beteckning
stringlengths 6
17
| title
stringlengths 10
404
⌀ | year
int64 0
19.9M
| text
stringlengths 0
1.06M
⌀ | amends
stringlengths 6
14
⌀ | pdf
unknown |
|---|---|---|---|---|---|
1960:516 | Kungörelse (1960:516) med tillämpningsföreskrifter till lagen (1940:176) med vissa bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg | 1,960 | 1 § Har beredskapslarm getts får resa med registreringspliktigt
svenskt fartyg företas endast efter tillstånd enligt 2 § och med
iakttagande av de villkor som har förenats med tillståndet.
Första stycket gäller dock inte för fartyg som har ett gällande
passagerarfartygscertifikat och vars bruttodräktighet understiger
350, eller bogserfartyg med en maskinstyrka understigande 100
effektiva hästkrafter. Tillstånd behövs inte heller för resa mellan
svensk och utländsk ort med fartyg som inte är bogserfartyg och vars
bruttodräktighet understiger 100, eller för resa mellan
svenska hamnar med fartyg som inte är bogserfartyg och vars
bruttodräktighet understiger 350. Förordning (1993:248).
2 § Tillstånd som avses i 1 § meddelas av Transportstyrelsen
eller, om Transportstyrelsens beslut inte kan avvaktas utan
allvarlig olägenhet, av länsstyrelsen i det län där fartyget
befinner sig när resan ska påbörjas. Förordning (2023:529).
3 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser
om överklagande till allmän förvaltningsdomstol.
Förordning (2018:927).
Övergångsbestämmelser
1998:1069
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1998. Äldre
föreskrifter gäller fortfarande i fråga om överklagande av
beslut som har meddelats före ikraftträdandet. | null | null |
1960:535 | Kungörelse (1960:535) om tillämpning av avtal mellan Sverige och Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser angående ömsesidig handräckning beträffande direkta skatter | 1,960 | Sedan avtalet den 24 december 1936 mellan Sverige och Frankrike för
undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser
angående ömsesidig handräckning beträffande direkta skatter -- vilket
avtal ändrats eller kompletterats genom tilläggsavtal den 8 april 1949,
den 28 oktober 1950 och den 29 mars 1956 ävensom genom skriftväxling
den 26 oktober respektive den 5 november 1954 -- i enlighet med
bestämmelserna i art. 24 § 2 utsträckts att från och med den 1 mars
1958 gälla beträffande vissa utomeuropeiska områden, har Kungl. Maj:t,
med stöd av 72 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370), 20 § 3 mom. lagen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig
inkomstskatt samt 20 § 3 mom. lagen samma dag (nr 577) om statlig
förmögenhetsskatt, funnit gott förordna som följer.
Det skall åligga skattskyldig med skatterättsligt hemvist i Sverige
att, utan hänsyn till att enligt avtalet allenast viss del av hans
inkomst eller förmögenhet skall taxeras här i riket, likväl avgiva alla
de uppgifter till ledning för taxeringen, vilka han varit skyldig lämna,
därest lindring i skattskyldigheten icke skolat äga rum.
Övergångsbestämmelser
1960:535
Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.
Kungörelsen ävensom bestämmelserna i avtalet skola första gången
tillämpas med avseende å 1961 års taxering.
Beträffande dubbelbeskattning, som må hava uppkommit i förhållandet
till de utomeuropeiska områden, å vilka bestämmelserna i avtalet blivit
tillämpliga från och med den 1 mars 1958, må skattskyldig såvitt avser
1959 och 1960 års taxeringar göra framställning i den ordning som
angives i tredje stycket av de i bilaga 2 under rubriken A. Allmänna
anvisningar intagna anvisningarna.
Genom denna kungörelse upphäves kungörelsen den 17 december 1937 (nr
1003) om tillämpning av ett mellan Sverige och Frankrike den 24
december 1936 ingånget avtal för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande direkta skatter; dock att sistnämnda kungörelse /n2/
alltjämt skall äga tillämpning såvitt avser 1960 års taxering eller
eftertaxering för år 1960 eller tidigare år.
1972:433
1. Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen
enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.
Kungörelsen tillämpas på inkomst som förvärvats efter utgången av år
1972 med de inskränkningar som anges under 2 och 3 nedan samt vid
taxering till statlig förmögenhetsskatt år 1974 eller senare år.
2. Bestämmelserna i art. 5 i avtalet och i punkt 5 i det till avtalet
fogade protokollet i den lydelse denna artikel och punkt erhållit enligt
tilläggsavtalet den 10 mars 1971 tillämpas på inkomst som förvärvats år
1970 eller senare år eller under räkenskapsår som avslutats år 1970
eller senare år.
3. Bestämmelserna i art. 9 avtalet i den lydelse denna artikel erhållit
enligt tilläggsavtalet den 9 mars 1971 och i punkt 9 i det till avtalet
fogade protokollet i den lydelse denna punkt erhållit enligt
tilläggsavtalet den 10 mars 1971 tillämpas på inkomst som blivit
tillgänglig för lyftning efter utgången av år 1969.
4. Är någon till följd av 2 och 3 berättigad till lindring i
dubbelbeskattning vid taxering åren 1970-1972 kan han, i den mån sådan
lindring icke erhållits, anföra besvär över taxeringen inom den tid och
i den ordning som anges i 100 och 104 §§ taxeringsförordningen
(1956:623).
5. Genom denna kungörelse upphäves, såvitt angår förhållandet mellan
Sverige och Frankrike, kungörelsen (1960:535) om tillämpning av avtal
mellan Sverige och Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning och
fastställande av bestämmelser angående ömsesidig handräkcning
beträffande direkta skatter. Den upphävda kungörelsen äger dock, med de
undantag som följer av 2 och 3, i oförändrad utsträckning tillämpning
beträffande inkomst som förvärvats år 1972 eller tidigare år och vid
taxering till statlig förmögenhetsskatt år 1972 eller tidigare år och
vid taxering till statlig förmögenhetsskatt år 1973 eller tidigare år
eller eftertaxering till sådan skatt för år 1973 eller tidigare år.
1978:696
Kungörelsen (1951:384) med vissa bestämmelser angående kupongskatt för
skattskyldig med hemvist i Frankrike, cirkuläret (1951:385) med vissa
anvisningar rörande förfarandet, då skattskyldig med hemvist i Sverige
vill tillgodonjuta skattebefrielse i Frankrike för inkomst av franska
värdepapper samt kungörelsen (1960:535) om tillämpning av avtal mellan
Sverige och Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning och
fastställande av bestämmelser angående ömsesidig handräckning
beträffande direkta skatter skall upphöra att gälla i förhållandet
mellan Sverige och Algeriet vid utgången av år 1978. Kungörelserna och
cirkuläret skall dock alltjämt tillämpas i förhållandet mellan Sverige
och Algeriet, den förstnämnda kungörelsen och cirkuläret i fråga om
skatt på utdelning som blivit tillgänglig för lyftning före utgången av
år 1978 samt den sistnämnda kungörelsen vid 1979 års taxering och vid
eftertaxering för år 1979 eller tidigare år. | null | null |
1960:536 | null | 1,960 | null | 1951:384 | null |
1960:544 | null | 1,960 | null | 1956:492 | null |
1960:549 | Kungörelse (1960:549) om tillämpning av ett mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland den 17 april 1959 ingånget avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet ävensom beträffande vissa andra skatter | 1,960 | Sedan avtal, av den lydelse härvid fogad /k/ (bilaga 1) /-k/ utvisar,
den 17 april 1959 slutits mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland
för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och
förmögenhet ävensom beträffande vissa andra skatter, har Kungl. Maj:t -
med stöd av 72 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370), 20 § 3 mom. lagen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig
inkomstskatt samt 20 § 3 mom lagen sistnämnda dag (nr 577) om statlig
förmögenhetsskatt - funnit gott
/k/ dels /-k/ förordna, att ifrågavarande avtal skall för Sveriges del
lända till efterrättelse och att vid tillämpningen av avtalet skola
iakttagas härvid såsom bilaga /k/ (bilaga 2) /-k/ fogade anvisningar;
/k/ dels ock /-k/ föreskriva, att det skall åligga skattskyldig att,
utan hänsyn till att enligt avtalet allenast viss del av hans inkomst
eller förmögenhet skall taxeras här i riket, likväl avgiva alla de
uppgifter till ledning för taxeringen, vilka han varit skyldig lämna,
därest lindring i skattskyldigheten ej skolat äga rum. (Jämför 1974:770
ö.b. och 1974:859 ö.b.)
Övergångsbestämmelser
1960:549
Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.
Kungörelsen ävensom bestämmelserna i avtalet skola första gången
tillämpas med avseende å 1960 års taxering samt, vad angår kupongskatt,
med avseende å utdelning, som blivit tillgänglig för lyftning efter den
31 december 1958 och icke förfallit till betalning sistnämnda dag eller
tidigare.
Beträffande 1960 års taxering skall följande iakttagas. Är någon enligt
avtalet berättigad till befrielse från skattskyldighet, må han, därest
dylik befrielse icke erhållits, därom föra talan inom den tid och i den
ordning, varom förmäles i 100 och 104 §§ taxeringsförordningen.
Genom denna kungörelse upphäves såvitt angår förhållandet mellan Sverige
och Förbundsrepubliken Tyskland kungörelsen den 31 december 1928 (nr
485) om tillämpning av ett mellan Sverige och Tyska riket den 25 april
1928 ingånget avtal till undvikande av dubbelbeskattning samt
kungörelsen den 6 juni 1957 (nr 352) angående överenskommelse mellan
Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland rörande beskattning av vissa
praktikanters inkomster; dock att sistnämnda kungörelser alltjämt skola
äga tillämpning såvitt avser 1959 års taxering eller övtertaxering för
år 1959 eller tidigare år.
1994:1300
1. Denna förordning träder i kraft den 1 november 1994.
2. De genom lagen (1992:1193) om dubbelbeskattningsavtal mellan
Sverige och Tyskland upphävda kungörelsen (1935:567) angående
särskilt förfarande för erhållande av handräckning i Tyskland i
vissa beskattningsärenden, kungörelsen (1935:568) angående
handräckning åt tysk myndighet i vissa beskattningsärenden,
kungörelsen (1960:549) om tillämpning av ett mellan Sverige och
Förbundsrepubliken Tyskland den 17 april 1959 ingånget avtal för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet ävensom beträffande vissa andra skatter,
kungörelsen (1964:514) med vissa anvisningar rörande
tillämpningen av avtalet mellan Sverige och Förbundsrepubliken
Tyskland den 17 april 1959 för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst och förmögenhet ävensom
beträffande vissa andra skatter, kungörelsen (1967:722) om
tillämpning av avtal den 14 maj 1935 mellan Sverige och Tyska
riket för undvikande av dubbelbeskattning beträffande arvsskatt
samt förordningen (1975:846) om kupongskatt för person med
hemvist i Förbundsrepubliken Tyskland, m. m., skall dock
fortfarande tillämpas
a) beträffande inkomstskatt, på inkomst som förvärvas den 31
december 1994 eller tidigare,
b) beträffande förmögenhetsskatt, på skatt som tas ut på
förmögenhetstillgångar som innehas den 31 december 1994 eller
tidigare,
c) beträffande arvsskatt, på kvarlåtenskap efter person som avlider
den 31 december 1994 eller tidigare, och
d) beträffande handräckning, som verkställs den 31 december 1994
eller tidigare. | null | null |
1960:554 | Kungörelse (1960:554) angående Färöarnas anslutning till en mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge gällande överenskommelse den 19 mars 1955 rörande underlättande av den sanitära kontrollen över trafiken mellan länderna | 1,960 | Kungl. Maj:t har, sedan mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge den
20 september 1960 träffats överenskommelse -- i svensk text av den
lydelse härvid fogad bilaga utvisar -- att den mellan nämnda länder
gällande överenskommelsen den 19 mars 1955 rörande underlättande av den
sanitära kontrollen mellan länderna skall utvidgas att omfatta jämväl
Färöarna, funnit gott förordna, att överenskommelsen den 20 september
1960 skall för Sveriges del lända till efterrättelse.
Bilaga
Protokoll angående ändring av artikel 6 i den mellan Sverige, Danmark,
Finland och Norge gällande överenskommelsen den 19 mars 1955 rörande
underlättande av den sanitära kontrollen över trafiken mellan Sverige,
Danmark, Finland och Norge
Sedan Danmarks regering föreslagit, att den mellan Sverige, Danmark,
Finland och Norge gällande överenskommelsen den 19 mars 1955 rörande
underlättande av den sanitära kontrollen mellan de fyra länderna skall
utvidgas att omfatta jämväl Färöarna, har mellan Sveriges, Danmarks,
Finlands och Norges regeringar överenskommelse träffats om sagda
utvidgning.
Överenskommelsen träder i kraft den 1 december 1960.
Till bekräftelse härav ha de befullmäktigade ombuden undertecknat detta
protokoll och försett det med sina sigill.
Som skedde i Stockholm den 20 september 1960 i ett exemplar på svenska,
danska, finska och norska språken, vilket skall förvaras i svenska
utrikesdepartementets arkiv.
ANTHON VESTBIRK P. K. TARJANNE
(L. S.) (L. S.)
JENS SCHIVE ÖSTEN UNDÉN
(L. S.) (L. S.) | null | null |
1960:564 | Kungörelse (1960:564) om statlig garanti för skördeskadelån | 1,960 | Övergångsbestämmelser
1987:834
Regeringen föreskriver att följande kungörelser skall upphöra att gälla
vid utgången av juli 1987, nämligen
1. kungörelsen (1954:311) om statlig garanti för lån för uppförande av
lagerhus m. m. för jordbruksändamål,
2. kungörelsen (1960:564) om statlig garanti för skördeskadelån.
De upphävda kungörelserna gäller dock fortfarande i fråga om
lånegarantier som har lämnats dessförinnan. | null | null |
1960:572 | null | 1,960 | null | 1959:454 | null |
1960:573 | null | 1,960 | null | 1957:297 | null |
1960:590 | null | 1,960 | null | 1959:290 | null |
1960:599 | null | 1,960 | null | 1959:454 | null |
1960:603 | Lag (1960:603) om bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon | 1,960 | 1 § Ägare av bensindrivet motorfordon, vilket enligt 6 § första stycket
1 vägtrafikskattelagen (1973:601) är undantaget från skatteplikt eller
för vilket befrielse från skatteplikt är medgiven enligt 40 § första
stycket nämnda lag, är berättigad till bidrag enligt denna lag. Lag
(1984:259).
2 § Bidrag utgår årligen i efterskott till den, som under det
sistförflutna bidragsåret varit i bilregistret antecknad såsom ägare av
i 1 § avsett motorfordon, dock endast för tid, varunder skattefrihet
åtnjutits för sådant fordon och detta innehafts av den handikappade.
Med bidragsår förstås tiden den 1 juli - den 30 juni. Förordning
(1973:886).
3 § Till ägare av bil utgår bidrag för helt år räknat med belopp
motsvarande den skatt som under bidragsåret belöpte på 700 liter bensin.
Till ägare av motorcykel utgår motsvarande bidrag med belopp som
beräknas på 250 liter bensin.
Med bensin avses i första och andra styckena bensin som inte är blyfri.
Bidragsbeloppen skall avrundas till närmaste hela tiotal kronor. Lag
(1985:1080).
4 § Omfattar tid som i 2 § sägs mer än sex månader av bidragsåret, utgår
bidrag såsom för helt år. Är tiden mer än två men högst sex månader av
bidragsåret, utgår bidrag med hälften av vad som skulle hava utgått för
helt år. För tid, som ej överstiger två månader, utgår icke bidrag. Om
fordon av olika slag innehafts, bestämmes vid tillämpning av 3 § rätten
till bidrag av det sist innehavda fordonet.
5 § Riksskatteverket handlägger ärenden om bidrag. Det åligger
länsstyrelse att snarast efter bidragsårets utgång till riksskatteverket
lämna uppgifter som behövs för utbetalning av bidrag. Förordning
(1973:886).
6 § Har bidrag utgivits med för högt belopp på grund av att fordonets
ägare lämnat oriktig uppgift eller underlåtit att lämna uppgift i fråga
som rör registrering av fordonet, är mottagaren skyldig att till
statsverket återbetala vad han sålunda oriktigt erhållit.
Åtgärd för uttagande av oriktigt utgivet bidrag får ej vidtagas senare
än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket bidraget
utgivits. Förordning (1973:886).
7 § har upphävts genom lag (1978:76).
1988:358
Enligt riksdagens beslut föreskrivs att lagen (1960:603) om bidrag
till vissa handikappade ägare av motorfordon skall upphöra att
gälla vid utgången av september 1988. Efter utgången av juni 1993
skall därvid uppgifter som enligt lagen ankommit på
Riksskatteverket fullgöras av Skattemyndigheten i Kopparbergs
län. Lag (1993:486). | null | null |
1960:604 | null | 1,960 | null | 1928:370 | null |
1960:61 | null | 1,960 | null | 1955:183 | null |
1960:610 | null | 1,960 | null | 1957:262 | null |
1960:612 | null | 1,960 | null | 1941:251 | null |
1960:613 | Kungörelse (1960:613) med vissa tillämpningsföreskrifter till förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om särskild varuskatt | 1,960 | 1 § Vid bestämmande av varas beskattningsvärde enligt 3 § 2 mom.
förordningen om särskild varuskatt skall ett belopp motsvarande
kassarabatt medräknas i beskattningsvärdet dock allenast under
förutsättning att sådan rabatt tillämpas i fråga om hela eller någon del
av den försäljning, till vilken hänsyn skall tagas vid
beskattningsvärdets bestämmande.
2 § Tillämpar skattskyldig räntetillägg eller annat tillägg för det fall
att betalning icke sker inom viss av honom bestämd tid, skall vad i 1 §
stadgas angående belopp motsvarande kassarabatt äga motsvarande
tillämpning i fråga om sådant tillägg.
Övergångsbestämmelser
1990:800
Regeringen föreskriver att kungörelsen (1960:613) med vissa
tillämpningsföreskrifter till förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om
särskild varuskatt skall upphöra att gälla vid utgången av år 1992.
Kungörelsen tillämpas fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig
till tiden före den 1 januari 1993. | null | null |
1960:617 | Kungörelse (1960:617) om tillämpning av ett mellan Sverige och Israel den 22 december 1959 ingånget avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet | 1,960 | Sedan den 22 december 1959 avtal, vars lydelse i engelsk text och
svensk översättning bilaga (bilaga 1) vid denna kungörelse
utvisar, slutits mellan Sverige och Israel för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet, har
Kungl. Maj:t -- med stöd av 72 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370), 20 § 3 mom. lagen den 26 juli 1947 (nr 576) om
statlig inkomstskatt samt 20 § 3 mom. lagen samma dag (nr 577) om
statlig förmögenhetsskatt -- funnit gott
dels förordna, att ifrågavarande avtal skall för Sveriges del
lända till efterrättelse och tillämpas med ledning av sin lydelse i den
svenska översättningen samt under iakttagande av härvid såsom bilaga
(bilaga 2) fogade anvisningar;
dels ock föreskriva, att det skall åligga skattskyldig att,
utan hänsyn till att enligt avtalet allenast viss del av hans inkomst
skall taxeras här i riket, likväl avgiva alla de uppgifter till ledning
för taxeringen, vilka han varit skyldig lämna, därest lindring i
skattskyldigheten ej skolat äga rum. (Jämför 1974:770 ö.b. och 1974:859
ö.b.)
Övergångsbestämmelser
1960:617
Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.
Kungörelsen ävensom bestämmelserna i avtalet skola, såvitt angår
kupongskatt, första gången tillämpas med avseende å utdelning, som
blivit tillgänglig för lyftning efter den 31 december 1959 och icke
förfallit till betalning sistnämnda dag eller tidigare.
I övrigt skola kungörelsen ävensom bestämmelserna i avtalet första
gången tillämpas med avseende å 1961 års taxering.
Genom denna kungörelse upphäves kungörelsen den 31 juli 1956 (nr 444)
angående mellan svenska regeringen och Israels regering träffat avtal
om fritagande från beskattning av inkomster, härrörande från sjö- och
luftfartstrafik; dock att sistnämnda kungörelse alltjämt skall äga
tillämpning såvitt avser 1960 års taxering eller eftertaxering för år
1960 eller tidigare år. | null | null |
1960:620 | null | 1,960 | null | 1952:644 | null |
1960:627 | null | 1,960 | null | 1927:184 | null |
1960:628 | Riksförsäkringsanstaltens Kungörelse (1960:628) med vissa närmare föreskrifter i anledning av förordningen den 22 april 1960 (nr 77) angående byggnadsforskningsavgift | 1,960 | Kungl. Maj:t, som utfärdat förordning den 22 april 1960 (nr 77) angående
byggnadsforskningsavgift, har den 30 september 1960 bemyndigat
riksförsäkringsanstalten att utfärda för tillämpningen av förordningen
erforderliga föreskrifter.
De i 2 § i förordningen avsedda, i riksförsäkringsanstaltens
premietariff under näringsgrenen byggnadsindustri upptagna
undergrupperna husbyggnad (kodnummer 401) och byggnadshantverk m.m.
(kodnummer 403), omfatta följande slag av arbeten, nämligen
undergruppen husbyggnad: hus-, fabriks-, skorstens- och
ställningsbyggnadsarbete, rivning, taktäckning, grävning, schaktning,
planering, grundläggning med tillhörande pålning, gjutning m.m.,
uppförande av järnkonstruktioner o.d.; samt
undergruppen byggnadshantverk m.m.; glasmästeriarbete,
plåtslageriarbete, golvläggning, målning, rörledningsinstallation och
elektrisk installation, avvägning, kontrollarbeten o.d.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande föreskriver
riksförsäkrinsanstalten, att byggnadsforskningsavgift skall påföras -
förutom för hus-, fabriks- och skorstensbyggnadsarbete - för sådant
arbete av ovan i övrigt angivet slag, som utföres i samband med hus-,
fabriks- och skorstensbyggnadsarbete; och påföres
byggnadsforskningsavgift jämväl för kontorsarbete m.m., som utföres i
anslutning till avgiftspliktigt arbete som nyss sagts. | null | null |
1960:63 | Lag (1960:63) om förlustavdrag | 1,960 | 1 § Skattskyldig får, i enlighet med vad i denna lag sägs, vid taxering
till statlig och kommunal inkomstskatt avdrag för förlust, som hänför
sig till tidigare beskattningsår. Lag (1990:350).
2 § Med förlust, som enligt vad i 1 § sägs må genom förlustavdrag
utnyttjas för förlustutjämning, förstås det belopp, varmed summan av
skattskyldigs underskott i förvärvskälla och övriga allmänna avdrag
visst beskattningsår (förluståret) överstigit sammanlagda beloppet av
den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor samma år. I
nämnda summa inräknas ej underskottsbelopp som enligt 46 § 1 mom. tredje
stycket kommunalskattelagen (1928:370) får avräknas endast från inkomst
av rederi-, luftfarts- eller varvsrörelse.
Till förlustavdrag berättigar endast sådan förlust som hänför sig till
beskattningsår, för vilket den skattskyldige enligt 2 kap. 8 § första
stycket 1 lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter har
varit skyldig att avlämna självdeklaration, eller under vilket den
skattskyldiges bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor uppgått
till sådant belopp att han enligt bestämmelserna i 2 kap. 4 § första
stycket 1 eller 2 eller 8 § första stycket 2 eller 3 nämnda lag har
varit skyldig att avlämna självdeklaration. Vid bedömande av fråga om
rätt till förlustavdrag föreligger skall beträffande äkta makar och
dödsbo också iakttas vad som föreskrivs i 2 kap. 4 § tredje stycket och
7 § i nämnda lag. För rätt till förlustavdrag krävs också att
deklarationsskyldigheten för förluståret har fullgjorts under
vederbörligt taxeringsår.
Rätten till förlustavdrag bortfaller, om förlusten för förluståret inte
uppgår till 1 000 kronor. Lag (1990:350).
(Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar till 2 §
1. Förlust, som berättigar till förlustavdrag, skall beräknas på
grundval av den för förluståret avgivna självdeklarationen men får
bestämmas till större eller mindre belopp än vad deklarationen utvisar.
Avdrag för värdeminskning av tillgång i förvärvskälla och på grund av
avyttring av skog får dock inte tillgodoräknas den skattskyldige med
större belopp än han har yrkat i deklarationen för förluståret.
Har särskild nyanskaffningsfond eller fond för återanskaffning av
fastighet eller annan investeringsfond än allmän investeringsfond
återförts till beskattning, skall vid beräkning av den förlust, som
berättigar till förlustavdrag, bortses från det belopp, som på grund av
återföringen upptagits som skattepliktig intäkt. Vad nu sagts gäller
endast i den mån det till beskattning återförda beloppet inryms i den
för förluståret fastställda beskattningsbara inkomsten. Lag (1986:1115).
2. I förlustavdrag att utnyttjas vid taxering till statlig inkomstskatt
får endast inräknas sådana underskott i förvärvskälla och andra allmänna
avdrag för vilka den skattskyldige enligt 4 § lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt varit berättigad till avdrag vid taxering för
förluståret men som han ej kunnat utnyttja då. Lag (1986:1115).
3. I förlustavdrag att utnyttjas vid taxering till kommunal inkomstskatt
får endast inräknas sådana underskott i förvärvskälla och andra allmänna
avdrag för vilka den skattskyldige enligt 46 § 1 och 2 mom.
kommunalskattelagen (1928:370) varit berättigad till avdrag vid taxering
för förluståret men som han ej kunnat utnyttja då. Lag (1986:1115).
4. har upphävts genom lag (1984:350).
3 § Förlustavdrag må utnyttjas senast det beskattningsår, för vilket
taxering sker sjätte eller -- såvitt gäller förlustavdrag som yrkas av
aktiebolag eller ekonomisk förening -- tionde kalenderåret efter det, då
taxering för förluståret ägt rum. Förlustavdraget må, om den
skattskyldige så önskar, fördelas på två eller flera år inom den nyss
angivna tidsperioden. Hinder möter ej att med olika belopp erhålla
förlustavdrag vid taxering till statlig och till kommunal inkomstskatt.
Rätten till förlustavdrag bortfaller, om den skattskyldige för
förluståret åsatts taxering, vid vilken beskattningsbar inkomst
fastställts. Vad nu sagts har dock ej avseende å fall, där
fastställandet av den beskattningsbara inkomsten berott på att
investeringsfond, särskild nyanskaffningsfond eller fond för
återanskaffning av fastighet återförts till beskattning.
Har skattskyldig försatts i konkurs och har konkursen icke blivit
nedlagd på grund av att borgenärerna erhållit full betalning, må den
skattskyldige vid taxering för det beskattningsår, varunder beslut om
konkursen meddelats, och för senare år icke åtnjuta avdrag enligt denna
lag för förlust, som uppkommit under konkursen eller tidigare.
Har skattskyldig eller vanligt handelsbolag eller kommanditbolag, vari
han är delägare, erhållit ackord utan konkurs, må i förlustavdrag, som
enligt denna lag medgives vid taxering för det beskattningsår, varunder
ackordet beviljats, eller för senare år, icke inräknas under förstnämnda
beskattningsår eller tidigare uppkommet underskott i sådan
förvärvskälla, till vilken efterskänkt skuld varit att hänföra.
Avdrag enligt denna lag är inte medgivet för förlust som uppkommit före
eller i samband med sådana företagsöverlåtelser som avses i 2 § 5 mom.
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Lag (1986:1115).
Lag om förlustavdrag
5 § Skattskyldig, som önskar få förlustavdrag, skall framställa yrkande
om detta. Om tid och sätt för att framställa sådant yrkande gäller vad i
lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter samt i
taxeringslagen (1990:324) i allmänhet föreskrivs om yrkanden beträffande
taxering.
Det åligger den skattskyldige att lämna erforderliga upplysningar om
förutsättningarna för förlustavdraget. Uppgifterna skall lämnas på
särskild blankett enligt formulär som riksskatteverket fastställer. Lag
(1990:350).
6 § och anvisningarna till 6 § har upphävts genom lag (1986:510).
7 § Avlider skattskyldig, äger oskift dödsbo efter homom vid taxering
för det beskattningsår, varunder dödsfallet inträffade, samma rätt till
förlustavdrag, som eljest tillkommit den skattskyldige. Vad nu sagts
skall ock gälla vid taxering för senare beskattningsår inom den i 3 §
första stycket angivna tidsperioden under förutsättning att efterlevande
make eller barn varit delägare i dödsboet under det beskattningsår,
varom fråga är.
8 § Ett aktiebolag, som är fåmansföretag vid ingången av förluståret
(ingångsdagen) eller vid utgången av det beskattningsår för vilket
taxering skall ske (utgångsdagen), har inte rätt till förlustavdrag om
1. aktier med mer än hälften av röstetalet i bolaget på utgångsdagen ägs
av en person som på ingångsdagen inte ägde aktier med så stor andel i
röstetalet eller
2. aktier med mer än hälften av röstetalet i bolaget på utgångsdagen ägs
av två eller flera personer som inte ägde dessa aktier på ingångsdagen.
Aktier som förvärvats genom emission med lika rätt för aktieägarna anses
vid tillämpning av första stycket 2 ha ägts vid den tidpunkt då
aktieägaren förvärvade de aktier som utgör grunden för hans förvärv
genom emissionen.
Med ägare till aktier avses fysisk person som -- direkt eller genom
förmedling av juridisk person -- äger eller på därmed jämförligt sätt
innehar aktierna.
Vid bedömningen av ägarförhållandena i ett bolag skall
1. den som är aktieägare på ingångsdagen och samtliga närstående till
denne anses som en enda ägare och
2. aktier, som förvärvats av någon som såväl på ingångsdagen som vid
förvärvstillfället var företagsledare i bolaget, anses ha ägts av denne
även på ingångsdagen.
Som närstående räknas föräldrar, far- och morföräldrar, make, avkomling
eller avkomlings make samt syskon eller syskons make eller avkomling.
Med make avses även efterlevande make och med avkomling även styvbarn
och fosterbarn. Förhållandena vid förvärvstillfället är avgörande för om
en person skall anses som närstående.
Har bolaget inte bedrivit någon verksamhet på ingångsdagen får rätten
till förlustavdrag bedömas med hänsyn till ägarförhållandena vid den
tidpunkt under förluståret då verksamheten påbörjades.
Vad som sägs om aktiebolag och aktier i sådana bolag gäller också
beträffande ekonomiska föreningar och andelar i sådana föreningar.
Beteckningarna fåmansföretag och företagsledare i fåmansföretag har den
betydelse som anges i 35 § 1 a mom. sjunde stycket a) samt åttonde
stycket kommunalskattelagen (1928:370). Lag (1983:987).
9 § Förvärvar en juridisk person -- direkt eller genom förmedling av
dotterföretag -- aktier i sådan omfattning att förvärvaren får ett
bestämmande inflytande i ett aktiebolag, som inte är fåmansföretag
enligt 35 § 1 a mom. sjunde stycket a kommunalskattelagen (1928:370),
går aktiebolaget miste om rätten till avdrag för förlust som uppkommit
före förvärvet om det inte är uppenbart att förvärvaren genom förvärvet
får en tillgång av verkligt och särskilt värde med hänsyn till dennes
rörelse eller kapitalförvaltning. Den som äger eller på därmed
jämförligt sätt innehar aktier med mer än hälften av röstetalet i
bolaget anses ha ett bestämmande inflytande i detta. Vad som sägs om
aktiebolag och aktier i sådana bolag gäller också beträffande ekonomiska
föreningar och andelar i sådana föreningar.
Har förlust uppkommit i ett allmännyttigt bostadsföretag, går företaget
miste om rätten till avdrag för förlusten om en överlåtelse av aktier
eller andelar i företaget eller annan ändring i fråga om företaget
föranleder att godkännandet som allmännyttigt bostadsföretag skall
återkallas. Vad nu har sagts om allmännyttigt bostadsföretag gäller
också företag som efter medgivande av regeringen har tillämpat samma
metod vid inkomstbeskattningen som de allmännyttiga bostadsföretagen.
Förordning (1987:336).
10 § Vid sådan fusion, som avses i 2 § 4 mom. första stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, har det övertagande företaget samma
rätt till förlustavdrag som det överlåtande företaget skulle ha haft om
fusionen inte ägt rum.
Sker fusionen enligt 14 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385) och var
moderbolaget vid utgången av beskattningsåret eller dotterbolaget vid
ingången av förluståret ett fåmansföretag, har moderbolaget rätt att
utnyttja dotterbolagets förlustavdrag endast om moderbolaget vid
ingången av förluståret ägde mer än nio tiondelar av aktierna i
dotterbolaget. Beteckningen fåmansföretag har den betydelse som anges i
35 § 1 a mom. sjunde stycket a kommunalskattelagen (1928:370).
Sker fusionen enligt 12 kap. 1 och 3 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar har den övertagande föreningen rätt att utnyttja den
överlåtande föreningens förlustavdrag endast om båda föreningarna är att
anse som kooperativa föreningar enligt 2 § 8 mom. lagen om statlig
inkomstskatt. Lag (1987:1150).
11 § Ändras ett taxeringsbeslut på sådant sätt att rätten till
förlustavdrag eller beräkningen av avdragets storlek påverkas får den
skattskyldige yrka att beslut avseende annat taxeringsår då
förlustavdraget utnyttjats eller hade kunnat utnyttjas, ändras i
motsvarande mån. Yrkande om ändring skall framställas inom sex månader
från den dag beslutet meddelades om inte längre tid följer av
bestämmelserna i 4 kap. taxeringslagen (1990:324).
I övrigt skall, där inte annat framgår av denna lag, föreskrifterna i
taxeringslagen och lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter tillämpas. Lag (1990:350).
Övergångsbestämmelser
1983:987
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas första gången
vid prövning av förlustavdrag vid 1985 års taxering. Därvid iakttas dock
följande.
1. De nya bestämmelserna i 10 § tredje--femte styckena tillämpas redan
vid 1984 års taxering.
2. I fråga om företag, som vid tillämpning av äldre bestämmelser i 8 §
skulle ha haft rätt till förlustavdrag om den 31 december 1983 varit
utgångsdag, skall den 1 januari 1984 betraktas som ingångsdag om detta
är till fördel för företaget.
3. I fråga om moderbolag som den 31 december 1983 ägt mer än 90 procent
av aktierna i ett dotterbolag skall vad som sägs i det nya andra stycket
av 10 § om kvalificerat ägarförhållande vid ingången av förluståret inte
gälla om varken moderbolaget vid ikraftträdandet eller dotterbolaget vid
ingången av förluståret var sådant företag som anges i 8 § i dess äldre
lydelse.
1984:350
Enligt riksdagens beslut föreskrivs att punkt 4 av anvisningarna till 2
§ lagen (1960:63) om förlustavdrag skall upphöra att gälla vid utgången
av år 1984. Den upphävda bestämmelsen gäller dock fortfarande i fråga om
förlust som har uppkommit vid 1985 eller tidigare års taxeringar.
1984:1063
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.
Att särskilda bestämmelser i vissa fall gäller i fråga om avdrag för
förlust hänförlig till beskattningsår, som påbörjats före den 1 januari
1985, framgår av andra stycket 5 och 6 av övergångsbestämmelserna till
lagen (1984:1061) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
1984:1088
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången
i fråga om förlust som hänför sig till 1985 års taxering. Ideell
förening, som avses i 7 § 5 mom. första stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt är dock berättigad till avdrag för förlust som
hänför sig till 1985 års taxering, om föreningens intäkter uppgått till
sådant belopp att den skulle ha varit skyldig att avlämna deklaration
enligt 22 § 1 mom. taxeringslagen (1956:623) i dess lydelse intill den 1
januari 1985 och avlämnat deklaration under taxeringsåret. Motsvarande
gäller i fråga om förlust som hänför sig till 1986 års taxering om
föreningen då taxeras för beskattningsår som har påbörjats före den 1
januari 1985.
1986:510
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986 och tillämpas första gången vid
1989 års taxering. Äldre bestämmelser gäller i fråga om förlust som
hänför sig till 1987 och tidigare års taxering. Detsamma gäller förlust
som hänför sig till 1988 års taxering om den skattskyldige då haft
underskott i förvärvskälla för vilken beskattningsåret påbörjats före
den 1 april 1986.
1986:1115
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas första
gången vid 1988 års taxering om inte annat följer av punkterna 2--4
nedan.
2. Äldre bestämmelser i 2 och 3 §§ samt punkt 1 av anvisningarna till 2
§ tillämpas i fråga om förluster som hänför sig till 1987 och tidigare
års taxeringar. Detsamma gäller i fråga om förluster som hänför sig till
1988 års taxering, i den mån den skattskyldige då taxeras för
beskattningsår som har påbörjats före den 1 maj 1986.
3. Vid taxering till kommunal inkomstskatt får förlustavdrag, som hänför
sig till 1987 och tidigare års taxeringar, till den del det avser
underskott av fastighet eller av rörelse som bedrivits från fast
driftställe göras endast i den mån den skattskyldige har inkomst som
enligt de intill den 1 januari 1987 gällande reglerna om beskattningsort
skulle ha hänförts till samma kommun som den förvärvskälla vari
underskottet uppkommit.
4. Skall skattskyldig vid 1988 års taxering på grund av punkt 3 av
övergångsbestämmelserna till lagen (1986:473) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370) åsättas taxering i annan kommun än
hemortskommunen, skall förlustavdrag som avser underskott i
förvärvskälla i den andra kommunen i första hand avräknas vid taxeringen
där.
1987:336
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987. De nya bestämmelserna i 9 §
andra stycket första meningen tillämpas även om den händelse som
föranleder, att godkännandet som allmännyttigt bostadsföretag skall
återkallas, har inträffat före ikraftträdandet men efter den 19 januari
1987. De nya bestämmelserna i 9 § andra stycket andra meningen tillämpas
inte i fråga om förlust under beskattningsår för vilket taxering skett
eller sker år 1986 eller 1987 om regeringens medgivande har lämnats före
ikraftträdandet.
1987:660
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987 och tillämpas första gången vid
1988 års taxering. De nya bestämmelserna tillämpas även i fråga om
fusioner enligt 78 § lagen (1955:416) om sparbanker och 87 § lagen
(1956:216) om jordbrukskasserörelsen.
1987:1150
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Bestämmelserna i 10 § lagen
(1960:63) om förlustavdrag gäller i samma utsträckning som tidigare för
fusioner enligt 96 § lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar.
1990:350
Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången
vid 1991 års taxering. Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla i
fråga om förlust som hänför sig till 1990 och tidigare års taxeringar.
Vad som i äldre bestämmelser sägs om länsskattemyndighet skall från och
med den 1 januari 1991 avse skattemyndighet.
1990:682
Enligt riksdagens beslut föreskrivs att lagen (1960:63) om förlustavdrag
skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen
tillämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringar.
I fråga om skattskyldiga som avses i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt gäller följande. Förlust för vilken rätt till
avdrag skulle ha förelegat enligt den upphävda lagen får inom tid som
anges i denna utnyttjas genom avdrag antingen från taxerad
förvärvsinkomst eller från inkomst av kapital.
I fråga om skattskyldiga som avses i 10 a § lagen om statlig
inkomstskatt gäller följande. Förlust för vilken rätt till avdrag enligt
den upphävda lagen skulle ha förelegat vid 1992 års taxering får dras av
vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet vid taxering till statlig
inkomstskatt det nämnda året. Om den skattskyldige på grund av
förlängning av räkenskapsåret inte skall taxeras detta år gäller det
sagda vid 1993 års taxering för förlust för vilken rätt till avdrag
skulle ha förelegat då. | null | null |
1960:632 | null | 1,960 | null | 1947:275 | null |
1960:64 | null | 1,960 | null | 1928:370 | null |
1960:644 | Varumärkeslag (1960:644) | 1,960 | Allmänna bestämmelser
1 § Genom registrering enligt denna lag förvärvas ensamrätt till ett
varumärke såsom särskilt kännetecken för varor som tillhandahålls i
en näringsverksamhet.
Ett varumärke kan bestå av alla tecken som kan återges grafiskt,
särskilt ord, inbegripet personnamn, samt figurer, bokstäver, siffror
och formen eller utstyrseln på en vara eller dess förpackning,
förutsatt att tecknen kan särskilja varor som tillhandahålls i en
näringsverksamhet från sådana som tillhandahålls i en annan.
Vad som sägs i denna lag om varor skall gälla även tjänster.
Om kollektivmärken finns särskilda bestämmelser.
Med gemenskapsvarumärken avses varumärken enligt rådets för-ordning
(EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsva-rumärken.
Lag (1995:1277).
2 § Även utan registrering förvärvas ensamrätt till ett
varumärke, då märket har blivit inarbetat.
Genom inarbetning förvärvas ensamrätt också till andra särskilda
varukännetecken som används i en näringsverksamhet.
Ett kännetecken anses inarbetat, om det här i landet inom en
betydande del av den krets till vilken det riktar sig är känt som
beteckning för de varor som tillhandahålls under kännetecknet.
Lag (1994:1510).
3 § Var och en får i näringsverksamhet, under förutsättning att det är i
överensstämmelse med god affärssed, som kännetecken för sina varor,
använda
-- sitt släktnamn, sin adress eller sin firma, eller
-- uppgifter om varornas art, kvalitet, kvantitet, avsedda ändamål,
värde och geografiska ursprung, tidpunkten för deras framställande eller
andra egenskaper hos varorna.
Näringsidkare har också skydd enligt denna lag mot att deras släktnamn,
adress eller firma av andra obehörigen används som varukännetecken. Lag
(1992:1686).
4 § Rätten till ett varukännetecken enligt 1-3 §§ innebär, att
annan än innehavaren inte får i näringsverksamhet använda ett
därmed förväxlingsbart kännetecken för sina varor, vare sig på
varan eller dess förpackning, i reklam eller affärshandling
eller på annat sätt, däri inbegripet också muntlig användning.
Vad som nu sagts skall gälla oavsett om varan tillhandahålls
eller är avsedd att tillhandahållas här i landet eller
utomlands eller också hit införs. Är i fall som avses i 2 §
kännetecknet inte inarbetat i hela landet, gäller rätten endast
inom det område där kännetecknet är inarbetat.
Som otillåten användning enligt första stycket anses, att någon
vid tillhandahållande av reservdel, tillbehör eller liknande,
som lämpar sig för annans vara, åberopar dennes kännetecken på
sådant sätt, att det kan ge sken av att vad som tillhandahålls
kommer från kännetecknets innehavare eller av att denne medgett
kännetecknets användning. Lag (2000:352).
4 a § Rätten till ett varukännetecken enligt 1-3 §§ hindrar
inte att någon annan än innehavaren använder kännetecknet för
varor som innehavaren, eller någon med innehavarens samtycke,
under kännetecknet fört ut på marknaden inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet.
Första stycket gäller dock inte när varornas skick har
förändrats eller försämrats sedan de förts ut på marknaden
eller när det finns någon annan skälig grund för innehavaren
att motsätta sig användningen. Lag (2000:352).
5 § Ensamrätt till varukännetecken innefattar icke sådan del av
kännetecknet, som huvudsakligen tjänar att göra varan eller dess
förpackning mera ändamålsenlig eller eljest att fylla annan uppgift än
att vara kännetecken.
6 § Kännetecken anses förväxlingsbara enligt denna lag endast om de
avser varor av samma eller liknande slag.
Förväxlingsbarhet kan även åberopas till förmån för ett kännetecken som
är väl ansett här i landet, om användningen av ett annat liknande
kännetecken skulle dra otillbörlig fördel av eller skulle vara till
förfång för det väl ansedda kännetecknets särskiljningsförmåga eller
anseende. Lag (1992:1686).
7 § Vid avgörande av tvist om rätt till varukännetecken, vilka äro
förväxlingsbara, skall företräde givas den som kan åberopa tidigaste
rättsgrund, där ej annat följer av vad nedan i 8 eller 9 § sägs.
8 § Rätten till ett registrerat varumärke kan, med avseende på de varor
för vilka det har använts, bestå vid sidan av en äldre rätt till ett
förväxlingsbart kännetecken, om registreringen sökts i god tro och
innehavaren av den äldre rätten under fem år i följd har varit medveten
om och funnit sig i användning här i landet av det registrerade
varumärket. Lag (1992:1686).
9 § Har kännetecken inarbetats, må rätt därtill bestå vid sidan av äldre
rätt till förväxlingsbart kännetecken, såframt innehavaren av den äldre
rätten icke inom rimlig tid inskridit mot användningen av det yngre
kännetecknet.
10 § I fall som avses i 8 eller 9 § må efter vad som finnes skäligt
föreskrivas, att något av kännetecknen eller båda må användas endast på
särskilt sätt, såsom i visst utförande, med tillfogande av en
ortsangivelse eller med annat förtydligande.
11 § Författare, utgivare och förläggare av lexikon, handbok eller annan
liknande tryckt skrift äro skyldiga att, på begäran av den som innehar
registrerat varumärke, tillse, att varumärket ej återgives i skriften
utan att det framgår, att fråga är om dylikt märke.
Försummar någon vad honom åligger enligt första stycket, är han skyldig
medverka till att beriktigande offentliggöres på det sätt och i den
omfattning som finnes skäligt samt bekosta dylikt beriktigande.
Om registrering av varumärke
12 § Varumärke registreras i varumärkesregistret, som föres för hela
riket av patent- och registreringsverket.
13 § Ett varumärke får registreras endast om det har
särskiljningsförmåga. Ett märke som uteslutande eller med endast
mindre ändring eller tillägg anger varans art, beskaffenhet, mängd,
användning, pris eller geografiska ursprung eller tiden för dess
framställande, skall inte i och för sig anses ha särskiljningsförmåga.
Vid bedömande av om ett märke har särskiljningsförmåga skall
hänsyn tas till alla omständigheter och särskilt till den omfattning
och den tid märket varit i bruk.
Som varumärke får inte registreras kännetecken som uteslutande
består av en form som följer av varans art eller en form som krävs
för att uppnå ett tekniskt resultat eller en form som ger varan ett
betydande värde. Lag (1994:1510).
14 § Ett varumärke får inte registreras:
1) om i märket utan tillstånd tagits in sådan statlig eller
internationell beteckning eller sådant kommunalt vapen, som enligt
lag eller författning inte får obehörigen brukas som varumärke, eller
också något som lätt kan förväxlas därmed;
2) om märket är ägnat att vilseleda allmänheten;
3) om märket på annat sätt strider mot lag eller författning eller
allmän ordning eller är ägnat att väcka förargelse;
4) om märket innehåller eller består av något, som är ägnat att
uppfattas som annans firma eller som annans släktnamn, konstnärsnamn
eller likartat namn eller annans porträtt, där namnet eller
porträttet uppenbarligen inte åsyftar någon sedan länge avliden;
5) om märket innehåller något, som är ägnat att uppfattas som titel
på annans skyddade litterära eller konstnärliga verk, där titeln är
egenartad, eller kränker annans upphovsrätt till litterärt eller
konstnärligt verk eller annans rätt till fotografisk bild eller
mönster;
6) om märket är förväxlingsbart med ett namn eller en firma som
någon annan använder i en näringsverksamhet, med någon annans
varumärke som är registrerat efter tidigare ansökan eller med någon
annans varukännetecken som är inarbetat då ansökan om registrering
görs;
7) om märket är förväxlingsbart med ett varukännetecken som vid
tiden för ansökan används av någon annan samt ansökan gjorts med
vetskap om detta och sökanden inte använt sitt märke innan det andra
kännetecknet togs i bruk;
8) om märket är förväxlingsbart med ett varumärke som omfattas av en
internationell varumärkesregistrering som gäller i Sverige och i
fråga om vilket den dag som avses i 55 § andra stycket ligger före
tiden för ansökningen; eller
9) om märket är förväxlingsbart med ett gemenskapsvarumärke som
innehas av någon annan och är registrerat efter en tidigare ansökan.
Är märket förväxlingsbart med ett gemenskapsvarumärke som är
registrerat efter en senare ansökan, föreligger hinder mot
registrering, om innehavaren av gemenskapsvarumärket kan för detta
märkes del göra anspråk på ett äldre varumärkes företräde enligt
rådets förordning om gemenskapsvarumärken och det äldre varumärket är
registrerat efter en tidigare ansökan. Detta gäller även om det äldre
varumärket inte har vidmakthållits eller förnyats.
I fall som avses i första stycket 9 och andra stycket kan, även om
märkena inte avser varor av samma eller liknande slag,
förväxlingsbarhet åberopas till förmån för ett gemenskapsvarumärke
som är väl ansett i gemenskapen, om användningen av ett annat
liknande varumärke skulle dra otillbörlig fördel av eller skulle vara
till förfång för det väl ansedda gemenskapsvarumärkets
särskiljningsförmåga eller anseende.
I fall som avses i första stycket 4--9 samt andra och tredje styckena
får registrering ske, om den vars rätt är i fråga medger det och det
inte i övrigt finns hinder enligt första stycket. Lag (1996:135).
15 § Ensamrätt, som vinnes genom registrering av varumärke, innefattar
icke sådan beståndsdel av märket, som ej ensam för sig kan registreras.
Innehåller märke dylik beståndsdel och finnes särskild anledning att
antaga, att märkets registrering kan föranleda ovisshet om ensamrättens
omfattning, må vid registreringen denna beståndsdel uttryckligen
undantagas från skyddet.
Visas senare att märkesdel, som undantagits från skydd, blivit
registrerbar, må ny registrering ske av märkesdelen eller ock av hela
märket utan dylikt undantag.
16 § Varumärke registreras i en eller flera klasser av varor.
Indelningen i klasser fastställes av patent- och registreringsverket.
17 § Den som vill låta registrera ett varumärke skall ge in en
skriftlig ansökan om detta till registreringsmyndigheten. Ansökan
skall innehålla uppgift om sökandens namn eller firma samt uppgift
om de varor för vilka märket är avsett och de klasser varorna
tillhör; dessutom skall märket tydligt anges. Lag (1994:1510).
18 § Söker någon registrering av varumärke, som han första gången använt
för vara förevisad på internationell utställning, inom sex månader efter
den dag då varan först utställdes, skall ansökningen, under de närmare
villkor regeringen föreskriver, i förhållande till andra ansökningar
eller med hänsyn till skedd användning av andra kännetecken anses gjord
nämnda dag. Lag (1977:732).
19 § Har sökanden icke iakttagit vad om ansökan är föreskrivet eller
finner registreringsmyndigheten eljest hinder föreligga för bifall till
ansökningen, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avgiva yttrande
eller vidtaga rättelse, vid äventyr att ansökningen avskrives.
Finner registreringsmyndigheten även efter det yttrande avgivits hinder
för bifall föreligga, skall ansökningen avslås, där ej anledning
förekommer att giva sökanden nytt föreläggande.
20 § Är ansökningshandlingarna fullständiga och finns det inte
något hinder för registrering, skall varumärket tas in i registret och
en kungörelse om detta utfärdas.
Den som vill framställa invändning mot registreringen skall göra
detta skriftligen till registreringsmyndigheten inom två månader
från kungörelsedagen.
Registreringsmyndigheten skall underrätta innehavaren av
varumärket om invändningen och ge denne tillfälle att yttra sig.
Återkallas invändningen får invändningsförfarandet ändå fullföljas,
om det finns särskilda skäl. Lag (1994:1510).
21 § Registreringsmyndigheten skall efter invändning upphäva
registreringen, om det finns något hinder mot denna. Finns det
hinder endast för en del av de varor som varumärket har
registrerats för, skall myndigheten i stället upphäva registreringen
enbart för dessa varor, om varumärkeshavaren begär det.
Registreringsmyndigheten skall avslå invändningen, om det inte
finns något hinder mot registreringen.
När registreringsmyndighetens beslut om en invändning har vunnit
laga kraft, skall det kungöras. Om beslutet innebär att
registreringen helt eller delvis upphävs, skall en anteckning om
detta göras i registret. Lag (1994:1510).
22 § Registrering gäller från dagen för ansökningens ingivande till dess
tio år förflutit från registreringsdagen.
Registrering förnyas på innehavarens ansökan, varje gång för tio år från
utgången av föregående registreringsperiod.
23 § En ansökan om förnyelse görs skriftligen hos
registreringsmyndigheten tidigast ett år före och senast sex månader
efter registreringsperiodens utgång.
Avser ansökan enbart förnyelse av registreringen, skall inbetalning av
förnyelseavgiften till registreringsmyndigheten anses utgöra en ansökan
om förnyelse.
På handläggningen av en ansökan om förnyelse skall vad som föreskrivs i
19 § ha motsvarande tillämpning. Lag (1992:1686).
24 § På ansökan av innehavare av registrerat varumärke må i registret
göras sådana oväsentliga ändringar i märket, som ej påverka
helhetsintrycket därav.
Om registrerings upphörande
25 § Har ett varumärke registrerats i strid mot denna lag och
föreligger alltjämt skälet mot registrering, får registreringen hävas i
den ordning som föreskrivs nedan, om inte rätt till märket ändå får
bestå enligt 8 eller 9 §. Är ett registrerat varumärke förväxlingsbart
med någon annans varumärke, får dock registreringen av det
förstnämnda varumärket inte hävas på denna grund, om det andra
varumärket inte uppfyller kraven på användning enligt 25 a §.
Registreringen får också hävas, om märket
1) är vilseledande,
2) inte längre har någon särskiljningsförmåga,
3) strider mot allmän ordning, eller
4) är ägnat att väcka förargelse.
Att registreringen får hävas även vid utebliven användning av
varumärket framgår av 25 a §. Lag (1994:1510).
25 a § Har innehavaren av ett registrerat varumärke inte inom fem år
efter det att registreringsförfarandet avslutats gjort verkligt bruk av
varumärket här i landet för de varor som det registrerats för eller har
sådant bruk inte skett inom en period av fem år i följd får
registreringen hävas, om det inte finns giltiga skäl till att varumärket
inte använts.
Med sådant bruk som avses i första stycket likställs
1) att varumärket används i en annan form än den registrerade formen, om
avvikelsen avser endast detaljer och inte förändrar märkets egenartade
karaktär, och
2) att varumärket här i landet anbringas på varor eller deras emballage
endast för exportändamål.
Med att ett varumärke används av rättighetshavaren likställs vid
tillämpningen av denna lag att varumärket används av någon annan med
rättighetshavarens samtycke.
Registreringen får dock inte hävas, om varumärket har använts under
tiden mellan utgången av femårsperioden och ansökan om hävning av
registreringen. Användning som påbörjas eller återupptas efter
femårsperiodens utgång och inom tre månader före ansökan om hävning
skall emellertid lämnas utan avseende, om förberedelserna för att
påbörja eller återuppta användningen vidtogs efter det att
rättighetshavaren fått kännedom om att en ansökan om hävning kunde komma
att göras. Lag (1992:1686).
25 b § Om det finns grund för hävning av en registrering endast för en
del av de varor som ett varumärke har registrerats för, skall
registreringen hävas bara för dessa varor. Lag (1992:1686).
26 § Var och en som lider förfång av registreringen får föra talan vid
domstol mot märkeshavaren om att registreringen skall hävas. Talan som
grundas på en bestämmelse i 13 §, 14 § 1)--3), 25 § andra stycket, 25 a
§ eller 25 b § får också föras av den myndighet som regeringen bestämmer
samt av en sammanslutning av berörda näringsidkare.
Angående domstols behörighet i mål om registrerings hävande skall utöver
vad i övrigt är föreskrivet gälla, att Stockholms tingsrätt är behörig,
om märkeshavaren inte har hemvist i Sverige. Lag (1992:1686).
27 § Sedan beslut om registrerings hävande vunnit laga kraft, skall
märket avföras ur registret.
Vad i första stycket sägs skall jämväl gälla om registreringen ej
förnyas eller om märkets innehavare begär dess avförande ur registret.
Särskilda bestämmelser om registrering av utländska varumärken
28 § Söker någon, som icke driver näring i Sverige, registrering av
varumärke, skall han visa att märket är för honom i hemlandet
registrerat för de varor ansökningen här i riket avser.
Under förutsättning av ömsesidighet äger regeringen föreskriva, att
beträffande viss främmande stat vad i första stycket stadgas icke skall
äga tillämpning. Lag (1977:732).
29 § Regeringen äger under förutsättning av ömsesidighet förordna, att
varumärke som är registrerat i främmande stat må, med de förbehåll som
angivas i förordnandet, kunna registreras i Sverige så som det är
registrerat i den främmande staten. Beträffande varumärke, som eljest
icke kunnat registreras här, skall sådan registrering icke gälla i
vidare mån eller för längre tid än i den främmande staten. Lag
(1977:732).
30 § Regeringen äger förordna, att, där varumärke tidigare anmälts till
registrering utom riket, ansökan om registrering här i riket skall,
under de villkor som i förordnandet angivas, i förhållande till andra
ansökningar eller med hänsyn till skedd användning av andra kännetecken
anses gjord samtidigt med anmälningen utom riket. Lag (1977:732).
31 § Innehavare av registrerat varumärke, vilken icke har hemvist i
Sverige, skall hava ett här bosatt ombud, som äger företräda honom i
allt som rör märket. Anteckning härom skall göras i varumärkesregistret.
Finnes icke behörigt ombud antecknat, skall registreringsmyndigheten
under innehavarens sist uppgivna adress förelägga honom att inom viss
tid vidtaga rättelse, vid äventyr att märket avföres ur registret.
Om överlåtelse, licens och pantsättning
32 § Överlåtes rörelse, till vilken hör varumärke eller kännetecken som
avses i 2 § andra stycket, innefattas detta i överlåtelsen, där ej annat
avtalats.
33 § Har registrerat varumärke överlåtits, skall på begäran anteckning
därom göras i varumärkesregistret. Sådan anteckning må dock ej ske, där
överlåtelsen skett utan samband med överlåtelse av den rörelse till
vilken varumärket hör samt dess användning av den nye innehavaren
uppenbarligen är ägnad att vilseleda allmänheten.
I mål och ärenden angående varumärke skall den anses som innehavare av
märket, vilken senast blivit införd i registret i sådan egenskap.
34 § Innehavaren av ett varumärke kan ge någon annan rätt att
använda varumärket (licens) för en del eller alla de varor som
varumärket är registrerat för samt för hela eller en del av landet.
Licensen kan vara exklusiv eller icke-exklusiv.
Innehavaren av ett varumärke kan åberopa de rättigheter som är
knutna till varumärket gentemot en licenstagare som överträder en
bestämmelse i licensavtalet med avseende på licensens giltighetstid,
den form under vilken varumärket får användas, arten av de varor för
vilka licensen är utfärdad, det geografiska område inom vilket
varumärket får användas eller kvaliteten på de av licenstagaren
tillverkade varorna.
Licensen skall på begäran antecknas i varumärkesregistret. Sådan
anteckning får dock inte göras, om licenstagarens användning av
varumärket uppenbarligen är ägnad att vilseleda allmänheten. Om det
visas att licensen har upphört att gälla, skall anteckningen tas bort
ur registret.
Om inte annat har avtalats, får licenstagaren inte överlåta sin rätt
vidare.
Rätten till ett kännetecken enligt 2 § första eller andra stycket
får inte tas i mät. Om innehavarens egendom avträds till konkurs,
ingår dock rätten i konkursboet. Lag (1995:1277).
34 a § Rätten till ett registrerat varumärke eller till en ansökan
om registrering av ett varumärke kan pantsättas enligt bestämmelserna
i 34 b 34 j §§. Lag (1995:1277).
34 b § Panträtt i egendom som avses i 34 a § uppkommer genom
registrering av ett skriftligt avtal om pantsättning av egendomen.
Ansökan om registrering görs hos registreringsmyndigheten.
Om en registrerad panträtt har övergått till någon annan, skall det
på begäran antecknas i varumärkesregistret eller i
registreringsmyndighetens diarium.
Har panträtt upplåtits till flera var för sig, har den upplåtelse
företräde för vilken ansökan om registrering först kom in till
registreringsmyndigheten, om inte något annat har avtalats.
Görs samma dag ansökan om registrering av flera upplåtelser, har de
sinsemellan företräde efter den tidsföljd i vilken de har ägt rum, om
inte något annat har avtalats. Är upplåtelserna samtidiga eller kan
det inte utredas i vilken tidsföljd de har skett, har de lika rätt.
Lag (1995:1277).
34 c § Ansökan om registrering enligt 34 b § görs av den som har
rätten till varumärket eller varumärkesansökan eller av den till
vilken panträtten har upplåtits. Sökanden skall styrka upplåtarens
rätt till varumärket eller varumärkesansökan.
Den som i varumärkesregistret anges som innehavare av ett
registrerat varumärke skall anses ha rätt till märket, om inte annat
framgår i ärendet. Avser ansökan om registrering pantsättning av en
varumärkesansökan, skall den som i registreringsmyndighetens diarium
har registrerats som sökande anses ha rätt till varumärkesansökan, om
inte något annat framgår i ärendet.
Ansökan får inte bifallas om upplåtaren, när ansökan om registrering
görs, inte är behörig att förfoga över den pantförskrivna egendomen
på grund av utmätning, konkurs, omyndighet, betalningssäkring,
kvarstad eller någon annan anledning. Lag (1995:1277).
34 d § Ett avtal om pantsättning kan registreras när varumärket har
registrerats eller, om avtalet avser en varumärkesansökan, när
ansökan har registrerats i registreringsmyndighetens diarium.
Om en pantsatt varumärkesansökan leder till att varumärket
registreras, gäller därefter rätten till det registrerade varumärket
som pantobjekt. Lag (1995:1277).
34 e § Även om en panträtt har registrerats, gäller panträtt i den
pantsatta egendomen endast om pantavtalet har ingåtts av någon som
var rätt ägare till egendomen och behörig att förfoga över den och om
avtalet inte heller av någon annan anledning är ogiltigt.
Lag (1995:1277).
34 f § Panträtten är förfallen, om rätten till varumärket eller
varu-märkesansökan på grund av bestämmelserna i denna lag inte vidare
skall gälla. Lag (1995:1277).
34 g § Registreringen av en panträtt skall avföras, om panträtten
genom en dom som har vunnit laga kraft har förklarats ogiltig eller
om panträtten har förfallit eller annars har upphört att gälla.
Lag (1995:1277).
34 h § Pantsättning gäller från tiden för ansökan om registrering
enligt 34 b § mot den som senare förvärvar äganderätt eller annan
rätt till egendomen.
Ett licensavtal gäller mot panthavaren, om avtalet har slutits före
ansökan om registrering av pantavtalet. Lag (1995:1277).
34 i § Bestämmelser i annan lag om handpanträtt vid utmätning eller
i konkurs gäller också för panträtt i rätten till ett varumärke eller
en varumärkesansökan. När ansökan om registrering enligt 34 b §
kommer in till registreringsmyndigheten medför det samma
rättsverkningar som när en panthavare tar en lös sak i besittning.
Säljs rätten till ett pantsatt varumärke eller en pantsatt
varumärkesansökan vid utmätning eller i konkurs, består sådana
licensavtal som avses i 34 h § andra stycket. Lag (1995:1277).
34 j § Pantborgenären får sälja panten och ta ut sin fordran ur
köpeskillingen endast om han dessförinnan har underrättat gäldenären
och andra kända sakägare om försäljningen och dessa har fått skäligt
rådrum att bevaka sin rätt.
Vid en försäljning enligt denna paragraf består sådana licensavtal
som avses i 34 h § andra stycket. Lag (1995:1277).
Om förbud mot användning av vilseledande varukännetecken
35 § Om varukännetecken, efter överlåtelse eller sedan licens därtill
upplåtits, är vilseledande i den nye innehavarens eller licenstagarens
hand, äger domstol i den omfattning som finnes påkallat vid vite
förbjuda honom att använda kännetecknet.
Sådant förbud må ock eljest meddelas, där varukännetecken är
vilseledande eller innehavare av varukännetecken eller annan med hans
medgivande använder kännetecknet på sådant sätt, att allmänheten
vilseledes.
Talan enligt denna paragraf må föras av myndighet som regeringen
bestämmer, så ock av envar som lider förfång av kännetecknets användning
ävensom av sammanslutning av berörda näringsidkare. Lag (1977:732).
36 § I samband med utdömande av vite äger rätten efter vad som finnes
skäligt förordna, att varukännetecken som i strid mot förbud enligt 35 §
anbragts på vara, förpackning, reklamtryck, affärshandling eller dylikt
skall utplånas eller så ändras, att det icke längre är vilseledande. Kan
sådan åtgärd ej ske annorledes, må förordnas, att den märkta egendomen
skall förstöras eller på visst sätt ändras.
Egendom som avses i första stycket må i avbidan på förordnande som där
sägs tagas i beslag; därvid skall vad om beslag i brottmål i allmänhet
är stadgat äga motsvarande tillämpning.
Ansvar och ersättningsskyldighet m.m.
37 § Gör någon intrång i rätten till ett varukännetecken enligt
4-–10 §§ (varumärkesintrång) och sker det uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet, skall han eller hon dömas till böter eller
fängelse i högst två år. Den som har överträtt ett vitesförbud
enligt 37 b § får inte dömas till ansvar för intrång som
omfattas av förbudet.
För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket
döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller
andra stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal och
åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.
Lag (2005:287).
37 a § Egendom med avseende på vilken brott föreligger enligt
37 § skall förklaras förverkad, om det inte är uppenbart
oskäligt. I stället för egendomen får dess värde förklaras
förverkat. Även utbyte av sådant brott skall förklaras
förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller
vad någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband
med ett sådant brott, eller värdet av det mottagna, om
mottagandet utgör brott enligt 37 §.
Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt 37 §
får förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga brott
eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller
egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott
enligt 37 §, om brottet har fullbordats eller om förfarandet
har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar
förberedelse. I stället för egendomen får dess värde förklaras
förverkat. Lag (2005:287).
37 b § På yrkande av den som innehar ett varukännetecken
enligt 1–3 §§ eller av den som på grund av licens har rätt
att utnyttja varukännetecken får domstolen vid vite förbjuda
den som gör eller medverkar till varumärkesintrång att
fortsätta med det.
Om käranden visar sannolika skäl för att intrång, eller
medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan
befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller
medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till
varukännetecknet, får domstolen meddela vitesförbud för tiden
intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har
beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha
fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle
medföra risk för skada.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i
fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden
ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan
tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan
säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta.
I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den
inte har godkänts av svaranden.
När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har
meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.
I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde
stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller
rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut
enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om
förbudet och ska handläggas enligt reglerna i
rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff
än böter inte är föreskrivet. I samband med sådan talan får
talan föras om nytt vitesförbud. Lag (2009:110).
37 c § Om sökanden visar sannolika skäl för att någon har
gjort ett varumärkesintrång får domstolen vid vite besluta
att någon eller några av dem som anges i andra stycket ska ge
sökanden information om ursprung och distributionsnät för de
varor eller tjänster som intrånget gäller
(informationsföreläggande). Ett sådant beslut får meddelas på
yrkande av den som innehar varukännetecknet enligt 1–3 §§
eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja detta.
Det får bara meddelas om informationen kan antas underlätta
utredning av ett intrång som avser varorna eller tjänsterna.
Skyldigheten att lämna information omfattar den som
1. har gjort eller medverkat till intrånget,
2. i kommersiell skala har förfogat över en vara som
intrånget gäller,
3. i kommersiell skala har använt en tjänst som intrånget
gäller,
4. i kommersiell skala har tillhandahållit en elektronisk
kommunikationstjänst eller en annan tjänst som har använts
vid intrånget, eller
5. har identifierats av någon som anges i 2–4 såsom delaktig
i tillverkningen eller distributionen av en vara eller
tillhandahållandet av en tjänst som intrånget gäller.
Information om varors eller tjänsters ursprung och
distributionsnät kan särskilt avse
1. namn på och adress till producenter, distributörer,
leverantörer och andra som har innehaft varorna eller
tillhandahållit tjänsterna,
2. namn på och adress till avsedda grossister och
detaljister, och
3. uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats,
mottagits eller beställts och om vilket pris som har bestämts
för varorna eller tjänsterna.
Bestämmelserna i första–tredje styckena tillämpas också i
fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Lag (2009:110).
37 d § Ett informationsföreläggande får meddelas endast om
skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i
övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller
för något annat motstående intresse.
Skyldigheten att lämna information enligt 37 c § omfattar
inte uppgifter vars yppande skulle röja att uppgiftslämnaren
eller någon honom eller henne närstående som avses i 36 kap.
3 § rättegångsbalken har begått en brottslig handling.
I personuppgiftslagen (1998:204) finns bestämmelser som
begränsar hur mottagna personuppgifter får behandlas.
Lag (2009:110).
37 e § Ett beslut om informationsföreläggande får meddelas av
den domstol där rättegång om intrånget pågår. I övrigt gäller
i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i 67 § för där
avsedda mål och i rättegångsbalken om tvistemål för andra
fall som rör intrång. Det som sägs i rättegångsbalken om
inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska
tas upp i annan ordning än inför domstol ska dock inte
tillämpas.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot den
som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska
bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet
tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får överklagas
särskilt.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon
annan än den som anges i andra stycket, ska lagen (1996:242)
om domstolsärenden tillämpas. För prövning av frågan får det
även hållas förhör enligt 37 kap. rättegångsbalken. Domstolen
får bestämma att vardera parten ska svara för sina
rättegångskostnader.
Talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om
föreläggandet och ska handläggas enligt reglerna i
rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff
än böter inte är föreskrivet. I samband med en sådan talan
får talan föras om nytt informationsföreläggande.
Lag (2009:110).
37 f § Den som på grund av bestämmelserna i 37 c § andra
stycket 2–5 har förelagts att enligt första stycket samma
paragraf lämna information har rätt till skälig ersättning
för kostnader och besvär. Ersättningen ska betalas av den som
har framställt yrkandet om informationsföreläggande.
Den som tillhandahåller en elektronisk kommunikationstjänst
och som till följd av ett informationsföreläggande har lämnat
ut information som avses i 6 kap. 20 § lagen (2003:389) om
elektronisk kommunikation ska sända en skriftlig
underrättelse om detta till den som uppgifterna gäller
tidigast efter en månad och senast efter tre månader från det
att informationen lämnades ut. Kostnaden för underrättelsen
ersätts enligt första stycket. Lag (2009:110).
37 g § Trots förbudet i 21 § personuppgiftslagen (1998:204)
får personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott
enligt 37 § behandlas om detta är nödvändigt för att ett
rättsligt anspråk ska kunna fastställas, göras gällande eller
försvaras. Lag (2009:110).
37 h § På yrkande av käranden får domstolen, i mål om
intrång, ålägga den som har gjort eller medverkat till
intrånget att bekosta lämpliga åtgärder för att sprida
information om domen i målet.
Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om
försök eller förberedelse till intrång. Lag (2009:110).
38 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör
varumärkesintrång ska betala skälig ersättning för
utnyttjandet av varukännetecknet samt ersättning för den
ytterligare skada som intrånget har medfört. När
ersättningens storlek bestäms ska hänsyn särskilt tas till
1. utebliven vinst,
2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,
3. skada på varukännetecknets anseende,
4. ideell skada, och
5. rättighetshavarens intresse av att intrång inte begås.
Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör varumärkesintrång
ska betala ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet,
om och i den mån det är skäligt. Lag (2009:110).
39 § Grundas en talan om varumärkesintrång på registrering
enligt denna lag, skall 37 och 37 a §§ inte tillämpas såvitt
angår tid före registreringsdagen. För tid innan ansökan om
registrering kungjorts enligt 20 § skall inte heller 38 §
tillämpas, om inte intrånget skett uppsåtligen.
Lag (2005:287).
40 § Talan om ersättning enligt 38 § må endast avse skada under de fem
senaste åren innan talan väcktes. För skada, varom talan ej förts inom
tid som nu sagts, skall rätten till ersättning vara förlorad.
Utan hinder av vad i första stycket sägs må, där anspråk grundas på
registrering enligt denna lag, talan föras om intrång som skett före
registreringsdagen, därest talan väckes inom ett år från nämnda dag.
41 § På yrkande av den som har lidit varumärkesintrång får
domstolen, efter vad som är skäligt, besluta att egendom på
vilken varukännetecken olovligen förekommer ska återkallas
från marknaden, ändras eller förstöras eller att någon annan
åtgärd ska vidtas med den. Detsamma gäller i fråga om
hjälpmedel som har använts eller varit avsett att användas
vid intrånget.
Sådan egendom som avses i första stycket får tas i beslag om
det skäligen kan antas att ett brott enligt 37 § har begåtts.
I fråga om ett sådant beslag tilllämpas reglerna om beslag i
brottmål i allmänhet.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i
fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Ett beslut om åtgärd enligt första stycket får inte innebära
att den som har lidit varumärkesintrång ska betala ersättning
till den som åtgärden riktas mot.
Åtgärder enligt första stycket ska bekostas av svaranden om
det inte finns särskilda skäl mot detta.
Ett beslut som avses i denna paragraf ska inte meddelas, om
förverkande eller någon åtgärd till förebyggande av missbruk
ska beslutas enligt 37 a § eller enligt brottsbalken.
Lag (2009:110).
41 a § Om det skäligen kan antas att någon har gjort eller
medverkat till ett intrång, får domstolen för att bevisning
ska kunna säkras om intrånget besluta att en undersökning får
göras hos denne för att söka efter föremål eller handlingar
som kan antas ha betydelse för en utredning om intrånget
(intrångsundersökning).
Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om
skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i
övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller
för något annat motstående intresse.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i
fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Lag (2009:110).
41 b § Ett beslut om intrångsundersökning meddelas av den
domstol där rättegång som rör intrånget pågår. Om rättegång
inte är inledd, gäller i fråga om behörig domstol det som
föreskrivs i 67 § för där avsedda mål och i rättegångsbalken
om tvistemål för andra fall som rör intrång. Det som sägs i
rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i
fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför
domstol ska dock inte tillämpas.
En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på
yrkande av den som innehar ett varukännetecken enligt 1–3 §§
eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja
varukännetecknet. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet
framställas skriftligen.
Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha
fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart
meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats,
om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller
handlingar som har betydelse för utredning om intrånget
skaffas undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer
då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om
frågan uppkommit under rättegång. Lag (2009:110).
41 c § Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast
om sökanden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som
kan tillfogas motparten. Saknar sökanden förmåga att ställa
säkerhet, får domstolen befria sökanden från det. I fråga om
slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.
Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts
av motparten.
I fråga om överklagande av domstolens beslut om
intrångsundersökning och i fråga om handläggningen i högre
domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om
överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Lag (1998:1455).
41 d § Ett beslut om intrångsundersökning skall innehålla
uppgifter om
1. vilket ändamål undersökningen skall ha,
2. vilka föremål och handlingar som det får sökas efter, och
3. vilka utrymmen som får genomsökas.
Om det behövs, skall domstolen även förordna om andra villkor
för verkställandet. Lag (1998:1455).
41 e § Ett beslut om intrångsundersökning gäller omedelbart. Om
ansökan om verkställighet inte har gjorts inom en månad från
beslutet, förfaller det.
Om sökanden inte inom en månad från det att verkställigheten
avslutats väcker talan eller på något annat sätt inleder ett
förfarande om saken, skall en åtgärd som företagits vid
verkställigheten av intrångsundersökningen omedelbart gå åter,
i den utsträckning det är möjligt. Detsamma gäller om ett
beslut om intrångsundersökning upphävs sedan verkställighet
genomförts. Lag (1998:1455).
41 f § Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av
Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har
föreskrivit och med tilllämpning av 1-3 kap., 17 kap. 1-5 §§
samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart skall
underrättas om verkställigheten endast om beslutet om
intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande.
Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och
ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter.
Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur
sådana handlingar som den får söka efter.
En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling
som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Lag (2006:679).
41 g § När ett beslut om intrångsundersökning skall verkställas
har motparten rätt att tillkalla ett juridiskt biträde. I
avvaktan på att biträdet inställer sig får verkställigheten
inte påbörjas. Detta gäller dock inte, om
1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller
2. det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte
uppnås.
Vid verkställigheten får Kronofogdemyndigheten anlita det
biträde av en sakkunnig som behövs.
Myndigheten får tillåta att sökanden eller ett ombud för
sökanden är närvarande vid undersökningen för att bistå med
upplysningar. Om ett sådant tillstånd ges, skall myndigheten se
till att sökanden eller ombudet inte i större utsträckning än
som kan motiveras av verkställigheten får kännedom om
förhållanden som kommer fram. Lag (2006:679).
41 h § Fotografier och film- och ljudupptagningar av föremål
samt kopior av och utdrag ur handlingar skall förtecknas och
hållas tillgängliga för sökanden och motparten.
Lag (1998:1455).
42 § Om en registrering av ett varumärke har upphävts genom
ett beslut eller en dom som har vunnit laga kraft, får
domstolen inte döma till påföljd eller besluta om annan åtgärd
enligt 37-41 a §§.
I mål om sådant intrång skall domstolen, på yrkande av den mot
vilken talan förs, förklara målet vilande i avvaktan på att
frågan om registreringens hävande slutligen avgörs. Är talan
härom inte väckt, skall domstolen i samband med
vilandeförklaringen förelägga honom viss tid inom vilken sådan
talan skall väckas. Lag (1998:1455).
43 § Vill en licenstagare väcka talan om intrång i rätten till
varukännetecknet, skall han underrätta kännetecknets innehavare om
detta. Annars tas talan inte upp till prövning.
Detsamma gäller, om en panthavare vill väcka talan med anledning av
intrång i den pantsatta egendomen. Lag (1995:1277).
44 § Talan om fastställelse, huruvida rätt till varukännetecken består
eller icke består eller om visst förfarande utgör intrång i sådan rätt
eller ej, må av domstol upptagas till prövning, där ovisshet råder om
förhållandet och denna länder käranden till förfång.
I mål härom skall vad i 43 § stadgas äga motsvarande tillämpning.
45 § Dom i mål om varumärkesintrång eller i mål, som avses i 26, 35
eller 44 §, skall genom domstolens försorg i avskrift sändas till
Patent- och registreringsverket.
Om kungörande, besvär m.m.
46 § Förutom i fall som avses i 20 och 21 §§ skall kungörande ske av
registrerings förnyelse enligt 22 §, av ändring i registrerat märke
enligt 24 §, av registrerings avförande enligt 27 och 31 §§ samt av
anteckning i registret om överlåtelse enligt 33 § eller om licens enligt
34 §.
47 § Ett slutligt beslut av registreringsmyndigheten får
överklagas av sökanden, om det har gått honom eller henne emot.
Ett slutligt beslut med anledning av en invändning mot
registrering får överklagas av varumärkeshavaren och
invändaren, om det har gått den som vill klaga emot. Om
invändaren återkallar sin talan får denna ändå prövas, om det
finns särskilda skäl.
Överklagande enligt första stycket görs hos Patentbesvärsrätten
inom två månader från beslutets dag.
Ett slutligt beslut av Patentbesvärsrätten får överklagas till
Högsta förvaltningsdomstolen inom två månader från beslutets
dag. Vid ett överklagande till Högsta förvaltningsdomstolen
tillämpas bestämmelserna i 35–37 §§ förvaltningsprocesslagen
(1971:291). Patentbesvärsrättens beslut ska innehålla uppgift
om att det krävs särskilt tillstånd för prövning i Högsta
förvaltningsdomstolen och om de grunder på vilka ett sådant
tillstånd meddelas. Lag (2010:1393).
48 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om vad sökande i registreringsärenden
skall iaktta, om kungörande som sägs i 20, 21 och 46 §§, om
förfarandet i övrigt i dessa ärenden, om förfarandet vid överklagande
enligt 47 § samt om varumärkesregistrets förande.
Vid ansökan om registrering av varumärken, om förnyelse, om ändring
i registrerat varumärke enligt 24 §, om registrering av pantsättning
eller om anteckning i registret om överlåtelse eller licens skall
betalas avgift med belopp som regeringen bestämmer. För förnyelse
skall bestämmas högre avgift, om ansökan ges in efter
registreringsperiodens utgång. Lag (1995:1277).
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
49 § Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961; dock må dessförinnan
bestämmelser meddelas av regeringen samt av Patent- och
registreringsverket enligt vad i lagen är för vissa fall stadgat.
Om internationell varumärkesregistrering
50 § Med en internationell varumärkesregistrering avses en
registrering av ett varumärke som är gjord av den internationella
byrån hos Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten
enligt protokollet den 27 juni 1989 till överenskommelsen om den
internationella registreringen av varumärken den 14 april 1891.
Patent- och registreringsverket är varumärkesmyndighet i Sverige i
ärenden om internationell varumärkesregistrering.
Lag (1996:135).
51 § Om någon som i Sverige innehar eller har ansökt om en
varumärkesregistrering och antingen är svensk medborgare, har
hemvist i Sverige eller driver rörelse här i landet vill få en
internationell varumärkesregi strering, skall han ge in en ansökan
om detta till varumärkesmyndigheten.
Har en ansökan om en internationell registrering getts in till
varumärkesmyndigheten enligt första stycket, skall även en senare
begäran om att den internationella registreringen skall gälla i
ytterligare länder ges in till varumärkesmyndigheten, om sökanden
eller innehavaren har hemvist i Sverige. Lag (1996:135).
52 § Ansökan skall vara skriftlig samt vara avfattad på engelska
språket och innehålla de uppgifter som föreskrivs av regeringen
eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1996:135).
53 § Varumärkesmyndigheten skall kontrollera om uppgifterna i
ansökan om den internationella varumärkesregistreringen stämmer
överens med uppgifterna i den varumärkesregistrering som
sökanden har eller har ansökt om i Sverige.
Om uppgifterna inte stämmer överens, skall sökanden föreläggas
att inom viss tid rätta uppgifterna i ansökan om den internationella
registreringen. Gör han inte det, skall denna ansökan avskrivas.
Om det finns en sådan överensstämmelse som avses i första stycket,
skall varumärkesmyndigheten sända ett intyg om detta till den
internationella byrån tillsammans med ansökan inom en månad
från den dag då ansökan kom in till myndigheten eller, om ett
föreläggande enligt andra stycket har meddelats, inom en månad
från det tiden för föreläggandet gick ut. Lag (1996:135).
54 § Om varumärkesmyndigheten får en underrättelse från den
internationella byrån med begäran från någon som inte avses i 51 §
att en internationell varumärkesregistrering skall gälla i Sverige,
skall myndigheten pröva om det finns något hinder mot detta.
Sådant hinder finns, om det varumärke som den internationella
registreringen avser inte uppfyller förutsättningarna enligt 13 § eller
om något hinder mot en nationell registrering skulle ha funnits
enligt 14 §. Lag (1996:135).
55 § Om det finns något hinder enligt 54 § andra stycket, skall
varumärkesmyndigheten inom 18 månader från dagen för den
underrättelse som avses i 54 § första stycket ge den internationella
byrån ett besked om att den internationella
varumärkesregistreringen inte kan gälla i Sverige samt ange skälen
för detta.
Om det inte finns något hinder enligt 54 § andra stycket, skall
underrättelsen från den internationella byrån kungöras. I
kungörelsen skall anges den dag som den internationella byrån har
angett för den internationella registreringen.
Den som vill framställa invändning mot att den internationella
registreringen blir gällande i Sverige skall göra detta skriftligen till
varumärkesmyndigheten inom två månader från kungörelsedagen.
Lag (1996:135).
56 § Varumärkesmyndigheten skall efter utgången av den i 55 §
tredje stycket angivna tiden besluta att den internationella
varumärkesregistreringen skall gälla i Sverige, om det inte finns
något hinder mot detta. Sedan beslutet har vunnit laga kraft skall
varumärket tas in i registret och en kungörelse om detta utfärdas.
Om det finns något hinder mot att den internationella
varumärkesregistreringen skall gälla i Sverige, skall
varumärkesmyndigheten besluta att den internationella
registreringen inte skall gälla här i landet. Beslutet skall innehålla
de skäl som har bestämt utgången. Har varumärkesmyndigheten
inte tidigare lämnat ett besked enligt 55 § första stycket, skall
beslutet översändas till den internationella byrån inom 18 månader
från dagen för den underrättelse som avses i 54 § första stycket
eller, om den i 55 § tredje stycket angivna tiden löper ut senare,
inom en månad efter det att den tiden har löpt ut. I sistnämnda fall
skall varumärkesmyndigheten inom 18 månader från dagen för den
underrättelse som avses i 54 § första stycket lämna ett meddelande
till den internationella byrån om att ett beslut som nyss sagts kan
komma att översändas senare. När beslutet att den internationella
varumärkesregistreringen inte skall gälla i Sverige har vunnit laga
kraft, skall det kungöras. Lag (1996:135).
57 § Ett beslut om att en internationell varumärkesregistrering
skall gälla i Sverige har verkan från den dag som den internationella
byrån har angett för den internationella registreringen. I fråga om
en sådan registrering skall 1 § tredje stycket, 3 11, 25 27 och 32 45
§§ tillämpas. Vad som där sägs om registrering skall i stället avse
beslut att en internationell varumärkesregistrering skall gälla i
Sverige.
Vad som sägs om varumärkesansökan i 34 a 34 j §§ skall tillämpas
även beträffande begäran enligt 54 § första stycket att en
internationell varumärkesregistrering skall gälla i Sverige.
Lag (1996:135).
58 § Om ett varumärke som är registrerat i Sverige blir omfattat
även av en internationell varumärkesregistrering som gäller här i
landet, skall den internationella registreringen, utan att
inskränkning sker i de rättigheter som kan ha förvärvats på grund
av registreringen här i landet, träda i stället för den svenska, om
innehavaren är densamme och samtliga de varor som omfattas av
registreringen här i landet också omfattas av den internationella
registreringen.
Uppgift om ett förhållande som avses i första stycket skall på
begäran av innehavaren antecknas i varumärkesregistret och
kungöras. Lag (1996:135).
59 § Om en internationell varumärkesregistrering som gäller i
Sverige helt eller delvis upphör, skall dess giltighet här i landet
upphöra i motsvarande utsträckning. En anteckning om detta skall
göras i varumärkesregistret och kungöras. Lag (1996:135).
60 § Om en internationell varumärkesregistrering som gäller i
Sverige upphör inom fem år från den dag som avses i 55 § andra
stycket på grund av att den nationella registreringen eller ansökan
om den inte längre kan utgöra grund för en internationell
varumärkesregistrering och varumärkets innehavare därefter
ansöker om registrering av samma varumärke i Sverige, skall denna
ansökan anses gjord den dag som avses i 55 § andra stycket, under
förutsättning att
1. ansökan görs inom tre månader från den dag då den
internationella registreringen upphörde,
2. de varor som anges i den svenska ansökan också omfattades av
den internationella registreringens verkan i Sverige, och
3. ansökan i övrigt uppfyller de krav för en registrering som ställs i
denna lag samt föreskrivna avgifter betalas.
Uppgift om upphörande av registrering eller om ansökan som avses
i första stycket skall antecknas i varumärkesregistret och kungöras.
Lag (1996:135).
61 § Om en internationell varumärkesregistrering som gäller i
Sverige upphör på grund av att någon som i förhållande till det
protokoll som avses i 50 § är en avtalsslutande part har sagt upp sin
anslutning till protokollet och varumärkets innehavare därefter
ansöker om registrering av samma varumärke i Sverige, skall denna
ansökan anses gjord den dag som avses i 55 § andra stycket, under
förutsättning att
1. ansökan görs inom två år från den dag då uppsägningen fick
verkan,
2. de varor som anges i den svenska ansökan också omfattades av
den internationella registreringens verkan i Sverige, och
3. ansökan i övrigt uppfyller de krav för en registrering som ställs i
denna lag samt föreskrivna avgifter betalas.
Uppgift om upphörande av registrering eller om ansökan som avses
i första stycket skall antecknas i varumärkesregistret och kungöras.
Lag (1996:135).
62 § Förnyelse av registreringsperiod, avförande enligt 57 och 27 §§
av beslut att en internationell varumärkesregistrering skall gälla i
Sverige samt anteckning om överlåtelse eller upplåtelse av rätt till
internationell varumärkesregistrering skall kungöras.
Lag (1996:135).
63 § Ett slutligt beslut av varumärkesmyndigheten i ett ärende om
internationell varumärkesregistrering får överklagas av den som
har ansökt om en sådan registrering och av den som har begärt att
en sådan registrering skall gälla här i landet, om beslutet har gått
den som vill klaga emot.
Ett beslut som innebär att en internationell registrering skall gälla
här i landet trots att en invändning har gjorts får överklagas av
invändaren. Återkallar han sin talan får invändningen ändå prövas,
om det finns särskilda skäl.
I fråga om överklaganden enligt första och andra styckena skall 47 §
andra och tredje styckena tillämpas. Lag (1996:135).
64 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om kungörande som sägs i 55, 56 och
58--62 §§ samt om förfarandet i övrigt i ärenden om internationell
varumärkesregistrering.
Vid ansökan om en internationell varumärkesregistrering, vid
prövning om en sådan registrering skall gälla i Sverige samt vid
begäran om en anteckning i registret av en överlåtelse eller en licens
liksom om ett förhållande som avses i 58, 60 eller 61 § skall betalas
avgift med belopp som regeringen bestämmer. Lag (1996:135).
Om gemenskapsvarumärken
65 § Den som ger in en ansökan om registrering av ett
gemenskaps-varumärke till registreringsmyndigheten för vidare
befordran enligt artikel 25.2 i rådets förordning om
gemenskapsvarumärken skall betala en avgift med belopp som regeringen
bestämmer. Detsamma gäller den som begär omvandling av ett
gemenskapsvarumärke eller av en ansökan om ett gemenskapsvarumärke
till en ansökan om registrering av ett varumärke samt den som begär
ett intyg enligt artikel 89.3 i rådets förordning. Lag (1995:1277).
66 § Vid intrång i ett gemenskapsvarumärke tillämpas
bestämmelserna i 37 § om ansvar för varumärkesintrång. I övrigt
gäller 37 a-41 h §§, i den mån inte något annat följer av
rådets förordning om gemenskapsvarumärken. Härvid skall vad som
sägs om varumärkesintrång gälla intrång i gemenskapsvarumärke.
Lag (1998:1455).
67 § Stockholms tingsrätt är domstol i mål som avses i 66 § och i
artikel 92 i rådets förordning om gemenskapsvarumärken. Lag (1995:1277).
Särskilda beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel
som är skyddade inom den europeiska unionen
68 § Bestämmelserna i 37 b–41 h §§ ska tillämpas vid intrång
i den rätt till en beteckning som följer av
1. rådets förordning (EG) nr 509/2006 av den 20 mars 2006 om
garanterade traditionella specialiteter av jordbruksprodukter
och livsmedel,
2. rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om
skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar
för jordbruksprodukter och livsmedel,
3. rådets förordning (EEG) nr 1576/89 av den 29 maj 1989 om
allmänna bestämmelser för definition, beskrivning och
presentation av spritdrycker,
4. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008
av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning,
presentation och märkning av, samt skydd av geografiska
beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets
förordning (EEG) nr 1576/89,
5. rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om
den gemensamma organisationen av marknaden för vin, eller
6. rådets förordning (EG) nr 479/2008 av den 29 april 2008 om
den gemensamma organisationen av marknaden för vin, om
ändring av förordningarna (EG) nr 1493/1999, (EG) nr
1782/2003, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 3/2008 samt om
upphävande av förordningarna (EEG) nr 2392/86 och (EG) nr
1493/1999. Lag (2009:116).
Övergångsbestämmelser
1986:234
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.
2. I fråga om överklagande av beslut som patentbesvärsrätten har
meddelat före ikraftträdandet skall äldre föreskrifter fortfarande
tillämpas.
1986:1149
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. I fråga om besvärsavgift
vid överklagande av beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller
äldre föreskrifter.
1992:1686
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
2. Denna lag tillämpas även på varumärken som registrerats och
varukännetecken som inarbetats före denna lags ikraftträdande.
3. Ansökan om registrering av varumärke som har kungjorts enligt 20 §
före ikraftträdandet av denna lag skall behandlas och avgöras enligt
lagen i dess äldre lydelse.
1994:232
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Den gäller inte i fråga om
intrång som har gjorts innan dess.
1994:1510
Denna lag träder i kraft i fråga om 14 § första stycket 8 och 9,
tredje och fjärde stycket samt 50 - 64 §§ den dag regeringen
bestämmer och i övrigt den 1 januari 1995. De nya bestämmelserna får
sättas i kraft vid olika tidpunkter. Om en ansökan om registrering av
ett varumärke har kungjorts före den 1 januari 1995, skall den
behandlas och avgöras enligt lagen i dess äldre lydelse. Lag (1996:471).
2009:110
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2009.
2. Bestämmelserna i 37 c–37 f och 37 h §§ ska inte tillämpas
när intrånget, eller försöket eller förberedelsen till
intrånget, har begåtts före ikraftträdandet. | null | null |
1960:645 | Kollektivmärkeslag (1960:645) | 1,960 | 1 § Förening av näringsidkare kan, på motsvarande sätt som enligt
varumärkeslagen gäller för enskild näringsidkare, genom registrering
eller inarbetning förvärva ensamrätt till varumärke eller annat
varukännetecken att av medlem användas för varor eller tjänster, som han
tillhandahåller i sin rörelse.
Offentlig myndighet, stiftelse eller sammanslutning, som bedriver
kontroll av varor eller tjänster, kan ock förvärva ensamrätt till
varumärke eller annat varukännetecken att användas för varor eller
tjänster, vilka äro föremål för kontroll.
Varumärke som avses i denna lag kallas kollektivmärke.
2 § Om varukännetecken som avses i 1 § skall, där ej annat följer av vad
nedan sägs, i tillämpliga delar gälla vad om varumärke och annat
varukännetecken är stadgat i varumärkeslagen eller eljest.
3 § Ansökan om registrering av kollektivmärke skall, förutom uppgifter
varom stadgas i 17 § varumärkeslagen, innehålla uppgift jämväl om de
bestämmelser, enligt vilka märket må användas. Bifalles ansökningen,
intages uppgiften i varumärkesregistret.
Om bestämmelserna senare ändras, åligger det märkets innehavare att för
införande i registret anmäla den ändrade lydelsen.
4 § I fråga om registrerat kollektivmärke skall anteckning i registret
om överlåtelse av märket medgivas under förutsättning att märket i den
nye innehavarens hand icke uppenbarligen är ägnat att vilseleda
allmänheten.
5 § Registrering av kollektivmärke må hävas, förutom av skäl som angives
i 25 § varumärkeslagen, jämväl om gällande bestämmelser för märkets
användning ej rätteligen anmälts till registret eller om märket användes
på sådant sätt, att allmänheten vilseledes. Talan må föras av myndighet
som Konungen bestämmer, så ock av envar som lider förfång av
registreringen eller märkets användning ävensom av sammanslutning av
berörda näringsidkare.
6 § I mål om intrång i rätt till varukännetecken som avses i denna lag
skall endast kännetecknets innehavare anses som målsägande. Denne äger
föra talan om ersättning även för skada, tillfogad annan som är
berättigad att använda kännetecknet.
Övergångsbestämmelser
1960:645
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961. De i varumärkeslagen
meddelade övergångsbestämmelserna skola äga motsvarande tillämpning. | null | null |
1960:647 | null | 1,960 | null | 1931:152 | null |
1960:648 | Varumärkesförordning (1960:648) | 1,960 | Om varumärkesregistret
1 § Det av Patent- och registreringsverket förda varumärkesregistret
skall innehålla uppgifter om varumärken som registrerats här i
landet, samt en särskild avdelning för kollektivmärken.
Förordning (1994:2057).
1 a § Varumärkesregistret förs med hjälp av automatiserad
behandling. Registret skall hållas tillgängligt hos Patent- och
registreringsverket. Förordning (2001:775).
1 b § Varumärkesregistret skall ge offentlighet åt den
information som ingår i registret.
I fråga om personuppgifter skall registret ha till ändamål att
tillhandahålla uppgifter för
1. affärsverksamhet, kreditgivning, försäkringsgivning eller
annan allmän eller enskild verksamhet där den information som
ingår i varumärkesregistret utgör underlag för prövningar eller
beslut,
2. förvärv, upplåtelse eller avyttring av egendom som
registreras i varumärkesregistret eller av verksamhet som har
anknytning till sådan egendom,
3. aktualisering, komplettering eller kontroll av information
som finns i kund- eller medlemsregister eller liknande
register,
4. fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige
bindande internationellt åtagande, eller
5. verksamhet för vilken staten eller en kommun ansvarar enligt
lag eller annan författning och
a) som avser verksamhet som har anknytning till egendom som
registreras i varumärkesregistret,
b) som för att kunna utföras förutsätter tillgång till
registrerad information, eller
c) som avser fullgörande av underrättelseskyldighet.
Förordning (2001:775).
1 c § Patent- och registreringsverket är personuppgiftsansvarig
enligt personuppgiftslagen (1998:204) för varumärkesregistret.
Förordning (2001:775).
1 d § Patent- och registreringsverket skall se till att det
inte uppkommer något otillbörligt intrång i de registrerades
personliga integritet eller några risker från
säkerhetssynpunkt. För dessa syften får verket i enskilda fall
ställa upp villkor för behandlingen av personuppgifter.
Förordning (2001:775).
1 e § Patent- och registreringsverket får för de ändamål som
anges i 1 b § medge direktåtkomst till varumärkesregistret.
Förordning (2001:775).
1 f § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om
rättelse och skadestånd gäller vid behandling av
personuppgifter enligt denna förordning. Förordning (2001:775).
1 g § Att beslut om rättelse eller avslag på ansökan om
information enligt 26 § personuppgiftslagen (1998:204) får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol följer av 22 a §
förvaltningslagen (1986:223). Förordning (2001:775).
2 § Vad i denna förordning stadgas om varumärke skall, där ej annat
följer av vad nedan sägs, gälla även kollektivmärke. Förordning
(1975:1332).
3 § När ett beslut har meddelats om registrering av ett varumärke
enligt 20 § första stycket varumärkeslagen, skall
registreringsmyndigheten genast föra in märket i registret under
närmast lediga nummer.
I registret skall också antecknas
1. varumärkets registreringsnummer och en uppgift om
ansökningsnummer om detta är ett annat,
2. dagen för ansökan om registrering och registreringsdagen,
3. innehavarens namn eller firma samt postadress,
4. uppgift om de varor eller tjänster och de klasser varorna eller
tjänsterna tillhör, samt i fråga om kollektivmärke, de bestämmelser
enligt vilka märket får användas,
5. uppgift om hur figurelementen i varumärket har klassificerats,
samt
6. uppgift om sådant undantag från skyddsrätten, som avses i 15 §
varumärkeslagen.
Om en beskrivning enligt 10 § i denna förordning har fordrats in får
beskrivningen tas in i registret.
I förekommande fall skall även antecknas uppgift om sådana
omständigheter som avses i 28 30 §§ varumärkeslagen.
Om innehavaren inte har hemvist i Sverige, eller om innehavaren i
annat fall begär det, skall det också antecknas en uppgift om
innehavarens ombud. Förordning (1994:2057).
4 § Ansökan om förnyelse av registrering skall ofördröjligen antecknas
i registret med angivande av dagen härför. Sedan ärendet avgjorts,
skall beslutet införas i registret. Beviljas förnyelse för annan än
den som senast blivit antecknad som varumärkets innehavare, skall
samtidigt anteckning ske i registret av vederbörliga uppgifter rörande
den nye innehavaren.
5 § När ett varumärke avförs ur registret enligt 27 eller 31 § varu
märkeslagen, skall dagen för beslutet och anledningen till detta
anges. Förordning (1994:2057).
6 § En anteckning om överlåtelse eller licensupplåtelse av ett
varumärke enligt 33 eller 34 § varumärkeslagen skall innehålla den
nye innehavarens eller licenshavarens namn eller firma och postadress
samt uppgift om dagen för avtalet om överlåtelsen eller upplåtelsen.
Om sökanden begär det, skall i fråga om licensupplåtelse antecknas om
licenshavarens rätt är begränsad.
Om en fråga om anteckning av överlåtelse eller licensupplåtelse inte
kan avgöras omedelbart, skall det ändå anges i registret att en sådan
anteckning har begärts.
Har egendom som avses i 34 a § varumärkeslagen utmätts, belagts med
kvarstad eller tagits i anspråk genom betalningssäkring antecknas det
efter anmälan i registret.
Registrering enligt 34 b § varumärkeslagen skall innehålla uppgift
om panthavarens namn och adress samt dagen för pantupplåtelsen, dagen
för ansökan om registrering och dagen för beslut om registrering.
Förordning (1995:1279).
Om ansökan i varumärkesärende
7 § Ansökan i varumärkesärende skall ske skriftligen och vara
underskriven av sökanden eller hans ombud. Ansökan skall vara
skriven på svenska om inte registreringsmyndigheten i det
enskilda fallet medger annat. Är en bilaga till ansökan skriven
på något annat språk än svenska, skall sökanden även lämna in
en styrkt svensk översättning av bilagan om
registreringsmyndigheten kräver detta.
Ansökan får överföras elektroniskt på det sätt som
registreringsmyndigheten föreskriver.
Den som lämnar in en ansökan skall betala avgift enligt
bestämmelserna i 24 §.
En ansökan som avser flera varor eller tjänster får delas i två
eller flera ansökningar på vilka de ursprungliga varorna och
tjänsterna fördelas. Dessa ansökningar skall ha samma
ingivningsdag och prioritet som den ursprungliga ansökan.
Förordning (2005:241).
8 § Om någon samtidigt ansöker om registrering av flera varumärken
eller i övrigt begär någon åtgärd, som berör flera varumärken, skall
en särskild ansökan göras för varje märke om inte något annat
föreskrivs i andra och tredje styckena.
En ansökan om ändring av en anteckning om sökandens, innehavarens
eller ombudets namn eller adress får avse flera ansökningar eller
registreringar om ansöknings- eller registreringsnumren för dessa
anges.
Om en överlåtelse eller annan övergång har skett beträffande flera
registrerade varumärken får en enda ansökan göras om anteckning av
detta förhållande om såväl den tidigare som den nye innehavaren är
densamme beträffande samtliga märken och märkenas registreringsnummer
anges. Förordning (1994:2057).
9 § En ansökan om registrering av ett varumärke skall innehålla
1. sökandens namn eller firma samt postadress,
2. om sökanden är företrädd av ombud, ombudets namn och postadress,
3. i fråga om ett figurmärke eller en utstyrsel, för reproducering
lämpad avbildning av märket, och i fråga om ett ordmärke, dess
lydelse,
4. uppgift om de varor eller tjänster, för vilka märket begärs
skyddat, och om de klasser varorna eller tjänsterna tillhör.
Om en ansökan avser registrering av ett figurmärke eller en
utstyrsel, skall till denna fogas särskilda avbildningar av märket i
minst tio exemplar i ett format som inte överstiger 8 gånger 8
centimeter. Om märket begärs registrerat i färg, skall minst fem av
avbildningarna vara i färg och fem i svart och vitt.
Om sökanden inte har hemvist i Sverige, skall till ansökan fogas ett
utdrag från varumärkesregistret i hans hemland, vilket visar att
varumärket är registrerat för honom där för de varor som ansökan här
i landet avser (hemlandsbevis). Om undantag från kravet på
hemlandsbevis för sökande i vissa främmande stater finns särskilda
bestämmelser.
Registreringsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om vad en
ansökan skall innehålla. Förordning (1994:2057).
10 § I ärende om registrering av varumärke skall, där
registreringsmyndigheten finner det påkallat, sökanden skriftligen
beskriva märket och därvid angiva vad som enligt sökandens mening
karakteriserar detsamma.
Är fråga om registrering av varuutstyrsel, skall sökanden, om
registreringsmyndigheten finner det erforderligt ingiva exemplar av
denna för förvaring hos myndigheten. Myndigheten äger i särskilt fall
medgiva, att avbildningar ingivas i större format än i 9 § andra
stycket föreskrives.
11 § En invändning enligt 20 § andra stycket varumärkeslagen skall
innehålla
1. invändarens namn eller firma samt postadress,
2. om invändaren är företrädd av ombud, ombudets namn och
postadress, och
3. uppgift om de omständigheter som åberopas till grund för
invändningen.
Invändningen skall vara undertecknad av invändaren eller hans ombud.
Invändningen och andra handlingar som åberopas skall ges in i två
exemplar. Förordning (1994:2057).
12 § Ansökan om förnyelse av en registrering skall innehålla
1. sökandens namn eller firma samt postadress,
2. uppgift som anges i 9 § första stycket 2, om ändring skett i det
avseendet,
3. uppgift om de begränsningar i skyddsrätten, som sökanden önskar göra,
och i sådant fall om den eller de klasser av varor eller tjänster
registreringen enligt sökandens mening därefter kommer att omfatta.
Till ansökan skall fogas
a) en handling som styrker sökandens rätt till märket, om sökanden är
någon annan än den som är antecknad i registret som märkets innehavare,
b) ett hemlandsbevis, om märket registrerats med stöd av föreskrifter
som meddelats enligt 29 § varumärkeslagen.
Om ansökan enbart avser förnyelse av registreringen och den görs genom
inbetalning av förnyelseavgiften skall samtidigt innehavaren av
registreringen och märkets registreringsnummer anges. Lag (1992:1691).
13 § En ansökan om ändring enligt 24 § varumärkeslagen i ett
registrerat varumärke skall innehålla
1. sökandens namn eller firma samt postadress,
2. uppgift som anges i 9 § första stycket 2, om ändring skett i det
avseendet
3. tydlig uppgift om den ändring i märket, som sökanden önskar få
gjord.
Till ansökan skall fogas
a) om sökanden är annan än den som är antecknad i registret som
märkets innehavare, en handling som styrker sökandens rätt till
märket,
b) om ansökan avser ett figurmärke eller en utstyrsel, särskilda
avbildningar av märket i det format och det antal exemplar som anges
i 9 § andra stycket.
En registrering av ett varumärke som avser flera varor eller
tjänster får delas i två eller flera registreringar på vilka de
ursprungliga varorna och tjänsterna fördelas. Dessa registreringar
skall ha samma ingivningsdag och prioritet som den ursprungliga
registreringen. Förordning (1994:2057).
14 § Ansökan om anteckning i varumärkesregistret om överlåtelse eller
annan övergång av rätten till ett registrerat varumärke skall innehålla
de uppgifter som anges i 9 § första stycket 1 och 2 om ansökan om
registrering. Är sökanden någon annan än den nye innehavaren, skall
ansökan dessutom innehålla dennes godkännande av den begärda åtgärden.
Till ansökan skall fogas
a) en handling som styrker märkesrättens övergång och där det framgår om
övergången skett med eller utan samband med övergången av den rörelse
till vilken varumärket hör,
b) ett hemlandsbevis, om märket registrerats med stöd av föreskrifter
som meddelats enligt 29 § varumärkeslagen. Lag (1992:1691).
15 § En ansökan om anteckning i varumärkesregistret angående
upplåtelse av licens till ett registrerat varumärke får göras av
varumärkets innehavare eller licenshavaren. Ansökan skall innehålla
uppgift om licenshavarens namn eller firma och postadress samt dagen
för licensavtalet. Om sökanden begär en anteckning om att
licenshavarens rätt är begränsad, skall ansökan också innehålla en
uppgift om denna begränsning.
Till ansökan skall fogas det mellan varumärkets innehavare och
licenshavaren träffade licensavtalet i original eller en bestyrkt
kopia eller ett bestyrkt utdrag av handlingen.
Ansökan om registrering av pantsättning enligt 34 b §
varumärkeslagen skall innehålla uppgift om panthavarens namn eller
firma och postadress samt dagen för pantupplåtelsen.
Till ansökan skall fogas pantavtalet i original eller en bestyrkt
kopia. Förordning (1995:1279).
Om förfarandet i registreringsärenden
16 § Om sökanden begär prioritet enligt 18 § varumärkeslagen från
den dag då en vara för vilken märket använts utställdes första gången
på en internationell utställning, skall han begära det innan
registrering sker. Till begäran skall fogas den utredning som
sökanden vill åberopa till styrkande av att utställningen är att anse
som internationell. Förordning (1994:2057).
17 § Om en invändning har gjorts mot en registrering, skall
registreringsmyndigheten underrätta innehavaren av varumärket om
invändningen och ge denne tillfälle att yttra sig. Förordning (1994:2057).
18 § Rörande förfarandet i ärende om varumärkes avförande ur registret
samt i registreringsärende, som avses i 24, 33 och 34 §§
varumärkeslagen, skall i tillämpliga delar gälla vad som i 19 § samma
lag stadgas om handläggningen av registreringsansökan.
Begär innehavaren av varumärke, att märket avföres och finnes
licensupplåtelse antecknad i registret, skall meddelande om
ansökningen tillställas licenstagaren och skäligt rådrum beredas denne
att tillvarataga sina intressen i ärendet.
19 § Det åligger registreringsmyndigheten att mot avgift, som
myndigheten fastställer, besvara förfrågningar från allmänheten,
huruvida varumärke finnes registrerat eller ej. I fråga om annat
varumärke än ordmärke skall vad nu sagts gälla endast om besked kan
lämnas utan vidlyftigare efterforskning.
Om kungörelse
20 § Kungörelse i registreringsärende enligt varumärkeslagen och
kollektivmärkeslagen införes i en av registreringsmyndigheten särskilt
för ändamålet utgiven publikation.
21 § En kungörelse av en registrering enligt 20 § första stycket
varumärkeslagen skall innehålla en avbildning av märket eller, om
detta är ett ordmärke, det ord som har registrerats samt de uppgifter
som anges i 3 § andra stycket.
Om en beskrivning av ett figurmärke har infordrats enligt 10 § i
denna förordning, får beskrivningen tas in i kungörelsen.
Om sökanden har begärt prioritet enligt 18 eller 30 §
varumärkeslagen eller har begärt att ett märke skall registreras så
som det är registrerat i en annan stat enligt 29 § varumärkeslagen,
skall det anges i kungörelsen.
I kungörelsen skall också anges, att den som vill framställa
invändning mot registreringen skall göra detta skriftligen till
registreringsmyndigheten inom två månader från kungörelsedagen samt
att invändningen skall ha det innehåll som föreskrivs i 11 §.
Förordning (1994:2057).
22 § Har upphävts genom förordning (1986:1222).
23 § Har upphävts genom förordning (1967:848).
Om avgifter
24 § Vid ingivande av en ansökan i ett varumärkesärende ska
avgift betalas med nedanstående belopp.
Slag av ärende kronor
Elektronisk ansökan om registrering
a) för skydd i en klass av annat varumärke
än kollektivmärke 1 500
b) för skydd i en klass av kollektivmärke 1 500
c) för varje klass utöver den första 700
Annan ansökan om registrering
a) för skydd i en klass av annat varumärke
än kollektivmärke 1 900
b) för skydd i en klass av kollektivmärke 1 900
c) för varje klass utöver den första 900
Ansökan om delning av en ansökan om
registrering, för varje avdelad ansökan 1 500
Ansökan om delning av en registrering, för
varje avdelad registrering 1 500
Ansökan om förnyelse
a) för skydd i en klass av annat varumärke
än kollektivmärke 1 600
b) för skydd i en klass av kollektivmärke 1 600
c) för varje klass utöver den första 800
Där förnyelse sökes efter
registreringsperiodens utgång tillkommer
för varje klass 150
Ansökan om anteckning av ny innehavare
för varje anteckning av innehav 900
Ansökan om anteckning av licens 900
Ansökan om ändring av ordmärke eller
figurmärke 700
Ansökan om registrering enligt 34 b §
varumärkeslagen 1 600
Förordning (2009:1154).
25 § Har upphävts genom förordning (1966:171).
Om särskild talan
26 § Talan som avses i 26 § första stycket och 35 § tredje stycket
varumärkeslagen samt 5 § kollektivmärkeslagen föres av allmän
åklagare, där icke regeringen för särskilt fall förordnat annan
myndighet. Förordning (1975:1332).
26 a § Ytterligare föreskrifter om klassificering av figurelement i
varumärken meddelas av patent- och registreringsverket. Förordning
(1985:1010).
Om gemenskapsvarumärken
27 § I ärenden i anslutning till rådets förordning (EG) nr
40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken ska
avgifter betalas till Patent- och registreringsverket med
nedanstående belopp.
Slag av ärende kronor
Ansökan om gemenskapsvarumärke enligt artikel
25.1 b i rådets förordning 500
Ansökan om registrering som överlämnats till
Patent- och registreringsverket enligt artiklarna
109 och 110 i rådets förordning
a) för skydd i en klass av annat varumärke än
kollektivmärke 1 900
b) för skydd i en klass av kollektivmärke 1 900
c) för varje klass utöver den första 900
Ansökan om delning av en ansökan om registrering,
för varje avdelad ansökan 1 400
Ansökan om delning av en registrering, för varje
avdelad registrering 1 400
Intyg enligt artikel 89.3 i rådets förordning 1 200
Förordning (2009:1154).
28 § Patent- och registreringsverket får utarbeta sådana
granskningsrapporter som avses i artikel 39.2 i rådets
förordning om gemenskapsvarumärken. Förordning (2009:1154).
29 § Patent- och registreringsverket skall vara behörig svensk myndighet
för äkthetskontroll av beslut enligt artikel 81.6 i rådets
förordning om gemenskapsvarumärken. Förordning (1996:136).
Om internationella varumärkesregistreringar
30 § Varumärkesmyndigheten skall handlägga frågor om internationell
varumärkesregistrering, förutom enligt varumärkeslagens bestämmelser,
enligt bestämmelserna i protokollet den 27 juni 1989 till
överenskommelsen om den internationella registreringen av varumärken
den 14 april 1891 och i tillämpningsföreskrifterna till detta
protokoll. Förordning (1996:136).
31 § Varumärkesmyndigheten skall i enlighet med bestämmelserna i
protokollet och i tillämpningsföreskrifterna till protokollet
föreskriva vilka uppgifter som en ansökan om en internationell
varumärkesregistrering enligt 51 § varumärkeslagen skall innehålla.
Förordning (1996:136).
32 § När en ansökan om en internationell varumärkesregistrering ges
in till varumärkesmyndigheten, skall ansökan genast tilldelas ett
nummer. På ansökan skall antecknas detta nummer samt den dag då
ansökan kom in till myndigheten. Förordning (1996:136).
33 § Om någon enligt 51 § andra stycket varumärkeslagen ger in en
begäran till varumärkesmyndigheten om att en internationell
varumärkesregistrering vars innehavare har sin adress i Sverige skall
gälla i ytterligare länder (senare designering), skall myndigheten
anteckna ankomstdagen på begäran. Därefter skall myndigheten sända
den till den internationella byrån så att den kommer in till byrån
inom två månader från den dag då begäran gavs in.
Om myndigheten enligt regel 24 (5) i tillämpningsföreskrifterna till
protokollet får en underrättelse från den internationella byrån om
att en rättelse skall göras i en sådan begäran, skall myndigheten, om
den anser detta nödvändigt, förelägga den som har framställt begäran
att yttra sig över underrättelsen. Myndigheten skall meddela den
internationella byrån om denna åtgärd. Meddelandet skall lämnas så
att det kommer in till byrån inom tre månader från dagen för
underrättelsen. Förordning (1996:136).
34 § Ett föreläggande enligt 53 § andra stycket varumärkeslagen att
den som ansöker om en internationell varumärkesregistrering skall
göra en rättelse i ansökan får inte meddelas för längre tid än en
månad från dagen för ingivandet av ansökan, om det inte finns
särskilda skäl för det. Endast ett föreläggande får meddelas.
Förordning (1996:136).
35 § Varumärkesmyndigheten skall genast till den internationella
byrån vidarebefordra ansökningar som den har fått enligt regel 25 (1)
i tillämpningsföreskrifterna till protokollet.
Om myndigheten får en begäran från den internationella byrån om att
en rättelse skall göras i en sådan ansökan, skall myndigheten, om den
anser detta nödvändigt, förelägga den som har gjort ansökan att yttra
sig över begäran. Myndigheten skall meddela den internationella byrån
om denna åtgärd. Meddelandet skall lämnas så att det kommer in till
den internationella byrån inom tre månader från dagen för begäran.
Förordning (1996:136).
36 § Om en fullmakt för ett ombud som rör en internationell
registrering eller en ansökan om en sådan registrering ges in till
varumärkesmyndigheten, skall myndigheten genast sända fullmakten till
den internationella byrån. Förordning (1996:136).
37 § Om varumärkesmyndigheten får en underrättelse från den
internationella byrån om att en internationell registrering skall
gälla i Sverige, skall myndigheten genast föra in en uppgift om detta
i varumärkesregistret. Förordning (1996:136).
38 § En kungörelse enligt 55 § andra stycket varumärkeslagen som rör
en underrättelse från den internationella byrån om att en
internationell varumärkesregistrering skall gälla i Sverige skall
förutom vad som sägs i den bestämmelsen innehålla uppgifter om
1. den internationella registreringens nummer,
2. det märke som registreringen avser, och
3. den klass eller de klasser av varor eller tjänster för vilka
registreringen gäller.
Varumärkesmyndigheten får bestämma vilka uppgifter som i övrigt
skall ingå i kungörelsen. Förordning (1996:136).
39 § Vad som sägs i 11 § om invändningar enligt 20 § andra stycket
varumärkeslagen skall tillämpas också på invändningar enligt 55 §
tredje stycket varumärkeslagen. Förordning (1996:136).
40 § Ett meddelande som varumärkesmyndigheten enligt 56 § andra
stycket fjärde meningen varumärkeslagen skall lämna till den
internationella byrån, skall ange den internationella registreringens
nummer och dess innehavare samt den dag då invändningsfristen löper
ut. Förordning (1996:136).
41 § Om varumärkesmyndigheten enligt regel 27 i
tillämpningsföreskrifterna till protokollet får en underrättelse från
den internationella byrån om en ändring i innehavet av en
internationell registrering med giltighet i Sverige och myndigheten
inte anser sig kunna godta ändringen, skall det meddelande om detta
som föreskrivs i regel 27 (4) lämnas inom två månader från dagen för
underrättelsen. Förordning (1996:136).
42 § Varumärkesmyndigheten får ifråga om internationella
registreringar bestämma vilka av de uppgifter som nämns i 3 § som
skall föras in i varumärkesregistret. Förordning (1996:136).
43 § Meddelanden från varumärkesmyndigheten till den internationella
byrån om internationella varumärkesregistreringar skall skrivas på
engelska. Förordning (1996:136).
44 § Meddelanden från varumärkesmyndigheten till den internationella
byrån skall vara underskrivna av en behörig tjänsteman utom när
meddelandet sänds genom telex eller telegram eller på elektronisk väg
enligt vad som anges i tillämpningsföreskrifterna till protokollet.
Förordning (1996:136).
45 § Varumärkesmyndigheten får komma överens med den internationella
byrån om översändande av ansökningar, intyg eller andra meddelanden
på elektronisk väg och om det sätt på vilket dessa skall skrivas
under eller annars identifieras av den som har ansvaret för dem.
Förordning (1996:136).
46 § De avgifter som föreskrivs i 24 § för ansökningar om
registrering av varumärken och för förnyelser av registreringar
skall tillämpas också på ansökningar om internationella
varumärkesregistreringar och ansökningar om förnyelse av
internationella registreringar som ges in till
varumärkesmyndigheten.
De avgifter som föreskrivs i 24 § för ansökningar om anteckning
av ny innehavare och för ansökningar om anteckning av licens
skall tillämpas också på sådana ansökningar om anteckning för
internationella varumärkesregistreringar, när ansökningarna ges
in till varumärkesmyndigheten.
För anteckning i varumärkesregistret om förhållande som avses i
58 § varumärkeslagen skall avgift betalas med 1 400 kronor.
Förordning (2004:33).
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
47 § Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1961.
Genom kungörelsen upphävas
1. kungörelsen den 31 december 1895 (nr 105 s. 5) angående
beskaffenheten av de handlingar, som i ärenden rörande registrering
av varumärken inlämnas;
2. kungörelsen den 6 juni 1918 (nr 384) om varumärkesregistrets
förande m.m.;
3. kungörelsen den 8 april 1921 (nr 133) om skydd för isländska
varumärken;
4. kungörelsen den 30 september 1926 (nr 42) om skydd för
varumärken, tillhörande företag i de Socialistiska Rådsrepublikernas
Union;
5. kungörelsen den 15 januari 1932 (nr 3) om skydd för litauiska
varumärken;
6. kungörelsen den 4 december 1936 (nr 591) om skydd för chilenska
varumärken;
7. kungörelsen den 21 maj 1948 (nr 302) om skydd för varumärken,
tillhörande företag i Nigeria;
8. kungörelsen den 15 juni 1951 (nr 432) om skydd för varumärken,
tillhörande företag inom Malajiska förbundet (The Federation of
Malaya);
9. kungörelsen den 22 april 1955 (nr 146) om skydd för varumärken,
tillhörande företag å Bahamaöarna;
10. kungörelsen den 2 maj 1957 (nr 111) om skydd för varumärken,
tillhörande företag inom Folkrepubliken Kina; samt
11. kungörelsen den 15 augusti 1958 (nr 443) om skydd för
varumärken, tillhörande företag å Filippinerna. Förordning (1996:136).
48 § Innan ansökan om registrering av varumärke, som ingivits men
icke avgjorts före den 1 januari 1961, kungöres enligt 20 §
varumärkeslagen, skall sökanden hava erlagt avgifter för ansökan
enligt 24 § ovan. Avgifterna skola beräknas efter det antal klasser,
ansökningen omfattar vid kungörandet; dock skall, där den begärda
registreringen vid kungörandet icke omfattar varor i flera klasser än
tre, ytterligare avgift utöver dem som föreskrivits i 3 § lagen om
skydd för varumärken icke avfordras sökanden. Från avgiftsbelopp som
nu sagts skall avdrag ske med vad sökanden tidigare i ärendet erlagt
i motsvarande avgift.
Har sökanden icke fullgjort avgiftsskyldighet som i första stycket
sägs, skall registeringsmyndigheten förelägga honom att inom viss tid
erlägga vad som är oguldet. Efterkommes icke föreläggandet, skall an-
sökningen avskrivas. Förordning (1996:136).
49 § Föreligger den 1 januari 1961 till handläggning ansökan om
förnyelse av registrering av varumärke, vars registreringsperiod
utgått dessförinnan och hava avgifter i vederbörlig ordning erlagts
enligt 9 § andra stycket lagen om skydd för varumärken, skall
ytterligare avgift icke uttagas. I annat fall skola för
förnyelseansökan, som den 1 januari 1961 föreligger till
handläggning, avgifter uttagas enligt vad i denna kungörelse
föreskrives.
Avser ansökan, som föreligger till handläggning den 1 januari 1961,
varumärke vars registreringsperiod utlöper efter utgången av år 1961,
skall vad i 23 § varumärkeslagen stadgas ej utgöra hinder för att
ansökan handlägges såsom ingiven i föreskriven ordning.
Förordning (1996:136). | null | null |
1960:65 | null | 1,960 | null | 1947:576 | null |
1960:654 | null | 1,960 | null | 1960:74 | null |
1960:659 | Förordning (1960:659) angående beskattning av ränta å svenska statens sparobligationer | 1,960 | Vid taxering till statlig och kommunal inkomstskatt skall ränta å
svenska statens sparobligationer, ändå att obligationerna icke inlösts
under beskattningsåret, upptagas med belopp varmed obligationernas
inlösningsvärde ökat för den skattskyldige under beskattningsåret.
Övergångsbestämmelser
1960:659
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1961 men skall icke äga
tillämpning å obligationer som utgivits före den 1 januari 1960.
Genom denna förordning upphäves förordningen den 23 november 1945 (nr
720) angående uppskattning av värdet å svenska statens sparobligationer
vid förmögenhetsbeskattning, dock att sistnämnda förordning alltjämt
skall äga giltighet beträffande obligationer, som utgivits före den 1
januari 1960.
1990:691
Enligt riksdagens beslut föreskrivs att förordningen (1960:659) angående
beskattning av ränta å svenska statens sparobligationer skall upphöra
att gälla vid utgången av år 1990. Den upphävda förordningen tillämpas
dock alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringar. Ränta som redovisats
vid 1991 och tidigare års taxeringar skall inte tas upp till beskattning
vid senare års taxeringar. | null | null |
1960:660 | Reglemente (1960:660) för Vadvetjåkko nationalpark | 1,960 | 1 § Vadvetjåkko nationalpark, som har tillkommit i syfte att bevara
ett högnordiskt fjällandskap i dess naturliga tillstånd, skall vårdas
och förvaltas i överensstämmelse med detta syfte.
2 § Inom nationalparken skall, med de undantag som framgå av 3 § här
nedan och 6 § naturvårdslagen den 11 december 1964 (nr 822), vara
förbjudet
att förstöra eller skada markens yta eller fast naturföremål
så ock att bortföra mineral;
att fälla eller skada växande eller döda träd eller buskar så ock
att borttaga andra växter eller växtdelar;
att fiska utan särskilt tillstånd;
att jaga, fånga eller avsiktligt döda vilda djur så ock att från ort till
annan föra dödat eller fångat djur eller att skada eller bortföra
ägg, rom eller bo;
att uppföra byggnad eller stadigvarande bostad, verkställa odling
eller beta kreatur;
att medföra hund;
att nyttja motordrivet fordon eller motorbåt. Kungörelse (1968:662).
3 § Utan hinder av bestämmelserna i 2 § skall vara tillåtet
att vid tillfälligt behov använda torra grenar för att göra upp
eld eller anordna skydd;
att plocka bär för omedelbar förtäring;
att döda djur då det sker till försvar mot angrepp på person eller
egendom;
att vid färd inom nationalparken beta medförda, för resan
erforderliga rid- och klövjedjur;
att under tiden den 1 januari - den 30 april medföra draghund,
därest denna ständigt hålles under omedelbar tillsyn.
4 § Om åliggande för domänverket att meddela ordningsföreskrifter
för nationalparken samt om rätt för verket att medgiva undantag
från förbud, som meddelas i detta reglemente eller i
ordningsföreskrifterna, stadgas i naturvårdskungörelsen den
11 december 1964 (nr 825). Kungörelse (1968:662). | null | null |
1960:661 | Reglemente (1960:661) för Abisko nationalpark | 1,960 | 1 § Abisko nationalpark, som har tillkommit i syfte att bevara ett
högnordiskt fjällandskap i dess naturliga tillstånd, skall vårdas
och förvaltas i överenstämmelse med detta syfte.
2 § Inom nationalparken skall, med de undantag som framgå av 3 §
här nedan och 6 § naturvårdslagen den 11 december 1964 (nr 822),
vara förbjudet
att förstöra eller skada markens yta eller fast naturföremål så
ock att bortföra mineral;
att fälla eller skada växande eller döda träd eller buskar så ock
att borttaga andra växter eller växtdelar;
att fiska utan särskilt tillstånd;
att jaga, fånga eller avsiktligt döda vilda djur så ock att från
ort till annan föra dödat eller fångat djur eller att skada eller
bortföra ägg, rom eller bo;
att uppföra byggnad eller stadigvarande bostad, verkställa odling
eller beta kreatur;
att utan tvingande skäl tälta annorstädes än på anvisad plats;
att medföra hund;
att nyttja motordrivet fordon eller motorbåt. Kungörelse (1968:663).
3 § Utan hinder av bestämmelserna i 2 § skall vara tillåtet
att vid tillfälligt behov använda torra grenar för att göra upp eld
eller anordna skydd;
att plocka bär för omedelbar förtäring;
att döda djur då det sker till försvar mot angrepp på person eller
egendom;
att vid färd inom nationalparken beta medförda, för resan erforderliga
rid- och klövjedjur;
att under tiden den 1 januari - den 30 april medföra draghund,
därest denna ständigt hålles under omedelbar tillsyn;
att färdas med motordrivet fordon på vägar inom det öster om
Abiskojokk belägna området mellan järnvägen och Torne träsk;
att färdas med motorbåt på Torne träsk.
4 § Om åliggande för domänverket att meddela ordningsföreskrifter
för nationalparken samt om rätt för verket att medgiva undantag
från förbud, som meddelas i detta reglemente eller i
ordningsföreskrifterna, stadgas i naturvårdskungörelsen den
11 december 1964 (nr 825). Kungörelse (1968:663). | null | null |
1960:662 | Reglemente (1960:662) för Stora Sjöfallets nationalpark | 1,960 | 1 § Stora Sjöfallets nationalpark, som har tillkommi i syfte att
bevara ett högnordiskt fjällandskap i dess naturliga tillstånd,
skall vårdas och förvaltas i överensstämmelse med detta syfte.
2 § Inom nationalparken skall, med de undantag som framgå av 3 §
här nedan och 6 § naturvårdslagen den 11 december 1964 (nr 822),
vara förbjudet
att förstöra eller skada markens yta eller fast naturföremål
så ock att bortföra mineral;
att fälla eller skada växande eller döda träd eller buskar så
ock att borttaga andra växter eller växtdelar;
att fiska utan särskilt tillstånd;
att jaga, fånga eller avsiktligt döda vilda djur så ock att
från ort till annan föra dödat eller fångat djur eller att
skada eller bortföra ägg, rom eller bo;
att uppföra byggnad eller stadigvarande bostad, verkställa
odling eller beta kreatur;
att medföra hund;
att nyttja motordrivet fordon eller motorbåt;
att landa med luftfartyg. Kungörelse (1968:664).
3 § Utan hinder av bestämmelserna i 2 § skall vara tillåtet
att vid tillfälligt behov använda torra grenar för att göra upp eld
eller anordna skydd;
att plocka bär för omedelbar förtäring;
att döda djur då det sker till försvar mot angrepp på person eller
egendom;
att vid färd inom nationalparken beta medförda, för resan erforderliga
rid- och klövjedjur;
att under tiden den 1 januari--den 30 april medföra draghund, därest
denna ständigt hålles under omedelbar tillsyn;
att färdas med motorbåt på Stora Sjöfallsleden;
att landa med luftfartyg i polis-, sjukvårds- eller räddningsärende;
att färdas med motordrivet fordon på vägen mellan Vietas och Ritsem.
Förordning (1985:487).
4 § Om åliggande för domänverket att meddela ordningsföreskrifter
för nationalparken samt om rätt för verket att medgiva undantag
från förbud, som meddelas i detta reglemente eller i
ordningsföreskrifterna, stadgas i naturvårdskungörelsen den
11 december 1964 (nr 825). Kungörelse (1968:664). | null | null |
1960:663 | Reglemente (1960:663) för Sareks nationalpark | 1,960 | 1 § Sareks nationalpark, som har tillkommit i syfte att bevara ett
utpräglat högfjällslandskap i dess naturliga tillstånd, skall vårdas
och förvaltas i överensstämmelse med detta syfte.
2 § Inom nationalparken skall, med de undantag som framgå av 3 §
här nedan och 6 § naturvårdslagen den 11 december 1964 (nr 822), vara
förbjudet
att förstöra eller skada markens yta eller fast naturföremål så ock
att bortföra mineral;
att fälla eller skada växande eller döda träd eller buskar så ock
att borttaga andra växter eller växtdelar;
att fiska utan särskilt tillstånd;
att jaga, fånga eller avsiktligt döda vilda djur så ock att från ort
till annan föra dödat eller fångat djur eller att skada eller
bortföra ägg, rom eller bo;
att uppföra byggnad eller stadigvarande bostad, verkställa
odling eller beta kreatur;
att medföra hund;
att nyttja motordrivet fordon eller motorbåt;
att landa med luftfartyg. Kungörelse (1968:665).
3 § Utan hinder av bestämmelserna i 2 § skall vara tillåtet
att vid tillfälligt behov använda torra grenar för att göra upp eld
eller anordna skydd;
att plocka bär för omedelbar förtäring;
att döda djur då det sker till försvar mot angrepp på person eller
egendom;
att vid färd inom nationalparken beta medförda, för resan
erforderliga rid- och klövjedjur;
att under tiden den 1 januari - den 30 april medföra draghund,
därest denna ständigt hålles under omedelbar tillsyn;
att landa med luftfartyg i polis-, sjukvårds- eller räddningsärende.
4 § Om åliggande för domänverket att meddela ordningsföreskrifter
för nationalparken samt om rätt för verket att medgiva undantag
från förbud, som meddelas i detta reglemente eller i
ordningsföreskrifterna, stadgas i naturvårdskungörelsen den 11
december 1964 (nr 825). Kungörelse (1968:665). | null | null |
1960:664 | Reglemente (1960:664) för Muddus nationalpark | 1,960 | 1 § Muddus nationalpark, som har tillkommit i syfte att bevara ett
skogs- och myrmarkslandskap i dess naturliga tillstånd, skall vårdas
och förvaltas i överensstämmelse med detta syfte.
2 § Inom nationalparken skall, med de undantag som framgå av 3 § här
nedan och 6 § naturvårdslagen den 11 december 1964 (nr 822), vara
förbjudet
att förstöra eller skada markens yta eller fast naturföremål så
ock att bortföra mineral;
att fälla eller skada växande eller döda träd eller buskar så ock
att borttaga andra växter eller växtdelar;
att fiska utan särskilt tillstånd;
att jaga, fånga eller avsiktligt döda vilda djur så ock att från
ort till annan föra dödat eller fångat djur eller att skada
eller bortföra ägg, rom eller bo;
att uppföra byggnad eller stadigvarande bostad, verkställa odling
eller beta kreatur;
att medföra hund;
att nyttja motordrivet fordon eller motorbåt;
att landa med luftfartyg. Kungörelse (1968:666).
3 § Utan hinder av bestämmelserna i 2 § skall vara tillåtet
att vid tillfälligt behov använda torra grenar för att göra upp
eld eller anordna skydd;
att plocka bär för omedelbar förtäring;
att döda djur då det sker till försvar mot angrepp på person
eller egendom;
att vid färd inom nationalparken beta medförda, för resan
erforderliga rid- och klövjedjur;
att under tiden den 1 januari - den 30 april medföra draghund,
därest denna ständigt hålles under omedelbar tillsyn;
att landa med luftfartyg i polis-, sjukvårds- eller räddnings-
ärende.
4 § Om åliggande för domänverket att meddela ordningsföreskrifter
för nationalparken samt om rätt för verket att medgiva undantag
från förbud, som meddelas i detta reglemente eller i
ordningsföreskrifterna, stadgas i naturvårdskungörelsen den 11
december 1964 (nr 825). Kungörelse (1968:666). | null | null |
1960:665 | Reglemente (1960:665) för Peljekaise nationalpark | 1,960 | 1 § Peljekaise nationalpark, som har tillkommit i syfte att bevara
ett område med fjällbjörkskog i dess naturliga tillstånd, skall vårdas
och förvaltas i överensstämmelse med detta syfte.
2 § Inom nationalparken skall, med de undantag som framgå av 3 §
här nedan och 6 § naturvårdslagen den 11 december 1964 (nr 822),
vara förbjudet
att förstöra eller skada markens yta eller fast naturföremål
så ock att bortföra mineral;
att fälla eller skada växande eller döda träd eller buskar så
ock att borttaga andra växter eller växtdelar;
att fiska utan särskilt tillstånd;
att jaga, fånga eller avsiktligt döda vilda djur så ock att från
ort till annan föra dödat eller fångat djur eller att skada eller
bortföra ägg, rom eller bo;
att uppföra byggnad eller stadigvarande bostad, verkställa odling
eller beta kreatur;
att medföra hund;
att nyttja motordrivet fordon eller motorbåt;
att landa med luftfartyg. Kungörelse (1968:667).
3 § Utan hinder av bestämmelserna i 2 § skall vara tillåtet
att vid tillfälligt behov använda torra grenar för att göra upp eld
eller anordna skydd;
att plocka bär för omedelbar förtäring;
att döda djur då det sker till försvar mot angrepp på person eller
egendom;
att vid färd inom nationalparken beta medförda, för resan erforderliga
rid- och klövjedjur;
att under tiden den 1 januari - den 30 april medföra draghund,
därest denna ständigt hålles under omedelbar tillsyn;
att landa med luftfartyg i polis-, sjukvårds- eller räddningsärende.
4 § Om åliggande för domänverket att meddela ordningsföreskrifter
för nationalparken samt om rätt för verket att medgiva undantag
från förbud, som meddelas i detta reglemente eller i
ordningsföreskrifterna, stadgas i naturvårdskungörelsen den 11
december 1964 (nr 825). Kungörelse (1968:667). | null | null |
1960:666 | Reglemente (1960:666) för Sonfjällets nationalpark | 1,960 | 1 § Sonfjällets nationalpark, som har tillkommit i syfte att bevara
i dess naturliga tillstånd ett skogs- och fjällområde i de södra
fjälltrakterna, skall vårdas och förvaltas i överensstämmelse med
detta syfte.
2 § Inom nationalparken, skall med de undantag som framgå av 6 §
naturvårdslagen den 11 december 1964 (nr 822), vara förbjudet
att förstöra eller skada markens yta eller fast naturföremål så
ock att bortföra mineral;
att fälla eller skada växande eller döda träd eller buskar så ock
att plocka bär annat än för omedelbar förtäring eller eljest
borttaga växter eller växtdelar;
att jaga, fånga eller avsiktligt döda vilda djur, då det ej sker
till försvar mot angrepp på person eller egendom, så ock att
från ort till annan föra dödat eller fångat djur eller att skada eller
bortföra ägg, rom eller bo;
att uppföra byggnad eller stadigvarande bostad eller att verkställa
odling;
att medföra hund;
att nyttja motordrivet fordon. Kungörelse (1968:668).
3 § Om åliggande för domänverket att meddela ordningsföreskrifter
för nationalparken samt om rätt för verket att medgiva undantag från
förbud, som meddelas i detta reglemente eller i ordningsföreskrifterna,
stadgas i naturvårdskungörelsen den 11 december 1964 (nr 825).
Kungörelse (1968:668) | null | null |
1960:667 | Reglemente (1960:667) för Töfsingdalens nationalpark | 1,960 | 1 § Töfsingdalens nationalpark, som har tillkommit i syfte att bevara
i dess naturliga tillstånd ett blockmarks- och barrskogsområde i de
södra fjälltrakterna, skall vårdas och förvaltas i överensstämmelse
med detta syfte.
2 § Inom nationalparken skall, med de undantag som framgå av 3 § här
nedan och 6 § naturvårdslagen den 11 december 1964 (nr 822), vara
förbjudet
att förstöra eller skada markens yta eller fast naturföremål så
ock att bortföra mineral;
att fälla eller skada växande eller döda träd eller buskar så ock
att borttaga andra växter eller växtdelar;
att fiska utan särskilt tillstånd;
att jaga, fånga eller avsiktligt döda vilda djur så ock att från
ort till annan föra dödat eller fångat djur eller att skada
eller bortföra ägg, rom eller bo;
att uppföra byggnad eller stadigvarande bostad, verkställa odling
eller beta kreatur;
att medföra hund;
att nyttja motordrivet fordon eller motorbåt. Kungörelse (1968:669).
3 § Utan hinder av bestämmelserna i 2 § skall vara tillåtet
att vid tillfälligt behov använda torra grenar för att göra upp
eld eller anordna skydd;
att plocka bär för omedelbar förtäring;
att döda djur då det sker till försvar mot angrepp på person eller
egendom;
att vid färd inom nationalparken beta medförda, för resan erforderliga
rid- och klövjedjur.
4 § Om åliggande för domänverket att meddela ordningsföreskrifter
för nationalparken samt om rätt för verket att medgiva undantag
från förbud, som meddelas i detta reglemente eller i
ordningsföreskrifterna, stadgas i naturvårdskungörelsen den 11
december 1964 (nr 825). Kungörelse (1968:669). | null | null |
1960:668 | Reglemente (1960:668) för Hamra nationalpark | 1,960 | 1 § Hamra nationalpark, som har tillkommit i syfte att bevara ett
område med urskogsartad barrskog i dess naturliga tillstånd, skall
vårdas och förvaltas i överensstämmelse med detta syfte.
2 § Inom nationalparken skall, med det undantag som framgår av 6 §
första stycket naturvårdslagen den 11 december 1964 (nr 822), vara
förbjudet
att förstöra eller skada markens yta eller fast naturföremål så ock
att bortföra mineral;
att fälla eller skada växande eller döda träd eller buskar så ock
att plocka bär annat än för omedelbar förtäring eller eljest
borttaga växter eller växtdelar;
att fiska utan särskilt tillstånd;
att jaga, fånga eller avsiktligt döda vilda djur, då det ej sker
till försvar mot angrepp på person eller egendom, så ock att från
ort till annan föra dödat eller fångat djur eller att skada eller
bortföra ägg, rom eller bo;
att uppföra byggnad eller stadigvarande bostad, verkställa odling
eller beta kretur;
att medföra hund;
att nyttja motordrivet fordon. Kungörelse (1968:670).
3 § Om åliggande för domänverket att meddela ordningsföreskrifter
för nationalparken samt om rätt för verket att medgiva undantag
från förbud, som meddelas i detta reglemente eller i
ordningsföreskrifterna, stadgas i naturvårdskungörelsen den 11
december 1964 (nr 825). Kungörelse (1968:670). | null | null |
1960:669 | Reglemente (1960:669) för Garphyttans nationalpark | 1,960 | 1 § Garphyttans nationalpark, som har tillkommit i syfte att bevara
ett äldre odlingslandskap i väsentligen oförändrat skick, skall
vårdas och förvaltas i överensstämmelse med detta syfte.
2 § Inom nationalparken skall, med det undantag som framgår av 6 §
första stycket naturvårdslagen den 11 december 1964 (nr 822), vara
förbjudet
att förstöra eller skada markens yta eller fast naturföremål så
ock att bortföra mineral;
att fälla eller skada växande eller döda träd eller buskar så
ock att plocka bär annat än för omedelbar förtäring eller eljest
borttaga växter eller växtdelar;
att jaga, fånga eller avsiktligt döda vilda djur så ock att skada
eller bortföra ägg, rom eller bo;
att tälta eller göra upp eld;
att medföra okopplad hund;
att nyttja motordrivet fordon annorstädes än på utfartsvägen
från Svensboda. Kungörelse (1968:671).
3 § Om åliggande för domänverket att meddela ordningsföreskrifter
för nationalparken samt om rätt för verket att medgiva undantag från
förbud, som meddelas i detta reglemente eller i ordningsföreskrifterna,
stadgas i naturvårdskungörelsen den 11 december 1964 (nr 825).
Kungörelse (1968:671). | null | null |
1960:670 | Reglemente (1960:670) för Ängsö nationalpark | 1,960 | 1 § Ängsö nationalpark, som har tillkommit i syfte att bevara ett
äldre odlingslandskap i väsentligen oförändrat skick, skall vårdas
och förvaltas i överensstämmelse med detta syfte.
2 § Inom nationaparken skall, med det untantag som framgår av 6 §
första stycket naturvårdslagen den 11 december 1964 (nr 822), vara
förbjudet
att förstöra eller skada markens yta eller fast naturföremål så
ock att bortföra mineral;
att fälla eller skada växande eller döda träd eller buskar så ock
att plocka bär annat än för omedelbar förtäring eller eljest
borttaga växter eller växtdelar;
att fiska utan särskilt tillstånd;
att jaga, fånga eller avsiktligt döda vilda djur så ock att skada
eler bortföra ägg, rom eller bo;
att tälta eller göra upp eld;
att medföra okopplad hund;
att nyttja motordrivet fordon. Kungörelse (1968:672).
3 § Om åliggande för domänverket att meddela ordningsföreskrifter
för nationalparken samt om rätt för verket att medgiva undantag från
förbud, som meddelas i detta reglemente eller i ordningsföreskrifterna,
stadgas i naturvårdskungörelsen den 11 december 1964 (nr 825).
Kungörelse (1968:672). | null | null |
1960:671 | Reglemente (1960:671) för Norra Kvills nationalpark | 1,960 | 1 § Norra Kvills nationalpark, som har tillkommit i syfte att bevara
i dess naturliga tillstånd ett område med urskogsartad barrskog
i den sydsvenska barrskogsregionen, skall vårdas och förvaltas i
överensstämmelse med detta syfte.
2 § Inom nationalparken skall, med det undantag som framgår i 6 §
första stycket naturvårdslagen den 11 december 1964 (nr 822), vara
förbjudet
att förstöra eller skada markens yta eller fast naturföremål så
ock att bortföra mineral;
att fälla eller skada växande eller döda träd eller buskar så ock
att plocka bär annat än för omedelbar förtäring eller eljest
borttaga växter eller växtdelar;
att fiska utan särskilt tillstånd;
att jaga, fånga eller avsiktligt döda vilda djur så ock att skada
eller bortföra ägg, rom eller bo;
att tälta eller göra upp eld;
att medföra hund;
att nyttja motordrivet fordon. Kungörelse (1968:673).
3 § Om åliggande för domänverket att meddela ordningsföreskrifter för
nationalparken samt om rätt för verket att medgiva undantag från
förbud, som meddelas i detta reglemente eller i ordningsföreskrifterna,
stadgas i naturvårdskungörelsen den 11 december 1964 (nr 825).
Kungörelse (1968:673) | null | null |
1960:673 | Reglemente (1960:673) för Blå Jungfruns nationalpark | 1,960 | 1 § Blå Jungfruns nationalpark, som har tillkommit i syfte att bevara
ön i dess naturliga tillstånd, skall vårdas och förvaltas i
överensstämmelse med detta syfte.
2 § Inom nationalparken skall, med det undantag som framgår av 6 §
första stycket naturvårdslagen den 11 december 1964 (nr 822), vara
förbjudet
att förstöra eller skada markens yta eller fast naturföremål så ock
att bortföra mineral;
att fälla eller skada växande eller döda träd eller buskar så ock
att vid förflyttning eller eljest göra åverkan på klipphällarnas
moss- och lavtäcke;
att plocka bär annat än för omedelbar förtäring så ock att eljest
borttaga växter eller växtdelar;
att jaga, fånga eller avsiktligt döda vilda djur så ock att skada
eller bortföra ägg, rom eller bo;
att tälta eller göra upp eld;
att medföra hund. Kungörelse (1968:674).
3 § Om åliggande för domänverket att meddela ordningsföreskrifter
för nationalparken samt om rätt för verket att medgiva undantag
från förbud, som meddelas i detta reglemente eller i
ordningsföreskrifterna, stadgas i naturvårdskungörelsen den
11 december 1964 (nr 825). Kungörelse (1968:674). | null | null |
1960:674 | Reglemente (1960:674) för Dalby Söderskogs nationalpark | 1,960 | 1 § Dalby Söderskogs nationalpark, som har tillkommit i syfte att
bevara ett område med sydsvensk lövskog i väsentligen oförändrat
skick, skall vårdas och förvaltas i överensstämmelse med detta
syfte.
2 § Inom nationalparken skall, med det undantag som framgår av
6 § första stycket naturvårdslagen den 11 december 1964 (nr 822),
vara förbjudet
att förstöra eller skada markens yta eller fast naturföremål så
ock att borföra mineral;
att fälla eller skada växande eller döda träd eller buskar så ock
att plocka bär annat än för omedelbar förtäring eller eljest
borttaga växter eller växtdelar;
att jaga, fånga eller avsiktligt döda vilda djur så ock att skada
eller bortföra ägg, rom eller bo;
att tälta eller göra upp eld;
att medföra okopplad hund;
att nyttja motordrivet fordon. Kungörelse (1968:675).
3 § Om åliggande för domänverket att meddela ordningsföreskrifter
för nationalparken samt om rätt för verket att medgiva undantag från
förbud, som meddelas i detta reglemente eller i
ordningsföreskrifterna, stadgas i naturvårdskungörelsen den 11
december 1964 (nr 825). Kungörelse (1968:675). | null | null |
1960:685 | null | 1,960 | null | 1942:740 | null |
1960:689 | null | 1,960 | null | 1920:744 | null |
1960:69 | null | 1,960 | null | 1957:297 | null |
1960:690 | Lag (1960:690) om byggnadsminnen | 1,960 | Inledande bestämmelser
1 § Byggnad som bevarar egenarten hos gången tids byggnadsskick eller
minnet av historiskt betydelsefull händelse och som med hänsyn därtill
är att anse som synnerligen märklig, må av länsstyrelsen förklaras för
byggnadsminne.
Vad i denna lag stadgas skall ej gälla byggnad, som tillhör staten eller
utgör fast fornlämning. För kyrliga byggnader gäller vad i annan ordning
finnes stadgat. Lag (1976:440).
1 a § Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer har
överinseende över frågor som rör tillämpningen av denna lag. Lag
(1976:440).
Om skyddsföreskrifter
2 § I samband med att byggnad förklaras för byggnadsminne skall genom
skyddsföreskrifter angivas i vilka delar byggnaden icke må ändras samt i
vilka hänseenden och på vad sätt byggnadens ägare har att sörja för
vården av byggnaden. Då så erfordras, må föreskrifterna jämväl
innehålla, att byggnaden kringliggande område skall hållas i sådant
skick, att byggnadens utseende och karaktär icke förvanskas.
Skyddsföreskrifter skola i görligaste mån utformas i samförstånd med
byggnadens ägare och ägare till kringliggande område. Genom
skyddsföreskrifter må ägaren ej åläggas mer omfattande skyldigheter än
som för bibehållande av byggnadsminnets kulturhistoriska värde är
oundgängligen nödvändigt. Hänsyn skall tagas till byggnadens användning
och ägarens skäliga önskemål.
3 § Om ändring av byggnadsminne i strid mot meddelande
skyddsföreskrifter finnes nödvändig för att byggnaden skall vara till
nytta eller sådan ändring eljest kan anses påkallad av särskilda skäl,
må länsstyrelsen meddela tillstånd därtill. Lag (1976:440).
4 § Försummar ägare av byggnadsminne den vård, som enligt meddelade
skyddsföreskrifter åligger honom, äger länsstyrelsen förelägga honom att
inom viss skälig tid vidtaga erforderliga åtgärder. Sådana åtgärder som
med hänsyn till byggnadens användning och omständigheterna i övrigt äro
oskäligt betungande må dock ej åläggas honom. Fullgöres icke
föreläggandet, må länsstyrelsen låta utföra åtgärderna på ägarens
bekostnad. Lag (1976:440).
5 § Ägare och innehavare av särskild rätt till fastighet har rätt till
ersättning av staten om skyddsföreskrifter
1. utgör hinder för rivning av en byggnad och skadan därav är betydande
i förhållande till värdet av berörd del av fastigheten, eller
2. på annat sätt innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras
inom berörd del av fastigheten.
Ersättning, varom i första stycket sägs, må om så finnes lämpligt
bestämmas att utgå med visst årligt belopp med rätt för sakägaren eller
staten att erhålla omprövning vid ändrade förhållanden.
Medför skyddsföreskrifter att synnerligt men uppkommer vid användningen
av fastigheten, är staten skyldig att lösa fastigheten, om ägaren begär
det.
Vid tillämpningen av första och tredje styckena skall, utan hinder av
föreskrifterna om förlust av talan eller rätt till ersättning eller
inlösen i 9 och 10 §§ eller 15 kap. 4 § plan- och bygglagen (1987:10),
även beaktas andra beslut om skyddsföreskrifter samt beslut som avses i
14 kap. 8 § första stycket 2 och 3 plan- och bygglagen, under
förutsättning att besluten meddelats inom tio år före det senaste
beslutet. Lag (1987:144).
Om förfarandet
6 § Ansökan att byggnad skall förklaras för byggnadsminne skall
innehålla uppgift om den fastighet varå byggnaden är belägen och om
fastighetens ägare ävensom beskrivning av byggnaden. I ansökningen bör
även angivas vilka omständigheter som åberopas för att byggnaden bör
förklaras för byggnadsminne. Lag (1971:1164).
7 § Då fråga väckts om byggnads förklarande för byggnadsminne, må
länsstyrelsen i avbidan på ärendets slutliga prövning för viss tid, dock
högst sex månader, meddela förbud mot åtgärd, varigenom byggnadens
kulturhistoriska värde kan minskas eller förstöras. Om synnerliga skäl
äro därtill, må förbudets giltighetstid av länsstyrelsen förlängas, dock
högst med sex månader för varje gång.
I fråga om förbud som i första stycket sägs äger 5 § första stycket
motsvarande tillämpning.
Ersättning enligt denna paragraf må, om skäl äro därtill, avräknas å
gottgörelse, som sedermera kan komma att utgå enligt 5 §. Lag
(1976:440).
8 § Innan länsstyrelsen i ärende angående byggnadsminne fattar beslut av
beskaffenhet att kunna medföra rätt till ersättning eller inlösen för
ägare eller annan, har länsstyrelsen att förvissa sig om att för sådant
ändamål avsedda medel finns tillgängliga. Lag (1987:144).
9 § Har fråga väckts om byggnads förklarande för byggnadsminne får
länsstyrelsen med angivande av de skyddsföreskrifter som avses skola
utfärdas förelägga den som vill göra anspråk på ersättning eller inlösen
att inom viss tid, minst två månader, göra anmälan därom hos
länsstyrelsen, vid påföljd att han eljest skall ha förlorat sin talan.
Vad i fråga om ersättning eller inlösen avtalats eller uppenbarligen
förutsatts skola gälla mellan staten och sakägare skall gälla jämväl mot
den som efter det rätten till gottgörelse uppkom förvärvat sakägarens
rätt i avseende å fastigheten. Lag (1987:144).
10 § Träffas ej överenskommelse om ersättning eller inlösen och har icke
den, som vill göra anspråk därpå, jämlikt 9 § första stycket förlorat
sin talan, åligger det honom att väcka talan mot staten hos
fastighetsdomstolen inom ett år från den dag det beslut som anspråket
grundas på vunnit laga kraft, vid påföljd att han eljest förlorar rätten
till ersättning eller inlösen.
Staten får, då fråga väckts om byggnads förklarande för byggnadsminne,
vid fastighetsdomstolen väcka talan mot sakägare om fastställande av de
villkor som därvid skall gälla beträffande ersättning. Kommer beslut av
det innehåll som förutsatts vid fastighetsdomstolen inte till stånd inom
ett år från det målet avgjorts genom lagakraftägande dom, skall domen ej
längre vara bindande för parterna. Lag (1987:144).
11 § Är fastighetsägaren enligt 5 § tillkommande ersättning bestämd att
utgå på en gång och har fastigheten genom den åtgärd som föranlett
rätten till ersättning undergått sådan minskning i värde att den kan
antagas ej utgöra full säkerhet för borgenär, som då rätten till
ersättning uppkom hade panträtt i fastigheten, skall ersättningen
nedsättas hos länsstyrelsen.
Om borgenär som avses i första stycket lider förlust till följd av att
nedsättning ej skett, har han rätt till ersättning av staten för
förlusten mot avskrivning å fordringshandlingen. Detsamma gäller om
borgenär lider förlust därigenom att ersättning blivit för lågt beräknad
och ersättningen till följd av överenskommelse mellan staten och den
ersättningsberättigade eller av annan anledning ej blivit prövad av
domstol. Talan om ersättning enligt detta stycke skall väckas vid
fastighetsdomstolen. Lag (1976:440).
12 § I fråga om ersättning eller inlösen enligt 5 eller 7 § eller 11 §
andra stycket skall expropriationslagen (1972:719) tillämpas i den mån
avvikande bestämmelser ej meddelas i denna lag.
Ersättning för minskning av fastighetens marknadsvärde i fall som avses
i 5 eller 7 § skall bestämmas som skillnaden mellan fastighetens
marknadsvärde före och efter beslutet. Härvid skall bortses från
förväntningar om ändring av markanvändningen.
Ersättning för skada enligt 5 § första stycket 1 skall minskas med ett
belopp som motsvarar vad som enligt samma punkt skall tålas utan
ersättning.
Om staten begär det och det inte är uppenbart oskäligt, skall domstolen
förordna att ersättning enligt 5 § första stycket skall betalas ut först
när vissa åtgärder med byggnaden har utförts.
Ogillas talan om ersättning eller inlösen som har väckts av
fastighetsägaren eller den som innehar särskild rätt till fastigheten,
kan domstolen förordna att han skall bära sina egna kostnader, om han
befinns ha inlett rättegången utan tillräckliga skäl. Har rättegången
uppenbart inletts utan skälig grund, får domstolen dessutom förplikta
honom att ersätta staten dess rättegångskostnader. Lag (1987:144).
13 § Länsstyrelsen skall för anteckning i fastighetsboken ofördröjligen
underrätta inskrivningsmyndigheten, då fråga väckts om byggnads
förklarande för byggnadsminne, så ock då genom lagakraftägande beslut
byggnad förklarats för byggnadsminne, ansökan därom avslagits eller
beslut därom hävts. Lag (1976:440).
Om besvär m.m.
14 § Talan mot länsstyrelsens beslut enligt denna lag föres hos
kammarrätten genom besvär.
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer äger föra talan mot
länsstyrelsens beslut enligt denna lag.
Beslut enligt 1 eller 7 § skall lända till efterrättelse utan hinder av
förd klagan. Lag (1976:440).
15 § Kommer byggnads bibehållande såsom byggnadsminne att framstå som
ändamålslöst eller medföra oskälig kostnad, skall länsstyrelsen
förordna, att den icke vidare skall vara byggnadsminne. Lag (1976:440).
16 § Regeringen må häva beslut om byggnads förklarande för byggnadsminne
eller jämka därav föranledda skyddsföreskrifter:
om genomförandet av en detaljplan hindras;
om ändamål, för vilket beviljats expropriation av byggnaden eller
kringliggande område hindras; eller
om eljest företag av större allmän eller enskild nytta hindras eller
avsevärt försvåras. Lag (1987:144).
Ansvarsbestämmelser m.m.
17 § Den som i strid mot meddelade skyddsföreskrifter river eller
annorledes förstör byggnadsminne eller ändrar det utan tillstånd enligt
vad i 3 § sägs eller bryter mot förbud, som meddelats med stöd av 7 §,
straffes med dagsböter.
18 § Har byggnadsminne ändrats i strid mot föreskrift, som meddelats med
stöd av denna lag, och kan ändringen återställas, äger länsstyrelsen vid
vite ålägga ägaren att vidtaga åtgärder härför.
Tingsrätten får meddela handräckning för att avbryta pågående
förstörelse av byggnadsminne eller återställa detta eller om eljest så
erfordras till efterlevnad av denna lag. Ansökan om handräckning får
göras av länsstyrelsen eller allmän åklagare. Beträffande sådan
handräckning finns bestämmelser i 17 § handräckningslagen (1981:847).
Lag (1981:857).
19 § Tillträde till byggnad, som förklarats såsom byggnadsminne eller
beträffande vilken fråga väckts om sådan förklaring, må ej vägras
myndighet, på vilken tillämpningen av denna lag ankommer. Sådan
myndighet äger ock företaga de undersökningar beträffande byggnaden, som
finnas erforderliga för lagens tillämpning.
Särskilda bestämmelser
20 § Vad i denna lag stadgas om byggnads ägare skall, då byggnaden
innehaves såsom fideikommiss eller med ständig besittningsrätt, gälla
innehavaren.
21 § har upphävts genom lag (1976:440).
Övergångsbestämmelser
1987:144
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.
Har beslut om skyddsföreskrifter eller beslut om förbud enligt 7 §
meddelats av länsstyrelsen före ikraftträdandet, skall äldre
bestämmelser om ersättning tillämpas. Vad nu sagts utgör dock inte något
hinder mot att beakta sådana beslut som avses i 5 § fjärde stycket och
som har meddelats före ikraftträdandet.
I mål enligt 5 § i vilka talan har väckts före ikraftträdandet skall 12
§ andra stycket i sin äldre lydelse tillämpas.
1988:950
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.
2. Genom lagen upphävs
a) lagen (1942:350) om fornminnen,
b) lagen (1960:690) om byggnadsminnen,
c) lagen (1985:1104) om skydd mot utförsel av vissa äldre kulturföremål.
3. Beslut meddelade enligt äldre lag skall vid tillämpning av den nya
lagen anses ha meddelats med stöd av denna.
4 kap. 16 § andra meningen tillämpas endast i ärenden som väckts efter
ikraftträdandet.
Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om överklagande av beslut
som har meddelats före den 1 januari 1989. Ärenden som vid utgången av
år 1988 kommit in till regeringen men som ännu inte avgjorts handläggs
enligt äldre föreskrifter.
4. Har beslut om skyddsföreskrifter eller beslut om förbud enligt 7 §
lagen (1960:690) om byggnadsminnen meddelats av länsstyrelsen före den 1
juli 1987, skall dessförinnan gällande bestämmelser om ersättning
tillämpas.
5. Vid tillämpning av 3 kap. 10 § femte stycket får beaktas även beslut
som meddelats före ikraftträdandet.
I mål enligt 5 § lagen (1960:690) om byggnadsminnen i vilka talan har
väckts före den 1 juli 1987 skall 12 § andra stycket nämnda lag i dess
lydelse före den 1 juli 1987 tillämpas.
6. Punkterna 2 och 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1985:1104) om
skydd mot utförsel av vissa äldre kulturföremål skall fortsätta att
gälla. | null | null |
1960:691 | Förordning (1960:691) om byggnadsminnen | 1,960 | null | null |
|
1960:694 | null | 1,960 | null | 1947:948 | null |
1960:7 | null | 1,960 | null | 1958:295 | null |
1960:724 | null | 1,960 | null | 1960:198 | null |
1960:729 | Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk | 1,960 | 1 Kap. Upphovsrättens föremål och innehåll
1 § Den som har skapat ett litterärt eller konstnärligt verk har
upphovsrätt till verket oavsett om det är
1. skönlitterär eller beskrivande framställning i skrift eller tal,
2. datorprogram,
3. musikaliskt eller sceniskt verk,
4. filmverk,
5. fotografiskt verk eller något annat alster av bildkonst,
6. alster av byggnadskonst eller brukskonst, eller
7. verk som har kommit till uttryck på något annat sätt.
Till litterära verk hänförs kartor, samt även andra i teckning eller
grafik eller i plastisk form utförda verk av beskrivande art.
Vad som i denna lag sägs om datorprogram skall i tillämpliga delar
gälla även förberedande designmaterial för datorprogram.
Lag (1994:190).
2 § Upphovsrätt innefattar, med de inskränkningar som
föreskrivs i det följande, uteslutande rätt att förfoga över
verket genom att framställa exemplar av det och genom att göra
det tillgängligt för allmänheten, i ursprungligt eller ändrat
skick, i översättning eller bearbetning, i annan litteratur-
eller konstart eller i annan teknik.
Framställning av exemplar innefattar varje direkt eller
indirekt samt tillfällig eller permanent framställning av
exemplar av verket, oavsett i vilken form eller med vilken
metod den sker och oavsett om den sker helt eller delvis.
Verket görs tillgängligt för allmänheten i följande fall:
1. När verket överförs till allmänheten. Detta sker när verket
på trådbunden eller trådlös väg görs tillgängligt för
allmänheten från en annan plats än den där allmänheten kan ta
del av verket. Överföring till allmänheten innefattar
överföring som sker på ett sådant sätt att enskilda kan få
tillgång till verket från en plats och vid en tidpunkt som de
själva väljer.
2. När verket framförs offentligt. Offentligt framförande
innefattar endast sådana fall då verket görs tillgängligt för
allmänheten med eller utan användning av ett tekniskt
hjälpmedel på samma plats som den där allmänheten kan ta del av
verket.
3. När exemplar av verket visas offentligt. Offentlig visning
innefattar endast sådana fall då ett exemplar av ett verk görs
tillgängligt för allmänheten utan användning av ett tekniskt
hjälpmedel på samma plats som den där allmänheten kan ta del av
exemplaret. Om ett tekniskt hjälpmedel används är det i stället
ett offentligt framförande.
4. När exemplar av verket bjuds ut till försäljning, uthyrning
eller utlåning eller annars sprids till allmänheten.
Med överföring till allmänheten och offentligt framförande
jämställs överföringar och framföranden som i
förvärvsverksamhet anordnas till eller inför en större sluten
krets. Lag (2005:359).
3 § Då exemplar av ett verk framställes eller verket göres tillgängligt
för allmänheten, skall upphovsmannen angivas i den omfattning och på det
sätt god sed kräver.
Ett verk må icke ändras så, att upphovsmannens litterära eller
konstnärliga anseende eller egenart kränkes; ej heller må verket göras
tillgängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang som
är på angivet sätt kränkande för upphovsmannen.
Sin rätt enligt denna paragraf kan upphovsmannen med bindande verkan
eftergiva endast såvitt angår en till art och omfattning begränsad
användning av verket.
4 § Den som översatt eller bearbetat ett verk eller överfört det till
annan litteratur- eller konstart har upphovsrätt till verket i denna
gestalt, men han äger icke förfoga däröver i strid mot upphovsrätten
till originalverket.
Har någon i fri anslutning till ett verk åstadkommit ett nytt och
självständigt verk, är hans upphovsrätt ej beroende av rätten till
originalverket.
5 § Den som genom att sammanställa verk eller delar av verk åstadkommit
ett litterärt eller konstnärligt samlingsverk har upphovsrätt till
detta, men hans rätt inskränker icke rätten till de särskilda verken.
6 § Har ett verk två eller flera upphovsmän, vilkas bidrag icke utgöra
självständiga verk, tillkommer upphovsrätten dem gemensamt. De äga dock
var för sig beivra intrång i rätten.
7 § Såsom upphovsman anses, där ej annat visas, den vars namn eller ock
allmänt kända pseudonym eller signatur på sedvanligt sätt utsättes på
exemplar av verket eller angives då detta göres tillgängligt för
allmänheten.
Är ett verk utgivet utan att upphovsmannen är angiven såsom i första
stycket sägs, äger utgivaren, om sådan är nämnd, och eljest förläggaren
företräda upphovsmannen, till dess denne blivit angiven på ny upplaga
eller genom anmälan i justitiedepartementet.
8 § Ett verk anses offentliggjort, då det lovligen gjorts tillgängligt
för allmänheten.
Verket anses utgivet, då exemplar därav med upphovsmannens samtycke
förts i handeln eller eljest blivit spridda till allmänheten. Lag
(1973:363).
9 § Upphovsrätt gäller inte till
1. författningar,
2. beslut av myndigheter,
3. yttranden av svenska myndigheter och
4. officiella översättningar av sådant som avses i 1-3.
Upphovsrätt gäller dock till verk vilka ingår i en handling som
avses i första stycket och är av följande slag:
1. kartor,
2. alster av bildkonst,
3. musikaliska verk eller
4. diktverk.
Upphovsrätt gäller även till ett verk som ingår i en bilaga
till ett beslut av en myndighet, om beslutet avser rätten att
ta del av den allmänna handling där verket ingår.
Lag (2000:92).
10 § Upphovsrätt till ett verk gäller även om verket har
registrerats som mönster.
Upphovsrätt gäller inte till kretsmönster för halvledarprodukter.
Om rätten till sådana kretsmönster finns särskilda bestämmelser.
Lag (1994:190).
2 Kap. Inskränkningar i upphovsrätten
Allmänna bestämmelser om inskränkningar
11 § Bestämmelserna i detta kapitel medför inga inskränkningar
i upphovsmannens rätt enligt 3 § utöver dem som följer av 26 c §.
När ett verk återges offentligt med stöd av detta kapitel skall
källan anges i den omfattning och på det sätt som god sed kräver
samt får verket inte ändras i större utsträckning än användningen
kräver. Lag (1993:1007).
Framställning av tillfälliga exemplar
11 a § Tillfälliga former av exemplar av verk får framställas,
om framställningen utgör en integrerad och väsentlig del i en
teknisk process och om exemplaren är flyktiga eller har
underordnad betydelse i processen. Exemplaren får inte ha
självständig ekonomisk betydelse.
Framställning av exemplar enligt första stycket är tillåten
bara om det enda syftet med framställningen är att möjliggöra
1. överföring i ett nät mellan tredje parter via en mellanhand,
eller
2. laglig användning, dvs. användning som sker med tillstånd
från upphovsmannen eller dennes rättsinnehavare, eller annan
användning som inte är otillåten enligt denna lag.
Första och andra styckena ger inte rätt att framställa exemplar
av litterära verk i form av datorprogram eller
sammanställningar. Lag (2005:359).
11 b § Har upphävts genom lag (1993:1007).
Framställning av exemplar för privat bruk
12 § Var och en får för privat bruk framställa ett eller några
få exemplar av offentliggjorda verk. Såvitt gäller litterära
verk i skriftlig form får exemplarframställningen dock endast
avse begränsade delar av verk eller sådana verk av begränsat
omfång. Exemplaren får inte användas för andra ändamål än
privat bruk.
Första stycket ger inte rätt att
1. uppföra byggnadsverk,
2. framställa exemplar av datorprogram, eller
3. framställa exemplar i digital form av sammanställningar i
digital form.
Första stycket ger inte heller rätt att för privat bruk låta en
utomstående
1. framställa exemplar av musikaliska verk eller filmverk,
2. framställa bruksföremål eller skulpturer, eller
3. genom konstnärligt förfarande efterbilda andra konstverk.
Denna paragraf ger inte rätt att framställa exemplar av ett
verk när det exemplar som är den egentliga förlagan framställts
eller gjorts tillgängligt för allmänheten i strid med 2 §.
Lag (2005:359).
Användning av verk i samband med undervisning
13 § Lärare och elever vid utbildningsanstalter får i
illustrativt syfte återge verk i samband med undervisning. Vid
undervisning på distans får verk återges endast i en säker
elektronisk miljö.
Första stycket gäller inte för användning som kan ske med stöd
av ett avtal som avses i 42 a §, om ett sådant avtal finns
lätt tillgängligt på marknaden.
Avtalsvillkor som inskränker rätten att använda verk enligt
denna paragraf är ogiltiga. Lag (2022:1712).
14 § För undervisningsändamål får lärare och elever göra
upptagningar av sina egna framföranden av verk. Upptagningarna
får inte användas för andra ändamål. Lag (1993:1007).
15 § Den som framställer ett samlingsverk, sammanställt ur verk
från ett större antal upphovsmän, för användning vid
undervisning, får återge mindre delar av litterära och
musikaliska verk och sådana verk av litet omfång, om det har
gått fem år efter det år då verken gavs ut. Konstverk får
återges i anslutning till texten, om det har gått fem år efter
det år då verket offentliggjordes. Upphovsmännen har rätt till
ersättning.
Första stycket gäller inte sådana verk som har skapats för att
användas vid undervisning och ger inte rätt att i förvärvssyfte
framställa samlingsverk. Lag (2022:1712).
Framställning av exemplar för text- och datautvinning
15 a § Den som har lovlig tillgång till ett verk får
framställa exemplar av verket för text- och
datautvinningsändamål. Exemplaren får inte behållas längre än
vad som är nödvändigt för ändamålet och får inte användas för
andra ändamål.
Första stycket gäller inte om upphovsmannen på lämpligt sätt
har förbehållit sig den rätt som avses där. Lag (2022:1712).
15 b § Forskningsorganisationer, sådana bibliotek och museer
som är tillgängliga för allmänheten, arkiv samt institutioner
för film- eller ljudarvet får framställa exemplar av verk som
de har lovlig tillgång till, dock inte datorprogram, för att
utföra text- och datautvinning för forskningsändamål.
Exemplaren får inte behållas längre än vad som är nödvändigt
för ändamålet och får inte användas för andra ändamål.
Exemplaren ska lagras på ett sätt som hindrar obehörig
användning.
Första stycket hindrar inte att upphovsmannen vidtar
proportionerliga åtgärder för att säkerställa integritet och
säkerhet i nätverk och databaser som innehåller verk.
Avtalsvillkor som inskränker rätten att använda verk enligt
denna paragraf är ogiltiga. Lag (2022:1712).
15 c § Med text- och datautvinning avses i 15 a och 15 b §§ en
automatiserad teknik som används för att analysera text och
data i digital form i syfte att generera information.
Med forskningsorganisation avses i 15 b § ett universitet med
tillhörande bibliotek, en forskningsinstitution eller en annan
enhet vars främsta mål är att bedriva vetenskaplig forskning
eller utbildningsverksamhet som omfattar vetenskaplig
forskning. Vidare måste verksamheten i organisationen bedrivas
på ett sådant sätt att ett företag som utövar ett avgörande
inflytande på organisationen inte kan ha prioriterad tillgång
till resultaten av forskningen. Forskningen måste bedrivas
1. utan vinstsyfte eller så att all vinst återinvesteras i den
vetenskapliga forskningen, eller
2. i enlighet med ett uppdrag i det allmännas intresse som har
erkänts av en stat inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet. Lag (2022:1712).
Framställning och spridning av exemplar inom
kulturarvsinstitutioner
16 § Bibliotek och museer som är tillgängliga för allmänheten,
arkiv samt institutioner för film- eller ljudarvet har rätt
att framställa exemplar av verk för bevarandeändamål.
Avtalsvillkor som inskränker den rätten är ogiltiga.
De statliga och kommunala arkivmyndigheterna, de vetenskapliga
bibliotek och fackbibliotek som drivs av det allmänna och
folkbiblioteken har rätt att framställa exemplar av verk, dock
inte datorprogram, även
1. för kompletterings- eller forskningsändamål,
2. för att tillgodose lånesökandes önskemål om enskilda
artiklar eller korta avsnitt eller om material som av
säkerhetsskäl inte bör lämnas ut i original, eller
3. för användning i läsapparater.
Exemplar som framställs på papper med stöd av andra stycket 2
får spridas till lånesökande. Lag (2022:1712).
Användning av herrelösa verk
16 a § Bibliotek, utbildningsanstalter och museer som är
tillgängliga för allmänheten samt arkiv och institutioner för
film- eller ljudarvet får framställa exemplar av litterära
verk i skrifter och av filmverk samt överföra sådana verk
till allmänheten på ett sådant sätt att enskilda kan få
tillgång till verket från en plats och vid en tidpunkt som de
själva väljer, om
1. verket anses eller har ansetts herrelöst enligt 16 b § och
rättsinnehavaren inte har gett sig till känna för
användaren,
2. verket ingår i användarens egna samlingar,
3. verket har anknytning till ett land som ingår i Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (ett EES-land) genom att
a) om verket har getts ut, den första utgivningen har skett i
ett sådant land, eller
b) om verket inte har getts ut men sänts ut i ljudradio eller
television, den första utsändningen har skett i ett sådant
land, eller
c) om verket varken har getts ut eller sänts ut, det med
rättsinnehavarens samtycke har gjorts tillgängligt för
allmänheten i ett sådant land av en användare som avses i
denna paragraf och det rimligen kan antas att
rättsinnehavaren inte motsätter sig förfogandet,
4. användaren är etablerad i ett EES-land,
5. användarens verksamhet inte bedrivs i vinstsyfte och, när
det gäller institutioner för film- eller ljudarvet,
institutionen utsetts av det allmänna att förvalta film-
eller ljudarvet,
6. förfogandet sker för att uppnå mål som rör användarens
uppdrag i allmänhetens intresse och, i fråga om
exemplarframställning, för att digitalisera, indexera,
katalogisera, bevara, restaurera eller överföra verket till
allmänheten,
7. intäkterna från förfogandet uteslutande syftar till att
täcka kostnaderna för att digitalisera och överföra herrelösa
verk till allmänheten, och
8. rättsinnehavare som är kända anges.
Ett radio- eller tv-företag i allmänhetens tjänst får förfoga
över filmverk som har producerats av eller för ett sådant
företag före den 1 januari 2003 på de sätt och under de
förutsättningar som anges i första stycket 1–4 och 6–8.
En användare som avses i första stycket får på de sätt och
under de förutsättningar som anges där förfoga över verk som
ingår i ett litterärt verk i en skrift, ett filmverk eller en
ljudupptagning med sådan anknytning till ett EES-land som
anges i första stycket 3. Ett radio- eller tv-företag i
allmänhetens tjänst får på samma sätt och under de
förutsättningar som anges i första stycket 1–4 och 6–8
förfoga över verk som ingår i ett sådant filmverk eller i en
sådan ljudupptagning, om filmverket eller ljudupptagningen
har producerats av eller för ett sådant företag före den 1
januari 2003. Lag (2014:884).
16 b § Ett verk ska anses herrelöst om samtliga
rättsinnehavare är okända eller inte gått att finna efter det
att en användare som avses i 16 a § har utfört en omsorgsfull
efterforskning enligt 16 c § och dokumenterat den. Om ett
verk har flera rättsinnehavare och endast någon eller några
av dessa är okända eller inte gått att finna, ska det som
sägs i denna lag om herrelösa verk tillämpas på den rätt till
verket som tillkommer denna eller dessa rättsinnehavare.
Om rättsinnehavaren ger sig till känna för en användare som
förfogat över verket med stöd av 16 a §, ska verket inte
längre anses herrelöst. Rättsinnehavaren har rätt till rimlig
kompensation av den som har förfogat över verket.
Lag (2014:884).
16 c § En omsorgsfull efterforskning ska utföras för varje
självständigt verk.
Efterforskningen ska utföras i det land där verket först gavs
ut, eller, om det inte har getts ut, i det land där det först
sändes ut i ljudradio eller television. Om ett verk varken
har getts ut eller sänts ut men med rättsinnehavarens
samtycke har gjorts tillgängligt för allmänheten av en
användare som avses i 16 a §, ska efterforskningen utföras i
det land där användaren är etablerad.
För filmverk vars producent har sitt säte eller sin vanliga
vistelseort i ett EES-land gäller i stället att
efterforskningen ska utföras i det landet.
För verk som avses i 16 a § tredje stycket ska
efterforskningen utföras där den skulle ha utförts för
ljudupptagningen eller det verk i vilket det ingår.
Vid efterforskning i Sverige ska de källor användas som är
lämpliga för verk av det slag som efterforskningen avser.
Sådana källor som anges i bilagan till Europaparlamentets och
rådets direktiv 2012/28/EU av den 25 oktober 2012 om viss
tillåten användning av föräldralösa verk ska alltid användas
vid efterforskningen. Vid efterforskning i ett annat land
gäller det som föreskrivs i det landet om lämpliga källor.
Om det framkommer att det kan finnas information av betydelse
för efterforskningen i något annat land än det som följer av
andra–fjärde styckena, ska även informationskällor i det
landet användas. Lag (2014:884).
16 d § Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för
de användare som avses i 16 a § att till regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer lämna de uppgifter som
enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/28/EU av
den 25 oktober 2012 om viss tillåten användning av
föräldralösa verk, i den ursprungliga lydelsen, ska
registreras hos Europeiska unionens
immaterialrättsmyndighet. Lag (2016:371).
Användning av verk som ingår i kulturarvsinstitutioners
samlingar men som inte finns i handeln
16 e § Bibliotek och museer som är tillgängliga för
allmänheten, arkiv samt institutioner för film- eller
ljudarvet får framställa exemplar av verk som avses i 42 i §
och överföra sådana verk till allmänheten, om
1. det inte finns någon kollektiv förvaltningsorganisation som
kan ingå avtal om användningen med stöd av 42 i § första
stycket,
2. överföringen sker via webbplatser som inte drivs i
förvärvssyfte,
3. användningen inte sker i förvärvssyfte, och
4. rättsinnehavare som är kända anges när det är möjligt.
Första stycket gäller inte om upphovsmannen hos användaren har
meddelat förbud mot exemplarframställningen eller
överföringen. Lag (2022:1712).
Framställning av exemplar m.m. till personer med
funktionsnedsättning
17 § En person med syn- eller annan läsnedsättning som på
grund av detta inte kan ta del av ett offentliggjort verk i
form av en bok eller annan skrift, notation eller tillhörande
illustration i väsentligen samma utsträckning som en person
utan en sådan nedsättning får framställa exemplar av verket i
ett för honom eller henne tillgängligt format. Detsamma
gäller en fysisk person som handlar på den personens vägnar.
Första stycket ger endast rätt att framställa exemplar av
verk som personen med syn- eller annan läsnedsättning
lovligen har tillgång till och för hans eller hennes egen
användning.
Med en person med syn- eller annan läsnedsättning avses
1. en person med blindhet,
2. en person med en synnedsättning som inte kan förbättras så
att synförmågan blir väsentligen likvärdig med synförmågan
hos en person som inte har en sådan nedsättning,
3. en person som har perceptions- eller lässvårigheter, eller
4. en person som på grund av en fysisk funktionsnedsättning
inte kan hålla eller hantera en bok eller fokusera eller röra
ögonen i den utsträckning som normalt sett krävs för att
kunna läsa. Lag (2018:1099).
17 a § Ett behörigt organ får under motsvarande
förutsättningar som anges i 17 § framställa sådana exemplar
som avses i den paragrafen. Det får även överföra och sprida
sådana exemplar till personer med syn- eller annan
läsnedsättning som avses i den paragrafen och som är bosatta
i Sverige eller i en annan stat inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES), till andra behöriga organ i Sverige
och till organ i en annan stat inom EES som i den staten är
behöriga organ.
Första stycket ger endast rätt att framställa exemplar av
verk som det behöriga organet lovligen har tillgång till.
Framställningen, överföringen och spridningen får ske endast
till en person med syn- eller annan läsnedsättning för hans
eller hennes egen användning och får inte ske i
förvärvssyfte.
Med ett behörigt organ i Sverige avses
1. en myndighet som har i uppgift att tillhandahålla
utbildning, anpassad läsning eller tillgång till information
för personer med syn- eller annan läsnedsättning,
2. en organisation som utan vinstsyfte tillhandahåller sådana
tjänster som avses i 1 om organisationen tillhandahåller
tjänsterna med stöd av lag eller annan författning eller får
bidrag från det allmänna för att tillhandahålla tjänsterna,
eller
3. en icke-vinstdrivande organisation som tillhandahåller
sådana tjänster som avses i 1 som en av sina huvudsakliga
uppgifter eller institutionella skyldigheter eller som en del
av sitt uppdrag i allmänhetens intresse. Lag (2018:1099).
17 b § Avtalsvillkor som inskränker rätten att använda
verk enligt 17 eller 17 a § är ogiltiga.
Lag (2018:1099).
17 c § När ett behörigt organ som är etablerat i Sverige
överför eller sprider exemplar med stöd av 17 a § till
personer med syn- eller annan läsnedsättning på ett sådant
sätt att dessa personer får behålla ett exemplar av verket,
har upphovsmannen rätt till ersättning. Lag (2018:1099).
17 d § De myndigheter och organisationer som avses i 17 a
§ tredje stycket 1 och 2 ska anses erkända att tillhandahålla
utbildning, anpassad läsning eller tillgång till information
för personer med syn- eller annan läsnedsättning vid
tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2017/1563 av den 13 september 2017 om gränsöverskridande
utbyte mellan unionen och tredjeländer av exemplar i
tillgängligt format av vissa verk och andra alster som
skyddas av upphovsrätt och närstående rättigheter till förmån
för personer med blindhet, synnedsättning eller annan
läsnedsättning, i den ursprungliga lydelsen. Lag (2018:1099).
17 e § Var och en får i andra fall än som avses i 17 och
17 a §§ och på annat sätt än genom ljudupptagning framställa
sådana exemplar av offentliggjorda litterära och musikaliska
verk samt av offentliggjorda alster av bildkonst, som
personer med funktionsnedsättning behöver för att kunna ta
del av verken. Exemplaren får också spridas till dessa
personer.
Bibliotek och sådana organisationer som arbetar för
delaktighet för personer med funktionsnedsättning får i andra
fall än som avses i 17 och 17 a §§ även
1. överföra exemplar av de verk som avses i första stycket
till personer med funktionsnedsättning som behöver exemplaren
för att kunna ta del av verken,
2. genom ljudupptagning framställa sådana exemplar av
offentliggjorda litterära verk som personer med
funktionsnedsättning behöver för att kunna ta del av verken,
samt sprida och överföra ljudupptagningarna till dessa
personer, och
3. framställa sådana exemplar av verk som sänds ut i
ljudradio eller television och av filmverk som personer som
är döva eller har en hörselnedsättning behöver för att kunna
ta del av verken, samt sprida och överföra exemplar av verken
till dessa personer.
Framställning av exemplar, spridning av exemplar och
överföring till allmänheten av exemplar med stöd av denna
paragraf får inte ske i förvärvssyfte. Exemplaren får inte
heller användas för andra ändamål än som avses i
paragrafen.
När bibliotek och organisationer med stöd av
denna paragraf sprider exemplar eller överför exemplar av
verk till personer med funktionsnedsättning på ett sådant
sätt att dessa personer får behålla ett exemplar av verket,
har upphovsmannen rätt till ersättning. Detsamma gäller om
någon med stöd av första stycket andra meningen överlåter
fler än några få exemplar till personer med
funktionsnedsättning. Lag (2018:1099).
17 f § Regeringen får meddela föreskrifter om information
som ska lämnas och om krav på dokumentation när behöriga
organ samt bibliotek och sådana organisationer som arbetar
för delaktighet för personer med funktionsnedsättning
framställer, överför eller sprider exemplar enligt 17 a eller
17 e § samt om uppgifter som sådana exemplar ska förses
med.
Regeringen får även meddela föreskrifter om rutiner som
ett behörigt organ som är etablerat i Sverige ska följa och
information som det ska lämna när det framställer, överför
eller sprider exemplar med stöd av 17 a § till personer med
syn- eller annan läsnedsättning i en annan stat inom EES
eller till organ i en annan stat inom EES som i den staten är
behöriga organ. Lag (2018:1099).
18 § Har betecknats 15 § genom lag (2022:1712).
Spridning av exemplar
19 § När ett exemplar av ett verk med upphovsmannens samtycke
har överlåtits inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, får
exemplaret spridas vidare.
Första stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten
1. exemplar av verk, utom byggnader och brukskonst, genom
uthyrning eller andra jämförliga rättshandlingar, eller
2. exemplar av datorprogram i maskinläsbar form eller filmverk
genom utlåning. Lag (2005:359).
Visning av exemplar
20 § När ett verk har utgivits får de exemplar som omfattas av
utgivningen visas offentligt. Motsvarande gäller när
upphovsmannen har överlåtit exemplar av ett konstverk.
Lag (2005:359).
Konstverk som ingår i en film, ett televisionsprogram eller en
bild
20 a § Var och en får genom film eller televisionsprogram
framställa och sprida exemplar av konstverk, framföra konstverk
offentligt och överföra konstverk till allmänheten, om
förfogandet är av underordnad betydelse med hänsyn till filmens
eller televisionsprogrammets innehåll. Motsvarande förfoganden
får göras vad gäller konstverk som förekommer i bakgrunden av
eller annars ingår som en oväsentlig del av en bild.
Förfoganden enligt första stycket får dock endast ske om
förlagan till det exemplar som framställs när konstverket tas
in i filmen, televisionsprogrammet eller bilden är ett exemplar
som omfattas av en utgivning av konstverket eller ett exemplar
som överlåtits av upphovsmannen. Om någon exemplarframställning
inte sker, gäller motsvarande det exemplar som direkt överförs
till allmänheten genom televisionsprogrammet. Lag (2005:359).
Offentliga framföranden
21 § Var och en får, med undantag för filmverk och sceniska
verk, framföra offentliggjorda verk offentligt
1. vid tillfällen där framförandet av sådana verk inte är det
huvudsakliga, tillträdet är avgiftsfritt och anordnandet sker
utan förvärvssyfte samt
2. vid undervisning eller gudstjänst.
Riksdagen samt statliga och kommunala myndigheter får i fall
som avses i första stycket 1 även framföra offentliggjorda
filmverk och sceniska verk. Verken får framföras endast genom
en uppkoppling till ett externt nätverk som tillhandahålls i
syfte att tillgodose ett allmänt informationsintresse och, när
det gäller arkiv och bibliotek som avses i 16 § andra stycket,
genom ett tekniskt hjälpmedel avsett för enstaka besökare i
syfte att tillgängliggöra verk som ingår i de egna
samlingarna. Framförandet får ske endast i riksdagens eller
myndigheternas egna lokaler.
Första stycket 2 ger inte rätt att i förvärvssyfte framföra
sammanställningar vid undervisning. Lag (2022:1712).
Citat
22 § Var och en får citera ur offentliggjorda verk i
överensstämmelse med god sed och i den omfattning som motiveras av
ändamålet. Lag (1993:1007).
22 a § Har upphävts genom lag (1993:1007).
22 b § Har upphävts genom lag (1993:1007).
22 c § Har upphävts genom lag (1993:1007).
22 d § Har upphävts genom lag (1993:1007).
Återgivning av konstverk och byggnader
23 § Offentliggjorda konstverk får återges
1. i anslutning till texten i en vetenskaplig framställning som
inte framställts i förvärvssyfte,
2. i anslutning till texten i en kritisk framställning, dock
inte i digital form och
3. i en tidning eller tidskrift i samband med en redogörelse
för en dagshändelse, dock inte om verket har skapats för att
återges i en sådan publikation.
Första stycket gäller endast om återgivningen sker i
överensstämmelse med god sed och i den omfattning som motiveras
av ändamålet. Lag (2005:359).
24 § Konstverk får avbildas
1. om de stadigvarande är placerade på eller vid allmän plats
utomhus,
2. om syftet är att annonsera en utställning eller försäljning
av konstverken, men endast i den utsträckning som behövs för
att främja utställningen eller försäljningen, eller
3. om de ingår i en samling, i kataloger, dock inte i digital
form.
Byggnader får fritt avbildas. Lag (2005:359).
24 a § Har upphävts genom lag (1993:1007).
Information om dagshändelser genom ljudradio och television
m.m.
25 § Verk som syns eller hörs under en dagshändelse får
återges vid information om dagshändelsen genom ljudradio,
television, direkt överföring eller film. Verken får dock återges
endast i den omfattning som motiveras av informationssyftet. Lag
(1993:1007).
25 a § Verk som syns eller hörs i en televisionsutsändning får
återges när ett televisionsföretag med stöd av 48 a § återger
ett utdrag ur utsändningen. Lag (2010:697).
Offentliga debatter, allmänna handlingar m.m.
26 § Var och en får återge vad som muntligen eller
skriftligen anförs
1. inför myndigheter,
2. i statliga eller kommunala representationer,
3. vid offentliga debatter om allmänna angelägenheter eller
4. vid offentliga utfrågningar om sådana angelägenheter.
Första stycket 1 och 2 gäller dock inte uppgifter för vilka
sekretess gäller enligt 31 kap. 23 § offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400).
Vid tillämpning av första stycket gäller
1. att skrifter vilka åberopas som bevis, utlåtanden och
liknande får återges endast i samband med en redogörelse för
det mål eller ärende i vilket de förekommit och endast i den
omfattning som motiveras av ändamålet med redogörelsen,
2. att en upphovsman har ensamrätt att ge ut samlingar av
sina anföranden och
3. att det som anförs vid sådana utfrågningar som avses i
första stycket 4 inte får återges i ljudradio eller
television med stöd av den bestämmelsen. Lag (2009:406).
26 a § Var och en får återge verk, vilka ingår i de handlingar
som avses i 9 § första stycket och är av de slag som anges i 9 §
andra stycket 2-4. Detta gäller dock inte ett sådant verk som
avses i 9 § tredje stycket. Upphovsmannen har rätt till
ersättning, utom när återgivningen sker i samband med
1. en myndighets verksamhet eller
2. en redogörelse för ett mål eller ärende i vilket verket
förekommit och verket återges endast i den omfattning som
motiveras av ändamålet med redogörelsen.
Var och en får återge handlingar som är upprättade hos svenska
myndigheter men inte är sådana som avses i 9 § första stycket.
Andra stycket gäller inte beträffande
1. kartor,
2. tekniska förebilder,
3. datorprogram,
4. verk som skapats för undervisning,
5. verk som är resultatet av vetenskaplig forskning,
6. alster av bildkonst,
7. musikaliska verk,
8. diktverk eller
9. verk av vilka exemplar genom en myndighets försorg
tillhandahålls allmänheten i samband med affärsverksamhet.
Lag (2000:92).
26 b § Allmänna handlingar skall oavsett upphovsrätten
tillhandahållas enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen.
Upphovsrätten hindrar inte att ett verk används i rättsvårdens
eller den allmänna säkerhetens intresse. Lag (1997:790).
Ändringar av byggnader och bruksföremål
26 c § Ägaren till en byggnad eller ett bruksföremål får ändra
egendomen utan upphovsmannens samtycke. Lag (1993:1007).
Särskilda bestämmelser om radio och tv
26 d § Ny beteckning 42 e § genom lag (2005:359).
26 e § Ett radio- eller tv-företag som har rätt att sända ut
ett verk får ta upp verket på en anordning genom vilken det
kan återges, om det görs
1. för användning vid egna utsändningar ett fåtal gånger under
begränsad tid,
2. för att säkerställa bevisning om utsändningens innehåll,
eller
3. för att en statlig myndighet ska kunna utöva tillsyn över
utsändningsverksamheten.
Den som enligt 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter
på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens
områden är skyldig att spela in ett program som tillhandahålls
i beställradio eller i beställ-tv får framställa exemplar av
verk som ingår i programmet, om det görs för att säkerställa
bevisning om programmets innehåll eller för att en statlig
myndighet ska kunna utöva tillsyn över verksamheten.
Upptagningar som avses i första stycket 2 och 3 får användas
endast för de ändamål som anges där. Om sådana upptagningar
har dokumentariskt värde, får de dock bevaras hos Kungl.
biblioteket. Exemplar som avses i andra stycket får användas
endast för de ändamål som anges där.
En statlig myndighet som har till uppgift att utöva tillsyn
över reklamen i ljudradio- och televisionsutsändningar och
program som avses i andra stycket får återge verk som ingår i
dessa i den omfattning som motiveras av ändamålet med
tillsynen. Lag (2020:872).
26 f § Ny beteckning 42 f § genom lag (2005:359).
Särskilda bestämmelser om datorprogram m.m.
26 g § Den som har förvärvat rätt att använda ett datorprogram
får framställa sådana exemplar av programmet och göra sådana
ändringar i programmet som är nödvändiga för att han skall
kunna använda programmet för dess avsedda ändamål. Detta gäller
även rättelse av fel.
Den som har rätt att använda ett datorprogram får framställa
säkerhetsexemplar av programmet, om detta är nödvändigt för den
avsedda användningen av programmet.
Exemplar som framställs med stöd av första eller andra stycket
får inte utnyttjas för andra ändamål och får inte heller
användas när rätten att utnyttja programmet har upphört.
Den som har rätt att använda ett datorprogram får iaktta,
undersöka eller prova programmets funktion för att fastställa
de idéer och principer som ligger bakom programmets olika
detaljer. Detta gäller under förutsättning att det sker vid
sådan laddning, visning på skärm, körning, överföring eller
lagring av programmet som han har rätt att utföra.
Den som har rätt att använda en sammanställning får förfoga
över den på det sätt som är nödvändigt för att han skall kunna
använda sammanställningen för dess avsedda ändamål.
Avtalsvillkor som inskränker användarens rätt enligt andra,
fjärde eller femte stycket är ogiltiga. Lag (1997:790).
26 h § Återgivning av ett datorprograms kod eller översättning av
kodens form är tillåten om åtgärderna krävs för att få den
information som är nödvändig för att uppnå samverkansförmåga
mellan programmet och ett annat program. Detta gäller dock
endast under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:
1. åtgärderna utförs av en person som har rätt att använda
programmet eller för hans räkning av en person som har fått rätt att
utföra åtgärderna,
2. den information som är nödvändig för att uppnå
samverkansförmåga har inte tidigare varit lätt åtkomlig för de i 1
angivna personerna och
3. åtgärderna är begränsade till de delar av originalprogrammet
som är nödvändiga för att uppnå den avsedda
samverkansförmågan.
Första stycket innebär inte att informationen får
1. användas för andra ändamål än att uppnå den avsedda
samverkansförmågan,
2. överlämnas till andra personer, utom när detta är nödvändigt för
att uppnå den avsedda samverkansförmågan,
3. användas för utveckling, tillverkning eller marknadsföring av ett
datorprogram som i förhållande till det skyddade programmet har
en väsentligen likartad uttrycksform eller
4. användas för andra åtgärder som utgör intrång i upphovsrätten.
Avtalsvillkor som inskränker användarens rätt enligt denna
paragraf är ogiltiga. Lag (1993:1007).
26 i § Ny beteckning 42 a § genom lag (2005:359).
2 a kap. Rätt till särskild ersättning
26 j § Har upphävts genom lag (2007:521).
Ersättning vid tillverkning och införsel av anordningar för
ljud- eller bildupptagning
26 k § När en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet
tillverkar eller till landet inför anordningar på vilka ljud
eller rörliga bilder kan tas upp och som är särskilt ägnade
för framställning av exemplar av verk för privat bruk, har
upphovsmän till skyddade verk som därefter har sänts ut i
ljudradio eller television eller som har getts ut på
anordningar genom vilka de kan återges rätt till ersättning
av näringsidkaren.
Upphovsmännen har dock inte rätt till ersättning, om de
tillverkade eller införda anordningarna ska
1. användas till annat än framställning av exemplar av verk
för privat bruk,
2. föras ut ur landet, eller
3. användas till framställning av exemplar av verk till
personer med funktionsnedsättning. Lag (2018:1099).
26 l § Ersättningen enligt 26 k § är
1. för en anordning för analog upptagning: två och ett halvt
öre för varje möjlig upptagningsminut,
2. för anordningar där digital upptagning kan ske upprepade
gånger: 0,4 öre per megabyte lagringsutrymme,
3. för andra anordningar där digital upptagning kan ske: 0,25
öre per megabyte lagringsutrymme.
Näringsidkaren har rätt till nedsättning av ersättningsbeloppen
enligt första stycket, om
1. upphovsmännen på annat sätt kompenseras för framställning av
exemplar av sådana verk som avses i 26 k §, eller
2. ersättningen med hänsyn till omständigheter hänförliga till
en anordning eller i övrigt förhållandena på marknaden är
oskäligt hög. Lag (2005:359).
26 m § Endast en organisation som företräder ett flertal
ersättningsberättigade upphovsmän och innehavare av
närstående rättigheter på området har rätt att kräva in och
träffa avtal om att sätta ned ersättning enligt 26 k och
26 l §§. Organisationen ska kräva in ersättningen och fördela
den mellan de ersättningsberättigade, efter avdrag för
ersättning till organisationen för dess omkostnader. Vid
fördelningen ska rättighetshavare som inte företräds av
organisationen vara likställda med rättighetshavare som
organisationen företräder.
Näringsidkare som avses i 26 k § första stycket ska anmäla
sig hos en sådan organisation som avses i första stycket.
Näringsidkaren ska på begäran av organisationen redovisa det
antal anordningar som omfattas av rätt till ersättning,
anordningarnas upptagningstid eller lagringskapacitet, om
anordningarna kan användas för digital upptagning upprepade
gånger och när anordningarna tillverkades eller infördes. Av
redovisningen ska framgå antalet anordningar enligt 26 k §
andra stycket. Lag (2016:979).
Ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk
(följerätt)
26 n § Om ett exemplar av ett originalkonstverk som har
överlåtits säljs vidare inom upphovsrättens giltighetstid
har upphovsmannen rätt till ersättning (följerätt) om
någon som är yrkesmässigt verksam på konstmarknaden är
säljare, förmedlare eller köpare vid försäljningen. Med
originalkonstverk avses
1. konstverk som har utförts av konstnären själv, eller
2. exemplar av konstverk som har framställts i ett
begränsat antal av konstnären själv eller med hans eller
hennes tillstånd.
Upphovsmannen har inte rätt till ersättning om
1. försäljningspriset exklusive mervärdesskatt inte
överstiger en tjugondel av prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6
och 7 §§ socialförsäkringsbalken,
2. försäljningen avser ett alster av byggnadskonst, eller
3. försäljningen sker från en privatperson till ett museum
som är öppet för allmänheten och som bedriver verksamhet
utan vinstsyfte, om försäljningen skett utan att en
förmedlare som är yrkesmässigt verksam på konstmarknaden
medverkat.
Om endast en person som är yrkesmässigt verksam på
konstmarknaden som säljare, förmedlare eller köpare deltar
vid försäljningen, ska ersättningen betalas av denne. Har
fler än en sådan person deltagit vid försäljningen ska
ersättningen betalas av säljaren. Om säljaren inte är
yrkesmässigt verksam på konstmarknaden ska ersättningen i
stället betalas av förmedlaren. Lag (2010:1206).
26 o § Ersättningen enligt 26 n § skall beräknas på
försäljningspriset exklusive mervärdesskatt och tas ut med
1. fem procent av den del av försäljningspriset som inte
överstiger 50 000 euro,
2. tre procent av den del av försäljningspriset som ligger
mellan 50 000,01 och 200 000 euro,
3. en procent av den del av försäljningspriset som ligger
mellan 200 000,01 och 350 000 euro,
4. en halv procent av den del av försäljningspriset som ligger
mellan 350 000,01 och 500 000 euro,
5. 0,25 procent av den del av försäljningspriset som överstiger
500 000 euro.
Ersättning enligt första stycket får tas ut med högst 12 500
euro.
Vid fastställande av vad som skall betalas i
följerättsersättning skall omräkning av de belopp som anges i
första och andra styckena från euro till svenska kronor ske
enligt den växelkurs som Europeiska centralbanken har
fastställt för den dag då försäljningen äger rum, eller, om
försäljningen inte sker på en svensk bankdag, den växelkurs som
fastställts för närmast föregående svenska bankdag.
Rätten till ersättning är personlig och får inte överlåtas
eller efterges. Efter upphovsmannens död är, trots 10 kap. 3 §
första stycket äktenskapsbalken, föreskrifterna om bodelning,
arv och testamente tillämpliga på rätten. Lag (2007:521).
26 p § Endast en organisation som företräder ett flertal
upphovsmän till i Sverige använda verk på området har rätt
att kräva in följerättsersättning.
Den som är yrkesmässigt verksam på konstmarknaden som
säljare, förmedlare eller köpare ska senast den 1 april till
organisationen redovisa de ersättningsgrundande försäljningar
som har gjorts under det närmast föregående kalenderåret. För
varje försäljning ska uppgifter lämnas om upphovsmannen,
verket, försäljningspriset och datum för försäljningen. Om
inga ersättningsgrundande försäljningar har gjorts, ska detta
redovisas.
Den som är ersättningsskyldig ska betala ersättningen när
organisationen kräver in den. Om det inte har framställts
något krav beträffande en ersättningsgrundande försäljning,
ska den ersättningsskyldige betala ersättningen till
organisationen senast den 1 maj året efter försäljningen.
En fordran på följerättsersättning preskriberas tre år efter
utgången av det kalenderår då försäljningen gjordes, om inte
organisationen dessförinnan krävt den ersättningsskyldige på
ersättningen eller uppmärksammat denne på att fordran har
förfallit till betalning. Lag (2018:604).
26 q § Organisationen ska betala följerättsersättningen
till den ersättningsberättigade efter avdrag för de
omkostnader som organisationen har haft.
Den ersättningsberättigades fordran på organisationen
preskriberas tio år efter det att den uppkom, dock endast om
organisationen har vidtagit rimliga åtgärder för att finna
den ersättningsberättigade. Lag (2018:604).
3 Kap. Upphovsrättens övergång
Allmänna bestämmelser om överlåtelse
27 § Upphovsrätt får, med den begränsning som framgår av 3 §,
helt eller delvis överlåtas. Överlåtelse av exemplar omfattar
inte överlåtelse av upphovsrätt. I fråga om beställd
porträttbild får upphovsmannen dock inte utöva sin rätt utan
tillstånd av beställaren eller, efter dennes död, av hans
eller hennes efterlevande make och arvingar.
I 29-29 e §§ finns bestämmelser om upphovsmannens rätt till
ersättning och information och om upphovsmannens rätt att häva
ett avtal. Bestämmelserna tillämpas inte på överlåtelse av
upphovsrätt till datorprogram. Avtalsvillkor som inskränker
upphovsmannens rätt enligt 29, 29 a eller 29 b § är ogiltiga.
Detsamma gäller avtalsvillkor som inskränker upphovsmannens
rätt att begära alternativ tvistlösning i en tvist om rätt
till ersättning enligt 29 § andra stycket eller om rätt till
information enligt 29 a eller 29 b §.
I 30-32 och 36-39 §§ finns bestämmelser om överlåtelse av
upphovsrätt i vissa särskilda avseenden. De tillämpas i den
utsträckning det inte har avtalats om något annat.
Lag (2022:1712).
28 § Om ej annat avtalats, äger den till vilken upphovsrätt överlåtits
icke ändra verket samt ej heller överlåta rätten vidare. Ingår rätten i
en rörelse, må den överlåtas i samband med överlåtelse av rörelsen eller
del därav; överlåtaren svarar dock alltjämt för avtalets fullgörande.
Upphovsmannens rätt till ersättning
29 § När en upphovsman i avtal överlåter sin upphovsrätt till
någon som avser att utnyttja rätten i förvärvsverksamhet, har
upphovsmannen rätt till skälig ersättning.
Om den avtalade ersättningen för en överlåtelse enligt första
stycket senare visar sig vara oproportionerligt låg i
förhållande till förvärvarens intäkter från utnyttjandet av
verket, har upphovsmannen rätt till ytterligare skälig
ersättning. Lag (2022:1712).
Upphovsmannens rätt till information
29 a § Efter en överlåtelse som avses i 29 § första stycket
ska förvärvaren minst en gång per år lämna aktuell, relevant
och uttömmande information till upphovsmannen om de sätt på
vilka verket har utnyttjats, samtliga intäkter som förvärvaren
har haft från utnyttjandet och den ersättning som
upphovsmannen har rätt till. Skyldigheten att lämna sådan
information gäller under förutsättning att
1. förvärvaren har haft intäkter från utnyttjandet av verket,
eller
2. upphovsmannens ersättning är beroende av i vilken
omfattning verket utnyttjas.
Vid bedömningen av vilken omfattning den information som ska
lämnas enligt första stycket ska ha, ska de särskilda
förhållandena i den aktuella sektorn beaktas. Om det med
hänsyn till de intäkter utnyttjandet av ett verk gett upphov
till skulle innebära en oproportionerlig administrativ börda
att lämna informationen, får den begränsas till vad som
rimligen kan krävas.
Om upphovsmannens bidrag till verket, eller upphovsmannens
bidrag i förhållande till ett annat verk där verket ingår,
inte är betydande, har upphovsmannen rätt till information
enligt första stycket endast om upphovsmannen behöver
informationen för att kunna framställa krav på ytterligare
skälig ersättning enligt 29 § andra stycket. I sådana fall ska
förvärvaren lämna informationen på begäran av upphovsmannen.
Lag (2022:1712).
29 b § Om förvärvaren inte har tillgång till information som
ska lämnas enligt 29 a §, men informationen finns tillgänglig
hos någon som med förvärvarens tillstånd utnyttjar verket, har
upphovsmannen rätt att på begäran få informationen från denne.
Förvärvaren ska informera upphovsmannen om identiteten på den
som utnyttjar verket. Lag (2022:1712).
29 c § Information som har lämnats enligt 29 a eller 29 b §
ska upphovsmannen vid tillämpning av lagen (2018:558) om
företagshemligheter anses ha fått del av i förtroende i
samband med en affärsförbindelse, om den som har lämnat
informationen har angett att den utgör en företagshemlighet.
Lag (2022:1712).
Upphovsmannens rätt att häva ett avtal
29 d § Om en överlåtelse som avses i 29 § första stycket
innebär att förvärvaren har ensamrätt att utnyttja verket, har
upphovsmannen, förutom i fall som avses i 29 e § första
stycket, rätt att helt eller delvis häva avtalet och behålla
mottagen ersättning, om
1. förvärvaren inte utnyttjar verket inom en rimlig tid från
överlåtelsen eller sedan verket senast utnyttjades,
2. upphovsmannen därefter har uppmanat förvärvaren att
utnyttja verket och förvärvaren inte inom sex månader från
uppmaningen gör det, och
3. det uteblivna utnyttjandet inte till övervägande del beror
på omständigheter som upphovsmannen rimligen kan förväntas
avhjälpa.
Om upphovsmannen inte har rätt till information enligt 29 a §,
ska förvärvaren på begäran lämna den information som krävs för
att upphovsmannen ska kunna bedöma om han eller hon har rätt
att häva avtalet.
Avtalsvillkor som inskränker upphovsmannens rätt enligt denna
paragraf är giltiga endast om de följer av ett kollektivt
förhandlat avtal som tillämpas på överlåtelseavtalet.
Lag (2022:1712).
29 e § Rätten till hävning enligt 29 d § gäller inte filmverk.
Den gäller inte heller överlåtelse av rätt till inspelning av
ett verk på film, när filmverket har spelats in.
Om ett verk innehåller bidrag från fler än en upphovsman, kan
upphovsmännen endast gemensamt lämna uppmaning och
hävningsförklaring som avses i 29 d §. Lag (2022:1712).
Avtal om offentligt framförande m.m.
30 § Om en överlåtelse avser rätt att överföra ett verk till
allmänheten eller att framföra det offentligt, ska
överlåtelsen gälla i tre år och inte medföra ensamrätt. Detta
gäller dock inte filmverk. Lag (2022:1712).
Förlagsavtal
31 § Genom förlagsavtal överlåter upphovsmannen till förläggare rätt att
genom tryck eller liknande förfarande mångfaldiga och utgiva litterärt
eller konstnärligt verk.
Manuskript eller annat exemplar av verket, efter vilket detta skall
återgivas, förblir i upphovsmannens ägo.
32 § Förläggaren har rätt att utgiva en upplaga, vilken ej må överstiga
av litterärt verk 2 000, av musikaliskt verk 1 000 och av konstverk 200
exemplar.
Med upplaga förstås vad förläggaren på en gång låter framställa.
33 § Har upphävts genom lag (2022:1712).
34 § Har upphävts genom lag (2022:1712).
35 § Har upphävts genom lag (2022:1712).
Förläggaren är skyldig att tillställa upphovsmannen intyg från
tryckeriet eller den som eljest mångfaldigar verket om antalet
framställda exemplar.
Har under räkenskapsår skett försäljning för vilken upphovsmannen har
rätt till honorar, skall förläggaren inom nio månader efter årets slut
tillställa honom redovisning, angivande försäljningen under året samt
restupplagan vid årsskiftet. Även eljest äger upphovsmannen efter
redovisningsfristens utgång på begäran erhålla uppgift om restupplagan
vid årsskiftet.
36 § Påbörjas framställning av ny upplaga senare än ett år efter det
föregående upplaga utgavs, skall upphovsmannen före framställningen
erhålla tillfälle att göra sådana ändringar i verket, som kunna vidtagas
utan oskälig kostnad och icke ändra verkets karaktär.
37 § Upphovsmannen har icke rätt att på nytt utgiva verket i den form
och på det sätt som avses i avtalet, förrän den eller de upplagor som
förläggaren äger utgiva blivit slutsålda.
Litterärt verk må dock sedan femton år förflutit efter det år, då
utgivningen påbörjades, av upphovsmannen intagas i upplaga av hans
samlade eller valda arbeten.
38 § Bestämmelserna om förlagsavtal tillämpas inte på bidrag
till en tidning eller tidskrift. Lag (2022:1712).
Avtal om filmning
39 § Överlåtelse av rätt till inspelning av litterärt eller konstnärligt
verk på film omfattar rätt att genom filmen på biograf, i television
eller annorledes göra verket tillgängligt för allmänheten samt att i
filmen återgiva talade inslag i text eller översätta dem till annat
språk. Vad sålunda stadgats gäller icke musikaliskt verk. Lag
(1973:363).
40 § Har upphävts genom lag (2022:1712).
Datorprogram skapade i anställningsförhållanden
40 a § Upphovsrätten till ett datorprogram, som skapas av en
arbetstagare som ett led i hans arbetsuppgifter eller efter
instruktioner av arbetsgivaren, övergår till arbetsgivaren, såvida inte
något annat har avtalats. Lag (1992:1687).
Upphovsrättens övergång vid upphovsmannens död, m.m.
41 § Efter upphovsmannens död är, utan hinder av 10 kap. 3 § första
stycket äktenskapsbalken, föreskrifterna om bodelning, arv och
testamente tillämpliga på upphovsrätten. Avträds boet till förvaltning
av boutredningsman, får denne inte utan dödsbodelägarnas samtycke
utnyttja verket på annat sätt än som förut har skett.
Upphovsmannen äger genom testamente, med bindande verkan även för
efterlevande make och bröstarvingar, giva föreskrifter om rättens
utövande eller bemyndiga annan att meddela dylika föreskrifter. Lag
(1987:800).
42 § Upphovsrätt må ej tagas i mät hos upphovsmannen själv eller hos
någon, till vilken rätten övergått på grund av bodelning, arv eller
testamente. Samma lag vare beträffande manuskript, så ock i fråga om
exemplar av sådant konstverk som ej blivit utställt, utbjudet till salu
eller eljest godkänt för offentliggörande. Lag (1987:800).
3 a kap. Avtalslicenser
Gemensamma bestämmelser om avtalslicenser
42 a § En avtalslicens som avses i 42 b-42 i och 42 k §§
gäller för utnyttjande av verk på visst sätt, när ett avtal
har ingåtts om utnyttjande av verk på sådant sätt med en
organisation som företräder ett flertal upphovsmän till i
Sverige använda verk på området. Avtalslicensen ger användaren
rätt att utnyttja verk av det slag som avses med avtalet trots
att verkens upphovsmän inte företräds av organisationen. För
att ett verk ska få utnyttjas med stöd av 42 c § krävs att
avtalet med organisationen har ingåtts av någon som bedriver
undervisningsverksamhet i organiserade former. För att ett
verk ska få utnyttjas med stöd av 42 i § krävs att den
avtalsslutande organisationen är en kollektiv
förvaltningsorganisation enligt 1 kap. 4 § 3 lagen (2016:977)
om kollektiv förvaltning av upphovsrätt.
De villkor i fråga om rätten att utnyttja verket som följer av
avtalet gäller. Upphovsmannen ska i fråga om ersättning som
lämnas enligt avtalet och förmåner från organisationen vilka
väsentligen bekostas genom ersättningen vara likställd med de
upphovsmän som organisationen företräder. Upphovsmannen har
dock oavsett detta alltid rätt till ersättning som hänför sig
till utnyttjandet, om han eller hon begär det inom tre år
efter det år då verket utnyttjades. Krav på ersättning får
riktas endast mot organisationen.
Gentemot den som använder ett verk med stöd av 42 f § får krav
på ersättning göras gällande endast av de avtalsslutande
organisationerna. Kraven ska framställas samtidigt.
Lag (2022:1712).
Avtalslicens för myndigheter, företag och organisationer
m.fl.
42 b § Riksdagen, beslutande kommunala församlingar, statliga
och kommunala myndigheter samt företag och organisationer får
för att tillgodose behovet av information inom sin verksamhet
framställa exemplar av samt överföra och framföra
offentliggjorda litterära verk och konstverk, om avtalslicens
gäller enligt 42 a §.
Första stycket gäller inte, om upphovsmannen hos någon av de
avtalsslutande parterna har meddelat förbud mot
exemplarframställningen, överföringen eller framförandet.
Lag (2013:691).
Avtalslicens för undervisningsverksamhet
42 c § För undervisningsändamål får exemplar framställas av
offentliggjorda verk, om avtalslicens gäller enligt 42 a §.
Exemplaren får användas endast i undervisningsverksamhet som
omfattas av det avtal som förutsätts för uppkomsten av
avtalslicensen.
Första stycket gäller inte, om upphovsmannen hos någon av de
avtalsslutande parterna har meddelat förbud mot
exemplarframställningen. Lag (2005:359).
Avtalslicens för arkiv och bibliotek
42 d § Arkiv och bibliotek får framställa exemplar av verk
som ingår i de egna samlingarna och tillgängliggöra
offentliggjorda sådana verk för allmänheten, om avtalslicens
gäller enligt 42 a §.
Första stycket gäller inte, om upphovsmannen hos någon av de
avtalsslutande parterna har meddelat förbud mot
exemplarframställningen eller tillgängliggörandet, eller om
det av andra skäl finns särskild anledning att anta att
upphovsmannen motsätter sig förfogandet. Lag (2017:323).
Avtalslicenser för radio och tv
42 e § Ett radio- eller tv-företag får sända ut
offentliggjorda litterära och musikaliska verk samt
offentliggjorda konstverk, om avtalslicens gäller enligt
42 a §. Om verket ingår i ett radio- eller tv-program som
företaget sänder ut, får företaget också överföra verket till
allmänheten på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång
till det från en plats och vid en tidpunkt som de själva
väljer. Företaget får även framställa sådana exemplar som är
nödvändiga för överföringen.
Första stycket gäller inte sceniska verk och inte heller
andra verk, om upphovsmannen hos någon av de avtalsslutande
parterna har meddelat förbud mot utsändningen eller
överföringen, eller om det av andra skäl finns särskild
anledning att anta att upphovsmannen motsätter sig
förfogandet. Första stycket gäller inte sådan vidaresändning
som avses i 42 f §.
Vid utsändning över satellit gäller avtalslicensen endast om
sändarföretaget samtidigt verkställer utsändning genom en
marksändare. Lag (2013:691).
42 f § Var och en har rätt att till allmänheten samtidigt och
oförändrat återutsända (vidaresända) verk som ingår i en
ljudradio- eller tv-utsändning, om avtalslicens gäller enligt
42 a §.
Första stycket gäller inte verk till vilka rättigheterna till
vidaresändning innehas av det radio- eller tv-företag som
sänder ut den ursprungliga sändningen. Lag (2021:357).
42 g § Ett radio- eller televisionsföretag får, om
avtalslicens gäller enligt 42 a §, överföra offentliggjorda
verk till allmänheten, om verken ingår i egna eller av
företaget beställda produktioner som har sänts ut före den 1
juli 2005. Företaget får också framställa sådana exemplar av
verken som är nödvändiga för överföringen.
Första stycket gäller inte om upphovsmannen hos någon av de
avtalsslutande parterna har meddelat förbud mot överföringen
eller exemplarframställningen, eller om det av andra skäl
finns särskild anledning att anta att upphovsmannen motsätter
sig förfogandet. Lag (2011:94).
Avtalslicens för användning av verk som ingår i
presspublikationer
42 h § En leverantör av en informationssamhällets tjänst får,
om avtalslicens gäller enligt 42 a §, överföra verk till
allmänheten på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång
till verken från en plats och vid en tidpunkt som de själva
väljer, om verken ingår i en presspublikation som avses i
48 c § och utnyttjandet sker online. Leverantören får också
framställa sådana exemplar av verken som är nödvändiga för
överföringen.
Första stycket gäller inte, om upphovsmannen hos någon av de
avtalsslutande parterna har meddelat förbud mot
exemplarframställningen eller överföringen, eller om det av
andra skäl finns särskild anledning att anta att upphovsmannen
motsätter sig förfogandet. Lag (2022:1712).
Avtalslicens för användning av verk som ingår i
kulturarvsinstitutioners samlingar men som inte finns i
handeln
42 i § Bibliotek och museer som är tillgängliga för
allmänheten, arkiv samt institutioner för film- eller
ljudarvet får, om avtalslicens gäller enligt 42 a § och
förutom i fall som avses i 42 j §, framställa exemplar av verk
som ingår i de egna samlingarna och tillgängliggöra sådana
verk för allmänheten, om det kan antas att verket inte finns
tillgängligt i handeln.
Första stycket gäller inte användning som sker i förvärvssyfte
och inte heller om upphovsmannen hos någon av de
avtalsslutande parterna har meddelat förbud mot
exemplarframställningen eller tillgängliggörandet.
Lag (2022:1712).
42 j § Bestämmelserna i 42 i § gäller inte bestånd av verk som
till övervägande del består av verk med anknytning till ett
land som inte ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
genom att
1. om verket i andra fall än som avses i 3 har getts ut, den
första utgivningen har skett i ett sådant land,
2. om verket i andra fall än som avses i 3 inte har getts ut
men sänts ut i radio eller tv, den första utsändningen har
skett i ett sådant land,
3. om det är ett filmverk, producenten har sitt säte eller sin
hemvist i ett sådant land, eller
4. verkets upphovsman är medborgare i ett sådant land och det
saknas anknytning som avses i 1-3 till något land.
Trots första stycket gäller 42 i § om den avtalsslutande
organisationen företräder ett flertal upphovsmän till verk som
används i det land till vilket verken i beståndet till
övervägande del har anknytning. Lag (2022:1712).
Generell avtalslicens
42 k § Var och en får inom ett avgränsat användningsområde
framställa exemplar av verk eller tillgängliggöra
offentliggjorda verk för allmänheten också i andra fall än de
som anges i 42 b–42 g §§, om avtalslicens gäller enligt
42 a § och det är en förutsättning för utnyttjandet att
användaren genom avtalet med organisationen ges rätt att
utnyttja verk av det slag som avses med avtalet trots att
verkens upphovsmän inte företräds av organisationen.
Första stycket gäller inte, om upphovsmannen hos någon av de
avtalsslutande parterna har meddelat förbud mot
exemplarframställningen eller tillgängliggörandet, eller om
det av andra skäl finns särskild anledning att anta att
upphovsmannen motsätter sig förfogandet. Lag (2022:1712).
4 Kap. Upphovsrättens giltighet
43 § Upphovsrätt till ett verk gäller till utgången av
sjuttionde året efter det år då upphovsmannen avled eller, i
fråga om verk som avses i 6 §, efter den sist avlidne
upphovsmannens dödsår.
I stället för det som anges i första stycket gäller
upphovsrätt till
1. ett filmverk, till utgången av sjuttionde året efter
dödsåret för den sist avlidne av huvudregissören,
manusförfattaren, dialogförfattaren och kompositören av musik
som har skapats speciellt för verket, och
2. ett musikaliskt verk med text, till utgången av sjuttionde
året efter dödsåret för den sist avlidne av kompositören och
textförfattaren, om musik och text har skapats speciellt för
verket. Lag (2013:691).
44 § För verk som har offentliggjorts utan att upphovsmannen har
blivit angiven med sitt namn eller med sin allmänt kända pseudonym
eller signatur gäller upphovsrätten intill utgången av sjuttionde
året efter det år då verket offentliggjordes. Om verket består av två
eller flera delar, räknas tiden för varje del för sig.
Om upphovsmannen inom den tid som anges i första stycket avslöjar
sin identitet, gäller bestämmelserna i 43 §.
För verk som inte har offentliggjorts och vars upphovsman inte är
känd gäller upphovsrätten intill utgången av sjuttionde året efter
det år då verket skapades.
44 a § Om ett verk inte har getts ut inom den tid som avses i 43
eller 44 §, har den som därefter för första gången ger ut eller
offentliggör verket sådan rätt till verket som svarar mot de
ekonomiska rättigheter som innefattas i upphovsrätten. Rätten gäller
intill utgången av tjugofemte året efter det år då verket gavs ut
eller offentliggjordes. Lag (1995:1273).
5 Kap. Vissa upphovsrätten närstående rättigheter
Utövande konstnärer
45 § En utövande konstnär har, med de inskränkningar som
föreskrivs i denna lag, en uteslutande rätt att förfoga över
sitt framförande av ett litterärt eller konstnärligt verk
eller ett uttryck av folklore genom att
1. ta upp framförandet på en grammofonskiva, en film eller en
annan anordning, genom vilken det kan återges,
2. framställa exemplar av en upptagning av framförandet, och
3. göra framförandet eller en upptagning av det tillgängligt
för allmänheten.
De rättigheter som avses i första stycket 2 och 3 gäller till
utgången av femtionde året efter det år då framförandet
gjordes. Om upptagningen har getts ut eller offentliggjorts
inom femtio år från framförandet, gäller rättigheterna i
stället till utgången av det femtionde eller, för
ljudupptagningar, sjuttionde året efter det år då upptagningen
först gavs ut eller offentliggjordes.
Bestämmelserna i 2 § andra-fjärde styckena, 3, 6-9, 11-13 och
15 a-16 §§, 16 a § tredje stycket, 16 e-17 c, 17 e, 21, 22,
25-26 b, 26 e, 26 k-26 m och 27-29 e §§, 39 § första meningen
samt i 41-42 k §§ ska tillämpas i fråga om framföranden som
avses i denna paragraf. När det gäller rätt till en
ljudupptagning som en utövande konstnär har överlåtit till en
framställare av ljudupptagningar ska dock 29 d § inte
tillämpas efter det femtionde året efter det år då
upptagningen först gavs ut eller, om den inte getts ut, det år
då den först offentliggjordes.
När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med
den utövande konstnärens samtycke har överlåtits inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får exemplaret spridas
vidare.
Fjärde stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten
1. exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra
jämförliga rättshandlingar, eller
2. exemplar av en film eller annan anordning på vilken rörliga
bilder tagits upp genom utlåning. Lag (2022:1712).
45 a § Om en utövande konstnär som har rätt till en
ljudupptagning enligt 45 § har överlåtit denna rätt till en
framställare av ljudupptagningar mot en engångsersättning,
har konstnären rätt till särskild ersättning av framställaren
(tilläggsersättning) för varje år som följer på det femtionde
året efter det år då upptagningen först gavs ut eller, om den
inte har getts ut, det år då den först offentliggjordes. Om
två eller flera konstnärer som har rätt till
tilläggsersättning samverkat vid framförandet, tillkommer
ersättningen dem gemensamt.
Tilläggsersättningen ska uppgå till tjugo procent av de
intäkter som framställaren haft till följd av rätten att
utnyttja upptagningen. Framställarens intäkter från uthyrning
av upptagningen eller ersättning till framställaren med stöd
av 26 k eller 47 § ska dock inte tas med vid beräkningen.
Ett avtalsvillkor som inskränker konstnärens rätt enligt
denna paragraf är ogiltigt. Lag (2013:691).
45 b § Endast en organisation som företräder ett flertal
ersättningsberättigade utövande konstnärer på området får
kräva in tilläggsersättning enligt 45 a §. Organisationen ska
kräva in ersättningen och fördela den mellan de
ersättningsberättigade, efter avdrag för ersättning till
organisationen för dess omkostnader. Vid fördelningen ska
konstnärer som inte företräds av organisationen vara
likställda med konstnärer som organisationen företräder.
Framställaren ska på begäran av organisationen lämna det
underlag som krävs för att ersättningen ska kunna beräknas.
Lag (2016:979).
45 c § Om en utövande konstnär som har rätt till en
ljudupptagning enligt 45 § har överlåtit denna rätt till en
framställare av ljudupptagningar mot återkommande betalning,
har konstnären, efter det femtionde året efter det år då
upptagningen först gavs ut eller, om den inte har getts ut,
det år då den först offentliggjordes, rätt till betalning
utan avräkning för förskott eller avräkning på någon annan
grund. Avräkning får dock ske om konstnären uttryckligen
godkänt det. Lag (2013:691).
45 d § Om en utövande konstnär som har rätt till en
ljudupptagning enligt 45 § har överlåtit denna rätt till en
framställare av ljudupptagningar, har konstnären, efter det
femtionde året efter det år då upptagningen först gavs ut
eller, om den inte har getts ut, det år då den först
offentliggjordes, rätt att häva avtalet om
1. framställaren inte bjuder ut upptagningen till försäljning
i tillräckligt antal exemplar och överför den till
allmänheten på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång
till den från en plats och vid en tidpunkt som de själva
väljer, och
2. konstnären har uppmanat framställaren att göra
upptagningen tillgänglig för allmänheten på de sätt som anges
i 1 och framställaren inte inom ett år från uppmaningen gör
detta.
Om två eller flera konstnärer har samverkat vid framförandet
och överlåtit sina rättigheter till upptagningen till
framställaren, kan de endast gemensamt lämna uppmaning och
hävningsförklaring.
Om avtalet hävs, har konstnären rätt att behålla mottagen
ersättning.
Ett avtalsvillkor som inskränker konstnärens rätt enligt
denna paragraf är ogiltigt. Lag (2013:691).
Framställare av ljud- eller bildupptagningar
46 § En framställare av upptagningar av ljud eller rörliga
bilder har, med de inskränkningar som föreskrivs i denna lag,
en uteslutande rätt att förfoga över sin upptagning genom att
1. framställa exemplar av upptagningen, och
2. göra upptagningen tillgänglig för allmänheten.
De rättigheter som avses i första stycket gäller till dess
femtio år har förflutit efter det år då upptagningen gjordes.
Om en ljudupptagning ges ut inom denna tid, gäller
rättigheterna i stället till utgången av det sjuttionde året
efter det år då ljudupptagningen första gången gavs ut. Om
ljudupptagningen inte ges ut under nämnda tid men
offentliggörs under samma tid, gäller rättigheterna i stället
till utgången av det sjuttionde året efter det år då
ljudupptagningen först offentliggjordes. Hävs ett avtal enligt
45 d §, gäller dock inte längre rättigheterna. Om en
upptagning av rörliga bilder har getts ut eller
offentliggjorts inom femtio år från upptagningen, gäller
rättigheterna enligt första stycket till dess femtio år har
förflutit efter det år då upptagningen av rörliga bilder först
gavs ut eller offentliggjordes.
Bestämmelserna i 2 § andra-fjärde styckena, 6-9 §§, 11 § andra
stycket, 11 a, 12, 13 och 15 a-16 §§, 16 a § tredje stycket,
16 e-17 c, 17 e, 21, 22, 25-26 b, 26 e, 26 k-26 m och 42 a-
42 k §§ ska tillämpas i fråga om upptagningar som avses i
denna paragraf. I fråga om ljudupptagningar ska dessutom det
som gäller för filmverk enligt 16 a och 16 b §§ samt 16 c §
första, andra och fjärde-sjätte styckena tillämpas.
När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med
framställarens samtycke har överlåtits inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet får exemplaret spridas vidare.
Fjärde stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten
1. exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra
jämförliga rättshandlingar, eller
2. exemplar av en film eller annan anordning på vilken rörliga
bilder tagits upp genom utlåning. Lag (2022:1712).
Användning av ljudupptagningar för offentligt framförande m.m.
47 § Oavsett bestämmelserna i 45 § första stycket och 46 §
första stycket får ljudupptagningar användas vid
1. ett offentligt framförande, eller
2. en överföring till allmänheten utom i fall då överföringen
sker på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till
ljudupptagningarna från en plats och vid en tidpunkt som de
själva väljer.
Vid användning som avses i första stycket har framställaren
samt de utövande konstnärer vars framförande finns på
upptagningen rätt till ersättning. Om två eller flera
konstnärer har samverkat vid framförandet, kan den rätt som
tillkommer dem göras gällande endast av dem gemensamt. Mot den
som har använt anordningen ska konstnärer och framställare
göra gällande sina krav samtidigt.
Används en ljudupptagning vid överföring i form av en
ljudradio- eller tv-utsändning som samtidigt och oförändrat
återutsänds (vidaresänds) till allmänheten gäller följande.
Gentemot den som vidaresänder får krav på ersättning göras
gällande endast genom sådana organisationer som företräder ett
flertal utövande konstnärer eller framställare vars
framföranden eller upptagningar används i Sverige.
Organisationerna ska framställa kraven samtidigt med de krav
som avses i 42 a § tredje stycket.
Bestämmelsen i 11 § andra stycket ska tillämpas i de fall som
avses i denna paragraf.
Denna paragraf gäller inte ljudfilm. Lag (2021:357).
Radio- och tv-företag
48 § Ett radio- eller tv-företag har, med de inskränkningar
som föreskrivs i denna lag, en uteslutande rätt att förfoga
över en ljudradio- eller televisionsutsändning genom att
1. ta upp utsändningen på en anordning genom vilken den kan
återges,
2. framställa exemplar av en upptagning av utsändningen,
3. sprida exemplar av en upptagning av utsändningen till
allmänheten,
4. tillåta återutsändning eller en återgivning för allmänheten
på platser där allmänheten har tillträde mot inträdesavgift,
eller
5. tillåta att en upptagning av utsändningen på trådbunden
eller trådlös väg överförs till allmänheten på ett sådant sätt
att enskilda kan få tillgång till upptagningen från en plats
och vid en tidpunkt som de själva väljer.
De rättigheter som avses i första stycket 2, 3 och 5 gäller
till utgången av femtionde året efter det år då utsändningen
ägde rum.
Bestämmelserna i 2 § andra stycket, 6-9 §§, 11 § andra
stycket, 11 a, 12, 13 och 15 a-16 §§, 16 a § tredje stycket,
16 e-17 c, 17 e, 21, 22, 25-26 b, 26 e, 42 a, 42 b, 42 d och
42 g-42 k §§ ska tillämpas i fråga om ljudradio- och
televisionsutsändningar som avses i denna paragraf.
När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med
företagets samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet får exemplaret spridas vidare.
Om ett radio- eller tv-företag har krav på ersättning för en
sådan vidaresändning som avses i 42 f § och som har skett med
företagets samtycke, ska företaget framställa sitt krav
samtidigt med de krav som avses i 42 a § tredje stycket.
Lag (2022:1712).
48 a § Om ett televisionsföretag ensamt har rätt att sända ut
ett evenemang av stort allmänintresse får, trots 48 §, andra
televisionsföretag som är etablerade i ett land som ingår i
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet återge utdrag ur
televisionsutsändningen från evenemanget i sina
televisionsutsändningar av allmänna nyhetsprogram.
Televisionsföretaget får även återge utdraget när en
upptagning av nyhetsprogrammet därefter överförs till
allmänheten på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång
till upptagningen från en plats och vid en tidpunkt som de
själva väljer.
Utdraget får inte vara längre än vad som motiveras av
informationssyftet. Det får inte heller återges längre tid
efter evenemanget än vad som motiveras av nyhetsintresset.
Bestämmelserna i 11 § andra stycket ska tillämpas i de fall
som avses i första stycket. Lag (2010:697).
Framställare av presspublikationer
48 b § Den som har framställt en presspublikation har, med de
inskränkningar som föreskrivs i denna lag, en uteslutande rätt
att genom en informationssamhällets tjänst och för användning
online förfoga över sin presspublikation genom att
1. framställa exemplar av presspublikationen, och
2. göra presspublikationen tillgänglig för allmänheten på ett
sådant sätt att enskilda kan få tillgång till den från en
plats och vid en tidpunkt som de själva väljer.
Rätten enligt första stycket omfattar inte
1. en användares förfogande som inte sker i förvärvssyfte,
2. hyperlänkningsåtgärder, eller
3. användning av enstaka ord eller mycket korta utdrag ur en
presspublikation.
Rätten enligt första stycket gäller till utgången av det andra
året efter det år då presspublikationen offentliggjordes.
Bestämmelserna i 2 § andra stycket, 6-9 §§, 11 § andra
stycket, 11 a och 15 a-16 §§, 16 a § tredje stycket, 16 e-
17 c, 17 e, 21, 22, 25-26 b, 26 e och 42 a-42 k §§ ska
tillämpas i fråga om presspublikationer som avses i denna
paragraf. Lag (2022:1712).
48 c § Med en presspublikation avses i 48 b § en samling av i
huvudsak litterära verk av journalistiskt slag, som inte
framställs för vetenskapliga eller akademiska ändamål, och som
1. utgör ett enskilt objekt av en tidskrift eller en
regelbundet uppdaterad publikation under en gemensam titel,
2. har till syfte att ge allmänheten information som avser
nyheter eller andra teman, och
3. framställs på initiativ av en tjänsteleverantör under
dennes redaktionella ansvar och kontroll. Lag (2022:1712).
48 d § De upphovsmän vars verk ingår i en presspublikation har
rätt till en lämplig andel av de intäkter som framställaren av
presspublikationen får från leverantörer av
informationssamhällets tjänster för utnyttjanden enligt den
rätt som följer av 48 b §.
Endast en organisation som företräder ett flertal upphovsmän
till i Sverige använda verk på området har rätt att kräva in
ersättning enligt första stycket. Organisationen ska kräva in
ersättningen och fördela den mellan de ersättningsberättigade,
efter avdrag för ersättning till organisationen för dess
omkostnader. Vid fördelningen ska upphovsmän som inte
företräds av organisationen vara likställda med upphovsmän som
organisationen företräder.
Framställaren av presspublikationen ska på begäran av
organisationen lämna det underlag som krävs för att
ersättningen ska kunna beräknas. Lag (2022:1712).
Framställare av kataloger m.m.
49 § Den som har framställt en katalog, en tabell eller ett
annat dylikt arbete i vilket ett stort antal uppgifter har
sammanställts eller vilket är resultatet av en väsentlig
investering har uteslutande rätt att framställa exemplar av
arbetet och göra det tillgängligt för allmänheten.
Rätten enligt första stycket gäller till dess femton år har
förflutit efter det år då arbetet framställdes. Om arbetet har
gjorts tillgängligt för allmänheten inom femton år från
framställningen, gäller dock rätten till dess femton år har
förflutit efter det år då arbetet först gjordes tillgängligt
för allmänheten.
Bestämmelserna i 2 § andra-fjärde styckena, 6-9 §§, 11 § andra
stycket, 12 § första, andra och fjärde styckena, 13-16 §§,
16 a § tredje stycket, 16 e-17 c, 17 e, 19-22, 25-26 b och
26 e §§, 26 g § femte och sjätte styckena samt i 42 a-42 k §§
ska tillämpas på arbeten som avses i denna paragraf. Är ett
sådant arbete eller en del av det föremål för upphovsrätt, får
upphovsrätten också göras gällande.
Ett avtalsvillkor som utvidgar framställarens rätt enligt
första stycket till ett offentliggjort arbete är ogiltigt.
Lag (2022:1712).
Fotografer
49 a § Den som har framställt en fotografisk bild har
uteslutande rätt att framställa exemplar av bilden och göra
den tillgänglig för allmänheten. Rätten gäller oavsett om
bilden används i ursprungligt eller ändrat skick och oavsett
vilken teknik som utnyttjas. Rätten gäller dock inte om det
huvudsakliga motivet för bilden utgörs av ett konstverk för
vilket upphovsrätt inte längre gäller.
Med fotografisk bild avses även en bild som har framställts
genom ett förfarande som är jämförligt med fotografi.
Rätten enligt första stycket gäller till dess femtio år har
förflutit efter det år då bilden framställdes.
Bestämmelserna i 2 § andra-fjärde styckena, 3, 7-9, 11 och
11 a §§, 12 § första och fjärde styckena, 13 och 15-16 §§,
16 a § tredje stycket, 16 e-17 c, 17 e, 19-21 och 23 §§, 24 §
första stycket, 25-26 b, 26 e, 26 k-28, 29-29 e, 31, 32, 36-
38, 41-42 k och 50-52 §§ ska tillämpas på bilder som avses i
denna paragraf. Om en sådan bild är föremål för upphovsrätt,
får upphovsrätten också göras gällande. Lag (2022:1712).
6 Kap. Särskilda bestämmelser
49 b § Om någon sänder ut det som ett radio- eller tv-företag
tillhandahåller denne utan att radio- eller tv-företaget
samtidigt sänder ut det som tillhandahålls, ska även radio-
eller tv-företaget anses delta i överföringen till allmänheten
av de verk och andra prestationer som ingår i utsändningen.
Lag (2021:357).
49 c § Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för
den som använder verk enligt 16 e § eller ingår ett avtal som
avses i 42 i § att till Europeiska unionens
immaterialrättsmyndighet lämna de uppgifter som, enligt
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/790 av den
17 april 2019 om upphovsrätt och närstående rättigheter på den
digitala inre marknaden och om ändring av direktiven 96/9/EG
och 2001/29/EG, ska tillgängliggöras på den webbportal som
myndigheten tillhandahåller. Lag (2022:1712).
50 § Litterärt eller konstnärligt verk må ej göras tillgängligt för
allmänheten under sådan titel, pseudonym eller signatur, att verket
eller dess upphovsman lätt kan förväxlas med förut offentliggjort verk
eller dess upphovsman.
51 § Om litterärt eller konstnärligt verk återgives offentligt på ett
sätt som kränker den andliga odlingens intressen, äger domstol på talan
av myndighet som regeringen bestämmer vid vite meddela förbud mot
återgivandet. Vad nu är sagt skall ej gälla återgivande som sker under
upphovsmannens livstid. Lag (1978:488).
52 § I samband med utdömande av vite äger rätten efter vad som finnes
skäligt föreskriva åtgärder för att förebygga missbruk av exemplar som
avses med förbud enligt 51 §, så ock av föremål som kan användas endast
för framställning därav. Sådan föreskrift må avse, att egendomen skall
förstöras eller på visst sätt ändras.
Vad i denna paragraf stadgas gäller ej mot den som i god tro förvärvat
egendomen eller särskild rätt därtill.
Egendom som avses i första stycket må i avbidan på föreskrift som där
sägs tagas i beslag; därvid skall vad om beslag i brottmål i allmänhet
är stadgat äga motsvarande tillämpning.
52 a § Om någon vill utföra en vidaresändning genom kabel av
verk och andra prestationer som ingår i en ljudradio- eller
tv-utsändning och begär men inte på önskade villkor får avtal
om detta hos en organisation som företräder ett flertal
rättighetshavare till i Sverige använda verk eller
prestationer på området eller hos ett radio- eller tv-företag
som verkställer utsändningar inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES), har denne på begäran rätt till
förhandling med organisationen respektive företaget.
En förhandlingsskyldig part ska själv eller genom ombud
inställa sig vid förhandlingssammanträde och, om det behövs,
lägga fram ett motiverat förslag till lösning av den fråga som
förhandlingen avser. Parterna kan gemensamt välja en annan
form för förhandling än sammanträde.
Den som bryter mot bestämmelsen i andra stycket ska ersätta
uppkommen skada. Vid bedömande av om och i vilken utsträckning
skada har uppkommit för någon ska hänsyn tas även till dennes
intresse av att bestämmelsen iakttas och till övriga
omständigheter av annat än rent ekonomisk betydelse.
Den som vill utföra en vidaresändning genom annan teknik än
kabel och ett radio- eller tv-företag som verkställer
utsändningar inom EES ska förhandla om licensiering av
rättigheter till vidaresändningen i enlighet med god
affärssed. Lag (2021:357).
6 a kap. Skydd för tekniska åtgärder m.m.
Inledande bestämmelser
52 b § I detta kapitel finns bestämmelser om skydd för tekniska
åtgärder och elektronisk information om rättighetsförvaltning.
Med teknisk åtgärd avses i detta kapitel varje verkningsfull
teknik, anordning eller komponent som har utformats för att vid
normalt bruk hindra eller begränsa exemplarframställning eller
tillgängliggörande för allmänheten av ett upphovsrättsligt
skyddat verk utan samtycke från upphovsmannen eller dennes
rättsinnehavare.
Med information om rättighetsförvaltning avses all information,
även i form av nummer eller koder, som är kopplad till ett
exemplar av ett upphovsrättsligt skyddat verk eller som
framträder i samband med överföring till allmänheten av ett
sådant verk och som syftar till att identifiera verket,
upphovsmannen eller dennes rättsinnehavare eller till att
upplysa om villkor för användning av verket. Informationen
skall ha lämnats av upphovsmannen eller dennes rättsinnehavare.
Lag (2005:359).
52 c § Bestämmelserna om skydd för tekniska åtgärder i detta
kapitel är inte tillämpliga om verket är ett datorprogram. De
är inte heller tillämpliga vid tillhandahållande av allmänna
handlingar enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen, vid sådan
användning i rättsvårdens eller den allmänna säkerhetens
intresse som avses i 26 b § andra stycket, eller vid
kryptografisk forskning.
I lagen (2000:171) om förbud beträffande viss
avkodningsutrustning finns bestämmelser som avser att förhindra
obehörig tillgång till vissa tjänster. Såvitt gäller tekniska
åtgärder eller arrangemang som används i samband med sådana
tjänster i form av ljudradio- eller televisionsutsändningar som
avses i 2 § 1 i den lagen är bestämmelserna om skydd för
tekniska åtgärder i detta kapitel inte tillämpliga.
Lag (2005:359).
Skydd för tekniska åtgärder
52 d § Det är förbjudet att utan samtycke från upphovsmannen
eller dennes rättsinnehavare kringgå en digital eller analog
spärr som hindrar eller begränsar framställning av exemplar av
ett upphovsrättsligt skyddat verk, kringgå en teknisk
skyddsprocess, exempelvis en kryptering, som hindrar eller
begränsar tillgängliggörande för allmänheten av ett
upphovsrättsligt skyddat verk eller kringgå en annan teknisk
åtgärd som hindrar eller begränsar sådant tillgängliggörande.
Första stycket gäller inte när någon som lovligen har tillgång
till ett exemplar av ett upphovsrättsligt skyddat verk,
kringgår en teknisk åtgärd för att kunna se eller lyssna på
verket. Lag (2005:359).
52 e § Det är förbjudet att tillverka, importera, överföra,
sprida genom att exempelvis sälja eller hyra ut, eller i
förvärvssyfte inneha anordningar, produkter eller komponenter
eller att tillhandahålla tjänster som
1. marknadsförs eller utannonseras i syfte att kringgå en
teknisk åtgärd,
2. utöver att kringgå en teknisk åtgärd endast har ett
begränsat intresse från förvärvssynpunkt eller ett begränsat
förvärvsmässigt användningsområde, eller
3. huvudsakligen är utformade, konstruerade, anpassade eller
framtagna i syfte att möjliggöra eller underlätta kringgående
av en teknisk åtgärd. Lag (2005:359).
Rätt att i vissa fall använda verk som skyddas av tekniska
åtgärder
52 f § Den som på grund av bestämmelserna i 13, 15 a, 15 b,
16, 17, 17 a, 17 e, 26, 26 a eller 26 e § får utnyttja ett
upphovsrättsligt skyddat verk har rätt att använda ett
exemplar av ett verk som denne lovligen har tillgång till på
sätt som anges i aktuell bestämmelse även om exemplaret
skyddas av en teknisk åtgärd.
Om en teknisk åtgärd hindrar sådan användning, får en domstol
på yrkande av en berättigad användare förelägga upphovsmannen
eller dennes rättsinnehavare vid vite att möjliggöra för
användaren att utnyttja verket på sätt som anges i aktuell
bestämmelse.
I fråga om verk som har gjorts tillgängliga för allmänheten i
enlighet med överenskomna avtalsvillkor på ett sätt som gör
att enskilda kan få tillgång till verket genom överföring från
en plats och vid en tidpunkt som de själva har valt gäller
första och andra styckena endast sådan användning som sker med
stöd av 13, 15 a eller 15 b §, 16 § första stycket, 17 eller
17 a §. Lag (2022:1712).
Skydd för elektronisk information om rättighetsförvaltning
52 g § Det är förbjudet att utan samtycke från upphovsmannen
eller dennes rättsinnehavare
1. avlägsna eller ändra elektronisk information om
rättighetsförvaltning som avser ett upphovsrättsligt skyddat
verk,
2. förfoga över ett upphovsrättsligt skyddat verk eller ett
exemplar av verket som ändrats i strid med 1 genom att sprida
det, importera det i spridningssyfte eller överföra det till
allmänheten.
Första stycket gäller endast om den åtgärd som vidtas orsakar,
möjliggör, underlättar eller döljer ett intrång i en rättighet
som skyddas enligt denna lag. Lag (2005:359).
Bestämmelsernas tillämplighet på närstående rättigheter
52 h § Det som föreskrivs om verk i detta kapitel ska också
tillämpas på prestationer som skyddas enligt 45, 46, 48 och
48 b §§ samt sådana sammanställningar och fotografier som
skyddas enligt 49 och 49 a §§. Lag (2022:1712).
6 b kap. Särskilda bestämmelser om vissa onlinetjänster för
delning av innehåll
Tillämpningsområdet
52 i § Detta kapitel gäller för sådana informationssamhällets
tjänster som har som ett huvudsyfte att lagra och ge
allmänheten tillgång till en stor mängd verk som laddats upp
online av tjänsternas användare, om
1. tjänsteleverantören ordnar och marknadsför verken i
vinstsyfte, och
2. tjänsten spelar en viktig roll på innehållsmarknaden genom
att konkurrera med andra slags befintliga eller potentiella
onlinetjänster för innehåll. Lag (2022:1712).
Tjänsteleverantörens upphovsrättsliga ansvar
52 j § När en användare gör ett verk tillgängligt för
allmänheten genom att ladda upp det på tjänsten, ska även
tjänsteleverantören anses överföra verket till allmänheten
enligt 2 § tredje stycket 1.
Bestämmelserna i 18 § lagen (2002:562) om elektronisk handel
och andra informationssamhällets tjänster ska inte tillämpas
på det ansvar som enligt denna lag föreskrivs för en sådan
överföring. Lag (2022:1712).
Verkan av erhållna tillstånd
52 k § Om en tjänsteleverantör har tillstånd att överföra ett
verk till allmänheten enligt 52 j § första stycket, ska
tillståndet även anses omfatta den överföring till allmänheten
som görs av användaren, under förutsättning att
1. användaren inte agerar i förvärvssyfte, eller
2. användarens verksamhet inte genererar betydande intäkter.
Lag (2022:1712).
Tjänsteleverantörens ansvarsfrihet
52 l § En tjänsteleverantör ska inte ansvara för en olovlig
överföring enligt 52 j § om leverantören, för det fall
leverantören har fått en välgrundad underrättelse från
rättsinnehavaren, skyndsamt hindrar tillgång till innehållet.
För ansvarsfrihet krävs därutöver att leverantören har gjort
det som skäligen kan krävas för att
1. få tillstånd till de överföringar till allmänheten som
leverantören gör på tjänsten, och
2. säkerställa att innehåll som medför intrång i upphovsrätten
till verk som rättsinnehavarna har försett leverantören med
relevant och nödvändig information om, inte görs tillgängligt
på tjänsten.
Vid bedömningen av om leverantören har gjort vad som skäligen
kan krävas ska särskilt beaktas
1. vilken typ av tjänst leverantören tillhandahåller,
2. vilken publik och omfattning tjänsten har,
3. vilken typ av verk som användarna av tjänsten laddar upp
där, och
4. vilka lämpliga och effektiva medel för att vidta åtgärder
enligt första stycket 2 som finns tillgängliga på marknaden
och leverantörens kostnad för dem.
De åtgärder som leverantören ska vidta för ansvarsfrihet
enligt denna paragraf hindrar inte att leverantören vidtar
nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter enligt
52 o §. Lag (2022:1712).
52 m § Det krav för ansvarsfrihet som föreskrivs i 52 l §
första stycket 2 gäller inte för en tjänst som har varit
tillgänglig för allmänheten i Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet under kortare tid än tre år, under
förutsättning att
1. tjänsteleverantörens årsomsättning understiger ett belopp
motsvarande 10 miljoner euro, och
2. antalet unika besökare på tjänsten föregående kalenderår
inte översteg 5 miljoner per månad i genomsnitt.
Lag (2022:1712).
Rätt till information
52 n § En tjänsteleverantör ska på begäran av en
rättsinnehavare eller en användare lämna information om de
åtgärder leverantören vidtar enligt 52 l §.
Om leverantören har ingått ett avtal med en rättsinnehavare om
sådan överföring till allmänheten som avses i 52 j §, ska
leverantören informera rättsinnehavaren om den användning som
sker med stöd av avtalet. Lag (2022:1712).
Skydd för laglig användning
52 o § En tjänsteleverantör ska säkerställa att de åtgärder
leverantören vidtar för att hindra tillgång till innehåll
enligt 52 l § inte hindrar lagliga överföringar till
allmänheten i någon påtaglig omfattning. Metoder för
automatisk blockering får endast användas för att hindra
tillgång till innehåll som med en hög grad av sannolikhet kan
antas medföra intrång i upphovsrätt.
När tillgång till innehåll hindras, ska användaren skyndsamt
underrättas om det. Lag (2022:1712).
Användarnas rätt att tillgängliggöra material
52 p § En användare får, trots 2 §, tillgängliggöra verk för
citat, kritik och recensioner och i karikatyr-, parodi- eller
pastischsyfte på en tjänst som avses i 52 i §. Bestämmelserna
i 11 § andra stycket ska tillämpas i sådana fall.
Användaren har också rätt att, utan hinder av åtgärder som
tjänsteleverantören vidtar enligt 52 l §, tillgängliggöra
innehåll som inte medför intrång i upphovsrätt på tjänsten.
Tjänsteleverantören ska i sina användarvillkor informera
användarna om deras rätt enligt denna paragraf.
Lag (2022:1712).
Klagomål
52 q § En tjänsteleverantör ska ha rutiner för att kunna
hantera klagomål från användare av tjänsten när tillgången
till innehåll som de laddat upp har hindrats till följd av en
åtgärd som vidtagits med stöd av 52 l §.
Den berörda rättsinnehavaren ska få tillfälle att yttra sig
över klagomålet och motivera sin begäran om att tillgången
till innehållet ska hindras.
Klagomål ska avgöras skyndsamt. Om rättsinnehavarens begäran
inte är vederbörligen motiverad, ska innehållet återställas.
Ett beslut om att inte återställa tillgången till innehållet
ska föregås av en manuell granskning. Lag (2022:1712).
Skadestånd
52 r § Om en tjänsteleverantör uppsåtligen eller av oaktsamhet
åsidosätter sina skyldigheter enligt 52 o § och en användare
lider skada av åsidosättandet, ska leverantören ersätta
skadan. Lag (2022:1712).
Föreläggande att vidta rättelse
52 s § Om en tjänsteleverantör åsidosätter sina skyldigheter
enligt 52 o § eller 52 q § första eller tredje stycket får en
domstol vid vite förelägga leverantören att vidta rättelse.
En talan om föreläggande enligt första stycket får väckas av
en användare eller av en organisation som företräder
användare.
En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om
föreläggandet. Lag (2022:1712).
Tillämpning på närstående rättigheter
52 t § Det som sägs om verk i detta kapitel ska också
tillämpas på prestationer som avses i 45, 46 och 48 §§ och
fotografier som avses i 49 a §. Lag (2022:1712).
Tvingande bestämmelser
52 u § Ett avtalsvillkor som inskränker en användares rätt
enligt detta kapitel är ogiltigt. Lag (2022:1712).
7 Kap. Ansvar och ersättningsskyldighet m.m.
53 § Den som beträffande ett litterärt eller konstnärligt verk
vidtar en åtgärd, som innebär intrång i den till verket
enligt 1 och 2 kap. knutna upphovsrätten eller som strider mot
föreskrift enligt 41 § andra stycket eller mot 50 §, döms, om
det sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, för
upphovsrättsbrott till böter eller fängelse i högst två år.
Detta gäller också om någon för in ett exemplar av ett verk
till Sverige i syfte att sprida det till allmänheten, om
exemplaret har framställts utomlands och motsvarande
framställning här skulle ha varit straffbar enligt första
meningen.
Om brottet begåtts uppsåtligen och är att anse som grovt, döms
för grovt upphovsrättsbrott till fängelse i lägst sex månader
och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska
det särskilt beaktas om gärningen
1. har föregåtts av särskild planering,
2. har utgjort ett led i en brottslighet som utövats i
organiserad form,
3. har varit av större omfattning, eller
4. annars har varit av särskilt farlig art.
Den som för sitt enskilda bruk kopierar ett datorprogram som
är utgivet eller av vilket exemplar har överlåtits med
upphovsmannens samtycke, ska inte dömas till ansvar, om
förlagan för kopieringen inte används i näringsverksamhet
eller offentlig verksamhet och han eller hon inte utnyttjar
framställda exemplar av datorprogrammet för annat ändamål än
sitt enskilda bruk. Den som för sitt enskilda bruk framställer
exemplar i digital form av en offentliggjord sammanställning i
digital form ska under de förutsättningar som nyss nämnts inte
dömas till ansvar.
Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 53 b § får inte
dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.
För försök eller förberedelse till upphovsrättsbrott eller
grovt upphovsrättsbrott döms det till ansvar enligt 23 kap.
brottsbalken. Lag (2020:540).
53 a § Har upphävts genom lag (2024:791).
53 b § På yrkande av upphovsmannen eller hans eller hennes
rättsinnehavare eller av den som på grund av upplåtelse har
rätt att utnyttja verket får domstolen vid vite förbjuda den
som vidtar eller medverkar till en åtgärd som innebär intrång
eller överträdelse som avses i 53 § att fortsätta med
åtgärden.
Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som
innebär intrång eller överträdelse som avses i 53 §, eller
medverkan till åtgärden, förekommer och om det skäligen kan
befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden, eller
medverkan till den, förringar värdet av den ensamrätt som
upphovsrätten medför, får domstolen meddela vitesförbud för
tiden till dess att målet slutligt har avgjorts eller något
annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska
svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett
dröjsmål skulle medföra risk för skada.
Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök
eller förberedelse till intrång eller överträdelse som avses
i 53 §.
Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden
ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan
tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan
säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta.
I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den
inte har godkänts av svaranden.
När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har
meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.
I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde
stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller
rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut
enligt 15 kap. rättegångsbalken.
En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om
förbudet. Lag (2016:190).
53 c § Om sökanden visar sannolika skäl för att någon har
gjort ett intrång eller gjort sig skyldig till en
överträdelse som avses i 53 §, får domstolen vid vite besluta
att någon eller några av dem som anges i andra stycket ska ge
sökanden information om ursprung och distributionsnät för de
varor eller tjänster som intrånget eller överträdelsen gäller
(informationsföreläggande). Ett sådant beslut får meddelas på
yrkande av upphovsmannen eller upphovsmannens rättsinnehavare
eller den som på grund av upplåtelse har rätt att utnyttja
verket. Det får bara meddelas om informationen kan antas
underlätta utredning av ett intrång eller en överträdelse som
avser varorna eller tjänsterna.
Skyldigheten att lämna information omfattar den som
1. har gjort eller medverkat till intrånget eller gjort sig
skyldig till eller medverkat till överträdelsen,
2. i kommersiell skala har förfogat över en vara som
intrånget eller överträdelsen gäller,
3. i kommersiell skala har använt en tjänst som intrånget
eller överträdelsen gäller,
4. i kommersiell skala har tillhandahållit en elektronisk
kommunikationstjänst eller en annan tjänst som har använts
vid intrånget eller överträdelsen, eller
5. har identifierats av någon som anges i 2–4 såsom delaktig
i tillverkningen eller distributionen av en vara eller
tillhandahållandet av en tjänst som intrånget eller
överträdelsen gäller.
Information om varors eller tjänsters ursprung och
distributionsnät kan särskilt avse
1. namn på och adress till producenter, distributörer,
leverantörer och andra som har innehaft varorna eller
tillhandahållit tjänsterna,
2. namn på och adress till avsedda grossister och
detaljister, och
3. uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats,
mottagits eller beställts och om vilket pris som har bestämts
för varorna eller tjänsterna.
Bestämmelserna i första–tredje styckena tillämpas också i
fråga om försök eller förberedelse till intrång eller
överträdelse som avses i 53 §. Lag (2009:109).
53 d § Ett informationsföreläggande får meddelas endast
om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i
övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller
för något annat motstående intresse.
Skyldigheten att lämna information enligt 53 c § omfattar
inte uppgifter vars yppande skulle röja att uppgiftslämnaren
eller någon honom eller henne närstående som avses i 36 kap.
3 § rättegångsbalken har begått en brottslig handling.
I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av
den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende
på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av
sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG
(allmän dataskyddsförordning) finns bestämmelser som
begränsar hur mottagna personuppgifter får behandlas.
Lag (2018:272).
53 e § Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig
mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång eller
överträdelse, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för
det målet tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande
får överklagas särskilt.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon
annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242)
om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att
vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.
En talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt
om föreläggandet. Lag (2016:190).
53 f § Den som på grund av bestämmelserna i 53 c § andra
stycket 2-5 har förelagts att enligt första stycket samma
paragraf lämna information har rätt till skälig ersättning för
kostnader och besvär. Ersättningen ska betalas av den som har
framställt yrkandet om informationsföreläggande.
Den som tillhandahåller en elektronisk kommunikationstjänst
och som till följd av ett informationsföreläggande har lämnat
ut information som avses i 9 kap. 31 § lagen (2022:482) om
elektronisk kommunikation ska sända en skriftlig underrättelse
om detta till den som uppgifterna gäller tidigast efter en
månad och senast efter tre månader från det att informationen
lämnades ut. Kostnaden för underrättelsen ersätts enligt
första stycket. Lag (2022:485).
53 g §Utöver det som anges i 3 kap. 8 och 9 §§ lagen
(2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s
dataskyddsförordning får personuppgifter om lagöverträdelser
som innefattar brott enligt 53 § behandlas om detta är
nödvändigt för att ett rättsligt anspråk ska kunna
fastställas, göras gällande eller försvaras.
Lag (2018:272).
53 h § På yrkande av käranden får domstolen, i mål om intrång
eller överträdelse som avses i 53 §, ålägga den som har gjort
eller medverkat till intrånget eller gjort sig skyldig till
eller medverkat till överträdelsen att bekosta lämpliga
åtgärder för att sprida information om domen i målet.
Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om
försök eller förberedelse till intrång eller överträdelse som
avses i 53 §. Lag (2009:109).
54 § Den som i strid mot denna lag eller mot föreskrift
enligt 41 § andra stycket utnyttjar ett verk ska betala
skälig ersättning för utnyttjandet till upphovsmannen eller
hans eller hennes rättsinnehavare.
Sker det uppsåtligen eller av oaktsamhet, ska ersättning även
betalas för den ytterligare skada som intrånget eller
överträdelsen har medfört. När ersättningens storlek bestäms
ska hänsyn särskilt tas till
1. utebliven vinst,
2. vinst som den som har begått intrånget eller överträdelsen
har gjort,
3. skada på verkets anseende,
4. ideell skada, och
5. upphovsmannens eller rättsinnehavarens intresse av att
intrång inte begås. Andra stycket gäller även den som annars
uppsåtligen eller av oaktsamhet vidtar en åtgärd, som innebär
intrång eller överträdelse enligt 53 §.
Ersättningsskyldighet enligt första eller andra stycket
gäller inte den som i samband med framställning av exemplar
för privat bruk enbart överträder 12 § fjärde stycket, om
inte denna överträdelse sker uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet. Lag (2009:109).
55 § På yrkande av upphovsmannen eller hans eller hennes
rättsinnehavare får domstolen, efter vad som är skäligt,
besluta att egendom som ett intrång eller en överträdelse som
avses i 53 § gäller ska återkallas från marknaden, ändras
eller förstöras eller att någon annan åtgärd ska vidtas med
den. Detsamma gäller i fråga om hjälpmedel som har använts
eller varit avsett att användas vid intrånget eller
överträdelsen.
Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om
försök eller förberedelse till intrång eller överträdelse som
avses i 53 §.
Bestämmelserna i första stycket gäller inte om det olagliga
förfarandet bestått i utförande av byggnadsverk.
Ett beslut om åtgärd enligt första stycket får inte innebära
att upphovsmannen eller hans eller hennes rättsinnehavare ska
betala ersättning till den som åtgärden riktas mot.
Åtgärder enligt första stycket ska bekostas av svaranden om
det inte finns särskilda skäl mot detta.
Ett beslut som avses i denna paragraf ska inte meddelas, om
förverkande av egendom eller någon åtgärd som kan förhindra
missbruk ska beslutas enligt 36 kap. brottsbalken.
Lag (2024:791).
56 § Trots 55 § får domstolen, om det med hänsyn till det
konstnärliga eller ekonomiska värdet hos ett exemplar av ett
verk eller övriga omständigheter är skäligt, på yrkande av
den som har handlat i god tro, meddela tillstånd att
exemplaret mot särskild ersättning till upphovsmannen eller
hans eller hennes rättsinnehavare görs tillgängligt för
allmänheten eller används för annat avsett ändamål.
Lag (2009:109).
56 a § Om det skäligen kan antas att någon har gjort eller
medverkat till ett intrång, eller gjort sig skyldig till
eller medverkat till en överträdelse som avses i 53 §, får
domstolen för att bevisning ska kunna säkras om intrånget
eller överträdelsen besluta att en undersökning får göras hos
denne för att söka efter föremål eller handlingar som kan
antas ha betydelse för en utredning om intrånget eller
överträdelsen (intrångsundersökning).
Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om
skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i
övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller
för något annat motstående intresse.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i
fråga om försök eller förberedelse till intrång eller
överträdelse som avses i 53 §. Lag (2009:109).
56 b § En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på
yrkande av upphovsmannen eller upphovsmannens rättsinnehavare
eller den som på grund av upplåtelse har rätt att utnyttja
verket. Om en rättegång inte är inledd, ska yrkandet
framställas skriftligen.
Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha
fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart
meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats,
om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller
handlingar som har betydelse för utredning om intrånget
skaffas undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer
då en rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som
om frågan har uppkommit under en rättegång. Lag (2016:190).
56 c § Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast
om sökanden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som
kan tillfogas motparten. Saknar sökanden förmåga att ställa
säkerhet, får domstolen befria sökanden från det. I fråga om
slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.
Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts
av motparten.
I fråga om överklagande av domstolens beslut om
intrångsundersökning och i fråga om handläggningen i högre
domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om
överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Lag (1998:1454).
56 d § Ett beslut om intrångsundersökning skall innehålla
uppgifter om
1. vilket ändamål undersökningen skall ha,
2. vilka föremål och handlingar som det får sökas efter, och
3. vilka utrymmen som får genomsökas.
Om det behövs, skall domstolen även förordna om andra villkor
för verkställandet. Lag (1998:1454).
56 e § Ett beslut om intrångsundersökning gäller omedelbart. Om
ansökan om verkställighet inte har gjorts inom en månad från
beslutet, förfaller det.
Om sökanden inte inom en månad från det att verkställigheten
avslutats väcker talan eller på något annat sätt inleder ett
förfarande om saken, skall en åtgärd som företagits vid
verkställigheten av intrångsundersökningen omedelbart gå åter,
i den utsträckning det är möjligt. Detsamma gäller om ett
beslut om intrångsundersökning upphävs sedan verkställighet
genomförts. Lag (1998:1454).
56 f § Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av
Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har
föreskrivit och med tilllämpning av 1-3 kap., 17 kap. 1-5 §§
samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart skall
underrättas om verkställigheten endast om beslutet om
intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande.
Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och
ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter.
Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur
sådana handlingar som den får söka efter.
En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling
som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Lag (2006:680).
56 g § När ett beslut om intrångsundersökning skall verkställas
har motparten rätt att tillkalla ett juridiskt biträde. I
avvaktan på att biträdet inställer sig får verkställigheten
inte påbörjas. Detta gäller dock inte, om
1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller
2. det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte
uppnås.
Vid verkställigheten får Kronofogdemyndigheten anlita det
biträde av en sakkunnig som behövs.
Myndigheten får tillåta att sökanden eller ett ombud för
sökanden är närvarande vid undersökningen för att bistå med
upplysningar. Om ett sådant tillstånd ges, skall myndigheten se
till att sökanden eller ombudet inte i större utsträckning än
som kan motiveras av verkställigheten får kännedom om
förhållanden som kommer fram. Lag (2006:680).
56 h § Fotografier och film- och ljudupptagningar av föremål
samt kopior av och utdrag ur handlingar skall förtecknas och
hållas tillgängliga för sökanden och motparten. Lag (1998:1454).
57 § Vad som sägs i 53-56 h §§ skall också tillämpas på
rättighet som skyddas genom föreskrift i 5 kap. Lag (1998:1454).
57 a § Den som i annat fall än som avses i 53 § säljer, hyr ut eller för
försäljning, uthyrning eller annat förvärvssyfte innehar ett hjälpmedel
som är avsett endast för att underlätta olovligt borttagande eller kr
inggående av en anordning som anbringats för att skydda ett datorprogram
mot olovlig exemplarframställning, döms till böter eller fängelse i
högst sex månader. Lag (1992:1687).
57 b § Den som, i annat fall än som avses i 53 §, uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet bryter mot 52 e eller 52 g § döms till
böter eller fängelse i högst sex månader.
Den som, i annat fall än som avses i 53 §, uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet bryter mot 52 d § döms till böter.
Lag (2005:359).
58 § Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och
ärenden enligt denna lag om de inte ska handläggas enligt
lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av en
domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan
ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett
yrkande om informationsföreläggande eller
intrångsundersökning. Lag (2016:190).
59 § Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i denna lag
endast om åtal är motiverat från allmän synpunkt.
Överträdelse av 3 § eller av föreskrift enligt 41 § andra
stycket får alltid beivras av upphovsmannens efterlevande
make, släktingar i rätt upp- och nedstigande led eller syskon.
Egendom som avses i 55 § får, om brott enligt denna lag
skäligen kan antas föreligga, tas i beslag. I fråga om ett
sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i
allmänhet. Lag (2020:540).
8 Kap. Lagens tillämpningsområde
60 § Bestämmelserna om upphovsrätt tillämpas på
1. verk av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige,
2. verk som först utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige
och utom riket,
3. filmverk vars producent har sitt säte eller sin vanliga
vistelseort i Sverige,
4. här uppfört byggnadsverk,
5. konstverk som utgör del av här belägen byggnad eller på
annat sätt är fast förenat med marken.
Vid tillämpning av första stycket 2. anses samtidig utgivning
ha ägt rum, om verket utgivits i Sverige inom trettio dagar
efter utgivning utomlands. Vid tillämpning av första stycket 3.
anses, där ej annat visas, den vars namn på sedvanligt sätt
utsatts på exemplar av filmverket som verkets producent.
Bestämmelserna i 26 k-26 p §§ tillämpas på verk av den som är
svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige.
Bestämmelserna i 44 a § tillämpas på utgivningar och
offentliggöranden av den som är svensk medborgare eller har sin
vanliga vistelseort i Sverige. Bestämmelserna tillämpas också
på utgivningar och offentliggöranden av juridiska personer som
har säte i Sverige.
Bestämmelserna i 50 och 51 §§ tillämpas på varje litterärt
eller konstnärligt verk, oberoende av dess ursprung.
Lag (2007:521).
61 § Bestämmelserna i 45, 47 och 48 §§ är tillämpliga på
framföranden, ljudupptagningar samt ljudradio- och
televisionsutsändningar som äger rum i Sverige. Dessutom
tillämpas 45 § på framföranden av den som är svensk medborgare
eller har sin vanliga vistelseort i Sverige, 47 § på
ljudupptagningar vars framställare är svensk medborgare eller
svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i
Sverige och 48 § på utsändningar av radio- eller
televisionsföretag som har sitt säte i Sverige. Bestämmelserna
i 46 § tillämpas på ljudupptagningar och upptagningar av
rörliga bilder vars framställare är svensk medborgare eller
svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i
Sverige liksom på sådana upptagningar av rörliga bilder som
äger rum i Sverige. Bestämmelsen i 46 § om
exemplarframställning gäller dock alla ljudupptagningar.
Bestämmelserna i 48 b § tillämpas på presspublikationer vars
framställare är etablerad i Sverige. Bestämmelserna i 49 §
tillämpas på arbeten vars framställare är svensk medborgare
eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Bestämmelserna
tillämpas även på arbeten vars framställare är svensk juridisk
person och har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin
huvudsakliga verksamhet i Sverige. Om den juridiska personen
har sitt säte i Sverige men inte sitt huvudkontor eller sin
huvudsakliga verksamhet här, tillämpas bestämmelserna dock
endast om arbetet ingår i en ekonomisk verksamhet som har
etablerats i Sverige.
Av bestämmelserna i 49 a § tillämpas hänvisningen till 50 och
51 §§ på alla fotografiska bilder och övriga bestämmelser på
fotografiska bilder
1. vars framställare är svensk medborgare eller har sin
vanliga vistelseort i Sverige, eller
2. som först har getts ut i Sverige eller samtidigt i Sverige
och utomlands, eller
3. som har infogats i en byggnad eller annan anordning som är
fast förenad med marken, om byggnaden eller anordningen är
belägen i Sverige.
Vid tillämpningen av tredje stycket 2 anses utgivningen ha
skett samtidigt, om bilden har getts ut i Sverige inom trettio
dagar efter utgivningen utomlands.
Av bestämmelserna i 45 § tillämpas hänvisningen till
26 k-26 m §§ endast på framföranden som har gjorts av någon
som är svensk medborgare eller som har sin vanliga vistelseort
i Sverige. Av bestämmelserna i 46 § tillämpas hänvisningen till
26 k-26 m §§ endast på upptagningar vars framställare är
svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin
vanliga vistelseort i Sverige. Av bestämmelserna i 49 a §
tillämpas hänvisningen till 26 k-26 p §§ endast på
fotografiska bilder vars framställare är svensk medborgare
eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Lag (2022:1712).
61 a § När verk eller andra prestationer som skyddas enligt denna
lag sänds ut till allmänheten över satellit, skall den
upphovsrättsligt relevanta åtgärden anses ske i det land där
sändarföretaget under sin kontroll och på sitt ansvar för in
prestationerna i en oavbruten överföring till satelliten och därifrån
till marken.
Detta gäller inte, om införandet äger rum i ett land som inte ingår
i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och som inte heller
tillhandahåller den skyddsnivå som föreskrivs i kapitel 2 i
Europeiska gemenskapernas råds direktiv 93/83/EEG av den 27 september
1993.12
Om i fall som avses i andra stycket uppsändningen till satelliten
äger rum i ett EES-land, skall den upphovsrättsligt relevanta
åtgärden anses ske i det land där uppsändningen äger rum. Om
uppsändningen till satelliten inte äger rum i ett EES-land men det
radio- eller televisionsföretag som har beslutat om utsändningen har
sitt säte i ett EES-land, skall den upphovsrättsligt relevanta
åtgärden anses ske i det landet. Lag (1995:447).
61 b § När ett radio- eller tv-företag gör sin utsändning av
ett radio- eller tv-program eller en upptagning av programmet
tillgänglig för allmänheten i en tjänst via internet ska den
upphovsrättsligt relevanta åtgärden anses ske i det land där
företaget huvudsakligen är etablerat. Detta gäller endast i
fråga om utövande av de rättigheter som krävs för att utnyttja
de verk och andra prestationer som skyddas enligt denna lag
och som ingår i radio- eller tv-programmet samt under
förutsättning att
1. företaget tillhandahåller eller kontrollerar och ansvarar
för tjänsten,
2. tillgängliggörandet sker samtidigt med den ursprungliga
utsändningen eller under en begränsad tid efter den,
3. när det gäller tv-program, det är fråga om ett nyhets-
eller aktualitetsprogram eller ett program som är tv-
företagets egen produktion och som är finansierat i dess
helhet av företaget, men inte till den del programmet återger
ett idrottsevenemang, och
4. företagets huvudsakliga etablering är i ett land som ingår
i EES.
Detsamma ska gälla när ett radio- eller tv-företag gör
material som utgör komplement till ett radio- eller tv-program
enligt första stycket tillgängligt för allmänheten i en sådan
tjänst som anges i samma stycke. Det ska gälla också när
tillgängliggörandet sker före den ursprungliga utsändningen av
programmet.
När det avtalas om ersättning för utnyttjande som avses i
denna paragraf ska avtalsparterna beakta alla aspekter av
tjänsten. Lag (2021:357).
61 c § När lärare och elever vid en utbildningsanstalt som är
etablerad i ett EES-land i samband med undervisning på distans
använder verk och prestationer som skyddas enligt denna lag
och användningen sker i enlighet med de bestämmelser som i det
landet genomför artikel 5 i Europaparlamentets och rådets
direktiv 2019/790 av den 17 april 2019 om upphovsrätt och
närstående rättigheter på den digitala inre marknaden och om
ändring av direktiven 96/9/EG och 2001/29/EG, i den
ursprungliga lydelsen, ska den upphovsrättsligt relevanta
åtgärden anses ske i det landet. Lag (2022:1712).
61 d § När ett bibliotek, museum, arkiv eller en institution
för film- eller ljudarvet som är etablerad i ett EES-land
använder verk och prestationer som skyddas enligt denna lag
och användningen sker i enlighet med de bestämmelser som i det
landet genomför artikel 8 i Europaparlamentets och rådets
direktiv 2019/790 av den 17 april 2019 om upphovsrätt och
närstående rättigheter på den digitala inre marknaden och om
ändring av direktiven 96/9/EG och 2001/29/EG, i den
ursprungliga lydelsen, ska den upphovsrättsligt relevanta
åtgärden anses ske i det landet. Lag (2022:1712).
62 § Regeringen får, under förutsättning av ömsesidighet eller om
det följer av ett sådant avtal med en främmande stat eller en
mellanfolklig organisation som riksdagen godkänt, meddela
föreskrifter om denna lags tillämpning med avseende på andra länder.
Regeringen får också meddela föreskrifter om lagens tillämpning på
verk och fotografiska bilder som först har utgivits av en
mellanfolklig organisation och på inte utgivna verk och fotografiska
bilder som en sådan organisation får ge ut. Lag (1995:1273).
9 Kap. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
63 § Denna lag träder i kraft den 1 juli 1961; dock att 51 § och därtill
anslutande bestämmelser i 6 och 8 kap. skola, såvitt angår återgivande i
tryckt skrift, träda i kraft den dag Konungen förordnar. Lag (1970:488).
64 § Genom denna lag upphävas:
1) lagen den 30 maj 1919 (nr 381) om rätt till litterära och musikaliska
verk;
2) lagen den 30 maj 1919 (nr 382) om rätt till verk av bildande konst;
3) lagen den 14 december 1956 (nr 590) om skydd för vissa kartor; samt
4) lagen den 1 mars 1957 (nr 32) om tillfällig förlängning av skyddstid
för litterära och musikaliska verk.
65 § Den nya lagen skall, med iakttagande av vad i 66-69 §§ sägs, äga
tillämpning jämväl med avseende å litterärt eller konstnärligt verk, som
tillkommit före ikraftträdandet. Lag (1970:488).
66 § Sådana exemplar av ett verk, som framställts med stöd av äldre lag,
må fritt spridas och visas, dock att vad i 23 § stadgas om uthyrning av
noter till musikaliskt verk skall äga tillämpning.
67 § Trycksatser, klichéer, formar och andra hjälpmedel, som med stöd av
äldre lag framställts för mångfaldigande av visst verk, må utan hinder
av vad i nya lagen är stadgat fritt användas för sitt ändamål till
utgången av år 1963. På exemplar, som framställts med stöd härav, skall
vad i 66 § sägs äga motsvarande tillämpning.
68 § Beträffande tidning, tidskrift eller annat verk, som består av
självständiga bidrag från särskilda medarbetare och som utgivits före
nya lagens ikraftträdande, skall upphovsrätt enligt 5 § tillkomma
utgivaren eller, om han ej är känd, förläggaren.
Om såsom utgivare angivits offentlig undervisningsanstalt eller akademi
eller ock bolag, förening eller annan samfällighet eller, där utgivare
ej är känd, dylik samfällighet är förläggare, skall skyddstiden beräknas
enligt 44 §.
69 § Äldre lag skall tillämpas på sådant avtal om överlåtelse av
upphovsrätt, som tillkommit före nya lagens ikraftträdande. Lag
(1976:192).
70 § Vad i 65-67 §§ sägs skall äga motsvarande tillämpning med avseende
å rättighet, som skyddas genom föreskrift i 5 kap.
Har avtal om upptagning som sägs i 45 § tillkommit före nya lagens
ikraftträdande, skall vad i 69 § sägs äga motsvarande tillämpning.
Övergångsbestämmelser
1970:488
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1970.
I fråga om alster av konsthantverk eller konstindustri, som tillkommit
före ikraftträdandet och då åtnjöt skydd enligt äldre bestämmelser, äger
de nya bestämmelserna tillämpning, om alstret är att hänföra under
brukskonst, och skall i annat fall upphovsrätten icke upphöra före
utgången av september 1980.
1973:363
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.
Den nya lagen skall tillämpas även på verk som tillkommit före
ikraftträdandet, dock med följande undantag:
1. Exemplar av verk som framställts med stöd av äldre lag får fritt
spridas och visas.
2. Har någon före ikraftträdandet tillverkat trycksats, kliché, form
eller annat sådant hjälpmedel för att med stöd av äldre lag mångfaldiga
visst verk, får han använda det för detta ändamål till utgången av år
1975 och fritt sprida och visa exemplar som framställts.
Vad sålunda stadgas om verk skall äga motsvarande tillämpning på
framförande, ljudupptagning samt ljudradio- och televisionsutsändning
som avses i 45-48 §§ ävensom på arbete som avses i 49 §.
1978:488
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978. Den skall tillämpas även på
verk som tillkommit före ikraftträdandet. Vad sålunda har föreskrivits
om verk skall ha motsvarande tillämpning på framförande, ljudupptagning,
ljudradioutsändning och televisionsutsändning som avses i 45, 46 och
48 §§ samt på arbete som avses i 49 §.
1980:610
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.
Den nya lagen skall tillämpas även på sådant verk och i 49 § avsett
arbete som tillkommit före ikraftträdandet.
1982:284
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Den gäller inte beträffande
intrång eller överträdelse som har skett dessförinnan eller i fråga om
brott som har begåtts före ikraftträdandet.
1982:1059
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. Den skall tillämpas även på
verk som har tillkommit före ikraftträdandet.
1986:367
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.
2. Bestämmelserna i 22 d §, 45 § tredje stycket, i vad avser
hänvisningen till 22 d §, och 47 § andra stycket tillämpas även på verk
och upptagningar som har tillkommit före ikraftträdandet.
3. Bestämmelserna i 45 § tredje stycket, i vad avser hänvisningen till
6--8 och 26 §§, 46 § andra stycket, 47 § tredje stycket, 48 § tredje
stycket, 49 § andra stycket och 61 § första stycket tredje meningen
tillämpas även på verk som har tillkommit före ikraftträdandet, på
radio- och televisionsutsändningar, upptagningar och framföranden som
har ägt rum före ikraftträdandet och på sammanställningar som har gjorts
före ikraftträdandet.
4. Bestämmelsen i 47 § första stycket tillämpas även på upptagningar som
har gjorts före lagens ikraftträdande, förutsatt att den tid inom vilken
en utsändning har gett rätt till ersättning enligt äldre bestämmelser då
inte har löpt ut.
5. Bestämmelserna om skyddstid i 45 § andra stycket, 46 § första stycket
och 48 § andra stycket tillämpas även på framföranden, ljudupptagningar
samt ljudradio- och televisionsutsändningar som har ägt rum före lagens
ikraftträdande, förutsatt att skyddstiden enligt äldre bestämmelser då
inte har löpt ut.
1986:1426
Denna lag träder i kraft den 1 april 1987. Lagen tillämpas inte på
kretsmönster som har tillkommit före ikraftträdandet.
1987:800
1. Denna lag träder ikraft den 1 januari 1988.
2. Har upphovsmannen avlidit före ikraftträdandet, skall äldre
bestämmelser fortfarande tillämpas.
1989:396
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.
Lagen tillämpas även på verk som har tillkommit före ikraftträdandet.
Bestämmelserna i 40 a § tillämpas även på överlåtelser som har ägt rum
före ikraftträdandet.
1991:1073
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. Den skall tillämpas även på
verk som har kommit till före ikraftträdandet. Vad som föreskrivs om
verk gäller också framföranden, ljudupptagning, ljudradiosändning och
televisionssändning som avses i 45, 46 och 48 §§ samt arbete som avses
i 49 §.
1992:1687
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 utom i fråga om 23 §.
Vad gäller 23 § träder lagen i kraft den dag regeringen bestämmer.
Har regeringen inte före den 1 januari 1994 satt lagen i kraft såvitt
gäller 23 §, träder dock lagen i den delen aldrig i kraft. Har
regeringen före den 1 januari 1994 satt lagen i kraft såvitt gäller
23 §, upphör lagen att gälla i den delen vid utgången av år 1993.
Lag (1993:1008).
2. Lagen tillämpas även på verk som har tillkommit före i kraftträdandet
utom så vitt gäller åtgärder som vidtagits eller rättigheter som
förvärvats dessförinnan.
1993:1007
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 utom i fråga om 19 §
tredje meningen som träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
(I kraft den 1 januari 1994, 1993:1646).
2. Lagen tillämpas även på verk som har kommit till före
ikraftträdandet utom när det gäller åtgärder som har gjorts eller
rättigheter som har förvärvats före den tidpunkten. Det som sägs i
19 § om uthyrning och andra jämförliga rättshandlingar avseende
exemplar av litterära verk skall dock alltid tillämpas från tiden för
ikraftträdandet.
3. Det som sägs i 2 tillämpas också i fråga om framföranden,
upptagningar, utsändningar och arbeten som avses i 45, 46, 48, och
49 §§. I fråga om framföranden, ljudupptagningar och utsändningar
för vilka skyddstiden enligt äldre bestämmelser löpte ut före den 1
juli 1986, gäller dock fjärde och femte punkterna i ikraftträdande-
och övergångsbestämmelserna till lagen (1986:367) om ändring i
lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk. Lag (1993:1213).
1994:190
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994, då lagen (1960:730) om
rätt till fotografisk bild skall upphöra att gälla.
2. Med de undantag som anges i punkterna 3--7 tillämpas de nya
föreskrifterna även på verk och fotografiska bilder som har kommit
till före ikraftträdandet.
3. Sådana exemplar av en fotografisk bild som har framställts med
stöd av äldre föreskrifter, får även i fortsättningen fritt spridas och
visas. De nya föreskrifterna tillämpas inte heller i övrigt när det
gäller åtgärder som har gjorts eller rättigheter som har förvärvats
före ikraftträdandet.
4. Bestämmelserna om upphovsrättens giltighetstid i 43 och 44 §§
tillämpas på fotografiska verk som har kommit till före
ikraftträdandet endast under förutsättning att skyddstiden enligt
äldre bestämmelser inte har löpt ut vid ikraftträdandet.
5. Bestämmelsen om skyddstid i 49 a § tredje stycket tillämpas på
fotografiska bilder som har kommit till före ikraftträdandet endast
under förutsättning att skyddstiden enligt äldre bestämmelser inte
har löpt ut vid ikraftträdandet.
6. Om de nya föreskrifterna i fråga om en viss fotografisk bild
medför en kortare skyddstid än den som följer av äldre
bestämmelser, skall de äldre bestämmelserna om skyddstid
tillämpas.
7. Bestämmelsen i 10 § andra stycket tillämpas inte på kretsmönster
som kom till före den 1 april 1987.
1995:447
1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 1995.
2. Bestämmelserna i 26 d § tredje stycket och 61 a § skall i fråga
om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet inte tillämpas förrän
den 1 januari 2000.
3. Bestämmelsen i 45 § tredje stycket såvitt gäller hänvisningen
till 39 § första meningen skall inte tillämpas i fråga om avtal om
filminspelning som har ingåtts före ikraftträdandet. I fråga om
sådana avtal gäller dock att en utövande konstnär genom avtalet skall
anses ha överlåtit rätt att genom filmen göra framförandet
tillgängligt för allmänheten.
4. Med de undantag som anges i 5 och 6 skall de nya föreskrifterna
tillämpas även på verk och prestationer som har kommit till före
ikraftträdandet.
5. De nya föreskrifterna skall inte tillämpas när det gäller
åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före
ikraftträdandet. Bestämmelserna i 19 § andra stycket samt 45 och
46 §§ såvitt gäller hänvisningen till 19 § andra stycket skall dock
alltid tillämpas från tiden för ikraftträdandet.
6. I fråga om framföranden, ljudupptagningar och utsändningar
för vilka skyddstiden enligt äldre bestämmelser löpte ut före
den 1 juli 1986 gäller 4 och 5 ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna till lagen (1986:367) om ändring i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.
1995:1273
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk som har kommit till
före ikraftträdandet.
3. De nya bestämmelserna tillämpas inte när det gäller åtgärder som
har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före
ikraftträdandet. De exemplar av ett verk som har framställts med stöd
av äldre bestämmelser får fritt spridas och visas. Vad som sägs i 19 §
andra stycket och 26 j § skall dock tillämpas.
4. Om någon efter utgången av upphovsrättens giltighetstid enligt de äldre
bestämmelserna men före ikraftträdandet har börjat att förfoga över
ett verk genom att framställa exemplar av det eller genom att göra
det tillgängligt för allmänheten, får han utan hinder av de nya
bestämmelserna om upphovsrättens giltighetstid i nödvändig och
sedvanlig utsträckning fortsätta den planerade verksamheten dock
längst till den 1 januari 2000. Sådan rätt till förfogande har under
motsvarande förutsättningar även den som har vidtagit väsentliga
åtgärder för att framställa exemplar av verket eller för att göra det
tillgängligt för allmänheten. De exemplar av ett verk som framställs
med stöd av dessa bestämmelser får fritt spridas och visas. Vad som
sägs i 19 § andra stycket och 26 j § skall dock tillämpas.
5. Om upphovsrättens giltighetstid för ett visst verk vid
tillämpningen av de nya bestämmelserna blir kortare än den skulle ha
blivit vid tillämpning av äldre bestämmelser, tillämpas de äldre
bestämmelserna om giltighetstid. Bestämmelserna i 44 § tredje stycket
tillämpas dock alltid efter ikraftträdandet.
6. Det som sägs i punkterna 2 - 5 tillämpas också på framföranden
och upptagningar som avses i 45 och 46 §§.
1995:1274
Enligt riksdagens beslut föreskrivs i fråga om lagen (1995:447)
om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk att punkt 6 övergångsbestämmelserna skall
upphöra att gälla så vitt avser framföranden och ljudupptagningar.
1997:309
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk och
framföranden som har kommit till före ikraftträdandet.
3. De nya bestämmelserna tillämpas även på avtal om
överlåtelse som har ingåtts före ikraftträdandet, dock inte på
avtal som har ingåtts före den 19 november 1992. Beträffande
avtal som har ingåtts därefter men före den 1 juli 1994
föreligger rätt till ersättning enligt de nya bestämmelserna
endast om krav på ersättning har framställts före den 1
september 1997.
1997:790
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk och
prestationer som har kommit till före ikraftträdandet. I fråga
om arbeten som har framställts inom femton år före
ikraftträdandet gäller rätt enligt 49 § till den 1 januari
2014.
3. De nya bestämmelserna tillämpas inte när det gäller åtgärder
som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före
ikraftträdandet. De exemplar av arbeten enligt 49 § som har
framställts med stöd av äldre bestämmelser får fritt spridas
och visas. Hänvisningen i 49 § tredje stycket till 19 § andra
stycket skall dock tillämpas.
4. Om någon med stöd av äldre bestämmelser har börjat att
förfoga över ett arbete enligt 49 § genom att framställa
exemplar av det eller genom att göra det tillgängligt för
allmänheten, får han trots de nya bestämmelserna i nödvändig
och sedvanlig utsträckning fortsätta den planerade
verksamheten, dock längst till den 1 januari 2000. Sådan rätt
till förfogande har under motsvarande förutsättningar även den
som före ikraftträdandet har vidtagit väsentliga åtgärder för
att framställa exemplar av arbetet eller för att göra det
tillgängligt för allmänheten. De exemplar av ett arbete som
framställs med stöd av dessa bestämmelser får fritt spridas och
visas. Hänvisningen i 49 § tredje stycket till 19 § andra
stycket skall dock tillämpas.
1998:1552
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk och
prestationer som har kommit till före ikraftträdandet.
2000:92
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2000.
2. De nya bestämmelserna i 9 och 26 a §§ tillämpas även på verk
som ingår i en bilaga till ett beslut som meddelats före
ikraftträdandet.
3. Den nya bestämmelsen i 26 § tillämpas även på uppgifter i
verk som anförts muntligen eller skriftligen före
ikraftträdandet.
4. En åtgärd som före ikraftträdandet har vidtagits med ett
sådant verk som avses i punkterna 2 och 3 och som då var
tillåten kan inte angripas med stöd av de nya bestämmelserna.
2005:359
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.
2. Med de undantag som anges i 3-5 skall de nya föreskrifterna
även tilllämpas på verk och prestationer som har kommit till
före ikraftträdandet.
3. Äldre bestämmelser i 19 § första stycket skall fortfarande
tillämpas på sådana exemplar av verk som med upphovsmannens
samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet före ikraftträdandet.
4. Bestämmelsen i 46 § andra stycket om beräkning av
skyddstiden för ljudupptagningar skall inte tillämpas på
ljudupptagningar beträffande vilka skyddstiden löpt ut vid
lagens ikraftträdande.
5. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas i fråga om
åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats
före ikraftträdandet.
2005:360
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.
2. För brott begångna innan denna lag trätt i kraft gäller 55 §
i sin äldre lydelse.
2007:521
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.
2. Med det undantag som anges i 3 skall de nya bestämmelserna
även tilllämpas på verk och prestationer som har kommit till
före ikraftträdandet.
3. Har en vidareförsäljning av ett konstverk skett före
ikraftträdandet gäller fortfarande äldre bestämmelser.
4. Bestämmelsen i 26 p § tredje stycket skall dock tillämpas
även på fordringar som har uppkommit före ikraftträdandet, om
inte fordran innan dess har preskriberats enligt äldre
bestämmelser.
2009:109
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2009.
2. Bestämmelserna i 53 c–53 f och 53 h §§ ska inte tillämpas
när intrånget eller överträdelsen, eller försöket eller
förberedelsen till intrånget eller överträdelsen, har begåtts
före ikraftträdandet.
2013:691
1. Denna lag träder i kraft den 1 november 2013.
2. De nya bestämmelserna ska tillämpas även på verk och
prestationer som har tillkommit före ikraftträdandet. De nya
bestämmelserna i 45 § andra stycket och 46 § andra stycket
ska dock inte tillämpas om skyddstiden har löpt ut vid lagens
ikraftträdande.
3. Äldre bestämmelser gäller i fråga om åtgärder som har
vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före
ikraftträdandet. 45 a, 45 c och 45 d §§ ska dock tillämpas
även på avtal som har ingåtts före ikraftträdandet.
4. Om inte annat uttryckligen har avtalats ska en
överlåtelse, genom vilken en utövande konstnär före
ikraftträdandet har överlåtit den rätt till en ljudupptagning
som konstnären har enligt 45 § till en framställare av
ljudupptagningar, anses omfatta även tid efter det att
skyddstiden för den utövande konstnärens rätt enligt äldre
bestämmelser löpt ut.
2016:190
1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.
2. Mål och ärenden som har inletts i Stockholms tingsrätt
eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till
Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och
marknadsöverdomstolen.
3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för övriga mål och
ärenden som har inletts i allmän domstol före
ikraftträdandet.
2017:323
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2017.
2. Tillstånd som har beslutats med stöd av 16 och 17 §§ i den
äldre lydelsen gäller fortfarande.
2018:604
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om
försäljningar som skett före år 2018.
2018:1099
1. Denna lag träder i kraft den 11 oktober 2018.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för åtgärder som har
vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före
ikraftträdandet.
2021:357
1. Denna lag träder i kraft den 7 juni 2021.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för åtgärder som har
vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före
ikraftträdandet. De nya 49 b och 61 b §§ ska dock från och med
den 7 juni 2025 respektive den 7 juni 2023 gälla i fråga om
rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.
2022:1712
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
2. Lagen tillämpas även på verk och prestationer som har
tillkommit före ikraftträdandet.
3. Äldre bestämmelser gäller i fråga om åtgärder som har
vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före
ikraftträdandet. Den nya bestämmelsen i 29 § andra stycket
gäller dock även avtal som har ingåtts före ikraftträdandet
men tidigast den 1 januari 2003. I fråga om sådana avtal ska
upphovsmannen, den utövande konstnären eller framställaren av
en fotografisk bild ha samma rätt till information som en
upphovsman vars bidrag till ett verk inte är betydande har
enligt 29 a § tredje stycket och 29 b §. | null | null |
1960:730 | Lag (1960:730) om rätt till fotografisk bild | 1,960 | 1 § Den som framställt en fotografisk bild har, med de inskränkningar
som nedan stadgas, uteslutande rätt att genom fotografi, tryck, teckning
eller annat förfarande framställa exemplar av bilden ävensom att visa
den offentligt.
Som fotografisk bild anses även vad som framställes genom ett med
fotografi jämförligt förfarande.
2 § Då exemplar av fotografisk bild framställes eller bilden visas
offentligt, skall fotografen angivas i den omfattning och på det sätt
god sed kräver.
Bilden må icke ändras så, att framställarens anseende som fotograf
kränkes; ej heller må bilden visas offentligt i sådan form eller i
sådant sammanhang som är på angivet sätt kränkande för fotografen.
3 § Såsom fotograf anses, där ej annat visas, den vars namn, firma eller
allmänt kända signatur på sedvanligt sätt utsättes på exemplar av bilden
eller angives då denna visas offentligt.
4 § En fotografisk bild anses offentliggjord, då den lovligen utgivits,
utställts offentligt eller eljest gjorts tillgänglig för allmänheten.
5 § Av fotografisk bild må enstaka exemplar framställas för enskilt
bruk. Vad sålunda framställts må ej utnyttjas för annat ändamål.
6 § Med regeringens tillstånd och på de villkor, som däri angivas, må
arkiv och bibliotek för sin verksamhet framställa exemplar av
fotografisk bild. Lag (1978:489).
7 § Offentliggjorda fotografiska bilder får återges i anslutning till
texten i kritiska eller vetenskapliga framställningar.
Offentliggjorda fotografiska bilder får, mot ersättning, återges i
anslutning till texten i arbeten som är avsedda att användas vid
undervisning. Lag (1993:1009).
7 a Det som sägs i 13 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk skall tillämpas i fråga om rätten till
fotografisk bild. Lag (1993:1009).
8 § Vid information om dagshändelse genom television, direkt överföring
eller film må fotografisk bild som synes under dagshändelsen återgivas i
den omfattning som betingas av informationssyftet. Lag (1973:362).
9 § De televisionsföretag som regeringen i enskilda fall beslutar
får, mot ersättning, visa offentliggjorda fotografiska bilder, om
fotografen inte har förbjudit företaget att visa bilden eller det av
andra skäl finns särskild anledning att anta att han motsätter sig
visningen. Vad som nu sagts gäller inte film.
När en trådlös televisionsutsändning samtidigt och oförändrat
återutsänds till allmänheten trådlöst eller genom kabel av någon
annan än ett sådant företag som avses i första stycket, tillämpas
beträffande fotografisk bild som visas i sändningen 26 f § lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.
Lag (1993:1009).
10 § Sedan fotografen överlåtit exemplar av fotografisk bild eller
bilden blivit utgiven, må exemplar, som överlåtits eller omfattas av
utgivningen, utställas offentligt.
Offentliggjord fotografisk bild må även eljest visas offentligt i
samband med undervisning, så ock om det sker avgiftsfritt och utan
förvärvssyfte eller i folkbildningsverksamhet, för välgörande ändamål
eller i annat allmännyttigt syfte. Vad nu sagts gäller ej film.
11 § har upphävts genom lag (1993:1009).
12 § Fotografiska bilder får fritt utnyttjas i rättsvårdens och den
allmänna säkerhetens intresse.
I fråga om rätten till fotografisk bild skall 9, 26 och 26 a §§ lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
tillämpas, varvid det som sägs om alster av bildkonst i stället skall
gälla fotografiska bilder vilka har konstnärligt eller vetenskapligt
värde.
Allmänna handlingar skall oavsett rätten till fotografisk bild
tillhandahållas enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen.
I fråga om rätten till fotografisk bild skall 26 e § lagen (1960:729)
om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk tillämpas. Lag
(1993:1009).
13 § När en fotografisk bild återges med stöd av 6--10 §§ skall källan
anges i den omfattning och på det sätt som god sed kräver. Lag (1993:1009).
14 § Rätten till fotografisk bild, som utförts på beställning,
tillkommer beställaren, där ej annat uttryckligen avtalats. Fotografen
äger dock på sedvanligt sätt utställa bilden i reklamsyfte, såframt ej
beställaren förbjuder det.
Beställare av fotografiskt porträtt äger, ändå att fotografen
förbehållit sig rätten till bilden, låta intaga porträttet i tidning
eller tidskrift eller i skrift med biografiskt innehåll, såframt
fotografen icke gjort särskilt förbehåll däremot.
15 § Rätten till fotografisk bild gäller, där ej annat följer av vad i
andra och tredje styckena sägs, intill utgången av tjugufemte året efter
det år, då bilden framställdes.
För fotografisk bild, som äger konstnärligt eller vetenskapligt värde,
gäller rätten intill utgången av femtionde året efter det år, då
fotografen avled.
Har bild, som avses i andra stycket, offentliggjorts utan att fotografen
blivit angiven med sitt namn eller med sin allmänt kända signatur,
gäller rätten intill utgången av femtionde året efter det år, då bilden
offentliggjordes. Blir fotografen inom nämnda tid angiven såsom i 3 §
sägs eller visas att han avlidit innan bilden offentliggjordes, gäller
vad i andra stycket stadgas.
16 § Den som beträffande en fotografisk bild vidtager åtgärd, som
innebär intrång i den till bilden jämlikt denna lag knutna rätten, eller
till försäljning utbjuder eller eljest till allmänheten sprider exemplar
av fotografisk bild, som framställts i strid mot lagen, döms, om det
sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i
högst två år.
Samma lag vare, om någon till allmänheten sprider eller till riket för
sådan spridning inför exemplar av fotografisk bild, där exemplaret
framställts utom riket under sådana omständigheter, att en dylik
framställning här i riket skulle varit straffbar enligt vad i första
stycket sägs.
För försök eller förberedelse till brott som avses i första och andra
styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Lag (1982:285).
17 § Den som i strid mot denna lag utnyttjar en fotografisk bild skall
till fotografen eller hans rättsinnehavare gälda ersättning, utgörande
skäligt vederlag för utnyttjandet.
Sker det uppsåtligen eller av oaktsamhet, skall ersättning jämväl utgå
för annan förlust än uteblivet vederlag, så ock för lidande eller annat
förfång.
Den som eljest uppsåtligen eller av oaktsamhet vidtager åtgärd, som
innebär intrång eller överträdelse varom i 16 § sägs, skall ersätta
fotografen eller hans rättsinnehavare förlust, lidande eller annat
förfång av åtgärden.
18 § Den som vidtager åtgärd som innebär intrång eller överträdelse
varom i 16 § sägs är skyldig att, såvitt det finnes skäligt, mot lösen
avstå egendom med avseende på vilken intrång eller överträdelse
föreligger till fotografen eller hans rättsinnehavare. Detsamma gäller i
fråga om trycksats, kliché, form och liknande hjälpmedel, som kan
användas endast för framställning av egendom som nu har sagts.
I stället för att förordna om inlösen enligt första stycket får rätten,
på yrkande av fotografen eller hans rättsinnehavare, efter vad som
finnes skäligt föreskriva, att egendom som där avses skall förstöras
eller på visst sätt ändras eller att andra åtgärder skall vidtagas med
den till förebyggande av missbruk. Sådan talan får väckas även av
åklagare, om det är påkallat ur allmän synpunkt. Föreskrift som här
avses skall inte meddelas, om förverkande eller åtgärd till förebyggande
av missbruk skall beslutas enligt brottsbalken.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller ej mot den som i god
tro förvärvat egendomen eller särskild rätt till den.
Har annat föremål än som avses i första stycket använts som hjälpmedel
vid sådan framställning av exemplar av fotografisk bild som utgör brott
enligt denna lag, får föremålet eller dess värde förklaras förverkat, om
det är påkallat till förebyggande av brott eller annars särskilda skäl
föreligger. Vad som nu har sagts skall tillämpas också i fråga om
föremål, som har använts vid försök till brott som avses här, eller som
omfattas av åtgärd som utgör förberedelse till sådant brott. Lag
(1982:285).
19 § Utan hinder av vad i 18 § är stadgat äger rätten, om det med hänsyn
till det konstnärliga eller ekonomiska värdet hos exemplar av bild eller
övriga omständigheter finnes skäligt, på därom framställt yrkande
meddela tillstånd att exemplaret mot särskild ersättning till fotografen
eller hans rättsinnehavare göres tillgängligt för allmänheten eller
eljest användes för avsett ändamål.
20 § Rätt domstol i mål om televisionsutsändning i strid mot
denna lag är Stockholms tingsrätt. Detsamma gäller i mål om
ersättning som avses i 7 § andra stycket eller 9 § första stycket, i mål
i vilket ersättning begärs på den grunden att 26 a § första stycket
lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
skall tillämpas enligt 12 § andra stycket och i mål om ersättning för
en sådan vidaresändning som avses i 9 § andra stycket. Lag (1993:1009).
21 § Brott som avses i denna lag får åtalas av åklagare endast om
målsägande angiver brottet till åtal eller åtal är påkallat ur allmän
synpunkt.
Egendom varom i 18 § sägs må, där brott som avses i denna lag skäligen
kan antagas föreligga, tagas i beslag; därvid skall vad om beslag i
brottmål i allmänhet är stadgat äga motsvarande tillämpning. Lag
(1982:285).
22 § Denna lag äger tillämpning på
1. fotografisk bild, framställd av den som är svensk medborgare eller
har sin vanliga vistelseort i Sverige,
2. fotografisk bild, som först utgivits i Sverige eller samtidigt i
Sverige och utom riket,
3. fotografisk bild som infogats i här belägen byggnad eller annan med
marken fast förenad anordning.
Vid tillämpning av första stycket 2. anses samtidig utgivning ha ägt
rum, om den fotografiska bilden utgivits i Sverige inom trettio dagar
efter utgivning utomlands. Lag (1973:362).
23 § Regeringen äger, under förutsättning av ömsesidighet, meddela
föreskrifter om denna lags tillämpning med avseende å annat land.
Föreskrift må ock meddelas om tillämpning av lagen på fotografisk bild,
som först utgivits av mellanfolklig organisation, samt på icke utgiven
bild, som dylik organisation äger utgiva. Lag (1978:489).
Övergångsbestämmelser
1960:730
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1961.
Genom lagen upphäves lagen den 30 maj 1919 (nr 383) om rätt till
fotografiska bilder.
Den nya lagen skall äga tillämpning jämväl med avseende å fotografisk
bild, som framställts före ikraftträdandet, dock med följande undantag:
1) Sådana exemplar av en fotografisk bild, som framställts med stöd av
äldre lag, må fritt spridas och visas.
2) Klichéer och andra hjälpmedel, som med stöd av äldre lag framställts
för mångfaldigande av viss fotografisk bild, må utan hinder av vad i nya
lagen är stadgat fritt användas för sitt ändamål till utgången av år
1963. Exemplar, som framställts med stöd härav, må fritt spridas och
visas.
1973:362
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.
Den nya lagen skall tillämpas även på fotografisk bild som framställts
före ikraftträdandet, dock med följande undantag:
1. Exemplar av fotografisk bild, som framställts med stöd av äldre lag,
får fritt spridas och visas.
2. Har någon före ikraftträdandet tillverkat kliché eller annat sådant
hjälpmedel för att med stöd av äldre lag mångfaldiga viss fotografisk
bild, får han använda det för detta ändamål till utgången av år 1975 och
fritt sprida och visa exemplar som framställts.
1978:489
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.
Den skall tillämpas även på fotografisk bild som har framställts före
ikraftträdandet.
1980:611
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.
Den nya lagen skall tillämpas även på fotografisk bild som framställts
före ikraftträdandet.
1982:285
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Den gäller inte beträffande
intrång eller överträdelse som har skett dessförinnan eller i fråga om
brott som har begåtts före ikraftträdandet.
1986:368
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. Den skall tillämpas även på
fotografisk bild som har tillkommit före ikraftträdandet.
1993:1009
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
2. Lagen tillämpas även på fotografiska bilder som har kommit till
före ikraftträdandet utom när det gäller åtgärder som har gjorts
eller rättigheter som har förvärvats före den tidpunkten. | null | null |
1960:731 | null | 1,960 | null | 1931:152 | null |
1960:74 | Civilförsvarslag (1960:74) | 1,960 | 1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § I denna lag ges föreskrifter om civilförsvarets verksamhet och
organisation.
Civilförsvarsverksamheten har till syfte att vid väpnade angrepp
mot riket utifrån skydda och rädda civilbefolkningens liv samt
enskild och civil allmän egendom.
Verksamheten omfattar
1. alarmering och andra åtgärder för varning,
2. utrymning, omflyttning och inkvartering,
3. anordnande av skyddsrum och andra skydd,
4. mörkläggning,
5. räddning av liv och egendom, inbegripet första hjälp åt
skadade,
6. brandsläckning,
7. upptäckande och utmärkande av farliga områden,
8. sanering och liknande skyddsåtgärder,
9. förläggning och utspisning av nödställda,
10. kompletterande åtgärder som är nödvändiga för att uppgifterna
under 1--9 skall kunna fullgöras,
11. planläggning och andra för verksamheten behövliga förberedelser.
Civilförsvarsverksamheten omfattar också bistånd åt andra
samhällsorgan i fråga om
1. hälso- och sjukvård samt omhändertagande av flyktingar,
2. brådskande åtgärder för att ordningen i olycksdrabbade områden
skall kunna återställas och upprätthållas,
3. brådskande återställande i funktionsdugligt skick av oumbärliga
allmänna anläggningar,
4. brådskande begravningar,
5. bevarande av egendom av väsentlig betydelse för befolkningens
överlevnad. Lag (1984:1026).
2 § har upphävts genom lag (1992:1406).
2 kap. Grunddragen av civilförsvarsorganisationen
3 § Den centrala ledningen av civilförsvarsverksamheten utövas under
regeringen av civilförsvarsstyrelsen. Lag (1984:1026).
4 § Om rikets indelning i civilområden och om civilbefälhavarnas
befattning med civilförsvarsverksamheten inom civilområdena förordnar
regeringen. Lag (1984:1026).
4 a § Inom varje län leder länsstyrelsen civilförsvarsverksamheten.
Länsstyrelsen skall därvid
1. inrikta och stödja planläggningen av civilförsvarsverksamheten,
2. se till att statliga myndigheter, kommuner och enskilda fullgör
sina skyldigheter i fråga om civilförsvarsverksamheten,
3. se till att civilförsvarsorganisationen har erforderlig beredskap,
4. under höjd beredskap se till att civilförsvarsorganisationens
resurser är fördelade mellan kommunerna på ett ändamålsenligt sätt och
vid behov fördela om resurserna,
5. under höjd beredskap ta över ledningen av eller uppdra åt ett
kommunalt organ att leda civilförsvarsverksamhet som berör flera
kommuner, om det behövs för att nå en bättre samordning av
försvarsansträngningarna,
6. i övrigt svara för sådan civilförsvarsverksamhet som inte ankommer
på andra statliga myndigheter, kommunerna eller enskilda. Lag
(1992:1406).
5 § Varje kommun leder civilförsvarsverksamheten inom sitt område under
höjd beredskap. Till kommunens förfogande ställer staten en
civilförsvarschef med en civilförsvarsstab och de övriga resurser som
redovisas i den i 10 a § angivna organisationsplanen.
Om kommunens befattning med planläggningen och andra förberedelser
finns bestämmelser i 2 a, 4, 6 och 7 kap. Lag (1992:1406).
6 § Kommunerna skall ta till vara möjligheterna att samordna
civilförsvarsverksamheten mellan sig.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, länsstyrelserna får,
om särskilda förhållanden påkallar det, meddela kommunerna de
föreskrifter om civilförsvarsverksamhetens inriktning och bedrivande
som behövs för samordningen av försvarsansträngningarna under
höjd beredskap. Lag (1992:1406).
7 § Vid anläggningar och företag, som har stor betydelse för
totalförsvaret och kan antas bli särskilt utsatta vid
stridshandlingar, skall civilförsvarsverksamheten anordnas i form av
verkskydd. Närmare bestämmelser om verkskyddets omfattning och
organisation finns i 47, 48 och 51 §§. Lag (1984:1026).
8 § Till avvärjande av skada må civilförsvarsorganisationen under höjd
beredskap tagas i anspråk för uppgifter, som ej röra det egna området
eller den egna anläggningen eller byggnaden, enligt grunder som
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, civilförsvarsstyrelsen
bestämmer. Lag (1992:1406).
9 § har upphävts genom lag (1984:1026).
2 a kap. Planläggning m. m.
Regeringen
10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
fastställer i vilka tätorter och på vilka platser skyddsrum skall
byggas. Sådana orter och platser benämns skyddsrumsorter.
En skyddsrumsorts gränser bestäms enligt grunder som meddelas av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva
att förberedelser skall vidtas i en skyddsrumsort för att lämpliga
utrymmen skall kunna ställas i ordning till skyddsrum under
höjd beredskap. Lag (1992:1406).
Länsstyrelsen
10 a § Civilförsvarsorganisationens omfattning och uppgifter inom
varje kommun skall till sina huvuddrag redovisas i en särskild
organisationsplan, som skall upprättas och antas av länsstyrelsen.
Länsstyrelsen skall också för varje kommun
upprätta och anta en mobiliseringsplan.
Länsstyrelsen skall vidare upprätta och anta länsplaner för
civilförsvarsverksamhet som berör hela länet och särskilda planer för
civilförsvarsverksamhet som behöver samordnas mellan kommuner.
Vid planläggningen skall länsstyrelsen samråda med berörda kommuner.
Lag (1984:1026).
Kommunen
10 b § Kommunen skall upprätta och anta
1. ledningsplan,
2. informationsplan,
3. skyddsplan,
4. räddningsplan,
5. personal- och underhållstjänstplan.
Regeringen får föreskriva att skyddsplanen för att bli gällande skall
helt eller delvis godkännas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.
Planläggningen skall samordnas med annan kommunal
beredskapsplanläggning. Vid planläggningen skall kommunen samråda med
länsstyrelsen.
Kommunen skall minst vart tredje år se över planerna och företa därav
föranledda ändringar. Om de förhållanden som legat till grund för en
plan har ändrats väsentligt, skall kommunen upprätta och anta en
ändrad plan. Lag (1984:1026).
10 c § Ledningsplanen skall innehålla uppgifter om
1. kommunens krigsorganisation,
2. besluts- och delegationsregler,
3. samverkansbehov,
4. uppehållsplatser,
5. samband,
6. civilförsvarsorganisationens mobilisering. Lag (1984:1026).
10 d § Informationsplanen skall innehålla uppgifter om resurser och
samverkansformer för informationen till befolkningen. Lag
(1984:1026).
10 e § Skyddsplanen skall ge underlag för beslut om de
skadeförebyggande åtgärder som behövs för att skydda dem
som vistas i kommunen.
Skyddsplanen skall innehålla uppgifter om
1. riskerna för stridshandlingar och hot om skadegörelse,
2. indelningen i hemskyddsområden,
3. tillgången på och behovet av skydd,
4. de åtgärder som behövs för hänvisning till skydd, omflyttning,
byggnadstjänst, utrymning, inkvartering och utdelning av
skyddsmasker.
Om det inom kommunen finns skyddsrumsorter, skall skyddsplanen också
innehålla uppgifter om
1. gränserna för skyddsrumsorterna,
2. behovet av skyddsrum med hänsyn till befintlig och planerad
bebyggelse och med utgångspunkt i det största antal personer som under
dag eller natt i allmänhet vistas inom skyddsrumsorten under fred. Lag
(1984:1026).
10 f § Räddningsplanen skall innehålla en kartläggning av riskerna för
skador till följd av fientlig verksamhet och andra uppgifter av
betydelse för räddningsverksamheten i krig. Planen skall också ge
underlag för användningen av resurser för räddning. Lag (1984:1026).
10 g § Personal- och underhållstjänstplanen skall innehålla uppgifter
om
1. personalrekrytering, personaladministration och personalvård,
2. materiel-, förplägnads-, drivmedels-, hälsovårds-, sjukvårds- och
kassatjänst samt postbefordran och underhållstransporter. Lag
(1984:1026).
3 kap. Civilförsvarsplikt
11 § I riket boende svensk medborgare är från och med det kalenderår,
varunder han fyller sexton år, till och med det kalenderår, varunder
han fyller sextiofem år, skyldig att fullgöra sådan
civilförsvarstjänstgöring som hans kroppskrafter och hälsotillstånd
medgiva (civilförsvarsplikt).
Regeringen äger i den utsträckning som finnes lämplig förordna, att
vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning å utlänning här
i riket. Lag (1984:1026).
12 § 1 mom. Civilförsvarsplikt skall under tid, då höjd beredskap råder,
fullgöras i den omfattning som krävs för verksamheten och behovet av
utbildning och övning.
Om det är nödvändigt med hänsyn till försvarsberedskapen äger regeringen
förordna, att civilförsvarsplikt skall fullgöras även under tid, då höjd
beredskap icke råder. I sådant fall får dock värnpliktig som är
inskriven i civilförsvarsorganisationen tagas i anspråk sammanlagt högst
etthundraåttio dagar och annan civilförsvarspliktig sammanlagt högst
trettio dagar. Lag (1992:1406).
2 mom. I andra fall än i 1 mom. sägs är civilförsvarspliktig
icke skyldig att fullgöra civilförsvarsplikt annat än för
utbildning och övning.
Civilförsvarspliktig, som jämlikt 17 § är inskriven i
civilförsvarsorganisationen, får för utbildning tagas i anspråk under
högst trettio dagar; dock får utbildningstiden för
civilförsvarspliktig som krigsplacerats i högre befälsbefattning eller
i annan befattning, vilken kräver särskilda insikter eller
färdigheter, utsträckas till högst sextio dagar.
Envar civilförsvarspliktig är skyldig att under varje följd av fyra
kalenderår deltaga högst tio dagar i övning, som anordnas av
civilförsvarsmyndighet. Enligt regeringens bestämmande må del av
nämnda tid användas uteslutande till utbildning. Lag (1984:1026).
3 mom. Utan hinder av vad i 2 mom. stadgas får värnpliktig, som är
inskriven i civilförsvarsorganisationen, åläggas att deltaga i
utbildning och övning under den längre tid, som han efter
inskrivningen kunnat åläggas att för motsvarande ändamål tjänstgöra
vid försvarsmakten. Lag (1984:1026).
4 mom. Regeringen meddelar närmare bestämmelser om den utsträckning,
vari olika grupper av civilförsvarspliktiga må tagas i anspråk vid
olika tider. Lag (1975:553).
5 mom. Om inte annat följer av tredje stycket, är en
civilförsvarspliktig vid fullgörande av civilförsvarsplikt berättigad
till dagpenning, särskild ersättning för tjänstgöring i viss befattning,
reseförmåner, fri förplägnad, fri inkvartering, fri sjukvård och
familjebidrag i form av näringsbidrag. När en civilförsvarspliktig
tjänstgör enligt 12 § 1 mom. är han dessutom berättigad till
fälttraktamente. Om en civilförsvarspliktig avlider under den tid då han
är berättigad till fri sjukvård, lämnas begravningshjälp till hans
dödsbo.
Under civilförsvarspliktigs tjänstgöring som fullgörs efter inskrivning
meddelar staten grupplivförsäkring för dödsfall åt honom. Vad nu sagts
gäller dock inte under tjänstgöring i verkskydd.
Om ej regeringen föreskriver annat, utgår förmån enligt första stycket
ej för dygn, under vilket mindre än sju timmar tagas i anspråk för
tjänstgöring och färd till eller från tjänstgöringsplatsen.
Bestämmelser om rätt till ersättning för skada eller sjukdom som den
civilförsvarspliktige ådrar sig under tjänstgöring finns i lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:266) om statlig
ersättning vid ideell skada m. m. Lag (1991:1490).
13 § Ej må utan tillstånd av regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, av Försvarsmakten civilförsvarstjänstgöring åläggas
någon å sådan tid, att han därigenom hindras fullgöra honom på grund
av värnplikt eller såsom hemvärnsman eller eljest åvilande skyldighet
att tjänstgöra vid försvarsmakten. Ej heller må utan tillstånd av
regeringen vapenfri tjänstepliktig åläggas civilförsvarsplikt så att
han därigenom hindras fullgöra vapenfri tjänst. Lag (1993:1602).
14 § Om befrielse för vissa befattningshavare eller yrkesgrupper från
fullgörande av civilförsvarsplikt äger regeringen meddela
bestämmelser.
Särskilda bestämmelser om tjänstgöringsskyldighet utanför
civilförsvarsorganisationen finns i lagen (1984:272) om skyldighet för
civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret. Lag
(1984:1026).
15 § På anmaning av länsstyrelsen eller kommunen är civilförsvarsplik
tig skyldig att inom tid, som föreskrivits i samband med anmaningen,
lämna erforderliga upplysningar rörande personliga förhållanden av
betydelse för frågan om den civilförsvarspliktiges
civilförsvarstjänstgöring. Lag (1984:1026).
16 § Den som kallas till civilförsvarstjänstgöring är skyldig
efterkomma kallelsen. Är han av laga förfall hindrad att inställa sig,
skall han så snart ske kan anmäla förfallet till den
civilförsvarsmyndighet, som utfärdat kallelsen.
I avseende å tjänstgöringen skall han ställa sig till efterrättelse de
föreskrifter som meddelas honom av vederbörande befäl. Lag
(1984:1026).
17 § Personal som är avsedd att under höjd beredskap fullgöra
civilförsvarstjänstgöring skall på förhand uttagas därtill genom
inskrivning i den ordning regeringen bestämmer.
Vid inskrivning skall såvitt möjligt tillses, att personalbehovet fylles
med dem som frivilligt anmäla sig till uttagning, såframt fråga ej är om
personer, som på grund av kommunal anställning eller annan särskild
orsak böra uttagas i första hand.
Inskrivning må kunna avse, förutom civilförsvarspliktig, jämväl annan
som förklarat sig villig därtill, minderårig likväl icke utan samtycke
av vårdnadshavaren.
Har annan än civilförsvarspliktig inskrivits, skall beträffande honom i
tillämpliga delar gälla vad i detta kapitel stadgas om
civilförsvarspliktig. Lag (1992:1406).
18 § Civilförsvarspliktig åligger att, då fråga uppkommer om hans
inskrivning i civilförsvarsorganisationen, efter kallelse personligen
inställa sig å tid och plats som civilförsvarsmyndigheten bestämmer.
Är han av laga förfall förhindrad att inställa sig, skall han så snart
ske kan anmäla förfallet till myndigheten. Lag (1984:1026).
19 § har upphävts genom lag (1984:1026).
20 § Civilförsvarstjänstgöring, som kommunalt anställd, i
civilförsvarsorganisationen inskriven personal fullgör under höjd
beredskap, skall anses fullgjord i den kommunala anställningen, om
arbetsuppgifterna äro av samma eller liknande slag.
Regeringen må förordna, att vad sålunda stadgats beträffande
tjänstgöring under höjd beredskap skall gälla även vid tjänstgöring för
utbildning eller övning under tid, då höjd beredskap ej råder. Lag
(1992:1406).
21 § Hindras någon genom fullgörande av civilförsvarsplikt att utföra
åtaget arbete, må det icke åberopas mot honom såsom grund för
skadestånd eller eljest.
Om arbetstagares rätt att under tjänstgöring åt det allmänna
bibehållas vid anställning och vissa med denna förenade förmåner är
särskilt stadgat.
4 kap. Anordnande av skyddsrum
22 § har upphävts genom lag (1984:1026).
23 § har upphävts genom lag (1984:1026).
24 § har upphävts genom lag (1984:1026).
25 § har upphävts genom lag (1984:1026).
26 § har upphävts genom lag (1984:1026).
27 § Det åligger kommunen att se till att de skyddsrum som enligt
skyddsplanen behövs i kommunen byggs i den omfattning som tillgängliga
medel och övriga omständigheter medger. Lag (1984:1026).
28 § Ett skyddsrums belägenhet och utformning skall bestämmas med
hänsyn till befolkningens möjligheter att uppsöka skyddsrummet vid
alarmering och att stadigvarande uppehålla sig där. Lag (1984:1026).
29 § Skyddsrum bör i första hand anordnas i utrymme, som är avsett att
under fredstid användas för annat än skyddsrumsändamål. Om detta ej
kan ske, bör skyddsrum anordnas på sådant sätt att det under fredstid
kan användas för annat ändamål. Lag (1975:553).
30 § Skyddsrum skall utföras och utrustas så att det giver skydd mot
verkningar av stridsmedel, som kunna antagas komma till användning i
krig. Närmare föreskrifter härom meddelas av regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1975:553).
31 § har upphävts genom lag (1987:152).
32 § Avser någon att uppföra, bygga till eller bygga om en
anläggning eller en byggnad inom en skyddsrumsort, skall han
anmäla detta till kommunen. Undantag från sådan
anmälningsskyldighet får föreskrivas av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, av kommunen. Det åligger kommunen
att lämna den som har gjort anmälan besked huruvida skyddsrum
skall anordnas i anläggningen eller byggnaden och, om så är fallet,
uppgift om det antal personer som skall beredas plats i detta.
Avvikelse från det besked som avses i första stycket får göras endast
om
1. den som har gjort anmälan medgiver det,
2. bygglov inte har sökts inom två år från beskedets dag,
3. bygganmälan inte har gjorts inom den tid som anges i 2 och det
är fråga om åtgärder som får vidtas utan bygglov eller
4. ombyggnaden inte har påbörjats inom den tid som anges i 2 och
det är fråga om anläggning eller byggnad som tillhör staten och
denna får byggas om utan att bygganmälan görs. Lag (1994:848).
33 § Byggherren skall se till att ett byggnadsföretag inom en
skyddsrumsort överensstämmer med besked enligt 32 § samt med
bestämmelserna i 29 och 30 §§ och med stöd av dessa meddelade
föreskrifter.
Vid byggsamråd enligt 9 kap. 7 § plan- och bygglagen (1987:10)
skall en genomgång göras av de åtgärder för besiktning, tillsyn och
övrig kontroll som är nödvändiga för att ett skyddsrum skall kunna
antas komma att uppfylla de krav som ställs med stöd av 29 och 30 §§.
Bestämmelserna i 9 kap. 9 och 10 §§ plan- och bygglagen (1987:10)
om kontroll m. m. och om slutbevis skall tillämpas på arbetet med
att utföra skyddsrummet. Lag (1994:848).
33 a § Den som vill anordna ett skyddsrum i en skyddsrumsort utan att
vara skyldig att göra det på grund av beslut enligt 27 § kan få bidrag
av statsmedel, om kommunen i förväg godkänner att skyddsrummet
anordnas. Kommunens godkännande får lämnas endast om skyddsrummet
fyller ett angeläget behov och medel finns tillgängliga. Lag
(1983:334).
5 kap. Särskilda civilförsvarsåtgärder vid krig eller krigsfara
Utrymning och inkvartering
34 § Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, äger
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer uppmana eller
ålägga invånare inom område, som blivit eller kan antagas bliva utsatt
för fientlig verksamhet eller inom vilket eljest militära åtgärder av
synnerlig betydelse vidtagas eller kunna förväntas, att lämna sin
bostad och taga uppehåll utom angivet område under den tid, för vilken
uppmaningen eller åläggandet gäller (utrymning).
Har åläggande om utrymning meddelats, må jämväl förordnas att den som
är bosatt inom viss del av det med utrymningsbeslutet avsedda området
skall såsom ett led i utrymningen taga uppehåll inom annan del av
området (omflyttning).
Ej må uppmaning eller åläggande som i denna paragraf sägs meddelas i
vidare mån än det prövas erforderligt för att skydda befolkningen mot
följderna av fientlig verksamhet eller eljest hänsynen till rikets
försvar kräver det. Lag (1975:553).
35 § I den mån det prövas nödigt för vinnande av det med utrymning
avsedda syftet äger regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer meddela föreskrifter rörande uppehållsplats för dem, som på
grund av beslutet om utrymning lämna sin bostad. Lag (1975:553).
36 § Inom kommunen skall vidtagas åtgärder för inkvartering och
utspisning av samt annat bistånd åt dem, som blivit i behov härav i
anledning av krigsskada eller utrymning eller andra med krig eller
krigsfara sammanhängande förhållanden.
En kommun, varifrån utrymning har skett, är skyldig att lämna bistånd
åt annan kommun där befolkningen har inkvarterats i större omfattning.
Enas ej kommunerna om biståndet, skall länsstyrelsen i det län där
förstnämnda kommun är belägen förordna om detta. Lag (1984:1026).
Bortflyttnings- och inflyttningsförbud
37 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer äger vid krig
eller krigsfara, vari riket befinner sig, meddela förbud för dem som
uppehålla sig inom visst område att lämna detta
(bortflyttningsförbud).
Myndighet, som beträffande visst område beslutat om utrymning, äger
utan särskilt bemyndigande meddela dem inom området, vilka icke
omfattas av utrymningsbeslutet, förbud som i första stycket sägs.
Vid krig eller krigsfara äger regeringen eller myndighet, som
regeringen bestämmer, i fråga om visst område jämväl förbjuda att den,
som icke är bosatt inom detta, tager uppehåll inom området
(inflyttningsförbud). Lag (1975:553).
38 § Bortflyttningsförbud får meddelas allenast,
a) då det kan befaras, att åtgärder av synnerlig betydelse, vilka
vidtages eller sannolikt kommer att vidtagas inom området av
försvarsmakten eller civilförsvarsorganisationen, eljest skulle bliva
väsentligt försvårade;
b) då tillgängliga transportmedel är nödvändiga för transporter, som
bör äga företräde framför bortflyttningen;
c) då bortflyttning är förenad med uppenbar livsfara; eller
d) då behovet i orten av arbetskraft för civilförsvarsverksamheten
eljest icke skulle bliva tillgodosett.
Inflyttningsförbud må meddelas allenast, då förhållande som angivits
ovan under a) föreligger eller då inflyttningen är förenad med
uppenbar livsfara. Lag (1984:1026).
Allmänna påbud
39 § Om alarmering och mörkläggning, så ock om trafiken samt den
allmänna ordningen och säkerheten under höjd beredskap äger regeringen
meddela särskilda bestämmelser.
Länsstyrelsen äger förordna, att sålunda utfärdade bestämmelser skola
äga tillämpning jämväl under civilförsvarsövning, och därvid tillika
meddela föreskrifter, i vad mån allmänheten samt industrier och andra
företag skola medverka vid övningen; dock skall, om denna är avsedd att
pågå längre tid än tre dagar, regeringens medgivande till förordnandet
inhämtas.
Länsstyrelsen äger förordna att under högsta beredskap förbud skall
gälla mot användande av samlingslokal, såvitt för besökande i lokalen
beräknat skyddsrum icke finnes att tillgå, och av barnstuga, såvitt
skyddsrum icke finnes att tillgå för de personer som barnstugan är
avsedd att hysa. Lag (1992:1406).
6 kap. Särskilda uppgifter för kommunerna
40 § 1 mom. Det åligger kommunen att
a) genom sina myndigheter lämna länsstyrelsen biträde i sådana frågor
rörande kommunens civilförsvarsverksamhet som har samband med de
särskilda myndigheternas verksamhetsområden, varvid kommunen bland
annat har att på därom gjord framställning tillhandahålla
tillgängliga, för civilförsvarsverksamheten erforderliga
byggnadsritningar, kartor och dylikt;
b) i enlighet med gällande organisationsplan inrätta och utrusta
ledningscentraler och andra skyddade uppehållsplatser för
civilförsvarsorganisationen utom verkskyddet samt vidtaga andra
byggnadsanordningar ävensom reservanordningar som är avsedda uteslutande
för civilförsvarsverksamhetens försörjning med vatten så ock under höjd
beredskap, i den omfattning civilförsvarsstyrelsen eller efter dennas
beslut länsstyrelsen bestämmer, utföra ledningscentraler och andra
skyddade uppehållsplatser samt vidtaga andra byggnadstekniska åtgärder
avseende civilförsvarsverksamheten, oaktat åtgärderna icke upptagits i
organisationsplanen;
c) inrätta och utrusta skyddsrum som skall anordnas i befintlig
anläggning eller byggnad utan samband med tillbyggnad eller på mark, som
är avsedd för gata, torg, park eller annan allmän plats, ävensom vidtaga
förberedelser som avses i 10 § tredje stycket och, enligt vad regeringen
eller myndighet som regeringen utser därom förordnar, under höjd
beredskap iordningställa utrymmen som där avses till skyddsrum;
d) vårda och underhålla de under b) och c) omförmälda anordningarna;
e) i den omfattning som tillgängliga medel medger genom återkommande
besiktningar kontrollera att skyddsrummen i kommunen har en
tillfredsställande skyddsförmåga och se till att fel och brister
åtgärdas;
f) tillhandahålla lämpliga lokaler för administration av
civilförsvarsverksamheten samt, i den mån skyldighet härutinnan icke
åvilar ägare eller innehavare av anläggning eller byggnad, för förvaring
av materiel och utrustning för civilförsvarsverksamheten ävensom för
utbildning och övning;
g) svara för avlöning och annan ersättning till personal, vars
civilförsvarstjänstgöring enligt 20 § skall anses fullgjord i kommunal
anställning;
h) under höjd beredskap samt vid utbildning och övning, i den omfattning
organisationsplanen angiver, till civilförsvarsorganisationens
förfogande ställa tillhörig materiel och annan egendom; samt
i) förbereda utbyggnaden av skyddade utrymmen som avses i 57 § första
stycket d) samt bistå fastighetsägaren med att förse anläggningen
eller byggnaden med sådana utrymmen. Lag (1992:1406).
2 mom. Därest åtgärd, som avses i 1 mom. b) och d), enligt
organisationsplanen hänför sig till flera kommuner, skall den kommun
länsstyrelsen bestämmer vidtaga åtgärden och förskjuta kostnaderna
därför.
I den mån kostnaderna icke täckas av statsmedel, skola
kostnaderna eller, om dessa hava bestritts genom lån, amortering och
ränta på lånet årligen fördelas mellan kommunerna i förhållande till
det antal skattekronor och skatteören, som inom varje kommun eller del
av kommun påförts de skattskyldiga vid nästföregående års taxering
till allmän kommunalskatt. Påstår kommun, att särskilda skäl finnas
för annan fördelningsgrund, såsom att vidtagen åtgärd kan antagas
bliva till särskilt gagn för viss kommun, eller uppkommer eljest tvist
mellan kommunerna beträffande skyldigheten att bidraga till
kostnaderna, äger länsstyrelsen efter framställning förordna, hur
fördelningen skall ske. Sådan framställning skall göras sist inom tre
månader efter det kommun anmodats erlägga sin kostnadsandel eller, om
framställningen göres av kommun, som förskjutit kostnaderna, efter
utgången av det kalenderår, under vilket desamma förskjutits. Till den
kommun, som förskjutit kostnaderna, hava övriga kommuner att i
överensstämmelse med fördelning som nu sagts utgiva på dem belöpande
andelar.
Vad i andra stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning
beträffande sådan i 1 mom. g) avsedd kostnad som uppkommit under höjd
beredskap och hänför sig till ändamål, vilket angivits i
organisationsplanen såsom gemensamt för flera kommuner, samt beträffande
förlust i anledning av skada å kommun tillhörig materiel eller annan
egendom, som jämlikt 1 mom. h) under civilförsvarsberedskap ställts till
civilförsvarsorganisationens förfogande för ändamål som nu sagts. Lag
(1992:1406).
3 mom. har upphävts genom lag (1984:1026).
41 § 1 mom. I varje kommun skall den planläggning och de andra
förberedelser som kommunen enligt denna lag svarar för genomföras av en
civilförsvarsnämnd, om inte något annat följer av andra stycket.
Kommunfullmäktige äger uppdraga åt annan nämnd än civilförsvarsnämnden
att upprätta de civilförsvarsplaner som avses i 10 b § samt lämna besked
enligt 32 § och godkännande enligt 33 a §. Beslut om antagande av
civilförsvarsplanerna fattas av kommunfullmäktige.
Kommun får tillsätta särskild civilförsvarsnämnd eller uppdraga åt annan
nämnd att vara civilförsvarsnämnd. Har så ej skett är kommunstyrelsen
civilförsvarsnämnd. Lag (1991:1660).
2 mom. I fråga om en särskild civilförsvarsnämnd gäller vad som är
föreskrivet om nämnder i kommunallagen (1991:900). Lag (1991:1660).
3 mom. har upphävts genom lag (1984:1026).
41 a § I varje kommun skall den ledning av civilförsvarsverksamheten som
ankommer på kommunen under höjd beredskap utövas av kommunstyrelsen.
Under kommunstyrelsen leds civilförsvarsverksamheten av
civilförsvarschefen.
Det ankommer på civilförsvarschefen att
1. vidta åtgärder för varning och räddning,
2. genomföra kommunstyrelsens beslut i fråga om
befolkningsförflyttningar,
3. utöva den ledning av civilförsvarsverksamheten som kommunstyrelsen
bestämmer,
4. bereda ärenden om civilförsvarsverksamheten för beslut av
kommunstyrelsen,
5. samverka med andra myndigheter samt organisationer och företag som
berörs av civilförsvarsverksamhet inom kommunen. Lag (1992:1406).
42 § För kostnad, som kommun fått vidkännas på grund av åtgärd enligt
40 § 1 mom. b), c), e) eller i) eller 54 § första stycket eller för
vård och underhåll av de i 40 § 1 mom. c) nämnda anordningarna, äger
kommunen erhålla ersättning av statsmedel, i den mån kostnaden kan
anses skälig. Vid ersättningens bestämmande skall hänsyn i skälig
utsträckning tagas till det värde som åtgärden kan ha för
anläggningens eller byggnadens användning i fred.
Innan medel finns tillgängliga för beräknad ersättning får skyldighet
för kommun att vidtaga åtgärd enligt 40 § 1 mom. b) eller c) ej göras
gällande mot kommunen.
Ersättningen bestäms och betalas ut av regeringen eller myndighet som
regeringen utser.
Kommunen har rätt att erhålla förskott på ersättningen i enlighet med
de närmare föreskrifter som regeringen meddelar. Lag (1984:1026).
43 § har upphävts genom lag (1979:162).
44 § Kommunen har rätt till ersättning av statsmedel även för andra
kostnader för civilförsvarsverksamheten än som anges i 42 §. Vad nu
sagts gäller dock inte kostnader som avses i 40 §
1 mom. g).
Ersättningen bestäms och betalas ut av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer. Lag (1984:1026).
45 § Har kommunalt anställd personal, tillhörande
civilförsvarsorganisationen, jämlikt 8 § tagits i anspråk för
uppgifter som ej rör den egna kommunen, äger kommunen av statsmedel
erhålla skälig gottgörelse för avlöning och annan ersättning, som
kommunen enligt 40 § 1 mom. g) utgivit för tjänstgöringen.
Ersättningen bestäms och betalas ut av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1984:1026).
46 § har upphävts genom lag (1975:553).
7 kap. Fastighetsägarna och civilförsvarsverksamheten, m. m.
Verkskydd m. m.
47 § Ägare av anläggning eller byggnad, för vilken verkskydd skall
vara organiserat, är pliktig
a) att planlägga verkskyddet;
b) att anskaffa, förvara och underhålla materiel, utrustning och
andra förnödenheter, som erfordras för verkskyddets
verksamhet;
c) att i mån av behov inrätta, utrusta och underhålla ledningscentral
och andra uppehållsplatser för verkskyddspersonalen;
d) att enligt bestämmelser, som regeringen utfärdar, bestrida
kostnader för utbildning av verkskyddspersonalen;
e) att på anmodan av civilförsvarsmyndighet tillhandahålla denna de
upplysningar och handlingar rörande anläggningen eller byggnaden eller
där bedriven eller tillämnad verksamhet, som äro erforderliga för
myndighetens befattning med verkskyddet; samt
f) att i övrigt vidtaga de särskilda anordningar och åtgärder, som äro
erforderliga för verkskyddets verksamhet.
Utbildning av verkskyddspersonal genomföres av civilförsvarsmyndighet
i den mån länsstyrelsen ej medgiver att utbildning må ske genom
ägarens försorg.
Den som driver verksamhet inom anläggning eller byggnad, för vilken
verkskydd finnes, är pliktig att utgiva ersättning för tjänstgöring i
verkskyddet till de i hans tjänst anställda.
Ersättningen skall utgå enligt de grunder regeringen bestämmer. Lag
(1975:553).
48 § Är anläggning eller byggnad i sin helhet upplåten till någon med
nyttjanderätt, skall vad i 47 § stadgas om ägare i stället gälla
nyttjanderättshavaren, om ej länsstyrelsen för visst fall förordnar
annorlunda; dock att, då nyttjanderätten avser kortare tid än två år,
det allenast skall åligga nyttjanderättshavaren att planlägga
verkskyddet, bestrida kostnad för utbildning av dess personal,
tillhandahålla upplysningar och handlingar samt vårda verkskyddets
materiel.
49 § har upphävts genom lag (1984:1026).
50 § har upphävts genom lag (1984:1026).
51 § Har jämlikt 8 § verkskydd tagits i anspråk för uppgifter som ej
röra den anläggning eller byggnad, för vilken det är avsett, skall
skälig ersättning utgå av statsmedel dels för vad som utgivits till
verkskyddspersonalen enligt 47 § tredje stycket, dels för skada å
materiel eller annan egendom, därest skadan ej är ringa.
Anspråk på ersättning prövas i den ordning som är stadgad i
förfogandelagen (1978:262). Lag (1978:263).
52 § Ägare eller innehavare av anläggning eller byggnad, så ock den
som i fråga om tillsyn därå företräder ägaren eller innehavaren är
pliktig att tillhandagå civilförsvarsmyndighet med att anskaffa
upplysningar om dem som bo eller äro verksamma inom anläggningen eller
byggnaden samt att till dem förmedla ålägganden och andra meddelanden
från civilförsvarsmyndighet.
Vad nu sagts skall, såvitt gäller anställda, äga motsvarande
tillämpning å arbetsgivaren och den som företräder honom.
Skyddsrum och andra anordningar
53 § 1 mom. Uppföres ny anläggning eller byggnad inom skyddsrumsort på
mark, som är avsedd för annat ändamål än gata, torg, park eller annan
allmän plats, är anläggningens eller byggnadens ägare skyldig att
inrätta och utrusta skyddsrum, som skall anordnas i anläggningen eller
byggnaden på grund av beslut enligt 27 §.
Den som med nyttjanderätt innehar fastighet eller byggnad eller del
därav må ej hindra ägaren att där inrätta skyddsrum.
Den som äger anläggning eller byggnad, i vilken skyddsrum anordnats
enligt första stycket, är skyldig att vårda och underhålla
skyddsrummet och dess utrustning.
Den som anordnar skyddsrum enligt första stycket äger rätt att av
statsmedel utfå ersättning härför enligt de grunder som angivas i 55
§. Ersättningen bestämmes av länsstyrelsen och utbetalas när
slutbesiktning av skyddsrummet har ägt rum.
Vad i denna paragraf sägs om uppförande av ny anläggning eller byggnad
skall även gälla sådan tillbyggnad eller ombyggnad av anläggning eller
byggnad som avses i 32 §. Lag (1983:334).
2 mom. Ägaren av en anläggning eller byggnad, i vilken skyddsrum har
anordnats, är skyldig att efter anmodan vidta de åtgärder som behövs
för att ge skyddsrummet en tillfredsställande skyddsförmåga. För detta
har han rätt att få ersättning av statsmedel enligt de grunder som
anges i 55 a §. Lag (1984:271).
3 mom. Skall ort eller plats ej längre utgöra skyddsrumsort, får
regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, förordna, att
där befintliga skyddsrum likväl skall utrustas, vårdas, underhållas
och omfattas av åtgärder enligt 2 mom. Lag (1984:271).
54 § Skall en ledningscentral eller annan skyddad uppehållsplats för
civilförsvarsorganisationen utom verkskyddet enligt gällande
organisationsplan anordnas i anläggning eller byggnad eller på mark,
som äges eller nyttjas av annan än kommun, får länsstyrelsen medgiva
honom att i stället för kommunen inrätta och utrusta uppehållsplatsen,
därest det kan ske utan olägenhet för frågans ordnande. Anordnaren
äger för sådant fall att enligt de allmänna föreskrifter regeringen
meddelar av kommunen utfå den del av anläggningskostnaden, som
överstiger skäligt fredsanvändningsvärde. Fördelningen av kostnaden i
fall som här avses bestämmes av länsstyrelsen.
Skall åtgärd enligt 40 § 1 mom. c) vidtagas i sådan anläggning eller
byggnad eller på sådan mark som äges eller nyttjas av annan än kommun,
må länsstyrelsen medgiva honom att i stället för kommunen vidtaga
åtgärden, därest det kan ske utan olägenhet för frågans ordnande. Den
som vidtager åtgärden äger erhålla ersättning av statsmedel för
skäliga kostnader. Lag (1984:1026).
55 § Ersättning enligt 53 § utgår för särskilda kostnader för att
anordna skyddsrummet. Sådana kostnader kunna avse förstärkning
av byggnadsstomme samt anskaffning och iordningställande av
särskilda dörrar och karmar, luckor och andra
tillslutningsanordningar, ventilationssystem, gasfång och annan
särskild utrustning samt reservutgångar. Ersättning utgår även för
vård och underhåll av skyddsrummet.
Ersättningen utgår med ett grundbelopp och tillägg till
grundbeloppet. Grundbeloppet och tillägget fastställes av
regeringen.
Grundbeloppet utgöres av en fast del, som är lika stor för varje
skyddsrum, och en rörlig del som beräknas efter antalet platser i
skyddsrummet. Vid fastställande av grundbelopp skall beaktas om
den del av byggnaden, i vilken skyddsrummet har anordnats, skulle
ha utförts utan bärande väggar av betong om skyddsrum ej hade
anordnats i byggnaden.
Tillägg till grundbeloppet kan utgå för kostnader som erfordras för
att skyddsrummet under fredstid skall kunna användas för annat
än skyddsrumsändamål. Sådana kostnader kunna avse särskilda
anordningar för att kunna tillsluta dörrar, fönster och andra
öppningar. Tillägg kan också utgå för kostnader för särskilda
åtgärder som vidtagas för förstärkningar mot ras eller på grund av
särskilt besvärliga grundläggningsförhållanden.
Vid bestämmande av ersättningens storlek skall grundbelopp och
tillägg till grundbeloppet anpassas till kostnadsläget i
skyddsrumsorten vid tidpunkten för skyddsrummets slutbesiktning
enligt grunder som regeringen bestämmer.
Om ägare av anläggning eller byggnad ej är redovisningsskyldig
enligt mervärdesskattelagen (1994:200), skall grundbeloppet och
tillägg till grundbeloppet uppräknas med den vid tidpunkten för
skyddsrummets slutbesiktning gällande skattesatsen enligt 7 kap.
1 § mervärdesskattelagen.
Om tillämpningen av andra-fjärde stycket med hänsyn till
skyddsrummets utförande leder till att ersättningen i visst fall blir
uppenbart obillig för den ersättningsberättigade, får ersättningen
bestämmas till högre belopp enligt föreskrifter som meddelas av
regeringen eller myndighet som regeringen utser. Lag (1994:205).
55 a § För skäliga kostnader enligt 53 § 2 mom. utgår ersättning av
statsmedel. Ersättning utgår dock inte för åtgärder som har föranletts
av att ägaren eftersatt vården och underhållet av skyddsrummet, gjort
otillåtna ingrepp i det eller på annat sätt varit försumlig.
Ersättningen bestäms av länsstyrelsen och betalas ut sedan kommunen
godkänt åtgärderna. Lag (1984:271).
56 § Bidrag för skyddsrum som har anordnats med stöd av 33 a § utgår
med ett grundbelopp per plats som motsvarar den genomsnittliga
ersättningen för att anordna, vårda och underhålla en skyddsrumsplats
i motsvarande byggnadstyp i riket. Vid bestämmande av bidraget skall
grundbeloppet anpassas till kostnadsläget i skyddsrumsorten vid
tidpunkten för skyddsrummets slutbesiktning enligt grunder som
regeringen bestämmer.
Bidraget bestäms av länsstyrelsen och utbetalas när skyddsrummet är
slutbesiktat och godkänt.
Den som äger en anläggning eller byggnad, i vilken skyddsrum har
anordnats med stöd av 33 a §, är skyldig att vårda och underhålla
skyddsrummet och dess utrustning. Lag (1983:334).
57 § Ägare av anläggning eller byggnad är pliktig
a) att vidtaga erforderliga anordningar för alarmering av dem som
vistas i eller vid anläggningen eller byggnaden;
b) att vidtaga erforderliga anordningar för mörkläggning av
anläggningen eller byggnaden;
c) att, om det finnes vara av särskild betydelse att anläggningen eller
byggnaden maskeras, under höjd beredskap tåla eller vidtaga sådan härför
erforderlig åtgärd, som anbefalles av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer;
d) att, enligt vad regeringen eller myndighet som regeringen utser därom
förordnar, förse anläggningen eller byggnaden med skyddat utrymme, som
skall ge skäligt skydd mot radioaktiv strålning, kemiska stridsmedel
samt splitter och byggnadsras; samt
e) att, om skyddsrum eller skyddat utrymme finnes i anläggningen eller
byggnaden, under höjd beredskap upplåta detta åt befolkningen enligt vad
som föreskrives av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
Är anläggningen eller byggnaden helt eller delvis upplåten till annan,
skall i fråga om skyldighet som angives under b) ägaren vara ansvarig
för anskaffning och tillpassning av materielen ävensom för anskaffning
och uppsättning av anordningar för dess anbringande, medan innehavaren
skall svara för materielens anbringande och övriga åtgärder för dess
användning. Vad under c) eller e) stadgas skall gälla jämväl innehavare.
För åtgärd enligt d) har ägaren rätt till ersättning av statsmedel för
skäliga kostnader. Ersättningen bestäms och betalas ut av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1992:1406).
58 § Har byggnad, som användes eller lämpligen kan användas för
bostadsändamål, skadats genom fientlig verksamhet, är byggnadens ägare
eller innehavare under högsta beredskap pliktig att följa de
föreskrifter i fråga om byggnadens iordningställande, som meddelas av
länsstyrelsen eller kommunen. Ingen får dock åläggas att ombesörja
åtgärd, som skulle medföra oskälig kostnad eller väsentlig olägenhet för
honom. Lag (1992:1406).
Utrymning
59 § Har beslut meddelats om utrymning av eller omflyttning inom visst
område, åligger det envar, som omfattas av beslutet, att följa de
särskilda föreskrifter, som utfärdas i anledning härav.
Den som inom området driver sjukhus, barnhem, ålderdomshem eller annan
vårdanstalt är skyldig att utan ersättning tillhandahålla
civilförsvarsmyndighet utrustning, som efter utrymningen icke
erfordras för anstaltens verksamhet inom området, för förläggning, i
vilken personer från anstalten skola inkvarteras.
Om skyldighet att upplåta bostad för inkvartering föreskrivs i lagen
(1964:64) om skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad i krig m. m.
Lag (1984:1026).
60 § Den som svarar för avlöning av personal vid undervisnings- eller
vårdanstalt är skyldig att avlöna personal med motsvarande
arbetsuppgifter vid förläggning, som efter anstaltens utrymning
anordnats för dennas elever eller intagna.
Gemensamma bestämmelser
61 § Finner länsstyrelsen i fråga om viss egendom annan åtgärd än
förut i detta kapitel sägs oundgänglig för tillgodoseende av ändamål,
som civilförsvarsorganisationen har att ombesörja, äger länsstyrelsen
ålägga egendomens ägare eller innehavare att tåla eller vidtaga
åtgärden. Lag (1984:1026).
62 § Den som med stöd av 57 § första stycket c) eller e) eller 61 §
ålagts att vidtaga eller tåla åtgärd, som avses i nämnda lagrum, är
berättigad till skälig ersättning av statsmedel för kostnad eller
skada, som åsamkats honom. Vid ersättningens bestämmande skall hänsyn
tagas till den nytta, åtgärden kan medföra för honom. Är kostnaden
eller skadan ringa, utgår icke ersättning.
Anspråk på ersättning prövas i den ordning som är stadgad i
förfogandelagen (1978:262). Lag (1978:263).
63 § Om anläggning eller byggnad eller del därav innehaves med
nyttjanderätt vid fullbordandet av sådan särskild anordning eller
åtgärd, som jämlikt denna lag eller med stöd därav lämnad föreskrift
åligger ägaren, är nyttjanderättshavaren, såframt därefter minst två
år återstå av tiden för nyttjanderätten och det finnes uppenbart
obilligt, att ägaren skall vidkännas hela kostnaden, pliktig att på
yrkande av ägaren utgiva skäligt bidrag härtill.
64 § Skall för byggnad, som tillhör bostadsrättsförening, särskild
anordning eller åtgärd vidtagas, som byggnadens ägare jämlikt denna
lag har att ombesörja, äro bostadsrättshavarna, utan hinder av vad i
föreningens stadgar bestämts, pliktiga att tillskjuta det belopp, som
erfordras för bestridande av kostnaden. Lag (1971:485).
65 § Civilförsvarsmyndigheten får besikta en anläggning eller byggnad
för att ta reda på vilka åtgärder som har vidtagits eller bör vidtas
där till skydd mot skada av fientlig verksamhet eller för att se om
anläggningen eller byggnaden lämpligen kan användas för
civilförsvarsverksamheten.
Kommunen får besikta en anläggning eller byggnad för att ta reda på om
skyddsrum eller skyddade utrymmen bör anordnas eller förberedas inom
anläggningen eller byggnaden eller för att kunna kontrollera
skyddsrummen enligt 40 § 1 mom. e). Lag (1984:1026).
66 § Det åligger envar att vid förfrågan av vederbörlig myndighet
lämna upplysning, huruvida och till vilken myckenhet han innehar
egendom som kan komma att erfordras för civilförsvarsverksamheten
eller bliva föremål för åtgärd enligt denna lag.
Vägrar någon att lämna begärd upplysning eller finnes skälig anledning
misstänka att han söker vilseleda myndighet rörande förhållanden, om
vilka upplysning begärts, får under höjd beredskap hans kontor,
lagerlokal eller annan lägenhet, varöver han förfogar, undersökas och
hans handelsböcker och affärshandlingar granskas. Vid sådan undersökning
skall vad i 28 kap. rättegångsbalken är stadgat om husrannsakan gälla i
tillämpliga delar, varvid länsstyrelsen eller kommunen skall utöva den
befogenhet, som vid husrannsakan tillkommer undersökningsledaren,
åklagaren eller rätten. Lag (1992:1406).
67 § Såsom ägare av anläggning, byggnad eller annan egendom anses i
denna lag jämväl den, som innehar egendomen med fri förfoganderätt
eller fideikommissrätt eller därmed jämförlig rätt.
8 kap. Förfoganderätt för civilförsvarsorganisationens behov
68 § Kommunen och länsstyrelsen får under höjd beredskap genom
förfogande som avses i 5 § första stycket 1 och 2 förfogandelagen
(1978:262) taga i anspråk markområden, byggnader, utrymmen, livsmedel,
transportmedel, utrustningspersedlar, materiel och annan egendom, som
innehaves av annan än staten, därest det finnes erforderligt för att
civilförsvarsverksamheten skall kunna fullgöras och överenskommelse om
egendomens avstående ej kan träffas tillräckligt skyndsamt. Kommunen och
länsstyrelsen får härvid endast taga i anspråk sådan egendom, som finnes
inom deras verksamhetsområde. Om särskilda skäl föreligga, får dock
länsstyrelsen eller, efter länsstyrelsens medgivande, kommunen taga i
anspråk motordrivna fordon, släpfordon och motorredskap utom området, om
de enligt vad därom föreskrives har uttagits för
civilförsvarsorganisationens behov.
I den mån det prövas nödigt för fullgörande av kommuns skyldigheter
enligt 40 § 1 mom. b), c) och i) att egendom tages i anspråk för kommuns
räkning, skall vad i första stycket sägs äga motsvarande tillämpning
såvitt gäller egendom, som finnes inom kommunen. Vad sålunda stadgats
skall i fråga om utförande av byggnadsanordning gälla jämväl under tid,
då höjd beredskap icke råder; förfoganderätten får härvid dock endast
utövas av länsstyrelsen. Lag (1992:1406).
69 § I fråga om förfogande enligt 68 § skola 7--15 §§, 17 § första
stycket, 18--30, 32--36, 38--45, 48--50, 52--56 och 63 §§
förfogandelagen (1978:262) gälla i tillämpliga delar, om ej annat
följer av 73 § första stycket. Vad i 57--59 §§ samma lag föreskrives
skall äga motsvarande tillämpning, när höjd beredskap upphör.
I fråga om gärning som är straffbelagd i 81 § tillämpas ej 52--54 §§
förfogandelagen. Lag (1992:1406).
70 § har upphävts genom lag (1978:263).
71 § har upphävts genom lag (1978:263).
72 § har upphävts genom lag (1978:263).
73 § Har under tid, då höjdberedskap icke råder, egendom tagits i
anspråk jämlikt 68 § andra stycket andra meningen eller har i anslutning
härtill åtgärd vidtagits jämlikt 12 § förfogandelagen (1978:262),
bestämmes ersättning med tillämpning av expropriationslagen (1972:719).
Ersättning gäldas, om egendomen tagits i anspråk för kommuns räkning,
av kommunen och eljest av staten. Lag (1992:1406).
74 § har upphävts genom lag (1978:263).
75 § har upphävts genom lag (1984:1026).
76 § har upphävts genom lag (1978:263).
9 kap. Ansvarsbestämmelser m. m.
77 § Uteblir någon utan anmält laga förfall från
civilförsvarstjänstgöring, som jämlikt denna lag åvilar honom och
vartill han blivit kallad i vederbörlig ordning, eller avviker någon
olovligen därifrån, får han på framställning av länsstyrelsen eller
kommunen omedelbart hämtas på egen bekostnad genom polismyndighetens
försorg. Detsamma skall gälla om civilförsvarspliktig utan anmält laga
förfall underlåter att efterkomma jämlikt 18 § utfärdad kallelse till
personlig inställelse. Lag (1984:1026).
78 § Är någon jämlikt 15 § eller bestämmelse i 2 a, 4, 6 eller 7 kap.
eller föreskrift, som meddelats med stöd av dylik bestämmelse, eller
jämlikt 80 § andra stycket skyldig att fullgöra något och underlåter
han det, får länsstyrelsen eller kommunen, om denna har att besluta i
saken, förelägga honom lämpligt vite. Länsstyrelsen får också i sådant
fall lämna erforderlig handräckning eller ombesörja föreskriven åtgärd
samt uttaga kostnaden härför av den försumlige, i den mån han icke på
grund av stadgande i denna lag är berättigad till ersättning för
kostnaden. Lag (1984:1026).
1 mom. Den som underlåter att lämna upplysningar i
enlighet med 15 § döms till penningböter. Lag (1991:278).
2 mom. Civilförsvarspliktig, som utan laga förfall underlåter
att efterkomma kallelse jämlikt 18 §, ävensom civilförsvarspliktig, som
i sådant fall för sin utevaro har laga förfall men underlåter att anmäla
detta så snart ske kan, döms till penningböter. Lag (1991:278)
3 mom. Den som är civilförsvarspliktig eller annars inskriven
i civilförsvarsorganisationen och som av oaktsamhet, som inte är ringa,
underlåter att efter vederbörlig kallelse inställa sig till tjänstgöring
eller annars olovligen undanhåller sig därifrån döms till böter. Har han
laga förfall för sin utevaro men underlåter han att anmäla detta så
snart ske kan, döms han till penningböter.
Har civilförsvarspliktig eller den, som annars är inskriven i
civilförsvarsorganisationen, om rekommenderad försändelse mottagit avi,
av vilken framgår att försändelsen avsänts av civilförsvarsmyndighet,
och underlåter han utan laga förfall att avhämta försändelsen och taga
del av dess innehåll eller vägrar han att utkvittera eller mottaga
försändelse från civilförsvarsmyndighet, då den tillhandahålles honom,
döms han till böter. Lag (1991:278).
4 mom. Till böter döms
1. den som underlåter att tillhandahålla upplysningar eller handlingar i
enlighet med vad som stadgas i 47 § första stycket e); samt
2. den som underlåter att tillhandagå med anskaffning av upplysningar
eller att förmedla ålägganden och andra meddelanden efter vad som
stadgas i 52 §. Lag (1991:278).
80 § Den som underlåter att i förväg inhämta länsstyrelsens
godkännande i fall, då så skall ske enligt 33 §, dömes till böter.
Det åligger den vilken gjort sig skyldig till underlåtenhet, som avses
i första stycket, att i enlighet med länsstyrelsens anvisningar ändra
vad som redan utförts. Samma skyldighet åvilar den som åsidosatt
föreskrift, vilken meddelats av länsstyrelsen vid prövning enligt 33
§. Lag (1978:782).
81 § Till böter eller fängelse i högst ett år eller, om brottet begåtts
under högsta beredskap och är att anse som grovt, till fängelse i högst
två år dömes
1. den som är civilförsvarspliktig eller eljest inskriven i
civilförsvarsorganisationen och som, i avsikt att undandraga sig sina
skyldigheter, underlåter att efter vederbörlig kallelse inställa sig
till civilförsvarstjänstgöring eller eljest olovligen undanhåller sig
från tjänstgöring;
2. den som under civilförsvarstjänstgöring vägrar att åtlyda vad
vederbörande befäl under tjänsten befallt honom rörande denna eller
som eljest under civilförsvarstjänstgöring uppsåtligen eller av
oaktsamhet, som ej är ringa, åsidosätter vad som åligger honom enligt
reglementen, instruktioner eller andra allmänna bestämmelser eller
särskilda föreskrifter;
3. den som uppsåtligen lämnar oriktig uppgift om förhållande, varom
han enligt 15 § eller 47 § första stycket e) är pliktig att lämna
upplysning;
4. den som i strid mot särskilt meddelat bortflyttningsförbud lämnar
sin vistelseort eller som överträder särskilt meddelat
inflyttningsförbud;
5. den som uppenbart vanvårdar materiel, utrustning eller annan
egendom, som han mottagit av civilförsvarsmyndighet för
förvaring;
6. den som utan skälig anledning vägrar att låta
civilförsvarsmyndighet eller kommun besiktiga anläggning eller byggnad
efter vad i 65 § sägs;
7. den som vid förfrågan jämlikt 66 § vägrar att lämna upplysning
eller som vid sådan förfrågan eller i samband med undersökning eller
granskning som avses i nämnda paragraf söker vilseleda myndighet
rörande förhållande, som avses i samma paragrafs första stycke;
8. den som med vetskap om att civilförsvarsmyndighet jämlikt 8 kap.
beslutat taga i anspråk egendom, som innehaves av honom, vägrar eller
försummar att behörigen eller i rätt tid tillhandahålla myndigheten
egendomen eller genom att avhända sig egendomen eller på annat sätt
omöjliggör egendomens tagande i anspråk; samt
9. den som eljest åsidosätter föreskrift, som meddelats med stöd av
bemyndigande i denna lag, eller föreläggande eller liknande beslut,
som meddelats enligt lagen eller enligt föreskrift som nyss sades,
dock ej om därmed avses åliggande, för vars fullgörande vite kan
föreläggas enligt 78 §.
Har någon övertygats om gärning, som enligt denna paragraf är belagd
med straff, må rätten, i den mån det finnes skäligt, förklara egendom,
som undanhållits genom gärningen, förverkad. I stället för egendomen
kan dess värde förklaras förverkat. Lag (1992:1406).
82 § Den som på grund av bestämmelse i denna lag har fått kännedom om
enskilds affärs- eller driftförhållanden eller förhållande av
betydelse för folkförsörjningen eller för rikets säkerhet får inte
obehörigen röja eller utnyttja vad han sålunda har erfarit.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i
sekretesslagen (1980:100). Lag (1980:191).
83 § Över beslut av kommun eller polismyndighet i ärende, som avses i
denna lag, får besvär anföras hos länsstyrelsen, om ej annat följer av
69 §.
Mot länsstyrelses beslut om kostnadsfördelning enligt 54 §, om
ersättning enligt 53, 55 a eller 56 § eller om föreläggande av vite
vid underlåtenhet att fullgöra skyldighet enligt 15 § föres talan hos
kammarrätten genom besvär. I samma ordning föres talan mot beslut, som
länsstyrelse enligt denna lag eller med stöd därav utfärdade
bestämmelser i särskilt fall meddelat om föreläggande, föreskrift,
tillstånd eller godkännande i vad angår inrättande, utrustning, vård
eller underhåll av eller andra åtgärder i fråga om skyddsrum, dock ej
beslut enligt 31 §.
I övrigt föres talan mot länsstyrelses beslut enligt denna lag hos
regeringen genom besvär, om ej annat följer av 69 §. Detsamma gäller i
fråga om talan mot civilförsvarsstyrelsens beslut enligt lagen.
Talan får icke föras mot beslut, som meddelats enligt 33 a, 34, 35, 37
eller 58 §.
Under högsta beredskap så ock eljest när särskilda skäl äro därtill må
myndighet, som meddelat beslut enligt denna lag, förordna att beslutet
omedelbart skall lända till efterrättelse. Lag (1992:1406).
84 § Vad i denna lag stadgas äger icke tillämpning, i den mån
motsvarande förhållanden regleras i lagen om särskilda skyddsåtgärder
för vissa kraftanläggningar.
Om förhållanden, som avses i denna lag, äger regeringen meddela
särskilda föreskrifter, såvitt angår anläggningar eller byggnader som
äro avsedda för försvarsmaktens behov, kommunikationsverk eller andra
verk, företag eller inrättningar av större omfattning eller särskild
beskaffenhet samt fartyg. Lag (1975:553).
85 § har upphävts genom lag (1975:553).
Övergångsbestämmelser
1960:74
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960, då civilförsvarslagen den 15
juli 1944 (nr 536) skall, med de undantag som angivas nedan, upphöra
att gälla.
----------------------------------------------------------------
5. Har före denna lags ikraftträdande för anläggning eller byggnad
inrättats enskilt skyddsrum, som blivit i vederbörlig ordning godkänt,
må ej, med mindre särskilda skäl äro därtill, anläggningens eller
byggnadens ägare åläggas att inrätta nytt skyddsrum eller att utöka
eller förändra det godkända skyddsrummet; dock skall han vara skyldig
att utrusta skyddsrummet med brand- och sjukvårdsmateriel enligt vad
som stadgas i 53 §.
Vad nu sagts skall även gälla enskilt skyddsrum, för vilket före
lagens ikraftträdande byggnadslov föreligger.
------------------------------------------------------------------
1972:724
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fall då egendomen tagits i
anspråk före ikraftträdandet.
Övergångsbestämmelser
1975:553
1. Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen
enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.
-----------------------------------------------------------------
6. Skyddsrum som anordnats enligt äldre bestämmelser skall vårdas och
underhållas enligt de nya bestämmelserna i 40 och 53 §§ eller med stöd
av förordnande enligt 53 § 2 mom. i den nya lydelsen.
7. Skyddsrum vilket har anordnats som enskilt skyddsrum enligt äldre
bestämmelser skall under höjd beredskap utan ersättning upplåtas åt
befolkningen enligt vad som föreskrives av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer. Lag (1992:1406)
8. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift
som ersatts genom bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya
bestämmelsen.
1983:334
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983. Har före lagens
ikraftträdande byggnadslov sökts för ombyggnad, som påbörjas efter den
30 juni 1983, skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om skyldighet
att bygga skyddsrum.
1984:273
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande för dem som efter lagens ikraftträdande alltjämt är
krigsplacerade för tjänstgöring inom tjänstegrenen ordnings- och
bevakningstjänst samt för den verksamhet som har samband med deras
tjänstgöring.
1984:1026
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.
Med tillämpning av de nya bestämmelserna från och med den 1 januari
1985 skall dock dels den planläggning som anges i 2 a kap. genomföras
så att planerna är upprättade och antagna före utgången av år 1986,
dels kommunerna för planläggningen ha rätt till ersättning.
1991:467
Denna lag träder i kraft, i fråga om 55 § den 1 juli 1991, och i övrigt
den 1 januari 1992. De nya bestämmelserna i 55 § skall dock
tillämpas för tid från och med den 1 januari 1991. | null | null |
1960:745 | Riksskattenämndens Kungörelse (1960:745) om ändrat sätt för bekantgörande av nämndens beslut angående fastställelse eller ändring av vissa för taxerings- och debiteringsarbetet avsedda formulär | 1,960 | Riksskattenämnden, som hittills låtit i Svensk författningssamling
införa kungörelser om nämndens beslut angående fastställelse eller
ändring av formulär till taxerings- och debiteringslängder samt
uppbördskort och debetsedlar ävensom till anmaningar och
underrättelser m.m., har beslutat att hädanefter i stället kungöra
dylika beslut i publikationen Meddelanden från riksskattenämnden, ser.
I. Däremot komma nämndens beslut angående fastställelse eller ändring
av formulär till deklarationsblanketter och andra för allmänheten
avsedda formulär att alltjämt kungöras i Svensk författningssamling. | null | null |
1960:75 | null | 1,960 | null | 1940:358 | null |
1960:80 | Kungörelse (1960:80) angående ersättning till gode män vid utmålsförrättningar | 1,960 | Kungl. Maj:t har funnit gott förordna, att god man, som enligt 26 §
gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314) biträder vid utmålsförrättning, skall
äga åtnjuta ersättning efter samma grunder som god man vid
lantmäteriförrättning. | null | null |
1960:96 | null | 1,960 | null | 1736:0123 2 | null |
1961:104 | null | 1,961 | null | 1947:529 | null |
1961:117 | null | 1,961 | null | 1947:848 | null |
1961:118 | null | 1,961 | null | 1909:24 s.1 | null |
1961:122 | Kungörelse (1961:122) om upphävande av 2 § kungörelsen den 30 oktober 1958 (nr 522) angående tillämpning av konventionen den 20 juni 1956 om indrivning av underhållsbidrag i utlandet | 1,961 | null | 1958:522 | null |
1961:128 | Förordning (1961:128) om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över Öresund | 1,961 | 1 § Om utförsel av obeskattade varor såsom proviant med
passagerarfartyg i trafik mellan svenska hamnar, belägna söder om
Kullens fyr och norr om Falsterbo fyr, samt danska hamnar från och med
Gilleleje i norr till och med Köge i söder skola, utöver vad som
stadgas i kungörelsen den 26 april 1957 (nr 123) med särskilda
bestämmelser om utförsel av vissa obeskattade varor såsom proviant
eller resgods, gälla följande särskilda bestämmelser.
2 § Spritdrycker, vin, maltdrycker och tobaksvaror, som är
obeskattade, får medföras från tullområdet endast under villkor att
1. god ordning och nykterhet upprätthålls ombord;
2. spritdrycker eller vin inte tillhandahålls passagerare, som kan
antas inte ha fyllt 18 år, och tobaksvaror inte utlämnas till
passagerare, som kan antas inte ha fyllt 15 år;
3. spritdrycker, vin eller maltdrycker inte utlämnas till passagerare
för att föras i land;
4. spritdrycker eller vin inte utskänks till passagerare före klockan
12;
5. högst 20 cigarretter eller 10 cigarrer eller 10 cigariller eller 50
gram andra tobaksvaror utlämnas till en passagerare för enkel resa.
Förordning (1985:186).
3 § Av spritdrycker må medföras högst 5 liter per 1 000 passagerare
för varje enkel resa, om resan går från svensk hamn norr om Landskrona
till dansk hamn norr om Vedbaek, samt i annat fall högst 25 liter per
1 000 passagerare för varje enkel resa.
Tobaksvaror må ej medföras i större omfattning än som enligt
tullmyndighets beprövande motsvarar den i 2 § medgivna utlämningen.
Andra obeskattade varor än tobaksvaror och chokladvaror må medföras
endast för förtäring ombord.
4 § Framgår av omständigheterna att huvudsyftet med turen inte är att
upprätthålla trafik i egentlig bemärkelse, får obeskattade
spritdrycker, vin, maltdrycker, tobaksvaror och chokladvaror inte
medföras. Förordning (1985:186).
5 § Iakttagas icke villkoren i 2 § eller föranleder medförandet av
obeskattade varor smuggling av sådana varor, äger
generaltullstyrelsen, för tid som med hänsyn till överträdelsens
omfattning och övriga omständigheter finnes skälig, besluta att i 4 §
avsedda obeskattade varor icke må medföras på fartyg, med vilka det
ifrågavarande rederiet bedriver trafik som i 1 § sägs.
6 § Med obeskattade varor avses i denna kungörelse icke varor, som
visas hava undergått vederbörlig beskattning i Danmark.
7 § De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna
kungörelse, meddelas av generaltullstyrelsen. | null | null |
1961:147 | null | 1,961 | null | 1959:264 | null |
1961:174 | null | 1,961 | null | 1928:370 | null |
1961:181 | Lag (1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m. | 1,961 | Allmänna bestämmelser
1 § Med teknisk sprit förstås sprit som är avsedd att användas för
tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt eller annat
likartat ändamål och som är hänförlig till tulltaxenr 22.07 eller
22.08 B. 1 eller B. 2 tulltaxelagen (1987:1068).
Med alkoholhaltigt preparat förstås vara som innehåller mer än 1,8
viktprocent etylalkohol och som inte är hänförlig till tulltaxenr
22.03-22.07 eller 22.08 B.1 eller B. 2 tulltaxelagen och inte heller
är sådant läkemedel, som omfattas av läkemedelslagen (1992:859).
Beteckning i denna lag har samma betydelse som i alkohollagen
(1994:1738).
Bestämmelser om tillverkning av sprit och om handel med
alkoholdrycker finns i alkohollagen (1994:1738). Lag (1996:1158).
2 § Läkemedelsverket utövar kontroll över försäljning av teknisk sprit
och alkoholhaltiga preparat.
Den som försäljer eller i handelssyfte eller för yrkesmässig förbrukning
till riket inför teknisk sprit eller alkoholhaltiga preparat ävensom den
som inköper teknisk sprit enligt särskilt tillstånd eller eljest för
yrkesmässig förbrukning åligger att på anfordran av läkemedelsverket
lämna tillträde till de lokaler som användas i verksamheten,
tillhandahålla handelsböcker och övriga handlingar hörande till
verksamheten samt utan ersättning biträda med behövlig handräckning och
lämna erforderliga varuprov. Kontrollen skall såvitt möjligt ske på
sådant sätt och på sådan tid att den icke förorsakar hinder i den därav
berörda verksamheten.
Beslut, som läkemedelsverket meddelat enligt denna lag, länder
omedelbart till efterrättelse där ej annorlunda särskilt förordnas. Lag
(1990:433).
3 § Teknisk sprit och sådana alkoholhaltiga preparat, som icke äro
avsedda för förtäring, må icke säljas inom riket eller hit införas utan
att hava danatuerats på sätt läkemedelsverket föreskriver eller eljest
godkänner. Läkemedelsverket må dock, när särskilda skäl därtill äro och
fara för missbruk icke föreligger, medgiva att teknisk sprit och
alkoholhaltiga preparat säljas eller införas utan denatuering. Lag
(1990:433).
Införsel och försäljning
4 § Teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat får föras in till
landet endast av den som har meddelats särskilt tillstånd av
Läkemedelsverket. Tillstånd erfordras dock inte i de fall då
denaturerad teknisk sprit eller alkoholhaltiga preparat förs in av
resande annat än i handelssyfte eller för yrkesmässig förbrukning.
I fråga om hantering av oförtullad teknisk sprit och oförtullade
alkoholhaltiga preparat gäller lagen (1973:980) om transport,
förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.
Läkemedelsverket äger föreskriva begränsning av rätten att hantera
oförtullad vara. Lag (1994:1741).
5 § 1 mom. Försäljning av alkoholhaltiga preparat är, med de
inskränkningar som föreskrivs i denna lag, tillåten under samma
villkor som gäller för drivande av handel i allmänhet.
Lag (1994:956).
2 mom. Teknisk sprit må, förutom av detaljhandelsbolaget,
utan särskilt tillstånd säljas av den som tillverkat varan. För annan
försäljning, som äger rum annorledes än från apotek, erfordras
Läkemedelsverkets tillstånd. Lag (1994:1741).
3 mom. För försäljning av teknisk sprit från apotek gäller
bestämmelserna i 5 a-c §§. Lag (1996:1158).
5 a § Teknisk sprit får säljas eller annars lämnas ut från apotek,
förutom till annat apotek, endast efter ordination eller beställning
av den som enligt vad regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Läkemedelsverket föreskriver är behörig att förordna
eller beställa sådana varor.
Ordination av teknisk sprit får inte avse annat än utvärtes bruk
eller desinfektion av instrument. Beställning får inte avse annat
än utvärtes bruk, desinfektion av instrument eller laboratorieändamål
i beställarens yrkesutövning.
Spriten får inte lämnas ut, om särskild anledning finns att anta
att den är avsedd för annat ändamål än som sägs i andra stycket.
Lag (1996:1158).
5 b § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Läkemedelsverket får besluta om ytterligare föreskrifter om
försäljning av teknisk sprit, om det behövs för att förhindra
missbruk. Lag (1996:1158).
5 c § Om Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd begränsat eller
dragit in en läkares eller en tandläkares behörighet att
förskriva teknisk sprit enligt 5 kap. 11 eller 12 § lagen
(1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens
område får sådan teknisk sprit på ordination av läkaren eller
tandläkaren inte lämnas ut. Detsamma gäller när
Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård dragit in
eller begränsat en veterinärs behörighet att förskriva
teknisk sprit. Lag (2009:304).
6 § Försäljning av teknisk sprit i annat fall än från apotek får
med nedan i andra stycket angivna undantag ske endast till den
som fått Läkemedelsverkets tillstånd till inköp.
Tillstånd erfordras inte vid inköp av absolut alkohol, koncentrerad
sprit, eau-de-vie och vin för apoteksrörelses räkning. I den mån
Läkemedelsverket så medger, får inköp hos detaljhandelsbolaget,
under de villkor verket föreskriver, äga rum utan tillstånd.
Lag (1994:956).
7 § Teknisk sprit eller alkoholhaltiga preparat får inte säljas eller
lämnas ut om det finns särskild anledning att anta att varan är
avsedd att användas i berusningssyfte. Detsamma gäller i fråga om att
hjälpa någon att skaffa sådana medel. Lag (1996:1158).
8 § Iakttages icke bestämmelserna i denna lag eller med stöd
därav meddelade föreskrifter må läkemedelsverket meddela
vederbörande varning. Därest rättelse ej vinnes eller varning ej
anses vara tillfyllest, må verket förbjuda försäljning eller, där
tillstånd till försäljning, införsel eller inköp meddelats, återkalla
sådant tillstånd.
Har tillstånd återkallats eller har tillståndshavaren avlidit, åligger
det tillståndshavaren eller dödsboet att, i den mån Läkemedelsverket
därom förordnar, sälja sitt lager av teknisk sprit till någon som har
tillstånd till försäljning av sådan sprit. Lag (1994:1741).
Kontrollavgifter
8 a § För att täcka statens kostnader för kontrollen enligt denna
lag skall den som har fått tillstånd till införsel av teknisk sprit eller
alkoholhaltiga preparat eller tillstånd till inköp eller försäljning av
teknisk sprit betala särskilda avgifter i den omfattning som bestäms
av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Läkemedelsverket.
Lag (1994:1741).
Ansvarsbestämmelser m.m.
9 § Den som säljer teknisk sprit utan att äga rätt därtill enligt
denna lag eller överskrider dylik rätt eller bryter mot
bestämmelserna i 7 § dömes för olovlig försäljning av teknisk sprit
till påföljd som angives i 10 kap. 2 eller 3 § alkohollagen (1994:1738).
Lag (1994:1741).
9 a § Den som bryter mot 5 a § första eller tredje stycket döms till
böter. Motsvarande gäller om någon lämnar ut teknisk sprit i strid
med 5 c §. Lag (1996:1158).
10 § Den som olovligen borttager eller försvagar
denatureringsmedel i teknisk sprit eller alkoholhaltigt
preparat dömes för olovligt förfarande med teknisk sprit till
påföljd som angives i 10 kap. 1 eller 3 § alkohollagen
(1994:1738).
För den som säljer eller tillhandagår med anskaffande av
teknisk sprit eller alkoholhaltigt preparat varmed vidtagits
åtgärd enligt första stycket äger 10 kap. 2 och 3 §§
alkohollagen motsvarande tillämpning. Detsamma gäller för den
som förvärvar, innehar, forslar, döljer eller förvarar sådan
vara.
Är gärning som avses i andra stycket andra meningen att anse
som ringa döms inte till ansvar. Lag (1999:1003).
10 a § har upphävts genom lag (1996:1158).
11 § Den som för obehörigt ändamål använder teknisk sprit, som han
inköpt eller till riket infört enligt bestämmelserna i denna lag, döms,
om gärningen inte är belagd med straff enligt lagen (2000:1225) om
straff för smuggling, till böter.
Detsamma gäller den som inte rättar sig efter villkor, som är förbundet
med inköps- eller införseltillstånd. Lag (2000:1236).
12 § Den som i annat fall än i 9--11 §§ sägs bryter mot vad i denna lag
är föreskrivet eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av lagen,
döms till penningböter. Lag (1991:281).
13 § Begår någon brott som avses i 9-–11 §§ skall, om det inte
är uppenbart oskäligt, hos honom eller henne befintliga förråd
av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat liksom kärl och
emballage samt renings- och filtreringsmedel förklaras
förverkade. Detsamma skall gälla redskap som använts i fall som
avses i 10 §. Förverkande av teknisk sprit och alkoholhaltigt
preparat kan även ske hos den som enligt 14 § andra stycket
andra meningen är fri från ansvar. Lag (2005:288).
13 a § Utöver vad som sägs i 13 § får egendom som har använts
som hjälpmedel vid brott enligt denna lag förklaras förverkad,
om det behövs för att förebygga brott eller om det annars finns
särskilda skäl. Detsamma gäller egendom som varit avsedd att
användas som hjälpmedel vid brott enligt denna lag, om brottet
har fullbordats eller om förfarandet har utgjort ett straffbart
försök. I stället för egendomen får dess värde förklaras
förverkat. Lag (2005:288).
14 § För försök till brott som avses i 9 och 10 §§ dömes till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Detta gäller dock inte
gärningar som avses i 10 § andra stycket andra meningen och
endast gäller förvärv eller innehav för personligt bruk.
Har flera medverkat till gärning som avses i 9 och 10 §§ eller
vid försök som avses i första stycket, äger 23 kap. 4 och 5 §§
brottsbalken motsvarande tillämpning. Den till vilken teknisk
sprit eller alkoholhaltigt preparat, i andra fall än som avses
i 10 §, avyttrats eller anskaffats för personligt bruk skall
dock vara fri från ansvar. Lag (1999:1003).
15 § har upphävts genom lag (1980:192).
16 § Allmänt åtal för brott som avses i 11 och 12 §§ får väckas endast
efter medgivande av läkemedelsverket. Lag (1990:433).
17 § Vägrar försäljare, importör eller köpare, som avses i 2 § andra
stycket, att lämna tillträde för kontroll eller att tillhandahålla
handelsböcker och övriga till verksamheten hörande handligar eller att
lämna erforderliga varuprov äger läkemedelsverket utsätta vite.
Motsvarande skall gälla då försäljning enligt 8 § andra stycket
underlåtes. Lag (1990:433).
18 § Läkemedelsverkets beslut enligt denna lag får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (1998:369).
Övergångsbestämmelser
1994:956
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994 då förordningen
(1963:654) om försäljning från apotek av alkoholhaltiga läkemedel
och teknisk sprit, m.m. skall upphöra att gälla.
1994:1741
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. Tillstånd till införsel, inköp eller försäljning av spritdrycker,
vin eller starköl som har meddelats före ikraftträdandet skall gälla
som tillstånd enligt alkohollagen (1994:1738). Tillståndet gäller dock
endast för den tid som Läkemedelsverket föreskrivit.
3. Om en ansökan som avses i 2. inte har prövats slutligt vid
ikraftträdandet skall ansökningen överlämnas för handläggning hos
Alkoholinspektionen.
1998:369
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998 men tillämpas inte
i de fall där det första beslutet i ärendet har meddelats
dessförinnan.
2005:288
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.
2. För brott begångna innan denna lag trätt i kraft gäller 13 §
i sin äldre lydelse. | null | null |
1961:20 | null | 1,961 | null | 1949:105 | null |
1961:207 | null | 1,961 | null | 1960:648 | null |
1961:210 | Förordning (1961:210) om elevhem inom det obligatoriska skolväsendet | 1,961 | Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning gäller elevhem som anordnas av en kommun i
anslutning till dess grundskola, om kommunen får förhöjt tilläggsbidrag
enligt 27 § förordningen (1978:345) om statsbidrag till driftkostnader
för grundskolan, m. m.
Förordningen gäller i vissa delar även elevhem inom sameskolväsendet
enligt vad som anges i 27 och 28 §§. Förordning (1986:530).
2 § Styrelse för elevhem är skolstyrelsen i kommunen.
Elevhem står under inseende av skolöverstyrelsen och länsskolnämnden.
Bedrives ej verksamheten vid elevhem på tillfredsställande sätt, skall
länsskolnämnden förelägga skolstyrelsen att vidtaga erforderliga
åtgärder.
3 § har upphävts genom förordning (1986:530).
Mottagande av elever
4 § I elevhem må under förutsättningar som anges i 5 § mottagas elever
vid grundskolan och i mån av plats annan skola i kommunen. Kungörelse
(1965:871).
5 § I ett elevhem får tas emot elever, som bor avlägset från skola.
Om det finns plats får också på begäran av målsman eller socialnämnden
tas emot elever, som av medicinska eller sociala skäl inte bör vistas i
sina hem. Förordning (1981:927).
6 § Beslut om att mottaga elev i elevhem meddelas av skolstyrelsen.
Verksamheten vid elevhem
7 § Verksamheten vid elevhem skall syfta till att genom vänlighet och
omvårdnad skapa en god hemmiljö för eleverna.
8 § Elev får ej utsättas för kroppslig bestraffning eller kränkande
behandling.
9 § I frågor, som röra elevernas vård och fostran, åligger det
personalen att samarbeta med elevernas målsmän. Drabbas elev av svårare
sjukdom eller olycksfall, skall målsman ofördröjligen underrättas härom
och om vidtagna åtgärder.
Det åligger personalen att verka för ett gott samarbete mellan skola och
elevhem.
10 § Vid elevhem böra finnas erforderliga utrymmen för lek och annan
fritidssysselsättning samt lämpliga leksaker och sällskapsspel.
Eleverna skola i erforderlig omfattning beredas tillfälle till studier,
lek och annan fritidssysselsättning.
11 § Under vistelsen vid elevhem skola elever som gå i grundskolan
erhålla fri omvårdnad, däri inbegripet erforderlig läkarvård samt fri
kost.
Eleverna skola, där så lämpligen kan ske, få handledning i förekommande
husliga göromål vid hemmet. Kungörelse (1965:871).
12 § Det åligger elev att rätta sig efter de ordningsföreskrifter, som
gälla för elevhemmet.
Elev må icke utsätta annan elev för våldsam eller skymfande behandling.
13 § Eleverna skola uppmuntras att aktivt medverka till upprätthållande
av ordningen i elevhemmet.
14 § Skolstyrelsen får skilja en elev från elevhemmet, om elevens
uppförande vid hemmet har allvarliga brister.
Ett sådant beslut innebär ingen inskränkning i de skyldigheter kommunen
kan ha enligt 4 kap. 16 § skollagen (1985:1100). Förordning (1986:530).
15 § Verksamheten vid elevhem skall fortgå under den tid som läsåret vid
grundskolan omfattar. Förordning (1988:632).
Befattningshavare
16 § Vid elevhem skall finnas en föreståndare för den närmaste ledningen
och skötseln av hemmet.
Är antalet elever i elevhem minst 30, skall en biträdande föreståndare
anställas. Om särskilda skäl äro därtill, må efter medgivande av
länsskolnämnden biträdande föreståndare anställas eller bibehållas vid
lägre elevantal än 30.
Därjämte skall vid elevhem finnas anställd annan personal i den
omfattning, som fordras för verksamheten.
16 a § har upphävts genom förordning (1976:1035).
17 § Föreståndarens och biträdande föreståndarens åligganden skola
upptagas i instruktion, som fastställes av länsskolnämnden med ledning
av en av skolöverstyrelsen utfärdad normalinstruktion.
Nämnda befattningshavare äro skyldiga att under tid närmast före och
efter terminerna ombesörja det arbete, som fordras för verksamhetens
påbörjande och avslutande.
Om åligganden för övrig personal beslutar skolstyrelsen efter förslag av
föreståndaren.
18 § Biträdande föreståndare är skyldig att fullgöra föreståndarens
åligganden, då dennes tjänst är ledig eller då föreståndaren åtnjuter
tjänstledighet eller annan ledighet. Kungörelse (1969:601).
19 § har upphävts genom kungörelse (1969:601).
20 § Finnes ej biträdande föreståndare, skall skolstyrelsen vid ledighet
för föreståndaren utse och avlöna tillfällig ersättare. Kungörelse
(1969:601).
21 § För behörighet till tjänster som föreståndare och som biträdande
föreståndare vid elevhem fordras följande:
1. frihet från sjukdom eller handikapp, som medför olämplighet för
tjänsten,
2. god förmåga att leda personal och behandla barn och ungdom,
3. godkända vitsord från specialkurs om tre terminer i gymnasieskolan
för utbildning av internatföreståndare eller motsvarande äldre
utbildning,
4. utbildning i barnpsykologi och barnsjukvård samt
5. praktisk erfarenhet av internatarbete bland barn och ungdom.
Om det finns särskilda skäl, får skolstyrelsen medge befrielse från
villkor som avses i första stycket 3 och 4. Förordning (1982:977).
22 § Tjänster som föreståndare och biträdande föreståndare inrättas som
lönetjänster och tillsätts av skolstyrelsen.
Föreståndare och biträdande föreståndare anställs med förordnande tills
vidare, om inte annat följer av lagen (1982:80) om anställningsskydd
eller av kungörelsen (1974:1007) om tidsbegränsning av statligt
lönereglerad anställning, m. m. Förordning (1988:1047).
23 § När befattning som föreståndare eller biträdande föreståndare skall
tillsättas, har skolstyrelsen att utfärda kungörelse, som införes i
Post- och Inrikes tidningar med föreläggande av tre veckors
ansökningstid, räknat från dagen för kungörandet.
Den som vill komma i fråga till ledigförklarad befattning skall före
ansökningstidens utgång till skolstyrelsen inkomma med sin till
styrelsen ställda ansökan.
Tillkännagivande om skolstyrelsens tillsättnignsbeslut skall
ofördröjligen anslås på styrelsens anslagstavla tillika med uppgift å
den dag, då anslaget skedde. Avskrift av tillkännagivande och uppgift
som nyss sagts skall samma dag med posten översändas till varje sökande.
Förordning (1977:885).
24 § Föreståndare och biträdande föreståndare som är anställda med
förordnande tills vidare har rätt till ferier under den tid av året som
inte utgör läsår, om inte något annat följer av denna förordning eller
andra föreskrifter som regeringen meddelar.
Om ledighet och vikariat för föreståndare eller biträdande föreståndare
beslutar skolstyrelsen. Förordning (1988:1047).
25 § Sådan fråga om disciplinansvar, avskedande, åtalsanmälan eller
avstängning enligt 10 - 12 kap. och 13 kap. 1 § lagen (1976:600) om
offentlig anställning som avser föreståndare eller biträdande
föreståndare prövas av länsskolnämnden.
Sådan fråga om läkarundersökning eller avstängning enligt 13 kap. 2 §
nämnda lag som avser föreståndare eller biträdande föreståndare prövas
av skolöverstyrelsen. Förordning (1976:1035).
26 § Beslut av skolstyrelsen i följande typer av ärenden får överklagas
på det sätt som framgår av följande uppställning:
Typ av ärende Överklagas hos
a) tillsättning av tjänster som skolöverstyrelsen
föreståndare eller biträdande
föreståndare
tjänstledighet, vikariat eller
besked om bisyssla för föreståndare
eller biträdande föreståndare
b) skiljande av elev från ett elevhem kammarrätten
Förordning (1987:707).
27 § Bestämmelserna i 7-15, 17, 18, 20-22, 24 och 26 §§ skall i
tillämpliga delar gälla beträffande elevhem som tillhör
sameskolväsendet. Bestämmelse om skolstyrelsen avser därvid
sameskolstyrelsen. Förordning (1980:486).
28 § I fråga om arbetstagare vid elevhem som tillhör sameskolväsendet
tillämpas 25 §. Förordning (1980:486).
28 a § Följande beslut av länsskolnämnden får överklagas hos
skolöverstyrelsen, nämligen
a) beslut enligt 16 § om biträdande föreståndare,
b) beslut enligt 17 § om fastställande av instruktion. Förordning
(1987:707).
29 § Beslut som skolöverstyrelsen som andra instans har fattat enligt
denna förordning får överklagas hos regeringen endast när det gäller
beslut med anledning av överklagande av beslut av skolstyrelsen om
besked om bisyssla för föreståndare eller biträdande föreståndare.
Att sådana beslut i ärenden om tjänstledighet som skolöverstyrelsen
enligt denna förordning har meddelat som andra instans får överklagas
hos statens arbetsgivarverk följer av tjänstledighetsförordningen
(1984:111). Förordning (1987:707). Förordning (1987:707).
29 a § Av 23 § förvaltningslagen (1986:223) följer att en skrivelse med
överklagande skall ges in till den myndighet som har meddelat beslutet.
Förordning (1987:707).
30 § har upphävts genom förordning (1982:977).
Övergångsbestämmelser
1965:871
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1966.
Bestämmelserna i stadgan äga tillämpning även på elevhem som anordnats i
anslutning till folkskola. I fråga om åtgärder för elevs
tillrättaförande gälla dock bestämmelserna i 14 § i dess lydelse före
ikraftträdandet av denna kungörelse.
1983:420
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1983.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om talan mot beslut som
har meddelats före ikraftträdandet.
1985:543
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1985.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om överklagande av beslut
som har meddelats före ikraftträdandet.
1986:530
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1986.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om överklagande av
beslut som har meddelats i första instans före den 1 juli 1986.
1987:707
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1987.
I fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet
tillämpas äldre föreskrifter. | null | null |
1961:216 | null | 1,961 | null | 1959:157 | null |
1961:247 | null | 1,961 | null | 1959:287 | null |
1961:248 | null | 1,961 | null | 1959:420 | null |
1961:260 | null | 1,961 | null | 1959:551 | null |
1961:263 | Lag (1961:263) om överflyttande på Riksförsäkringsverket av de uppgifter och befogenheter, som tillkomma riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen | 1,961 | Vi GUSTAF ADOLF, med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes Konung,
göra veterligt: att Vi, med riksdagen, funnit gott förordna, att de
uppgifter och befogenheter, som enligt lag eller författning tillkomma
riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen, i stället skola
tillkomma riksförsäkringsverket, såvitt ej annat särskilt föreskrives. | null | null |
1961:265 | Lag (1961:265) med reglemente för förvaltningen av Riksförsäkringsverkets fonder | 1,961 | Inledande bestämmelser
1 § Fonder som står under Riksförsäkringsverkets förvaltning skall
för verkets räkning förvaltas av fullmäktige för förvaltningen av
Riksförsäkringsverkets fonder (fondfullmäktige), i enlighet med
bestämmelserna i detta reglemente. Om det för någon sådan fond finns
särskilda föreskrifter om förvaltningen som avviker från reglementets
bestämmelser gäller dock de föreskrifterna. Lag (1995:1491).
2 § har upphävts genom lag (1998:689).
3 § Regeringen äger bestämma att kostnaderna för förvaltningen av viss
i 1 § avsedd fond skola ersättas av fondens medel samt därvid
fastställa de grunder, enligt vilka ersättningen skall utgå.
Förordning (1975:481).
Om fondfullmäktige
4 § Fondfullmäktige utgörs av generaldirektören och chefen för
Riksförsäkringsverket såsom ordförande;
generaldirektörens ställföreträdare såsom vice ordförande; samt
fem av regeringen för tre år i sänder förordnade personer, av
vilka tre skall ha erfarenhet på det finansiella området.
Regeringen utser en suppleant för var och en av de sistnämnda
fem fondfullmäktige. Vid förfall för någon av de ovan angivna
befattningshavarna i Riksförsäkringsverket förordnar verket
ersättare. Lag (1997:100).
5 § Fondfullmäktige sammanträder på kallelse av ordföranden.
Fondfullmäktige är beslutföra när minst fem ledamöter är närvarande.
Vid fondfullmäktiges sammanträden skall föras protokoll. Lag
(1986:1150).
6 § Om arvode och annan ersättning till fondfullmäktig och suppleant
förordnar regeringen. Förordning (1975:481).
7 § Det åligger riksförsäkringsverket att i enlighet med verkets
instruktion och i detta reglemente meddelade bestämmelser verkställa
fondfullmäktiges beslut, ombesörja övriga för fondförvaltningen
erforderliga åtgärder samt tillhandagå fullmäktige med de redogörelser
och upplysningar, som av fullmäktige begäras.
Om förvaltningen
8 § Fondfullmäktige skall förvalta fondernas medel på sådant sätt
att medlen blir till största möjliga nytta för de försäkringar för
vilkas räkning fonderna tillkommit. Fondmedlen skall placeras så att
kraven på långsiktigt hög avkastning, tillfredsställande
betalningsberedskap och riskspridning samt betryggande säkerhet
tillgodoses. Lag (1995:1491).
9 § Fondfullmäktige får placera fondmedel
1. i skuldförbindelser med låg kreditrisk, och
2. i andra skuldförbindelser utfärdade av svenska aktiebolag eller
ekonomiska föreningar, till belopp som för varje fond motsvarar högst
fem procent av det totala marknadsvärdet av fondens tillgångar.
Fondmedel får inte placeras i skuldförbindelser utställda i utländsk
valuta, i konvertibla skuldebrev eller i skuldebrev förenade med
optionsrätt till nyteckning.
Fondfullmäktige får handla med optioner och terminer eller andra
likartade finansiella instrument för att effektivisera förvaltningen
av fondernas tillgångar eller för att skydda fondernas tillgångar mot
kursförluster eller andra risker.
Om det behövs för en tillfredsställande betalningsberedskap eller
för att tillgodose kravet på ändamålsenlig förvaltning får fondmedlen
placeras hos Riksbanken, annan bank eller postgirot.
Lag (1995:1491).
10 § Om det är uppenbart att en fond annars skulle lida en avsevärd
förlust får fondfullmäktige skydda en fordran genom att på offenlig
auktion eller på en börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon
annan reglerad marknad köpa in egendom som är utmätt eller pantsatt
för fordringen eller överta egendom som betalning för fordringen.
Egendom som förvärvats på detta sätt skall avyttras så snart det är
lämpligt och senast då det kan ske utan förlust.
Fondfullmäktige får anta ackord vid betalningsinställelse eller
konkurs. Lag (1995:1491).
11 § För varje räkenskapsår skall fondfullmäktige upprätta en
årsredovisning. Den skall innefatta förvaltningsberättelse,
resultaträkning och balansräkning. De externa revisorer som granskar
Riksförsäkringsverkets årsredovisning skall även granska
fondfullmäktiges särskilda årsredovisning. Lag (1995:1491).
12 § har upphävts genom lag (1995:1491).
Övergångsbestämmelser
1961:265
Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1961, då reglementet den 18
december 1936 (nr 638) angående förvaltningen av
folkpensioneringsfonden m.m. och reglementet den 26 november 1954 (nr
662) angående förvaltnignen av riksförsäkringsanstaltens
yrkesskadeförsäkringsfond upphöra att gälla.
Vad i lag eller särskild författning eller eljest är stadgat om
riksförsäkringsanstaltens yrkesskadeförsäkringsfond eller
riksförsäkringsanstaltens olycksfallsförsäkringsfond skall i stället
avse riksförsäkringsverkets yrkesskadeförsäkringsfond.
1971:288
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Dock får överföring av
tillgångar från yrkesskadeförsäkringsfonden till särskilda
yrkesskadefonden och fonden för frivillig yrkesskadeförsäkring ske vid
senare tidpunkt som Konungen bestämmer.
1977:273
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977 och tillämpas även på
försäkringsavgifter och förvaltningskostnader enligt äldre
bestämmelser.
1981:698
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som
belöper på tid före ikraftträdandet.
1992:1622
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
(I kraft den 1 januari 1994, 1993:1646).
2. I fråga om placeringar av fondmedel som gjorts före ikraftträdandet
gäller paragrafen i sin äldre lydelse.
1995:1491
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. I fråga om placeringar
av fondmedel som har gjorts före ikraftträdandet gäller äldre
bestämmelser. | null | null |
1961:270 | null | 1,961 | null | 1956:293 | null |
1961:273 | null | 1,961 | null | 1960:198 | null |
1961:281 | Kungörelse (1961:281) om stipendium till studerande vid tandläkarhögskola | 1,961 | 1 § Studerande vid tandläkarhögskola må av medicinalstyrelsen tilldelas
stipendium å 2 500 kronor årligen under högst fem år, på villkor att han
förbinder sig att dels efter det han vunnit legitimation som tandläkare
under samma antal år som stipendium innehafts tjänstgöra i
folktandvården inom tid som medicinalstyrelsen bestämmer dels ock ställa
sig bestämmelserna i denna kungörelse till efterrättelse.
Studerande, som under mindre än fem år innehaft stipendium, må för den
termin, varunder han avlägger examen, tilldelas stipendium för ett halvt
år å 1 250 kronor, på villkor som i första stycket sägs.
2 § Beslut angående tilldelning av stipendier meddelas varje termin för
ett år i sänder, dock med det undantag som sägs i 1 § andra stycket.
3 § /k/ 1 mom. /-k/ Stipendierna kungöras av medicinalstyrelsen till
ansökning lediga i god tid före den termin, under vilken de skola
utdelas.
/k/ 2 mom. /-k/ Studerande vid tandläkarhögskola, som önskar komma i
åtnjutande av stipendium, eller inträdessökande till tandläkarhögskola,
som i händelse av antagning önskar erhålla stipendium, har att inom
kungjord tid till vederbörande högskola ingiva till medicinalstyrelsen
ställd ansökan därom. Ansökningen skall göras enligt formulär som
fastställes av medicinalstyrelsen efter samråd med högskolan.
Vid ansökningen skall fogas förbindelse som avses i 1 §, undertecknad av
sökanden samt, därest denne är omyndig, hans förmyndare.
4 § Sedan beslut i fråga om de sökandes inträde vid tandläkarhögskola
fattats, har högskolans kollegienämnd att utan dröjsmål till
medicinalstyrelsen överlämna inkomna stipendieansökningar jämte uppgift,
huruvida sökandena antagits till eller äro inskrivna såsom elever vid
högskolan.
Har sökande under minst ett år studerat vid tandläkarhögskola, skall
kollegienämnden tillika avgiva yttrande angående den sökandes under det
sistförflutna året bedrivna studier.
5 § Efter prövning av samtliga handlingar har medicinalstyrelsen att
skyndsamt besluta rörande stipendiernas fördelning. Härvid skall
iakttagas, att sökande som förut åtnjutit stipendium, skall äga
företräde, därest han med framgång fullföljt sina studier för
tandläkarexamen, samt att i övrigt hänsyn främst skall tagas, vid val
mellan sökande som tillhöra olika årskurser, till folktandvårdens behov
av arbetskraft och, i fråga om sökande som tillhöra samma årskurs, till
sökandens betyg och övriga vitsord.
Sedan beslut meddelats, skall medicinalstyrelsen ofördröjligen
underrätta varje sökande, huruvida ansökningen bifallits eller ej.
6 § Stipendiebelopp utbetalas med 1 250 kronor varje termin mot
uppvisande av kvitton, utvisande att stipendiat för tidigare terminer
fullgjort sina ekonomiska skyldigheter såsom studerande vid
tandläkarhögskola.
7 § Studerande vid tandläkarhögskola, som utan giltigt förfall uteblir
från eller avbryter deltagande i kurs eller som i vederbörlig ordning
skiljes från kurs, vari han deltager, har förverkat beviljat stipendium
till den del detta icke utbetalats.
8 § Inträffar fall, som avses i 7 §, eller avbryter eljest studerande,
som erhållit stipendium, sin utbildning eller hindras han av sjukdom
eller därmed jämförlig orsak att under det år, för vilket stipendiet
beviljats, fullfölja föreskrivna kurser och övningar, skall förhållandet
genom vederbörande tandläkarhögskolas försorg utan dröjsmål anmälas till
medicinalstyrelsen.
9 § Tandläkare, som under studietiden vid tandläkarhögskola innehaft
stipendium, skall till medicinalstyrelsen lämna uppgift om den tidpunkt,
vid vilken tjänstgöring inom folktandvården som fullgöres till
uppfyllande av de med stipendiet förbundna villkoren tager sin början
ävensom, då tjänstgöringen fullgjorts under föreskriven tid, till
styrelsen inkomma med bevis härom.
10 § Fullföljer stipendiat icke studierna till tandläkarexamen eller
föreligger eljest fall som avses i 7 § eller infriar stipendiat icke
förbindelse att tjänstgöra inom folktandvården, är han skyldig att på
anmodan till medicinalstyrelsen återbetala uppburet stipendiebelopp
jämte ränta därå efter fem procent. Om särskilda skäl äro därtill må
dock medicinalstyrelsen medgiva befrielse helt eller delvis från denna
skyldighet.
Efterkommes icke anmodan om återbetalning, skall medicinalstyrelsen
vidtaga åtgärder för indrivning av förekommande belopp.
11 § Denna kungörelse skall hållas tillgänglig hos medicinalstyrelsen
samt finnas anslagen inom tandläkarhögskolorna. | null | null |
1961:291 | Kungörelse (1961:291) angående ikraftträdande av överenskommelse mellan Sverige och Norge om tullättnader m.m. vid flottning i svensk-norska vattendrag | 1,961 | Sedan ratifikation skett av en den 16 mars 1961 mellan Sverige
och Norge träffad överenskommelse angående tullättnader m.m. vid
flottning i svensk-norska vattendrag -- av den lydelse härvid
fogad bilaga utvisar-- har Kungl. Maj:t, med stöd av riksdagens
bemyndigande, funnit gott förordna, att överenskommelsen skall för
Sveriges del lända till efterrättelse från och med den 25 juni
1961.
Överenskommelse mellan Sverige Overenskomst mellom Norge og
och Norge angående tullättnader Sverige om toll-lettelser m.v.
m.m. vid flottning i svensk-- ved flötning i norsk/svenske
norska vattendrag vassdrag
Kungl. svenska regeringen och Den norske og den svenske regje-
kungl. norska regeringen hava ring har truffet fölgende overens-
träffat följande överenskommelse komst om toll-lettelser m.v. ved
angående tullättnader m.m. vid flötning i norsk/svenske vassdrag.
flottning i svensk-norska vatten-
drag.
Artikel 1 Artikkel 1
Maskiner, redskap och verktyg Maskiner, redskap, verktöy og
samt annan materiel, avsedda för annet materiell bestemt til bruk
flottningsverksamheten eller för ved flötningen eller ved ivare-
flottgodsets omhändertagande takelsen av flötningsvirket etter
efter flottningen, ävensom livs- flötningen, samt proviant for
förnödenheter för flottningsman- flötningsmannskapene, kan föres
skapet må föras från den ena fra det ene land til det andre
staten till den andra utan tull uten erleggelse av toll eller
eller annan in- eller utförsel- andre inn- eller utförselsavgifter
avgift och utan hinder av andra og uten hinder av andre eksport-
import- och exportförbud än så- og importforbud enn de som er
dana, som stadgats med hänsyn fastsatt av helsemessige og
till allmän hälsovård eller sikkerhetsmessige grunner eller
säkerhet eller till förekomman- tjener til beskyttelse mot dyre-
de av djur- eller växtsjukdom. og plantesykdommer.
Vid överförande som nu sagts Ved overföring av varer som er
skola tillämpas de föreskrifter nevnt her skal tillempes de for-
om anmälan och kontroll, som skrifter for angivelse og kontroll
meddelas av de båda staternas som blir fastsatt av begge staters
tullmyndigheter. tollmyndigheter.
Artikel 2 Artikkel 2
Det åligger myndigheterna i varde- Det påligger myndighetene i hvert
ra staten att tillåta dem som an- land å tillate den som er ansvarlig
svara för, leda eller deltaga i for, leder av eller deltar i flöt-
flottningsarbetet att i och för ningsarbeidet, å overskride grensen
flottningen överskrida gränsen, hvor dette passer best for flöt-
varhelst detta för flottnings- ningen under og i forbindelse med
arbetet är lämpligt, ävensom flötningsarbeidet. Det skal i
att lämna dem största möjliga störst mulig utstrekning gis let-
lättnad med avseende å legitima- telser med hensyn til legitimasjon
tion samt beträffande tid, varun- og tidsrom i hvilke grensen kan
der gränsen må överskridas och overskrides og opphold i landet kan
och vistelse ske inom staten. skje.
Artikel 3 Artikkel 3
Överenskommelsen skall ratificeras Overenskomsten skal ratifiseres
och ratifikationsinstrumenten sko- og ratifikasjonsdokumentene skal
la utväxlas i Oslo snarast möjligt. utveksles i Oslo snarest mulig.
Överenskommelsen träder i kraft en Overenskomsten trer i kraft en
månad efter det ratifikationsin- måned etter at ratifikasjonsdoku-
strumenten utväxlats och förbli- mentene er utvekslet.
ver gällande intill dess två år Hver av statene kan si opp over-
förflutit från den dag någondera enskomsten med en frist av to år.
staten uppsagt densamma. | null | null |
1961:302 | null | 1,961 | null | 1944:42 | null |
1961:305 | null | 1,961 | null | 1938:279 | null |
1961:313 | Förordning (1961:313) om förfarandet i anmärkningsmål | 1,961 | 1 § I denna förordning avses med revisionsmyndighet sådan statlig
myndighet som enligt vad därom är särskilt stadgat har att pröva
anmärkningar, framställda vid räkenskapsgranskning, samt med revisorer
den som å tjänstens vägnar äger framställa sådan anmärkning.
Med sakägare förstås den som till följd av en vid räkenskapsgranskning
uppmärksammad felaktighet åtnjutit obehörig ekonomisk förmån eller
åsamkats förlust.
Förordningen äger icke tillämpning på anmärkning avseende skatt eller
annan allmän avgift.
2 § Rättas icke vid räkenskapsgranskning uppmärksammad felaktighet,
skall revisorn, om ej bestämmelserna i 5 § eller särskilda
omständigheter eljest annat föranleda, framställa anmärkning rörande
felaktigheten.
Anmärkning skall framställas skriftligen samt angiva den räkenskap
varemot anmärkningen riktas, grunden för anmärkningen, det anmärkta
beloppet och namnet på sakägaren, dock att sakägarens namn må uteslutas
om denne till följd av felaktigheten åtnjutit obehörig ekonomisk förmån
men det likväl kan antagas, att krav i anledning av felaktigheten icke
skall komma att riktas mot honom.
3 § Ej må anmärkning gillas med mindre tillfälle lämnats myndighet eller
annan, mot vars räkenskap anmärkningen riktats, att inkomma med
skriftlig förklaring.
4 § Finnes myndighet eller annan, mot vars räkenskap anmärkning riktats,
böra höras över anmärkningen, skall denna i huvudskrift eller bestyrkt
avskrift delgivas vederbörande med anmodan att inom viss tid inkomma med
skriftlig förklaring. Om hinder ej möter, skall delgivning därvid
tillika verkställas med tjänsteman, som beslutat den åtgärd anmärkningen
avser, samt namngiven sakägare för att bereda dessa tillfälle att inom
utsatt tid yttra sig.
5 § Är det anmärkta beloppet ringa eller kan fortsatt handläggning av
ärendet eljest antagas vålla mer arbete och kostnad än skäligt är, må
anmärkningen avvisas. Vad nu sagts skall dock icke gälla, om det med
hänsyn till andra förekommande omständigheter, såsom att beloppet avser
tid efter annan återkommande utgift eller intäkt, finnes från allmän
synpunkt påkallat att anmärkningen prövas.
6 § Revisionsmyndighets slutliga beslut i anmärkningsmål skall avfattas
skriftligen och angiva de skäl på vilka beslutet grundas.
Beslutet skall delgivas revisorn ävensom dem, med vilka anmärkningen
delgivits.
7 § Anmärkning, som prövats av revisionsmyndighet, må icke återkallas.
8 § Har annan revisionsmyndighet än kammarrätt meddelat slutligt beslut
i anmärkningsmål och har ej anmärkningen därvid avvisats med stöd av 5
§, må talan mot beslutet föras genom besvär hos kammarrätten av revisorn
samt av myndighet eller annan, mot vars räkenskap anmärkningen riktats,
ävensom av tjänsteman, som i 4 § sägs, och sakägare.
Över annat av revisionsmyndighet enligt denna förordning meddelat beslut
må klagan icke föras. Lag (1971:650).
9 § har upphävts genom lag (1971:650).
10 § Har anmärkning gillats genom laga kraftvunnet beslut, skall
myndighet eller annan, vars räkenskap anmärkningen avser, lämna
revisionsmyndigheten redogörelse för de åtgärder som vidtagits i
anledning av beslutet.
Övergångsbestämmelser
1961:313
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962, från och med vilken
dag vad som på grundval av författning eller eljest är gällande
beträffande särskilt ansvar för statlig redogörare (redogöraransvar)
icke längre skall äga tillämpning, utom såvitt angår oriktig
avgiftsberäkning hos tullverket.
Genom förordningen upphävas
§§ 8, 9, 10 och 11 förordningen den 11 december 1830 (nr 85) angående
behandlingen av extraordinarie avskrivningsfrågor och anmärkningsmål,
kungörelsen den 17 december 1920 (nr 840) angående anställande av
reservationskrav,
kungörelsen den 12 december 1924 (nr 529) angående tid för framställande
av anmärkningar vid uppbördsmäns och redogörares räkenskaper m.m.;
så ock vad eljest i allmän författning eller föreskrift finnes stridande
mot bestämmelserna i denna förordning.
Beträffande anmärkningar, som utställts till delgivning före
förordningens ikraftträdande, skall vad dessförinnan varit gällande
fortfarande tillämpas; dock må revisionsmyndigheten, om det finnes
skäligt, underlåta att utkräva ersättning av redogörare på grund av
anmärkning, som fastställts efter ikraftträdandet.
1971:650
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om talan mot beslut som
meddelats före den 1 januari 1972. | null | null |
1961:314 | null | 1,961 | null | 1953:272 | null |
1961:333 | Förordning (1961:333) om tjänstebostadshyra för präster | 1,961 | 1 § En församlingspräst, som anvisas tjänstebostad, skall erlägga
tjänstebostadshyra enligt denna förordning. Förordning (1984:1000).
2 § Tjänstebostad omfattar icke garage. Förordning (1984:1000).
3 § Det ankommer på stiftsnämnden att meddela beslut om hyran för
tjänstebostaden. Förordning (1984:1000).
4 § 1 mom. Tjänstebostadshyran skall motsvara hyran för bostäder som med
hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga med tjänstebostaden. Hänsyn skall
dock tas till särskilda förhållanden, såsom bostadens karaktär av
tjänstebostad.
Om tjänstebostadens lägenhetsyta är större än 100 kvadratmeter, beräknas
inte någon hyra för den överskjutande ytan. I hyran skall ingå kostnader
för värme och varmvatten. Förordning (1984:537).
2 mom. Tjänstebostadshyra skall erläggas månadsvis i efterskott genom
avdrag å prästens avlöning, om ej hinder möter till följd av lagen den
27 maj 1970 (nr 215) om arbetsgivares kvittningsrätt. Understiger
löneavdraget hyresbeloppet är prästen skyldig att erlägga återstoden av
hyresbeloppet genom kontant inbetalning före utgången av nästföljande
månad. Förordning (1984:1000).
5 § 1 mom. Innan tjänstebostadshyran vid anvisande av tjänstebostad
bestämmes eller beslut på initiativ av stiftsnämnden meddelas om ändring
av sådan hyra, skall prästen beredas tillfälle att yttra sig över den
hyra, som avses skola utgå för bostaden.
Beslut om tjänstebostadshyra skall delgivas prästen, som, där ej hyran
överensstämmer med av honom tidigare godkänt hyresförslag, har att inom
förelagd tid skriftligen meddela stiftsnämnden huruvida han åtnöjes med
beslutet eller icke. Meddelar prästen, att han icke åtnöjes med
beslutet, skall frågan om tjänstebostadshyran av stiftsnämnden
hänskjutas till statens tjänstebostadsnämnd.
Tjänstebostadshyran skall bestämmas för en period om ett år i sänder,
nämligen perioden den 1 juli--den 30 juni.
Om beslutet om hyran inte meddelas före den 1 juli, skall det gälla från
och med kalendermånaden efter den då det meddelas till och med
nästföljande juni månad. Förordning (1984:1000).
2 mom. Önskar präst erhålla ändring av gällande tjänstebostadshyra,
skall han göra framställning härom till stiftsnämnden. Åtnöjes prästen
icke med stiftsnämndens beslut, äger han med angivande av de skäl han
önskar åberopa skriftligen underställa frågan statens
tjänstebostadsnämnd. Förordning (1984:1000).
6 § En stiftsnämnds beslut om tjänstebostadshyra gäller omedelbart.
Tjänstebostadsnämndens beslut i ärenden enligt denna förordning får inte
överklagas. Förordning (1987:550).
7 § har upphävts genom förordning (1984:1000).
Övergångsbestämmelser
1984:537
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1984.
2. Genom förordningen upphävs kungörelsen (1961:334) angående
bränslekostnadsgottgörelse till innehavare av vissa tjänstebostäder.
3. Om den tjänstebostadshyra som enligt 4 § 1 mom. och 5 § 1 mom. tredje
stycket fastställs för perioden den 1 juli 1984--den 30 juni 1985
överstiger hyran för tjänstebostaden för den närmast föregående perioden
med mer än 300 kronor per månad, skall höjningen av hyran för den nya
perioden begränsas till nämnda belopp per månad. Vad som nu har sagts
gäller också perioderna den 1 juli 1985--den 30 juni 1986 och den 1 juli
1986--den 30 juni 1987. Det skall tillämpas också på det fall som avses
i 5 § 1 mom. fjärde stycket. | null | null |
1961:337 | Brev (1961:337) till samtliga länsstyrelser angående föreskrifter och anvisningar rörande tillämpningen av vapenförordningen | 1,961 | Kungl. Maj:t vill, med stöd av 39 och 42 §§ vapenförordningen den 10
juni 1949 (nr 340), utfärda föreskrifter och anvisningar rörande
tillämpningen av vapenförordningen av den lydelse härvid fogad bilaga
utvisar.
Bilagan är här utesluten; upplysning om dess innehåll kan
erhållas hos länsstyrelserna och polismyndigheterna. Den är även
tillgänglig i bokhandeln.
Kungl. Maj:t förordnar, att dessa föreskrifter och anvisningar skola
tillämpas från och med den 1 juli 1961, då de den 25 november 1955
fastställda och den 9 november 1956 kompletterade föreskrifterna och
anvisningarna rörande tillämpningen av vapenförordningen skola upphöra
att gälla.
Avskrifter av - - - och efterrättelse. | null | null |
1961:34 | null | 1,961 | null | 1917:281 | null |
1961:340 | null | 1,961 | null | 1956:623 | null |
1961:341 | null | 1,961 | null | 1957:513 | null |
1961:347 | null | 1,961 | null | 1960:729 | null |
1961:348 | Förordning (1961:348) med tillämpningsbestämmelser till lagarna (1960:729 och 730) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk och om rätt till fotografisk bild | 1,961 | Fotografering för arkiv- och biblioteksändamål
1 § Riksarkivet och de arkivmyndigheter, som stå under dess
inspektion, kungl. biblioteket och andra vetenskapliga eller fackliga
bibliotek, som drivas av det allmänna, samt folkbibliotek må enligt
bestämmelserna i 2-6 §§ här nedan utan upphovsmannens eller
fotografens samtycke för sin verksamhet genom fotografi framställa
exemplar av litterärt eller konstnärligt verk eller av fotografisk
bild.
På särskild prövning av regeringen beror, om annat arkiv eller
bibliotek än i första stycket sägs må äga rätt till framställning som
där avses. Förordning (1982:59).
2 § Arkiv och bibliotek som avses i 1 § må genom mikrofilmning eller
liknande förfarande framställa kopior av material i sina bestånd och
samlingar i den utsträckning som påkallas av beredskaps- och
skyddssynpunkter. Av dagstidning må kungl. biblioteket genom sådant
förfarande framställa ytterligare högst tjugofem kopior.
Av sådant i bestånden och samlingarna ingående material, som på grund
av sin ömtålighet eller svårersättlighet icke bör i original göras
tillgängligt för lånesökande, må genom fotografi framställas kopior
för utlåning; dock må för sådant ändamål flera än två kopior
framställas endast om synnerliga skäl därtill äro.
Omfattar materialet sådant skyddat verk eller sådan skyddad
fotografisk bild, som icke offentliggjorts, må kopiering icke ske utan
upphovsmannens eller fotografens samtycke. Förordning (1979:132).
3 § Genom fotografi må även framställas kopior av enstaka artiklar i
samlingsverk, tidningar eller tidskrifter samt av korta avsnitt i
andra utgivna verk för att, då så befinnes ändamålsenligt, för
forsknings- eller studieändamål utlämnas till lånesökande i stället
för de volymer eller häften i vilka de ingå. Till varje lånesökande må
endast utlämnas en kopia av varje artikel eller avsnitt.
4 § Är exemplar av verk ofullständigt, må felande partier framställas
genom fotografi, därest dessa utgöra en mindre del i förhållande till
hela verket.
Framställning av felande del av ett verk, som utkommit i flera delar,
och av felande band eller häften av tidskrifter och liknande må dock
ske endast om delen, bandet eller häftet icke kan erhållas i
bokhandeln eller från utgivaren eller förläggaren.
5 § Bibliotek, som enligt vad därom är stadgat äger att erhålla
pliktexemplar av tryckt skrift, må, där synnerliga skäl därtill äro,
genom fotografi framställa kopia av utgivet verk, som anses böra
förvärvas till dess samlingar men icke kan erhållas i bokhandeln eller
från utgivaren eller förläggaren. Av varje verk må endast en kopia
framställas. Förordning (1978:781).
6 § Vad i 3-5 §§ sägs skall äga motsvarande tillämpning med avseende
å fotografisk bild.
7 § Folkbibliotek må utan upphovsmannens eller fotografens samtycke
genom upptagning på film, avsedd för läsapparater, framställa exemplar
av utgivet litterärt eller konstnärligt verk eller av utgiven
fotografisk bild, för utlåning till den som på grund av vanförhet är
förhindrad att taga del av verket eller bilden medelst exemplar som
utkommit i handeln.
På särskild prövning av regeringen beror, om annat bibliotek än i
första stycket sägs må äga rätt till framställning som där avses.
Förordning (1982:59).
Framställning av talböcker
8 § Länsbiblioteken och Stockholms stadsbibliotek må enligt
bestämmelserna i 9 och 10 §§ här nedan utan upphovsmannens samtycke
genom ljudupptagning framställa exemplar av utgivet litterärt verk
(talbok) för utlåning till läsblinda och sådana vanföra som avses i
7 § första stycket.
På särskild prövning av regeringen beror, om annat bibliotek än i
första stycket sägs eller organisation må äga rätt till framställning
som där avses. Förordning (1976:849).
9 § Talbok må endast framställas genom inläsning eller genom
överföring från redan framställt talboksexemplar.
Sedan ljudupptagning av verket utkommit i handeln, må talbok ej
framställas.
10 § Talbok skall vid framställningen förses med uppgift om verkets
titel ävensom om året för framställningen och om den som föranstaltat
om denna. Om skyldighet att angiva upphovsmannen och utövande
konstnär, som må hava medverkat vid framställningen, samt om förbud
mot att ändra verket gäller vad i lagen om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk är stadgat.
Innan framställningen påbörjas, skall upphovsmannen underrättas, där
så utan omgång kan ske.
Bibliotek och organisation som avses i 8 § skola upprätta register
över talböcker, som framställas med stöd av denna förordning.
Förordning (1976:849).
Upptagning för ljudradio- och televisionsutsändning, m.m.
11 § Sådan upptagning av litterärt eller konstnärligt verk eller
fotografisk bild, som radio- eller televisionsföretag enligt 22 §
första stycket lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk eller 11 § lagen om rätt till fotografisk bild må göra utan
upphovsmannens eller fotografens samtycke, skall åstadkommas med
företagets egen tekniska utrustning.
Upptagning som nu sagts må ej, utom i fall som avses i 12 § andra
stycket nedan, överlämnas till annan.
12 § Upptagning som avses i 11 § får bevaras högst ett år och användas
för utsändning högst fyra gånger. Efter nämnda tid eller sedan
upptagningen använts tillåtet antal gånger, skall den, där ej annat
avtalats med upphovsmannen eller fotografen eller följer av andra
stycket, förstöras eller utplånas.
Har en upptagning, som äger dokumentariskt värde, överlämnats till
arkiv hos ett sådant företag som är programföretag enligt radiolagen
(1966:755), får upptagningen bevaras i detta arkiv även efter den tid
eller den användning som sägs i första stycket. Förordning
(1986:1219).
13 § Finnes upptagning som i 11 § sägs icke lämpligen böra bevaras i
original, må den överföras på nytt underlag; i samband härmed skall
originalupptagningen förstöras eller utplånas.
Skall upptagningen användas för utsändning och är det av tekniska skäl
icke lämpligt att därvid begagna originalupptagningen eller exemplar
som framställts med stöd av första stycket, må för ändamålet
framställas särskilt exemplar av upptagningen. Efter användningen
skall sådant exemplar förstöras eller vad därå upptagits utplånas.
14 § Vad i 11-13 §§ sägs skall äga motsvarande tillämpning beträffande
upptagning av prestationer, som avses i 45, 46 och 48 §§ lagen om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.
15 § De företag som är programföretag enligt radiolagen (1966:755)
får, på de villkor som anges i 22 § andra stycket lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk och 9 § lagen
(1960:730) om rätt till fotografisk bild, utan upphovsmannens eller
fotografens samtycke utsända litterärt eller musikaliskt verk i
ljudradio eller television samt visa fotografisk bild i television.
Förordning (1986:1219).
16 § Behörighet att i fall, då litterärt eller konstnärligt verk
återgives offentligt på ett sätt som kränker den andliga odlingens
intressen, föra talan om sådant förbud mot återgivandet, som avses i
51 § lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, skall
tillkomma svenska akademien, musikaliska akademien och akademien för
de fria konsterna, var och en för dess område. | null | null |
1961:351 | null | 1,961 | null | 1946:705 | null |
1961:36 | null | 1,961 | null | 1958:295 | null |
1961:372 | Lag (1961:372) om bensinskatt | 1,961 | 1 § Till staten skall enligt bestämmelserna i denna lag erläggas
särskild skatt (bensinskatt) för
a) bensin avsedd för motordrift och andra motorbränslen, som innehåller
minst 70 viktprocent bensin, ur tulltaxenr 27.10 tulltaxelagen
(1987:1068), med undantag för flygbensin,
b) sådan metylalkohol (metanol) eller högre alkohol som är avsedd för
motordrift, ur tulltaxenr 29.05 tulltaxelagen,
c) andra än under a) avsedda blandningar, som är avsedda för motordrift
och som innehåller metanol eller högre alkohol, ur tulltaxenr 38.23
tulltaxelagen.
Skatt skall dock inte utgå för mineraloljeprodukter, som införs till
landet för att vid oljeraffinaderier användas uteslutande som råvara vid
tillverkning av bensin. Skatt skall inte heller utgå för etylalkohol
(etanol) innehållande smärre mängder andra alkoholer och inte heller för
sådan vara som avses i första stycket b) eller c), om varan
tillhandahålls i särskild förpackning om högst en liter.
Bestämmelserna i denna lag om bensin gäller, om annat inte sägs,
samtliga de varuslag som är skattepliktiga enligt första stycket.
Förordning (1991:1821).
2 § Skatten för år 1994 tas ut, om inte annat sägs i andra
stycket, med 3 kronor 14 öre per liter för bensin som uppfyller krav
för miljöklass 2, med 3 kronor 20 öre för bensin som uppfyller krav
för miljöklass 3 och med 3 kronor 71 öre per liter för annan bensin.
I bilagan till lagen (1985:426) om kemiska produkter anges kraven
för miljöklass 2 och 3.
För metanol tas skatten för år 1994 ut med 80 öre per liter. Ingår
metanol eller etanol i en blandning som avses i 1 § första stycket a)
eller c) tas skatten för år 1994 ut för den inblandade alkoholen med
80 öre per liter och för blandningen i övrigt på det sätt som framgår
av första stycket.
För tiden efter utgången av år 1994 och fram till och med år 1998
skall skatten tas ut med belopp som omräknas enligt 2 a §. Därefter
skall skatten tas ut med de belopp som gäller vid utgången av år
1998.
Skatt tas inte ut för smörjolja som är inblandad i bensin.
Lag (1994:1360).
2 a § Skatten för vart och ett av kalenderåren 1995 t. o. m. 1998
skall tas ut med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar de i
2 § angivna skattebeloppen multiplicerade med det jämförelsetal,
uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna
prisläget i oktober månad året före det år beräkningen avser och i
oktober 1993.
Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade
skattebeloppen som enligt denna lag skall tas ut för påföljande
kalenderår. Beloppen avrundas till hela ören. Lag (1993:1509).
3 § Skattskyldig är
1. den som inom landet tillverkar bensin,
2. den som har registrerats enligt 4 § andra stycket som återförsäljare
eller förbrukare av bensin,
3. den som för annat ändamål än som avses i 7 § 1 mom. återförsäljer
eller förbrukar bensin, som förvärvats utan skatt eller med nedsatt
skatt mot försäkran enligt 7 § 2 mom., eller som förbrukar bensin som
inte är avsedd för motordrift för sådant ändamål eller förbrukar
flygbensin för annat än drift av flygplan. Lag (1987:509).
4 § Den som är skattskyldig enligt 3 § 1 skall vara registrerad hos
beskattningsmyndigheten.
Den som i verksamhet som i huvudsak medför skattskyldighet enligt
mervärdesskattelagen (1994:200) i större omfattning återförsäljer eller
förbrukar bensin eller håller bensin i lager, kan registreras hos
beskattningsmyndigheten som återförsäljare eller förbrukare av bensin.
Den som har registrerats som skattskyldig återförsäljare eller
förbrukare enligt denna lag eller lagen (1990:582) om koldioxidskatt
skall anses registrerad på motsvarande sätt enligt den andra lagen i den
mån förutsättningar att bevilja sådan registrering föreligger.
Den som har varit registrerad enligt andra stycket och som därefter
avregistrerats får åter medges registrering enligt andra stycket
tidigast ett år efter avregistreringen. Lag (1994:206).
5 § Skattskyldigheten inträder
1. för den som är skattskyldig enligt 3 § 1 eller 2, när bensin av honom
levereras till köpare, som inte är registrerad, eller till eget
försäljningsställe för detaljförsäljning som inte utgörs av depå eller
tas i anspråk för annat ändamål än försäljning,
2. för den som är skattskyldig enligt 3 § 3, när bensin säljs eller tas
i anspråk för skattepliktigt ändamål, och
3. för den som upphör att vara registrerad enligt 4 §, när
registreringen upphör, varvid skattskyldigheten omfattar den bensin som
då ingår i hans lager.
Blandas blyfri bensin med annan bensin i samband med att bensinen skall
levereras till en köpare som inte är registrerad, eller till ett eget
försäljningsställe som inte är depå, skall i fall som avses i första
stycket 1 skattskyldigheten inträda när blandningsförfarandet påbörjas.
Om skattepliktig vara förs in i landet av annan än den som är
registrerad skall skatten betalas till tullmyndigheten. Därvid gäller
tullagen (1987:1065) och 9 kap. 4 § lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter. Lag (1987:1233)
6 § Skatt på bensin skall återbetalas om förvärvet gjorts av
1. utländsk beskickning eller lönat konsulat i Sverige eller sådan
internationell organisation, som avses i lagen (1976:661) om
immunitet och privilegier i vissa fall,
2. diplomatisk företrädare vid utländsk beskickning i Sverige och
lönad konsul vid utländskt konsulat i Sverige.
Återbetalning skall även ske för skatt på bensin om förvärvet gjorts
av medlemsstats ombud vid internationell organisation med säte i
Sverige och personal hos sådan organisation, om Sverige har träffat
överenskommelse med annan stat eller med mellanfolklig
organisation om detta.
Beskattningsmyndigheten prövar frågor om återbetalning av skatt.
Beskattningsmyndighetens beslut får överklagas hos länsrätten.
Lag (1993:477).
7 § 1 mom. I deklaration får avdrag göras för skatt på bensin, som har
a) förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse och
för vilken skattskyldighet tidigare inträtt,
b) återtagits i samband med återgång av köp,
c) förbrukats eller sålts för förbrukning för framdrivande av tåg eller
andra järnvägsfordon,
d) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur Sverige eller
förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där,
e) sålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten hänför
sig till bristande betalning från köparen,
f) förbrukats eller sålts för förbrukning vid produktion av
skattepliktig elkraft med undantag för skatt hänförlig till den del av
bensinen som motsvarar nyttiggjord värme.
Avdrag enligt första stycket e) får göras med belopp som svarar mot så
stor del av skatten som förlusten visas utgöra av varans
försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter
betalning skall redovisning åter lämnas för skatten på de varor som
betalningen avser. Lag (1992:1478).
2 mom. Annan än den som är registrerad får köpa in bensin utan skatt mot
avgivan de av en försäkran till leverantören att bensinen skall användas
för ett sådant ändamål som avses i 1 mom. första stycket c) eller f).
Lag (1992:1478).
8 § Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter. Lag (1984:166).
9 § har upphävts genom lag (1971:89).
10 § har upphävts genom lag (1975:274).
Övergångsbestämmelser
1984:993
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Bestämmelserna i 6 §
tillämpas dock inte för tid före den 1 juli 1985.
Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga om förhållanden som
hänför sig till tid före ikraftträdandet.
1990:585
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991, utom såvitt avser 4 § som
träder i kraft den 1 juli 1990. Riksskatteverket skall avregistrera den
som är registrerad den 1 juli 1990 och som då inte uppfyller de i 4 §
angivna förutsättningarna för registrering.
1991:169
Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då den enligt uppgift på
den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
De nya bestämmelserna tillämpas på den som är registrerad som
skattskyldig enligt denna lag eller lagen (1990:582) om koldioxidskatt
den 13 februari 1991 eller som registreras senate.
1992:1478
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
Bestämmelsen i 7 § 1 mom. första stycket h) i sin äldre lydelse skall
dock gälla till den 1 juli 1994. Från och med den 1 juli 1994 får
avdrag enligt den äldre lydelsen av 7 § 1 mom. första stycket h)
göras för hälften av den bensinskatt på bensin som förbrukats för
produktion av värme vid samtidig produktion av värme och
skattepliktig elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning. Lag (1994:333).
1993:477
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Beslut som meddelats av
Riksskatteverket enligt 6 § före ikraftträdandet överklagas enligt
äldre bestämmelser. Överklagandet skall dock ges in till
Skattemyndigheten i Kopparbergs län.
1994:1776
Den upphävda lagen gäller fortfarande i fråga om föhållanden som hänför
sig till tiden före ikraftträdande av den nya lagen. | null | null |
1961:374 | null | 1,961 | null | 1957:262 | null |
1961:38 | Kungörelse (1961:38) om tillämpning av ett mellan Sverige och Irland den 6 november 1959 ingånget avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet | 1,961 | Sedan den 6 november 1959 avtal, vars lydelse i engelsk text och svensk
översättning bilaga /k/ (bilaga 1) /-k/ vid denna kungörelse utvisar,
slutits mellan Sverige och Irland för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst och förmögenhet, har Kungl. Maj:t -- med
stöd av 72 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370),
20 § 3 mom. lagen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt samt
20 § 3 mom. lagen samma dag (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt --
funnit gott
/k/ dels /-k/ förordna, att ifrågavarande avtal skall för Sveriges del
lända till efterrättelse och tillämpas med ledning av sin lydelse i den
svenska översättningen samt under iakttagande av härvid såsom bilaga
/k/ (bilaga 2) /-k/ fogade anvisningar;
/k/ dels ock /-k/ föreskriva, att det skall åligga skattskyldig att,
utan hänsyn till att enligt avtalet allenast viss del av hans inkomst
eller förmögenhet skall taxeras här i riket, likväl avgiva alla de
uppgifter till ledning för taxeringen, vilka han varit skyldig lämna,
därest lindring i skattskyldigheten ej skolat äga rum. (Jämför 1974:770
ö.b. och 1974:859 ö.b.)
Övergångsbestämmelser
1961:38
Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.
Kungörelsen ävensom bestämmelserna i avtalet skola, såvitt angår
kupongskatt, första gången tillämpas med avseende å utdelning, som
blivit tillgänglig för lyftning efter den 31 december 1958 och icke
förfallit till betalning sistnämnda dag eller tidigare.
I övrigt skola kungörelsen ävensom bestämmelserna i avtalet första
gången tillämpas med avseende å 1960 års taxering.
Beträffande 1960 års taxering skall iakttagas, att om någon enligt
avtalet är berättigad till befrielse från skattskyldighet han må,
därest dylik befrielse icke erhållits, därom föra talan inom den tid
och i den ordning, varom förmäles i 100 och 104 §§
taxeringsförordningen.
Genom denna kungörelse upphäves kungörelsen den 17 juni 1955 (nr 457)
angående mellan svenska regeringen och Irlands regering träffat avtal
för undvikande av dubbelbeskattning av inkomster, härrörande från sjö-
och luftfartstrafik; dock att sistnämnda kungörelse alltjämt skall äga
tillämpning såvitt avser 1959 års taxering eller eftertaxering för år
1959 eller tidigare år.
Övergångsbestämmelser
1988:988
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1989.
2. Genom förordningen upphävs
a) kungörelsen (1961:38) om tillämpning av ett mellan Sverige och Irland
den 6 november 1959 ingånget avtal för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst och förmögenhet,
b) kungörelsen (1962:450) med vissa anvisningar rörande tillämpningen av
avtalet mellan Sverige och Irland den 6 november 1959 för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet,
c) kungörelsen (1974:17) om kupongskatt för person som är bosatt på
Irland, m. m.
3. De angivna författningarna tillämpas fortfarande på inkomst och
realisationsvinst som förvärvas före den 1 januari 1989 och på
förmögenhet som taxeras före år 1990. | null | null |
1961:384 | Kungörelse (1961:384) om avskrivning av lån för studier | 1,961 | 1 § Denna kungörelse äger tillämpning på lån för studier, som
utlämnats med stöd av reglementet den 15 juni 1939 (nr 290) för
utdelning av räntefria lån för universitetsstudier, kungörelserna den
11 oktober 1946 (nr 676) angående statlig kreditgaranti för lån åt
den, som avlagt akademisk eller därmed jämförlig examen, den 30
april 1948 (nr 210) angående statlig kreditgaranti för lån åt den,
som genomgått polisskola, den 16 juni 1950 (nr 469) angående
studielån med statlig kreditgaranti, den 30 juni 1952 (nr 570)
angående studielån med statlig kreditgaranti åt s. k.
flyktingstudenter och den 31 maj 1957 (nr 276) med särskilda
bestämmelser om studielån åt flyktingstudenter samt allmänna
studiehjälpsreglementet den 30 maj 1958 (nr 326) ävensom
kungörelsen den 30 juni 1959 (nr 436) med särskilda bestämmelser
om studielån åt vissa utländska studerande. Förordning (1994:715).
2 § Lån avskrives med tjugufem procent på första förfallodagen för
amortering enligt fastställd amorteringsplan.
Avskrivningen beräknas på lånets kapitalskuld vid nämnda tidpunkt.
Har lån sammanlagts med annat lån, som tidigare avskrivits enligt denna
kungörelse, skall den del av kapitalskulden, som belöper på sistnämnda
lån, undantagas från det belopp, varå avskrivning beräknas.
3 § Återbetalas lån till tre fjärdedelar på grund av uppsägning, som
skett före den förfallodag som angives i 2 § första stycket, avskrives
återstående fjärdedel vid återbetalningen, om ej annat följer av andra
stycket.
Har lån beviljats eller uppburits på grund av att låntagaren lämnat
oriktiga uppgifter eller försummat att lämna uppgifter eller ha eljest
förutsättningarna för låns beviljande väsentligen brustit, och uppsäges
i anledning härav lånet helt eller delvis, skall avskrivning ej ske för
uppsagt lånebelopp.
4 § Efter avskrivning skall lånet amorteras enligt fastställd
amorteringsplan.
5 § Avlider låntagare, innan avskrivning skett, skall lånet, där ej
särskilda skäl äro däremot, efter anmälan av dödsboet så snart ske kan
avskrivas i den omfattning, som angives i 2 och 3 §§.
6 § Avskrivning verkställes av den kreditanstalt, som förvaltar
lånet.
Låntagaren skall underrättas om avskrivningen.
Föreligger för kreditanstalten tvekan rörande
avskrivningsbeloppets beräkning eller åtnöjes icke låntagare med
anstaltens åtgärder, skall anstalten med eget yttrande för prövning
och avgörande underställa ärendet Centrala studiestödsnämnden, i
fråga om lån med statlig kreditgaranti och lån ur statens lånefond
för universitetsstudier samt lån ur allmänna studielånefonden.
Låntagares erinran mot avskrivningsbeloppets beräkning skall, med
angivande av skälen, ingivas till kreditanstalten inom trettio dagar
efter erhållandet av anstaltens besked om avskrivning.
Förordning (1994:715).
7 § Medel till avskrivning av lån med statlig kreditgaranti rekvireras
av kreditanstalten hos Centrala studiestödsnämnden i god tid före
avskrivningen.
Efter framställning av Centrala studiestödsnämnden utbetalar statskontoret
avskrivningsbeloppet till kreditanstalten. Förordning (1994:715).
8 § Beslut av Centrala studiestödsnämnden i ärende om
avskrivning får inte överklagas. Förordning (1994:715).
9 § De ytterligare föreskrifter, som fordras för tillämpningen av
denna kungörelse, utfärdas av Centrala studiestödsnämnden, i
fråga om lån med statlig kreditgaranti, lån ur statens lånefond för
universitetsstudier samt lån ur allmänna studielånefonden.
Förordning (1994:715).
Övergångsbestämmelser
1961:384
1. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1961.
2. Avskrivning av lån, för vilket amortering enligt fastställd
amorteringsplan har eller skulle ha påbörjats före den 1 juli 1961, sker
på den första efter den 30 juni 1961 infallande förfallodagen för
amortering och beräknas å kapitalskulden den 1 juli 1961 med avdrag för
oguldet lånebelopp, som före avskrivningstillfället förfallit till
betalning och beträffande vilket anstånd i vederbörlig ordning med
framflyttning av amorteringsplanen icke medgivits.
3. Vad i 3 och 5 §§ sägs skall äga motsvarande tillämpning på lån, som
avses i p. 2., med iakttagande av, såvitt avser 3 §, att amortering, som
enligt den före uppsägningen gällande amorteringsplanen var förfallen
till betalning den 30 juni 1961, skall frånräknas vid
avskrivningsbeloppets beräkning och, såvitt avser 5 §, att lånet
avskrives i den omfattning som angives i p. 2.
4. Är amorteringsplan fastställd före den 1 juli 1961, skall
kreditanstalten, efter framställning av låntagaren, ändra
amorteringsplanen så, att den kapitalskuld, som återstår efter
avskrivningen och som icke är till betalning förfallen, återbetalas från
och med första efter ändringen infallande förfallodag per
betalningstermin med lika stort belopp inom den ursprungliga
amorteringstiden. Äro olika amorteringsbelopp ursprungligen fastställda
för skilda perioder av amorteringstiden, skall dock, i den mån så kan
ske, varje amortering minskas med lika stort belopp.
Låntagares framställning om ändrade villkor skall ingivas till
kreditanstalten inom sextio dagar efter erhållandet av anstaltens besked
om avskrivning.
5. Avskrivning av lån, varå amortering enligt fastställd
amorteringsplan förfaller till betalning under juli 1961, skall
verkställas senast före utgången av nämnda månad. | null | null |
1961:394 | Lag (1961:394) om tobaksskatt | 1,961 | 1 § Till staten skall enligt bestämmelserna i denna lag erläggas
särskild skatt (tobaksskatt) för cigarrer, cigariller, cigarretter,
röktobak, snus och tuggtobak, ur tulltaxenr 24.02 och 24.03
tulltaxelagen (1987:1068).
Intill myckenhet som regeringen bestämmer må skattefrihet åtnjutas för
tobaksvaror, som inkomma till riket såsom gåva till enskild person för
dennes eget bruk.
I de i andra stycket avsedda fallen skall, där tullfrihet ej åtnjutes, i
stället för skatt erläggas för dessa fall särskilt stadgad tull.
Vid bedömning av till vilket tulltaxenummer viss vara skall hänföras tas
inte hänsyn till sådan tulltaxering av varusats som görs med stöd av 5 §
3 b tulltaxelagen (1987:1068).
Som cigarretter enligt första stycket avses även maskinellt framställda
tobakssträngar vilka är avsedda att rökas efter omslutning av papper och
som inte är cigarrer eller cigariller. Lag (1992:1086).
1 a § Under tid då riksmöte ej pågår kan riksdagens finans- och
skatteutskott på förslag av regeringen bestämma om skattesats eller
besluta att skatt enligt denna lag skall börja eller upphöra att
utgå. Lag (1975:1404).
2 § För tobaksvara tas skatten för år 1994 ut med nedan
angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp. För
tiden efter utgången av år 1994 och fram till och med år 1998 skall
skatten tas ut med belopp som omräknas enligt 2 a §. Därefter skall
skatten tas ut med de belopp som gäller vid utgången av år 1998.
Varuslag Vikt för 1 st. gram Belopp för
1 st. öre 1 kg kr
Cigarrer och cigariller
grupp I t. o. m. 1,7 34
" II över 1,7 t. o. m. 3,0 38
" III " 3,0 " 5,0 42
" IV " 5,0 51
Cigarretter
grupp I t.o.m. 0,85 71
" II över 0,85 t. o. m. 1,20 78
" III " 1,20 " 1,55 83
" IV " 1,55 " 1,90 88
" V " 1,90 93
Röktobak 374:--
Tuggtobak 120:--
Snus 73:--
Lag (1993:1512).
2 a § Skatten för vart och ett av kalenderåren 1995 t. o. m. 1998
skall tas ut med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar de i
2 § angivna skattebeloppen multiplicerade med det jämförelsetal,
uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna
prisläget i oktober månad året före det år beräkningen avser och i
oktober 1993.
Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade
skattebelopp som enligt denna lag skall tas ut för påföljande
kalenderår. Beloppen avrundas till hela kronor respektive hela ören
i förhållande till de i 2 § angivna skattebeloppen.
Lag (1993:1512).
3 § Skattskyldig är
1. den som tillverkar skattepliktig vara inom landet för att sälja den,
2. den som har registrerats enligt 4 § andra stycket som importör av
tobaksvaror. Lag (1984:155).
4 § Den som är skattskyldig enligt 3 § 1 skall vara registrerad hos
beskattningsmyndigheten.
Den som för in tobaksvaror till landet för att återförsälja dem, kan om
införseln är av större omfattning eller annars om det finns särskilda
skäl, registreras hos beskattningsmyndigheten. Lag (1993:478).
5 § Skattskyldigheten inträder då varan levereras till köpare eller tas
i anspråk för annat ändamål än försäljning.
För den som upphör att vara registrerad enligt 4 § inträder
skattskyldigheten när registreringen upphör, och omfattar de varor som
då ingår i hans lager.
Om en skattepliktig vara förs in i landet av någon annan än den som är
registrerad skall skatten betalas till tullmyndigheten. Därvid gäller
tullagen (1987:1065) och 9 kap. 4 § lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter. Lag (1987:1234).
6 § har upphävts genom lag (1984:155).
7 § I deklaration får avdrag göras för skatt på vara, som
a) förvärvats för återförsäljning och för vilken skattskyldighet
tidigare inträtt,
b) återtagits i samband med återgång av köp,
c) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller
förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där,
d) lagts upp på tullager som inrättats för förvaring av proviant, eller
utförts ur riket såsom proviant på fartyg eller luftfartyg eller
levererats för försäljning i exportbutik,
e) tillhandahållits för framställning av enligt denna lag icke
skattepliktiga varor,
f) försålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten
hänför sig till bristande betalning från köparen.
Avdrag enligt första stycket f) får göras med belopp som svarar mot så
stor del av skatten som förlusten visas utgöra av varans
försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter
betalning skall redovisning åter lämnas för skatten på de varor som
betalningen avser. Lag (1990:595).
8 § Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter. Lag (1984:155).
9 § Regeringen äger föreskriva att tobaksvara må förekomma till
försäljning inom riket endast i originalförpackning försedd med särskild
kontrollstämpel. Lag (1975:141).
10 § har upphävts genom lag (1971:90).
11 § Den som bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 9 § döms
till böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall skall dock
inte dömas till ansvar. Lag (1991:282).
12 § Har någon förövat gärning, som avses i 11 §, skall tobaksvara, som
varit föremål för gärningen, förklaras förverkad till kronan; finnes
varan ej i behåll, skall i stället värdet förklaras förverkat. Är
påföljd som nu sagts uppenbart obillig, må den helt eller delvis
eftergivas.
Vad i första stycket sägs skall ej gälla mot den som i god tro förvärvat
varan eller särskild rätt därtill.
Med tobaksvara, som förklarats förverkad enligt denna lag eller lagen om
straff för varusmuggling, skall förfaras på sätt regeringen förordnar.
Lag (1975:141).
13 § har upphävts genom lag (1975:141).
Övergångsbestämmelser
1984:924
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.
1990:595
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet. | null | null |
Subsets and Splits
No community queries yet
The top public SQL queries from the community will appear here once available.