beteckning
stringlengths 6
17
| title
stringlengths 10
404
⌀ | year
int64 0
19.9M
| text
stringlengths 0
1.06M
⌀ | amends
stringlengths 6
14
⌀ | pdf
unknown |
|---|---|---|---|---|---|
1966:252 | null | 1,966 | null | 1951:649 | null |
1966:259 | null | 1,966 | null | 1947:385 | null |
1966:264 | Förordning (1966:264) med instruktion för naturhistoriska riksmuseet | 1,966 | Inledande bestämmelse
1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall, med undantag av 3 § 1 och
2 och 16 § samt i övrigt på det sätt som följer av denna instruktion,
tillämpas på naturhistoriska riksmuseet.
Med chefen förstås vid tillämpning av 5 § verksstadgan styrelsens
ordförande, vid tillämpning av 15 § verksstadgan museidirektören samt
i övrigt
i fråga om museiavdelningen museidirektören,
i fråga om forskningsavdelningen, med undantag för laboratoriet för
isotopgeologi, prefekten,
i fråga om laboratoriet för isotopgeologi den professor som förestår
laboratoriet. Förordning (1975:1230).
Uppgifter
2 § Museet har till uppgift att främja intresset för, kunskapen om
samt forskningen rörande växt- och djurvärlden, jordens uppbyggnad och
historia samt människans biologi och naturmiljö.
3 § Det åligger museet särskilt att
vårda, förteckna, vetenskapligt bearbeta och genom nyförvärv berika de
samlingar som anförtrotts museet,
hålla ett urval av samlingarna tillgängligt för allmänheten samt driva
och stödja utställnings- och annan pedagogisk verksamhet,
driva och stödja forskning inom de ämnesområden som omfattas av
museets verksamhet. Kungörelse (1973:408).
3 a § Inom ämnesområdet isotopgeologi åligger det museet särskilt att
fortlöpande och i lämpliga former samarbeta med riksantikvarieämbetet
och statens historiska museum, universitetet i Stockholm och Sveriges
geologiska undersökning.
Museet får inom ämnesområdet isotopgeologi utföra undersökningar äver
för annan myndighet än som anges i första stycket och för enskild. För
sådan undersökning utgår ersättning enligt grunder som fastställas av
museet efter samråd med riksrevisionsverket och efter hörande av
nämnden för isotopgeologi. Kungörelse (1973:408).
Organisation
4 § Museet ledes av en styrelse. Ledamöter av denna äro en ordförande
och sex andra ledamöter. För varje ledamot finnes en suppleant.
Ledamöterna och suppleanterna utses av regeringen. Styrelsen utser
inom sig vice ordförande. Förordning (1975:349).
5 § Inom museet finnas två avdelningar, en museiavdelning och en
forskningsavdelning. Inom museiavdelningen handläggas även museets
administrativa ärenden.
Museiavdelningen förestås av en museidirektör. Hos
forskningsavdelningen finnes en prefekt.
För ämnesområdet isotopgeologi finns inom forskningsavdelningen ett
laboratorium för isotopgeologi. Laboratoriet förestås av professorn i
meneralogi och isotopgeologi vid museet. Kungörelse (1973:408).
6 § Hos museet äro i övrigt anställda professorer och andra tjänstemän
enligt personalförteckning samt annan personal i mån av behov och
tillgång på medel.
I mån av behov och tillgång på medel äger museet anlita experter och
sakkunniga.
7 § Till forskningsavdelningen är knutet ett kollegium som rådgivande
organ med uppgift att behandla frågor om arbetet vid
forskningsavdelningen, dispositionen av avdelningens lokaler och
materiel, fördelningen av arbetsuppgifter mellan tjänstemännen samt
förslag till anslagsframställning hos riksdagen.
Kollegiet består av prefekten, som är kollegiets ordförande,
professorerna samt förste intendenter vid avdelningen. Förordning
(1984:577).
7 a § Verksamheten vid laboratoriet för isotopgeologi ledes närmast
under styrelsen av en nämnd för isotopgeologi. Det åligger nämnden
särskilt att
till styrelsen avge förslag i frågor som rör inriktningen av
laboratoriets verksamhet,
svara för en ändamålsenlig planläggning av laboratoriets verksamhet,
till styrelsen avge förslag till anslagsframställning hos riksdagen
och yttrande i fråga om anställning av personal för laboratoriet.
Nämnden består av professorn i mineralogi och isotopgeologi vid museet
som självskriven ledamot och sju andra ledamöter. Av de icke
självskrivna ledamöterna utses två av styrelsen, varav en efter
förslag som skall avges av samtliga universitet med undantag av
universitetet i Stockholm, en av riksantikvarieämbetet och statens
historiska museum, en av universitetet i Stockholm, två av Sveriges
geologiska undersökning och en av Svenska gruvföreningen.
Nämnden utser inom sig ordförande och vice ordförande.
För nämnden gälla i övrigt 14 a och 14 b §§. Kungörelse (1973:408).
8 § Professor svarar för viss del av samlingarna, driver forskning
inom det eller de ämnesområden som tjänsten omfattar samt ombesörjer
undervisning, handleder studerande och förrättar examination i den
omfattning och i den ordning som universitetskanslersämbetet bestämmer
efter samråd med styrelsen. I fråga som rör professorn i mineralogi
och isotopgeologi skall styrelsen därvid inhämta yttrande från nämnden
för isotopgeologi. Kungörelse (1973:408).
Ärendenas handläggning
9 § Ärende avgöres av styrelsen om ej annat följer av 23 §.
I arbetsordning eller genom särskilt beslut får överlämnas åt
ordföranden, museidirektören, prefekten eller annan tjänsteman att
avgöra ärende eller grupp av ärenden som icke är av sådan beskaffenhet
att prövningen bör ankomma på styrelsen.
Genom beslut av styrelsen får överlämnas åt nämnden för isotopgeologi
att avgöra ärende eller grupp av ärenden inom nämndens
verksamhetsområde.
Överlämnande enligt andra eller tredje stycket får inte avse ärenden
om skiljande från annan anställning än provanställning. Sådant
överlämnande får inte heller avse ärenden om skiljande från uppdrag
eller om disciplinansvar, åtalsanmälan, avstängning eller
läkarundersökning eller, i fråga om museidirektören eller professorer,
sådant besked som avses i 37 § andra stycket anställningsförordningen
(1965:601). Förordning (1986:127).
10 § Styrelsen är beslutför när ordföranden eller vice
ordföranden och minst tre andra ledamöter är närvarande. När
ett ärende av större vikt handläggs, bör om möjligt samtliga
ledamöter närvara. Förordning (1986:924).
11 § Ärende avgöres efter föredragning som ankommer på museidirektören
eller prefekten eller på särskilt förordnad föredragande. I
arbetsordning eller genom särskilt beslut kan medges att ärende som
handlägges enligt 9 § andra stycket avgöres utan föredragning.
Ordföranden äger själv övertaga beredning och föredragning av ärende.
Museidirektören och prefekten äga, även när de ej äro föredragande,
närvara vid sammanträde med styrelsen och deltaga i styrelsens
överläggningar men ej i dess beslut.
12 § har upphävts genom förordning (1986:924).
13 § Ordföranden, museidirektören, prefekten eller, efter beslut av
ordföranden, annan tjänsteman äger infordra förklaring, upplysning
eller yttrande i ärende hos museet.
14 § Kollegiet sammanträder på kallelse av prefekten så ofta ärendena
fordrar det eller när minst två av ledamöterna gör framställning om
det för uppgivet ändamål. I kollegiets överläggningar och beslut
deltar som ledamöter även intendenter inom avdelningen vid
handläggningen av ärenden som rör deras verksamhet.
Museidirektören, förste intendenter vid museiavdelningen och
avdelningsdirektören har rätt att närvara vid sammanträden med
kollegiet och delta i överläggningarna. I kollegiets beslut får de
dock delta endast i fråga om ärenden som rör deras verksamhet.
Förordning (1984:577).
14 a § Vid handläggning av ärenden som avses i 7 a § första
stycket är nämnden för laboratoriet för isotopgeologi beslutför,
när ordföranden eller vice ordföranden och minst tre andra
ledamöter, bland dem professorn i mineralogi och isotopgeologi,
är närvarande.
Nämnden får överlämna åt ordföranden eller åt en tjänsteman vid museet
att avgöra ett ärende eller en grupp av ärenden som avses i 7 a §
första stycket och som inte är av sådan beskaffenhet att prövningen
bör ankomma på nämnden i dess helhet. Förordning (1986:924).
14 b § Ärenden som avses i 7 a § första stycket avgörs efter
föredragning som ankommer på professorn i mineralogi och isotopgeologi
eller på en särskilt förordnad föredragande. Nämnden för isotopgeologi
får medge att ett ärende som handläggs enligt 14 a § andra stycket
avgörs utan föredragning.
Ordföranden i museets styrelse, ordföranden i nämnden för
isotopgeologi, museidirektören, prefekten eller, efter beslut av
ordföranden i museets styrelse, en annan tjänsteman får infordra
förklaring, upplysning eller yttrande i ärenden som avses i 7 a §
första stycket. Förordning (1986:924).
Tjänstetillsättning
15 § Styrelsens ordförande och övriga ledamöter förordnas för högst
tre år. Suppleanter förordnas för samma tid.
Icke självskrivna ledamöter i nämnden för isotopgeologi förordnas för
högst fyra år.
Tjänsten som museidirektör tillsätts av regeringen efter anmälan av
styrelsens ordförande.
Prefekten utses av styrelsen tills vidare för högst tre år bland dem
som innehar ordinarie eller extra ordinarie tjänst vid museet.
Förordning (1984:577).
16 § Om tillsättning av tjänster som professor eller biträdande
professor gäller 107--133 och 135 §§ universitetsförordningen
(1964:461) i deras lydelse omedelbart före den 1 juli 1975 i
tillämpliga delar. Förordningens bestämmelser om
universitetskanslersämbetet, konsistorium, rektorsämbete, fakultet
eller sektion och dekanus skall därvid avse styrelsen. Denna skall
bereda professorerna vid forskningsavdelningen tillfälle att väcka
förslag om kallelse och att yttra sig, innan styrelsen slutligt
behandlar en fråga om att kalla eller utse sakkunnig eller
specialsakkunnig eller om att upprätta förslag till en tjänst.
Förordning (1984:577).
17 § Övriga tjänster tillsättas och annan personal antages av museet.
18 § Behörig till en tjänst som förste intendent är den som har avlagt
doktorsexamen i ett ämne, tillhörande museets verksamhetsområde, eller
som har motsvarande kunskaper.
För behörighet till en tjänst som förste intendent vid
museiavdelningen krävs även pedagogisk skicklighet. Förordning
(1984:577).
Övriga bestämmelser
19 § I samband med att tjänst som professor blir ledig skall
styrelsen avge förslag till regeringen huruvida tjänsten bör
återbesättas, erhålla ändrat ämnesinnehåll, ersättas med annan tjänst
eller indragas.
Förslag enligt första stycket avges senast två år innan innehavaren av
tjänsten uppnår den för honom gällande pensioneringsperiodens nedre
gräns eller, om tjänsten blir ledig på annan grund än uppnådd
levnadsålder, snarast möjligt. Förordning (1975:349).
20 § Om partiell tjänstebefrielse för professor gäller 71 §
universitetsförordningen i tillämpliga delar, varvid bestämmelserna om
konsistoriet och universitetskanslersämbetet avse styrelsen, om läsår
kalenderår och om termin halvår. Förordning (1975:1230).
21 § Professorernas arbetstid regleras av bestämmelserna om deras
åligganden.
22 § Besked enligt 37 § andra stycket anställningsförordningen
(1965:601) lämnas av museet även i fråga om museidirektören och
professorerna. Förordning (1984:577).
23 § Bestämmelserna i 15 kap. 4 § lagen (1976:600) om offentlig
anställning skall gälla den som innehar eller uppehåller tjänsten som
museidirektör eller en tjänst som professor. Förordning (1984:577).
24 § Bestämmelserna i 32 § anställningsförordningen (1965:601) om chef
för central förvaltningsmyndighet skall tillämpas på museidirektören
och professorerna. Förordning (1984:577). | null | null |
1966:265 | Förordning (1966:265) med instruktion för etnografiska museet | 1,966 | Inledande bestämmelse
1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall, med undantag av 3 § 1,
tillämpas på etnografiska museet. Förordning (1984:457).
Uppgifter
2 § Museet har till uppgift att främja intresset för, kunskapen om samt
forskningen rörande främmande kulturer, framför allt utomeuropeiska.
3 § Det åligger museet särskilt att
vårda, förteckna, vetenskapligt bearbeta och genom nyförvärv berika
samlingar som anförtrotts museet,
hålla ett urval av samlingarna tillgängligt för allmänheten samt driva
och stödja utställnings- och annan pedagogisk verksamhet,
driva och stödja forskning i de ämnen som tillhöra museets
verksamhetsområde.
3 a § Museet är ansvarsmuseum för de delar av området kulturhistoria som
inte hör till verksamheten vid historiska museet eller stiftelsen
Nordiska museet. Som sådant åligger det museet att inom detta område
verka för erforderlig samordning av museiväsendet, särskilt mellan museer
på central och regional nivå,
verka för en utveckling av kontakterna mellan museiväsendet och dess
omvärld och därvid företräda museiväsendet.
Museet skall inom sitt område bistå annan museiverksamhet, särskilt på
regional nivå. Förordning (1987:717).
Organisation
4 § Museet ledes av en styrelse. Ledamöter av denna äro museidirektören
och sex andra ledamöter, som regeringen utser särskilt. Bland ledamöterna
förordnar regeringen en ordförande. Styrelsen utser inom sig vice
ordförande. Förordning (1975:1231).
5 § Museidirektören är chef för museet.
Hos museet äro i övrigt anställda tjänstemän enligt personalförteckning
samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel.
I mån av behov och tillgång på medel äger museet anlita experter och
sakkunniga.
Ärendenas handläggning
6 § Av styrelsen avgöras
1) frågor om allmänna riktlinjer för museets verksamhet,
2) viktigare författningsfrågor,
3) viktigare frågor om organisation, arbetsordning eller
tjänsteföreskrifter,
4) frågor om förslag till anslagsframställning hos riksdagen och andra
frågor av större ekonomisk betydelse,
5) frågor om tillsättning av tjänst i lägst F 11,
6) frågor om disciplinansvar, avskedande, åtalsanmälan, avstängning eller
läkarundersökning, om ej annat följer av 17 §,
7) viktigare frågor om utlåning eller deposition av föremål som tillhör
museet,
8) andra frågor som museidirektören hänskjuter till styrelsen. Förordning
(1975:1231).
7 § Styrelsen är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden och
minst fyra andra ledamöter är närvarande. När ett ärende av större vikt
handläggs, bör om möjligt samtliga ledamöter närvara. Förordning
(1986:925).
8 § Ärende, som icke skall avgöras av styrelsen, avgöres av
museidirektören ensam.
9 § I arbetsordning eller genom särskilt beslut får överlämnas åt annan
tjänsteman än museidirektören att avgöra ärende eller grupp av ärenden
som icke är av sådan beskaffenhet att prövningen bör ankomma på
museidirektören.
10 § När museidirektören är hindrad att utöva sin tjänst, fullgöras hans
åligganden av den tjänsteman museidirektören bestämmer.
11 § I museidirektörens frånvaro får ej fattas beslut av större vikt, som
kan anstå utan olägenhet, eller utan hans medgivande vidtagas åtgärd som
rubbar eller ändrar av museet meddelade föreskrifter eller tillämpade
grunder.
Bestämmelserna i första stycket gälla även vid ledighet på
museidirektörstjänsten, till dess regeringen bestämmer annat. Förordning
(1975:1231).
12 § Ärende avgöres efter föredragning som ankommer på museidirektören
eller särskilt förordnad föredragande. I arbetsordning eller genom
särskilt beslut kan medges att ärende som handlägges enligt 9 § avgöres
utan föredragning.
Ordföranden äger själv övertaga beredning och föredragning av ärende.
13 § har upphävts genom förordning (1986:925).
14 § Ordföranden, museidirektören eller, efter beslut av museidirektören,
annan tjänsteman äger infordra förklaring, upplysning eller yttrande i
ärende hos museet.
Tjänstetillsättning
15 § Tjänsten som museidirektör tillsättes av regeringen efter anmälan av
styrelsens ordförande.
De ledamöter av styrelsen som regeringen utser särskilt förordnas för
högst tre år. Ordförande förordnas för samma tid.
Övriga tjänster tillsättas och annan personal antages av museet.
Förordning (1975:1231).
Övriga bestämmelser
16 § har upphävts genom kungörelse (1970:777).
17 § Bestämmelserna i 15 kap. 4 § lagen (1976:600) om offentlig
anställning skall gälla den som innehar eller uppehåller tjänsten som
museidirektör. Förordning (1982:386).
18 § Bestämmelserna i 32 § anställningsförordningen (1965:601) om chef
för central förvaltningsmyndighet skall tillämpas på museidirektören.
Förordning (1982:386). | null | null |
1966:274 | null | 1,966 | null | 1928:370 | null |
1966:275 | null | 1,966 | null | 1947:576 | null |
1966:276 | null | 1,966 | null | 1953:272 | null |
1966:288 | null | 1,966 | null | 1938:279 | null |
1966:289 | null | 1,966 | null | 1958:551 | null |
1966:293 | Lag (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall | 1,966 | Inledande bestämmelser
1 § Den som lider av psykisk sjukdom får oberoende av eget samtycke
beredas sluten psykiatrisk vård med stöd av denna lag, om sådan vård är
oundgängligen påkallad med hänsyn till sjukdomens art och grad och till
att han
a) dels till följd av sjukdomen uppenbarligen saknar sjukdomsinsikt
eller till följd av beroende av narkotiska medel uppenbarligen är ur
stånd att rätt bedöma sitt behov av vård, dels kan få sitt tillstånd
avsevärt förbättrat genom vården eller avsevärt försämrat om vården
uteblir,
b) till följd av sjukdomen är farlig för annans personliga säkerhet
eller fysiska eller psykiska hälsa eller för eget liv,
c) till följd av sjukdomen är ur stånd att taga vård om sig själv,
d) till följd av sjukdomen har ett för närboende eller andra grovt
störande levnadssätt eller
e) till följd av sjukdomen är farlig för annans egendom eller annat av
lagstiftningen skyddat intresse som icke avses under b).
Med psykisk sjukdom jämställes i denna lag psykisk abnormitet, som icke
är psykisk sjukdom eller utgöres av hämning i förståndsutvecklingen. Lag
(1982:782).
2 § Vård enligt denna lag bereds på sjukhus som drivs av staten,
landstingskommun eller kommun som ej tillhör landstingskommun. Vård får
efter regeringens bestämmande beredas även på annan vårdinstitution. Vad
i denna lag sägs om sjukhus gäller även sådana institutioner.
Med överläkare förstås i denna lag chefsöverläkare som avses i 14 §
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Denne får uppdra åt erfarna läkare
med specialistkompetens inom psykiatrin att fullgöra uppgifter som
enligt denna lag ankommer på överläkare.
För behandling av vissa frågor enligt denna lag finnas
utskrivningsnämnder med de verksamhetsområden regeringen bestämmer och
en för riket gemensam psykiatrisk nämnd. Lag (1990:602).
Intagning
3 § Intagning på sjukhus med stöd av denna lag grundas på vårdintyg
eller på domstols förordnande enligt 31 kap. 3 § brottsbalken. Intagning
på grund av omständighet som avses i 1 § första stycket e) får ske
endast enligt domstols förordnande enligt nyssnämnda bestämmelse. Lag
(1982:782).
4 § Vårdintyg får utfärdas endast i omedelbar anslutning till personlig
undersökning av den som intyget avser.
Undersökning för vårdintyg får företas endast om det finns skälig
anledning därtill.
Undersökningsläkaren skall se till att vårdintyget sänds till det
sjukhus där intagningen avses ske. Lag (1982:782).
5 § Vårdintyg skall, om annat ej följer av 7 § andra stycket, innehålla
dels uttalande att sannolika skäl föreligger för att den som intyget
avser lider av psykisk sjukdom och för att sluten psykiatrisk vård är
oundgängligen påkallad med hänsyn till sjukdomens art och grad och till
någon eller några av de i 1 § första stycket a) - d) angivna
omständigheterna, dels redogörelse för sjukdomen och de omständigheter i
övrigt som föranleder vårdbehovet.
Regeringen får förordna att vårdintyg vid krig eller krigsfara icke
behöver innehålla redogörelse som avses i första stycket. Lag
(1982:782).
6 § Behörig att utfärda vårdintyg är legitimerad läkare. Från detta krav
får socialstyrelsen medge undantag om särskilda skäl föreligger.
Vårdintyg med åberopande av omständighet som avses i 1 § första stycket
a) får dock utfärdas endast av läkare som har specialistkompetens inom
gruppen psykiska sjukdomar eller erhållit socialstyrelsens tillstånd att
utfärda vårdintyg av detta slag.
Vårdintyg får ej godtas för intagning på en klinik där den läkare som
har utfärdat intyget tjänstgör.
Om fråga uppkommer att bereda vård enligt denna lag av en patient som på
egen begäran är intagen för psykiatrisk vård på sjukhus, får undantag
göras från bestämmelsen i andra stycket, om det skulle uppstå betydande
olägenhet av att anlita annan läkare.
Vid utfärdande av vårdintyg gäller bestämmelserna i 11 och 12 §§
förvaltningslagen (1986:223) även för läkare som utövar yrket enskilt.
Lag (1986:1154).
7 § Föreligga sannolika skäl för att någon lider av psykisk sjukdom och
är farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, äger
polismyndighet omhändertaga honom, om fara är i dröjsmål.
Friges den omhändertagne icke omedelbart, skall polismyndigheten genast
föranstalta om undersökning som avses i 4 § första stycket. Utfärdas
vårdintyg, skall polismyndigheten genast föranstalta om att den
omhändertagne tas in på sjukhus för sluten psykiatrisk vård. I fall som
avses i denna paragraf behöver vårdintyget icke innehålla annat än
uttalande att sannolika skäl föreligger för att den omhändertagne på
grund av psykisk sjukdom är i behov av sluten psykiatrisk vård och för
att han är farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv jämte en
redogörelse för de iakttagelser på vilka läkaren grundar sin
uppfattning.
Sker intagning enligt 8 §, skall polismyndigheten senast andra dagen
efter dagen för intagningen tillställa överläkaren protokoll rörande de
omständigheter som föranlett undersökning för vårdintyg.
Utfärdas icke vårdintyg eller beslutas ej om intagning, får den
omhändertagne icke längre kvarhållas av polismyndigheten med stöd av
denna lag.
Bestämmelserna i andra - fjärde styckena skall icke tillämpas om den
omhändertagne redan intagits på sjukhus med stöd av denna lag och icke
utskrivits därifrån enligt 16 §. Friges den omhändertagne i sådant fall
icke omedelbart av polismyndigheten, skall han genast föras till
sjukhus. Lag (1982:782).
8 § Överensstämmer vårdintyget med föreskrifterna i 5 - 7 §§ och
föreligger sannolika skäl för att vård kan beredas med stöd av denna
lag, får den som vårdintyget avser tas in på sjukhus.
Vårdintyget får ej godtas som underlag för ett intagningsbeslut om det
är utfärdat mer än fjorton dagar före beslutet.
Om intagning beslutar överläkaren. Om särskilda skäl föreligger, får han
överlåta på annan läkare vid sjukhuset att besluta om intagning.
Beslut enligt denna paragraf får, utom i sådana fall som avses i 6 §
tredje stycket, inte meddelas av samma läkare som har utfärdat
vårdintyget. Utskrivningsnämnden skall genast underrättas om
intagningsbeslutet i fall när det enligt 10 § åvilar nämnden att pröva
behovet av vård. Lag (1982:782).
9 § Sker intagning enligt 8 §, skall överläkaren efter undersökning av
patienten snarast möjligt och senast åttonde dagen efter dagen för
intagningen pröva om vård kan beredas patienten med stöd av denna lag.
Finner överläkaren att vård kan beredas med stöd av denna lag, skall han
besluta att patienten även i fortsättningen skall vara intagen på
sjukhuset. I annat fall skall överläkaren omedelbart skriva ut
patienten. Lag (1982:782).
10 § Beslut enligt 9 § skall i stället fattas av utskrivningsnämnden om
1. intagningen, i fall som avses i 6 § tredje stycket, har grundats på
ett vårdintyg som har utfärdats av överläkaren eller annan läkare vid
den klinik där intagningen har skett eller
2. jäv enligt 11 § förvaltningslagen (1986:223) har förelegat mot den
som utfärdat vårdintyget eller beslutat om intagningen eller om sådant
jäv föreligger mot överläkaren.
Utan hinder av första stycket får överläkaren fatta beslut som ej kan
anstå. Sådant beslut skall ofördröjligen underställas nämndens prövning.
Lag (1986:1154).
11 § Beslut enligt 8, 9 eller 10 § gäller fortfarande, om patienten
överförs till annat sjukhus utan att ha utskrivits enligt 16 §. Lag
(1982:782).
12 § Har någon genom lagakraftvunnen dom överlämnats till sluten
psykiatrisk vård, skall socialstyrelsen föranstalta om att han utan
dröjsmål intages på sjukhus för sådan vård. Är han redan intagen på
sjukhus för sluten psykiatrisk vård, skall han i fortsättningen anses
intagen på grund av domstolens förordnande.
Är den dömde häktad skall vad som sägs i första stycket gälla även om
domen ej har vunnit laga kraft under förutsättning att den dömde och
åklagaren medger att intagning får ske. Lag (1982:782).
Bestämmelser om patienterna
13 § Den som är intagen på sjukhus med stöd av denna lag får hindras att
lämna sjukhuset och får i övrigt underkastas det tvång som är nödvändigt
med hänsyn till ändamålet med vården eller för att skydda honom själv
eller omgivningen.
14 § Patient kan få tillstånd att vistas på egen hand utom
sjukhusområdet under viss del av dygnet eller tillfälligt under visst
antal dygn, om det icke medför fara för annans personliga säkerhet eller
hans eget liv. Sådant tillstånd får förbindas med särskilda
föreskrifter.
Om tillstånd att vistas på egen hand utom sjukhusområdet beslutar
överläkaren, om annat ej följer av tredje stycket. Om särskilda skäl
föreligga, äger han beträffande viss patient överlåta på annan läkare
vid sjukhuset att besluta om tillstånd.
I fråga om patient som avses i 17 § andra stycket beslutar
utskrivningsnämnden om tillstånd att vistas på egen hand utom
sjukhusområdet. Nämnden äger beträffande viss patient överlåta på
överläkaren att besluta om tillstånd.
Överläkaren får återkalla tillstånd att vistas på egen hand utom
sjukhusområdet, om förhållandena påkalla det. Om särskilda skäl
föreligga, äger han beträffande viss patient överlåta på annan läkare
vid sjukhuset att återkalla tillstånd.
15 § Om det finns särskilda skäl, får överläkaren eller den han har
bemyndigat ta del av innehållet i brev eller annan handling som kommer
till en patient eller som en patient önskar avsända.
Kan vidarebefordrande av en handling som kommer till en patient medföra
fara för ordningen eller säkerheten på sjukhuset eller vara olämpligt
med hänsyn till syftet med vården eller kan en handling som en patient
önskar avsända föranleda betydande olägenhet för honom eller annan
person, får handlingen kvarhållas. Beslut att kvarhålla en handling
fattas av utskrivningsnämnden efter framställning av överläkaren. I
avvaktan på nämndens beslut får överläkaren ta hand om handlingen.
En handling som är ställd till utskrivningsnämnden, psykiatriska
nämnden, socialstyrelsen, hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,
förtroendenämnden, justitiekanslern eller någon av riksdagens ombudsmän
skall vidarebefordras utan granskning. Vad nu har sagts skall också
gälla en handling som är ställd till offentlig försvarare för patienten.
En handling som är ställd till eller avsedd för annan myndighet än dem
som anges i tredje stycket och som rör mål eller ärende, vari patienten
själv får föra talan, får granskas men inte kvarhållas. Detsamma gäller
en handling som är ställd till eller avsedd för en advokat som ej är
offentlig försvarare eller någon som är biträde enligt rättshjälpslagen
(1972:429).
Visar det sig att en handling, som är ställd till annan mottagare än dem
som anges i tredje stycket, är avsedd för någon av dessa, skall den
vidarebefordras. Lag (1982:782).
Utskrivning
16 § Den som beretts vård med stöd av beslut enligt 9 eller 10 § eller
på grund av domstols förordnande skall ofördröjligen utskrivas, om
förutsättningar enligt 1 § för att bereda honom vård icke längre
föreligger. Sådana omständigheter som avses i 1 § första stycket e) får
icke utgöra grund för kvarhållande i annat fall än då patienten beretts
vård på grund av domstols förordnande.
Frågan om utskrivning skall prövas fortlöpande. Lag (1982:782).
17 § Om utskrivning beslutar överläkaren, om annat ej följer av andra
stycket. Han äger hänskjuta frågan om utskrivning till
utskrivningsnämnden.
Utskrivningsnämnden beslutar om utskrivning enligt 16 § av patient som
intagits på grund av domstols förordnande eller som under inflytande av
psykisk sjukdom begått brott mot annans personliga säkerhet, för vilket
åtal icke väckts, eller som varit intagen i kriminalvårdsanstalt för
undergående av påföljd för brott och under tiden för anstaltsvården
eller i samband med att denna upphört intagits för sluten psykiatrisk
vård med stöd av denna lag och icke skall återföras till anstalten.
När anledning föreligger till utskrivning av patient som avses i andra
stycket, skall överläkaren ofördröjligen anmäla detta hos nämnden.
Utskrivningsnämnden får även i andra fall än som förut sagts skriva ut
en patient. Lag (1982:782).
18 § Patienten eller hans make, om makarna sammanbodde vid tiden för
intagningen, eller annan, som då stadigvarande sammanbodde med honom,
eller hans barn, fader, moder, syskon, förmyndare, gode man eller
förvaltare får göra ansökan om utskrivning.
Ansökan hos utskrivningsnämnden göres skriftligen. Om patient som avses
i 17 § andra stycket ger till känna att han icke vill vara intagen på
sjukhuset, skall han genom överläkarens försorg underrättas om sin
möjlighet att ansöka om utskrivning och tillfälle beredas honom att
upprätta erforderliga handlingar.
Utskrivningsnämnden är icke skyldig att pröva ansökan om utskrivning
förrän en månad förflutit från prövningen av tidigare ansökan. Lag
(1988:1274).
18 a § Har beträffande någon som är patient enligt denna lag beslut
meddelats om avvisning eller utvisning enligt utlänningslagen (1989:529)
eller utlämning enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott eller
lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island
och Norge eller lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland,
Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller
behandling, skall han utskrivas, om det begärs av den myndighet som
skall verkställa beslutet och hans tillstånd tillåter sådan
verkställighet.
Beträffande utskrivning som nu sagts gäller 17 §. Lag (1989:537).
19 § Patient får utskrivas på försök om särskilda skäl föreligga och det
icke medför fara för annans personliga säkerhet eller hans eget liv.
Utskrivning på försök skall avse viss tid, högst sex månader som kan
förlängas med högst sex månader åt gången. Patienten får åläggas att
iakttaga särskilda föreskrifter och ställas under tillsyn av lämplig
person.
Bestämmelserna i 17 och 18 §§ avse även utskrivning på försök.
20 § Den som utskrivits på försök får återintagas på sjukhuset, om
förhållandena påkalla det.
Om återintagning beslutar överläkaren. Om särskilda skäl föreligga, äger
han beträffande viss patient överlåta på annan läkare vid sjukhuset att
besluta om återintagning.
20 a § Har en patient vårdats på sjukhus under tre månader efter
intagningen med stöd av denna lag och anser överläkaren att patienten
behöver fortsatt sådan vård, skall överläkaren snarast anmäla detta till
utskrivningsnämnden. I anmälan skall läkaren ange skälen för sitt
ställningstagande.
Finner utskrivningsnämnden efter en sådan anmälan beträffande en viss
patient skäl därtill, skall nämnden ta upp fråga om utskrivning enligt
16 § eller om utskrivning på försök.
Efter den i första stycket angivna anmälan skall motsvarande anmälan ske
var sjätte månad så länge patienten vårdas på sjukhuset. Lag (1982:782).
Besvär m.m.
21 § Talan får föras mot läkares beslut enligt denna lag, om läkaren
intagit någon på sjukhus eller enligt 9 § andra stycket beslutat att
patient alltjämt skall vara intagen på sjukhus,
lämnat begäran om tillstånd att vistas på egen hand utom sjukhusområdet
helt eller delvis utan bifall eller återkallat sådant tillstånd,
avslagit ansökan om utskrivning i annat fall än som avses i 18 a § eller
om utskrivning på försök,
i samband med utskrivning på försök ålagt patient att iakttaga särskilda
föreskrifter eller ställt honom under tillsyn eller
återintagit patient under utskrivning på försök.
I övrigt får talan icke föras mot läkares beslut enligt denna lag.
Talan föres hos utskrivningsnämnden genom besvär. Lag (1980:381).
22 § Talan får föras mot utskrivningsnämnds beslut, om nämnden
ogillat besvär över beslut om intagning eller beslut enligt 9 § andra
stycket,
enligt 10 § beslutat att en patient alltjämt skall vara intagen på
sjukhus,
avslagit ansökan om utskrivning i annat fall än som avses i 18 a § eller
om utskrivning på försök eller ogillat besvär över läkares beslut om
avslag på sådan ansökan,
i samband med utskrivning på försök ålagt patienten att iaktta särskilda
föreskrifter, ställt honom under tillsyn eller lämnat besvär över
läkares beslut i sådana frågor helt eller delvis utan bifall eller
i annat fall beslutat att utskrivning eller utskrivning på försök ej
skall ske.
I övrigt får talan mot utskrivningsnämnds beslut enligt denna lag föras
endast i fall som avses i 26 §.
Talan föres hos psykiatriska nämnden genom besvär. Lag (1982:782).
23 § Mot psykiatriska nämndens beslut enligt denna lag får talan icke
föras. Lag (1979:247).
24 § Talan enligt 21 eller 22 § får föras av den som enligt 18 § får
ansöka om utskrivning. Talan får föras utan inskränkning till viss tid
så länge patienten vårdas med stöd av denna lag. Talan får därutöver
föras under tre veckor från det patienten skrevs ut. I fråga om prövning
av talan enligt 21 § tillämpas bestämmelsen i 18 § tredje stycket. Lag
(1982:782).
25 § På begäran av överläkaren skall utskrivningsnämnds beslut
underställas psykiatriska nämndens prövning, om överläkaren gjort
förbehåll om underställning senast vid det sammanträde då beslutet
fattades och begärt underställning inom tre dagar därefter.
26 § Talan mot beslut, varigenom utskrivningsnämnd utlåtit sig om
ersättning som avses i 32 § eller 33 § tredje stycket, föres hos
psykiatriska nämnden genom besvär. Lag (1973:129).
26 a § En skrivelse med överklagande enligt 21, 22 eller 26 § tillställs
den myndighet som skall pröva överklagandet.
Om rätten att överklaga är inskränkt till viss tid och skrivelsen med
överklagandet kommer in till överinstansen efter utgången av den tiden,
skall överinstansen avvisa skrivelsen. Skrivelsen skall dock inte
avvisas om förseningen beror på att underinstansen har lämnat klaganden
en felaktig underrättelse om hur man överklagar. Inte heller skall
skrivelsen avvisas, om den har kommit in till underinstansen innan tiden
för att överklaga har gått ut. Lag (1986:1154).
27 § Beslut som meddelas enligt denna lag länder omedelbart till
efterrättelse. Har förbehåll gjorts enligt 25 §, får dock
utskrivningsnämnds beslut, varigenom patient fått tillstånd att vistas
på egen hand utom sjukhusområdet eller utskrivits eller utskrivits på
försök, verkställas först sedan beslutet blivit bestående.
Nämnderna
28 § Utskrivningsnämnd består av lagfaren ordförande som är eller varit
innehavare av ordinarie domartjänst, en läkare som bör ha
specialistkompetens inom gruppen psykiska sjukdomar, en person som är
särskilt insatt i sociala frågor och ytterligare två ledamöter.
Psykiatriska nämnden består av lagfaren ordförande som är eller varit
innehavare av ordinarie domartjänst, två läkare som har
specialistkompetens inom gruppen psykiska sjukdomar, en person som är
särskilt insatt i sociala frågor och ytterligare två ledamöter.
För ledamot av utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden finns en
eller flera suppleanter. Bestämmelserna om ledamot gäller även
suppleant. Lag (1982:782).
29 § Ledamot av utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden förordnas
av regeringen för högst fyra år i sänder.
Innan ledamot börjar tjänstgöra, skall han ha avlagt domared.
En läkare som tjänstgör inom den slutna psykiatriska vården får icke som
ledamot delta i handläggningen av ärenden rörande patienter på det
sjukhus där han tjänstgör. Om jäv mot ledamot gäller i övrigt
bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare. Lag
(1982:782).
30 § Vid sammanträde med utskrivningsnämnd skola överläkaren och
patienten vara närvarande, om icke särskilda skäl föranleda annat. Föres
talan av annan än patienten, skall den som för talan beredas tillfälle
att närvara, om icke särskilda skäl föranleda annat.
Ärende som handlägges i patientens frånvaro får icke avgöras utan att
nämndens ledamöter före avgörandet skaffat sig personlig kännedom om
patienten. Är denne utskriven på försök, får dock ärendet avgöras, om
minst en av ledamöterna har sådan kännedom.
Från kravet i andra stycket på personlig kännedom om patienten får göras
undantag, om det finns synnerliga skäl. Lag (1982:782).
31 § I ärende hos psykiatriska nämnden skall muntlig förhandling hållas,
om ärendets beskaffenhet kräver det. Därvid äga bestämmelserna i 30 §
första stycket motsvarande tillämpning.
32 § Patient eller annan som för talan hos utskrivningsnämnd eller
psykiatriska nämnden får tillerkännas ersättning av allmänna medel för
kostnad för resa och uppehälle i samband med inställelse inför nämnden,
i den mån det finnes skäligt. Nämnden får bevilja förskott på
ersättningen. Närmare bestämmelser om ersättning och förskott meddelas
av regeringen. Lag (1974:581).
33 § I ärende hos utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden får
förhör anordnas med den som kan antagas ha upplysningar av betydelse att
lämna.
Vid förhöret skall patienten vara närvarande, om icke särskilda skäl
föranleda annat.
I fråga om ersättning till den med vilken förhör anordnas äga
bestämmelserna om ersättning av allmänna medel till vittnen motsvarande
tillämpning. Ersättningen skall stanna på statsverket.
34 § Utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden får avgöra ärende
endast om nämndens samtliga ledamöter äro närvarande. Beslut rörande
förskott på ersättning som avses i 32 § eller 33 § tredje stycket får
dock på nämndens vägnar meddelas av ordföranden. Detsamma gäller beslut
som rör rättshjälp genom offentligt biträde.
Bestämmelserna i 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i överrätt äga
motsvarande tillämpning på avgörande av utskrivningsnämnd eller
psykiatriska nämnden. Lag (1979:247).
Särskilda bestämmelser
34 a § I ärenden i vilka 20 § förvaltningslagen (1986:223) tillämpas får
skälen för beslutet utelämnas även i andra fall än som sägs där, om
ändamålet med vården annars skulle motverkas.
I en läkares beslut enligt 8 eller 9 § eller om avslag på en ansökan om
utskrivning skall anges vilka av förutsättningarna enligt 1 § som
beslutet grundas på. Detsamma gäller sådana beslut av en
utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden. Lag (1986:1154).
35 § Polismyndighet skall lämna handräckning
på begäran av läkare som enligt 6 § första stycket är behörig att
utfärda vårdintyg, om läkaren behöver skydd för sin personliga säkerhet
eller, på begäran av läkare i allmän tjänst, om den som skall undersökas
icke ställer sig till förfogande för undersökningen,
på begäran av läkare i allmän tjänst som har utfärdat vårdintyg eller
överläkaren, om den som med stöd av denna lag skall tas in på sjukhus
icke inställer sig på sjukhuset,
på begäran av överläkaren, om patient avviker från sjukhuset eller icke
återvänder dit, sedan tiden för tillstånd att vistas på egen hand utom
sjukhusområdet eller för utskrivning på försök gått ut, eller icke
inställer sig på sjukhuset, sedan tillstånd att vistas på egen hand utom
sjukhusområdet återkallats eller beslut meddelats om återintagning under
utskrivning på försök.
Om särskilda skäl föreligga, må överläkaren beträffande viss patient
överlåta på annan läkare vid sjukhuset att begära handräckning. Lag
(1982:782).
36 § Har med stöd av 13 § omhändertagits alkoholhaltiga drycker eller
andra berusningsmedel som påträffats hos eller ankommit till den som är
intagen på sjukhus med stöd av denna lag, skall överläkaren låta
bevisligen förstöra eller försälja den omhändertagna egendomen enligt
bestämmelserna om beslagtagen egendom i 2 § 1 första stycket lagen
(1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. Belopp som
erhållits vid sådan försäljning tillfaller staten.
Påträffas alkoholhaltiga drycker eller andra berusningmedel inom sjukhus
där patienter som intagits med stöd av denna lag vårdas, får
berusningsmedlen omhändertas av sjukhusdirektören eller styresmannen för
sjukhuset, om det inte finns någon känd ägare till berusningsmedlen.
Första stycket tillämpas också i fråga om sålunda omhändertagen egendom.
Vad som där föreskrivs om överläkaren skall i stället gälla den som
omhändertagit egendomen.
Bestämmelserna i första och andra styckena har motsvarande tillämpning
på injektionsspruta eller kanyl som kan användas för insprutning i
människokroppen. Lag (1982:782).
37 § Den som är intagen för vård med stöd av denna lag skall så snart
hans tillstånd medger det genom överläkarens försorg upplysas om sin
rätt
att få intagningen prövad av utskrivningsnämnden,
att i övrigt överklaga beslut som har fattats med stöd av lagen,
att anlita ombud eller biträde enligt förvaltningslagen (1986:223),
att begära rättshjälp genom offentligt biträde enligt rättshjälpslagen
(1972:429).
Denna lag skall finnas anslagen inom sjukhuset väl synlig för
patienterna. Lag (1986:1154).
38 § Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som
meddelas med stöd av lagen utövas av socialstyrelsen. Lag (1982:782).
39 § Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av socialstyrelsen.
Lag (1982:782).
Övergångsbestämmelser
1986:1154
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. I fråga om beslut som har
meddelats före ikraftträdandet gäller dock äldre föreskrifter.
1989:537
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om beslut om avvisning eller utvisning enligt
utlänningslagen (1980:376). | null | null |
1966:295 | null | 1,966 | null | 1962:700 | null |
1966:296 | null | 1,966 | null | 1942:740 | null |
1966:299 | null | 1,966 | null | 1963:197 | null |
1966:3 | null | 1,966 | null | 1953:666 | null |
1966:300 | null | 1,966 | null | 1944:133 | null |
1966:301 | Lag (1966:301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål | 1,966 | 1 § I brottmål äger rätten besluta om undersökning av den misstänktes
sinnesbeskaffenhet (rättspsykiatrisk undersökning) enligt denna lag.
Rättspsykiatrisk undersökning utföres av läkare vid rättspsykiatrisk
klinik eller station eller av annan läkare som socialstyrelsen utser.
Socialstyrelsen bestämmer undersökningarnas fördelning på kliniker och
stationer. Lag (1969:40).
2 § Beslut om rättspsykiatrisk undersökning får meddelas, om den
misstänkte erkänt gärningen eller övertygande bevisning förebragts att
han begått den och undersökningen kan antagas få betydelse för
bestämmande av brottspåföljd eller i annat hänseende för målets
avgörande.
Finner rätten att svårare straff än böter ej bör följa på brottet, får
rättspsykiatrisk undersökning beslutas endast om särskilda skäl
föreligga.
3 § Rätten får ej förordna att någon skall överlämnas till sluten
psykiatrisk vård eller till vård i specialsjukhus för psykiskt
utvecklingsstörda utan att rättspsykiatrisk undersökning företagits.
Förordnande som avses i första stycket behöver dock ej föregås av
rättsprykiatrisk undersökning om den misstänkte är intagen på sjukhus
för sluten psykiatrisk vård med stöd av beslut enligt 9 § andra
stycket lagen den 16 juni 1966 (nr 293) om beredande av sluten
psykiatrisk vård i vissa fall eller på grund av domstols förordnande
eller är utskriven på försök enligt 19 § samma lag eller är inskriven
i specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda med stöd av 35 § lagen
den 15 december 1967 (nr 940) angående omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda. I sådant fall är det tillräckligt att i målet
föreligger utlåtande av socialstyrelsen enligt vilket det är uppenbart
att den misstänkte kan beredas fortsatt vård med stöd av lagen om
beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall eller med stöd av
35 § lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda. Lag
(1969:40).
4 § Beslut om rättspsykiatrisk undersökning skall meddelas så snart
det kan ske.
Undersökningen skall utföras med största möjliga skyndsamhet.
Skriftligt utlåtande över undersökningen skall avges till rätten inom
sex veckor från det beslutet om undersökningen inkom till den klinik
eller station till vilken undersökningen hör. Socialstyrelsen äger
medge anstånd i särskilt fall. Lag (1969:40).
5 § Utlåtande över rättspsykiatrisk undersökning skall, om annat ej
följer av rättens beslut, innehålla uttalande dels om
förutsättningarna för att bereda den misstänkte vård med stöd av lagen
om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall eller vård i
specialsjukhus med stöd av 35 § lagen angående omsorger om vissa
psykiskt utvecklingsstörda, dels om den misstänktes sinnesbeskaffenhet
vid gärningens begående. Anser undersökningsläkaren att den misstänkte
på grund av sin sinnesbeskaffenhet bör bli föremål för annan åtgärd
än sluten psykiatrisk vård eller vård i specialsjukhus, skall detta
anmärkas.
Undersökningsläkaren skall i utlåtandet ange de omständigheter på
vilka han grundar sina uttalanden. Lag (1967:947).
6 § Om rätten infordrar socialstyrelsens utlåtande över verkställd
rättspsykiatrisk undersökning, skall styrelsen vid behov komplettera
undersökningen.
Socialstyrelsen skall i sitt utlåtande taga ställning till
undersökningsläkarens uttalanden och, om styrelsens mening avviker
från undersökningsläkarens, ange skälen härför. Lag (1969:40).
7 § Den som är häktad och skall undergå rättspsykiatrisk undersökning
skall så snart det lämpligen kan ske överföras till den klinik vid
vilken undersökningen skall utföras. Om undersökningen ej skall
utföras vid rättspsykiatrisk klinik, skall han i stället förvaras i
kriminalvårdsanstalt eller häkte.
Har misstänkt, som är häktad, för rättspsykiatrisk undersökning
förvarats på annan plats än i häkte, skall han återföras till häktet
så snart undersökningen avslutats. Är han enligt undersökningsläkarens
utlåtande i behov av sluten psykiatrisk vård eller vård i
specialsjukhus, skall han i stället förvaras på rättspsykiatrisk
klinik.
Har rätten förordnat att någon skall överlämnas till sluten
psykiatrisk vård eller vård i specialsjukhus och därvid förklarat att
han skall vara häktad, skall han vårdas på rättspsykiatrisk klinik
eller psykiatrisk avdelning i kriminalvårdsräjong till dess han
intages på sjukhus enligt 12 § lagen om beredande av sluten
psykiatrisk vård i vissa fall eller på specialsjukhus. Han får, även
sedan domen i målet vunnit laga kraft, hindras att lämna kliniken
eller avdelningen och i övrigt underkastas det tvång som är nödvändigt
med hänsyn till ändamålet med vården eller för att skydda honom själv
eller omgivningen. Lag (1974:207).
7 a § Om det beträffande misstänkt, som är häktad, kan förutses att
det kommer att dröja avsevärt innan beslutad rättspsykiatrisk
undersökning kan inledas, får förordnas, att den misstänkte skall
förvaras i sådan kriminalvårdsanstalt eller avdelning av
kriminalvårdsanstalt som är sluten och därvid vara underkastad
bestämmelserna i 10, 17, 18 och 20-22 §§ lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt i tillämpliga delar. Sådant förordnande får
meddelas endast om chefen för den klinik vid vilken undersökningen
skall utföras eller, om undersökningen ej skall utföras vid
rättspsykiatrisk klinik, undersökningsläkaren begär det samt den
misstänkte och åklagaren samtycka därtill. Innan förordnande meddelas
skall tillfälle beredas den misstänktes försvarare att yttra sig.
Så snart undersökningen kan inledas skall den misstänkte föras till
den plats där undersökningen skall utföras. Om särskilda skäl i annat
fall föranleda att förvaring under villkor som avses i första stycket
avbrytes, skall förordandet därom återkallas.
Beslut enligt denna paragraf meddelas av kriminalvårdsstyrelsen eller
tjänsteman inom kriminalvården som styrelsen bestämmer. Lag
(1974:207).
8 § Den som är på fri fot och skall undergå rättspsykiatrisk
undersökning är skyldig att inställa sig för undersökningen på tid och
plats som undersökningsläkaren bestämmer. Undersökningen bör om
möjligt bedrivas på sådant sätt att den misstänkte ej hindras i sin
förvärvsverksamhet eller åsamkas annan allvarlig olägenhet.
9 § Underlåter misstänkt som är på fri fot att inställa sig till
rättspsykiatrisk undersökning eller föreligger annat skäl att antaga
att han ej kommer att frivilligt medverka till undersökningen, äger
rätten besluta om hans intagning på viss rättspsykiatrisk klinik. I
beslutet skall fastställas den längsta tid, högst tre veckor, under
vilken den misstänkte får hållas kvar på kliniken. Kan undersökningen
ej avslutas inom fastställd tid, äger rätten besluta om fortsatt
intagning under ytterligare högst tre veckor.
Den som är intagen på rättspsykiatrisk klinik med stöd av första
stycket får hindras att lämna kliniken och i övrigt underkastas det
tvång som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med intagningen
eller för att skydda honom själv eller omgivningen.
Framställning om intagning på rättspsykiatrisk klinik med stöd av
första stycket göres av undersökningsläkaren. Den misstänkte skall
beredas tillfälle att yttra sig över framställningen.
9 a § Vill misstänkt som vistas på rättspsykiatrisk klinik enligt 7
eller 9 § avsända brev, får chefen för kliniken kvarhålla brevet, om
den misstänkte lider av psykisk sjukdom och anledning föreligger
antaga att brevet har ett sådant av sjukdomen påverkat innehåll att
dess avsändande kan föranleda betydande olägenhet för den misstänkte.
Medger den misstänkte att brevet får öppnas och granskas, får brevet
kvarhållas, om brevet visar sig uppenbarligen ha ett sådant innehåll
som nu har sagts.
Första stycket gäller ej brev som är ställt till svensk myndighet
eller den misstänktes offentlige försvarare.
Vad i denna paragraf är föreskrivet om brev gäller även annan
skriftlig handling. Lag (1976:372).
10 § Från en verksamhet där sekretess gäller enligt 7 kap. 1 § eller
4 § första och tredje styckena sekretesslagen (1980:100) skall utan
hinder av sekretessen lämnas ut sådana uppgifter om en misstänkt som
behövs för en rättspsykiatrisk undersökning eller ett utlåtande från
socialstyrelsen enligt denna lag.
Polismyndighet skall på begäran av undersökningsläkaren lämna biträde
om en misstänkt, som är på fri fot, inte ställer sig till förfogande
för en rättspsykiatrisk undersökning som han skall genomgå. Lag
(1980:988).
11 § Talan mot beslut, varigenom rätten med stöd av 9 § första
stycket förordnat att någon skall vara intagen för undersökning på
rättspsykiatrisk klinik, föres särskilt.
Beslut som rätten meddelat med stöd av denna lag länder omedelbart
till efterrättelse. Beträffande beslut enligt 9 § första stycket
gäller detta dock endast om beslutet innefattar förordnande om
fortsatt intagning för undersökning på rättspsykiatrisk klinik.
11 a § Mot socialstyrelsens beslut enligt 4 § och mot
kriminalvårdsstyrelsens beslut enligt 7 a § föres talan hos
kammarrätten genom besvär. I samma ordning föres talan mot beslut i
särskilt fall av kriminalvårdsstyrelsen eller socialstyrelsen rörande
tillämpningen av 7 eller 9 §.
Talan mot annat beslut av kriminalvårdsstyrelsen eller
socialstyrelsen rörande tillämpningen av denna lag föres hos Konungen
genom besvär. Lag (1971:640)
12 § Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av
Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.
Övergångsbestämmelser
1966:301
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967.
Vid tillämpning av 3 § jämställes den som är kvarhållen på
sinnessjukhus efter prövning enligt 12 § sinnessjuklagen den 19
september 1929 (nr 321) med den som är intagen med stöd av beslut
enligt 9 § andra stycket lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård
i vissa fall och den som utskrivits på försök enligt 19 §
sinnessjuklagen med den som utskrivits på försök enligt 19 § lagen om
beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.
Är någon, som ej är häktad vid lagens ikraftträdande, intagen på
sinnessjukhus eller sinnessjukavdelning vid fångvården på grund av
dom, som ej vunnit lag kraft, äga till dess så sker bestämmelserna i
47 § 1 och 2 sinnessjuklagen tillämpning på honom. Bestämmelsen i 47
§ 1 tredje stycket nämnda lag om sinnessjuknämnden gäller därvid
psykiatriksa nämnden.
Har rätten med stöd av bestämmelse som gällde före lagens
ikraftträdande förordnat om intagning av misstänkt på sinnessjukhus
för undersökning, får den misstänkte ej på grund av detta förordnande
kvarhållas på sjukhuset längre tid än tre veckor från ikraftträdandet.
Kan undersöknigen ej avslutas inom denna tid, får beslut om intagning
för undersökning meddelas enligt 9 § denna lag, dock ej för längre tid
än sammanlagt tre veckor. Sådant beslut länder omedelbart till
efterrättelse.
Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till bestämmelse
som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall den nya bestämmelsen
tillämpas.
1971:640
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om talan mot beslut som
meddelats före den 1 januari 1972. | null | null |
1966:302 | null | 1,966 | null | 1942:740 | null |
1966:303 | null | 1,966 | null | 1946:804 | null |
1966:304 | null | 1,966 | null | 1964:542 | null |
1966:308 | null | 1,966 | null | 1949:381 | null |
1966:312 | null | 1,966 | null | 1964:137 | null |
1966:313 | null | 1,966 | null | 1965:478 | null |
1966:314 | Lag (1966:314) om kontinentalsockeln | 1,966 | 1 § Med kontinentalsockeln förstås i denna lag havsbottnen
och dess underlag inom allmänt vattenområde samt inom de
områden utanför sjöterritoriet som framgår av bilaga 3 till
lagen (2017:1272) om Sveriges sjöterritorium och maritima
zoner.
Med kontinentalsockelns naturtillgångar avses i denna lag
mineraliska och andra icke levande naturtillgångar på
havsbottnen och i dess underlag samt sådana levande
organismer som i det utvecklingsskede, då de kan bli föremål
för fångst, antingen är orörliga på havsbottnen eller
därunder eller är oförmögna till rörelse annat än i ständig
beröring med havsbottnen eller dess underlag.
Inom allmänt vattenområde i havet är denna lag inte
tillämplig på fångst av sådana levande naturtillgångar som
omfattas av svensk lagstiftning om fiske. Lag (2017:1275).
2 § Rätten att utforska kontinentalsockeln och utvinna dess
naturtillgångar tillkommer staten.
2 a § Vid utforskning av kontinentalsockeln och vid utvinning
av naturtillgångar från den skall bestämmelserna i 2 kap.
miljöbalken gälla även när verksamheten bedrivs utanför
territorialgränsen. Lag (1998:819).
2 b § Det som sägs i denna lag om att utforska
kontinentalsockeln och utvinna dess naturtillgångar gäller
även för
1. geologisk lagring av koldioxid, och
2. undersökning inför utläggning och utläggning av
undervattenskablar och rörledningar som
a) dras fram för utforskning av kontinentalsockeln eller
utvinning av dess naturtillgångar,
b) dras fram inom eller fortsätter in på svenskt territorium,
eller
c) dras fram eller används i samband med en verksamhet på en
anläggning, konstruktion eller konstgjord ö på
kontinentalsockeln. Lag (2012:431).
3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela tillstånd för annan än staten att genom
geofysiska mätningar, borrning eller på annat sätt utforska
kontinentalsockeln och att utvinna naturtillgångar från
denna. Tillstånd får dock inte meddelas till olje- eller
gasverksamhet.
Ett tillstånd ska avse ett bestämt område och en viss tid.
Ett tillstånd till geologisk lagring av koldioxid behöver
dock inte bestämmas till en viss tid.
Regeringen får meddela föreskrifter om att ett visst slag av
verksamhet som det får lämnas tillstånd till enligt första
stycket får bedrivas utan tillstånd. Lag (2015:281).
3 a § Vid prövning av tillstånd att utforska
kontinentalsockeln eller att utvinna naturtillgångar från den
tillämpas 2 kap. och 5 kap. 3-5 §§ miljöbalken.
Prövningsmyndigheten ska tillämpa det som sägs om mark- och
miljödomstolens handläggning i 22 kap. 13 § miljöbalken.
Bestämmelser om att tillstånd krävs för vissa verksamheter och
åtgärder finns i 7 kap. 28 a-29 b §§ miljöbalken.
Vid prövning av tillstånd att utvinna naturtillgångar från
kontinentalsockeln tillämpas dessutom 3 och 4 kap.
miljöbalken.
För verksamheter och åtgärder som ska prövas för ett tillstånd
att genom borrning eller sprängning utforska
kontinentalsockeln eller att utvinna naturtillgångar från den
ska
1. bestämmelserna om planer och annat underlag i 3 kap. 11 och
12 §§ och 5 kap. 18 § miljöbalken tillämpas,
2. frågan om verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en
betydande miljöpåverkan avgöras i ett särskilt beslut enligt
6 kap. 26 och 27 §§ miljöbalken efter att en undersökning
enligt 6 kap. 23-25 §§ har gjorts, om annat inte följer av
undantagen i 6 kap. 23 § andra stycket,
3. en specifik miljöbedömning göras, information lämnas och
samordning ske enligt 6 kap. 28-46 §§ miljöbalken, om en
betydande miljöpåverkan kan antas, och
4. ett förenklat underlag tas fram enligt 6 kap. 47 §
miljöbalken, om länsstyrelsen beslutar att en betydande
miljöpåverkan inte kan antas. Lag (2024:964).
3 b § Vid prövning av tillstånd till täkt på kontinentalsockeln
av berg, sten, grus, sand, lera, jord eller andra jordarter
skall behovet av det material som kan utvinnas vägas mot de
skador på djur- och växtlivet och på miljön i övrigt som täkten
kan befaras orsaka. Tillstånd får inte lämnas till en täkt om
det kan befaras att den kommer att försämra livsbetingelserna
för någon djur- eller växtart som är hotad, sällsynt eller
kräver hänsyn av någon annan anledning. Lag (2005:574).
3 c § Giltighetstiden för ett tillstånd att utforska
kontinentalsockeln för geologisk lagring av koldioxid ska
inte vara längre än vad som bedöms nödvändigt för att
genomföra den avsedda undersökningen.
På ansökan av tillståndshavaren får giltighetstiden
förlängas, om en ändamålsenlig undersökning har utförts inom
området och den beviljade tidsperioden är otillräcklig för
att slutföra de nödvändiga undersökningarna. För att få
prövas ska en ansökan om förlängning ha kommit in under
tillståndets giltighetstid.
Om tillståndshavaren har ansökt om förlängning inom den
angivna tiden, fortsätter tillståndet att gälla till dess
ansökan har prövats slutligt. Lag (2012:431).
3 d § Om någon har fått ett tillstånd att utforska
kontinentalsockeln för geologisk lagring av koldioxid, får
inte någon annan ges tillstånd att utforska eller använda
området i samma syfte. Lag (2012:431).
4 § Ett tillstånd skall förenas med de villkor som behövs för
att skydda allmänna intressen och enskild rätt, såsom att
skydda människors hälsa och miljön mot skador och olägenheter,
främja en långsiktigt god hushållning med mark och vatten och
andra resurser samt trygga säkerheten.
Villkoren kan bland annat avse åtgärder för att förebygga luft-
eller vattenföroreningar, skydda djur- och växtlivet, bevara
fyndigheter eller borrhål eller skydda sjöfarten eller fisket.
De kan avse sättet att leda företaget, utföra arbetet, utforma
anläggningar på kontinentalsockeln för arbetena eller använda
produkterna. Villkoren kan också avse krav på kartor över
arbetena, provtagningar och rapportering av verksamheten.
Lag (1998:819).
4 a § Ett tillstånd får förenas med ytterligare eller ändrade
villkor, om det genom verksamheten har uppkommit en olägenhet
av någon betydelse som inte förutsågs när tillståndet
meddelades eller om verksamheten med någon betydelse
medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap.
miljöbalken inte följs.
Med stöd av denna paragraf får inte meddelas så ingripande
villkor att verksamheten inte längre kan bedrivas eller att
den avsevärt försvåras. Lag (2010:883).
4 b § När ett tillstånd meddelas, kan det bestämmas vilken
omfattning en undersökning eller utvinning skall få ha för att
den rätt som grundas på tillståndet skall fortsätta att gälla.
Tillstånd kan även förbindas med villkor om att staten skall
delta i verksamheten eller om att avgifter skall betalas till
staten för tillståndet eller med något annat liknande villkor.
Avgifterna skall vara beräknade antingen i förhållande till
mängden eller värdet av de utvunna produkterna eller av andelar
av dessa eller på något annat sätt. Lag (1998:819).
4 c § Ett tillstånd får för sin giltighet göras beroende av
att den som avser att bedriva verksamheten ställer säkerhet
för kostnaderna för att ta bort anläggningar och för andra
åtgärder för återställning. Staten, kommuner, regioner och
kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.
Om det kan antas att den ställda säkerheten inte är
tillräcklig, får beslut fattas om ytterligare säkerhet.
I fråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av
tillståndsmyndigheten och förvaras av länsstyrelsen i det län
där verksamheten bedrivs eller som närmaste del av Sveriges
sjöterritorium ligger i. Lag (2019:846).
5 § I samband med tillstånd kan föreskrivas på vilka villkor
tillståndshavaren äger frånträda tillståndet eller avstå från en del
av det område detta omfattar.
Tillstånd får ej överlåtas utan medgivande av den som meddelat
tillståndet.
Tillstånd kan återkallas av regeringen eller den myndighet som
meddelat tillståndet, om föreskrift eller villkor för tillståndet
åsidosättes eller om synnerliga skäl i annat fall föreligga.
Återkallas tillstånd utan att innehavaren åsidosatt föreskrift eller
villkor för tillståndet, är denne berättigad att erhålla ersättning av
staten för förlust till följd av åtgärd som han vidtagit med anledning
av koncessionen. Lag (1974:891).
5 a § Om ett tillstånd upphör att gälla är den som har innehaft
tillståndet skyldig att ta bort anläggningar och vidta andra
åtgärder för återställning, om inte detta är obehövligt från
allmän eller enskild synpunkt.
Om skyldigheten att vidta sådana åtgärder inte har bestämts
genom villkor i tillståndet, skall frågan prövas av
tillståndsmyndigheten i samband med att tillståndet upphör.
Om den som har haft tillståndet inte iakttar sina skyldigheter,
får tillsynsmyndigheten vid vite förelägga honom att fullgöra
dem. Lag (1998:819).
6 § Regeringen eller myndighet som regeringen utser äger bestämma att
till skydd för anläggning för utforskande av kontinentalsockeln eller
utvinning av naturtillgångar från denna skall finnas en säkerhetszon
med en utsträckning av högst 500 meter från anläggningens yttersida
och meddela de föreskrifter som fordras för att trygga zonen. I den
mån annat ej följer av denna lag eller bestämmelse som med stöd av
lagen meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen utser får
fartyg icke segla in i säkerhetszon utan medgivande av anläggningens
ägare. Lag (1974:891).
7 § Meddelas tillstånd enligt denna lag i fråga om viss naturtillgång på
område som omfattas av förut meddelat tillstånd avseende annan
naturtillgång, får arbete för undersökning eller bearbetning som
verkställes på grund av först uppkommen rättighet inte hindras på grund
av rättighet som tillkommit senare. Uppstår tvist om hur de särskilda
slagen av arbete skall bedrivas, skall tillsynsmyndigheten, med
iakttagande av villkor som enligt 4 § har fogats vid tillståndet,
bestämma hur arbetena skall ordnas för att innehavaren av äldre
rättigheter skall kunna driva sitt arbete ändamålsenligt och med minsta
förfång för den senare rättsinnehavaren.
Detsamma gäller förhållandet mellan ett tillstånd som meddelats enligt
denna lag och ett tillstånd avseende samma område som meddelats enligt
lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon. Lag (1992:1145)
8 § Tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter och villkor för
tillstånd utövas av myndighet som regeringen bestämmer.
Innehavare av tillstånd skall på anfordran lämna tillsynsmyndigheten
de upplysningar och handlingar som fordras för tillsynens utövande.
Tillsynsmyndigheten äger meddela bestämmelser för att trygga
efterlevnaden av föreskrift eller villkor som gäller för tillståndet.
Den som har att taga befattning med tillsyn äger tillträde till
anläggning, fartyg eller luftfartyg, där verksamhet som omfattas av
tillstånd bedrives, och får göra sig underrättad om förhållande av
betydelse för tillämpningen av föreskrift eller villkor för
tillståndet.
Föreskrifterna i denna paragraf gäller inte vid tillsyn enligt
15 c §. Lag (1996:522).
9 § Sveriges geologiska undersökning eller annan myndighet som
regeringen bestämmer skall på begäran beredas tillfälle att följa
tillståndshavarens arbete i geologiskt avseende och taga del av de
geologiska resultaten av arbetet. Lag (1974:891).
10 § Inom anläggning och säkerhetszon utanför
territorialgränsen tillämpas svensk lag med undantag av
bestämmelserna i minerallagen (1991:45) och lagstiftningen
angående jakt och fiske. Därvid anses anläggningen och zonen
belägna inom närmaste del av Sveriges sjöterritorium.
Om annat inte framgår av 10 a §, skall tillståndsprövning
enligt miljöbalken dock inte ske för utforskning och utvinning
inom anläggning och säkerhetszon utanför territorialgränsen, om
verksamheten har tillståndsprövats av regeringen enligt denna
lag. Lag (1998:819).
10 a § Gäller ett tillstånd enligt denna lag en verksamhet som
skall bedrivas utanför territorialgränsen, får regeringen, om
det finns särskilda skäl, som villkor för tillståndet ange att
tillståndsprövning enligt 9 kap. miljöbalken skall ske hos den
myndighet som regeringen bestämmer. Detta gäller dock endast om
tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken behövs för en motsvarande
verksamhet innanför territorialgränsen.
Miljöbalken skall tillämpas på en verksamhet som omfattas av
villkor enligt första stycket. Regeringen skall ange vilken
myndighet som skall utöva tillsyn enligt miljöbalken över
verksamheten. Lag (1998:819).
10 b § Bestämmelserna i 8 b–8 d §§ lagen (1978:160) om vissa
rörledningar ska tillämpas på rörledningar för transport av
koldioxid utanför territorialgränsen, om ledningarna
1. fortsätter in på svenskt territorium, eller
2. avser transport av koldioxid till en lagringsplats på
kontinentalsockeln.
Det som i 8 b–8 d §§ lagen om vissa rörledningar sägs om
koncessionshavaren ska utanför territorialgränsen gälla den
som för rörledningarna har tillstånd enligt denna lag.
Lag (2012:431).
11 § Den som utan lov utforskar kontinentalsockeln eller
utvinner naturtillgångar från denna eller vidtager åtgärd för
sådan utforskning eller utvinning dömes till böter eller
fängelse i högst sex månader.
Till samma straff döms den som
1) bryter mot ett villkor som har meddelats med stöd av 4 eller
4 a §,
2) underlåter att efterkomma vad tillsynsmyndighet fordrar
eller föreskriver med stöd av 8 § andra eller tredje stycket
eller
3) vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som är förbunden med
tillstånd eller som är föreskriven i eller som ålagts enligt 8 §
andra stycket uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar
oriktig uppgift.
Den som överträder förbudet i 6 § att segla in i säkerhetszon
eller föreskrift som utfärdats för tryggande av sådan zon dömes
till böter. Lag (1998:819).
12 § Har en innehavare av ett tillstånd inte följt de villkor
som har meddelats med stöd av 4 eller 4 a § eller vad han
eller hon är skyldig att göra enligt 9 § eller inte följt en
anfordran eller föreskrift som en tillsynsmyndighet har
meddelat med stöd av 8 § andra eller tredje stycket, får
tillsynsmyndigheten förelägga honom eller henne vid vite att
fullgöra sina skyldigheter.
Medför det uppenbar fara för allmänt intresse att ett villkor
inte följs, får tillsynsmyndigheten förbjuda arbetets
fortsatta bedrivande och genom Polismyndighetens försorg låta
vidta rättelse på tillståndshavarens bekostnad.
Lag (2014:715).
13 § Har upphört att gälla genom lag (1980:202).
14 § Svensk domstol är behörig att döma över brott som avses i
11 § även om det inte finns domsrätt enligt 2 kap. 3 §
brottsbalken.
Röjer någon uppgift som han eller hon är skyldig att
hemlighålla enligt föreskrift som gäller tillsyn enligt denna
lag och som har meddelats med stöd av 30 kap. 23 §
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) tillämpas första
stycket. Lag (2021:1020).
15 § Beslut av Sveriges geologiska undersökning i ärenden som avses i
7 § och i ärenden om återkallelse av tillstånd på grund av att
föreskrifter eller villkor för tillståndet har åsidosatts samt
tillsynsmyndigheters beslut enligt 12 § och 15 c § får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Annat beslut av myndighet enligt denna lag överklagas hos
regeringen.
Beslutet gäller även om det överklagas, om inte annorlunda
förordnats. Lag (1996:522).
15 a § För utläggande av undervattenskablar och rörledningar på
kontinentalsockeln utanför territorialgränsen krävs tillstånd av
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.
Ett tillstånd skall förenas med de villkor som behövs för att
1. möjliggöra utforskning av kontinentalsockeln och utvinning av
dess naturtillgångar,
2. förhindra, begränsa och kontrollera föroreningar från
rörledningar, och
3. skydda möjligheten att använda och reparera redan befintliga
undervattenskablar och rörledningar.
Om tillståndet avser utläggande av rörledningar, skall i beslutet
anges den sträckning av rörledningen på kontinentalsockeln som
tillståndet avser. Lag (1996:522).
15 b § Bestämmelserna i 15 a § gäller inte vid utläggande av
undervattenskablar och rörledningar
1. i syfte att utforska kontinentalsockeln eller utvinna dess
naturtillgångar,
2. som fortsätter in på svenskt territorium, eller
3. som dras fram eller används i samband med en verksamhet på
en anläggning, konstruktion eller konstgjord ö på
kontinentalsockeln. Lag (2012:431).
15 c § Tillsynen över efterlevnaden av 15 a § och villkor som har
meddelats med stöd av den paragrafen utövas av den myndighet som
regeringen bestämmer. Tillsynsmyndigheten får meddela de
förelägganden som behövs för att 15 a § och villkor som har meddelats
med stöd av den paragrafen skall efterlevas. Lag (1996:522).
16 § Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av
regeringen. Lag (1974:891).
Övergångsbestämmelser
1966:314
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1966.
I fråga om dessförinnan skedd upplåtelse från kronan av rätt till sand-,
grus- eller stentäkt inom allmänt vattenområde gälla särskilda
bestämmelser.
Avser tillstånd enligt denna lag område som omfattas av koncession
enligt lagen angående stenkolsfyndigheter m.m. eller uranlagen eller av
undersökningstillstånd enligt sistnämnda lag, äga bestämmelserna i 7 §
för det fall att tillstånd avser område som är inmutat enligt gruvlagen
motsvarande tillämpning.
1971:585
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om talan mot beslut som
meddelats före den 1 januari 1972.
1974:343
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.
I fråga om inmutningsrätt som beviljats inom allmänt vattenområde i
havet efter ansökan som kommit in före lagens ikraftträdande, och om
utmål, som där tillkommit på grund av sådan inmutningsrätt föreskrives i
14 kap. gruvlagen (1974:342). Beträffande arbete inom område vilket
omfattas av såväl inmutningsrätt eller utmål som nyss nämnts som
tillstånd enligt lagen om kontinentalsockeln gäller 7 § i sin äldre
lydelse.
1991:49
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
Äldre föreskrifter skall fortfarande tillämpas i ärenden som
anhängiggjorts före ikraftträdandet.
1992:1145
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
2. Bestämmelserna i 10 a § skall inte tillämpas i fråga om tillstånd som
meddelas i enlighet med ett före ikraftträdandet av denna lag beviljat
tillstånd.
1995:18
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats
före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.
1998:819
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Ett ärende skall handläggas och bedömas enligt äldre
bestämmelser, om ärendet har inletts före denna lags
ikraftträdande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer i
miljöbalken skall dock tillämpas omedelbart.
3. Bestämmelsen i 5 a § skall tillämpas även när tillståndet
har meddelats före denna lags ikraftträdande.
4. Den nya lydelsen av 10 a § skall inte tillämpas i fråga om
tillstånd enligt denna lag som har meddelats i enlighet med ett
före ikraftträdandet av denna lag beviljat tillstånd. Har
tillstånd meddelats i enlighet med ett efter den 31 december
1992 beviljat tillstånd skall i stället äldre lydelse av 10 a §
tillämpas.
2017:957
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för handläggningen
och prövningen av ärenden som har inletts före
ikraftträdandet.
3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om beslut
att en verksamhet eller åtgärd inte kan antas medföra en
betydande miljöpåverkan som har meddelats före
ikraftträdandet och i fråga om samråd som har skett före
ikraftträdandet. | null | null |
1966:315 | Kontinentalsockelförordning (1966:315) | 1,966 | 1 § Har upphävts genom förordning (2018:79).
2 § Tillsynen över att föreskrifter och villkor för tillstånd
enligt lagen (1966:314) om kontinentalsockeln följs utövas av
Sveriges geologiska undersökning. Myndigheten ska vid
tillsynen samverka med andra myndigheter, vilkas verksamhet
berörs av tillståndet.
Sjöfartsverket, Kustbevakningen och Polismyndigheten ska på
begäran av Sveriges geologiska undersökning biträda vid
tillsynen.
Denna paragraf gäller inte vid tillsyn enligt 15 c § lagen om
kontinentalsockeln. Förordning (2022:660).
2 a § Tillsynen över efterlevnaden av 15 a § lagen om
kontinentalsockeln och villkor som har meddelats med stöd av den
paragrafen utövas av Kustbevakningen. Förordning (1996:523).
3 § Tillstånd enligt lagen om kontinentalsockeln fordras ej för fångst
av levande organismer.
Sådant tillstånd fordras ej heller för vetenskaplig undersökning som
utföres av svensk vetenskaplig institution, om arbetet kan bedrivas utan
förfång för verksamhet som utövas enligt tillstånd. Detsamma gäller i
fråga om annan undersökning, som bedrives av svensk fysisk eller
juridisk person innanför territorialgränsen, när undersökningen ej avser
letning efter salt, olja eller gas eller innefattar sprängning,
borrning, inrättande av anläggning eller annat ingrepp i naturen av
någon betydelse.
Undersökning som avses i andra stycket skall anmälas skriftligen till
Sveriges geologiska undersökning minst fjorton dagar före arbetets
början. Förordning (1982:585).
4 § Regeringen prövar frågor om tillstånd att utvinna
naturtillgångar från kontinentalsockeln, om inte annat följer
av 5 §. Regeringen prövar även frågor om tillstånd till
geologisk lagring av koldioxid samt utläggning av
undervattenskablar och rörledningar enligt 2 b § lagen
(1966:314) om kontinentalsockeln.
En ansökan om tillstånd ska ges in till Regeringskansliet och
innehålla
1. uppgift om sökandens hemvist och postadress samt, när
sökanden är ett utländskt företag, om den filial som sökanden
har eller avser att inrätta i Sverige för den planerade
verksamheten,
2. uppgift om den planerade verksamhetens art och omfattning
samt om det område och den tid ansökan avser,
3. ett arbetsprogram för verksamheten,
4. de uppgifter som behövs för att bedöma hur de allmänna
hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken följs,
5. uppgift om de åtgärder sökanden anser nödvändiga för att
förebygga vattenförorening och intrång på sjöfart, fiske och
andra allmänna och enskilda intressen,
6. uppgift om sökandens tekniska och ekonomiska
förutsättningar för verksamheten,
7. en karta, upprättad enligt Sveriges geologiska
undersöknings anvisningar, tillsammans med en beskrivning över
det område som avses med ansökan,
8. intyg som sökanden vill åberopa för att styrka uppgifter
som avses i
3-6, och
9. den miljökonsekvensbeskrivning som krävs enligt 3 a §
tredje stycket 3 eller 4 lagen om kontinentalsockeln.
Förordning (2023:279).
4 a § Tillstånd enligt 15 a § lagen om kontinentalsockeln
meddelas av regeringen.
En ansökan om tillstånd ska ges in till Regeringskansliet och
innehålla uppgift om
1. undervattenskabelns eller rörledningens sträckning på
kontinentalsockeln, och
2. de åtgärder som sökanden anser behövs för att förhindra,
begränsa och kontrollera föroreningar från rörledningen.
Förordning (2023:279).
5 § Sveriges geologiska undersökning prövar frågor om
tillstånd till sand-, grus- eller stentäkt på ett område som i
sin helhet är beläget inom allmänt vattenområde i havet, om
inte regeringen enligt femte stycket ska göra detta.
Ansökan ska ges in till Sveriges geologiska undersökning och
ska innehålla de uppgifter som behövs för att bedöma hur de
allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken följs och den
miljökonsekvensbeskrivning som krävs enligt 3 a § lagen
(1966:314) om kontinentalsockeln.
Sveriges geologiska undersökning ska i ett tillståndsärende
inhämta yttrande från Naturvårdsverket, Havs- och
vattenmyndigheten, kommunen och andra berörda myndigheter.
Ett beslut om tillstånd ska gälla för en viss tid, högst
tio år, och avse ett visst område. I beslutet ska det anges i
vilken omfattning sand, grus eller sten får tas samt de
villkor som behövs för att i skälig omfattning tillgodose
andra intressen såsom sjöfarten, fisket och naturvården eller
som annars aktualiseras av bestämmelserna i
havsrättskonventionen. Beslutet ska också innehålla en
upplysning om den prövning av verksamheten som kan krävas
enligt någon annan författning.
Sveriges geologiska undersökning ska ta ut en avgift för
tillstånd enligt 4 b § andra stycket lagen om
kontinentalsockeln. En avgift behöver dock inte tas ut om
företaget är av ringa omfattning eller om det finns något
annat särskilt skäl mot att ta ut avgiften. Avgifterna bestäms
av Sveriges geologiska undersökning.
Om en täkt som avses med ansökan är av större omfattning eller
kan medföra betydande skadeverkningar eller om
Naturvårdsverket eller Havs- och vattenmyndigheten begär det,
ska Sveriges geologiska undersökning med eget yttrande
överlämna ärendet till regeringen för prövning.
Förordning (2022:660).
5 a § Sveriges geologiska undersökning prövar frågor om
tillstånd att utforska kontinentalsockeln, om inte annat
följer av fjärde stycket.
Ansökan ska ges in till Sveriges geologiska undersökning och
ska innehålla
1. uppgift om sökandens hemvist och postadress samt, när
sökanden är ett utländskt företag, om den filial som sökanden
har eller avser att inrätta i Sverige för den planerade
verksamheten,
2. uppgift om den planerade verksamhetens art och omfattning
samt om det område och den tid ansökan avser,
3. ett arbetsprogram för verksamheten,
4. de uppgifter som behövs för att bedöma hur de allmänna
hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken följs,
5. uppgift om de åtgärder sökanden anser nödvändiga för att
förebygga vattenförorening och intrång på sjöfart, fiske och
andra allmänna och enskilda intressen,
6. uppgift om sökandens tekniska och ekonomiska
förutsättningar för verksamheten,
7. en karta, upprättad enligt Sveriges geologiska
undersöknings anvisningar, tillsammans med en beskrivning över
det område som avses med ansökan,
8. intyg som sökanden vill åberopa för att styrka uppgifter
som avses i 3-6, och
9. den miljökonsekvensbeskrivning som krävs enligt 3 a §
fjärde stycket 3 eller 4 lagen (1966:314) om
kontinentalsockeln.
Sveriges geologiska undersökning ska i ett tillståndsärende
inhämta yttrande från Naturvårdsverket, Havs- och
vattenmyndigheten, Försvarsmakten och andra berörda
myndigheter.
Om en verksamhet som avses med ansökan berör en annan stat, är
av större omfattning eller kan medföra betydande
skadeverkningar, eller om Naturvårdsverket, Havs- och
vattenmyndigheten eller Försvarsmakten begär det, ska Sveriges
geologiska undersökning med eget yttrande överlämna ärendet
till regeringen för prövning. Förordning (2022:660).
6 § Arbete för utforskande av kontintentalsockeln eller utvinning av
dess naturtillgångar får icke utföras på sådant sätt att
undervattensledningar skadas eller otillbörligt intrång göres på
sjöfarten, fisket eller havets biologiska tillgångar.
Innehavare av tillstånd enligt lagen om kontintentalsockeln är skyldig
tåla att kablar eller rörledningar utläggas eller underhållas inom
tillståndsområdet, i den mån arbetet sker utan att tillståndshavarens
verksamhet otillbörligt hindras.
Tillståndshavare är vidare skyldig tåla att inom tillståndsområdet
bedrives oceanografisk grundforskning eller annan vetenskaplig forskning
vars resultat äro avsedda att offentliggöras.
7 § Avgift som avses i 4 b § andra stycket lagen om
kontinentalsockeln ska betalas till Sveriges geologiska
undersökning. Förordning (2007:952).
8 § Den som underlåter att göra anmälan enligt 3 § tredje stycket dömes
till böter.
Övergångsbestämmelser
2017:967
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2018.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för handläggningen
av ärenden som har inletts före ikraftträdandet.
2022:660
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2022.
2. Sveriges geologiska undersökning ska efter ikraftträdandet
handlägga ärenden om tillstånd att utforska kontinentalsockeln
enligt 5 a § som har inletts hos regeringen. Regeringen ska
överlämna handlingarna till Sveriges geologiska undersökning. | null | null |
1966:319 | Lag (1966:319) om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden | 1,966 | Rätten till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt vattenområde i
Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland tillkommer staten.
Övergångsbestämmelser
1966:319
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1966, då lagen den 5 juni 1953 (nr
379) om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt vattenområde
upphör att gälla.
I fråga om upplåtelse från kronan av rätt till sand-, grus- eller
stentäkt inom allmänt vattenområde som skett före den 1 juli 1966
gäller äldre lag. | null | null |
1966:320 | Kungörelse (1966:320) om upplåtelse från staten av rätt till sand-, grus- eller stentäkt inom vissa allmänna vattenområden | 1,966 | 1 § Om upplåtelse från staten av rätt till sand-, grus- eller stentäkt
inom allmänt vattenområde i Vänern, Vättern, Hjälmaren eller Storsjön
i Jämtland beslutar länsstyrelsen.
Upplåtelse skall ske för viss tid, högst tio år, och avse visst
område. Vid upplåtelsen skall bestämmas i vilken omfattning sand, grus
eller sten får tagas. För upplåtelsen skall utgå ersättning, om den
upplåtna rättens ringa omfattning eller annat särskilt skäl ej
föranleder annat.
Avtal skall upprättas skriftligen och upptaga samtliga villkor för
upplåtelsen. I avtalet skall erinras om den prövning av verksamheten
som kan fordras enligt annan lagstiftning.
2 § Ersättning, som avses i 1 § andra stycket, skall erläggas till
länsstyrelsen.
Övergångsbestämmelser
1966:320
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1966.
Genom denna kungörelse upphäves kungörelsen den 5 juni 1953 (nr 380)
angående upplåtelse från kronan av rätt till sand-, grus- och stentäkt
inom allmänt vattenområde. Den upphävda kungörelsen äger dock
tillämpning i fråga om upplåtelse som skett före den 1 juli 1966. | null | null |
1966:331 | null | 1,966 | null | 1954:311 | null |
1966:341 | Kungörelse (1966:341) om räntan på vissa lån med statlig kreditgaranti | 1,966 | Kungl. Maj:t har funnit gott förordna, att räntan på lån som avses i
kungörelserna den 11 oktober 1946 (nr 676) angående statlig
kreditgaranti för lån åt den, som avlagt akademisk eller därmed
jämförlig examen, den 30 april 1948 (nr 210) angående statlig
kreditgaranti för lån åt den som genomgått polisskola, den 16 juni 1950
(nr 469) angående studielån med statlig kreditgaranti, den 30 juni 1952
(nr 570) angående studielån med statlig kreditgaranti åt s.k.
flyktingstudenter, den 31 maj 1957 (nr 276) med särskilda bestämmelser
om studielån åt flyktingstudenter och den 30 juni 1959 (nr 436) med
särskilda bestämmelser om studielån åt vissa utländska studerande, de
båda sistnämnda kungörelserna i vad de avse studielån med statlig
kreditgaranti, från och med den 1 juli 1965 tills vidare skall utgöra
6,5 procent. | null | null |
1966:350 | null | 1,966 | null | 1962:381 | null |
1966:353 | null | 1,966 | null | 1956:293 | null |
1966:36 | Förordning (1966:36) om vissa uppgifter från näringsidkare | 1,966 | 1 § Den som driver näring inom landet är skyldig att på anmodan av
kommerskollegium lämna de uppgifter som fordras för kollegiets
befattning med landets råvaru- och bränsleförsörjning, nämligen om
1) produktion av varor och tillhandahållande av tjänster,
2) produktionsförmåga,
3) förbrukning av varor och anlitande av tjänster,
4) lager- och förrådshållning,
5) beställningar, köp, försäljningar och leveranser beträffande varor
och tjänster.
2 § Uppgift skall lämnas till kollegiet eller till annan myndighet som
kollegiet bestämmer efter samråd med myndigheten. Uppgift skall lämnas
inom tid som kollegiet föreskriver.
3 § Kollegiet skall tillse att uppgiftsskyldig eller den, som har att
medverka vid uppgifternas insamlande eller på annat sätt, icke
betungas onödigt.
4 § Närmare föreskrifter och anvisningar för tillämpningen av denna
kungörelse meddelas av kollegiet. Innan kollegiet meddelar
föreskrifter eller anvisningar som innebära icke endast obetydliga
förändringar i vad som förut tillämpats, skall kollegiet samråda med
organisation eller annan som kan anses företräda de uppgiftsskyldiga.
5 § Den som underlåter att fullgöra sin uppgiftsskyldighet eller
uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift döms, om
gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken, till penningböter.
Allmänt åtal får väckas endast efter anmälan av kollegiet. Lag
(1991:290).
6 § har upphävts genom förordning (1980:875). | null | null |
1966:362 | null | 1,966 | null | 1965:783 | null |
1966:368 | Arbetsmarknadskungörelse (1966:368) | 1,966 | Offentlig arbetsförmedling
Verksamheten
1 § Arbetsmarknadsverket ansvarar för verksamheten med offentlig
arbetsförmedling. För verket gäller förordningen (1986:739) med
instruktion för arbetsmarknadsverket. Förordning (1986:1022).
2 § har upphävts genom förordning (1976:269).
3 § har upphävts genom förordning (1976:269).
4 § Arbetsförmedlingens främsta uppgift är att bistå arbetssökande och
arbetsgivare när det gäller att skaffa arbete eller att tillhandahålla
arbetskraft. Arbetsförmedlingen skall vidare inhämta och lämna saklig
och så fullständig information som möjligt i de avseenden som har
betydelse för såväl arbetssökande som arbetsgivare.
Vid förmedlingsarbetet skall eftersträvas att klarlägga den
arbetssökandes arbetsönskemål och förutsättningar att ta ett arbete
som är ledigt eller kan anskaffas på den öppna arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadspolitikens medel skall utnyttjas för att ge den
arbetssökande möjlighet att ta arbete i ett yrke där arbetskraft
efterfrågas och som nära ansluter till sökandens önskemål och
förutsättningar. Om det behövs, skall därvid samråd ske med
arbetsgivare och berörda arbetstagarorganisationer för att anpassa
arbetsuppgifter och arbetsförhållanden till den arbetssökandes
förutsättningar.
Arbetsförmedlingen skall verka för kvinnors och mäns rätt till arbete
på lika villkor och därmed främja jämställdhet i arbetslivet.
Arbetsförmedlingen skall samverka med skolan för att stödja ungdomens
övergång från skola till arbetsliv.
Arbetsförmedlingen skall samverka med sociala myndigheter och
försäkringskassor för att uppnå effektivitet i användningen av
samhällets totala resurser för handikappade grupper. Förordning
(1985:966).
5 § Arbetsförmedling bedrivs oberoende av arbetskonflikt mellan
arbetsgivare och arbetstagare. Råder sådan konflikt på en arbetsplats
där arbete anvisas en arbetssökande personligen eller genom allmän
information, skall upplysning om konflikten lämnas i samband med
anvisningen. Förordning (1981:543).
6 § Om en arbetssökande som erhåller eller begär ersättning från
erkänd arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd eller
sysselsätts i beredskapsarbete avvisar lämplig arbetsanställning som
erbjuds sökanden vid förmedlingen eller om sökanden på annat sätt
uppenbarligen själv vållar att den erbjudna anställningen inte kommer
till stånd, skall arbetsförmedlingen underrätta
arbetsmarknadsstyrelsen och arbetslöshetskassan. Förordning
(1981:543).
6 a § Tillstånd enligt 2 a § lagen (1935:113) med vissa bestämmelser
om arbetsförmedling meddelas av arbetsmarknadsstyrelsen. Förordning
(1985:966).
7 § Arbetsvägledning lämnas genom upplysningar om yrken, utbildning
och arbetsvillkor samt genom andra åtgärder för att främja enskildas
yrkesutbildning och yrkesanpassning. Arbetsvägledning omfattar även
åtgärder som är särskilt ägnade att underlätta handikappades
anpassning till arbetslivet. Förordning (1982:635).
8 § Arbetsvägledning meddelas såväl i som utan samband med
arbetsförmedling.
När det kan ske, meddelar arbetsförmedlingen arbetsvägledning
som ett led i den utbildande, uppfostrande eller socialvårdande
verksamhet som bedrivs av skolor, andra samhällsinstitutioner
och organisationer. Arbetsvägledningen organiseras därvid i
samarbete med dessa institutioner och organisationer.
Förordning (1982:635).
9 § Till skyddat arbete får arbetsförmedlingen anvisa endast den, vars
arbetsförmåga är så nedsatt att han eller hon inte kan beredas arbete
på den reguljära arbetsmarknaden. Beslut av arbetsförmedlingen att
inte anvisa någon till skyddat arbete får inte överklagas. Förordning
(1985:508).
Kostnadsbestämmelser m.m.
10 § Arbetsförmedling är avgiftsfri.
Den på vars begäran annonsering eller annan särskild åtgärd vidtas vid
arbetförmedling får dock åläggas att betala kostnaden för åtgärden.
Förordning (1981:543).
11 § Resekostnadsersättning och traktamente lämnas, om de utgifter som
föranleds av resan inte är obetydliga, till
arbetssökande för inställelse hos arbetsförmedlingen, om inställelsen
är angelägen för utredning om sökandens framtida sysselsättning,
handikappad som i samband med utredning om förutsättningarna för
utbildning, yrkesinriktad rehabilitering eller arbete behöver genomgå
arbetspsykologisk undersökning eller läkarundersökning, om resan är
nödvändig för att undersökningen skall komma till stånd.
Är det nödvändigt att även arbetssökandens make eller, i fråga om
sökande som är under 20 år, en förälder till arbetssökanden inställer
sig eller att en handikappad åtföljs av ledsagare, lämnas
resekostnadsersättning och traktamente även till maken, föräldern
eller ledsagaren.
Utöver resekostnadsersättning och traktamente enligt första och andra
styckena lämnas ersättning för förlorad arbetsförtjänst med belopp som
motsvarar den faktiska förlusten. Förordning (1981:543).
12 § Resekostnadsersättning och traktamente lämnas med högst de belopp
som gäller för statstjänstemän vid tjänsteresa. Kostnad för resa med
tåg ersätts dock högst med belopp motsvarande avgift för en plats i 2
klass, i förekommande fall inberäknat avgift för sovplats. Kostnad för
resa med fartyg ersätts högst med belopp motsvarande avgift för resan
jämte en hyttplats i 2 klass. Kostnad för resa med flyg ersätts endast
när resans längd överstiger 50 mil eller när det är fråga om resa från
eller till Gotland.
För handikappad och ledsagare lämnas resekostnadsersättning med belopp
som motsvarar kostnaden för det billigaste färdsätt som kan användas
med hänsyn till den handikappades förhållanden. Förordning
(1982:635).
12 a § Fråga om resekostnadsersättning och traktamente prövas av
länsarbetsnämnden. Förordning (1986:1022).
Arbetsmarknadsutbildning m.m.
Allmänna bestämmelser
13 § Utbildning som någon genomgår av arbetsmarknadsskäl efter beslut
av arbetsmarknadsmyndighet enligt denna kungörelse eller förordningen
(1984:518) om bidrag till arbetsmarknadsutbildning i företag utgör
arbetsmarknadsutbildning och kan avse
1. yrkesutbildning på motsvarande gymnasial eller eftergymnasial
nivå,
2. allmän-teoretisk utbildning på grundskolans högstadienivå som
nödvändig förberedelse för yrkesutbildning, eller
3. orienterande och förberedande utbildning.
Arbetsmarknadsutbildning enligt denna kungörelse kan anordnas antingen
genom upphandling av utbildning (särskilt anordnad
arbetsmarknadsutbildning) eller genom utnyttjande av platser inom det
reguljära utbildningsväsendet eller inom studieförbund.
Utbildning som enligt avdelning B i bilaga till
studiestödsförordningen (1973:418) kan finansieras med studiemedel
eller därmed jämförlig utbildning utgör inte arbetsmarknadsutbildning
utom då utbildningen
1. upphandlas av länsarbetsnämnd,
2. är inriktad mot sysselsättning i näringslivet och omfattar högst 40
studieveckor samt inte avser en fortsättning eller en avslutning på en
tidigare påbörjad eftergymnasial utbildning och inte heller utgör en
del av en längre sammanhållen eftergymnasial utbildning,
3. beviljas handikappad som inte kan beredas lämpligt arbete på annat
sätt, eller
4. under högst 40 studieveckor, i avvaktan på att utbildningen åter
kan finansieras med studiemedel, beviljas handikappad som har förlorat
sin rätt till studiemedel på grund av otillräckliga studieresultat
till följd av handikappet.
Utbildning utanför Sverige får utgöra arbetsmarknadsutbildning endast
om synnerliga skäl föreligger och motsvarande utbildning inte
tillhandahålls inom riket. Förordning (1986:413).
13 a § Arbetsmarknadsutbildning får beviljas den som
1. är eller löper risk att bli arbetslös eller är svårplacerad på
arbetsmarknaden,
2. har fyllt 20 år samt
3. söker arbete genom arbetsförmedlingen och förmedlingen därvid
finner utbildningen vara ägnad att medföra stadigvarande arbete som
inte kan komma till stånd utan utbildningen.
Utan hinder av vad som sägs i första stycket 1 kan
arbetsmarknadsstyrelsen föreskriva att arbetsmarknadsutbildning får
beviljas även arbetstagare som inte direkt berörs av en
driftsinskränkning hos arbetsgivaren, om arbetstagaren avser att lämna
sin anställning efter utbildningen och detta är ägnat att begränsa
inskränkningens verkningar. Beslut om utbildning får inte meddelas
efter det att driftsinskränkningen har genomförts eller arbetsgivaren
har beslutat att inte genomföra den.
Utan hinder av vad som sägs i första stycket 1 får
arbetsmarknadsutbildning beviljas flyktingar som nyligen har anlänt
till landet.
Utan hinder av vad som sägs i första stycket 2 får
arbetsmarknadsutbildning i form av sådana kurser som avses i 14 §
beviljas ungdomar som har fyllt 18 år och som inte kan beredas
utbildning i gymnasieskolan.
Utan hinder av vad som sägs i första stycket 2 får
arbetsmarknadsutbildning också beviljas handikappade ungdomar.
Utan hinder av vad som sägs i första stycket 3 får
arbetsmarknadsutbildning beviljas intagna vid kriminalvårdsanstalt
vilka har beviljats frigång för utbildning. Förordning (1986:413).
13 b § Av tillgängliga platser inom särskilt anordnad
arbetsmarknadsutbildning får högst 10 procent användas för utbildning
av arbetstagare som inte är arbetslösa och som har fyllt 20 år, om
arbetstagaren har en kortare eller föråldrad yrkesutbildning eller
helt saknar sådan utbildning och arbetsmarknadsutbildningen är ägnad
att ge arbetstagaren en starkare ställning på arbetsmarknaden.
Utöver vad som anges i första stycket får länsarbetsnämnd, om så
bedöms ekonomiskt försvarbart, upplåta plats inom upphandlad
arbetsmarknadsutbildning även för andra icke
arbetslösa personer. Förordning (1986:413).
13 c § Påbyggnadsundervisning i svenska för invandrare får utgöra
arbetsmarknadsutbildning i samband med genomgång av förberedande eller
yrkesinriktad utbildning, yrkesinriktad rehabilitering eller då
undervisningen är varvad med beredskapsarbete.
Påbyggnadsundervisningen skall svara mot de fastlagda målen för
svenska för invandrare och anknyta till yrkesutbildningen,
rehabiliteringen eller beredskapsarbetet i fråga samt innefatta
svenska fackuttryck och innebörden av skyddsföreskrifter.
Utbildningstiden får genomsnittligt uppgå till 300 timmar.
Sker yrkesundervisning på invandrares hemspråk skall undervisning i
svenska i form av arbetsmarknadsutbildning ges som ett komplement
härtill. Förordning (1986:413).
13 d § Den som anordnar arbetsmarknadsutbildningen får efter samråd
med länsarbetsnämnden besluta om uppehåll i utbildningen, om det på
grund av personalens semester, studiedagar, inarbetad arbetstid eller
andra liknande orsaker inte är ändamålsenligt att bedriva
utbildningen. Beslut om uppehåll i utbildningen får omfatta högst fyra
veckor under tiden juni--augusti och i övrigt, om det inte finns
särskilda skäl, endast enstaka dagar.
Vid arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära skolväsendet gäller de
bestämmelser om när utbildning får inställas som har utfärdats för
skolväsendet.
Arbetsmarknadsutbildning får, om det inte finns särskilda skäl, inte
påbörjas senare än tre veckor före uppehåll i utbildningen som
inträffar under tiden juni--augusti. Förordning (1985:966).
13 e § För deltagare i särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning som
enligt arbetsförmedlingens bedömning behöver särskild hjälp med att
söka arbete får utbildningstiden förlängas med högst fem dagar för att
speciella platsförmedlingsinsatser skall kunna ingå i utbildningen.
Förordning (1985:966).
Särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning
14 § Arbetsmarknadsstyrelsen skall
1. fördela medel till länsarbetsnämnderna för upphandling av
arbetsmarknadsutbildning,
2. utfärda riktlinjer i fråga om länsarbetsnämndernas planering av
upphandlingen av arbetsmarknadsutbildning,
3. ansvara för den övergripande planeringen av
arbetsmarknadsutbildningen, såsom när det gäller att fastställa mer
långsiktiga och för hela landet föreliggande utbildningsbehov,
4. ha ett samordnande ansvar vid upphandling av
arbetsmarknadsutbildning till vilken rekrytering av elever sker från
hela landet,
5. planera den elevsociala verksamheten inom AMU-gruppen. Förordning
(1985:966).
14 a § Länsarbetsnämnderna upphandlar arbetsmarknadsutbildning av de
regionala AMU-myndigheterna eller andra utbildningsanordnare. Sådan
upphandling får också ske i samverkan mellan två eller flera
länsarbetsnämnder. Förordning (1985:966).
14 b § Länsarbetsnämnderna skall delta i det regionala samråd mellan
olika offentliga utbildningsanordnare som förekommer. Förordning
(1985:966).
14 c § Vid studieresa som utgör obligatorisk del av AMU-kurs skall, om
så erfordras, logi tillhandahållas av den som anordnar kursen.
Förordning (1985:966).
14 d § En utbildningsanordnare skall tillhandahålla läromedel,
arbetskläder och annan materiel som behövs för utbildningen.
Förordning (1986:413).
14 e § För den som beviljas arbetsmarknadsutbildning får
länsarbetsnämnden vid behov anordna logi. Förordning (1985:966).
Yrkesinriktad rehabilitering
14 f § Yrkesinriktad rehabilitering utgör sådan utredande, vägledande
och förberedande verksamhet som arbetsmarknadsverket bedriver i syfte
att pröva och förbättra yrkesobestämda och arbetshandikappade
personers förutsättningar för arbete. Yrkesinriktad rehabilitering
bedrivs vid arbetsmarknadsinstitut.
Den som är i behov av yrkesinriktad rehabilitering och som annars inte
skulle kunna beredas arbete får efter arbetsförmedlingens prövning
skrivas in vid arbetsmarknadsinstitut.
Vad som sägs i 13 d § första och tredje styckena tillämpas också i
fråga om yrkesinriktad rehabilitering. Förordning (1984:30).
Utbildningsbidrag
15 § Till den som har påbörjat arbetsmarknadsutbildning och till den
som är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut lämnas utbildningsbidrag
och lån enligt denna kungörelse. Utbildningsbidrag lämnas inte vid
utbildning enligt förordningen (1984:518) om bidrag till
arbetsmarknadsutbildning i företag.
Utbildningsbidrag består av dagpenning och särskilt bidrag.
Dagpenning och särskilt bidrag enligt 22 § första stycket 3 lämnas för
högst 5 dagar per kalendervecka.
Till den som undergår utredning om förutsättningarna för
arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering lämnas
utbildningsbidrag i form av särskilt bidrag.
Utbildningsbidrag i form av dagpenning får inte lämnas till den som
sysselsätts i sådant beredskapsarbete som avses i 78 a §.
Till handikappade som avses i 13 § tredje stycket 3 får lämnas
utbildningsbidrag i form av särskilt bidrag för merkostnader som kan
anses förorsakade av handikappet. Till handikappade ungdomar som
bereds arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära skolväsendet innan
de har fyllt 18 år lämnas utbildningsbidrag endast i form av särskilt
bidrag enligt 21 och 22 §§.
För intagen vid kriminalvårdsanstalt, vilken enligt 13 a § sjätte
stycket kan beviljas arbetsmarknadsutbildning får avdrag göras från
utbildningsbidraget med en summa som motsvarar den dagersättning som
intagna vid frigångsarbete skall betala till kriminalvårdsverket.
Förordning (1986:413).
16 § Dagpenning utges antingen med högst 360 eller med 220 eller 150
kronor per dag.
Dagpenning till den som är medlem i erkänd arbetslöshetskassa och
uppfyller villkoren för ersättning från kassan vid arbetslöshet eller
har uppburit ersättning från sådan kassa under den längsta tid
ersättning kan utgå, utges med samma belopp som vederbörande är eller
skulle ha varit berättigad till för heltidsarbete vid ersättning från
kassan. Dagpenning utges dock alltid med lägst 220 kronor per dag.
Dagpenning utges med 220 kronor per dag till den som inte uppfyller
förutsättningarna enligt andra stycket men som har fyllt 20 år eller
har vårdnaden om eller fullgör underhållsskyldighet mot eget barn.
Dagpenning utges med 150 kronor per dag till den som inte omfattas av
bestämmelserna i andra eller tredje stycket. Förordning (1986:413).
17 § Till den som uppbär pension enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring eller som uppbär hustrutillägg enligt lagen (1962:392) om
hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension lämnas
dagpenning med belopp som motsvarar skillnaden mellan vad som annars
skulle ha lämnats i dagpenning enligt 16 § och de sammanlagda
pensionsförmånerna per dag räknat. Dagpenningen minskas dock inte med
belopp som avser handikappersättning eller vårdbidrag eller
barnpension enligt lagen om allmän försäkring. Utan hinder av vad som
nu har sagts utgår dock dagpenningen med lägst tio kronor per dag.
Första stycket skall tillämpas på den som uppbär annan pensionsförmån
än sådan som lämnas enligt lagen om allmän försäkring. Detsamma gäller
den som uppbär livränta från försäkringsinrättning på grund av
arbetsskada eller olycksfall. Förordning (1981:543).
18 § Bestämmelserna i 17 § skall tillämpas i fråga om den som är
föremål för åtgärd som avses i 2 kap. 11 § och 3 kap. 13 § första
stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring eller motsvarande åtgärd
enligt annan författning och på grund därav uppbär sjukpenning enligt
3 kap. 8 § andra stycket lagen om allmän försäkring eller motsvarande
ersättning enligt annan författning. Förordning (1983:569).
19 § har upphävts genom förordning (1982:635).
19 a § Beviljas någon dagpenning för samma tid för vilken studiehjälp,
studiemedel, dagstudiestöd eller särskilt vuxenstudiestöd enligt
studiestödslagen (1973:349) har uppburits, skall vad sålunda uppburits
återbetalas genom avdrag från utbildningsbidraget. Förordning
(1981:156).
20 § Omfattar utbildning mindre än i genomsnitt sex utbildningstimmar
per dag eller deltar någon i utbildningen i mindre omfattning än vad
som är förutsatt skall dagpenningen minskas i förhållande till
utbildningens omfattning per dag räknat, om det inte finns särskilda
skäl. Motsvarande gäller i fråga om yrkesinriktad rehabilitering som
omfattar mindre än åtta timmar per dag.
Öretal som uppkommer vid beräkning av dagpenningen jämnas till
närmaste hela krontal. Förordning (1982:635).
21 § Särskilt bidrag utgår till
1. kursavgifter,
2. kostnader för sådana studieresor inom landet som är gemensamma och
obligatoriska för utbildningen i form av resekostnadsersättning och
traktamente,
3. merkostnader för läromedel åt handikappade som kan anses
förorsakade av handikappet och som inte täcks av kursanordnaren eller
ansvarig sjukvårdshuvudman,
4. andra kostnader för läromedel än som avses i 3 och som inte täcks
av kursanordnaren i den mån bidragstagarens skäliga kostnader härför
överstiger i genomsnitt 40 kronor per månad,
5. kostnader för dagliga resor mellan bidragstagarens bostad och
utbildningsplatsen i den mån bidragstagarens skäliga kostnader för
dessa resor överstiger i genomsnitt 100 kronor per månad.
Resekostnadsersättning som avses i första stycket 2 beräknas enligt 12
§ första stycket. Traktamente enligt samma punkt lämnas med 75 kronor
per hel dag.
När det är fördelaktigt ur kostnadssynpunkt, får studieresor som avses
i första stycket 2 förläggas till annat nordiskt land. Traktamente
utgår dock därvid som vid studieresa inom landet.
Vid tillämpning av första stycket 3 skall kostnad för utnyttjande av
talböcker eller punktskriftsböcker i sin helhet anses utgöra
merkostnad för synskadad kursdeltagare.
När resor som avses i första stycket 5 tillhandahålls av den som
anordnar utbildningen eller den yrkesinriktade rehabiliteringen utan
kostnad för den som deltar i utbildningen eller rehabiliteringen får
100 kronor per månad innehållas av utbildningsbidraget. Vid
kombination av beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning tillämpas
reglerna i första stycket 5 i fråga om ersättning för dagliga resor
mellan utbildningsplatsen och arbetsplatsen. Förordning (1986:413).
22 § Till den som har sin ordinarie bostad på ett avstånd från
utbildningsplatsen som överstiger rimligt pendlingsavstånd eller som i
annat fall av särskilda skäl utnyttjar tillfällig bostad i
utbildningsorten under utbildningstiden lämnas särskilt bidrag i form
av
1. resekostnadsersättning och traktamente vid resor mellan den
ordinarie bostaden och utbildningsorten vid utbildningens början och
slut samt vid uppehåll i utbildningen,
2. resekostnadsersättning utöver vad som sägs vid 1 för två resor i
månaden antingen för bidragstagaren från utbildningsorten till den
ordinarie bostaden och åter eller för en hushållsmedlem från den
ordinarie bostaden till utbildningsorten och åter,
3. traktamente under utbildningstiden med 75 kronor per dag.
Resekostnadsersättning och traktamente enligt första stycket 1 och 2
beräknas enligt 12 §. Förordning (1986:413).
23 § Vid utredning om förutsättningarna för arbetsmarknadsutbildning
eller yrkesinriktad rehabilitering lämnas särskilt bidrag i form av
resekostnadsersättning och traktamente enligt 12 § samt ersättning för
kostnad för att anlita läkare och psykolog. Vidare lämnas ersättning
för förlorad arbetsförtjänst med belopp som motsvarar den faktiska
förlusten.
Är det nödvändigt att en handikappad åtföljs av ledsagare i samband
med arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering eller
vid utredning om förutsättningarna för en sådan utbildning eller
rehabilitering, lämnas i de fall som avses i 22 § första stycket 1 och
2 särskilt bidrag i form av resekostnadsersättning och traktamente
även till ledsagaren. Härvid skall reglerna i 12 § tillämpas. Utöver
resekostnadsersättning och traktamente lämnas ersättning för förlorad
arbetsförtjänst med belopp som motsvarar den faktiska förlusten. Om
ledsagaren deltar i träningen av den handikappade för att kunna
fortsätta träningen efter det att den handikappade har skrivits ut
från arbetsmarknadsinstitutet, får resekostnadsersättning och
traktamente samt ersättning för förlorad arbetsförtjänst lämnas under
högst tio dagar. Förordning (1985:508).
24 § Den som har beviljats utbildningsbidrag har rätt att behålla
bidraget vid
1. ledighet för tillfällig vård av barn i samma omfattning som enligt
4 kap. 10--12 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller för rätt
till föräldrapenning,
2. ledighet för fullgörande av uppdrag i elevorganisation under högst
sammanlagt 10 dagar under ett år,
3. kortvarig ledighet för enskild angelägenhet av vikt, och
4. ledighet på grund av uppehåll i utbildning eller yrkesinriktad
rehabilitering enligt bestämmelserna i 13 d § eller 14 f § tredje
stycket.
Vad som sägs i första stycket 4 gäller inte den som har påbörjat
utbildning eller yrkesinriktad rehabilitering senare än tre veckor
före uppehåll i utbildningen eller rehabiliteringen som inträffar
under tiden juni--augusti och inte heller den som under de fem första
dagarna efter sådant uppehåll är frånvarande från utbildningen utan
giltig anledning. Vid utbildning inom det reguljära skolväsendet
föreligger inte rätt att behålla utbildningsbidraget under
sommarferier och i samband med julferier är denna rätt begränsad till
15 dagar.
Vid ledighet på grund av sjukdom lämnas utbildningsbidrag i form av
dagpenning med 90 procent av det belopp som annars skulle ha lämnats.
Dessutom får särskilt bidrag i form av traktamente lämnas.
Ledighet beviljas av den som svarar för utbildningen eller den
yrkesinriktade rehabiliteringen. Att kursdeltagaren har varit ledig av
någon av de orsaker som anges i första--tredje styckena skall framgå
av närvarobesked från den som svarar för utbildningen eller
rehabiliteringen. Rätt till utbildningsbidrag vid ledighet som avses i
tredje stycket föreligger först sedan anmälan har gjorts till den
allmänna försäkringskassan. Bestämmelserna i 3 kap. 7 § tredje stycket
och 10 § fjärde stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring skall
därvid gälla i tillämpliga delar.
Lämnas i annat fall än som avses i 18 § sjukpenning enligt 3 kap.
lagen (1962:381) om allmän försäkring eller motsvarande ersättning
enligt annan författning under tid för vilken utbildningsbidrag
lämnas, skall dagpenningen minskas med det belopp som har lämnats i
sjukpenning eller ersättning för samma tid.
Lämnas föräldrapenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
under tid för vilken utbildningsbidrag lämnas, skall dagpenningen
minskas med det belopp som har lämnats i föräldrapenning för samma
tid. Förordning (1985:966).
25 § Utbildningsbidrag utbetalas i efterskott. Bidrag får dock utges i
förskott vid utbildningens början. Om det finns särskilda skäl, får
bidrag utbetalas i förskott även i annat fall. Utbetalning av förskott
får avse en tid av högst två kalenderveckor. Avbryts utbildningen, den
yrkesinriktade rehabiliteringen eller utredningen, skall återbetalning
ske av uppburet förskott, om inte särskilda omständigheter föranleder
annat. Ytterligare bestämmelser om utbetalning av utbildningsbidrag
finns i förordningen (1982:366) om utbetalning av dagersättningar från
de allmänna försäkringskassorna. Förordning (1982:1223).
25 a § I anslutning till arbetsmarknadsutbildningens och den
yrkesinriktade rehabiliteringens slutförande får bidragstagaren
beviljas lån med högst det belopp som motsvarar den dagpenning som
skulle ha utgått till bidragstagaren under en månad efter avdrag för
därå belöpande preliminär skatt.
Lån enligt första stycket skall återbetalas senast ett år efter
utbetalningen. Om det finns särskilda skäl, får lånets löptid
förlängas eller lånet efterges. Förordning (1981:543).
26 § Har någon genom oriktiga uppgifter eller på annat sätt förorsakat
att utbildningsbidrag eller lån enligt denna kungörelse utgått
obehörigen eller med för högt belopp, eller har någon i annat fall
obehörigen eller med för högt belopp uppburit utbildningsbidrag eller
lån och har han skäligen bort inse detta, skall återbetalning ske av
vad som betalats för mycket. Föreligger särskilda skäl, får
återbetalningskyldigheten efterges helt eller delvis. Har
återbetalningsskyldighet ålagts, får vid senare utbetalning innehållas
skäligt belopp i avräkning på vad för mycket utgått. Förordning
(1975:822).
Handläggningen av ärenden om arbetsmarknadsutbildning m.m.
27 § Arbetsmarknadsstyrelsen eller, efter styrelsens beslut,
länsarbetsnämnden prövar fråga om
1. rätt att deltaga i arbetsmarknadsutbildning och fråga om
utbildningen skall vara förenad med rätt till utbildningsbidrag,
2. utbildningsbidrag till den som undergår utredning om
förutsättningarna för arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad
rehabilitering samt om förskott och återbetalning av förskott enligt
25 § i fråga om sådant bidrag,
3. utbildningsbidrag till den som är inskriven vid
arbetsmarknadsinstitut,
4. återbetalningsskyldighet enligt 26 § beträffande bidrag som
avses i 2,
5. rätt till lån enligt 25 a § första stycket.
Arbetsmarknadsstyrelsen eller, efter styrelsens beslut,
länsarbetsnämnden betalar ut utbildningsbidrag till den som avses i
första stycket 2. Förordning (1986:1022).
27 a § Den allmänna försäkringskassa i vilken sökanden är inskriven
eller, om sökanden inte är inskriven i sådan kassa, den
försäkringskassa inom vilkens verksamhetsområde sökanden är bosatt
1. beräknar och utbetalar utbildningsbidrag till deltagare i
arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering,
2. beräknar och utbetalar lån enligt 25 a § första stycket samt prövar
fråga om återbetalning, förlängning av löptid och eftergift av sådant
lån,
3. prövar fråga om förskott och återbetalning av förskott enligt 25 §
i andra fall än som avses i 27 § första stycket 2,
4. prövar i övrigt fråga om återbetalningsskyldighet samt fråga
om annan åtgärd enligt 26 § i andra fall än som avses i 27 §
första stycket 4,
5. beräknar och utbetalar särskilt bidrag och ersättning för förlorad
arbetsförtjänst enligt 23 § andra stycket i samband med inställelse
till arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering.
Första stycket skall inte tillämpas om annat följer av denna
kungörelse eller av bestämmelser som regeringen meddelar. Förordning
(1981:543).
27 b § Ansökan om arbetsmarknadsutbildning och utbildningsbidrag görs
hos arbetsförmedlingen. Bifalls en ansökan om arbetsmarknadsutbildning
eller beviljas någon yrkesinriktad rehabilitering, översänds avskrift
av ansökningen med på denna tecknat beslut och övriga erforderliga
handlingar i ärendet till den allmänna försäkringskassa i vilken
sökanden är inskriven eller, om sökanden inte är inskriven i en sådan
kassa, den försäkringskassa inom vilkens verksamhetsområde sökanden är
bosatt. Försäkringskassan får, i enlighet med bestämmelser som
utfärdas av riksförsäkringsverket, uppdra åt annan försäkringskassa
att fatta beslut som avses i 27 a §. Försäkringskassan skall snarast
meddela sökanden beslut om bidragets storlek. Förordning (1984:525).
Övriga bestämmelser
28 § Länsarbetsnämndens beslut överklagas hos arbetsmarknadsstyrelsen.
Länsarbetsnämndens beslut att på grund av platsbrist inte anta en
sökande till en AMU-kurs, till vilken intagning inte sker fortlöpande,
får dock inte överklagas.
Beslut som arbetsmarknadsstyrelsen har meddelat som första instans
överklagas hos regeringen. I övrigt får styrelsens beslut inte
överklagas. Förordning (1986:1022).
28 a § I fråga om ett ärende som i första instans handläggs av allmän
försäkringskassa tillämpas bestämmelserna om ändring av beslut samt
talan mot allmän försäkringskassas och försäkringsrätts beslut i 20
kap. 10--13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring. Förordning
(1981:543).
28 b § Ett beslut om arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad
rehabilitering förfaller, om den som har beviljats utbildningen eller
rehabiliteringen
1. inte inställer sig och inte anmäler giltigt förfall senast den dag
då utbildningen eller rehabiliteringen skall börja,
2. är frånvarande fem dagar i följd utan att anmäla giltigt förfall.
I övrigt får länsarbetsnämnden, efter anmälan av
utbildningsanordnaren, skilja en deltagare i arbetsmarknadsutbildning
eller yrkesinriktad rehabilitering från utbildningen respektive
rehabiliteringen. Förordning (1985:966).
Flyttningsbidrag
Bidragsformer
29 § Flyttningsbidrag utgörs av respenning, traktamente vid dubbel
bosättning och starthjälp. Förordning (1983:569).
Allmänna förutsättningar för flyttningsbidrag
30 § Flyttningsbidrag lämnas till den som
1. är eller löper risk att bli arbetslös,
2. kan antagas inte kunna få arbete i eller i närheten av hemorten
eller som är nytillträdande på arbetsmarknaden och som i anslutning
till avslutad utbildning inte har kunnat erbjudas arbete vare sig i
hemorten eller, om utbildningen bedrivits i annan ort, i
utbildningsorten och
3. genom den offentliga arbetsförmedlingen får eller, i fall som anges
i 34 §, söker anställning på den öppna marknaden på annan ort.
Endast om det finns särskilda skäl, skall arbetsförmedlingen undersöka
huruvida det finns behov av arbetskraft på den ort till vilken
flyttning sker.
Flyttningsbidrag får även lämnas till arbetstagare med kvalificerad
yrkesutbildning som har fått stadigvarande anställning i yrket vid ett
sådant företag på ort inom stödområde som avses i förordningen
(1982:677) om regionalpolitiskt stöd, om arbetskraft med sådan
utbildning inte kan erhållas på orten.
Flyttningsbidrag får vidare lämnas till den som har genomgått sådan
utbildning som avses i 13 b § första stycket och måste flytta från
hemorten för att få varaktig anställning i det yrke som utbildningen
har avsett. Förordning (1984:525).
31 § Utan hinder av vad som sägs i 30 § 1 kan arbetsmarknadsstyrelsen
föreskriva att flyttningsbidrag får beviljas även arbetstagare som
inte direkt berörs av en driftsinskränkning hos arbetsgivaren, om
detta är ägnat att begränsa inskränkningens verkningar. Beslut om
bidrag får inte meddelas efter det att driftsinskränkningen har
genomförts eller arbetsgivaren har beslutat att inte genomföra den.
Utan hinder av villkoren under 30 § 1 och 2 kan flyttningsbidrag
beviljas den som bor inom stödområde A eller B enligt 16 §
förordningen (1982:677) om regionalpolitiskt stöd, och som fått
stadigvarande anställning i en annan ort, om det skäligen kan antagas
att flyttningen är ägnad att förbättra arbetsförmedlingens möjligheter
att bereda arbete åt den lokalt bundna arbetskraften inom området.
Utan hinder av villkoren under 30 § 1 kan flyttningsbidrag beviljas
den som i avvaktan på en arbetsanställning inom ett yrke som motsvarar
hans utbildning tar en annan, tillfällig anställning.
Utan hinder av villkoren under 30 § 3 kan flyttningsbidrag i form av
respenning beviljas den som genomgår arbetsmarknadsutbildning i en
utbildningsort där sysselsättningen bedöms varaktigt vara god, om
flyttningen är önskvärd från arbetsmarknadssynpunkt och det finns skäl
att antaga att ett stadigvarande arbete kan anvisas i utbildningsorten
eller i dess närhet efter utbildningens slut.
Utan hinder av villkoren under 30 § 3 kan flyttningsbidrag beviljas
handikappade som genom den offentliga arbetsförmedlingen bereds
skyddat arbete eller dem som bereds anställning med lönebidrag.
Förordning (1986:413).
32 § Flyttningsbidrag får inte beviljas, om anställningen i den
nya orten kan anses som överflyttning mellan arbetsplatser
inom samma företag. Förordning (1981:543).
Respenning
33 § Respenning utgörs av
resekostnadsersättning,
traktamente,
flyttningsersättning. Förordning (1981:543).
34 § Reser en arbetstagare från hemorten till en annan ort, där
en anställning har anvisats arbetstagaren, för att genom besök
hos arbetsgivare eller på annat sätt ta del av förhållandena på
arbetsplatsen eller i orten och är resan nödvändig för att
anställning skall komma till stånd, lämnas
resekostnadsersättning och traktamente för fram- och återresan.
Sådan respenning kan lämnas även för makes eller, om
arbetstagaren är under 20 år, förälders resa och för resa till
barn som medföljer arbetstagaren, om barntillsynen inte kan
ordnas på annat lämpligt sätt. Förordning (1981:543).
35 § I samband med tillträde av en anställning i en annan ort
än hemorten lämnas resekostnadsersättning och traktamente för
arbetstagarens resa till anställningsorten. Vid flyttning till
anställningsorten lämnas sådan respenning även för arbetstagarens
hushållsmedlemmars resa dit.
Resekostnadsersättning för arbetstagarens och hans hushållsmedlemmars
återresa till hemorten lämnas vid återflyttning till hemorten som sker
inom ett år från flyttningen till anställningsorten under
förutsättning att
1. arbetstagaren får eller söker anställning i hemorten,
2. det finns särskilda skäl för återflyttningen och
3. arbetstagaren vid flyttningen till anställningsorten har erhållit
flyttningsbidrag och att därvid starthjälp har lämnats.
I de fall som avses i 31 § fjärde stycket lämnas
resekostnadsersättning och traktamente för arbetstagarens
hushållsmedlemmars resa till utbildningsorten. Förordning (1983:569).
35 a § Till den som genomgår eller har avslutat utbildning på högst
gymnasieskolenivå och som får praktik- eller ferieanställning i annan
ort än hemorten eller, om utbildningen har bedrivits i en annan ort,
utbildningsorten lämnas resekostnadsersättning för arbetstagarens resa
till anställningsorten i samband med tillträdet av anställningen.
Sådan respenning lämnas dock endast, om avståndet mellan
anställningsorten och hemorten respektive utbildningsorten överstiger
15 mil och anställningen beräknas vara minst sex veckor.
Resekostnadsersättning lämnas inte, om praktiktjänstgöringen ingår som
ett integrerat led i utbildningen. Förordning (1981:543).
36 § Byggnadsarbetare som är bosatta i Gotlands, Värmlands,
Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län och som får anställning som beräknas vara minst tre
månader på annan ort än bosättningsorten och inte kan resa mellan
orterna varje dag kan under högst tolv månader erhålla
resekostnadsersättning för två resor i månaden från anställningsorten
till hemorten och åter. Förordning (1986:413).
37 § Resekostnadsersättning och traktamente enligt 33 § beräknas
enligt 12 § första stycket. Förordning (1983:569).
38 § Till den som har tillträtt en anställning eller påbörjat
arbetsmarknadsutbildning i en annan ort än hemorten och fått bostad i
anställningsorten eller utbildningsorten lämnas flyttningsersättning
med ett belopp som motsvarar skäliga utgifter för flyttning av bohag
från den tidigare till den nya bostaden.
I de fall som avses i 35 § andra stycket lämnas flyttningsersättning
med belopp som motsvarar skäliga utgifter för flyttning av bohag från
anställningsorten till bostad i hemorten. Förordning (1983:569).
39 § Ansökan om respenning skall göras innan resan anträds eller
flyttningen sker eller, i de fall som avses i 36 §, anställningen
tillträds. Förordning (1983:569).
40--43 §§ har upphävts genom förordning (1985:508).
44--45 §§ har upphävts genom förordning (1981:543).
45 a--45 e §§ har upphävts genom förordning (1977:141).
Starthjälp
46 § Starthjälp lämnas arbetstagare som tillträder en anställning i en
annan ort än hemorten och som i den nya anställningen inte har rätt
att uppbära traktamente från arbetsgivaren på grund av flyttning i
samband med anställningen, under förutsättning att anställningen
beräknas vara minst sex månader.
Om anställningen tillträds under perioden den 1 juli 1986--den 30 juni
1988 och beräknas vara kortare tid än sex månader, men dock minst tre
månader, lämnas reducerad starthjälp enligt 48 a §. Reducerad
starthjälp utgår inte för säsonganställningar, sommarvikariat eller
liknande kortvariga arbeten. Förordning (1986:413).
47 § har upphävts genom förordning (1977:141).
48 § Starthjälp lämnas med 4 000 kronor och betalas ut i samband med
tillträdet av anställningen.
Till arbetstagare som avses i 46 § första stycket och som flyttar till
anställningsorten tillsammans med sitt hushåll i hemorten lämnas
starthjälp, om hushållet har bestått av minst en person utöver
arbetstagaren, med ytterligare 11 000 kronor. Denna starthjälp betalas
ut i samband med flyttningen.
Till arbetstagare som beviljas flyttningsbidrag med stöd av 30 §
tredje stycket lämnas starthjälp med 5 000 kronor utöver vad som
följer av första och andra styckena. Även denna starthjälp betalas ut
i samband med flyttningen. Förordning (1986:413).
48 a § Till arbetstagare som avses i 46 § andra stycket lämnas
reducerad starthjälp med 2 000 kronor som betalas ut i samband med
tillträdet av anställningen.
Kvarstår arbetstagaren i arbete på den nya orten efter sex månader,
eller om det tidigare klarläggs att anställningen kommer att vara
minst sex månader, lämnas starthjälp med ytterligare 2 000 kronor.
Till sådan arbetstagare kan även lämnas starthjälp enligt 48 § andra
och tredje styckena. Förordning (1986:413).
49 § Upphör anställningen på grund av arbetstagarens vållande, skall
den del av uppburen starthjälp, som belöper på återstoden av den
beräknade anställningstiden, betalas tillbaka. Detsamma skall gälla,
om arbetstagaren beviljas ledighet utan att ersättning
samtidigt utgår från arbetsgivaren och ledigheten inte beror på
sjukdom eller annan liknande orsak.
Om det finns särskilda skäl, kan återbetalningsskyldigheten jämkas
eller efterges. Förordning (1983:92).
50 § Ansökan om starthjälp skall göras innan anställningen tillträds.
Förordning (1981:543).
51--54 §§ har upphävts genom förordning (1977:141).
Övriga bestämmelser
55 § Ärenden om flyttningsbidrag prövas av länsarbetsnämnden.
Förordning (1986:1022).
55 a § har upphävts genom förordning (1981:543).
56 § Om det i samband med offentlig arbetsförmedling blir aktuellt att
anvisa anställning eller arbetsmarknadsutbildning utom hemorten, skall
den arbetssökandes möjligheter att få flyttningsbidrag undersökas. Den
arbetssökande skall upplysas om bestämmelserna för sådant bidrag och
därvid särskilt göras uppmärksam på den tid inom vilken ansökan om
bidrag enligt 39, 42 och 50 §§ skall göras. Har ansökan gjorts senare
än som föreskrivs i dessa paragrafer, får ärendet upptas till prövning
endast om det finns synnerliga skäl. Förordning (1983:569).
Inlösen av egnahem m.m.
56 a § Egnahemsfastighet eller bostadsrättslägenhet får inlösas, om
ägaren eller bostadsrättshavaren inte kan beredas sysselsättning på
den öppna marknaden på hemorten i sådan omfattning att han kan
stadigvarande försörja sig och dem han har försörjningsplikt mot och
om han till följd härav tvingas flytta till en annan ort. I fråga om
äldre arbetstagare får inlösen ske endast om det finns särskilda
skäl.
Inlösen får ske i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län. Om det finns synnerliga skäl, får inlösen ske även i
andra delar av landet.
Egnahem som kan förvärvas med anlitande av medel ur jordfonden får
inte inlösas. Fastighet som belastas med födorådsinteckning eller
liknande gravation får inlösas endast om det finns särskilda skäl.
Fråga om inlösen prövas av arbetsmarknadsstyrelsen efter samråd med
bostadsstyrelsen.
I fråga om värdering, eftergift av statlig lånefordran i vissa fall,
försäljning av inlöst egnahem och bostadsrätt m. m. gäller särskilda
föreskrifter av regeringen. Förordning (1981:543).
Bidrag vid anställning av medflyttande familjemedlem
56 b § Till arbetsgivare som anställer en familjemedlem som flyttar
tillsammans med en arbetstagare som tillträder en anställning på en
annan ort än hemorten kan lämnas bidrag, om familjemedlemmen inte kan
få arbete utan att bidrag lämnas. Bidrag får dock inte lämnas om
familjemedlemmens nya arbetsplats är belägen i Stockholms län.
Förordning (1985:121).
56 c § Bidrag lämnas med 50 procent av den totala lönekostnaden under
högst sex månader. Det sammanlagda bidraget får dock uppgå till högst
35 000 kronor.
Om anställningen innebär en utökning av personalstyrkan som inte
skulle komma till stånd såvida inte bidrag lämnas eller om det finns
liknande skäl, får bidrag lämnas med ett högre belopp än vad som sägs
i första stycket. Förordning (1984:525).
56 d § Ärenden om bidrag enligt 56 b och 56 c §§ prövas av
länsarbetsnämnden.
Anställning som äger rum i samband med att bidrag lämnas skall ske
efter anvisning av den offentliga arbetsförmedlingen. Sådana
anställningar skall gälla under minst sex månader. Förordning
(1986:1022).
Näringshjälp m.m.
57 § Näringshjälp utgör bidrag för anskaffande av arbetsmaskin eller
verktyg eller till annan kostnad för att börja verksamhet som egen
företagare.
Näringshjälp lämnas till handikappade, som inte har kunnat få lämpligt
arbete på den öppna arbetsmarknaden, om verksamheten kan antagas ge
den sökande försörjningsmöjligheter eller ett väsentligt tillskott
till försörjningen.
Näringshjälp kan lämnas till var och en av två eller flera personer
som gemensamt börjar verksamhet som egna företagare.
Näringshjälp lämnas längst till och med månaden före den då
hjälptagaren fyller 65 år. Förordning (1986:413).
58 § Näringshjälp lämnas i form av bidrag med högst 30 000 kronor.
Därutöver kan den som inte uppfyller villkoren för att erhålla bidrag
enligt förordningen (1984:523) om försöksverksamhet med bidrag till
arbetslösa som startar egen rörelse få ytterligare näringshjälp med
högst 12 000 kronor. Förordning (1986:413).
58 a § Näringshjälp skall återbetalas, om den rörelse för vilken
bidraget har lämnats läggs ned eller avyttras. Det
återbetalningspliktiga beloppet får minskas med högst en tredjedel för
varje helt år som har förflutit sedan bidraget beviljades. Om det
finns särskilda skäl kan återbetalningsskyldigheten jämkas ytterligare
eller efterges. Förordning (1986:413).
59 § Vid anställning av handikappade lämnas bidrag till anskaffning
eller, om det är ekonomiskt mer förmånligt, förhyrning av sådana
arbetshjälpmedel eller anordningar på arbetsplatsen, som behövs för
att den handikappade skall kunna utföra sitt arbete och till kostnaden
för expertundersökningar i ärenden om sådana anpassningsåtgärder.
Sådant bidrag lämnas även för praktisk arbetslivsorientering i fråga
om handikappade som är inskrivna vid arbetsmarknadsinstitut och
handikappade ungdomar.
Bidraget lämnas till arbetsgivaren eller till den handikappade
personen. Om det finns särskilda skäl får bidrag även lämnas för dem
som redan är anställda eller till företagare eller fria yrkesutövare
som är handikappade.
Bidrag får inte lämnas om anskaffningen av hjälpmedlet eller
anordningen får anses vara en sådan investering, som normalt erfordras
i verksamheten eller för att arbetsmiljön skall vara
tillfredsställande. Till jordbrukare får bidrag lämnas endast om
åtgärden med hänsyn till sökandens handikapp är nödvändig för
verksamhetens forsatta bedrivande. Bidrag får vidare inte lämnas för
ändamål för vilket stöd redan har lämnats enligt förordningen
(1978:250) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering eller
motsvarande äldre föreskrifter eller enligt förordningen (1978:465) om
särskilt stöd till lantbruksföretag i vissa glesbygder.
Bidrag lämnas med ett belopp som motsvarar hela kostnaden om
hjälpmedlet eller anordningen saknar värde för annan än den
handikappade och med lägst halva och högst hela kostnaden i annat
fall. Arbetsgivaren och den handikappade personen kan vardera erhålla
bidrag med högst 50 000 kronor. Om det finns synnerliga skäl kan dock
arbetsmarknadsstyrelsen medge att bidrag lämnas med ett högre belopp.
Bidrag till avancerade datorbaserade hjälpmedel får beviljas med högre
belopp än 50 000 kronor.
Bidrag skall återbetalas om hjälpmedlet eller anordningen inte längre
används för avsett ändamål. Det återbetalningspliktiga beloppet får
minskas med högst en femtedel för varje helt år som har förflutit
sedan bidraget beviljades. Om det finns särskilda skäl, kan
återbetalningsskyldigheten jämkas ytterligare eller efterges. Om den
handikappade blir arbetsoförmögen eller det finns andra liknande skäl,
kan återbetalningsskyldigheten fullgöras genom att hjälpmedlet eller
anordningen överlåts till arbetsmarknadsverket. Förordning
(1986:413).
60 § Bidrag till arbetsgivare lämnas för fortlöpande arbetsbiträde åt
synskadad eller annan svårt handikappad person, om den anställde på
grund av sitt handikapp åsamkar arbetsgivaren utgifter för sådant
biträde i en utsträckning som väsentligt överstiger vad som kan anses
vara normalt för befattningen. Bidrag lämnas även till arbetsgivare,
som för praktisk arbetslivsorientering eller för praktiktjänstgöring
eller annan tillfällig anställning ställer plats till förfogande för
handikappade ungdomar och för dem som är inskrivna vid
arbetsmarknadsinstitut. Vidare kan bidrag lämnas till företagare eller
fria yrkesutövare som åsamkas utgifter för fortlöpande arbetsbiträde i
en utsträckning som väsentligt överstiger vad som kan anses vara
normalt för verksamheten.
Om annan än arbetsgivaren åsamkas utgifter för arbetsbiträde i samband
med praktisk arbetslivsorientering kan bidraget i stället lämnas till
den som haft utgiften. Ytterligare föreskrifter om sådan betalning får
meddelas av arbetsmarknadsstyrelsen.
Bidrag till arbetsbiträde lämnas inte för handikappade för vilka
lönebidrag lämnas enligt förordningen (1984:519) om introduktions- och
lönebidrag. I den utsträckning som regeringen i särskild ordning
medger det får dock bidrag lämnas för gravt handikappade, som behöver
personlig hjälp på arbetsplatsen. Bidrag till arbetsbiträde lämnas
heller inte för arbetstagare som sysselsätts i skyddat arbete eller
som har beviljats utbildning enligt förordningen (1984:518) om bidrag
till arbetsmarknadsutbildning i företag.
Bidrag lämnas med högst 50 000 kronor per år och betalas i
efterskott. Förordning (1986:413).
60 a § Bidrag enligt 59 och 60 §§ får beviljas endast under
förutsättning att det i anställningen utgår lön och andra
anställningsförmåner enligt kollektivavtal eller att dessa förmåner är
jämförbara med dem som följer av kollektivavtal inom branschen.
Förordning (1983:569).
61 § Fråga om näringshjälp och bidrag enligt 57--60 §§ prövas av
arbetsmarknadsstyrelsen eller, efter styrelsens beslut, av
länsarbetsnämnden.
När det finns skäl till det skall yttrande från regional
utvecklingsfond eller annat lämpligt organ inhämtas i ärende angående
näringshjälp.
Ansökan om näringshjälp eller om bidrag skall göras innan verksamheten
börjar eller anställningen tillträds. Ansökan som gjorts senare får
tas upp till prövning endast om det finns särskilda skäl. Förordning
(1986:413).
61 a § Länsarbetsnämndens beslut i fråga om näringshjälp och bidrag
enligt 57--60 §§ får överklagas hos arbetsmarknadsstyrelsen.
Arbetsmarknadsstyrelsens beslut får överklagas hos regeringen.
Förordning (1986:1022).
Bidrag till anskaffning av motorfordon för handikappade
62 § Bidrag för att anskaffa personbil eller motordriven invalidvagn
lämnas till handikappade som är beroende av sådana fortskaffningsmedel
för att få sin utkomst av arbete eller för att förvärva utbildning med
yrkesinriktning. Bidrag får lämnas även till den som är beroende av
sådana fortskaffningsmedel och som uppbär utbildningsbidrag i samband
med yrkesinriktad rehabilitering.
Det medicinska behovet av fordonet skall styrkas med läkarintyg. Intyg
som inte är utfärdat av läkare hos länsarbetsnämnd skall prövas av
denne. Förordning (1985:508).
63 § Helt bidrag lämnas med det belopp som motsvarar kostnaden för
anskaffning av fordonet, dock högst 35 000 kronor.
Helt bidrag lämnas till handikappade, vars bruttoinkomst för år
understiger 63 000 kronor.
Med årlig bruttoinkomst avses vad den handikappade sammanlagt uppbär i
intäkter av förvärvsarbete och kapital samt som sjukpenning, livränta,
pension eller liknande förmån, dock inte handikappersättning enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring. Förordning (1986:413).
64 § Till handikappade, vars bruttoinkomst för år överstiger det
inkomstbelopp som anges i 63 § lämnas reducerat bidrag med högst
följande belopp.
Bruttoinkomst för år Bidrag i procent av helt bidrag
--62 999 100
63 000--66 999 80
67 000--70 999 60
71 000--74 999 40
75 000--78 999 20
79 000-- 0
Förordning (1986:413).
65 § Vid prövning av ansökan om bidrag skall beloppet bestämmas med
hänsyn även till sökandens förmögenhet. Förordning (1985:508).
65 a § har upphävts genom förordning (1976:269).
66 § Utöver bidrag enligt 63 och 64 §§ lämnas särskilt bidrag med ett
belopp som motsvarar kostnaden för sådan ändring av eller anordning på
fordon som behövs för att den handikappade själv skall kunna bruka
det.
Bidrag enligt första stycket lämnas även till en sökande vars
bruttoinkomst överstiger de belopp som anges i 64 §. Förordning
(1981:543).
67 § Bidrag enligt 63, 64 eller 66 § skall minskas med sådant bidrag
till inköp av fordonet som den handikappade erhåller från kommun eller
landstingskommun. Förordning (1977:141).
68 § har upphävts genom förordning (1985:508).
69 § Till handikappade som behöver ersätta ett motorfordon lämnas
bidrag enligt bestämmelserna i 62--67 §§. Helt bidrag enligt 63 §
utgör dock skillnaden mellan 35 000 kronor och det pris som den
handikappade har erbjudits vid byte av det fordon som han innehar
eller den köpeskilling som han har erhållit vid försäljning av
fordonet. Helt bidrag får inte överstiga kostnaden för bytet.
Har det fordon som skall ersättas förvärvats med bidrag som avses i
62 § eller i första stycket, får bidrag enligt första stycket lämnas
först sedan fem år har förflutit från det att bidrag lämnades senast.
Härvid skall behovet av att ersätta fordonet från trafik- och
driftsäkerhetssynpunkt styrkas genom utlåtande av trafikinspektör
eller bilinspektör vid statens trafiksäkerhetsverk. Finns det
särskilda skäl från trafiksäkerhetssynpunkt, får bidrag lämnas
tidigare. Förordning (1985:508).
69 a § Bidrag enligt bestämmelserna i 62--69 §§ skall återbetalas, om
fordonet inte längre används för avsett ändamål. Det
återbetalningspliktiga beloppet får minskas med högst en femtedel för
varje helt år som har förflutit sedan bidraget beviljades. Om det
finns särskilda skäl, kan återbetalningsskyldigheten jämkas
ytterligare eller efterges. Förordning (1984:525).
70 § Fråga om bidrag till anskaffning av motorfordon prövas av
arbetsmarknadsstyrelsen eller, efter styrelsens beslut, av
länsarbetsnämnden. Förordning (1985:508).
Beredskapsarbete
71 § Länsarbetsnämndens beslut i fråga om bidrag till anskaffning av
motorfordon för handikappade får överklagas hos
arbetsmarknadsstyrelsen. Arbetsmarknadsstyrelsens beslut får
överklagas hos regeringen. Förordning (1986:1022).
Allmänna förutsättningar för beredskapsarbete
72 § Beredskapsarbete får, om annat inte följer av andra stycket,
meddelas arbetslös som
1. fyllt 20 men inte 65 år,
2. är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete för
annans räkning,
3. är anmäld som arbetssökande hos den offentliga
arbetsförmedlingen i den ordning som arbetsmarknadsstyrelsen
föreskriver,
4. inte kan anvisas lämpligt arbete på den öppna marknaden och för
vilken inte heller annan åtgärd lämpligen kan vidtas för att
underlätta hans placering i sådant arbete,
5. behöver sådant arbete på grund av arbetslöshet som har varat minst
till arbete på den öppna arbetsmarknaden eller vidta annan åtgärd
(karenstid).
I särskilda fall får arbetslös som har fyllt 65 år meddelas
beredskapsarbete. Enskilt beredskapsarbete får meddelas den som har
fyllt 18 år. Förordning (1983:993).
72 a § Arbetslösa som har uppburit ersättning enligt lagen (1973:370)
om arbetslöshetsförsäkring under så lång tid att ersättningsperioden
riskerar att gå till ända skall, om det inte finns synnerliga skäl, på
begäran anvisas ett beredskapsarbete. Förordning (1984:525).
73 § Karenstid enligt 72 § första stycket 5 anses fullgjord av den som
blir arbetslös efter att ha blivit berättigad till hel sjukpenning för
minst fyra dagar enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring.
Medlem i erkänd arbetslöshetskassa, som har uppburit dagpenning från
kassan under den längsta tid som medges i kassans stadgar, får utan
hinder av betämmelserna om karenstid i 72 § första stycket 5 erhålla
beredskapsarbete från och med dagen närmast efter den sista dag för
vilken dagpenning har utgått. Förordning (1981:543).
74 § Den som
frivilligt utan giltig anledning lämnat sitt arbete,
skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande eller
avvisat erbjudet lämpligt arbete eller på annat sätt
uppenbarligen vållat att anställningen icke kommit till stånd,
skall vara avstängd från beredskapsarbete under sju respektive fjorton
dagar, om det är sannolikt att arbetet skulle ha varat högst fem dagar
respektive mer än fem men högst tio dagar. I annat fall är
avstängningstiden tjugoåtta dagar.
Avstängningstiden räknas från den dag då sådant förhållande som avses
i första stycket inträffat eller från den senare dag
arbetsmarknadsstyrelsen bestämmer. Förordning (1980:339).
75 § Erbjudet arbete på den öppna marknaden skall anses lämpligt, om
1. inom ramen för tillgången på arbetstillfällen skälig hänsyn tagits
till den arbetssökandes yrkesvana och förutsättningar i övrigt för
arbetet samt andra personliga förhållanden,
2. anställningsförmånerna är förenliga med de förmåner som utgår till
den som är anställd enligt kollektivavtal eller, om sådant inte finns,
är skäliga i förhållande till de förmåner som vid jämförliga företag
utgår till arbetstagare med likvärdiga arbetsuppgifter och
kvalifikationer,
3. arbetet inte hänför sig till arbetsplats där arbetskonflikt råder
till följd av stridsåtgärd som är lovlig enligt lag och
kollektivavtal,
4. förhållandena på arbetsplatsen motsvarar vad som anges i
författning eller myndighets föreskrifter rörande åtgärder till
förebyggande av ohälsa eller olycksfall. Förordning (1981:543).
76 § Beredskapsarbete utförs
för statens räkning (statligt beredskapsarbete),
för kommuns eller landstingskommuns räkning (kommunalt
beredskapsarbete),
för enskilds räkning (enskilt beredskapsarbete). Förordning
(1981:543).
77 § Statligt beredskapsarbete anordnas av
arbetsmarknadsstyrelsen eller, efter styrelsens medgivande, av
den statliga myndighet till vars verksamhetsområde arbetet hör.
78 § Till beredskapsarbete får endast väljas ut sådana angelägna
arbetsuppgifter som medför en utökning av antalet anställda utöver det
som ryms inom den ordinarie budgeten för den löpande budgetperioden.
Enskilt beredskapsarbete, som inte avser investeringsarbete, får dock
anordnas för att ge arbetslösa med särskilda svårigheter på
arbetsmarknaden breddad arbetslivserfarenhet. Till enskilt
beredskapsarbete skall i första hand anvisas långtidsarbetslösa.
Byggnads- eller anläggningsarbete får väljas ut till beredskapsarbete,
endast om länsstyrelsen har godkänt arbetet med hänsyn till
regionalpolitiska synpunkter.
Länsarbetsnämnden kan träffa överenskommelse med en arbetsgivare om
att nämnden skall få disponera ett visst antal platser för
beredskapsarbeten (sysselsättningsreserv). Arbetsgivaren bör i sådana
frågor träffa överenskommelse med berörda arbetstagarorganisationer.
Vid val mellan lika angelägna arbeten lämnas företräde åt sådant
arbete som utan större olägenhet kan upptagas, nedläggas, utökas eller
inskränkas med hänsyn till växlingar i arbetslösheten och åt sådant
arbete som kan bedrivas oberoende av årstiden. Förordning
(1984:1037).
78 a § Hos kommuner får beredskapsarbete kombineras med utbildning.
Utbildningsinslaget skall omfatta minst 20 och högst 50 procent av den
totala arbetstiden. Förordning (1983:993).
79 § Arbetsmarknadsstyrelsen meddelar närmare betämmelser om
anordnande och bedrivande av beredskapsarbete samt om antalet
sysselsatta vid sådant arbete.
80 § Beredskapsarbete anvisas arbetslösa genom det
arbetsförmedlingskontor där de är anmälda.
Tiden för anvisning till beredskapsarbete får, om det inte finns
särskilda skäl, inte överstiga sex månader. Inom Haparanda,
Övertorneå, Överkalix och Pajala kommun samt Karesuando- och
Vittangidelarna av Kiruna kommun får dock länsarbetsnämnden i
särskilda fall förlänga tiden i beredskapsarbete till högst tolv
månader.
Vid beredskapsarbete tillämpas lönerna på den öppna arbetsmarknaden.
Förordning (1986:413).
80 a § Den som arbetar i beredskapsarbete får permitteras endast om
arbetet inte kan bedrivas på grund av väderleksförhållandena eller
andra liknande orsaker.
Beredskapsarbetare som permitteras har rätt till samma lön och andra
anställningsförmåner som de skulle ha haft om de hade fått behålla
sina arbetsuppgifter. Förordning (1984:1037).
81 § Arbetsmarknadsstyrelsen meddelar föreskrifter om resor,
förläggning, läkarvård och dylikt i samband med beredskapsarbete.
82--84 §§ har upphävts genom förordning (1980:339).
85 § Genom den offentliga arbetsförmedlingen skall åtgärder vidtas för
att främja att arbetslösa, som sysselsätts i beredskapsarbete, så
snart som möjligt övergår till arbete på den öppna marknaden.
Förordning (1980:339).
86--94 §§ har upphävts genom förordning (1973:734).
Statsbidrag
95 § Till beredskapsarbete lämnas statsbidrag, om arbetet har
påbörjats med tillstånd av arbetsmarknadsstyrelsen. Bidraget grundas
på sådana kostnader för arbetet som godkänns av styrelsen. Bidraget
får dock beräknas på en total dagsverkskostnad om högst 2 900 kronor,
såvida det inte är fråga om beredskapsarbete som utförs i Norrbottens
län. När det gäller beredskapsarbete som utförs på statliga vägar,
kommunala vägar som är bidragsberättigade enligt förordningen
(1982:853) om statsbidrag till väg- och gatuhållning m. m. samt
enskilda vägar som är bidragsberättigade enligt förordningen
(1979:788) om statsbidrag till enskild väghållning får
arbetsmarknadsstyrelsen medge undantag från bestämmelsen om högsta
dagsverkskostnad. Förordning (1983:993).
96 § Statsbidrag lämnas i fråga om arbete, till vilket statsbidrag får
beviljas enligt särskild författning, högst efter de grunder som anges
i författningen, samt till annat kommunalt eller enskilt
beredskapsarbete i form av grundbidrag och tilläggsbidrag.
Grundbidrag får lämnas med 70 procent av lönekostnaderna för den till
arbetet anvisade arbetskraften. I fråga om arbete som medför
investering i byggnader eller anläggningstillgångar som är avsedda för
stadigvarande bruk får dessutom tilläggsbidrag lämnas med 10 procent
av skillnaden mellan den för arbetet godkända totala kostnaden och
lönekostnaden för den anvisade arbetskraften. Förordning (1985:966).
97 § Till statligt beredskapsarbete lämnas statsbidrag motsvarande
hela kostnaden för arbetet. I fråga om statliga myndigheter som ägnar
sig åt affärsdrivande verksamhet kan arbetsmarknadsstyrelsen minska
statsbidraget. Förordning (1984:525).
98 § Arbetsmarknadsstyrelsen får i särskilda fall minska
statsbidraget.
Om värdet för anordnaren av ett enskilt beredskapsarbete kan beräknas
vara större än den del av kostnaden för arbetet som han skulle ha haft
att bestrida med tillämpning av de i 96 § angivna reglerna, skall
statsbidraget minskas i motsvarande mån. Till enskilt
beredskapsarbete, som inte avser investeringsarbete, lämnas
grundbidrag med 50 procent av lönekostnaderna.
Om det finns synnerliga skäl i visst fall, får arbetsmarknadsstyrelsen
bestämma att grundbidraget skall utgå med högre procentuell andel,
dock ej med mer än 90 procent av lönekostnaderna, samt att
tilläggsbidraget till arbeten som anordnas i områden med hög och
långvarig arbetslöshet och sjunkande befolkningstal skall höjas.
Vid sådant beredskapsarbete som avses i 78 a § får grundbidrag lämnas
med högst 75 procent av lönekostnaderna enligt särskilt avtal för
verksamheten. Förordning (1985:508).
99 § Ansökan om statsbidrag görs hos arbetsmarknadsstyrelsen inom ett
år från den dag då arbetet har avslutats som beredskapsarbete.
Söks statsbidrag senare än enligt första stycket, får
arbetsmarknadsstyrelsen förklara rätten till statsbidrag för viss tid
förverkad. Förordning (1981:543).
100 § Statsbidrag betalas ut av arbetsmarknadsstyrelsen.
Statsbidrag till beredskapsarbetet betalas ut i efterskott efter hand
som arbetet fortskrider. Styrelsen får dock innehålla en del av
bidraget, till dess arbetet har avslutats som beredskapsarbete samt
redovisning har lämnats och godkänts.
Styrelsen får bevilja kommun förskott på statsbidrag. Förordning
(1981:543).
101--111 §§ har upphävts genom förordning (1973:734).
Övriga bestämmelser
112 § Arbetsmarknadsstyrelsen får besluta att sådana uppgifter i
fråga om beredskapsarbete som enligt denna kungörelse
ankommer på styrelsen skall fullgöras av länsarbetsnämnden. Förordning
(1986:1022).
112 a § Vid handläggningen av ärenden om enskilt beredskapsarbete, som
inte avser investeringsarbete, behöver yttrande enligt 47 § andra
stycket förordningen (1986:739) med instruktion för
arbetsmarknadsverket inte inhämtas. Förordning (1986:1022).
112 b § Beslut av länsarbetsnämnden att inte anvisa någon till ett
beredskapsarbete får inte överklagas. Beslut av länsarbetsnämnden
enligt 72 a § får dock överklagas hos arbetsmarknadsstyrelsen.
Länsarbetsnämndens beslut i övrigt i fråga om beredskapsarbete får
också överklagas hos arbetsmarknadsstyrelsen.
Beslut som arbetsmarknadsstyrelsen har meddelat som första instans får
överklagas hos regeringen. I övrigt får styrelsens beslut inte
överklagas. Förordning (1986:1022).
113 § Om kommuns handläggning av frågor om arbetslöshetshjälp enligt
denna kungörele gäller bestämmelserna i lagen (1944:475) om
arbetslöshetsnämnd. Förordning (1977:141).
Särskilda bestämmelser
114 § Vid tillämpningen av denna kungörelse anses risk för
arbetskonflikt vid en arbetsplats på grund av varsel om konflikt eller
av annan orsak inte innebära risk för arbetslöshet.
Lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt
skall tillämpas dels på beredskapsarbete, dels på utbildningsbidrag
och flyttningsbidrag med undantag för
1. utbildningsbidrag eller flyttningsbidrag som har beviljats före
konfliktens utbrott eller sökts före varsel om konflikten,
utbildningsbidrag varom fråga på annat sätt har väckts hos
arbetsförmedlingsorgan före varsel samt utbildningsbidrag eller
flyttningsbidrag som i annat fall uppenbarligen skulle ha lämnats även
om konflikten inte inträffat,
2. utbildningsbidrag till handikappade som av medicinska eller sociala
skäl behöver utbildning på grund av handikappet,
3. särskilt bidrag enligt 23 §. Förordning (1981:543).
115 § har upphävts genom förordning (1977:141).
116 § Arbetsmarknadsstyrelsen meddelar de föreskrifter och anvisningar
som behövs för tillämpningen av denna kungörelse. De särskilda
föreskrifter som behövs för tillämpningen av bestämmelserna om
utbildningsbidrag i vad de avser åtgärder av allmän försäkringskassa
meddelas dock av riksförsäkringsverket efter samråd med
arbetsmarknadsstyrelsen.
AMU-styrelsen får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs i
fråga om av AMU-gruppen anordnade AMU-kurser. Förordning (1985:966).
Övergångsbestämmelser
1985:508
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1985.
36 § andra stycket i sin nya lydelse tillämpas även på den som har
beviljats traktamente vid dubbel bosättning enligt 40--43 §§ i deras
äldre lydelse.
I fråga om handikappade som före ikraftträdandet har beviljats lån för
att anskaffa motorfordon gäller 68 och 69 §§ i deras äldre lydelse.
I fråga om beredskapsarbete som har beslutats före ikraftträdandet
gäller 96 § i sin äldre lydelse.
1986:413
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1986.
Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om näringshjälp som har
beviljats före den 1 juli 1986.
1986:1022
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1987. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om överklagande av beslut som har meddelats
före ikraftträdandet.
1987:405
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1987, då
arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) skall upphöra att gälla.
Om det i en lag eller en författning som har beslutats av regeringen
hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna
förordning, förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning,
förordningen (1987:407) om flyttningsbidrag m.m., förordningen
(1987:408) om inlösen av egnahemsfastigheter och bostadsrätter,
förordningen (1987:409) om bidrag till arbetshjälpmedel m.m.,
förordningen (1987:410) om bidrag till handikappade för att skaffa
motorfordon m.m. eller förordningen (1987:411) om beredskapsarbete
tillämpas den nya föreskriften i stället för den ersatta. Detsamma
gäller, med de begränsningar som följer av tredje stycket, i fråga om
bidrag och andra förmåner enligt arbetsmarknadskungörelsen som har sökts
före ikraftträdandet.
Fortfarande gäller 46, 48--50, 56 b--56 d och 96 §§
arbetsmarknadskungörelsen i fråga om starthjälp och bidrag vid
anställning av medflyttande familjemedlem som har sökts före
ikraftträdandet och statsbidrag till beredskapsarbete som har beslutats
före ikraftträdandet. | null | null |
1966:37 | Kungörelse (1966:37) om statistiska uppgifter från rörelseidkare och ägare till flerfamiljshus | 1,966 | 1 § Den som inom landet driver rörelse eller äger hus med minst tre
bostadslägenheter (flerfamiljshus) är skyldig att på anmodan av
statistiska centralbyrån lämna uppgifter enligt denna kungörelse för
centralbyråns statistik.
Bestämmelserna i denna kungörelse avse icke jordbruk. Kungörelse
(1969:548).
Uppgifter från rörelseidkare
2 § Rörelseidkare är skyldig att lämna uppgifter om sin rörelse under
viss period eller vid viss tidpunkt i fråga om
1) produktion av varor och tillhandahållande av tjänster,
2) förbrukning av varor och anlitande av tjänster,
3) lön och sysselsättning m.m. beträffande anställda,
4) lager- och förrådshållning,
5) investeringar,
6) beställningar, köp, försäljningar och leveranser beträffande varor
och tjänster,
7) priser som fordras för pristals- och volymberäkningar.
Rörelseidkare är dessutom skyldig att lämna uppgifter om sin rörelse
under de två senast förflutna räkenskapsåren eller del av denna tid i
fråga om intäkter, kostnader och vinster, omsättning, tillgångar och
skulder samt sådant förhållande som fordras för upprättande av statistik
över inkomstfördelning, sparande samt kapital-, kredit- och
valutaförhållanden. Vidare är rörelseidkare skyldig att lämna sådana nu
nämnda uppgifter om sin rörelse under löpande år som fordras för
upprättande av kvartalsstatistik över likviditet, kvartalsstatistik över
utländska fordringar och skulder samt halvårsstatistik över
rörelseöverskott och omsättning. Kungörelse (1970:543).
3 § Den som driver industriell verksamhet eller bergshantering är
skyldig att lämna uppgifter om den drivkraft som användes i rörelsen.
Den som driver bergshantering är skyldig att dessutom lämna uppgifter om
1) fyndigheters förvärvande och försvar,
2) olika brytningsmetoder,
3) brutna bergarters genomsnittshalt av olika grundämnen.
4 § Redare av fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 registerton och
förhyrare av sådant fartyg är skyldig att lämna de uppgifter om rörelsen
under de två senast förflutna kalenderåren eller del av denna tid som
fordras för upprättande av statistik över sjöfart.
5 § Den som driver hamn, lastageplats eller kanal eller annan
vattentrafikled är skyldig att lämna uppgifter om trafik och uppbörd av
avgifter under de två senast förflutna kalenderåren eller del av denna
tid.
5 a § Den som driver saltsjöfiske i förvärvssyfte (fiskare) är skyldig
att lämna uppgifter om fångst, fångstområden, fiskemetod och fisketid.
Kungörelse (1974:592).
6 § Den som är uppgiftsskyldig enligt 2--5 a §§ är skyldig att lämna
även de ytterligare statistiska uppgifter som fordras för sådan
specialundersökning som Kungl. Maj:t föreskriver genom särskilt beslut.
Kungörelse (1974:592).
Uppgifter från ägare till flerfamiljshus
7 § Ägare till flerfamiljshus är skyldig att lämna sådana uppgifter om
fastighetens ekonomiska förhållanden under de två senast förflutna
kalenderåren eller del av denna tid som fordras för statistik över
fastigheter.
Allmänna bestämmelser
8 § Fiskare skall lämna uppgift som avses i 5 a § till statistiska
centralbyrån i fråga om fångst som användes i egen rörelse eller till
försäljning direkt till enskilda personer, restauranger o.d. I övrigt
skall sådan uppgift lämnas till uppköpare eller förmedlare i första
handelsledet av fångsten. Denne skall vidarebefordra mottagen uppgift
till statistiska centralbyrån.
Annan uppgift enligt denna kungörelse skall lämnas till statistiska
centralbyrån eller till annan myndighet som centralbyrån bestämmer efter
samråd med myndigheten.
Uppgift skall lämnas inom tid som centralbyrån föreskriver. Kungörelse
(1974:592).
9 § Statistiska centralbyrån skall tillse att uppgiftsskyldig eller den,
som har att medverka vid uppgifternas insamlande eller på annat sätt,
icke betungas onödigt.
10 § De ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av
denna förordning meddelas av statistiska centralbyrån efter samråd med
organisationer eller andra som kan anses företräda de
uppgiftsskyldiga. Sådant samråd behövs inte i fråga om obetydliga
ändringsföreskrifter. Förordning (1986:455).
11 § Den som underlåter att fullgöra sin uppgiftsskyldighet eller
uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift döms, om
gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken, till penningböter.
Allmänt åtal får väckas endast efter anmälan av statistiska
centralbyrån. Lag (1991:291).
12 § Den som hos statistiska centralbyrån eller annan myndighet tagit
befattning med uppgift som avses i denna kungörelse får ej obehörigen
yppa dess innehåll. Förordning (1975:774).
Övergångsbestämmelser
1966:37
Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling. Samtidigt skola följande bestämmelser upphöra att
gälla, nämligen
kungl. skrivelsen den 22 november 1912 (nr 360) till kommerskollegium
angående förändrade bestämmelser i avseende på berättelserna om
bergshanteringen samt om industri;
kungörelsen den 16 maj 1913 (nr 84) angående skyldighet för vissa
näringsidkare att avgiva statistiska uppgifter;
kungörelsen den 19 september 1913 (nr 228) angående skyldighet att för
vissa hamnar, lastageplatser, kanaler och andra vattentrafikleder avgiva
statistiska uppgifter;
kungörelsen den 21 april 1950 (nr 133) angående avlämnande av vissa
företagsstatistiska uppgifter;
kungörelsen den 20 november 1959 (nr 500) om skyldighet att lämna
uppgifter för sjöfartsstatistik m.m.;
kungörelsen den 6 juni 1962 (nr 420) om överflyttande från
kommerskollegium till statistiska centralbyrån av vissa uppgifter;
kungörelsen den 26 oktober 1962 (nr 535) om skyldighet för
fastighetsägare att lämna vissa uppgifter till statens hyresråd; samt
kungörelserna den 28 november 1952 (nr 706), den 30 december 1953 (nr
741), den 8 oktober 1954 (nr 616), den 12 september 1955 (nr 542), den 6
december 1957 (nr 644), den 30 december 1959 (nr 606), den 26 januari
1962 (nr 10), den 17 januari 1964 (nr 5) och den 11 februari 1965 (nr
16) om skyldighet att lämna uppgifter rörande omkostnaderna för
fastighetsförvaltning. | null | null |
1966:374 | Lag (1966:374) om Sveriges sjöterritorium | 1,966 | 1 § Sveriges sjöterritorium omfattar inre vatten och territorialhavet.
Det begränsas mot det fria havet eller annan stats territorium av
territorialgränsen.
2 § Till inre vatten räknas
a) insjöar, vattendrag och kanaler;
b) vid kusterna belägna hamnar, bukter och vikar samt vattenområden
innanför och mellan öar, holmar och skär och intill räta linjer som
regeringen bestämmer.
I Öresund mellan Klagshamns fyr och Kullen räknas dock endast hamnar
till inre vatten. Lag (1978:959).
3 § Till territorialhavet räknas det utanför Sveriges landområden
och inre vatten belägna vattenområdet med en bredd av tolv nautiska
mil eller 22 224 meter från de baslinjer som anges i 4 §.
Territorialhavet sträcker sig dock
a) i Skagerack ej utöver den fastställda gränsen mot Norge och ej heller
utöver en rät linje (kompasslinje) mellan punkten 58 53'34,0" N, 10
38'25,0" O och punkten 58 45'41,3" N, 10 35'40,0" O;
b) i Skagerack och Kattegatt ej utöver räta linjer mellan
punkten 57 59,0' N, 10 59,8' O, punkten 57 50,1' N, 11 09,0' O,
punkten 57 40,5' N, 11 12,3' O, punkten 57 27,2' N, 11 31,4' O,
punkten 57 23,0' N, 11 35,3' O, punkten 57 10,4' N, 11 41,2' O,
punkten 56 58,4' N, 12 00,5' O, punkten 56 38,2' N, 12 18,0' O,
punkten 56 23,0' N, 12 07,2' O och punkten 56 18,1' N, 12 19,7' O och
ej heller utöver en linje som löper fyra nautiska mil från baslinjen
och går mellan punkten 56 18,1' N, 12 19,7' O och punkten 56 14,4' N,
12 23,6' O;
c) i Öresund ej utöver den linje i sundets längdriktning som anges i
deklarationen med Danmark den 30 januari 1932 angående vissa
gränsförhållanden i Öresund och ej heller utöver Öresunds begränsning i
norr mot Kattegatt väster om punkten 56 14,4' N, 12 23,6' O och i söder
mot Östersjön väster om punkten 55 20,87' N, 12 41,32' O enligt i
deklarationen angivna begränsningslinjer;
d) i södra Östersjön ej utöver en linje som löper fyra nautiska mil från
baslinjen och går mellan punkten 55 20,87' N, 12 41,32' O och punkten 55
17,70' N, 12 43,32' O och ej heller utöver en rät linje mellan den
sistnämnda punkten och punkten 55 08,9' N, 12 55,7' O;
e) i Bornholmsgattet ej utöver en rät linje mellan punkten 55 10,6' N,
14 10,2' O och punkten 55 36,4' N, 14 42,3' O;
f) i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste delen av
Östersjön ej utöver den fastställda gränsen mot Finland och, i de
områden där sådan gräns saknas, ej utöver någon av de gränslinjer för
kontinentalsockeln och Sveriges ekonomiska zon som överenskommits med
Finland. Lag (1995:1023).
4 § Vid landområden utgörs baslinjen för beräkning av territorialhavet
av strandlinjen vid lågt vattenstånd. Från skär som vid lågt vatten
stånd men ej vid medelvattenstånd höjer sig över vattenytan, beräknas
dock territorialhav endast om skäret ligger på ett avstånd av högst tolv
nautiska mil från närmaste till Sverige hörande landområde som höjer sig
över vattenytan vid medelvattenstånd.
Vid inre vatten utmed kusterna beräknas territorialhavet från dessa
vattenområdens yttergränser (räta baslinjer), såvida inte annat
föranleds av att ett landområde ligger utanför en rät baslinje. Lag
(1979:1140).
5 § Ytterligare bestämmelser om territorialhavets beräkning meddelas av
regeringen. Lag (1978:959). | null | null |
1966:375 | Förordning (1966:375) om beräkning av Sveriges sjöterritorium | 1,966 | 1 § Räta baslinjer som avses i 4 § andra stycket lagen om Sveriges
sjöterritorium sträcka sig mellan de punkter på strandlinjen vid lågt
vattenstånd som anges i bifogade förteckning (baslinjepunkter) eller,
vid hamn på öppen kust, över hamnmynningen.
Mellan baslinjepunkt 103 och gränsen mot Finland beräknas territorial
havet från en rät baslinje som sammanfaller med den räta linjen mellan
punkten 103 och det sydligaste skäret vid ön Selkäsarvi (ungefärligt
läge 65 o 36,2'N, 24 o 12,2'O).
2 § Där annat ej följer av 3 § andra stycket lagen om Sveriges
sjöterritorium beräknas territorialhavet så att varje punkt på
territorialgränsen ligger på ett avstånd av tolv nautiska mil från
närmaste punkt på strandlinje som avses i 4 § samma lag eller på rät
baslinje. Förordning (1978:961).
3 § Territorialgränsen och de räta baslinjerna mellan baslinje
punkterna skola genom sjöfartsverkets försorg utmärkas på sjökort, som
äro tillgängliga för allmänheten. Förordning (1978:961). | null | null |
1966:378 | null | 1,966 | null | 1964:618 | null |
1966:394 | Förordning (1966:394) om rätt för resande m.fl. att införa varor tull- och skattefritt | 1,966 | 1 § I den mån Konungen förordnar, äger resande eller den som utför
arbete på transportmedel åtnjuta tullfrihet för vara som icke införes
i handelssyfte eller för yrkesmässig förbrukning.
2 § I den mån Konungen förordnar, äger resande eller den som utför
arbete på transportmedel åtnjuta frihet även från sådan skatt eller
avgift som skolat erläggas till tullverket på grund av införsel av
vara som avses i 1 §. | null | null |
1966:397 | null | 1,966 | null | 1961:394 | null |
1966:40 | Kungörelse (1966:40) om tjänstetidsbefordran och personlig placering i lönegrad i vissa fall | 1,966 | 1 § Denna kungörelse gäller tjänsteman med avlöningsförmåner som
fastställas under medverkan av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl.
Maj:t bestämmer.
Tjänstetidsbefordran
2 § Om tjänstetidsbefordran beslutar den myndighet som bestämmer om
placering och uppflyttning i löneklass för tjänstemannen.
Tjänstetidsbefordran beslutas utan ansökan.
3 § Vid tjänstetidsbefordran inrättar myndigheten personlig extra
ordinarie tjänst för tjänstemannen. Personlig tjänst har samma
tjänstebenämning som den tjänst från vilken tjänstetidsbefordran
sker.
4 § Tjänsteman som får tjänstetidsbefordran behåller den ordinarie
eller extra ordinarie tjänst från vilken befordran sker.
Personlig placering i lönegrad i vissa fall
5 § Äger tjänsteman enligt tjänsteförteckningsavtal erhålla personlig
placering i lönegrad efter viss tids tjänstgöring, inrättar
vederbörande myndighet personlig tjänst för honom.
Personlig tjänst inrättas som extra ordinarie, om den tjänst från
vilken befordran sker är ordinarie eller extra ordinarie, och annars
som extra.
Tjänstemannen äger förena personlig tjänst med den tjänst från vilken
befordran sker. Kungörelse (1972:323).
6 § Personlig tjänst har samma tjänstebenämning som den tjänst från
vilken befordran sker. Kungörelse (1966:463).
7 § Vid tillämpning av 5 och 6 §§ likställes innehav av
vikariatslöneförordnande med innehav av extra tjänst.
Gemensamma bestämmelser
8 § Av bevis som utfärdas om anställning i personlig tjänst skall
framgå att anställningen avser personlig tjänst.
9 § Statsbidrag till avlöning och fortlöpande pensionsavgifter för
sådan tjänsteman inom statsunderstödd verksamhet som erhållit
personlig tjänst beräknas, efter kostnaderna för den personliga
tjänsten, enligt de grunder som gälla för den tjänst från vilken
befordran sker.
10 § För personlig tjänst gäller samma pensioneringsperiod som för
tjänst från vilken befordran sker.
Bilaga har upphävts genom kungörelse (1966:463).
Övergångsbestämmelser
1966:463
Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling. De nya bestämmelserna skola dock tillämpas från
och med den 1 juli 1966.
Den tjänstebenämning som enligt den upphävda bilagan gällt för
personlig tjänst i lönegrad A 7 får tillämpas även för tjänst i högre
lönegrad, som innehavaren av den personliga tjänsten erhåller efter
den 30 juni 1966. | null | null |
1966:400 | Kungörelse (1966:400) om rätt för resande m.fl. att införa varor tull- och avgiftsfritt | 1,966 | 1 § Resande som ankommer från utrikes ort får i den omfattning och på
de villkor som angivas nedan införa reseutrustning och andra varor
utan erläggande av tull eller avgift som avses i 10 §.
Bestämmelserna om resande i denna kungörelse gälla även för den som
utför arbete på transportmedel som ankommer från utrikes ort. Såvitt
avser fartyg och luftfartyg få dock andra varor än reseutrustning
införas tull- och avgiftsfritt endast av den som i samband med inresan
frånträder sin anställning ombord och den som är bosatt här i riket
och vistats utomlands minst 15 dygn. Rätten till tull- och avgiftsfri
införsel gäller endast sådan personal som utför arbete sammanhängande
med transportmedlets gång eller med betjäningen ombord. Till
betjäning ombord på transportmedel hänföras förutom sedvanliga
tjänster som servering, uppassning och städning även sådana tjänster
som lämnas av hårfrisörer, butiksbiträden, underhållningsartister och
annan jämförbar personalgrupp.
2 § Får vara införas tull- eller avgiftsfritt enligt denna kungörelse
är den också fri från skatt, som i annat fall skulle ha erlagts till
tullverket på grund av införseln.
3 § Reseutrustning som är avsedd för personligt bruk får införas tull-
och avgiftsfritt i den mån den kan antas icke överstiga behovet under
resan och omfattar artiklar som vanligen medföras på resor, t.ex.
gångkläder, sängkläder, toalettartiklar, filmkamera med utrustning,
två stillbildskameror med utrustning, cykel, moped, kikare,
skrivmaskin, musikinstrument, grammofon med grammofonskivor,
ljudradiomottagare, televisionsradiomottagare,
ljudupptagningsapparat samt kamping-, sport-, jakt- och
fiskeutrustning. Kungörelse (1967:182).
4 § Resande som är bosatt utomlands åtnjuter tullfrihet för
sällskapsdjur och resesouvenirer, som äro avsedda att återutföras, i
fråga om resesouvenirer dock endast när deras sammanlagda värde icke
överstiger 600 kronor, om han är bosatt i annat europeiskt land, och
2700 kronor, om han är bosatt i utomeuropeiskt land. Kungörelse
(1970:335).
5 § Resande som är bosatt i annat europeiskt land får tullfritt införa
200 cigarretter eller 250 gram andra tobaksvaror, om han kan antas ha
fyllt 15 år. Kan han antas ha fyllt 20 år får han tullfritt införa
även två liter starköl samt antingen en liter vin och en liter
spritdrycker med en alkoholhalt av högst 60 volymprocent eller, om
spritdryck ej medförs, två liter vin.
Aperitif och liknande alkoholdryck, som till följd av
framställningssättet är att anse som spritdryck, får vid tillämpning
av första stycket inräknas i den myckenhet vin för vilken tullfrihet
gäller, om den har en alkoholhalt av högst 22 volymprocent. Förordning
(1983:896).
6 § Resande som är bosatt i Sverige får tullfritt införa varor enligt
vad som föreskrivs i 5 §, om inresan sker med luftfartyg i yrkesmässig
trafik eller om han kan visa, att utlandsvistelsen har varat mer än 24
timmar.
I andra fall får resande som är bosatt i Sverige och som kan antas ha
fyllt 15 år tullfritt införa 40 cigarretter eller 20 cigarrer eller
cigariller eller 100 gram andra tobaksvaror. Därjämte får han
tullfritt införa tobaksvaror och, om han kan antas ha fyllt 20 år,
spritdrycker, vin eller starköl om varorna har beskattats i Danmark,
Finland eller Norge. Införsel enligt detta stycke får dock icke
sammanlagt överstiga vad som får införas tullfritt enligt 5 §.
Förordning (1983:896).
7 § Resande som är bosatt i utomeuropeiskt land får tullfritt införa
varor enligt vad som föreskrivs i 5 §. Därvid gäller dock i fråga om
tobaksvaror att rätten till tullfri införsel omfattar 400 cigaretter
eller 500 gram andra tobaksvaror. Förordning (1978:217).
8 § På kort fartygs- eller flyglinje från Danmark, Finland eller
Norge, som generalltullstyrelsen bestämmer, omfattar rätten till
tullfri införsel av varor som anskaffats under resa ej spritdrycker,
vin eller starköl och ej mer än 40 cigarretter eller 20 cigarrer eller
cigariller eller 100 gram andra tobaksvaror. Förordning (1983:896).
9 § Utöver vad som får införas tullfritt enligt 5-8 §§ få där avsedda
varor införas mot erläggande av tull enligt tulltaxan (1977:975) men
utan erläggande av annan avgift. Spritdrycker, vin och starköl får
dock införas endast av den som kan antas ha fyllt 20 år och intill en
myckenhet av högst fem liter starköl och fem liter vin eller
spritdrycker med en alkoholhalt av högst 60 volymprocent. Förordning
(1977:1087).
10 § Varor av de slag för vilka vid import utgår avgift enligt lagen
(1967:340) om prisreglering på jordbrukets område eller lagen
(1974:226) om prisreglering på fiskets område få införas utan
erläggande av införselavgift, särskild avgift som avses i 14§ andra
stycket lagen om prisreglering på jordbrukets område, fettvaruavgift
eller prisregleringsavgift, om det av varornas mängd och beskaffenhet
framgår att de äro avsedda för omedelbar, icke yrkesmässig
förbrukning. Smör och annat matfett (tulltaxenr 04.03 och 15.13) få
dock icke införas avgiftsfritt i större mängd än sammanlagt fem
kilogram, varav högst två och ett halvt kilogram smör. Förordning
(1977:1087).
11 § Andra varor än sådana som omfattas av bestämmelserna i 3--8 §§
får införas tull- och avgiftsfritt om deras sammanlagda värde inte
överstiger 1 000 kronor. Motorfordon eller karosserier, underreden och
drivmedel till motorfordon får dock inte införas tull- och
avgiftsfritt enligt denna bestämmelse. Förordning (1985:118).
12 § En resande som är bosatt i Sverige åtnjuter inte tull- och
avgiftsfrihet enligt 3, 10 eller 11 § för en vara som anskaffats
1. ombord på fartyg i trafik mellan Sverige och Danmark, Finland eller
Norge eller annat, icke nordiskt land vid Östersjön,
2. i butik för skattefri försäljning i hamn som anlöps av sådant
fartyg eller
3. ombord på luftfartyg i yrkesmässig trafik.
Utan hinder av vad som sägs i första stycket gäller 11 § i fråga om
slipsar, scarves och andra liknande klädespersedlar, parfymer,
kosmetiska preparat och toalettmedel samt ett kilo choklad- och
konfektyrvaror.
Rätt till tull- och avgiftsfri införsel och till införsel enligt 9 §
åtnjuts, om tullmyndigheten inte medger annat, endast för varor som
medförs av den resande själv och samtidigt framförs till tullklarering
samt är avsedda för den resandes eller hans familjs personliga behov
eller som gåva till närstående för personligt bruk. Förordning
(1985:118).
13 § Beräkning enligt 4 och 11 §§ av varas värde grundas, om
detaljhandelspriset i inköpslandet ej styrks, på detaljhandelspriset i
införselorten.
Vid tillämpningen av 5 och 7 §§ anses en cigarr väga 5 gram och en
cigarill 2,5 gram.
Medförs till riket spritdryck, vin eller starköl som ej får införas
eller större kvantitet spritdrycker, vin eller starköl än som anges i
5-7 och 9 §§ och är införseln icke belagd med straff enligt lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling, förfars med den till införsel
ej tillåtna varan enligt 80§ lagen (1977:293) om handel med drycker.
Förordning (1977:1087).
14 § De föreskrifter som finnas erforderliga för tillämpningen av
denna kungörelse utfärdas av generaltullstyrelsen. | null | null |
1966:406 | Kungörelse (1966:406) angående tillämpning av lagen den 10 december 1965 (nr 723) om erkännande och verkställighet av vissa utländska domar och beslut angående underhåll till barn | 1,966 | Bestämmelserna i nämnda lag äger tillämpning beträffande avgöranden
som meddelats
1) efter den 28 februari 1966 i Belgien, Italien, Nederländerna,
Schweiz, Förbundsrepubliken Tyskland eller Österrike,
2) efter den 28 februari 1966 i Danmark eller Norge, med den
begränsning som följer av 10 § i lagen,
3) efter den 24 juli 1966 i Frankrike,
4) efter den 23 augusti 1967 i Finland med den begränsning som följer
av 10 § i lagen,
5) efter den 2 augusti 1968 i Nederländska Antillerna, Aruba eller
Surinam,
6) efter den 1 oktober 1972 i Ungern eller Tjeckoslovakien,
7) efter den 19 december 1972 i Liechtenstein,
8) efter den 24 juni 1973 i Turkiet,
9) efter den 8 november 1973 i Spanien,
10) efter den 23 februari 1974 i Portugal. Förordning (1987:96). | null | null |
1966:41 | null | 1,966 | null | 1960:22 | null |
1966:413 | Lag (1966:413) om vapenfri tjänst | 1,966 | Allmänna bestämmelser
1 § En värnpliktig skall efter ansökan få tillstånd att göra vapenfri
tjänst i stället för värnpliktstjänstgöring, om han kan antas ha en
sådan allvarlig personlig övertygelse rörande bruk av vapen mot annan
som är oförenlig med värnpliktstjänstgöringen.
En värnpliktig som har fått tillstånd till vapenfri tjänst kallas
vapenfri tjänstepliktig. Lag (1991:719).
1a § En ansökan om tillstånd till vapenfri tjänst skall vara skriftlig
och innehålla en försäkran av sökanden att han har en sådan inställning
till bruk av vapen som avses i 1 §. Ansökningen skall också innehålla
uppgifter till ledning för uttagning till tjänstgöring enligt 4 §. Lag
(1991:719).
1b § En ansökan som görs inom sex månader från det att sökanden har
genomgått inskrivningsprövning som värnpliktig skall bifallas utan
ytterligare utredning, om det inte finns särskilda skäl att närmare
pröva sökandens inställning till bruk av vapen mot annan.
Om sökanden har skrivits in som värnpliktig utan att ha inställt sig för
inskrivningsprövning, skall vad som sägs i första stycket gälla om
ansökningen görs inom sex månader efter det att sökanden har fått del av
inskrivningsnämndens beslut om inskrivning. Lag (1991:719).
1c § En ansökan som görs senare än vad som anges i 1 b § skall, utöver
vad som följer av 1 a §, innehålla en redogörelse för de förhållanden
som sökanden vill åberopa till stöd för sitt påstående att han har en
sådan inställning till bruk av vapen som avses i 1 §. Lag (1991:719).
1d § En ansökan om vapenfri tjänst får inte avslås utan att sökanden
fått möjlighet att lämna uppgifter muntligt i ärendet. Lag (1991:719).
2 § Vapenfri tjänstepliktig skall fullgöra tjänst i verksamhet,
som är betydelsefull för samhället under beredskap och krig.
Tjänsten skall fullgöras hos någon statlig eller kommunal
myndighet, hos någon myndighet hos ett landsting eller hos bolag,
förening eller stiftelse som regeringen bestämmer.
Det får överlämnas till ett bolag, en förening eller en stiftelse som
avses i första stycket att fatta beslut i fråga om förmåner och
ledighet för vapenfria tjänstepliktiga som fullgör vapenfri tjänst hos
bolaget, föreningen eller stiftelsen. Lag (1993:1279).
3 § Vapenfri tjänstepliktig får icke övas i bruk av vapen eller åläggas
bära vapen eller ammunition.
Söker den som fullgör värnpliktstjänstgöring tillstånd att fullgöra
vapenfri tjänst och har han icke tidigare gjort sådan ansökan, äger
bestämmelsen i första stycket tillämpning på honom till dess ansökningen
avgjorts slutligt. Lämnas ansökningen utan bifall, skall tjänstgöring
under den tid då bestämmelsen varit tillämplig på den värnpliktige icke
tillgodoräknas honom som fullgjord värnpliktstjänstgöring.
Andra stycket skall ha motsvarande tillämpning på den som tidigare har
ansökt om tillstånd att fullgöra vapenfri tjänst, om ansökningen har
avgjorts slutligt före den 1 juli 1978 eller om han har avslutat
grundutbildning efter det att den tidigare ansökningen lämnats utan
bifall. Lag (1978:524).
4 § Vapenfri tjänstepliktig som avses i 2 § första stycket skall uttagas
för den tjänstgöring för vilken han kan anses bäst lämpad. I den mån det
kan ske skall hänsyn tagas till den tjänstepliktiges önskemål. Vapenfri
tjänstepliktig får icke åläggas att tjänstgöra inom försvarsmakten, om
han icke förklarat sig villig därtill.
Vapenfristyrelsen beslutar om uttagning enligt första stycket. Styrelsen
har också tillsyn över vapenfria tjänstepliktigas utbildning och
tjänstgöring. Lag (1989:277).
Tjänstgöringstid m.m.
5 § Vapenfria tjänstepliktiga är skyldiga att fullgöra
grundutbildning och repetitionsutbildning. Grundutbildningen
skall vara högst 320 dagar. Repetitionsutbildningen skall omfatta
högst fem övningar om vardera högst 30 dagar eller, i fråga om
särskilda befattningar enligt regeringens bestämmande, högst 40
dagar. Den sammanlagda utbildningstiden skall vara högst 380
dagar.
Inkallas värnpliktiga med stöd av 27 § 2 mom. eller 28 § 1 mom.
värnpliktslagen (1941:967), får även vapenfri tjänstepliktig kallas
till tjänstgöring. Tjänstgöringstiden får icke överstiga
etthundraåttio dagar, om tjänstgöringen föranleds av inkallelse av
värnpliktiga med stöd av 27 § 2 mom. värnpliktslagen.
Om tillgodoräkning av fullgjord värnpliktstjänstgöring vid
beräkning av tiden för tjänstgöring enligt denna lag och av fullgjord
vapenfri tjänst vid beräkning av tiden för värnpliktstjänstgöring
meddelar regeringen bestämmelser. Lag (1994:1608).
6 § Vapenfristyrelsen bestämmer när vapenfri tjänstepliktig skall
tjänstgöra. Styrelsen får överlåta denna uppgift på annan statlig
myndighet i fråga om tjänstgöring där. Lag (1989:277).
7 § Som tjänstgöringstid tillgodoräknas tid under vilken vapenfri
tjänstepliktig varit frånvarande från tjänstgöring till följd av sjukdom
eller skada vartill tjänstgöringen kan antagas ha varit orsak.
Regeringen äger bestämma, att tid för frånvaro från tjänstgöring av
annan anledning än som avses i första stycket får tillgodoräknas som
tjänstgöringstid. Lag (1975:556).
7 a § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får medge att
vapenfri tjänstepliktig, som har tjänstgjort i biståndsarbete utomlands,
skall tillgodoräkna den tjänstgöringen som fullgjord del av
grundutbildning enligt denna lag. Lag (1981:418).
8 § Vapenfri tjänstepliktig skall efterkomma kallelse till tjänstgöring.
Är han av laga förfall hindrad att inställa sig, skall han så snart det
kan ske anmäla förfallet till den som utfärdat kallelsen.
Vapenfri tjänstepliktig skall ställa sig till efterrättelse de
tjänstgöringsföreskrifter som meddelas av vapenfristyrelsen eller
myndighet hos vilken han tjänstgör. Lag (1989:277).
8 a § En vapenfri tjänstepliktig har rätt till samma förmåner i samband
med tjänstgöring som enligt 33 § första stycket värnpliktslagen
(1941:967) tillkommer värnpliktiga i samband med värnpliktstjänstgöring.
Bestämmelser om rätt till ersättning för skada eller sjukdom som den
vapenfrie tjänstepliktige ådrar sig under tjänstgöring finns i lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:266) om statlig
ersättning vid ideell skada m. m. Lag (1991:1491).
9 § Ändras vapenfri tjänstepliktigs postadress skall han genast vidtaga
sådan åtgärd att postförsändelse från vapenfristyrelsen eller myndighet
hos vilken han tjänstgör kan komma honom till handa utan dröjsmål.
Vapenfri tjänstepliktig skall utkvittera postförsändelse från
vapenfristyrelsen eller myndighet hos vilken han tjänstgör, ta del av
försändelsens innehåll samt på anmodan lämna myndigheten de upplysningar
som fordras om personliga förhållanden av betydelse för hans
tjänstgöring. Lag (1989:277).
Prövning av tillståndsärende m.m.
10 § Ansökan om tillstånd att fullgöra vapenfri tjänst prövas av
vapenfristyrelsen. Lag (1989:277).
11 § har upphävts genom lag (1989:277).
12 § har upphävts genom lag (1989:277).
13 § Ett beslut om tillstånd till vapenfri tjänst får upphävas endast om
den tjänstepliktige ansöker om det och det föreligger särskilda skäl. En
sådan ansökan prövas av värnpliktsverket. Lag (1991:719).
Ansvarsbestämmelser m.m.
14 § Vapenfri tjänstepliktig, som olovligen avviker eller uteblir från
tjänstgöringsstället, dömes till böter eller fängelse i högst sex
månader.
Begås brott som avses i första stycket under höjd beredskap, döms till
böter eller fängelse i högst två år. Lag (1992:1405.
15 § Vapenfri tjänstepliktig, som under tjänsteutövning är så påverkad
av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel, att hans förmåga
att fullgöra tjänsten måste antagas vara nedsatt, dömes till böter eller
fängelse i högst ett år.
16 § Vapenfri tjänstepliktig, som av försummelse, oförstånd eller
oskicklighet åsidosätter vad som åligger honom enligt reglemente,
instruktion eller annan allmän bestämmelse, särskild föreskrift eller
tjänstens beskaffenhet, dömes, om ej gärningen är särskilt belagd med
straff, till böter.
Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst ett år.
17 § Vapenfri tjänstepliktig, som utan laga förfall underlåter att
fullgöra skyldighet enligt 9 §, döms till penningböter.
Lämnar han vid fullgörande av sådan skyldighet uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet oriktig uppgift, dömes till böter eller fängelse i högst sex
månader. Lag (1991:292).
18 § Begår vapenfri tjänstepliktig brott som avses i 14 -- 16 §§ och är
brottet att anse som ringa, kan han i stället för straff meddelas
tillrättavisning i form av varning,
åläggande för visst antal gånger, högst fyra, eller för viss bestämd
tid, högst sju dagar, att utom vanlig ordning utföra handräckningsarbete
eller annan särskild uppgift (extratjänst),
förbud att under viss bestämd tid, högst sju dagar, på fritid vistas
utom förläggningsområde eller, om han icke är förlagd inom sådant
område, utom bostaden (utegångsförbud).
19 § Befogenhet att meddela vapenfri tjänstepliktig tillrättavisning
tillkommer hos staten eller hos kommun anställd civilförsvars-,
räddnings- eller arbetschef i fråga om underställd personal. Med
kommuner likställs landsting, kommunalförbund, kyrkliga kommuner och
allmänna försäkringskassor.
Innan någon meddelar tillrättavisning, skall han vid förhör med den
felande lämna denne tillfälle att förklara sig. Lag (1992:1405).
20 § Vapenfri tjänstepliktig, som meddelats tillrättavisning, får begära
omprövning av tillrättavisningen. Om han tjänstgör hos statlig
myndighet, skall omprövning begäras hos denna och i annat fall hos
vapenfristyrelsen.
Meddelad tillrättavisning skall omedelbart gå i verkställighet.
Om åtal väckes innan tillrättavisning verkställts till fullo, skall
verkställigheten upphöra. Detsamma gäller om tjänstgöringen upphör. Lag
(1989:277).
21 § Uteblir vapenfri tjänstepliktig utan anmält laga förfall från
tjänstgöring, som ålagts honom, eller avviker han olovligen därifrån,
skall han på framställning av myndighet, som kallat honom till
tjänstgöring, omedelbart hämtas på egen bekostnad genom
polismyndighetens försorg.
21 a § Bestämmelserna i 46 § värnpliktslagen (1941:967) äga motsvarande
tillämpning på vapenfri tjänstepliktig och vapenfri tjänst. Lag
(1978:524).
Överklagande
22 § Beslut av vapenfristyrelsen enligt denna lag i frågor som rör
uttagning, tjänstgöring eller tillstånd till vapenfri tjänst samt beslut
av värnpliktsverket enligt 13 § får överklagas hos totalförsvarets
tjänstepliktsnämnd.
Beslut av totalförsvarets tjänstepliktsnämnd får inte överklagas.
Beslut i ärenden om omprövning av tillrättavisning får inte överklagas.
Lag (1991:719).
23 § har upphävts genom lag (1975:556).
Övergångsbestämmelser
1989:277
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990, eller vid den tidigare
tidpunkt efter den 1 juli 1989 som regeringen bestämmer.
Vad som föreskrivs om överklagande av beslut av vapenfristyrelsen gäller
också beslut av nämnden för vapenfriutbildning.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om överklagande av
vapenfrinämndens beslut.
1992:525
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. Äldre bestämmelser gäller dock
för den som påbörjat tjänstgöringen före lagens ikraftträdande.
1994:1608
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. I fråga om
grundutbildning som påbörjats före ikraftträdandet gäller äldre
bestämmelser. Vapenfristyrelsen får dock avkorta
tjänstgöringstiden för den som påbörjat grundutbildning enligt de
äldre bestämmelserna, om den vapenfrie tjänstepliktige medger
det. | null | null |
1966:414 | Kungörelse (1966:414) med vissa bestämmelser om vapenfria tjänstepliktiga | 1,966 | Ansökan om tillstånd att fullgöra vapenfri tjänst
1 § En ansökan om tillstånd till vapenfri tjänst skall ges in till
inskrivningsmyndigheten eller truppregistreringsmyndigheten. Om sökanden
fullgör värnpliktstjänstgöring, skall dock ansökningen i stället ges in
till Försvarsmakten som vidarebefordrar den till
truppregistreringsmyndigheten.
Vapenfristyrelsen får föreskriva att ansökningen skall göras på blankett
enligt formulär som styrelsen fastställer. Förordning (1994:705).
2 § har upphävts genom Förordning (1991:720).
Intyg och andra handlingar som sökanden önskar åberopa skall bifogas
ansökningen. Förordning (1984:73).
3 § Inskrivningsmyndigheten eller truppregistreringsmyndigheten skall
lämna över ansökningshandlingarna till Vapenfristyrelsen. Om den sökande
inte är inskriven som värnpliktig, skall dock först hans tjänstduglighet
bedömas vid inskrivningsförrättningen.
Till ansökningshandlingarna skall fogas inskrivningsmyndighetens eller
truppregistreringsmyndighetens uppgifter om sökandens hälsotillstånd och
övriga personliga förhållanden. Om beslutet om uttagning inte kan
bifogas, skall detta översändas så snart det kan ske. Förordning
(1992:530).
Prövning av ansökan att fullgöra vapenfri tjänst
4 § har upphävts genom Förordning (1991:720).
5 § har upphävts genom Förordning (1991:720).
5 a § har upphävts genom förordning (1987:914).
6 § Den som kallas att lämna uppgifter muntligt i ett ärende om
tillstånd till vapenfri tjänst har rätt till fri resa i Sverige från
bostads- eller vistelseorten till den plats där uppgifterna lämnas och
åter, om kortaste vägen mellan platserna överstiger 20 kilometer. Vid
fri resa betalas ersättning för nattlogi, om det är befogat med hänsyn
till resans längd. Fri resa erhålls genom färdbiljett. Om färdbiljett
inte kan tillhandahållas, betalas resekostnadsersättning. Vid
beräkningen av denna tillämpas de bestämmelser om resekostnadsersättning
som enligt kollektivavtal gäller för statstjänstemän i allmänhet.
Kostnad för sovplats i enbäddskupé ersätts dock inte.
Beslut om ersättningen fattas av vapenfristyrelsen. Förordning
(1991:720).
7 § har upphävts genom förordning (1989:758).
Registrering m. m. av vapenfria tjänstpliktiga
8 § Vapenfristyrelsen för register över de vapenfria tjänstepliktiga. I
registret införes i fråga om varje tjänstepliktig det slag av
tjänstgöring han skall fullgöra, när han skall tjänstgöra,
tjänstgöringstidens längd, fullgjord tjänstgöring samt de uppgifter i
övrigt som äga samband med tjänsteplikten.
Vapenfri tjänstepliktig skall erhålla tjänstgöringsbok, upprättad enligt
formulär som fastställes av vapenfristyrelsen. Förordning (1989:758).
9 § Vapenfristyrelsen skall efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen
bestämma vid vilka myndigheter den vapenfria tjänsten skall anordnas.
Vapenfri tjänst får anordnas hos Svenska röda korset, Sveriges
civilförsvarsförbund, Sveriges kristna ungdomsråd eller hos sådana
aktiebolag med uppgifter inom totalförsvaret där staten ensam har ett
bestämmande inflytande.
Den allmänna kurs i u-landskunskap som anordnas av styrelsen för
u-landsutbildning kan ingå som del av den vapenfria tjänsten.
Vapenfristyrelsen får medge att en vapenfri tjänstepliktig, som har
tjänstgjort i biståndsarbete utomlands sedan han har genomgått den i
tredje stycket angivna kursen, skall tillgodoräknas den tjänstgöringen
som fullgjord del av grundutbildning enligt lagen (1966:413) om vapenfri
tjänst. Förordning (1991:1388).
10 § Statliga myndigheter är skyldiga att inom sina
verksamhetsområden anordna vapenfri tjänst enligt vad
Vapenfristyrelsen bestämmer.
Vapenfristyrelsen skall innan uttagning sker av de vapenfria
tjänstepliktiga för skilda slag av tjänstgöring samråda med de
myndigheter, föreningar eller bolag som under styrelsen har
ansvaret för de tjänstepliktigas utbildning och tjänstgöring.
Försvarsmakten skall mot ersättning tillhandahålla viss personlig
utrustning för vapenfria tjänstepliktiga vars tjänstgöring sker inom
verksamhetsområdet elförsörjning. Försvarsmakten får träffa
överenskommelse i detta hänseende också med andra som
anordnar vapenfri tjänst. Förordning (1994:705).
11 § Vapenfri tjänstepliktigs befattning vid tjänstgöring som avses i
5 § andra stycket lagen (1966:413) om vapenfri tjänst bestämmes av
vapenfristyrelsen eller, i fråga om tjänstepliktig som har uttagits som
medicinalpersonal för tjänst inom det allmänt civila medicinalväsendet,
av socialstyrelsen. Förordning ( 1989:758).
Vapenfria tjänstpliktigas tjänstgöring m. m.
12 § Vapenfristyrelsen bestämmer närmare om utbildningstidens fördelning
på grundutbildning och repetitionsutbildning inom de ramar som anges i 5
§ lagen (1966:413) om vapenfri tjänst.
I fråga om läkarbefattningar får repetitionsövningar omfatta högst 40
dagar.
Vapenfri tjänstepliktig skall under sin tjänstgöring erhålla en effektiv
och ändamålsenlig utbildning för det slag av tjänstgöring han skall
fullgöra. Förordning (1992:530).
13 § Fråga om anstånd med vapenfri tjänstgöring prövas av
vapenfristyrelsen. Därvid tillämpas samma grunder som gäller i fråga om
anstånd med tjänstgöring enligt värnpliktslagen (1941:967).
Vapenfristyrelsens beslut i ärende om anstånd överklagas hos
totalförsvarets tjänstepliktsnämnd. Tjänstepliktsnämndens beslut får
inte överklagas. Förordning (1989:758).
14 § Vapenfri tjänstepliktig äger hos inskrivningsmyndighet begära
omprövning av beslut rörande hans tjänstduglighet. Ansökan härom inges,
om han är i tjänst, till den myndighet hos vilken han tjänstgör och i
annat fall till vapenfristyrelsen. Förordning (1989:758).
15 § In- och utryckningsdagar räknas icke in i de vapenfria
tjänstepliktigas tjänstgöringstid.
Den tid under vilken vapenfri tjänstepliktig skall tjänstgöra enligt 12
§ skall minskas med tid under vilken han fullgjort tjänstgöring enligt
27 § 1 mom. värnpliktslagen (1941:967). Tiden för den vapenfria
tjänstgöringen får dock icke bli kortare än 75 dagar.
Förordning (1972:347).
16 § Tid för frånvaro från vapenfri tjänstgöring av annan anledning än
som avses i 7 § första stycket lagen (1966:413) om vapenfri tjänst
tillgodoräknas vapenfri tjänstepliktig enligt samma grunder som gälla i
fråga om tillgodoräkning av tid för frånvaro från
värnpliktstjänstgöring.
17 § Ledighet från vapenfri tjänstgöring beviljas av
Vapenfristyrelsen efter samma grunder som gäller i fråga om
ledighet från värnpliktstjänstgöring.
Vapenfristyrelsens beslut överklagas till Totalförsvarets
tjänstepliktsnämnd. Nämndens beslut får inte överklagas.
Vapenfristyrelsen får överlåta åt en annan myndighet eller ett
bolag, en förening eller en stiftelse där den tjänstepliktige tjänstgör
att bevilja ledighet. Ett sådant beslut om ledighet får överklagas hos
Vapenfristyrelsen. Vapenfristyrelsens beslut får inte överklagas.
Förordning (1993:1281).
17 a § En vapenfri tjänstepliktig skall i den mån det kan ske under
tjänstgöringen beredas tillfälle till social, kulturell och andlig
verksamhet. Vapenfristyrelsen beslutar i dessa frågor.
Vapenfristyrelsens beslut får inte överklagas. Förordning (1991:1388).
18 § I fråga om förmåner till vapenfria tjänstepliktiga i samband med
tjänstgöring skall värnpliktsförmånsförordningen (1976:1008) tillämpas
i den mån regeringen ej meddelar särskilda bestämmelser.
Befattningspenning utgår dock endast till en vapenfri tjänstepliktig
som tjänstgör inom civilförsvaret. Befattningspenning beräknas därvid
enligt de bestämmelser som gäller för civilförsvarspliktiga. Vapenfria
tjänstepliktiga får för erhållande av tillägg till dagersättningen
tillgodoräkna sig tidigare tjänstgöring enligt värnpliktslagen
(1941:967).
Vid tillämpningen av värnpliktsförmånsförordningens bestämmelser skall
i stället för Försvarsmakten eller Värnpliktsverket avses
Vapenfristyrelsen.
Vapenfristyrelsen får överlåta åt en annan myndighet eller ett bolag,
en förening eller en stiftelse där den tjänstepliktige tjänstgör att
besluta om förmåner. Ett sådant beslut om förmåner får överklagas hos
Vapenfristyrelsen. Vapenfristyrelsens beslut får överklagas
hos Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd. Förordning (1994:1210).
19 § Vapenfristyrelsen skall samråda med Värnpliktsverket om
tillämpningen av förmånsbestämmelserna inom sitt område.
Förordning (1993:376).
20 § Medel för vapenfrias förmåner, utbildning och administration
regleras i särskild ordning. Förordning (1978:602).
Tillrättavisning av vapenfri tjänstepliktig
21 § Mer än ett slag av tillrättavisning enligt 18 § lagen (1966:413) om
vapenfri tjänst får ej åläggas för samma förseelse eller på en gång för
olika förseelser. Extratjänst får icke användas så att genom
överansträngning eller av annan orsak men uppkommer för den felandes
hälsa eller tjänstbarhet.
22 § Tillrättavisning bringas till verkställighet av den som meddelat
tillrättavisningen.
Varning meddelas den felande muntligt i enrum eller i närvaro av någon
av hans förmän eller jämställda. Varning får meddelas skriftligen om det
finnes anledning antaga att muntlig varning ej behöves.
23 § Har tillrättavisning meddelats i form av förbud att vistas utom
visst område och kan kontroll icke anordnas på annat lämpligt sätt, får
den felande åläggas att anmäla sin närvaro eller att fullgöra annan
sådan förpliktelse varigenom efterlevnaden av tillrättavisningen kan
kontrolleras. Sådant åläggande får dock icke medföra väsentlig olägenhet
för den felande utöver vad tillrättavisningen innebär.
24 § Över meddelade tillrättavisningar föres register. I registret
införes den tillrättavisades namn och registreringsnummer, kortfattad
redogörelse för förseelsen och tiden för dess begående, dag för förhör
med den felande, den som meddelat tillrättavisningen samt tiden för dess
meddelande och verkställande.
Särskilda bestämmelser
25 § Vägrar eller underlåter den som fullgör vapenfri tjänst att
fullgöra vad som åligger honom och åberopar han sådana skäl att det kan
antagas att han icke kommer att fullgöra tjänstgöringen, skall han
omedelbart hemförlovas. Förordning (1978:602).
26 § Om en vapenfri tjänstepliktig hemförlovas enligt 25 §, skall
vapenfristyrelsen genast anmäla förhållandet till åklagare eller
polismyndighet och bifoga den utredning som finns i ärendet. Detsamma
gäller om en vapenfri tjänstepliktig hemförlovas på grund av att han har
olovligen avvikit eller uteblivit från tjänstgöringsstället.
Den domstol som avgör ett mål om ansvar för en gärning som föranlett
anmälan enligt första stycket skall, sedan avgörandet vunnit laga kraft,
översända en kopia av domen eller beslutet till vapenfristyrelsen.
Om domstolens val av påföljd eller andra omständigheter ger anledning
att anta att den vapenfrie tjänstepliktige inte kommer att fullgöra den
vapenfria tjänsten, skall vapenfristyrelsen överlämna anmälningen och
övriga handlingar i ärendet till regeringen för prövning av frågan om
den tjänstepliktige skall kallas in på nytt. I avvaktan på regeringens
beslut får kallelse till ny tjänstgöring inte utfärdas. I övriga fall
får den tjänstepliktige kallas in igen. Förordning (1989:758).
27 § Om en vapenfri tjänstepliktig hos vapenfristyrelsen har förklarat
att han på grund av att han är medlem i sekten Jehovas vittnen inte
kommer att fullgöra vapenfri tjänst och det med hänsyn till hans
medlemskap finns anledning att anta att han inte kommer att fullgöra
någon form av tjänsteplikt, skall styrelsen besluta att den vapenfrie
tjänstepliktige tills vidare eller för viss tid inte skall åläggas att
fullgöra vapenfri tjänst. Förordning (1989:758).
28 § har upphävts genom förordning (1989:758).
29 § En ansökan om upphävande av ett beslut om tillstånd till vapenfri
tjänst skall vara skriftlig och ges in till vapenfristyrelsen. Styrelsen
skall med eget yttrande lämna över ansökningen till värnpliktsverket.
Förordning (1991:720).
30 § Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna kungörelse meddelas
av vapenfristyrelsen. Förordning (1989:758).
Övergångsbestämmelser
1992:530
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1992. Äldre bestämmelser
gäller dock fortfarande för den som påbörjat tjänstgöringen före
förordningens ikraftträdande. | null | null |
1966:415 | null | 1,966 | null | 1962:700 | null |
1966:417 | null | 1,966 | null | 1948:472 | null |
1966:418 | null | 1,966 | null | 1960:74 | null |
1966:420 | null | 1,966 | null | 1959:83 | null |
1966:421 | null | 1,966 | null | 1939:727 | null |
1966:426 | null | 1,966 | null | 1963:243 | null |
1966:429 | null | 1,966 | null | 1953:272 | null |
1966:431 | Instruktion (1966:431) för vapenfrinämnden | 1,966 | Inledande bestämmelser
1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall, med undantag av 3 § 3 samt
15 och 16 §§ samt i övrigt på det sätt som följer av denna
instruktion, tillämpas på vapenfrinämnden.
Med chefen förstås vid tillämpningen av 5 § verksstadgan nämndens
ordförande och i övrigt chefen för nämndens kansli. Kungörelse
(1971:359).
Uppgifter
2 § Nämnden handlägger ärenden som avses i 10 och 13 §§ lagen den 3
juni 1966 (nr 413) om vapenfri tjänst.
3 § Nämnden skall varje år före den 1 april avge berättelse till
chefen för försvarsdepartementet om sin verksamhet under det senaste
året.
Organisation
4 § Om nämndens sammansättning gälla bestämmelserna i 10 § lagen om
vapenfri tjänst.
5 § Hos nämnden finnes ett kansli, som förestås av en chef.
Hos nämnden är i övrigt anställd personal i mån av behov och tillgång
på medel.
I mån av behov och tillgång på medel äger nämnden anlita experter och
sakkunniga. Kungörelse (1971:359).
Ärendenas handläggning
6 § Bestämmelserna i 11 § lagen om vapenfri tjänst äga tillämpning
även när nämnden avgör annat ärende än sådant som avses i 2 § ovan.
I arbetsordning eller genom särskilt beslut får överlämnas åt
ordföranden eller tjänsteman hos nämnden att avgöra annat ärende än
sådant som avses i 2 § ovan, om ärendet icke är av sådan beskaffenhet
att det bör avgöras enligt bestämmelserna i 11 § lagen om vapenfri
tjänst.
7 § Sammanträde med nämnden hålles i Stockholm, om särskilda skäl icke
föranleda att det hålles på annan ort.
8 § Ärende avgöres efter muntlig förhandling eller efter föredragning
som ankommer på chefen för kansliet eller särskilt förordnad
föredragande. I arbetsordning eller genom särskilt beslut kan medges
att ärende som handlägges enligt 6 § andra stycket avgöres utan
föredragning.
Ordföranden äger själv övertaga beredning och föredragning av ärende.
Chefen för kansliet äger närvara när ärende föredrages av annan.
Kungörelse (1971:359).
9 § I 19 § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om rätt att
få en avvikande mening antecknad. Förordning (1986:892).
10 § Ordföranden eller chefen för kansliet äger infordra förklaring,
upplysning eller yttrande i ärende hos nämnden. Kungörelse
(1971:359).
Tjänstetillsättning
11 § Tjänsten som chef för kansliet tillsättes av Kungl. Maj:t efter
anmälan av ordföranden.
Övriga tjänster tillsättas och annan personal antages av nämnden.
Kungörelse (1971:359).
Övriga bestämmelser
12 § har upphävts genom förordning (1980:757). | null | null |
1966:432 | null | 1,966 | null | 1941:967 | null |
1966:436 | Kungörelse (1966:436) om undersökning av militära luftfartsolyckor | 1,966 | 1 § Inträffar vid svenskt militärt luftfartygs nyttjande inom Sverige
eller inom område som ej är underkastat någon stats höghetsrätt
olyckshändelse som medför att någon avlider eller får allvarlig
kroppsskada eller att betydande skada uppstår på fartyget eller
egendom som icke befordras därmed, skall undersökning om
olyckshändelsen och dess orsaker samt uppkomna skador verkställas av
statens haverikommission. Förordning (1978:554).
2 § har upphävts genom förordning (1978:554).
3 § har upphävts genom förordning (1978:554).
4 § har upphävts genom förordning (1978:554).
5 § har upphävts genom förordning (1978:554).
6 § har upphävts genom förordning (1978:554).
7 § har upphävts genom förordning (1978:554).
8 § Bestämmelserna i 11 kap. 10--12 §§ luftfartslagen (1957:297) samt
118 och 120--125 §§ luftfartsförordningen (1986:171) gäller i
tillämpliga delar vid undersökning av olyckshändelse som avses i 1 §
ovan. Åtgärd som avses i 11 kap. 11 § andra stycket luftfartslagen
eller 125 § andra stycket luftfartsförordningen vidtas av
försvarsgrenschefen. Rapport enligt 121 §, anmälan enligt 123 § andra
stycket eller underrättelse enligt 125 § luftfartsförordningen avges
till försvarsgrenschefen. Denne tillhandahåller statens
haverikommission experter eller sakkunniga i den mån detta ej
äventyrar försvarsmaktens möjligheter att fullgöra andra angelägna
uppgifter. Förordning (1986:176).
9 § Inträffar vid svenskt militärt luftfartygs nyttjande inom Sverige
eller inom område som ej är underkastat någon stats höghetsrätt
olyckshändelse som icke avses i 1 § eller händelse som innebär fara
för olycka, skall försvarsgrenschefen låta verkställa den utredning
som påkallas av omständigheterna. Anser försvarsgrenschefen
olyckshändelsen eller händelsen vara av allvarlig eller svårbedömbar
beskaffenhet, skall dock haverikommissionen verkställa undersökning.
Närmare föreskrifter för utredning som avses i första stycket utfärdas
av chefen för flygvapnet efter samråd med övriga försvarsgrenschefer.
10 § Inträffar olyckshändelse eller händelse som enligt 1 eller 9 §
skall undersökas av haverikommissionen, skall försvarsgrenschefen
genast underrätta kommissionens ordförande.
Inträffar olyckshändelse eller händelse som innebär fara för olycka
vid nyttjande av svenskt militärt luftfartyg inom främmande stats
område, skall förvarsgrenschefen genast underrätta chefen för
försvarsdepartementet.
11 § Berör olyckshändelse eller händelse som innebär fara för olycka
militärt luftfartyg som tillhör armén eller marinen, skall chefen för
den försvarsgrenen samråda med chefen för flygvapnet, innan han vidtar
åtgärd som åligger honom enligt denna kungörelse. Rapport enligt 121
§, anmälan enligt 123 § andra stycket eller underrättelse enligt 125 §
luftfartsförordningen (1986:171) skall delges chefen för flygvapnet av
chefen för armén eller chefen för marinen. Förordning (1986:176).
Övergångsbestämmelser
1966:436
Denna kungörelse träder i kraft den 1 oktober 1966, då kungörelsen den
27 februari 1959 (nr 39) om undersökning av militära luftfartsolyckor
skall upphöra att gälla.
Äldre bestämmelser äga alltjämt tillämpning på undersökning
som påbörjats före denna kungörelses ikraftträdande.
1978:554
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1978. I fråga om
undersökning som har påbörjats före ikraftträdandet gäller äldre
bestämmelser. | null | null |
1966:441 | null | 1,966 | null | 1964:567 | null |
1966:447 | null | 1,966 | null | 1953:666 | null |
1966:450 | null | 1,966 | null | 1959:486 | null |
1966:456 | null | 1,966 | null | 1736:0123 2 | null |
1966:457 | null | 1,966 | null | 1845:50 s.1 | null |
1966:458 | null | 1,966 | null | 1927:85 | null |
1966:459 | null | 1,966 | null | 1965:601 | null |
1966:462 | Kungörelse (1966:462) om inrättande av vissa tjänster i befordringsgång, m.m. | 1,966 | 1 § Denna kungörelse gäller tjänster i befordringsgång för vilka
avlöningsförmånerna fastställas under medverkan av regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer.
Beträffande tjänst i befordringsgång för polisman enligt avdelning A
i bilaga 5 till allmänt tjänsteförteckningsavtal den 14 juni 1974
(ATF) och tjänst i befordringsgång enligt avdelningarna B, C, utom
befordingsgång 1 C, D, utom befordringsgång 2 D, och E i samma bilaga
gälla i stället de i kungörelsen (1965:915) om inrättande av vissa
statligt reglerade tjänster m.m. meddelade bestämmelserna om andra
extra ordinarie och extra tjänster än tjänster i befordringsgång.
Förordning (1978:546).
2 § Tjänst inrättas och tillsättes av vederbörande myndighet, om annat
ej följer av beslut eller bestämmelse som regeringen meddelar.
Förordning (1978:546).
3 § Högsta tjänst i befordringsgång har samma tjänstebenämning som
jämförlig ordinarie tjänst inom statsförvaltningen, om sådan tjänst
finnes. Tjänstebenämning för annan tjänst i befordringsgång bestämmes
av statens avtalsverk, om den ej framgår av beslut eller bestämmelser
som regeringen meddelar. Förordning (1978:546).
4 § Tjänst inrättas antingen för heltidstjänstgöring eller för
deltidstjänstgöring. Deltidstjänstgöring skall omfatta minst 40 eller,
såvitt avser tjänst som lärare inom skolväsendet, minst 50 procent av
heltidstjänstgöring.
Medgivande att inrätta tjänst avser tjänst med heltidstjänstgöring, om
annat ej anges särskilt. Inrättar myndighet tjänster med
deltidstjänstgöring, får antalet tjänster ökas inom ramen för den
sammanlagda tjänstgöringstid som medgivandet avser. Förordning
(1978:546).
5 § Tjänst inrättas som extra ordinarie tjänst med beteckningen Te
eller Fe eller som extra tjänst med beteckningen Tg eller Fg.
Kungörelse (1974:588).
6 § Lägsta tjänst i befordringsgång skall vara extra tjänst avsedd för
aspirant. Högre tjänst i befordringsgången skall vara extra ordinarie
eller extra enligt vad som följer av 7 och 8 §§.
Vid statlig myndighet där icke regeringen har medgivit att extra
ordinarie tjänst får finnas får sådan tjänst i befordringsgång
inrättas först efter särskilt medgivande av regeringen. Extra
ordinarie tjänst får icke heller utan särskilt medgivande av
regeringen inrättas för tingsnotarie eller för lärare vid statliga
eller statsunderstödda yrkesutbildningskurser för arbetslösa
(omskolningskurser). Förordning (1978:546).
7 § Extra ordinarie tjänst må erhållas endast av tjänsteman som är
lämplig för sådan anställning och som fyller de behörighetsvillkor som
gälla.
Tjänsteman som innehar extra ordinarie tjänst i befordringsgången må
ej erhålla högre sådan tjänst om myndigheten finner anledning till
uppskov härmed på grund av tjänstemannens förhållande i tjänsten.
Tjänsteman som ej kan erhålla extra ordinarie tjänst må i stället
erhålla extra tjänst.
8 § Anställes tjänsteman i högre tjänst i befordringsgången, äger
myndigheten besluta att han skall erhålla extra ordinarie tjänst först
sedan han under viss tid innehaft extra tjänst. Kungörelse
(1974:588). | null | null |
1966:463 | null | 1,966 | null | 1966:40 | null |
1966:466 | null | 1,966 | null | 1959:286 | null |
1966:467 | null | 1,966 | null | 1959:286 | null |
1966:468 | null | 1,966 | null | 1959:287 | null |
1966:469 | null | 1,966 | null | 1959:420 | null |
1966:472 | Kungörelse (1966:472) om upphävande av vissa föreskrifter om begränsning av pensionsbelopp som utgår efter pensionstagares frånfälle | 1,966 | Kungl. Maj:t har funnit gott förordna, att föreskrift om begränsning
till 1 000 kronor av sådant pensionsbelopp som utgår efter
pensionstagares frånfälle icke skall tillämpas beträffande den som
avlidit efter utgången av juni 1966. | null | null |
1966:480 | null | 1,966 | null | 1962:322 | null |
1966:482 | Kungörelse (1966:482) med särskilda bestämmelser om trafik i samband med statsbesök | 1,966 | När det är påkallat i samband med besök av statschef eller medlem av
främmande makts regering eller annan utländsk person i liknande
ställning, får förare av polisfordon och av fordon som föres under
ledning av polisfordon underlåta att följa bestämmelserna i 40 § 1 mom.
första stycket, 50 § 2 mom. första stycket och 56 § 1 och 2 mom.
vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648) samt bestämmelser
meddelade med stöd av 56 eller 61 § förordningen, om sådan ljussignal
som anges i 41 § 2 mom. vägtrafikförordningen ges från polisfordonet.
Ges från polisfordonet även sådan ljudsignal som anges i samma moment,
får föraren dessutom underlåta att följa bestämmelserna i 41 § 1 mom.,
48 § 1--3 mom. och 48 a § förordningen.
De särskilda förutsättningar för rätt att ge ljus- eller ljudsignal som
föreskrivas i vägtrafikförordningen gälla ej för polisfordon i de fall
som avses i denna kungörelse.
Polismyndigheten skall tillse att de särskilda åtgärder vidtagas som
trafiksäkerheten kräver. | null | null |
1966:500 | Kungörelse (1966:500) angående tillämpningen av lagen den 20 mars 1964 (nr 47) om krigshjälp | 1,966 | 1 § Krigshjälp enligt 2 § första stycket lagen om krigshjälp utgår som
underhållsbidrag, bostadsbidrag, särskilt bidrag och
begravningsbidrag.
2 § Underhållsbidrag utgår för månad räknat med ett belopp motsvarande
en tolftedel av
för person över sexton år nittio procent av det basbelopp enligt 1
kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring som
fastställts för januari det år då 2 -- 5 §§ lagen om krigshjälp trätt
i tillämpning,
för person under sexton år fyrtiofem procent av nämnda basbelopp.
Det lägre bidraget utgår till och med den månad då hjälptagaren
fyller sexton år.
3 § Bostadsbidrag utgår med belopp som motsvarar kostnaden för skäligt
bostadsutrymme. Bidraget utgår dock högst med det belopp, varmed
ersättning skulle utgå om bostaden nyttjades efter ianspråktagande med
civilförsvarets förfoganderätt.
4 § Särskilt bidrag utgår vid behov med skäligt belopp till att betala
särskild kostnad, såsom för resa, inventarier, mer omfattande
klädesutrustning eller vårdare.
5 § Begravningsbidrag utgår vid behov med skäligt belopp, dock högst
tio procent av det i 2 § avsedda basbeloppet.
6 § Från underhållsbidrag enligt 2 § och bostadsbidrag enligt 3 §
avdragas
annan kontant social förmån än krigshjälp, som kommer hjälptagaren
till handa,
tillgänglig inkomst av arbete, kapital eller eljest, inkomst av
arbete dock endast i den mån den överstiger 100 kronor för månad,
tillgängliga kontanta medel och banktillgodohavanden eller därmed
jämförliga tillgodohavanden i den mån de överstiga 100 kronor.
Erhåller hjälptagare avgiftsfri utspisning, avdrages även belopp
motsvarande kostnad som inbesparas till följd härav.
Avdrag göres i första hand på underhållsbidrag.
I fråga om makar, föräldrar och barn som tillhöra samma hushåll
avdrages från deras sammanlagda bidrag enligt 2 och 3 §§ summan av vad
som skall avdragas för dem enligt första och andra styckena. Vid
fastställande av varje hushållsmedlems bidrag anses avdraget belöpa på
bidragen i förhållande till deras storlek enligt 2 och 3 §§.
7 § Underhållsbidrag och bostadsbidrag avrundas till närmaste hela
krontal.
8 § Som villkor för krigshjälp för tid efter den månad då den
hjälpsökande fyllt sexton år gäller att denne, om det är möjligt, hos
organ för den offentliga arbetsförmedlingen anmäler sig som
arbetssökande och antar erbjudet arbete som är lämpligt med hänsyn
till hans krafter och färdigheter samt övriga omständigheter. Det
sagda avser dock ej den som är oförmögen att genom arbete bidra till
sin försörjning eller innehar arbete som ger full sysselsättning. Som
sådant arbete anses även vård av minderåriga, åldringar eller sjuka
familjemedlemmar samt pågående utbildning som skäligen ej bör
avbrytas.
Lämnar hjälptagare utan giltig anledning arbetsanställning, kan
krigshjälpen nedsättas eller indragas efter vad som prövas skäligt.
9 § Ansökan om krigshjälp göres skriftligen.
Krigshjälpsnämnden eller den som av nämnden utsetts att mottaga
ansökan om krigshjälp skall vid behov biträda sökanden med att
upprätta ansökan.
10 § Krigshjälp till personer, som tillhöra samma hushåll, utbetalas
till den som förestår hushållet, om särskilda skäl icke föranleda
annat.
11 § Krigshjälp i form av försörjning på anstalt, särskilt inrättat
internat eller kollektiv förläggning skall inbegripa fickpengar med
skäligt belopp för månad. Föreståndare för anstalten, internatet eller
förläggningen utbetalar fickpengarna till hjälptagaren.
12 § Har hjälptagare erhållit annan social förmån än krigshjälp, ny
eller högre inkomst eller kontanta medel eller banktillgodohavande
eller intagits på sjukvårds- eller annan anstalt eller bytt bostad
eller har annan väsentlig förändring skett i förhållande som är av
betydelse för hans rätt till krigshjälp eller för bestämmande av
krigshjälpens storlek, är han skyldig att genast anmäla detta till
krigshjälpsnämnden.
Om hushållsföreståndare uppbär krigshjälp för annan hushållsmedlem,
åligger anmälningsskyldigheten honom även för denne.
13 § Krigshjälpsnämnds beslut med besvärshänvisning skall på begäran
skriftligen meddelas den som beslutet rör.
Besvär kan, utom till länsstyrelsen, inges till krigshjälpsnämnden
eller den som nämnden utsett att mottaga ansökan om krigshjälp.
Nämnden skall genast med eget yttrande insända besvären till
länsstyrelsen.
14 § Socialstyrelsen underrättar för varje år kommunerna och
länsstyrelserna om storleken av bidrag enligt 2 § och av högsta bidrag
enligt 5 §.
15 § Socialstyrelsen meddelar efter samråd med riksnämnden för
kommunal beredskap och övriga berörda myndigheter de ytterligare
föreskrifter som fordras för tillämpningen av lagen om krigshjälp och
fastställer de formulär som behövs. Kungörelse (1968:520). | null | null |
1966:510 | null | 1,966 | null | 1960:335 | null |
1966:53 | null | 1,966 | null | 1959:83 | null |
1966:540 | null | 1,966 | null | 1963:194 | null |
1966:550 | Kungörelse (1966:550) om köttbesiktning beträffande renkött m.m. | 1,966 | null | null |
|
1966:551 | null | 1,966 | null | 1962:376 | null |
1966:552 | Kungörelse (1966:552) om tillämpning av en överenskommelse mellan Sverige och Organisationen för europeisk rymdforskning (ESRO) rörande tillämpningen av artikel 20 i protokollet om privilegier och immuniteter för organisationen | 1,966 | Kungl. Maj:t har funnit gott giva till känna, att en överenskommelse
mellan Sverige och Organisationen för europeisk rymdforskning (ESRO),
som i härvid fogad bilaga återges i svensk text, rörande
tillämpningen av artikel 20 i protokollet om privilegier och immuniteter
för organisationen länder till efterrättelse från och med den 7 oktober
1966.
Bilaga
Överenskommelse mellan Konungariket Sveriges regering och
Organisationen för europeisk rymdforskning rörande tillämpningen
av artikel 20 i protokollet privilegier och immuniteter för
organisationen
Konungariket Sveriges regering (härnedan benämnd >svenska
regeringen>) å ena sidan och Organisationen för europeisk
rymdforskning (härnedan benämnd >organisationen>) å andra sidan
som finna att enligt bestämmelserna i artikel 20 i det den 31
oktober 1963 undertecknade protokollet rörande privilegier och
immuniteter organisationen, dess generaldirektör och personal äro
undantagna från alla obligatoriska avgifter till nationella
socialförsäkringsorgan därest organisationen upprättar ett eget
socialförsäkringssystem,
som finna att enligt bestämmelserna i samma artikel i protokollet
överenskommelser må slutas med medlemsstater i enlighet med
bestämmelserna i protokollets artikel 30 för att säkerställa att
organisationen är verksam på ett effektivt sätt och att dess
intressen tryggas,
som önska tillförsäkra organisationen de bästa lagliga villkor
för ett smidigt utövande av dess eget socialförsäkringssystem,
hava träffat följande överenskommelse:
Artikel 1
I denna överenskommelse skall
med uttrycet >anställd person> förstås varje person som avses
i regel 1 a, c och d i organisationens personalreglemente i
dess lydelse den dag då denna överenskommelse undertecknades;
med uttrycket >svensk socialförsäkringslagstiftning> förstås
lagen om allmän försäkring och lagen om yrkesskadeförsäkring
samt lagar och bestämmelser som har samband med dessa lagar.
Artikel 2
1. Svensk socialförsäkringslagstiftning skall icke äga tillämpning
på anställda personer vilkas löner och ersättningar äro
undantagna från svensk inkomstskatt enligt bestämmelserna i
artikel 18 i protokollet.
2. I punkt 1 i denna artikel avsedda personer äro anslutna till
organisationens eget socialförsäkringssystem.
3. Bestämmelserna i denna artikel skola icke utesluta
tillämpning av svensk lagstiftning rörande tilläggspensioner
på sådana inkomster, som uppbäras av i artikel 1 avsedda personer
och som icke äro undantagna enligt artikel 18 i protokollet.
Artikel 3
Beträffande anställda personer, som äro sysselsatta i Sverige
och som icke omfattas av bestämmelserna i artikel 18 i protokollet,
skall organisationen betala i lagen om allmän försäkring
föreskrivna arbetsgivaravgifter för arbetsersättning som dessa
personer erhålla från organisationen. Sådan ersättning skall
enligt lagen om allmän försäkring anses såsom inkomst av
anställning.
Artikel 4
1. Den svenska lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring skall äga
tillämpning på anställda personer, som är sysselsatta i Sverige
och som icke omfattas av bestämmelserna i artikel 18 i
protokollet.
2. Beträffande personer som avses i punkt 1 i denna artikel
skall organisationen erlägga avgifter enligt lagen om
yrkesskadeförsäkring för arbetsersättning som dessa personer
erhålla från organisationen.
Artikel 5
1. Bestämmelserna i denna överenskommelse skola icke påverka
rättigheter som före eller efter ikraftträdandet av denna
överenskommelse förvärvats enligt den svenska
socialförsäkringslagstiftningen.
2. Hänsyn skall icke tagas till pensioner eller belopp,
utbetalade av organisationen enligt dess socialförsäkringssystem,
vid beräkningen av andra pensioner eller belopp som utbetalats
enligt vederbörlig lagstiftning i Sverige.
Artikel 6
Denna överenskommelse kan revideras på begäran av endera parten
därest avsevärt förändrade förhållanden skulle befinnas
föreligga.
Artikel 7
1. Tvist som härrör från tolkningen eller tillämpningen av
denna överenskommelse och som icke kan biläggs direkt mellan
parterna må av endera parten hänskjutas till en skiljedomstol.
Part som har för avsikt att hänskjuta en tvist till skiljedom
skall därom meddela andra parten.
2. Envar av svenska regeringen och organisationen skall utse
en medlem av skiljedomstolen. De sålunda utsedda ledamöterna
skola själva utse ordförande.
3. Om endera parten underlåter att utse skiljedomare i enlighet
med punkt 2 i denna artikel inom tre månader efter dagen för
det meddelande som avses i punkt 1 i denna artikel, skall
skiljedomare på begäran av den andra parten utses av ordföranden
i Internationella domstolen. Så skall även ske på begäran av
endera parten, om de två första skiljedomarna icke inom en månad
från den dag den andre skiljedomaren utsetts kunnat ena sig
beträffande utseendet av den tredje skiljedomaren.
4. Domstolen skall själv bestämma det föfarande, som den skall
tillämpa.
5. Skiljedom må ej klandras utan skall vara slutgiltig och
bindande för båda parter. Vid tvist rörande skiljedomens
innebörd eller räckvidd skall det åligga skiljedomstolen att
på begäran av endera parten förklara densamma.
Artikel 8
Denna överenskommelse skall efter undertecknande av båda parter
träda i kraft så snart parterna utväxlat skrivelser rörande dess
godkännande.
Till bestyrkande härav hava undertecknade ombud underskrivit denna
överenskommelse.
Som skedde i Paris den 16 juli 1966 på engelska, franska och
svenska språken, vilka texter skola äga samma vitsord, i två
exemplar.
För Konungariket Sveriges För Organisationen för europeisk
regering rymdforskning
C.H. von Platen Albert W. Lines | null | null |
1966:554 | Kungörelse (1966:554) om tillämpning av avtal den 7 maj 1965 mellan Sverige och Schweiz för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet | 1,966 | 1 § Det mellan Sverige och Schweiz den 7 maj 1965 ingångna avtalet för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och
förmögenhet skall gälla för Sveriges del.
Avtalet har tagits in i bilaga 1. Förordning (1988:178).
2 § Vid tillämpningen av avtalet skall iakttas de anvisningar som finns
intagna i bilaga 2. Förordning (1988:178). | null | null |
1966:56 | null | 1,966 | null | 1950:272 | null |
1966:565 | Kungörelse (1966:565) om utskrivningsnämndernas verksamhetsområden m.m. | 1,966 | 1 § Följande utskrivningsnämnder med nedan angivna verksamhetsområden
skall finnas, nämligen
tre nämnder för Stockholms län: nämnden för nordöstra och nordvästra
sjukvårdsområdena, nämnden för västra sjukvårdsområdet och nämnden för
södra och sydvästra sjukvårdsområdena,
en nämnd för Södermanlands län med undantag av Katrineholms och
Nyköpings kommuner,
en nämnd för Katrineholms kommun,
en nämnd för Nyköpings kommun,
en nämnd för Kristianstads län med undantag av Ängelholms kommun,
en nämnd för Ängelholms kommun,
en nämnd för Malmöhus län med undantag av Helsingborgs, Landskrona och
Svalövs kommuner,
en nämnd för Helsingborgs, Landskrona och Svalövs kommuner,
en nämnd för Skaraborgs län med undantag av Skövde kommun,
en nämnd för Skövde kommun,
en nämnd för Västmanlands län med undantag av Sala kommun,
en nämnd för Sala kommun,
två nämnder för Västernorrlands län: nämnden för Sundsvalls, Timrå och
Ånge kommuner och nämnden för Härnösands, Kramfors, Sollefteå och
Örnsköldsviks kommuner,
en nämnd för Norrbottens län med undantag av Gällivare och Kiruna
kommuner,
en nämnd för Gällivare och Kiruna kommuner,
en nämnd för vart och ett av övriga län.
Utskrivningsnämnderna behandlar frågor om patienter som enligt lagen
(1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall är
intagna på vårdinstitution inom verksamhetsområdet eller utskrivna eller
utskrivna på försök därifrån. För Stockholms län gäller dock att, om en
vårdinstitution eller en vårdavdelning inom ett sjukvårdsområde
organisatoriskt tillhör ett annat sjukvårdsområde, frågor rörande
patienter på den vårdinstitutionen eller vårdavdelningen behandlas av
utskrivningsnämnden för det senare området.
Beslut av utskrivningsnämnd i en fråga som avses i 6 § lagen (1985:569)
om införande av lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda m. fl. fattas av den nämnd inom vars verksamhetsområde
vårdhemmet eller specialsjukhuset är beläget. Beslut, som enligt vad nu
sagts skall fattas av utskrivningsnämnden för Helsingborgs, Landskrona
och Svalövs kommuner, fattas dock av den utskrivningsnämnd som finns för
övriga delar av Malmöhus län. Om det begärs av den tjänsteman som
utsetts enligt 7 § förstnämnda lag, fattas beslut av den nämnd inom vars
område den psykiskt utvecklingsstörde är bosatt.
Vad som sägs i tredje stycket har motsvarande tillämpning i ärenden som
avses i 22, 24 eller 28 § passlagen (1978:302).
En utskrivningsnämnd får benämnas efter namnet på den ort där nämnden
har sin huvudsakliga verksamhet. Förordning (1987:942).
2 § Kostnaderna för utskrivningsnämnds verksamhet bestridas av den som
inom nämndens verksamhetsområde driver det eller de sjukhus, där vård
beredes med stöd av lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i
vissa fall. Finnas flera som driva sådana sjukhus inom
verksamhetsområdet, bestrida de gemensamt kostnaderna med den
fördelning som de komma överens om. | null | null |
1966:566 | Förordning (1966:566) med instruktion för utskrivningsnämnderna | 1,966 | 1 § Utskrivningsnämnd sammanträder på kallelse av ordföranden så ofta
omständigheterna föranleda det eller när någon av nämndens övriga
ledamöter begär det.
2 § Utskrivningsnämnds sammanträden hålls på den vårdinstitution där
patienten är intagen eller varifrån han har utskrivits eller
utskrivits på försök, om särskilda skäl ej föranleder annat.
Förordning (1982:1042).
3 § Utskrivningsnämnd biträds av en eller flera sekreterare som
förordnas av nämnden. Förordning (1986:880).
4 § Vid utskrivningsnämnds sammanträden skall föras protokoll, som
skall justeras av ordföranden.
Bestämmelsen i 19 § andra stycket förvaltningslagen (1986:223) om rätt
att få en avvikande mening antecknad skall inte tillämpas hos
utskrivningsnämnd. Förordning (1986:880).
5 § Utskrivningsnämnds beslut skall utan dröjsmål skriftligen delges
den som beslutet avser och annan som för talan i ärendet. Dessutom
skall underrättelse om beslutet tillställas överläkaren och såvitt
gäller ärenden enligt lagen (1985:569) om införande av lagen
(1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.
vederbörande tjänsteman hos landstingskommunen. Förordning
(1986:570).
6 § har upphävts genom kungörelse (1972:30).
7 § Ordförande i utskrivningsnämnd skall övervaka att nämndens arbete
bedrives i föreskriven ordning och med största möjliga skyndsamhet.
8 § Utskrivningsnämnd skall varje år före den 1 mars avge berättelse
till psykiatriska nämnden om sin verksamhet under det senaste
kalenderåret. Berättelsen skall avges i två exemplar. I de delar
berättelsen avser ärenden enligt lagen (1985:569) om införande av
lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda
m.fl. skall berättelsen även avges till socialstyrelsen. Förordning
(1986:570).
9 § har upphävts genom förordning (1980:939). | null | null |
1966:567 | Förordning (1966:567) med instruktion för psykiatriska nämnden | 1,966 | 1 § Psykiatriska nämnden sammanträder på kallelse av ordföranden så
ofta omständigheterna föranleda det eller när minst två av nämndens
övriga ledamöter begära det.
2 § Nämndens sammanträden hålls i Stockholm. För behandling av vissa
ärenden får nämnden dock sammanträda på annan ort.
Skall muntlig förhandling hållas sammanträder nämnden på den
vårdinstitution, där den som ärendet avser är intagen eller inskriven
eller varifrån han utskrivits eller utskrivits på försök, om särskilda
skäl ej föranleder annat. Förordning (1982:1043).
3 § Nämnden biträds av en eller flera sekreterare som
förordnas av nämnden. Förordning (1986:881).
4 § Socialstyrelsen tillhandahåller nämnden sammanträdesrum,
kanslilokaler och biträdespersonal. Kungörelse (1968:152).
5 § Av andra myndigheter äger nämnden erhålla de upplysningar och det
biträde som fordras för dess verksamhet och kunna lämnas av
myndigheterna.
6 § Nämnden äger låta någon av läkarna i nämnden undersöka patient och
även inhämta utlåtande om denne av läkare som nämnden förordnar
särskilt. Sådant utlåtande skall grundas på personlig undersökning.
7 § Handlingarna i ärende som avgöres av nämnden skola granskas av
ledamöterna.
8 § Vid nämndens sammanträden skall föras protokoll, som skall
justeras av ordföranden.
Bestämmelsen i 19 § andra stycket förvaltningslagen (1986:223) om rätt
att få en avvikande mening antecknad skall inte tillämpas hos nämnden.
Förordning (1986:881)
9 § Nämndens beslut skall utan dröjsmål skriftligen delges den som
beslutet avser och annan som för talan i ärendet. Dessutom skall
underrättelse om beslutet tillställas vederbörande överläkare och
såvitt gäller ärenden enligt lagen (1985:569) om införande av lagen
(1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.
vederbörande tjänsteman hos landstingskommunen. Innebär beslutet att
patienten inte skall vara intagen på sjukhus eller specialsjukhus
eller vårdhem för psykiskt utvecklingsstörda, skall sådan
underrättelse meddelas genom telegram eller på annat lika skyndsamt
sätt. Förordning (1986:571).
10 § Ordföranden skall övervaka att nämndens arbete bedrives i
föreskriven ordning och med största möjliga skyndsamhet.
11 § Nämnden skall varje år före den 1 april avge berättelse till
chefen för socialdepartementet om sin verksamhet under det senaste
kalenderåret. Vid berättelsen skall fogas ett exemplar av de
verksamhetsberättelser som utskrivningsnämnderna avgett till
psykiatriska nämnden. Förordning (1986:571).
12 § har upphävts genom förordning (1980:940). | null | null |
1966:568 | Kungörelse (1966:568) om överlämnande av kommunala arkiv vid ändring i kommunal indelning | 1,966 | 1 § Arkiv i en kommun, som läggs samman med en annan kommun enligt
lagen (1979:411) om ändring i rikets indelning i kommuner,
landstingskommuner och församlingar, överlämnas till den kommun som
bildas genom sammanläggningen. Arkiv i en kommun, som upplöses genom
delning enligt samma lag, överlämnas till den eller de kommuner som
regeringen bestämmer särskilt. Även i annat fall bestämmer regeringen,
om det behövs, att arkiv i en kommun som berörs av en
indelningsändring till viss del skall överlämnas till en annan kommun.
Förordning (1979:775).
2 § Arkivhandlingar överlämnas med leveransreversal som anger arkivets
serierubriker och årtal samt antalet band, buntar, pärmar, kortlådor,
mappar och lösa handlingar i varje serie.
Leveransreversal lämnas i tre exemplar, av vilka ett behålles av den
mottagande kommunen, ett med påtecknat bevis om mottagandet återställes
till den som överlämnat arkivhandlingarna och ett sändes till
landsarkivet.
3 § Om skyldighet för landsarkiv att lämna kommunala myndigheter råd i
arkivfrågor meddelas föreskrifter i instruktionen den 3 december 1965
(nr 743) för landsarkiven.
Övergångsbestämmelser
1966:568
Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.
Innan arkivhandling enligt kungörelsen överlämnas från kommun som
bildats till följd av lagen den 21 juni 1946 (nr 315) rörande ny
indelning av riket i borgerliga kommuner, skall tillses att
bestämmelserna i kungörelsen den 29 december 1949 (nr 719) angående
överlämnande av kommunala arkivalier till nybildade borgerliga kommuner
iakttagits. | null | null |
1966:574 | null | 1,966 | null | 1959:454 | null |
1966:578 | null | 1,966 | null | 1957:513 | null |
1966:579 | null | 1,966 | null | 1964:886 | null |
1966:58 | null | 1,966 | null | 1952:98 | null |
1966:581 | null | 1,966 | null | 1950:431 | null |
1966:582 | null | 1,966 | null | 1964:618 | null |
1966:585 | Kungörelse (1966:585) angående tillämpningen av lagen den 16 juni 1966 (nr 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, m.m. | 1,966 | 1 § Om ett beslut om intagning har fattats under någon av de
omständigheter som anges i 10 § första stycket lagen (1966:293) om
beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, åligger det
överläkaren att se till att utskrivningsnämnden genast underrättas
härom. Överläkaren skall se till att nämnden erhåller medicinskt
underlag för sin prövning. Förordning (1982:1041).
2 § Överläkaren skall föra en särskild förteckning över de patienter
som har tagits in med stöd av lagen (1966:293) om beredande av sluten
psykiatrisk vård i vissa fall samt se till att sjukjournalen för dessa
innehåller, utöver erforderliga medicinska uppgifter,
1) vårdintyget eller avskrift av det,
2) uppgift om dagen för intagningen på sjukhuset, om denna dag inte
sammanfaller med dagen för intagningsbeslutet, samt särskild uppgift
huruvida intagning skett enligt 12 § nämnda lag,
3) uppgift om beslut enligt 8, 9 eller 10 § nämnda lag,
4) uppgift huruvida patienten eller annan fört talan mot beslut som
avses under 3 och om utskrivningsnämndens och psykiatriska nämndens
beslut i händelse sådan talan förts,
5) uppgift om tvångsåtgärder,
6) uppgift om granskning och kvarhållande av brev eller annan handling
samt om anmälan till utskrivningsnämnden härom och nämndens beslut med
anledning av detta,
7) uppgift om överförande till annat sjukhus,
8) uppgift om tillstånd att vistas på egen hand utom
sjukhusområdet och särskilda föreskrifter i samband därmed samt
återkallelse av sådant tillstånd,
9) uppgift om utskrivning på försök och särskilda föreskrifter och
tillsyn i samband därmed samt återintagning under sådan utskrivning,
10) uppgift om utskrivning enligt 16 § eller 18 a § nämnda lag,
11) uppgift om avslag på begäran om tillstånd att vistas på egen hand
utom sjukhusområdet eller på ansökan om utskrivning på försök eller
utskrivning som avses under 10,
12) uppgift huruvida patienten eller annan fört talan mot beslut som
avses under 11 eller mot beslut om särskilda föreskrifter eller
tillsyn eller återkallelse av tillstånd att vistas på egen hand utom
sjukhusområdet eller återintagning under utskrivning på försök samt om
utskrivningsnämndens och psykiatriska nämndens beslut i händelse sådan
talan förts,
13) uppgift att anmälan skett enligt 20 a § första och tredje styckena
nämnda lag samt anteckning om utskrivningsnämndens beslut med
anledning av anmälan,
14) uppgift om att underställning begärts enligt 25 § nämnda lag och
om psykiatriska nämndens beslut med anledning av underställningen,
15) uppgift om när patienten erhållit upplysningar enligt 37 §
första stycket nämnda lag. Förordning (1982:1041).
3 § Särskild föreskrift i samband med tillstånd att vistas på egen
hand utom sjukhusområdet eller utskrivning på försök får avse
vistelseort, bostad, utbildning, arbetsanställning, förfogande över
arbetsförtjänst eller andra tillgångar, förbud att använda
alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel, förbud att besöka
viss ort eller viss person samt skyldighet att underkasta sig
läkarvård eller annan vård eller behandling.
När omständigheterna föranleda det, får den som meddelat föreskrift
ändra denna eller meddela ny föreskrift. Står patienten under tillsyn
får den som utövar tillsynen vidtaga sådan jämkning i meddelad
föreskrift som är omedelbart påkallad. Jämkningen skall skyndsamt
anmälas till den som meddelat föreskriften.
Överläkaren skall se till att sådan kontakt hålls med en patient som
har fått tillstånd att vistas på egen hand utom sjukhusområdet eller
utskrivits på försök, att frågan om utskrivning kan prövas
fortlöpande. Överläkaren skall i fråga om patienter som avses i 17 §
andra stycket lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk
vård i vissa fall, i god tid innan tiden för försöksutskrivning går ut
anmäla behovet av ny prövning till utskrivningsnämnden. Förordning
(1982:1041).
4 § För tillämpning av 15 § lagen om beredande av sluten psykiatrisk
vård i vissa fall får överläkaren eller den som han bemyndigar
kvittera försändelse till patient.
5 § Har någon genom dom överlämnats till sluten psykiatrisk
vård, skall socialstyrelsen från åklagaren eller domstolen skaffa
avskrift av handlingarna i målet i den mån de behövs för att ge
upplysning om den dömdes personliga förhållanden och de huvudsakliga
omständigheterna vid brottet.
Styrelsen skall överlämna avskriften till det sjukhus, där patienten
skall vårdas. Överföres patienten till annat sjukhus, skall
överläkaren överlämna avskriften till det sjukhus dit patienten
överförts. Förordning (1982:1041).
6 § Om medborgare i annan främmande stat än Danmark, Finland, Island
eller Norge intages på sjukhus med stöd av lagen om beredande av
sluten psykiatrisk vård i vissa fall, skall utrikesdepartementet
omedelbart underrättas. Vad nu sagts gäller också, om patienten
utskrives enligt 16 § nämnda lag eller avlider på sjukhuset.
Utöver vad nu sagts skall underrättelse lämnas enligt kungörelsen den
25 september 1952 (nr 644) angående skyldighet för myndighet att i
vissa fall meddela underrättelse till brittisk konsul.
Innan en patient skrivs ut enligt 18 a § lagen (1966:293) om beredande
av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, skall den myndighet som
begärt utskrivningen underrättas och beredas tillfälle att hämta
patienten. Förordning (1982:1041).
7 § På framställning av patient, som är utländsk medborgare, av
anhöriga till denne eller av överläkaren äger socialstyrelsen besluta
om hemsändande av patienten, under förutsättning att han mottages i
sitt hemland och kan antagas få tillfredsställande vård där. Har
framställningen ej gjorts av överläkaren, skall denne höras i ärendet.
I fråga om patient som avses i 17 § andra stycket lagen om beredande
av sluten psykiatrisk vård i vissa fall skall utskrivningsnämnden
höras.
Patient får icke hemsändas annat än på egen framställning, om han kan
anses ha fast anknytning till Sverige på grund av att han varit bosatt
här under längre tid eller har anhöriga här. Patient får ej heller
hemsändas, om annan särskild omständighet talar däremot. Påstår
patient att han är politisk flykting får han hemsändas endast om
statens invandrarverk medgivit det.
Polismyndighet skall på begäran av socialstyrelsen lämna handräckning
för verkställande av hemsändande.
Vid hemsändande av medborgare i stat, med vilken särskild
överenskommelse i ämnet träffats, skall överläkaren på anmodan
tillhandahålla utrikesdepartementet avskrift av journal rörande
patienten. Förordning (1978:365).
8 § Ansökan om tillstånd enligt 2 § första stycket lagen (1966:293) om
beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall att använda annan
vårdinstitution än sjukhus för vård, görs av sjukvårdshuvudmannen hos
socialstyrelsen, som med eget yttrande ger in ansökan till regeringen.
Läkare som fått sådant uppdrag att fullgöra överläkares uppgifter som
anges i 2 § andra stycket lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård
i vissa fall skall fullgöra även uppgifter som enligt andra förordningar
ankommer på den överläkare som ansvarar för vård enligt lagen om
beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Förordning
(1991:819).
9 § Vid krig eller krigsfara behöver vårdintyg inte innehålla
redogörelse som avses i 5 § första stycket lagen (1966:293) om
beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, om det på grund av
kriget eller krigsfaran är svårt att skaffa uppgifter för en sådan
redogörelse. Förordning (1982:1041).
10 § Med överläkare förstås i denna kungörelse chefsöverläkare eller
annan läkare som avses i 2 § andra stycket lagen (1966:293) om beredande
av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Förordning (1991:819).
11 § Socialstyrelsen äger meddela de ytterligare föreskrifter som
behövas för tillämpningen av lagen om beredande av sluten psykiatrisk
vård i vissa fall och denna kungörelse.
Vårdintyg skall vara avfattat enligt formulär som social
styrelsen fastställer. Förordning (1982:1041). | null | null |
1966:599 | null | 1,966 | null | 1952:644 | null |
1966:601 | null | 1,966 | null | 1944:285 | null |
1966:607 | null | 1,966 | null | 1953:666 | null |
1966:61 | null | 1,966 | null | 1942:740 | null |
1966:612 | null | 1,966 | null | 1964:635 | null |
1966:613 | Kungörelse (1966:613) angående tillämpningen av lagen den 16 juni 1966 (nr 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål | 1,966 | 1 § Socialstyrelsen bestämmer upptagningsområde för varje
rättspsykiatrisk klinik och station. Styrelsen äger för visst fall
förordna att rättspsykiatrisk undersökning skall äga rum vid annan
klinik eller station än som följer av indelningen i
upptagningsområden. Kungörelse (1969:43).
2 § Rättspsykiatrisk undersökning av den som är häktad utföres vid
rättspsykiatrisk klinik, om socialstyrelsen ej beslutar annat. Sådant
beslut fattas efter samråd med kriminalvårdsstyrelsen. Kungörelse
(1969:43).
3 § När beslut meddelats om rättspsykiatrisk undersökning, skall
rätten skyndsamt sända beslutet jämte övriga handlingar i målet till
den rättspsykiatriska klinik eller station till vilken undersökningen
hör. Avser beslutet någon som är häktad eller eljest intagen i
kriminalvårdsanstalt, skall föreståndaren för häktet eller
styresmannen för anstalten genast underrättas. Chefen för kliniken
eller stationen skall anmäla undersökningsfallet till socialstyrelsen
så snart handlingarna i målet inkommit.
Vid framställning om förordnande enligt 7 a § första stycket lagen om
rättspyskiatrisk undersökning i brottmål bör fogas den misstänktes och
åklagarens skriftliga samtycke till att sådant förordnande meddelas.
I den handling vari åklagaren lämnar sitt samtycke skall anges i vad
mån föreskrifter och tillstånd enligt 9 § första stycket och 11 §
andra punkten kungörelsen den 25 april 1958 (nr 214) angående
tillämpningen av lagen den 25 april 1958 (nr 213) om behandlingen av
häktade och anhållna m.fl. skall gälla under förvaringen i
kriminalvårdsanstalt. Åklagarens samtycke får förbindas med villkor
att den misstänkte icke förvaras i samma anstalt som annan vilken är
misstänkt i samma mål.
Förvaras misstänkt i kriminalvårdsanstalt efter förordnande enligt
7 a § lagen om rättspykiatrisk undersökning i brottmål, skall chefen
för klinik vid vilken den misstänkte skall undersökas eller
undersökningsläkaren så snart det är möjligt lämna styresmannen för
anstalten uppgift om tidpunkten då undersökningen beräknas börja.
Beslut enligt 7 a § lagen om rättspykiatrisk undersökning i brottmål
skall genast sändas till chefen för den klinik till vilken
undersökningen hör, undersökningsläkaren, den misstänkte, försvararen
och åklagaren. Kungörelse (1974:521).
4 § Omfattningen av rättspsykiatrisk undersökning skall anpassas efter
undersökningens syfte och undersökningsfallets beskaffenhet.
Utlåtandet över undersökningen bör skrivas så kort som fallet medger
och bör ej belastas med sådant som kan antagas sakna betydelse för
rättens ställningstagande.
5 § Socialstyrelsen äger medge anstånd med avgivande av utlåtande över
rättspsykiatrisk undersökning i den mån det är nödvändigt på grund av
undersökningens särskilda beskaffenhet eller på grund av
arbetsbelastningen vid den klinik eller station till vilken
undersökningen hör. I sistnämnda fall får dock anstånd medges endast
om undersökningen icke lämpligen kan flyttas till annan klinik eller
station eller utföras med anlitande av utomstående läkare.
Socialstyrelsen skall omedelbart lämna rätten, åklagaren och den
misstänkte eller, om han har försvarare, denne underrättelse om
beviljat anstånd och skälen därför. Kungörelse (1969:43).
6 § Utlåtande över rättspsykiatrisk undersökning skall genast
överlämnas i två exemplar till rätten och i ett exemplar till vardera
socialstyrelsen och kriminologiska centralarkivet. Därvid skola även
handlingarna i målet återställas till rätten.
Om socialstyrelsen ej bestämmer annat, skall ett exemplar av
utlåtandet jämte sådana handlingar angående undersökningen som icke
överlämnats till rätten förvaras på betryggande sätt på den klinik
eller station till vilken undersökningen hör. Kungörelse (1969:43).
6 a § Har rätten med stöd av 9 § lagen (1966:301) om rättspsykiatrisk
undersökning i brottmål förordnat att misstänkt skall intagas på
rättspsykiatrisk klinik, skall undersökningsläkaren, när
undersökningen avslutats, till rätten lämna uppgift om den tid under
vilken den misstänkte på grund av förordnandet varit intagen på
kliniken. Kungörelse (1973:47).
7 § För undersökning, som har utförts av utomstående läkare, utgår av
allmänna medel arvode med femtusen kronor samt gottgörelse för
kostnader. Beslut om ersättningen meddelas av socialstyrelsen.
Förordning (1985:1115).
8 § Den som befinner sig på fri fot och på anmaning inställer sig vid
rättspsykiatrisk klinik eller station för undersökning äger vistas
kostnadsfritt på kliniken eller stationen eller på annan plats som
anvisas honom under den tid han skall stå till läkarens förfogande.
Han äger också få ersättning av allmänna medel för resa till platsen
för undersökningen och tillbaka till bostadsorten, om avståndet
överstiger fem kilometer. Behöver den som skall undersökas åtföljas av
vårdare eller annan för att kunna inställa sig, äger vad som sagts nu
om ersättning förresa motsvarande tillämpning på den medföljande.
Resekostnadsersättning beräknas enligt de grunder som gälla för
statstjänstemän i lägsta reseklass vid tjänsteresa inom landet.
Kostnad för resa med tåg ersättes dock endast med belopp motsvarande
avgift för en plats i 2 klass, i förekommande fall inberäknat avgift
för sovplats. Kostnad för resa med fartyg ersättes endast med belopp
motsvarande avgift för en hyttplats i 2 klass.
Ersättning för resa kan utbetalas i förskott. Chefen för kliniken
eller stationen beslutar om ersättning och om förskott. Kungörelse
(1970:945).
9 § När rätten beslutat infordra socialstyrelsens utlåtande över
verkställd rättspsykiatrisk undersökning, äger styrelsen uppdraga åt
läkare att komplettera undersökningen. Ersättning till läkaren utgår
av allmänna medel med belopp som styrelsen bestämmer. Kungörelse
(1969:43).
10 § Socialstyrelsen skall vid varje månadsskifte upprätta en översikt
över de undersökningar som beslutats men i vilka utlåtande ej
avgivits. Ett exemplar av översikten skall sändas till
justitiedepartementet. Kungörelse (1969:43).
11 § Socialstyrelsen äger meddela de ytterligare föreskrifter som
behövas för tillämpningen av lagen om rättspsykiatrisk undersökning
i brottmål och denna kungörelse.
Beträffande behandlingen av misstänkt som förvaras i
kriminalvårdsanstalt efter förordnande enligt 7 a § nämnda lag
meddelas dock sådana föreskrifter av kriminalvårdsstyrelsen efter
samråd med socialstyrelsen. Kungörelse (1974:521). | null | null |
1966:623 | null | 1,966 | null | 1961:395 | null |
1966:635 | null | 1,966 | null | 1966:264 | null |
1966:637 | null | 1,966 | null | 1960:198 | null |
Subsets and Splits
No community queries yet
The top public SQL queries from the community will appear here once available.