänst för dess räkning utövas på den andra
statens territorium. Bestämmelserna skola finnas tillgängliga för
allmänheten hos de tullmyndigheter i kontrollzonerna, som omfattas av
gränstullsamarbetet.
Tvångsmedel i enlighet med endera statens lagstiftning må på den andra
statens territorium blott användas inom kontrollzon vid undersökning i
omedelbart samband med smugglingsbrott eller försök till dylikt brott
och endast under de förutsättningar, som gälla enligt såväl den ena som
den andra statens lagstiftning.
Artikel 3
Vardera av de fördragsslutande staterna åtager sig att låta sina
tjänstemän inom kontrollzoner på båda staternas territorium utöva sådan
tulltjänst för den andra staten som omfattas av gränstullsamarbetet.
Artikel 4
Vardera av de fördragsslutande staterna åtager sig att inom kontrollzon
på sitt territorium tillåta den andra statens tulltjänstemän att utöva
sådan tulltjänst för sin stat som omfattas av gränstullsamarbetet.
För användande av tvångsmedel, då tulltjänst för den ena staten utövas
på den andra statens territorium, må handräckning av polismyndighet i
sistnämnda stat begäras.
Artikel 5
Om endera staten låter beslagtaga egendom i fall, då båda staternas
bestämmelser överträtts, skall egendomen överlämnas till vederbörande
myndighet i den stat, på vars territorium beslaget verkställts, utan så
är att särskild omständighet annat föranleder.
Har egendom med tillämpning av vad i första stycket sägs överlämnats
till myndighet i endera staten, skall vad om förverkande av sådan
egendoms värde må vara stadgat i den andra staten icke äga tillämpning.
Artikel 6
Tjänsteman från den ena staten skall, såvitt angår göromål som omfattas
av gränstullsamarbetet, på den andra statens territorium i
straffrättsligt hänseende åtnjuta samma ämbetsskydd som tjänsteman från
sistnämnda stat.
Artikel 7
Vardera av de fördragsslutande staterna skall lämna den andra statens
centrala tullmyndighet uppgift å de tjänstemän, som den vid varje
tidpunkt utsett att utöva tulltjänst som omfattas av
gränstullsamarbetet. För att kunna utöva sådan tulltjänst skola dessa
tjänstemän vara godkända av denna myndighet.
I den mån tjänstemän från endera staten hava att utöva tulltjänst för
den andra staten, äro de bundna av instruktioner från vederbörande
myndighet i sistnämnda stat. Allmänna instruktioner skola såvitt
möjligt förmedlas genom den centrala tullmyndigheten i tjänstemännens
egen stat.
Artikel 8
Vardera av de fördragsslutande staterna förbinder sig att, därest någon
dess tjänsteman begår ämbetsbrott eller tjänsteförseelse, då han har att
utöva tulltjänst för den andra staten, beivra gärningen som om den
begåtts, då tjänstemannen haft att utöva tulltjänst för sin egen stat.
Vardera staten avstår från att straffa tjänsteman från den andra staten
för motsvarande brott eller förseelse.
Artikel 9
Vardera av de fördragsslutande staterna är skyldig att ersätta skada,
som någon av dess tjänstemän genom uppsåtlig eller oaktsam handling
åsamkar den andra staten eller tredje man, då han utövar tulltjänst för
den andra staten, i den mån tjänstemannen enligt sin egen stats regler
skulle bliva ansvarig därför. Tulltjänstemannen är själv icke ansvarig
gentemot den andra staten.
Artikel 10
Vardera av de fördragsslutande staterna kan uppsäga överenskommelsen
med en frist av sex månader.
Vardera av de fördragsslutande staterna kan med omedelbar verkan sätta
överenskommelsen helt eller delvis ur kraft i händelse av krig eller
krigsfara eller så framt andra särskilda internationella eller
nationella förhållanden göra detta nödvändigt. Den andra staten skall i
sådant fall omedelbart underrättas om de vidtagna åtgärderna.
Artikel 11
Överenskommelsen skall ratificeras och ratifikationsinstrumenten skola
utväxlas i Helsingfors snarast möjligt.
Överenskommelsen träder i kraft en månad efter det
ratifikationsinstrumenten utväxlats. /n1/
//n1// Ratifikationsinstrumenten utväxlades den 27 december 1962.
Till bekräftelse härav hava nedanstånde befullmäktigade ombud
undertecknat denna överenskommelse.
Som skedde i Stockholm den 5 november 1962, i två exemplar, på svenska
och finska språken, vilka äga lika vitsord. | null | null |
1963:201 | null | 1,963 | null | 1947:948 | null |
1963:21 | null | 1,963 | null | 1962:512 | null |
1963:211 | null | 1,963 | null | 1951:51 | null |
1963:217 | null | 1,963 | null | 1956:623 | null |
1963:218 | null | 1,963 | null | 1947:385 | null |
1963:225 | null | 1,963 | null | 1961:181 | null |
1963:227 | null | 1,963 | null | 1958:205 | null |
1963:228 | null | 1,963 | null | 1960:418 | null |
1963:234 | Kungörelse (1963:234) om tillämpning av ett mellan Sverige och Argentina den 3 september 1962 ingånget avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet | 1,963 | Sedan den 3 september 1962 avtal, vars lydelse bilaga (bilaga 1)
vid denna kungörelse utvisar, slutits mellan Sverige och Argentina
för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och
förmögenhet, har Kungl. Maj:t -- med stöd av 72 § 3 mom.
kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), 20 § 3 mom. lagen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt samt 20 § 3 mom.
lagen samma dag (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt -- funnit gott
dels förordna, att ifrågavarande avtal skall för Sveriges del
lända till efterrättelse och att vid tillämpningen av avtalet skola
iakttagas härvid såsom bilaga (bilaga 2) fogade anvisningar;
dels ock föreskriva, att det skall åligga skattskyldig att,
utan hänsyn till att enligt avtalet allenast viss del av hans inkomst
eller förmögenhet skall taxeras här i riket, likväl avgiva alla de
uppgifter till ledning för taxeringen, vilka han varit skyldig lämna,
därest lindring i skattskyldigheten ej skolat äga rum. (Jämför 1974:770
ö.b. och 1974:859 ö.b.) | null | null |
1963:235 | null | 1,963 | null | 1957:513 | null |
1963:243 | Kungörelse (1963:243) angående grupplivförsäkring åt värnpliktiga m.fl. | 1,963 | 1 § Staten meddelar enligt vad i denna kungörelse stadgas gruppliv
försäkring för dödsfall åt värnpliktiga m.fl., som ej omfattas av
försäkringsskydd enligt reglementet angående statens gruppliv
försäkring.
2 § Försäkringsavtalet mellan staten och den enskilde anses slutet genom
inkallelse till tjänstgöring, under vilken försäkringsskydd föreligger,
samt har det innehåll som vid varje tidpunkt framgår av denna
kungörelse.
Premiebetalning anses ske genom att tjänstgöringen fullgöres.
3 § Statens personalpensionsverk företräder staten i ärenden rörande
grupplivförsäkring enligt denna kungörelse och handlägger sådana
ärenden i den mån de ej enligt föreskrift i kungörelsen skola
handläggas av statens grupplivnämnd. Kungörelse (1970:302).
4 § Försäkringsskydd enligt denna kungörelse föreligger för följande
personal under nedan angiven tjänstgöring, nämligen
a) för värnpliktig personal -- inbegripet sådan personal över
värnpliktsåldern, som avgått från anställning i någon av
försvarsmaktens reserver eller i väg- och vattenbyggnadskåren och för
vilken värnpliktslagen (1941:967) alltjämt äger giltighet -- under
dels inskrivningsförrättning, dels prövning för antagning som
yrkesofficers- eller reservofficersaspirant, dels tjänstgöring jämlikt
värnpliktslagen, dels föreskriven tjänstgöring för utbildning till
befattning för yrkesofficer eller reservofficer, som icke fullgöres
jämlikt värnpliktslagen;
b) för frivillig personal under tjänstgöring vid försvarsmakten på
grund av åtagande i krigsfrivilligavtal eller under annan frivillig
utbildning för att nå eller bibehålla kompetens för placering inom
totalförsvaret;
c) för hemvärnets personal under tjänstgöring vid hemvärnet;
d) för civilförsvarspliktig personal under föreskriven tjänstgöring i
det allmänna civilförsvaret, som fullgöres efter inskrivning i
civilförsvaret,
samt under tjänstgöring enligt lagen (1984:272) om skyldighet för
civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret;
e) för vapenfri tjänstepliktig under tjänstgöring jämlikt lagen
(1966:413) om vapenfri tjänst. Förordning (1986:663).
5 § Tjänstgöring, varom sägs i 4 §, skall anses föreligga under tid
från det färd för inryckning till tjänstgöringen påbörjas till dess
färd för utryckning från tjänstgöringen avslutas eller till dess
tjänstgöringen eljest avbrytes genom hemförlovning.
6 § Efter tjänstgöring, varom sägs i 4 §, fortfar försäkringsskyddet
att gälla under arbetsoförmåga på grund av sjukdom eller olycksfall,
därest denna arbetsoförmåga uppkommit under tjänstgöringen och förelåg
vid tjänstgöringens slut. Arbetsoförmågan skall styrkas genom intyg
från allmän försäkringskassa eller läkare, om ej grupplivnämnden
medgiver annat.
Vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket gäller, att det
åligger den som åtnjuter försäkringsskydd, om arbetsoförmågan varar
mer än ett år, att, såvida grupplivnämnden icke meddelat honom
befrielse härifrån, under vart och ett av kalenderåren efter det år,
under vilket arbetsoförmågan uppstod, anmäla till personalpensions
verket, att försäkringsskyddet alltjämt skall vara i kraft. Underlåtes
detta må grupplivnämnden besluta att försäkringsskyddet upphör. Den
som åtnjuter försäkringsskydd har att vid anmälan förebringa sådan
utredning rörande sin arbetsförmåga och sina anställningsförhållanden,
som är av betydelse för bedömningen av rätten till fortsatt
försäkringsskydd. Kungörelse (1970:302).
7 § Vid krigstillstånd i Sverige gäller lagen om krigsansvarighet för
liv- och invaliditetsförsäkring i fråga om statens ansvarighet
(krigsansvarighet).
För försäkring, som meddelats efter krigstillståndets inträdande
eller inom tre månader dessförinnan, är försäkringsgivaren fri från
krigsansvarighet.
8 § Avlider den som åtnjuter försäkringsskydd och hade han vid
dödsfallet ej uppnått 67 års ålder utgår försäkringsbelopp enligt
bestämmelserna i 17 -- 20 §§ reglementet (1962:698) angående statens
grupplivförsäkring. Utgår icke enligt 17, 19 eller 20 § samma
reglemente helt eller halvt grundbelopp, utgår begravningshjälp med
belopp som anges i 21 § första stycket reglementet.
Avlider make till den som åtnjuter försäkringsskydd eller ogift
person, som vid tiden för dödsfallet sammanbodde med denne under
äktenskapsliknande förhållanden, utgår försäkringsbelopp enligt
bestämmelserna i 24 § reglementet angående statens grupplivförsäkring
under villkor som föreskrives i 23 § samma reglemente. Förordning
(1976:552).
9 § Enligt denna kungörelse utgående försäkringsförmåner skola minskas
med belopp som må ha utgått som begravningshjälp enligt bestämmelserna
i värnpliktsförmånsförordningen (1976:1008), förordningen (1976:1011)
om förmåner till civilförsvarspliktiga eller kungörelsen (1966:414)
med vissa bestämmelser om vapenfria tjänstepliktiga eller som
begravningsbidrag enligt familjebidragslagen (1978:520).
Gäller för den som åtnjuter i denna kungörelse stadgat försäkrings
skydd annan av arbetsgivare bekostad grupplivförsäkring med
väsentligen samma försäkringsvillkor som statens grupplivförsäkring,
utgår av försäkringsförmåner enligt denna kungörelse endast det
belopp, varmed de må överstiga förmånerna enligt den andra
försäkringen.
Vad i 25 § fjärde stycket reglementet angående statens gruppliv
försäkring är föreskrivet om samordning med annan tjänstegruppliv
försäkring skall äga motsvarande tillämpning i fråga om gruppliv
försäkring enligt denna kungörelse. Förordning (1978:566).
10 § Vad i reglementet angående statens grupplivförsäkring är
föreskrivet rörande förmånstagareförordnande, utbetalning av
försäkringsbelopp, inskränkning i rätten att förfoga över
försäkringen, prövning av frågor om försäkringsbelopp m.m. samt
reglementets tillämplighet m.m. skall äga motsvarande tillämpning i
fråga om grupplivförsäkring enligt denna kungörelse.
Övergångsbestämmelser
1986:663
Denna förordning träder i kraft två veckor efter den dag då
förordningen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk
författningssamling. Den nya bestämmelsen skall dock tillämpas
för tid från och med den 1 juli 1986.
1988:246
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1988, då kungörelsen
(1963:243) om grupplivförsäkring åt värnpliktiga m. fl. skall upphöra
att gälla.
2. Den gamla kungörelsen gäller fortfarande i fråga om försäkringsfall
som har inträffat före utgången av maj 1988.
3. Med försäkringsgrundande tid enligt den nya förordningen jämställs
sådan tid före ikraftträdandet i vilken den försäkrade haft
försäkringsskydd enligt den gamla kungörelsen.
4. Förordnande till förmån för make gäller även under hemskillnad eller
betänketid om den försäkrade har försäkringsskydd enligt den gamla
kungörelsen och hemskillnad eller betänketid pågår den 31 maj 1988.
Försäkringsskyddet gäller så länge tjänstgöringen pågår. Den försäkrade
kan anmäla att förordnandet inte skall gälla.
5. Om en försäkrad har anmält särskilt förmånstagareförordnande enligt
reglementet (1962:698) angående statens grupplivförsäkring skall
förordnandet ha fortsatt giltighet vid tillämpningen av den nya
förordningen, om inte den försäkrade anmäler ändrat förordnande.
6. Försäkringsskydd enligt den gamla kungörelsen skall, i den mån
förutsättningar för kungörelsens tillämpning förelåg den 31 maj 1988,
fortfarande gälla för den som inte har fått försäkringsskydd enligt den
nya förordningen eller motsvarande bestämmelser. Vid försäkringsfall
tillämpas det försäkringsbelopp som vid dödsfallet gällde enligt TGL-S. | null | null |
1963:256 | null | 1,963 | null | 1845:50 s.1 | null |
1963:257 | null | 1,963 | null | 1942:740 | null |
1963:26 | null | 1,963 | null | 1928:370 | null |
1963:260 | null | 1,963 | null | 1953:272 | null |
1963:265 | null | 1,963 | null | 1928:370 | null |
1963:266 | null | 1,963 | null | 1956:623 | null |
1963:27 | null | 1,963 | null | 1947:576 | null |
1963:28 | null | 1,963 | null | 1956:623 | null |
1963:299 | null | 1,963 | null | 1928:370 | null |
1963:300 | null | 1,963 | null | 1953:272 | null |
1963:301 | null | 1,963 | null | 1958:295 | null |
1963:302 | null | 1,963 | null | 1956:296 | null |
1963:303 | null | 1,963 | null | 1928:370 | null |
1963:341 | Allmän läkarinstruktion (1963:341) | 1,963 | Allmänna bestämmelser
1 § Med läkare förstås i denna instruktion envar, som äger behörighet
att utöva läkaryrket.
2 § En läkare är i sin yrkesutövning ställd under socialstyrelsens
inseende. Han är skyldig att följa vad styrelsen i kraft av gällande
författningar föreskriver och att till styrelsen skyndsamt avge begärda
förklaringar, utlåtanden, upplysningar och rapporter. En läkare i allmän
tjänst är även skyldig att infinna sig hos styrelsen för att lämna
upplysningar eller för överläggningar.
Vad nu sagts gäller inte lärarna vid de medicinska
undervisningsanstalterna, såvitt rör deras åligganden såsom lärare, och
inte hellerläkarna vid den militära sjukvården, såvitt avser annat än
deras medicinska verksamhet. Förordning (1981:626).
3 § Varje läkare, vare sig han är i allmän tjänst eller enskilt utövar
läkaryrket, åligger:
1) att i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet meddela
patient de råd och, såvitt möjligt, den behandling, som patientens
tillstånd fordrar,
3) att vid klinisk prövning av oregistrerat läkemedel och vid
förordnande av läkemedel iakttaga vad socialstyrelsen och
läkemedelsverket föreskrivit härom,
4) att vid utfärdande av intyg eller utlåtande iakttaga synnerlig omsorg
och samvetsgrannhet samt ställa sig till efterrättelse de anvisningar,
som socialstyrelsen meddelar,
5) att lämna kvitto å mottagen ersättning för läkarvård, resekostnad och
läkarintyg samt att, då fråga är om utgift som skall ersättas av den
allmänna försäkringen, vid utfärdande av kvitto noggrant följa av
riksförsäkringsverket fastställt formulär jämte anvisningar,
6) att, när någon avlidit, vilken läkaren vårdat under hans sista
sjukdom, eller när modern eller barnet avlidit under förlossning, vid
vilken läkaren hjälpt till, eller när läkaren efter inträffat dödsfall
undersökt den avlidnes kropp, utfärda dödsbevis och intyg om
dödsorsaken,
7) att enligt 71 § socialtjänstlagen (1980:620) samt 6 och 14 §§ lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall göra anmälan till
socialnämnd eller länsstyrelse,
8) att, om läkaren fastställt att döden har inträtt vid ett sådant
dödsfall då dödsbevis och intyg om dödsorsaken enligt begravningslagen
(1990:1144) inte skall lämnas av en sjukvårdsinrättning eller av en
läkare som avses i 6, svara för att beviset och intyget utfärdas och
därvid, om det behövs, ta initiativ till obduktion enligt
obduktionslagen (1975:191),
9) att, om förhållandena i fall som avses i 8 är sådana att en
rättsmedicinsk obduktion eller annan rättsmedicinsk undersökning av den
döda kroppen behövs, så snart det kan ske anmäla dödsfallet till
polismyndigheten i den ort, där den döda kroppen anträffats samt
10) att lämna annan läkare de uppgifter om en avliden person som denne
behöver för att kunna utfärda dödsbevis och intyg om dödsorsaken för den
avlidne. Förordning (1991:817).
4 § I allmän civil tjänst anställd läkare åligger att efter de
anvisningar, som meddelas av socialstyrelsen, inom sitt
verksamhetsområde verkställa planläggning för krigsorganisation av den
allmänt civila hälso- och sjukvården eller biträda därmed. Kungörelse
(1970:706).
5 § I allmän tjänst anställd läkare är skyldig att, i den mån ej hans
övriga tjänsteåligganden hindra honom eller eljest särskilda skäl äro
däremot, tillhandagå länsstyrelse, domare, åklagare och polismyndighet
med av dem begärda undersökningar och utlåtanden däröver. Undersökning
för påvisande av alkoholpåverkan hos person, som misstänkes för brott
mot lagen om straff för vissa trafikbrott, så ock annan undersökning i
samband med kroppsbesiktning å den, som misstänkes för brott, varå
frihetsstraff kan följa, skall utföras jämväl på begäran av polisman.
Den i första stycket stadgade begränsningen i skyldigheten att
tillhandagå med undersökningar och utlåtanden skall ej gälla för läkare
som är verksam huvudsakligen inom öppen vård och såvitt avser
undersökning och utlåtande rörande alkoholpåverkan ej heller för annan
läkare inom den allmänna sjukvården.
Till ledning för berörda myndigheter utfärdar socialstyrelsen råd och
anvisningar om läkares ianspråktagande för olika undersökningar.
Kungörelse (1972:689).
6 § har uphävts genom förordning (1992:962).
7 § En läkare, som avser att på en ort inom riket enskilt utöva
läkaryrket, skall senast två veckor efter det han började sin verksamhet
skriftligen anmäla detta till socialstyrelsen. Sådan anmälan skall också
göras om verksamheten upphör eller flyttas till annan lokal. Förordning
(1981:626).
8 § har upphävts genom förordning (1975:105).
9 § 1 mom. har upphävts genom förordning (1989:815).
9 § 2 mom. har upphävts genom förordning (1989:815).
9 § 3 mom. har upphävts genom förordning (1989:815).
9 § 4 mom. har upphävts genom förordning (1989:815).
9 § 5 mom. har upphävts genom förordning (1989:815).
Chefsöverläkare
10 § Föreskrifter om chefsöverläkare finns i 14 § hälso-och
sjukvårdslagen (1982:763). En chefsöverläkare skall ansvara för
1. att någon nära anhörig omedelbart underrättas när en patient avlider
eller en patients tillstånd allvarligt försämras,
2. att överförmyndaren underrättas när en intagen person kan antas
behöva god man eller förvaltare enligt föräldrabalken samt när ett
förvaltaruppdrag bör upphöra,
3. att anmälan till polismyndigheten omedelbart görs om det vid ett
dödsfall kan antas föreligga behov av rättsmedicinsk obduktion eller
annan rättsmedicinsk undersökning,
4. att obduktion enligt obduktionslagen (1975:191) görs när det finns
skäl för detta,
5. att den som varit intagen på sjukhus avgiftsfritt på begäran får
intyg om orsaken till intagningen, om tiden för intagningen och för
utskrivning,
6. att, om en patient som lämnar eller avser att lämna sjukhuset är
farlig för någon annans personliga säkerhet eller eget liv, någon nära
anhörig till patienten omedelbart underrättas och, om patienten är
farlig för en viss person, denna samt, om det behövs, lämplig myndighet,
7. att journaler förs i den omfattning det behövs. Förordning
(1991:817).
11 § har upphävts genom kungörelse (1972:689).
12 § Föreligger missförhållande i fråga om omgivningshygien,
livsmedelshygien eller eljest i fråga om hälsoskyddet skall
chefsöverläkare vid enhet i vilken ingår öppen vård utanför sjukhus
anmäla förhållandet till den eller de kommunala nämnder som fullgör
uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet och till länsstyrelsen om
missförhållandet inte avhjälps efter erinran.
Andra läkare vid samma enhet skall fästa chefsöverläkarens uppmärksamhet
på sådana missförhållanden. Förordning (1991:1601).
13 § Finner en chefsöverläkare vid enhet i vilken ingår öppen vård
utanför sjukhus anledning anta, att inom hans område förekommit
1. sådant obehörigt föregivande av kompetens som läkare eller sådan
obehörig utövning av läkaryrket som avses i 9 respektive 10 § lagen
(1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m.;
2. hälsofarligt kvacksalveri eller annan förseelse mot lagen (1960:409)
om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område;
eller
3. olaga försäljning av läkemedel, narkotika eller dopningsmedel,
skall han anmäla förhållandet till socialstyrelsen.
Andra läkare vid samma enhet skall fästa chefsöverläkarens uppmärksamhet
på sådana missförhållanden. Förordning (1992:135).
14 § Om det för ett visst verksamhetsområde inte finns någon
chefsöverläkare, skall den läkare som sjukvårdshuvudmannen utser svara
för chefsöverläkarens uppgifter enligt 10, 12 och 13 §§. Förordning
(1991:817).
15 § har upphävts genom kungörelse (1970:706).
16 § har upphävts genom förordning (1983:617).
17 § har upphävts genom förordning (1981:626).
18 § har upphävts genom förordning (1983:617).
19 § har upphävts genom förordning (1983:617).
20 § har upphävts genom förordning (1983:617).
Övergångsbestämmelser
1972:689
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1973.
Föreskrift i lag eller annan författning om tjänsteläkare skall efter
utgången av år 1972 avse distriktsläkare.
1983:617
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1983.
2. Den som har tjänstgjort såsom läkare i anställning som avsågs i 14 §
hälsovårdsstadgan (1958:663) får för vinnande av befordran
tillgodoräkna sig anställningen på det sätt som gäller för anställning
som avses i 9 § 1 mom. allmänna läkarinstruktionen (1963:341).
1989:815
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1990. De upphävda
bestämmelserna i 9 § gäller dock fortfarande i fråga om tjänster som
kungjorts lediga till ansökan före ikraftträdandet och i fråga om
ärenden som har kommit in till socialstyrelsen för prövning före nämnda
tidpunkt. | null | null |
1963:348 | null | 1,963 | null | 1957:656 | null |
1963:349 | null | 1,963 | null | 1955:592 | null |
1963:35 | null | 1,963 | null | 1941:416 | null |
1963:356 | null | 1,963 | null | 1944:285 | null |
1963:369 | null | 1,963 | null | 1959:286 | null |
1963:37 | null | 1,963 | null | 1962:393 | null |
1963:370 | null | 1,963 | null | 1959:286 | null |
1963:371 | null | 1,963 | null | 1959:287 | null |
1963:374 | null | 1,963 | null | 1959:420 | null |
1963:399 | null | 1,963 | null | 1957:297 | null |
1963:4 | Kungörelse (1963:4) angående garanti å den rikets gäld, som uppkommit genom utfärdande av obligationer till svenska statens 5,5 % obligationslån av den 10 mars 1961 med flera lån | 1,963 | På därom av fullmäktige i riksgäldskontoret gjord framställning har
Kungl. Maj:t, samtidigt som Kungl. Maj:t fastställt av fullmäktige
fattade beslut rörande utfärdande av obligationer till dels svenska
statens 5 1/2 % obligationslån av den 10 mars 1961, dels svenska
statens 5 % obligationslån av den 18 maj 1962, dels svenska statens 4
1/2 % obligationslån av den 18 augusti 1962, dels svenska statens 4
3/8 % obligationslån av den 6 september 1962, dels 1961 och 1962 års
premieobligationslån, dels ock 1960 och 1961 års sparobligationslån,
meddelat Sin garanti å den rikets gäld, som uppkommit genom utfärdande
av till nämnda lån hörande obligationer å sammanlagt nominellt
enmiljard sjuhundratjugoenmiljoner femhundrasextiotusen trehundra
kronor. | null | null |
1963:41 | null | 1,963 | null | 1938:279 | null |
1963:419 | Brev (1963:419) till domänstyrelsen angående utvidgning av Gotska Sandöns nationalpark | 1,963 | - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Kungl. Maj:t föreskriver, med upphävande av Sin skrivelse den 30
december 1910 (SFS nr 159) till vetenskapsakademien angående
fastställande av gränserna för visst till nationalpark avsett
område av Gotska Sandön m.m., att hela Gotska Sandön i Gotlands
län den 1 augusti 1963 skall avsättas till nationalpark och
benämnas Gotska Sandöns nationalpark.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - | null | null |
1963:420 | Reglemente (1963:420) för Gotska Sandöns nationalpark | 1,963 | 1 § Gotska Sandöns nationalpark, som har tillkommit i syfte att bevara
ön i dess naturliga tillstånd, skall vårdas och förvaltas i
överensstämmelse med detta syfte.
2 § Inom nationalparken skall, med det undantag som framgår av 6 §
första stycket naturvårdslagen den 11 december 1964 (nr 822),
vara förbjudet
att förstöra eller skada markens yta eller fast naturföremål;
att fälla eller skada växande eller döda träd eller buskar så
ock att plocka bär annat än för omedelbar förtäring eller
eljest borttaga växter eller växtdelar;
att jaga, fånga eller avsiktligt döda vilda djur så ock att
skada eller bortföra ägg, rom eller bo;
att tälta eller göra upp eld;
att medföra hund. Kungörelse (1968:676).
3 § Inom nationalparken skall vidare - utom då det sker i ärende
för sjöfartsverket eller i militär-, polis-, sjukvårds- eller
räddningsärende - vara förbjudet
att landstiga annorstädes än vid fyrstationens båtplatser på
öns norra och nordvästra strand;
att landa med luftfartyg;
att nyttja motordrivet fordon.
4 § Under tiden maj-september skola besökare i grupp om flera än
10 personer samt besökare som ämnar övernatta på ön inneha särskilt
tillstånd av domänverket eller av den verket bestämmer. Under nämnda
tid skall vidare den som besöker ön omedelbart efter ankomsten
anmäla namn och adress för domänverkets tillsynsman samt därvid
i förekommande fall förete tillstånd till gruppbesök eller
övernattning.
Vad i första stycket sägs skall ej gälla beträffande personal vid
sjöfartsverket eller krigsmakten eller stats- eller kommunaltjänsteman
i tjänsteärende. Kungörelse (1968:676).
5 § Om åliggande för domänverket att meddela ordningsföreskrifter
för nationalparken samt om rätt för verket att medgiva undantag
från förbud, som meddelas i detta reglemente eller i
ordningsföreskrifterna, stadgas i naturvårdskungörelsen den
11 december 1964 (nr 825). Kungörelse (1968:676). | null | null |
1963:423 | Kungörelse (1963:423) angående fastställande av ränta å vissa lån med statlig kreditgaranti | 1,963 | Kungl. Maj:t har funnit gott förordna, att räntan å lån varom förmäles i
dels kungörelsen den 11 oktober 1946 (nr 676) angående statlig
kreditgaranti för lån åt den, som avlagt akademisk eller därmed
jämförlig examen, dels kungörelsen den 30 april 1948 (nr 210) angående
statlig kreditgaranti för lån åt den som genomgått polisskola, dels
kungörelsen den 16 juni 1950 (nr 469) angående studielån med statlig
kreditgaranti, dels kungörelsen den 30 juni 1952 (nr 570) angående
studielån med statlig kreditgaranti åt s.k. flyktingstudenter, dels
kungörelsen den 31 maj 1957 (nr 276) med särskilda bestämmelser om
studielån åt flyktingstudenter, dels ock kungörelsen den 30 juni 1959
(nr 436) med särskilda bestämmelser om studielån åt vissa utländska
studerande, de båda sistnämnda kungörelserna i vad de avse studielån med
statlig kreditgaranti, skall från och med den 1 augusti 1963 tills
vidare utgöra 4,5 procent. | null | null |
1963:439 | Kungörelse (1963:439) om tillämpningen av läkemedelsförordningen den 14 december 1962 (nr 701) | 1,963 | Om tillverkning
1 § Vid tillverkning av läkemedel må användas endast varor, vilkas art
eller sammansättning samt renhet och halt äro väl kända.
Det åligger den som tillverkar läkemedel att föra anteckningar för
kontroll av att stadgandet i första stycket iakttages. Läkemedelsverket
äger meddela närmare föreskrifter härom. Förordning (1990:548).
2 § Tillstånd att tillverka läkemedel meddelas av läkemedelsverket.
Tillstånd meddelas för viss tid eller tills vidare och må avse visst
eller vissa läkemedel eller dylika varor i allmänhet.
Ansökan om tillstånd skall åtföljas av uppgift om
a) sökandens namn eller firma samt postadress;
b) tillverknings- och lagerlokalernas belägenhet; samt
c) såvida ansökan ej avser läkemedel i allmänhet, det eller de läkemedel
som avses.
Beviljas tillstånd skall skriftligt bevis utfärdas och avskrift därav
tillställas arbetarskyddsstyrelsen. Förordning (1990:548).
3 § Tillverkning av läkemedel annorstädes än på apotek skall förestås av
en av läkemedelsverket godkänd föreståndare. Vid anläggning av större
omfattning må särskilda föreståndare godkännas för olika avdelningar.
Som föreståndare må godkännas endast den, som med hänsyn till
tillverkningens art och omfattning äger erforderliga teoretiska
kunskaper och tillräcklig praktiskt erfarenhet och som i övrigt prövas
lämplig.
Föreståndare skall tillse att tillverkningen bedrives på behörigt sätt i
tekniskt avseende samt att bestämmelserna i läkemedelsförordningen
ävensom de föreskrifter och beslut, som meddelas med stöd därav,
iakttages i samband med tillverkningen. Förordning (1990:548).
4 § Tillstånd att tillverka läkemedel må läkemedelsverket helt eller
delvis återkalla
a) om tillverkaren åsidosätter bestämmelse i läkemedelsförordningen
eller föreskrift, som meddelats med stöd därav;
b) om föreståndare saknas eller underlåter att utöva den faktiska
tillsynen över tillverkningen eller föreståndaren uppenbarligen är ur
stånd att tillfredsställande utöva sådan tillsyn;
c) om vid tillverkningen begåtts upprepade fel eller fel av svårare
beskaffenhet; eller
d) om tillverkningen eljest bedrives under förhållanden, som med hänsyn
till ordning och säkerhet äro uppenbart otillfredsställande.
Innan tillstånd återkallas, skall läkemedelsverket, om ej särskilda
omständigheter föranleda annat, bereda tillverkaren tillfälle att
vidtaga rättelse.
Beslut om återkallande av tillstånd länder omedelbart till
efterrättelse, såvida ej läkemedelsverket förordnar annat. Förordning
(1990:548).
Om införsel
5 § Bakteriologiskt preparat som är avsett endast eller huvudsakligen
för människor må, om ej styrelsen för statens bakteriologiska
laboratorium beträffande visst preparat eller viss grupp av preparat
förordnat annat, införas till riket endast av föreståndaren för
laboratoriet.
6 § Tillstånd enligt 8 § 2 mom. c) läkemedelsförordningen att till riket
införa läkemedel meddelas av läkemedelsverket. Tillstånd må meddelas
endast den som styrker sig hava behov av varan i sin yrkesutövning för
annat ändamål än sjukvård och som bedömes på ett betryggande sätt kunna
handhava varan. Förordning (1990:548).
Om handel
7 § Rörande ansökan om samt meddelande och återkallande av tillstånd att
idka partihandel med läkemedel skola bestämmelserna om tillstånd att
tillverka läkemedel äga motsvarande tillämpning.
8 § Partihandel med läkemedel, som bedrives med stöd av särskilt
tillstånd skall förestås av en av läkemedelsverket godkänd föreståndare.
Vid anläggning av större omfattning må särskilda föreståndare godkännas
för olika avdelningar.
Som föreståndare må godkännas endast den, som med hänsyn till rörelsens
art och omfattning äger erforderliga teoretiska kunskaper och
tillräcklig praktiskt erfarenhet och som i övrigt prövas lämplig.
Föreståndare skall tillse att rörelsen bedrives under iakttagande av
bestämmelserna i läkemedelsförordningen samt de föreskrifter och beslut
som meddelas med stöd därav. Förordning (1990:548).
9 § har upphävts genom kungörelse (1970:735).
10 § Statens bakteriologiska laboratorium och statens
veterinärmedicinska anstalt äga försälja bakteriologiskt preparat till
sjukvårdsinrättning samt till läkare och veterinär.
11 § Bakteriologiskt preparat som tillverkats eller importerats till
riket av statens bakteriologiska laboratorium eller statens
veterinärmedicinska anstalt må försäljas utan registrering, om det är
avsett att preparatet omedelbart skall användas i samband med inträffad
eller befarad epidemi eller epizooti. Kungörelse (1970:735).
12 § Har ansökan gjorts om registrering av vara som farmacevtisk
specialitet, äger läkemedelsverket, när särskilda skäl föreligga,
medgiva att varan får försäljas till dess ansökningen slutligt prövats.
Förordning (1990:548).
13 § På särskild framställning får läkemedelsverket medge rätt till
försäljning (licensförsäljning) av icke registrerad specialitet. Sådan
framställning skall åtföljas av motivering av den som är behörig att
utöva läkar-, tandläkar- eller veterinäryrket. Medgivandet får förbindas
med villkor för att förebygga skada.
Läkemedelsverket skall meddela närmare föreskrifter om försäljning av
icke registrerade specialiteter. Förordning (1990:548).
14 § På framställning av tillverkare av farmacevtisk specialitet äger
läkemedelsverket medgiva, att specialiteten användes såsom beståndsdel i
läkemedel, som beredes på apotek för tillfället. Förordning (1990:548).
Klinisk läkemedelsprövning
14 a § En anmälan om klinisk läkemedelsprövning skall innehålla en
redovisning av den plan enligt vilken prövningen skall genomföras samt
av den dokumentation som finns om läkemedlets egenskaper.
Läkemedelsverket meddelar ytterligare föreskrifter om prövningsplan och
dokumentation. Förordning (1990:548).
Om registrering
15 § Ansökan om registrering av farmacevtisk specialitet skall göras av
tillverkaren.
För varje specialitet skall göras särskild ansökan. Specialiteter, vilka
innehålla samma verksamma beståndsdelar men skilja sig från varandra med
avseende å läkemedelsform eller styrka, skola i registreringshänseende
anses utgöra skilda specialiteter.
För utländsk tillverkare skall finnas här i riket bosatt ombud, som för
tillverkarens talan hos läkemedelsverket. Förordning (1990:548).
16 § Ansökan om registrering skall innehålla uppgift om
a) sökandens namn eller firma samt postadress;
b) specialitetens benämning samt huruvida denna registrerats såsom
varumärke;
c) specialitetens sammansättning och läkemedelsform samt hållbarhet;
d) specialitetens farmakologiska, toxikologiska och kliniskt-
terapevtiska egenskaper samt indikationer, kontraindikationer,
biverkningar och dosering; samt
e) storleken av de förpackningar, i vilka specialiteten skall försäljas.
Vid ansökningen skola fogas
a) dokumentation för de enligt första stycket c) och d) lämnade
uppgifterna;
b) två förpackningar av specialiteten jämte etiketter till samtliga
förpackningsstorlekar;
c) fastställd ansökningsavgift; samt
d) i fråga om i utlandet färdigställd specialitet, fullmakt för sökanden
att hos läkemedelsverket föra tillverkarens talan i ärende, som angår
specialiteten.
Om läkemedelsverket så påfordrar är sökanden jämväl skyldig
a) att lämna upplysning om analysmetod, som i samband med tillverkningen
använts för att fastställa i specialiteten ingående ämnens identitet,
mängd och renhet; samt
b) att insända prov på de ämnen, som enligt deklarationen ingå i
specialiteten.
Är ansökan ofullständig, skall läkemedelsverket förelägga sökanden att
inom viss tid, minst en månad, komplettera handlingarna vid äventyr att
ärendet avgöres i befintligt skick. Vad sålunda stadgats skall äga
motsvarande tillämpning i fall som avses i tredje stycket. Förordning
(1990:548).
17 § har upphävts genom förordning (1992:1696).
18 § Innan registreringsärende som avser bakteriologiskt preparat
upptages till slutlig prövning, skall läkemedelsverket hava inhämtat
yttrande från läkemedelsverkets kontrollant av bakteriologiska preparat,
därest preparatet är avsett endast eller huvudsakligen för människor,
samt eljest från lantbruksstyrelsens kontrollant av bakteriologiska
preparat.
När särskild anledning föreligger därtill, skall läkemedelsverket före
registrering av farmacevtisk specialitet pröva, huruvida uppgift om
specialitetens sammansättning är riktig. Förordning (1990:548).
19 § Finner läkemedelsverket förutsättningar föreligga för registrering
av viss farmacevtisk specialitet, skall verket införa specialiteten
under särskilt nummer i ett hos verket fört register över farmacevtiska
specialiteter och tillställa sökanden bevis härom.
Avslås ansökan, skall beslutet innehålla skälen därtill. Förordning
(1990:548).
19 a § Den som har erhållit registrering av en farmacevtisk specialitet
är skyldig att informera läkemedelsverket om sådana ändringar och nya
rön beträffande specialiteten som kan vara av betydelse för
registreringen. Förordning (1990:548).
20 § En registrerad farmacevtisk specialitets sammansättning får ändras
efter medgivande av Läkemedelsverket. Medgivande får inte lämnas om
specialiteten därigenom väsentligen förändras.
Beslut enligt första stycket gäller från den dag som Läkemedelsverket
bestämmer. Sedan en tid av sex månader eller den längre tidsperiod som
Läkemedelsverket bestämmer förflutit från nämnda dag, får specialiteten
inte försäljas med annan sammansättning än den som anges i beslutet.
En förpacknings storlek får ändras efter anmälan till Läkemedelsverket.
Lag (1992:1696).
21 § Överlåter tillverkare av farmacevtisk specialitet
tillverkningsrätten å annan eller anlitar utländsk tillverkare nytt
ombud, skall anmälan därom ofördröjligen göras hos läkemedelsverket. I
sistnämnda fall skall vid anmälan fogas fullmakt för det nya ombudet.
Förordning (1990:548).
22 § Vill registreringshavare att registrering skall upphöra att gälla,
skall anmälan därom göras hos läkemedelsverket.
Registreringen upphör att gälla vid det kvartalsskifte som inträffar
närmast efter det att ett år förflutit från det anmälan inkom.
Läkemedelsverket äger dock förordna att registreringen skall upphöra att
gälla vid tidigare tidpunkt. Förordning (1990:548).
23 § Uppkommer fråga om återkallelse av registrering av viss specialitet
skall läkemedelsverket, såvida ej särskilda omständigheter föranleda
annat, bereda registreringshavaren tillfälle att, i den mån så kan ske,
vidtaga rättelse.
Beslut om återkallelse träder omedelbart i kraft, såvida
läkemedelsverket ej förordnar annat. Förordning (1990:548).
Om förvaring
24 § Inom lokal, där läkemedel tillverkas, hållas i lager eller
saluhållas, skall råda god ordning. Läkemdel skola förvaras så att
förväxlingar undvikas och så att medlens fullgoda beskaffenhet icke
äventyras.
Närmare föreskrifter om läkemedels förvaring på apotek meddelas av
läkemedelsverket. Förordning (1990:548).
25 § Den som innehar läkemedel i annat fall än som avses i 24 § skall
särskilt iakttaga,
att läkemedlet förvaras på sådant sätt, att det icke kan åtkommas av
barn,
att läkemedlet hålles väl avskilt såväl från livs- och njutningsmedel
som från rengöringsmedel och andra varor, som äro farliga att förtära,
att läkemedlet sedan förpackning brutits om möjligt förvaras i det
ursprungliga emballaget och i varje fall icke i kärl, som på grund av
sin sedvanliga användning kan giva anledning till förväxling, samt
att å förpackningen anbringad etikett icke avlägsnas eller att påskrift
å etiketten eller förpackningen icke utplånas eller eljest görs oläslig.
Om inspektion
26 § Vid inspektion av ett företag där läkemedel tillverkas eller eljest
hanteras samt vid inspektion av ett av företaget anlitat laboratorium,
där läkemedels egenskaper prövas, skall kontrolleras att verksamheten
bedrivs under sådana förhållanden, som inte äventyrar en fullgod
beskaffenhet av läkemedlen.
Särskilt skall tillses,
att föreståndaren utövar den faktiska tillsynen över
verksamheten,
att tillverknings-, laboratorie-, lager- och expeditionslokaler
är för ändamålet lämpade och att god ordning råder i lokalerna
samt
att företagets och laboratoriets kontroll över tillverkningen
respektive prövningen är betryggande.
Vid inspektionen kan även kontrolleras de uppgifter som har lämnats i
ett ärende hos läkemedelsverket om klinisk prövning, registrering eller
fortlöpande kontroll av läkemedel. Förordning (1990:548).
Om oskadliggörande m.m.
26 a § Läkemedelsverket meddelar bestämmelser om hur läkemedel som ej
längre är avsett att användas skall oskadliggöras. Verket får också
meddela föreskrifter om hur emballage eller redskap som har använts till
läkemedel skall oskadliggöras eller annars handhavas för att motverka
att kvarvarande rester av medlet orsakar skada. Förordning (1990:548).
Om samråd
27 § Beslut i ärende rörande farmacevtisk specialitet, som är avsedd
endast eller huvudsakligen för djur, meddelas av läkemedelsverket i
samråd med lantbruksstyrelsen och statens livsmedelsverk. Förordning
(1990:548).
Om besvär
28 § Talan mot läkemedelsverkets beslut, som avses i 2--4 eller 6--8 §§
eller som rör registrering av farmacevtisk specialitet eller medgivande
enligt 20 § eller om föreläggande av vite enligt 18 §
läkemedelsförordningen (1962:701), föres hos kammarätten genom besvär.
Talan mot annat beslut av läkemedelsverket enligt läkemedelsförordningen
eller denna kungörelse föres hos regeringen genom besvär. Förordning
(1990:548). | null | null |
1963:44 | null | 1,963 | null | 1953:666 | null |
1963:480 | Förordning (1963:480) om rätt till införsel av spritdrycker, vin och starköl i gåvoförsändelser | 1,963 | 1 § Spritdrycker, vin och starköl får införas i landet i gåvoförsändelse
till en enskild person enligt 18 § 4 lagen (1977:293) om handel med
drycker under förutsättning att denne har fyllt 20 år och att dryckerna
har en alkoholhalt av högst 60 volymprocent. Förordning (1984:1024).
2 § Om en gåvoförsändelse som innehåller spritdrycker, vin och starköl
inte får införas så gäller 79 och 80 §§ lagen (1977:293) om handel med
drycker. Om införseln är belagd med straff enligt lagen (1960:418) om
straff för varusmuggling tillämpas i stället den lagen. Förordning
(1984:1024).
3 § Generaltullstyrelsen får meddela föreskrifter för tillämpningen av
denna förordning. Förordning (1984:1024). | null | null |
1963:482 | Cirkulär (1963:482) till samtliga statsmyndigheter angående begränsning av den statliga byggnadsverksamheten | 1,963 | Statlig myndighet må icke utan Kungl. Maj:ts medgivande före den 1 juni
1964 igångsätta husbyggnadsföretag eller fortifikatoriska
anläggningsarbeten med en beräknad byggnadskostnad överstigande 300 000
kronor inom Stockholms stad, Stockholms, Östergötlands, Jönköpings,
Kronobergs, Kristianstads, Malmöhus, Hallands eller Göteborgs och Bohus
län.
Beträffande inskränkning i vissa fall av arbetsstyrkan vid pågående
statliga byggnadsföretag vill Kungl. Maj:t framdeles meddela beslut. | null | null |
1963:485 | null | 1,963 | null | 1938:121 | null |
1963:486 | Kungörelse (1963:486) angående tillämpning mellan Sverige och Grekland av den europeiska konventionen om social och medicinsk hjälp m.m. | 1,963 | Kungl. Maj:t har funnit gott giva vederbörande tillkänna, att den av
Europarådets medlemsstater den 11 december 1953 undertecknade
konventionen om social och medicinsk hjälp jämte tilläggsprotokollet
därtill för Sveriges del trätt i kraft i förhållande till Grekland den 1
juli 1960. | null | null |
1963:497 | Kungörelse (1963:497) om tillämpning av ett mellan Sverige och Grekland den 6 oktober 1961 ingånget avtal för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande skatter å inkomst och förmögenhet | 1,963 | Sedan den 6 oktober 1961 avtal, vars lydelse i engelsk text och svensk
översättning bilaga (bilaga 1) vid denna kungörelse utvisar,
slutits mellan Sverige och Grekland för undvikande av dubbelbeskattning
och förhindrande av skatteflykt beträffande skatter å inkomst och
förmögenhet, har Kungl. Maj:t -- med stöd av 72 § 3 mom.
kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), 20 § 3 mom. lagen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt samt 20 § 3 mom.
lagen samma dag (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt -- funnit gott
dels förordna, att ifrågavarande avtal skall för Sveriges del
lända till efterrättelse och tillämpas med ledning av sin lydelse i den
svenska översättningen samt under iakttagande av härvid såsom bilaga
(bilaga 2) fogade anvisningar;
dels ock föreskriva, att det skall åligga skattskyldig att,
utan hänsyn till att enligt avtalet allenast viss del av hans inkomst
eller förmögenhet skall taxeras här i riket, likväl avgiva alla de
uppgifter till ledning för taxeringen, vilka han varit skyldig lämna,
därest lindring i skattskyldigheten ej skolat äga rum. (Jämför 1974:770
ö.b. och 1974:859 ö.b.) | null | null |
1963:50 | null | 1,963 | null | 1928:370 | null |
1963:500 | null | 1,963 | null | 1957:577 | null |
1963:502 | null | 1,963 | null | 1936:567 | null |
1963:509 | null | 1,963 | null | 1951:680 | null |
1963:51 | null | 1,963 | null | 1941:416 | null |
1963:522 | null | 1,963 | null | 1920:405 | null |
1963:523 | null | 1,963 | null | 1949:381 | null |
1963:524 | null | 1,963 | null | 1946:807 | null |
1963:525 | null | 1,963 | null | 1686:0903 | null |
1963:526 | null | 1,963 | null | 1960:644 | null |
1963:530 | null | 1,963 | null | 1952:87 | null |
1963:531 | null | 1,963 | null | 1949:661 | null |
1963:537 | Lag (1963:537) om gravrätt m.m. | 1,963 | Om begravningsplats
1 § Begravningsplats är antingen
allmän begravningsplats, varmed förstås av församling eller annan
kommun eller eljest av det allmänna anordnad, behörigen invigd
kyrkogård, annan begravningsplats, urngård, urnhall, urnlund, urnmur,
kolumbarium, minneslund eller annan sådan anläggning, eller
enskild begravningsplats, varmed avses plats, som tillhör annat
trossamfund än svenska kyrkan eller ock annan enskild och som
behörigen anordnats för förvaring av avlidnas stoft eller aska eller
för uströende av avlidnas aska.
2 § Det åligger församling, eller om regeringen för särskilt fall så
förordnat, borgerlig kommun att hålla allmän begravningsplats med
erfoderligt antal gravplatser av vedertagen typ.
På regeringens prövning ankommer, huruvida och på vilka villkor enskild
begravningsplats må anordnas.
Om anordnande, utvidgning eller väsentlig ändring av begravningsplatser
finns särskilda bestämmelser. Lag (1988:956).
3 § Ej må begravningsplats intecknas eller utmätas eller utan
länsstyrelsens tillstånd överlåtas eller användas för annat ändamål.
Begravningsplats må ej heller helt eller delvis nedläggas utan att
länsstyrelsen förordnat därom. I samband med sådant förordnande må
föreskrivas villkor för nedläggandet och för områdets framtida
användande.
Vad här stadgas om begravningsplats skall i tillämpliga delar gälla
även gravkor.
4 § Begravningsplats skall hållas i ordnat och värdigt skick, och den
helgd skall städse iakttagas som tillkommer de dödas vilorum. Den
skall så underhållas och skötas att sanitär olägenhet ej uppstår.
5 § Innehavare av begravningsplats skall låta upprätta gravkarta och
föra gravbok i enlighet med vad regeringen förordnar. Lag (1980:127).
Om gravrätt
6 § Gravrätt uppkommer, då visst område på allmän begravningsplats
upplåtes för jordande av avlidens stoft eller förvaring av avlidens
aska.
Till bevis om upplåtelse av gravrätt skall, om det ej av särskilda
skäl finnes kunna underlåtas, utfärdas gravbrev.
Avgift för gravrätt skall, om ej annat överenskommes, utgå på en
gång.
7 § Upplåtelse av gravrätt må ske för viss tid, minst femton och högst
femtio år, eller för alltid. Upplåtelse för alltid skall dock ej avse
längre tid än den, under vilken gravplatsen utgör del av allmän
begravningsplats. Har upplåtelsetid ej bestämts, skall upplåtelsen
anses hava skett för tjugofem år.
När för viss tid upplåten gravrätt utlöper, äger gravrättsinne
havaren, om gravplatsen är väl vårdad, erhålla förnyad upplåtelse,
såframt han anmält sig därtill före upplåtelsetidens utgång och den
förnyade upplåtelsen icke medför synnerligt men för begravnings
platsens ändamålsenliga ordnande och skötsel.
8 § Såsom innehavare av gravrätt anses den, till vilken sådan rätt
upplåtits. När gravrättsinnehavaren avlider, övergår rätten i enlighet
med vad som må hava blivit förordnat vid upplåtelsen eller genom
senare skriftligt förordnande. Föreligger ej sådant förordnande,
övergår gravrätten till den avlidnes efterlevande make och arvingar
eller den av dem som dessa anmäla såsom gravrättsinnehavare.
Gravrätt må ej överlåtas till annan än närstående eller upplåtaren. I
fall då någon ej finnes, till vilken enligt bestämmelserna i första
stycket gravrätten övergått, kan överlåtelse ske genom förordnande av
upplåtaren.
9 § Gravrättsinnehavaren äger bestämma vilka som skola gravsättas inom
gravplatsen; dock må upplåtaren vägra gravsättning, när det är
uppenbart att framställning därom icke överensstämmer med tidigare
gravrättsinnehavares önskan eller står i strid med pietetens krav. Äro
flera gravrättsinnehavare, och kunna de ej enas, bestämmer upplåtaren
angående gravsättningen. Därvid skall, därest de olika meningarna ej
kunna sammanjämkas, företräde givas enligt reglerna om arvsrätt, med
beaktande dock av att barn har företräde framför barnbarn, föräldrar
före syskon och syskon före syskons barn samt att plats i regel bör
beredas för makar tillsamman. Vid lika rätt enligt vad nu sagts så ock
eljest, när särskilda skäl äro därtill, må beaktas såväl närmare
personlig anknytning till dem som senast gravsatts inom gravplatsen
eller till orten som ock andra särskilda förhållanden; i annat fall
skall, vid lika rätt enligt vad nyss sagts, den som först avlider hava
företräde.
Gravöppning må äga rum endast genom upplåtarens försorg.
10 § Gravplats skall av gravrättsinnehavaren hållas i ordnat och
värdigt skick
Råder å gravplats uppenbar vanvård och avhjälpes den ej inom ett år
efter det upplåtaren förelagt gravrättsinnehavaren att sätta grav
platsen i stånd, äger upplåtaren förklara gravrätten förverkad. Före
läggande som nu sagts skall innefatta erinran om den sålunda stadgade
påföljden. Är gravrättsinnehavaren ej känd eller vet man ej var han
finnes, skall föreläggandet införas i Post- och Inrikes Tidningar och
ortstidning; angivna tid av ett år skall i sådant fall räknas från
den dag då kungörandet har skett.
Gravrätt må ej förklaras förverkad, om myndighet är ansvarig för grav
platsens vård och underhåll. Lag (1977:697).
11 § Om allmän begravningsplats helt eller delvis nedlägges eller
gravrättens bibehållande skulle medföra synnerligt men för
begravningsplatsens ändamålsenliga ordnande och skötsel, äger
länsstyrelsen, ändå att sådant fall ej är för handen som kan medföra
förverkande enligt vad i 10 § är stadgat, förordna att gravrätten
skall överflyttas till annan plats eller, om det ej kan ske eller
gravrättens bibehållande ej begäres av någon rättsinnehavare, att
rätten skall upphöra.
12 § Gravrätt medför även rätt att förse grav med gravvård, därest det
ej strider mot vad som är avsett att gälla för den del av begravnings
platsen varom är fråga. Beträffande gravvårds utseende och
beskaffenhet samt övriga anordningar på gravplatsen skall iakttagas,
vad upplåtaren föreskriver. Upplåtaren må dock icke meddela andra
föreskrifter i dessa hänseenden än som påkallas för att tillgodose en
god gravkultur.
Sedan gravvård blivit uppsatt, får den ej utan medgivande av
upplåtaren bortföras. Sådant medgivande må ej lämnas, med mindre
säkerhet vunnits för att icke med gravvården förfares på ovärdigt
sätt.
Har gravrätt upphört, skall om bortförande av gravvård eller annan
gravöverbyggnad gälla vad i andra stycket är stadgat. Vad som ej är
bortfört inom sex månader efter gravrättens upphörande eller, om tvist
uppkommit om anordningens bortförande, inom samma tid efter tvistens
slutliga avgörande tillfaller upplåtaren. Vill denne från gravplatsen
bortföra anordning av konstnärligt eller kulturhistoriskt värde eller
eljest av beskaffenhet att böra för framtiden bibehållas, skall den
åter uppställas inom begravningsplatsen eller eljest å lämplig därtill
avsedd plats; och skall beträffande sådant föremål jämväl iakttagas
vad därom är särskilt stadgat. Bortföres eljest gravvård eller annan
gravöverbyggnad, skall tillses att med densamma icke förfares på
ovärdigt sätt.
13 § Gravrätt må ej pantsättas eller utmätas. Detsamma skall gälla
beträffande gravvård eller annan gravöverbyggnad på allmän eller
enskild begravningsplats, så ock i fråga om rätt till gravplats, som
upplåtits inom enskild begravningsplats.
14 § Regeringen äger för särskilt fall förordna, att bestämmelserna i
6-12 §§ skola helt eller delvis vara tillämpliga å gravplatser inom
enskild begravningsplats. Lag (1980:127).
Särskilda bestämmelser
15 § Underlåter innehavare av begravningsplats att fullgöra sina
åligganden enligt denna lag eller med stöd därav meddelade
bestämmelser, äger länsstyrelsen vid vite förelägga honom att vidtaga
erforderlig rättelse.
Har gravrättsinnehavare försett grav med gravvård eller annan
anordning i strid med vad upplåtaren föreskrivit, får länsstyrelsen,
om det finns skäl till det, vid vite förelägga gravrättsinnehavaren
att ta bort anordningen. Sådant föreläggande får även eljest meddelas,
när det finns synnerliga skäl till det. Efterkoms ej vites
föreläggande, får tingsrätten meddela handräckning för anordningens
borttagande. I fråga om sådan handräckning finns bestämmelser i 17 §
handräckningslagen (1981:847). Lag (1981:858).
16 § I beslut av myndighet, som förvaltar allmän begravningsplats, må
den som beslutet rör söka ändring, om myndigheten
vägrat att upplåta gravrätt eller förnya upplåtelse av gravrätt enligt
7 §,
meddelat beslut i fråga om övergång eller överlåtelse av rätt enligt
8 § eller angående gravsättning enligt 9 §,
förklarat gravrätt förverkad enligt 10 §,
meddelat beslut angående gravvård eller annan anordning å grav enligt
12 § eller
eljest meddelat beslut om användning av gravplats.
Ändring i myndighetens beslut sökes genom besvär hos länsstyrelsen.
17 § Talan mot länsstyrelses beslut enligt 11 eller 16 § föres hos
kammarrätten genom besvär. I samma ordning föres talan mot sådant beslut
enligt 15 § som ej avser föreläggande för kommun med stöd av första
stycket.
I övrigt föres talan mot länsstyrelses beslut enligt denna lag hos
regeringen genom besvär. Lag (1980:127).
18 § Angående krematorium och eldbegängelse samt förfarandet med aska
efter eldbegängelse gäller vad regeringen förordnar. Lag (1980:127).
19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om transport av stoft efter avlidna till eller från
Sverige. Lag (1980:127).
Övergångsbestämmelser
1990:1144
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 2 kap. 2 § den 1 januari 1993
och i övrigt den 1 april 1991.
2. Genom den nya lagen upphävs
-- lagen (1957:585) om jordfästning m. m.,
-- lagen (1963:537) om gravrätt m. m. och
-- begravningskungörelsen (1963:540).
3. Tillstånd att anordna enskild begravningsplats som har meddelats av
regeringen enligt äldre föreskrifter gäller fortfarande. Detsamma gäller
tillstånd till framtida gravsättning inom en sådan begravningsplats.
Frågor om och på vilka villkor som ytterligare gravsättning får ske inom
begravningsplatsen prövas efter den nya lagens ikraftträdande av
länsstyrelsen.
I fråga om överklagande av länsstyrelsens beslut gäller föreskrifterna i
9 kap. 9 §.
4. Tillstånd för en enskild person, enskild sammanslutning eller
stiftelse att anlägga krematorium som har meddelats av regeringen enligt
äldre föreskrifter gäller fortfarande.
För ett sådant krematorium skall det finnas en föreståndare. Vid
tillämpningen av den nya lagen skall med krematoriemyndigheten därvid
avses föreståndaren.
5. Vad som före den nya lagens ikraftträdande kan ha blivit förordnat
vid upplåtelse av gravrätt eller genom senare skriftligt förordnande i
fråga om övergång av gravrätt vid gravrättsinnehavarens död skall gälla
utan hinder av vad som följer av 7 kap. 15 §.
6. Den nya lagen innebär inte någon inskränkning i den rätt som kan
tillkomma en innehavare av gravplats i kyrka enligt äldre författningar.
7. I fråga om förvaltning av medel, som har betalats in för vård och
underhåll av gravplats innan lagen (1963:537) om gravrätt m. m. trädde i
kraft den 1 januari 1964, skall övergångsbestämmelserna till den lagen
fortfarande tillämpas.
8. Äldre föreskrifter skall fortfarande tillämpas i fråga om
överklagande av beslut som har meddelats före den nya lagens
ikraftträdande. | null | null |
1963:538 | null | 1,963 | null | 1957:585 | null |
1963:540 | Begravningskungörelse (1963:540) | 1,963 | Om begravningsplatser
Anordnande m. m.
1 § Ansökan om att anordna enskild begravningsplats skall ges in till
länsstyrelsen, som med eget yttrande skall överlämna ärendet till
regeringen. Förordning (1988:1195).
2 § har upphävts genom förordning (1988:1195).
Gravkarta och gravbok
3 § Innehavare av allmän begravningsplats skall över denna låta upprätta
gravkarta, upptagande samtliga gravplatser och gravar med särskilt
nummer för varje grav.
Vidare skall innehavaren av begravningsplatsen låta upprätta gravbok,
upptagande numren på samtliga gravplatser och gravar enligt gravkartan
samt för varje gravplats namn, yrke och adress beträffande den eller de
personer, till vilka gravplatsen upplåtits samt tiden för upplåtelsen.
Där så kan ske bör även senare gravrättsinnehavares namn, yrke och
adress upptagas i gravboken. Efter gravsättning skall utan dröjsmål i
gravboken införas namn, yrke, födelsetid och födelsenummer, dödsdag och
hemort vid dödsfallet för den gravsatte, tiden för gravsättningen samt
stoftets eller askans läge inom gravplatsen. I gravboken skall jämväl
antecknas beslut om förverkande av gravrätt.
Vid upprättande av gravkarta och gravbok skola, så fullständigt som
möjligt, även äldre gravplatser och gravar upptagas.
Gravbrev
4 § Gravbrev utfärdas av innehavaren av begravningsplatsen eller den han
förordnar. I gravbrevet skall angivas namnet på den, till vilken
upplåtelsen sker, nummer på gravplatsen eller graven, tiden för
upplåtelsen och villkor därför.
Reglemente m.m.
5 § Innehavare av allmän begravningsplats bör upprätta reglemente,
upptagande bestämmelser om ordningen inom begravningsplatsen och
gravplatserna, villkor för upplåtelsen av gravrätt och för övertagande
av vård av gravplats samt föreskrifter om gravvård och andra anordningar
på gravplats.
Oavsett om bestämmelser upptagits i gravbrev eller reglemente angående
gravvård eller annan anordning på gravplats eller grav, äger innehavaren
av begravningsplatsen påfordra att förslag därom underställes denne för
godkännande, innan sådan anordning kommer till stånd.
Om gravar
6 § En kistgrav skall vara så djup att en kista som sätts ner i graven
täcks av ett jordlager på minst en meter över kistans högsta del,
gravkulle oräknad. Förordning (1981:554).
7 § I kistgrav må ej stoft ånyo nedsättas, innan så lång tid förflutit
från det stoft senast nedsattes där, att de mjuka delarna kunna antagas
hava fullständigt förmultnat, och i intet fall tidigare än efter femton
år.
Med iakttagande av de försiktighetsmått som miljö- och
hälsoskyddsnämnden föreskriver må stoft nedsättas efter kortare tid än i
första stycket sägs, därest gravrättsinnehavaren så önskar och det kan
ske utan olägenhet. Förordning (1983:632).
8 § Bestämmelserna i 7 § gäller inte om utrymmet ovanför den tidigare
nedsatta kistan är tillräckligt för att ytterligare en kista skall kunna
sättas ner i graven med iakttagande av vad som föreskrivs i 6 §.
Förordning (1981:554).
9 § I kyrka, gravkor eller annat särskilt anordnat gravrum må stoft icke
nedsättas med mindre stoftet på lämpligt sätt balsamerats samt de
ytterligare åtgärder vidtagits, som miljö- och hälsoskyddsnämnden må
föreskriva.
Nedsättning av stoft i kyrka, där gudstjänst brukar hållas, eller i
gravkor, som står i omedelbar förbindelse med sådan kyrka, må ske
allenast efter domkapitlets medgivande. Vid sådan nedsättning skall
stoftet vara inneslutet i en lufttät metallkista. Förordning (1983:632).
Om krematorium
10 § En enskild person, enskild sammanslutning eller stiftelse får inte
anlägga krematorium utan regeringens tillstånd. Förordning (1988:1195).
11 § Krematorium må ej utan länsstyrelsens tillstånd överlåtas eller
tagas i bruk för annat ändamål än såsom krematorium.
12 § För krematorium skall finnas föreståndare.
Krematorium skall så underhållas och skötas att sanitär olägenhet ej
uppstår.
13 § Vid krematorium skall föras eldbegängelsejournal, i vilken under
löpande nummerföljd skola antecknas de avlidnas fullständiga för och
tillnamn, yrke eller titel, födelsetid och födelsenummer, dödsdag,
hemort vid dödsfallet, dag för utfärdande av intyg för eldbegängelse,
dag för eldbegängelsen samt dag för gravsättning av askan på
begravningsplats, som är belägen invid krematoriet, eller när och till
vem askan översänts eller utlämnats.
Om gravsättning och eldbegängelse
Dödsbevis
14 § 1 mom. Vid dödsfall som inträffar här i riket
skall intyg av läkare om dödsorsak (dödsbevis) lämnas till
pastorsämbetet i den församling där dödsfallet skall antecknas. Läkare
får ej utfärda dödsbevis för make, förälder, barn eller syskon eller
annan honom närstående.
Dödsbevis lämnas så snart det kan ske
av sjukvårdsinrättning, om den avlidne vårdades på inrättningen vid
dödsfallet,
av den som enligt 31 § folkbokföringsförordningen anmäler dödsfall till
pastorsämbete, om läkare i annat fall vårdat den avlidne för den sjukdom
varav han avlidit eller biträtt vid förlossning varunder moder eller
barn avlidit eller efter undersökning av den döda kroppen kunnat
konstatera den sannolika dödsorsaken och ej funnit anledning till
antagande att döden orsakats av annan person och ej heller eljest funnit
skäl föreligga för en fullständigare undersökning av den döda kroppen,
i övriga fall av polismyndigheten i den ort där dödsfallet inträffat.
Har dödsbevis ej inkommit till pastorsämbetet inom en vecka efter
anmälan om dödsfallet, skall pastorsämbetet sända underrättelse om
dödsfallet till polismyndigheten i den ort där dödsfallet inträffat.
Polismyndigheten har då att införskaffa dödsbevis. Förordning
(1975:1006).
2 mom. Dödsbevis skall innehålla:
1. uppgift huruvida och av vem dödsorsaksundersökning eller obduktion av
den döda kroppen utförts;
2. uttalande om dödsorsaken med angivande av de omständigheter å vilka
uttalandet grundas eller, då dödsorsaken icke kunnat fastställas,
uttalande angående läkarens uppfattning om denna med angivande av de
omständigheter å vilka uppfattningen grundas; samt
3. uttalande huruvida anledning finnes till antagande, att döden
orsakats av annan person, eller huruvida skäl eljest är för handen att
företaga en fullständigare undersökning av den döda kroppen.
Det ankommer på socialstyrelsen att efter samråd med statistiska
centralbyrån och riksskatteverket bestämma vad dödsbevis i övrigt skall
innehålla samt fastställa formulär till dödsbevis. Förordning
(1975:1006).
3 mom. Innan läkare utfärdar dödsbevis, skall han undersöka den döda
kroppen för att fastställa dödsorsaken. Sådan undersökning får dock
underlåtas, om läkaren vårdat den döde för den sjukdom varav han avlidit
eller biträtt vid förlossning, varunder modern eller barnet avlidit, och
läkaren anser sig på sannolika skäl kunna fastställa dödsorsaken.
Socialstyrelsen meddelar efter samråd med rikspolisstyrelsen
föreskrifter för sådan undersökning som dödsbevis skall grundas på.
4 mom. Dödsbevis skall av läkaren utan dröjsmål tillhandahållas den som
enligt 1 mom. andra stycket skall lämna sådant bevis till pastorsämbete.
5 mom. Pastorsämbetet skall snarast möjligt sända mottagna dödsbevis
till statistiska centralbyrån. Förordning (1970:317).
Gravsättning och eldbegängelse av stoftet efter avliden
15 § Gravsättning eller eldbegängelse av stoftet efter den som avlidit
här i riket får icke företagas utan att dödsbevis företetts för
pastorsämbetet.
Finnes icke anledning till antagande att döden orsakats av annan person
och ej heller eljest skäl att företaga en fullständigare undersökning av
den döda kroppen, får gravsättning eller eldbegängelse ske utan vidare
prövning. Förordning (1970:317).
16 § Finner pastorsämbete till vilket anmälan om dödsfall gjorts på
grund av innehållet i avlämnat dödsbevis eller eljest, att det kan
antagas att döden orsakats av annan person eller att skäl eljest är för
handen att företaga en fullständigare undersökning av den döda kroppen,
skall pastorsämbetet härom omedelbart skriftligen underrätta
polismyndigheten i den ort, där dödsfallet inträffat, och, om dödsfallet
ej anmälts till pastorsämbetet i den församling där det skall antecknas,
jämväl detta pastorsämbete. Vid underrättelsen till polismyndigheten
skall fogas avlämnat dödsbevis.
I fall som avses i första stycket skall polismyndigheten pröva frågan om
tillstånd till gravsättning eller eldbegängelse. Föreligga skäl därtill,
skall polismyndigheten föranstalta om en fullständigare undersökning av
den döda kroppen.
Tillstånd till gravsättning eller eldbegängelse skall meddelas så snart
ske kan. Besked om tillståndet och i ärendet ingivet dödsbevis skola
översändas till det pastorsämbete, till vilket anmälan om dödsfallet
gjorts. Förordning (1970:317).
17 § har upphört att gälla genom förordning (1970:317).
18 § Kan enligt 15 § gravsättning eller eldbegängelse ske utan vidare
prövning eller har tillstånd meddelats jämlikt 16 §, skall pastorsämbete
till vilket anmälan om dödsfallet gjorts på begäran omedelbart utfärda
intyg om att gravsättning eller eldbegängelse får äga rum. Om stoftet
skall föras ut ur landet gäller i stället bestämmelserna om passersedel
i 37 och 38 §§.
När pastorsämbete i annan församling än den där dödsfallet skall
antecknas mottagit besked om tillstånd till gravsättning eller
eldbegängelse eller utfärdat intyg eller passersedel som i första
stycket sägs, skall ämbetet ofördröjligen lämna underrättelse därom till
pastorsämbetet i den församling där dödsfallet skall antecknas. Vid
underrättelsen skall fogas avlämnat dödsbevis.
Intyg för gravsättning eller eldbegängelse utfärdas enligt formulär, som
fastställes av riksskatteverket. Förordning (1982:519).
19 § När stoftet efter en person som avlidit utomlands har förts in i
landet, skall den som ombesörjer begravningen underrätta pastorsämbetet
i den församling där dödsfallet skall antecknas. Förordning (1981:554).
20 § Gravsättning eller eldbegängelse av stoftet efter den som har
avlidit utomlands får inte ske utan tillstånd av polismyndigheten på den
ort där gravsättningen eller eldbegängelsen skall äga rum.
Vid ansökan om tillstånd enligt första stycket skall bifogas ett intyg
om dödsfallet av behörig myndighet eller behörig läkare i det land där
dödsfallet har inträffat. Intyget skall innehålla uppgift om dödsdagen
och såvitt möjligt om dödsorsaken. Förordning (1982:519).
21 § Om stoftet efter en person som har avlidit här i landet skall föras
ut ur landet, skall passersedel avlämnas till tullmyndigheten i
utförselorten. Tullmyndigheten skall på en kopia av passersedeln göra en
anteckning om utförseln och omedelbart återsända kopian till den som har
utfärdat passersedeln. Har passersedeln utfärdats av någon annan än
pastorsämbetet i den församling där dödsfallet skall antecknas, skall
utfärdaren vidarebefordra kopian till det pastorsämbetet. Förordning
(1982:519).
22 § Innan gravsättning sker av stoftet efter avliden person, skall den
som förvaltar begravningsplatsen övertyga sig om att hinder för
gravsättningen icke föreligger. Förvaltas begravningsplatsen icke av
kyrkorådet i den församling där dödsfallet skall antecknas, må krävas
att intyg för gravsättning företes.
Innan nedsättning sker enligt 9 §, skall för den som förvaltar kyrkan
eller begravningsplatsen företes intyg av läkare, att stoftet
balsamerats, ävensom bevis att av miljö- och hälsoskyddsnämnden
föreskrivna åtgärder vidtagits.
Då gravsättning skett, åligger det den som förvaltar begravningsplatsen
att skyndsamt göra anmälan om gravsättningen till pastorsämbetet i den
församling, där dödsfallet skall antecknas. Förordning (1983:632).
23 § Eldbegängelse må ske endast i krematorium.
Innan eldbegängelse må äga rum, skall intyg för eldbegängelse hava
överlämnats till föreståndaren för krematoriet.
Senast en vecka efter eldbegängelsen skall föreståndaren genom utdrag av
eldbegängelsejournalen underrätta pastorsämbetet i den församling, där
dödsfallet skall antecknas, om eldbegängelsen. Förordning (1967:619).
23 a § Gravsättning eller eldbegängelse av dödfödd som avlidit före
tjugoåttonde havandeskapsveckan får ske utan intyg för gravsättning
eller eldbegängelse, om läkarintyg om dödsfallet företes för den som
förvaltar begravningsplatsen eller föreståndaren för krematoriet.
Förordning (1982:519).
24 § Har gravsättning eller eldbegängelse icke skett inom två månader
efter dödsfallet, skall pastorsämbetet i den församling, där dödsfallet
skall antecknas, verkställa utredning om anledningen till dröjsmålet.
Pastorsämbetet i annan församling samt polismyndighet äro skyldiga att
biträda härvid.
Förfarandet med aska efter eldbegängelse
25 § 1 mom. Inom ett år efter eldbegängelse skall
askan gravsättas genom att nedsättas i grav eller läggas i urna, som
tillslutes och, om den ej är fast förenad med underlaget, insättes i
förvaringsrum, vilket hålles stängt.
Urna för förvaring av avlidens aska skall vara av material och typ som
godkännes av innehavaren av begravningsplatsen.
2 mom. Askan må i stället för att gravsättas som i
första momentet sägs nedgrävas eller utströs inom minneslund eller efter
tillstånd av länsstyrelsen utströs på plats, som ej är begravningsplats.
Meddelande av tillstånd, som i nästföregående stycke sägs, ankommer på
länsstyrelsen i det län, där askan avses skola utströs. Ansökan om
tillstånd skall ingivas till länsstyrelsen av den som i egenskap av
anhörig eller närstående eller eljest ombesörjer begravningen. Tillstånd
må lämnas allenast om länsstyrelsen finner, att den tillämnade platsen
för utströendet ägnar sig härför samt att med askan uppenbarligen kommer
att förfaras på ett pietetsfullt sätt. I beslutet skall angivas lämplig
tid, inom vilken sökanden skall hava att till länsstyrelsen inkomma med
intyg om att med askan förfarits i enlighet med tillståndet, ävensom de
ytterligare villkor, som länsstyrelsen finner erforderliga.
26 § Aska skall i avvaktan på gravsättning, nedgrävning eller utströende
förvaras i tillsluten urna i krematorium.
Aska må utlämnas till enskild allenast för överbringande till
begravningsplats, som ej är belägen vid krematoriet, eller till annat
krematorium eller för utströende annorstädes än på begravningsplats
eller för askans utförande ur riket. Innan aska utlämnas för att utströs
annorstädes än på begravningsplats, skall bevis företes om att tillstånd
enligt 25 § 2 mom. beviljats.
27 § Har aska utlämnats för att inom riket gravsättas, nedgrävas eller
utströs på begravningsplats eller för att lämnas i förvar i annat
krematorium, åligger det föreståndaren för det krematorium, där
eldbegängelsen skett, att omedelbart översända utdrag av
eldbegängelsejournalen rörande den avlidne till den som förvaltar
begravningsplatsen eller till föreståndaren för det krematorium, där
askan skall lämnas i förvar. Den som mottagit sådan underrättelse har
att draga försorg om att askan så snart ske kan blir behörigen gravsatt,
nedgrävd eller utströdd eller lämnad till förvaring.
Skall aska efter den som undergått eldbegängelse här i riket utföras ur
riket, åligger det föreståndaren för krematoriet att tillhandahålla den
till vilken askan utlämnas utdrag av journalen rörande den avlidne.
Askan må icke utföras ur riket med mindre nämnda utdrag avlämnas till
tullmyndigheten i utförselorten. Det åligger tullmyndigheten att
omedelbart översända utdraget, försett med anteckning om utförseln, till
den krematorieföre ståndare som tillhandahållit det. Om mottagandet
skall föreståndaren underrätta pastorsämbetet i den församling, där
dödsfallet skall antecknas. Förordning (1967:619).
28 § Har aska efter avliden som undergått eldbegängelse införts i riket,
åligger det den som ombesörjer begravningen att om införandet underrätta
pastorsämbetet i den församling där dödsfallet skall antecknas.
Vad i 25-27 §§ stadgas skall i tillämpliga delar gälla beträffande aska,
som införts i riket. Förordning (1967:619).
29 § Då gravsättning, nedgrävning eller utströende av aska skett på
begravningsplats, åligger det den som förvaltar begravningsplatsen att
skyndsamt göra anmälan om åtgärden till pastorsämbetet i den församling,
där dödsfallet skall antecknas. Pastorsämbete som nu sagts skall ock av
länsstyrelse skyndsamt underrättas om att till länsstyrelsen inkommit
sådant intyg som avses i 25 § 2 mom. Förordning (1967:619).
30 § Har aska under ett år förvarats i krematorium, skall föreståndaren
för krematoriet anmana den som lämnat askan i krematoriets förvar att
inom två månader efter det han erhållit del av anmaningen draga försorg
om att med askan förfares så som sägs i 25 §.
Efterkommes icke föreståndarens anmaning eller kan den som lämnat askan
i förvar icke inom två månader anträffas för delgivning av anmaningen,
har föreståndaren att själv föranstalta om gravsättning av askan i
tillsluten urna.
Flyttning av gravsatt stoft eller aska
31 § Stoft som har gravsatts på en allmän begravningsplats får inte tas
upp utan tillstånd av den som förvaltar begravningsplatsen. Innan
tillstånd meddelas, skall miljö- och hälsoskyddsnämnden höras.
Stoft som har gravsatts på en enskild begravningsplats får inte tas upp
utan tillstånd av länsstyrelsen, som i ärendet skall höra miljö- och
hälsoskyddsnämnden och den som förvaltar begravningsplatsen.
Tillstånd till upptagning av gravsatt stoft får meddelas endast om det
föreligger särskilda skäl. Förordning (1983:632).
32 § För flyttning av gravsatt aska fordras tillstånd, om flyttningen
skall ske inom eller från en allmän begravningsplats, av den som
förvaltar begravningsplatsen och i annat fall av länsstyrelsen. Sådant
tillstånd får meddelas endast om det föreligger särskilda skäl. Innan
länsstyrelsen meddelar tillstånd, skall den som förvaltar
begravningsplatsen höras.
Då gravrätten har upphört, får den som förvaltar begravningsplatsen
flytta urnor som finns inom området till sådant djup att marken på nytt
kan tas i anspråk för gravsättning. Förordning (1980:423).
33 § Talan mot beslut av den som förvaltar allmän begravningsplats i
ärende enligt 31 eller 32 § föres hos länsstyrelsen genom besvär.
Förordning (1969:682).
Transport av stoft efter avlidna från Sverige
34 § En kista som används för transport av stoftet efter en avliden från
Sverige skall vara ogenomtränglig för fukt och invändigt innehålla ett
absorberande material. Kistan kan bestå, antingen av en yttre träkista
med minst två centimeter tjocka sidor och en inre kista av zink eller
något annat självförstörande material, eller av en träkista med minst
tre centimeter tjocka sidor, invändigt klädd med zink eller något annat
självförstörande material.
Om dödsfallet har orsakats av en smittsam sjukdom, skall kroppen vara
klädd i en svepning indränkt med antiseptisk lösning.
En kista som transporteras med flyg skall vara försedd med en
reningsanordning för att utjämna trycket eller, om en sådan saknas, vara
så hållbar att den kan motstå den tryckförändring som kan uppkomma under
transporten. Förordning (1982:519).
35 § En kista som transporteras med vanlig frakt skall förpackas så, att
det inte framgår att transporten avser en kista. På förpackningen skall
anges att den skall hanteras med varsamhet. Förordning (1982:519).
36 § Ansökan om passersedel som krävs enligt 21 § görs hos det
pastorsämbete till vilket anmälan om dödsfallet har gjorts. Förordning
(1982:519).
37 § Pastorsämbetet skall utfärda passersedel, om
1. gravsättning eller eldbegängelse enligt 15 § kan ske utan vidare
prövning eller tillstånd har meddelats enligt 16 §, samt
2. pastorsämbetet erhållit intyg från begravningsentreprenör om att
föreskrifterna i 34 och 35 §§ är uppfyllda och om att kistan inte
innehåller något annat än stoftet och sådana personliga tillhörigheter
som skall begravas eller brännas tillsammans med det.
Passersedel utfärdas enligt formulär som fastställs av riksskatteverket.
Den skall avfattas på svenska och engelska eller svenska och franska.
Förordning (1982:519).
38 § Vid transport av stoft efter en avliden till Danmark, Finland,
Island eller Norge gäller 34-37 §§ med följande avvikelser.
Bestämmelserna i 34 § tillämpas endast om det krävs av den som
ombesörjer transporten eller om dödsfallet har orsakats av en smittsam
sjukdom och läkare föreskriver att bestämmelserna skall iakttas. Vid
alla transporter krävs dock att kistan är tät och tillräckligt solid.
Bestämmelserna i 37 § första stycket 2 skall inte tillämpas. Inte heller
behöver passersedeln avfattas på något annat språk än svenska.
Förordning (1982:519).
Särskilda bestämmelser
39 § Under tid då riket är indraget i krig må gravsättning eller
eldbegängelse av stoftet efter person, vars död orsakats av krigsåtgärd
eller smittsam sjukdom, företagas utan iakttagande av bestämmelserna i
denna kungörelse.
40 § Det åligger miljö- och hälsoskyddsnämnden att tillse, att
verksamheten vid begravningsplats och krematorium utövas på ett från
hälsoskyddssynpunkt tillfredsställande sätt. Förordning (1983:632).
Övergångsbestämmelser
1990:1144
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 2 kap. 2 § den 1 januari 1993
och i övrigt den 1 april 1991.
2. Genom den nya lagen upphävs
-- lagen (1957:585) om jordfästning m. m.,
-- lagen (1963:537) om gravrätt m. m. och
-- begravningskungörelsen (1963:540).
3. Tillstånd att anordna enskild begravningsplats som har meddelats av
regeringen enligt äldre föreskrifter gäller fortfarande. Detsamma gäller
tillstånd till framtida gravsättning inom en sådan begravningsplats.
Frågor om och på vilka villkor som ytterligare gravsättning får ske inom
begravningsplatsen prövas efter den nya lagens ikraftträdande av
länsstyrelsen.
I fråga om överklagande av länsstyrelsens beslut gäller föreskrifterna i
9 kap. 9 §.
4. Tillstånd för en enskild person, enskild sammanslutning eller
stiftelse att anlägga krematorium som har meddelats av regeringen enligt
äldre föreskrifter gäller fortfarande.
För ett sådant krematorium skall det finnas en föreståndare. Vid
tillämpningen av den nya lagen skall med krematoriemyndigheten därvid
avses föreståndaren.
5. Vad som före den nya lagens ikraftträdande kan ha blivit förordnat
vid upplåtelse av gravrätt eller genom senare skriftligt förordnande i
fråga om övergång av gravrätt vid gravrättsinnehavarens död skall gälla
utan hinder av vad som följer av 7 kap. 15 §.
6. Den nya lagen innebär inte någon inskränkning i den rätt som kan
tillkomma en innehavare av gravplats i kyrka enligt äldre författningar.
7. I fråga om förvaltning av medel, som har betalats in för vård och
underhåll av gravplats innan lagen (1963:537) om gravrätt m. m. trädde i
kraft den 1 januari 1964, skall övergångsbestämmelserna till den lagen
fortfarande tillämpas.
8. Äldre föreskrifter skall fortfarande tillämpas i fråga om
överklagande av beslut som har meddelats före den nya lagens
ikraftträdande. | null | null |
1963:57 | null | 1,963 | null | 1962:392 | null |
1963:58 | null | 1,963 | null | 1962:382 | null |
1963:580 | Brev (1963:580) till Sveriges Advokatsamfund angående fastställelse å stadgar för advokatsamfundet | 1,963 | Ändamål och organisation
1 § Sveriges advokatsamfund utgör det allmänna advokatsamfund,
varom förmäles i 8 kap. 1 § rättegångsbalken.
Samfundet har till ändamål
att till främjande av god rättsvård upprätthålla en
rättrådig och yrkesskicklig advokatkår,
att följa rättsutvecklingen och verka för att samfundets
erfarenhet kommer denna till godo,
att tillvarataga advokaternas allmänna yrkesintressen samt
att verka för sammanhållning och samförstånd mellan
advokaterna.
Advokat är den som är ledamot av samfundet.
2 § Ledamöternas rätt att deltaga i handhavandet av samfundets
gemensamma angelägenheter utövas genom fullmäktige, valda av
ledamöterna och kallade Sveriges advokatsamfunds fullmäktige.
Årligen hålles ett ordinarie fullmäktigemöte.
Fullmäktige väljer styrelse för samfundet, kallad Sveriges
advokatsamfunds styrelse, ävensom ledamöter av en nämnd,
kallad Sveriges advokatsamfunds disciplinnämnd.
Samfundet är indelat i avdelningar, var och en med sin styrelse.
Ledamöternas rätt att deltaga i handhavandet av avdelnings
särskilda angelägenheter utövas å avdelningsmöte.
Om allmänt advokatmöte är stadgat i 25 §. Beslut (1982:415).
Om antagande av ledamot
3 § Till ledamot av advokatsamfundet får endast den antas
som
1. har hemvist i Sverige eller i en annan stat inom
Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet eller i Schweiz,
2. har avlagt de kunskapsprov som är föreskrivna för
behörighet till domarämbete,
3. under minst tre år efter ovannämnda kunskapsprov på
tillfredsställande sätt utövat praktisk kvalificerad
juridisk verksamhet, varvid han eller hon skall ha ägnat
sig åt att yrkesmässigt tillhandagå allmänheten i
rättsliga angelägenheter antingen som anställd hos advokat
eller för egen räkning,
4. vid tiden för ansökningens prövning tillhandagår
allmänheten på sätt som avses i 3,
5. har med godkänt examensresultat genomgått av samfundet
särskilt anordnad utbildning,
6. har gjort sig känd för redbarhet, och
7. även i övrigt bedöms lämplig att utöva
advokatverksamhet.
Samfundets styrelse får med hänsyn till föreliggande
särskilda omständigheter medge undantag såvitt gäller
första stycket 1, 3, 4 och 5. Detsamma gäller första
stycket 2 beträffande den som är auktoriserad som advokat
i en annan stat i enlighet med där gällande bestämmelser.
Undantag från treårskravet i första stycket 3 får avse
högst ett år. Ytterligare undantag får medges endast om
synnerliga skäl föreligger.
Den som har genomgått en utbildning som krävs för att bli
advokat i en stat inom Europeiska unionen eller Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz och som i
Sverige genomgått ett prov som visar att han har
tillräckliga kunskaper om den svenska rättsordningen,
skall anses uppfylla kraven enligt första stycket 2, 3 och
5. Provet skall vara anpassat till den sökandes utbildning
och yrkeserfarenhet. Även den som registrerats enligt 4 a §
och som därefter under minst tre år bedrivit faktisk och
regelbunden advokatverksamhet i Sverige skall, under
förutsättning antingen att verksamheten huvudsakligen
omfattat svensk rätt eller att, om verksamheten inte
huvudsakligen omfattat svensk rätt, den registrerade på
annat sätt har förvärvat tillräckliga kunskaper och
erfarenheter för att antas till ledamot i samfundet, anses
uppfylla kraven enligt första stycket 2, 3 och 5.
Den som har blivit auktoriserad som advokat i Danmark,
Finland, Island eller Norge i enlighet med där gällande
bestämmelser och som därefter under minst tre år på ett
tillfredsställande sätt har tjänstgjort som biträdande
jurist på advokatbyrå i Sverige skall anses uppfylla
kraven enligt första stycket 2-7.
Den som är försatt i konkurs eller har förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken får inte antas till ledamot.
Inte heller får den antas till ledamot som enligt 3 §
lagen (1985:354) om förbud mot juridiskt eller ekonomiskt
biträde i vissa fall är förbjuden att lämna juridiskt
eller ekonomiskt biträde.
Lagfaren domare i eller befattningshavare vid domstol
eller allmän åklagare eller kronofogde får inte antas till
ledamot.
Den som är anställd i stats eller kommuns tjänst i annan
befattning än som sägs i föregående stycke eller hos annan
enskild än advokat får inte antas till ledamot såvida inte
styrelsen medger undantag. Vad som nu sagts gäller dock
inte den som är anställd hos ledamot av
advokatorganisation inom Europeiska unionen eller
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i
Schweiz. Beslut (2010:1126).
4 § Ansökan om inträde i samfundet prövas av samfundets styrelse.
Vid ansökningen skola fogas de handlingar, vilka sökanden med
hänsyn till bestämmelserna i 3 § önskar åberopa.
Styrelsen inhämtar utlåtande över ansökningen från styrelsen för
den avdelning och beträffande utländsk sökande från den utländska
advokatorganisation inom vars områden sökanden utövat eller
utövar verksamhet, samt de ytterligare upplysningar som den anser
erforderliga.
Avslås ansökan om inträde, skall beslutet angiva de skäl, varå
beslutet grundas. Beslut (1993:1597).
4 a § Den som är auktoriserad som advokat i en annan stat inom
Europeiska unionen och utövar stadigvarande advokatverksamhet i
Sverige under sitt hemlands titel, skall vara registrerad hos
advokatsamfundet.
Ansökan om registrering prövas av samfundets styrelse. Till
ansökningen skall fogas de handlingar som styrelsen föreskriver
eller som sökanden annars vill åberopa.
I ett avslag på en ansökan om registrering skall skälen för
beslutet anges.
Bestämmelserna i dessa stadgar om ledamot av samfundet
tillämpas också på den som registrerats enligt första stycket.
Bestämmelserna i denna paragraf gäller också för den som till
följd av föreskrift enligt 8 kap. 11 § rättegångsbalken är
skyldig att registrera sig hos samfundet. Beslut (2000:739).
4 b § I fall som avses i 3 § tredje stycket skall mottagandet
av en ansökan bekräftas inom en månad samt sökanden underrättas
för det fall nödvändiga handlingar skulle saknas. En ansökan
skall behandlas och ett motiverat beslut fattas så snart som
möjligt och senast inom fyra månader från det att en
fullständig ansökan inkommit. Beslut (2007:705).
4 c § För att underlätta för en sökande som vill antas som
ledamot i en advokatorganisation inom Europeiska unionen,
Europeiska samarbetsområdet eller i Schweiz, skall
Advokatsamfundet samarbeta med den behöriga organisationen i
den andra staten. De upplysningar som utväxlas inom ramen för
ansökningsförfarandet, skall behandlas konfidentiellt.
Beslut (2007:705).
Om styrelse
5 § Samfundets styrelse består av ordförande, vice
ordförande och 18 andra ledamöter. Ordförande, vice
ordförande och övriga ledamöter väljs i nu nämnd ordning vid
ordinarie fullmäktigemöte för två år, räknat från och med
närmast följande 1 juli. Vartannat år utses ordförande, vice
ordförande och åtta andra ledamöter, vartannat år tio
ledamöter.
Vid val av andra ledamöter än ordförande och vice ordförande
ska hänsyn tas till önskvärdheten av att samfundets samtliga
avdelningar blir företrädda.
Den som vid utgången av den valperiod som han eller hon
utsetts för kommer att ha varit ledamot i styrelsen under sex
år i följd utan att ha varit ordförande eller vice
ordförande, får inte för en tidigare period än den som börjar
två år därefter utses till någon annan befattning inom
styrelsen än som ordförande eller vice ordförande.
Om en ledamot i styrelsen väljs till ledamot av
disciplinnämnden och tar emot detta uppdrag, ska han eller
hon frånträda sitt uppdrag i styrelsen. Beslut (2013:741).
6 § Om en ledamot i styrelsen avgår före utgången av den
valperiod som han eller hon valts för, ska nödvändigt val av
ersättare för återstoden av perioden genomföras.
Ett sådant ersättningsval får förrättas vid ett extra
fullmäktigemöte men får också anstå till närmaste ordinarie
fullmäktigemöte efter avgången. Den som valts träder
omedelbart i tjänst. Beslut (2013:741).
7 § Styrelsens säte är Stockholm.
8 § Styrelsen och disciplinnämnden utövar tillsyn över
advokatväsendet och har att tillse, att ledamot såväl vid
utförande av talan inför domstol som i sin övriga verksamhet
fyller de plikter, som åvilar honom.
Uppkommer fråga om disciplinärt ingripande mot ledamot på
annat sätt än genom anmälan enligt 40 §, prövar styrelsen om
ärendet skall hänskjutas till disciplinnämnden.
Om styrelsens befattning med ärende, som avses i 8 kap. 7 §
femte stycket rättegångsbalken, är stadgat i 45 §.
Beslut (1997:274).
9 § Styrelsen företräder samfundet, bevakar dess intressen och
handhar dess angelägenheter samt beslutar å samfundets vägnar i
alla ärenden, angående vilka ej annorlunda bestämmes i dessa
stadgar.
På grund härav tillkommer det styrelsen bland annat:
1. att verkställa av fullmäktige fattade beslut,
2. att förvalta samfundets och dess särskilda fonders
tillgångar,
3. att till ordinarie fullmäktigemöte avgiva
förvaltningsberättelse för senast tilländalupna kalenderår,
4. att i fråga om ledamots anspråk på arvode och kostnader för
utfört uppdrag på ledamotens, domstols eller skiljenämnds
begäran själv eller genom utsedda sakkunniga avgiva utlåtande,
5. att på förfrågan eller eljest till ledamot avgiva vägledande
uttalande angående advokatverksamhetens utövning,
6. att avgiva yttrande i av myndighet remitterat ärende och på
eget initiativ å samfundets vägnar göra uttalande i
lagstiftningsfråga eller annat ärende av betydelse för
rättsutvecklingen eller advokatverksamheten,
7. att utse samfundets generalsekreterare och övriga
tjänstemän,
8. att företräda samfundet i dess egenskap av aktieägare i
Sveriges Advokaters Serviceaktiebolag, samt
9. att pröva anmälningar enligt 31 § 1 mom. sista stycket.
Beslut (2001:768).
10 § Styrelsen sammanträder, när ordföranden finner det
lämpligt eller minst fyra styrelseledamöter begär det, på en
ort som styrelsen eller ordföranden bestämmer.
Kallelse med föredragningslista ska i god tid före
sammanträde sändas till styrelsens ledamöter.
Styrelsens ledamöter är inte berättigade till annan
ersättning än för sina reseutgifter enligt de grunder som
fullmäktige fastställt. Beslut (2013:741).
11 § Styrelsen är beslutsför när minst sju ledamöter är
närvarande.
Beslut inom styrelsen fattas med enkel röstövervikt. Vid lika
röstetal gäller den mening som ordföranden biträder, utom vid
val som i sådant fall avgörs genom lottning.
Styrelsens protokoll justeras av ordföranden och en ledamot.
Beslut (2013:741).
12 § Samfundets disciplinnämnd består av ordförande, vice
ordförande samt nio andra ledamöter.
Ordförande, vice ordförande och sex övriga ledamöter väljes i
nu nämnd ordning vid ordinarie fullmäktigemöte för fyra år,
räknat från och med närmast följande 1 juli. Val förrättas
vartannat år och avser, varannan gång ordförande och tre andra
ledamöter, varannan gång vice ordförande och tre andra leda-
möter.
Nämndens återstående tre ledamöter (offentliga representanter)
utses av regeringen. De förordnas en i sänder varje år för
högst tre år i taget, räknat från den 1 juli. De offentliga
representanterna hämtas utanför den personkrets, som enligt 4
kap. 6 § rättegångsbalken är undantagen i fråga om val till
nämndeman.
Samfundsledamot som vid utgången av den valperiod, för vilken
han senast utsetts, kommer att ha varit ledamot av
disciplinnämnden under åtta år i följd utan att därunder ha
varit ordförande eller vice ordförande, får inte för tidigare
period än den, som börjar två år därefter, på nytt utses till
annan befattning inom nämnden än som ordförande eller vice
ordförande.
Väljes ledamot av disciplinnämnden till ledamot eller
suppleant i styrelsen och mottager han detta uppdrag, skall han
frånträda sitt uppdrag i nämnden. Beslut (1997:274).
13 § Avgår av fullmäktige utsedd ledamot av disciplinnämnden innan
den valperiod för vilken han valts gått till ända, skall om val av
ersättare för återstoden av perioden gälla vad i 6 § är för där
avsett fall stadgat. Beslut (1982:415)
14 § Disciplinnämnden har att handlägga frågor om disciplinärt
ingripande mot ledamot i enlighet med stadgandena i 40-43 §§.
Nämnden tillkommer att besluta om uteslutning ur samfundet,
varning, erinran, straffavgift och uttalande enligt 8 kap. 7 §
första-fjärde styckena rättegångsbalken.
I den omfattning som närmare anges i 40 § kan disciplinnämnden
för prövning om disciplinärt ingripande mot ledamot är påkallat
arbeta på avdelningar, bestående av tre ledamöter varav en
skall vara offentlig representant. Sådan avdelning kallas
prövningsavdelning. Beslut (1997:274).
15 § Disciplinnämnden och prövningsavdelningar sammanträder på
kallelse av nämndens ordförande å ort som denne bestämmer.
Kallelse med föredragningslista skall i god tid före samman-
träde tillställas disciplinnämndens ledamöter.
De av fullmäktige utsedda ledamöterna i disciplinnämnden är
icke berättigade till annan ersättning än för sina reseutgifter
enligt av fullmäktige fastställda grunder. Beslut (1997:274).
16 § Disciplinnämnden är beslutför, då minst sex ledamöter är
närvarande. Prövningsavdelning är beslutför med två ledamöter.
Är disciplinnämnden inte beslutför på grund av att ledamot är
jävig, ska ersättare utses. Endast den som tidigare har varit
ledamot i disciplinnämnden kan vara ersättare. Ersättare utses
av generalsekreteraren eller, om denne är jävig eller har
förhinder, av ordföranden i styrelsen.
Vid omröstning inom disciplinnämnden gäller rättegångsbalkens
regler om omröstning i brottmål i tillämpliga delar. Uppkommer
fråga om uteslutning ur samfundet, röstas härom särskilt. För
beslut om uteslutning fordras att minst sex ledamöter är ense
om denna påföljd.
Disciplinnämndens protokoll justeras av ordföranden och en
ledamot. Prövningsavdelning skall föra särskilt protokoll, som
justeras av avdelningens ordförande och en ledamot.
Beslut (2011:1011).
16 a § Disciplinnämnden beslutar om organisationen av
prövningsavdelningarna. Beslut (1997:274).
Om kansli
17 § Samfundet ska ha kansli i Stockholm under ledning av en
generalsekreterare som är anställd i samfundets tjänst.
Till generalsekreterare får utses endast den som är
advokat.
Generalsekreteraren är inte valbar till ledamot i
styrelsen eller disciplinnämnden och inte heller till ledamot
eller suppleant i fullmäktige. Beslut (2013:741).
Om räkenskaper och revision
18 § Samnfundets räkenskaper skola varje år avslutad per den 31
december. Räkenskaperna och styrelsens förvaltning skola granskas av
två årligen på ordinarie fullmäktigemöte utsedda revisorer. För envar
av revisorerna utses en suppleant.
Om fullmäktige
19 § Fullmäktige väljas av samfundets avdelningar på sätt i 29 §
närmare stadgas.
Styrelsens ordförande och vice ordförande äro självskrivna ledamöter
av fullmäktige.
20 § Ordinarie fullmäktigemöte skall hållas under tiden den 15 maj -
den 15 juni å dag, som styrelsen bestämmer.
För behandling av visst ärende skall extra fullmäktigemöte hållas, när
styrelsen finner erforderligt eller då det skriftligen med angivande
av anledningen begäres av minst tio fullmäktigeledamöter. I ärende,
som skall behandlas å sådant möte, har styrelsen att avgiva
utlåtande.
21 § Skriftlig kallelse till fullmäktigemöte skall avsändas, till
ordinarie fullmäktigemöte senast tre veckor och till extra
fullmäktigemöte senast två veckor före mötet. Vid kallelsen skall
fogas föredragningslista, upptagande de ärenden som vid mötet skolla
förekomma till behandling.
Ledamot av fullmäktige, som har förfall, är skyldig att omedelbart
anmäla detta. Vid förfall för ledamot, som utsetts av avdelning, skall
kallas den suppleant från avdelningen, som längst tillhört samfundet,
därest avdelningen icke bestämt annan ordning för suppleanternas
inkallande.
När kallelse till fullmäktigemöte utgått, skall till samfundets
ledamöter ofördröjligen utsändas underrättelse därom med uppgift å de
ärenden, som vid mötet skola förekomma till behandling.
22 § Ordinarie fullmäktigemöte tillkommer:
1. att behandla styrelsens förvaltningsberättelse och revisorernas
berättelse samt besluta om ansvarsfrihet för styrelsen och, därest
ansvarsfrihet vägrats, besluta om åtgärd med anledning därav,
2. att behandla styrelsen för Sveriges advokatsamfunds understödsfond
förvaltningsberättelse och revisorernas berättelse samt besluta om
ansvarsfrihet för understödsfondens styrelse och, därest ansvarsfrihet
vägrats, besluta om åtgärd med anledning därav,
3. att välja samfundets styrelse och samfundets dicsiplinnämnd,
4. att välja revisorer och revisorssuppleanter,
5. att besluta om avgitfer till samfundet och till understödsfonden,
6. att, efter förslag av Sveriges Advokaters Serviceaktiebolag,
besluta om serviceersättning till bolaget, samt
7. att behandla ärende, som styrelsen hänskjutit till mötet eller som
ledamot av samfundet före den 15 april skriftligen hos styrelsen
föreslagit till behandling.
23 § Å fullmäktigemöte må till avgörande företagas allenast ärende,
som varit upptaget på föredragningslistan eller som står i omedelbart
samband med sådant ärende, mötet dock obetaget att förrätta
ersättningsval enligt vad i 6 och 13 §§ därom är stadgat.
24 § Fullmäktigemöte hålles å ort, som styrelsen bestämmer.
Vid behandlingen å fullmäktigemöte av andra ärenden än val äger envar
ledamot av samfundet närvara och deltaga i förhandlingarna men ej i
besluten.
Förhandlingarna vid fullmäktigemöte öppnas av styrelsens ordförande
eller vid förfall för honom av vice ordföranden, varefter fullmäktige
välja ordföranden vid mötet. Styrelsens ordföranden och vice
ordförande äro icke valbara till ordförande.
För beslutförhet fordras att minst fyrtio ledamöter av fullmäktige
eller suppleanter för dem äro närvarande vid mötet.
Omröstning å fullmäktigemöte sker öppet utom vid val, där sluten
omröstning skall äga rum, om flera namn föreslås än valet avser. Vid
sådan sluten omröstning äger varje röstande å röstsedel uppföra det
antal namn omröstningen avser. Röst får avgivas allenast på namn, som
föreslagits före omröstningen. Röstsedel, som upptager flera namn än
valet avser, är ogiltig. Upptager röstsedel namn, som icke föreslagits
före omröstningen, skall sådant namn anses som obefintligt. Avser
omröstningen val av ordförande eller vice ordförande i styrelsen eller
disciplinnämnden, är den vald, som erhåller mer än hälften av avgivna
röster. Erhåller ej någon sådan majoritet, sker ny omröstning. Får ej
heller därvid någon mer än hälften av avgivna röster, anställes en
tredje en tredje omröstning mellan de två, som vid andra omröstningen
erhållit de flesta rösterna. Den som därvid erhåller de flesta
rösterna är vald. I händelse av lika röstetal vid andra eller tredje
omröstningen skiljer lotten. Vid andra val än av ordförande eller vice
ordförande i styrelsen eller disciplinnämnden äro de som vid
omröstningen erhålla högsta röstetalen valda. Erhålla två eller flera
lika röstetal, sker ny omröstning mellan dem. I händelse av lika
röstetal vid denna omröstning skiljer lotten.
Beslut fattas, där dessa stadgar ej annorlunda bestämma, med enkel
röstövervikt. Vid lika röstetal gäller i andra ärenden än vid val den
mening, som ordföranden vid mötet biträder.
Fullmäktig äger icke deltaga i beslut om ansvarsfrihet för
förvaltning, för vilken han är ansvarig, och ej heller i val av
revisorer för granskning av sådan förvaltning.
Fullmäktiges protokoll justeras av ordföranden vid mötet och två
fullmäktige.
Fullmäktiges ledamöter äro icke berättigade till annan ersättning än
för sina reseutgifter enligt av fullmäktige fastställda grunder.
Av fullmäktige fattade beslut skola delgivas samfundets ledamöter.
Om allmänt advokatmöte
25 § Allmänt advokatmöte skall hållas minst vart tredje år å tid och
ort, som styrelsen bestämmer. Vid sådant möte bör förekomma föredrag
eller diskussion angående spörsmål av betydelse för advokaternas
organisation eller yrkesutövning eller av allmänt juridiskt intresse.
Kallelse till allmänt advokatmöte skall utsändas senast sex veckor
före mötet.
Förhandlingarna å allmänt advokatmöte ledas av styrelsens ordförande
eller vid förfall för honom av vice ordföranden.
Om avdelningar
26 § Samfundets avdelningar är:
Norra avdelningen, omfattande Norrbottens, Västerbottens,
Västernorrlands, Jämtlands samt Gävleborgs län.
Mellersta avdelningen, omfattande Dalarnas, Värmlands, Örebro,
Västmanlands samt Uppsala län.
Stockholmsavdelningen, omfattande Stockholms samt Gotlands län.
Östra avdelningen, omfattande Södermanlands, Östergötlands,
Jönköpings, Kronobergs samt Kalmar län.
Västra avdelningen, omfattande Västra Götalands samt Hallands
län.
Södra avdelningen, omfattande Skåne och Blekinge län.
Utlandsavdelningen, för ledamöter som har sin verksamhet
förlagd utomlands. Beslut (2001:768).
27 § Ledamot tillhör den avdelning, inom vars område han eller
hon har sin huvudsakliga verksamhet. Ledamot som inte längre
driver advokatverksamhet, tillhör den avdelning inom vars
område den huvudsakliga verksamheten senast bedrevs.
Tvist om vilken avdelning ledamot skall tillhöra avgöres av
samfundets styrelse. Beslut (2001:768).
28 § Avdelning skall antaga stadgar, vilka för att bliva
gällande skola godkännas av samfundets styrelse.
I avdelnings stadgar skall intagas bestämmelse, att
avdelningsmöte årligen skall hållas före mars månads utgång för
val av ledamöter och suppleanter i fullmäktige, att
avdelningsmöte därjämte skall hållas, när samfundets styrelse
eller fullmäktige för behandling av uppgivet ärende så
påfordra, samt att vid avdelningsmöte och sammanträde med
avdelningsstyrelsen skall föras protokoll, varav avskrift skall
inom fjorton dagar översändas till samfundets kansli.
Avdelning får av sina ledamöter uppta årsavgift.
Beslut (2001:768).
29 § Varje avdelning utser efter antalet av sina ledamöter
vid närmast föregående årsskifte en ledamot av samfundets
fullmäktige för varje påbörjad femtiondedel av antalet
samfundsledamöter vid samma tid. Utlandsavdelningen utser
dock minst två och andra avdelningar minst sex ledamöter.
En avdelning väljer lika många suppleanter som ledamöter.
Ledamöter och suppleanter i fullmäktige väljs för ett år i
sänder, räknat från och med närmast följande 1 maj. Den som
vid utgången av den valperiod som han eller hon utsetts för
kommer att ha varit ledamot av fullmäktige under sex år i
följd, får inte för en tidigare period än den som börjar två
år därefter utses till ledamot eller suppleant i fullmäktige.
En ledamot i samfundets styrelse är inte valbar till ledamot
eller suppleant i fullmäktige. Om ledamot eller suppleant i
fullmäktige som har utsetts av en avdelning väljs till
ledamot i styrelsen och tar emot detta uppdrag, ska han eller
hon frånträda sitt uppdrag i fullmäktige. Beslut (2013:741).
30 § Samfundets styrelse äger att med omedelbar verkan upphäva beslut
av avdelning eller avdelningsstyrelse, som strider mot samfundets
eller avdelningens stadgar eller ej anses förenligt med samfundets
intresse.
Om avgifter
31 § 1 mom. Ledamot skall betala årlig avgift till samfundet. Avgiften
utgår med lika belopp för varje ledamot.
Den som antagits till ledamot under andra halvåret betalar för
det året halv årsavgift till samfundet.
Ledamot som inte driver advokatverksamhet och antingen fyllt
sextio år eller av hälsoskäl är förhindrad att driva verksamhet
betalar, om dessa förhållanden anmälts till samfundet, en
avgift som uppgår till högst en tiondel av avgiften enligt
första stycket. Beslut (2001:768).
31 § 2 mom. Serviceersättning till Sveriges Advokaters Serviceaktiebolag
påföres advokatrörelse avseende alla däri verksamma jurister
och utgår med belopp eller enligt de grunder för belopps
bestämning som fullmäktige fastställer för ett kalenderår i
sänder. Helt belopp utgår för jurist som är verksam i rörelsen
den 1 juli under det kalenderår ersättningen avser medan halvt
belopp utgår för den som påbörjar verksamhet i rörelsen efter
den 1 juli under det kalenderår ersättningen avser.
Ledamot som är rörelseidkare eller företagsledare i
advokataktiebolag skall ansvara för att serviceersättning
erlägges för den advokatrörelse han bedriver eller förestår.
Beslut (2001:768).
31 § 3 mom. Styrelsen får, om det finns skäl till det, befria ledamot från
skyldighet att betala årsavgift till samfundet intill det
belopp som skall betalas enligt 1 mom. sista stycket. Om
synnerliga skäl föreligger får ledamot befrias från att betala
hela årsavgiften. Det sistnämnda gäller också årsavgift som
bestämts enligt 1 mom. sista stycket.
Styrelsen får vidare efter servicebolagets hörande, om det
finns särskilda skäl till det, helt eller delvis medge ledamot
befrielse från skyldighet att betala serviceersättning till
servicebolaget.
Styrelsen får besluta om uttag a conto av avgift till samfundet
och serviceersättning till Sveriges Advokaters
Serviceaktiebolag att betalas i början av varje kalenderår för
senare avräkning mot den avgift och ersättning som ordinarie
fullmäktige beslutar. Beslut (2001:768).
32 § Där fullmäktige så beslutar, skall ledamot till Sveriges
advokatsamfunds understödsfond erlägga årsavgift, som skall
utgå med lika belopp för varje ledamot.
Vad som är stadgat i 31 § 1 mom. andra stycket och 3 mom.
första stycket, skall äga motsvarande tillämpning beträffande
avgifter till understödsfonden. Beslut (2000:739).
33 § /Upphör att gälla 2001-01-01 genom beslut (2000:739).
Ledamot är skyldig att ingå skiljeavtal i tvist med huvudman om
arvode och kostnad för utfört uppdrag, om huvudmannen eller -- om denne
anlitat rättsskyddsförsäkring -- vederbörande försäkringsbolag inom ett
år från sluträknings avgivande hos styrelsen skriftligen begär det.
Lagen om skiljemän skall tillämpas med de tillägg och ändringar som
anges nedan.
Skiljedom meddelas, enligt beslut av styrelsen, antingen av styrelsen
eller av en särskild skiljenämnd, bestående av tre eller fem av
styrelsen för varje särskilt fall, inom eller utom styrelsen, utsedda
samfundsledamöter.
Skiljedom skall meddelas senast sex månader efter det skiljenämnden
utsetts. Styrelsen äger dock på framställning av part eller
skiljenämnden förlänga denna tid då skäl är därtill.
Där styrelsen prövar tvisten skall bestämmelserna i 11 § första och
andra styckena av dessa stadgar gälla. Styrelsens och den särskilda
skiljenämndens ledamöter får inte av part ta emot eller betinga sig
ersättning.
Den särskilda skiljenämndens ledamöter är berättigade till ersättning av
samfundet för sina reseutgifter enligt samma grunder, som gäller för
ledamöter av styrelsen.
Ledamot som är part i tvisten skall svara för sina egna kostnader för
förfarandet.
Föreligger avtal om arvode eller ersättning i övrigt för uppdrags
utförande, är styrelsen och den särskilda skiljenämnden vid sin prövning
inte bundna härav, om avtalet visas vara oförenligt med huvudmannens
eller försäkringsbolagets berättigade intresse. Har verkställd
debitering av arvode eller kostnad godkänts får styrelsen och den
särskilda skiljenämnden, där debiteringen är uppenbart obillig samt
omständigheterna i övrigt därtill föranleder, lämna godkännandet utan
avseende. Beslut (2000:739).
Om yrkesplikter
34 § Vid utövande av sin verksamhet skall ledamot redbart och nitiskt
utföra honom anförtrodda uppdrag och i allt iakttaga god advokatsed.
Ledamot är skyldig att, där god advokatsed så fordrar, förtiga vad han
erfar i sin yrkesutövning.
35 § Det åligger ledamot att hålla penningmedel och andra tillgångar,
som tillhöra hans huvudmän, skilda från vad honom tillhör.
Efter fullmäktiges hörande äger styrelsen utfärda närmare föreskrifter
angående ledamöternas förvaltning av medel och andra tillgångar, som
avses i första stycket, samt angående ledamöternas bokföring.
Innan fullmäktige höras i ärende, som i andra stycket avses, skall
styrelsen bereda avdelningarna tillfälle att å avdelningsmöte behandla
föreliggande förslag och avgiva yttrande däröver.
36 § Ledamot skall upprätthålla och utveckla sin
yrkeskompetens.
Styrelsen får utfärda närmare föreskrifter om ledamöternas
skyldigheter att i detta syfte genomgå professionell
vidareutbildning och lämna uppgifter om detta till styrelsen.
Beslut (2003:570).
37 § Ledamot må icke, där detta strider mot god advokatsed, frånträda
mottaget uppdrag.
38 § I advokatverksamhet som bedrivs i bolagsform får endast
advokat vara delägare eller bolagsman, om inte styrelsen medger
undantag. Beslut (1995:1103).
39 § Ledamot äger icke vid sidan av sin advokatrörelse utöva annan
verksamhet av den art eller omfattning, att den kan menligt inverka på
hans självständighet eller eljest är oförenlig med hans ställning som
advokat.
Om disciplinärenden
40 § Göres hos samfundet anmälan mot ledamot av klient eller
annan som berörs av saken eller väcker styrelsen fråga om
disciplinärt ingripande mot ledamot, upptages ärendet av
disciplinnämnden, vanligen först av prövningsavdelning. Är
prövningsavdelning enig om att disciplinär påföljd inte är
påkallad och är ledamöterna ense om beslutets innehåll, får
prövningsavdelningen avgöra ärendet. I annat fall skall ärendet
hänskjutas till disciplinnämnden.
Disciplinnämndens ordförande får besluta att ärende skall hän-
skjutas till nämnden för avgörande utan att det först behandlas
på prövningsavdelning. Beslut (1997:274).
41 § Om anmälan mot ledamot avser omständigheter, som ligger
mer än tre år tillbaka i tiden, är disciplinnämnden ej skyldig
att upptaga anmälan till prövning. Beslut (1997:274).
42 § Disciplinnämndens beslut, liksom beslut av prövnings-
avdelning av innebörd att ärende inte hänskjutes till nämnden,
skall tillställas den ledamot, mot vilken anmärkning
framställts, Justitiekanslern och styrelsen.
Prövningsavdelnings beslut tillställs dock styrelsen endast om
den begär det. Har ärendet upptagits på grund av anmälan enligt
40 §, skall även anmälaren få del av beslutet, såvida han ej
återkallat anmälan.
Styrelsens beslut om avskrivning av anmälan mot ledamot skall
tillställas anmälaren, ledamoten och Justitiekanslern.
Har anmälan mot ledamot avskrivits eller har i upptaget ärende
om disciplinärt ingripande beslut meddelats av innebörd att
ärendet ej hänskjutes till disciplinnämnden, får
Justitiekanslern, inom fyra veckor efter det att han fått del
av beslutet, hos nämnden påkalla åtgärd mot ledamoten.
Beslut (1997:274).
43 § I disciplinärende skall den ledamot ärendet rör beredas
tillfälle att yttra sig över framställd anmärkning, om ej
särskild omständighet föranleder annat.
Ledamot, mot vilken anmärkning framställts, är pliktig att
efter anmaning avgiva skriftligt yttrande, att förete de
handlingar som disciplinnämnden eller generalsekreteraren
ålägger honom att tillhandahålla samt att på kallelse
personligen infinna sig inför nämnden.
Disciplinnämnden får bestämma att muntlig förhandling skall
hållas vid behandling av ärende i nämnden. Om ej särskilda skäl
föranleder annat, skall sådan förhandling äga rum när
uteslutning ur samfundet kan komma i fråga som påföljd. Därvid
skall en av styrelsen utsedd advokat utföra den talan som
föranledes av anmälan eller på annat sätt framkommen
anmärkning. Styrelsens förordnande sker efter anmälan av
nämnden eller generalsekreteraren. Uppdraget får inte ges till
den som är ledamot av disciplinnämnden.
Om den ledamot, mot vilken anmärkning framställts, bedömes
vara i behov av biträde för sitt försvar men inte själv anlitar
sådant, får disciplinnämnden förordna försvarare för honom vid
ärendets behandling i nämnden. Ersättning till försvarare som
utsetts av nämnden skall utges av samfundet med belopp som
bestämmes av disciplinnämnden. Detsamma gäller ersättning till
försvarare som den ledamot, mot vilken anmärkning framställts,
själv utsett, om nämnden bedömt sakens beskaffenhet vara sådan
att ledamoten behöver biträde för sitt försvar. Nämnden kan
förplikta den ledamot, mot vilken anmärkning riktats, att helt
eller delvis till samfundet återgälda dess kostnad för
försvaret.
Beslut om uteslutning, varning eller erinran skall angiva de
skäl varå beslutet grundas. Beslut (1997:274).
44 § Beslut, varigenom ledamot uteslutits ur samfundet, skall,
så snart beslutet går i verkställighet, delgivas samfundets
ledamöter och rikets allmänna domstolar. Har beslut om
uteslutning upphävts, skall meddelande därom lämnas samfundets
ledamöter och nämnda domstolar, om beslutet tidigare delgivits
dem. Detsamma gäller ett beslut om upphävande av en
registrering enligt 4 a §. Förordning (2000:739).
44 a § Advokatsamfundets disciplinära verksamhet omfattar i
vissa fall också den som auktoriserats som advokat i en annan
stat inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet eller i Schweiz. I ett disciplinärt förfarande
mot en sådan advokat skall advokatsamfundet, så snart
förfarandet inleds, samarbeta och utbyta information med den
behöriga myndigheten eller organisationen i den andra staten.
Beslut (2002:740).
Om uteslutning av ledamot, som ej längre är behörig att vara advokat
45 § Uppkommer i styrelsen fråga om uteslutning av ledamot
eller upphävande av registrering enligt 8 kap. 7 § femte
stycket rättegångsbalken, skall styrelsen, innan beslut fattas
i ärendet, bereda ledamoten tillfälle att yttra sig.
Beslut om uteslutning eller upphävande av registrering skall
angiva de skäl, varå beslutet grundas.
Styrelsens beslut skall tillställas den det rör och
Justitiekanslern. Vad i 44 § är stadgat skall äga motsvarande
tillämpning. Beslut (2000:739).
46 § En ledamot är skyldig att lämna de uppgifter till
styrelsen som behövs för dess tillsyn över advokatväsendet.
Styrelsen får efter att fullmäktige fått tillfälle att yttra
sig meddela närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten.
Innan fullmäktige hörs, ska styrelsen ge avdelningarna
tillfälle att behandla förslaget på ett avdelningsmöte och
lämna yttrande över förslaget.
Inom sju månader efter utgången av varje räkenskapsår ska den
advokat som bedriver egen verksamhet till samfundets kansli
skicka in en revisorsrapport om att bokföringen skett enligt
lag och samfundets bokföringsreglemente, samt att
bestämmelserna i reglementet i övrigt iakttagits. Om
revisionsberättelsen avviker från standardutformningen ska
även denna skickas in till samfundet.
Om en revisorsrapport inte kommer in inom angiven tid har
styrelsen rätt att utse en auktoriserad eller godkänd revisor
som på advokatens bekostnad ska utföra en revision och avge
en sådan rapport till styrelsen.
Styrelsen får förordna att granskningen av en ledamots
bokföring och medelsförvaltning ska utföras av en
auktoriserad revisor som styrelsen utser. Ledamoten är i
sådant fall skyldig att tillhandahålla sina diarier och
räkenskaper med tillhörande handlingar.
Vad en revisor får kännedom om vid en revision enligt tredje
stycket eller granskning enligt fjärde stycket får endast
röjas i den mån revisionen eller granskningen ger anledning
till anmärkning.
När det finns särskilda skäl, får styrelsen besluta att en
ledamots diarier och räkenskaper med tillhörande handlingar
ska granskas av generalsekreteraren eller visas upp för
styrelsen.
Vid en granskning enligt fjärde och sjätte styckena är
ledamoten, om det begärs av den som utför granskningen,
skyldig att hämta in de kontokuranter, besked eller andra
uppgifter från bank, klient eller någon annan som behövs för
kontroll av ledamotens förvaltning och räkenskaper. Ledamoten
ska visa upp uppgifterna för den som utför granskningen. Om
inte ledamoten tillhandahåller uppgifterna inom en rimlig
tid, får den som utför granskningen själv hämta in
uppgifterna. Beslut (2016:976).
Om tystnadsplikt för styrelseledamot m.fl.
47 § Ledamöter och suppleanter i styrelsen, ledamöter av
disciplinnämnden, generalsekreteraren och andra advokater som
har deltagit i handläggningen av disciplinärenden eller andra
tillsynsärenden hos samfundet samt ledamöter och suppleanter
i Konsumenttvistnämnden får inte obehörigen för någon annan
yppa vad de på grund av en samfundsledamots skyldighet att
lämna uppgifter och tillhandahålla handlingar har fått veta
om honom eller henne och hans eller hennes verksamhet.
Beslut (2015:416).
Om skadeupprättande åtgärder
48 § Fullmäktige äga besluta om kollektiv försäkring eller fond för
upprättande av skada till följd av brottsligt förfarande från ledamots
eller hos ledamot anställds sida. Innan sådant beslut fattas, skall
tillfälle beredas avdelningarna att å avdelningsmöte behandla
föreliggande förslag och avgiva yttrande däröver.
Ha fullmäktige fattat beslut varom i första stycket är stadgat, är
ledamot skyldig att erlägga härav föranledd avgift, vilken skall för år
räknat utgå enligt de grunder som fullmäktige beslutar. Beträffande
avgift som nu sagts skall vad i 31 § 3 mom är stadgat äga motsvarande
tillämpning. Förordning (1988:168).
Om ledamots utträde
49 § Om skyldighet i vissa fall för ledamot att genast utträda ur
samfundet är stadgat i rättegångsbalken.
Vill ledamoten eljest utträda ur samfundet, skall han hos styrelsen
göra skriftlig ansökan därom. Ansökningen skall föredragas vid närmast
följande sammanträde med styrelsen. Föreligger mot ledamoten
anmärkning av allvarlig beskaffenhet, äger styrelsen förordna, att med
ansökningens behandling skall anstå i avbidan på prövning av den mot
ledamoten framställda anmärkningen. Eljest skall ansökningen
bifallas.
50 § Försummar ledamot att betala stadgeenlig avgift till samfundet,
serviceersättning till Sveriges Advokaters Serviceaktiebolag eller
stadgeenlig avgift till den avdelning han tillhör eller straffavgift
och fullgör han icke efter anmaning sina skyldigheter härutinnan inom
tid, som styrelsen bestämmer, skall styrelsen förklara att han utträtt
ur samfundet.
Styrelsen får helt eller delvis eftergiva straffavgift, om särskilda
skäl föreligger. Beslut (1982:1115).
Om offentliggörande av vissa beslut
51 § Styrelsen ska se till att det blir allmänt känt att
någon har antagits som ledamot av samfundet eller avgått ur
det.
Disciplinnämnden får bestämma att ett beslut av nämnden i ett
disciplinärende ska offentliggöras helt eller delvis.
Konsumenttvistnämnden får bestämma att ett beslut av nämnden
ska offentliggöras helt eller delvis. Beslut (2015:416).
Om Konsumenttvistnämnden
52 § Konsumenttvistnämnden ska bestå av fem ledamöter och fem
suppleanter. Av ledamöterna ska två vara advokater, två
företräda konsumentintresset och en vara före detta ordinarie
domare.
Ordföranden i Konsumenttvistnämnden ska vara före detta
ordinarie domare.
Ett ärende får avgöras av tre ledamöter, varav en advokat, en
företrädare för konsumentintresset och en före detta
ordinarie domare.
Ordföranden i Konsumenttvistnämnden får avvisa eller avskriva
ett ärende.
Ordföranden i Konsumenttvistnämnden får även besluta att
generalsekreteraren, eller den jurist på samfundets kansli
som generalsekreteraren utser, får avvisa eller avskriva ett
ärende. Beslut (2016:976).
53 § Advokatsamfundets styrelse utser ledamöter och
suppleanter i Konsumenttvistnämnden. Samtliga ledamöter och
suppleanter förordnas för tre år i taget.
En ledamot får inte omväljas om han eller hon kommer att ha
varit ledamot av Konsumenttvistnämnden under sex år i följd
vid utgången av den valperiod som han eller hon utsetts
för. Beslut (2015:416).
54 § Om en ledamot eller suppleant i Konsumenttvistnämnden
avgår innan den valperiod som han eller hon valts för har
gått till ända, ska en ersättare utses för den återstående
perioden. Beslut (2015:416).
55 § Vid omröstning i Konsumenttvistnämnden gäller
rättegångsbalkens regler om omröstning i tvistemål i
tillämpliga delar. Beslut (2015:416).
56 § I fråga om jäv för Konsumenttvistnämndens ledamöter och
suppleanter gäller förvaltningslagen (1986:223) i tillämpliga
delar. Beslut (2015:416).
Om ärenden i Konsumenttvistnämnden
57 § Konsumenttvistnämnden ska pröva tvister mellan en
konsument och en advokat eller advokatbyrå om en tjänst som
advokaten eller advokatbyrån tillhandahållit konsumenten.
Beslut (2015:416).
58 § Med konsument avses en fysisk person som agerar för ett
ändamål som faller utanför den egna närings- eller
yrkesverksamheten. Beslut (2015:416).
59 § En konsument kan skriftligen begära prövning av ett
ärende, efter att ha betalat en ansökningsavgift som
Advokatsamfundet bestämmer. Beslut (2015:416).
60 § Advokaten och i förekommande fall advokatbyrån är
skyldig att medverka i Konsumenttvistnämndens prövning, om en
lösning i samförstånd inte har kunnat uppnås.
Konsumenttvistnämnden får anmäla andra anspråk än arvode till
advokatens försäkringsbolag. Beslut (2015:416).
61 § Konsumenttvistnämnden prövar inte ett ärende om
– konsumenten inte har försökt uppnå en lösning i samförstånd
med advokaten,
– värdet av det som yrkas understiger 1 000 kronor,
– värdet av det som yrkas överstiger 200 000 kronor,
– ärendet kommer in senare än ett år efter det att
konsumenten skriftligen framställde klagomålet till
advokaten, såvida det inte finns synnerliga skäl,
– ärendet inleds av okynne eller saknar grund,
– den komplettering som nämnden begärt inte kommer in från
konsumenten,
– utredningen är bristfällig och det inte går att avhjälpa
bristen,
– ärendet med hänsyn till nämndens arbetsformer inte lämpar
sig för prövning av nämnden eller allvarligt skulle förhindra
nämnden från att fungera effektivt, eller
– ärendet handläggs eller är avgjort av domstol.
Beslut (2015:416).
62 § Om det redan av innehållet i ett ärende framgår att
tvisten enligt någon av grunderna i 61 § inte kan behandlas,
ska Konsumenttvistnämnden tillhandahålla båda parterna ett
motiverat beslut om avvisning inom tre veckor från det att
ärendet togs emot. Om någon grund för avvisning enligt 61 §
framkommer senare under handläggningen av ärendet, ska beslut
om avvisning fattas så snart som möjligt. Beslut (2015:416).
63 § I ärenden hos Konsumenttvistnämnden ska den advokat som
ärendet rör ges tillfälle att inkomma med ett skriftligt
yttrande, om inte särskilda omständigheter motiverar något
annat. Beslut (2015:416).
64 § Förfarandet inför Konsumenttvistnämnden är skriftligt.
Beslut (2015:416).
65 § Konsumenttvister ska avgöras inom 90 dagar från det att
de är färdiga för beslut. Konsumenttvistnämnden ska
skriftligen underrätta parterna när ett ärende är färdigt för
beslut.
Om en tvist är komplicerad kan tiden för avgörande enligt
första stycket förlängas. I sådana fall ska parterna
underrättas om detta och om hur lång tid det kan förväntas ta
att pröva tvisten. Beslut (2015:416).
66 § Ett ärende kan förklaras vilande av
Konsumenttvistnämnden om tvisten prövas hos advokatens
försäkringsgivare. Beslut (2015:416).
67 § Parterna svarar för sina egna kostnader för
förfarandet. Beslut (2015:416).
68 § Beslut från Konsumenttvistnämnden ska vara skriftliga
och motiverade.
Konsumenttvistnämndens beslut kan inte överklagas.
Beslut (2015:416).
Om ändring av stadgarna
69 § Ändringar av dessa stadgar beslutas av fullmäktige.
Innan ett sådant beslut fattas, ska avdelningarna ges
tillfälle att behandla det aktuella förslaget på ett
avdelningsmöte och sedan yttra sig över det.
För att ett beslut om stadgeändring ska vara giltigt, krävs
det antingen att beslutet har fattats på ett ordinarie
fullmäktigemöte och då har fått stöd av minst tre fjärdedelar
av hela antalet fullmäktige eller att beslutet fattats på två
på varandra följande ordinarie fullmäktigemöten och på det
möte som hålls sist har fått stöd av minst två tredjedelar av
de närvarande fullmäktige.
En beslutad stadgeändring ska fastställas av regeringen för
att bli gällande. Beslut (2015:416).
Övergångsbestämmelser
Dessa stadgar träda i kraft den 1 januari 1964. Samma dag upphöra
samfundets den 3 juni 1944 antagna, den 31 oktober 1947 av Konungen
fastställda stadgar att gälla; med iakttagande dock av vad nedan
bestämmes.
1. Den som vid dessa stadgars ikraftträdande innehar befattning som
styrelseledamot, styrelsesuppleant, revisor eller revisorssuppleant
kvarstår i sin befattning under tid, som vid valet blivit bestämd.
2. Val av ordförande, vice ordförande och övriga ledamöter av
disciplinnämnden skall första gången förrättas vid ordinarie
fullmäktigemöte 1964. Därvid skall iakttagas att ordförande och fyra
andra ledamöter väljas för fyra år, vice ordförande och tre andra
ledamöter för två år.
3. Då val av ledamöter och suppleanter i fullmäktige första gången
förrättas, skall, i den mån ej annat blivit bestämt i nya
avdelningsstadgar, som godkänts av samfundets styrelse, vad i de äldre
avdelningsstadgarna om val av ledamöter och suppleanter i samfundets
nämnd är föreskrivet i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
4. Disciplinnämnden träder i verksamhet den 1 juli 1964. Intill den
dagen skall vad i de äldre stadgarna är föreskrivet om styrelsens
befattning med disciplinärenden alltjämt gälla, styrelsen dock
obetaget att redan före den 1 juli 1964 fatta beslut om ärendes
hänskjutande till disciplinnämden.
1997:274
1. Vad som nu har fastställts skall gälla från och med den 1
juli 1997.
2. En offentlig representant i disciplinnämnden som har
utsetts med stöd av äldre föreskrifter kvarstår som ledamot av
nämnden under den tid som han har utsetts för.
3. Ett disciplinärende, som av styrelsen har hänskjutits till
disciplinnämnden med stöd av äldre föreskrifter, får avgöras av
en prövningsavdelning, om förutsättningar för det finns enligt
de nya bestämmelserna i 40 §.
2000:739
Vad som nu har fastställts skall gälla från och med den 1
januari 2001. Dock skall 33 § fortfarande tillämpas på ledamots
tvist med huvudman om arvode och kostnad för ett utfört uppdrag
som har påbörjats före den 1 januari 2002. | null | null |
1963:583 | Lag (1963:583) om avveckling av fideikommiss | 1,963 | Inledande bestämmelser
1 § Fideikommiss, som upprättats för obegränsad tid till förmån för
medlemmar av en eller flera släkter, skall avvecklas enligt vad i denna
lag sägs.
2 § I denna lag förstås med innehavare av fideikommiss den som innehar
egendomen med den rätt som följer av fideikommissurkunden. Besittes
efter förutvarande innehavares död egendomen enligt särskild föreskrift
av efterlevande make, dödsbodelägare eller annan, skall dock den anses
som fideikommissets innehavare, vilken skulle varit berättigad att
innehava egendomen, om sådan särskild rätt ej funnits.
Med fideikommissinnehavarens efterträdare förstås den som enligt
fideikommissurkunden eller därpå grundat förordnande är berättigad att,
när innehavarens rätt upphör, bliva ny innehavare av fideikommisset.
Såsom efterträdare skall dock, om fideikommisset enligt urkunden ej må
tillträdas av innehavare av annat fideikommiss, ej anses den som jämlikt
7 § tagit och icke därefter avstått från efterträdarandel i annat
fideikommiss än det varom är fråga.
Tiden för upphörandet
3 § Fideikommiss som avses i 1 § skall, om ej i denna lag annorlunda
stadgas, upphöra, när den som vid lagens ikraftträdande är innehavare av
fideikommisset avlider.
4 § Är vid fideikommiss i lös egendom, som ej skall åtfölja visst
fastighetsfideikommiss, den i 3 § angivne innehavarens efterträdare
avlad före instiftandet eller, om fideikommisset instiftats genom
testamente, före testators död, skall fideikommisset upphöra först när
den innehavare avlider, vars efterträdare är avlad efter sagda tidpunkt.
5 § Frånträder innehavare, vid vars död fideikommisset eljest skolat
upphöra, egendomen för att kunna tillträda annat fideikommiss eller taga
efterträdarandel däri jämlikt 7 §, skall fideikommisset upphöra, när
näste innehavare avlider.
6 § Har fideikommissegendom synnerligt kulturhistoriskt värde eller
äro eljest särskilda skäl därtill, må regeringen förordna att
fideikommissurkundens bestämmelser skola äga tillämpning tills vidare
eller till dess i beslutet angiven innehavare av fideikommisset avlider.
Lag (1999:1042).
Egendomens fördelning
7 § När fideikommiss upphör, skall den avlidnes efterträdare taga
hälften av egendomen. I återstoden skall tagas arv eller testamente
som om den tillhört den avlidne.
8 § Vid skifte av egendomen äger efterträdaren, utan hinder av vad i
testamente må vara förordnat, på sin lott erhålla fideikommissets
huvudgård med där förvarade samlingar så ock annan fast egendom, på
vilken bedrives jord- eller skogsbruk och som lämpligen bör bevaras
odelad. Finnas flera huvudgårdar, må efterträdaren taga en av dem efter
eget val. Förslår ej lotten, må efterträdaren lämna lösen i pengar.
9 § Innehåller fideikommissurkunden föreskrift om vem egendomen skall
tillfalla därest fideikommisset upphäves, länder denna föreskrift till
efterrättelse utan hinder av vad i 7 och 8 §§ stadgas.
10 § Finnes ej efterträdare, skall i egendomen tagas arv eller
testamente som om den tillhört den avlidne. Föreskrives i
fideikommissurkunden för sådant fall, att egendomen skall fördelas
mellan siste innehavarens arvingar eller andra släktmedlemmar eller
användas för välgörande eller annat ändamål, länder i stället denna
föreskrift till efterrättelse.
Förmåner m.m.
11 § Utan hinder av att fideikommisset upphört, må envar njuta till godo
den rätt att efter innehavarens död kvarsitta till fardag, som må
tillkomma honom enligt fideikommissurkunden eller därpå grundat
förordnande eller ock enligt förordningen den 3 april 1810 huruledes
rättelse och förklaring uti gjorde fideikommissförfattningar må sökas
samt vad i avseende på fardag av fideikommissegendom kommer att
iakttagas.
12 § Äger efterlevande make eller annan enligt fideikommissurkunden
eller därpå grundat förordnande rätt till annan förmån än i 11 § sägs,
må han njuta förmånen till godo, ändå att fideikommisset upphört. Är han
på grund av vad i denna lag stadgas berättigad att taga del i egendomen,
äger han dock icke utan att avstå därifrån tillgodonjuta förmånen; utan
hinder av vad nu sagts må likväl förmån, som börjat utgå före
fideikommissets upphörande, tillgodonjutas intill dess den till förmånen
berättigade tagit del i egendomen.
Var innehavaren skyldig att i enlighet med vad i fideikommissurkunden
eller därpå grundat förordnande stadgas svara för underhåll av grav,
understöd åt fattiga eller annat dylikt, skall det avsedda ändamålet i
erforderlig mån tillgodoses även efter det fideikommisset upphört.
13 § Pension eller annan dylik förmån vilken, när fideikommisset upphör,
utgår på grund av tjänst eller annan arbetsanställning, som
förmånstagaren eller anhörig till honom innehaft på fideikommiss-
fastighet, må även därefter njutas till godo.
Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning på pension eller annan
dylik förmån i anledning av arrende.
14 § Förmån som avses i 11 §, 12 § första stycket eller 13 § skall, om
det begäres av förmånstagaren, säkerställas genom inteckning i fastighet
eller på annat betryggande sätt. Är förmånen bestämd annorledes än i
pengar, skall den, om skäl äro därtill, på yrkande av egendomens ägare
ersättas med penningbelopp att utgå på en gång eller å särskilda tider.
Vad nu sagts skall i tillämpliga delar gälla jämväl i fall som avses i
12 § andra stycket.
Nyttjanderättsavtal
15 § Har före fideikommissets upphörande slutits arrende- eller hyres-
avtal beträffande sådan fastighet, som ej är att anse såsom huvudgård,
gäller avtalet jämväl för den som erhåller egendomen jämlikt denna lag;
dock skall, om de avtalade villkoren med hänsyn till förhållandena vid
tiden för avtalets ingående icke kunna anses skäliga eller eljest äro i
väsentlig mån stridande mot hans berättigade anspråk, vara honom öppet
att uppsäga avtalet. Sker ej uppsägning inom sex månader efter det
ägaren tillträdde egendomen, är han sin rätt förlustig.
Uppsäges avtalet av anledning som nu sagts, är ägaren, om han ej åtnöjes
med det i avtalet betingade vederlaget, berättigad att av
nyttjanderättshavaren erhålla skälig ersättning för den tid denne efter
ägarens tillträde av egendomen utövat nyttjanderätten.
Har i avtalet intagits villkor, som strider mot vad i denna paragraf är
stadgat, är villkoret utan verkan mot nyttjanderättshavaren.
Större jord- och skogsegendomar
16 § Har fast egendom, på vilken bedrives jord- eller skogsbruk, sådan
storlek, belägenhet och beskaffenhet i övrigt, att dess bevarande såsom
en enhet är av betydande allmänt intresse, må regeringen, om det
erfordras för att förebygga uppdelning av egendomen, i samband med
fideikommissets avveckling förordna att egendomen skall mot lösen
avstås till staten eller till kommun, som regeringen bestämmer.
Inlösningsrätten må förklaras omfatta även sågverk och annan fast
anläggning, som lämpligen bör nyttjas i samband med jord- eller
skogsbruket, samt, om det finnes påkallat för vinnande av lämplig
ägoanordning eller ändamålsenlig drift, jämväl annan mark.
Beträffande inlösen skola i tillämpliga delar gälla de allmänna
bestämmelserna i lagen om expropriation. Lag (1999:1042).
Kulturvärden
17 § Till förebyggande av att samling av möbler, tavlor, böcker eller andra
föremål av särskilt kulturhistoriskt värde erhåller försämrad vård,
skingras eller bortflyttas, må regeringen, när fideikommisset avvecklas,
förordna att samlingen skall mot lösen avstås till staten eller
kulturvårdande institution, som regeringen bestämmer.
Kan enighet ej nås om lösesummans storlek, skall frågan avgöras av
skiljemän. Beträffande sådan tvist skall lagen om skiljemän gälla i
tillämpliga delar; dock skall inlösaren, om ej synnerliga skäl till
annat föranleda, svara för ersättningen till skiljemännen och gälda
motpartens skäliga kostnad för förfarandet. Lag (1999:1042).
Fideikommissnämnden
18 § Avvecklingen av fideikommiss skall ske under medverkan av
en särskild nämnd, fideikommissnämnden.
Fideikommissnämnden skall utreda frågor som avses i 6, 16, 17
och 38 §§ samt hos regeringen göra de framställningar, som
föranleds av utredningen. Vidare skall nämnden genom rådgivning
och på annat sätt verka för att lagens syften fullföljs samt
meddela beslut, som enligt vad nedan stadgas ankommer på
nämnden. Lag (1999:1042).
19 § Fideikommissnämnden består av ordförande och fyra ledamöter, vilka
utses av regeringen för en tid av fem år eller, vid komplettering av
nämnden, för återstående tid av löpande period. Suppleanter utses till
det antal regeringen bestämmer.
Har fideikommissnämnden avslagit framställning om tillstånd eller
medgivande som avses i 27-29 §§, må klagan över beslutet föras hos
regeringen genom besvär, vilka skola ingivas till nämnden. I övrigt må
talan ej föras mot beslut av fideikommissnämnden enligt denna lag.
Närmare föreskrifter om nämnden och dess verksamhet meddelas av
regeringen. Lag (1999:1042).
20 § Fideikommissnämnden och den nämnden förordnar äga erhålla tillträde
till egendom, som omfattas av avvecklingen, samt taga del av
handlingar, som röra egendomen. Den som har egendomen i sin vård är
pliktig att efter anmaning lämna nämnden förteckning över egendomen.
Underlåter någon att ställa sig till efterrättelse vad nämnden med stöd
av denna paragraf föreskrivit, äger nämnden förelägga honom vite.
Förfarandet vid avvecklingen
21 § Avlider fideikommissinnehavare, skall den som har egendomen i sin
vård inom en månad anmäla dödsfallet till fideikommissnämnden.
22 § När fideikommiss upphör enligt vad ovan stadgas, skall
fideikommissets egendom behandlas som ett särskilt bo, fideikommissbo.
23 § Om förvaltning och utredning av fideikommissbo samt om skifte av
boets egendom skall, i den mån ej annat följer av bestämmelerna i denna
lag, vad i 18-20 och 22-24 kap. ärvdabalken sägs äga motsvarande
tillämpning. I fråga om konkurs, så ock om laga domstol och delgivning
skall i tillämpliga delar gälla vad i allmän lag är stadgat för dödsbo.
Fideikommissurkunden skall intagas i bouppteckningen eller fogas därvid
i bestyrkt avskrift.
24 § Fideikommissnämnden äger påkalla, att egendomen avträdes till
förvaltning av boutredningsman. Har egendomen avträtts till sådan
förvaltning, må delägarna icke utan nämndens medgivande själva övertaga
förvaltningen.
Boutredningsman skall vid fullgörandet av sitt uppdrag samråda med
nämnden. Han är pliktig att på begäran lämna nämnden upplysningar om
boet och dess förvaltning.
25 § På ansökan av fideikommissboet eller delägare däri skall rätten
genom kungörelse förelägga dem som vilja göra gällande anspråk på annan
förmån än fardagsrätt eller på fullgörande av skyldighet som sägs i 12 §
andra stycket att inom viss tid ej understigande tre och ej överstigande
sex månader från kungörandet hos rätten anmäla anspråken vid äventyr att
dessa eljest förfalla, om de ej ändå äro kända.
Ansökningen skall göras hos rätten i den ort där fideikommissets
huvudgård är eller, om huvudgård ej finnes, rätten i den ort där den
avlidne fideikommissinnehavaren skolat svara i tvistemål i allmänhet.
Vid ansökningen skall vara fogad förteckning över kända anspråk. Sedan
kungörelse utfärdats, skall den införas i Post- och Inrikes Tidningar
och i ortstidning. Om handläggningen skall i övrigt vad om kallelse å
okända borgenärer är stadgat äga motsvarande tillämpning.
Hava delägarna giltig anledning antaga att förmån som angives i urkunden
ej vidare skall utgå, skall vid tillämpningen av denna paragraf den
förmånen ej anses såsom känd. Lag (1977:660).
26 § Fideikommissnämnden äger under avvecklingen föra talan om
säkerställande av ändamål som avses i 12 § andra stycket.
27 § Fideikommissnämnden må meddela förbud vid vite att under
avvecklingen utan nämndens tillstånd riva, ändra eller flytta byggnad,
ändra trädgård eller parkanläggning eller skingra eller bortflytta
samling som avses i 17 §.
28 § Utan regeringens medgivande må ej under avvecklingen genom tillskott
i samband med teckning av aktier överlåtas sådan fideikommissboet
tillhörig egendom, som avses i 1 § lagen den 18 juni 1925 angående
förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast
egendom. I övrigt må icke under avvecklingen med mindre
fideikommissnämnden medgiver det egendom, som ingår i fideikommissboet,
överlåtas eller däröver eljest förfogas i vidare mån än som
överensstämmer med sedvanlig hushållning.
Fideikommisskapital, som ställts under särskild förvaltning, må ej under
avvecklingen utlämnas utan fideikommissnämndens medgivande.
Lag (1999:1042).
29 § Utan fideikommissnämndens medgivande må ej skifte ske, ej heller
legat utgivas eller ändamålsbestämmelse verkställas ur oskiftat bo.
Avvecklingen är att anse som slutförd, när fideikommissnämnden lämnat
tillstånd till skifte eller meddelat bevis att vidare åtgärd för
avvecklingen ej påkallas.
30 § Företages rättshandling, för vilken enligt vad ovan stadgas
regeringens eller fideikommisnämndens medgivande erfordras, utan att
sådant medgivande inhämtats, skall rättshandlingen vara ogill.
Lag (1999:1042).
Aktiebolagsbildning
31 § Regeringen må medgiva innehavare av fideikommiss att tillskjuta
fideikommissegendom i samband med teckning av aktier i bolag, såframt
denne äger eller tecknar samtliga aktier i bolaget. Aktierna och annat
vederlag skola därefter förvaltas såsom fideikommisskapital.
Lag (1999:1042).
32 § har upphävts genom lag (1999:1042).
33 § Vid bildande av aktiebolag med tillskott av fideikommissbos
egendom och vid överförande av sådan egendom till aktiebolag genom
tillskott i samband med aktieteckning må efterträdaren under
avvecklingen företräda fideikommissboet.
34 § I bolagsordning för aktiebolag, i vilket aktier tecknats
med tillskott av egendom som utgör fideikommiss eller ingår i
fideikommissbo under avveckling, skall intagas bestämmelse att
bolagsordningen skall vara fastställd av regeringen och att, om
ej regeringen annat föreskrivit, bolagsordningen må ändras
allenast med regeringens medgivande. Lag (1999:1042).
Särskilda bestämmelser
35 § Upphöra två eller flera fideikommiss med anledning av samma
dösfall, skola de vid avvecklingen anses såsom ett enda fideikommiss, om
efterträdaren är samma person.
36 § Besittes, när fideikommiss upphör, egendomen på grund av stadgande
i fideikommissurkunden eller därpå grundat förordnande av efterlevande
make till förutvarande innehavare, skall med åtgärder för avvecklingens
genomförande anstå, till dess efterlevande makens rätt upphört.
37 § Omfattar fideikommiss allenast egendom av ringa värde eller äro
eljest synnerliga skäl därtill, må regeringen på framställning av
innehavaren förordna, att fideikommisset genast skall upphöra. När
fideikommisset upphör, tillfaller egendomen innehavaren, om ej
regeringen annat förordnar. Lag (1999:1042).
38 § Kan enligt fideikommissurkunden egendomen innehavas av två eller
flera samtidigt eller föreskriver urkunden att, när innehavarens rätt
upphör, annan än avkomling till honom skall vara närmast berättigad till
egendomen, skall fideikommisset upphöra vid den tidpunkt regeringen
förordnar.
Regeringen bestämmer ock, efter vad som prövas skäligt med hänsyn till
fideikommissurkundens innehåll och övriga omständigheter, huruvida
egendomen skall tillfalla fideikommissets innehavare eller sättas under
särskild förvaltning för beredande av understöd åt behövande medlemmar
av den släkt, som stiftaren avsett att gynna, eller hur med egendomen
eljest skall förfaras. Förordnande som nu sagts må icke inkräkta på
innehavares rätt till fideikommissegendomen, med mindre denne lämnat
medgivande därtill.
Har beslut om upphörande av fideikommiss som avses i första stycket icke
meddelats före den 1 januari 1980, skall fideikommisset upphöra nämnda
dag. Regeringen meddelar därefter på framställning förordnande enligt
andra stycket.
Vad i denna paragraf stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga
om fideikommiss, beträffande vilket i fideikommissurkunden insatts
särskild ägare till egendomen, dock må i sådant fall förordnande enligt
andra stycket ej utan ägarens medgivande inkräkta på hans rätt till
egendomen. Lag (1999:1042).
39 § Den som försummar vad som åligger honom enligt 21 §, döms till
böter. Allmänt åtal får väckas endast efter medgivande av
fideikommissnämnden. Lag (1991:287).
Övergångsbestämmelser
1963:583
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964.
Vad i 5 § lagen den 25 april 1930 angående införande av lagen om
testamente är stadgat om giltighet i visst fall av förordnande, som
enligt 1 kap. 2 § sistnämnda lag skulle sakna laga verkan, skall med
avseende å förordnande av det innehåll som avses i 1 § denna lag gälla
allenast om testator avlidit före lagens ikraftträdande.
1977:660
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har
beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet. | null | null |
1963:587 | Lag (1963:587) om inkomstbeskattning av fideikommissbo, m.m. | 1,963 | Lag om inkomstbeskattning av fideikommissbo, m.m.
1 § Fideikommissbo är i beskattningshänseende att anse som oskift
dödsbo.
2 § Om en fideikommissfastighet överförs till ett aktiebolag
genom tillskott i samband med aktieteckning, skall
skattepliktig kapitalvinst eller avdragsgill kapitalförlust
inte anses uppkomma genom överföringen. Lag (1999:1237).
2 a § I fall som avses i 2 § har en fideikommissinnehavare
eller ett fideikommissbo rätt att efter anmälan undantas från
beskattning för sådan intäkt av näringsverksamhet som hänför
sig till skogsbruk eller tomtrörelse och som föranleds av
överföringen. Därvid gäller i fråga om skogsbruk att
aktiebolaget skall överta det återstående anskaffningsvärde som
gäller för fideikommisset eller fideikommissboet. I fråga om
tomtrörelse gäller att bolagets anskaffningsvärde för en
fastighet eller en del av fastighet som vid överföringen ingår
i tomtrörelsen anses motsvara det skattemässiga värdet av en
sådan fastighet eller fastighetsdel hos fideikommisset eller
fideikommissboet. Lag (1999:1237).
2 b § Efter anmälan av fideikommissinnehavaren eller
fideikommissboet inträder i fall som avses i 2 § aktiebolaget i
överlåtarens skattemässiga situation i fråga om
värdeminskningsavdrag för täckdikningsanläggningar och
skogsvägar på fastigheten. Lag (1999:1043).
2 c § Om en samling som avses i 17 § lagen (1963:583) om
avveckling av fideikommiss överförs till ett aktiebolag genom
tillskott i samband med aktieteckning, skall skattepliktig
kapitalvinst eller avdragsgill kapitalförlust inte anses
uppkomma genom överföringen. Lag (1999:1237).
2 d § Om en fastighet eller en tillgång som ingår i en samling
som avses i 17 § lagen (1963:583) om avveckling av fideikommiss
efter utgången av år 1999 har överförts till ett aktiebolag
genom tillskott i samband med aktieteckning, skall bolagets
anskaffningsvärde eller anskaffningsutgift för egendomen anses
motsvara tillgångens skattemässiga värde vid tidpunkten för
överföringen. Lag (1999:1237).
2 e § Vid överföring av en näringsfastighet enligt 2 §
tillämpas inte bestämmelserna om återföring av
värdeminskningsavdrag m.m. i 26 kap. inkomstskattelagen
(1999:1229). Lag (1999:1237).
2 f § Om i fall som avses i 2 eller 2 c § en överföring av en
fideikommissfastighet eller en samling som avses i 17 § lagen
(1963:583) om avveckling av fideikommiss gjorts efter utgången
av år 1999 skall anskaffningsvärdet eller anskaffningsutgiften
för aktie som förvärvas i samband med överföringen anses
motsvara den överförda fastighetens respektive samlingens
marknadsvärde vid den tidpunkten, fördelat på de aktier som då
förvärvas. Lag (1999:1237).
3 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma
betydelse och tillämpningsområde som i inkomstskattelagen
(1999:1229). Lag (1999:1237).
4 § I fråga om framställning som avses i denna lag och om
överklagande av beslut rörande tillämpning av lagen gäller
bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244) i
tillämpliga delar. Lag (2011:1299).
5 § har upphävts genom lag (1999:1043).
6 § har upphävts genom lag (1986:1294).
Övergångsbestämmelser
1986:1294
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas första gången
i fråga om 1987 års taxering.
1990:352
Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången
vid 1991 års taxering. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas på
ärenden och mål avseende 1990 och tidigare års taxeringar. Vad som i
äldre bestämmelser sägs om lokal skattemyndighet och länsskattemyndighet
skall från och med den 1 januari 1991 gälla skattemyndighet.
1999:1043
1. Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas
på överföringar och avyttringar som sker den 1 januari 2000
eller senare.
2. Om en fideikommissfastighet överförts till ett aktiebolag
före utgången av år 1999 och bolaget avyttrar fastigheten skall
bolagets anskaffningsvärde för tillgången anses motsvara
fastighetens marknadsvärde den 1 januari 2000.
3. Om en fideikommissfastighet överförts till ett aktiebolag
före utgången av år 1999 och en aktie som förvärvats i samband
med överföringen avyttras skall anskaffningsvärdet för aktien
anses motsvara dess marknadsvärde den 1 januari 2000.
1999:1237
Denna lag träder i den kraft den 1 januari 2000 och tillämpas
första gången vid 2002 års taxering.
2011:1299
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för ärenden som har
inletts hos Skatteverket före ikraftträdandet. Bestämmelserna
i taxeringslagen (1990:324) om skattenämnd och dess medverkan
i skatteärenden gäller dock inte efter utgången av 2011. I
stället gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om särskilt
kvalificerad beslutsfattare i 66 kap. 5 §
skatteförfarandelagen (2011:1244). | null | null |
1963:588 | Förordning (1963:588) om arvsskatt vid avveckling av fideikommiss | 1,963 | 1 § Upphör fideikommiss med anledning av dödsfall efter vad i 3-6 §§
lagen om avveckling av fideikommiss (avvecklingslagen) sägs, skall i
enlighet med bestämmelserna i denna förordning till staten utgå
arvsskatt för vad som på grund härav enligt 7-10 §§ och 12 § första
stycket avvecklingslagen skall tillfalla efterträdare eller annan.
2 § Vid arvsbeskattning enligt denna förordning skola, med iakttagande
av vad nedan i 3-10 §§ sägs, bestämmelserna i förordningen den 6 juni
1941 om arvsskatt och gåvoskatt (arvsskatteförordningen) i tillämpliga
delar lända till efterrättelse.
3 § Förvärv, som i 1 § denna förordning sägs, skall anses ske genom arv,
om egendomen tillfaller någon i hans egenskap av efterträdare eller
såsom arvinge, och eljest genom testamente.
Såsom arvlåtare (testator) skall anses den, vars död föranlett
fideikommissets upphörande.
4 § Vid tillämpning av bestämmelserna i 11 § 1 mom.
arvsskatteförordningen skall den, som äger taga del i
fideikommissegendomen enligt 7-10 §§ avvecklingslagen, anses icke
begagna sig av förmån, varom i 12 § första stycket samma lag sägs.
5 § Vid beräknande av behållning i fideikommissbo skall vad i 13 § 1
mom. arvsskatteförordningen sägs äga tillämpning endast såvitt avser
bouppteckningskostnad och belopp som skall betalas i arvsskatt.
6 § Skatteverket skall medge anstånd med skattens
fastställande tills avvecklingen av fideikommisset slutförts,
om delägare i fideikommissboet eller boutredningsman gör
framställning om det i samband med att fideikommiss-
bouppteckningen ges in för registrering. Anstånd som nu sagts
skall inte föranleda uppskov med bouppteckningens registrering.
Bestämmelserna om ränta i 19 kap. skattebetalningslagen
(1997:483) skall äga motsvarande tillämpning.
Vid tillämpning av 17 § andra stycket lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt skall där angiven tid räknas från den
tidpunkt då avvecklingen av fideikommisset är slutförd.
Lag (2003:678).
7 § Vad i 19 § arvsskatteförordningen sägs om sammanläggning med
tidigare förvärv skall avse jämväl från samme arvlåtare (testator)
härrörande lott, för vilken skattskyldighet inträtt samtidigt med
skattskyldigheten för den lott om vars beskattning är fråga.
Sammanläggning skall i intet fall ske av vad som tillfaller efterträdare
i denna hans egenskap (efterträdarandel) med annan lott eller av annan
lott med efterträdarandel, ej heller av efterträdarandelar i
fideikommiss härrörande från skilda stiftare.
8 § Vad i 28 § fjärde stycket arvsskatteförordningen sägs om
skattefrihet skall äga motsvarande tillämpning då fråga är om
beskattning av lott, för vilken skattskyldighet inträtt vid dödsfallet,
och arvingen (testamentstagaren) från arvlåtaren (testator) erhållit
annan lott, för vilken skattskyldighet inträtt samtidigt.
Skattefrihet varom nu är fråga må åtnjutas å efterträdarandel endast i
den mån den icke kan tillgodoräknas å annan egendom, för vilken
skattskyldighet inträtt samtidigt eller tidigare.
9 § Skatt å efterträdarandel skall utgå enligt den närmast före den 1
januari 1959 gällande tariffen i 28 § arvsskatteförordningen.
10 § Konungen äger i särskilda fall medgiva befrielse från eller
nedsättning av skatt enligt denna förordning för sådan byggnad,
trädgård, parkanläggning eller samling, vars bevarande med hänsyn till
egendomens historiska, vetenskapliga eller konstnärliga värde är av
allmänt intresse.
Jämväl i annat fall än nu sagts må Konungen, där synnerliga skäl därtill
äro, medgiva befrielse från eller nedsättning av skatt enligt denna
förordning.
11 § Konungen äger utfärda de föreskrifter som erfordras för tillämpning
av denna förordning.
Övergångsbestämmelser
2004:1342
Enligt riksdagens beslut föreskrivs att förordningen
(1963:588) om arvsskatt vid avveckling av fideikommiss skall
upphöra att gälla vid utgången av år 2004. Den upphävda
förordningen gäller dock fortfarande i de fall skattskyldighet
har inträtt före utgången av år 2004. | null | null |
1963:589 | Kungörelse (1963:589) med tillämpningsföreskrifter till förordningen den 6 december 1963 (nr 588) om arvsskatt vid avveckling av fideikommiss | 1,963 | Kungl. Maj:t har funnit gott att, med stöd av 11 § förordningen den 6
december 1963 om arvsskatt vid avveckling av fideikommiss, förordna,
att i fråga om nämnda förordning skola i tillämpliga delar gälla
bestämmelserna i kungörelsen den 21 november 1958 (nr 563) med
tillämpningsföreskrifter till lagen den 6 juni 1941 om arvsskatt och
gåvoskatt. (Jämför 1974:857 ö.b.)
Övergångsbestämmeler
2004:1350
Regeringen föreskriver att kungörelsen (1963:589) med
tillämpningsföreskrifter till förordningen den 6 december 1963
(nr 588) om arvsskatt vid avveckling av fideikommiss skall
upphöra att gälla vid utgången av 2004. Den upphävda
kungörelsen gäller dock fortfarande i fall skattskyldighet
enligt förordningen (1963:588) om arvsskatt vid avveckling av
fideikommiss har inträtt före utgången av 2004. | null | null |
1963:600 | null | 1,963 | null | 1955:416 | null |
1963:601 | null | 1,963 | null | 1955:183 | null |
1963:602 | null | 1,963 | null | 1956:216 | null |
1963:606 | null | 1,963 | null | 1938:274 | null |
1963:607 | null | 1,963 | null | 1938:279 | null |
1963:609 | null | 1,963 | null | 1960:198 | null |
1963:615 | Ämbetsskrivelse (1963:615) till generalpoststyrelsen angående frankeringsfrihet för delgivningserkännande i utsökningsmål | 1,963 | På därom gjord framställning finner Kungl. Maj:t gott medgiva, att till
utmätningsman eller honom underställd tjänsteman adresserat vanligt brev
eller postkort med erkännande av delgivning enligt 9 c § 2 eller 5 mom.
kungörelsen den 14 december 1917 (nr 870) om landsfiskals och
stadsfogdes dagbok i utsökningsmål m.m. eller enligt 4 § 3 mom.
kungörelsen den 11 oktober 1963 (nr 513) med särskilda bestämmelser om
förfarandet vid utmätning för skatter och böter m.m. må från och med den
1 januari 1964 avlämnas till postbefordran utan att vederbörande
avsändare skall vara skyldig att förse försändelsen med frimärken eller
kontant erlägga belöpande postavgift, under villkor att dylik
försändelse är försedd med beteckningen ''Delgivningserkännande i
utsökningsmål''.
Kungl. Maj:t förordnar att belöpande postavgifter för berörda
försändelser skola gäldas av allmänna medel jämlikt förordningen den 8
juni 1945 (nr 329) angående utgörandet av postavgifter för
tjänsteförsändelser m.m. | null | null |
1963:617 | Prästresekungörelse (1963:617) | 1,963 | 6 § Domkapitlet äger bestämma, att församlingspräst och
pastoratsadjunkt i tätort skall åtnjuta ersättning för åkning i
tjänsten i form av årligt åkningsanslag, icke
överstigande 2700 kronor, som vederbörande äger disponera utan
redovisningsskyldighet.
Dylikt anslag utbetalas månadsvis samtidigt med lönen med 1/12 av det
fastställda årsbeloppet. Under tjänstledighet med löneavdrag under
längre tid än 14 dagar i en följd skall anslaget för överskjutande tid
innehållas.
Vikarie för präst, som avses i första stycket, må på härom gjord
ansökning av kyrkorådet i pastoratet beviljas särskilt åkningsanslag
med belopp, motsvarande så stor del av tjänstinnehavarens årliga
anslag, som belöper på den tid vikariatet omfattar. Förordning
(1981:765). | null | null |
1963:633 | Lag (1963:633) om biskopsval | 1,963 | Allmänna bestämmelser
1 § Innan en tjänst som ärkebiskop, biskop eller biträdande biskop
tillsätts, skall val anställas för att upprätta förslag till tjänsten.
När en sådan tjänst blir ledig skall regeringen förordna om biskopsval.
Lag (1989:983).
2 § Val av andra biskopar än ärkebiskopen och val av biträdande biskop i
Uppsala stift skall förrättas av en valkorporation som består av
-- domkapitlets ledamöter,
-- präster som vid tidpunkten för valet innehar i stiftet inrättade
tjänster som domprost, kyrkoherde, komminister, stiftsadjunkt eller
kontraktsadjunkt eller enligt förordnande uppehåller obesatta sådana
tjänster,
-- särskilt utsedda elektorer för stiftets lekmän.
I stift där det finns diakonianstalter, ingår i valkorporationen
dessutom de präster som vid tidpunkten för valet är anställda som
föreståndare för sådana anstalter. Lag (1989:983).
3 § Val av ärkebiskop förrättas dels i Uppsala stift av en
valkorporation, som är sammansatt på sätt stadgas i 2 §, dels i övriga
stift av domkapitlen, vart och ett såsom en valkorporation.
I Uppsala stift ingår i valkorporationen också de valda ordinarie
ledamöter av svenska kyrkans centralstyrelse som inte ingår i någon
annan valkorporation. Lag (1988:1550).
Val av elektorer
4 § Vid val av elektorer bildar varje pastorat en valkrets.
5 § I varje pastorat utses elektorer till det antal, som motsvarar
antalet i pastoratet inrättade tjänster som domprost, kyrkoherde eller
komminister med undantag av sådana tjänster som är obesatta och inte
uppehålls enligt förordnande.
För elektorerna skall utses lika många suppleanter. Lag
(1988:1550).
6 § Består ett pastorat av en enda församling, skall elektorerna och
deras suppleanter väljas av kyrkofullmäktige eller av kyrkorådet om
kyrkofullmäktige inte finns.
Består ett pastorat av två eller flera församlingar, skall elektorerna
och deras ersättare väljas av kyrkofullmäktige eller
församlingsdelegerade i pastoratet. Om det inte finns kyrkofullmäktige
eller församlingsdelegerade i pastoratet, skall valet i stället
förrättas gemensamt av de kyrkoråd som finns i församlingarna i
pastoratet. Valet skall ske inför ordföranden i kyrkorådet i den av
församlingarna som har det största antalet röstberättigade
kyrkomedlemmar.
I valet av elektorer får inte delta präster som ingår i valkorporationen
vid biskopsvalet. Lag (1988:1550).
7 § Valbar till elektor och suppleant för elektor är den som är behörig
att utses till kyrkofullmäktig i församling inom pastoratet, dock ej
präst, som äger rösträtt vid biskopsvalet.
8 § Skola två eller flera elektorer eller suppleanter utses, skall valet
vara proportionellt, därest det begäres av minst så många väljande, som
motsvarar det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas
med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid
sådant val är särskilt stadgat.
Sker ej val av suppleanter proportionellt, skall bestämmas den ordning,
i vilken suppleanterna skola kallas till biskopsval.
Biskopsvalets förrättande
9 § Biskopsval förrättas på dag, som domkapitlet bestämmer; dock
ankommer det på regeringen att bestämma dag för val av ärkebiskop.
Lag (1975:1324).
10 § Valet förrättas av domkapitelsledamöter i domkapitlet och av övriga
röstberättigade inom varje kontrakt inför kontraktsprosten.
I valet inom varje kontrakt deltar de röstberättigade prästerna inom
kontraktet och elektorerna för lekmännen i kontraktets pastorat.
Stiftsadjunkter, föreståndare för diakonianstalter samt i 3 § avsedda
ledamöter av svenska kyrkans centralstyrelse deltar i valet i det
kontrakt där stiftets domkyrka är belägen.
Präster, som på grund av laga förfall inte kan infinna sig vid valet,
får före valet sända in sina valsedlar till kontraktsprosten i det
kontrakt där de har rösträtt.
Ledamöter av domkapitlet får delta endast i valet i domkapitlet.
Lag (1988:1550).
11 § Vid biskopsval äger envar väljande en röst.
Vid valet skola användas valsedlar av vitt papper utan kännetecken samt
särskilda valkuvert.
Varje väljande skall på sin valsedel nämna de tre till biskopstjänst
behöriga personer, som han anser vara till det lediga ämbetet de
skickligaste. Namnen skola uppföras i följd, det ena under det andra.
Lag (1989:983).
Röstsammanräkning och upprättande av biskopsförslag
12 § Domkapitlet sammanräknar rösterna vid biskopsval. Vid val av
ärkebiskop sammanräknar dock domkapitlet i Uppsala samtliga röster,
varvid rösterna räknas särskilt för varje valkorporation.
Varje godkänd valsedel räknas som hel röst för det första, som halv röst
för det andra och som tredjedels röst för det tredje på valsedeln
upptagna namnet.
13 § Vid annat biskopsval än val av ärkebiskop uppför domkapitlet på
förslag till biskopstjänsten de tre, som vid valet fått högsta rösttal.
Vid lika rösttal skiljes genom lottning, i den mån så fordras för
bestämmande av vilka som skola uppföras på förslaget. Lag
(1989:983).
14 § Vid val av ärkebiskop upprättar domkapitlet i Uppsala för varje
valkorporation en förteckning, i ordningsföljd efter rösttalen, på de
tre, som vid korporationens val fått högsta rösttal. Vid lika rösttal
skiljes genom lottning.
De på varje förteckning uppförda åsättas vad gäller valet i Uppsala
stift röstvärdena 6, 3 och 2 samt i övrigt röstvärdena 1, 1/2 och 1/3
efter den ordningsföljd, i vilken de uppförts.
På förslag till ärkebiskopstjänsten uppför domkapitlet de tre, som fått
högsta sammanlagda röstvärde. Vid lika röstvärde skiljes genom lottning,
i den mån så fordras för bestämmande av vilka som skola uppföras på
förslaget. Lag (1989:983).
15 § Upprättat förslag till ärkebiskops- eller biskopstjänst skall
genast kungöras genom anslag. Lag (1989:983).
Besvär
16 § Över elektorsval må besvär anföras allenast i samband med besvär
över biskopsvalet och det i anledning därav upprättade förslaget.
17 § Besvär över biskopsval och det i anledning därav upprättade
förslaget må anföras av röstberättigad vid valet. Besvär, som grunda sig
på fel vid elektorsval, må anföras jämväl av röstberättigad vid detta
val.
18 § Besvär anföras hos kammarrätten. Besvärshandlingen skall ha kommit
in inom tre veckor från den dag förslaget blivit kungjort genom anslag.
Lag (1975:1324).
Särskilda bestämmelser
19 § Har, sedan förslag till ärkebiskops- eller biskopstjänst
upprättats, någon av de på förslaget uppförda avlidit, blivit obehörig
till ämbetet eller anmält, att han ej önskar bli utnämnd till ämbetet,
äger regeringen förordna om nytt biskopsval. Lag (1989:983).
20 § har upphävts genom Lag (1975:1324).
Övergångsbestämmelser
1963:633
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964.
Genom lagen upphävas 20 kap. kyrkolagen och förordningen den 30 maj 1759
om biskops- och superintendentsval.
1988:1550
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.
2. I Uppsala stift ingår i valkorporationen också präster som med
fullmakt innehar en statlig tjänst som kyrkoherde i svensk församling i
utlandet eller som kyrkoherde för döva. För sådana röstberättigade
präster tillämpas 10 § tredje och fjärde styckena i fråga om valets
förrättande. | null | null |
1963:636 | null | 1,963 | null | 1936:567 | null |
1963:654 | Förordning (1963:654)om försäljning från apotek av alkoholhaltiga läkemedel och teknisk sprit, m.m. | 1,963 | 1 § Med alkoholhaltigt läkemedel förstås i denna förordning läkemedel
som innehåller mer än 1,8 viktprocent etylalkohol och för vilket
läkemedelslagens (1992:859) bestämmelser gälla. Förordning (1992:1556).
2 § Från apotek må, med i 3 § nämnt undantag, alkoholhaltigt läkemedel,
som innehåller mer än 10 viktprocent etylalkohol, ävensom teknisk sprit
säljas eller eljest utlämnas, förutom till annat apotek, endast efter
ordination eller beställning av person, som är behörig att utöva läkar-,
tandläkar- eller veterinäryrket. Förordning (1977:304).
3 § Alkoholhaltigt läkemedel, som på grund av sitt innehåll i övrigt kan
antagas icke giva anledning till missbruk i berusningssyfte, må i
enlighet med de föreskrifter läkemedelsverket meddelar utlämnas från
apotek utan hinder av bestämmelserna i 2 §.
Föreligger beträffande alkoholhaltigt läkemedel av annat slag än som
avses i 2 § anledning till antagande, att läkemedlet kan missbrukas i
berusningssyfte, ankommer det på läkemedelsverket att utfärda särskilda
föreskrifter rörande försäljning och utlämnande. Förordning (1990:549).
4 § Sådan ordination eller beställning av teknisk sprit, som sägs i 2 §,
må gälla endast absolut alkohol, koncentrerad sprit och utspädning därav
eller denaturerad sprit.
Ordination må icke avse annat än utvärtes bruk eller desinfektion av
instrument. Beställning må icke avse annat än utvärtes bruk,
desinfektion av instrument eller laboratorieändamål i beställarens
yrkesutövning.
Spriten må icke utlämnas, om särskild anledning föreligger till
antagande att den är avsedd för annat ändamål än som sägs i andra
stycket. Förordning (1977:304).
5 § Föreligger grundad anledning till antagande att läkare, tandläkare
eller veterinär missbrukat behörighet att ordinera eller beställa
alkoholhaltigt läkemedel eller teknisk sprit, äger hälso- och
sjukvårdens ansvarsnämnd efter omständigheterna antingen förbjuda
utlämnande av sådant läkemedel eller teknisk sprit på ordination eller
beställning av läkaren, tandläkaren eller veterinären eller föreskriva
särskilda begränsningar i fråga om utlämnandet.
Ett beslut enligt första stycket skall gälla fastän det har överklagats,
om hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd inte beslutar annorlunda.
Bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och för justitiekanslern
att göra anmälan i ärenden som avses i första stycket och om
handläggning av sådana ärenden finns i 6 § lagen (1986:765) med
instruktion för riksdagens ombudsmän och i 6 § lagen (1975:1339) om
justitiekanslerns tillsyn. Förordning (1987:1006).
6 § Ej må någon sälja eller genom ordination eller beställning eller
annorledes tillhandagå annan med anskaffande av alkoholhaltigt
läkemedel, där han har särskild anledning antaga att varan är avsedd att
användas i berusningssyfte. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande
tillämpning beträffande teknisk sprit, där fråga är om försäljning från
apotek.
7 § De övriga föreskrifter rörande här ifrågavarande försäljning av
alkoholhaltigt läkemedel och teknisk sprit, som kunna finnas
erforderliga för att hindra missbruk, meddelas av läkemedelsverket.
Förordning (1990:549).
8 § Den som bryter mot 2§, 4§ tredje stycket eller 6§ eller mot
föreskrift som läkemedelsverket utfärdat med stöd av denna förordning,
dömes till böter, där ej gärningen är straffbelagd i lag eller annan
författning. Motsvarande gäller om någon bryter mot föreskrift eller
förbud som hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd meddelat med stöd av 5
§.
Vidtager någon obehörigen med alkoholhaltigt läkemedel, som icke är
avsett för invärtes bruk, åtgärd ägnad att göra varan användbar till
förtäring, dömes till böter.
Alkoholhaltigt läkemedel, varmed förfarits som nyss sagts och vilket
påträffas hos den som förövat gärningen, skall tillika med de förråd av
ifrågavarande läkemedel jämte emballage, som finnas hos honom, samt
nyttjade redskap förklaras helt eller delvis förverkat, om det ej är
uppenbart obilligt.
Den som förövat gärning som avses i andra stycket skall, om det ej är
uppenbart obilligt, dömas att för alkoholhaltigt läkemedel, varmed han
förfarit obehörigen, gälda skatt med 20 kronor för liter. Förordning
(1990:549).
9 § Beslut av hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd enligt 5 § får
överklagas hos kammarrätten genom besvär.
Läkemedelsverkets beslut enligt denna förordning får överklagas hos
regeringen.
Bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och för justitiekanslern
att söka ändring i beslut enligt 5 § första stycket finns i 7 § lagen
(1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän och i 7 § lagen
(1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn. Talan skall väckas inom fyra
veckor från det beslutet har meddelats. Förordning (1990:549). | null | null |
1963:666 | Allmän tandläkarinstruktion (1963:666) | 1,963 | 1 § Med tandläkare förstås i denna instruktion envar, som äger
behörighet att utöva tandläkaryrket.
2 § En tandläkare är i sin yrkesutövning ställd under socialstyrelsens
inseende. Han är skyldig att följa vad styrelsen föreskriver och att
till styrelsen skyndsamt avge begärda förklaringar, utlåtanden,
upplysningar och rapporter. En tandläkare i allmän tjänst är även
skyldig att infinna sig hos styrelsen för att lämna upplysningar eller
för överläggningar.
Vad nu sagts gäller inte lärarna vid tandläkarhögskolorna, såvitt rör
deras åligganden såsom lärare, och inte heller tandläkare vid den
militära tandvården, såvitt avser annat än deras odontologiska
verksamhet. Förordning (1981:627).
3 § Varje tandläkare, vare sig han är i allmän tjänst eller enskilt
utövar tandläkaryrket, åligger:
1) att i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet
meddela patient de råd och, såvitt möjligt, den behandling, som
patientens tillstånd fordrar,
3) att vid förordnande av läkemedel iakttaga vad socialstyrelsen
och läkemedelsverket föreskrivit härom,
4) att vid utfärdande av intyg eller utlåtande iakttaga synnerlig
omsorg och samvetsgrannhet samt ställa sig till efterrättelse de
anvisningar, som socialstyrelsen meddelar,
5) att lämna kvitto å mottagen ersättning för tandläkarvård och intyg
samt att, då fråga är om utgift som skall ersättas av den allmänna
försäkringen, vid utfärdande av kvitto noggrant följa av
riksförsäkringsverket fastställt formulär jämte anvisningar samt
6) att, om patient avlidit och dödsfallet kan antagas äga samband med
behandlingen eller om patient vid behandlingen tillfogats skada eller
sjukdom av allvarlig beskaffenhet, ofördröjligen anmäla förhållandet
till socialstyrelsen. Förordning (1990:697).
4 § I allmän civil tjänst anställd tandläkare åligger att efter de
anvisningar, som meddelas av socialstyrelsen, inom sitt
verksamhetsområde verkställa planläggning för krigsorganisation av den
allmänt civila tandvården eller biträda därmed. Kungörelse (1971:23).
5 § I allmän tjänst anställd tandläkare är skyldig att, i den mån ej
hans övriga tjänsteåligganden hindra honom eller eljest särskilda skäl
äro däremot, tillhandagå länsstyrelse, domare, åklagare och
polismyndighet med av dem begärda undersökningar och utlåtanden
däröver.
6 § har upphävts genom förordning (1992:963).
7 § En tandläkare som avser att på en ort inom riket enskilt utöva
tandläkaryrket skall innan han börjar sin verksamhet göra skriftlig
anmälan till den allmänna försäkringskassa inom vars område tandvården
skall bedrivas samt till socialstyrelsen. Sådan anmälan skall också
göras om verksamheten upphör eller flyttas till annan lokal.
Förordning (1981:627).
8 § har upphävts genom förordning (1975:106).
9 § har upphävts genom förordning (1975:106). | null | null |
1963:676 | null | 1,963 | null | 1959:287 | null |
1963:677 | Brev (1963:677) till domänstyrelsen angående avsättande av mark till Padjelanta nationalpark samt utvidgning av Sareks nationalpark, m.m. | 1,963 | Kungl. Maj:t föreskriver, att området Padjelanta jämte avgränsande
trakter inom Jokkmokks kommun i Norrbottens län den 1 mars 1964
skall med nedan angivna gränser avsättas till nationalpark och
benämnas Padjelanta nationalpark.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Kungl. Maj:t föreskriver vidare, att Sareks nationalpark i Norrbottens
län den 1 mars 1964 skall utvidgas med ett område söder om Pårek
med nedan angivna gränser.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - | null | null |
1963:678 | Reglemente (1963:678) för Padjelanta nationalpark | 1,963 | 1 § Padjelanta nationalpark, som har tillkommit i syfte att bevara ett
på sjöar och vidsträckta hedar rikt fjällandskap i dess naturliga
tillstånd, skall, med särskild hänsyn till lapparnas näringsutövning,
vårdas och förvaltas i överensstämmelse med detta syfte.
2 § Inom nationalparken skall, med de undantag som framgå av 4 §
här nedan och 6 § naturvårdslagen den 11 december 1964 (nr 822),
vara förbjudet
att förstöra eller skada markens yta eller fast naturföremål så
ock att bortföra mineral;
att fälla eller skada växande eller döda träd eller buskar så
ock att borttaga andra växter eller växtdelar;
att fiska utan särskilt tillstånd;
att jaga, fånga eller avsiktligt döda vilda djur så ock att från
ort till annan föra dödat eller fångat djur eller att skada eller
bortföra ägg, rom eller bo;
att uppföra byggnad eller stadigvarande bostad, verkställa odling
eller beta kreatur;
att medföra hund. Kungörelse (1968:677).
3 § Inom nationalparken skall vidare vara förbjudet att nyttja
motordrivet fordon eller motorbåt eller landa med luftfartyg utom
då det sker i ärende för lappväsendet eller för lapp, som hör
till någon av Sirkas, Jåkkåkaska, Tuorpons, Luokta-Mavas, Serri
och Udtja lappbyar, eller i polis-, sjukvårds- eller räddningsärende.
4 § Utan hinder av bestämmelserna i 2 § skall vara tillåtet dels
att vid tillfälligt behov använda torra grenar för att göra upp
eld eller anordna skydd;
att plocka bär för omedelbar förtäring;
att döda djur då det sker till försvar mot angrepp på person eller
egendom;
att vid färd inom nationalparken beta medförda, för resan
erforderliga rid- och klövjedjur;
att under tiden den 1 januari-den 30 april medföra draghund, därest
denna ständigt hålles under omedelbar tillsyn;
dels, för lapp som hör till någon av Sirkas, Jåkkåkaska och
Tourpons lappbyar,
att med iakttagande av eljest gällande fridlysningsbestämmelser
jaga älg;
att bedriva sådan jakt som avses i 15 § 2 mom. jaktstadgan den
3 juni 1938 (nr 279);
att vid jakt nyttja hund. Kungörelse (1967:771).
5 § Om åliggande för domänverket att meddela ordningsföreskrifter
för nationalparken samt om rätt för verket att medgiva undantag
från förbud, som meddelas i detta reglemente eller i
ordningsföreskrifterna, stadgas i naturvårdskungörelsen den
11 december 1964 (nr 825). Kungörelse (1968:677). | null | null |
1963:68 | null | 1,963 | null | 1928:370 | null |
1963:682 | null | 1,963 | null | 1928:370 | null |
1963:683 | null | 1,963 | null | 1956:623 | null |
1963:684 | null | 1,963 | null | 1957:513 | null |
1963:687 | Brev (1963:687) till överstyrelsen för yrkesutbildning angående särskilda bestämmelser om skolledare och lärare vid kommunala och landstingskommunala yrkesskolor, m.m. | 1,963 | I skrivelse den 30 maj 1963, nr 336, har riksdagen anmält sina beslut i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 170, angående statlig
lönereglering för skolledare och lärare vid yrkesskolor, m.m. jämte i
ämnet väckta motioner.
-------------------------------------------------------------------
-------------------
Med stöd av riksdagens omförmälda beslut godkänner Kungl. Maj:t
förenämnda den 9 november 1963 träffade överenskommelse angående
lönesättning m.m. för vissa skolledare och lärare vid kommunala
yrkesskolor m.fl. läroanstalter.
Kungl. Maj:t, som i anledning av den beslutade löneregleringen inom
yrkesskolväsendet framdeles vill utfärda vissa författningar, meddelar i
avvaktan härå följande /k/ bestämmelser om skolledare och lärare vid
kommunala och landstingskommunala yrkesskolor m.m. /-k/ Bestämmelserna
skola gälla tills vidare från och med den 1 januari 1964 utan hinder av
vad i skolstadgan sägs samt må tillämpas dessförinnan för genomförandet
av löneregleringen från och med sagda dag eller i fråga om
undervisningsskyldighet m.m. från och med den tidigare tidpunkt, som
nedan i detta brev stadgas.
/r2/ Inledande föreskrifter
1 § Bestämmelser i detta brev skola äga tillämpning beträffande
/k/ dels /-k/ skolledare, biträdande skolledare och lärare vid kommunala
och landstingskommunala yrkesskolor (inberäknat centrala
verkstadsskolor), till vilka statsbidrag utgår enligt kungörelsen den 31
maj 1957, nr 480, om statsbidrag till yrkesskolor, dock icke för
befattningshavare vid följande fristående tekniska skolor: Hässleholms
stads tekniska skola, Karlstads tekniska aftonskola, Katrineholms stads
tekniska skola, Kristinehamns tekniska skola, Luleå stads tekniska
aftonskola, Norrbottens tekniska skola, Norrköpings stads tekniska
aftonskola, Stockholms stads tekniska aftonskola, Sundsvalls stads
tekniska skola, Växjö stads tekniska aftonskola, Örebro stads tekniska
aftonskola och Örnsköldsviks tekniska skola,
/k/ dels /-k/ för lärare i yrkesämnen vid grundskolans högstadium,
/k/ dels ock /-k/ för kursföreståndare och lärare vid
yrkesutbildningskurser för arbetslösa enligt kungörelsen den 29 juni
1945, nr 445, angående yrkesutbildningskurser för arbetslösa
(omskolningskurser).
Bestämmelserna skola icke tillämpas beträffande lärare vid inbyggda
skolor, såvitt gäller undervisning i yrkesarbete eller annat praktiskt
arbete.
2 §. Det i 1 kap. 4 § skolstadgan angivna poängsystemet skall ligga till
grund för bestämmande av avlöningsgrupp och undervisningsskyldighet för
heltidsanställd rektor vid yrkesskola samt arvode och
undervisningsskyldighet för deltidsanställd rektor och studierektor vid
yrkesskola och för kursföreståndare vid omskolningskurser.
Vid tillämpning av poängsystemet på landstingskommunal yrkesskola skall
sådan skola jämställas med kommunal yrkesskola.
------------------------------------------------------
/r2/ Kommunala och landstingskommunala yrkesskolor
/r2/ Organisatoriska bestämmelser
_______________________________________________________
4 § har upphävts genom kungörelse (1964:105).
5 § har upphävts genom kungörelse (1964:105).
6 § har upphävts genom kungörelse (1964:105).
7 § har upphävts genom kungörelse (1964:105).
8 § har upphävts genom kungörelse (1964:105).
9 § har upphävts genom kungörelse (1964:105).
10 § har upphävts genom kungörelse (1964:105).
11 § har upphävts genom kungörelse (1964:105).
12 § har upphävts genom kungörelse (1964:105).
13 § har upphävts genom kungörelse (1964:105).
14 § har upphävts genom kungörelse (1964:105).
15 § har upphävts genom kungörelse (1964:105).
16 § har upphävts genom kungörelse (1964:105).
17 § har upphävts genom kungörelse (1964:105).
18 § har upphävts genom kungörelse (1964:105).
19 § har upphävts genom kungörelse (1964:105).
20 § har upphävts genom kungörelse (1964:105).
21 § har upphävts genom kungörelse (1964:105).
22 §. Vid yrkesskolan i kommun inrättas ordinarie lärartjänster till det
antal länsskolnämnden bestämmer.
Antalet skall utgöra 60 procent av antalet erforderliga heltidstjänster
vid varaktiga heltidskurser.
Av det sammanlagda antalet heltidstjänster för yrkeslärare, som fordras
vid varaktiga heltidskurser av verkstadsskolekaraktär, skola 20 procent
placeras i lönegrad Ao 19.
23 § har upphävts genom kungörelse (1964:105).
24 § har upphävts genom kungörelse (1964:105).
25 § har upphävts genom kungörelse (1964:105).
26 § har upphävts genom kungörelse (1964:105).
27 § har upphävts genom kungörelse (1964:105).
28 § har upphävts genom kungörelse (1964:105).
29 § har upphävts genom kungörelse (1964:105).
30 § har upphävts genom kungörelse (1964:105).
31 § har upphävts genom kungörelse (1964:105).
32 § har upphävts genom kungörelse (1964:105).
33 § har upphävts genom kungörelse (1964:105).
34 § har upphävts genom kungörelse (1964:105).
---------------------------------------------------------
/r2/ Avlönings- och pensionsbestämmelser m.m.
38 § /k/ 1 mom. /-k/ Avlöningsgrupp för heltidstjänst såsom /k/ rektor
/-k/ bestämmes med hänsyn till arbetsområdets omfattning uttryckt i
poäng på sätt framgår av följande uppställning.
Rektors arbetsområde. Antal poäng
Avlöningsgrupp
Fristående central Annan yrkesskola
verkstadsskola
högst 10,5 högst 15,5 I
11 - 19,5 16 - 24,5 II
20 - 28,5 25 - 33,5 III
29 - 38,5 34 - 43,5 IV
39 - 49,5 44 - 54,5 V
lägst 50 lägst 55 VI
/k/ 2 mom. /-k/ Avlöningsgrupp enligt 1 mom. skall för tiden från och
med den 1 januari 1964 bestämmas med hänsyn till arbetsområdets poängtal
under redovisningsåret 1962/63.
Skolstyrelsen skall före den 15 december 1963 till länsskolnämnden
inkomma med uppgift om nämnda poängtal. Nämnden skall så snart ske kan
meddela beslut om avlöningsgrupp.
/k/ 3 mom. /-k/ För heltidsanställda rektorer gälla följande lönegrader:
Avlöningsgrupp I II III IV V VI
lönegrad ABp 22 23 24 25 26 27
Rektor vid annan yrkesskola än fristående central verkstadsskola
placeras i lönegrad Bp 1, därest rektors arbetsområde omfattar lägst 71
poäng.
-------------------------------------------------------------
42 §. /k/ 1 mom. /-k/ För /k/ lärare /-k/ skall gälla den
lönegradsplacering, som framgår av följande tabell och bestämmelserna i
2 och 3 mom. I tabellen angives jämväl undervisningsskyldighet för där
avsedda lärare.
Tjänst Lönegrad Undervisnings-
skyldighet
(veckotimmar)
I. /k/ Lärare i yrkesämnen /-k/
A. Lärare i yrkesarbete eller annat
praktiskt arbete samt yrkesteori i
kurser inom industri och hantverk
(motsvarande):
a) ordinarie Ao 19, Ao 17 36
b) extra ordinarie
med föreskriven pedagogisk utbildning Ae 17 36
utan dylik utbildning Ae 15 36
c) extra
med föreskriven pedagogisk utbildning Ag 17 36
utan dylik utbildning Ag 15 36
B. Lärare i praktiska och
yrkesteoretiska ämnen i kurser i
husligt arbete:
Lärare vid hushållstekniska
yrkeskurser och lärare i yrkeskurser
för utbildning av internatföreståndare
a) extra ordinarie Ae 17 30
b) extra
med föreskriven utbildning Ag 17 30
utan dylik utbildning Ag 15 30
Lärare vid övriga kurser
a) ordinarie Ao 15 30
b) extra ordinarie Ae 17 36
Ae 15 30
c) extra
med föreskriven utbildning Ag 17 36
utan dylik utbildning Ag 15 36
Ag 13 30
C. Lärare i praktiska och
yrkesteoretiska ämnen i kurser
inom vårdyrken:
a) ordinarie Ao 15 30
b) extra ordinarie Ae 17 36
Ae 15 30
c) extra
med föreskriven utbildning Ag 17 36
utan dylik utbildning Ag 15 36
Ag 13 30
D. Lärare i stenografi,
maskinskrivning, kontorsteknik,
butiksarbete, skyltning med
textning och plakatmålning samt
välskrivning:
a) ordinarie Ao 15 30
b) extra ordinarie Ae 15 30
c) extra
med föreskriven utbildning Ag 15 30
utan dylik utbildning Ag 13 30
II. /k/ Lärare i läroämnen
(tekniska, merkantila och andra
teoretiska läroämnen) /-k/
A. Adjunkt:
a) ordinarie Ao 23 24
b) extra ordinarie
utanför befordningsgång Ae 21 24
i befordringsgången Ae 19 24
c) extra Ag 19, Ag 17 24
d) adjunktsaspirant i
befordringsgången Af 17 24
B. Ämneslärare med huvudsakligen
akademisk utbildning eller
utbildning vid högre
lärarinneseminariet i Stockholm:
a) ordinarie Ao 21 24
b) extra ordinarie
utanför befordringsgång Ae 19 24
i befordringsgången Ae 17 24
c) extra Ag 17, Ag 15 24
d) ämnesläraraspirant i
befordringsgången Af 15 24
C. Ämneslärare med ingenjörsexamen
vid tekniskt gymnasium,
handelsgymnasieexamen eller
folkskollärarexamen och därjämte
viss vidareutbildning, ämneslärare
med viss akademisk utbildning, samt,
beträffande kurser för
apotekstekniker, ämneslärare med
farmacie kandidatexamen eller
receptarieexamen:
a) ordinarie Ao 19 24
b) extra ordinarie
utanför befordringsgång Ae 19 24
i befordringsgången Ae 17 24
c) extra Ag 17, Ag 15 24
d) ämnesläraraspirant i
befordringsgången Af 15 24
D. Övriga ämneslärare:
a) ordinarie Ao 17 24
b) extra ordinarie Ae 17 24
c) extra Ag 15 /n1/ 24
III. /k/ Lärare i övningsämnen /-k/
Lärare i teckning, musik eller
gymnastik:
a) ordinarie Ao 18 30
b) extra ordinarie Ae 18 30
c) extra Ag 16 30
//n1// Icke-ordinarie lärare med föreskriven pedagogisk utbildning skall
placeras i lönegrad Ag 15 och uppflyttas efter ett och ett halvt år till
lönegrad Ae 17. Lärare utan dylik utbildning skall placeras i lönegrad
Ag 15.
*/k/ 2 mom. */-k/ Lärare i kurser i husligt arbete vid skolor med
ambulerande verksamhet skall, om läraren har föreskriven utbildning,
placeras i lönegrad Ao 15 respektive Ae 15. Lärare utan dylik utbildning
skall placeras i lönegrad Ag 13.
*/k/ 3 mom. */-k/ Lärare i teoretiska läroämnen vid utbildningskurser
för systemmän och programmerare för automatisk databehandling samt vid
två- och treåriga kurser för högre sekreterarutbildning skall, därest
han uppfyller de för motsvarande lektorstjänst vid gymnasium i lönegrad
A 25 respektive A 27 uppställda behörighetskraven eller har med
utbildning för lektor i A 25 respektive A 27 för ifrågavarande
undervisning likvärdig utbildning, placeras i lönegrad såsom adjunkt och
skall dessutom erhålla arvodestillägg motsvarande skillnaden mellan den
lön han skulle ägt uppbära som lektor i lönegrad A 25 respektive A 27
och den lön han uppbär.
*/k/ 4 mom. */-k/ För lärare vid vissa specialkurser i övrigt bestämmas
anställnings- och avlöningsvillkoren av Kungl. Maj:t efter framställning
i varje särskilt fall.
*/k/ 5 mom. */-k/ För undervisning i anatomi, bakteriologi, histologi,
patologi och därmed jämförbara ämnen, som meddelas av läkare, skall
ersättning utgå enligt samma grunder som enligt rekommendation från
Svenska landstingsförbundet tillämpas vid sjuksköterskeskola.
43 § */k/ 1 mom. */-k/ Följande avlönings- och pensionsförfattningar
skola äga tillämpning på sätt Kungl. Maj:t framdeles kommer att närmare
föreskriva.
Skolledare och lärare skola inordnas under statens allmänna
avlöningsreglemente; övningslärare i teckning, musik och gymnastik skola
dock inordnas under avlöningsreglementet för övningslärare.
Statens allmänmna tjänstepensionsreglemente skall därvid gälla för
lönegradsplacerade rektorer och lärare.
Timlärarkungörelsen och Kungl. Maj:ts kungörelse den 28 juni 1962 (nr
482) om avlöningsförmåner till vissa pensionsavgångna rektorer och
lärare skola gälla.
*/k/ 2 mom. */-k/ Allmänna resereglementet skall äga tillämpning med
iakttagande av de särskilda bestämmelser Kungl. Maj:t framdeles vill
meddela.
*/k/ 3 mom. */-k/ I övrigt skola - i förekommande fall med iakttagande
av vad Kungl. Maj:t framdeles kommer att härom föreskriva - bl.a.
följande bestämmelser i tillämpliga delar gälla.
a) Kungl. Maj:ts cirkulär den 8 maj 1953 angående reglerad
befordringsgång för vissa icke-ordinarie lärare i läroämnen m.m.,
b) Kungl. Maj:ts brev den 30 juni 1959 med bestämmelser om anställnings-
och avlöningsförhållanden för vissa icke-ordinarie ämneslärare med
folkskollärarexamen, m. fl.,
c) Kungl. Maj:ts brev den 28 juni 1962 angående läraranställning i
lönegrad Ag 15 eller Ag 13,
d) Kungl. Maj:ts brev den 28 juni 1962 angående särskild ersättning för
i övningslärartjänst ingående undervisning i läroämne,
e) Kungl. Maj:ts brev den 28 juni 1963 angående vissa tillfälliga
åtgärder för avhjälpande av lärarbristen i matematik, fysik, kemi och
tekniska ämnen samt
f) Kungl. Maj:ts brev den 25 juli 1963 angående anställningsform för
vissa icke-ordinarie lärare inom det allmänna skolväsendet m.m.
________________________________________________________________________
45 §
________________________________________________________________________
*/k/ 2 mom. */-k/ Pensioneringsperiod III skall gälla för rektor, lärare
i läroämnen och lärare i yrkesämnen.
Pensioneringsperiod II skall gälla för övningslärare i musik och i
gymnastik samt pensioneringsperiod III för övningslärare i annat
övningsämne.
________________________________________________________________________
/r2/ Grundskolans högstadium
47 § har upphävts genom kungörelse (1964:105).
48 § har upphävts genom kungörelse (1964:105).
49 § Lönegradsplaceringen och undervisningsskyldigheten för lärare i
yrkesämnen på grundskolans högstadium, som angivas i 47 § ovan, skola
vara desamma som för motsvarande lärare vid de kommunala och
landstingskommunala yrkesskolorna.
I övrigt skall beträffande lärare i yrkesämnen på grundskolans
högstadium i tillämpliga delar gälla vad i 20-23 §§, 25 §, 29 §, 30 §
samt 34-37 §§ är stadgat.
/r2/ Omskolningskurser m.m.
_______________________________________________________________________
54 § Lönegradsplaceringen och undervisningsskyldigheten för lärare vid
omskolningskurser skola vara desamma som för motsvarande lärare vid de
kommunala och landstingskommunala yrkesskolorna. Lönegrad 19 skall icke
förekomma för lärare i yrkesarbete eller annat praktiskt arbete samt
yrkesteori i kurser inom industri och hantverk (motsvarande). Lärare vid
omskolningskurs, där arbetsåret omfattar helt år, skall åtnjuta lön
efter den löneklass, vars nummer med en enhet överstiger numret för den
löneklass, i vilken läraren är placerad.
Vid kurser för utbildning av byggnadsarbetare omfattande högst fjorton
veckor äger överstyrelsen bestämma att den, som tillfälligt anlitas som
lärare, skall i stället för löneförmåner enligt första stycket uppbära
ersättning motsvarande högst de löneförmåner, varom vederbörande gått
miste i anställningen som byggnadsarbetare.
Lönegradsplaceringen och undervisningsskyldigheten för lärare i kurser
för vuxna synskadade skola vara desamma som angivits för motsvarande
lärare vid statens blindskolor i Kungl. Maj:ts brev från den 5 juni 1963
angående anslag för budgetåret 1963/64 till det obligatoriska
skolväsendet m.m. respektive blindskolestadgan.
/r2/ Övergångsbestämmelser
55 § Den som vid kommunal eller landstingskommunal yrkesskola innehar
förordnande såsom heltidsanställd rektor vid utgången av år 1963 skall,
om förordnandet omfattar även tid därefter, utan nytt förordnande anses
inneha heltidstjänst såsom rektor enligt bestämmelserna i detta brev.
Förordnandet skall utlöpa vid den tidpunkt, som bestämts då förordnandet
meddelades, dock senast den 1 juli 1967.
Bestämmelserna i första stycket skola gälla utan hinder av vad i 6 §
sägs.
56 § Heltidsanställd rektor äger, därest detta är till fördel för honom,
under löpande förordnandeperiod, dock längst intill den 1 juli 1967,
bibehålla sin lönegradsplacering enligt kommunal central
tjänsteförteckning och den löneklassplacering, som gäller för honom
omedelbart före den 1 januari 1964, eller, om han är rektor vid central
verkstadsskola, bibehålla den löneställning, som gäller för honom enligt
avlöningsbestämmelserna för rektorer och lärare vid centrala
verkstadsskolor.
57 § Den som vid kommunal eller landstingskommunal yrkesskola innehar
förordnande såsom deltidsanställd rektor vid utgången av år 1963 skall,
om förordnandet omfattar även tid därefter, utan nytt förordnande anses
inneha motsvarande befattning enligt bestämmelserna i detta brev.
Förordnandet skall utlöpa vid den tidpunkt, som bestämts då förordnandet
meddelades, dock senast den 1 juli 1967.
58 § Lärare, som vid utgången av år 1963 innehar ordinarie tjänst vid
yrkesskola eller är fast anställd vid central verkstadsskola, skall utan
ansökan förordnas på motsvarande ordinarie enligt detta brev statligt
reglerade tjänst under förutsättning att läraren haft kommunal
anställning under 15 år eller uppnått 40 års ålder, under 10 år. Av
länsskolnämnden fastställt antal ordinarie lärartjänster må härvid
överskridas. Dylikt förordnande skall meddelas utan hinder, i
förekommande fall, av bestämmelserna i 23 § och 28 § första stycket.
Vad nu sagts skall icke äga tillämpning beträffande lärartjänster i
yrkesämnen i lönegrad Ao 19.
59 § Annan lärare än som avses i 58 § första stycket, vilken vid
utgången av år 1963 innehar ordinarie tjänst vid yrkesskola eller är
fast anställd vid central verkstadsskola, skall i förekommande fall utan
hinder av vad i 28 § första stycket sägs utan ansökan förordnas på
motsvarande extra ordinarie enligt detta brev statligt reglerade tjänst
räknat från och med den 1 januari 1964, i den mån han ej från samma
tidpunkt förordnats å ordinarie enligt detta brev statligt reglerad
tjänst.
60 § Inom Stockholms yrkesskolstyrelses förvaltningsområde skall i
förekommande fall utan hinder av vad i 23 § och 28 § första stycket sägs
lärare, som vid utgången av år 1963 innehar ordinarie eller extra
ordinarie tjänst vid yrkesskola, utan ansökan förordnas på motsvarande
ordinarie respektive extra ordinarie enligt detta brev statligt
reglerade tjänst från och med den 1 januari 1964. Fastställt antal
ordinarie lärartjänster må härvid överskridas.
Vad nu sagts skall icke äga tillämpning beträffande lärartjänster i
yrkesämnen i lönegrad Ao 19.
61 § Ordinarie eller fast anställd yrkeslärare, som avses i 58 eller 60
§ och som vid utgången av år 1963 är inplacerad i lägre lönegrad
respektive innehar lägre löneställning än den som gäller för motsvarande
ordinarie tjänst enligt detta brev, skall vid fortsatt förordnande på
tjänsten bibehålla sin tidigare lönegradsplacering eller placeras i en
mot tidigare löneställning svarande lönegrad till dess han med godkända
vitsord genomgått av överstyrelsen anordnad pedagogisk kurs för
utbildning av yrkeslärare samt tjänstgjort såsom heltidsanställd
yrkeslärare under sammanlagt minst fyra år, därest han fullgjort
tjänstgöring som assistentlärare, och eljest under sammanlagt minst sex
år. För kvinnlig yrkeslärare skall därvid exmanen, som medför generell
behörighet till tjänsten, jämställas med pedagogisk kurs och
tjänstgöring såsom assistentlärare.
Den, som genomgått allmän yrkespedagogisk kurs för lärare utan tidigare
speciell pedagogisk utbildning och tjänstgjort såsom heltidsanställd
yrkeslärare under minst sju år, skall anses ha uppfyllt under
nästföregående stycke angivna villkor för placering i lönegrad enligt
detta brev.
Vad i denna paragraf sägs skall icke gälla fast anställd yrkeslärare vid
central verkstadsskola, som vid utgången av år 1963 åtnjöt lön enligt 3
§ 3 mom. avlöningsbestämmelserna för rektorer och lärare vid centrala
verkstadsskolor i deras lydelse närmast före den 1 januari 1964.
62 § Lärare, som avses i 58, 59 eller 60 § skall, därest detta är till
fördel för honom, bibehålla den lönegradsplacering som vid utgången av
år 1963 gäller för honom enligt kommunal central tjänsteförteckning,
såvitt avser lärare vid kommunal eller landstingskommunal yrkesskola,
enligt avlöningsbestämmelserna för rektorer och lärare vid centrala
verkstadsskolor, såvitt avser fast anställd lärare vid sådan skola, samt
enligt vederbörlig tjänsteförteckning, såvitt avser ordinarie eller
extra ordinarie lärare inom Stockholms yrkesskolstyrelses
förvaltningsområde.
63 § Beträffande fast anställd ämneslärare vid central verkstadsskola,
som enligt bestämmelserna i 58 eller 59 § från och med den 1 januari
1964 förordnas såsom ämneslärare i lönegrad A 19 på motsvarande tjänst,
skall undervisningsskyldigheten, såvitt avser tjänstgöring vid central
verkstadsskola, så länge han innehar samma tjänst utan hinder av vad i
28 § andra stycket sägs utgöra 24 veckotimmar.
För annan lärare i läroämnen, som avses i 58, 59 eller 60 § och för
vilken enligt bestämmelserna i brevet den 28 juni 1963 angående
bestämmelser om vissa kommunala och landstingskommunala yrkesskolor
fastställts undervisningsskyldighet för läsåret 1963/64, må fastställd
undervisningsskyldighet tillämpas till läsårets utgång utan hinder av
vad i 28 § andra stycket sägs. Vad nu sagts skall gälla jämväl
beträffande annan icke-ordinarie lärare i läroämnen som förordnats för
läsåret 1963/64 och för vilken undervisningsskyldigheten för samma tid
fastställts enligt nämnda brev.
64 § Lärare i kurser inom vårdyrken, som vid utgången av år 1963 enligt
kommunala bestämmelser innehar ämneslärartjänst vid kommunal eller
landstingskommunal yrkesskola, må från och med den 1 januari 1964 tills
vidare erhålla fortsatt förordnande på motsvarande enligt detta brev
statligt reglerade tjänst och därvid, därest detta är till fördel för
läraren, bibehålla den lönegradsplacering samt den
undervisningsskyldighet, som enligt de kommunala bestämmelserna gällde
för vederbörande omedelbart före den 1 januari 1964. Vad här sägs skall
gälla endast i de fall läraren före den 1 januari 1964 fullgjort hela
den i tjänsten ingående undervisningsskyldigheten inom yrkesskolan. Med
yrkesskolan avses här ej inbyggd skola såvitt gäller undervisning i
yrkesarbete eller annat praktiskt arbete.
65 § Lärare, som under år 1963 eller del därav innehaft läraranställning
vid kommunal eller landstingskommunal yrkesskola eller varit anställd
som yrkeslärare vid grundskolans högstadium och som från och med den 1
januari 1964 eller senare övergår till statligt reglerad tjänst, som
avses i detta brev, skall placeras och uppflyttas i löneklass (lönerum)
med utgångspunkt i den löneklassplacering, som närmast före den 1
januari 1964 gällt för honom i hans kommunalt reglerade tjänst.
För den som varit fast anställd lärare vid central verkstadsskola eller
innehaft arvodesanställning vid omskolningskurs skall vad i första
stycket sägs äga motsvarande tillämpning, därvid placering och
uppflyttning i löneklass (lönerum) skall ske med utgångspunkt i den
löneklass, enligt vilken läraren åtnjutit lön.
66 § Lärare, som avses i 58, 59 eller 60 § och som i den kommunalt
reglerade tjänsten varit placerad i löneklass, som med mer än tre
enheter överstigit numret å tjänstens lönegrad, eller åtnjutit lön
enligt högre löneklass än den, i vilken han varit placerad, må tills
vidare, för undvikande av minskning i sina kontanta löneförmåner,
uppbära personlig lönefyllnad enligt de närmare bestämmelser Kungl.
Maj:t framdeles vill meddela.
67 § Den som vid höstterminens slut år 1963 är anställd som timlärare
vid teknisk aftonskola och som under minst två terminer i följd
tjänstgjort som timlärare vid skolan skall, därest detta är till fördel
för honom, så länge han fullgör timlärartjänstgöring vid samma skola,
uppbära timarvode jämte i förekommande fall särskild ersättning vid
aftonundervisning efter den beteckning och löneklass som enligt
kommunala bestämmelser senast varit tillämplig för honom.
68 § Rektor eller lärare, som från och med den 1 januari 1964 eller
senare övergår från kommunalt lönereglerad tjänst såsom rektor eller
lärare, vilken icke varit förenad med pensionsrätt, till enligt detta
brev statligt reglerad tjänst, må i pensionshänseende tillgodoräkna
tidigare anställning efter särskilt prövning av statens
personalpensionsverk.
69 § Vad som föreskrives i 2 punkten första, tredje och fjärde styckena
övergångsbestämmelserna till Kungl. Maj:ts brev den 15 januari 1960
angående föreskrifter i fråga om pensioneringsperioder och
pensionsåldrar m.m., för anställningar, som avses i 1 § 1 mom. statens
allmänna tjänstepensionsreglemente (SPR), skall äga motsvarande
tillämpning beträffande sådan skolledare eller lärare, för vilken på
grund av vad i det föregående stadgas annan pensioneringsperiod än
enligt Kungl. Maj:ts brev den 9 november 1962 angående ändrad lydelse av
bilagorna till förstnämnda brev blir från och med den 1 januari 1964
gällande; skolande härvid i angivna punkt första stycket föreskriven tid
av fyra år räknas från och med den 1 januari 1964 och i samma punkt
tredje stycket omförmälda anmälan göras senast den 30 juni 1964.
70 § Beträffande skolledare eller lärare, som från och med den 1 januari
1964 erhåller enligt detta brev statligt reglerad tjänst eller
befattning och som under tiden 1 juli - 31 december 1963 eller del av
denna tid innehaft motsvarande tjänst eller befattning och därvid varit
placerad i lägre lönegrad eller uppburit arovde efter oförmånligare
grunder, skall vid bestämmande av avlönings- och pensionsförmåner för
sådan tid så anses, som om tjänsten tillhört den nya högre lönegraden
eller befattningen varit avlönad enligt de nya grunderna från och med
den 1 juli 1963. Kungl. Maj:t vill framdeles meddela närmare
bestämmelser om beräkning och utbetalning av dylika förmåner.
71 § Ordinarie eller fast anställd lärare, som avses i 58 eller 60 §,
skall, om han ej önskar övergå på motsvarande enligt detta brev statligt
reglerade tjänst, inkomma med skriftlig anmälan härom före den 15
januari 1964. Anmälan skall ingivas till länsskolnämnden beträffande
kommunal yrkesskola och till skolans styrelse beträffande
landstingskommunal yrkesskola. | null | null |
1963:698 | Cirkulär (1963:698) till socialnämnderna och arbetsförmedlingsorganen angående åtgärder till hjälp för ensamställda hemmadöttrar m.m. | 1,963 | null | null | null |
1963:76 | Lag (1963:76) om kreditaktiebolag | 1,963 | 1 § I fråga om aktiebolag, som har till ändamål att driva lönerörelse
och att genom utgivande av obligationer eller andra för den allmänna
rörelsen avsedda förskrivningar upplåna för verksamheten erforderliga
medel men i vars verksamhet bankrörelse icke ingår (kreditaktiebolag),
skall gälla vad angående aktiebolag i allmänhet är föreskrivet i den
mån ej annat följer av vad nedan stadgas.
2 § Göres för registrering av kreditaktiebolag ansökan om godkännande
av stiftelsehandlingar efter vad i lagen om aktiebolag är stadgat och
finner registreringsmyndigheten hinder icke möta mot godkännande av
handlingarna, skall den med eget yttrande underställa Konungen
förslaget till bolagsordning. Konungen prövar, om förslaget
överensstämmer med lag och författning så ock om och i vad mån med
hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse
särskilda föreskrifter i bolagsordningen må erfordras. Vid godkännande
av förslag till bolagsordning äger Konungen föreskriva, att bolaget ej
utan särskilt medgivande av Konungen må driva verksamheten längre än
viss tid.
Vad i första stycket stadgas skall i tillämpliga delar gälla jämväl vid
ansökan om registrering av ändring i bolagsordning, varigenom tidigare
registrerat aktiebolag blir att anse som kreditaktiebolag.
Bolagsordning för kreditaktiebolag må ej ändras utan Konungens
godkännande.
3 § Har Konungen föreskrivit att kreditaktiebolag ej må utan särskilt
medgivande driva sin verksamhet längre än viss tid och fortsätter
bolaget verksamheten efter utgången av denna tid, äger Konungen
förordna, att bolaget skall träda i likvidation. Driver
kreditaktiebolag eljest sin verksamhet i strid mot lag eller
författning eller bestämmelse i bolagsordningen, äger Konungen
förelägga bolaget att inom viss tid vidtaga åtgärd för rättelses
vinnande. Vidtages ej åtgärd som nu sagts inom den bestämda tiden, äger
Konungen förbjuda, att bolagets verksamhet fortsättes, och förordna,
att bolaget skall träda i likvidation.
Har Konungen meddelat förordnande att kreditaktiebolag skall träda i
likvidation, utser Konungen tillika en eller flera likvidatorer att
verkställa likvidationen. Med avseende å denna skall så anses som hade
förordnandet meddelats av rätten. Likvidator äger av bolaget uppbära
arvode till belopp som bestämmes av Konungen.
4 § Konungen äger medgiva kreditaktiebolag undantag, helt eller delvis,
från vad i lag stadgas rörande skyldighet för aktiebolag att verkställa
avsättning av vinstmedel med hänsyn till förhållandet mellan bolagets
skulder och summan av aktiekapital, reservfond och skuldregleringsfond.
4 a § Ett kreditaktiebolag skall vid varje tidpunkt ha en kapitalbas,
beräknad enligt 4 b §, som motsvarar åtta procent av värdet av bolagets
placeringar, beräknat enligt 4 c § (kapitalkrav). Lag (1989:1090).
4 b § Kapitalbasen utgörs av summan av primärt och supplementärt kapital
efter avräkning enligt sista stycket. Det primära kapitalet skall utgöra
minst hälften av kapitalbasen.
Med primärt kapital avses:
A. Eget kapital.
B. Sjuttio procent av skatteutjämningsreserven.
Med supplementärt kapital avses det nominella värdet av förlagsbevis och
andra skuldförbindelser med en ursprunglig löptid av minst fem år och
med rätt till betalning först efter bolagets övriga borgenärer, dock
sammanlagt högst till ett belopp som motsvarar hälften av det primära
kapitalet. Bevis och andra skuldförbindelser vilkas återstående löptid
understiger fem år skall tas upp till ett belopp som motsvarar tjugo
procent av det nominella värdet för varje helt år som återstår till
förfallodagen.
Som primärt eller supplementärt kapital får dessutom, enligt medgivande
av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av bankinspektionen,
räknas andra kapitaltillskott och reserver än som sägs i andra och
tredje styckena.
Från summan av det primära och supplementära kapitalet skall räknas av
det bokförda värdet av vad som har skjutits till som aktiekapital eller
i annan form i ett företag som driver något slag av finansiell
verksamhet som kräver tillstånd. Någon avräkning skall dock inte göras
om tillskottet uppgår till högst fem procent av företagets egna kapital
eller motsvarande och det sammanlagda bokförda värdet av sådana
tillskott inte överstiger tio procent av bolagets egna kaptial.
Avräkning skall inte heller göras för tillskott i företag som omfattas
av bestämmelserna i 4 d §. Lag (1990:1308).
4 c § Kapitalkravet enligt 4 a § bestäms i förhållande till bolagets
tillgångar samt sådana garantiförbindelser och andra åtaganden på
kapitalmarknaden som innebär en kreditrisk för bolaget (placeringar).
Placeringarna delas in i följande grupper:
A. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 § första stycket A
bankrörelselagen (1987:617).
B. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 § första stycket B
bankrörelselagen.
C. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 § första stycket C
bankrörelselagen.
D. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 § första stycket D
bankrörelselagen.
Vid bestämmandet av kapitalkravet undantas
-- sådana tillskott som enligt 4 b § sista stycket skall räknas av från
kapitalbasen,
-- tillskott i företag som omfattas av bestämmelserna i 4 d §,
-- de placeringar som anges i första stycket A,
-- fordringar mot företag som ingår i samma koncern som
kreditaktiebolaget och som omfattas av bestämmelser om konsoliderat
kapitalkrav samt
-- fordringar som har garanterats av ett företag som ingår i samma
koncern som kreditaktiebolaget och som omfattas av bestämmelser om
konsoliderat kapitalkrav.
I övrigt skall vid bestämmandet av kapitalkravet placeringarna tas upp
till sammanlagt
-- tjugo procent av summan av de placeringar som anges i första stycket
B,
-- femtio procent av summan av de placeringar som anges i första
stycket C samt
-- hela summan av de placeringar som anges i första stycket D.
Till grund för bestämmandet av kapitalkravet enligt tredje stycket skall
placeringarna värderas enligt följande:
1. Tillgångar värderas till sitt bokförda värde.
2. Garantiförbindelser med anknytning till kreditgivning värderas till
sitt nominella belopp.
3. Övriga garantiförbindelser värderas till halva sitt nominella belopp.
4. Andra åtaganden på kapitalmarknaden värderas till sitt nominella
belopp, om inte regeringen föreskriver ett lägre belopp.
Regeringen får bemyndiga bankinspektionen att meddela sådana
föreskrifter som enligt denna paragraf ankommer på regeringen. Lag
(1991:1021).
4 d § Om ett kreditaktiebolag har ett dotterföretag, skall vad som
föreskrivs i 4 a § om kapitalkrav tillämpas även på koncernen
(konsoliderat kapitalkrav).
Koncernens kapitalbas och placeringar skall bestämmas med tillämpning av
de regler som enligt 11 kap. 11 § aktiebolagslagen (1975:1385) gäller
för upprättandet av koncernbalansräkningar. Även den del av kapitalbasen
som belöper på minoritetsandelar skall ingå. Redovisad goodwill skall
räknas av från primärt kapital. Placeringarna skall tas upp till de
värden som föreskrivs i 4 c § eller, om dotterföretaget inte är ett
kreditaktiebolag, i annan lag. Lag (1989:1090).
5 § Kreditaktiebolag skall stå under tillsyn av bankinspektionen
såframt ej Konungen, om så från allmän och enskild synpunkt finnes utan
olägenhet kunna ske, medgiver befrielse därifrån. Sådant medgivande
lämnas för viss tid eller tills vidare.
Ledamot av eller befattningshavare hos bankinspektionen må ej vara
ledamot i styrelsen för eller anställd hos kreditaktiebolag. Ej heller
må ledamot av eller befattningshavare hos bankinspektionen vara
aktieägare i sådant bolag.
Med avseende å tillsynen skall gälla vad nedan stadgas i 6-14 §§.
6 § Bankinspektionen skall övervaka att bolaget i sin verksamhet
ställer sig till efterrättelse de lagar och andra författningar, som
hava avseende å kreditaktiebolag, ävensom den för bolaget gällande
bolagsordningen samt de föreskrifter, som med stöd av stadgande i lag
eller bolagsordning meddelats av bolagstämma eller styrelse.
Det åligger inspektionen att jämväl i övrigt med uppmärksamhet följa
bolagets verksamhet i den mån så erfordras för kännedom om de
förhållanden, som kunna inverka på bolagets säkerhet.
Inspektionen är icke på grund av vad här föreskrivits pliktig att
övervaka iakttagandet av bestämmelser, som avse enskild aktieägares
rättigheter eller skyldigheter i förhållande till bolaget eller till
annan aktieägare eller som angå bolagets inre angelägenheter.
Inspektionen äger, där så finnes erforderligt, förordna en revisor att
med övriga revisorer deltaga i granskningen av styrelsens och
verkställande direktörens förvaltning samt bolagets räkenskaper.
Inspektionen äger när som helst återkalla förordnande som här avses och
i stället utse ny revisor. Lag (1982:1147).
7 § Har styrelse, verkställande direktör eller bolagsstämma fattat
beslut, som står i strid mot lag eller bolagsordning, må
bankinspektionen förbjuda verkställighet av beslutet. Inspektionen må
ock förelägga styrelsen eller verkställande direktören att, om beslut
som nyss sagts gått i verkställighet, göra rättelse där så kan ske samt
att fullgöra vad styrelsen eller verkställande direktören åligger enligt
lag eller bolagsordning. Sådant föreläggande må dock icke, utom vad
angår innehållet av vinst- och förlusträkning eller balansräkning, av
inspektionen meddelas i fråga om i lag givna föreskrifter, vilkas
överträdande är belagt med straff.
Ändå att avvikelse från lag eller bolagsordning icke skett, äger
inspektionen meddela de erinringar i fråga om bolagets verksamhet, som
inspektionen kan finna påkallade.
Där inspektionen så finner erforderligt, må inspektionen meddela
närmare föreskrifter om sättet för förande av bolagets räkenskaper, om
förvaring av värdehandlingar och om inventering av dessa.
8 § Bankinspektionen äger sammankalla bolagets styrelse, när sådant
prövas nödigt. Har styrelsen icke efterkommit av inspektionen
framställd begäran om utfärdande av kallelse till extra bolagsstämma,
må kallelse utfärdas av inspektionen.
Den som enligt av Konungen meddelade bestämmelser har befogenhet att
företräda inspektionen äger närvara vid bolagsstämma eller av
inspektionen utlyst styrelsesammanträde och deltaga i överläggningarna.
9 § Bolagets styrelse och verkställande direktör åligger:
att när som helst för den befattningshavare hos bankinspektionen, som
enligt av Konungen meddelade bestämmelser har att i sådant avseende
företräda inspektionen, hålla bolagets kassa och övriga tillgångar samt
böcker, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för granskning;
att å tider, som inspektionen bestämmer, och enligt av inspektionen
fastställda formulär upprätta och till inspektionen insända översikter,
utvisande bolagets tillgångar och skulder, ävensom uppgift om villkoren
för lån som bolaget upptager och utlämnar;
att, så snart det kan ske, till inspektionen insända i avskrift
styrelsens och verkställande direktörens förvaltningsberättelse jämte
vinst- och förlusträkning samt balansräkning, revisionsberättelsen med
tillhörande handlingar ävensom protokoll över förhandlingarna vid
ordinarie bolagsstämman;
att jämväl i övrigt meddela inspektionen eller sådan befattningshavare
därstädes, som ovan sagts, alla de upplysningar rörande bolaget, som av
dem äskas; samt
att, där inspektionen finner anledning till antagande att bolaget gjort
sådana förluster att tio procent av aktiekapitalet förlorats, på
inspektionens anmodan ofördröjligen låta upprätta bokslut och kalla
revisorerna att granska detta.
10 § Träder bolaget i likvidation, äger bankinspektionen förordna
ombud, som har att närvara vid likvidatorernas sammanträden med rätt
att yttra sig till protokollet samt att i övrigt övervaka
likvidationen.
Likvidatorerna skola bereda ombudet tillfälle att när som helst
inventera bolagets kassa och övriga tillgångar samt granska bolagets
böcker, räkenskaper och andra handlingar; och må av ombudet begärd
upplysning angående förvaltningen ej av likvidatorerna förvägras.
Inspektionen äger under bolagets likvidation i avseende å likvidatorer
och bolagsstämma enahanda befogenhet som, innan bolaget trätt i
likvidation, enligt denna lag tillkommer inspektionen beträffande
styrelse, verkställande direktör och bolagsstämma.
11 § Bankinspektionen äger förelägga vite vid meddelande av föreskrift
eller förbud enligt denna lag.
12 § Talan mot bankinspektionens beslut enligt denna lag föres hos
Konungen genom besvär. Inspektionens beslut skall lända till
efterrättelse utan hinder av att talan däremot föres, om ej Konungen
annorlunda förordnar.
13 § Styrelseledamot, likvidator eller befattningshavare hos bolaget,
vilken uppsåtligen eller av grov vårdslöshet till bankinspektionen eller
den befattningshavare hos inspektionen som företräder denna meddelar
oriktig eller vilseledande uppgift angående omständighet som det ålegat
honom att lämna upplysning om, döms till böter eller fängelse i högst
ett år. Lag (1991:286).
14 § De kreditaktiebolag som omfattas av bankinspektionens tillsyn skall
med årliga avgifter bekosta inspektionens verksamhet enligt de närmare
föreskrifter som regeringen meddelar.
Bolagen skall också betala ersättning till revisorer och ombud som
förordnats enligt 6 eller 10 §. Ersättningens storlek bestäms av
bankinspektionen. Lag (1988:754).
Övergångsbestämmelser
1963:76
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1963 och skall äga tillämpning
jämväl i fall där sådan ansökan som avses i 2 § gjorts dessförinnan men
godkännande av stiftelsehandlingar eller registrering av ändring i
bolagsordning ännu icke skett.
Genom den nya lagen upphäves lagen den 14 juni 1946 (nr 313) om
hypoteksaktiebolag.
1989:1090
1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1990.
2. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen
får, intill utgången av år 1992, föreskriva lägre kapitalkrav än som
anges i 4 a §. Sådana föreskrifter får dock inte innebära att det kommer
att gälla ett lägre kapitalkrav än som svarar mot kapitalbasens storlek
i förhållande till placeringarnas värde vid lagens ikraftträdande eller
mot den högre grad av kapitaltäckning som därefter har uppnåtts.
3. Utan hinder av vad som föreskrivs i 4 b § tredje stycket får
förlagsbevis och andra skuldförbindelser som utfärdats före lagens
ikraftträdande räknas in i kapitalbasen även om den ursprungliga
löptiden uppgår till mindre än fem år, dock endast till det lägre belopp
som anges i lagrummet.
4. Utan hinder av vad som föreskrivs i 4 c § första stycket får, intill
utgången av år 1990, värdehandlingar och andra fordringar för vilka
försäkringsbolag svarar hänföras till grupp B.
1990:1308
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om punkt 4 i
övergångsbestämmelserna, den 1 januari 1991 och i övrigt den 1 mars
1991.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sådana kreditaktiebolag som
enligt lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv inte är berättigade
till avdrag för avsättning till sådan reserv.
3. För andra kreditaktiebolag gäller äldre föreskrifter till utgången av
det räkenskapsår som avslutas närmast efter den 1 mars 1991.
4. Utan hinder av vad som föreskrivs i 4 c § första stycket får, intill
utgången av år 1991, värdehandlingar och andra fordringar för vilka
försäkringsbolag svarar hänföras till grupp B.
1991:1021
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1991.
2. För kreditaktiebolag som enligt lagen (1990:654) om
skatteutjämningsreserv inte är berättigade till avdrag för avsättning
till sådan reserv gäller bestämmelserna i punkt 2 i
övergångsbestämmelserna till lagen (1990:1308) om ändring i lagen
(1963:76) om kreditaktiebolag.
3. För kreditaktiebolag som har ett räkenskapsår som påbörjats före den
1 mars 1991 och som vid lagens ikraftträdande ännu inte har avslutats
gäller bestämmelsen i punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen
(1990:1308) om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag.
4. Utan hinder av vad som föreskrivs i 4 c § första stycket får, intill
utgången av år 1991, värdehandlingar och andra fordringar för vilka
försäkringsbolag svarar hänföras till grupp B. | null | null |
Subsets and Splits
No community queries yet
The top public SQL queries from the community will appear here once available.