beteckning
stringlengths 6
17
| title
stringlengths 10
404
⌀ | year
int64 0
19.9M
| text
stringlengths 0
1.06M
⌀ | amends
stringlengths 6
14
⌀ | pdf
unknown |
|---|---|---|---|---|---|
1964:549 | null | 1,964 | null | 1963:197 | null |
1964:55 | null | 1,964 | null | 1947:576 | null |
1964:56 | Kungörelse (1964:56) angående garanti å den rikets gäld, som uppkommit genom utfärdande av obligationer till svenska statens 4,3 % obligationslån av den 12 januari 1963 med flera lån | 1,964 | På därom av fullmäktige i riksgäldskontoret gjord framställning har
Kungl. Maj:t, samtidigt som Kungl. Maj:t fastställt av fullmäktige
fattade beslut rörande utfärdande av obligationer till dels svenska
statens 4,3 % obligationslån av den 12 januari 1963, dels svenska
statens 4 1/2 % obligationslån av den 15 mars 1963, dels svenska
statens 4 3/8 % obligationslån av den 18 mars 1963, dels svenska
statens 4 1/4 % obligationslån av den 17 maj 1963, dels svenska
statens 4 1/2 % obligationslån av den 28 juni 1963, dels svenska
statens 4 3/4 % obligationslån av den 12 augusti 1963, dels svenska
statens 5 1/4 % obligationslån av den 15 november 1963, dels ock 1963
och 1964 års premieobligationslån, meddelat Sin garanti å den rikets
gäld, som uppkommit genom utfärdande av till nämnda lån hörande
obligationer å sammanlagt nominellt tremiljarder
tvåhundrafyrtioåttamiljoner sjuhundranittiofemtusen kronor. | null | null |
1964:561 | null | 1,964 | null | 1958:272 | null |
1964:565 | null | 1,964 | null | 1960:198 | null |
1964:567 | Förordning (1964:567) om personundersökning i brottmål | 1,964 | 1 § I beslut om personundersökning skall vid behov anges vilken
behandlingsform undersökningen företrädesvis bör avse. Uppdraget att
föranstalta om personundersökning skall lämnas till den
frivårdsmyndighet som har sitt verksamhetsområde där den misstänkte är
bosatt eller annars uppehåller sig.
Underrättelse angående beslut om personundersökning skall av rätten utan
dröjsmål tillställas åklagaren och den misstänkte.
Om utseende av personundersökare och beslut rörande uppdrag som
förtroendeman skall frivårdsmyndigheten ofördröjligen underrätta rätten,
åklagaren och den misstänkte.
Underrättelse angående förordnande att avgiva läkarintyg som avses i 7 §
lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål skall tillställas
socialstyrelsen. Förordning (1990:1024).
2 § Vid anmälan som avses i 3 § andra stycket lagen (1964:542) om
personundersökning i brottmål skall åklagaren foga utdrag av allmänna
kriminalregistret beträffande den misstänkte. Kungörelse (1973:1215).
3 § Chefen för en frivårdsmyndighet skall ha tillsyn över och ansvara
för personundersökningsverksamheten inom myndighetens verksamhetsområde.
Den frivårdsmyndighet som fått i uppdrag att föranstalta om en
personundersökning är skyldig att se till att undersökningen blir utförd
på ett tillfredsställande sätt. Frivårdsmyndigheten skall lämna den som
fått i uppdrag att helt eller delvis utföra undersökningen de
anvisningar som behövs.
Den som utför eller biträder vid utförandet av en personundersökning
skall i erforderlig utsträckning samråda med frivårdsmyndigheten.
Förordning (1990:1024).
4 § Personundersökning skall planläggas med omsorg. Undersökningen
skall till sin omfattning och utformning anpassas efter omständig
heterna och sålunda utföras med noggrant beaktande av vad som i varje
särskilt fall kräves för att den skall fylla sitt ändamål.
Undersökningen skall utföras så att den misstänkte eller hans anhöriga
icke i onödan tillfogas lidande eller men.
Finnes tidigare personundersökning eller annan personutredning
beträffande den misstänkte, bör undersökningen, om så lämpligen kan ske,
begränsas till att avse tiden efter den tidigare utredningen. Bedömes
tillgänglig personutredning vara tillräckligt, skall skyddskonsulenten
omedelbart underrätta rätten om detta. Rätten beslutar i sådant fall om
undersökningen skall fullföljas. Kungörelse (1973:1215).
5 § Den som utför eller biträder vid utförandet av person undersökning
skall, i den mån så erfordras och finnes kunna ske, taga del av
anteckningar och andra handlingar från förundersökningen samt närvara
vid förhör som hålles med den misstänkte. Kungörelse (1973:1215).
6 § Den som utför eller biträder vid utförandet av person undersökning
skall, i den mån det är möjligt, sätta sig i förbindelse med den
misstänkte, sammanträffa med honom, besöka hans hem, inhämta
upplysningar från hans familj och andra närstående samt söka bilda sig
en på egna iakttagelser grundad uppfattning om den misstänkte och
förhållandena i hans omgivning. Inhämtade upplysningar skola i
erforderlig utsträckning kontrolleras och fullständigas. För sådant
ändamål bör hänvändelse ske till myndigheter och institutioner, som
kunna antagas vara i stånd att lämna uppgifter angående den misstänkte,
samt till personer, som kunna förväntas äga kännedom om dennes
förhållanden och på grund av sin ställning och verksamhet lämna
tillförlitliga uppgifter.
Den misstänkte bör lämnas tillfälle att uttala sig i fråga om vilka
personer, som lämpligen böra höras under personundersökningen. Kan det
befaras att hänvändelse till arbetsgivare eller annan skulle lända den
misstänkte till avsevärd olägenhet, må undersökningen i denna del
begränsas. Kungörelse (1973:1215).
7 § Vid personundersökning skall i erforderlig utsträckning samråd ske
med socialnämnd angående de åtgärder som kan främja den misstänktes
anpassning i samhället. Sådant samråd skall alltid ske då skyddstillsyn
med föreskrift om behandlingsplan kan komma i fråga. Avses annan än
socialnämnden vara huvudman för behandlingen, skall samråd även ske med
sådan huvudman. I den mån det är påkallat skall samråd ske även med
arbetsförmedling. Förordning (1987:1011).
8 § Finner den som utför eller biträder vid utförandet av person
undersökning anledning antaga, att den misstänkte är i behov av särskild
vård eller behandling för sjukdom eller annan kroppslig eller själslig
brist eller svaghet, och har ej beslut fattats om att anskaffa
läkarintyg enligt 7 § lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål
eller om att verkställa rättspsykiatrisk undersökning skall han utan
dröjsmål anmäla sina iakttagelser till rätten och frivårdsmyndigheten.
Förordning (1990:1024).
9 § I samband med personundersökning och därefter intill dess frågan om
påföljd för brottet blivit avgjord skall frivårdsmyndigheten, om så
erfordras, söka bistå den misstänkte med att anskaffa bostad eller
anställning eller med andra åtgärder, som kunna främja hans anpassning i
samhället och öka hans möjligheter till personlig utveckling.
Finner den som utför eller biträder vid utförande av personundersökning
att den misstänkte är i behov av förtroendeman eller eljest behöver stöd
och hjälp, skall han utan dröjsmål underrätta frivårdsmyndigheten därom.
Till förtroendeman förordnas den som genom stöd och råd kan förväntas
befordra vad som är till gagn för den misstänkte. Är skyddstillsyn
ifrågasatt, bör företrädesvis den som föreslås som övervakare förordnas
till förtroendeman. Förordning (1990:1024).
10 § Den som utför eller biträder vid utförandet av personundersökning
skall i samråd med frivårdsmyndigheten upprätta förslag i
påföljdsfrågan. Kan skyddstillsyn komma i fråga, skall han efter samråd
med frivårdsmyndigheten föreslå övervakare och yttra sig om behovet av
särskilda föreskrifter samt, i den mån så erfordras, förbereda
tillämpningen av sådana föreskrifter. Förslag till behandlingsplan som
avses i 28 kap. 1 § fjärde stycket brottsbalken skall alltid utformas i
samverkan med den misstänkte, frivårdsmyndigheten och den som skall
ansvara för behandlingen.
Den misstänkte bör lämnas tillfälle att yttra sig angående valet av
övervakare och att sammanträffa med den som föreslås till sådan.
Den misstänkte skall underrättas om förslaget i påföljdsfrågan och om
vad det innebär. Detta bör företrädesvis ske vid personligt
sammanträffande med den misstänkte. Förordning (1990:1024).
11 § Över personundersökningen skall det lämnas en skriftlig berättelse
med utlåtande om de åtgärder, som kan anses lämpliga för att främja den
misstänktes anpassning i samhället och öka hans möjligheter till
personlig utveckling. Har personundersökaren och frivårdsmyndigheten
olika uppfattningar i påföljdsfrågan skall även frivårdsmyndighetens
ståndpunkt redovisas. Berättelsen skall innehålla uppgifter i de
hänseenden som anges i ett av kriminalvårdsstyrelsen fastställt formulär
samt undertecknas av personundersökaren och frivårdsmyndigheten.
Förslag till sådan behandlingsplan som avses i 28 kap. 6 a §
brottsbalken skall bifogas berättelsen som bilaga. Det skall framgå om
den misstänkte har godkänt planen.
Berättelsen skall av frivårdsmyndigheten avlämnas till rätten i tre
exemplar. Berättelsen skall av rätten tillställas åklagaren och den
misstänkte i god tid före huvudförhandlingen. Förordning (1990:1024).
12 § Frivårdsmyndighet, åt vilken uppdragits att föranstalta om
personundersökning, och den som enligt frivårdsmyndighets förordnande
utfört eller biträtt vid utförande av sådan undersökning äro skyldiga
att på anmodan av rätten fullständiga undersökningen samt att på
kallelse inställa sig vid rätten för att i fall av behov gå denna till
handa med upplysningar. Sådan inställelseskyldighet må även åläggas
förtroendeman. Förordning (1990:1024).
13 § Läkarintyg som avses i 7 § lagen om personundersökning i brottmål
skall innehålla uppgifter i de hänseenden som föreskrivs av
rättsmedicinalverket efter samråd med socialstyrelsen. Intyget skall
avlämnas till rätten i tre exemplar.
Framgår av läkarintyg angående misstänkt som är häktad att han företer
tecken till sjukdom, skall rätten genast sända en kopia av intyget till
häktet. Förordning (1991:1419).
14 § Den som enligt frivårdsmyndighetens förordnande har utfört eller
biträtt vid utförande av personundersökning har rätt till skälig
ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt.
Har uppdraget utförts som ett tjänsteåliggande, utgår inte någon
ersättning vid sidan om tjänsten. För inställelse enligt 12 § utgår
ersättning och förskott enligt vad som gäller i fråga om vittnen.
Läkare, som enligt 7 § lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål
har förordnats att avge läkarintyg angående misstänkt, har rätt till
skälig ersättning för arbete och utlägg som uppdraget har krävt. Om det
finns särskild anledning att göra experimentalpsykologisk undersökning,
har läkaren rätt till ersättning för sina utlägg härför. Arvode för
läkarintyg skall utgå med högst sexhundrafemtio kronor.
Domstolsverket fastställer taxa som skall tillämpas i fall som avses i
10 § andra stycket lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål.
Ersättningen bestäms av rätten eller, när personundersökning utförts
eller läkarintyg avgetts i ett nådeärende, av justitiedepartementet.
Förtroendemän har rätt till ersättning enligt vad som gäller för
övervakare. För inställelse enligt 12 § utgår ersättning och förskott
enligt vad som gäller i fråga om vittnen. Förordning (1991:1405).
15 § Upphör förordnande av förtroendeman på grund av bestämmelse i 4 §
sista stycket lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål, skall
domstolen eller, i fall som avses i 4 § sista stycket 1 nämnda lag,
förundersökningsledaren utan dröjsmål underrätta frivårdsmyndigheten,
förtroendemannen och den misstänkte därom. Förordning (1990:1024).
16 § Misstänkt, som kallats att inställa sig hos den som utsetts att
verkställa personundersökning eller att avge läkarintyg enligt 7 § lagen
(1964:542) om personundersökning i brottmål, får tillerkännas ersättning
av allmänna medel för inställelsen samt förskott enligt bestämmelserna i
förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.
m. Sådan kostnad betalas av staten. Vad som sagts nu gäller dock endast
om det är uppenbart att den misstänkte ej själv kan svara för kostnaden.
Ersättningen bestämmes av rätten eller, om personundersökningen eller
läkarintyget avser ärende om nåd, av chefen för justitiedepartementet
eller den han bemyndigar därtill. Förordning (1982:806).
17 § Chefen för frivårdsmyndigheten får överlämna uppgifter som enligt
denna förordning ankommer på frivårdsmyndigheten åt någon annan
tjänsteman vid myndigheten. Förordning (1990:1024).
18 § har upphävts genom förordning (1990:1024).
Övergångsbestämmelser
1990:1077
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1991. Taxor som har
fastställts före ikraftträdandet och som skall börja tillämpas den 1
januari 1991 eller senare skall för att vara giltiga underställas
regeringen för godkännande. | null | null |
1964:568 | null | 1,964 | null | 1963:194 | null |
1964:57 | Kungörelse (1964:57) om tillämpning av en av internationella arbetskonferensen antagen konvention angående utlänningars likställande med ett lands egna medborgare i fråga om social trygghet | 1,964 | Den 25 april 1963 registrerades Sveriges ratifikation av Internationella
arbetskonferensens den 28 juni 1962 antagna konvention (nr 118) angående
utlänningars likställande med ett lands egna medborgare i fråga om
social trygghet - i svensk text av den lydelse härvid fogad bilaga /n1/
utvisar - varvid i ratifikationshandlingen angavs, att Sverige godtager
de ur konventionen härrörande förpliktelserna beträffande följande i
artikel 2 uppräknade grenar av social trygghet, nämligen a) hälso- och
sjukvård, b) kontantförmåner vid sjukdom, c) förmåner vid havandeskap
och barnsbörd, g) förmåner vid yrkesskada samt h) förmåner vid
arbetslöshet.
Kungl. Maj:t finner gott giva vederbörande tillkänna, att konventionen,
i de delar Sverige godtagit de därur härrörande förpliktelserna, skall
lända till efterrättelse från och med den 25 april 1964 i förhållande
till Jordanien, från och med den 28 augusti 1964 i förhållande till
Norge, från och med den 4 november 1964 i förhållande till Guatemala
samt från och med den 18 november 1964 i förhållande till Syrien. | null | null |
1964:571 | null | 1,964 | null | 1958:551 | null |
1964:574 | Kungörelse (1964:574) om överflyttande på studiemedelsnämnderna av de uppgifter som tillkomma statsstipendienämnderna | 1,964 | Kungl. Maj:t har funnit gott förordna, att vad Kungl. Maj:t i
gällande författningar eller särskilda beslut stadgat rörande
statsstipendienämnd i stället skall avse vederbörande
studiemedelsnämnd. | null | null |
1964:579 | null | 1,964 | null | 1953:666 | null |
1964:582 | null | 1,964 | null | 1962:393 | null |
1964:591 | null | 1,964 | null | 1958:563 | null |
1964:598 | null | 1,964 | null | 1938:677 | null |
1964:600 | null | 1,964 | null | 1925:379 | null |
1964:617 | null | 1,964 | null | 1961:568 | null |
1964:618 | Expeditionskungörelse (1964:618) | 1,964 | Inledande bestämmelser
1 § Denna kungörelse skall tillämpas på expeditioner som utfärdas av
statliga myndigheter.
I de fall och i den ordning som anges i kungörelsen skall avgift betalas
för expeditioner (expeditionsavgift).
Vad som i denna kungörelse föreskrivs om avgifter gäller inte
expeditioner som utfärdas av sådana domstolar eller myndigheter som
avses i 2 §, Centralnämnden för fastighetsdata, Postverket, Televerket,
Statens järnvägar, Domänverket, Affärsverket svenska kraftnät,
Trollhätte kanalverk eller Patent- och registreringsverket. Detsamma
gäller för myndigheter som i sina instruktioner eller på annat sätt
medgetts rätt att bedriva avgiftsbelagd verksamhet inom sina
kompetensområden i fråga om expeditioner som utfärdas i nämnda
verksamhet.
Bestämmelser om avgifter vid sådana domstolar eller myndigheter
som avses i 2 § och Centralnämnden för fastighetsdata finns i
förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna.
Kungörelsen skall inte tillämpas på expeditioner som utfärdas av
riksdagens myndigheter eller av allmänna advokatbyråer. Förordning
(1991:1887).
2 § Med domstol avses i denna kungörelse allmän domstol samt, om inte
annat sägs, inskrivningsmyndighet, sjöfartsregistret och konkursdomare.
Förordning (1987:656).
3 § Särskilda bestämmelser gäller om avgift för expeditioner som
utfärdas av beskickning, konsulat, notarius publicus eller särskild
förrättningsman för upptagande av protest, inom lantmäteriväsendet, av
förrättningsman vid sådana förrättningar som anges i 12 kap. vattenlagen
(1983:291), trafiksäkerhetsverket eller särskilt förordnad
förrättningsman i fråga om förrättning eller åtgärd enligt förordningen
(1972:648) med taxa för trafiksäkerhetsverket eller av länsstyrelse i
fråga om utdrag ur bilregister eller körkortsregister eller av
datainspektionen i ansöknings- eller anmälningsärende. Förordning
(1987:656).
3 a § Såvitt angår avgift för sådan kopia, avskrift eller utskrift av
allmän handling som avses i 2 kap. 13 § tryckfrihetsförordningen skall
Avdelning I i bilagan till denna kungörelse tillämpas även av de
myndigheter, utom riksdagens myndigheter och allmänna advokatbyråer, som
är undantagna från kungörelsen genom 1 och 3 §§. Detta gäller dock bara
om något annat inte följer av en förordning eller av ett särskilt beslut
av regeringen. Förordning (1991:805).
4 § Hos myndighet där expeditionsavgift uttages skall ett exemplar av
denna kungörelse hållas tillgängligt för allmänheten.
Avgifter
5 § Expeditionsavgifter skall betalas för de expeditioner och med de
belopp som anges i en särskild avgiftslista /k/ (Bilaga). /-k/
Om en avgift skall beräknas efter antalet sidor, tas avgiften ut för
varje påbörjad sida. Förordning (1987:656).
6 § Om en expedition innehåller beslut om tillstånd, dispens eller
liknande, skall avgift tas ut även när beslutet efter överklagande
meddelas av högre myndighet. Avgift får dock inte tas ut mer än en gång
i samma ärende.
Avser samma expedition flera tillstånd, dispenser eller andra sådana
beslut, beräknas avgiften endast för det beslut som drar den högsta
avgiften, om inte annat särskilt angetts.
För en expedition, som innehåller beslut om förlängning eller
överlåtelse av tillstånd, dispens eller liknande, tas samma avgift ut
som för beslut som avses i första stycket.
Avgift tas inte ut för avvisnings-, avskrivnings- eller avslagsbeslut.
Förordning (1987:656).
7 § Avgiften fastställs av den myndighet som utfärdar expeditionen.
Förordning (1987:656).
8 § Fria från avgift är
1. staten; såvitt avser utskrifter av upptagning för automatisk
databehandling dock endast om det särskilt har föreskrivits,
2. kommuner och landstingskommuner, dock inte för expeditioner under
rubrikerna Folkbokföring m. m. samt Skatter och allmänna avgifter,
3. utländska myndigheter i ärenden enligt lagen (1963:193) om samarbete
med Danmark, Finland, Island och Norge ang. verkställighet av straff m.
m.,
4. allmänna försäkringskassor samt hushållningssällskap med stadgar som
fastställts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer,
5. överförmyndare,
6. misstänkta eller deras försvarare och målsägande eller
målsägandebiträde i fråga om avskrift av protokoll eller anteckning vid
förundersökning eller annan utredning av polis- eller åklagarmyndighet i
anledning av brott,
7. de som i mål eller ärende begär ersättning av allmänna medel,
beträffande skriftligt besked om beslut i ersättningsfrågan,
8. enskilda parter i ärenden som avses i lagen (1976:206) om
felparkeringsavgift,
9. åklagare.
Medellösa personer är fria från avgift för erforderliga
expeditioner. Förordning (1988:612).
9 § Avgifter skall inte tas ut i mål eller ärenden om
1. utlämnande av allmän handling,
2. gåvoskatt och stämpelskatt,
3. förklaring som avses i 1 eller 5 § kungörelsen (1971:704) om synemän
enligt 9 kap. jordabalken,
4. förordnande eller entledigande av stämningsman, god man vid
lantmäteriförrättning, medlare enligt lagen (1973:650) om medling mellan
samlevande, nämndeman eller den som mot ersättning av allmänna medel
biträder part eller myndighet,
5. avläggande av ed eller försäkran, som är föreskriven för tjänst eller
uppdrag,
6. betalning enligt lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs.
För expeditioner som på begäran utfärdas till annan än part tas avgift
ut även i fall som avses i första stycket. Förordning (1987:656).
10 § Avgiftsfriheten enligt 8 § första stycket 2--6 eller enligt 9 §
första stycket föreligger till dess myndigheten avgjort målet eller
ärendet. Expeditioner som utfärdas endast på begäran skall även därefter
utlämnas avgiftsfritt, om de begärs innan tiden för att överklaga har
gått ut eller, i fall då avgörandet inte får överklagas, inom två veckor
från det avgörandet vunnit laga kraft.
Endast om det finns särskilda skäl kan den som enligt 8 eller 9 § har
rätt att erhålla expeditioner utan avgift, avgiftsfritt få ut mer än ett
exemplar av dessa. Förordning (1987:656).
Lösningsskyldighet
11 § Den som är sökande hos myndighet är skyldig att lösa sådan
expedition för vilken avgift skall tas ut enligt avdelning II i
avgiftslistan.
I övriga fall skall expeditionen lösas av den som har begärt denna.
Förordning (1987:656).
12 § För parter som föra gemensam talan utfärdas gemensam expedition, om
de icke begära annat.
De för vilka gemensam expedition utfärdas äro solidariskt ansvariga för
att expeditionen löses.
13 § Myndigheter får inte utan särskilda skäl begära bevis om
förhållanden som framgår av fastighetsbok, tomträttsbok,
fastighetsregister, skeppsregistret, skeppsbyggnadsregistret,
båtregistret, rotel, diarium eller annan sådan handling hos myndigheten.
Förordning (1987:656).
Expeditions form
14 § Expedition bör vara tydlig och felfri samt icke onödigt vidlyftig.
Namnunderskrift på expedition bör återges med tryckbokstäver eller
maskinskrift.
På expedition bör antecknas för vem den är utfärdad, om detta ej tydligt
framgår av expeditionens innehåll. När aviregister expedieras, göres
anteckning endast på den särskilda handling med vilken registret
överlämnas till beställaren. Kungörelse (1972:296).
15 § Expedition skall vara försedd med fästmarginal om minst 20
millimeter.
I expedition som utskrives med skrivmaskin må radavståndet, räknat från
underkant till underkant, icke vara större än omkring 9 millimeter
(2-kuggavstånd).
På varje fullskriven sida böra i medeltal finnas minst 25 rader. Varje
fullskriven rad bör vara omkring 130 millimeter lång.
Användes blankett eller fordras kolumner för siffror eller annan
särskild uppställning, utformas expeditionen efter omständigheterna.
Bestämmelserna i denna paragraf gälla icke kopia som framställes med
kopieringsapparat eller utskrift av upptagning för automatisk
databehandling. Kungörelse (1974:545).
16 § Varje expedition skall förses med en anteckning om
expeditionsavgiften. Skall det med hänsyn till 9 a § eller 37 §
rättshjälpslagen (1972:429) inte erläggas någon avgift, skall på
expeditionen skrivas ordet "rättshjälp". Skall avgift av någon annan
orsak inte erläggas, skall det på expeditionen skrivas orden "utan
avgift".
Skall avgift erläggas för en avskrift som skall användas vid
aktbildning eller delgivning eller annars för en expedition
som inte tillställs den avgiftsskyldige, skall avgiften antecknas på
någon annan expedition, om en sådan tillställs denne. På den
kvarliggande handlingen görs en påskrift att avgiften har antecknats
på den andra handlingen. Förordning (1979:964).
Expeditions tillhandahållande
17 § I mål eller ärende vid domstol skall en expedition tillhandahållas
inom en vecka från den dag till vilken den handling som innefattas i
expeditionen hänför sig. I fråga om expeditioner av domar eller slutliga
beslut i vissa fall finns särskilda bestämmelser.
Hos inskrivningsmyndighet skall expedition som utfärdas för part
tillhandahållas inom två veckor från den inskrivningsdag då ärendet
behandlades.
Hos sjöfartsregistret skall expedition i registerärende eller
båtregisterärende och utdrag ur skeppsregistret, skeppsbyggnadsregistret
och båtregistret tillhandahållas ofördröjligen efter det att samtliga
ärenden, som skall tas upp samma dag, blivit slutligt databehandlade
eller införda på tillfälligt upprättat registerupplägg. Utan hinder av
vad nu sagts skall på särskild begäran, om det finns skäl till det,
expedition i registerärende tillhandahållas eller utdrag ur
skeppsregistret eller skeppsbyggnadsregistret utfärdas samma kalenderdag
som ärendet handlagts eller som begäran om utdraget framställts.
Kan en expedition till följd av särskilda omständigheter inte
färdigställas inom den angivna tiden, skall den tillhandahållas så snart
det kan ske. I sådant fall skall den för vilken expeditionen utfärdas om
möjligt underrättas om dagen då expeditionen kommer att tillhandahållas.
Förordning (1987:1116).
18 § Hos annan myndighet än domstol skall expedition, som innefattar
beslut och som utfärdas för part, hållas tillgänglig,
när beslut utges efter anslag, den dag som bestämts genom anslaget,
när beslut avkunnas muntligen, inom en vecka från dagen för avkunnandet,
när beslut meddelas på annat sätt, så snart som möjligt.
Expedition angående växel- eller checkprotest bör tillhandahållas dagen
efter den då protesten skedde.
Bestämmelserna i 17 § sista stycket äga motsvarande tillämpning
beträffande expedition som avses här.
19 § Har part gjort framställning om expedition, som utfärdas endast på
begäran, så sent att den ej hinner utfärdas före utgången av den i 17
eller 18 § angivna tiden, skall expeditionen tillhandahållas inom samma
tid räknat från den dag då framställningen gjordes.
Expedition som på begäran utfärdas för annan än part skall
tillhandahållas inom två veckor, om ej särskilda omständigheter
föreligga.
Expedition som innehåller föreläggande att fullgöra något skall
tillhandahållas så tidigt att fullgörandet icke hindras. Har
föreläggande meddelats eller annat tillkännagivande gjorts vid
förhandling inför domstol, skall denna på begäran utan dröjsmål
tillhandahålla expedition som innefattar tillkännagivandet. Kungörelse
(1971:840).
20 § har upphävts genom kungörelse (1965:70).
21 § En handling som har getts in i ett mål eller ärende får inte
återlämnas förrän målet eller ärendet har avgjorts. Om
originalhandlingen i ett sådant fall inte finns hos en myndighet får
återlämnandet förenas med villkor om att bestyrkt kopia av handlingen
ges in. Har målet eller ärendet avgjorts av domstol, får handlingen inte
återlämnas innan avgörandet vunnit laga kraft, om inte domstolen medger
det och bestyrkt kopia ges in eller redan finns bland handlingarna.
Förordning (1991:1887).
Uppbörd och redovisning
22 § Avgift för expeditioner skall betalas inom en månad efter det att
expeditionerna färdigställdes.
Om det finns särskilda skäl, får myndigheter avkräva beställaren av en
expedition avgiften helt eller delvis i förskott. Därvid skall ett
kvitto lämnas på det belopp som har betalats.
Expeditioner får inte lämnas ut förrän avgiften har betalats.
Föreskrifter om undantag från detta får meddelas av riksskatteverket.
Förordning (1987:656).
23 § Expeditionsavgift tillfaller statsverket. Förordning (1975:36).
24 § Som bevis på att avgiften har betalats skall den avgiftsbelagda
handlingen förses med stämpel.
Riksskatteverket får efter samråd med riksrevisionsverket besluta om
undantag från skyldigheten att förse handlingar med stämpel.
Om tillhandahållande av stämplar samt om uppbörd och redovisning gäller
i övrigt särskilda bestämmelser. Förordning (1987:656).
25 § Om avgiften inte betalas inom tre veckor efter det att myndigheten
har färdigställt expeditionen, skall myndigheten skriftligen erinra den
som skall lösa expeditionen om lösningsskyldigheten.
Betalas avgiften inte inom den i 22 § föreskrivna tiden skall
myndigheten anmäla detta till länsstyrelsen i det län dit myndigheten
hör. Vid anmälningen skall fogas den expedition för vilken avgift skall
betalas samt erforderliga uppgifter om avgiftens belopp och om den som
skall lösa expeditionen. Efter en sådan anmälan och vid försummad
inbetalning av avgiften till länsstyrelsen skall denna förordna att
avgiften skall tas ut i den ordning som enligt uppbördslagen (1953:272)
gäller för indrivning av restförd skatt. Avgifter för expeditioner som
utfärdas endast på begäran får inte drivas in, om det inte visas att
expeditionen har begärts.
Indrivna expeditionsavgifter skall redovisas till den myndighet som har
fastställt avgiften genom att sättas in på myndighetens postgirokonto
för sådan avgift eller på annat sätt betalas in till myndigheten. Kan
avgiften inte tas ut, skall den överlämnade expeditionen förses med
bevis om detta och därefter återsändas till myndigheten. Förordning
(1987:656).
Överklagande m. m.
26 § En myndighets beslut i fråga om avgift får överklagas hos
riksskatteverket. Skrivelsen med överklagandet skall ha kommit in till
den myndighet som meddelade beslutet inom ett år från den dag då
avgiften betalades. Expeditionen skall bifogas skrivelsen. Återbetalning
skall antecknas på expeditionen.
Den omständigheten att skrivelsen med överklagandet getts in till
riksskatteverket utgör inte något hinder mot att överklagandet tas upp
till prövning, om handlingarna har kommit in före överklagandetidens
utgång. Förordning (1987:656).
27 § Efter ansökan av den som avkrävts men ej erlagt avgift skall
riksskatteverket meddela besked huruvida avgift skall erläggas för viss
expedition och, om avgiftsskyldighet finnes föreligga, med vilket belopp
avgiften skall utgå. Ansökan om sådant besked göres skriftligen inom tre
veckor från den dag då kravet framställdes. Beskedet är bindande för
statsverket i förhållande till sökanden. Kungörelse (1971:294).
28 § Mot riksskatteverkets beslut enligt 26 eller 27 § må talan ej
föras. Kungörelse (1971:294).
Övergångsbestämmelser
1986:707
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1987. I fråga om bevis
om förvärv av svenskt medborgarskap som utfärdas efter anmälan eller
ansökan som gjorts före den 1 november 1986 gäller fortfarande äldre
bestämmelser. Förordning (1986:799).
1991:805
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1991 utom i fråga om 3 a
§, som träder i kraft den 1 oktober 1991.
Bilaga
Avgiftslista
Kr.
Avdelning I. Allmänna expeditioner
Avgifterna i denna avdelning tillämpas endast i den mån annat inte
följer av bestämmelse i Avdelning II.
Avskrift med eller utan vidimation, varje sida 20
När originalet utgörs av handskrift som tillkommit före år 1810,
är avgiften för varje sida 30
Kopia av ljudbandsupptagning, varje band 40
Utskrift av ljudbandsupptagning, varje sida 20
Kopia av videobandsupptagning, varje band 300
Utskrift av upptagning för automatisk databehandling,
varje sida 4
Om en utskrift omfattar mer än 50 sidor fastställs avgiften av
den utlämnande myndigheten. Rörande avgiftsprinciperna skall
samråd ske med riksrevisionsverket.
Anm.: Med sida avses i fråga om utskrift av upptagning
för automatisk databehandling en blankettsida, dvs. avståndet
mellan två perforeringar i en datautskriftsblankett, oberoende
av formatet.
Genomslagskopia, med eller utan vidimation, som jämte
avskrift av samma handling expedieras till samma person,
varje sida 3
Sådan kopia i övriga fall, varje sida 4
För genomslagskopia av utskrift av upptagning för automatisk
databehandling, lika med Utskrift.
Kopia av annat slag (fotokopia, stencilerad kopia m.m.),
med eller utan vidimation, varje sida 3
Duplett, som inte avser debetsedel och för vilken inte
föreskrivits särskild avgift, lika med Avskrift. Avgift
för duplett får inte överstiga avgift som är bestämd för
originalet.
Vidimation av ingiven avskrift eller kopia, varje sida 2
Diariebevis eller annat bevis över ingivande av annan
handling än värdehandling, när beviset utfärdas på begäran,
för varje person beviset avser 10
Bevis över ingivande av självdeklaration skall, även om beviset avser
mer än en person, utgå med 10 kr. under förutsättning att sökanden
tillhandahåller förteckning som kan tjäna som kvitto på mottagandet.
Avdelning II. Expeditioner vid annan myndighet än domstol
Aktiebolag, ekonomiska föreningar, stiftelser m. m.
Se även Bank- och kreditinrättningar m. m. samt Försäkringsärenden.
Tillstånd enligt lagen (1944:705) om aktiebolag, aktiebolagslagen
(1975:1385), lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag,
lagen (1980:1103) om årsredovisning m. m. i vissa företag eller
lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, utom beträffande
tillstånd enligt 8 kap. 4 § andra stycket sistnämnda lag,
meddelat av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
eller av skattemyndigheten 425
Tillstånd enligt 8 kap 4 § andra stycket lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar 725
Tillstånd enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv av
svenska företag m. m. 600
Fastställande av stadgar för stiftelse eller av ändring i
sådana stadgar 125
Utdrag ur föreningsregister eller samfällighetsföreningsregister,
om utdraget ej utgör expedition i registreringsärende som
handläggs samtidigt 60
Alkoholhaltiga drycker m. m.
Tillstånd eller medgivande enligt lagen (1977:292) om
tillverkning av drycker, m. m. 125
Tillstånd till försäljning enligt lagen (1977:293) om handel med
drycker, dock icke tillstånd enligt 37 § första stycket 3 175
Medgivande eller godkännande av länsstyrelse enligt lagen
(1977:293) om handel med drycker 90
Allmän ordning och säkerhet
Förordnande som ordningsvakt eller skyddsvakt gällande längst
ett år, per förordnad person 150
i annat fall, per förordnad person 350
Tillstånd enligt allmänna ordningsstadgan (1956:617), med stöd
därav utfärdat reglemente eller lokal ordningsstadga 150
Godkännande av skjutbana 450
Tillstånd att anordna allmän sammankomst 70
Tillstånd för utlänning att anordna eller medverka vid offentlig
föreställning 80
Tillstånd att inneha obrukbart vapen, löst slutstycke,
ljuddämpare, eldrör eller pipa till skjutvapen eller annan
anordning som möjliggör att till ett skjutvapen använda annan
ammunition än vapnet är avsett för 70
Tillstånd att inneha luft-, kolsyre-, fjäder-, start- eller
signalvapen 70
Tillstånd för sammanslutning som avses i 8 § punkterna 2 och 3
vapenlagen (1973:1176) 125
Tillstånd att inneha skjutvapen i övriga fall 350
Tillstånd att ändra skjutvapen 70
Tillstånd att förvärva ammunition 40
Tillstånd att idka handel med skjutvapen 400
Godkännande av föreståndare (ersättare) för handel med
skjutvapen, person som i vapenhandlares ställe skall närvara
vid provskjutning eller person som skall mottaga vapen för
reparation och översyn eller skrotning 150
Tillstånd till införsel och återutförsel av skjutvapen och
ammunition 350
Godkännande av person för anställning vid auktoriserat
bevakningsföretag 600
Bank- och kreditinrättningar m. m.
Om aktiebolag och ekonomiska föreningar se även särskild rubrik.
Oktroj för bankaktiebolag, sparbank och central
föreningsbank 425
Godkännande av bolagsordning eller ändring däri 225
Stadfästelse av bolagsordning för bankaktiebolag, av reglemente
för sparbank eller av stadgar för föreningsbank eller av ändring
i sådan bolagsordning, sådant reglemente eller sådana
stadgar 225
Tillstånd att verkställa ombildning enligt 8 kap. sparbanks-
lagen (1987:619 800
Tillstånd enligt bankrörelselagen (1987:617), bankaktiebolags-
lagen (1987:618), sparbankslagen (1987:619), föreningsbanksla-
gen (1987:620) eller lagen (1963:76) om kreditaktiebolag 225
Tillstånd att bilda hypoteksförening samt fastställande,
utfärdande eller ändring av reglemente och tillstånd till
utsträckning av verksamhetsområdet för sådan förening 225
Utdrag ur bankregistret, om utdraget inte utgör expedition i
registreringsärende som handlägges samtidigt 60
Fastställelse av fondbestämmelser för värdepappersfond eller
av ändring i sådana bestämmelser 225
Tillstånd enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder 225
Tillstånd enligt aktiekontolagen (1988:827) 225
Tillstånd eller enligt lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse 225
Brandfarliga och explosiva varor
Koncession enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar 350
Tillstånd enligt förordningen (1961:568) om brandfarliga varor
att transportera brandfarlig vara med rörledning 175
Typgodkännande enligt förordningen (1961:568) om brandfarliga
varor 225
Tillstånd att tillverka eller driva handel med explosiva varor 425
Tillstånd att inneha mindre förbrukningsförråd av explosiva
varor 70
Annat tillstånd enligt förordningen (1949:341) om explosiva
varor 150
Godkännande av föreståndare (vikarie) för tillverkning av,
handel med eller förråd av explosiva varor 150
Byggnads- och vägärenden
Dispens från nybyggnadsförbud, meddelad av regeringen eller
länsstyrelse 125
Dispens från förbud mot schaktning, fyllning, trädfällning eller
annan därmed jämförlig åtgärd 80
Tillstånd enligt väglagen (1971:948) eller lagen (1939:608) om
enskilda vägar, dock ej tillstånd enligt 44 § väglagen eller 3
kap. 92 § andra stycket lagen om enskilda vägar 100
Fastställande av stadgar för vägsamfällighet eller vägförening
eller av ändring i sådana stadgar 60
Tillstånd enligt 105 § vägtrafikkungörelsen (1972:603) 225
Dispens enligt 41 § väglagen (1971:948) 60
Fast egendom
Om byggnadsärenden se särskild rubrik.
Tillstånd enligt lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast
egendom m. m. 425
Tillstånd till expropriation eller till inlösen enligt
byggnadslagen (1947:385) 425
Tillstånd enligt naturvårdslagen (1964:822), dock ej för
tillstånd till annan täkt än torvtäkt 125
Föreskrifter om avgifter för tillstånd till annan täkt än
torvtäkt finns i förordningen (1984:381) om täktavgift.
Tillstånd enligt jordförvärvslagen (1979:230) 575
Fiske och jakt
Tillstånd att använda visst fiskeredskap, meddelat av
regeringen, fiskeriverket eller länsstyrelse 80
Tillstånd till åtgärd som kan hindra fiskens gång i fiskådra 80
Tillstånd att idka jakt på allmänt vatten 80
Folkbokföring m. m.
Riksskatteverket meddelar i enlighet med sin instruktion
bestämmelser om ersättning för automatisk databehandling.
Mantalsskrivningsbevis, för varje år och person beviset avser 40
Avgift utgår icke om beviset fordras för ansökan om särskild
social förmån eller utfärdas på begäran av kommun.
Mantalslängd, avskrift, eftertryck eller utdrag av,
som utfärdas på begäran av kommun för vilken längden är
upprättad, varje uppslag 15
som utfärdas på begäran av annan, varje uppslag 25
dock lägst 50
Register bestående av personavier, för varje påbörjat 10-tal
avier
som utfärdas på begäran av kommun 15
som utfärdas på begäran av annan 40
Avgift utgår icke för register som utfärdas på begäran av
kommun eller landstingskommun enligt en av riksskatteverket
godkänd plan eller av verket meddelade föreskrifter.
Stomme till allmän röstlängd, avskrift, eftertryck eller utdrag
av,
varje uppslag 25
dock lägst 50
Avgift utgår icke för första exemplaret av längd, som enligt en
av riksskatteverket godkänd plan utfärdas på begäran av
politiskt parti som vid något av de två senaste riksdagsvalen
har fått mer än en procent av rösterna i hela landet. Detta
gäller även om i längden intagits uppgifter utöver vad allmän
röstlängd skall innehålla.
Särskild röstlängd, avskrift, eftertryck eller utdrag av,
varje sida 25
dock lägst 50
Avgift utgår icke för första exemplaret av längd, som enligt en
av riksskatteverket godkänd plan utfärdas på begäran av
politiskt parti som vid något av de två senaste riksdagsvalen
har fått mer än en procent av rösterna i hela landet.
Bevis som innefattar meddelande eller utdrag ur kyrkobok som
förvaras i landsarkiv 40
Avgift utgår icke om handlingen avser den person som begärt
expeditionen.
Annat bevis som utfärdas av landsarkiv 40
Bevis om organisationsnummer 40
Försäkringsärenden
Certifikat som avses i 12 § tredje stycket och 13 § andra
stycket första punkten lagen (1973:1198) om ansvarighet för
oljeskada till sjöss 150
Koncession för svenskt försäkringsbolag eller utländskt
försäkringsföretag 425
Stadfästelse av ändring i bolagsordning eller grunder för
svenskt försäkringsbolag eller av ändring i grunder för utländskt
försäkringsföretag 225
Tillstånd enligt försäkringsrörelselagen (1982:713) eller enligt
lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att
driva försäkringsrörelse i Sverige 225
Utdrag ur försäkringsregistret eller försäkringsmäklar-
registret 60
Handel och andra näringar
Utdrag ur handelsregister, om utdraget ej utgör expedition i
registreringsärende som handlägges samtidigt 60
Tillstånd enligt lagen (1968:555) om rätt
för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket
för utlänning att idka näring (näringstillstånd) 550
för utländskt företag att idka näring 600
Tillstånd att bedriva hotell- eller pensionatrörelse 425
Godkännande av föreståndare (ersättare) för hotell- och
pensionatrörelse 150
Tillstånd att bedriva larminstallationsverksamhet 425
Tillstånd att bedriva handel med skrot 450
Godkännande av skrotgård (upplagsplats) 150
Godkännande av föreståndare (ersättare) för handel med skrot 150
Tillstånd till utförsel av krigsmateriel, meddelat av
polismyndighet 60
Tillstånd till införsel eller utförsel, meddelat av
skogsstyrelsen 100
Tillstånd enligt 22 och 23 §§ utsädesförordning (1980:438) 100
Bevis om anmälan angående tillverkning av eller handel med
ädelmetallarbeten, meddelat av statens provningsanstalt 60
Godkännande av tillverkarstämpel för ädelmetallarbete 125
Auktorisation av bilskrotare enligt bilskrotningsförordningen
(1975:348) 150
Tillstånd enligt 7 § 2 förordningen (1985:841) om miljöfarligt
avfall 125
Hälso- och sjukvård
Legitimationsbevis, meddelat av socialstyrelsen eller
statens jordbruksverk för personal under styrelsens inseende 60
Särskilt tillstånd att inom riket utöva läkar-, tandläkar- eller
veterinäryrket 125
Bevis om
allmänläkarkompetens 125
specialistkompetens för läkare eller tandläkare 125
Bevis om behörighet för medborgare i annat nordiskt land att
tjänstgöra som apotekare 125
Bevis om behörighet att tjänstgöra som receptarie 60
Tillstånd att driva enskilt vårdhem 125
Tillstånd att driva enskilt hem för vård eller boende 125
Bevis av kemikalieinspektionen angående godkänt
bekämpningsmedel
utfärdad på främmande språk 100
i annat fall 60
Tillstånd till införsel eller utförsel, meddelat av
socialstyrelsen, läkemedelsverket eller statens
livsmedelsverk 100
Avgift utgår inte för tillstånd i fråga om varuprover.
Tillstånd enligt förordningen (1985:835) om kemiska produkter,
såvitt avser 17 § 1 80
såvitt avser 17 § 2 125
såvitt avser 17 § 3 100
Motorfordon
Bevis om exportvagnsregistrering 175
Turistvagnslicens 175
Traktorkort 60
Tillstånd av länsstyrelsen till yrkesmässig trafik 250
Godkännande av viss person som bärare av ägares
eller brukares ansvar i fråga om motorfordon 100
Tillstånd till transportförmedling eller uthyrningsrörelse 250
Tillstånd av länsstyrelsen enligt 4 § andra stycket kun-
görelsen (1974:681) om internationella vägtransporter 100
Tillstånd av Generaltullstyrelsen till transport till eller
från utlandet gällande
en tur- och returresa eller en enkel resa 80
minst tio månader 980
annat fall 200
Dispens enligt yrkestrafiklagen (1988:263), yrkestrafik-
förordningen (1988:1503), körkortlagen (1977:477), körkorts-
förordningen (1977:722), terrängtrafikkungörelsen (1972:594),
bilavgasförordningen (1991:1481), bilregisterkungörelsen
(1972:599) eller vägtrafikkungörelsen (1972:603) 100
Avgift utgår inte för dispens från föreskrift som avses i 147 §
andra stycket 7 eller 154 § andra stycket vägtrafikkungörelsen
Pass- och utlänningsärenden
Pass
som utfärdas för person under aderton år eller som på grund
av namnändring utfärdas för återstoden av det tidigare passets
giltighetstid 80
som eljest utfärdas 150
För pass, som utfärdas på formulär med 64 sidor, utgår
ytterligare avgift med 35 kr.
Kollektivpass 150
och dessutom för varje deltagare utöver tio 25
Främlingspass, resedokument eller förlängning av giltighetstiden
för pass eller resedokument 50
Avgift utgår inte för främlingspass som utfärdats för en
flykting som har uttagits med stöd av särskilt regeringsbeslut.
Nödfallsvisering 150
Sjömansvisering 40
Annan visering 60
Avgift utgår inte för visering som beviljats en flykting som har
uttagits med stöd av särskilt regeringsbeslut.
Bevis om förvärv av svenskt medborgarskap,
efter anmälan 200
efter ansökan 400
Avgift utgår inte om förvärvaren erhållit flyktingförklaring
eller resedokument för flyktingar eller statslösa som
utfärdats av svensk myndighet.
Sjöfart
Sjöfartsbok 100
Sjötjänstutdrag, dock inte utdrag som skall bifogas ansökan om
antagning till grundläggande högskoleutbildning till behörighet
som avses i förordningen (1982:892) om behörigheter för
sjöpersonal. Avgiftsbefrielse gäller även för utdrag som inges av
sjöfartsverket i ett pensionsärende 60
Skatter och allmänna avgifter
Riksskatteverket meddelar i enlighet med sin instruktion
bestämmelser om ersättning för automatisk databehandling.
Taxeringsbevis eller debiteringsbevis, för varje år och person
beviset avser 60
Avgift utgår icke om beviset fordras för ansökan om särskild
social förmån eller utfärdas på begäran av kommun.
Skattelängd och fastighetslängd, avskrift, eftertryck eller utdrag
av,
varje uppslag 40
dock lägst 70
För första exemplaret av längd, som utfärdats på begäran av
kommun för vilken längden är upprättad, är avgiften hälften av
vad nu sagts. Kopia av hel fastighetslängd, varje uppslag 15
Stomme till fastighetslängd, avskrift, eftertryck eller utdrag av,
hälften av avgiften för Skattelängd.
Register bestående av fastighetsavier eller J-avier, för varje
påbörjat 10-tal avier
som utfärdas på begäran av kommun 15
som utfärdas på begäran av annan 40
Bevis om särskild förhandsuträkning av skatt eller annat
dokument med motsvarande uppgifter om skatt, när det
utfärdas på begäran 60
Intyg att skatt erlagts eller att viss person icke häftar för
skatteskuld 40
Tull
Trafiktillstånd 60
Bevis som innefattar uppgifter om in- och utförda varor,
meddelat av lokal tullmyndighet 40
Bevis */-k/om exportvaras ursprung (ursprungsintyg),
om inte avgift utgår enligt särskild föreskrift 60
Avgift utgår dock inte för utfärdande eller påteckning av
varu- eller ursprungscertifikat enligt frihandelsförord-
ningen (1987:1185), eller förordningen (1987:1285) om
tullfrihet för varor från utvecklingsländerna.
Tillstånd som avses i 19 § första stycket lagen (1987:1069)
om tullfrihet m. m. 60
Tillstånd till tullbefrielse i fall som avses i 25 § andra
stycket lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m. 60
Förhandsbesked enligt 55 § tullagen (1987:1065) eller 3 §
förordningen (1984:59) om varors ursprung 60
Tillstånd att med fartyg införa spritdrycker eller utföra
spritdrycker och vin eller tobaksvaror 60
Tillstånd till förpassning av hundar och katter genom Sverige
mellan Bornholm och övriga Danmark 125
Utsökning m. m.
Protokoll eller bevis som utfärdas av kronofogdemyndigheten
på begäran 50
Förordnande av syssloman, meddelat av
kronofogdemyndigheten 80
Köpebrev på fast egendom som har sålts utmätningsvis 80
Protest av växel eller check 70
och dessutom för varje person som besökes 25
Övriga expeditioner
Medgivande av regeringen, kammarkollegiet eller
fideikommissnämnden till undantag från eller ändring av
föreskrifter i testamente, gåvobrev eller fideikommissbrev
eller i stadgar för stiftelse eller fond 575
Tillstånd att bruka svävare 225
Intyg och certifikat utfärdade i utrikesdepartementet 70
dock, utom beträffande bevis om äktenskapshinder, för intyg
om innehållet i utländsk lag 225
Bevis om stämningsmannadelgivning, vilken särskilt begäres,
eller om hinder mot sådan delgivning 125
Intyg som utfärdas av polismyndighet och inte är särskilt nämnt
i det föregående 60
Avgift utgår inte för
a) lämplighetsintyg för erhållande av luftfartscertifikat
eller för godkännande som utbildningsledare eller trafiklärare
vid trafikskola,
b) bevis om uppvisande av pass eller annan
legitimationshandling eller av tillstånd,
c) intyg om innehav av svenskt pass enligt 4 kap. 13 § andra
stycket vallagen (1972:620),
d) bevis som avses i 27 kap. 13 § och 28 kap. 9 §
rättegångsbalken.
Allmänna kriminalregistret, utdrag ur 60
Polisregister som avses i lagen (1965:94) om polisregister
m.m., utdrag ur 60
Näringsförbudsregistret, utdrag ur 60
Registret enligt lagen (1985:354) om förbud mot yrkesmässig
rådgivning i vissa fall, m. m., utdrag ur 60
Bevis enligt internationell konvention av lättfördärvliga
livsmedel, utfärdat av statens livsmedelsverk 90
Nationalitetsbevis eller tillfällig nationalitetshandling
(original eller dubblett) enligt förordningen (1987:906) om
fritidsbåtsregister 365
Avgift utgår inte för ny nationalitetshandling som
utfärdas med anledning av att införing i
fritidsbåtsregistret ändrats.
Förordning (1991:1887). | null | null |
1964:619 | Stämpelförordning (1964:619) | 1,964 | Förordningens tillämpningsområde
1 § Denna förordning gäller i fråga om avgifter enligt
expeditionskungörelsen (1964:618) och förordningen (1987:452) om
avgifter vid de allmänna domstolarna. Förordning (1987:457).
Stämpelmärken, stämpelbeläggning m.m.
2 § Stämpelbeläggning av handling sker genom att stämpelmärke sätts på
handlingen.
Beslutar riksskatteverket om undantag enligt 24 §
expeditionskungörelsen (1964:618), skall verket meddela erforderliga
föreskrifter. Förordning (1979:1061).
3 § Riksskatteverket förordnar vilka valörer av stämpelmärken som
skall finnas.
Stämpelmärken skall av postverket tillhandahållas myndighet som skall
stämpelbelägga handling. Förordning (1984:407).
4 § Myndighet som skall stämpelbelägga handling eller som av
domstolsverket medgetts rätt att förse ansökan vid domstol med stämpel
får mot betalning stämpelmärken från postanstalt eller i annan ordning
som postverket föreskriver.
Domstolsverket skall underrätta postverket om medgivande för myndighet
att förse ansökan vid domstol med stämpel. Förordning (1984:407).
5 § har upphävts genom förordning (1975:37).
6 § har upphävts genom förordning (1984:407).
7 § Stämpelbeläggningen bör ske med så få märken som möjligt.
Stämpelmärke sätts på handling som utlämnas till den betalningsskyldige.
Stämpelmärke som avser ansökningsavgift enligt 5 § förordningen
(1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna sätts på det exemplar
av ansökningen som ligger kvar hos domstolen eller myndigheten.
Skall avgift tas ut för en avskrift som skall användas vid aktbildning
eller delgivning eller annars för en expedition som inte lämnas till den
betalningsskyldige, skall stämpelbeläggningen ske på en annan
expedition, om sådan utfärdas.
Stämpelmärke som avser avgift för avtryckskortregister sätts på en
särskild handling med vilken registret överlämnas till beställaren. En
sådan handling skall innehålla uppgift om det antal kort registret
omfattar. Förordning (1987:457).
8 § Stämpelmärke makuleras genom påteckning, stämpling eller perforering
med angivande av datum för makuleringen. Påteckningen, stämplingen eller
perforeringen skall göras delvis på stämpelmärket och delvis på
handlingen.
Om en statlig myndighet har fått tillstånd enligt 5 § förordningen
(1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna att själv förse en
ansökan med stämpel, skall den domstol till vilken ansökan inges
makulera stämpeln. Förordning (1987:457).
9 § Om stämpelmärken, som en myndighet har erhållit mot betalning,
inte har tagits i anspråk för avsett ändamål och myndigheten beräknar
att de inte heller kommer till användning inom en nära framtid, skall
riksskatteverket ersätta myndigheten det betalda beloppet mot att
märkena avlämnas.
Bestämmelsen i första stycket gäller även när ett stämpelmärke blivit
obrukbart för sitt ändamål, satts på en felaktigt utskriven handling
eller använts oriktigt. Stämpelmärke på en underskriven expedition får
inlösas i samma ordning, om expeditionen inte begagnats för sitt
ändamål eller om betalning för expeditionen inte har kunnat erhållas.
Förordning (1984:407).
10 § har upphävts genom förordning (1984:407).
11 § Avskrivna stämpelmärken och sådana inlösta stämpelmärken som är
obrukbara skall förstöras av riksskatteverket. Förordning (1984:407).
Uppbörd och redovisning
12 § har upphävts genom förordning (1984:407).
13 § har upphävts genom förordning (1984:407).
14 § har upphävts genom förordning (1984:407).
15 § har upphävts genom förordning (1984:407).
16 § har upphävts genom förordning (1984:407).
17 § Efter varje månads utgång skall postverket lämna uppgift till
riksskatteverket om sammanlagda värdet av utlämnade stämpelmärken och
om beloppet av influtna stämpelmedel.
Postverket skall senast den 31 mars varje år lämna redogörelse
till riksskatteverket över postverkets förvaltning av stämpelmärken
och stämpelmedel under föregående år. Förordning (1984:407).
18 § Så snart det lämpligen kan ske och senast på femtonde dagen efter
uppbördsmånadens utgång skall postverket sätta in de under månaden
influtna stämpelmedlen på riksskatteverkets postgirokonto. Förordning
(1984:407).
19 § har upphävts genom förordning (1984:407).
20 § har upphävts genom förordning (1984:407).
21 § har upphävts genom förordning (1984:407).
22 § har upphävts genom förordning (1984:407).
Tillsyn över uppbörden
23 § Domstolsverket skall utöva tillsyn över uppbörd och redovisning av
avgifter som domstolarna tar ut enligt förordningen (1987:452) om
avgifter vid de allmänna domstolarna. Förordning (1987:457).
24 § har upphävts genom förordning (1984:407).
25 § har upphävts genom förordning (1984:407).
26 § har upphävts genom förordning (1979:1061).
27 § har upphävts genom förordning (1982:1017).
28 § har upphävts genom förordning (1984:407).
Underrättelser om avgiftsskyldighet m.m.
29 § Om skyldighet att lämna skriftlig erinran angående avgift för
expedition gäller bestämmelserna i 25 § expeditionskungörelsen
(1964:618). Förordning (1984:407).
30 § har upphävts genom förordning (1984:407).
31 § har upphävts genom förordning (1984:407).
32 § har upphävts genom förordning (1982:466).
33 § Om expeditionsavgift som har fastställts av inskrivningsmyndighet
inte har kunnat tas ut, får domstolsverket skriva av
expeditionsavgiften i myndighetens räkenskaper. Förordning
(1984:407).
33 a § har upphävts genom förordning (1984:407).
Särskilda bestämmelser
34 § har upphävts genom förordning (1975:37).
35 § Postverket meddelar närmare föreskrifter om försäljning av
stämpelmärken från verket samt om uppbörd och redovisning av därvid
influtna stämpelmedel.
Närmare föreskrifter om uppbörd och redovisning av avgifter enligt
förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna meddelas
av domstolsverket. I övrigt meddelar riksskatteverket de föreskrifter
som fordras för tillämpningen av denna förordning i vad den avser
tillhandahållande av stämpelmärken samt uppbörd och redovisning av
stämpelmedel. Innan föreskrifter enligt detta stycke meddelas skall, om
det behövs, samråd ske med riksrevisionsverket. Förordning (1987:457).
36 § har upphävts genom förordning (1984:407).
37 § Med inskrivningsmyndighet avses i denna förordning även
sjöfartsregistret. Förordning (1984:407).
Övergångsbestämmelser
1982:1017
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1983.
Äldre bestämmelser i 27 § gäller fortfarande i fråga om lotterier, som
enligt tillstånd enligt lotteriförordningen (1939:207) har kunnat
påbörjas före den 1 januari 1983.
1984:407
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1984. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande i fråga om stämpelskatt som har fastställts enligt
stämpelskattelagen (1964:308). | null | null |
1964:63 | Lag (1964:63) om kommunal beredskap | 1,964 | Vissa kommunala och landstingskommunala uppgifter under höjd
beredskap
1 § Kommun är under höjd beredskap skyldig att i de hänseenden, i vilka
kommunen är verksam för kommunens egna medlemmar eller dem som eljest
äro bosatta i kommunen, utöva verksamhet jämväl till förmån för sådan
befolkning från annan kommun, som till följd av krigsskada, utrymning
eller andra med krig eller krigsfara sammanhängande utomordentliga
förhållanden tagit uppehåll inom kommunen. Härvid skola dock gälla de
begränsningar, som följa av att vistelsen i kommunen icke är avsedd att
fortgå, när de utomordentliga förhållandena upphört, eller av
föreskrifter, vilka meddelats i eller med stöd av lag eller författning,
avsedda att tillämpas under nämnda förhållanden. Kommun är på grund av
vad i denna lag stadgas icke skyldig att till nyssnämnd befolkning
utgiva fredsmässig social kontantförmån.
Vad i första stycket sägs om kommun tillämpas på motsvarande sätt i
fråga om landsting. Lag (1992:1406).
2 § Det åligger kommun under höjd beredskap att bistå den som till följd
av krigsskada eller utrymning eller andra med krig eller krigsfara
sammanhängande utomordentliga förhållanden blivit i behov av särskilt
bistånd, i den mån hans behov icke skola tillgodoses genom
civilförsvarsorganisationens försorg eller enligt särskild lag eller
författning genom annan än kommunen. Vid kommuns biståndsverksamhet
skall särskilt tillses att behoven av bostad och uppehälle bliva
tillgodosedda samt att vård eller tillsyn beredes den, som är i behov
därav.
Skyldighet som i första stycket sägs åvilar den kommun, i vilken den
hjälpbehövande uppehåller sig annat än tillfälligt. Lag (1992:1406).
3 § har upphävts genom lag (1984:1027).
4 § har upphävts genom lag (1985:290).
5 § Kommuner och landsting, varifrån utrymning sker, är under höjd
beredskap skyldiga att, i den mån förhållandena medger det, lämna
bistånd åt kommuner och landsting, där befolkning från utrymningsområdet
inkvarteras i större omfattning. Biståndet skall särskilt avse
tillhandahållande av personal och utrustning för verksamheten för de
inkvarterade. Enas inte kommunerna och landstingen, får länsstyrelsen i
det län, där utrymningsområdet är beläget, förordna om biståndet.
Blir till följd av krigsskada, inkvartering av utrymmande eller andra
med krig eller krigsfara sammanhängande utomordentliga förhållanden en
för totalförsvaret viktig verksamhet som en kommun eller ett landsting
bedriver så betungande, att bistånd i verksamheten oundgängligen
erfordras, skall under höjd beredskap annan kommun eller annat landsting
efter särskilt förordnande därom tillfälligt lämna sådant bistånd. Om
dylikt bistånd förordnar länsstyrelsen i det län, där den kommun eller
det landsting som lämnar biståndet finns.
Vad som föreskrivs i förvaltningslagen (1986:223) om ärenden som avser
myndighetsutövning mot någon enskild skall gälla även ärenden hos
länsstyrelsen enligt första och andra styckena. Lag (1992:1407).
Planläggning och andra förberedelser
6 § I den mån det inte följer av särskilda bestämmelser åligger det
kommun och landsting att redan i fredstid vidtaga de förberedelser som
erfordras för att kommunen eller landstinget skall kunna såväl fullgöra
sina uppgifter enligt 1, 2 och 4 §§ samt 5 § första stycket denna lag
som upprätthålla eller utöva annan för totalförsvaret viktig verksamhet,
vilken åligger kommunen eller landstinget enligt särskild lag eller
författning eller eljest bedrives av kommunen eller landstinget.
Kommun eller landsting, som ombesörjer distribution av gas, värme,
vatten eller elektricitet eller ombesörjer renhållning eller ansvarar
för samfärdsleder, kommunikationer eller avlopp eller som utövar annan
därmed jämförlig verksamhet, skall även vidtaga förberedelser för att
verksamheten i erforderlig omfattning skall kunna återupptagas efter
krigsskador.
Efter länsstyrelsens förordnande är kommun och landsting skyldiga att
vidtaga reservanordningar för gas-, vatten- och
elektricitetsförsörjningen samt de särskilda anordningar eller
förberedelser för vattenförsörjningen och den allmänna hälsovården som
behövs med hänsyn till planlagd inkvartering i kommunen eller
landstinget. I fråga om kommuns skyldighet att vidta reservanordningar
som är avsedda uteslutande för civilförsvarsverksamhetens försörjning
med vatten gäller dock 40 § 1 mom. b) civilförsvarslagen (1960:74).
Såvitt avser förberedelser enligt andra stycket skola förberedelserna
ske under beaktande av den risk för krigsskador, för vilken verksamheten
kan antagas vara utsatt. Lag (1991:1661).
7 § Finner länsstyrelsen det erforderligt med hänsyn till
beredskapsuppgifternas omfattning eller betydelse i viss kommun eller
visst landsting, att dennas förberedelser redovisas i särskild plan,
skall kommunen eller landstinget efter länsstyrelsens förordnande
upprätta och anta sådan plan. Vid planläggningen skall kommunen eller
landstinget samråda med länsstyrelsen. Om samordning av planläggningen
med den kommunala civilförsvarsplanläggningen finns föreskrifter i
10 b § tredje stycket civilförsvarslagen (1960:74). När planen har
antagits, skall den insändas till länsstyrelsen.
Länsstyrelsen får förordna om revision av kommunernas och landstingens
beredskapsplaner, när det påkallas av ändrade förhållanden. Om
länsstyrelsen har förordnat om revision av plan, gäller föreskrifterna i
första stycket. Lag (1992:1407).
Uppgifternas handhavande
8 § Uppgift som enligt denna lag ankommer på kommun eller landsting
under höjd beredskap skall, därest uppgiften motsvarar eller i huvudsak
motsvarar fredstida uppgift, fullgöras av det organ inom kommunen eller
landstinget, på vilket uppgiften ankommer i fredstid. Lag (1992:1407).
9 § Uppgifter som en kommun skall fullgöra under höjd beredskap och som
saknar motsvarighet i fredstid skall, i den mån föreskrifter för
uppgifternas fullgörande inte har meddelats i särskild lag eller
författning, fullgöras av en beredskapsnämnd. Beredskapsnämnd får
tillsättas redan i fredstid.
Kommun får tillsätta särskild beredskapsnämnd eller uppdraga åt annan
nämnd att vara beredskapsnämnd. Har så ej skett är kommunstyrelsen
beredskapsnämnd. Lag (1992:1406).
10 § I fråga om en särskild beredskapsnämnd gäller vad som är
föreskrivet om nämnder i kommunallagen (1991:900). Lag (1991:1661).
11 § Under höjd beredskap äger kommun övergå till krigsorganisation. Om
beslut, varigenom kommun övergått till krigsorganisation eller återgått
till fredstida organisation, skall länsstyrelsen ofördröjligen
underrättas.
I kommuns krigsorganisation skola ingå kommunstyrelsen och sådana
förvaltande och verkställande kommunala organ i övrigt, vilka fullgöra
med försvarsberedskapen sammanhängande uppgifter.
Då kommun övergått till krigsorganisation, ankommer ledningen av den
kommunala beredskapsverksamheten på kommunstyrelsen. Denna äger meddela
kommunens nämnder och andra organ, dock ej fullmäktige, föreskrifter
rörande verksamhetens inriktning och bedrivande samt fördela kommunens
tillgångar i fråga om personal och utrustning mellan de i
krigsorganisationen ingående organen alltefter uppkommande behov. Av
styrelsen utsedd företrädare äger närvara vid och deltaga i
överläggningarna inom kommunalt organ, som ingår i krigsorganisationen.
Om överflyttning av uppgifter, som tillkomma viss kommunal myndighet,
till annan sådan myndighet stadgas i lagen (1988:97) om förfarandet hos
kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller
krigsfara m.m.
Vad i denna paragraf sägs om kommun tillämpas på motsvarande sätt i
fråga om landsting. Lag (1993:1406).
12 § Under höjd beredskap äger regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer förordna att kommun eller landsting skall övergå till eller
bibehålla krigsorganisation. Lag (1992:1406).
13 § Kommunstyrelsen skall övervaka att erforderlig planläggning sker
och övriga nödvändiga förberedelser vidtagas för den kommunala
verksamheten i krig eller vid krigsfara. Det åligger styrelsen eller det
kommunala organ, som kommunen bestämmer, att genom anvisningar till
planläggande organ sörja för att erforderlig samordning kommer till
stånd mellan de olika verksamhetsområdena.
Vad i första stycket sägs om kommun och kommunstyrelse tillämpas på
motsvarande sätt i fråga om landsting och landstingsstyrelse. Lag
(1991:1661).
14 § Inom varje län åligger det länsstyrelsen att följa tillämpningen av
denna lag. Länsstyrelsen skall därvid tillse att såväl
förberedelsearbetet som själva verksamheten bedrives på ett
ändamålsenligt sätt samt samordnas med annan beredskapsplanläggning och
försvarsverksamhet.
Under höjd beredskap äger länsstyrelsen, om det anses oundgängligt för
samordning av försvarsansträngningarna, meddela kommun och landsting
föreskrift i avseende å verksamhetens bedrivande och inriktning. Lag
(1992:1406).
Kostnaderna för verksamheten m. m.
15 § För kostnad som kommun eller landsting fått vidkännas för åtgärd
enligt 6 § tredje stycket äger kommunen eller landstinget erhålla
statsbidrag med 90 procent eller den större del av kostnadens belopp som
regeringen medgiver, allt i den mån kostnaden kan anses skälig.
Innan medel finnas tillgängliga för beräknat statsbidrag, må skyldighet
att vidtaga åtgärd enligt 6 § tredje stycket ej göras gällande mot
kommunen eller landstinget. Lag (1991:1661).
16 § Har kommun efter förordnande av länsstyrelsen enligt 7 § upprättat
särskild plan, har kommunen rätt till ersättning av statsmedel, om inte
annat följer av tredje stycket.
Till landsting som har upprättat särskild plan enligt 7 § lämnas
ersättning av statsmedel med 90 procent av planläggningskostnaden eller
den större del som regeringen medger. Planläggningskostnaden skall
beräknas efter grunder som regeringen fastställer. Efter framställning
till länsstyrelsen inom två månader från den dag då landstinget fick del
av förordnandet om planläggning beräknas dock ersättningen efter de
redovisade planläggningskostnaderna, i den mån kostnaderna kan anses
skäliga. För revision av planen lämnas ingen ersättning.
Vad som sägs i andra stycket om landsting tillämpas också på sådana
kommuner, som inte tillhör något landsting, i fråga om
planläggningskostnader för hälso- och sjukvården samt annan verksamhet
som normalt ombesörjs av landstinget.
Ersättningen bestäms och betalas ut av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer. Lag (1991:1661).
16 a § De kostnader för hälso- och sjukvården som uppkommer för
landstingen och de kommuner som inte tillhör något landsting vid
övergång till krigsorganisation skall bestridas av statsmedel.
Vad i första stycket sägs gäller även kostnaderna för den verksamhet,
som under krig bedrivs inom den civila hälso- och sjukvården.
Landstingen och de kommuner som inte tillhör något landsting skall dock
bidra till dessa kostnader enligt de grunder som framdeles kan bestämmas
av regeringen.
Om övergången till krigsorganisation helt eller delvis verkställs redan
i fredstid, får, när det finns skäl, även under sådan tid kostnaderna
för verksamheten ersättas av statsmedel i den omfattning regeringen
bestämmer. I övrigt skall kostnaderna för sådan verksamhet bestridas i
den ordning som tillämpas i fredstid. Lag (1991:1661).
17 § Vad i 42 § civilförsvarslagen är stadgat om ordningen för
fastställande och utbetalning av statsbidrag för kommunala
civilförsvarsåtgärder skall äga motsvarande tillämpning i fråga om
ersättning enligt 15 och 16 §§ denna lag.
18 § För kostnader, som under höjd beredskap uppkommer för kommun eller
landsting till följd av verksamhet för inkvarterad befolkning från annan
kommun eller annat landsting, ävensom för kostnader, som föranledas av
påbjuden utrymning eller annan omflyttning av befolkningen inom den egna
kommunen eller det egna landstinget, skall ersättning utgå av
statsmedel.
Kommun eller landsting äger av länsstyrelsen utfå förskott å ersättning
som avses i första stycket. Lag (1992:1407).
19 § Kommun eller landsting, som lämnat bistånd jämlikt 5 § andra
stycket, är berättigad till ersättning härför.
Ersättning skall utgå av statsmedel och utgivas av den länsstyrelse som
förordnat om biståndet. Lag (1991:1661).
Särskilda bestämmelser
20 § Underlåter kommun att fullgöra skyldighet, som åvilar kommunen
enligt denna lag eller enligt föreskrift som meddelats med stöd av
denna, äger länsstyrelsen, om rättelse ej vinnes på annat sätt,
förelägga kommunen lämpligt vite eller ock i kommunens ställe vidtaga
den åtgärd, som skyldigheten avser, samt i den mån kommunen icke är
berättigad till ersättning av statsmedel för åtgärden uttaga kostnaden
för denna av kommunen.
Vad i första stycket sägs om kommun tillämpas på motsvarande sätt i
fråga om landsting.
Vad som föreskrivs i förvaltningslagen (1986:223) om ärenden som avser
myndighetsutövning mot någon enskild skall gälla även ärenden hos
länsstyrelsen enligt första stycket. Lag (1991:1661).
21 § Talan mot länsstyrelsens beslut enligt denna lag föres genom besvär
hos regeringen.
Under höjd beredskap äger myndighet, som meddelat beslut enligt denna
lag, förordna att beslutet omedelbart skall lända till efterrättelse.
Lag (1992:1406).
22 § har upphört att gälla genom lag (1981:294).
Övergångsbestämmelser
1979:405
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980. I fall där länsstyrelsen
före nämnda dag har förordnat om revision av kommunal eller
landstingskommunal beredskapsplan tillämpas äldre bestämmelser.
1984:1027
Denna lag träder i kraft, såvitt avser 16 §, den 1 januari 1985, och i
övrigt den 1 januari 1987. | null | null |
1964:634 | Kungörelse (1964:634) angående yttrande av barnavårdsnämnd enligt 3 § lagen den 20 mars 1964 (nr 167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare | 1,964 | Kungl. Maj:t har funnit gott förordna, att yttrande av barnavårdsnämnd
enligt 3 § lagen den 20 mars 1964 med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare skall avgivas enligt formulär som riksåklagarämbetet
fastställer. | null | null |
1964:635 | Kungörelse (1964:635) angående underrättelse om dom i vissa brottmål m.m. | 1,964 | 1 § Meddelas dom angående tilltalad som är häktad eller eljest intagen
i kriminalvårdsanstalt, skola två avskrifter av domen och skiljaktig
mening, där sådan förekommit, samma dag sändas till föreståndaren för
häktet eller styresmannen för anstalten.
I stället för avskrifter som sägs i första stycket må sändas bevis
såvitt rör den dömde, om målets utgång och skiljaktig mening, där sådan
förekommit (domstolsbevis). I sådant fall skola avskrifterna sändas inom
en vecka efter domens meddelande.
Bestämmelserna i första och andra styckena äga motsvarande tillämpning i
fråga om domstols beslut, som avses i 38 kap. 8 § första stycket
brottsbalken, och domstols beslut rörande förvandlingsstraff för böter.
Kungörelse (1974:519).
2 § Har tilltalad som avses i 1 § dömts till fängelse, skall vid
avskrifterna av domen fogas ett exemplar av personbevis samt, i
förekommande fall, ett exemplar av berättelse över personundersökning,
av läkarintyg som avgivits enligt 7 § lagen (1964:542) om
personundersökning i brottmål, av utlåtande över verkställd
rättspsykiatrisk undersökning och av yttrande av skyddskonsulent. Sänds
domsbevis, skall handlingarna fogas vid detta.
Bestämmelserna i första stycket gäller även, när domstolen ålagt
förvandlingsstraff för böter. Förordning (1983:362).
3 § Döms tilltalad, som inte är häktad eller eljest intagen i
kriminalvårdsanstalt, till fängelse, skall två avskrifter av domen och
skiljaktig mening, där sådan förekommit, så snart det kan ske och senast
inom en vecka efter dess meddelande sändas till kriminalvårdsstyrelsen.
Bestämmelserna i första stycket gäller även i fråga om dom eller beslut,
varigenom domstolen
1. förklarar villkorligt medgiven frihet helt eller delvis förverkad;
2. förordnar att tidigare ådömt fängelsestraff skall avse ytterligare
brott; eller
3. ålägger förvandlingsstraff för böter eller förordnar att tidigare
ålagt förvandlingsstraff skall avse även ytterligare böter.
Vid avskrifter av dom eller beslut som sänds enligt första eller andra
stycket skall fogas handlingar i enlighet med föreskrifterna i 2 §. Har
personundersökning eller rättspsykiatrisk undersökning icke ägt rum,
skall, om ej endast är fråga om förvandlingsstraff, i stället bifogas
avskrift av akten i målet, såvitt angår den dömdes personliga
förhållanden. Förordning (1983:362).
4 § Döms tilltalad som inte är häktad eller eljest intagen i
kriminalvårdsanstalt till fängelse enligt 28 kap. 3 § brottsbalken och
förordnar domstolen därvid att domen skall gå i verkställighet utan
hinder av att den inte vunnit laga kraft, skall de handlingar som avses
i 3 § första och tredje styckena sändas till kriminalvårdsstyrelsen
samma dag. I stället för domen får domsbevis sändas, varvid 1 § andra
stycket tillämpas på motsvarande sätt. Förordning (1984:398).
5 § Avskrift av dom eller beslut som avses i 3 § eller domsbevis skall
genast tillhandahållas den dömde, om han begär det. Förordning
(1979:697).
6 § Meddelas villkorlig dom, skall underrättelse om domen, avfattad
enligt formulär som fastställs av domstolsverket, skyndsamt sändas till
den dömde i vanligt brev under hans för domstolen kända adress. Sådan
underrättelse fordras dock inte, när överrätt fastställer underrätts
dom. Förordning (1979:697).
7 § När en dom på skyddstillsyn meddelas, skall skyddskonsulenten
underrättas samma dag. I fråga om en dom av högre rätt som innebär att
en överklagad dom på skyddstillsyn skall stå fast gäller detta bara om
det i sistnämnda dom har förordnats om anstånd med övervakningen.
Motsvarande gäller i fråga om ett annat avgörande av högre rätt av sådan
innebörd.
Så snart det kan ske och senast inom en vecka efter det att en dom på
skyddstillsyn eller ett annat avgörande av högre rätt som innebär att
ådömd skyddstillsyn skall stå fast har meddelats skall till
skyddskonsulenten sändas
1. två avskrifter av domen eller beslutet,
2. ett exemplar av de handlingar, som enligt 2 § skall bifogas domen
eller domsbeviset, och
3. avskrift av övriga handlingar i målet, i den mån det behövs för att
skyddskonsulenten skall få kännedom om den dömdes personliga
förhållanden och de huvudsakliga omständigheterna vid brottet.
Har skyddstillsyn förenats med föreskrift om särskild behandlingsplan
och har den som skall svara för behandlingen med stöd av 28 kap. 6 §
andra stycket brottsbalken ålagts att göra anmälan till åklagaren och
skyddskonsulenten om den dömde allvarligt åsidosätter sina åligganden
enligt planen, skall underrättelse enligt första stycket och handlingar
som avses i andra stycket även sändas till den som skall ansvara för
behandlingen.
Om högre rätt förordnar att vidare verkställighet av en dom på
skyddstillsyn inte får äga rum, upphäver eller undanröjer en sådan dom
eller dömer till annan påföljd, skall skyddskonsulenten underrättas
samma dag. Så snart det kan ske och senast inom en vecka efter det att
domen eller beslutet har meddelats skall två avskrifter härav sändas
till skyddskonsulenten.
Har den dömde hemvist i stat som anges i 1 § förordningen (1979:163) med
vissa bestämmelser om internationellt samarbete rörande kriminalvård i
frihet skall, sedan domen har vunnit laga kraft mot den dömde i vad
gäller den ådömda påföljden, de handlingar som anges i andra stycket
jämte uppgift om att domen har vunnit laga kraft sändas till
kriminalvårdsstyrelsen. Förordning (1987:1012).
8 § När dom eller beslut meddelats av överrätt, behöver denna ej jämte
avskrift av domen eller beslutet sända sådana handlingar som tidigare
skolat sändas av underrätt.
Har i fråga om någon, som inte är häktad eller annars intagen i
kriminalvårdsanstalt, högre rätt ändrat en dom eller ett beslut som
avses i 3 §, skall en avskrift av den högre rättens dom eller beslut
genast sändas till kriminalvårdsstyrelsen. Förordning (1983:362).
9 § har upphävts genom lag (1981:246).
10 § Har domstol angående tilltalad, som är villkorligt frigiven eller
dömd till skyddstillsyn, meddelat dom eller beslut, som rör den tidigare
ådömda påföljden, eller eljest dömt honom till annan påföljd än böter,
skall avskrift av domen eller beslutet sändas till den skyddskonsulent
som ansvarar för övervakningen eller, om övervakningen har upphört, sist
har ansvarat för denna. I förekommande fall skall underrättelse också
sändas till den som ansvarar för behandling som avses i 7 § tredje
stycket. Förordning (1987:1012).
11 § har upphävts genom förordning (1987:190).
12 § Om en domstol förordnar om överlämnande till vård inom
socialtjänsten med stöd av 31 kap. 1 § brottsbalken, skall en avskrift
av domen samma dag sändas till socialnämnden.
Förordnas om överlämnande till vård enligt lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall med stöd av 31 kap. 2 § brottsbalken, skall en
avskrift av domen samma dag sändas till länsstyrelsen. I fråga om den
som är intagen i ett hem som avses i 22 § lagen om vård av missbrukare i
vissa fall skall en avskrift sändas också till styrelsen för hemmet.
Domstolen får i stället lämna en underrättelse om målets utgång, såvitt
rör den dömde. I ett sådant fall skall avskriften sändas inom en vecka
efter domens meddelande.
Förordnas om överlämnande till öppen psykiatrisk vård, skall avskrift av
domen så snart det kan ske och senast inom en vecka efter dess
meddelande sändas till hälso- och sjukvårdsnämnden i den
landstingskommun eller den kommun där den dömde är bosatt.
Vid avskrift av dom som sänds enligt tredje stycket skall fogas
handlingar i enlighet med föreskrifterna i 2 §. Förordning (1988:1492).
13 § Förordnar domstol att tilltalad skall överlämnas till sluten
psykiatrisk vård eller vård i specialsjukhus för psykiskt
utvecklingsstörda, skola två avskrifter av domen inom en vecka efter
dess meddelande sändas till socialstyrelsen. Kungörelse (1968:163).
14 § När avskrift av dom eller beslut skall sändas beträffande två
eller flera tilltalade i samma mål, skall för envar av dem sändas
avskrift av domen eller beslutet eller de delar därav som angå honom.
På avskrift av dom eller beslut, som tillställes annan än den
tilltalade, skall, om den tilltalade icke är häktad eller eljest intagen
i kriminalvårdsanstalt eller på sinnessjukhus, angivas var han vistas
eller, såvitt är känt, senast har vistats eller var han har sitt
hemvist. Kungörelse (1974:519).
15 § Har dom eller beslut av hovrätt avkunnats på hovrättsting eller vid
särskilt sammanträde på annan ort än den, där hovrätten har sitt säte,
skall den tid av en vecka, som anges i 1, 3, 7, 12 och 13 §§, räknas
från tingets eller sammanträdets slut. I de fall som avses i 3 § skall
hovrätten, om det vid domens eller beslutets avkunnande kan beräknas att
avskrifterna kommer att sändas senare än en vecka därefter, samma dag
sända domsbevis till kriminalvårdsstyrelsen. Förordning (1987:190).
16 § Meddelar domstol dom eller beslut i brottmål, som rör ansvar för
brott, varigenom en krigsman åsidosatt vad han skall iaktta i tjänsten,
och är krigsmannen inte häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt,
skall domstolen genast delge honom avskrift av domen eller beslutet samt
skiljaktig mening, där sådan förekommit.
Vad som sägs i första stycket skall också tillämpas, om den tilltalade
är arbetstagare som omfattas av lagen (1976:600) om offentlig
anställning och målet rör sådant i tjänsteutövningen begånget brott som
avses i 20 kap. 1--3 §§ brottsbalken eller annat brott, varigenom
arbetstagaren åsidosatt åliggande i tjänsteutövningen och för vilket
fängelse är stadgat.
Avskrift av dom eller beslut som avses i andra stycket skall så snart
det kan ske sändas till den myndighet som den tilltalade lyder under
samt, beträffande arbetstagare som avses i 15 kap. 4 § lagen om
offentlig anställning, även till statens ansvarsnämnd.
Bestämmelsen i tredje stycket skall också tillämpas i fråga om beslut,
varigenom förordnas att arbetstagare som avses i andra stycket skall
häktas.
Skiljes någon genom dom från allmänt uppdrag med stöd av 20 kap. 4 §
brottsbalken, skall avskrift av domen så snart det kan ske sändas till
församling, nämnd eller annan allmän inrättning som uppdraget avsett.
Förordning (1987:190).
17 § Har avskrift av dom eller beslut av hovrätt eller underrätt sänts
enligt 3, 8, 10, 12 eller 13 §, 16 § tredje eller femte stycket eller 16
a §, skall domstolen, sedan tid för talan mot domen eller beslutet
utgått, i samma ordning meddela, huruvida den dömde eller den mot vilken
talan enligt 16 a § riktats fullföljt talan mot domen eller beslutet i
den del varom här är fråga. Detsamma gäller när avskrift av en dom på
skyddstillsyn har sänts enligt 7 § andra stycket, om det i domen har
förordnats att övervakningen skall anstå till dess domen har vunnit laga
kraft mot den dömde. Förordning (1987:190).
18 § Meddelas dom i den tilltalades frånvaro och är denne intagen på
sjukhus med stöd av lagen den 16 juni 1966 (nr 293) om beredande av
sluten psykiatrisk vård i vissa fall eller inskriven i specialsjukhus
med stöd av 35 § lagen den 15 december 1967 (nr 940) angående omsorger
om vissa psykiskt utvecklingsstörda, skall rätten föranstalta om att
domen delgives honom genom överläkarens försorg. Kungörelse (1968:163).
19 § Om en domstol häver ett häktnings- eller anhållningsbeslut, skall
domstolen omedelbart underrätta föreståndaren för förvaringslokalen om
detta. Om det är åklagaren som häver ett sådant beslut, skall
motsvarande underrättelse lämnas genom åklagarens försorg. Förordning
(1988:36).
20 § Har den dömde i fall som avses i 1 eller 3 § dömts till fängelse i
mer än två månader, skall domstolen inom två veckor till den myndighet,
dit avskrift av domen skall sändas, även sända avskrift av akten i
målet, i den mån det behövs för att myndigheten skall få kännedom om den
dömdes personliga förhållanden och de huvudsakliga omständigheterna vid
brottet. Förordning (1983:362).
2l § har upphävts genom kungörelse (1966:612).
22 § Har läkares eller socialstyrelsens utlåtande över
sinnesundersökning tjänat till upplysning angående den tilltalade, skall
avskrift av domen, såvitt angår ansvarsfrågan, jämte uppgift på den som
avgivit utlåtandet och dagen därför sändas till kriminologiska
centralarkivet under postadress Rättspsykiatriska kliniken, box 9090,
Stockholm 9. Om utlåtandet avgivits i målet skall domen i angiven del
även tillställas den som avgivit utlåtandet. Kungörelse (1968:163).
Övergångsbestämmelser
1964:635
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1965, då kungörelsen den
21 juni 1946 (nr 298) angående översändande av domar i vissa brottmål
m.m. samt cirkuläret den 27 april 1833 angående prästbetyg för fångar
skola upphöra att gälla.
Vad som stadgas om fängelse i den nya kungörelsen skall även gälla
straffarbete.
Har den tilltalade med stöd av 5 kap. 5 § strafflagen förklarats fri
från ansvar och har han i avgivet utlåtande befunnits vara i behov av
vård på sinnessjukhus, skall gälla vad som i den nya kungörelsen stadgas
om dom, varigenom förordnats att tilltalad skall överlämnas till vård
enligt sinnessjuklagen.
Om i annat fall expediering enligt den äldre kungörelsen ej kunnat ske
före de nya bestämmelsernas ikraftträdande, skola dessa äga motsvarande
tillämpning. Härvid skola bestämmelserna om internering tillämpas
beträffande förvaring och internering i säkerhetsanstalt samt
bestämmelserna om skyddstillsyn tillämpas beträffande villkorlig dom
enligt lagen om villkorlig dom, om den dömde ställts under övervakning.
1981:246
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1981. I fråga om den som före
ikraftträdandet har dömts till internering gäller dock 3, 9 och 17 §§ i
deras äldre lydelse. Underrättelse som enligt äldre bestämmelser skall
sändas till interneringsnämnden skall efter ikraftträdandet i stället
sändas till kriminalvårdsnämnden.
1983:362
Vad som föreskrivs i 2 § andra stycket i dess äldre lydelse tillämpas
fortfarande, när anstånd med verkställigheten av förvandlingsstraff som
har ålagts enligt lagen (1964:168) om förvandling av böter förklaras
förverkat. | null | null |
1964:638 | null | 1,964 | null | 1952:644 | null |
1964:639 | null | 1,964 | null | 1948:691 | null |
1964:64 | Lag (1964:64) om skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad i krig m.m. | 1,964 | 1 § Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2 -- 9 §§ träda i
tillämpning. Då kriget upphört, förordnar regeringen senast före
avslutandet av den riksdagssession, som börjar näst efter krigets
slut, att bestämmelserna icke vidare skola tillämpas; dock skall vad
nu sagts ej gälla i den mån bestämmelserna alltjämt skola äga
tillämpning på grund av förordnande enligt andra eller tredje
stycket.
Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger regeringen förordna,
att nämnda bestämmelser skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid
äventyr att det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen
för dess prövning av frågan, huruvida förordnandet skall bestå. Blir
förordnandet icke inom två månader från det underställningen skett
gillat av riksdagen, är det förfallet. Upphör krigsfaran, upphäver
regeringen meddelat förordnande inom en månad.
Hava under krig, vari riket befunnit sig bostäder förstörts i större
omfattning, äger regeringen med riksdagens samtycke förordna, att vad
i 2 -- 9 §§ stadgas skall under viss tid, högst ett år varje gång, äga
tillämpning. Lag (1978:267).
2 § Ägare eller innehavare av byggnad eller del därav är skyldig att
för inkvartering upplåta bostad, som civilförsvarsmyndighet eller i
lagen om kommunal beredskap omförmäld beredskapsnämnd anvisat för
sådant ändamål. Anvisning av inkvarteringsbostad enligt denna lag må
meddelas endast den som på grund av utrymning eller krigsskada eller
annan krigshändelse icke äger eller icke kan återvända till sitt hem
och må ej avse utrymme, som oundgängligen erfordras för
inkvarteringsvärden och hans familj eller honom närstående.
Upplåtelse av inkvarteringsbostad medför även skyldighet för
inkvarteringsvärden att tillåta den inkvarterade att nyttja sådan
inkvarteringsvärdens utrustning, som är oundgängligen nödvändig för
att den inkvarterades dagliga behov skola kunna tillgodoses.
Anvisning av inkvarteringsbostad må återkallas av
civilförsvarsmyndighet eller beredskapsnämnden.
Regeringen bestämmer vilka civilförsvarsmyndigheter som skola äga
meddela och återkalla anvisning av inkvarteringsbostad. Lag
(1978:267).
3 § Vägrar ägare eller innehavare av byggnad eller del därav att
upplåta inkvarteringsbostad enligt 2 § och kan inkvartering ej komma
till stånd med tillämpning av civilförsvarets förfoganderätt, äger
beredskapsnämnden förelägga ägaren eller innehavaren att upplåta
inkvarteringsbostaden.
I föreläggandet må utsättas vite för underlåtenhet att ställa sig
föreläggandet till efterrättelse.
Efterkommes icke föreläggandet inom tid, som föreskrivits däri, äger
länsstyrelsen förordna om erforderlig handräckning.
4 § För upplåtelse av inkvarteringsbostad enligt denna lag är
inkvarteringsvärden berättigad till skälig ersättning av den
inkvarterade, i den mån ersättning ej utgår av statsmedel till följd
av ianspråktagande med förfoganderätt.
Om inkvarteringsvärd och inkvarterad ej enas om annat, skall
ersättningen beräknas efter de grunder, som fastställts vid
civilförsvarets ianspråktagande av inkvarteringsbostaden med
förfoganderätt. Har sådant ianspråktagande ej förekommit eller har
inkvarteringsförhållandet väsentligt ändrats efter sådant
ianspråktagande, skall, om parterna ej enas om ersättningen, denna
bestämmas såsom om inkvarteringbostaden nyttjades efter
ianspråktagande med civilförsvarets förfoganderätt.
I fall som avses i andra stycket fastställes ersättningen, om den
skall utgå efter taxa, av beredskapsnämnden och eljest av lokal
värderingsnämnd, som omförmäles i förfogandelagen (1978:262). Lag
(1978:267).
5 § Inkvarteringersättning skall erläggas i efterskott för månad.
Åtnjuter den inkvarterade krigshjälp eller annan social förmån, som
utbetalas av inkvarteringskommunen, äger inkvarteringsvärden därav
uppbära det belopp, som motsvarar ersättning, vilken jämlikt 4 §
tillkommer honom.
6 § För skada, som uppkommit å upplåten bostad eller utrustning till
följd av upplåtelsen, är den skadelidande, om skadan ej är att anse
såsom ringa, berättigad till skälig ersättning av statsmedel.
Anspråk på ersättning prövas och ersättningen gäldas i den ordning
som är föreskriven i fråga om ersättning för skada å egendom, vilken
tagits i anspråk enligt förfogandelagen (1978:262). Lag (1978:267).
7 § Den som driver sjukhus, barnhem, ålderdomshem eller annan
vårdanstalt inom område, som utrymts, är skyldig att utan ersättning
tillhandahålla inkvarteringskommunen utrustning, som efter utrymningen
icke erfordras för anstaltens verksamhet inom området, för
förläggning, i vilken personer från anstalten inkvarterats.
8 § Vid tillämpningen av denna lag skall tillses att den, vars rätt
beröres därav, icke lider större förfång än som föranledes av
omständigheterna.
9 § Talan mot beslut av beredskapsnämnd om ersättning, som skall utgå
efter taxa, föres genom besvär hos lokal värderingsnämnd. Mot annat av
kommun meddelat beslut enligt denna lag föres talan genom besvär hos
länsstyrelsen; klagan må dock ej föras över anvisning av
inkvarteringsbostad.
Talan mot beslut av lokal värderingsnämnd föres hos
riksvärderingsnämnden.
Över beslut, som meddelats av civilförsvarsmyndighet enligt denna
lag, ävensom över länsstyrelsens eller riksvärderingsnämndens beslut
må klagan ej föras.
Av beredskapsnämnd meddelat återkallelsebeslut enligt 2 § eller
föreläggande, som meddelats med stöd av 3 §, skall, om så bestämts i
beslutet eller föreläggandet, lända till efterrättelse utan hinder av
anförda besvär. Lag (1978:267).
10 § har upphävts genom lag (1978:267). | null | null |
1964:641 | null | 1,964 | null | 1885:56 s.1 | null |
1964:643 | null | 1,964 | null | 1915:288 | null |
1964:644 | null | 1,964 | null | 1936:567 | null |
1964:646 | null | 1,964 | null | 1942:740 | null |
1964:649 | null | 1,964 | null | 1921:225 | null |
1964:65 | null | 1,964 | null | 1960:74 | null |
1964:651 | Lag (1964:651) om överflyttande på länsstyrelse av vissa magistrat, kommunalborgmästare m.fl. åvilande uppgifter | 1,964 | Vad i lag eller författning stadgas om magistrat, ledamot av
magistrat, stadsstyrelse, ordförande i stadsstyrelse eller
kommunalborgmästare skall, såframt ej Konungen föreskriver annat, i
stället gälla länsstyrelse. Lag (1969:808). | null | null |
1964:653 | Lag (1964:653) om överflyttande av magistratens befattning med burskapsärenden m.m. | 1,964 | Kommunstyrelsen eller den nämnd kommunfullmäktige beslutar skall
övertaga den befattning med ansökan om burskap och med uppsägning av
burskap, som enligt 3 kap. 1 och 5 §§ handelsbalken ankommer på
borgmästare och råd.
Kommunstyrelsen eller den nämnd kommunfullmäktige beslutar får antaga
reglemente angående burskap att gälla i stället för vad som stadgas i
3 kap. handelsbalken. Innan reglemente antages, skall borgerskapet
beredas tillfälle yttra sig. Lag (1977:214). | null | null |
1964:654 | null | 1,964 | null | 1920:405 | null |
1964:655 | null | 1,964 | null | 1736:0123 1 | null |
1964:658 | null | 1,964 | null | 1891:35 s.1 | null |
1964:659 | null | 1,964 | null | 1898:64 s.10 | null |
1964:660 | null | 1,964 | null | 1908:128 s.1 | null |
1964:666 | null | 1,964 | null | 1932:130 | null |
1964:667 | null | 1,964 | null | 1932:131 | null |
1964:669 | null | 1,964 | null | 1941:416 | null |
1964:670 | null | 1,964 | null | 1946:807 | null |
1964:672 | null | 1,964 | null | 1953:272 | null |
1964:673 | null | 1,964 | null | 1956:618 | null |
1964:677 | null | 1,964 | null | 1956:617 | null |
1964:678 | Kungörelse (1964:678) med närmare föreskrifter om borgerlig vigsel | 1,964 | 1 § Borgerlig vigsel, som ankommer på domare, förrättas av lagmannen
eller rådman som lagmannen utser. Domare är icke skyldig att förrätta
vigsel på annan tid än under tjänstetid vid domstolens kansli.
För särskilt förordnad vigselförrättare meddelar länsstyrelsen
bestämmelser om tjänstgöringstid.
Tid för vigsel bestämmes av vigselförrättaren efter samråd med mannen
och kvinnan. Önskemål om viss tid som dessa anmält bör såvitt möjligt
beaktas. Kungörelse (1973:694).
2 § Borgerlig vigsel skall förrättas i tjänsterum eller i lokal, som
särskilt iordningsställts eller anvisats för detta ändamål i vigsel
förrättarens tjänstgöringsort, om vigselförrättaren icke efter
önskemål av mannen och kvinnan i särskilt fall bestämmer annat.
Kungörelse (1973:694).
3 § Vid borgerlig vigsel skall vigselförrättaren rikta följande ord
till mannen och kvinnan, om annat icke följer av 3 a §:
Äktenskapets ändamål är enskildas väl och samhällets bestånd. Ni har
förklarat att ni vill ingå äktenskap med varandra. Tar alltså du N.N.
denna N.N. till din hustru att älska henne i nöd och lust?
(Svar: Ja.)
Tar du N.N. denna N.N. till din man att älska honom i nöd och lust?
(Svar: Ja.)
Ge varandra handen till bekräftelse på detta.
(Före handslaget kan mannen lämna kvinnan en ring.)
Jag förklarar er nu för äkta makar.
Glöm aldrig det löfte om trohet för livet som ni nu har avlagt. Lev
med varandra i inbördes aktning, kärlek och förtroende, och besinna
ert ansvar mot kommande släkten. Må endräkt och lycka råda i ert
äktenskap och i ert hem. Kungörelse (1973:694).
3 a § Om mannen och kvinnan särskilt begär det skall vigselför
rättaren vid vigseln rikta endast följande ord till dem:
Ni har förklarat att ni vill ingå äktenskap med varandra. Tar alltså
du N.N. denna N.N. till din hustru?
(Svar: Ja.)
Tar du N.N. denna N.N. till din man?
(Svar: Ja.)
Jag förklarar er nu för äkta makar. Kungörelse (1973:694).
4 § Vad som förekommit vid vigseln skall vigselförrättaren omedelbart
anteckna i särskilt protokoll med uppgift om tid och rum för vigseln
samt mannens och kvinnans fullständiga namn, yrke och hemvist.
När föreskriven underrättelse om vigseln sändes till vederbörande
pastorsämbete, skall vigselförrättren anteckna detta i marginalen till
protokollet. Kungörelse (1973:694).
5 § Särskilt förordnad vigselförrättare skall för varje år före
utgången av påföljande januari måndad sända avskrift av protokollet
till länsstyrelsen. Denna skall förvara avskriften.
När förordnandet upphör, skall protokollet överlämnas till läns
styrelsen.
6 § Särskilt förordnad vigselförrättare har rätt till ersättning med
etthundratio kronor för varje vigsel som han har förrättat.
Har vigselförrättaren samma dag förrättat mer än en vigsel utgör dock
ersättningen trettio kronor för varje vigsel utöver den första.
Förordning (1985:1113).
7 § Ersättning enligt 6 § utbetalas av länsstyrelsen efter ansökan av
vigselförrättaren.
Ansökningshandlingen skall innehålla uppgift om antalet vigslar samt
tid och plats för dessa. Kungörelse (1969:121). | null | null |
1964:680 | Kungörelse (1964:680) med närmare föreskrifter om särskild förrättningsman för upptagande av protest | 1,964 | 1 § När länsstyrelsen förordnar särskild förrättningsman att upptaga
protest enligt växellagen (1932:130) och checklagen (1932:131) skall i
förordnandet angivas den eller de kommuner eller eljest det område
där den förordnade äger upptaga protest.
Länsstyrelsen skall föra förteckning över förordnanden som avses i
första stycket. Förteckningen skall innehålla uppgift om
förrättningsmans namn och adress samt det område förordnandet avser.
Förordning (1977:833).
2 § Det åligger förrättningsmannen att efter framställning upptaga
protest av växel eller check.
När protest upptages, skola bestämmelserna i 89 och 90 §§ växellagen
eller 67 och 68 §§ checklagen iakttagas noggrant.
3 § Vad som förekommit vid protest skall omedelbart antecknas i
protokoll i enlighet med bestämmelserna i 91 § växellagen och 69 §
checklagen.
Växeln eller checken skall, sedan den försetts med bevis om protesten,
jämte avskrift av protokollet tillhandahållas sökanden.
Protokoll skall förvaras på betryggande sätt och hållas tillgängligt
för envar som önskar taga del därav.
När förordnandet upphör, skola förrättningsmannens protokoll
överlämnas till länsstyrelsen.
4 § För varje växel- eller checkprotest får förrättningsmannen ta ut
ersättning med samma belopp som gäller för avgiftsklass 1 i 10 §
avgiftsförordningen (1992:191). I beloppet ingår inte mervärdesskatt som
belöper på uppdrag att ta upp sådana protester.
För kopia av protokoll när kopian utfärdas utan samband med en
förrättning får ersättning tas ut med tio kronor.
Ersättning för resa betalas enligt de grunder som länsstyrelsen
fastställer.
Ersättningen skall antecknas på den kopia av protokoll som tillställs
sökanden. På begäran skall lämnas särskilt kvitto. Förordning
(1992:608).
5 § Länsstyrelsen skall tillse att förrättningsmannen fullgör sina
skyldigheter enligt växellagen och checklagen samt denna kungörelse. | null | null |
1964:686 | null | 1,964 | null | 1947:948 | null |
1964:687 | null | 1,964 | null | 1917:281 | null |
1964:69 | Generalpoststyrelsens Kungörelse (1964:69) angående förlängning av försändelsers liggetid på adresspostanstalt | 1,964 | Generalpoststyrelsen har med ändring i viss mån av bestämmelserna i
Allmän poststadga § 98 beslutat att den tid, under vilken försändelse
får kvarligga på adresspostanstalt och hos postombud, fr.o.m. den 1
maj 1964 skall utsträckas till en månad från ankomstdagen. Vid
beräkning av liggetidens längd skall lagen om beräkning av lagstadgad
tid äga tillämpning. Den utsträckta liggetiden skall gälla beträffande
alla slag av försändelser med undantag av försändelser belagda med
postförskott och delgivningsförsändelser. För
postförskottsförsändelser och delgivningsförsändelser gäller en
oförändrad liggetid av 15 resp. 4 dagar, ankomstdagen oräknad.
Den utsträckta liggetiden skall tillämpas på försändelser, som
ankommer till adresspostanstalt eller postombud den 1 maj 1964 eller
senare.
Förestående innebär ingen ändring i fråga om den i Allmän poststadga
angivna möjligheten för avsändare att begära förkortad liggetid för
försändelse. | null | null |
1964:70 | null | 1,964 | null | 1928:370 | null |
1964:700 | null | 1,964 | null | 1924:455 | null |
1964:701 | null | 1,964 | null | 1913:380 | null |
1964:702 | null | 1,964 | null | 1938:279 | null |
1964:708 | Kungörelse (1964:708) om räntan på vissa lån med statlig kreditgaranti | 1,964 | Kungl. Maj:t har funnit gott förordna, att räntan på lån som avses i
kungörelserna den 11 oktober 1946 (nr 676) angående statlig
kreditgaranti för lån åt den, som avlagt akademisk eller därmed
jämförlig examen, den 30 april 1948 (nr 210) angående statlig
kreditgaranti för lån åt den som genomgått polisskola, den 16 juni 1950
(nr 469) angående studielån med statlig kreditgaranti, den 30 juni 1952
(nr 570) angående studielån med statlig kreditgarant i åt s.k.
flyktingstudenter, den 31 maj 1957 (nr 276) med särskilda bestämmelser
om studielån åt flyktingstudenter och den 30 juni 1959 (nr 436) med
särskilda bestämmelser om studielån åt vissa utländska studerande, de
båda sistnämnda kungörelserna i vad de avse studielån med statlig
kreditgaranti, från och med den 1 december 1964 tills vidare skall
utgöra 5,5 procent. | null | null |
1964:71 | null | 1,964 | null | 1947:576 | null |
1964:713 | null | 1,964 | null | 1928:370 | null |
1964:72 | null | 1,964 | null | 1958:295 | null |
1964:722 | Kommunala beredskapskungörelsen (1964:722) | 1,964 | 1 § har upphävts genom förordning (1986:1053).
2 § har upphävts genom förordning (1985:475).
3 § har upphävts genom förordning (1985:475).
4 § har upphävts genom förordning (1985:475).
5 § Kommun eller landstingskommun som enligt 5 § lagen (1964:63) om kommunal
beredskap har fått bistånd i form av personal skall svara för personalens
avlöning och andra anställningsförmåner. Förordning (1977:418).
6 § Berörda centrala myndigheter skall efter erforderligt samråd sinsemellan
samt med överstyrelsen för civil beredskap, var och en för sitt verksamhets-
område meddela allmänna råd för den planläggning och de andra förberedelser
som kommuner och landstingskommuner skall vidta enligt 6 § lagen (1964:63)
om kommunal beredskap.
Innan länsstyrelsen meddelar förordnande enligt 6 § lagen om kommunal
beredskap, skall vederbörande centrala myndighet och överstyrelsen för
civil beredskap höras. Förordning (1986:1053).
7 § Beslut enligt 12 § lagen (1964:63) om kommunal beredskap meddelas av
länsstyrelsen. Förordning (1993:246).
8 § har upphävts genom förordning (1986:1053).
9 § Socialstyrelsen skall redan i fred övervaka planläggningen av den civila
hälso- och sjukvårdens samt det civila hälsoskyddets krigsorganisation och
utfärda sådana föreskrifter som fordras för att denna skall få en samordnad
inriktning i krig. Därvid har styrelsen att anskaffa materiel för den civila
hälso- och sjukvårdsberedskapen samt svara för förvaring, vård och underhåll
av denna materiel om inte annat bestämts.
Socialstyrelsen samordnar rikets förberedelser för försörjningen med
läkemedel och sjukvårdsmateriel i krig och biträder därvid överstyrelsen
för civil beredskap vid handläggningen av försörjningsfrågor på hälso- och
sjukvårdens område. Socialstyrelsen skall även sörja för utbildning av hälso-
och sjukvårdspersonal samt personal inom hälsoskyddet för tillgodoseende av
krigsorganisationens behov.
Socialstyrelsen leder i krig centralt under regeringen den civila
hälso- och sjukvården.
Socialstyrelsen får därvid med hänsyn till behovet inom en särskild del av
riket eller inom en viss verksamhetsgren av den civila hälso- och sjukvården
i krig besluta om utnyttjande av vårdplatser och förflyttning av personal,
patienter och förnödenheter samt i övrigt bestämma om de civila hälso- och
sjukvårdsresursernas utnyttjande. Motsvarande befogenhet tillkommer inom varje
civilområde civilbefälhavaren. Förordning (1986:1053).
10 § Socialstyrelsen skall redan i fred efter samråd med Försvarsmakten,
statens räddningsverk, överstyrelsen för civil beredskap och Landstingsför-
bundet utfärda föreskrifter om samarbete rörande totalförsvarets hälso- och
sjukvård.
Socialstyrelsen och statens naturvårdsverk utövar var och en inom sitt
ansvarsområde den centrala ledningen av hälsoskyddet i krig. Inom länet
utövas ledningen av länsstyrelsen. Förordning (1994:166).
11 § 1 mom. Vid skärpt beredskap skall den civila hälso- och sjukvården
1. begränsa intagningen på sjukhus till sådana fall som kräver skyndsam vård
eller där behovet av sjukhusvård beräknas bli kortvarigt,
2. låta göra byggnadsarbeten och installationer i de lokaler som skall tas i
bruk vid krig, och
3. i övrigt vidta förberedelser för att underlätta en fullständig övergång
till krigsorganisation.
Vid högsta beredskap skall den civila hälso- och sjukvården
1. övergå till krigsorganisation, och
2. skriva ut patienter i största möjliga utsträckning.
Förordning (1993:246).
2 mom. Efter bemyndigande av regeringen, får Socialstyrelsen vid skärpt
beredskap, efter hörande av Försvarsmakten och Statens räddningsverk,
besluta att verksamheten inom den civila hälso- och sjukvården samt hälso-
skyddet helt eller delvis skall krigsorganiseras. Förordning (1994:166). | null | null |
1964:724 | Förordning (1964:724) angående skyldighet för domstol att underrätta Tullverket om dom i vissa brottmål | 1,964 | Döms någon enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling
till svårare straff än sextio dagsböter eller till annan
påföljd än straff, ska domstolen inom en vecka sända kopia av
domen eller beslutet till Tullverket. Motsvarande skyldighet
har överrätt som i annat fall meddelat dom eller beslut i mål,
vari lägre domstol enligt nämnda lag dömt till sådant straff
eller annan påföljd än straff. Förordning (2008:126).
Övergångsbestämmelser
2000:1266
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2001.
2. I fråga om brott enligt lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling gäller förordningen i sin äldre lydelse. | null | null |
1964:727 | null | 1,964 | null | 1904:26 s.1 | null |
1964:728 | null | 1,964 | null | 1891:35 s.1 | null |
1964:735 | null | 1,964 | null | 1958:257 | null |
1964:740 | Förordning (1964:740) med föreskrifter för åklagare i vissa brottmål | 1,964 | 1 § Åklagare skall i den utsträckning och den ordning Riksåklagaren
bestämmer lämna uppgifter till denne om åtalsprövningar som har
gjorts enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken. Förordning (1994:1764).
2 § har upphävts genom förordning (1994:1764).
3 § Har upphävts genom förordning (2022:1502).
4 § Har åklagare enligt 20 kap. 7 § första stycket 2
rättegångsbalken beslutat om åtalsunderlåtelse bör
underrättelse om beslutet lämnas muntligen till den
misstänkte. Underrättelsen får lämnas av annan åklagare än
den som har meddelat beslutet. Möter särskilda svårigheter
för underrättelse på angivet sätt får underrättelse ske
skriftligen.
Bestämmelser om underrättelse om beslut om straffvarning som
avser brott som någon har begått innan han eller hon har
fyllt arton år finns i lagen (1964:167) med särskilda
bestämmelser om unga lagöverträdare. Lag (2015:87).
5 § Har upphävts genom förordning (1980:550).
6 § Har upphävts genom förordning (1994:1764).
7 § Om domstolen med tillämpning av 34 kap. 3 § brottsbalken
har beslutat att fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn,
ungdomsvård, ungdomstjänst, ungdomsövervakning eller sluten
ungdomsvård som utdömts i tidigare mål ska avse ytterligare
brott, eller om den har bestämt påföljden med tillämpning av
34 kap. 2 § brottsbalken, ska åklagaren, om domen meddelats
innan den tidigare domen fått laga kraft, skaffa upplysningar
om utgången i det tidigare målet. Ska frågan om påföljd för
brottet prövas på nytt av domstol enligt 34 kap. 6 § första
stycket brottsbalken, ska åklagaren genast anmäla saken för
prövning. Förordning (2020:793).
8 § Uppkommer fråga om att undanröja skyddstillsyn enligt 28
kap. 8 § brottsbalken utan att framställning därom har gjorts
av övervakningsnämnden, skall åklagaren, innan talan väcks,
inhämta yttrande från övervakningsnämnden eller Kriminalvården.
Förordning (2005:988).
Övergångsbestämmelser
1979:698
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1980. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande i fråga om den som före ikraftträdandet har dömts
till ungdomsfängelse.
1981:245
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1981. I fråga om den som före
ikraftträdandet har dömts till internering gäller dock 7 § i dess äldre
lydelse.
1994:1764
Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1995. Äldre föreskrifter
tillämpas i mål och ärenden hos polis- och åklagarmyndighet där
förundersökning har inletts före ikraftträdandet. | null | null |
1964:744 | null | 1,964 | null | 1961:590 | null |
1964:745 | Kungörelse (1964:745) med vissa avlöningsbestämmelser i samband med övergången till den nya organisationen av polis-, åklagar- och exekutionsväsendet m.m. | 1,964 | 1 §
Tillämpningsområde
Kungörelsen äger tillämpning på tjänsteman inom polis-, åklagar- eller
exekutionsväsendet eller häktesorganisationen som den 1 januari 1965
övergår till tjänst inom den nya organisationen.
2 §
Lönegradsplacering
Tjänsteman äger, om han önskar det, behålla den lönegradsplacering som
gäller för honom i den tjänst han innehar vid utgången av år 1964.
Närmare föreskrifter härom meddelas särskilt.
3 §
Löneklassplacering
Tjänsteman som övergår från kommunalt reglerad tjänst placeras och
uppflyttas i löneklass i den statliga tjänsten med utgångspunkt i den
löneklassplacering och rätt till löneklassuppflyttning som gäller för
honom i den kommunala tjänsten vid utgången av år 1964. Tid som må
tillgodoräknas för uppflyttning i löneklass beräknas med tillämpning
av bestämmelserna om löneklassplacering i statens allmänna
avlöningsreglemente och föreskrifter i anslutning till detta.
Lönetursberäkningen sker som om högsta löneklassen inom den tjänst han
innehar närmast före övergången omfattar två lönerum.
Tjänsteman som övergår från extra tjänst i lönegrad omfattande tre
löneklasser, av vilka begynnelselöneklassen har nummer som med två
enheter understiger lönegradens nummer placeras och uppflyttas i
löneklass som om han innehaft tjänst med lönegradsbeteckningen Ag och
samma lönegradsnummer som den löneklass i vilken han är placerad
närmast före övergången. Av den tid tjänstemannen tillhört sistnämnda
löneklass må han dock ej tillgodoräkna mer än tre år.
4 §
Sammanträffande av förmåner
Uppbär tjänsteman livränta enligt lagen om yrkesskadeförsäkring eller
motsvarande äldre lag på grund av yrkesskada som han ådragit sig i
kommunal tjänst före övergången, nedsättes lönen i statlig anställning
som han innehar därefter med belopp motsvarande livräntans storlek, om
Kungl. Maj:t ej medger annat på särskild framställning. Den som uppbär
sådan livränta skall anmäla detta till vederbörande myndighet.
5 §
Placering i avdragsgrupp
Beräkning av anställningsmånad för placering av aspirant eller extra
tjänsteman i avdragsgrupp sker som om avlöningen i den tjänst han
innehar omedelbart före övergången utgått enligt avlöningsbestämmelser
vilka meddelats av Kungl. Maj:t.
6 §
Lön under viss tjänstledighet
Vid tillämpning av bestämmelserna om lön under tjänstledighet för
havandeskap eller barnsbörd i 28 § I, punkten 7, statens allmänna
avlöningsreglemente på tjänsteman, som åtnjuter sådan ledighet den 1
januari 1965, avräknas från den i bestämmelserna angivna tiden av
högst 180 dagar sådan tid då tjänstemannen omedelbart före övergången
åtnjutit lön under motsvarande tjänstledighet i kommunalt reglerad
tjänst.
7 §
Semester m.m.
Tjänsteman, för vilken lagen om semester icke gäller närmast före
övergången och som på grund av tjänstgöringsförhållandena ej kunnat
beredas hela den semester för år 1964 som tillkommer honom i kommunalt
reglerad tjänst, äger erhålla den återstående semestern i den statliga
tjänsten före den 1 juni 1965.
Erhåller tjänsteman, som i samband med övergången är berättigad till
semesterersättning enligt lagen om semester, före den 1 juni 1965 i
den statliga tjänsten tjänstledighet för enskilda angelägenheter med
C-avdrag på lönen, må sådan tjänstledighet uner högst det antal dagar
för vilket semesterersättning utgått tillgodoräknas honom i löne- och
pensionshänseende som om ledigheten åtnjutits för offentligt uppdrag.
8 §
Tjänstetidsbefordran
Tjänsteman, som den 1 januari 1965 övergår till ordinarie eller extra
ordinarie tjänst i samma lönegrad som han tillhör närmast före
övergången, äger för tjänstetidsbefordran tillgodoräkna
anställningstid i kommunalt reglerad tjänst enligt samma grunder som
gällt för tjänstetidsbefordran i denna.
9 §
Personlig lönefyllnad
Är tjänsteman i den tjänst, som han innehar närmast före övergången,
berättigad till kontant lönetillägg som är fastställt för år eller
månad i form av avlöningsförstärkning eller personligt lönetillägg,
äger han, om annat ej följer av andra eller tredje stycket, utöver
lönen i sin tjänst i den nya organisationen uppbära månatlig peronlig
lönefyllnad med ett belopp som motsvarar summan för månad av sådana
förmåner. Vid tillämpningen av denna bestämmelse medräknas icke
lönetillägg som utgör ersättning för kostnader i tjänsten och ej
heller lönetillägg till vilket tjänstemannen blivit berättigad först
efter den 29 februari 1964.
Erhåller tjänstemannen den 1 januari 1965 eller senare tjänst i högre
lönegrad än som gäller för honom närmast före övergången eller med
avlöningsförstärkning förenad tjänst i lika hög eller högre lönegrad,
minskas den personliga lönefyllnaden med den löneförhöjning han
sålunda erhåller.
Personlig lönefyllnad utgår icke för tid då tjänstemannen vidkännes
helt C-avdrag på lönen.
10 §
Lönetillägg m.m.
Tjänsteman, som närmast före övergången åtnjuter särskilt lönetillägg
enligt kommunala bestämmelser på grund av att stationeringsorten
nedflyttats i ortsgrupp, behåller detta tillägg med fortsatt
tillämpning av de kommunala bestämmelser som gälla vid utgången av år
1964.
Tjänsteman, som närmast före övergången innehar tjänst som polisman i
lönegrad A 10 med rätt till andel i restavgift, äger behålla denna
rätt under förutsättning att han före den 15 januari 1965 skriftligen
anmäler önskemål härom till vederbörande kronofogdemyndighet. Sådan
tjänsteman skall erhålla personlig tjänst som kronoassistent i
lönegrad A 10. Erhåller tjänstemannen tjänst i högre lönegrad, upphör
rätten till andel i restavgift.
11 §
Viss tjänstefrihet
Tjänsteman, för vilken kungörelsen den 18 september 1964 (nr 583) om
arbetet hos statsmyndigheterna lördagen den 2 januari och fredagen den
28 maj 1965 icke gäller närmast före övergången, må åtnjuta
tjänstefrihet enligt nämnda kungörelse lördagen den 2 januari 1965
utan att kungörelsens bestämmelser om inarbetning iakttagas. | null | null |
1964:748 | null | 1,964 | null | 1949:164 | null |
1964:75 | Riksskattenämndens Kungörelse (1964:75) angående fastställelse av formulär till besked rörande insättning å skogskonto i sparbank (jfr SFS 1984:212 3 p övergångsbest.) | 1,964 | Med stöd av 1 § Kungl. kungörelsen den 27 mars 1954 (nr 144) med vissa
föreskrifter angående tillämpningen av förordningen den 27 mars 1954 (nr
142) om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto,
fastställer riksskattenämnden härvid såsom bilaga fogat formulär /n1/
till i nämnda paragraf omförmält bankbesked, avsett att användas av
sparbanker som för bokföringen använda datamaskinanläggning.
//n1// Bilagan är här utesluten; upplysning om dess innehåll kan
erhållas hos riksskattenämnden | null | null |
1964:754 | Kungörelse (1964:754) med tillämpningsföreskrifter till förordningen den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper | 1,964 | Kungl. Maj:t har, med stöd av 19 § förordningen den 6 november 1908
angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper,
funnit gott förordna som följer.
1 § Har den som förvärvat överlåtelsestämpel icke tagit den i anspråk
för avsett ändamål och beräknar han att den ej heller kommer till
användning inom en nära framtid, äger han av poststyrelsen återfå
erlagt belopp mot att stämpeln avlämnas.
2 § Har överlåtelsestämpel blivit obrukbar för sitt ändamål, satts på
felaktigt utfärdad avräkningsnota eller använts oriktigt, skall
bankinspektionen förordna om utbyte av stämpeln eller återbetalning av
erlagt belopp mot att stämpeln avlämnas.
Om beslut enligt första stycket skall bankinspektionen omgående
underrätta poststyrelsen. Därvid skall bifogas den stämpel som utbytet
eller återbetalningen avser.
Det ankommer på poststyrelsen att verkställa bankinspektionens beslut
enligt första stycket.
3 § Utbytta överlåtelsestämplar och sådana inlösta stämplar som äro
obrukbara skola förstöras av poststyrelsen.
4 § Den i 17 § stämpelkungörelsen den 29 oktober 1964 (nr 619)
föreskrivna skyldigheten för poststyrelsen att lämna kontrollstyrelsen
uppgift om värdet av utlämnade stämpelmärken och beloppet av influtna
stämpelmedel samt redogörelse över förvaltningen av stämpelmärken och
stämpelmedel skall omfatta även överlåtelsestämplar och uppbörd genom
försäljning av sådana stämplar.
5 § De medel som inflyta genom försäljning av överlåtelsestämplar
skall poststyrelsen redovisa till statsverket för varje månad i den
ordning som är föreskriven för postverkets övriga uppbörd av
stämpelmedel.
6 § Närmare bestämmelser om försäljning av överlåtelsestämplar samt om
uppbörd och redovisning av därvid influtna stämpelmedel meddelas av
poststyrelsen. I övrigt meddelar bankinspektionen de föreskrifter som
fordras för tillämpning av förordningen angående en särskild
stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper samt av denna
kungörelse. | null | null |
1964:76 | null | 1,964 | null | 1928:370 | null |
1964:763 | null | 1,964 | null | 1959:454 | null |
1964:77 | null | 1,964 | null | 1947:576 | null |
1964:78 | null | 1,964 | null | 1953:272 | null |
1964:782 | null | 1,964 | null | 1957:577 | null |
1964:798 | null | 1,964 | null | 1928:376 | null |
1964:800 | null | 1,964 | null | 1941:416 | null |
1964:801 | null | 1,964 | null | 1951:442 | null |
1964:802 | null | 1,964 | null | 1959:348 | null |
1964:810 | Kungörelse (1964:810) om avlysning av allmänt vattenområde för militär verksamhet | 1,964 | 1 § I den utsträckning som fordras av hänsyn till militär verksamhet
må förbud meddelas för obehöriga att vistas inom allmänt
vattenområde.
2 § Förbud meddelas av länsstyrelsen efter framställning av
militärbefälhavaren.
3 § Den som överträder förbud enligt denna kungörelse, dömes till
dagsböter. | null | null |
1964:811 | Kungörelse (1964:811) om ersättning för intrång i fiske till följd av militär verksamhet | 1,964 | 1 § För intrång i fiske inom allmänt vattenområde till följd av militär
verksamhet utgår ersättning av statsmedel enligt bestämmelserna i denna
kungörelse.
2 § Ersättning lämnas till den som har beviljats licens för yrkesfiske
enligt förordningen (1987:886) om licens för yrkesfiske. Förordning
(1988:1035).
3 § Hindrar militär verksamhet fiskare att bedriva fiske inom det område
där han vanligen fiskar eller att färdas till sådant område på den
vanliga färdvägen eller med det vanliga färdsättet, utgår ersättning för
förlorad inkomst och för merkostnad som föranledes av att färdvägen
eller färdsättet ändras. Inkomstförlust eller merkostnad, som är av
ringa betydelse för fiskaren, ersättes inte.
4 § Ersättning för förlorad inkomst beräknas efter visst belopp för dag
eller timme då hinder för fiske förelegat. Vid mera varaktigt hinder må
ersättningen beräknas efter visst belopp för vecka eller annan längre
tidsperiod.
Beräkningen skall ske med hänsyn till fiskarens genomsnittliga inkomst
av fiske under de senaste tre kalenderåren, inberäknat ersättning enligt
denna kungörelse, samt till fiskesäsongens längd, fiskeredskapens art
och andra liknande omständigheter som inverka på inkomstens storlek.
5 § Har fiskare medan sådant hinder förelegat som avses i 3 § fiskat
eller lämpligen kunnat fiska inom annat område, nedsättes ersättningen
för förlorad inkomst i skälig omfattning.
6 § Ersättning enligt denna kungörelse utgår icke för dag för vilken
fiskaren äger uppbära ersättning från erkänd arbetslöshetskassa för
yrkesfiskare eller sjukpenning från allmän försäkringskassa.
7 § För tid efter det att fiskaren fyllt 67 till dess han fyller 70 år
utgår ersättning enligt denna kungörelse med jämkat belopp. För tid
därefter utgår icke ersättning.
8 § Upphör fiskare som enligt 2 § kan erhålla ersättning helt med
fisket, må hans fiskeredskap inlösas.
9 § Ärenden om ersättning eller inlösen av fiskeredskap avgörs
av den fiskeskyddsnämnd inom vars verksamhetsområde
vattenområdet är beläget eller, om det inte finns någon sådan
nämnd, av Försvarsmakten. Ansökan om ersättning eller inlösen
görs inom två år från den dag då intrånget skedde eller, i fråga om
inlösen, då fiskaren upphörde med fisket.
Om ett ärende om ersättning eller inlösen är av principiell natur
eller större räckvidd, skall yttrande i ärendet inhämtas från
Fiskeriverket. Förordning (1994:704).
10 § har upphävts genom förordning (1983:597).
11 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser
om överklagande till allmän förvaltningsdomstol.
Förordning (2018:929).
Övergångsbestämmelser
1983:597
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1983. De nya bestämmelserna
tillämpas dock för tid från och med den 1 januari 1982.
Ärenden om ersättning eller inlösen av fiskredskap som vid förordningens
ikraftträdande handläggs av försvarets civilförvaltning enligt 9 § i den
äldre lydelsen skall avgöras av civilförvaltningen.
1988:1035
1. Denna förordning träder i kraft den 1 december 1988.
2. I fråga om den som har licens för yrkesfiske enligt förordningen
(1978:517) om licens för yrkesfiske gäller fortfarande 2 § i sin äldre
lydelse.
1995:243
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1995.
Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt
äldre bestämmelser. | null | null |
1964:812 | null | 1,964 | null | 1960:198 | null |
1964:82 | null | 1,964 | null | 1928:370 | null |
1964:822 | Naturvårdslag (1964:822) | 1,964 | Inledande bestämmelser
1 § Naturen utgör en nationell tillgång som skall skyddas och vårdas.
Den är tillgänglig för alla enligt allemansrätten.
Envar skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med naturen.
Kan vid arbetsföretag eller eljest skada å naturen ej undvikas, skola de
åtgärder vidtagas som behövas för att begränsa eller motverka skadan.
Lag (1974:1025).
2 § Naturvården är en såväl statlig som kommunal angelägenhet.
Länsstyrelsen har att verka för naturvården i länet.
Statens naturvårdsverk har överinseende över naturvården i riket.
Lag (1967:377).
3 § Vid prövning av frågor som rör naturvård skall tillbörlig hänsyn tas
till övriga allmänna och enskilda intressen. Härvid skall lagen
(1987:12) om hushållning med naturresurser m. m. tillämpas.
Beslut i frågor som avses i 7--11 §§, 13 §, 18 § första, andra och femte
styckena, 18 c §, 18 d §, 19 § samt 20 § andra stycket får inte meddelas
i strid mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med
planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser
göras. Lag (1991:641).
3 a § Med avseende på den kulturpräglade naturmiljön är lagen tillämplig
i den mån skydd ej gäller enligt lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.
Om skydd mot viss miljöfarlig verksamhet finns bestämmelser i
miljöskyddslagen (1969:387). Lag (1991:641).
Nationalparker
4 § I syfte att bevara större sammanhängande område av viss landskapstyp
i dess naturliga tillstånd eller i väsentligen oförändrat skick kan
staten tillhörig mark avsättas till nationalpark. Lag (1982:1097).
5 § Angående nationalparkers vård och förvaltning förordnar regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får för varje
särskild nationalpark meddela de föreskrifter beträffande rätten att
färdas över nationalparken eller annars vistas där och beträffande
ordningen i övrigt inom området, som behövs för att tillgodose ändamålet
med nationalparken. Lag (1986:262).
6 § har upphävts genom lag (1991:641).
Naturreservat
7 § Område, som finnes böra särskilt skyddas eller vårdas på grund av
sin betydelse för kännedomen om landets natur, sin skönhet eller eljest
märkliga beskaffenhet eller emedan området är av väsentlig betydelse för
allmänhetens friluftsliv, må av länsstyrelsen förklaras som
naturreservat. Länsstyrelsen får inte avsätta ett område till
naturreservat, om syftet med åtgärden i allt väsentligt kan tillgodoses
genom att området i stället med stöd av 19 § förklaras som
naturvårdsområde. Lag (1982:1097).
8 § I beslut om bildande av naturreservat skall angivas grunden för
beslutet samt föreskrivas de inskränkningar i rätt att förfoga över
fastighet som finnas nödiga för att trygga ändamålet med reservatet,
såsom förbud mot bebyggelse, uppförande av stängsel, täktverksamhet,
uppodling, dikning, plantering, avverkning, jakt, fiske och användning
av bekämpningsmedel.
Finnes sedermera att ny grund bör gälla för reservatet eller att
ytterligare inskränkningar erfordras, äger länsstyrelsen meddela härav
påkallat beslut.
9 § Erfordras för tillgodoseende av ändamålet med naturreservat att
vägar, parkeringsplatser, vandringsleder, raststugor, tältplatser,
badplatser, sanitära inrättningar eller liknande anordningar anläggas
inom området eller att där företages gallring, röjning, slåtter,
plantering, avspärrning eller dylik åtgärd eller att allmänheten beredes
tillträde till mark inom området där den eljest ej skulle ägt att fritt
färdas, må länsstyrelsen förplikta ägaren att tåla sådant intrång.
10 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger meddela
sådana föreskrifter om vad allmänheten har att iakttaga inom
naturreservat som erfordras för att trygga ändamålet med reservatet.
Lag (1974:1025).
11 § Då fråga uppkommit om bildande av naturreservat eller om meddelande
av beslut enligt 8 § andra stycket, må länsstyrelsen för viss tid, högst
tre år, meddela förbud mot att beträffande det berörda området utan
länsstyrelsens tillstånd vidtaga åtgärd som strider mot syftet med de
ifrågasatta reservatföreskrifterna. Om särskilda skäl äro därtill, må
förbudets giltighetstid av länsstyrelsen förlängas med högst tre år.
12 § Länsstyrelsen får i särskilda fall medge undantag från
meddelade reservatföreskrifter. Om det finns synnerliga skäl,
får den myndighet som meddelade beslut enligt 7-10 §§ helt
eller delvis upphäva beslutet. Att därvid regeringens
tillåtelse behövs i vissa fall följer av 19 c §.
Meddelas beslut enligt första stycket för att lämna rum för
arbetsföretag, får länsstyrelsen föreskriva att företaget
skall bekosta en särskild undersökning av naturreservatet
eller särskilda åtgärder för att bevara det eller på annat
sätt gottgöra intrånget i naturvårdsintresset.
Ett beslut enligt första stycket som avser en skyddad våtmark
får meddelas endast om intrånget i naturvårdsintresset i
skälig utsträckning gottgörs. Lag (1997:338).
Naturminnen
13 § Till fastighet hörande naturföremål, som finnes böra särskilt
skyddas eller vårdas på grund av sin betydelse för kännedomen om landets
natur, sin skönhet eller eljest märkliga beskaffenhet, må jämte
erforderligt område på marken av länsstyrelsen fridlysas såsom
naturminne. Markområdet skall avpassas efter vad som kräves för att
bevara naturföremålet och bereda med hänsyn till dess art och betydelse
nödigt utrymme däromkring.
Vad i 8--12 §§ stadgas om naturreservat skall i tillämpliga delar gälla
beträffande naturminne.
Särskilda bestämmelser till skydd för växt- och djurarter
14 § Finns det risk för att en växtart kan komma att försvinna eller
utsättas för plundring eller krävs det för att uppfylla Sveriges
internationella åtaganden om skydd av en vilt levande växtart, får
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela
föreskrifter om förbud att inom landet eller en del av landet ta bort
eller skada eller ta frö från en växt av den arten där den växer vilt.
Lag (1994:1821).
14 a § Finns det risk för att en djurart kan komma att försvinna
eller krävs det för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden
om skydd av vilt levande djurart, får regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om
förbud att inom landet eller del av landet döda, skada eller fånga
vilt levande djur av den arten, om det inte sker till försvar mot
angrepp på person eller värdefull egendom, samt att ta bort eller
skada ett sådant djurs ägg, rom eller bo.
Särskilda bestämmelser gäller om att döda eller fånga djur, när
åtgärden är att hänföra till jakt eller fiske.
Lag (1994:1821).
14 b § Om det, utöver förbud enligt 14 eller 14 a § eller fredning
enligt jaktlagstiftningen, behövs särskilt skydd för en djur- eller
växtart inom ett visst område, får regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer meddela föreskrifter som inskränker
rätten till jakt eller fiske eller allmänhetens eller markägarens rätt
att uppehålla sig inom området. Lag (1994:1821).
14 c § Till skydd för vilt levande djur- och växtarter eller
naturmiljön får regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer meddela föreskrifter om förbud mot eller särskilda
villkor för att sätta ut exemplar av sådan art i naturmiljön.
Vad som sägs i första stycket gäller inte när föreskrifter som avses
där finns i annan lag. Lag (1994:1821).
Särskilda bestämmelser till skydd för friluftslivet
15 § Strandskydd råder vid havet och vid insjöar och vattendrag.
Syftet med strandskyddet är att trygga förutsättningarna för
allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på land och i
vatten för växt- och djurlivet.
Strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter
från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd. Regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer får utvidga det till högst
300 meter från strandlinjen när det behövs för att tillgodose något
av strandskyddets syften.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
förordna att strandområde som uppenbart saknar betydelse för att
tillgodose strandskyddets syften inte skall omfattas av strandskydd.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, om
det finns särskilda skäl, förordna att strandskyddet skall upphävas
för ett strandområde som avses ingå i en detaljplan eller omfattas
av områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen (1987:10).
Lag (1994:854).
15 a § har upphävts genom lag (1974:1025).
16 § Inom strandskyddsområde får ej helt ny byggnad uppföras eller
befintlig byggnad ändras för att tillgodose ett väsentligen annat
ändamål än det, vartill byggnaden tidigare varit använd, och ej heller
utföras grävnings- och andra förberedelsearbeten för bebyggelse som nu
sagts. Ej heller får i annat fall inom strandskyddsområde utföras
anläggning eller anordning, varigenom mark tages i anspråk såsom tomt
eller allmänheten på annat sätt hindras eller avhålles från att beträda
område där den eljest skulle ägt att färdas fritt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
sådana föreskrifter om vad allmänheten har att iakttaga inom
strandskyddsområde som behövs för att trygga ändamålet med
strandskyddet.
Första stycket gäller inte
1. anläggningar eller åtgärder som behövs för jordbruket, fisket,
skogsskötseln eller renskötseln och ej tillgodoser bostadsändamål, eller
2. företag till vilka tillstånd har lämnats enligt 4 kap. lagen
(1987:12) om hushållning med naturresurser m. m., vattenlagen (1983:291)
eller miljöskyddslagen (1969:387).
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva
att första stycket inte skall gälla sådana byggnader, anläggningar eller
anordningar som utgör komplement till befintlig bebyggelse på en
tomtplats och som förläggs längre från stranden än huvudbyggnaden.
Lag (1991:641).
16 a § Länsstyrelsen får medge dispens från bestämmelserna i 16 §
första stycket, när särskilda skäl föreligger. Om dispens medges, skall
länsstyrelsen bestämma i vilken utsträckning mark får tas i anspråk som
tomt eller annars användas för det avsedda ändamålet.
Ett beslut om dispens upphör att gälla om den åtgärd som avses med
dispensen inte har påbörjats inom två år eller avslutats inom fem år
från den dag då beslutet vann laga kraft. Lag (1991:641).
17 § Finnes på område, som är av betydelse för friluftslivet, eller i
områdets närhet stängsel som hindrar eller försvårar tillträdet till
mark inom området där allmänheten eljest skulle ägt att fritt färdas,
får länsstyrelsen förelägga den som håller stängslet att anordna grind
eller annan genomgång. Är det uppenbart att stängslet endast avser att
utestänga allmänheten från området, får föreläggande meddelas om
borttagande av stängslet. Vad nu sagts om stängsel skall äga motsvarande
tillämpning beträffande dike.
Skyltar varigenom allmänheten avvisas från ett visst område får inte
finnas uppsatta utan tillstånd av den eller de kommunala nämnder som
fullgör uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet. Tillstånd behövs dock
inte, om det är uppenbart att allmänheten inte får färdas fritt inom
området eller att skylten likväl är behörig.
Har en skylt uppsatts i strid mot andra stycket, får nämnden förelägga
den som är ansvarig för åtgärden att ta bort skylten. Lag (1991:1696).
Särskilda bestämmelser till skydd för naturmiljön Lag (1974:1025).
18 § Täkt av sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter
för annat ändamål än markinnehavarens husbehov får ej ske utan
länsstyrelsens tillstånd. Vad nu sagts avser dock ej täkt i vattenområde
vartill tillstånd lämnats enligt vattenlagen (1983:291) eller fordras
enligt lagen (1966:314) om kontinentalsockeln eller täkt av torv vartill
bearbetningskoncession har meddelats enligt lagen (1985:620) om vissa
torvfyndigheter.
Länsstyrelsen får förelägga den som söker täkttillstånd att, vid äventyr
att ansökningen avvisas, lägga fram utredning som belyser behovet av
täkten samt en täktplan av erforderlig omfattning. Tillståndet skall
förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka
företagets menliga inverkan på naturmiljön. Täkttillstånd får beviljas
endast om sökanden ställt säkerhet för de villkor som skall gälla för
tillståndet. Visar sig säkerheten otillräcklig, får länsstyrelsen
föreskriva att tillståndet skall gälla endast om ytterligare säkerhet
ställs. Om särskilda skäl föreligger, får länsstyrelsen befria sökanden
från kravet på säkerhet. Staten, kommuner och landstingskommuner behöver
inte ställa säkerhet.
Om fullgörandet av föreskriven åtgärd ankommer på annan än markens
innehavare, är innehavaren skyldig tåla att åtgärden vidtages.
Täkttillstånd skall vägras den som inte fullgjort sina skyldigheter
enligt tidigare tillstånd, om inte särskilda omständigheter föranleder
annat.
Har tio år förflutit från det täkttillstånd har vunnit laga kraft, får
länsstyrelsen upphäva tillståndet helt eller delvis eller förena
tillståndet med ändrade villkor. Visar det sig att föreskrivna villkor
inte i den utsträckning som behövs begränsar eller motverkar företagets
menliga inverkan på naturmiljön, får länsstyrelsen före utgången av den
angivna tiden förena tillståndet med de ytterligare villkor som behövs.
Lag (1991:641).
18 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om skyldighet för den som,
1. exploaterar en täkt som kräver tillstånd enligt 18 §,
2. exploaterar en täkt med tillstånd enligt vattenlagen (1983:291),
eller
3. bedriver stenkrossrörelse
att lämna de uppgifter om verksamheten som behövs som underlag för
planering av naturvården.
Regeringen får föreskriva att den som innehar tillstånd till täkt
som avses i första stycket 1 eller 2 skall lämna uppgift till
länsstyrelsen om vem som är exploatör av täkten.
När uppgift saknas om vem som är exploatör av en täkt för vilken
tillstånd getts skall vid tillämpning av denna paragraf eller
föreskrifter som meddelats med stöd av paragrafen tillståndshavaren
anses som exploatör av täkten. Lag (1996:6).
18 b § Efter åtagande av en kommun får länsstyrelsen överlåta åt
den kommunala nämnd som kommunen bestämmer att utöva tillsyn över att
täkter inom kommunen inte utförs i strid mot 18 § och att villkor som är
förenade med tillstånd till täkt inte åsidosätts. Lag (1982:1097).
18 c § Åtgärder som utförs för att avvattna mark, för att sänka
eller tappa ur en sjö eller för att skydda mot vatten, när syftet med
åtgärden är att varaktigt öka en fastighets lämplighet för något visst
ändamål (markavvattning), får inte vidtas utan länsstyrelsens tillstånd.
Vid tillståndsprövningen skall beaktas om åtgärderna leder till
vattenföroreningar. Ett tillstånd till markavvattning skall förenas med
de villkor som behövs för att begränsa eller motverka menlig inverkan på
naturmiljön av företaget. I tillståndet skall anges inom vilken tid
åtgärderna skall vara utförda.
För detaljdränering genom täckdikning krävs tillstånd endast om det
föreligger sannolika skäl att företaget medför menlig inverkan på
naturmiljön. Tillstånd behövs inte för markavvattning som sker i samband
med täkt av torv vartill tillstånd har lämnats enligt lagen (1985:620)
om vissa torvfyndigheter m. m. Tillstånd behövs inte heller för att
utföra rensningar för att bibehålla vattnets djup eller läge.
Om en markavvattning inte skulle medföra någon menlig inverkan på
naturmiljön inom ett område, får regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, länsstyrelsen beträffande detta område föreskriva undantag
från skyldigheten att söka tillstånd enligt första stycket. Lag
(1991:641).
18 d § Regeringen får beträffande områden, där det är särskilt
angeläget att våtmarkerna bevaras, förbjuda markavvattning som skulle
kräva tillstånd enligt 18 c §. Lag (1991:641).
19 § Område, inom vilket särskilda åtgärder behövs för att skydda eller
vårda naturmiljön men som med hänsyn till den begränsade omfattningen av
åtgärderna eller andra omständigheter inte lämpligen bör avsättas till
naturreservat, kan av länsstyrelsen förklaras som naturvårdsområde. Är
åtgärd som bör vidtagas så ingripande att pågående markanvändning
avsevärt försvåras inom berörd del av en fastighet inom området, skall
denna del dock avsättas till naturreservat.
I beslut om bildande av naturvårdsområde skall angivas grunden för
beslutet och föreskrivas de inskränkningar i nyttjandet av fastighet som
behövas för att trygga ändamålet med beslutet såsom förbud mot eller
föreskrifter i fråga om byggnad, upplag, schaktning, plantering och
avverkning samt skyldighet för ägaren att tåla att på hans mark utföres
röjning, plantering eller annan liknande åtgärd. Föreskrift kan
innefatta förbud att vidtaga viss åtgärd utan länsstyrelsens tillstånd.
8 § andra stycket och 10--12 §§ äga motsvarande tillämpning i fråga om
naturvårdsområde. Lag (1987:133).
19 a § En förteckning över sådana områden som bör beredas skydd
i enlighet med Sveriges internationella åtaganden om skydd av
naturområden skall upprättas av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer. Av förteckningen skall framgå vilket
områdesskydd och vilka skyddsföreskrifter i övrigt som ansetts
behövliga för att de internationella åtagandena skall uppfyllas.
Ett område som tagits upp i en förteckning enligt första stycket
skall så snart som möjligt ges nödvändigt skydd i enlighet med 4, 5,
7, 8, 10, 14 b, 19 eller 20 §. Lag (1994:1821).
19 b § Regeringen får förklara ett område som tagits upp i
förteckningen enligt 19 a § som särskilt skyddsområde.
Ett område som av Europeiska ekonomiska gemenskapen utpekats
som ett område av intresse för gemenskapen skall av regeringen
förklaras som särskilt bevarandeområde. Lag (1994:1821).
19 c § För ett område som förklarats som särskilt skydds-
område eller som särskilt bevarandeområde enligt 19 b § får
beslut enligt 7, 8, 10, 14 b, 19 e1ler 20 § inte upphävas helt
eller delvis utan regeringens tillåtelse. Detsamma gäller i
fråga om undantag från nämnda skyddsföreskrifter.
Första stycket gäller inte beslut om undantag, om det är
uppenbart att den verksamhet som prövas kommer att orsaka
endast obetydlig skada på områdets naturvärden.
Lag (1997:338).
20 § Kan arbetsföretag, som ej omfattas av tillståndstvång enligt 18,
18 c eller 19 §, komma att väsentligt ändra naturmiljön, skall, innan
företaget utföres, samråd ske med länsstyrelsen. Regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva att inom landet eller
del därav anmälan för samråd alltid skall göras i fråga om särskilda
slag av arbetsföretag.
Beträffande arbetsföretag som sägs i första stycket får länsstyrelsen
förelägga företagaren att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa
eller motverka skada på naturmiljön. Om sådana åtgärder inte är
tillräckliga och det är nödvändigt från naturvårdssynpunkt, får
länsstyrelsen förbjuda företaget.
Bestämmelserna i denna paragraf omfattar inte företag till vilka
tillstånd har lämnats enligt vattenlagen (1983:291) eller
miljöskyddslagen (1969:387). Lag (1991:641).
21 § Arbetsföretag som kan skada naturmiljön får inte utföras inom
sådana mindre mark- eller vattenområden (biotoper) som utgör livsmiljö
för utrotningshotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt
skyddsvärda.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer
vilka biotoper som skall omfattas av första stycket.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får vidta de
åtgärder som behövs för att vårda biotoper som avses i första stycket.
Innan någon åtgärd vidtas skall den som äger eller har särskild rätt
till området underrättas särskilt. Lag (1991:641).
21 a § För att skydda den marina naturmiljön får regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att
marinvetenskaplig forskning inom svenskt sjöterritorium inte får
bedrivas från forskningsfartyg som är registrerade i eller tillhör en
annan stat, utan tillstånd eller utan att anmälan har skett.
Tillstånd får begränsas till viss tid och förenas med villkor.
Lag (1996:520).
22 § Tavla, skylt, inskrift eller därmed jämförlig anordning för
reklam, propaganda eller liknande ändamål får ej finnas varaktigt
anbringad utomhus utan tillstånd av regeringen eller statlig eller
kommunal myndighet som regeringen bestämmer.
Vad i första stycket sägs gäller icke anordning som tjänar till
upplysning om på stället bedriven affärsrörelse eller annan
verksamhet och ej heller anslagstavla för meddelanden rörande
kommunala angelägenheter, föreningssammanträden, auktioner eller
dylikt. Dock får hos myndighet som avses i första stycket sökas
tillstånd jämväl beträffande anordning som här avses. Har sådan
anordning anbringats utan tillstånd eller i strid mot givet tillstånd
och finnes den vara uppenbart vanprydande i landskapsbilden, får
myndigheten meddela föreläggande om avlägsnande av anordningen eller
vidtagande av annan erforderlig åtgärd därmed.
Affisch eller annan tillfällig anordning utomhus för reklam,
propaganda eller liknande ändamål skall av den som anbringat eller
låtit anbringa anordningen avlägsnas inom fyra veckor efter
anbringandet, om ej regeringen eller statlig eller kommunal myndighet
som regeringen bestämmer medgivit annat. Vad nu sagts gäller ej
anordning eller på anslagstavla anbringade meddelanden som avses i
andra stycket.
Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte anordningar inom
vägområde eller för vilka bygglov krävs eller har lämnats.
Bestämmelserna gäller inte heller sådana åtgärder avseende skyltar
och ljusanordningar som inte kräver bygglov efter beslut enligt 8
kap. 5 § första stycket plan- och bygglagen (1987:10).
Lag (1995:1198).
Särskilda bestämmelser till skydd mot nedskräpning
23 § Envar skall tillse att han ej skräpar ned utomhus, vare sig i
naturen eller inom bebyggda områden, med plåt, glas, plast, papper,
avfall eller annat. Lag (1970:891).
24 § Är en viss plats i naturen nedskräpad eller annars osnyggad, får
den eller de nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och
hälsoskyddsområdet förelägga den som har vållat eller som av något annat
skäl är ansvarig för nedskräpningen eller osnyggandet att ställa platsen
i ordning samt genomföra de förebyggande åtgärder som behövs för
framtiden.
Vad som nu sagts skall dock ej gälla, där enligt särskilda föreskrifter
frågan om platsens iordningställande skall prövas i annan ordning. Lag
(1991:1696).
Särskilda bestämmelser om vilthägn Lag (1982:1097)
24 a § Vilthägn får inte utan tillstånd uppföras på områden där
allmänheten får färdas fritt.
Frågor om tillstånd prövas av länsstyrelsen. Vid prövningen skall hänsyn
tas till behovet av skydd för friluftslivet och naturmiljön. Tillstånd
skall förenas med de villkor som behövs till skydd för dessa intressen.
Om det genom ett vilthägn uppkommer någon olägenhet som inte förutsågs
när tillståndet gavs, får länsstyrelsen besluta nya eller ändrade
villkor för att avhjälpa olägenheten. Kan olägenheten inte avhjälpas och
är den betydande, får tillståndet återkallas. Tillståndet får även
återkallas om behov av vilthägn, som avses med tillståndet, inte längre
föreligger. Lag (1982:1097).
Ersättningsbestämmelser
25 § Ägare av fastighet och innehavare av särskild rätt till fastighet
är berättigade till ersättning i den utsträckning som anges i 26, 28 och
30 §§. Att i vissa fall även borgenär, som har panträtt i fastigheten,
är berättigad till ersättning framgår av 34 § andra stycket. Om inlösen
av fastighet finns föreskrifter i 27 §.
I fråga om ersättning och inlösen skall expropriationslagen (1972:719) i
tillämpliga delar lända till efterrättelse i den mån avvikande
bestämmelser ej meddelas i denna lag. 4 kap. 3 § expropriationslagen
skall äga tillämpning i fråga om värdeökning som ägt rum under tiden
från dagen tio år före det talan väcktes vid domstol. Lag (1987:133).
26 § Medför föreskrifter enligt 5, 8 eller 9 § eller förbud enligt 20 §
eller 21 § andra stycket att pågående markanvändning avsevärt försvåras
inom berörd del av en fastighet eller att mark tas i anspråk, är
fastighetsägaren och innehavare av särskild rätt till fastigheten
berättigade till ersättning av staten för den skada de härigenom lider.
Har föreskrifterna efter förordnande enligt 43 § tredje stycket
beslutats av en kommunal myndighet, skall ersättningen i stället betalas
av kommunen. En begränsning av rätten till jakt efter björn, lo, varg,
järv, älg eller örn som föreskrivs enligt 5 § medför inte rätt till
ersättning.
Innebär föreskrift eller beslut enligt 5 eller 8 § eller 21 § andra
stycket förbud att vidta viss åtgärd utan tillstånd, utgår ersättning
endast om tillstånd vägrats eller förenats med särskilda villkor.
Har förbud meddelats enligt 11 § och vägras tillstånd som där avses,
gäller första stycket. Lag (1991:641).
27 § Uppkommer i fall som avses i 26 § första stycket synnerligt men vid
användningen av fastigheten, må ägaren fordra att fastigheten löses.
Därvid äger 26 § andra stycket motsvarande tillämpning. Lag
(1972:779).
27 a § Vid tillämpningen av 26 och 27 §§ skall även beaktas andra
beslut enligt 5, 8 och 9 §§ samt förbud enligt 20 § andra stycket och
21 § andra stycket, beslut enligt 18 § skogsvårdslagen (1979:429), 19
kap. 2 § vattenlagen (1983:291) samt beslut som avses i 14 kap. 8 §
första stycket plan- och bygglagen (1987:10), under förutsättning att
besluten har meddelats inom tio år före det senaste beslutet.
Dessutom skall beaktas sådan inverkan av hänsynstaganden enligt
30 § skogsvårdslagen som i särskilda fall har inträtt inom samma tid.
Har talan eller rätt till ersättning eller inlösen med anledning av
beslut som anges i första stycket förlorats på grund av
bestämmelserna i 32 § eller 33 § eller motsvarande bestämmelser i
vattenlagen eller plan- och bygglagen, utgör detta förhållande inte
något hinder mot att beslutet beaktas enligt första stycket.
Lag (1993:558).
28 § För skada och intrång som tillfogas ägare av fastighet och
innehavare av särskild rätt till fastighet genom undersökning enligt 42
§ första eller andra stycket utgår ersättning av staten. Talan om
ersättning väcks vid den fastighetsdomstol inom vars område marken eller
större delen därav ligger. Lag (1987:133).
29 § har upphävts genom lag (1973:311).
30 § Har den som håller stängsel anordnat grind eller annan genomgång på
grund av föreläggande enligt 17 §, är han berättigad att av staten
erhålla ersättning härför ävensom för underhåll av genomgången.
Ersättning skall dock icke utgå, om det är uppenbart att stängslet
endast avser att utestänga allmänheten från område där den eljest skulle
ägt att fritt färdas.
Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, då på grund av
föreläggande enligt 17 § övergång anordnats över dike. Lag
(1982:1097).
31 § Ersättning enligt 26 § tredje stycket skall bestämmas att utgå
med visst årligt belopp. Ersättningen må, om särskilda skäl äro därtill,
avräknas å gottgörelse som sedermera kan komma att utgå jämlikt 26 §
första stycket eller 27 §.
Om det finns särskilda skäl, kan jämväl ersättning enligt 26 § första
stycket eller 30 § på begäran av staten, kommunen, fastighetsägaren
eller annan sakägare fastställas att utgå med visst årligt belopp med
rätt för staten eller kommunen samt den ersättningsberättigade att
erhålla omprövning vid ändrade förhållanden.
Utgår ersättning enligt 26 § till följd av skada eller olägenhet för
renskötseln tillämpas 28 § andra stycket rennäringslagen (1971:437).
(Lag 1991:641).
32 § Innan en myndighet fattar ett beslut som kan föranleda
ersättningsskyldighet enligt denna lag, får myndigheten förelägga envar,
som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen av fastighet,
att inom viss tid, minst två månader, göra anmälan därom vid påföljd att
han annars skall ha förlorat sin talan.
Vad som i fråga om ersättning eller lösen har avtalats eller
uppenbarligen förutsatts gälla mellan staten och sakägare eller mellan
kommunen och sakägare skall gälla även mot den som efter det att rätten
till gottgörelse uppkom har förvärvat sakägarens rätt i avseende på
fastigheten. Lag (1991:641).
33 § Har ej överenskommelse träffats om ersättning enligt 26 eller 30 §
eller om inlösen av fastighet enligt 27 § och har icke den, som vill
göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen, jämlikt 32 § första
stycket förlorat sin talan, åligger det honom att väcka talan hos
fastighetsdomstolen mot staten eller kommunen inom ett år från det att
beslutet på vilket anspråket grundas har vunnit laga kraft, vid påföljd
att han annars förlorar rätten att kräva ersättning eller inlösen.
Staten eller kommunen får, då fråga uppkommit om meddelande av
föreskrifter enligt 5, 8 eller 9 §, vid fastighetsdomstolen väcka talan
mot sakägare om fastställande av de villkor som, därest föreskrifterna
meddelas, skall gälla beträffande ersättning eller inlösen. Meddelas ej
föreskrifter av det innehåll, som förutsatts vid fastighetsdomstolen,
inom ett år från det att målet har avgjorts genom lagakraftägande dom,
skall domen ej längre vara bindande för parterna. Lag (1991:641).
34 § Är fastighetsägaren enligt 26 § första stycket tillkommande
ersättning bestämd att utgå på en gång och har fastigheten genom det
beslut, som föranlett rätten till ersättning, undergått sådan minskning
i värde att den kan antagas ej utgöra full säkerhet för borgenär, som då
rätten till ersättning uppkom hade panträtt i fastigheten, skall
ersättningen nedsättas hos länsstyrelsen.
Om borgenär som avses i första stycket lider förlust till följd av att
nedsättning ej skett, har han rätt till ersättning av staten eller
kommunen för förlusten mot avskrivning på fordringshandlingen. Detsamma
gäller, om borgenär lider förlust därigenom att ersättning blivit för
lågt beräknad och ersättningen till följd av överenskommelse mellan
staten eller kommunen och den ersättningsberättigade eller av annan
anledning ej blivit prövad av domstol. Talan om ersättning enligt detta
stycke skall väckas vid fastighetsdomstolen. Lag (1987:133).
35 § Har ersättning utgått med anledning av föreskrifter eller
tillståndsvägran enligt denna lag och upphävas sedermera föreskrifterna
helt eller delvis eller gives tillstånd, må markens ägare eller
innehavare, om med hänsyn till hans nytta av beslutet och
omständigheterna i övrigt så finnes skäligt, förpliktas att återgälda
ersättningen eller del därav. Vad nu sagts skall äga motsvarande
tillämpning, om åtgärd företagits i strid mot föreskrifterna eller mot
beslutet om tillståndsvägran samt länsstyrelsen och envar annan, som
enligt 39 § äger söka handräckning, beslutar att icke påkalla rättelse.
Talan om återbetalning skall väckas vid fastighetsdomstolen inom ett år
från det laga kraft åkommit det beslut varå anspråket grundas och senast
tio år efter det ersättningen utbetalades, vid påföljd att rätten
därtill eljest förloras. Lag (1971:541).
36 § Ogillas i mål enligt 33 § talan som har väckts av fastighetsägaren
eller den som innehar särskild rätt till fastigheten, kan domstolen
förordna att han skall bära sina egna kostnader, om han befinns ha
inlett rättegången utan tillräckliga skäl. Har rättegången uppenbart
inletts utan skälig grund, får domstolen dessutom förplikta honom att
ersätta motparten dennes rättegångskostnader. Lag (1987:133).
36 a § För tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter för områden
och naturföremål som omfattas av förordnanden enligt denna lag, får
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utse
naturvårdsvakter med de befogenheter som följer av andra och tredje
styckena.
En naturvårdsvakt får avvisa den som uppehåller sig där han inte har
rätt att vistas på grund av föreskrifter som avses i första stycket.
Ertappas någon på bar gärning då han begår brott som avses i 37 § första
stycket 1 får naturvårdsvakten ta i beslag jakt- och fångstredskap,
fortskaffningsmedel och andra föremål som kan antas ha betydelse för
utredning av brottet.
Har en naturvårdsvakt tagit föremål i beslag, skall han skyndsamt anmäla
detta till polis- eller åklagarmyndigheten. Den som tar emot anmälan
skall förfara som om han själv gjort beslaget. Lag (1991:641).
36 b § Den som medgetts undantag från föreskrift som avses i 36 a §
första stycket är skyldig att inom det område där undantaget gäller vid
anfordran uppvisa beslutet för en naturvårdsvakt eller en polis.
Lag (1991:641).
Ansvarsbestämmelser m.m.
37 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med
uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot förbud eller föreskrift som meddelats enligt 5, 8, 10,
11, 14, 14 a -- c §, 18 d § eller 19 § eller mot förbud enligt 20 §
andra stycket eller 21 § andra stycket,
2. bryter mot 16 § första stycket första punkten eller, om ej
gärningen är ringa, mot 16 § första stycket andra punkten eller mot
föreskrift som meddelats enligt 16 § andra stycket,
3. bryter mot 17 § andra stycket, om ej gärningen är ringa,
4. utför täkt eller åtgärd för markavvattning utan att ha behövligt
tillstånd enligt 18 eller 18 c § eller bryter mot villkor eller
föreskrift som har meddelats i samband med sådant tillstånd,
5. underlåter att fullgöra skyldighet som föreskrivits med stöd av
18 a § eller 20 § första stycket,
6. bryter mot 22 § första eller tredje stycket eller mot föreskrift
som meddelats i samband med medgivande enligt tredje stycket,
7. åsidosätter stadgandet i 23 §, om ej gärningen sker på plats,
till vilken allmänheten icke äger tillträde eller har insyn, eller
gärningen är ringa, eller
8. uppför vilthägn i strid mot 24 a § eller åsidosätter villkor som
är förenat med tillstånd till vilthägn.
Har brott som avses i första stycket 1 och 4 begåtts med uppsåt och
är det i övrigt att anse som grovt döms till fängelse i högst två år.
Till ansvar enligt första eller andra stycket döms inte, om
gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Om ett
vitesföreläggande eller vitesförbud har överträtts, får inte dömas
till straff för gärning som omfattas av föreläggandet.
Utbyte av brott som avses i första stycket 4 skall förklaras
förverkat, om det ej är uppenbart oskäligt. Lag (1995:829).
37 a § Till böter högst ettusen kronor döms den som åsidosätter
skyldigheten enligt 36 b § att uppvisa beslut, om hans rätt enligt
beslutet inte genast kan fastställas på annat sätt. Lag (1991:641).
37 b § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som
obehörigen tar befattning med exemplar av en djur- eller växtart,
ägg, rom eller bon som gärningsmannen vet eller har skälig
anledning anta har åtkommits genom brott mot föreskrift som
meddelats med stöd av 14 eller 14 a §.
Om brottet är att anse som grovt, döms till fängelse i högst två år.
Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om
gärningen avsåg exemplar av en hotad, sällsynt eller värdefull art
eller om den utförts vanemässigt eller i större omfattning.
Till ansvar enligt denna paragraf döms inte om gärningen är belagd
med straff i lagen (1994:1818) om åtgärder beträffande djur och
växter som tillhör skyddade arter.
Exemplar, ägg, rom eller bon som någon tagit befattning med
genom brott som avses i första stycket skall förklaras förverkade
om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen kan dess
värde helt eller delvis förklaras förverkat. Lag (1994:1821).
37 c § Till böter döms befälhavare som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot föreskrifter som har meddelats med stöd av
21 a §. Lag (1996:520).
38 § Den som gjort sig skyldig till gärning som sägs i 37 § må
förpliktas att ersätta kostnad som föranledes därav.
39 § Har någon överträtt beslut eller föreskrift som avses i 37 §
första stycket 1, 2, 4, 6 eller 8 får länsstyrelsen förelägga honom
att åstadkomma rättelse. Har i fråga om en viss fastighet eller
byggnad, anordning eller anläggning på annans mark ägaren till
egendomen begått överträdelsen och övergår egendomen till ny ägare,
får denne föreläggas att vidta rättelse, om det inte är oskäligt. Är
fråga om överträdelse av beslut eller föreskrift över vars
efterlevnad kommunal nämnd med stöd av överlåtelse enligt 18 b §
utövar tillsyn, tillkommer det i stället nämnden att meddela sådant
föreläggande. I beslut om föreläggande får vite sättas ut. Vidare får
kronofogdemyndigheten meddela särskild handräckning för att
åstadkomma rättelse. Ansökan om handräckning får göras av Statens
naturvårdsverk, länsstyrelsen, den kommunala nämnd som handhar
naturvårdsfrågor eller, i fall där kommunal nämnd har att meddela
föreläggande, av den nämnden. I fråga om sådan handräckning finns
bestämmelser i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och
handräckning.
Vid meddelande av föreläggande eller förbud enligt 17 § första
stycket, 20 § eller 22 § andra stycket får länsstyrelsen utsätta
vite. Efterkoms ej sådant föreläggande eller förbud, skall på anmodan
av länsstyrelsen kronofogdemyndigheten föranstalta om att
föreläggande eller förbud följs. Har någon påbörjat utförandet av ett
arbetsföretag som omfattas av samrådsplikt enligt 20 § innan samråd
skett, får länsstyrelsen meddela vitesförbud mot verksamheten till
dess att samrådsärendet har avgjorts.
En sådan nämnd som avses i 17 § får utsätta vite vid meddelande av
föreläggande enligt 17 § tredje stycket. Detsamma gäller den nämnd
som svarar för frågor enligt 24 §. Efterkoms inte föreläggandet,
får nämnden låta genomföra åtgärden på den försumliges bekostnad.
I beslut om föreläggande som avses i första, andra eller tredje
stycket får förordnas att beslutet skall gälla utan hinder av att det
inte har vunnit laga kraft. Lag (1994:1418).
39 a § Har ett föreläggande som avses i 39 § första eller andra
stycket meddelats någon i egenskap av ägare till viss fastighet och
övergår fastigheten till ny ägare, gäller föreläggandet i stället mot
denne. Har i föreläggandet utsatts löpande vite enligt 4 § lagen
(1985:206) om viten, och har fastigheten övergått genom köp, byte eller
gåva, gäller vitet mot den nye ägaren räknat från tidpunkten för
äganderättsövergången, under förutsättning att anteckning om
vitesföreläggandet dessförinnan gjorts enligt 39 b §. Löpande vite som
avser viss period får endast tas ut av den som var ägare vid periodens
början. Annat vite gäller inte mot den nye ägaren, men vederbörande
myndighet får sätta ut vite för denne.
Första stycket skall också tillämpas när föreläggande har meddelats
någon i egenskap av tomträttshavare eller eljest som ägare av byggnad,
anläggning eller anordning på mark som tillhör annan. Vad som sägs om
löpande vite gäller dock endast förelägganden som har meddelats någon i
egenskap av tomträttshavare. Lag (1985:211).
39 b § Föreläggande som avses i 39 a § skall genast antecknas i
fastighetsboken eller tomträttsboken. Har i föreläggandet utsatts
löpande vite enligt 4 § lagen (1985:206) om vite skall även detta
antecknas. Inskrivningsmyndigheten skall genast i rekommenderat brev
underrätta den som senast har sökt lagfart eller inskrivning av förvärv
av tomträtt om anteckningen, om denne ej är föreläggandets adressat.
Har antecknat föreläggande återkallats, upphävts genom lagakraftvunnet
beslut, efterkommits eller förfallit, skall det antecknas i
fastighetsboken eller tomträttsboken. Lag (1985:211).
40 § En kommunal myndighets beslut enligt denna lag får överklagas
hos länsstyrelsen.
Beslut av annan statlig myndighet än regeringen i ärende enligt 13 §,
14 b §, 17 §, 20 § andra stycket, 21 §, 22 §, 24 §, 24 a §, 39 §
såvitt avser annat än handräckning eller 47 § får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Beslut i övrigt enligt denna lag av annan
statlig myndighet än regeringen får överklagas hos regeringen.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Statens naturvårdsverk får överklaga beslut enligt denna lag eller
enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen.
Finner en myndighet att den inte kan helt bifalla en framställning
från Fortifikationsverket eller Vägverket om undantag som avses i
16 a § första stycket, skall ärendet hänskjutas till regeringens
prövning. Lag (1995:1687).
41 § Förbud eller föreskrift enligt 11, 14 eller 14 a -- c § och
beslut enligt 15 § skall lända till efterrättelse utan hinder av förd
klagan. Lag (1995:829).
42 § Krävs förberedande undersökning på marken innan beslut meddelas i
ett naturvårdsärende, får sådan undersökning verkställas genom
länsstyrelsens försorg.
Har regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer i
naturvårdssyfte beslutat om en inventering av vissa naturresurser, har
den som fått i uppdrag att utföra arbetet rätt att få tillträde till
marken och att där göra undersökningar.
Undersökningar enligt första eller andra stycket skall utföras så, att
minsta skada och intrång vållas.
I samband med beslut om tillstånd till bebyggelse, täkt eller annat
arbetsföretag äger länsstyrelsen föreskriva att företaget skall bekosta
särskild undersökning av det berörda området eller på annat sätt
gottgöra intrånget i naturvårdsintresset. Lag (1982:1097).
43 § Innan länsstyrelsen fattar beslut om bildande av naturreservat
eller naturvårdsområde eller avgör annat naturvårdsärende av vikt, skall
länsstyrelsen samråda med kommunen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får förordna att
befogenhet som enligt 16 a § första stycket, 17 § samt 39 § första och
andra styckena ankommer på länsstyrelse, skall ankomma på kommunal
myndighet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får förordna att
de befogenheter som enligt 7--9, 11--13, 19 och 20 §§ tillkommer
länsstyrelsen även skall tillkomma en kommunal myndighet.
Lag (1991:641).
43 a § Regeringen får förordna att de befogenheter som länsstyrelsen har
enligt 20 och 39 §§ i stället skall utövas av skogsvårdsstyrelsen.
Lag (1993:1613).
43 b § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter för en
myndighets verksamhet enligt denna lag eller enligt föreskrifter som
har meddelats med stöd av lagen. Regeringen får överlåta åt kommunen
att meddela föreskrifter om sådana avgifter såvitt gäller kommunens
verksamhet. Lag (1996:6).
Övergångsbestämmelser
44 § Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965. Genom lagen upphävas
strandlagen den 30 maj 1952 (nr 382) och naturskyddslagen den 21
november 1952 (nr 688).
Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri
eljest stadgande, som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall den
bestämmelsen i stället tillämpas.
45 § I fråga om fridlysning, som skett med stöd av äldre lag, samt
förbud, föreläggande, förordnande eller tillstånd som meddelats med stöd
av 8, 16, 17, 20, 21, 23 eller 27 § naturskyddslagen eller 1 eller 2 §
strandlagen skall så anses som om beslutet meddelats enligt motsvarande
bestämmelse i nya lagen. I den mån förordnande enligt 21 §
naturskyddslagen sammanfaller med det i 18 § nya lagen stadgade förbudet
träder detta i stället för förordnandet.
Beträffande rätt till ersättning eller inlösen på grund av beslut
angående fridlysning, föreläggande eller tillstånd, som meddelats före
nya lagens ikraftträdande, skall äldre lag fortfarande gälla.
Vid tillämpning av 28 § nya lagen med anledning av förordnande enligt
21 § naturskyddslagen skall förordnandet anses meddelat vid nya lagens
ikraftträdande.
46 § Täktverksamhet, som pågår vid nya lagens ikraftträdande utan att
tillstånd erfordrats enligt 21 § naturskyddslagen men som kräver
tillstånd enligt 18 § nya lagen, må fortgå intill dess länsstyrelsen
förordnar annat. För att verksamheten skall få fortgå efter den 30 juli
1965 erfordras dock att tillstånd sökts dessförinnan.
Har tillstånd till fortsatt täkt vägrats eller förenats med föreskrifter
och medför detta att kostnader, som nedlagts för fyndighetens
tillvaratagande, bliva onyttiga, skall skälig gottgörelse utgå härför,
om ej särskilda skäl äro däremot. Beträffande sådan gottgörelse skola
bestämmelserna i 31 § andra stycket samt 32--36 §§ äga motsvarande
tillämpning. Lag (1972:779).
47 § Anordning, som avses i 22 § och som lagligen anbringats före nya
lagens ikraftträdande, må bibehållas utan hinder av bestämmelserna i
sagda paragraf. Finnes dylik anordning vara uppenbart vanprydande i
landskapsbilden, må länsstyrelsen meddela föreläggande om avlägsnande av
anordningen eller vidtagande av annan erforderlig åtgärd därmed. I fall
som nu sagts skall vad i 39 § andra stycket stadgas äga motsvarande
tillämpning.
Har någon enligt första stycket ålagts att avlägsna där omförmäld
anordning, må länsstyrelsen, om särskilda skäl föranleda därtill, av
allmänna medel tillerkänna honom ersättning för förlust med belopp högst
motsvarande kostnaderna för anordningens anskaffande, anbringande och
borttagande.
48 § Vad i 30 § första stycket andra punkten stadgas skall icke gälla
med avseende å stängsel eller dike, som tillkommit före den 1 januari
1953 eller som tillkommit därefter men före nya lagens ikraftträdande
och icke är beläget inom eller i närheten av strandskyddsområde enligt 1 §
strandlagen eller 15 § nya lagen. Har den som håller sådant stängsel
eller dike borttagit detsamma på grund av föreläggande enligt 17 §, är
han berättigad att av staten erhålla ersättning för kostnaderna.
Lag (1982:1097).
49 § Förbud eller föreskrifter som har meddelats med stöd av
14 § i dess lydelse före den 1 januari 1995 skall vid
tillämpning av 37 och 37 b §§ anses vara meddelade med stöd av
14, 14 a eller 14 b §. Detta gäller dock endast gärning som
begåtts efter den 30 juni 1997. Lag (1997:338).
Övergångsbestämmelser
1974:1025
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 utom såvitt gäller 15 och
15 a §§. I sistnämnda delar träder lagen i kraft den 1 juli 1975, då
även de strandskyddsförordnanden som meddelats dessförinnan upphör att
gälla.
-- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -- --
4. Strandområde som vid utgången av juni 1975 ingår i fastställd
generalplan, stadsplan eller byggnadsplan skall ej omfattas av
strandskydd enligt nya lagen, om ej annat förordnas.
5. I fråga om före den 1 januari 1975 uppförda anläggningar av det slag
som avses i 16 § första stycket andra punkten i dess nya lydelse gäller
äldre bestämmelser.
6. I fråga om förordnanden som meddelats enligt t19 § i dess tidigare
lydelse gäller äldre bestämmelser intill dess länsstyrelsen förordnar
annat.
-- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -- -- ----
1982:1097
Denna lag träder i kraft såvitt avser 7 § den 1 januari 1983 och i
övrigt den 1 juli 1983.
Bestämmelserna i 39 § första stycket andra meningen skall inte tillämpas
när överträdelsen ägt rum före ikraftträdandet. Bestämmelserna i 39 a
och 39 b §§ gäller endast i fråga om förelägganden som meddelats efter
ikraftträdandet.
1983:654
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984. I fråga om företag, vartill
tillstånd har lämnats enligt vattenlagen (1918:523), gäller äldre
bestämmelser.
1986:262
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.
Beträffande markavvattningsföretag, för vilka ansökan om förordnande av
förrättningsman att handlägga förrättning enligt vattenlagen (1983:291)
eller motsvarande äldre bestämmelser har inkommit till länsstyrelsen
före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser.
1987:133
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.
2. Beträffande ärenden enligt 21 § som länsstyrelsen har avgjort före
ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas.
3. Vid prövning av fråga om rätt till ersättning med anledning av sådana
beslut enligt 8 § eller 9 § som länsstyrelsen har meddelat före
ikraftträdandet, skall 26 § i sin äldre lydelse tillämpas. Vad nu sagts
utgör dock inte något hinder för tillämpningen av 27 a § i fråga om de
beslut som avses i den paragrafen och som har meddelats före
ikraftträdandet.
4. I mål enligt 33 § i vilka talan har väckts före ikraftträdandet skall
36 § i sin äldre lydelse tillämpas.
1991:641
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1991.
2. Bestämmelserna i 37 § tredje stycket gäller även i fråga om gärning
som begåtts före ikraftträdandet.
3. I fråga om överklagande av beslut som meddelats före ikraftträdandet
gäller äldre föreskrifter.
1991:862
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre
föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan
väckts före ikraftträdandet.
1994:854
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. Förordnanden om undantag från strandskydd som meddelats
enligt 15 § andra stycket första meningen naturvårdslagen
(1964:822) i dess lydelse före den 1 juli 1994 skall omprövas med
tillämpning av 15 § i den nya lydelsen före utgången av juni 1999.
Har omprövning inte skett dessförinnan, upphör förordnandet att
gälla.
3. Ett beslut om dispens från strandskydd som meddelats enligt 16
a § gäller även efter ikraftträdandet av den nya lydelsen av 15 §.
4. Byggnader, anläggningar eller anordningar som avses i 16 § första
stycket och som tillkommit före ikraftträdandet av den nya lydelsen
av 15 § eller senare, med stöd av beslut som enligt 2 och 3 skall gälla
även efter sistnämnda paragrafs ikraftträdande, får användas för
sitt ändamål också i fortsättningen, om inte annat följer av äldre
bestämmelser.
1994:1418
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Har ansökan gjorts före
ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
1995:1687
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. | null | null |
1964:824 | null | 1,964 | null | 1947:385 | null |
1964:826 | null | 1,964 | null | 1959:612 | null |
1964:85 | null | 1,964 | null | 1891:35 s.1 | null |
1964:852 | null | 1,964 | null | 1948:196 | null |
1964:856 | null | 1,964 | null | 1964:618 | null |
1964:874 | null | 1,964 | null | 1959:287 | null |
1964:875 | null | 1,964 | null | 1959:420 | null |
1964:879 | Kungörelse (1964:879) om upphörande av tolagsersättningen (obsolet) | 1,964 | Kungl. Maj:t har, med stöd av riksdagens beslut, funnit gott förordna,
att ersättning för mistad tolag eller motsvarande ersättning av
tullmedel icke skall utgå för tid efter 1964 års utgång. | null | null |
1964:880 | Kungörelse (1964:880) om upphörande av friskilling (obsolet) | 1,964 | Kungl. Maj:t har, i överensstämmelse med riksdagens beslut, funnit gott
förordna, att friskilling enligt särskilda av Kungl. Maj:t meddelade
förordnanden icke skall utgå efter 1964 års utgång. | null | null |
1964:881 | null | 1,964 | null | 1951:649 | null |
1964:886 | Kungörelse (1964:886) om medelsförvaltningen i länen (medelsförvaltningskungörelse) | 1,964 | 1 § har upphävts genom förordning (1967:641).
2 § har upphävts genom förordning (1967:641).
3 § Skattemyndigheten sänder till riksarkivet avskrift av
mantalslängderna senast före utgången av tionde året efter mantalsåret.
Längderna skall vara försedda med anteckning om dagen för beslut om
ändring av mantalsskrivning. De skall vara bundna och folierade samt
försedda med ryggetikett och med koder eller register över kommuner och
församlingar.
Skattemyndigheten lämnar därjämte till riksarkivet på medium för
automatisk databehandling en kopia av skattelängderna och
fastighetslängderna inom tid som riksarkivet bestämmer. Förordning
(1990:1251).
4 § har upphävts genom förordning (1988:419).
5 § har upphävts genom förordning (1988:419).
6 § har upphävts genom förordning (1988:419).
7 § har upphävts genom förordning (1981:1173).
8 § har upphävts genom förordning (1988:419).
9 § har upphävts genom förordning (1988:419).
10 § har upphävts genom förordning (1988:419).
11 § har upphävts genom förordning (1981:1173).
12 § har upphävts genom förordning (1981:1173).
13 § har upphävts genom förordning (1981:1173).
14 § har upphävts genom förordning (1981:1173).
15 § har upphävts genom förordning (1981:1173).
16 § har upphävts genom förordning (1981:1173)
17 § har upphävts genom förordning (1971:472).
18 § har upphävts genom förordning (1981:1173).
19 § Redovisningsräkning över medel som tillkommer kommuner,
landstingskommuner, församlingar, pastorat eller andra kyrkliga
samfälligheter och som enligt 1 § första stycket uppbördslagen
(1953:272) ingår i den allmänna uppbörden upprättas för kalenderår.
Redovisningsräkning över medel som tillkommer kommuner,
landstingskommuner, församlingar, pastorat eller andra kyrkliga
samfälligheter och som enligt föreskrift av regeringen uppbärs i samband
med den allmänna uppbörden eller som uppbärs av skattemyndigheten i
särskild ordning upprättas likaledes för kalenderår.
Redovisningsräkning enligt första eller andra stycket för ett visst år
avlämnas av skattemyndigheten till vederbörande kommun,
landstingskommun, församling, pastorat eller annan kyrklig samfällighet
i två exemplar senast den 8 mars följande år. Ett exemplar, försett med
intyg om räkningens mottagande, återställs och sänds av
skattemyndigheten senast den 30 april till riksskatteverket. Förordning
(1990:1251).
20 § har upphävts genom förordning (1988:419).
21 § har upphävts genom förordning (1981:1173).
22 § har upphävts genom förordning (1981:1173).
23 § har upphävts genom förordning (1981:1173).
24 § har upphävts genom förordning (1981:1173).
25 § har upphävts genom förordning (1981:1173).
26 § har upphävts genom förordning (1981:1173).
27 § har upphävts genom förordning (1981:1173).
28 § har upphävts genom förordning (1981:1173).
29 § har upphävts genom förordning (1981:1173).
30 § har upphävts genom förordning (1981:1173).
31 § har upphävts genom förordning (1981:1173).
32 § har upphävts genom förordning (1981:1173).
33 § har upphävts genom förordning (1981:1173).
34 § har upphävts genom förordning (1981:1173).
35 § har upphävts genom förordning (1981:1173).
36 § har upphävts genom förordning (1981:1173).
37 § har upphävts genom förordning (1981:1173).
38 § har upphävts genom förordning (1981:1173).
39 § har upphävts genom förordning (1981:1173).
40 § har upphävts genom förordning (1981:1173).
41 § har upphävts genom förordning (1981:1173).
42 § har upphävts genom förordning (1981:1173).
43 § har upphävts genom förordning (1981:1173).
44 § Riksskatteverket meddelar de föreskrifter och fastställer formulär
till de blanketter som behövs för tillämpningen av denna kungörelse, om
inte annat följer av 3 §. Förordning (1981:1173).
45 § har upphävts genom förordning (1980:946).
Övergångsbestämmelser
1986:319
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1986. De nya bestämmelserna
tillämpas i fråga om skattelängder som avser 1979 och senare års
taxeringar samt i fråga om fastighetslängder som avser 1981 och senare
års taxeringar.
1986:1353
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1987.
Äldre bestämmelser i 3 § gäller fortfarande i fråga om mantals-, skatte-
och fastighetslängder som förvaras hos länsstyrelsen.
1993:1233
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994.
Genom förordningen upphävs kungörelsen (1964:886) om
medelsförvaltningen i länen. Bestämmelserna i 3 § nämnda
kungörelse skall dock fortfarande gälla i fråga om
1. mantalslängderna till och med mantalsåret 1991,
2. skattelängderna till och med taxeringsåret 1992,
3. fastighetslängderna till och med taxeringsåret 1993. | null | null |
1964:89 | Riksarkivets Cirkulär (1964:89) angående utgallring av vissa handlingar i kontraktsprostarkiv och kyrkoarkiv | 1,964 | Riksarkivet meddelar härmed, att det den 27 december 1963 till
efterlevnad av 4 § allmänna arkivstadgan den 10 november 1961, nr 590,
fattat följande gallringsbeslut nr 81 och 82.
/r2/ Kontraktsprostarnas arkiv
---------------------------------------------------------
I kontraktsprostarnas arkiv må redovisningshandlingar rörande kollekter
utgallras från och med år 1918 med 10 års gallringsfrist, dock med
undantag för kvartalssammandragen, som skola bevaras.
----------------------------------------------------------
/r2/ Kyrkoarkiven
----------------------------------------------------------
1. I kyrkoarkiven må kvartalsredogörelser, kvitton och övriga
verifikationer avseende kollekter utgallras med 10 års gallringsfrist
från och med år 1918, dock endast under förutsättning att motsvarande
kollektböcker finnas bevarade. Om särskilda anteckningar rörande
församlingskollekter förts, skola de likaledes bevaras.
2. Övriga i kyrkoarkiven ingående räkenskapsverifikationer från och med
år 1863 må, under förutsättning att motsvarande räkenskapsböcker finnas
bevarade, utgallras med 25 års gallringsfrist, dock endast i den
utsträckning och från och med det år vederbörande arkivmyndighet i varje
särskilt fall beslutar efter framställning från pastorsämbetet.
3. Vad under punkt 2 sagts må även gälla räkenskapsverifikationer
tillhörande kyrklig samfällighet, vars handlingar förvaras annorstädes
än i kyrkoarkiv.
4. har upphävts genom Riksarkivets cirkulär (1975:968).
-------------------------------------------------------- | null | null |
1964:93 | Kungörelse (1964:93) om betesreglering inom Ullatti skogsvårdsområde i Gällivare socken i Norrbottens län | 1,964 | Med stöd av 12 § lagen den 2 juni 1933 (nr 269) om ägofred har Kungl.
Maj:t funnit gott förordna, att betesreglering må, på sätt och under
villkor som stadgas i 13-19 §§ samma lag, äga rum inom Ullatti
skogsvårdsområde i Gällivare socken i Norrbottens län. | null | null |
1965:11 | null | 1,965 | null | 1956:519 | null |
1965:110 | Kungörelse (1965:110) angående tillämpning mellan Sverige och Danmark av tilläggsprotokoll till vissa europeiska avtal om social trygghet | 1,965 | Kungl. Maj:t har funnit gott giva till känna, att tilläggsprotokollen
till ettvart av följande av Europarådets medlemsstater den 11 december
1953 undertecknade avtal för Sveriges del trätt i kraft i förhållande
till Danmark den 1 april 1965, nämligen
1) provisorisk europeisk överenskommelse om social trygghet vid ålderdom
och nedsatt arbetsförmåga samt för efterlevande;
2) provisorisk europeisk överenskommelse om social trygghet, dock ej vid
ålderdom och nedsatt arbetsförmåga eller för efterlevande.
Här i riket bosatt flykting, som jämlikt tilläggsprotokollet till
avtalet under 1) skall likställas med medborgare i Danmark, skall ha
samma skyldighet som svensk medborgare att erlägga folkpensionsavgift
enligt lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansiering av
folkpensioneringen. Sådan skyldighet föreligger dock icke för tiden före
den 1 januari 1967. | null | null |
1965:119 | Kungörelse (1965:119) om utövande av tillsyn över vissa kronohemman, m.m. | 1,965 | 1 §. Uppgift som åligger kronobetjänte, kronofogde eller länsman enligt
27 kap. 1 § byggningabalken, kungl. brevet den 5 februari 1808 och
kammarkollegiets kungörelse den 29 februari 1808 skall i stället åvila
av länsstyrelsen förordnad lämplig person.
2 §. För syn av sådan kronan tillhörig fast egendom som innehaves av
enskild med s.k. stadgad åborätt utgår av allmänna medel dagarvode med
sextio kronor för varje förrättningsdag, inberäknat resdag, samt
resekostnadsersättning och traktamente enligt rese- och traktamentsklass
B i allmänna resereglementet. Dagarvode utgår dock ej för särskild
resdag, när mindre än åtta timmar av dagtid tagits i anspråk för resan.
För fullgörande i övrigt av tillsynsuppgift enligt 1 § utgår arvode med
sextio kronor för dag, för vilken arvode icke erhålles enligt första
stycket.
3 §. Ersättning, som länsstyrelsen utbetalat, skall stanna på
statsverket. | null | null |
1965:120 | null | 1,965 | null | 1928:370 | null |
1965:121 | null | 1,965 | null | 1928:370 | null |
Subsets and Splits
No community queries yet
The top public SQL queries from the community will appear here once available.