beteckning
stringlengths 6
17
| title
stringlengths 10
404
⌀ | year
int64 0
19.9M
| text
stringlengths 0
1.06M
⌀ | amends
stringlengths 6
14
⌀ | pdf
unknown |
|---|---|---|---|---|---|
1961:395 | Förordning (1961:395) om tobaksskatt | 1,961 | 1 § I 1 § andra stycket lagen (1961:394) om tobaksskatt medgiven
skattefrihet för tobaksvaror, som inkomma till riket såsom gåva till
enskild person, må åtnjutas endast i fråga om enstaka försändelser,
vilka innehålla högst 1 000 gram tobaksvaror.
Vid tillämpning av första stycket skall varje cigarr anses väga 5
gram, varje cigarill 2,5 gram och varje cigarrett 1 gram. Förordning
(1983:895).
2 § har upphävts genom förordning (1982:862).
3 § har upphävts genom förordning (1984:253).
4 § Tobaksvara, som förklarats förverkad enligt lagen (1961:394) om
tobaksskatt eller lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, skall
förstöras genom beskattningsmyndighetens försorg eller under
tullkontroll. Förordning (1993:504).
5 § I 2 § lagen om tobaksskatt angiven vikt för en cigarr, cigarill
eller cigarrett avser vikten vid normal fuktighetshalt. Normal
fuktighetshalt anses föreligga vid en relativ luftfuktighet av cirka
femtiofem procent vid en temperatur av cirka +20NC.
Beskattningsmyndighet fastställer vikten för cigarr och cigarill genom
vägning av 100 stycken och för cigarrett genom vägning av 1 000
stycken, slumpvis uttagna ur ett eller flera ytter- eller
inneremballage. Om särskilda skäl föreligga, kan
beskattningsmyndigheten väga ett större eller mindre stycketal
än nu nämnts.
På anfordran skall skattskyldig utan ersättning tillhandahålla
beskattningsmyndighet tobaksvaror som behövs för kontrollvägning.
Förordning (1970:94).
6 § Riksskatteverket och, såvitt gäller införsel till riket,
generaltullstyrelsen efter samråd med riksskatteverket får meddela de
ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av lagen
(1961:394) om tobaksskatt. Förordning (1984:253). | null | null |
1961:399 | null | 1,961 | null | 1957:123 | null |
1961:41 | null | 1,961 | null | 1928:370 | null |
1961:42 | null | 1,961 | null | 1928:370 | null |
1961:429 | null | 1,961 | null | 1950:375 | null |
1961:448 | Kungörelse (1961:448) angående tillämpning mellan Sverige och Grekland av vissa europeiska avtal om social trygghet | 1,961 | Kungl. Maj:t har funnit gott giva vederbörande tillkänna, att följande
av Europarådets medlemsstater den 11 december 1953 undertecknade avtal
för Sveriges del trätt i kraft i förhållande till Grekland den 1 juni
1961, nämligen
1) provisorisk europeisk överenskommelse om social trygghet vid
ålderdom och nedsatt arbetsförmåga samt för efterlevande; samt
2) provisorisk europeisk överenskommelse om social trygghet, dock ej vid
ålderdom och nedsatt arbetsförmåga eller för efterlevande.
Här i riket bosatt medborgare i Grekland skall hava samma skyldighet som
svensk medborgare att erlägga avgift enligt lagen den 29 juni 1946 (nr
431) om folkpensionering. Sådan skyldighet föreligger dock icke för
tiden före den 1 januari 1962. | null | null |
1961:460 | null | 1,961 | null | 1960:515 | null |
1961:461 | Allmän tjänstepliktskungörelse (1961:461) | 1,961 | 1 § Har Kungl. Maj:t meddelat företrädesbestämmelse jämlikt 5 § första
stycket allmänna tjänstepliktslagen eller förordnat om tjänsteplikt
jämlikt 8 eller 9 § samma lag, åligger det arbetsmarknadsstyrelsen
att, i den mån bestämmelsen eller förordnandet ej innehåller
föreskrift därom, med beaktande av föreskrifterna i 2 § i lagen
fastställa den verksamhet eller det slag av företag, vars behov av
arbetskraft skall tillgodoses, ävensom, där det finnes erforderligt,
det antal arbetstagare av olika slag, vilka bestämmelsen eller
förordnandet avser.
Styrelsen skall ock meddela anvisningar till ledning för
länsarbetsnämnds prövning av fråga om undantag från
företrädesbestämmelse eller befrielse från tjänsteplikt.
2 § Länsarbetsnämnd åligger att, så framt arbetsmarknadsstyrelsen icke
förbehållit sig att själv besluta därom, bestämma vilka företag som på
grund av företrädesbestämmelse skola tilldelas arbetskraft.
Uttagning till tjänsteplikt så ock fördelning av tjänstepliktiga på
företag eller arbetsplatser ombesörjes av länsarbetsnämnd, såframt
arbetsmarknadsstyrelsen icke förbehållit sig att själv besluta därom.
Om ej särskilda omständigheter föranleda annat, må uttagning till
tjänsteplikt ske först efter framställning från arbetsgivare eller
sammanslutning av arbetsgivare.
3 § Uttagning till tjänsteplikt sker genom föreläggande för varje
tjänstepliktig enskilt.
Föreläggande av tjänsteförlängning må dock, när så erfordras för att
ändamålet med uttagningen skall uppnås, riktas till icke namngivna
arbetstagare hos viss arbetsgivare eller grupp av arbetsgivare.
4 § I den mån så kan ske utan att ändamålet med uttagningen motverkas,
böra i första hand till tjänsteplikt uttagas personer som frivilligt
anmäla sig. I övrigt bör skälig hänsyn tagas till arbetsgivarens och
den tjänstepliktiges önskemål, tjänstepliktens inverkan på den
tjänstepliktiges inkomster och möjlighet att fullgöra honom åvilande
vårdnadsskyldighet samt olägenheten för den tjänstepliktige av en
förändring av arbetsförhållanden eller bostadsort.
Innan uttagning sker av någon som är inskriven i det allmänna
civilförsvaret, skall vederbörande civilförsvarschef höras.
Uttages till tjänsteplikt någon som kan beräknas komma att tagas i
anspråk för krigsmaktens eller civilförsvarets behov, bör han få sig
tilldelad arbetsuppgift, som kan förenas med verksamheten för
krigsmakten eller civilförsvaret eller som ej försvårar nämnda
ianspråktagande.
5 § Om uttagning till tjänsteplikt skall den tjänstepliktige
ofördröjligen underrättas genom uttagningsbevis, som överlämnas till
honom personligen eller tillställes honom i rekommenderat brev.
Avskrift av beviset skall samtidigt sändas till arbetsgivare hos
vilken tjänsteplikten skall fullgöras samt, om uttagningen avser
allmän tjänsteplikt, även arbetsgivare hos vilken den tjänstepliktige
är anställd vid tiden för uttagningen.
Har uttagning till tjänsteförlängning skett genom sådant
föreläggande som avses i 3 § andra stycket, må underrättelse om
uttagningen lämnas genom anslag på arbetsplatsen eller på annat
lämpligt sätt.
Arbetsmarknadsstyrelsen fastställer formulär till uttagningsbevis
och anslag om uttagning.
6 § Befinner sig riket i krig eller krigsfara och äro med hänsyn till
lägets allvar snabba åtgärder av nöden, må arbetsmarknadsstyrelsen
bemyndiga länsarbetsnämnd att meddela sådana föreskrifter, som det
enligt 1 § första stycket ankommer på styrelsen att utfärda.
7 § Behörig att fullgöra å länsarbetsnämnd ankommande uppgifter är, om
arbetsmarknadsstyrelsen ej annat föreskriver,
a) såvitt gäller föreläggande av tjänsteplikt eller medgivande av
befrielse från tjänsteplikt: länsarbetsnämnden i det län, där den som
avses med åtgärden vistas, och
b) vad gäller övriga åtgärder: länsarbetsnämnden i det län, där det
arbete, som beröres av åtgärden, utföres eller skall utföras.
Vad i första stycket sägs avser den huvudsakliga vistelseorten eller
arbetsplatsen. Är vistelsen eller arbetet ej huvudsakligen förlagt
till visst län, skall arbetsmarknadsstyrelsen utöva ifrågavarande
befogenhet eller uppdraga åt viss länsarbetsnämnd att utöva
befogenheten.
8 § Envar, som kan komma att bliva tjänstepliktig, så ock arbetsgivare
åligger att lämna arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnd
upplysning om förhållande av betydelse för tillämpning av allmänna
tjänstepliktslagen.
Har Kungl. Maj:t förordnat om allmän tjänsteplikt jämlikt 9 §
allmänna tjänstepliktslagen, åligger det envar som kan komma att bliva
tjänstepliktig att, till fullgörande av sin i första stycket stadgade
skyldighet, efter kallelse personligen inställa sig hos
arbetsförmedling inom vars verksamhetsområde han vistas.
9 § Anvisningar för tillämpning av denna kungörelse meddelas av
arbetsmarknadsstyrelsen. | null | null |
1961:462 | Kungörelse (1961:462) om lönenämnder för tjänsteplikt | 1,961 | 1 § För handläggning av ärenden enligt 15 § lagen om allmän tjänsteplikt
(löneärenden vid tjänsteplikt) skola, när förordnande om tjänsteplikt
jämlikt 8 eller 9 § samma lag meddelas eller när Kungl. Maj:t eljest så
förordnar, inrättas nio lönenämnder för tjänsteplikt, envar med sitt
distrikt.
Distrikten skola omfatta följande områden, nämligen
första distriktet: Stockholm, Uppsala och Västmanlands län;
andra distriktet: Södermanlands och Östergötlands län;
tredje distriktet: Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Blekinge län;
fjärde distriktet: Kristianstads och Malmöhus län;
femte distriktet: Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt
Skaraborgs län;
sjätte distriktet: Värmlands, Örebro och Kopparbergs län;
sjunde distriktet: Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län;
åttonde distriktet: Västerbottens och Norrbottens län; samt
nionde distriktet: Gotlands län. Kungörelse (1967:827).
2 § Varje lönenämnd, utom lönenämnden i nionde distriktet, skall bestå
av ordförande samt femton ledamöter. Av ledamöterna utses sex bland
personer, föreslagna av organisationer som företräda arbetsgivare inom
nämndens distrikt, samt sex bland personer, föreslagna av organisationer
som företräda olika grupper av arbetstagare inom distriktet.
Lönenämnden i nionde distriktet skall bestå av ordförande samt fyra
ledamöter, varav två föreslagits av sådana arbetsgivarorganisationer och
två av sådana arbetstagarorganisationer, som i första stycket sägs.
För varje ledamot skall finnas en i enahanda ordning utsedd suppleant.
Såsom ersättare för ordföranden må tjänstgöra endast ledamot eller
suppleant som utsetts utan förslag.
Sekreterare hos lönenämnd förordnas av Kungl. Maj:t.
3 § I lönenämnds handläggning av löneärende vid tjänsteplikt skola
deltaga utom ordföranden eller ersättare för denne, i första-åttonde
distrikten sex ledamöter eller suppleanter, därav två
arbetsgivarrepresentanter och två arbetstagarrepresentanter, samt i
nionde distriktet två ledamöter eller suppleanter, därav en
arbetsgivarrepresentant och en arbetstagarrepresentant. Arbetsgivar- och
arbetstagarrepresentanterna böra om möjligt företräda de arbetsområden,
som ärendet berör.
Åtgärd, som avser allenast ärendes beredande, må vidtagas av ordföranden
ensam. Ordföranden äger ock besluta om muntlig handläggning enligt 6 §
och göra framställning om medling enligt 7 § andra stycket.
I andra ärenden än löneärenden utövas lönenämnds beslutanderätt av
ordföranden.
4 § Löneärende vid tjänsteplikt anhängiggöres genom skriftlig ansökan av
part.
Ansökningen skall innehålla partens yrkanden och skälen därför. Vid
densamma bör parten foga de handlingar han vill åberopa i saken.
5 § Över ansökningen skall motpart beredas tillfälle att skriftligen
yttra sig.
Finnes ytterligare skriftväxling erforderlig, förordnar lönenämnden
härom.
6 § Finnes ärendet icke lämpligen kunna handläggas enbart genom
skriftväxling, äger lönenämnden besluta om muntlig förhandling. Hava
parterna å ömse sidor begärt muntlig förhanling, skall sådan äga rum.
Muntlig förhandling hålles å tid och plats, som bestämmes under
hänsynstagande till att part därvid skall kunna själv eller genom sin
organisation bliva företrädd med minsta kostnad.
Till förhandling skall part kallas under erinran att hans utevaro ej
utgör hinder för ärendets vidare handläggning och avgörande.
7 § Lönenämnd har att verka för att utredningen blir så fullständig som
med hänsyn till sakens beskaffenhet erfordras.
Finner lönenämnd lämpligt att medling äger rum eller, om medling redan
skett, att förnyad medling företages, skall nämnden göra framställning
därom till förlikningsman.
8 § Delgivning av inlaga eller annan handling med part sker på sätt
lönenämnden finner lämpligt. Är handlingen vidlyftig, må i stället för
delgivning vidtagas lämplig åtgärd varigenom part erhåller tillfälle att
taga del av handlingens innehåll.
Delgivning erfordras icke av handling, vars innehåll måste antagas vara
bekant för parten.
9 § Beträffande omröstning i lönenämnd skall i tillämpliga delar gälla
vad i 16 kap. rättegångsbalken är föreskrivet om omröstning i
rådhusrätt.
Skiljaktig mening skall antecknas i protokoll eller fogas vid nämndens
beslut.
10 § Lönenämnds beslut i löneärende vid tjänsteplikt skall grundas på
vad handlingarna innehålla och eljest förekommit. Beslut, varigenom
nämnden skiljer saken från sig, skall i den mån det finnes erforderligt
innehålla de skäl på vilka avgörandet grundats. | null | null |
1961:463 | null | 1,961 | null | 1958:551 | null |
1961:466 | null | 1,961 | null | 1949:105 | null |
1961:49 | null | 1,961 | null | 1959:420 | null |
1961:492 | null | 1,961 | null | 1921:475 | null |
1961:505 | null | 1,961 | null | 1906:60 s. 1 | null |
1961:507 | Kungörelse (1961:507) angående tillämpning mellan Sverige och Grekland av tilläggsprotokoll till vissa europeiska avtal om social trygghet | 1,961 | Kungl. Maj:t har funnit gott giva vederbörande tillkänna, att
tilläggsprotokollen till ettvart av följande av Europarådets
medlemsstater den 11 december 1953 undertecknade avtal för Sveriges del
trätt i kraft i förhållande till Grekland den 1 oktober 1961, nämligen
1) provisorisk europeisk överenskommelse om social trygghet vid
ålderdom och nedsatt arbetsförmåga samt för efterlevande; samt
2) provisorisk europeisk överenskommelse om social trygghet, dock ej vid
ålderdom och nedsatt arbetsförmåga eller för efterlevande.
Här i riket bosatt flykting, som jämlikt tilläggsprotokollet till
avtalet under 1) skall likställas med medborgare i Grekland, skall hava
samma skyldighet som svensk medborgare att erlägga avgift enligt lagen
den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering. Sådan skyldighet
föreligger dock icke för tiden före den 1 januari 1963. | null | null |
1961:514 | Kungörelse (1961:514) med särskilda bestämmelser rörande dispositionen av vissa kyrkliga arkiv vid ändring i den kyrkliga indelningen eller den prästerliga organisationen | 1,961 | 1 § Kyrkoarkiv i församling, tillhörande pastorat, som beröres av
ändring i den kyrkliga indelningen eller den prästerliga organisationen,
skall i förekommande fall överlämnas till präst, som efter ändringen
handhar kyrkobokföringen i församlingen; dock må kyrkoråds protokoll och
andra handlingar i erforderlig utsträckning överlämnas till den, som
efter ändringen är ordförande i församlingens kyrkoråd.
Skola arkivalier enligt vad nu sagts överlämnas till präst i
annexförsamling, som ej förfogar över tillräckligt och lämpligt
arkivutrymme, må de i stället överlämnas till eller fortfarande vårdas
av kyrkoherden i det pastorat, dit församlingen efter ändringen hör,
såvida domkapitlet efter hörande av vederbörande tjänstinnehavare och
landsarkiv tills vidare eller för viss tid det medgiver.
2 § Vid överlämnande av kyrkoarkiv i fall, som i 1 § sägs, skall, även
om präst, som handhar kyrkobokföringen i församlingen, ej frånträder sin
befattning, inventering av arkivet äga rum i enlighet med gällande
bestämmelser angående inventering av kyrkoarkiv.
3 § Beträffande pastoratsarkiv i pastorat, som genom ändring av
indelningen upphört eller ändrats till sitt område, skall iakttagas,
/k/ att /-k/ i protokolls- och räkenskapsböcker ej må göras andra
anteckningar än sådana som avse tiden före ändringen,
/k/ att /-k/ arkivet skall, i den mån ej annat följer av vad nedan i
denna paragraf sägs, förvaras tillsammans med kyrkoarkivet i den
församling, som varit moderförsamling i pastoratet,
/k/ att /-k/ handlingar rörande viss ecklesiastik fastighet, vilka
fordras för fastighetens förvaltning, skola överlämnas till kykrkoherden
i det pastorat, för vilket fastigheten skall disponeras; dock att
samlingar (dossierer) av handlingar rörande sådan egendom, vilka avse
tiden från och med den 1 maj 1933, må överlämnas i sin helhet,
/k/ att /-k/ därest avlämnare och mottagare ej kunna enas om vilka
handlingar, som enligt vad nyss sagts skola överlämnas, det skall
ankomma på domkapitlet att besluta därom,
/k/ att /-k/ förteckning över de handlingar, som skola överlämnas, skall
upprättas i tre exemplar, av vilka ett lägges till det avlämnande och
ett till det mottagande arkivet och ett insändes till landsarkivet.
Med pastoratsarkiv avses protokoll och andra handlingar, som enbart röra
pastoratsförvaltningen.
4 § Från arkiv hos boställsstyrelse i pastor, som upphört eller ändrats
till sitt område, skola samtliga handlingar rörande de fastigheter, som
tidigare stått under styrelsens förvaltning, överlämnas till kyrkoherden
i det pastorat, dit det förra pastoratets moderförsamling hör;
ankommande det därefter på kyrkoherden att fördela handlingarna enligt i
3 § angivna grunder.
5 § Beträffande arkiv hos kyrklig samfällighet, vilken upplöses,
meddelar Kungl. Maj:t efter framställning av domkapitlet erforderliga
föreskrifter.
6 § Kontraktsprost i kontrakt, som genom ändring i indelningen upphört
eller efter ändring av kontraktets område ej har oförändrad benämning,
skall till landsarkivet avlämna kontraktsprostarkivet, ordnat och
förtecknat på författningsenligt sätt.
Till kontraktsprostexpeditionen i sådant kontrakt hörande samling av
tryckta böcker och skrifter skall disponeras efter domkapitlets
bestämmande. | null | null |
1961:517 | null | 1,961 | null | 1934:119 | null |
1961:518 | null | 1,961 | null | 1959:454 | null |
1961:521 | Kungörelse (1961:521) om tillämpning av avtal mellan Sverige och Marocko för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser angående ömsesidig handräckning beträffande direkta skatter | 1,961 | Sedan den 30 mars 1961 avtal, vars lydelse i fransk text och svensk
översättning bilaga (bilaga 1) vid denna kungörelse utvisar,
slutits mellan Sverige och Marocko för undvikande av dubbelbeskattning
och fastställande av bestämmelser angående handräckning beträffande
direkta skatter, har Kungl. Maj:t -- med stöd av 72 § 3 mom.
kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), 20 § 3 mom. lagen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt samt 20 § 3 mom.
lagen samma dag (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt -- funnit gott
dels förordna, att ifrågavarande avtal skall för Sveriges del
lända till efterrättelse och tillämpas under iakttagande av härvid
såsom bilaga (bilaga 2) fogade anvisningar;
dels ock föreskriva, att det skall åligga skattskyldig att,
utan hänsyn till att enligt avtalet allenast viss del av hans inkomst
eller förmögenhet skall taxeras här i riket, likväl avgiva alla de
uppgifter till ledning för taxeringen, vilka han varit skyldig lämna,
därest lindring i skattskyldigheten ej skolat äga rum. (Jämför 1974:770
ö.b. och 1974:859 ö.b.)
Övergångsbestämmelser
2007:1255
Enligt riksdagens beslut föreskrivs att kungörelsen (1961:521)
om tilllämpning av avtal mellan Sverige och Marocko för
undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av
bestämmelser angående ömsesidig handräckning beträffande
direkta skatter ska upphöra att gälla vid utgången av år 2007.
Den upphävda kungörelsen ska dock fortfarande tillämpas
beträffande
1. skatt på inkomst som förvärvas före den 1 januari 2008, och
2. skatt på förmögenhet som tas ut vid 2008 eller tidigare års
taxeringar. | null | null |
1961:526 | null | 1,961 | null | 1928:370 | null |
1961:527 | null | 1,961 | null | 1947:576 | null |
1961:549 | null | 1,961 | null | 1919:426 | null |
1961:557 | null | 1,961 | null | 1957:297 | null |
1961:563 | Kungörelse (1961:563) angående trafikregler för luftfarten | 1,961 | 1 § Trafikregler för luftfart inom svenskt område fastställas av
Kungl. Maj:t i huvudsaklig överensstämmelse med de såsom
''International Standards, Rules of the Air'' betecknade trafikregler,
vilka antagits av Internationella civila luftfartsorganisationens råd
den 27 november 1951, med däri sedermera vidtagna ändringar (de
internationella trafikreglerna).
Det åligger Transportstyrelsen att i samråd med Försvarsmakten
på grundval av en av styrelsen ombesörjd översättning av de
internationella trafikreglerna samt de ändringar, som kunna komma att
vidtagas i dessa, utarbeta förslag till de trafikregler som skola
gälla vid luftfart inom svenskt område samt att underställa Kungl.
Maj:t sådana förslag för fastställelse.
Särskilda trafikregler för civil luftfart inom militärt kontrollerat
luftrum och på militära flygplatser meddelas av Försvarsmakten
i samråd med Transportstyrelsen. Förordning (2008:1111).
2 § Vid luftfart med svenskt luftfartyg inom främmande stat skola de
internationella trafikreglerna lända till efterrättelse, såvitt de
icke strida mot de av den staten utfärdade bestämmelserna.
Sker luftfart med svenskt luftfartyg inom område, som icke tillhör
någon stat, skola de internationella trafikreglerna gälla utan
jämkningar.
3 § Om påföljd för överträdelse av trafikregler som avses i denna
kungörelse stadgas i 13 kap. luftfartslagen.
4 § Trafikregler för civil luftfart skola kungöras av
Transportstyrelsen på lämpligt sätt i så god tid som möjligt före
ikraftträdandet. Av kungörelsen skall framgå i vilka avseenden
bestämmelserna skilja sig från de internationella trafikreglerna,
varvid styrelsen för varje moment där skiljaktighet föreligger skall
angiva lydelsen i svensk översättning av motsvarande internationella
föreskrift.
I kungörelsen skall innehållet i 2 och 3 §§ denna kungörelse
återgivas. Förordning (2008:1111).
5 § De av Kungl. Maj:t fastställda trafikreglerna skola, såvitt avser
kontrollerat luftrum som i 69 § luftfartskungörelsen sägs eller
luftled, gälla även i fråga om luftfart med svenska militära
luftfartyg, såframt icke Försvarsmakten i samråd med
Transportstyrelsen bestämmer annat. I övrigt skola trafikregler som
avses i denna kungörelse gälla i fråga om luftfart med svenska
militära luftfartyg i den utsträckning som Försvarsmakten
föreskriver efter samråd med Transportstyrelsen.
Förordning (2008:1111). | null | null |
1961:567 | Kungörelse (1961:567) med närmare bestämmelser om befordran av krigsmateriel med luftfartyg | 1,961 | 1 § Med krigsmateriel förstås i luftfartslagen sådana varor, som äro
upptagna i härvid såsom bilaga fogade förteckning.
2 § Utan särskilt medgivande får följande krigsmateriel medföras av
innehavaren i luftfartyg vid färd mellan orter i Sverige eller sändas
med luftfartyg från en ort till en annan i Sverige, nämligen
1. av en person som tillhör räddningstjänsten, Polisen, Tullverket
eller Kustbevakningen: vapen som innehas för tjänsten med tillhörande
ammunition;
2. av den som enligt meddelat tillstånd eller annars enligt
vapenlagen (1973: 1176) har rätt att i Sverige inneha skjutvapen:
vapen och ammunition som bäraren lagligen får inneha;
3. av den som fått tillstånd att i Sverige tillverka eller försälja
krigsmateriel: den krigsmateriel som tillståndet omfattar;
4. av den som fått tillstånd att i Sverige bedriva handel med
skjutvapen eller med explosiva varor: den krigsmateriel som
tillståndet gäller; samt
5. av Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Fortifikationsverket,
Försvarets radioanstalt, Totalförsvarets forskningsinstitut och
Försvarshögskolan: all krigsmateriel.
Medgivande till luftbefordran av annan krigsmateriel mellan orter i
Sverige lämnas av Transportstyrelsen, om befordran skall ske med
svenskt luftfartyg eller med annat luftfartyg, som enligt särskilt
beslut är att jämställa med svenskt luftfartyg.
Förordning (2008:1212).
3 § Har någon författningsenlig rätt att utföra vara, som är att
hänföra till krigsmateriel, eller att införa sådan vara, må varan utan
särskilt tillstånd befordras med luftfartyg, då rätten avser utförsel,
från riket till utrikes ort och, då rätten avser införsel, från utrikes
ort till riket.
4 § Till luftbefordran i andra fall än som nämns i 2 eller 3 §
behövs tillstånd av regeringen. Förordning (1996:1513).
5 § Om påföljd för överträdelse av denna kungörelse stadgas i 13 kap.
luftfartslagen.
6 § Vad som föreskrives i denna kungörelse skall ej äga tillämpning å
befordran av krigsmateriel med svenska eller främmande militära
luftfartyg. | null | null |
1961:568 | Förordning (1961:568) om brandfarliga varor | 1,961 | Inledande bestämmelser
1 § 1 mom. Till brandfarliga varor hänförs i denna förordning:
a) gas som vid en temperatur av +21o Celsius eller därunder kan
antändas och brinna i luft (brandfarlig gas);
b) vara i flytande eller halvfast form med en flampunkt av lika med
eller lägre än +55o Celsius samt -- oavsett flampunkten --
dieselbrännolja och eldningsolja (brandfarlig vätska); samt
c) annan vara i den mån regeringen föreskriver det. Förordning
(1981:495).
2 mom. Brandfarliga vätskor indelas i fyra klasser, nämligen
klass 1: vätskor med en flampunkt lägre än +21o Celsius,
klass 2 a: vätskor med en flampunkt lika med eller högre än
21o men lägre än eller lika med 30o Celsius,
klass 2 b: vätskor med en flampunkt högre än +30o men lägre
än eller lika med +55o Celsius,
klass 3: dieselbrännolja och eldningsolja med en flampunkt
högre än +55o Celsius.
Kan en vätska med hänsyn till sin sammansättning bedömas
vara mindre brandfarlig än dess flampunkt anger, får
sprängämnesinspektionen föreskriva att vätskan skall hänföras
till en klass för vätskor med högre flampunkt. Förordning (1981:495).
3 mom. Flampunkt fastställes i flampunktsapparat med sluten
degel i enlighet med de närmare föreskrifter
sprängämnesinspektionen meddelar. Förordning (1983:937).
2 § Förteckning över de i handeln vanligen förekommande slagen
brandfarliga varor skall upprättas och offentliggöras av
sprängämnesinspektionen. I förteckningen skola för varje varuslag
lämnas uppgifter som bedömas vara av särskild betydelse vid
tillämpningen av denna förordning. För brandfarlig vätska skall
flampunkten angivas och uppgift lämnas om den klass till vilken
vätskan hör.
Tillägg till och ändring i förteckningen offentliggöres vid lämplig
tidpunkt. Förordning (1981:495).
3 § Uppkommer tvekan huruvida viss vara är brandfarlig enligt 1 §
denna förordning eller, i fråga om brandfarlig vätska, till vilken
klass den hör, ankommer på sprängämnesinspektionen att på begäran
meddela beslut härom. För undersökning som föranledes av dylik begäran
skall sökanden gälda ersättning. Förordning (1981:495).
4 § Envar som tager befattning med brandfarlig vara skall därvid
iakttaga den försiktighet som till förebyggande av skada genom brand
och annorledes betingas av omständigheterna.
För förvaring, hantering, transport samt försäljning av brandfarlig
vara kräves tillstånd eller anmälan i den omfattning, varom stadgas
enligt denna förordning.
5 § Anordning för förvaring, hantering, transport eller försäljning av
brandfarlig vara skall vara utförd på ändamålsenligt och betryggande
sätt. Där sprängämnesinspektionen så förordnat, skall anordningen vara
av myndighet godkänd för sitt ändamål innan den saluhålles, försäljes
eller nyttjas. Förordning (1981:495).
6 § I beslut eller föreskrift enligt denna förordning må åtgärd icke
föreskrivas vilken är mera betungande än som är skäligt med hänsyn
till det med åtgärden avsedda syftet.
Undantagsbestämmelser
7 § Statlig myndighet är befriad från skyldighet att söka tillstånd
enligt denna förordning. I fall då myndigheten vidtager åtgärd, som
skulle fordrat tillstånd, skall myndigheten utan dröjsmål underrätta
brandchefen.
Regeringen äger förordna, att anläggning, över vilken försvarsmakten
förfogar, samt brandfarlig vara, som omhänderhaves av försvarsmakten,
skall vara undantagen från tillämpning av denna förordning eller viss
bestämmelse däri.
I fråga om brandfarliga varor i statens besittning i annat fall än
i andra stycket sägs må vederbörande centrala
förvaltningsmyndighet i samråd med sprängämnesinspektionen
beträffande förvaring meddela särskilda föreskrifter att träda i
stället för motsvarande bestämmelser i denna förordning. Förordning
(1981:495).
8 § I fråga om andra transporter av brandfarliga varor än
transporter medelst rörledning finns särskilda bestämmelser.
Förordning (1982:924).
9 § För förvaring och hantering av brandfarlig vara å
sjukvårdsinrättning samt i samband med apoteksrörelse äger
socialstyrelsen, såvitt varan är avsedd för medicinskt bruk, i samråd
med sprängämnesinspektionen meddela särskilda föreskrifter att träda i
stället för motsvarande bestämmelser i denna förordning. Förordning
(1981:495).
10 § Denna förordning skall ej äga tillämpning å förvaring av
brandfarlig vara, vilken är innesluten i fortskaffningsmedels eller
rörligt arbetsredskaps fasta bränslebehållare eller ock i stationär
motors fasta bränslebehållare, därest dennas rymd ej överstiger 100
liter.
11 § Bestämmelserna i denna förordning om förvaring, transport och
försäljning tillämpas inte på brandfarliga vätskor, som innehåller
minst 30 viktprocent vatten i enhetlig blandning och har en flampunkt
lika med eller högre än +21o Celsius. Förordning (1983:937).
12 § Vara, på vilken förordningen om explosiva varor är tillämplig,
skall vara undantagen från tillämpning av denna förordning.
13 § 1 mom. Sprängämnesinspektionen får besluta, att brandfarlig gas
som förvaras, hanteras eller transporteras vid ett tryck som ej
överstiger 0,4 megapascal (4 bar) övertryck skall undantas från
tillämpning av bestämmelserna i denna förordning eller bestämmelser
som meddelats med stöd av förordningen. Förordning (1983:87).
2 mom. I tillstånd som myndighet meddelar enligt denna förordning må
med medgivande av inspektionen givas föreskrift, som innebär undantag
från gällande bestämmelse om brandfarliga varor. Förordning
(1981:495).
Myndigheter
14 § 1 mom. Sprängämnesinspektionen får, utöver vad som i övrigt
följer av denna förordning i fråga om brandfarliga varor, meddela de
föreskrifter om tillverkning, handel, hantering, förvärv, överlåtelse,
transport i rörledning, införsel eller liknande som behövs från
säkerhetssynpunkt.
Sprängämnesinspektionen får föreskriva att anordningar för förvaring,
hantering, transport i rörledning eller försäljning av brandfarliga
varor skall underkastas kontroll genom provning eller i form av
besiktning att anordningen är betryggande från säkerhetssynpunkt samt
vidare föreskriva att anordningen inte får användas eller försäljas
utan sådan kontroll.
Föreskrifterna får innebära att kontrollen sker genom typkontroll och
typefterkontroll.
Innan sprängämnesinspektionen meddelar föreskrifter eller allmänna råd
som rör någon annan myndighets verksamhetsområde, skall
sprängämnesinspektionen samråda med denna myndighet. Kan myndigheterna
inte enas, skall ärendet underställas regeringen för avgörande.
Förordning (1985:1109).
2 mom. Det åligger sprängämnesinspektionen att verka för enhetlighet i
tillämpningen av gällande bestämmelser om brandfarliga varor samt att
med uppmärksamhet följa utvecklingen på området. Förordning
(1981:495).
15 § 1 mom. Sprängämnesinspektionen skall lämna vederbörande
myndigheter tekniskt sakkunnigt biträde vid tillämpningen av gällande
bestämmelser om brandfarliga varor. Härjämte må inspektionen
tillhandagå allmänheten med råd och anvisningar i fall där så
begäres.
På inspektionen ankommer jämväl att utöva tillsyn över efterlevnaden
av förordningen samt att, där mot denna stridande förhållande finnes
föreligga, föranstalta om rättelse genom anvisning till den felande.
Vinnes icke rättelse, skall inspektionen anmäla förhållandet till
brandchefen samt polis- eller åklagarmyndigheten. För utövande av
tillsynen äger inspektionen när helst den så påfordrar vinna tillträde
till ställe eller utrymme, där brandfarlig vara förvaras, hanteras,
transporteras eller saluhålles, så ock att kostnadsfritt utfå prov av
varan. Förordning (1981:495).
2 mom. Har sprängämnesinspektionen föreskrivit att viss anordning icke
må saluhållas, försäljas eller nyttjas utan typgodkännande av
sprängämnesinspektionen, åligger det inspektionen att på begäran pröva
fråga om sådant godkännande för anordningen. Inspektionen äger ock
eljest då så begäres meddela typgodkännande, i den mån annan myndighet
icke tillagts befogenheten att pröva frågan därom.
Finnes vid kontroll att saluhållen anordning, beträffande vilken
typgodkännande meddelats, icke blivit utförd i enlighet med
godkännandet, skall detta återkallas, om ej särskilda skäl äro till
annat. Förordning (1981:495).
16 § 1 mom. Byggnadsnämnd skall, där annat ej stadgas i det följande,
pröva ansökan om tillstånd och äger meddela förhandsbesked varom
förmäles i denna förordning.
För byggnadsnämnds befattning med ärenden om brandfarliga
varor skola de bestämmelser som gälla för nämndens
handläggning av byggnadsärenden äga motsvarande tillämpning, såvida
icke denna förordning föranleder annat.
2 mom. I beslut om tillstånd skall byggnadsnämnden angiva den största
mängd brandfarliga varor som får förekomma i den med tillståndet
avsedda verksamheten ävensom meddela de särskilda föreskrifter i
övrigt som äro erforderliga för att förebygga skada genom brand och
annorledes.
3 mom. Tillstånd må helt eller delvis återkallas av
byggnadsnämnden, om tillståndshavaren icke utnyttjat tillståndet
inom tid som angivits i beslutet. Har tid ej angivits, må fråga
om återkallelse på grund av förhållande som nyss sagts
upptagas sedan ett år förflutit från dagen för beslutet.
Återkallelse av tillstånd må ock ske, därest tillståndshavaren
åsidosatt i tillståndet meddelad föreskrift eller gällande
bestämmelser om brandfarliga varor i övrigt och, trots
anmaning av behörig myndighet, underlåtit att vidtaga rättelse
inom skälig tid.
Avser tillstånd anordning för vars uppförande eller inrättande
lov lämnats enligt plan- och bygglagen (1987:10) eller
motsvarande äldre bestämmelser och upphör lovet att gälla,
skall tillståndet i motsvarande mån upphöra att gälla. Förordning
(1987:181).
4 mom. Byggnadsnämnden skall på begäran verkställa avsyning som sägs i
denna förordning samt, där avsyningen icke föranleder annat, lämna
besked att avsynad anläggning eller anordning må tagas i bruk.
17 § Brandchef åligger att mottaga anmälan som sägs i denna
förordning, att på begäran av tillståndsmyndighet yttra sig i ärende
enligt förordningen, att där särskilda omständigheter ej föranleda
annat deltaga i avsyning samt att medverka i tillsynen över
efterlevnaden av förordningen.
Förvaring
18 § Fast behållare (cistern) för förvaring av brandfarlig gas eller
brandfarlig vätska ovan eller under jord, i bergrum eller i byggnad
skall jämte tillbehör vara utförd i enlighet med föreskrifter som
sprängämnesinspektionen utfärdar.
Vad sålunda stadgas skall gälla jämväl annan behållare för förvaring
av brandfarlig vätska till större mängd än två liter eller av
brandfarlig gas. Förordning (1981:495).
19 § Lokaler och utrymmen för förvaring av brandfarlig vara skola vara
så utförda och inredda, att betryggande säkerhet föreligger för att
vid förvaringen skada icke vållas genom brand eller annorledes.
20 § Plats på öppna marken, vilken användes för förvaring av
brandfarlig vara (öppen lagerplats), skall vara så anordnad att
särskild fara för skada genom brand eller annorledes icke föreligger.
21 § 1 mom. Cistern ovan jord skall anbringas på säkert underlag och
så att för cisternen och dess tillbehör farliga sättningar icke
uppstå. Vad sålunda stadgas skall gälla jämväl cistern i bergrum.
Underjordisk cistern skall förläggas så att cisternen med tillbehör
icke skadas till följd av sättningar eller inverkan av tjäle samt på
sådant djup att skada ej uppstår till följd av passerande trafik eller
i grannskapet uppkommen brand.
Cistern inom byggnad skall vara uppställd på fast underlag samt vara
så anbringad att den ej utsättes för farlig uppvärmning. Cisternen
skall vara förlagd till plats inom byggnaden, där den ej medför
särskild fara.
2 mom. Montering av cistern, rör, pump, mätapparat och annan till
cistern hörande del eller utrustning skall ske med noggrannhet och
sakkunskap.
22 § I anslutning till cistern och annan större behållare, vari
brandfarlig gas eller brandfarlig vätska förvaras, skola betryggande
anordningar finnas för att hindra skada genom spill eller utläckande
vid fyllning, tappning och liknande åtgärd.
23 § 1 mom. Cistern ovan jord, avsedd för förvaring av större mängd
brandfarlig vätska klass 1 än 3 000 liter, skall vara omgiven av tät
och hållfast vall. Rymden av den sålunda bildade invallningen skall
motsvara minst cisternens rymd.
Flera cisterner må omgivas av gemensam vall. Rymden av sådan
invallning skall motsvara minst den största cisternens rymd, ökad med
en tiondel av de övriga cisternernas sammanlagda rymd. Överstiger
samtliga cisterners sammanlagda rymd 10 000 kubikmeter, må dock rymden
av invallningen icke understiga vad som motsvarar minst tre
fjärdedelar av cisternernas sammanlagda rymd.
Vall må ej vara så hög att brandsläckning väsentligt försvåras. Där
förhållandena på platsen så kräva, skall invallning uppdelas i
lämpligt antal sektioner.
Där så med hänsyn till omständigheterna bedömes lämpligen kunna ske,
må tillståndsmyndighet medgiva att i stället för invallning
anordningar utföras för avledning av den brandfarliga vätskan till
särskild plats. Utrymmet där skall motsvara minst cisternens rymd
eller, därest fråga är om flera cisterner, minst den största
cisternens rymd, ökad med en tiondel av de övriga cisternernas
sammanlagda rymd.
2 mom. Tillståndsmyndighet äger i ärende rörande förvaring i cistern
ovan jord av brandfarlig vätska klass 2 a, 2 b och klass 3 meddela
föreskrift om invallning, avledning eller annan åtgärd till skydd mot
skada genom läckage, i den mån sådan åtgärd finnes påkallad.
3 mom. Vid cistern ovan jord, avsedd för förvaring av brandfarlig
vätska klass 1 och rymmande 3 000 liter eller mindre, skola åtgärder
vara vidtagna för att hindra att skada uppstår genom utläckande
vätska.
I anslutning till bergrumsanläggning för förvaring av brandfarlig
vätska skola anordningar finnas som hindra vätskan att, om läcka
uppstår, i större mängder rinna ut ur anläggningen.
I marken kring underjordisk cistern för förvaring av brandfarlig
vätska skall, där det med hänsyn till förhållandena är nödvändigt,
särskilt skydd vara anordnat som verksamt förhindrar skada till följd
av läckage från cisternen.
24 § 1 mom. Cistern ovan jord, magasin, skjul, bergrumsanläggning och
öppen lagerplats för förvaring av brandfarlig vara skola förläggas på
sådant avstånd från kringliggande bebyggelse samt från brädgård och
annat lättantändligt i grannskapet som är påkallat med hänsyn till
förvaringsanordningarnas utförande, de brandfarliga varornas mängd och
egenskaper, beskaffenheten av brandförsvaret på platsen samt övriga
särskilda omständigheter (skyddsavstånd).
2 mom. Finnas inom samma område flera cisterner ovan jord, skola de
ligga på sådant avstånd från varandra som från brandfaresynpunkt
betingas av deras utförande, storlek och för dem vidtagna
skyddsanordningar samt mängden och arten av de däri förvarade varorna
(säkerhetsavstånd). Inom området skola huvudbrandgator och andra
brandgator utläggas i den omfattning samt med den sträckning och bredd
som med hänsyn till nämnda omständigheter är påkallat, varjämte
området i erforderlig mån skall vara framkomligt för brandförsvarets
fordon. Finnes inom området annan bebyggelse, skall vid utläggande av
säkerhetsavstånd och brandgator hänsyn tagas jämväl härtill.
3 mom. Anläggning för förvaring av brandfarlig vara skall därest
förhållandena det påkalla, vara på lämpligt sätt inhägnad.
25 § 1 mom. Den som vill samtidigt på samma ställe förvara brandfarlig
gas i behållare med en sammanlagd rymd om mera än 4 000 liter eller
brandfarlig vätska till större mängd än såvitt angår klass 1 3 000
liter, klass 2 a och 2 b sammanlagt 12 000 liter och klass 3 50 000
liter (förvaring i upplag) skall hava tillstånd till förvaringen.
För förvaring av mindre mängder brandfarlig gas eller brandfarlig
vätska än i första stycket säga (förvaring i förråd) kräves tillstånd
allenast, om förvaringen avses skola ske i underjordisk cistern eller
sprängämnesinspektionen det eljest föreskrivit.
I fall där tillstånd till förvaring i förråd icke erfordras, skall
anmälan om förrådet göras till brandchefen, inspektionen äger dock, då
så finnes kunna ske med hänsyn till mängden av varorna, dessas
beskaffenhet och egenskaper samt förvaringssättet och de
omständigheter i övrigt under vilka förvaringen äger rum, i sina
föreskrifter förordna att anmälan beträffande förråd av visst slag
icke är nödvändig. Förordning (1981:495).
2 mom. I bostad, kontor och annat utrymme, som ej inrättats för
förvaring, hantering eller försäljning av brandfarlig vara så ock i
lokal och utrymme, som väl inrättats för sådant ändamål
men äro belägna inom byggnad där människor bo eller eljest varaktig
uppehålla sig, må brandfarlig vara icke förvaras i större mängd än
inspektionen angivit i sina föreskrifter. Förordning (1981:495).
26 § Tillstånd, avseende rätt att inom upplagsområde förvara
brandfarlig gas eller brandfarlig vätska i flera cisterner, må
beviljas utan att närmare bestämmelser om cisternernas storlek och
läge lämnas i beslutet (områdestillstånd). I sådant fall skola dock
föreskrifter meddelas dels beträffande den ungefärliga mängd gas eller
vätska som högst må förvaras inom området, dels rörande den allmänna
planeringen av området såvitt angår platser för olika cisterngrupper,
huvudbrandgator och andra brandgator, skydds- och säkerhetsavstånd,
invallning, vägar och andra transportleder, avloppssystem samt
vattenförsörjning och andra anordningar för brandsläckning, dels ock
angående vad i övrigt bör särskilt iakttagas i samband med
förvaringen.
27 § På ansökan av den, som avser att själv nyttja eller åt annan
upplåta visst område för förvaring av större mängder brandfarlig gas
eller brandfarlig vätska, äger tillståndsmyndigheten lämna besked,
huruvida området med hänsyn till sin belägenhet och beskaffenhet,
landskapsbilden, hälsoskyddet, vattenförhållandena, brandförsvaret
samt befintlig eller planlagd bebyggelse är lämpligt för ändamålet
(förhandsbesked). Finnes så vara fallet, bör tillståndsmyndigheten i
förhandsbeskedet angiva de huvudsakliga villkor, som skola vara
uppfyllda för att tillstånd till förvaring inom området efter ansökan
skall kunna meddelas. Förordning (1983:631).
28 § Förvaring för vilken tillstånd meddelats enligt 25 § 1 mom. eller
26 § må icke påbörjas, innan de för förvaringen avsedda anordningarna
avsynats samt besked lämnats att de må tagas i bruk.
29 § Upplag skall förestås av tillståndshavaren eller annan lämplig,
av honom utsedd person. Föreståndare skall vara väl förtrogen med de
brandfarliga varornas beskaffenhet och egenskaper samt med befintliga
skydds- och säkerhetsanordningar. Han är ansvarig för att förvaringen
sker i enlighet med därför gällande bestämmelser.
Utses någon att vid förfall för föreståndaren inträda såsom dennes
ställföreträdare, skall vad i första stycket stadgas äga motsvarande
tillämpning beträffande honom.
Tillståndshavaren skall skriftligen underrätta brandchefen om
föreståndares och ställföreträdares namn, bostad och telefon.
Hantering
30 § Anordning för tillverkning eller bearbetning, förbrukning eller
annan användning av brandfarlig vara skall vara så utförd, att det
föreligger betryggande säkerhet för att vid hanteringen av varan skada
icke vållas genom brand eller annorledes.
31 § Lokal, byggnad och annan anläggning för hantering av
brandfarlig vara skola vara så utförda och inredda, att
hanteringen icke medför särskild fara för omgivningen eller för de med
hanteringen sysselsatta.
32 § 1 mom. Erforderligt skyddsavstånd skall hållas från byggnad och
annan anläggning, som helt eller delvis nyttjas för hantering i större
omfattning av brandfarlig vara, till kringliggande bebyggelse,
brädgård och annat lättantändligt i grannskapet.
2 mom. Finnas inom samma område flera byggnader, om vilka sägs i 1
mom., skall mellan dem hållas erforderligt säkerhetsavstånd samt
huvudbrandgator och andra brandgator utläggas i den omfattning samt
med den sträckning och bredd som med hänsyn till omständigheterna är
påkallat. Området skall i erforderlig mån vara framkomligt för
brandförsvarets fordon. Finnes inom området annan bebyggelse, skall
vid utläggande av säkerhetsavstånd och brandgator hänsyn tagas jämväl
härtill.
3 mom. Anläggning som avses i denna paragraf skall, därest
förhållandena det påkalla, vara på lämpligt sätt inhägnad.
33 § Den som vill yrkesmässigt tillverka eller bearbeta brandfarlig
vara eller ock nyttja sådan vara för yrkesmässig tillverkning eller
bearbetning av annan vara skall hava tillstånd till hanteringen.
Då så finnes kunna ske med hänsyn till hanteringssätt, hanterad varas
mängd, beskaffenhet och egenskaper samt de omständigheter i övrigt
under vilka hanteringen äger rum, äger dock sprängämnesinspektionen i
sina föreskrifter förordna att tillstånd skall ersättas med anmälan om
hanteringen till brandchefen eller att varken tillstånd eller anmälan
erfordras. Förordning (1981:495).
34 § Hantering för vilken tillstånd meddelats enligt 33 § må icke
påbörjas, innan de för hanteringen avsedda anordningarna avsynats samt
besked lämnats att de må tagas i bruk.
Utan hinder av att avsyning ej verkställts må, om brandchefen efter
samråd med sprängämnesinspektionen det medger, försöksdrift äga rum.
35 § Hantering för vilken tillstånd meddelats enligt 33 § skall
förestås av tillståndshavaren eller annan lämplig, av honom utsedd
person. Föreståndaren skall vara väl förtrogen med den hantering varom
är fråga, med de däri förekommande brandfarliga varornas beskaffenhet
och egenskaper samt med befintliga skydds- och säkerhetsanordningar.
Han är ansvarig för att hanteringen bedrives med iakttagande av därför
gällande bestämmelser.
Är fråga om fabrik eller annan större anläggning, skall någon utses
att vid förfall för föreståndaren inträda såsom dennes
ställföreträdare. Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande
tillämpning beträffande ställföreträdaren.
Tillståndshavaren skall skriftligen underrätta brandchefen om
föreståndares och ställföreträdares namn, bostad och telefon.
Transport
36 § Rörledning för transport av brandfarlig gas eller brandfarlig
vätska skall med tillhörande anordningar vara så utförd, att det
föreligger betryggande säkerhet för att vid transporten skada icke
vållas genom brand eller annorledes.
37 § Den som vill från hamn, upplag eller annan anläggning till
avnämare eller annan mottagare utanför anläggningens område
transportera brandfarlig vara medelst rörledning skall hava tillstånd
till transporten. Tillstånd krävs dock ej om koncession för ledningen
har meddelats enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar.
Sprängämnesinspektionen äger i sina föreskrifter förordna, att
tillstånd ej skall erfordras för kortare, lokal transport av
brandfarlig vara medelst rörledning. Förordning (1981:495).
38 § Transport medelst rörledning för vilken tillstånd meddelats
enligt 37 § må icke påbörjas, förrän ledningen avsynats samt besked
lämnats att den må tagas i bruk.
Utan hinder av att avsyning ej ägt rum må, om sprängämnesinspektionen
efter samråd med vederbörlig brandmyndighet det medger, försöksdrift
äga rum.
39 § Verksamhet, avseende sådan transport medelst rörledning för
vilken koncession meddelats enligt lagen (1978:160) om vissa
rörledningar eller tillstånd beviljats enligt denna förordning, skall
förestås av den som innehar koncession eller tillstånd eller annan, av
denne utsedd person som är lämplig för uppgiften. Föreståndare skall
vara väl förtrogen med rörledningens konstruktion, med de däri
transporterade varornas beskaffenhet och egenskaper samt med
befintliga skydds- och säkerhetsanordningar. Han är ansvarig för att
verksamheten bedrives med iakttagande av därför gällande
bestämmelser.
Utses någon att vid förfall för föreståndaren inträda såsom dennes
ställföreträdare, skall vad i första stycket stadgas äga motsvarande
tillämpning beträffande honom.
Koncessionshavaren eller tillståndshavaren skall skriftligen
underrätta brandchefen om föreståndares och ställföreträdares namn,
bostad och telefon. Förordning (1978:165).
40 § har upphävts genom förordning (1982:924).
41 § har upphävts genom förordning (1982:924).
42 § har upphävts genom förordning (1982:924).
Försäljning
43 § Anordning, som vid försäljning av brandfarlig gas eller
brandfarlig vätska användes för tappning, mätning eller liknande
ändamål, skall jämte tillhörande utrustning vara så utförd, att det
föreligger betryggande säkerhet för att skada icke vållas genom brand
eller annorledes.
44 § Försäljningsställe, där brandfarlig vara saluhålles, skall vara
så inrättat att verksamheten där icke medför särskild fara för
omgivningen, för de med verksamheten sysselsatta eller för
allmänheten.
45 § Den som vill yrkesmässigt försälja brandfarlig vara skall hava
tillstånd till verksamheten, därest han avser att saluhålla varan
annorledes än i slutna, av tillverkare eller leverantör färdigställda
förpackningar.
Då så finnes kunna ske med hänsyn till försäljningsställes belägenhet
och utrustning, försäljningsanordnings beskaffenhet, saluhållen varas
mängd och egenskaper samt de omständigheter i övrigt under vilka
verksamheten äger rum, må sprängämnesinspektionen i sina föreskrifter
förordna, att tillstånd till verksamheten ej erfordras. Inspektionen
äger därvid, om skäl från brandfaresynpunkt äro därtill, föreskriva
att i stället anmälan skall göras till brandchefen. Förordning
(1981:495).
46 § Försäljning för vilken tillstånd meddelats enligt 45 § må icke
påbörjas, innan försäljningsstället avsynats samt besked lämnats att
det må tagas i bruk.
47 § Försäljningsställe, där motordrivmedel tillhandahålles
allmänheten (bensinstation), skall därest tillstånd erfordras för
försäljningen, förestås av tillståndshavaren eller annan lämplig, av
honom utsedd person. Föreståndare skall vara väl förtrogen med de på
försäljningsstället förekommande brandfarliga varornas egenskaper samt
med befintliga skydds- och säkerhetsanordningar. Han är ansvarig för
att verksamheten bedrives med iakttagande av därför gällande
bestämmelser.
Utses någon att vid förfall för föreståndaren inträda såsom dennes
ställföreträdare, skall vad i första stycket stadgas äga motsvarande
tillämpning beträffande honom.
Vad i denna paragraf stadgas rörande bensinstation skall, därest
sprängämnesinspektionen förordnar därom i sina föreskrifter, gälla
även annat försäljningsställe, där brandfarlig vara saluhålles.
Förordning (1981:495).
Ordningsföreskrifter
48 § En behållare i vilken brandfarlig gas eller brandfarlig vätska
klass 1, klass 2 a eller klass 2 b är innesluten, skall, då den
yrkesmässigt saluhålls eller försäljs, vara på väl synlig plats
försedd med tydligt och varaktigt märke som utvisar att innehållet är
brandfarligt. Är behållaren förpackad, skall vad nyss stadgats gälla
också höljet.
Sprängämnesinspektionen äger medgiva undantag från den i första
stycket stadgade skyldigheten. Förordning (1982:924).
49 § har upphört att gälla genom förordning (1982:924).
50 § Vid anläggning för förvaring i upplag av brandfarlig vara skola
såvida behov därav ej uppenbarligen saknas på lämpliga ställen anslag
finnas uppsatta, genom vilka allmänheten upplyses om föreliggande
brandfara. Vad sålunda stadgas skall äga motsvarande tillämpning i
fråga om fabrik för tillverkning eller bearbetning av brandfarlig vara
samt annan lokal eller plats, där sådan vara hanteras i större mängd.
51 § Ej må någon inom anläggning, lokal eller område, där brandfarlig
vara förekommer under sådana omständigheter att brand lätt kan uppstå,
medföra eller tända eld eller röka tobak. Anslag med förbud härom
skola uppsättas på lämpliga ställen.
I den mån betryggande åtgärder vidtagits till förhindrande av brand
må, för särskilt tillfälle eller tills vidare, undantag från förbud
meddelas beträffande visst utrymme eller område eller i fråga om viss
anordning.
Undantag, som är avsett gälla tillsvidare, meddelas av
tillståndsmyndigheten, såvitt rör tillståndspliktig verksamhet. I
övriga fall meddelas undantag i den ordning sprängämnesinspektionen
bestämmer. Förordning (1981:495).
52 § Närmare bestämmelser om märkning och anslag som sägs i 48--51 §§
utfärdas av sprängämnesinspektionen.
Sprängämnesinspektionen äger ock i övrigt meddela föreskrifter om vad
som vid förvaring, hantering och försäljning av brandfarlig vara skall
iakttagas för bevarande av ordning och säkerhet. Förordning
(1981:495).
Handläggning av ärenden
53 § 1 mom. Ansökan om tillstånd eller om förhandsbesked skall
upprättas skriftligen och, jämte den utredning sökanden vill åberopa,
i tre exemplar ingivas till tillståndsmyndigheten. Ansökningen skall
vara åtföljd av erforderliga ritningar jämte beskrivning samt, där
ärendets art så kräver, av planskiss eller plankarta över
anläggningsområdet och intilliggande områden. Jämväl dessa handlingar
skola ingivas i tre exemplar.
Erfordras uppgift eller utredning utöver vad sökanden tillhandahållit
och kan denna icke lämpligen införskaffas genom tillståndsmyndighetens
försorg, äger myndigheten förelägga sökanden att inom viss tid inkomma
därmed vid äventyr att ansökningen eljest förklaras förfallen.
2 mom. Ansökan skall, utom i fall som nedan sägs, ingivas till
byggnadsnämnden i kommun, där anläggning som avses med ansökningen
skall ligga.
Ärende om tillstånd till transport medelst rörledning upptages av
länsstyrelsen, därest rörledningen skall sträcka sig genom mera än en
kommun, och av regeringen, om rörledningen skall sträcka sig genom
mera än ett län.
Vad i 16 § stadgas skall äga motsvarande tillämpning då länsstyrelse
är tillståndsmyndighet. Förordning (1975:71).
54 § Där med hänsyn till ärendets beskaffenhet erfordras att ansökan
om tillstånd eller förhandsbesked bringas till allmänhetens kännedom,
skall tillståndsmyndighet på sökandens bekostnad låta kungöra
ansökningen i ortstidning.
I kungörelsen skall viss tid angivas, inom vilken erinringar mot
ansökningen må göras hos tillståndsmyndigheten. Intill utgången av
denna tid skall ett exemplar av handlingarna i ärendet finnas
tillgängligt hos myndigheten. Underrättelse härom skall intagas i
kungörelsen. Förordning (1977:916).
55 § 1 mom. Byggnadsnämnd skall såsom tillståndsmyndighet beträffande
ansökan om tillstånd, vilken ej finnes genast böra avslås, samråda med
brandchefen och miljö- och hälsoskyddsnämnden samt, då fråga är om
bensinstation som ligger i anslutning till väg eller gata, med
väghållaren och polismyndigheten.
Avser ansökningen cistern eller annan anläggning under jord eller i
bergrum, cistern utomhus eller öppen lagerplats eller ock transport
medelst rörledning, skall byggnadsnämnden samråda jämväl med
tjänsteman vid länsstyrelse vilken utsetts av länsstyrelsen att vara
sakkunnig i vatten- och avloppsfrågor, därest fråga är om brandfarlig
vätska.
I den mån det erfordras med hänsyn till ärendets beskaffenhet och
betydelse, skall byggnadsnämnden tillika samråda med andra
myndigheter, vilkas ämbetsområde beröres av den åtgärd som avses med
ansökningen.
Sedan övriga myndigheter hörts, skall sprängämnesinspektionens
yttrande inhämtas, om ärendet rör förvaring i större omfattning,
områdestillstånd, hantering i fabrik eller transport medelst
rörledning eller eljest är av särskild betydelse. Är
sprängämnesinspektionen av annan mening än brandchefen eller finner
inspektionen att fråga är om väsentlig avvikelse från tidigare
tillämpning av bestämmelse om brandfarliga varor, skall inspektionen
samråda med statens brandnämnd innan yttrandet avgives. Förordning
(1984:196).
2 mom. Förlängning av förut meddelat tillstånd må beviljas utan
iakttagande av bestämmelserna i 1 mom.
3 mom. Innan förhandsbesked lämnas, skall byggnadsnämnden i den mån
det erfordras för ärendets avgörande, samråda med brandchefen och
miljö- och hälsoskyddsnämnden, länsarkitekten, tjänsteman vid
länsstyrelse vilken utsetts av länsstyrelsen att vara sakkunnig i
vatten- och avloppsfrågor, sprängämnesinspektionen samt annan kommunal
eller statlig myndighet, vilken bedömes hava intresse att bevaka i
ärendet. Förordning (1983:631).
4 mom. Länsstyrelse skall såsom tillståndsmyndighet sörja för att i
tillståndsärende vederbörande kommunala myndigheter och övriga
myndigheter, vilkas ämbetsområde beröres, få tillfälle att framföra
sin mening i ärendet.
56 § Är åtgärd för vilken tillstånd sökes beroende av myndighets
beslut jämväl i annat hänseende än som avses med denna förordning, må
tillståndsmyndigheten låta anstå med prövning av ansökningen till dess
frågan om dylikt beslut blivit avgjord. Ankommer beslutet på annan
myndighet än tillståndsmyndighet, bör sökanden hänvisas till denna
myndighet.
57 § Tillstånd meddelas att gälla tillsvidare eller under viss tid för
envar som därunder behörigen driver den med tillståndet avsedda
verksamheten. Tillstånd till förvaring i underjordisk cistern beviljas
för högst 10 år i sänder.
Erfordras tillstånd av annan myndighet än tillståndsmyndigheten, bör i
beslutet intagas erinran därom.
58 § Beslut i ärende om brandfarliga varor skall meddelas sökanden
skriftligen.
Innebär beslut att tillstånd beviljas, skall ett exemplar av de
ingivna ritningarna, sådana de i ärendet blivit godkända, jämte
beskrivning och inlämnad karta bifogas tillståndsbeviset. Ett exemplar
av samtliga i ärendet ingivna handlingar skall förvaras hos
tillståndsmyndigheten. Det åligger tillståndsmyndigheten att snarast
tillställa brandchefen, miljö- och hälsoskyddsnämnden samt annan
myndighet, som hörts i ärendet, en avskrift av tillståndsbeslutet samt
att om detta underrätta enskild sakägare, vilken yttrat sig.
Vad i första och andra styckena stadgas skall i lämpliga delar gälla
förhandsbesked. Förordning (1983:631).
59 § Till avsyning enligt denna förordning skall i god tid kallelse
sändas till sökanden eller ombud för honom, brandchefen, annan
sakkunnig vars närvaro finnes erforderlig ävensom
sprängämnesinspektionen, därest inspektionen hos tillståndsmyndigheten
anmält att den önskar vara företrädd vid avsyningen.
Över avsyning skall protokoll upprättas. Skriftligt bevis om
avsyningen och vad därvid förekommit skall tillställas sökanden.
Av den på vars begäran avsyning äger rum får kommunen taga ut avgift
med högst det belopp som motsvarar kommunens genomsnittliga kostnad
för avsyningen.
Grunder för beräkning av avgift som avses i tredje stycket anges i
taxa som beslutas av kommunfullmäktige. Förordning (1975:821).
60 § Innan beslut fattas om återkallelse av tillstånd skall, om det
kan ske utan allvarlig olägenhet, tillfälle beredas tillståndshavaren
att yttra sig.
61 § Byggnadsnämndens eller brandchefens beslut enligt denna
förordning överklagas hos länsstyrelsen genom besvär.
Länsstyrelsens eller sprängämnesinspektionens beslut i särskilt fall,
i fråga om förhandsbesked, tillstånd, medgivande till försöksdrift,
föreläggande eller besked efter avsyning, överklagas hos kammarrätten
genom besvär.
Andra beslut av länsstyrelsen eller sprängämnesinspektionen
enligt denna förordning, överklagas hos regeringen genom besvär.
Socialstyrelsen, statens brandnämnd eller statens naturvårdsverk har
rätt att överklaga beslut som innebär att tillstånd har beviljats.
Sprängämnesinspektionen har rätt att överklaga byggnadsnämnds beslut
som innebär att tillstånd har beviljats. Förordning (1981:495).
62 § Anmälan till brandchef skall göras skriftligen i två exemplar.
Den skall ingivas senast då anläggning eller anordning som avses med
anmälningen tages i bruk.
I anmälan skall uppgift lämnas om anmälarens namn och adress, om
anläggningens eller anordningens belägenhet och beskaffenhet samt om
arten och den ungefärliga mängden av de brandfarliga varorna.
Anmälaren är pliktig att efter anmodan av brandchefen fullständiga sin
anmälan.
Gäller anmälan förvaring av brandfarlig vätska å öppen lagerplats
eller i utomhus belägen cistern, skall brandchefen översända det ena
exemplaret av anmälningen till länsstyrelsen. Är fråga om
tillverkning, bearbetning eller liknande hantering av brandfarlig gas
eller brandfarlig vätska, skall brandchefen underrätta
sprängämnesinspektionen om anmälningen. Förordning (1967:375).
Avgifter
62 a § Sprängämnesinspektionens verksamhet enligt denna förordning
skall finansieras genom avgifter enligt en taxa som fastställs av
inspektionen. Avgifterna får tas ut preliminärt.
Avgifterna skall erläggas av dem som här i landet tillverkar eller hit
inför brandfarliga varor eller som projekterar eller uppför
anläggningar för sådana varor.
Sprängämnesinspektionen får nedsätta avgifter om det finns särskilda
skäl. Förordning (1983:267).
Ansvarsbestämmelser m.m.
63 § 1 mom. Om ansvar i vissa fall för överträdelse av föreskrifter om
brandfarliga varor finns bestämmelser i lagen (1975:69) om explosiva
och brandfarliga varor. Förordning (1975:71).
63 § 2 mom. har upphävts genom förordning (1982:924).
3 mom. Till böter döms den som i annat fall än i 1 mom. sägs
överträder stadgande i förordningen eller föreskrift, som meddelats
med stöd därav, så ock den som eljest beträds med oaktsamhet vid
befattning med brandfarlig vara.
Den som överträder föreskrift som meddelats med stöd av 52 § döms dock
till böter, högst ettusen kronor. Förordning (1982:924).
4 mom. Begår någon gärning som avses i 3 mom. första stycket av
oaktsamhet, vilken med hänsyn till omständigheterna är att anse såsom
ringa, skall han vara fri från ansvar. Förordning (1975:71).
64 § har upphört att gälla genom förordning (1980:832).
65 § Har anläggning uppförts eller annan åtgärd vidtagits utan
tillstånd där sådant erfordras jämlikt denna förordning eller har
meddelat tillstånd upphört att gälla, är ägaren skyldig att undanröja
eller ändra det utförda i den mån tillståndsmyndigheten meddelar
föreläggande därom. I föreläggandet må utsättas vite eller föreskrivas
att, i händelse av tredska, undanröjandet eller ändringen kommer att
verkställas genom tillståndsmyndighetens försorg på den tredskandes
bekostnad.
66 § Om förverkande i vissa fall av anordning för hantering,
förvaring, transport eller försäljning av brandfarlig vara finns
bestämmelser i lagen (1975:69) om explosiva och brandfarliga varor.
Förordning (1975:71).
67 § Har anordning vilken innehåller brandfarlig vara tagits i beslag,
skall den som verkställt beslaget tillse att den brandfarliga varan
tillvaratages samt förvaras i enlighet med gällande bestämmelser eller
försäljes eller ock att varan oskadliggöres, därest så finnes påkallat
ur säkerhetssynpunkt.
Anordning som genom lagakraftvunnen dom förklarats förverkad skall
försäljas, därest den kan utbjudas i fullgott skick och, där så
erfordras, är behörigen godkänd. I annat fall skall anordningen
oskadliggöras. Förverkad brandfarlig vara skall, därest den finnes i
behåll, försäljas eller, om försäljning lämpligen ej bör ske,
oskadliggöras.
68 § Har innehavare av tillstånd enligt denna förordning genom
lagakraftvunnen dom övertygats om gärning som sägs i 63 §, skall
åklagaren ofördröjligen underrätta tillståndsmyndigheten.
Har någon genom lagakraftvunnen dom övertygats om att hava förövat
gärning som sägs i 4 § 7 lagen (1975:69) om explosiva och brandfarliga
varor, skall åklagaren ofördröjligen underrätta myndighet, som
meddelat typgodkännande. Förordning (1975:71).
69 § har upphävts genom förordning (1984:196).
70 § har upphävts genom förordning (1984:196).
71 § har upphävts genom förordning (1984:196).
72 § har upphävts genom förordning (1984:196).
73 § har upphävts genom förordning (1984:196).
74 § har upphävts genom förordning (1984:196).
75 § har upphävts genom förordning (1984:196).
Övergångsbestämmelser
1985:1109
1. Denna förordning träder i kraft den 1 februari 1986.
2. De organ som har auktoriserats med stöd av 14 § 1 mom. tredje
stycket i den äldre lydelsen skall anses som auktoriserade provplatser
enligt lagen (1985:1105) om obligatorisk kontroll genom teknisk
provning m. m. | null | null |
1961:569 | null | 1,961 | null | 1953:666 | null |
1961:585 | null | 1,961 | null | 1929:116 | null |
1961:586 | null | 1,961 | null | 1928:370 | null |
1961:590 | Allmän arkivstadga (1961:590) | 1,961 | Allmänna bestämmelser
1 § Denna stadga äger tillämpning på arkiv hos statlig myndighet, som
är förlagd inom riket, med undantag för arkiv hos regeringskansliet,
riksarkivet, krigsarkivet och landsarkiven. Förordning (1976:1106).
2 § Kyrkoarkiv samt arkiv hos allmän försäkringskassa, notarius
publicus och dispaschör anses i denna stadga vara arkiv hos
statsmyndighet.
Såsom arkiv hos statsmyndighet anses i denna stadga även arkiv som
har bildats hos den som särskilt förordnats att föra handelsregister
för stad samt hos kronokamrerare (uppbördsverk). Förordning
(1980:392).
3 § Riksarkivet äger, i förekommande fall efter samråd med myndighet,
som enligt vad därom är särskilt stadgat är central statsmyndighet,
medgiva de undantag från stadgans bestämmelser, som betingas av arkivs
storlek eller av andra särskilda förhållanden.
4 § Riksarkivet har att, utöver vad om utgallring av arkivhandlingar
är föreskrivet i författning eller av regeringen eljest meddelade
bestämmelser, utfärda erforderliga föreskrifter om gallring, vad
gäller under försvarsdepartementet lydande myndigheter efter förslag
av krigsarkivet. Förordning (1976:1106).
5 § Riksarkivet skall efter samråd med krigsarkivet meddela allmänna
anvisningar rörande tillämpningen av denna stadga.
De närmare föreskrifter, som må fordras rörande stadgans tillämpning
på visst slags arkiv eller arkivhandling, utfärdas av central
statsmyndighet efter samråd med riksarkivet eller, där sådan myndighet
icke finnes, av riksarkivet. Förordning (1978:181).
6 § Riksarkivets befogenheter enligt 3 §, 5 § andra stycket, 14 §
första stycket, 15 § andra stycket, 23 § tredje stycket, 26 § andra
stycket samt 31 och 33 §§ skola i fråga om myndighet, som lyder under
försvarsdepartementet, ankomma på krigsarkviet.
Vad nedan i denna stadga är föreskrivet om landsarkiv skall gälla
jämväl för Stockholms stadsarkiv och stadsarkivet i Malmö.
Arkivmyndighet
7 § Varje arkiv står under tillsyn av arkivmyndighet.
8 § Riksarkivet är, om ej annat följer av 9 §, arkivmyndighet för
1. centrala ämbetsverk, kommissioner och kommittér samt övriga
myndigheter, vilkas verksamhetsområde är hela riket,
2. hovrätter, kammarrätter och försäkringsrätter,
3. högskoleenheter med tillhörande institutioner samt andra
inrättningar för vetenskaplig forskning eller undervisning. Förordning
(1978:778).
9 § Krigsarkivet är arkivmyndighet för de under försvarsdepartementet
lydande myndigheterna.
10 § Varje landsarkiv är, om ej annat föjer av 8 och 9 §§,
arkivmyndighet för myndighet inom dess verksamhetsområde.
Är myndighet hänförlig till flera landsarkivs verksamhetsområden och
är ej arkivtillhörigheten bestämd i särskild ordning, beslutar
riksarkivet, vilket landsarkiv som skall vara arkivmyndighet.
Angående landsarkivs verksamhetsområde är särskilt stadgat.
11 § Arkivmyndighet skall noga följa tillämpningen av denna stadga och
i övrigt gällande föreskrifter angående arkiv samt tillse, att arkiv
ordnas och handhaves ändamålsenligt.
Till fullgörande av sin uppgift åligger det arkivmyndighet särskilt
att
tillse att föreskriven utgallring av arkivhandlingar äger rum,
mottaga arkivhandlingar samt tillse att dessa avlämnas i föreskriven
ordning,
infordra och granska arkivförteckningar,
lämna råd och upplysningar rörande arkivbildning och arkivvård samt
biträda vid gallring och andra arkivarbeten,
inspektera arkiv samt
granska förslag till ny- eller ombyggnad av arkivlokaler.
Arkivbildning och gallring
12 § Det hos myndighet bildade beståndet av arkivhandlingar utgör
myndighetens arkiv. Förordning (1978:181).
13 § När en myndighets organisation eller arbetssätt ändras
skall myndighetens arkivbildning ses över. Den inverkan som
ändringen kan få på arkivbildningen och på förutsättningarna
för gallring skall beaktas. Innan ändringen sker skall, om så
fordras, samråd äga rum med arkivmyndigheten.
Vad som sägs i första stycket om översyn av arkivbildningen
och samråd med arkivmyndigheten skall även gälla när en
myndighets arkiv flyttas från en lokal till en annan.
Förordning (1983:413).
14 § Myndighet, som övertager arkiv eller del därav från annan
myndighet eller enskild, skall, i den mån ej riksarkivet annorlunda
bestämmer, hålla det övertagna beståndet av arkivhandlingar orubbat
och skilt från eget och annat hos myndigheten förvarat arkiv.
De åligganden myndighet enligt denna stadga har med avseende å eget
arkiv skola, om ej annat följer av 30 §, jämväl avse arkiv eller del
därav som myndigheten övertager.
15 § Utgallring av arkivhandlingar skall ske i enlighet med vad därom
föreskrivits i författning eller av regeringen eljest meddelade
bestämmelser eller med stöd av denna stadga.
Utöver vad som följer av första stycket må myndighet ej avhända sig
arkivhandling utan medgivande av riksarkivet eller myndighet
riksarkivet bestämmer.
Om återställande av vissa ansökningshandlingar så ock om rätt för
sökande eller annan att återfå handling är särskilt stadgat.
Förordning (1976:1106).
16 § Utgallrade arkivhandlingar skola omedelbart försäljas eller
förstöras. Försäljning skall ske under villkor, att arkivhandlingarna
- där så anses erforderligt under nödig kontroll - förmalas eller på
annat sätt förstöras.
Uppgift, som ingår i upptagning för automatisk databehandling eller
annan upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt
uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel, utgallras genom att
uppgiften utplånas eller genom att upptagningen förstöres.
Beträffande förstöring av hemliga handlingar är särskilt föreskrivet.
Inflytande försäljningsmedel skola, såvitt angår statsmyndighet,
tillgodoföras myndighetens expensanslag för att i mån av behov av
myndigheten disponeras. Förordning (1978:181).
Förvaring av arkiv
17 § Arkiv skall vårdas omsorgsfullt, handhas aktsamt och förvaras på
betryggande sätt; särskilt skall tillses, att arkivet är skyddat för
fukt och brand samt oåtkomligt för obehöriga. För en betryggande
förvaring av magnetband krävs dessutom att banden skyddas mot
elektromagnetisk påverkan. Förordning (1986:93).
18 § Arkiv skall om möjligt vara uppställt i enlighet med upprättad
arkivförteckning samt förvaras så, att alla dess delar äro lätt
åtkomliga.
Hemliga arkivhandlingar böra förvaras för sig.
19 § Är arkiv av större omfattning, skall särskild arkivvårdare utses
att utöva den närmaste tillsynen över arkivet.
20 § Förslag till ny- eller ombyggnad av arkivlokal skall genom
myndighetens försorg före antagandet underställas arkivmyndigheten för
granskning.
Vid förhyrning av lokal avsedd för arkivförvaring skall, där så kan
ske, yttrande inhämtas från arkivmyndigheten.
21 § Arkivmyndigheten skall av myndigheten i god tid underrättas om
tidpunkten för avsyning av byggnadsföretag, som omförmäles i 20 §
första stycket.
Vid inflyttning av arkiv i ny eller ombyggd arkivlokal skall anmälan
göras till arkivmyndigheten.
Arkivförteckning
22 § Över varje arkiv skall föras förteckning.
Hemliga arkivhandlingar böra förtecknas särskilt.
Arkivförteckning skall årligen genomgås och fullständigas med hänsyn
till uppkomna förändringar i arkivet.
23 § Arkivförteckning skall upptaga arkivets samtliga serier och inom
varje serie de volymer och andra arkivaliska enheter, varav den
består, förtecknade var för sig i tidsföljd eller i annan av seriens
beskaffenhet given ordning.
De olika serierna skola i arkivförteckningen vara sammanförda till
huvud- och underavdelningar enligt gällande förteckningsplan.
Förteckningsplan fastställes och ändras av riksarkivet.
24 § Upprättas ny arkivförteckning, skola erforderliga hänvisningar
göras i den nya och den gamla förteckningen.
25 § Avskrift av arkivförteckning skall ingivas till arkivmyndigheten.
Denna äger medgiva, att avskriften ersättes med ett sammandrag.
Uppgift över förändringar i arkivet skall därjämte efter anmodan vart
tionde år lämnas till arkivmyndigheten i form av utdrag ur
arkivförteckningen.
Utlån av arkivhandlingar
26 § Upptagning som kan uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel och
som är arkivhandling får ej utlånas utan riksarkivets medgivande.
Annan arkivhandling får utlånas för tjänsteändamål till departement,
statlig förvaltningsmyndighet eller domstol ävensom till myndighet,
som avses i 2§, samt för vetenskapligt ändamål till myndighet, som
riksarkivet bestämmer.
I övrigt får arkivhandling som avses i andra stycket utlånas endast
med riksarkivets medgivande. Förordning (1978:181).
27 § Beträffande utlånad arkivhandling skola bestämmelserna i 17 §
gälla i tillämpliga delar.
Utlånad arkivhandling må ej, i annat fall än då det är erforderligt
för måls eller ärendes handläggning, utlånas vidare utan medgivande av
den långivande myndigheten.
Avlämning av arkivhandlingar
28 § Arkivhandlingar hos myndighet, som omförmäles i 8 och 9 §§, må
avlämnas till arkivmyndigheten vid den tidpunkt och i den omfattning,
som överenskommes mellan myndigheten och arkivmyndigheten.
I fråga om arkivhandlingar hos de under 8 § 2. och 3. angivna
myndigheterna må, enligt riksarkivets bestämmande och efter
landsarkivets hörande, avlämning ske jämväl till landsarkiv, vars
verksamhetsområde myndigheten tillhör.
29 § 1 mom. Arkivhandlingar hos myndighet, för vilken landsarkiv är
arkivmyndighet, skola avlämnas till landsarkivet.
Avlämningsskyldighet inträder vart tionde år och avser de
arkivhandlngar, som då äro äldre än etthundra år.
Avlämning skall ske efter anmodan av landsarkivet. Leveranserna skola
fördelas på högst tio år, räknat från inträdet av
avlämningsskyldigheten.
2 mom. Myndighet äger efter medgivande av landsarkivet avlämna
arkivhandling, som är yngre än i 1 mom. sägs och som ej kan hos
myndigheten förvaras på tillfredsställande sätt.
Upptagning, som kan uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel, får
även i annat fall avlämnas efter sådant medgivande om myndighetens
behov av upptagningen har upphört. Förordning (1978:181).
30 § Överlämnar myndighet, som lyder under central statsmyndighet,
arkivhandlingar till denna, skall i 29 § föreskriven
avlämningsskyldighet fullgöras av den centrala myndigheten.
31 § Vårdas ej arkiv på tillfredsställande sätt, äger riksarkivet
föreskriva, att arkivet i den omfattning omständigheterna föranleda
skall avlämnas till arkivmyndigheten.
32 § Upphör myndighet med sin verksamhet skall, om ej regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, riksarkivet eller krigsarkivet
annorlunda föreskriver, dess arkiv inom tre månader efter
verksamhetens upphörande avlämnas till arkivmyndigheten eller, i fråga
om myndighet som omförmäles i 8 § 2. och 3., efter riksarkivets
bestämmande till landsarkiv. Förordning (1976:1106).
33 § Arkiv, som vid förvärv av egendom eller eljest kommit i statens
ägo, skall enligt riksarkivets bestämmande överlämnas till myndighet
eller avlämnas till arkivmyndighet.
34 § Försändelse av arkivhandlingar skall ske på betryggande sätt.
Transport- och andra kostnader vid avlämning till landsarkiv skola, om
de ej annorledes bestridas, ersättas av landsarkivet. Vad nu sagts
gäller ej vid avlämning av arkivhandlingar till de i 6 § andra stycket
angivna stadsarkiven.
Inspektion och inventering av arkiv
35 § Arkiv skall regelbundet inspekteras av arkivmyndigheten.
Riksarkivet äger förrätta inspektion jämväl hos myndighet, för vilken
landsarkiv är arkivmyndighet.
36 § Arkivmyndigheten äger i anledning av inspektion vidtaga de
åtgärder, som anses erforderliga.
Vid inspektion skall föras protokoll.
37 § Inventering av arkiv skall äga rum, då ombyte sker av
arkivvårdare eller då eljest särskilda skäl äro därtill.
Arkivmyndigheten skall, där så kan ske, underrättas om inventeringen
och äger vara företrädd vid förrättningen.
Inventering skall förrättas av den som därtill förordnas av
myndigheten eller, beträffande myndighet som lyder under central
myndighet, av denna. Över förättningen skall upprättas instrument.
Avskrift av instrumentet skall inom en månad efter förrättningen
tillställas arkivmyndigheten.
38 § Är i författning eller eljest särskild föreskrift meddelad om
inventering av arkiv, skall den bestämmelsen gälla. | null | null |
1961:595 | null | 1,961 | null | 1953:716 | null |
1961:614 | null | 1,961 | null | 1960:22 | null |
1961:615 | Förordning (1961:615) om statlig krigsförsäkring | 1,961 | 1 § Ärenden rörande försäkring som avses i 2 och 4 §§ lagen den 26
februari 1960 om statlig krigsförsäkring skola handläggas och avgöras av
en särskild nämnd (statens krigsförsäkringsnämnd). Nämnden skall ock
förbereda de åtgärder som från statens sida kunna finnas erforderliga
för meddelande av statlig krigsförsäkring.
Över nämndens beslut i försäkringsärenden må klagan icke föras.
2 § Försäkring som avses i 2 § lagen om statlig krigsförsäkring må av
nämnden beviljas allenast när så prövas vara av väsentlig betydelse för
folkförsörjningen eller eljest för vidmakthållande av handel eller annan
näring.
3 § Nämnden må taga återförsäkring av försäkringar, som meddelats av
nämnden.
4 § Det åligger nämnden
att följa försäkringsmarknadens utveckling, särskilt i vad avser behovet
av statlig krigsförsäkring,
att fastställa villkoren för försäkring, som nämnden meddelar,
att utfärda de anvisningar, som finnas erforderliga för verksamheten,
att i samråd med statens krigsskadenämnd planlägga samordningen av
statlig krigsförsäkring med statligt krigsskadeskydd samt
att hos regeringen göra de framställningar, vilka påkallas av
förhållandena och äga samband med verksamheten. Förordning (1986:1280).
5 § Nämnden består av generaldirektören och chefen för
försäkringsinspektionen, som är nämndens ordförande, samt det antal
ytterligare ledamöter och suppleanter som regeringen bestämmer. Dessa
ledamöter och suppleanter utses av försäkringsinpektionen för viss tid.
Bland ledamöterna förordnar inspektionen en vice ordförande. Förordning
(1986:1280).
6 § Nämnden äger antaga för verksamheten erforderlig personal samt, i
mån av behov, för särskilda uppgifter anlita experter.
7 § Regeringen bestämmer ersättning till nämndens ledamöter och
suppleanter.
Ersättning till nämndens personal samt till anlitade experter bestämmes
av nämnden enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Förordning
(1986:1280).
8 § Närmare betämmelser rörande arbetet inom nämnden och föreskrifter i
fråga om personalen meddelas av nämnden.
9 § Nämnden sammanträder på kallelse av ordföranden så ofta
omständigheterna föranleda det eller då minst två andra ledamöter därom
göra framställning.
10 § I handläggning av ärende som är av principiell natur eller eljest
av större vikt skola såvitt möjligt samtliga ledamöter närvara.
Suppleant i nämnden må, oaktat förfall för ledamot ej förekommer, kallas
att närvara vid handläggningen av ärende som i första stycket avses.
Finnes utgången i ärende, som föreligger till behandling inom nämnden,
vara av beskaffenhet att lända till nytta eller skada för ledamot eller
honom närstående person eller företag, må den ledamoten ej deltaga i
behandlingen av ärendet.
11 § Nämnden är beslutför när minst hälften av ledamöterna, bland dem
ordföranden eller vice ordföranden, är närvarande. Förordning
(1986:1280).
12 § Genom bestämmelser som avses i 8 § eller särskilt meddelat beslut
må nämnden överlämna åt grupp av ledamöter, särskild ledamot eller
särskild befattningshavare hos nämnden att avgöra ärende eller viss
grupp av ärenden, som ej äro av sådan beskaffenhet som i 10 § första
stycket sägs.
13 § Protokoll förs vid sammanträde med nämnden eller en grupp av
ledamöter eller annars när ett ärende avgörs av en särskild ledamot
eller befattningshavare hos nämnden. I protokollet anges vilka som varit
närvarande, vilka ärenden som behandlats samt besluten. Förordning
(1986:1280).
14 § Nämnden skall på begäran tillhandagå andra myndigheter med de
upplysningar och det biträde som nämnden kan lämna. Av andra myndigheter
äger nämnden påkalla de upplysningar och det biträde som erfordras för
dess verksamhet och av myndigheterna kunna lämnas.
15 § I den mån så prövas nödigt för fullgörande av nämndens åligganden
äger nämnden eller dess ordförande åt ledamot, befattningshavare hos
nämnden eller anlitad expert uppdraga att företaga resor inom landet
samt, under tid då nämnden bedriver försäkringsverksamhet, jämväl utom
landet.
16 § Statsmedel, som blivit ställda till nämndens förfogande, ävensom
övriga till nämnden inflytande medel skola handhavas och redovisas
enligt de föreskrifter regeringen meddelar. Förordning (1986:1280).
17 § Nämnden skall årligen före den 1 september till det statsråd som
har till uppgift att föredra ärenden rörande krigsförsäkring avge
berättelse över nämndens verksamhet under det senaste budgetåret.
Förordning (1986:1280). | null | null |
1961:616 | null | 1,961 | null | 1958:566 | null |
1961:62 | Kungörelse (1961:62) angående garanti å den rikets gäld, som uppkommit genom utfärdande av obligationer till svenska statens 5 % obligationslån av den 5 oktober 1959 med flera lån | 1,961 | På därom av fullmäktige i riksgäldskontoret gjord framställning har
Kungl. Maj:t, samtidigt som Kungl. Maj:t fastställt av fullmäktige
fattade beslut rörande utfärdande av obligationer till dels svenska
statens 5 % obligationslån av den 5 oktober 1959, dels svenska statens
4 1/2 % obligationslån av den 15 november 1959, dels svenska statens 5
1/2 % obligationslån av den 12 april 1960, dels svenska statens 5 1/4
% obligationslån av den 27 juni 1960, dels ock 1960 års
premieobligationslån, meddelat Sin garanti å den rikets gäld, som
uppkommit genom utfärdande av till nämnda lån hörande obligationer å
sammanlagt nominellt enmiljard åttahundrasjuttioåttamiljoner
trehundrasjuttiotusen kronor. | null | null |
1961:622 | null | 1,961 | null | 1928:370 | null |
1961:623 | null | 1,961 | null | 1947:576 | null |
1961:626 | null | 1,961 | null | 1961:372 | null |
1961:627 | null | 1,961 | null | 1953:272 | null |
1961:628 | null | 1,961 | null | 1956:623 | null |
1961:629 | null | 1,961 | null | 1947:529 | null |
1961:645 | Kungörelse (1961:645) om överflyttande å överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, centrala civila transportkommittén, statens biltrafiknämnd och sjöfartsstyrelsen av de uppgifter, som tillkomma riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap | 1,961 | Kungl. Maj:t har funnit gott förordna,
att vad i kungörelsen den 22 juni 1951 (nr 551) med vissa bestämmelser
om utnyttjande av landets transportmedel under krig eller krigsfara
m.m. stadgats rörande riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap i
stället skall avse centrala civila transportkommittén, statens
biltrafiknämnd och sjöfartsstyrelsen, dock att dels anfordran enligt 5
§ sagda kungörelse må meddelas av biltrafiknämnden allenast i fråga om
annat transportmedel än fartyg och luftfartyg samt av
sjöfartsstyrelsen blott beträffande fartyg, dels meddelande av
anvisningar enligt 6 § och prövning i samråd med överbefälhavaren
enligt 9 § skall åvila endast centrala civila transportkommittén, dels
hänvändelse och underrättelse enligt 8 § beträffande
registreringspliktigt fartyg skall ske till sjöfartsstyrelsen,
att vad i civila uttagningsförordningen den 22 juni 1951 (nr 553) och
militära uttagningsförordningen den 13 november 1953 (nr 673) stadgats
rörande riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap i stället skall
avse centrala civila transportkommittén,
att vad i instruktionen den 20 september 1951 (nr 636) för
vägtrafikombud stadgats rörande riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap i stället skall avse statens biltrafiknämnd,
att vad i kungörelsen den 3 juni 1960 (nr 516) med
tillämpningsföreskrifter till lagen den 21 mars 1940 (nr 176) med
vissa bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg stadgats rörande
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap i stället skall avse
sjöfartsstyrelsen, samt
att vad i övrigt av Kungl. Maj:t i gällande författningar eller genom
särskilda beslut stadgats rörande riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap i stället skall avse överstyrelsen för ekonomisk
försvarsberedskap. | null | null |
1961:655 | Lag (1961:655) om undanförsel och förstöring | 1,961 | Undanförsel
1 § För att förhindra att varuförråd, maskiner, boskap, fordon,
fartyg, arkivalier, böcker, konstverk och kulturhistoriska föremål
ävensom annan egendom av betydelse för försvaret eller
folkförsörjningen eller eljest för det allmänna genom krigshandlingar
förstöras eller annorledes gå förlorade eller för att nå en från
beredskapssynpunkt ändamålsenligare geografisk fördelning av egendom
av betydelse för försvaret eller folkförsörjningen, äger regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer vid krig eller krigsfara,
vari riket befinner sig, besluta, att sådan egendom skall föras från
den plats där den finnes till annan förvaringsplats undanförsel).
Dylikt beslut må ock avse förflyttning av viss industriell eller annan
verksamhet av betydelse som ovan sagts.
Påkallas eljest av utomordentliga förhållanden undanförsel för
ändamål som i första stycket sägs, äger regeringen med riksdagens
samtycke besluta därom.
Egendom må ej utan tillstånd eller på andra villkor än dem som
angivas i tillståndet flyttas från den plats dit egendomen undanförts.
Vad nu sagts skall icke utgöra hinder för distribution av egendomen i
försörjningssyfte eller förflyttning som eljest är förenlig med
undanförselns ändamål. Lag (1978:266).
2 § För det ändamål och i den ordning som i 1 § sägs kan föreskrivas,
att egendom som avses i nämnda lagrum ej må föras till visst område av
riket eller ock må föras till visst område allenast efter tillstånd
och på villkor, som angivas i tillståndet.
3 § Har beslut om undanförsel meddelats, åligger det ägare eller
innehavare av egendom, som omfattas av beslutet, att, där ej annat
angivits, ombesörja undanförseln och därvid ställa sig till
efterrättelse de bestämmelser rörande denna, som må hava meddelats.
Möter hinder att ombesörja undanförseln skall anmälan härom
ofördröjligen göras till länsstyrelsen i det län där egendomen finnes
eller, om annan myndighet påfordrat undanförseln, till denna
myndighet.
Ägaren eller innehavaren är skyldig att medverka vid förberedande
åtgärder för undanförseln ävensom att, då myndighet ombesörjer
undanförseln, lämna nödigt biträde vid dess genomförande.
4 § För transport av egendom, som dess ägare eller innehavare
verkställt till fullgörande av beslut om undanförsel, så ock för
medverkan vid förberedande åtgärder eller biträde vid undanförselns
genomförande utgår ersättning av statsmedel i den mån särskilda
omständigheter ej annat föranleda. Har kostnad eljest åsamkats ägaren
eller innehavaren till följd av undanförsel och står kostnaden i
uppenbart missförhållande till den nytta åtgärden kan hava medfört för
honom, är han för sådan kostnad berättigad till skälig ersättning av
statsmedel.
Har egendom undanförts genom myndighets försorg, är ägaren eller
innehavaren pliktig att återgälda myndigheten kostnaden härför i den
mån han enligt vad i första stycket sägs skolat svara för kostnaden,
därest han själv verkställt transporten. Vad nu sagts skall äga
motsvarande tillämpning i fråga om kostnad, som myndighet haft för
vård av undanförd egendom.
Anspråk på ersättning enligt första stycket prövas i den ordning som
är stadgad i förfogandelagen (1978:262). Lag (1978:266).
Förstöring
5 § Föreligger trängande fara för att egendom av beskaffenhet, att
fiendens innehav därav skulle väsentligen underlätta hans
krigsansträngningar, skall falla i fiendens hand och möter hinder mot
undanförsel av egendomen, äger regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer föreskriva, att egendomen skall förstöras eller
eljest försättas ur brukbart skick (förstöring). Lag (1978:266).
6 § Vad i 3 § är stadgat om undanförsel skall i tillämpliga delar
gälla beträffande förstöring.
För medverkan vid förberedande åtgärd för förstöring skall ersättning
av statsmedel utgå efter vad i 4 § sägs.
Särskilda bestämmelser
7 § Har beslut om undanförsel eller förstöring meddelats, äger
myndighet, som regeringen bestämmer, taga i anspråk markområden,
byggnader, utrymmen, transportmedel och materiel ävensom vad eljest må
finnas erforderligt för fullgörande av uppgift enligt denna lag, och
skall därvid vad i förfogandelagen (1978:262) stadgas äga tillämpning.
Lag (1978:266).
8 § Till böter eller fängelse i högst ett år eller, om brottet är grovt,
till fängelse i högst två år döms
1. den som med vetskap om att beslut om undanförsel meddelats underlåter
att verkställa undanförsel eller verkställer undanförsel i strid mot
därom givna bestämmelser eller bryter mot 1 § tredje stycket eller
underlåter att iakttaga i 3 § föreskriven anmälningsskyldighet; samt
2. den som med vetskap om att föreskrift meddelats jämlikt 2 § bryter
mot förbud, som genom föreskriften meddelats eller underlåter att
iakttaga villkor, som jämlikt nämnda lagrum uppställs.
Har någon gjort sig skyldig till brott, som avses i första stycket, får
rätten, i den mån det finnes skäligt, förklara egendom, som undanhållits
genom gärningen, förverkad eller, om egendomen inte kan skaffas till
rätta, ålägga honom att till staten utge ersättning för egendomens
värde. Lag (1991:283).
9 § Mot beslut, som enligt 1, 2, 3 eller 5 § eller 6 § första stycket
meddelats av annan än regeringen, må talan icke föras. Lag
(1978:266).
10 § Om förhållanden, som avses i denna lag, äger regeringen meddela
särskilda föreskrifter, såvitt angår anläggningar eller byggnader, som
äro avsedda för försvarsmaktens behov, kommunikationsverk eller andra
verk samt företag eller inrättningar av större omfattning eller
särskild beskaffenhet. Lag (1978:266).
11 § Regeringen äger föreskriva särskilda åtgärder, ägnade att
genomförandet av undanförsel och förstöring, ävensom i övrigt meddela
de närmare bestämmelser som erfordras för tillämpningen av denna lag.
Lag (1978:266). | null | null |
1961:656 | Kungörelse (1961:656) om undanförsel och förstöring | 1,961 | Planläggning av undanförsel och förstöring
1 § Regeringen fastställer, efter förslag av överstyrelsen för
ekonomiskt försvar i samråd med överbefälhavaren och
civilförsvarsstyrelsen, plan angivande de områden, från vilka och till
vilka undanförsel skall ske. Förordning (1978:564).
2 § Överstyrelsen för ekonomiskt försvar fastställer i samråd med
överbefälhavaren samt i erforderlig utsträckning efter samråd med
övriga berörda myndigheter vid vilka anläggningar och i vilken
omfattning förstöring skall planläggas. Kungörelse (1970:643).
3 § Överstyrelsen för ekonomiskt försvar skall, i den mån det ej
ankommer på annan myndighet, handhava planläggningen av undanförsel
och förstöring.
Försvarets materielverk, statens jordbruksnämnd och socialstyrelsen
skola, i samverkan med överstyrelsen, handhava planläggningen,
försvarets materielverk såvitt gäller reservdelar och tillbehör till
motorfordon samt jordbruksnämnden och socialstyrelsen beträffande
egendom, som faller inom dessa myndigheters verksamhetsområden.
Planläggning för undanförsel av arkivialier, böcker, konstverk och
kulturhistoriska föremål skall ske under medverkan av krigsarkivet,
riksarkivet, kungl. biblioteket, riksantikvarieämbetet och statens
historiska museum samt nationalmuseum. Kungörelse (1970:643).
4 § Inom varje län ankommer det på länsstyrelsen att planlägga
undanförsel och förstöring i enlighet med de anvisningar som
överstyrelsen för ekonomiskt försvar meddelar i samråd med berörda
myndigheter. Länsstyrelsen skall därvid, då så finnes erforderligt,
samråda med vederbörande försvarsområdesbefälhavare. Kungörelse
(1970:643).
Undanförsel
5 § Beslut om undanförsel samt föreskrifter enligt 2 § lagen om
undanförsel och förstöring meddelas, efter särskilt förordnande av
regeringen, av överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Förordning
(1978:564).
6 § Beslut om undanförsel må avse all egendom av visst slag, viss
myckenhet därav eller viss angiven egendom inom det område beslutet
gäller. I beslutet må föreskrivas att egendomen skall föras till viss
ort eller visst område samt att undanförseln skall inom viss tid
verkställas genom ägares eller innehavares försorg.
Hava föreskrifter, som avses i första stycket, icke lämnats,
ankommer det på länsstyrelsen i det län, där egendomen finnes, att
meddela sådana föreskrifter, såvida icke överstyrelsen för ekonomiskt
försvar eller civilbefälhavaren för särskilt fall annorlunda
beslutar.
Överbefälhavaren och militärbefälhavare ävensom militär myndighet,
som därtill bemyndigats av överbefälhavaren eller militärbefälhavare
må, då högsta beredskap gäller för försvarsmakten, meddela de
föreskrifter rörande verkställighet av beslutad undanförsel som med
hänsyn till militära operationer finnas särskilt påkallade.
Det åligger länsstyrelsen i det län, där egendomen finnes, att om
möjligt tillse att beslut och föreskrifter rörande undanförsel komma
till vederbörandes kännedom. Förordning (1978:564).
7 § Då egendom undanföres genom myndighets försorg, skall myndigheten
såvitt möjligt tillse, att egendomen icke sammanblandas med annan
egendom så att den ej kan avskiljas. Kan ägaren eller innehavaren ej
omhändertaga egendomen, skall myndighet å mottagningsorten taga vård
om densamma.
Myndighet som undanfört egendom skall snarast möjligt underrätta
egendomens ägare eller senaste innehavare om undanförseln och därvid
lämna erforderliga upplysningar om den nya upplagsplatsen och
egendomens förvaring därstädes.
8 § Det åligger myndighet, som sägs i 3 §, att i den utsträckning
förhållandena påkalla inom sitt verksamhetsområde verka för att
egendom, som avses i 1 § lagen om undanförsel och förstöring,
frivilligt flyttas till plats som med hänsyn till
undanförselplanläggningen finnes lämplig. Kungörelse (1970:643).
9 § Har egendom efter överenskommelse mellan egendomens ägare eller
innehavare och myndighet, som sägs i 3 §, frivilligt omplacerats,
skall, därest beslut om undanförsel sedermera meddelas och egendomen
skulle ha berörts därav, ägaren eller innehavaren äga samma rätt till
ersättning enligt 4 § lagen om undanförsel och förstöring som om
omplaceringen skett efter meddelat beslut. Kungörelse (1970:643).
Förstöring
10 § Beslut om förstöring meddelas, efter särskilt förordnande av
regeringen, av överstyrelsen för ekonomiskt försvar.
Har regeringen meddelat förordnande som avses i första stycket, må
överstyrelsen bemyndiga civilbefälhavare eller länsstyrelse att i
samråd med vederbörande militära myndigheter besluta om förstöringen.
Har förstöring beslutats, må överbefälhavaren och militärbefälhavare
ävensom militär myndighet, som därtill bemyndigats av överbefälhavaren
eller militärbefälhavare, meddela föreskrifter om tiden för beslutets
verkställande samt, i den mån så finnes särskilt påkallat från militär
synpunkt, om andra förhållanden av betydelse för verkställigheten.
Sådana föreskrifter skola snarast möjligt delgivas länsstyrelsen i
det län, där egendomen finnes.
Det åligger länsstyrelsen i det län, där egendomen finnes, att om
möjligt tillse att beslut och föreskrifter rörande förstöring komma
till vederbörandes kännedom. Förordning (1978:564).
Särskilda bestämmelser
11 § Myndighet, som meddelar eller verkställer beslut rörande
undanförsel och förstöring, skall föra förteckning över förekommande
ärenden. För varje ärende skola vidtagna åtgärder antecknas. Alla till
visst ärende hörande handlingar skola förses med ärendets nummer
enligt förteckningen och sammanföras i en akt. Då sådan akt eller viss
handling därur överlämnas till värderingsnämnd eller annan myndighet,
skall anteckning därom ske.
12 § Rätt att förordna om ianspråktagande enligt 7 § lagen om
undanförsel och förstöring tillkommer länsstyrelse.
Vid tillämpning av nämnda lagrum skola föreskrifterna i
förfogandeförordningen (1978:558) i tillämpliga delar lända till
efterrättelse. Förordning (1978:564).
13 § Om prövningen av frågan om ersättning enligt 4 § första stycket
eller 6 § andra stycket lagen (1961:655) om undanförsel och
förstöring, gälla 21 -- 25 §§ förfogandeförordningen (1978:558) i
tillämpliga delar. Förordning (1978:564).
14 § Om utbetalning av ersättning gäller 26 § förfogandeförordningen
(1978:558). Förordning (1978:564).
15 § Särskilda bestämmelser gälla i fråga om undanförsel och
förstöring av
a) järnvägsanläggning,
b) elkraftanläggning,
c) teleanläggning,
d) luftfartsanläggning,
e) väganläggning,
f) sjöfartsanläggning,
g) viss annan egendom som tillhör eller innehaves av statlig
myndighet m.fl.
Det åligger överbefälhavaren att besluta om de åtgärder för
undanförsel och förstöring, som skola vidtagas med försvarsmakten
tillhörig egendom. Förordning (1978:564).
16 § Det ankommer på överstyrelsen för ekonomiskt försvar att i samråd
med berörda myndigheter utfärda erforderliga anvisningar beträffande
kungörelsens tillämpning. Kungörelse (1970:643). | null | null |
1961:658 | null | 1,961 | null | 1941:999 | null |
1961:663 | null | 1,961 | null | 1961:128 | null |
1961:667 | null | 1,961 | null | 1954:828 | null |
1961:675 | Statens avtalsnämnds Cirkulär (1961:675) till statliga myndigheter och institutioner angående grunder för beräkning av sysselsättningsgrad för vissa deltidsanställda fastighetsarbetare vid tillämpning av statens allmänna tjänstepensionsreglemente | 1,961 | I enlighet med av Kungl. Maj:t den 17 november 1961 lämnat
bemyndigande får statens avtalsnämnd meddela följande grunder för
beräkning av sysselsättningsgrad enligt statens allmänna
tjänstepensionsreglemente (SPR) för deltidsanställda
fastighetsarbetare i statens tjänst, vilkas arbets- och
löneförhållanden reglerats i kollektivavtal, upprättat i enlighet med
mellan statens avtalsnämnd och statstjänarkartellen träffat ramavtal
till kollektivavtal för deltidsanställda fastighetsarbetare.
Vid tillämpningen av SPR skall med minst halvtidstjänstgöring förstås
en arbetstid av minst 21 timmar 15 minuter i genomsnitt per vecka.
Anm.: I vad avser tid före genomförandet av arbetstidsförkortningen
till 45 timmars arbetsvecka skall med minst halvtidstjänstgöring
förstås minst hälften av den längre veckoarbetstid, som då varit för
heltidstjänstgöring normalt gällande.
Vid beräkning av veckoarbetstiden skall följande gälla:
Enligt avtalet i arbetslistan fastställd summa fast ersättning per år
(årslönen) divideras med den för ortsgruppen i avtalet för året
fastställda timlönen och kvoten divideras därefter med 50.
Av den sålunda framräknade veckoarbetstiden framgår, huruvida i SPR
angivna krav på minst halvtidstjänstgöring uppfyllas eller ej.
Statens Avtalsverk cirkulär (1967:662). | null | null |
1961:68 | null | 1,961 | null | 1932:130 | null |
1961:69 | null | 1,961 | null | 1932:131 | null |
1961:70 | null | 1,961 | null | 1930:173 | null |
1961:71 | null | 1,961 | null | 1936:81 | null |
1961:82 | null | 1,961 | null | 1960:198 | null |
1961:95 | Kungörelse (1961:95) om tillämpning av ett mellan Sverige samt Storbritannien och Nordirland den 28 juli 1960 ingånget avtal för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande inkomstskatter | 1,961 | Övergångsbestämmelser
1987:1045
De upphävda kungörelserna gäller dock fortfarande, för de stater och
territorier på vilka de var tillämpliga vid utgången av år 1987, för
inkomst som förvärvas före den 1 januari 1988 och för förmögenhet som
taxeras före år 1989. | null | null |
1962:105 | null | 1,962 | null | 1959:591 | null |
1962:111 | Brev (1962:111) till generalpoststyrelsen angående vissa undantag för postverket från gällande trafikförfattningar | 1,962 | 1. har upphävts genom förordning (1988:1509).
2. har upphävts genom brev (1965:21).
3. Beträffande trafik för postverkets räkning med verket tillhörig
traktor eller truck, med eller utan tillkopplat släpfordon, skola
föreskrifterna i 8 § bilregisterkungörelsen (1972:599) ävensom eljest
gällande bestämmelser om fordons registrering och registreringsskyltar
icke tillämpas. Om trafik som här sägs har verket att göra anmälan hos
vederbörande polismyndighet, som äger meddela de villkor och
bestämmelser för trafiken, myndigheten kan finna påkallade. Förordning
(1977:764). | null | null |
1962:112 | Brev (1962:112) till järnvägsstyrelsen angående vissa undantag för Statens järnvägar från gällande trafikförfattningar | 1,962 | 1. har upphävts genom förordning (1988:1510).
1. c) har upphävts genom brev (1965:22).
2. har upphävts genom brev (1965:22).
3. Beträffande trafik för statens järnvägars räkning med verket
tillhörig traktor eller truck, med eller utan tillkopplat släpfordon,
skola föreskrifterna i 8 § bilregisterkungörelsen (1972:599) ävensom
eljest gällande bestämmelser om fordons registrering och
registreringsskyltar icke tillämpas. Om trafik som här sägs har verket
att göra anmälan hos vederbörande polismyndighet, som äger meddela de
villkor och bestämmelser för trafiken, myndigheten kan finna påkallade.
Förordning (1977:765). | null | null |
1962:120 | Lag (1962:120) om straff i vissa fall för oriktigt ursprungsintyg m.m. | 1,962 | 1 § Den som i ursprungsintyg eller annan handling, som
åberopas till bevis för vinnande av förmånsbehandling enligt
handelsöverenskommelser som Europeiska unionen (EU) har
ingått eller enligt EU:s rättsakter, uppsåtligen lämnat
oriktig uppgift ägnad att leda till förmånsbehandling, döms
till böter eller fängelse i högst ett år. Till samma straff
döms den som i samband med ansökan om ursprungsintyg
uppsåtligen lämnat oriktig uppgift ägnad att leda till
förmånsbehandling samt den som tillhandahållit en åberopad
handling med vetskap om att den innehåller sådan oriktig
uppgift. Är brottet att anse som grovt döms till fängelse i
högst två år.
Begår någon av grov oaktsamhet gärning som avses i första
stycket, döms till böter.
Är brott som avses i denna paragraf att anse som ringa, döms
ej till ansvar. Lag (2010:1018).
1 a § Har upphävts genom lag (1981:436).
2 § Den som frivilligt rättar oriktig uppgift skall vara fri från
straff.
3 § I tullbefogenhetslagen (2024:710) finns bestämmelser om
utredning och lagföring av brott mot denna lag. Lag (2024:716).
4 § Allmänt åtal för brott som avses i denna lag får väckas endast
efter medgivande av Tullverket. Lag (1999:402).
5 § Regeringen meddelar närmare föreskrifter om förundersökning
rörande brott mot denna lag. Lag (1981:436).
Övergångsbestämmelser
1994:1549
1. Denna lag träder i kraft samtidigt med lagen (1994:1500) med
anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande beträffande gärning som
begåtts före ikraftträdandet. | null | null |
1962:137 | null | 1,962 | null | 1958:52 | null |
1962:140 | Kungörelse (1962:140) angående skatteersättning i anledning av 1961 års ortsavdragsreform | 1,962 | 1 § Kommun äger enligt de grunder och i den ordning som nedan stadgas
för åren 1962--1965 uppbära statsbidrag /k/ (skatteersättning) /-k/ i
anledning av det bortfall av skatteunderlag, som föranledes av
höjningen av de kommunala ortsavdragen jämlikt lagen den 15 december
1961 (nr 622) om ändring i kommunalskattelagen.
Med kommun avses i denna kungörelse landskommun, köping, stad,
municipalsamhälle, landstingskommun, församling, pastorat och annan
kyrklig samfällighet, som äger beskattningsrätt.
Vad i denna kungörelse stadgas om länsstyrelse skall såvitt avser
Stockholms stad gälla överståthållarämbetet.
2 § Skatteersättning utgår för ett vart av åren 1962--1965 på grundval
av ett av staten för respektive bidragsår tillskjutet skatteunderlag
och den i kommunen för året fastställda utdebiteringssatsen.
Det tillskjutna skatteunderlaget utgör för ett vart av bidragsåren det
skatteunderlagsbortfall som framkommit vid omräkning av 1962 års
skatteunderlag enligt kungörelsen den 27 april 1962, nr 139.
För kommun, som intill den 1 januari 1962 vid skattegrupperingen
tillhörde ortsgrupp II, skall dock skatteersättning för år 1962
beräknas på grundval av det ovan angivna skatteunderlaget för
kommunen, minskat med den förhöjning av kommunens i anledning av 1957
års ortsavdragsreform tillskjutna skatteunderlag som föranletts av
tillämpningen för år 1962 av kungörelsen den 12 maj 1961 (nr 103) om
beräkning i vissa fall av tillskjutet skatteunderlag för åren
1962--1965.
3 § Länsstyrelsen skall fastställa det skatteunderlag, som skall
tillskjutas landskommun, köping, stad, församling, municipalsamhälle
och landstingskommun.
Vid fastställandet skall iakttagas, att därest ändring i kommunal
eller ecklesiastik indelning trätt i kraft den 1 januari 1962 eller
träder i kraft den 1 januari 1963, det tillskjutna skatteunderlaget
bestämmes på grundval av den fördelning av skatteunderlaget enligt
1962 års taxering, vilken verkställes enligt 5 § kungörelsen den 29
juni 1950, nr 431.
Vid annan ändring i kommunal eller ecklesiastik indelning än som nu
nämnts skall i fråga om tillskjutet skatteunderlag i de av
indelningsändringen berörda kommunerna gälla vad Kungl. Maj:t i
sammanhang med förordnande om ändringen beslutar.
4 § Tillskjutet skatteunderlag skall avrundas uppåt eller nedåt till
närmast hela hundratal kronor. Ingå i landskommun, köping eller stad
två eller flera församlingar, skall vid avrundningen tillses att det
tillskjutna skatteunderlag, som skall tillkomma landskommunen,
köpingen eller staden, motsvarar summan av de tillskjutna
skatteunderlagen för församlingarna.
5 § /k/ 1 mom. /-k/ Länsstyrelsen skall senast den 10 september 1962
tillställa i 3 § första stycket angiven kommun uppgift om det
tillskjutna skatteunderlaget för ett vart av åren 1962--1965. Av
uppgift till landskommun, köping eller stad skall framgå det
tillskjutna skatteunderlaget till varje i sådan kommun ingående
församling.
Ingår församling i kyrklig samfällighet, åligger det kyrkorådet i
församlingen att ofördröjligen efter mottagandet av länsstyrelsens
beslut underrätta samfälligheten om det tillskjutna skatteunderlaget
till församlingen.
/k/ 2 mom. /-k/ Länsstyrelsen skall senast den 20 november året före
ett vart av bidragsåren 1963--1965 tillställa riksrevisionsverket
uppgift angående storleken av tillskjutna skatteunderlag för
bidragsåret ävensom uppgift angående den skatteersättning, som skall
utbetalas under bidragsåret. Motsvarande uppgifter avseende
bidragsåret 1962 skola lämnas den 20 november 1962.
6 § I fråga om utbetalning av skatteersättning skall i tillämpliga
delar gälla vad i kommunallagen eller eljest stadgas om utbetalning av
allmän kommunalskatt m. m., dock att skatteersättningen för år 1962
skall utbetalas den 8 november 1962.
7 § Utbetalad skatteersättning skall avföras å vederbörligt
riksstatsanslag.
Riksrevisionsverket äger meddela de föreskrifter i övrigt, som
erfordras beträffande utanordning, bokföring m. m. av
skatteersättning.
8 § Beträffande stad med egen uppbördsförvaltning gäller såsom villkor
för erhållande av skatteersättning i anledning av 1961 års
ortsavdragsreform, att staden svarar för kostnaden för sådan
omräkning, som avses i kungörelsen den 27 april 1962 (nr 139) angående
omräkning av 1962 års skatteunderlag, m. m.
9 § Över länsstyrelses beslut enligt denna kungörelse må ändring sökas
hos Kungl. Maj:t genom besvär, vilka skola ingivas till
finansdepartementet. | null | null |
1962:142 | null | 1,962 | null | 1958:295 | null |
1962:145 | null | 1,962 | null | 1960:644 | null |
1962:153 | null | 1,962 | null | 1959:264 | null |
1962:158 | null | 1,962 | null | 1956:623 | null |
1962:160 | null | 1,962 | null | 1928:370 | null |
1962:161 | null | 1,962 | null | 1947:576 | null |
1962:163 | null | 1,962 | null | 1928:370 | null |
1962:188 | null | 1,962 | null | 1955:183 | null |
1962:190 | Kungörelse (1962:190) angående vissa statsgruvefält inom Västerbottens län | 1,962 | Kungl. Maj:t har - sedan riksdagen bifallit vad Kungl. Maj:t föreslagit
i fråga om nya gränser för Stekenjokks statsgruvefält m.m. - funnit gott
att, med ändring av vad kungörelserna den 20 maj 1921 (nr 297) angående
utläggande av statsgruvefält vid Stekenjokk och Remdalen i Vilhelmina
socken av Västerbottens län samt den 24 mars 1939 (nr 83) angående
utläggande av vissa statsgruvefält inom Västerbottens län innehålla
häremot stridande, förordna, dels att Daningens statsgruvefält icke
vidare skall utgöra statsgruvefält, dels ock att följande område med de
gränser, som angivas här nedan, skall utläggas till statsgruvefält under
benämningen
Stekenjokks statsgruvefält med följande gränser:
i norr: Saxåns norra strand från riksgränsen mot Norge;
i öster: en linje tänkt dragen från föreningspunkten mellan Saxån och
den norr ifrån kommande cirka 1 200 meter nedanför Stekenjokks inflöde i
Saxån infallande bäcken till röset å den med höjdsiffran 941 utmärkta
toppen av Stekevare och från denna punkt till triangelpunkten 1130,5
Tjalingen och därifrån till röset med höjdsiffran 1067 i södra delen av
Gellvernokkomassivet;
i söder: en linje tänkt dragen från sistnämnda röse till utflödet i
Gaustjokk av den lilla bäcken från sjön norr om siffrorna "67" i
höjdsiffran 767;
i sydväst: från sistnämnda punkt i Gaustjokk uppströms densamma genom
den lilla sjön punkt 841 till riksgränsen mot Norge;
i väster: från sistnämnda punkt utmed riksgränsen till den punkt, där
densamma skär Saxån. | null | null |
1962:192 | null | 1,962 | null | 1934:437 | null |
1962:193 | null | 1,962 | null | 1951:763 | null |
1962:194 | null | 1,962 | null | 1953:272 | null |
1962:195 | null | 1,962 | null | 1951:442 | null |
1962:20 | null | 1,962 | null | 1953:272 | null |
1962:21 | null | 1,962 | null | 1958:295 | null |
1962:216 | Kungörelse (1962:216) angående prägel å jubileumsmynt å fem kronor | 1,962 | Kungl. Maj:t har, sedan till hugfästande av Hans Maj:t Konung Gustaf
VI Adolfs 80-årsdag mynt- och justeringsverket bemyndigats verkställa
utmyntning av omkring 250 000 stycken silvermynt å fem kronor, velat
härmed kungöra, att ett jubileumsmynt av silver med valören fem
kronor, utgörande lagligt betalningsmedel under de villkor, som
stadgas i lagen om rikets mynt, kommer att i rörelsen utsläppas och
genom Sveriges riksbanks försorg tillhandahållas allmänheten med en
överkurs av fem kronor, varav vinsten tillfaller Konung Gustaf VI
Adolfs 80-årsfond för svensk kultur, ävensom att det nya myntets
prägel blivit fastställd sålunda:
/k/ På myntets framsida: /-k/ Hans Maj:t Konungens bild, profil,
vänster sida. Omskrift: "GUSTAF VI ADOLF SVERIGES KONUNG" samt,
nedtill, "1882 11 XI 1962".
/k/ På myntets frånsida: /-k/ Den romerska gudinnan Minerva i helfigur
i egenskap av konstens och vetenskapens beskyddarinna.
Omskrift: "LITTERATUR VETENSKAP KONST". Nedtill till vänster om
figuren "5" och till höger "KR". Under figuren från vänster till höger
myntgravörens monogram, S:t Eriksmärket samt myntdirektörens
monogram.
/k/ Myntets diameter: /-k/ 34 millimeter.
/k/ Randen /-k/ räfflad med omväxlande en bred och två smala åsar. | null | null |
1962:218 | null | 1,962 | null | 1928:370 | null |
1962:22 | Kungörelse (1962:22) om resedokument för vissa flyktingar, som äro sjömän | 1,962 | Kungl. Maj:t har, sedan Sverige den 28 maj 1959 ratificerat en i Haag
den 23 november 1957 avslutad internationell överenskommelse angående
flyktingar, som äro sjömän, uppdragit åt statens utlänningskommission
att utfärda resedokument, varom förmäles i kungörelsen (1955:29) för
sådana flyktingar, som äro sjömän och som förvärvat i artiklarna 2 och
3 i överenskommelsen angiven anknytning till Sverige. Vad i nämnda
kungörelse är stadgat om utfärdande av resedokument och om förlängning
av giltighetstiden för sådant skall äga tillämpning även i fråga om
resedokument för flykting, som är sjöman, varvid emellertid jämväl
bestämmelserna i förenämnda överenskommelser skola iakttagas.
Utlänningskommissionen äger utfärda erforderliga föreskrifter för
tillämpningen av denna kungörelse. | null | null |
1962:229 | null | 1,962 | null | 1959:286 | null |
1962:230 | null | 1,962 | null | 1959:286 | null |
1962:234 | null | 1,962 | null | 1955:416 | null |
1962:236 | null | 1,962 | null | 1955:422 | null |
1962:237 | null | 1,962 | null | 1934:300 | null |
1962:25 | Kungörelse (1962:25) om överenskommelse mellan Konungariket Sveriges regering och Förbundsrepubliken Tysklands regering rörande införsel och återutförsel av ädelmetallvaruprover | 1,962 | Kungl. Maj:t har funnit gott tillkännagiva, att mellan Konungariket
Sveriges regering och Förbundsrepubliken Tysklands regering den 17
januari 1962 träffats överenskommelse om rätt att utan hinder av
eljest gällande bestämmelser införa ädelmetallvaror, som är avsedda
att förevisas såsom prover eller utställningsföremål och därefter
återutföras. Överenskommelsen, som träder i kraft den 1 april 1962,
är av den lydelse på svenska och tyska språken som härvid fogad
bilaga utvisar.
Bilaga
Överenskommelse
mellan Konungariket Sveriges regering och Förbundsrepubliken
Tysklands regering rörande införsel och återutförsel av
ädelmetallvaruprover.
Konungariket Sveriges regering och Förbundsrepubliken Tysklands
regering ha i önskan att underlätta varuutbytet i fråga om
ädelmetallvaror träffat följande överenskommelse:
Artikel 1
Utan hinder av bestämmelserna i 9 § Kungl. Maj:ts förordning den
18 maj 1956 (nr 328) om kontroll å ädelmetallarbeten må personer
med hemvist i Förbundsrepubliken Tyskland till Sverige införa
ädelmetallvaror, såvida dessa äro avsedda att förevisas såsom
prover eller utställningsföremål och därefter återutföras.
Vid dylik införsel skola de avtalsslutande parterna tillämpa
bestämmelserna i den i Genève den 7 november 1952 avslutade
internationella konventionen för underlättande av import av
varuprover och reklammaterial eller den i Bryssel den 1 mars
1956 avslutade tullkonventionen rörande passersedlar
(E.C.S. carnets) för varuprover.
För återutförseln skall gälla en tidsfrist av tolv månader.
Artikel 2
Vad beträffar införsel från Sverige till Förbundsrepubliken
Tyskland av ädelmetallvaror, som äro avsedda att förevisa såsom
prover eller utställningsföremål och därefter återutföras, skola
i Förbundsrepubliken Tyskland tillämpas de i föregående artikels
andra och tredje stycken intagna bestämmelserna.
Artikel 3
Denna överenskommelse gäller även för delstaten Berlin, såvida
icke Förbundsrepubliken Tysklands regering inom tre månader efter
överenskommelsens ikraftträdande till Konunagriket Sveriges
regering avgiver en motsatt förklaring.
Artikel 4
Denna överenskommelse träder i kraft den 1 april 1962.
Denna överenskommelse kan uppsägas skriftligen med en tidsfrist av
tre månader före utgången av ett kalenderår.
Som skedde i Stockholm den 17 januari 1962 i två originalexemplar,
vardera på såväl svenska som tyska språken, varvid båda texterna
skola äga lika vitsord.
För Konungariket Sveriges regering:
Östen Undén | null | null |
1962:251 | null | 1,962 | null | 1938:279 | null |
1962:264 | null | 1,962 | null | 1959:612 | null |
1962:27 | null | 1,962 | null | 1960:198 | null |
1962:273 | Kungörelse (1962:273) om överflyttande å kommerskollegium och överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap av de uppgifter, som tillkomma statens handelslicensnämnd | 1,962 | /Författningens text finns bara i tryckt version/ | null | null |
1962:291 | null | 1,962 | null | 1960:335 | null |
1962:303 | Lag (1962:303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m.m. | 1,962 | 1 § Livränta eller sjukpenning på grund av obligatorisk försäkring
jämlikt
1) lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i
arbete,
2) lagen den 14 juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa
yrkessjukdomar,
3) lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å
fartyg tjänstgörande personer,
4) lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring eller
5) lagen den 14 maj 1954 (nr 246) om krigsförsäkring för sjömän m.fl.
skall, i den mån ersättningen ej utgives av staten, förhöjas enligt vad
nedan sägs.
Vad i denna lag stadgas om livränta skall, där viss del av livränta
utbytts mot ett engångsbelopp, avse den del av livräntan som icke
omfattas av utbytet.
2 § Livränta, som tillkommer skadad vars arbetsförmåga är nedsatt med
minst två tiondelar eller, för tid efter utgången av den månad under
vilken skadad fyller sextiosju år, med minst tre tiondelar, skall
förhöjas med trettio procent, om skadan inträffat år 1955 eller
tidigare, med tjugu procent, därest skadan inträffat något av åren 1956
eller 1957, och med tio procent, om skadan inträffat något av åren 1958
eller 1959.
Livränta, som tillkommer efterlevande make eller annan i 20 § lagen om
yrkesskadeförsäkring avsedd efterlevande för tid till och med den månad,
under vilken den ersättningsberättigade fyller sextiosju år, eller barn,
fader, moder eller adoptant, skall jämväl förhöjas enligt vad i första
stycket sägs.
Har livränta omreglerats enligt lagen den 17 juni 1955 (nr 469), skall
förhöjningen utgå å den omreglerade livräntan. I fall som avses i 9 §
första stycket sistnämnda lag skall förhöjning icke utgå å den del av
livräntan, som svarar mot arbetsförtjänst vilken jämlikt nämnda lagrum
icke beaktas vid tillämpning av 2 § sagda lag.
Förhöjning må ej föranleda att livränta överstiger det belopp, vartill
den enligt lagen om yrkesskadeförsäkring skolat uppgå om den skadades
årliga arbetsförtjänst beräknats till femtontusen kronor.
3 § Är någon behäftad med två eller flera skador, som var för med sig
medföra rätt till livränta enligt någon av de i 1 § angivna lagarna,
skall vid bedömande av rätt till förhöjning enligt denna lag
arbetsförmågan anses nedsatt med det tal, som utgör summan av de för de
skilda skadorna bestämda invaliditetsgraderna.
4 § Har i anledning av skada utgått livränta enligt någon av de i 1 §
angivna lagarna, må senare utgående sjukpenning i anledning av skadan
icke understiga det belopp, vartill den enligt lagen om
yrkesskadeförsäkring skolat uppgå vid en årlig arbetsförtjänst, som
enligt nämnda lag förutsättes för rätt till livränta av den storlek
vartill livränta till den skadade vid förlust av arbetsförmågan uppgår
efter förhöjning enligt denna lag.
5 § Där ej annat följer av vad ovan stadgats, skall i fråga om
förhöjning enligt denna lag i tillämpliga delar gälla vad som finnes
föreskrivet beträffande den ersättning, som förhöjts genom lagen.
6 § Den kostnad för varje kalenderår, som föranledes av bestämmelserna i
denna lag, skall bestridas genom den försäkringsavgift, som jämlikt 38
och 39 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring skall för året beräknas för
arbetsgivaren. Lag (1971:285).
7 § De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen
av denna lag, meddelas av Konungen.
Övergångsbestämmelser
1962:303
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963 men äger icke tillämpning å
ersättning, som belöper å tid dessförinnan.
1971:285
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om proportionellt tillägg som avser tid före
ikraftträdandet. | null | null |
1962:304 | Förordning (1962:304) om förhöjning av vissa ersättningar av statsmedel i anledning av yrkesskada m.m. | 1,962 | 1 § Livränta eller sjukpenning, som av statsmedel utgår jämlikt någon av
de författningar vilka angivas i 2 §, skall förhöjas enligt de grunder,
som stadgas i lagen den 6 juni 1962 (nr 303) om förhöjning av vissa
ersättningar i anleding av yrkesskada m.m. Ersättning, som efter
Konungens förordnande utgives med tillämpning av grunderna i någon av de
i 2 § avsedda författningarna, förhöjes i motsvarande mån, där Konungen
icke annat föreskriver.
Kostnad för förhöjning enligt denna förordning bestrides av statsmedel.
2 § De författningar, som avses i 1 §, äro:
1) lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i
arbete;
2) förordningen den 1 juni 1923 (nr 138) angående ersättning av
statsmedel för skada till följd av olcyksfall, som förorsakats av
krigsförhållandena under 1914-1919 års världskrig;
3) förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring;
4) lagen den 14 juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa
yrkessjukdomar;
5) lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å
fartyg gjänstgörande personer;
6) förordningen den 24 mars 1938 (nr 102) om olycksfalls- och
yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare m. fl.;
7) förordningen den 24 mars 1938 (nr 103) om olycksfalls- och
yrkessjukdomsersättning åt gängar m.fl.;
8) förordningen den 13 april 1940 (nr 213) om ersättning av statsmedel i
vissa fall för skada till följd av olycksfall,som förorsakats av
krigsåtgärd;
9) förordningen den 28 juni 1941 (nr 593) om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring;
10) förordningen den 28 juni 1941 (nr 595) om ersättning i anleding av
kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret;
11) förordningen den 21 april 1943 (nr 183) om ersättning i vissa fall i
anledning av kroppsskada, ådragen under fullgörande av tjänsteplikt;
12) kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 344) om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under verksamhet vid brandsläckning m.m..;
13) militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261);
14) lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring;
15) lagen den 14 maj 1954 (nr 246) om krigsförsäkring för sjömän m.fl.;
16) förordningen den 14 maj 1954 (nr 247) om ersättning av statsmedel
vid olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabba sjömän m.fl.;
17) förordnignen den 14 maj 1954 (nr 249) om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret;
18) förordningen den 14 maj 1954 (nr 250) om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under verksamhet vid brandsläckning m.m.
3 § Förhöjning enligt denna förordning utgår icke å ersättning, varå
förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angående omreglering av vissa
ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring äger tillämpning.
4 § Är den skadade berättigad jämväl till livränta, som avses i lagen
den 6 juni 1962 (nr 303), skall förhöjning av livränta, varå denna
förordning äger tillämpning, ske så, att livräntornas sammanlagda
årsbelopp motsvarar vad som skulle hava tillkommit den skadade, därest
de skilda livräntorna skolat förhöjas enligt nämnda lag.
5 § Där ej annat följer av vad ovan stadgats, skall i fråga om
förhöjning enligt denna förordning i tillämpliga delar gälla vad som
finnes föreskrivet beträffande den ersättning, som förhöjts genom
förordningen.
6 § De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen
av denna förordning, meddelas av Konungen.
Övergångsbestämmelser
1962:304
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963 men äger icke
tillämpning å ersättning, som belöper å tid dessförinnan. | null | null |
1962:305 | null | 1,962 | null | 1950:262 | null |
1962:306 | null | 1,962 | null | 1938:216 | null |
1962:307 | null | 1,962 | null | 1921:410 | null |
1962:308 | Förordning (1962:308) om förhöjning av vissa livräntor på grund av statsunderstödd olycksfallsförsäkring för fiskare | 1,962 | 1 § Livränta, som i anledning av olycksfall i arbete utgår enligt
kungörelsen den 2 oktober 1908 (nr 100 s. 29) angående en särskild för
fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall eller
enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för
fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall, skall
förhöjas enligt vad nedan sägs. Motsvarande skall gälla ersättning, som
enligt Konungens förordnande utgives enligt grunderna för sistnämnda
förordning.
Kostnad för förhöjning enligt denna förordning bestrids av statsmedel.
2 § Livränta enligt någon av de i 1 § angivna författningarna, vilken
omreglerats jämlikt 3 § eller 4 § första stycket förordnignen den 11 maj
1956 (nr 183) angående omreglering av vissa ersättningar på grund av
statsunderstödd olycksfallsförsäkring för fiskare, skall förhöjas med
trettio procent.
Livränta, vilken enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) utgår
till fader, moder eller adoptant, skall, i förkommande fall efter
förhöjning enligt 5 § andra stycket förordningen den 11 maj 1956 (nr
183), jämväl förhöjas med trettio procent.
3 § Där ej annat följer av vad ovan stadgats, skall i fråga om
förhöjning enligt denna förordning i tillämpliga delar gälla vad som
finnes föreskrivet beträffande den ersättning, som förhöjts genom
förordningen.
4 § De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen
av denna förordning, meddelas av Konungen.
Övergångsbestämmelser
1962:308
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963 men äger icke
tillämpning å ersättning, som belöper å tid dessförinnan. | null | null |
1962:31 | null | 1,962 | null | 1941:251 | null |
1962:322 | Kungörelse (1962:322) angående väg- och vattenbyggnadskåren | 1,962 | Uppgift och organisation
1 § Väg- och vattenbyggnadskåren är en militär kår för reservpersonal inom
armén, som har till uppgift
att i krig förse försvarsmakten med särskilt utbildad personal för att
upprätthålla befattningar, vilka förutsätter insikter inom väg- och
vattenbyggnadsfacket,
att om det lämpligen kan ske, också i fred lämna försvarsmaktens myndigheter
biträde i ärenden, som fordrar tillgång till särskild sakkunskap inom väg- och
vattenbyggnadsfacket,
att föra register över dem som genomgått högskolans väg- och vattenbyggnads-
linje eller har motsvarande kompetens samt andra för försvarsmakten användbara
tekniker inom väg- och vattenbyggnadsfacket, samt
att i samverkan med Värnpliktsverket och andra berörda myndigheter inom
försvarsmakten föreslå såväl uttagning för försvarsmaktens behov av ett
nödvändigt antal tekniker inom väg- och vattenbyggnadsfacket som åtgärder
för denna personals ändamålsenliga verksamhet under höjd beredskap.
Förordning (1993:293).
2 § Väg- och vattenbyggnadskåren lyder direkt under chefen för armén. Chef för
kåren är en överste av första graden. Ställföreträdande chef för kåren är en
överste. Kåren utgörs i övrigt av personal med överstelöjtnants, majors,
kaptens eller löjtnants tjänstegrad. Förordning (1981:168).
3 § Chefen för väg- och vattenbyggnadskåren har till sitt förfogande
en expedition.
Anställning, tjänsteställningsbefordran och avgång
4 § Anställning i väg- och vattenbyggnadskåren kan efter ansökan erhållas av
den som har genomgått högskolans väg- och vattenbyggnadslinje eller har
motsvarande kompetens. Därvid skall följande iakttas.
1. Med löjtnants tjänstegrad får anställas dels reservofficer med löjtnants
tjänstegrad, dels annan som har motsvarande militära kompetens och anses
särskilt lämplig för anställning i kåren.
2. Med kaptens tjänstegrad får anställas den som uppfyller kraven enligt 1 och
dels fullgjort två krigsförbandsövningar, varav en i befattning på kompani-
chefsnivå eller annan motsvarande tjänstgöring, dels genomgått särskild
utbildning, dels under minst tre år utövat väl vitsordad ingenjörsverksamhet
inom väg- och vattenbyggnadsfacket och därvid visat skicklighet och ledar-
egenskaper och fortfarande är verksam inom facket.
3. Med kaptens tjänstegrad får också anställas den som dels genomgått för
värnpliktigt plutonsbefäl föreskriven utbildning och särskild utbildning för
fältarbetschef i regional stab eller har motsvarande militära kompetens, dels
fullgjort två krigsförbandsövningar eller annan motsvarande tjänstgöring, dels
under minst sex år utövat väl vitsordad ingenjörsverksamhet inom väg- och
vattenbyggnadsfacket, varav minst tre år då han visat skicklighet och ledar-
egenskaper som företagsledare eller som ledare för större avdelning, dels
fortfarande är verksam inom facket och anses särskilt lämplig för anställning
i kåren. Förordning (1987:195).
5 § Beslut om anställning i väg- och vattenbyggnadskåren meddelas i fråga om
chefen och ställföreträdande chefen för kåren av regeringen och i fråga om den
övriga personalen av chefen för armén. Beslut om befordran i kåren meddelas av
chefen för armén.
Anställning i kåren sker genom förordnande tills vidare.
Bestämmelsen i 4 kap. -4 § första stycket lagen (1976:600) om offentlig
anställning att tjänst som myndighet tillsätter skall kungöras ledig
till ansökan gäller inte anställning i kåren. Förordning (1981:168).
6 § Befordran i väg- och vattenbyggnadskåren får ske enligt följande.
1. Till kapten får befordras en löjtnant, som dels fullgjort två krigsförbands-
övningar, varav en i befattning på kompanichefsnivå eller annan motsvarande
tjänstgöring, dels genomgått särskild utbildning, dels visat skicklighet och
ledaregenskaper som ingenjör inom väg- och vattenbyggnadsfacket och fortfarande
är verksam inom facket.
2. Till major får befordras en kapten, som dels genomgått särskild utbildnings,
dels fullgjort en väl vitsordad krigsförbandsövning i en befattning på lägst
kompanichefsnivå, dels visat framstående skicklighet och ledaregenskaper såväl
vid militär tjänstgöring som vid civil verksamhet inom väg- och vatten-
byggnadsfacket.
3. Till överstelöjtnant får befordras en major, som visat synnerligen
framstående skicklighet och ledaregenskaper såväl vid militär tjänstgöring
som vid civil verksamhet inom väg- och vattenbyggnadsfacket.
Förordning (1987:195).
7 § Reservofficer, som vunnit anställning i väg- och vattenbyggnadskåren, äger
tillgodoräkna krigsförbandsövning som fullgjorts före inträdet i kåren vid
tillämpning av 6 §. Kungörelse (1972:466).
8 § Endast den som visat duglighet och pålitlighet i tjänsten och i övrigt är
lämplig må befordras. Tillfällig sjukdom utgör icke hinder för befordran.
Befordran får icke ske utan medgivande av den som skall befordras. Den som
icke vill komma i fråga till befordran skall bekräfta det skriftligen.
Kungörelse (1972:466).
9 § Anställning i väg- och vattenbyggnadskåren upphör med utgången av det
kalenderår, under vilket den anställde uppnår 55 års ålder. Den som är lägst
kapten eller uppfyller för befordran till kapten föreskrivna villkor och som
har visat särskild lämplighet för fortsatt tjänstgöring vid försvarsmakten får
dock meddelas tillstånd att efter nämnda tid kvarstå i kåren intill utgången
av det kalenderår, under vilket han uppnår 60 års ålder. Tillståndet får för-
längas, varje gång med högst fem år, intill utgången av det kalenderår, under
vilket han uppnår 70 års ålder. Förordning (1979:1179).
10 § har upphävts genom förordning (1979:1179).
11 § Anställning i väg- och vattenbyggnadskåren upphör för den som tillträder
en tjänst som yrkesofficer.
Av 7 kap. 4 § lagen (1976:600) om offentlig anställning följer att den som är
anställd i väg- och vattenbyggnadskåren kan entledigas om han till följd av
förlust eller nedsättning av arbetsförmågan förklaras oduglig till krigstjänst.
Förordning (1987:195).
12 § Frågor om avskedande, avstängning eller läkarundersökning prövas i fråga
om chefen och ställföreträdande chefen för väg- och vattenbyggnadskåren av
statens ansvarsnämnd enligt bestämmelserna i 15 kap. 4 § lagen (1976:600) om
offentlig anställning och i fråga om övrig personal av chefen för armén. I
ärenden om läkarundersökning gäller även bestämmelserna i 22--25 §§
anställningsförordningen (1965:601).
Beslut om rätt att kvarstå i väg- och vattenbyggnadskåren meddelas av
chefen för armén.
Frågor om en anställnings upphörande enligt 7 kap. 10 § lagen om
offentlig anställning prövas av chefen för armén.
För arbetstagare hos väg- och vattenbyggnadskåren gäller en ömsesidig
uppsägningstid av tre månader. Den myndighet som prövar frågan om en
anställnings upphörande får dock medge att anställningen upphör utan att
föreskriven uppsägningstid iakttas. Förordning (1987:195).
Tjänstgöring
13 § Tjänstgöringen i väg- och vattenbyggnadskåren uppdelas i följande
tjänstgöringsperioder.
a) Första tjänstgöringsperioden om 170 dagar, som fullgörs före utgången av
det kalenderår, under vilket den tjänstgöringsskyldige uppnår 36 års ålder.
b) Andra tjänstgöringsperioden om 150 dagar, som fullgörs efter utgången av
det kalenderår, under vilket den tjänstgöringsskyldige uppnår 36 års ålder
men före utgången av det kalenderår, under vilket han uppnår 47 års ålder.
c) Tredje tjänstgöringsperioden om 60 dagar, som fullgörs efter utgången av
det kalenderår, under vilket den tjänstgöringsskyldige uppnår 47 års ålder,
men före utgången av det kalenderår, under vilket han uppnår 55 års ålder.
d) Fjärde tjänstgöringsperioden om 20 dagar, som fullgörs efter utgången av
det kalenderår, under vilket den tjänstgöringsskyldige uppnår 55 års ålder,
men före utgången av det kalenderår, under vilket han uppnår 60 års ålder.
I de angivna tjänstgöringstiderna inräknas inte in- och utryckningsdagar, om
inte regeringen bestämmer annat. Förordning (1979:1179).
14 § Personal i väg- och vattenbyggnadskåren är skyldig att fullgöra
första, andra och tredje tjänstgöringsperioderna. Den som utan att ha
varit reservofficer vunnit anställning med kaptens tjänstegrad fullgör
dock endast tredje tjänstgöringsperioden.
Personal med överstelöjtnants eller majors tjänstegrad, som kvarstår i kåren
efter 55 års ålder, skall - utöver första, andra och tredje tjänströrings-
perioderna - fullgöra fjärde tjänstgöringsperioden. Kungörelse (1974:740).
15 § Reservofficer, som har fått anställning i väg- och vattenbyggnadskåren
och för vilken bestämmelserna om tjänstgöring i reservbefälsförordningen
(1972:464) för försvarsmakten gäller, har rätt att tillgodoräkna sig annan
fullgjord tjänstgöring enligt reservbefälsförordningen än första reserv-
tjänstgöringen som tjänstgöringstid enligt denna kungörelse.
Annan reservofficer än den som avses i första stycket har rätt att av tid
före inträdet i kåren tillgodoräkna sig varje helt kalenderår från och med
det, under vilket han erhållit anställning i reserv eller, i fråga om
förtidsavgången reservofficer, som yrkesofficer -- dock tidigast det
kalenderår, under vilket han har uppnått 27 års ålder -- till och med det,
under vilket han har uppnått 36 års ålder, som en tiondel av den på första
tjänstgöringsperioden belöpande tjänstgöringen och varje kalenderår därefter
till och med det, under vilket han har uppnått 46 års ålder, som en tiondel
av den på andra tjänstgöringsperioden belöpande tjänstgöringen.
För den som utan att vara reservofficer har fått anställning i kåren efter
27 men före 36 års ålder, skall första tjänstgöringsperioden minskas med en
tiondel för varje helt kalenderår från och med det, under vilket han har
uppnått 27 års ålder till och med kalenderåret före inträdet i kåren. För
den som har fått anställning i kåren efter 36 års ålder, skall andra
tjänstgöringsperioden minskas med en tiondel för varje helt kalenderår från
och med det, under vilket han har uppnått 36 års ålder till och med kalender-
året före inträdet i kåren. Förordning (1987:195).
16 § Personal i väg- och vattenbyggnadskåren är skyldig att underkasta sig de
jämkningar i den i 14 § föreskrivna tjänstgöringsskyldigheten som föreskrivs
av regeringen, dock skall den sammanlagda tjänstgöringen före utgången av det
kalenderår, under vilket vederbörande uppnår 55 års ålder, inte överstiga 380
dagar. Förordning (1979:1179).
17 § Envar av första, andra och tredje tjänstgöringsperioderna delas upp i
krigsförbandsövningar, särskilda övningar, mobiliseringsövningar, befälskurser
och annan tjänstgöring (tjänstgöringsomgångar). Inom varje tjänstgöringsomgång
får högst sextio tjänstgöringsdagar uttas.
Närmare bestämmelser om tjänstgöringsomgångarna meddelas av chefen för
armén.
Krigsförbandsövning får enligt bestämmande av chefen för armén eller den som
han bemyndigar delas upp i två delomgångar med högst sex veckor mellan varje
delomgång. Annan tjänstgöringsomgång än krigsförbandsövning får under
förutsättning av vederbörandes medgivande delas upp enligt bestämmande av
chefen för armén eller den som han bemyndigar, om detta är lämpligt ur
utbildningssynpunkt eller särskilda tjänsteförhållanden påkallar det.
Chefen för armén eller den som han bemyndigar får medge anstånd med full-
görandet av den tjänstgöring som belöper på första, andra eller tredje
tjänstgöringsperioden samt, om det krävs av utbildningsskäl eller annan
anledning, avkorta varje tjänstgöringsperiod med högst tio dagar.
Förordning (1987:195).
18 § Anställd i väg- och vattenbyggnadskåren, vilken till följd av sjukdom
eller skada, vartill tjänstgöringen kan antagas hava varit orsak, icke del-
tagit i tjänstgöring, vartill han inryckt, äger som tjänstgöringstid tillgodo-
räkna sig den tid han sålunda varit tjänstledig. Tid för annan tjänstledighet
skall ock tillgodoräknas under förutsättning att vederbörande deltagit i
tjänstgöringen minst fyra femtedelar av den för tjänstgöringsomgången
anbefallda tjänstgöringstiden. Kungörelse (1972:466).
19 § Personal i väg- och vattenbyggnadskåren är skyldig att tjänstgöra, utöver
vad i 14 § sägs, i krig och då värnpliktiga eljest tagas i anspråk för rikets
försvar eller säkerhet eller för fullgörande av beredskapsövning.
Kungörelse (1972:466).
20 § Om frivillig tjänstgöring för personal i väg- och vattenbyggnadskåren
samt om tillgodoräkning av sådan tjänstgöring och tjänstgöring enligt 19 §
vid tillämpning av 14 § finnas särskilda bestämmelser. Kungörelse (1972:466).
Avlöningsförmåner
21 § Om avlöningsförmåner till personalen i väg- och vattenbyggnadskåren
finns bestämmelser i kollektivavtal. Förordning (1981:168).
Premier
22 § har upphävts genom förordning (1981:168).
23 § har upphävts genom kungörelse (1972:466).
24 § har upphävts genom kungörelse (1972:466).
25 § har upphävts genom kungörelse (1972:466).
26 § har upphävts genom kungörelse (1972:466).
27 § har upphävts genom kungörelse (1972:466).
28 § har upphävts genom kungörelse (1972:466).
Överklagande
29 § Beslut i ärenden om tjänstetillsättning överklagas hos försvarets
personalnämnd. Nämndens beslut får inte överklagas.
I fråga om överklagande av andra beslut enligt denna kungörelse tillämpas
18 § allmänna verksstadgan (1965:600). Förordning (1987:195).
30 § Personal i väg- och vattenbyggnadskåren, som är anställd i kåren med
tillämpning av bestämmelserna i kungörelsen (1951:497) angående väg- och
vattenbyggnadskåren och som år 1963 uppnår högst 42 års ålder, äger övergå
till anställning i kåren med tillämpning av bestämmelserna i denna kungörelse
efter ansökan senast den 31 december 1963. Därvid skall iakttagas att envar
äger som tjänstgöring samt för befordran och premier tillgodoräkna före
övergången fullgjord tjänstgöring i kåren samt att reservofficer, som vunnit
anställning i kåren, jämväl äger i angivna hänseenden tillgodoräkna tid före
inträdet i kåren enligt de grunder som angivits i 15 § andra stycket, varvid
dock tid för anställning på aktiv stat icke må tillgodoräknas för premier.
Kungörelse (1972:466).
Övergångsbestämmelser
1987:195
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1987.
De nya bestämmelserna i 15 § tillämpas inte på personal som har anställts i
reserv före förordningens ikraftträdande. | null | null |
1962:330 | Kungörelse (1962:330) om skyldighet för kommun att avlämna finansstatistiska uppgifter | 1,962 | 1 § Det åligger kommun att till statistiska centralbyrån avlämna
dels sammandrag för nästföregående kalenderår av kommunens
räkenskaper i vad de avse kommunala ändamål, dels ock, efter
anmaning, sådana uppgifter av ekonomisk natur som erfordras för
samhällsekonomisk analys.
Med kommun avses i denna kungörelse landskommun, köping, stad,
municipalsamhälle, landstingskommun, församling, pastorat och annan
kyrklig samfällighet. Med kommun jämställes kommunalförbund, bildat
enligt lagen den 31 maj 1957 om kommunalförbund eller i annan form
organiserad kommunal sammanslutning.
2 § Sammandrag och övriga uppgifter skola avfattas på blanketter, till
vilka statistiska centrlabyrån efter hörande av vederbörande kommunala
intresseorganisationer fastställer formulär.
Blanketterna skola tillhandahållas kommunerna av statistiska
centralbyrån.
3 § Sammandrag skall avlämnas till statistiska centralbyrån före den
15 april, dock att sammandrag för landstingskommun eller stad, som
icke tillhör landstingskommun, må avlämnas senast den 31 maj.
Övriga uppgifter skola avlämnas inom tid som centralbyrån bestämmer.
4 § Ändrar kommunal myndighet räkenskaper, för vilka sammandrag
avlämnats, skola därav betingade ändringar i sammandraget
ofördröjligen anmälas till statistiska centralbyrån. | null | null |
1962:352 | null | 1,962 | null | 1959:287 | null |
1962:355 | null | 1,962 | null | 1959:420 | null |
Subsets and Splits
No community queries yet
The top public SQL queries from the community will appear here once available.