beteckning
stringlengths 6
17
| title
stringlengths 10
404
⌀ | year
int64 0
19.9M
| text
stringlengths 0
1.06M
⌀ | amends
stringlengths 6
14
⌀ | pdf
unknown |
|---|---|---|---|---|---|
1949:501 | Kungörelse (1949:501) om hovrättsting | 1,949 | 1 § Rikets hovrätter skall på nedan angivna orter hålla hovrättsting
för huvudförhandling företrädesvis i mål från de i det följande
angivna delarna av domkretsen:
Tingsort Tingsområde
Svea hovrätt: Falun Kopparbergs län
Göta hovrätt: Linköping eller Linköpings domsaga,
Norrköping Norrköpings domsaga och
Västerviks domsaga
Kalmar Kalmar län utom
Västerviks domsaga
Örebro Örebro län
Hovrätten över
Skåne och Blekinge: Karlskrona Blekinge län
eller Karlshamn
Hovrätten för
Västra Sverige: Karlstad Värmlands län
Hovrätten för
Nedre Norrland: Gävle Gävle domsaga och
Sandvikens domsaga
Östersund Jämtlands län
Hovrätten för
Övre Norrland: Luleå Norrbottens län
Förordning (1992:129).
2 § Inom varje tingsområde skola årligen hållas minst fyra hovrättsting.
Det åligger hovrätt att årligen före den 1 december och den 1 juni för
nästkommande kalenderhalvår kungöra ort och begynnelsedag för
hovrättsting genom anslag i hovrätten. Kungörelsen skall ock inom samma
tid inom tingsområdet anslås å en för allmänheten tillgänglig plats i de
allmänna underrätternas kanslier.
3 § Önskar part att mål skall handläggas å hovrättsting, skall han i
vadeinlaga eller genmäle eller eljest så snart ske kan göra
framställning därom och därvid angiva skälen.
4 § Finnes till visst hovrättsting intet mål att företaga till
handläggning eller prövas de till tinget utsatta målen lämpligen böra
handläggas i annan ordning, skall hovrätten avlysa tinget. Beslutet
härom skall anslås å de platser, där kungörelsen om tinget varit
anslagen. | null | null |
1949:519 | Kungörelse (1949:519) angående viss överenskommelse rörande tillämpningen av avtaletmellan Sverige och Frankrike den 24 december 1936 för undvikande av dubbelbeskattning beträffande direkta skatter, m.m. | 1,949 | Sedan med stöd av art. 23 i avtalet mellan Sverige och Frankrike den 24
december 1936 för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av
bestämmelser angående ömsesidig handräckning beträffande direkta skatter
de franska och svenska finansdepartementen utväxlat noter - av den
lydelse härvid fogad bilaga utvisar - rörande tolkningen av art. 3 i
avtalet, såvitt angår beskattningen av försäkringsföretag, vill Kungl.
Maj:t
/k/ dels /-k/ härmed giva vederbörande tillkänna vad sålunda förekommit,
/k/ dels ock /-k/ förordna att den överenskommelse, som kommit till
stånd genom den ifrågavarande noteväxlingen, skall för Sveriges del
lända till efterrättelse vid taxering av försäkringsföretag, som med
noteväxligen avses. | null | null |
1949:523 | Kungörelse (1949:523) om tillämpning av ett mellan Sverige och Storbritannien den 30 mars 1949 ingånget avtal för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande inkomstskatter | 1,949 | Övergångsbestämmelser
1987:1044
De upphävda kungörelserna gäller dock fortfarande för de stater och det
territorium på vilka de var tillämpliga vid utgången av år 1987, för
inkomst som förvärvas före den 1 januari 1988 och för förmögenhet som
taxeras före år 1989. | null | null |
1949:53 | null | 1,949 | null | 1900:63 s.25 | null |
1949:531 | Kungörelse (1949:531) angående alternativ musik för introitus vid högmässa | 1,949 | null | null |
|
1949:579 | null | 1,949 | null | 1810:0926 | null |
1949:658 | Lag (1949:658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m.m. | 1,949 | 1 § Innehas rätt till gruva eller andel däri av någon som är
kontrollsubjekt enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv av
svenska företag m.m., får regeringen, om det finns synnerliga skäl att
säkerställa svenskt inflytande över gruvföretaget, förordna att den
rätt till gruva eller andel däri, som det är fråga om, skall mot lösen
avstås till staten eller till någon som regeringen bestämmer.
Inlösen som nu sagts skall omfatta jämväl annan rättsinnehavaren
tillhörig lös eller fast egendom, som nyttjas i eller är avsedd för
gruvverksamheten eller eljest är att hänföra till densamma. Lag
(1982:625).
2 § Skall egendom avstås enligt 1 §, äger regeringen förordna, att
inlösen skall omfatta jämväl annan rättsinnehavarens egendom, som hör
till någon i omedelbar anslutning till gruvföretaget bedriven
rörelse.
I den mån rättsinnehavaren det begär, skall sådan egendom lösas, om
eljest synnerligt men skulle uppstå för honom. Lag (1981:791).
3 § I fråga om inlösen gäller expropriationslagen (1972:719) i
tillämpliga delar, i den mån avvikande bestämmelser inte meddelas i
denna lag. Lag (1982:625).
4 § Mål om inlösen skall upptagas av fastighetsdomstolen i den ort där
gruvföretaget har sitt driftställe. Finnas driftställen inom olika
fastighetsdomstolars områden, förordne regeringen att frågan om
inlösen skall i sin helhet upptagas av den bland dessa domstolar som
regeringen bestämmer. Lag (1981:791).
5 § Avstås förutom lös egendom jämväl fast egendom, skall löseskilling
bestämmas särskilt för den lösa egendomen. Föreligger sådant fall som
i 6 § sägs, skall särskild löseskilling bestämmas för där avsedd
egendom.
6 § Har någon till säkerhet för fordran panträtt i lös egendom, som
avstås enligt denna lag, äger han, ändå att fordringen ej är förfallen
till betalning, framför ägaren rätt att utfå sin fordran ur
löseskillingen för denna egendom. Samma skall ock gälla i fråga om den
som har rätt att kvarhålla egendomen till säkerhet för förfallen
fordran.
Löseskilling för lös egendom, som är utmätt, belagd med kvarstad
eller tagen i anspråk genom betalningssäkring, skall utges till
kronofogdemyndigheten, om någon part begär det.
Vad i denna paragraf är stadgat gäller icke tomträtt eller
vattenfallsrätt. Lag (1981:791).
7 § Om egendom som skall inlösas svarar för företagsinteckning,
åligger det domstolen att så snart ske kan underrätta
inteckningshavaren, att talan om inlösen väckts.
Domstolen skall underrätta bergmästaren, när talan om inlösen har
väckts samt när dom i mål om inlösen har vunnit laga kraft. Visar
egendomens innehavare, att inlösningsrätten förverkats, skall
likaledes anmälan därom göras till bergmästaren.
Då inlösningen blivit fullbordad, åligger det länsstyrelsen att därom
ofördröjligen göra anmälan till bergmästaren. Lag (1982:625).
Övergångsbestämmelser
1991:45
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992, då gruvlagen (1974:342),
lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter och lagen (1949:658) om
inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m. skall upphöra att gälla.
Om det i en lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som
har ersatts genom en föreskrift i denna lag, tillämpas i stället den nya
föreskriften.
Om inte annat framgår av 3--6, skall den nya lagen tillämpas även på
rättigheter enligt äldre lag. Därvid skall bestämmelserna om
undersökningstillstånd i den nya lagen tillämpas på äldre rättigheter
till undersökning och bestämmelserna om bearbetningskoncession i den nya
lagen tillämpas på äldre rättigheter till bearbetning.
2. Vad som enligt den nya lagen gäller om ägare av fastighet skall
tillämpas även på den som innehar fastighet med ständig besittningsrätt
eller som fideikommiss. Detsamma gäller den som enligt beslut vid allmän
avvittring innehar ströäng.
Bestämmelserna i denna lag om fordran för vilken panträtt har upplåtits
i fastighet skall tillämpas på rätt till avkomst eller förmån som avses
i 8 § lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken, om rättigheten
inte är att anse som särskild rätt till fastighet.
I mål och ärenden som har anhängiggjorts innan den nya lagen träder i
kraft skall äldre bestämmelser tillämpas.
3. 14 kap. 3 § gäller inte inmutning och undersökningskoncession som
upphör före den 1 juli 1993.
Om ersättning som har beslutats enligt äldre lag inte har betalats ut
när denna lag träder i kraft, tillämpas 4 kap. 33--38 §§ gruvlagen
(1974:342) i stället för 10 kap. nya lagen.
Lagen (1949:658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m. skall
alltjämt tillämpas på inmutningar och utmål.
4. Beträffande inmutningar gäller den nya lagen med följande
begränsningar.
a. Inmutaren får inom det område som anges i mutsedeln utföra
undersökning endast av sådana mineral som var inmutningsbara enligt
gruvlagen (1974:342), när den upphörde att gälla. Medgivande enligt 2
kap. 3--5 §§ gruvlagen skall anses som medgivande till
undersökningsarbete enligt 3 kap. 6 och 7 §§ och 17 kap. 3 § nya lagen.
b. I fråga om undersökningstid och förlängning av denna tillämpas 3 kap.
5 § första och andra styckena samt 6 och 7 §§ gruvlagen i stället för 2
kap. 5--8 §§ nya lagen.
c. Bestämmelserna i 6 kap. nya lagen skall inte tillämpas på
inmutningar. I fråga om övergång av rätt till inmutning tillämpas i
stället 9 kap. gruvlagen.
d. När en inmutning upphör att gälla skall inte bestämmelserna i 2 kap.
9 § nya lagen om karenstid tillämpas på mark som har omfattats av
inmutningen. I stället skall gälla att ansökningar om
undersökningstillstånd för sådan mark, vilka ges in inom ett år från det
att inmutningen upphörde att gälla, får beviljas endast efter medgivande
av den myndighet som regeringen föreskriver.
5. Beträffande utmål som har beviljats enligt gruvlagen (1974:342) eller
motsvarande äldre lagstiftning gäller den nya lagen med följande
begränsningar.
a. Beträffande utmål som har tillkommit enligt äldre lagstiftning
tillämpas 14 kap. 6 § första stycket och 7 § gruvlagen så länge utmålet
består.
b. Utmålshavaren får under den tid utmålet består utföra undersökning
och bearbetning av sådana mineral som var inmutningsbara enligt
gruvlagen, när den upphörde att gälla. Mark som har anvisats enligt
äldre lag skall anses som anvisad enligt den nya lagen. Om ny mark
behöver anvisas, tillämpas den nya lagen. Medgivande att erhålla utmål
utan hinder av 2 kap. 3--5 §§ gruvlagen skall vid tillämpning av 5 kap.
10 § nya lagen anses som medgivande enligt 3 kap. 6 och 7 §§ och 17 kap.
3 § nya lagen.
c. Bestämmelserna om försvarsavgift enligt 6 kap. 8 och 9 §§ gruvlagen
gäller så länge utmålet består.
d. I fråga om giltighetstiden för utmål tillämpas 6 kap. 10 § första
stycket gruvlagen. Bestämmelserna i 6 kap. nya lagen skall inte
tillämpas på utmål. I fråga om frånträdande tillämpas 6 kap. 13 §
gruvlagen och i fråga om övergång av rätt till utmål 9 kap. gruvlagen.
Bestämmelserna om inlösen av rätt till utmål i 10 kap. gruvlagen skall
fortfarande tillämpas.
e. I fråga om utmål tillämpas bestämmelserna i 8 kap. gruvlagen om
samäganderätt i utmål i stället för dem i 12 kap. nya lagen om gemensam
förvaltning av koncessionsrätt.
f. Om en utmålshavare senast ett år före utgången av utmålets
giltighetstid ansöker om bearbetningskoncession inom utmålet för sådana
mineral som var inmutningsbara enligt gruvlagen när den upphörde att
gälla, skall prövningen ske med iakttagande av följande.
Om regelbunden bearbetning eller tillredningsarbete eller
anläggningsarbete för upptagande av bearbetning pågår, skall ansökningen
bifallas utan prövning enligt 4 kap. 2 § och utan att koncessionen
förenas med villkor enligt 4 kap. 5 och 6 §§. Om undersökningsarbete av
större omfattning pågår skall ansökningen prövas utan tillämpning av 4
kap. 2 § första stycket 1--3.
g. När utmålet upphör tillämpas 7 kap. 3 § andra stycket gruvlagen i
stället för 13 kap. 4--6 §§ nya lagen beträffande anläggningar som har
påbörjats före ikraftträdandet. I fråga om rätt till nytt
undersökningstillstånd för mark som har omfattats av utmålet skall inte
2 kap. 9 § nya lagen tillämpas. I stället skall gälla att ansökningar om
sådant tillstånd, som ges in inom ett år från det att utmålet upphörde,
får beviljas endast efter medgivande av den myndighet som regeringen
bestämmer.
6. Beträffande koncessioner och motsvarande tillstånd, som har beviljats
enligt lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter eller motsvarande
äldre lagstiftning, gäller den nya lagen med följande begränsningar.
a. Beträffande tillstånd som har tillkommit enligt äldre lagstiftning
tillämpas punkt 5 i övergångsbestämmelserna till lagen om vissa
mineralfyndigheter så länge tillståndet består.
b. Innehavaren får under den tid koncessionen eller tillståndet består
utföra undersökning eller bearbetning enligt de villkor som har angetts
i beslutet. Mark som har anvisats enligt äldre lag skall anses anvisad
enligt den nya lagen. Om ny mark behöver anvisas tillämpas den nya
lagen. Medgivande enligt 17--19 §§ lagen om vissa mineralfyndigheter
skall anses som motsvarande medgivande enligt 3 kap. 6 och 7 §§ och 17
kap. 3 § nya lagen.
c. Den nya lagens bestämmelser om kronoandel i 1 kap. 6 §,
undersökningstillstånds giltighetstid i 2 kap. 5--8 §§, ändring av
tillstånd eller koncession i 6 kap. 4 § och gemensam förvaltning av
koncessionsrätt i 12 kap. skall inte tillämpas på koncessioner eller
motsvarande tillstånd som avses här. I stället gäller de villkor som har
meddelats för koncessionen eller tillståndet.
d. När en koncession eller ett motsvarande tillstånd upphör tillämpas 36
§ lagen om vissa mineralfyndigheter i stället för 13 kap. 4 och 5 §§ nya
lagen beträffande anläggningar som har påbörjats före ikraftträdandet.
e. För tillstånd till förberedande undersökning enligt 15 § lagen om
vissa mineralfyndigheter som gäller vid ikraftträdandet tillämpas den
lagen så länge tillståndet består.
7. Den som vid utgången av juni 1992 bedriver undersökning eller
bearbetning för vilken tillstånd eller koncession därefter behövs till
följd av denna lag får, under förutsättning att ansökan om tillstånd
eller koncession görs före den 1 juli 1993, fortsätta verksamhet för
samma ändamål utan tillstånd eller koncession till dess ansökningen
slutligt har prövats. Vid prövning av en sådan ansökan om
bearbetningskoncession skall följande iakttas.
a. Vid prövning av ansökningen skall 4 kap. 3 § första stycket tillämpas
som om sökanden hade undersökningstillstånd inom området för de mineral
som ansökningen avser.
b. Ansökningen skall prövas utan tillämpning av 4 kap. 2 § nya lagen. Om
ansökningen avser något av de koncessionsmineral som anges i 1 kap. 1 §
tredje punkten skall dock 4 kap. 2 § första stycket 1 tillämpas.
Koncessionstiden skall bestämmas till tio år. Om sökanden begär det
skall dock kortare tid bestämmas.
c. Koncession får förenas med villkor enligt 4 kap. 5 och 6 §§.
8. Före den 1 juli 1993 får koncession för koncessionsmineral som inte
omfattas av gruvlagen eller den gamla minerallagen inte meddelas annan
än markägaren utan dennes medgivande. Detta gäller dock bara fyndigheter
där bearbetning inte har påbörjats då den nya lagen träder i kraft. | null | null |
1949:661 | Förordning (1949:661) om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken, m.m. | 1,949 | Om tingsrätts uppgiftsskyldighet
Faderskap m.m.
1 § Om en tingsrätt har hävt eller fastställt ett faderskap,
ska domstolen när avgörandet har fått laga kraft underrätta
1. Skatteverket,
2. socialnämnden i den kommun där barnet är folkbokfört, om
barnet inte har fyllt 18 år, och
3. Centrala studiestödsnämnden, om barnet har fyllt 15 men
inte 18 år.
Underrättelseskyldigheten enligt första stycket gäller också
ett motsvarande avgörande i fråga om föräldraskap för en
kvinna som är eller har varit gift eller sambo med barnets mor
eller om moderskap. Förordning (2022:1325).
1 a § Om en tingsrätt har meddelat ett beslut enligt 9 § lagen
(1985:367) om föräldraskap i internationella situationer när
det gäller giltigheten i Sverige av ett utländskt avgörande om
faderskap eller om föräldraskap för en kvinna som är eller har
varit gift eller sambo med barnets mor och beslutet har fått
laga kraft, ska domstolen lämna underrättelse om detta på det
sätt som anges i 1 §. Förordning (2022:1325).
Adoption
2 § Om en tingsrätt har beslutat om adoption, ska domstolen
när beslutet har fått laga kraft underrätta
1. Skatteverket,
2. socialnämnden i den kommun där den som har adopterats är
folkbokförd, om han eller hon inte har fyllt 18 år, och
3. Centrala studiestödsnämnden, om den som har adopterats har
fyllt 15 men inte 18 år. Förordning (2020:293).
Vårdnad om barn
3 § Om en tingsrätt har meddelat ett beslut om vårdnaden om
barn för tiden intill dess det finns ett avgörande som har
fått laga kraft, ska domstolen samma dag underrätta
1. Skatteverket,
2. socialnämnden i den kommun där barnet är folkbokfört, och
3. Centrala studiestödsnämnden, om barnet har fyllt 15 år.
Första stycket gäller dock inte om tingsrättens beslut innebär
att ett tidigare vårdnadsavgörande fortfarande ska gälla.
Om en tingsrätt har meddelat en dom eller ett slutligt beslut
som rör vårdnaden och avgörandet har fått laga kraft, ska
domstolen lämna underrättelse enligt första stycket. Om domen
eller beslutet innebär att vårdnaden flyttas över till en
eller två särskilt förordnade vårdnadshavare eller till en
tillfällig vårdnadshavare, ska domstolen också underrätta
överförmyndaren. Förordning (2021:536).
3 a § En tingsrätt ska lämna underrättelse enligt 3 § första
stycket om beslut som avser en fråga om vägran av erkännande
eller verkställighet av ett utländskt vårdnadsavgörande i ett
förfarande enligt artikel 30.3, artikel 40 eller artikel 59 i
rådets förordning (EU) 2019/1111 av den 25 juni 2019 om
behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i
äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, och om
internationella bortföranden av barn (Bryssel II-
förordningen). Underrättelsen ska lämnas när beslutet har fått
laga kraft. Förordning (2022:1325).
Frågor rörande förmynderskap, godmanskap och förvaltarskap
4 § En tingsrätt skall underrätta överförmyndaren om tingsrättens
eller en högre rätts beslut i ärenden som rör förmynderskap,
godmanskap och förvaltarskap. Förordning (1995:384).
5 § Har en tingsrätt fått kännedom om att egendom har
tillfallit någon som är underårig eller som har förvaltare,
skall rätten underrätta överförmyndaren om förhållandet, om
inte en underrättelse har lämnats enligt 4 §.
Förordning (2001:424).
6 § Har upphävts genom förordning (1988:1332).
7 § Har upphävts genom förordning (1988:1332).
8 § Har upphävts genom förordning (1988:1332).
9 § Har upphävts genom förordning (2001:424).
Om överrätts uppgiftsskyldighet
10 § Om högre rätt har meddelat dom eller beslut i fråga som
avses i 1 eller 1 a § och om avgörandet fått laga kraft, ska
den rätt som sist handlagt målet sända meddelande enligt 1 §.
Om högre rätt har meddelat dom eller beslut som avses i 2, 3
eller 3 a § eller om den högre rätten i annat fall upphävt
eller ändrat lägre rätts dom eller beslut, som den lägre
rätten varit skyldig att lämna uppgift om, ska meddelande
lämnas om förhållandet enligt vad som är föreskrivet för
underrätt. Förordning (2015:844).
11 § I ärenden rörande förmynderskap, godmanskap och förvaltarskap skall
avskrift av beslut, som meddelats av högre rätt, skyndsamt tillställas
underrätten för åtgärd enligt 4 §. Förordning (1988:1332).
11 a § När domstol i mål om underhåll till barn sänder avskrift av
domen till parterna, skall upplysning samtidigt lämnas om det
huvudsakliga innehållet i 7 kap. 10 § föräldrabalken. Har
bidragsskyldighet ålagts part, skall parterna också få upplysning om
det huvudsakliga innehållet i 7 kap. 4 och 9 §§ föräldrabalken och i
de bestämmelser i lagen (1966:680) om ändring av vissa underhålls
bidrag som rör underhåll till barn. Förordning (1979:976).
11 b § Ny beteckning 1 a § genom förordning (2015:844).
11 c § Ny beteckning 3 a § genom förordning (2015:844).
Om domstols uppgiftsskyldighet i andra fall än förut nämnts
12 § Om domstols uppgiftsskyldighet i annat fall än förut nämnts
finns en bestämmelse i 11 kap. 27 § föräldrabalken.
Förordning (1995:384).
Bemyndigande
13 § Domstolsverket får meddela närmare föreskrifter om
domstols uppgiftsskyldighet enligt denna förordning.
Förordning (2020:293).
Övergångsbestämmelser
2001:424
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2001. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i ärenden där bouppteckningen
har kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet.
2022:1325
1. Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2022.
2. Bestämmelsen i 3 a § i den äldre lydelsen gäller
fortfarande för beslut som avser ett utländskt avgörande som
har meddelats i ett förfarande som inletts före
ikraftträdandet. | null | null |
1949:666 | null | 1,949 | null | 1947:385 | null |
1949:697 | Brev (1949:697) till riksarkivet angående instruktion för stadsarkivet i Malmö | 1,949 | ----------------------------------------------------
Kungl. Maj:t utfärdar följande
Instruktion för stadsarkivet i Malmö
Denna instruktion länder till efterrättelse från och med den 1 januari
1950 från och med vilken dag kungl. breven den 12 december 1902 angående
befrielse för staden Malmö från skyldighet att överlämna arkivalier till
landsarkivet i Lund och den 23 oktober 1903 angående rätt för tre
församlingar i Malmö att överlämna sina äldre arkivalier till
stadsarkivet i Malmö ävensom de bestämmelser i övrigt, som må vara
häremot stridande, upphöra att gälla.
----------------------------------------------------- | null | null |
1949:719 | Kungörelse (1949:719) angående överlämnande av kommunala arkivalier till nybildade borgerliga kommuner | 1,949 | 1. Vid den nya indelning av riket i borgerliga kommuner, som föranledes
av lagen den 21 juni 1946, nr 315, skola samtliga kommunala arkivalier,
tillhöriga kommun, som sammanlägges med annan kommun, med
leveransreversal överlämnas till den nybildade kommunen.
Leveransreversalet skall angiva det kommunala arkivets serierubriker och
årtal samt innehålla uppgift om antalet band, buntar, pärmar, kortlådor,
lådor för ämnesordnade handlingar och dylikt inom varje serie ävensom
anteckning om serierubrik och årtal för de handlingar, som utgallrats.
Leveransreversalet skall överlämnas i tre exemplar. Av dessa behåller
den nybildade kommunen ett. Ett exemplar med därå tecknat bevis om de
överlämnade handlingarna lämnas till kommunalnämndens ordförande i den
upphörande kommunen. Det tredje exemplaret skall av den nybildade
kommunen insändas till vederbörande lands- eller länsarkiv.
2. De kommunala myndigheterna äga för råd och anvisningar angående
arkivvården och inrättandet av arkivlokaler att hänvända sig till
vederbörande lands- eller länsarkivarie. | null | null |
1949:722 | Lag (1949:722) om pantlånerörelse | 1,949 | Behörighet att idka pantlånerörelse m.m.
1 § Lånerörelse, i vilken lösören mottages såsom pant
(pantlånerörelse), må icke utövas utan tillstånd av länsstyrelsen.
Tillstånd må meddelas endast om behov av rörelsen anses föreligga och
skall företrädesvis lämnas antingen kommun eller ock bolag eller
ekonomisk förening som har till syfte att driva rörelsen på villkor,
fördelaktiga för låntagarna, och utan rätt för delägare eller annan
att njuta del i vinst.
Enskild person må beviljas tillstånd endast om han gjort sig känd för
redbarhet och ordentlighet och i övrigt anses lämplig.
Tillstånd meddelas för viss tid, högst tio år.
2 § Ansökning om tillstånd att idka pantlånerörelse göres hos
länsstyrelsen i det län, där rörelsen skall bedrivas. Ansökningen
skall innehålla uppgift om ort och lokal för rörelsen samt om de
låneavgifter och övriga lånevillkor som sökanden ämnar tillämpa.
Länsstyrelsen har att inhämta yttrande över ansökningen av kommunens
beslutande myndighet och av polismyndigheten i orten.
3 § Där pantlånerörelse bedrives av kommun, bolag eller ekonomisk
förening, skall för rörelsen finnas anställd särskild föreståndare,
vilken är ansvarig för rörelsens behöriga utövande.
Utövas rörelsen av bolag eller ekonomisk förening, skall föreståndaren
vara godkänd av länsstyrelsen. Godkännande må meddelas endast den, som
uppfyller de i 1 § tredje stycket stadgade villkoren.
Avgår av länsstyrelsen godkänd föreståndare, må rörelsens utövare,
under förutsättning att ansökan om godkännande av ny föreståndare
ofördröjligen göres, i avbidan på beslut härom utse person, som
uppfyller villkoren i 1 § tredje stycket, att tills vidare vara
ansvarig föreståndare i den avgångnes ställe.
4 § Har enskild person som utövar pantlånerörelse avlidit, må rörelsen
för dödsboets räkning fortsättas under återstående tillståndstid.
Rörelsen må likväl utövas endast genom ansvarig föreståndare, som i 3
§ omförmäles; för tiden till dess föreståndare godkänts av
länsstyrelsen skall vad i tredje stycket nämnda paragraf stadgas äga
motsvarande tillämpning.
5 § Tillstånd att idka pantlånerörelse samt godkännande av
föreståndare må återkallas när anmärkningar mot rörelsens skötsel
eller mot vederbörandes lämplighet därtill föranleda.
Huvudgrunder för pantlånerörelses bedrivande
6 § Vid meddelande av tillstånd till pantlånerörelse skall
länsstyrelsen fastställa låneavgifter. Länsstyrelsen skall därjämte
angiva den lokal, som må användas, meddela erforderliga bestämmelser
om pants vård och förvaring samt lämna de ordningsföreskrifter med
avseende å rörelsen, som kunna anses påkallade.
Finner länsstyrelsen på grund av ändrade förhållanden eller av annan
anledning erforderligt att gällande låneavgifter jämkas eller att
ändring eljest vidtages av givna föreskrifter eller att nya
föreskrifter meddelas, skall länsstyrelsen meddela förordnande därom.
7 § Låneavgiften skall utgå med viss procent för år av lånebeloppet.
Utövare av pantlånerörelse må ej taga eller betinga sig vederlag för
lån annorledes än i form av låneavgift, ej heller fordra eller mottaga
skuldförbindelse å lånebeloppet.
8 § Vid pantsättning skall låntagaren tillställas särskilt bevis om
pantsättningen /k/ (pantsedel) /-k/. Pantsedel skall vara försedd med
det nummer, under vilket lånet införts i den i 18 § omförmälda bok,
samt innehålla uppgift om dagen för pantsättningen, lånets
förfallodag, lånesumman, låneavgiften, det procenttal efter vilket
avgiften utgår och övriga lånevillkor ävensom om pantens eller
panternas art samt antal, mått eller vikt.
9 § Panterna skola hållas försäkrade mot brand- och vattenskada samt
stöld till betryggande belopp.
10 § Lån i pantlånerörelse må, ändå att annat avtalats, icke anses
förfallet till betalning tidigare än fyra månader efter dess
utlämnande.
Oavsett avtalad lånetid är låntagare berättigad att, närhelst han så
önskar intill dess åtgärder för pantens försäljning vidtagits, inlösa
panten.
11 § Har ett lån förfallit till betalning, får panten försäljas.
Åtgärder för försäljning får dock ej utan särskild begäran från
låntagaren vidtas tidigare än två månader efter lånets förfallodag.
Försäljningen får inte ske på annat sätt än på offentlig auktion på den
ort, där pantsättningen ägt rum, eller, då panten är ett värdepapper som
är noterat vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad
marknadsplats eller någon annan reglerad marknad, genom
värdepappersinstitut till gällande börs- eller marknadspris.
Försäljning på auktion skall minst åtta dagar i förväg kungöras i
tidning inom orten med angivande även av lånets förfallodag eller, om
flera panter skall försäljas, under vilken eller vilka månader
förfallotiderna inträffat. Lag (1992:545).
12 § Om köpeskillingen vid pantförsäljning efter avdrag för
lånesumman, låneavgiften och försäljningskostnaden ger ett överskott
på minst femtio kronor, skall pantsättaren snarast möjligt på egen
bekostnad underrättas om detta genom rekommenderat brev. Lag
(1985:985).
13 § Från bestämmelserna i 7 § andra stycket, 9 §, 10 § första stycket
och 11 § andra stycket må länsstyrelsen, då särskilda skäl därtill
äro, medgiva undantag.
14 § Pantlånerörelse står under tillsyn av länsstyrelsen, som har att
genom inspektion eller på annat lämpligt sätt övervaka att rörelsen
bedrives i överensstämmelse med denna lag och de av länsstyrelsen med
stöd av 6 § meddelade föreskrifterna.
Utövare av pantlånerörelse vare skyldig att tillhandahålla
länsstyrelsen erforderliga uppgifter om rörelsen samt att låta
länsstyrelsen få del av rörelsens bokföring ävensom tillträde till
lokalerna.
15 § I pantlånerörelses lokal skola denna lag samt tillståndsbeviset
för rörelsen och de särskilda föreskrifter, som lämnats av
länsstyrelsen, finnas tillgängliga för allmänheten.
Kontrollföreskrifter m.m.
16 § Pant må mottagas endast från den, som är känd för
pantlånerörelsens utövare eller hans personal eller ock kan legitimera
sig på ett tillfredsställande sätt.
17 § Ej må pant mottagas från den, som är synbarligen berörd av starka
drycker eller ej fyllt aderton år.
Såsom pant må icke mottagas föremål, vilket kan antagas vara
smittofarligt eller behäftat med ohyra, ej heller i något fall säng-
eller barnkläder.
18 § Över pantlånerörelse skall föras bok /k/ (pantbok), /-k/ av
vilken i löpande nummerföljd kan inhämtas upplysning om varje utlämnat
lån, dagen för pantsättningen, villkoren för lånet, pantens eller
panternas art och antal, mått eller vikt ävensom i förekommande fall
fabrikat och tillverkningsnummer eller annat särskilt kännemärke,
vidare om dag då panten löses. Därjämte skola antecknas pantsättares
och pantlösares för- och tillnamn, yrke och bostad samt arten av och
numret å legitimationshandling, som må hava företetts. Pantbok må,
därest så finnes lämpligt, föras i särskilda avdelningar. Pantbok
skall vara inbunden och försedd med fortlöpande sidtal.
Där länsstyrelsen det medgiver, må anteckningarna göras i annan
ordning än i bok; om dylika anteckningar skall i tillämpliga delar
gälla vad om pantbok är stadgat.
Varje pant skall förses med samma nummer som dess nummer i pantboken.
19 § Efter anmälan av polismyndighet att gods förekommit eller
olovligen frånhänts ägaren vare enskild person som utövar
pantlånerörelse eller föreståndare för sådan rörelse pliktig att
ofördröjligen undersöka om godset finnes i hans besittning och om han
innehar någon anteckning om detsamma. Vinnes upplysning om godset,
skall polismyndigheten så fort ske kan underrättas därom.
Erhåller den, som utövar eller förestår pantlånerörelse, annorledes än
nu sagts kännedom om att den, som för pantsättning utbjuder gods,
olovligen åtkommit detsamma eller av annan anledning icke äger rätt
att pantsätta det, eller får han skälig anledning till misstanke
därom, vare han skyldig att genast underrätta polismyndigheten i
orten.
Skriftliga meddelanden från polismyndigheten rörande gods skola under
en tid av ett år förvaras ordnade i tidsföljd eller i annan ordning
som anvisas av polismyndigheten.
20 § Polismyndigheten i orten äger ålägga utövare av pantlånerörelse
att till polismyndigheten anmäla mottagande av föremål av visst eller
vissa slag.
21 § Utövare av pantlånerörelse vare skyldig låta polismyndighet
undersöka rörelsens lokaler samt granska pantboken.
22 § Då med avseende å rörelsen föreligger anledning till anmärkning,
skall polismyndigheten göra anmälan därom till länsstyrelsen samt
föreslå de åtgärder, som kunna vara erforderliga. Åtalas enskild
person som utövar pantlånerörelse eller föreståndare för sådan rörelse
för brott, som omförmäles i 8--11 eller 14 kap. brottsbalken, eller
för förseelse mot denna lag, skall åklagaren så snart ske kan
underrätta länsstyrelsen om åtalet samt om utgången av målet. Lag
(1964:204).
23 § Nedlägges pantlånerörelse eller avgår föreståndare, skall
rörelsens utövare ofördröjligen göra anmälan därom till
länsstyrelsen.
Straffbestämmelser m.m.
24 § 1 mom. Den som idkar pantlånerörelse utan att vara
berättigad till det enligt föreskrifterna i denna lag, döms till böter.
Till samma ansvar vare den förfallen
1) som utövar rörelse, som i 3 eller 4 § avses, annorledes än genom
behörig föreståndare, eller
2) som bryter mot de av länsstyrelsen med stöd av 6 § meddelade
föreskrifterna eller mot bestämmelserna i 7 §, 9 §, 11 § andra eller
tredje stycket, 14 § andra stycket, 17 §, 19 § första eller andra
stycket eller 21 §. Lag (1991:269).
*/k/ 2 mom. */-k/ För förseelse mot 8, 12, 15, 16 eller 18 §, 19 §
tredje stycket, 20 eller 23 § döms till penningböter. Lag (1991:269).
25 § Utövare av pantlånerörelse så ock föreståndare ansvarar för
förseelse mot denna förordning, som begås av person, anställd i
rörelsen, liksom vore förseelsen begången av honom själv, därest ej
omständigheterna göra sannolikt att förseelsen skett utan hans vetskap
och vilja.
26 § har upphävts genom lag (1964:204).
27 § Polismyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos
länsstyrelsen genom besvär. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos
regeringen genom besvär.
Polismyndighetens och länsstyrelsens beslut skall gälla omedelbart, om
ej annat föreskrivs. Lag (1985:576).
Övergångsbestämmelser
1949:722
Denna lag träder i kraft den 1 april 1950.
Genom lagen upphävas förordningen den 28 maj 1918 (nr 387) angående
idkande av pantlånerörelse och lagen den 22 juni 1911 (nr 53 s. 2) om
vissa aktiebolag, som driva lånerörelse.
Pantlånerörelse, som vid denna lags ikraftträdande med vederbörligt
tillstånd utövas, må under iakttagande av de i denna lag meddelade
bestämmelserna fortsättas under en tid av tio år efter nämnda
tidpunkt, utan att nytt tillstånd erfordras. För sådan rörelse skall
länsstyrelsen så snart ske kan meddela föreskrifter, som i 6 §
omförmälas. Söker utövare av sådan rörelse före utgången av sagda
period nytt tillstånd för tiden därefter, må sådan ansökning kunna
beviljas utan hinder av företrädesrätt som omförmäles i 1 §.
Å låneförhållande, som uppkommit före denna lags ikraftträdande, äga
äldre bestämmelser tillämpning.
1971:1159
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om talan mot beslut som
meddelats före den 1 januari 1972.
1985:985
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. Har panten tagits emot före
ikraftträdandet, tillämpas dock äldre bestämmelser.
1991:983
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1991.
2. Vad som i 11 § sägs om värdepappersinstitut skall också gälla sådan
fondkommissionär som med stöd av punkt 3 i övergångsbestämmelserna till
lagen (1991:981) om värdepappersrörelse driver rörelse enligt
fondkommissionslagen (1979:748). | null | null |
1949:97 | Kungörelse (1949:97) med vissa bestämmelser rörande lax- och laxöringsfisket i Idefjorden och Svinesund m.m. | 1,949 | 1 § I Idefjorden och Svinesund ut till en rät lnje, som tänkes dragen
från Kjeöens (Kidöns) sydöstra ända till Nordbytångens nordligaste
spets, må fiske efter lax eller laxöring icke äga rum under tiden från
och med den 26 augusti till och med sista dagen i februari. Under
denna tid må ej heller för fångst av lax eller laxöring avsett redskap
utsättas, begagnas eller kvarlämnas i fiskevattnet.
Om fisket i nämnda vatten gäller dessutom vad nedan i 2--9 §§
stadgas.
2 § Under tiden från lördag klockan 6 eftermiddagen till måndag
klockan 6 förmiddagen må icke för fångst av lax eller laxöring avsett,
bundet eller av hårt material förfärdigat redskap begagnas eller vara
utsatt på sådant sätt, att lax eller laxöring kan fångas däri eller
hindras att framgå. Ryssjor skola vara upptagna ur vattnet och
antingen uppsatta på land eller upphängda på pålar över vattenytan. I
kilnotar och liknande redskap skall landarmen antingen vara upptagen
och upplagd på land eller lösgjord från landfästet och fastgjord till
redskapets mot land vettande sida. I båda fallen skall redskapets
ingångsöppning vara helt tillsluten.
3 § För fångst av lax eller laxöring må ej användas bundet redskap med
mindre maskor än 58 millimeter eller, såvitt angår de inom området
brukliga, med ledarm försedda ryssjorna, 32 millimeter räknat från
knutarnas mittpunkter, när redskapet befinner sig i vått tillstånd.
Drivgarn, ljuster eller annat med spets eller krok försett redskap,
som icke är avsett att slukas av fisken, må ej användas.
4 § Flera än två kilnotar eller bottengarn må icke utsättas utanför
varandra, vare sig i en och samma linje i ledarmens längdriktning
eller inom ett avstånd av 50 meter från nämnda linje. Ej heller må den
i 3 § angivna maskvidden förminskas genom anbringande av två eller
flera redskap bakom eller intill varandra eller på annat sätt.
5 § Lax, som i längd icke håller 50 centimeter, räknat från nosspetsen
till ändan av stjärtfenans mellersta strålar, må icke fångas och ej
heller laxöring, som i längd icke håller 30 centimeter, räknat på
samma sätt.
6 § På sträckan från det sydligaste gränsröset i innersta delen av
Idefjorden och ut till en rät linje, som tänkes dragen över den
sydligaste spetsen av Sauön och över det sydligaste Kusjaer tvärs över
mot svenska sidan, må fiskredskap icke utsättas närmare riksgränsen än
50 meter.
I den del av Idefjorden och Svinesund, som ligger utanför den
sistnämnda linjen, må för fångst av lax eller laxöring avsett, i 2 §
nämnt redskap icke utsättas på större avstånd från land än en
fjärdedel av fjordens eller sundets bredd vid vanligast under sommaren
rådande lågvattenstånd. I tveksamma fall bestämmes bredden genom syn
på stället, varvid skall iakttagas att mätningen såvitt möjligt sker
vinkelrätt mot fjordens eller sundets längdriktning på ifrågavarande
plats.
7 § I den del av Idefjorden, som ligger innanför Årebackesund, må ej
användas vad av större längd än 75 meter eller större djup än 11
meter. Ej heller må där användas vad av mindre längd eller djup,
vilken icke har minst 26 millimeters avstånd mellan knutarna, uppmätt
såsom i 3 § sägs.
8 § Lax och laxöring, som fångas under förbjuden tid eller håller
mindre mått än i 5 § angives, skall omedelbart, såvitt möjligt
oskadad, åter utsläppas i vattnet.
9 § Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län må, därest framställning
göres om tillstånd att för vetenskapligt ändamål eller för fiskodlings
utförande fånga lax eller laxöring under förbjuden tid eller på
förbjudet sätt, efter vederbörande fiskeriintendents hörande lämna
sådant tillstånd.
10 § Under tiden från och med den 26 augusti till och med den sista
dagen i februari må ej någon inom riket saluhålla, utbjuda, sälja
eller i återförsäljningssyfte köpa lax eller laxöring, som han vet
vara fångad i här avsedda fiskevatten, så framt ej visas, att den
blivit fångad under tillåten tid. Kungörelse (1955:47).
11 § I fråga om den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1--
8 eller 10 § gälla föreskrifterna om ansvar i 35 a § lagen (1950:596)
om rätt till fiske. Förordning (1975:180).
12 § I fråga om fångst, som någon har erhållit genom brott som avses i
11 §, samt i fråga om fiskredskap, som använts som hjälpmedel vid
sådant brott, gälla föreskrifterna om förverkande i 36 § lagen
(1950:596) om rätt till fiske. Förordning (1975:180).
13 § Bestämmelserna i 34--38 §§ fiskeristadgan (1954:607) gälla i
tillämpliga delar ifråga om brott som avses i 11 §. Förordning
(1975:180). | null | null |
1950:10 | null | 1,950 | null | 1941:251 | null |
1950:122 | null | 1,950 | null | 1928:370 | null |
1950:151 | null | 1,950 | null | 1946:727 | null |
1950:153 | Kungörelse (1950:153) med vissa tillämpningsföreskrifter till förordningen den 8 maj 1874 (nr 26 s 11) angående hamnordningar och andra ordningsföreskrifter för allmänna hamnarna i riket | 1,950 | 1 § För att tjäna till ledning för innehavare av allmänna hamnar samt
länsstyrelserna vid utfärdande av hamnordningar eller andra
ordningsföreskrifter för hamnarna i enlighet med förordningen den 8
maj 1874 angående hamnordningar och andra ordningsföreskrifter för
allmänna hamnarna i riket skall av kommerskollegium upprättas
normalförslag till hamnordning. Om så finnes lämpligt, skall kollegium
utarbeta flera normalförslag, lämpade för hamnar av olika slag eller
belägenhet.
Det åligger vidare kommerskollegium att på begäran tillhandagå
innehavare av allmän hamn med råd och upplysningar angående
ordningsföreskrifter som förut nämnts.
2 § Där ej särskilda skäl föranleda till annat, skall i hamnordning
och andra ordningsföreskrifter för allmän hamn finnas angivet det
område i vattnet, inom vilket föreskrifterna skola tillämpas. Detta
område bör i allmänhet sammanfalla med det område, inom vilket
hamnavgift må upptagas enligt vederbörligen fastställd taxa.
3 § Innan länsstyrelse prövar fråga om fastställelse eller meddelande
av ordningsföreskrifter för allmän hamn, skall länsstyrelsen inhämta
yttrande från generaltullstyrelsen, då fråga är om tullplats, samt
från kommerskollegium, i den mån så finnes erforderligt. Avskrift av
länsstyrelsens beslut i sådan fråga jämte avskrift av fastställda
ordningsföreskrifter skall städse tillställas generaltullstyrelsen och
kommerskollegium.
4 § Anser länsstyrelsen beträffande tullplats att det område, inom
vilket hamnordning eller andra ordningsföreskrifter för allmän hamn
skola gälla, bör erhålla större utsträckning än generaltullstyrelsen
tillstyrkt, skall frågan om ordningsföreskrifternas tillämpningsområde
underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Övergångsbestämmelser
1950:153
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1950.
Har Kungl. Maj:t före denna kungörelses ikraftträdande fastställt
hamnområde för allmän hamn, må i den ordning som angives i ovan nämnda
förordning den 8 maj 1874 och denna kungörelse beslut fattas om
ändring av området för tillämpningen av hamnordning eller andra
ordningsföreskrifter för hamnen.
1993:1617
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1994.
Vid ikraftträdandet skall följande författningar upphöra att gälla,
nämligen
a) lagen (1956:618) om allmänna sammankomster,
b) allmänna ordningsstadgan (1956:617),
c) förordningen (1874 nr 26 s.11) angående hamnordningar och
andra ordningsföreskrifter för allmänna hamnarne i riket, samt
d) kungörelsen (1950:153) med vissa tillämpningsföreskrifter till
förordningen (1874 nr 26 s. 11) angående hamnordningar och
andra ordningsföreskrifter för allmänna hamnarne i riket.
Vid ikraftträdandet skall också punkt 4 i övergångsbestämmelserna
till förordningen (1990:1510) med länsstyrelseinstruktion upphöra
att gälla.
Vid ikraftträdandet skall taxor och reglementen som har beslutats
med stöd av 23 § ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars
1868 (nr 22) eller med stöd av 25 § allmänna ordningsstadgan
upphöra att gälla.
Den 1 januari 1996 skall lokala ordningsföreskrifter,
hamnordningar och andra ordningsföreskrifter för hamnar som har
utfärdats före ordningslagens ikraftträdande upphöra att gälla.
Föreskrifter som har beslutats med stöd av 10 §
länsstyrelseinstruktionen (1971:460) skall upphöra att gälla den 1
januari 1995.
2. I ett ärende som gäller en ansökan eller anmälan enligt en
författning som avses i punkt 1 andra stycket tillämpas
ordningslagen vid prövning efter ikraftträdandet, om inte något
annat sägs i det följande.
3. Ett godkännande enligt 6 § tredje stycket allmänna
ordningsstadgan gäller till den 1 januari 1995 som ett tillstånd
enligt 3 kap. 6 § tredje stycket ordningslagen.
4. Utan hinder av bestämmelserna om besiktning i 2 kap. 12 och 13
§§ ordningslagen får ett samlingstält eller en tivolianordning
användas för sitt ändamål till dess första besiktning sker. Rätten till
användning utan föregående besiktning upphör dock den 30
september 1994, om inte skriftlig ansökan om besiktning har gjorts
dessförinnan.
5. I fråga om överklagande av ett beslut som har meddelats före
ordningslagens ikraftträdande enligt en författning som avses i
punkt 1 andra--fjärde styckena gäller äldre bestämmelser.
6. Om det i en lag eller i en författning som har beslutats av
regeringen hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en
föreskrift i denna lag tillämpas i stället den nya föreskriften. | null | null |
1950:17 | null | 1,950 | null | 1906:60 s. 1 | null |
1950:176 | null | 1,950 | null | 1928:370 | null |
1950:18 | Kungörelse (1950:18) angående upphandling och försäljning av kontorsinventarier för statsverkets räkning, m.m. | 1,950 | 1. Upphandling av kontorsinventarier för statsverkets räkning skall
ske enligt av krigsmaterielverket utfärdade anvisningar.
Med kontorsinventarier förstås i denna kungörelse all lös
kontorsutrustning utom sådan kontorsmateriel, om vars upphandling är
särskilt stadgat.
2. har upphävts genom kungörelse (1973:1210).
3. har upphävts genom kungörelse (1973:1210).
4. har upphävts genom kungörelse (1973:1210).
Övergångsbestämmelser
1973:1210
Denna kungörelse träder i kraft en vecka efter den dag, då kungörelsen
enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling. Genom denna kungörelse upphäves punkterna 2--4 i
kungörelsen (1950:18) angående upphandling och försäljning av
kontorsinventarier för statsverkets räkning, m.m.
1993:1491
Författningarna 1, 2 och 4 skall fortfarande tillämpas på upphandlingar
som påbörjats före utgången av år 1993. | null | null |
1950:180 | null | 1,950 | null | 1906:12 s. 1 | null |
1950:214 | null | 1,950 | null | 1917:281 | null |
1950:215 | null | 1,950 | null | 1908:74 s.1 | null |
1950:220 | null | 1,950 | null | 1939:350 | null |
1950:225 | null | 1,950 | null | 1941:967 | null |
1950:25 | Förordning (1950:25) om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för avgifter till Stiftelsen Trävaruindustriens konjunkturutjämningsfond, m.m. | 1,950 | 1 §. Vid beräkning av nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen
och förordningen om statlig inkomstskatt äger skattskyldig njuta avdrag
för belopp, som enligt ett mellan statens bränslekommission för Kungl.
Maj:t och kronan, å ena, samt Svenska trävaruexportföreningen, å andra
sidan, den 24 februari 1949 träffat avtal under beskattningsåret
tillgodoförts Stiftelsen Trävaruindustriens konjunkturutjämningsfond.
2 §. Den i 1 § nämnda stiftelsen är icke skyldig att erlägga skatt för
inkomst och förmögenhet.
3 §. Medel, vilka utbetalas från den i 1 § nämnda stiftelsen till
skattskyldig, som äger njuta avdrag för till stiftelsen inbetalade
belopp, skola hos mottagaren upptagas såsom intäkt av rörelse för det
beskattningsår då medlen kommit honom till godo.
4 §. Kungl. Maj:t äger utfärda för tillämpning av denna förordning
erforderliga föreskrifter. | null | null |
1950:252 | null | 1,950 | null | 1928:370 | null |
1950:253 | null | 1,950 | null | 1947:576 | null |
1950:255 | null | 1,950 | null | 1947:529 | null |
1950:262 | Förordning (1950:262) angående omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring | 1,950 | 1 § 1 mom. Ersättning, som jämlikt förordningen den 18 juni 1909 (nr
89) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, utgives för tid efter den 30 juni 1950, skall
bestämmas efter de nedan i denna förordning stadgade grunder, så ock
ersättning, som jämlikt förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, utgives för tid efter den 30 juni 1950 i
anledning av skada som drabbat till fast anställt eller indelt manskap
hörande person före den 1 januari 1949 eller som drabbat värnpliktig
före den 1 juli 1950. Med kroppsskada (skada) avses i denna förordning
även sjukdom som icke förorsakats av olycksfall; och skall sådan skada
anses hava inträffat den dag sjukdomen yppades.
Rörande ersättningarnas utgivande skall, utöver vad denna förordning
innehåller, i tillämpliga delar gälla vad i förordningarna den 18 juni
1909 och den 18 juni 1927 är stadgat.
2 mom. Konungen äger, i den mån sådant prövas skäligt, föreskriva att
bestämmelserna i denna förordning, med de undantag eller avvikelser
som finnas påkallade, skola tillämpas jämväl beträffande ersättning,
som i annat fall än i 1 mom. sägs utgår jämlikt förordningen den 18
juni 1927 eller som utgives med tillämpning av grunderna i
förordningen den 18 juni 1909 eller förordningen den 18 juni 1927
eller jämlikt förordningen den 28 juni 1941 (nr 593) om ersättning i
anledning av kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring.
3 mom. Har jämlikt 6 § andra stycket förordningen den 18 juni 1927
utgivits kapital för en gång, skall vad i denna förordning stadgas om
sjukpenning och om livränta till den skadade äga tillämpning allenast
därest sådan ersättning eller provisoriskt tillägg därtill skolat utgå
vid fortsatt tillämpning av de före den 1 juli 1950 gällande
beräkningsgrunderna; och skall i sådant fall från ersättningen göras
avdrag med det belopp för månad, efter vilket kapitalet beräknats.
2 § Den skadade äger rätt till erforderlig läkarvård jämte läkemedel
och andra till arbetsförmågans höjande eller eljest till lindrande av
menliga följer av skadan nödiga särskilda hjälpmedel, såsom kryckor,
konstgjorda lemmar och glasögon. Kan läkarvård ej anskaffas utan
oskälig omgång eller kostnad, må i stället annan lämplig vård beredas
den skadade.
Tillika gäldas behövlig kostnad för läkarbetyg, som erfordras för
bestämmande av ersättning enligt denna förordning eller för prövning
huruvida ersättning bör utgå.
Erfordras förnyelse av sådana särskilda hjälpmedel, som avses i första
stycket, må, när skäl därtill prövas föreligga, i stället för nya
hjälpmedel utgivas ersättning med ett årligt belopp, svarande mot den
sannolika årliga kostnaden för förnyelsen, eller ett belopp för en
gång, motsvarande sagda ersättnings kapitalvärde enligt gällande
beräkningsgrunder.
3 § Sjukhjälp enligt förordningen den 18 juni 1909 eller sjukpenning
enligt förordningen den 18 juni 1927 beräknas enligt grunderna i 6 § 2
och 4 mom. militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261),
därvid den skadade anses tillhöra sjukpenningklass nr 11. Förordning
(1962:305)
4 § Livränta till den skadade skall för månad räknat utgöra det
belopp, som enligt följande tabell svarar mot graden av
arbetsförmågans nedsättning (invaliditetsgraden) och den skadades
ålder:
//Tabellen utelämnad//
Svarar invaliditetsgraden mot procenttal över tio, som icke finnes
angivet i ovanstående tabell, skall livränta utgivas med det belopp
för månad som enligt tabellen utgår vid närmast högre
invaliditetsgrad.
Är den skadade till följd av skadan under längre tid ur stånd att reda
sig själv, förhöjes livräntans ovan angivna belopp under tiden med
vårdbidrag, varvid bestämmelserna i 17 § lagen om yrkesskadeförsäkring
skola äga motsvarande tillämpning.
På därom av den skadade gjord ansökan må försäkringsrådet, när skäl
därtill prövas föreligga, besluta att i stället för livränta eller del
därav skall till den skadade utgivas ett kapital för en gång, till
belopp motsvarande högst livräntans eller livräntedelens kapitalvärde
enligt gällande beräkningsgrunder. Förordning (1962:305)
5 § Vid bedömandet, i vad mån viss kroppsskada åstadkommit nedsättning
av arbetsförmågan, skola bestämmelserna i 8 §
militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261) lända till
efterrättelse.
6 § Är den skadade behäftad med två eller flera i denna förordning
avsedda kroppsskador, vilka samtidigt medföra rätt till ersättning
såsom sjukhjälp, sjukpenning eller livränta, skall ersättning för
skadorna utgå gemensamt såsom för en skada.
7 § Därest ersättning enligt ovan stadgade grunder skulle understiga
det belopp som vid utgången av juni månad 1950 tillkommer den skadade
såsom ersättning enligt förordningarna den 18 juni 1909 och den 18
juni 1927 jämte ersättning för efterföljande tid i stället utgivas med
oförändrat belopp intill dess arbetsförmågan väsentligen ökas eller
ock minskas i sådan mån att ersättning enligt ovan stadgade grunder
överstiger utgående ersättning jämte omförmälda tillägg.
Åtnjuter den skadade på grund av vad i första stycket sägs vid
utgången av juni månad 1953 ersättning enligt äldre grunder, skall
ersättning för efterföljande tid under vilken hans arbetsförmåga är
nedsatt med minst 30 procent, dock längst intill utgången av den månad
under vilken han fyller sextiosju år, utgöra 120 procent av
ersättningens enligt de äldre bestämmelserna beräknade belopp, där ej
högre ersättning skall utgå på grund av vad eljest i denna förordning
stadgas.
Ersättningen må ej i något fall understiga det belopp, som frånsett
provisoriskt ersättningstillägg, skolat vid oförändrade
ersättningsgrunder utgå till den skadade såsom ersättning enligt
förordningarna den 18 juni 1909 och den 18 juni 1927. Förordning
(1953:257)
8 § Livränta, som tillkommer den skadades änka, skall intill utgången
av den månad, varunder hon fyller sextiosju år, utgöra tvåhundrasextio
kronor samt därefter etthundrafemtio kronor för månad räknat och
livränta till varje därtill berättigat barn eller adoptivbarn
etthundratrettio kronor för månad räknat. Livräntornas sammanlagda
belopp för varje månad må dock icke överstiga sexhundrafemtio kronor.
Erforderliga nedsättningar skola ske i förhållande till vad på varje
livräntetagare belöper.
Livränta enligt förordningen den 18 juni 1927 till efterlevande som i
första stycket sägs skall dock icke i något fall understiga det belopp
som vid oförändrade ersättningsgrunder skolat utgå såsom livränta
enligt sagda förordning jämte, i förekommande fall, dyrtidstillägg och
provisoriskt ersättningstillägg. Livränta enligt förordningen den 18
juni 1909 till barn, som vid utgången av juni månad 1950 ej uppnått
femton års ålder, skall utgå evad barnet fötts inom eller utom
äktenskap och utgivas intill dess barnet fyllt sexton år.
Livränta till annan efterlevande skall utgöra etthundratrettio procent
av det belopp för månad, varmed livränta jämte dyrtidstillägg skolat
utgivas enligt de vid utgången av juni månad 1950 gällande
beräkningsgrunder.
Till änka, som uppbär livränta och före fyllda sextio år ingår nytt
äktenskap, utgives ett kapital för en gång av sjutusentvåhundra
kronor. Förordning (1962:305)
9 § 1 mom. Åtnjuter den ersättningsberättigade understöd, som helt
eller delvis bestrides av staten, eller utgår till honom skadestånd
eller med skadestånd jämförlig förmån, som bestrides av staten, är han
skyldig att i den mån Konungen därom förordnar vidkännas avdrag å
ersättningen, dock högst med vad som svarar mot understödet,
skadeståndet eller förmånen.
Avdrag som ovan sägs må icke föranleda till att lägre belopp av
ersättningen utbetalas än som vid oförändrade ersättnings- och
avdragsgrunder skolat tillkomma ersättningstagaren såsom ersättning
jämte dyrtidstillägg och provisoriskt ersättningstillägg. Beloppet av
provisoriskt ersättningstillägg enligt 4 § förordningen den 29 juni
1946 (nr 347) angående provisorisk förbättring av vissa ersättningar i
anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring vid
förstärkt försvarsberedskap m.m., beräknas efter den ortsgrupp, till
vilken den skadade var att hänföra vid utgången av juni månad
1950. Förordning (1953:257)
2 mom. Vad i 11 § 2 mom. militärersättningsförordningen sägs om avdrag
för ersättning från allmän försäkringskassa eller för folkpension
skall äga motsvarande tillämpning å ersättning, som bestämts enligt
denna förordning. Förordning (1962:305)
10 § Rörande utbetalning av ersättning skall gälla vad i 14 §
militärersättningsförordningen stadgas.
11 § Ovan givna bestämmelser angående storleken av livränta skola icke
föranleda till höjning av livräntetillägg enligt 2 § 1 mom. eller 3 §
1 mom. första stycket förordningen den 17 maj 1940 (nr 333) om
särskild ersättning i vissa fall för skada till följd av olycksfall
vid flygning.
12 § Över beslut av riksförsäkringsverket rörande ersättning, som
avses i denna förordning, må klagan föras hos försäkringsrådet genom
besvär, som skola hava inkommit till försäkringsrådet senast inom en
månad efter det klaganden erhållit kännedom om beslutet.
Försäkringsrådet äger, ändå att klagan icke förts, till prövning
upptaga ärende, som avses i första stycket.
Över försäkringsrådets beslut må klagan föras hos försäkringsdomstolen
genom besvär. Besvären skola hava inkommit till försäkringsrådet inom
tre veckor från det klaganden erhållit kännedom om beslutet; dock
skall besvärstiden för menighet vara fem veckor. Den omständigheten,
att besvären ingivits eller insänts direkt till försäkringsdomstolen,
utgör ej hinder för besvärens upptagande till prövning, därest de
inkommit till domstolen före besvärstidens utgång. Försäkringsrådets
beslut länder till efterrättelse utan hinder av förd klagan, såframt
ej rådet annorlunda förordnar.
Med avseende å försäkringsrådets behandling av ifrågavarande ärenden
skall gälla vad i 6 § lagen om försäkringsrådet
stadgas. Förordning (1962:305)
13 § De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för
tillämpningen av denna förordning, meddelas av Konungen eller, efter
Konungens bemyndigande, av försäkringsrådet eller
riksförsäkringsverket. Förordning (1962:305) | null | null |
1950:263 | Förordning (1950:263) om upphävande av vissa bestämmelser angående ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, m.m. | 1,950 | Kungl. Maj:t har, med riksdagen funnit gott förordna, att nedan nämnda
förordningar skola upphöra att gälla, nämligen
1) förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring;
2) förordningen den 28 juni 1941 (nr 593) om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring;
3) förordningen den 29 juni 1946 (nr 344) angående höjning av
ersättningar, som utgå jämlikt förordningen den 18 juni 1909 (nr 89)
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring;
4) förordningen den 29 juni 1946 (nr 347) angående provisorisk
förbättring av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring vid förstärkt försvarsberedskap m.m.;
5) förordningen den 29 juni 1946 (nr 348) om familjebidrag åt
värnpliktiga med flera, vilka drabbats av kroppsskada; samt
6) förordningen den 26 juni 1948 (nr 422) med särskilda bestämmelser
rörande ersättning i vissa fall enligt förordningen den 18 juni 1927
(nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, m.m.
Dock skall iakttagas,
dels att förordningarna den 18 juni 1927 och den 28 juni 1941 skola -
där ej annat följer av denna dag utfärdad militärersättningsförordning
(nr 261) och förordning angående omreglering av vissa ersättningar i
anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring (nr 262)
lända till efterrättelse jämväl vid bestämmande av annan ersättning i
anledning av olycksfall som inträffat eller sjukdom som yppats före
denna förordnings ikraftträdande, likväl utan tillämpning av vad i
21 § förordningen den 18 juni 1927 är stadgat för det fall, att den
ersättningsberättigade är bosatt utom riket. Förordning (1953:258) | null | null |
1950:272 | Lag (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige | 1,950 | Inledande bestämmelser
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om rätt för utländska
försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige. Lagen
gäller inte för sådana försäkringsgivare som omfattas av lagen
(1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela särskilda föreskrifter om bedrivande av
försäkringsrörelse för att uppfylla Sveriges åtaganden till följd av
avtal mellan Europeiska gemenskaperna (EG) och Schweiz.
Utländskt försäkringsföretag får driva försäkringsrörelse genom
generalagent som syssloman här i landet, om det har fått tillstånd av
regeringen (koncession) till detta.
Finansinspektionen skall efter ansökan lämna förhandsbesked om
huruvida koncession enligt andra stycket krävs för en planerad
verksamhet.
Ett förhandsbesked enligt tredje stycket är bindande för den
myndighet som har lämnat beskedet. Om regeringen har beslutat i fråga
om förhandsbesked är även Finansinspektionen bunden av detta besked.
Om det finns särskilda skäl och företagets reglemente tillåter det,
får ett utländskt försäkringsföretag som har erhållit koncession
medges att genom generalagenten driva annan rörelse här i landet än
försäkringsrörelse. Medgivande lämnas av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Finansinspektionen.
Om det finns skäl, får ett medgivande enligt femte stycket
återkallas av den som får lämna sådant medgivande.
Det land där företaget har sitt säte anses som dess hemland.
Lag (1995:781).
1 a § Utöver vad som följer av 1 § andra stycket får ett utländskt
försäkringsföretag, under förutsättning att Finansinspektionen
lämnar tillstånd därtill, i Sverige marknadsföra försäkringar
avseende risker i detta land, om det sker genom förmedling av
ett försäkringsbolag som har koncession i Sverige och de båda
företagen tillhör samma koncern eller har samarbetsavtal med
varandra.
Tillstånd enligt första stycket skall lämnas om verksamheten inte
bedöms vara oförenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet.
Om förutsättningar för tillstånd inte längre föreligger, får
Finansinspektionen förklara tillståndet förverkat. Lag (1993:1305).
2 § Ett utländskt försäkringsföretag får här i landet bara driva
sådan försäkringsrörelse som det driver i sitt hemland.
Med skadeförsäkring avses i denna lag sådana försäkringar som anges
i 2 kap. 3 a § försäkringsrörelselagen (1982:713). Med livförsäkring
avses sådana försäkringar som anges i 2 kap. 3 b §
försäkringsrörelselagen.
Direkt livförsäkringsrörelse får här i landet förenas endast med
rörelse avseende återförsäkring av livförsäkring.
Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring, med undantag för 16 a §,
får tillämpas också för sjuk- och olycksfallsförsäkringar som
avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2
försäkringsrörelselagen samt för avgångsbidragsförsäkringar.
Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring, med undantag för 10 §
fjärde stycket och 16 a §, behöver inte tillämpas för sådana
livförsäkringar som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna 1 b
och 4 försäkringsrörelselagen om premien är beräknad och bestämd för
längst fem år.
Ersättning, som utges i form av livränta eller sjukränta, tillhör
endera livförsäkring eller annan försäkring beroende på vilket av
dessa slag av försäkringar som har meddelats. Har en sådan ränta
inköpts i ett livförsäkringsföretag, skall den dock i detta företag
höra till livförsäkring.
För sådan livränta eller sjukränta som tillhör annan försäkring än
livförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i
10 §, 15 § tredje och fjärde styckena samt 17 och 28 §§ i tillämpliga
delar. Lag (1995:781).
2 a § Denna lag gäller inte återförsäkring. Särskilda bestämmelser
om trafikförsäkring finns i trafikskadelagen (1975:1410).
I fråga om livförsäkring, som gäller endast för dödsfall och
meddelas för en tid av längst fem år eller mot en premie som är
beräknad och bestämd för längst fem år, får regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Finansinspektionen medge undantag från de
särskilda bestämmelserna om livförsäkring samt besluta att
bestämmelser som särskilt gäller skadeförsäkring skall tillämpas i
stället. Undantag får dock inte medges från bestämmelserna om
beräkning av premiereserv i 10 § fjärde stycket.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
får i fråga om sådan livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b § första
stycket klass 3 försäkringsrörelselagen (1982:713) medge undantag
från 13 § och, om det finns särskilda skäl, från övriga bestämmelser
om livförsäkring. Ett undantag skall vara förenligt med Europeiska
gemenskapernas rättsakter i fråga om försäkring. Lag (1995:781).
3 § Utländskt försäkringsföretag må ej för sin rörelse här i riket
hava mer än en generalagent. Denne må, därest sådant ej förbjudes i
företagets fullmakt för honom, använda ombud vid rörelsens drivande.
Lag (1982:1083).
4 § Generalagenten skall ha behörighet att på företagets vägnar här
i landet driva försäkringsrörelsen samt att ta emot stämning och
tala och svara i alla rättsförhållanden som har samband med
försäkringsrörelsen. Han skall vara bosatt här i landet. Han får
inte vara underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller
ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
Generalagentur får även innehas av svenskt aktiebolag eller
ömsesidigt försäkringsbolag eller av svenskt handelsbolag, vars
samtliga bolagsmän har behörighet enligt vad som sägs i första
stycket. För fullgörande av de skyldigheter som åligger
generalagenten skall företaget utse ett ombud som uppfyller kraven
i första stycket. Lag (1993:1305).
5 § Utländskt försäkringsföretag, som här i riket driver
försäkringsrörelse, skall i alla av företagets verksamhet här i riket
härflytande rättsförhållanden lyda under svensk lag samt vara pliktig
att svara inför svensk domstol och underkasta sig svensk myndighets
avgörande.
Företagets verksamhet här i riket skall på sätt i denna lag sägs stå
under tillsyn av Finansinspektionen. Lag (1993:1305).
5 a § Med bankinstitut avses i denna lag bankaktiebolag, sparbank och
medlemsbank. Lag (1995:1578).
Om koncession m.m.
6 § Ansökan om koncession görs hos regeringen. Ansökan skall lämnas
in till Finansinspektionen som skall överlämna den till regeringen
med eget yttrande.
Till ansökan skall fogas dels en plan för den tilltänkta
verksamheten,
dels bevis att företaget på det sätt och under de villkor, som
Finansinspektionen godkänner, i bankinstitut har deponerat
värdehandlingar till ett värde som motsvarar 300 gånger det basbelopp
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde då
ansökningen lämnades in.
Deponering enligt andra stycket skall ske särskilt för livförsäkring
och särskilt för skadeförsäkring.
Deponeringen skall ske i värdehandlingar, som Finansinspektionen
godtagit. Inspektionen får bestämma att deponeringen får ske med det
lägre belopp som inspektionen med hänsyn till rörelsens omfattning
och beskaffenhet anser skäligt. Sådant beslut får inspektionen
återkalla om det finns skäl till det.
Bestämmelser om att Finansinspektionen får medge företag undantag
från skyldigheten att göra deponering i vissa fall finns i 23 a §.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela närmare föreskrifter om vad verksamhetsplanen skall
innehålla och vilka ytterligare handlingar som skall fogas till
ansökan. Lag (1995:781).
7 § Regeringen beviljar koncession om ansökan har skett enligt 6 §
och den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven på
en sund försäkringsverksamhet. I samband därmed godkänner regeringen
generalagenten. Koncession får inte vägras av det skälet att det inte
behövs någon ytterligare försäkringsgivare.
Koncession beviljas tills vidare eller, om det finns särskilda
omständigheter, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver till det
löpande räkenskapsårets slut.
Koncession skall meddelas i enlighet med den indelning som anges i 2
kap. 3 a och 3 b §§ försäkringsrörelselagen (1982:713).
Avser ansökan endast ändring av beviljad koncession får
Finansinspektionen besluta i ärendet i regeringens ställe, om ärendet
inte är av principiell betydelse eller i övrigt av synnerlig vikt.
Lag (1995:781).
8 § Sedan koncession beviljats, skola de i 6 § omnämnda, vid ansökningen
fogade handlingarna förvaras hos Finansinspektionen. Om beviljande
av koncession och godkännande av generalagent skall Finansinspektionen
låta införa kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. Lag (1993:1305).
9 § Ansökan om förlängning av koncession, som beviljats för bestämd
tid, skall prövas av den myndighet som beviljat koncessionen.
Ansökningen skall inlämnas till Finansinspektionen senast sex månader
före utgången av den löpande koncessionen.
Utses ny generalagent, skall företaget hos Finansinspektionen söka
dess godkännande av generalagenten.
Har förlängning av koncession beviljats eller ny generalagent blivit
godkänd, skall Finansinspektionen låta införa kungörelse därom i
Post- och Inrikes Tidningar. Lag (1995:781).
9 a § Ansökan om medgivande för utländskt försäkringsföretag att
driva annan rörelse här i landet än försäkringsrörelse skall
lämnas in till Finansinspektionen och vara åtföljd av fullmakt
för generalagenten att beträffande den med ansökan avsedda
verksamheten företräda företaget enligt vad som anges i 4 § första
stycket. Lag (1993:1305).
Om försäkringsrörelsens bedrivande
10 § Det åligger generalagenten att för varje räkenskapsår enligt formulär,
som fastställs av Finansinspektionen, upprätta redogörelse för
företagets verksamhet inom landet.
För livförsäkringsverksamhet skall redogörelsen enligt första
stycket innehålla bevis om att värdet av den av företaget gjorda
depositionen enligt 6 § andra stycket motsvarar 300 gånger det
basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid
räkenskapsårets utgång. För den ytterligare deposition, utöver vad
som föreskrivs i 6 § andra stycket, som denna bestämmelse kan ge
upphov till gäller bestämmelserna i 6 § fjärde stycket.
I redogörelsen skall, under beteckningen försäkringstekniska
avsättningar, som skuld tas upp det vid samma tidpunkt beräknade
värdet av företagets ansvarighet för
1. löpande försäkringar (premiereserv),
2. inträffade oreglerade försäkringsfall, kostnader som beräknas
uppkomma för regleringen av dessa samt tilldelad återbäring som
förfallit till betalning men inte betalats ut (avsättning för
oreglerade skador),
3. sådan tilldelad återbäring inom livförsäkringsrörelsen som inte
har förfallit till betalning,
4. sådan tilldelad återbäring inom annan försäkringsrörelse än
livförsäkringsrörelse som inte har förfallit till betalning och
5. förlustutjämning för kreditförsäkring som avses i 12 kap. 9 a §
(utjämningsavsättning) upp till det belopp för avsättningens storlek
som anges i första stycket andra meningen nämnda paragraf.
Ansvarar flera försäkringsbolag solidariskt för en försäkring, skall
vid beräkningen av det enskilda bolagets försäkringstekniska
avsättningar endast beaktas den del av försäkringen som enligt avtal
mellan bolagen belöper på bolaget.
Avsättning för oreglerade skador skall beräknas särskilt för varje
försäkringsfall. För skadeförsäkringsrörelse får statistiska metoder
användas om de leder till en tillräcklig avsättning med beaktande av
skadornas art.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela närmare föreskrifter om beräkning av försäkringstekniska
avsättningar.
Vid beräkning av premiereserv för livförsäkringsrörelsen gäller 7
kap. 2 § försäkringsrörelselagen (1982:713). Lag (1995:1568).
11 § /Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/
För livförsäkring skola, om icke med hänsyn till försäkringens
särskilda natur anledning till undantag föreligger, grunder upprättas
beträffande
1. beräkning av försäkringspremier och premiereserv;
2. försäkringstagares rätt till återköp och fribrev;
3. belåning av försäkringsbrev hos företaget;
4. verkan av underlåten premiebetalning;
5. försäkringstagares rätt när, annorledes än av anledning som avses
under 2 eller 4, försäkringen upphör i förtid eller företaget eljest är
fritt från ansvarighet för försäkringsfall;
6. förräntning av försäkringsbelopp som förfallit till betalning.
Lag (1982:1083).
12 § För de i 11 § första stycket angivna grunderna för beräkning av
försäkringspremier och premiereserv samt för de i 11 § andra stycket
angivna grunderna för beräkning av premiereserv gäller 7 kap. 5 och
6 §§ försäkringsrörelselagen (1982:713) i tillämpliga delar.
12 a § Senast när grunder som har angetts i 11 § första stycket
börjar användas, skall de tillställas Finansinspektionen.
Till grunderna skall fogas en redogörelse för de konsekvenser
grunderna får för försäkringstagarna och försäkringsföretaget.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela närmare föreskrifter om vad redogörelsen skall innehålla.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också vid ändring
av grunder. Lag (1995:781).
13 § Om ett försäkringsföretag driver direkt försäkringsrörelse,
skall vad som sägs om skuldtäckning i 7 kap. 9 § första-tredje
styckena, 9 a-10 c §§, 10 e § samt 10 f § försäkringsrörelselagen
(1982:713) eller föreskrifter som meddelats med stöd av någon av
dessa bestämmelser gälla för företaget.
I de tillgångar som skall användas för skuldtäckning får räknas in
90 procent av deponeringen enligt 6 och 10 §§ under förutsättning att
deponeringen till den delen består av värdehandlingar som får
användas för skuldtäckning med tillämpning av bestämmelserna i första
stycket och som inte beaktas enligt 16 a § första stycket tredje
meningen.
De tillgångar som används för skuldtäckning skall finnas i Sverige.
Generalagenten skall se till att det till Finansinspektionen lämnas
uppgift om de försäkringstekniska avsättningar storlek, hur dessa har
beräknats samt om avgiven återförsäkring och dess storlek. Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen skall
meddela närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten. Lag (1995:1568).
13 a § har upphävts genom lag (1995:781).
14 § Generalagenten skall se till att sådana riktlinjer som anges i 7
kap. 10 g § försäkringsrörelselagen (1982:713) upprättas och att
riktlinjerna följs. Generalagenten skall vidare fortlöpande pröva om
riktlinjerna behöver ändras.
Generalagenten skall se till att försäkringstagarna och den som
avser att teckna en livförsäkring i företaget informeras om det
huvudsakliga innehållet i riktlinjerna, om det inte med hänsyn till
försäkringens särskilda beskaffenhet saknas anledning till sådan
information. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Finansinspektionen skall meddela föreskrifter om skyldigheten att
lämna information och om vilka försäkringar som inte skall omfattas
av informationsskyldigheten. Lag (1996:760).
15 § Generalagenten skall föra ett register som vid varje tidpunkt
utvisar de tillgångar som används för skuldtäckning och tillgångarnas
värde.
Om en tillgång, som antecknats i registret, har upplåtits med sådan
rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, skall
detta antecknas i registret.
Försäkringstagarnas förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrättslagen
(1970:979) följer med fordran som grundas på avtal om
1. livförsäkring, eller
2. återförsäkring avseende livförsäkring.
Förmånsrätten omfattar de tillgångar som finns upptagna i det
register som anges i första stycket, när företaget försätts i konkurs
eller utmätning äger rum eller särskild administration träder in.
Fordran enligt 1 har företräde framför fordran enligt 2.
Lag (1995:781).
15 a § För försäkring av annat slag än sådan sjuk-, olycksfalls- och
avgångsbidragsförsäkring, beträffande vilken bestämmelserna om
livförsäkring tillämpas med stöd av 2 § fjärde stycket, skall
depositionen enligt 6 § andra stycket inom åtta månader efter
utgången av varje räkenskapsår uppgå till ett belopp som motsvarar
300 gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring som gällde vid räkenskapsårets utgång.
Om bruttopremieinkomsten under räkenskapsåret överstiger depositionen
enligt första stycket, skall depositionen uppgå till ett belopp som
motsvarar bruttopremieinkomsten under räkenskapsåret.
För den ytterligare deposition, utöver vad som föreskrivs i 6 §
andra stycket, som första och andra styckena kan ge upphov till
gäller bestämmelserna i 6 § fjärde stycket.
Överstiger det sammanlagda beloppet av vad ett försäkringsföretag
har deponerat väsentligt den premieinkomst som anges i andra
stycket, får Finansinspektionen medge företaget att få ut det
överskjutande beloppet i den mån detta inte hänför sig till en
deposition enligt första stycket. Lag (1993:1305).
16 § Tillgångar som ett utländskt försäkringsföretag enligt 6, 10
och 15 a §§ deponerat i bankinstitut och som inte beaktats enligt 16
a § första stycket tredje meningen eller använts för skuldtäckning,
får användas endast till betalning av
1. fordringar på grund av försäkringsavtal, som tillhör företagets
rörelse här i landet,
2. böter, viten, avgifter och ersättningar som med anledning av
denna rörelse kan åläggas företaget, generalagenten eller ombud som
utsetts av företaget enligt 4 § andra stycket eller 27 § och
3. ett administrationsbos fordringar hos företaget i händelse av
särskild administration av företagets livförsäkringsrörelse här i
landet. Lag (1995:781).
16 a § För ett försäkringsföretag som driver verksamhet enligt
denna lag gäller bestämmelserna om kapitalbas, solvensmarginal
och garantibelopp i 1 kap. 8 a § första och andra styckena och 7
kap. 22--27 §§ försäkringsrörelselagen (1982:713) samt, i fråga om
sådan livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klass 3
nämnda lag, 12 och 13 §§ lagen (1989:1079) om livförsäkringar med
anknytning till värdepappersfonder. Garantibeloppet för
verksamheten i Sverige skall dock för livförsäkring uppgå till ett
belopp som motsvarar 400 000 ecu och för skadeförsäkring till
halva det minimibelopp som anges i 7 kap. 27 § första och andra
styckena försäkringsrörelselagen. Tillgångar som ett
försäkringsföretag enligt 6, 10 och 15 a §§ deponerat i bankinstitut
skall beaktas vid bedömning av om kravet på garantibelopp är
uppfyllt, dock högst intill ett belopp motsvarande hälften av minsta
beloppet för garantibeloppet.
En tredjedel av solvensmarginalen för livförsäkring, eller
garantibeloppet om det är större, skall motsvaras av poster som anges
i 7 kap. 22 § första stycket 1--3 försäkringsrörelselagen samt, i
fråga om sådan livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b § första stycket
klass 3 nämnda lag, av balanserad vinst.
Poster som ingår i kapitalbasen skall till minst ett belopp
motsvarande solvensmarginalen finnas i land som omfattas av
avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, varav de till
minst ett belopp motsvarande en tredjedel av solvensmarginalen
skall finnas i Sverige.
Bestämmelser om att Finansinspektionen i vissa fall får medge
undantag från bestämmelserna om beräkning av solvensmarginalen och
lokalisering av tillgångar finns i 23 a §. Lag (1993:1305).
17 § Försäkringstekniska utredningar och beräkningar, som angå utländskt
försäkringsföretags här i riket drivna livförsäkringsrörelse, skola
utföras under överinseende av en av Finansinspektionen godkänd
aktuarie. Lag (1993:1305).
18 § Utländskt försäkringsföretag må icke utan Finansinspektionens
medgivande sluta avtal om att i återförsäkring avgiva livförsäkring
hörande till företagets rörelse här i riket. Lag (1993:1305).
19 § Ett försäkringsföretag eller dess företrädare får inte till
fördel för en enskild försäkringstagare eller grupper av
försäkringstagare, på annat sätt än genom återbäring, medge direkt
eller indirekt nedsättning av de livförsäkringspremier som företaget
enligt upprättade grunder bestämt för sin rörelse här i landet.
Lag (1995:781).
20 § Generalagenten skall övervaka att anskaffning av ansökningar
om försäkring hos företaget sker på ett sätt som överensstämmer
med god affärssed.
På begäran av den som biträtt ett försäkringsföretag i dess
verksamhet enligt första stycket skall Finansinspektionen utfärda
intyg över verksamhetens omfattning och innehåll om sådant intyg
erfordras för att få driva liknande verksamhet i annat land som
omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES-land). Företaget och den som begär intyg skall lämna
inspektionen de upplysningar som behövs för att inspektionen skall
kunna fullgöra denna skyldighet. Lag (1993:1305).
21 § Utländskt försäkringsföretag, som driver försäkringsrörelse
här i landet, skall i alla meddelanden till allmänheten nämna sin
företagsform och sitt hemland. I meddelandena får inte lämnas uppgift
av innebörd att företaget genom att fullgöra i denna lag föreskriven
skyldighet att nedsätta värdehandlingar ställt fullgod säkerhet för
sina svenska försäkringstagare eller att det beträffande hela sin
verksamhet är kontrollerat av svenska staten.
Försäkringsbrev skall innehålla uppgifter både om de allmänna
försäkringsvillkoren och om de särskilda villkoren för den
försäkring, som avses i brevet.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
meddelar närmare föreskrifter om den information som ett
försäkringsföretag skall lämna till försäkringstagarna och till den
som avser att teckna en försäkring i företaget.
I meddelanden till allmänheten om företagets fonder skall särskilt
anges beloppet av ännu inte inbetalda förbindelser av delägare eller
garanter om dessa belopp inräknats i fonderna. Lag (1995:781).
22 § Kan generalagenten ej utöva sitt uppdrag, vare sig emedan han ej
vidare är enligt 4 § behörig eller av annan anledning, eller avsäger han
sig uppdraget eller återkallas fullmakten, skall för tiden till dess
hindret upphört eller ny generalagent blivit befullmäktigad och av
Finansinspektionen godkänd, inspektionen förordna ett ombud att å
företagets vägnar mottaga stämning och i övrigt företräda företaget med
avseende på redan meddelade försäkringar. Om förordnande av ombud låte
inspektionen ofördröjligen införa tillkännagivande i Post- och Inrikes
Tidningar. Intill dess förordnande som nu sagts blivit kungjort, äge
försäkringstagare hos Finansinspektionen insätta förfallen
försäkringspremie med samma verkan som om den blivit inbetald till
företaget. Lag (1993:1305).
Om tillsyn å försäkringsrörelsen
22 a § Finansinspektionen skall verka för en sund utveckling av den
verksamhet som bedrivs av utländska försäkringsföretag här i
landet. Inspektionen skall ha ett nära samarbete med andra länders
behöriga myndigheter. Lag (1993:1305).
23 § Det åligger generalagenten att, när företaget börjat sin verksamhet
här i riket, därom ofördröjligen underrätta Finansinspektionen.
Lag (1993:1305).
23 a § Om ett utländskt försäkringsföretag har ansökt om tillstånd i
ett eller flera andra EES-länder att driva verksamhet genom agentur
eller filial där, får Finansinspektionen efter ansökan medge
företaget följande förmåner, vilka endast kan medges samtidigt:
1. Den del av deponeringen enligt 6 § andra stycket som skall
beaktas enligt 16 a § första stycket tredje meningen behöver
företaget inte göra i mer än ett av dessa länder.
2. Vid beräkning av solvensmarginalen skall hänsyn tas till
företagets verksamhet genom agenturer eller filialer i de andra
länderna.
3. De tillgångar som motsvarar garantibeloppet får finnas i ett
annat av dessa länder.
I ansökan skall företaget ange vilket lands behöriga myndighet som
skall ha tillsyn över den samlade soliditeten hos agenturerna eller
filialerna och varför denna myndighet valts. Deponeringen skall
göras i det landet.
Ett medgivande får lämnas endast om samtliga behöriga
myndigheter hos vilka företaget ansökt om förmåner tillstyrker
ansökan. Om företaget har valt någon annan myndighet än
Finansinspektionen, gäller medgivandet från det att inspektionen
av den av företaget angivna utländska myndigheten underrättats
om att myndigheten kommer att kontrollera företagets soliditet
även beträffande företagets verksamhet i Sverige. Finansinspektionen
skall till den behöriga myndigheten lämna de uppgifter som denna
behöver för kontrollen.
Om den behöriga myndigheten i något av de länder som avses i
första stycket begär det, skall Finansinspektionen återkalla
medgivandet. Lag (1993:1305).
24 § Generalagenten skall lämna Finansinspektionen de
upplysningar om försäkringsföretaget och dess verksamhet här i
landet som inspektionen begär.
Generalagenten skall hålla tillgångar, räkenskaper och andra
handlingar tillgängliga för granskning av Finansinspektionen.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Finansinspektionen får meddela föreskrifter om vilka upplysningar
ett försäkringsföretag skall lämna till inspektionen.
Innefattar ändring i företagets reglemente ändring av dess firma,
skall Finansinspektionen låta införa kungörelse om firmaändringen
i Post- och Inrikes Tidningar. Lag (1993:1305).
24 a § Skyldigheten enligt 24 § att lämna upplysningar och hålla
tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller även för
1. styrelsen och verkställande direktören eller motsvarande organ i
företag vars verksamhet här i landet uteslutande skall vara att
biträda utländskt försäkringsföretag eller som sådant
försäkringsföretag har ett bestämmande inflytande i, samt
2. ordförande och verkställande direktör eller motsvarande
företrädare i skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd eller annat
liknande organ, som här i landet biträder sådant företag i dess
rörelse. Lag (1995:781).
25 § Finansinspektionen får meddela de erinringar i fråga om
utländska försäkringsföretags verksamhet här i landet som
inspektionen anser behövliga.
Finansinspektionen skall förelägga företaget att vidta rättelse
om inspektionen finner att
1. avvikelse skett från denna lag, trafikskadelagen
(1975:1410), lagen (1976:357) om motortävlingsförsäkring eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av någon av dessa lagar
eller grunderna, om sådana finns,
2. grunderna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till
omfattningen och beskaffenheten av företagets rörelse,
3. i bankinstitut enligt 6, 10 eller 15 a § deponerat belopp
minskats genom att värdehandlingarna avsevärt nedgått i värde
eller av annan anled-ning,
4. försäkringsföretagets riktlinjer för placering av tillgångar
som används för skuldtäckning inte är tillfredsställande med
hänsyn till innehållet i 13 § samt 7 kap. 9 a-10 c §§ och 10 e §
försäkringsrörelselagen (1982:713),
5. de tillgångar som används för skuldtäckning inte är
tillräckliga eller inte är placerade enligt 13 § samt 7 kap.
9 a-10 c §§ och 10 e § försäkringsrörelselagen, eller
6. det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot
försäkringsföretagets verksamhet.
Om ett utländskt försäkringsföretags kapitalbas understiger
solvensmarginalen enligt 7 kap. 23 eller 25 §
försäkringsrörelselagen (1982:713), skall Finansinspektionen
förelägga företaget att upprätta en plan för att återställa en
sund finansiell ställning och överlämna planen till
inspektionen för godkännande. Om kapitalbasen understiger de
nivåer som anges i 16 a §, eller om garantibeloppet för
livförsäkringsrörelse inte har en sådan sammansättning som
anges i 16 a § tredje stycket, skall inspektionen förelägga
företaget att upprätta och för godkännande överlämna en plan
för skyndsamt återställande av kapitalbasen.
Vad som sägs i tredje stycket skall inte gälla i de fall
företaget medgetts förmåner enligt 23 a § och någon annan
myndighet än Finansinspektionen har tillsyn över soliditeten.
Om den utländska myndighet som kontrollerar företagets
soliditet förbjuder det att helt eller delvis förfoga över sina
tillgångar skall, på begäran av myndigheten, Finansinspektionen
vidta samma åtgärder beträffande företagets tillgångar i
Sverige.
Om ett föreläggande enligt andra eller tredje stycket inte har
följts inom den bestämda tiden och det anmärkta förhållandet
inte heller på något annat sätt har undanröjts, skall
Finansinspektionen anmäla detta till regeringen.
Finansinspektionen får begränsa ett försäkringsföretags
förfoganderätt eller förbjuda företaget att förfoga över sina
tillgångar i Sverige, om
1. företaget inte följer gällande bestämmelser om
skuldtäckning,
2. företagets kapitalbas understiger en tredjedel av
solvensmarginalen
eller inte uppfyller gällande krav på garantibelopp,
3. företagets kapitalbas understiger solvensmarginalen och det
finns särskilda skäl att anta att bolagets finansiella
ställning ytterligare kommer att försämras, eller
4. det bedöms vara nödvändigt för att skydda de försäkrades
intressen vid beslut om förverkande av företagets koncession.
Om företaget medgetts förmåner enligt 23 a § och någon annan
myndighet än Finansinspektionen har tillsyn över soliditeten,
skall inspektionen underrätta den behöriga myndighet som
kontrollerar företagets soliditet innan åtgärd vidtas.
Om företaget driver verksamhet eller har tillgångar placerade i
ett annat EES-land, skall Finansinspektionen underrätta den
behöriga myndigheten i det landet om beslut som fattats i
enlighet med sjätte stycket och, om det behövs, begära att den
behöriga myndigheten i samarbete med inspektionen vidtar
motsvarande åtgärder.
Finansinspektionen skall anmäla beslut om förverkande av
koncession till de behöriga myndigheterna i de EES-länder där
företaget bedriver försäkringsverksamhet. Inspektionen får i
samband härmed begära att sådan myndighet i samarbete med
inspektionen vidtar de åtgärder som behövs för att skydda de
försäkrades intressen.
Finansinspektionen får besluta hur verksamheten skall drivas
efter ett sådant beslut som avses i fjärde och sjätte styckena.
En koncession kan förklaras förverkad av regeringen om
företaget
1. inte längre uppfyller kraven för koncession,
2. inte har börjat sin verksamhet inom ett år från det
koncessionen beviljades eller inom samma tid förklarat sig
avstå från koncessionen,
3. inte inom angiven tid har vidtagit åtgärderna i en plan som
har godkänts enligt tredje stycket, eller
4. i annat fall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser
för verksamheten.
Om företaget medgetts förmåner enligt 23 a § och dess
auktorisation förklarats förverkad av en utländsk myndighet som
kontrollerar företagets soliditet, skall Finansinspektionen
vidta erforderliga åtgärder. Om skälet till att auktorisationen
förklarats förverkad är att företagets soliditet är
otillräcklig, skall regeringen genast förklara företagets
koncession i Sverige förverkad.
Beslut, varigenom koncessionen förklaras förverkad, skall av
Finansinspektionen kungöras i Post- och Inrikes Tidningar.
Lag (1998:114).
25 a § Finansinspektionen kan vid vite förelägga generalagenten att
fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar
att sända in behöriga redovisningshandlingar och revisionsberättelser.
Finansinspektionen kan förena ett annat föreläggande enligt denna
lag än som avses i första stycket med vite.
Har inspektionen förelagt vite skall det utländska
försäkringsföretaget genast skriftligen underrättas om detta.
Följs inte ett sådant vitesföreläggande som avses i första stycket
kan Finansinspektionen döma ut vitet.
Finansinspektionens beslut varigenom vite enligt första stycket
förelagts eller utdömts får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten. Lag (1995:10).
25 b § Om det kan antas att någon driver sådan verksamhet att denna lag
är tillämplig, får Finansinspektionen förelägga denne att till
inspektionen lämna de upplysningar om verksamheten som behövs för att
bedöma om lagen är tillämplig.
Om Finansinspektionen finner att någon driver försäkringsrörelse
utan erforderlig koncession, skall inspektionen förelägga denne att inom
viss tid ansöka om koncession eller vidta de ändringar i verksamheten
som inspektionen anger eller också upphöra med verksamheten.
Ett föreläggande enligt denna paragraf får riktas såväl mot det
utländska företaget som mot den som här i riket, i syfte att förmå någon
att teckna försäkring i företaget, är verksam för företagets räkning.
Lag (1993:1305).
26 § Ett utländskt försäkringsföretag som driver försäkringsrörelse här
i riket skall årligen betala ett bidrag för att täcka kostnaderna för
Finansinspektionens organisation och verksamhet enligt de närmare
bestämmelser som meddelas av regeringen. Detta bidrag skall bestämmas
högst till en femtedels procent av företagets hela inkomst av avgifter
för nästföregående räkenskapsår för försäkringar, som tillhöra
företagets rörelse här i riket. Bidraget får dock inte understiga fyra
procent av det enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämda
basbelopp som gällde vid utgången av nästföregående räkenskapsår,
avrundat till närmast högre femtiotal kronor. Lag (1993:1305).
Om försäkringsverksamhetens upphörande och om överlåtelse av
försäkringsbestånd
27 § Upphör utländskt försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse
här i riket, åligger det företaget att med bifogande av behörig fullmakt
hos Finansinspektionen uppge ombud, som godkänns av inspektionen,
att på företagets vägnar ta emot stämning och i övrigt företräda
företaget med avseende på redan meddelade försäkringar. För tiden intill
dess sådan anmälan har skett får Finansinspektionen förordna ett
ombud med nämnda befogenhet. Inspektionen skall ofördröjligen införa
kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar om godkännandet eller
förordnandet. Intill dess sådant kungörande har skett, får
försäkringstagare hos Finansinspektionen sätta in förfallen
försäkringspremie med samma verkan som om den blivit inbetald till
företaget.
Har utländskt försäkringsföretag upphört att driva försäkringsrörelsen
här i riket, får tillgångar som företaget enligt 6 och 10 §§ samt 15 a §
första stycket har deponerat i bankinstitut, efter anmälan hos
Finansinspektionen, återlämnas till företaget om det visas att
företagets samtliga förbindelser som avses i 16 § blivit fullgjorda
eller att företaget för deras fullgörande ställt annan säkerhet, som
godkänns av inspektionen. Om rätt att få ut belopp, som har deponerats
enligt 15 a § andra stycket, gäller bestämmelserna i tredje stycket av
samma paragraf. Lag (1993:1305).
28 § Om ett utländskt försäkringsföretags koncession att driva
livförsäkringsrörelse här i landet har förklarats förverkad, skall en
särskild administration för tillvaratagande av livförsäkringstagarnas
rätt träda in. Finansinspektionen skall förvalta administrationsboet.
Finansinspektionen skall genast för livförsäkringstagarnas räkning
ta hand om samtliga tillgångar i vilka livförsäkringstagarna har
förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrättslagen (1970:979). Härmed övergår
alla företagets rättigheter och skyldigheter på grund av
livförsäkringsavtalen på administrationsboet. Har livförsäkringarna
återförsäkrats, gäller samma sak företagets rättigheter och skyldigheter
på grund av återförsäkringarna.
Så snart administrationen inträtt skall Finansinspektionen låta
värdera de omhändertagna tillgångarna. Inspektionen skall vidare låta
beräkna det belopp vartill de försäkringstekniska avsättningar för
livförsäkring uppgår. För det belopp med vilket värdet av tillgångarna
understiger de försäkringstekniska avsättningar för livförsäkring, ökade
med en tjugondel, har administrationsboet fordringsrätt hos det
utländska försäkringsföretaget.
De försäkringar som övertagits av administrationsboet skall om möjligt
överlåtas till ett svenskt eller utländskt försäkringsföretag, som har
erhållit koncession för livförsäkringsrörelse här i landet. Anser
Finansinspektionen att ett anbud om övertagande bör antas, skall
inspektionen i Post- och Inrikes Tidningar och i övrigt på ett
ändamålsenligt sätt kungöra anbudets innehåll. Kungörelsen skall
innehålla föreläggande för försäkringstagarna, att inom en bestämd tid
-- minst en månad efter kungörelsens utfärdande -- hos inspektionen
anmäla om de har något att invända mot anbudet. Även den som inte är
försäkringstagare men som har förvärvat rätt på grund av en försäkring
skall få möjlighet att framföra invändningar.
Finansinspektionens beslut att anta ett anbud skall kungöras i
Post- och Inrikes Tidningar. När sådant kungörande sker, övergår
ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet på det övertagande
bolaget. Genom detta bolags försorg skall samtliga försäkringstagare och
de som förvärvat rätt på grund av en försäkring underrättas om
överlåtelsen och de eventuella ändringar i villkoren som överlåtelsen
medför.
Om inte försäkringsbeståndet överlåtits inom ett år från det att
administrationen trädde in, får tillgångarna säljas och medlen fördelas
mellan försäkringstagarna.
Om det vid överlåtelse av försäkringarna eller annars har uppstått
överskott, skall detta i första hand användas till att betala kostnaden
för administrationen och sådant bidrag som avses i 26 § och som inte
erlagts. Återstoden skall överlämnas till det företag vars försäkringar
varit föremål för administration.
När ett utländskt försäkringsföretags koncession förklarats förverkad,
får nya försäkringar inte meddelas. Under administrationstiden får dock
sådana livförsäkringar meddelas som föranleds av gällande
försäkringsavtal.
Av de livförsäkrings- och återbäringsbelopp som förfallit till betalning
innan koncessionen förklarats förverkad skall så mycket betalas ut som
skulle ha betalats om koncessionen inte förklarats förverkad.
Av livförsäkrings- eller återbäringsbelopp, som förfaller till betalning
under administrationstiden, får innan administrationen avslutas endast
betalas ut så mycket som Finansinspektionen anser kunna utbetalas
utan att övriga livförsäkringstagares rätt försämras. Vad som nu har
sagts skall även tillämpas i fråga om återköp av försäkringar eller
belåning av försäkringsbrev hos företaget. Skulle det efteråt visa sig
att ett för stort belopp har utbetalats, skall återbetalning inte ske.
Har företag i annat fall än enligt första stycket upphört att driva
livförsäkringsrörelse här i riket, är företaget likväl skyldigt att på
det sätt som anges i 13--15 §§ redovisa tillgångar motsvarande värdet av
de försäkringstekniska avsättningar för redan meddelade livförsäkringar.
Det åligger ombud, som har utsetts av företaget enligt 27 §, att
fullgöra de skyldigheter enligt 10, 15 och 24 §§, som förut åvilat
generalagenten. Om ej tillgångar motsvarande värdet av de
försäkringstekniska avsättningar redovisas eller om det av annat skäl finns
anledning anta att livförsäkringstagarnas rätt på grund av
försäkringsavtalen äventyras, ankommer det på Finansinspektionen
att besluta att administration enligt första stycket skall inträda. Om
de till redovisning avsatta tillgångarna anses otillräckliga får dock
administration inte föreskrivas, förrän Finansinspektionen har
förelagt företaget att fylla bristen och denna inte täckts inom fyra
veckor efter det att sådant föreläggande skett. Om i ett sådant fall
administration inträder, skall bestämmelserna i första stycket om
upphörandet av företagets rätt att driva livförsäkringsrörelse här i
riket i stället avse meddelandet av beslut om administration.
Lag (1995:1568).
29 § Ett utländskt försäkringsföretag (det överlåtande företaget)
får med Finansinspektionens tillstånd helt eller delvis överlåta sitt
försäkringsbestånd till en annan försäkringsgivare (den övertagande
försäkringsgivaren). Överlåtelse får ske till
1. ett svenskt försäkringsbolag, eller
2. en utländsk försäkringsgivare som har koncession i Sverige eller
som är auktoriserad i ett land inom EES. Lag (1995:781).
29 a § Ansökan om tillstånd till överlåtelsen skall göras av såväl
det överlåtande företaget som den övertagande försäkringsgivaren. Det
avtal som träffats angående överlåtelsen skall fogas till
ansökningen. För ansökningen gäller 15 kap. 3 § fjärde stycket och 4 §
första stycket försäkringsrörelselagen (1982:713).
Tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet skall ges om
1. försäkringstagarnas rätt inte försämras,
2. den övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som krävs
sedan överlåtelsen beaktats, varvid hänsyn tagits till sådan förmån
som kan ha medgivits i enlighet med 23 a § första stycket, och
3. behörig myndighet i det land där risker är belägna eller där
åtaganden skall fullgöras, samtycker till överlåtelsen eller inte har
yttrat sig.
Saknar den övertagande försäkringsgivaren koncession att driva
försäkringsverksamhet i Sverige, skall kapitalbasen intygas av
behörig myndighet. Med behörig myndighet avses, för
EES-försäkringsgivare, den behöriga myndigheten i dess hemland och,
för försäkringsgivare hemmahörande i ett land utanför EES, den
behöriga myndigheten i det EES-land som övervakar försäkringsgivarens
soliditet. Lag (1995:781).
29 b § Finansinspektionen skall innan tillstånd lämnas ge den
behöriga myndigheten i det land risker finns eller där åtaganden
skall fullgöras tillfälle att yttra sig. Finansinspektionen får pröva
ansökningen om tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet när
myndigheterna yttrat sig eller, om de inte yttrat sig, tre månader
från det att den utländska myndigheten mottog meddelandet.
Lag (1995:781).
29 c § Sedan Finansinspektionen bifallit ansökningen, övergår
ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet på den övertagande
försäkringsgivaren. Försäkringstagare och livräntetagare som berörs
av överlåtelsen skall underrättas om den enligt vad som anges i 15
kap. 6 § försäkringsrörelselagen (1982:713). Lag (1995:781).
29 d § Om det i ett bestånd av direkt försäkring som överlåtits
ingår risker som är belägna i eller åtaganden som skall
fullgöras i ett annat EES-land, skall Finansinspektionen
offentliggöra den medgivna överlåtelsen i det landet enligt
bestämmelserna där. Om överlåtelsebeslutet offentliggörs på
motsvarande sätt i det berörda landet, får inspektionen
underlåta att offentliggöra beslutet där. Lag (1998:114).
Särskilda bestämmelser
30 § Det som i enlighet med denna lag blivit kungjort skall anses hava
kommit till tredje mans kännedom, där ej av omständigheterna framgår,
att han varken ägde eller bort äga vetskap därom. Innan sådant
kungörande skett, kan förhållande, som enligt lagen skall kungöras, icke
med laga verkan åberopas mot annan än den, som visas hava ägt vetskap
därom. Lag (1965:168).
31 § Är handling, som enligt denna lag till Finansinspektionen
inlämnas eller insändes, avfattad på främmande språk, skall där så
påfordras tillika företes en bestyrkt svensk översättning därav.
Lag (1993:1305).
32 § Ett ombud, som enligt 22 eller 27 § förordnats av
Finansinspektionen, har rätt att få ersättning av företaget med det
belopp som bestäms av inspektionen. Lag (1993:1305).
33 § Finansinspektionens beslut enligt denna lag överklagas hos
regeringen genom besvär. Inspektionens beslut får verkställas utan
hinder av anförda besvär, om inte regeringen förordnar något annat.
Om besvär över beslut i vissa fall finns bestämmelser i 25 a § femte
stycket. Lag (1993:1305).
34 § har upphävts genom lag (1984:1116).
35 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet till Finansinspektionen meddelar oriktiga eller
vilseledande uppgifter om sådana omständigheter som han är skyldig att
lämna uppgift om enligt denna lag. Lag (1993:1305).
36 § har upphävts genom lag (1995:781).
37 § har upphävts genom lag (1975:696).
Om undantag från lagens tillämplighet m.m.
38 § har upphävts genom lag (1995:781).
Övergångsbestämmelser
1950:272
39 § Denna lag träder i kraft den 1 januari 1951.
Genom lagen upphäves, med den begränsning här nedan stadgas, lagen den
24 juli 1903 (nr 94, s. 61) om utländsk försäkringsanstalts rätt att
driva försäkringsrörelse i riket.
Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,
som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall den bestämmelsen i
stället tillämpas.
40 § Har utländsk försäkringsanstalt före denna lags ikraftträdande
upphört att här i riket driva livförsäkringsrörelse, skall med avseende
å företagets bestånd av livförsäkringar äldre bestämmelser alltjämt
gälla.
I övrigt skall denna lag lända till efterrättelse jämväl i avseende å
utländsk försäkringsanstalt, som enligt äldre lag erhållit tillstånd att
driva försäkringsrörelse här i riket. Därvid skall dock iakttagas vad
nedan stadgas.
Anstalt, som vid denna lags ikraftträdande med vederbörligt tillstånd
inom riket driver rörelse, avseende annan försäkring än livförsäkring,
må fortsätta rörelsen såsom om koncession för denna vore meddelad tills
vidare enligt denna lag.
För rörelse som avser livförsäkring erfordras, oaktat tillstånd därtill
enligt äldre lag meddelats, koncession jämlikt denna lag. Ansökan om
koncession i sådant fall skall vara åtföljd av bevis att nedsättning,
som i 6 § första stycket 5 avses, ägt rum ävensom, för stadfästelse,
grunder för verksamheten i enlighet med vad i denna lag sägs.
Regeringens prövning av ansökningen jämlikt 7 § må icke avse frågan
huruvida rörelsen är behövlig. Förut meddelat godkännande av
generalagent skall gälla för rörelsens fortsatta bedrivande. Ansökan,
som här avses, skall inlämnas till Finansinspektionen senast sex
månader efter denna lags ikraftträdande. Där så finnes påkallat, må,
efter framställning inom sagda tid, regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen medgiva, att tiden utsträckes till
högst två år. Till dess frågan om koncession avgjorts och, där
koncession beviljats, intill den tidpunkt från vilken koncessionen skall
gälla, må rörelsen fortsättas enligt det äldre tillståndet, och skola
därvid bestämmelserna i äldre lag lända till efterrättelse, i den mån ej
regeringen förordnat att föreskrifter i denna lag skola tillämpas.
Lag (1993:1305).
1965:168
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.
Koncession för sådan sjuk- och olycksfallsförsäkring som meddelas för
längst tio år skall efter lagens ikraftträdande avse sådan sjuk- och
olycksfallsförsäkring som meddelas för längst fem år. Anstalten må dock
förvalta sjuk- och olycksfallsförsäkringar som före lagens
ikraftträdande meddelats för längst tio år. Denna förvaltning må ske
utan iakttagande av de särskilda bestämmelserna angående livförsäkring.
Nedsättningsskyldighet enligt nya lydelsen av 6 § första stycket 5
åligger även anstalt som före ikraftträdandet erhållit koncession eller
tillstånd att driva försäkringsrörelse här i riket.
1989:1082
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1990. Äldre bestämmelser
tillämpas dock i fråga om särskild administration som inträder före
ikraftträdandet.
1993:1305
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
(I kraft den 1 januari 1994, 1993:1646).
2. Ett försäkringsföretag som har koncession vid lagens
ikraftträdande får med den tidsbegränsning som kan ha angetts i
koncessionsbeslutet fortsätta med rörelsen till utgången av år 1995
eller, om ansökan om koncession i enlighet med 7 § fjärde stycket
då har getts in, till dess att ansökningen har prövats slutligt.
3. En ansökan om koncession enligt de nya bestämmelserna skall,
beträffande försäkringsföretag som avses i punkt 2, prövas av
Finansinspektionen, om inte ett bifall till ansökningen skulle
innebära en förlängning eller en väsentlig utvidgning av den
tidigare koncessionen. I sådant fall prövas ansökningen av
regeringen. Finansinspektionen skall, i samband med sin prövning
av en koncessionsansökan, även pröva en därav föranledd ansökan
om stadfästelse av ändring av grunder.
1995:10
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats
före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.
1995:781
1. Denna lag träder ikraft såvitt avser 11 § den dag regeringen
bestämmer och i övrigt den 1 juli 1995.
2. För livförsäkringar som har meddelats före ikraftträdandet av 11 §,
gäller fortfarande bestämmelserna i 11 § och 7 kap. 5--7 §§
försäkringsrörelselagen (1982:713) i sin äldre lydelse.
För försäkringar som avses i första stycket och som vid
ikraftträdandet av 11 § fortfarande gäller skall upprättade grunder
även därefter ha fortsatt giltighet om inte till försäkringsvillkoren
har överförts bestämmelserna i grunderna om
1. villkoren för försäkringstagares rätt till återköp,
2. försäkringstagares rätt till fribrev,
3. belåning av försäkringsbrev hos företaget,
4. verkan av underlåtenhet att betala premie,
5. försäkringstagares rätt när försäkringen i andra fall än som
avses i 1, 2 eller 4 upphör i förtid eller företaget i övrigt inte
har ansvar för försäkringsfallet, och
6. förräntning av försäkringsbelopp som förfallit till betalning.
För sådan livränta eller sjukränta som enligt 2 § tillhör annan
försäkring än livförsäkring gäller, i stället för 11 § andra stycket,
vad som sagts i första stycket i tillämpliga delar, om försäkringen
har meddelats före ikraftträdandet av 11 §.
För sådana försäkringar som avses i första stycket skall 12 a §
endast tillämpas beträffande grunder för
1. beräkning av försäkringspremier och premiereserv, och
2. beräkning av tekniska återköpsvärden.
1995:1568
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. I fråga om förhållanden som avser ett räkenskapsår vilket har
inletts före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.
1998:114
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1998.
2. De nya bestämmelserna i 29 d § tillämpas i fråga om
tillstånd att verkställa överlåtelseavtal som lämnats efter den
31 mars 1998.
3. Äldre bestämmelser i 25 § tillämpas för företag som
beviljats koncession före ikraftträdandet. | null | null |
1950:295 | Förordning (1950:295) om tillägg av statsmedel å vissa ersättningar enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete m.m. | 1,950 | 1 § Den som uppbär sjukpenning eller livränta enligt någon av de
författningar, som angivas i 2 §, äger erhålla tillägg därå i enlighet
med vad nedan sägs. Har Konungen förordnat, att sjukpenning eller
livränta skall utgivas enligt grunderna i någon av ifrågavarande
författningar, skall tillägg utgå även å sådan ersättning.
Skada, som avses i denna förordning, skall anses hava inträffat den dag
olycksfallet skedde eller, om skadan ej orsakats av olycksfall, den dag
sjukdomen yppades.
2 § De författningar, som avses i 1 §, äro:
lagen den 5 juli 1901 (nr 39) angående ersättning för skada till följd
av olycksfall i arbete;
kungörelsen den 2 oktober 1908 (nr 100 s. 2) angående en särskild för
fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall;
lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete;
kungörelsen den 30 november 1917 (nr 832) angående särskilda
bestämmelser i fråga om tillämpning av lagen om försäkring för
olycksfall i arbete den 17 juni 1916 å arbetare, som användas till
arbete för statens räkning;
förordningen den 1 juni 1923 (nr 138) angående ersättning av statsmedel
för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av
krigsförhållandena under 1914-1919 års världskrig;
förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring;
lagen den 14 juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar;
lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg
tjänstgörande personer;
förordningen den 24 mars 1938 (nr 102) om olycksfalls- och
yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare m.fl.;
förordningen den 24 mars 1938 (nr 103) om olycksfalls- och
yrkessjukdomsersättning åt fångar m.fl.;
förordningen den 13 april 1940 (nr 213) om ersättning av statsmedel i
vissa fall för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av
krigsåtgärd;
förordningen den 28 juni 1941 (nr 593) om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring;
förordningen den 28 juni 1941 (nr 595) om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret;
kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 678) med särskilda bestämmelser om
tillämpning av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i
arbete å arbetare, som användas till arbete för statens räkning;
förordningen den 21 april 1943 (nr 183) om ersättning i vissa fall i
anledning av kroppsskada, ådragen under fullgörande av tjänsteplikt;
kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 344) om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under verksamhet vid brandsläckning m.m.;
samt militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261). Förordning
(1953:251).
3 § Tillägg enligt denna förordning utgår även å sjukpenning eller
livränta, som utgives av arbetsgivare, vilken enligt gällande
bestämmelser står självrisk.
4 § Tillägg enligt denna förordning utgår ej, där rätt till ersättning
föreligger enligt förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angående
omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, samt ej heller å sjukpenning eller livränta,
som grundas på annan frivillig försäkring än enligt kungörelsen den 2
oktober 1908 (nr 100 s.2).
5 § Tillägg å sjukpenning eller livränta till den skadade utgives
endast, om arbetsförmågan varit nedsatt med minst 30 procent, försåvitt
ej annat följer av vad i 11 § sägs.
Är någon behäftad med två eller flera skador, som medfört rätt till
sjukpenning eller livränta enligt någon av de i 2 § nämnda
författningarna, förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående en
särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av
olycksfall eller ock Konungens förordnande, skall nedsättningen i
arbetsförmågan anses motsvara det procenttal, som utgör summan av
procenttalen för de skilda skadorna. Vid sammanläggning som nu sagts
skall dock hänsyn icke tagas till skada, varför livränta eller
sjukpenning utgår på grund av annan frivillig försäkring än sådan som
avses i kungörelsen den 2 oktober 1908 (nr 100 s. 2) eller 3 §
förordningen den 11 juni 1918 (nr 375), samt ej heller till skada, som
inträffat efter den 31 december 1948 och varför livränta ej blivit
fastställd. Därest livränta, som utgår till följd av skada efter
sistnämnda dag, övergår i sjukpenning, skall vid sammanläggningen skadan
anses medföra den nedsättning i arbetsförmågan, efter vilken livräntan
bestämts.
6 § För tid före utgången av den månad, varunder den skadade
fyllt sextiosju år, utgår i anledning av skada, som inträffat
före den 1 januari 1951, tillägg enligt följande tabell:
Tid varunder skadan inträffat Procentuellt tillägg då
arbetsförmågan är nedsatt med
över över 50 minst 30
75 procent men högst men högst
75 procent 50 procent
före den 1 januari 1920 150 100 70
1 januari 1920 - 31 december 1926 125 90 55
1 januari 1927 - 31 december 1941 100 65 45
1 januari 1942 - 30 juni 1946 75 55 35
1 juli 1946 - 31 december 1948 60 40 20
1 januari 1949 -31 december 1950 25 20 -
För tid efter utgången av den månad, varunder den skadade fyllt
sextiosju år, utgår tillägg endast, om skadan inträffat före den
1 januari 1941. I sådant fall utgör tillägget 20 procent av
ersättningens belopp. Förordning (1953:251).
7 § Har skada, som inträffat före den 1 januari 1949, medfört döden, och
uppbär i anledning härav efterlevande make livränta, utgår för tid före
utgången av den månad, varunder maken fyllt sextiosju år, tillägg å
livräntan enligt följande tabell:
Tid varunder skadan inträffat Procentuellt
tillägg
före den 1 januari 1920 70
1 januari 1920 - 31 december 1926 55
1 januari 1927 - 31 december 1941 45
1 januari 1942 - 30 juni 1946 35
1 juli 1946 - 31 december 1948 30
Tillägg å livränta till efterlevande make för tid efter utgången av den
månad, varunder denne fyllt sextiosju år, så ock tillägg å livränta till
annan efterlevande utgår endast, om skadan inträffat före den 1 januari
1941, och utgör i sådant fall 20 procent av livräntans belopp.
Förordning (1953:251).
8 § Vid tilläggets bestämmande ska den ersättning, varå
tillägget utgår, i förekommande fall beräknas med hänsyn tagen
till bestämmelserna i kungörelsen den 10 juni 1921 (nr 410)
angående förhöjning av vissa till i statens tjänst skadade
arbetare med flera av statsmedel utgående livräntor m.m.,
kungörelsen den 8 april 1938 (nr 112) angående viss tillämpning
av 11 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete beträffande
livräntor till arbetare, som före år 1937 skadats i arbete för
statens räkning, så ock med beaktande av de föreskrifter, som
Konungen meddelat rörande förstärkning av vissa livräntor
jämlikt lagen den 11 juni 1937 (nr 348), rörande
dyrtidskompensation åt vissa ersättningstagare enligt
förordningarna den 24 mars 1938 (nr 102 och 103) samt rörande
vidgad tillämpning av 11 § lagen om försäkring för olycksfall i
arbete i dess lydelse enligt lag den 26 juni 1948 (nr 420) och
motsvarande stadganden i övriga i 2 § omförmälda författningar.
Lag (2011:1078).
9 § Tillägg enligt denna förordning må ej föranleda, att sjukpenning
eller livränta jämte tillägget överstiger det belopp, som i anledning av
skadan skolat utgå i sjukpenning eller livränta jämlikt lagen om
försäkring för olycksfall i arbete i dess lydelse från och med den 1
januari 1949, därest den skadades årliga arbetsförtjänst beräknats till
sjutusentvåhundra kronor.
Vårdbidrag eller annan sådan förhöjning av livränta, som föranledes av
att den skadades tillstånd kräver särskild vård, må jämte tillägg därå
enligt denna förordning icke utgå med högre belopp än ettusenåttahundra
kronor om året.
Därest sjukpenning eller livränta enligt lagen den 11 juni 1937 (nr 348)
eller förordningen den 13 april 1940 (nr 213) överstiger motsvarande
ersättning enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, beräknad
efter det i 9 § sistnämnda lag vid tiden för olycksfallet stadgade
högsta beloppet för den årliga arbetsförtjänsten, skall överskjutande
belopp icke beaktas vid tilläggets bestämmande. Förordning (1953:251).
10 § Åtnjuter den, som uppbär sjukpenning eller livränta enligt någon av
de i 2 § angivna författningarna eller enligt grunderna i någon av dessa
författningar, däremot svarande understöd eller utgår till honom
skadestånd eller ock med skadestånd jämförlig ersättning av statsmedel,
är han skyldig att i den mån Konungen därom förordnar vidkännas avdrag å
det tillägg, som tillkommer honom enligt denna förordning, dock högst
med vad som svarar mot understödet, skadeståndet eller ersättningen.
I fall som avses i denna paragraf utgives ej tillägg, om dess belopp,
efter det avdrag skett, skulle understiga fem kronor för månad räknat.
Förordning (1953:251).
11 § Tillägg enligt denna förordning skall för den, som varit berättigad
till tillägg enligt förordningen den 29 juni 1946 (nr 347) angående
provisorisk förbättring av vissa ersättningar i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring vid förstärkt
försvarsberedskap m.m., utgöra lägst det belopp, som skolat utgå i
tillägg enligt sistnämnda förordning, om denna alltjämt ägt giltighet.
Har den ersättningsberättigade jämväl ägt uppbära tillägg enligt
förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående dyrtidstillägg åt vissa
ersättningstagare enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete
m.m., skall tillägg varom nu är fråga uppgå till lägst det belopp,
varmed tillägg skolat utgå, om nyssnämnda förordningar den 29 juni 1946
och den 30 juni 1943 alltjämt varit gällande. Skadad, vars arbetsförmåga
är nedsatt med minst 30 procent, samt efterlevande make skall dock för
tid före utgången av den månad, varunder den ersättningsberättigade
fyllt sextiosju år, äga uppbära tillägg med lägst så stort belopp, att
summan av sjukpenningen eller livräntan och tillägget uppgår till 120
procent av vad som i sådant avseende skolat tillkomma honom, om de äldre
förordningarna alltjämt ägt giltighet.
Avdrag enligt vad i 10 § stadgas må ej föranleda, att tillägg nedsättes
under det belopp, som skolat utbetalas om förenämnda äldre förordningar
ännu varit i kraft.
Beloppet av tillägg enligt 4 § förordningen den 29 juni 1946 (nr 347)
beräknas efter den ortsgrupp, som den skadade tillhörde vid utgången av
juni 1950. Förordning (1953:251).
12 § I den mån Konungens förordnande, att ersättning skall utgivas
enligt grunderna i någon av de i 2 § avsedda författningarna, innebär
viss avvikelse från dessa grunder, skall motsvarande jämkning ske vid
tilläggets bestämmande.
13 § Tillägg enligt denna förordning bestrides av statsmedel samt
bestämmes och utgives av riksförsäkringsanstalten eller, där med
avseende å ersättning, som enligt Konungens förordnande skall utgå
enligt grunderna i någon av de i 2 § angivna författningarna, Konungen
förordnat att ersättningen skall utgivas av annan myndighet, av denna.
Bolag, som avses i 4 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete,
åligger att samtidigt med utbetalning av ersättning förskottsvis utgiva
tillägg enligt denna förordning.
14 § Över riksförsäkringsanstaltens beslut enligt denna förordning må
klagan föras hos försäkringsrådet genom besvär, som skola hava inkommit
till försäkringsrådet sist å trettionde dagen efter den, då klaganden
erhöll del av beslutet.
Försäkringsrådet äger, ändå att klagan icke förts, upptaga ärende enligt
denna förordning till prövning.
Försäkringsrådets beslut meddelas kostnadsfritt.
Över försäkringsrådets beslut må klagan ej föras.
I fråga om försäkringsrådets behandling av ärende enligt denna
förordning skall gälla vad i 6 § lagen om försäkringsrådet stadgas.
15 § Utöver vad ovan stadgats skall, i den mån Konungen ej annorlunda
förordnar, i fråga om tillägg enligt denna förordning i tillämpliga
delar gälla vad som finnes föreskrivet beträffande den ersättning, varå
tillägget utgår. Förordning (1953:251).
16 § De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen
av denna förordning, meddelas av Konungen eller, efter Konungens
bemyndigande, av försäkringsrådet eller riksförsäkringsanstalten.
Övergångsbestämmelser
1950:295
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1950 och äger tillämpning
beträffande ersättning för tid efter ikraftträdandet.
1953:251
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1953 och äger tillämpning
beträffande ersättning för tid efter ikraftträdandet.
1955:469
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Genom denna lag upphäves förordningen den 2 juni 1950 (nr 295) om
tillägg av statsmedel å vissa ersättningar enligt lagen om försäkring
för olycksfall i arbete m.m., såvitt angår tillägg till ersättning,
vilken skall omregleras enligt denna lag.
1955:470
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Genom denna förordning upphäves förordningen den 2 juni 1950 (nr 295) om
tillägg av statsmedel å vissa ersättningar enligt lagen om försäkring
för olycksfall i arbete m.m., såvitt angår tillägg till ersättning,
vilken skall omregleras enligt denna förordning,
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
1955:471
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Genom denna förordning upphäves förordningen den 2 juni 1950 (nr 295)
om tillägg av statsmedel å vissa ersättningar enligt lagen om försäkring
för olycksfall i arbete m.m., såvitt angår tillägg till livränta, som
avses i denna förordning.
1955:472
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Genom denna kungörelse upphäves förordningen den 2 juni 1950 (nr 295) om
tillägg av statsmedel å vissa ersättningar enligt lagen om försäkring
för olycksfall i arbete m.m., såvitt angår tillägg till livränta, som
avses i denna kungörelse.
1956:183
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Genom denna förordning upphäves förordningen den 2 juni 1950 (nr 295) om
tillägg av statsmedel å vissa ersättningar enligt lagen om försäkring
för olycksfall i arbete m.m. - - - såvitt angår tillägg till
ersättning, vilken skall omregleras enligt denna förordning. | null | null |
1950:30 | null | 1,950 | null | 1920:405 | null |
1950:304 | null | 1,950 | null | 1944:42 | null |
1950:308 | null | 1,950 | null | 1928:370 | null |
1950:309 | null | 1,950 | null | 1947:576 | null |
1950:31 | null | 1,950 | null | 1898:64 s.10 | null |
1950:312 | null | 1,950 | null | 1947:577 | null |
1950:315 | null | 1,950 | null | 1941:416 | null |
1950:335 | Kungörelse (1950:335) med tillämpningsföreskrifter till förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angående omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring | 1,950 | 1 § Bestämmelserna i förordningen den 2 juni 1950 angående omreglering
av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, skola på grund av vad i 1 § 2 mom. förordningen
sägs tillämpas jämväl beträffande
dels ersättning, som med tillämpning av grunderna i förordningen den
18 juni 1909 (nr 89) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, utgives för tid efter den 30 juni 1950,
dels ock ersättning, som med tillämpning av grunderna i förordningen
den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, utgives för tid efter den 30 juni
1950 i anledning av kroppsskada, som före den 1 januari 1949 drabbat
till fast anställt eller indelt manskap hörande person eller som före
den 1 juli 1950 drabbat i sagda förordning den 18 juni 1927 avsedd
värnpliktig eller person, vilken med avseende å den årliga
arbetsförtjänstens beräkning jämställts med värnpliktig.
2 § Beträffande utbetalning av ersättning enligt omförmälda förordning
den 2 juni 1950 skola stadgandena i 8 och 9 §§ kungörelsen den 16 juni
1950 (nr 334) med tillämpningsföreskrifter till
militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261) äga
motsvarande tillämpning. | null | null |
1950:375 | Kyrkomusikerförordning (1950:375) | 1,950 | 1 § 2 mom. Varje territoriell församling skall utgöra ett
kyrkomusikerdistrikt. Om det finns särskilda skäl, får en församling
delas upp i skilda distrikt eller flera församlingar helt eller delvis
förenas med varandra till ett distrikt. Förordning (1983:566).
1 § 3 mom. Med församling avses i denna stadga den eller de
församlingar, som utgöra kyrkomusikerdistriktet eller vari distriktet
ingår.
Med kyrkoråd avses i denna stadga, där ej annat sägs, kyrkorådet i
församlingen eller, där församlingar tillsammans bilda ett
kyrkomusikerdistrikt, det för församlingarna gemensamma kyrkorådet.
Om flera församlingar tillsammans bildar ett pastorat eller en annan
kyrklig samfällighet, avser vad som sägs om församling i stället
samfälligheten och vad som sägs om kyrkoråd i stället samfällighetens
kyrkoråd. Detta gäller dock endast i den mån det är fråga om
angelägenheter som ankommer på samfälligheten enligt lagen (1982:1052)
om församlingar och kyrkliga samfälligheter, bestämmelser som avses där
eller beslut som har fattats med stöd av den lagen. Förordning
(1983:566).
3 § 2 mom. Den som tillfälligt skall utöva tjänst som organist,
kyrkokantor eller biträdande kyrkomusiker anställes som innehavare av
extra tjänst eller arvodestjänst.
Den som tillfälligt skall utöva tjänst som skolkantor anställes som
innehavare av extra ordinarie eller extra tjänst eller som orgelspelare.
Förordning (1978:877).
5 § 5 mom. Domkapitlet fastställer distriktsindelning. Förordning
(1983:566).
10 § 7 mom. upphävd genom förordning (1978:877).
20 § 2 mom. Skolkantor må endast då särskilda skäl föreligga åläggas
biträda vid flera än en högmässa samma dag eller tjänstgöra vid flera än
24 gudstjänster årligen i annan gudstjänstlokal än den eller dem, dit
hans kyrkomusikaliska tjänstgöring huvudsakligen är förlagd.
Skolkantor må ej åläggas att årligen biträda vid flera än åtta
tillfälligtvis ifrågakommande gudstjänster eller andaktsstunder.
För kyrkomusikaliska åligganden må skolkantor ej tagas i anspråk på
sådana tider, att han därav hindras fullgöra sin lärartjänst. Förordning
(1978:877).
22 § De åligganden, som skola åvila biträdande kyrkomusiker, framgå av
den för varje sådan tjänst gällande instruktionen. Därest i tjänst såsom
biträdande kyrkomusiker ingår fyllnadstjänstgöring, skola beträffande
dylik tjänstgöring bestämmelserna i 13-17 d §§ äga motsvarande
tillämpning. Förordning (1978:877).
30 § 8 mom. Skall domkapitlet upprätta nytt förslag sedan beslutet med
det ursprungliga förslaget har ändrats eller upphävts efter
överklagande, får domkapitlet på förslaget bara föra upp dem som på
förfrågan skriftligen har förklarat sig kvarstå som sökande. Förordning
(1987:549).
56 § 4 mom. Kyrkorådet får begära att skolstyrelsen beslutar i frågor
som rör den kyrkomusikaliska delen av en skolkantorstjänst. Kyrkorådet
får också begära att skolstyrelsens beslut i sådana frågor skall
överlämnas för fastställelse till den myndighet hos vilken
skolstyrelsens beslut får överklagas. Förordning (1987:549).
59 § 2 mom. Ingår fyllnadstjänstgöring enligt 13 § 1 i tjänsten och
uppgår det fastställda timtalet för den kyrkomusikaliska tjänstgöringen
till högst 29 veckotimmar, skola de på tjänstgöring motsvarande högst 30
veckotimmar belöpande avlöningskostnaderna, i den mån de icke avse
flyttningskostnadsersättning, reseersättning, sjukvård och
begravningshjälp, fördelas mellan pastoratet och vederbörande skola i
förhållande till timtalet för den kyrkomusikaliska verksamheten och
timtalet för fyllnadstjänstgöringen. Därest den sammanlagda
tjänstgöringen överstiger 30 veckotimmar, skall vid fördelningen
timtalet för fyllnadstjänstgöringen minskas med överskjutande timtal.
Fullgör innehavare av ordinarie eller extra ordinarie organisttjänst
eller extra ordinarie biträdande kyrkomusikertjänst fyllnadstjänst
göring enligt 13 § 1 vid skola där musiklärartjänst av samma anställ
ningsform som kyrkomusikertjänsten tillhör eller skulle tillhöra lägre
lönegrad än kyrkomusikertjänsten, skall skolan dock icke bestrida mer än
som skulle belöpa på densamma därest kyrkomusikerns lön utginge efter
den tjänstetidsklass, som inom den lägre lönegraden svarar mot den
tjänstetidsklass inom den högre lönegraden, vari tjänstinnehavaren är
placerad. Fullgöres fyllnadstjänstgöringen av extra organist eller extra
biträdande kyrkomusiker eller av organist eller biträdande kyrkomusiker
i arvodesanställning, skall skolan ej bestrida högre belopp av
avlöningskostnaderna än som motsvarar det arvode skolan skulle haft att
till kyrkomusikern utbetala, därest han varit timlärare i ämnet vid
skolan.
Avlöningskostnaderna för vikarie, som förordnas för enbart den
kyrkomusikaliska delen av tjänsten, bestridas helt av pastoratet, och
samma kostnader för vikarie, som förordnas för enbart fyllnadstjänst
göring enligt 13 § 1, helt av vederbörande skola.
Arvode för fyllnadstjänstgöring enligt 13 § 1 bestrides i övrigt av
skolan.
Skolan skall också betala kostnaderna för de arbetsgivaravgifter som
anges i 1 kap. 1 § andra stycket och 2 kap. 1 § lagen (1981:691) om
socialavgifter, till den del de skall betalas på de avlöningsförmåner
som skolan har att svara för enligt första--fjärde styckena. Förordning
(1983:566).
59 § 6 mom. har upphört att gälla genom förordning (1983:566).
10 kap. Överklagande
66 § Kyrkorådets beslut om tjänstgöringsbetyg får överklagas hos
domkapitlet.
Om överklagande av kyrkorådets beslut om tillsättning av
organisttjänster, tjänster som biträdande kyrkomusiker eller
kyrkokantorstjänster gäller vad som föreskrivs i lagen (1982:1052) om
församlingar och kyrkliga samfälligheter. Kyrkorådets beslut om
tillsättning av organisttjänster, extra ordinarie tjänster som
biträdande kyrkomusiker eller kyrkokantorstjänster får också överklagas
av sökande som domkapitlet har fört upp på förslag till tjänsten.
Förordning (1987:549).
67 § Skolstyrelsens beslut enligt denna förordning eller enligt
bestämmelse som avses i förordningen får överklagas hos länsskolnämnden,
när beslutet gäller
1. tjänstledighet eller vikariat för skolkantor,
2. tjänstledighet eller vikariat för organist eller extra ordinarie
eller extra biträdande kyrkomusiker såvitt avser fyllnadstjänstgöring
enligt 13 § 1,
3. bisysslebesked för skolkantor. Förordning (1987:549).
68 § Domkapitlets beslut får överklagas hos regeringen, när beslutet
gäller
1. medgivande att inrätta tjänst som biträdande kyrkomusiker enligt 2 §
5 mom.,
2. fastställelse av distriktsindelning enligt 5 § 5 mom.,
3. fastställelse av tjänstetyp enligt 5 § 6 mom.,
4. fastställelse av anställningsform enligt 6 § andra stycket,
5. tillgodoräkning av tjänstgöring enligt 24 § 3 mom.,
6. befrielse från behörighetsvillkor enligt 24 § 5 mom. och 26 § 3 mom.,
7. förslag till tillsättning av tjänst enligt 30 § 3--5 och 8 mom., 36 §
och 37 § 2 mom.,
8. förklaring att behörig sökande saknas enligt 30 § 6 mom.
Övriga beslut av domkapitlet enligt denna förordning eller enligt
bestämmelser som avses i förordningen får inte överklagas, utom i fall
som avses i 72 §. Förordning (1987:549).
69 § Länsskolnämndens beslut får överklagas hos regeringen, när beslutet
gäller tillsättning av tjänst enligt 37 § 1 mom. eller vikariat eller
bisysslebesked enligt 67 §.
Övriga beslut av länsskolnämnden enligt denna förordning eller enligt
bestämmelser som avses i förordningen får inte överklagas, utom i fall
som avses i 72 §. Förordning (1987:549).
70 § Förslag av sådan särskild nämnd som avses i 37 § 1 mom. får inte
överklagas. Förordning (1987:549).
71 § Beslut av domkapitlet om förslag till tillsättning av
organisttjänst, extra ordinarie tjänst som biträdande kyrkomusiker eller
kyrkokantorstjänst får överklagas också av kyrkorådet. Förordning
(1987:549).
72 § Att sådana beslut som domkapitlet och länsskolnämnden har meddelat
i ärenden om tjänstledighet får överklagas hos statens arbetsgivarverk i
sista instans följer av tjänstledighetsförordningen (1984:111).
Förordning (1987:549).
1987:549
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1987.
I fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet
tillämpas äldre föreskrifter. | null | null |
1950:382 | Lag (1950:382) om svenskt medborgarskap | 1,950 | 1 § Barn förvärvar svenskt medborgarskap vid födelsen, om
1. modern är svensk medborgare,
2. fadern är svensk medborgare och gift med barnets moder,
3. fadern är avliden men vid sin död var svensk medborgare och gift
med barnets moder.
Hittebarn som anträffas här i riket anses såsom svensk medborgare
intill dess annat utrönes. Lag (1979:139).
1 a § Ett barn som inte fyllt tolv år och som adopteras av
svensk medborgare blir vid adoptionen svensk medborgare om
1. barnet adopteras i Sverige, Danmark, Finland, Island eller
Norge, eller
2. barnet adopteras genom ett utländskt adoptionsbeslut som
godkänts i Sverige enligt lagen (1971:796) om internationella
rättsförhållanden rörande adoption eller som gäller här i
landet enligt lagen (1997:191) med anledning av Sveriges
tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete
vid internationella adoptioner. Lag (1997:195).
2 § Ingår svensk man äktenskap med utländsk kvinna, blir före
äktenskapet fött barn till makarna svensk medborgare, om det är ogift
och ej fyllt aderton år.
2 a § Har barn ej förvärvat svenskt medborgarskap enligt 1
eller 2 § men är barnets fader sedan tiden för barnets födelse
svensk medborgare och har han genom slutligt avgörande av
svensk domstol eller genom ett avtal som godkänts av
socialnämnden fått vårdnaden om barnet ensam eller gemensamt
med barnets moder eller fått vårdnaden gemensamt med barnets
moder genom registrering hos skattemyndighet, förvärvar barnet
svenskt medborgarskap genom att fadern eller, vid gemensam
vårdnad, föräldrarna hos den myndighet som anges i 11 § första
stycket skriftligen anmäler sin önskan om detta innan barnet
fyllt aderton år. Har barnet fyllt femton år, fordras barnets
samtycke. Lag (1998:321).
3 § Utlänning, som oavbrutet haft sitt hemvist i riket från det han
fyllt sexton år och dessutom tidigare haft sitt hemvist här under
sammanlagt minst fem år, förvärvar svenskt medborgarskap genom att,
efter det han fyllt tjuguett år men innan han fyllt tjugutre år, hos
den myndighet som anges i 11 § första stycket skriftligen anmäla sin
önskan att bliva svensk medborgare. Den som icke är medborgare i någon
stat eller styrker, att han skulle förlora sitt utländska
medborgarskap genom att förvärva svenskt medborgarskap, må dock göra
sådan anmälan redan då han fyllt aderton år, om han vid tiden för
anmälan har sitt hemvist i riket sedan fem år och dessutom tidigare
haft sitt hemvist här under sammanlagt minst fem år.
Då riket är i krig, äger vad i första stycket är stadgat icke
tillämpning å den som är medborgare i fientlig stat eller som där ägt
medborgarskap men förlorat det utan att förvärva medborgarskap i annan
stat. Lag (1984:682).
4 § Har någon, som vid födelsen blivit svensk medborgare och oavbrutet
haft sitt hemvist här i riket intill aderton års ålder, förlorat sitt
svenska medborgarskap, återvinner han, om han sedan två år har hemvist
i riket, medborgarskapet genom att hos den myndighet som anges i 11 §
första stycket skriftligen anmäla sin önskan härom. Den som är
utländsk medborgare återvinner dock icke svenskt medborgarskap, med
mindre han styrker, att han därigenom skulle förlora det utländska
medborgarskapet. Lag (1984:682).
5 § Blir utländsk man svensk medborgare enligt 3 eller 4 §, medför
detta svenskt medborgarskap jämväl för hans ogifta barn som har
hemvist här i riket och ej fyllt aderton år, om han ensam har
vårdnaden om barnet eller har vårdnaden gemensamt med barnets moder
och modern är svensk medborgare.
Vad i första stycket är stadgat om att barn förvärvar medborgarskap
tillsammans med fadern skall äga motsvarande tillämpning på
förhållandet mellan barn och modern.
Blir fader och moder till ogift barn som har hemvist här i riket
och ej fyllt aderton år samtidigt svenska medborgare enligt 3
eller 4 §, medför detta svenskt medborgarskap jämväl för
barnet, om barnet står under bådas vårdnad. Lag (1976:469).
6 § Utlänning kan på ansökan tas upp till svensk medborgare
(naturaliseras) om han
1. styrkt sin identitet,
2. fyllt 18 år,
3. sedan fem år eller, i fråga om dansk, finländsk, isländsk
eller norsk medborgare, sedan två år har hemvist här i landet,
samt
4. fört och kan förväntas komma att föra en hederlig vandel.
Även om villkoren enligt första stycket 2-4 inte är uppfyllda
kan naturalisation beviljas,
1. om det är till gagn för landet att sökanden blir svensk
medborgare,
2. om sökanden tidigare har varit svensk medborgare eller är
gift med en svensk medborgare, eller
3. om det annars med hänsyn till sökandens förhållanden finns
särskilda skäl för ett svenskt medborgarskap.
Även om kravet på styrkt identitet enligt första stycket 1 inte
kan uppfyllas får naturalisation beviljas, om sökanden sedan
minst åtta år har hemvist här i landet och gör sannolikt att
den identitet han uppger är riktig.
Frågor om naturalisation prövas av Statens invandrarverk.
Regeringen avgör dock om naturalisation skall beviljas på grund
av att det är till gagn för landet.
Om en sökande med utländskt medborgarskap inte förlorar det i
och med sin naturalisation utan det för en sådan verkan krävs
ett medgivande av den utländska statens regering eller någon
annan myndighet, kan det som villkor för naturalisation anges
att sökanden inför Statens invandrarverk inom viss tid styrker
att ett sådant medgivande lämnats.
I ett beslut om naturalisation skall det bestämmas huruvida
naturalisationen skall omfatta även sökandens ogifta barn under
arton år. Lag (1998:1453).
6 § Utlänning kan på ansökan tas upp till svensk medborgare
(naturaliseras) om han
1. styrkt sin identitet,
2. fyllt 18 år,
3. sedan fem år eller, i fråga om dansk, finländsk, isländsk
eller norsk medborgare, sedan två år har hemvist här i landet,
samt
4. fört och kan förväntas komma att föra en hederlig vandel.
Även om villkoren enligt första stycket 2-4 inte är uppfyllda
kan naturalisation beviljas,
1. om det är till gagn för landet att sökanden blir svensk
medborgare,
2. om sökanden tidigare har varit svensk medborgare eller är
gift med en svensk medborgare, eller
3. om det annars med hänsyn till sökandens förhållanden finns
särskilda skäl för ett svenskt medborgarskap.
Även om kravet på styrkt identitet enligt första stycket 1 inte
kan uppfyllas får naturalisation beviljas, om sökanden sedan
minst åtta år har hemvist här i landet och gör sannolikt att
den identitet han uppger är riktig.
Frågor om naturalisation prövas av Migrationsverket.
Regeringen avgör dock om naturalisation skall beviljas på grund
av att det är till gagn för landet.
Om en sökande med utländskt medborgarskap inte förlorar det i
och med sin naturalisation utan det för en sådan verkan krävs
ett medgivande av den utländska statens regering eller någon
annan myndighet, kan det som villkor för naturalisation anges
att sökanden inför Migrationsverket inom viss tid styrker
att ett sådant medgivande lämnats.
I ett beslut om naturalisation skall det bestämmas huruvida
naturalisationen skall omfatta även sökandens ogifta barn under
arton år. Lag (2000:298).
7 § Svenskt medborgarskap förloras av
1. den som förvärvar utländskt medborgarskap efter ansökan eller
uttryckligt samtycke;
2. den som förvärvar utländskt medborgarskap genom att inträda i
allmän tjänst i annan stat;
3. ogift barn under aderton år, som blir utländsk medborgare genom att
utländskt medborgarskap, på sätt avses ovan i paragrafen, förvärvas av
föräldrarna, om de hava vårdnaden om barnet, eller av endera, om han
antingen ensam har vårdnaden eller har vårdnaden tillsammans med den
andre och denne icke är svensk medborgare. Lag (1979:139).
7 a § Bestämmelserna i andra och tredje styckena tillämpas i fråga om
stat med vilken Sverige har ingått avtal om detta.
Svensk medborgare, som genom fadern eller modern från födelsen
förvärvat medborgarskap även i fördragsslutande stat, förlorar det
svenska medborgarskapet då han uppnår en i avtalet angiven ålder, som
ej får understiga nitton och ej överstiga tjugutvå år, om han sedan
minst fem år har sitt hemvist i den andra staten.
I fall som avses i andra stycket tillämpas reglerna i 8 § andra
stycket, om ej annat anges i avtalet.
Den som enligt andra stycket förlorat svenskt medborgarskap och
därefter oavbrutet varit medborgare i fördragsslutande stat som där
anges, återvinner svenskt medborgarskap genom att, efter det han tagit
hemvist här i riket, hos den myndighet som anges i 11 § första stycket
skriftligen anmäla sin önskan om detta. Vid sådant förvärv av
medborgarskap skall reglerna i 4 § sista meningen och 5 § tillämpas.
Lag (1984:682).
8 § Svensk medborgare, som är född utom riket samt aldrig här haft
hemvist och ej heller uppehållit sig här under förhållanden som tyda
på samhörighet med Sverige och som inte förlorar sitt svenska
medborgarskap enligt 7 a § andra stycket, förlorar sitt svenska
medborgarskap, när han fyller tjugutvå år. På dessförinnan gjord
ansökan må dock Migrationsverket medgiva att medborgarskapet
bibehålles.
När någon enligt första stycket förlorar svenskt medborgarskap, medför
detta förlust av sådant medborgarskap även för hans barn, som
förvärvat medborgarskapet till följd av att han varit svensk
medborgare, om icke förlusten skulle leda till att barnet kommer att
sakna medborgarskap. Lag (2000:298).
9 § Migrationsverket må på ansökan befria den som är eller önskar
bliva utländsk medborgare från hans svenska medborgarskap. Befrielse
får ej vägras den som har sitt hemvist utom riket.
Är sökanden ej redan utländsk medborgare, skall som villkor för
befrielsen från svenskt medborgarskap föreskrivas, att han inom viss
tid förvärvar medborgarskap i annan stat. Lag (2000:298).
9 a § Migrationsverket eller utlänningsnämnden får överlämna ett
ärende som avses i 6 §, 8 § första stycket eller 9 § till regeringen, om
1. ärendet bedöms ha betydelse för rikets säkerhet eller annars för
allmän säkerhet eller för rikets förhållande till främmande makt eller
mellanfolklig organisation,
2. det bedöms vara av särskild vikt för ledning av tillämpningen av
denna lag att ärendet prövas av regeringen, eller
3. synnerliga skäl annars talar för regeringens prövning.
Har invandrarverket överlämnat ett ärende i fall som avses i första
stycket 2 eller 3, skall regeringen, om hinder inte möter på grund av
att ärendet är synnerligen brådskande, höra utlänningsnämnden innan den
avgör ärendet. Regeringen får överlämna ett sådant ärende till nämnden
för avgörande. Lag (2000:298).
10 § Regeringen äger, efter avtal med Danmark, Finland, Island eller
Norge, förordna om tillämpning av en eller flera av bestämmelserna
under a)-c) här nedan. Med fördragsslutande stat avses i dessa
bestämmelser den eller de stater, med vilka Sverige ingått avtal om
tillämpning av bestämmelsen i fråga.
a) I fråga om anmälan enligt 3 § likställes hemvist i fördragsslutande
stat med hemvist i riket i den mån hemvisttiden infallit före sexton
års ålder och tidigare än fem år före anmälan.
Såvitt angår 4 § likställes hemvist intill tolv års ålder i
fördragsslutande stat med hemvist i riket.
Bestämmelsen i 8 § första stycket äger ej tillämpning på den som under
sammanlagt minst sju år haft hemvist i fördragsslutande stat.
b) Medborgare i fördragsslutande stat som
1. förvärvat medborgarskapet på annat sätt än genom naturalisation;
2. fyllt aderton år;
3. sedan fem år har hemvist här i riket; samt
4. icke under denna tid dömts till fängelse,
förvärvar svenskt medborgarskap genom att hos länsstyrelsen i det län
där han är folkbokförd skriftligen anmäla sin önskan härom. Vid
sådant förvärv av medborgarskap skall vad i 5 § stadgas äga
motsvarande tillämpning.
c) Den som förlorat svenskt medborgarskap och därefter oavbrutet varit
medborgare i fördragsslutande stat, återvinner svenskt medborgarskap
genom att, efter det han tagit hemvist här i riket, hos länsstyrelsen
i det län där han är folkbokförd skriftligen anmäla sin önskan härom.
Vid sådant förvärv av medborgarskap skall vad i 5 § stadgas äga
motsvarande tillämpning. Lag (1991:501).
11 § Anmälan enligt 2 a, 3, 4 eller 7 a § skall göras hos
Migrationsverket. Är utlänningen medborgare i Danmark, Finland, Island
eller Norge skall anmälan dock göras hos länsstyrelsen i det län där han
är folkbokförd. Det åligger den myndighet till vilken anmälningen
sålunda eller enligt 10 § görs att meddela beslut huruvida på grund av
anmälan svenskt medborgarskap förvärvats eller ej.
Utlänningsnämnden får efter ansökan meddela förklaring att någon är
svensk medborgare. Härvid får dock inte prövas fråga som avses i första
stycket. Lag (2000:298).
12 § Migrationsverkets beslut enligt denna lag får överklagas
till Utlänningsnämnden utom i fall som avses i andra stycket.
Beslut av en länsstyrelse, Migrationsverket eller
Utlänningsnämnden enligt 11 § får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Utlänningsnämndens beslut får inte överklagas i andra fall än som
avses i andra stycket.
Bestämmelser om Utlänningsnämnden finns i 7 kap. 3 § andra stycket
utlänningslagen (1989:529).
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (2000:298).
13 § Den som fyllt aderton år äger utan hinder av att han står under
annans vårdnad själv göra ansökan eller anmälan enligt denna lag.
Anmälan får ej, utom i fall som anges i 2 a §, göras genom förmyndare
eller vårdnadshavare. Lag (1979:139).
13 a § I fråga om adoptivbarn gäller bestämmelserna i denna
lag om barns förvärv eller förlust av svenskt medborgarskap med
anledning av att barnets adoptivfar eller adoptivmor förvärvar
eller förlorar sådant medborgarskap endast
1. om barnet adopterats i Sverige, Danmark, Finland, Island
eller Norge,
2. om barnet adopterats genom ett utländskt adoptionsbeslut
som godkänts i Sverige enligt lagen (1971:796) om
internationella rättsförhållanden rörande adoption eller som
gäller här i landet enligt lagen (1997:191) med anledning av
Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och
samarbete vid internationella adoptioner, eller
3. om en far eller en mor adopterat sitt eget barn.
Lag (1997:195).
14 § Närmare bestämmelser angående ansökan enligt 6 § och den
utredning, som erfordras för prövningen av sådan ansökan, ävensom de
föreskrifter, som eljest finnas erforderliga för denna lags
tillämpning, meddelas av regeringen. Lag (1976:469).
14 a § Socialnämnden skall på begäran av regeringen, utlänningsnämnden,
Migrationsverket eller en polismyndighet lämna ut uppgifter om en
utlännings personliga förhållanden, om uppgifterna behövs i ett ärende
om svenskt medborgarskap. Lag (2000:298).
Övergångsbestämmelser
1950:382
15 § Denna lag träder i kraft den 1 januari 1951.
Genom denna lag upphäves lagen den 23 maj 1924 (nr 130) om förvärvande
och förlust av svenskt medborgarskap med undantag av 13 § första
stycket; och skall, när någon blir svensk medborgare enligt nämnda
stadgande, vad i 5 § nya lagen är för där avsedda fall föreskrivet äga
tillämpning, dock att villkoret om hemvist här i riket ej skall
gälla.
20 § Bestämmelse i traktat, som Sverige ingått med främmande stat och
som vid denna lags ikraftträdande är gällande, skall lända till
efterrättelse, ändå att den står i strid mot vad i lagen är stadgat.
1979:139
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.
Barn som är fött den 1 juli 1961 eller senare och som skulle ha blivit
svensk medborgare om 1 § i dess lydelse enligt denna lag hade varit
gällande vid barnets födelse, förvärvar svenskt medborgarskap genom
att modern före den 1 juli 1982 hos den centrala utlänningsmyndigheten
skriftligen anmäler sin önskan härom. Vad som sagts nu gäller endast
om vid anmälningstillfället modern är svensk medborgare och barnet ej
fyllt 18 år.
Har barnet fyllt 15 år fordras barnets samtycke. Har barnets fader
genom slutligt avgörande av svensk domstol ensam fått vårdnaden om
barnet, fordras även faderns samtycke.
Anmälan enligt första stycket får ske även i fall då barnet förvärvat
svenskt medborgarskap vid födelsen men därefter förlorat sitt svenska
medborgarskap enligt förutvarade 7 § 4.
Vid anmälan enligt första stycket tillämpas 11 § första stycket, 12 §
andra stycket och 13 § andra stycket.
Har barn förvärvat svenskt medborgarskap enligt första stycket, skall
barnet vid tillämpning av 7 a § anses som svensk medborgare från
födelsen.
1984:682
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.
Har före ikraftträdandet anmälan enligt 2 a §, 3 eller 4 § gjorts hos
en länsstyrelse, tillämpas äldre bestämmelser.
1991:1574
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
2. I fråga om beslut som invandrarverket har meddelat före
ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter, om inte annat följer av punkt
3.
3. Om ett beslut som avses i punkt 2 har överklagats till regeringen och
denna inte har avgjort ärendet före ikraftträdandet, får
arbetsmarknadsdepartementet eller regeringen överlämna ärendet till
utlänningsnämnden för avgörande. I så fall tillämpas de nya
föreskrifterna.
1992:392
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och gäller i fall då adoption i
enlighet med 1 a § beslutats eller godkänts efter ikraftträdandet.
1995:11
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats
före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser. | null | null |
1950:407 | Kungörelse (1950:407) om inbetalning av avgifter till Patent- och registreringsverket genom Posten | 1,950 | För att inbetalning till Patent- och registreringsverket genom posten
skall anses fullgjord inom föreskriven tid, skall inbetalningskort eller
postanvisning hava avlämnats å inrikes postanstalt eller, där
inbetalningen sker medelst girokort eller utbetalningskort, beloppet
hava avförts från avsändarens postgirokonto inom nämnda tid.
Å vederbörlig kupong skola antecknas namn och adress å den, för vars
räkning inbetalning sker, ävensom tydlig uppgift om vilket ärende det
inbetalade beloppet avser samt avgiftens art (exempelvis "årsavgift för
patent nr", "avgift för förnyelse av varumärke nr"). | null | null |
1950:431 | Kungörelse (1950:431) med vissa föreskrifter angående taxering och debitering av skatt vid ändring i kommunal indelning, m.m. | 1,950 | 1 § Har upphävts genom förordning (2003:898).
2 § Har upphävts genom förordning (1993:1197).
3 § Om en del av en kommun genom ändring i den kommunala
indelningen överförs till en annan kommun, bildar en egen
kommun eller ingår i en nybildad kommun, har kommunstyrelsen i
den kommun till vilken kommundelen hör enligt den nya
indelningen, att från den motsvarande myndigheten i den
förstnämnda kommunen på begäran erhålla de till denna myndighet
överlämnade uppgifterna från Skatteverkets beskattningsdatabas
och förvaltningsrättens domar angående ändring av taxering av
fastighet för året närmast före det, då indelningsändringen
träder i kraft.
Vad i första stycket sägs skall tillämpas också om en kommun i
sin helhet införlivas med en annan kommun eller ingår i en
nybildad kommun. Förordning (2009:873).
4 § Har upphävts genom förordning (1990:1242).
5 § Om en del av en kommun genom ändring i den kommunala
indelningen överförs till en annan kommun, bildar en egen
kommun eller ingår i en nybildad kommun i annat län, ska
Skatteverket, så snart det kan ske, tillställa
kommunstyrelsen i den kommun till vilken kommundelen hör
enligt den nya indelningen uppgift om de sammanlagda
beskattningsbara förvärvsinkomsterna i kommundelen i besluten
om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen
(2011:1244) året innan indelningsändringen träder i kraft.
Det som sägs i första stycket angående uppgift om de
sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsterna i besluten
om slutlig skatt året innan indelningsändringen träder i
kraft, gäller också om en annan kommun i sin helhet
införlivas med en annan kommun eller ingår i en nybildad
kommun. Förordning (2011:1437).
6 § Skatteverket skall också i andra fall än som sägs i 5 § på
begäran av kommunstyrelse lämna uppgift om de sammanlagda
beskattningsbara förvärvsinkomsterna eller annan uppgift som är
tillgänglig för verket om kommun som berörs av ändring i
kommunal indelning. Förordning (2003:898).
Övergångsbestämmelser
2000:855
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2001 och
tillämpas första gången vid 2002 års taxering.
2003:898
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2004. 3 § första
stycket i sin äldre lydelse gäller fortfarande för uppgifter
som överlämnats från skattemyndigheternas regionala
fastighetstaxeringsregister.
2011:1437
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2012.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för 2013 och
tidigare års taxeringar. | null | null |
1950:473 | Kungörelse (1950:473) angående understöd till sjömän vid arbetslöshet i utländsk hamn | 1,950 | /Författningens text finns bara i tryckt version/ | null | null |
1950:506 | Kungörelse (1950:506) med vissa bestämmelser angående utförsel av fisk, fiskrom och fiskkonserver | 1,950 | 1 § Svensk eller i Sverige beredd fisk eller fiskrom eller svenska
konserver av fisk, fiskrom, kräftdjur eller musslor må ej utföras ur
riket, med mindre varan uppfyller av statens jordbruksnämnd fastställda
villkor i fråga om kvalitet, beredning, förpackning och beteckning.
2 § Vad i 1 § stadgas skall icke äga tillämpning
då utförseln avser en myckenhet av högst 5 kilogram;
då varan medföres av resande för hans eller hans hushålls räkning och
prövas icke överstiga behovet; eller
då varan utföres såsom skeppsproviant eller i och för restaurangrörelse
å tåg, buss, färja eller luftfartyg och prövas icke överstiga för
ändamålet erforderlig myckenhet.
3 § Det ankommer på jordbruksnämnden att meddela de kontrollföreskrifter
som erfordras för tillsyn å exporten av i denna kungörelse avsedda
varor. Kontrollör, som förordnats med stöd av dylika föreskrifter, skall
äga undersöka för export avsedd vara och skall, då det erfordras för
sådan undersökning, äga tillträde till lokal, där varan finnes, samt
vara berättigad att uttaga prov av varan.
4 § Exportör är pliktig att i den mån jordbruksnämnden så föreskriver
erlägga avgift till bestridande av kostnaderna för exportkontrollen med
belopp som nämnden bestämmer.
5 § Angående påföljd för överträdelse av det i 1 § stadgade
utförselförbudet är stadgat i lagen om straff för olovlig varuutförsel.
Den som vägrar kontrollör att verkställa undersökning eller uttaga prov,
straffes med dagsböter. Ådömda böter tillfalla kronan.
6 § Jordbruksnämnden äger, när skäl äro därtill, medgiva undantag från
de i 1 § meddelade föreskrifterna. | null | null |
1950:516 | Kungörelse (1950:516) om fastighetsregister för stad enligt lösbladssystem | 1,950 | 1 § Det i 7 kap. lagen om fastighetsbildning i stad föreskrivna
fastighetsregistret må, såvitt angår band till tomtbok och stadsägobok
samt bihang B och C, helt eller delvis inrättas enligt lösbladssystem,
därest så med hänsyn till omständigheterna finnes lämpligt. Fråga
härom prövas av lantmäteristyrelsen.
2 § I den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i denna kungörelse
skall i fråga om lösbladssystem gälla vad i förordningen den 12 maj
1917 med närmare föreskrifter om fastighetsregister för stad är
stadgat, så ock vad eljest finnes särskilt föreskrivet om uppläggandet
och förandet av fastighetsregister för stad.
3 § Lösbladsband skall vara försett med låsinrättning. Nyckel till
bandet skall förvaras under lås på registerförarens ansvar.
Till registerblad i lösbladsband skola användas blanketter i
överensstämmelse med härvid fogade formulär L 1 A, L 1 B, L 2, L 6 och
L 7./n1/ Formulären L 1 A och L 1 B ersätta formulär 1 enligt
förordningen den 12 maj 1917 och motsvara, det förra avdelning A och
det senare avdelning B i sistnämnda formulär. Formulären L 2, L 6 och
L 7 ersätta i nu nämnd ordning formulären 2, 6 och 7 enligt samma
förordning.
//n1// Formulären finns inte med här.//
4 § Å samma registerblad tillhörande tomtboken må icke registreras mer
än en tomt. Dock må två tomter inom samma kvarter, vilkas beteckningar
följa i ordning omedelbart efter varandra, registreras i ordningsföljd
å var sin sida av samma huvudblad.
Å samma registerblad tillhörande stadsägoboken må icke registreras mer
än en stadsäga. Sedan en stadsägoenhet registrerats i stadsägoboken,
må dock två eller flera stadsägor, som därefter bildats inom enheten,
registreras å samma huvudblad.
Å samma registerblad tillhörande bihang B eller C må icke registreras
mer än ett område.
5 § Om det för viss tomt eller för visst område i bihang B eller C
avsedda utrymmet å ett huvudblad fullskrivits, skall fortsättningsblad
för tomten eller området uppläggas. Detsamma gäller, om det å
huvudblad inom upplägg för stadsägoenhet sist upptagna rummet
fullskrivits.
6 § Registerblad inom upplägg för kvarter skall betecknas med
kvarterets nummer eller namn eller i förekommande fall med bådadera.
Därjämte skola registerbladen inom avdelning A betecknas med nummer
i fortlöpande följd inom avdelningen samt huvudblad inom avdelning B
betecknas med samma nummer, i förekommande fall jämte littera, som den
tomt vilken registrerats å första sidan av bladet eller för vilken
första sidan reserverats.
Registerblad inom upplägg för stadsägoenhet skall betecknas med
stadsägoenhetens nummer eller, om i enhetens registerbeteckning ingå
flera nummer, det lägsta numret i enhetens registerbeteckning vid den
tid, då någon del av enheten först registrerades i lösbladsband.
Huvudblad inom sådan enhet skall därjämte betecknas med samma nummer
som det första rummet å bladet.
Huvudblad till bihang B eller C skall betecknas med samma nummer som
det å bladet registrerade rummet.
Fortsättningsblad avseende tomt, stadsäga eller område i bihang B
eller C skall betecknas med huvudbladets nummer och i förekommande
fall littera med tillägg av närmast lediga bokstav i lilla alfabetet.
7 § I särskild förteckning enligt härvid fogat formulär 15/n2/ skall
angivas för tomt- och stadsägobok de upplägg samt för bihang B och C
de rum, som äro registrerade i lösbladsband. Sådan förteckning skall
föras särskilt för varje avdelning av registret, där lösbladsband
finnes, samt skall förvaras i början av första lösbladsbandet inom
avdelningen.
//n2// Formulären finns inte med här.//
Bladen inom förteckning enligt formulär 15 skola numreras i löpande
följd särskilt för varje avdelning.
Å första registerbladet inom varje upplägg för kvarter eller
stadägoenhet skall antecknas, av vilka huvudblad upplägget består.
Finnes fortsättningsblad, skall anteckning därom göras å huvudbladet.
8 § Registerblad, som i följd av slitning eller eljest tarvar
omskrivning, må efter medgivande av lantmäteristyrelsen uttagas och
ersättas med nytt.
Uttagna blad skola numreras i löpande följd och av registerföraren på
betryggande sätt förvaras.
Då blad efter omskrivning ersättes av nytt, skall registerföraren med
sin namnunderskrift bestyrka omskrivningens riktighet. Å det nya
bladet skall antecknas vilket nummer som åsatts det uttagna bladet.
9 § Till samtliga i denna kungörelse omförmälda blanketter användes
normalpapper av klass nr 1.
Ej må till lösbladsband användas andra pärmar än sådana, som godkänts
av lantmäteristyrelsen.
10 § Vid tillämpning av lösbladssystem skola följande i förordningen
den 12 maj 1917 givna bestämmelser icke gälla, nämligen dels
10 § tredje, femte och sjätte styckena, 12 § första stycket, 13 §
första stycket första punkten samt 16 § tredje och fjärde styckena,
dels ock vad i 10 § andra stycket stadgas därom att vid
tomtbokens första uppläggande uppläggen för de särskilda kvarteren må
för visst fall ordnas efter kvarterens belägenhet å marken.
Bestämmelserna i denna kungörelse gälla ej i den mån de strida mot
bestämmelser som ha samband med uppläggandet av nytt
fastighetsregister. Kungörelse (1968:383).
11 § Lantmäteristyrelsen äger meddela ytterligare föreskrifter rörande
användandet av lösbladsband. Kungörelse (1971:1014). | null | null |
1950:517 | null | 1,950 | null | 1917:281 | null |
1950:518 | null | 1,950 | null | 1918:645 | null |
1950:523 | Kungörelse (1950:523) angående upphörande av verkningarna i pensionshänseende av dom å straff för ämbetsbrott, m.m. | 1,950 | 1 § Har pension, som beviljats enligt tjänstepensionsbestämmelser,
antagna av Kungl. Maj:t och riksdagen, antingen helt upphört att utgå
eller för viss tid indragits eller blivit till beloppet reducerad eller
ock blivit utbytt mot livränteförmån, allt på grund av att innehavare
av pensionsrätt dömts till förlust av medborgerligt förtroende, till
påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen i dess lydelse före den 1 januari
1937, till avsättning eller, i stället för till avsättning, till straff
enligt 2 kap. 17 § strafflagen i dess lydelse före den 1 januari 1949
eller till mistning på viss tid av innehavd tjänst eller ock blivit för
fel eller försummelse i tjänsten skild från anställning, skall, räknat
från och med den 1 januari 1949, av sådan anledning hinder ej längre
föreligga för pensions utgående och reduktion av pension ej längre äga
rum.
Dom eller beslut, som avses i föregående stycke, skall, räknat från och
med den 1 januari 1949, ej heller utgöra hinder för beviljande av
pension enligt i samma stycke angivna pensionsbestämmelser åt därtill
eljest berättigad.
Den som enligt bestämmelserna i första eller andra stycket erhåller
pension frånträder därmed livränteförmån, som tillkommit honom i
stället för pension.
2 § Tjänstelivränta eller däremot svarande förmån, som enligt av Kungl.
Maj:t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser reducerats på
grund av att den livränteberättigade dömts till avsättning eller, i
stället för till avsättning, till straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen
i dess lydelse före den 1 januari 1949 eller ock på grund av fel eller
försummelse skilts från anställning, skall, räknat från och med den 1
januari 1949, utgå utan dylik reducering.
Dom eller beslut, som avses i första stycket, skall ej heller medföra
reduktion av livränta, som härefter tillträdes.
3 § Har i samband med pensionsrätts upphörande lämnats
engångsgottgörelse med hänsyn till erlagda avgifter eller har i
särskild ordning beviljats pension eller understöd, som utgår av
statsmedel, beror på Kungl. Maj:ts prövning om och i vad mån pension
eller livränta må utgå enligt bestämmelserna i 1 och 2 §§.
4 § Vad i 1--3 §§ föreskrives skall i tillämpliga delar gälla jämväl i
fråga om pension, livränta eller motsvarande förmån enligt av Kungl.
Maj:t och riksdagen antagna familjepensionsbetämmelser, bestämmelser
för av staten övertagna tjänste- och familjepensionskassor eller
bestämmelser om pensionering av personal i försvarsväsendets reserver.
5 § Framställning om förmån, vartill rätt uppkommer på grund av vad i
denna kungörelse stadgas, skall i varje särskilt fall göras hos
vederbörande pensionsbeviljande myndighet. | null | null |
1950:544 | Brev (1950:544) till krigsarkivet angående förvaring av krigsfiskalernas arkiv | 1,950 | Med anledning av framställning av riksarkivet i skrivelse den 15
september 1950 finner Kungl. Maj:t - jämlikt § 2 kungörelsen den 8
september 1924 angående utgallring av arkivalier ur vissa offentliga
arkiv samt angående förvaring av förutvarande statsmyndigheters
ävensom upplösta kommittéers m.fl. arkiv (senaste lydelse se 1946:426)
- gott förordna, att handlingar som tillhört krigsfiskalernas arkiv
skola överlämnas till krigsarkivet. | null | null |
1950:574 | null | 1,950 | null | 1941:251 | null |
1950:587 | null | 1,950 | null | 1927:321 | null |
1950:588 | null | 1,950 | null | 1928:370 | null |
1950:589 | null | 1,950 | null | 1947:576 | null |
1950:590 | null | 1,950 | null | 1947:174 | null |
1950:595 | Lag (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde | 1,950 | 1 § Vattenområde i havet, Vänern, Vättern, Hjälmaren och
Storsjön i Jämtland är allmänt vatten, om det inte är enskilt
vatten på grund av att det hör till fastigheterna enligt
denna lag.
Inget annat vattenområde är allmänt vatten.
Lag (2018:567).
2 § Till fastigheterna hör
1. allt vatten inom 300 meter från strandlinjen på fastlandet
eller från strandlinjen på en minst 100 meter lång ö,
2. allt vatten inom den längs stranden följande kurvan för
högst 3 meters djup, om kurvan går längre ut än det som
följer av 1, och
3. allt vatten som har förbindelse med öppet vatten endast
över sådant vatten som omfattas av 1 eller 2.
Första stycket 3 gäller inte för vatten vid Bohusläns kust
från och med Gullmarn till och med Hake fjord.
Lag (2018:567).
3 § Vid ostkusten och sydkusten, från gränsen mot Finland
till Listershuvud i Blekinge, och i Vänern, Vättern,
Hjälmaren och Storsjön i Jämtland hör till fastigheterna även
allt vatten som har någon annan förbindelse med öppet vatten
än en sådan som anges i 2 § första stycket 3, om förbindelsen
inte är bredare än en kilometer räknat från strandlinjen på
fastlandet eller från strandlinjen på en minst 100 meter lång
ö.
Första stycket gäller inte vatten vid Gotland eller Öland
eller vid andra öar som helt skiljs från fastlandet av vatten
som har en förbindelse med öppet vatten som är bredare än en
kilometer räknat på det sätt som anges i första stycket.
Lag (2018:567).
4 § I Norrbottens län hör till fastigheterna även allt
vatten i havet vid Torneälvens mynning innanför en linje från
gränsen mot Finland vid 65 grader 35 minuter nordlig bredd
västerut till 23 grader 40 minuter ostlig längd från
Greenwich, därifrån norrut till 65 grader 45 minuter nordlig
bredd och därifrån österut till Seskarö.
I Kalmar län hör till fastigheterna även följande
vattenområden i havet:
– allt vatten innanför en linje mellan de södra uddarna av
Sladö Ask och Äskeskär,
– Idöfjärden och Björkskärsdjupet innanför en linje mellan de
sydöstra uddarna av Örskär, Stora Stångskär och Bussan,
– allt vatten innanför linjen Ljungskärs
sydspets–Bredhäll–Boskärs nordöstra udde–Lilla
Örsskären–Stora Örsskären–Logen–Lilla Ljusklubben–Soen,
– allt vatten innanför linjen Tjudö sydöstra
udde–Träthällarnas huvudö–Långgrunds norra
udde–Slobbsudden–Oxlenäs–Sandö nordspets–Taktö
nordspets–Taktö ostspets–Yttre Eneskärsbåde–Eneskärs sydöstra
udde–Vållöromps nordöstra udde–Vållöromps sydspets–Stora
Sillekroks ostspets–Gåsö ostspets, och
– allt vatten innanför linjen Stångskärs sydspets–Pata
Eneskärs nordöstra udde–Pata Eneskärs sydspets–Lilla
Millgrund–Eneskärskläppens ostspets–Eneskärs
ostspets–Långskärs sydöstra udde–Stånggrundet–sydöstra udden
av Ryggås–Stora Rocknekalvens ostspets–Skäggenäs nordspets.
Lag (2018:567).
5 § I Idefjorden i Bohuslän hör till fastigheterna även
allt vatten som har förbindelse med öppet vatten endast över
enskilt vatten eller norskt vatten. Lag (2018:567).
6 § I Hjälmaren hör till fastigheterna även allt det
vatten som begränsas i norr av skärgården mellan Biskopsvrak
och Vinöns nordvästra udde och i öster av Vinön och linjen
Vinöns sydvästra udde–Inre Fåran och Yttre
Fåran–Rönnberget–Djursnäsudde.
I Storsjön i Jämtland hör till fastigheterna även allt det
vatten som mot Storsjöflaket begränsas av räta linjer
Andersöns nordvästra udde–Norderöns nordspets–Verköns
nordspets–Hammarnäsudden. Lag (2018:567).
7 § Om det finns allmänt vatten vid en ö som utgör en
fastighet eller en del av en sådan, ska gränsen mot det
allmänna vattnet anses följa strandlinjen.
Lag (2018:567).
8 § Strandlinjer och vattendjup ska vid tillämpningen av
denna lag bestämmas utifrån följande nivåer i Rikets
höjdsystem 2000 (RH 2000):
– i havet 0,00 meter,
– i Vänern 44,21 meter,
– i Vättern 88,77 meter,
– i Hjälmaren 22,44 meter, och
– i Storsjön i Jämtland 293,28 meter.
Lag (2018:567).
Övergångsbestämmelser
1950:595
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1951.
Vid tillämpning av denna lag skall den omständigheten att visst område
redovisas i bihang till fastighetsregister för stad eller samhälle
icke utgöra hinder mot att området anses ingå i fastigheterna.
Har vattenområde delats före den 1 januari 1951 och kommer enligt
denna lag att till skifteslaget hänföras ytterligare vattenområde,
skall detta anses delat mellan de ägolotter, som ligga vid stranden,
efter de i 12 kap. 4 § jordabalken angivna grunderna; skedde den
tidigare delningen efter väsentligen annan grund, skall dock det
nytillkomna vattenområdet anses delat mellan de ägolotter, vilkas
vattenområden gränsa däremot, så att till varje ägolott hör den del
därav, som är närmast ägolottens vattenområde. Utan hinder av vad nu
stadgats skall vid gränsbestämning företagas den jämkning, som prövas
erforderlig för att erhålla lämplig sträckning å gräns eller för att
förhindra att ägolott avskäres från allmänt vattenområde.
Om ersättning av statsmedel med anledning av att vattenområde, som
jämlikt dom eller annan särskild rättsgrund tillkommit fastigheterna
eller eljest enligt äldre rätt ansetts tillhöra dessa, till följd av
nya lagen frångår fastigheterna, är särskilt stadgat. | null | null |
1950:596 | Lag (1950:596) om rätt till fiske | 1,950 | Allmänna bestämmelser
1 § Denna lag avser rätten till fiske inom Sveriges sjöterritorium och
ekonomiska zon. I fall som särskilt anges gäller lagen även svenskt
havsfiske ut anför den ekonomiska zonen.
Vad i lagen föreskrivs om fiske i allmänt vatten gäller även i Sveriges
ekonomiska zon, dock med de begränsningar som föranleds av lagen
(1966:314) om kontinentalsockeln. Lag (1992:1144).
Om fiske i allmänt vatten
2 § I vatten, som enligt lagen om gräns mot allmänt vattenområde är
allmänt vatten, må varje svensk medborgare fiska med rörligt redskap.
Fast redskap må, såvitt ej annat följer av 3 §, utsättas i allmänt
vatten endast efter tillstånd av myndighet som regeringen bestämmer. Den
som äger sådan fiskerätt i enskilt vatten som sägs i 5 § (innehavare av
enskild fiskerätt) må ej förvägras tillstånd att från det enskilda
vattnet sträcka fast redskap vidare ut i allmänt vatten, såvitt det
prövas kunna ske utan men för annan fiskande.
Med fast redskap förstås i denna lag fiskebyggnad, så ock med ledarm
försett fiskeredskap, vilket medelst pålar eller tyngder eller
annorledes fästes vid bottnen eller stranden och avses skola kvarstå
längre tid än två dygn i följd. Lag (1975:176).
3 § Vid kusten av Norrbottens län, vid kusterna av Kalmar län söder om
Kråkelund, vid Blekinge läns östra kust (norr om Torhamnsudde) samt vid
Skånes östra och södra kuster må innehavare av enskild fiskerätt även
utan myndighets tillstånd sträcka fast redskap från det enskilda vattnet
vidare ut i allmänt vatten, dock ej på större avstånd än tvåhundra meter
från den stranden följande kurvan för högst tre meters djup vid
fastlandet eller vid ö av minst etthundra meters längd.
Vad i första stycket stadgas skall dock beträffande den som stöder sin
fiskerätt på avtal, urminnes hävd, dom, skattläggning eller annan
särskild grund gälla allenast såvitt det ej strider mot vad som i dylik
ordning är bestämt angående fiskerättens omfattning.
I fråga om Blekinge läns södra kust (väster om Torhamnsudde) må
regeringen förordna, att vid viss fiskeplats fiske med fast redskap å
allmänt vatten må bedrivas i den omfattning, som före den 1 januari 1951
skett med stöd av sådan särskild rättsgrund, som angives i andra
stycket, eller av gammal sed. Lag (1975:176).
4 § Utlänning, som sedan minst två år är stadigvarande bosatt här i
riket, är likställd med svensk medborgare med avseende å fiske i allmänt
vatten.
I övrigt må den som ej är svensk medborgare bedriva fiske i allmänt
vatten endast i den mån regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer så medgiver. Är han innehavare av enskild fiskerätt, skall han
dock i fråga om rätt att från det enskilda vattnet sträcka fast redskap
vidare ut i allmänt vatten vara likställd med svensk medborgare. Lag
(1975:176).
Om fiske i enskilt vatten
5 § I enskilt vatten må, såvitt ej nedan annat stadgas, fiske bedrivas
endast av jordägaren eller den som enligt avtal, urminnes hävd, dom
eller skattläggning eller på annan särskild grund äger rätt därtill.
5 a § Vid sådana havsstränder samt i havet belägna skär och holmar som
den 30 juni 1986 ägdes av staten och som då inte hörde till något hemman
eller innehades på särskilda villkor gäller, i stället för vad som
föreskrivs i 5 §, följande bestämmelser.
1. Varje svensk medborgare får fiska med rörligt redskap.
2. Fasta redskap får sättas ut endast efter tillstånd av den myndighet
och på de villkor som regeringen bestämmer, om inte något annat är
särskilt föreskrivet. Lag (1986:263).
6 § Vid kusten av Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och
Gävleborgs län samt vid kusten av Uppsala län med undantag av Östhammars
kommun må varje svensk medborgare i enskilt vatten bedriva fiske med
rörligt redskap, dock ej efter lax. Lag (1970:669).
7 § Vid kusten av Östhammars kommun i Uppsala län och vid kusten av
Stockholms och Södermanlands län må varje svensk medborgare i enskilt
vatten som har större djup än sex meter bedriva fiske efter strömming
och skarpsill med skötar och sillnät, vilka äro att hänföra till rörliga
redskap; dock är i Hölö och Mörkö församlingar av Stockholms län och i
Södermanlands län under tiden från och med den 1 april till och med den
30 september strömmings- och skarpsillfisket förbehållet innehavaren av
den enskilda fiskerätten intill tvåhundra meter från fastlandet eller
från ö av minst etthundra meters längd. Lag (1970:669).
8 § Vid kusten av Östergötlands län samt av Kalmar län norr om Kråkelund
må varje svensk medborgare bedriva fiske efter strömming och skarpsill
med skötar och sillnät, vilka äro att hänföra till rörliga redskap, i
sådant enskilt vatten som har större djup än sex meter och är beläget på
ett avstånd ej understigande tvåhundra meter från fastlandet eller från
ö av minst etthundra meters längd;
dock är strömmings- och skarpsillfisket förbehållet innehavaren av den
enskilda fiskerätten inom följande områden:
Slätbaken, Tränöfjärden och Gropviken jämte angränsande vatten innanför
räta linjer Djursö norra udde - fastlandet över sydligaste udden av
Lilla Rimmö ävensom Djursö-Yxnö och Norra Finnö-fastlandet över sundens
smalaste ställen;
Valdemarsviken innanför en rät linje Stora Ålö-Kvädö, där inloppet är
smalast;
Syrsan och Bågviken samt Gudingefjärden innanför räta linjer
Björkö-fastlandet över smalaste delen av sundet, Björkö södra udde -
sydligaste udden av Lilla Rätö samt västligaste udden av Lilla Rätö -
närmaste ställe på fastlandet; ävensom
Gamlebyviken och Lucernafjärden innanför en linje från södra udden av
Gränsölandet rätt åt söder.
9 § Vid kusterna av Kalmar län söder om Kråkelund samt vid Blekinge läns
östra kust (norr om Torhamnsudde) må varje svensk medborgare i enskilt
vatten bedriva fiske efter strömming (sill) och skarpsill med skötar och
sillnät, vilka äro att hänföra till rörliga redskap, ävensom fiska med
tobisnot.
10 § I Gotlands län må i havet varje svensk medborgare i enskilt vatten
fiska med nät, som är att hänföra till rörligt redskap, ävensom med
tobisnot.
11 § Vid Blekinge läns södra kust (väster om Torhamnsudde) må varje
svensk medborgare med rörligt redskap fiska i enskilt vatten på ett
avstånd ej understigande trehundra meter från fastlandet eller från ö av
minst etthundra meters längd eller, där den stranden följande kurvan för
högst tre meters djup går längre ut, utanför denna djupkurva. Fiske med
snörpvad är dock allestädes fritt i enskilt vatten som har större djup
än sex meter. Med nät, som är att hänföra till rörligt redskap, samt med
långrev och tobisnot är fisket fritt ända intill stranden. Lag
(1956:214).
12 § Vid Skånes östra och södra kuster må varje svensk medborgare fiska
i enskilt vatten med rörligt redskap.
13 § Vid Skånes västra kust och vid kusten av Hallands län samt
Göteborgs och Bohus län må varje svensk medborgare fiska i enskilt
vatten; dock är fisket efter ostron förbehållet innehavaren av den
enskilda fiskerätten intill tvåhundra meter från fastlandet eller från ö
av minst etthundra meters längd.
14 § Vid alla rikets havskuster må varje svensk medborgare i enskilt
vatten fiska med långrev, förutom i den utsträckning som följer av 6
samt 11-13 §§, jämväl eljest i vatten som är minst tjugu meter djupt och
som tillika antingen har förbindelse med öppna havet av större bredd än
en kilometer, räknat från fastlandet eller från ö av minst etthundra
meters längd, eller ock är beläget vid Gotland eller Öland eller andra
öar, vilka från fastlandet helt skiljas av vatten med sådan förbindelse.
15 § Hava å viss ort de fiskande oklandrat och efter gammal sed bedrivit
fiske i enskilt vatten vid havskust utöver vad enligt 6-14 §§ är
medgivet, skall vad sålunda tillämpats gälla.
Vad nu sagts avser dock icke fiske efter strömming (sill) eller
skarpsill.
16 § I Vänern må svensk medborgare utan stöd av enskild fiskerätt fiska
i enskilt vatten enligt följande särskilda bestämmelser.
1. Fiske med ålrev med dött agn må under tiden från och med den 16 juli
till och med den 15 oktober bedrivas efter tillstånd av länsstyrelsen.
Sådant tillstånd må ej meddelas åt annan än den som utövar fiske
yrkesmässigt; det må begränsas till att avse visst område.
2. Fiske efter siklöja och nors med finmaskad not må, när så finnes
kunna ske utan men för fiskevården, av länsstyrelsen förklaras fritt i
visst notvarp, beläget utanför öppen, brant sluttande stenstrand,
ävensom i visst annorstädes beläget notvarp, om sådant fiske oklandrat
och efter gammal sed fritt bedrivits där.
3. Fiske efter siklöja och nors med finmaskat nät, som är att hänföra
till rörligt redskap, är fritt utanför öppen strand på större djup än
åtta meter, bestämt efter rådande vattenstånd.
4. I Mariestadsfjärden jämte Östersundet är jämväl i övrigt fiske med
rörligt redskap fritt på ett avstånd ej understigande trehundra meter
från fastlandet eller från ö av minst etthundra meters längd eller, där
den stranden följande kurvan för högst tre meters djup går längre ut,
utanför denna djupkurva.
5. I Dättern och Brandsfjorden vare de fiskande bibehållna vid det fiske
som där oklandrat och efter gammal sed bedrivits.
Närmare föreskrifter angående utövandet av fiske, som avses under 2 och
3, meddelas av länsstyrelsen, vilken ock äger att, på framställning av
innehavaren av den enskilda fiskerätten, från det under 3 avsedda fisket
undantaga visst område, där siklöja eller nors ej förekommer i större
mängd.
17 § I Vättern må fiske med utter och drag samt med agnnot bedrivas av
varje svensk medborgare i enskilt vatten utanför öppen strand.
18 § I Mälaren må i Norra Björkfjärden, Prästfjärden, Södra Björkfjärden
och Hovgårdsfjärden varje svensk medborgare fiska med rörligt redskap på
ett avstånd ej understigande trehundra meter från fastlandet eller från
ö av minst etthundra meters längd eller, där den stranden följande
kurvan för högst tre meters djup går längre ut, utanför denna djupkurva.
Vid tillämpningen av vad nu sagts skola nämnda fjärdar anses begränsade
mot Gripsholmsviken av räta linjer från Hagskär till närmaste ställen på
fastlandet, mot Grönsöfjärden av räta linjer
Ringsökalven-Bastlagnö-Ytterholmen över sundens smalaste ställen, mot
Ekolsundsviken av räta linjer från Tallholmen till närmaste ställen på
fastlandet, mot Kalmarviken av räta linjer från Knuten till närmaste
ställen på fastlandet, mot Säbyholmsviken av Smidösunds smalaste del
samt mot Långtarmen av en rät linje Dävensö västspets-Munsö nordspets.
19 § I Hjälmaren må i Mellanfjärden varje svensk medborgare fiska med
rörligt redskap på ett avstånd ej understigande en kilometer från
fastlandet eller från ö av minst etthundra meters längd.
20 § I Storsjön i Jämtland må varje svensk medborgare i enskilt vatten
bedriva sikfiske med nät, som är att hänföra till rörligt redskap, på
ett avstånd ej understigande trehundra meter från fastlandet eller från
ö av minst etthundra meters längd ävensom idka lakfiske med hängryssja
(lakstrut).
20 a § Vid kusten av Östhammars kommun i Uppsala län, Stockholms län,
Södermanlands län, Östergötlands län, Kalmar län, Gotlands län och
Blekinge län samt i Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i
Jämtland får svenska medborgare, utöver vad som följer av 7--11 och
14--20 §§, fiska i enskilt vatten med metspö, kastspö, pilk och liknande
handredskap som är utrustat med lina och krok. Redskapet får dock inte
ha mer än tio krokar. Ej heller får fiskemetoden som sådan kräva
användning av båt. Lag (1985:138).
21 § Utlänning, som sedan minst två år är stadigvarande bosatt här i
riket, är likställd med svensk medborgare med avseende på fiske enligt
föreskrifterna i 5 a--20 a §§.
I övrigt må den som ej är svensk medborgare bedriva fiske enligt nämnda
föreskrifter endast i den mån regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer så medgiver. Lag (1986:263).
Särskilda bestämmelser om rätt till fiske i vissa fall
22 § Till förekommande av att fiske som är förbehållet innehavare av
enskild fiskerätt hindras eller skadas genom fiske som utövas med stöd
av stadgande i 6-9 §§ eller 11 § äger regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer meddela erforderliga föreskrifter rörande längden
av de redskap som därvid får användas och avståndet mellan dem ävensom
meddela förbud mot att utsätta skötar, nät eller annat fiskeredskap inom
visst avstånd från notvarp som utmärkts med märke som fastställts av
myndighet som nyss sagts.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får också i annat
fall än i första stycket sägs meddela de föreskrifter som erfordras för
att förebygga att fiske med fast redskap som utövas med stöd av enskild
fiskerätt hindras eller skadas genom fiske som får bedrivas utan stöd av
sådan rätt. Lag (1975:176).
23 § Fiske tillhörigt sådan allmänning, som avses i lagen om
häradsallmänningar eller lagen om allmänningsskogar i Norrland och
Dalarna, äga de som hava del i allmänningen rätt att nyttja.
Allmänningsfiske som nu nämnts må ock av delägarna utarrenderas för
gemensam räkning. Beslut därom fattas i enlighet med gällande
föreskrifter om allmänningens förvaltning.
24 § I fråga om tillgodogörandet av fiske som är samfällt för flera
fastigheter gäller lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.
Hör fiske till allenast en fastighet, vilken ej utgöres av enbart fiske,
och innehaves fastigheten med samäganderätt, må länsstyrelsen på ansökan
av någon av delägarna föreskriva hur fisket må nyttjas.
Vad i denna paragraf stadgas äger ej tillämpning å fiske som ingår i
fiskevårdsområde. Lag (1973:1156).
25 § Upplåtes jord till brukande, må brukaren nyttja det fiske som hör
till jorden, om ej annorlunda avtalas.
Avser upplåtelsen icke hel fastighet och har annat ej avtalats om
omfattningen av fiskerätten, skall 24 § andra stycket äga motsvarande
tillämpning. Markarealen skall därvid utgöra delningsgrund, om ej annat
finnes lämpligare. Lag (1973:1156).
26 § Denna lag skall inte tillämpas i den mån den strider mot
föreskrifter som har meddelats med stöd av naturvårdslagen (1964:822).
Om fiskevårdsområde samt samernas rätt till fiske i vissa delar av
landet gäller särskilda bestämmelser. Lag (1985:138).
Om rätt att nyttja annans strand m.m.
27 § Fiskande må, när det erfordras för fiskets utövande, beträda annans
strand och nyttja den för tillfällig fastgöring eller uppdragning av
redskap eller båt, om det kan ske utan förfång för den som innehar
stranden. Vad nu sagts om annans strand skall äga motsvarande
tillämpning beträffande annans vattenområde, även om den fiskande ej
äger fiska där, såvida förfång ej uppkommer för den som innehar
vattenområdet eller har enskild fiskerätt där.
Ändå att förfång uppkommer, må den som vid annans strand yrkesmässigt
utövar fiske som må bedrivas utan stöd av enskild fiskerätt, mot
ersättning för skada och intrång beträda stranden och nyttja den på sätt
i första stycket sägs, när det erfordras för fiskets utövande. Tomt
eller plantering må dock tagas i anspråk endast om särskilda skäl
föreligga.
Om fiskådra
28 § I vattendrag och sund skall i varje gren där fisken har sitt drev
fiskådra finnas i djupaste vattnet. Fiskådran utgör en sjättedel av
vattnets bredd vid vanligast förekommande lågt vattenstånd. Där
vattendrag med fiskådra mynnar i havet eller utlöper i eller från sjö
eller större vattendrag, skall fiskådran med oförändrad bredd sträcka
sig vidare trehundra meter ut i djupaste vattnet. Vad sist sagts skall
äga motsvarande tillämpning beträffande fiskådra i sund vid dettas
ändpunkter.
Länsstyrelsen må efter hörande av rättsägarna och av sakkunnig
föreskriva att fiskådran skall gå i annan del av vattnet än i första
stycket sägs, om det kan antagas icke lända till märkligt förfång för
någon som ej samtyckt till åtgärden.
29 § Fiskådra skall lämnas fri från fiskeredskap som kan hindra fiskens
gång. Ej heller må i eller vid fiskådra anbringas annan anordning än
fiskeredskap, vilken är avsedd och ägnad att avhålla fisken i ådran från
att gå fram i denna.
Länsstyrelsen må i visst fall efter hörande av rättsägarna och av
sakkunnig medgiva undantag från vad i första stycket sägs, om det kan
antagas icke lända till märkligt förfång för någon som ej samtyckt till
åtgärden. I fråga om fiskebyggnad eller annan anordning, vars
tillåtlighet enligt vattenlagen skall prövas av vattendomstol, skall
dock jämväl vad därom är stadgat lända till efterrättelse.
Äger någon särskild rättighet att för fiske stänga fiskådra, skall han
njuta den rättigheten till godo.
Om åtgärder mot vanskötsel av fiske
30 § Om innehavare av enskild fiskerätt i strid med allmänna intressen
uppenbart vansköter fisket genom alltför hård beskattning av
fiskbeståndet eller genom underlåtenhet att utnyttja fisket, får
länsstyrelsen förelägga honom att bedriva fisket på ett sätt som behövs
för att avhjälpa vanskötseln. Innehas fisket av annan än ägaren, får
föreläggandet i stället riktas mot ägaren. I föreläggandet får
länsstyrelsen sätta ut vite.
Ägaren eller innehavaren är skyldig att tåla att en föreskriven åtgärd
vidtas även om föreläggandet riktas mot den andre. Lag (1991:379).
31 § har upphävts genom lag (1981:534).
32 § har upphävts genom lag (1981:534).
Om vattenstånd
33 § Strandlinjer och vattendjup skola vid tillämpningen av denna lag,
om ej annat särskilt angives, bestämmas efter förhållandena vid följande
vattenstånd, nämligen
i havet normalt medelvattenstånd;
i Vänern 3,60 meter över nedre slusströskeln vid Sjötorp;
i Vättern 2,97 meter över västra slusströskeln vid Motala;
i Mälaren 4,2 meter över västra slusströskelon vid Karl Johans torg i
Stockholm;
i Hjälmaren 2,77 meter över södra slusströskeln vid Notholmen; samt
i Storsjön i Jämtland 292,45 meter över nollplanet i det höjdsystem som
ligger till grund för sjöns reglering.
Om förhållandet mellan fiskande inbördes
33 a § Ämna flera därtill berättigade fiska i samma vatten och kunna de
ej göra detta på en gång, skola de utöva fisket efter den ordning i
vilken de kommit till stället. Så länge en fiskande begagnar av honom
utsatt fiskeredskap, får annan icke hindra honom i hans fiske.
Fiskeplats får ej uppehållas i onödan. Ej heller får efter avslutat
fiske i vattnet kvarlämnas redskap eller del därav eller
förankringsanordning eller annat föremål som kan hindra efterföljande
fiskande.
I vatten där varje svensk medborgare äger fiska skola utestående redskap
och igenkänningsflöten vara märkta med ägarens namn och adress eller med
av länsstyrelsen särskilt inregistrerat nummer eller, såvitt gäller
redskap som utsatts från registrerat fiskefartyg, med fartygets
distriktsbeteckning. Båt som utgör tillbehör till registrerat
fiskefartyg skall vara märkt med fartygets distriktsbeteckning.
Beteckningen skall vara tydligt synlig.
Om särskilda skäl föreligga, får regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer för visst område meddela föreskrifter som avvika
från första-tredje styckena.
Första-tredje styckena gälla ej, där annat föreskrives enligt 22 eller
24 § eller enligt bestämmelser som avses i 26 §. Lag (1975:1312).
33 b § Varje fiskande skall söka undvika att hans fiskeredskap kommer så
nära fiskeredskap, som annan fiskande tidigare utsatt eller börjat
utsätta, att fara uppkommer för att redskapen hopsnärjas. Lag
(1975:176).
33 c § Kan fiskeredskap som hopsnärjts med annan tillhörigt fiskeredskap
ej frigöras eller upptagas utan att redskapen samtidigt upptagas eller
skada tillfogas något av dem, skola de fiskande gemensamt skilja och
upptaga redskapen.
Envar av de fiskande får, om de övriga ej äro närvarande och icke utan
olägenhet kunna tillkallas, själv åtskilja redskapen. Kan fiskande ej
skilja redskapen genom att lösa eller kapa eget redskap, får han vidtaga
de åtgärder med annans redskap som äro nödvändiga för att åtskilja
redskapen. Han är härvid skyldig att förfara så att ägaren av det andra
redskapet tillskyndas minsta möjliga skada. Vad han nödgats lösa eller
kapa av annans redskap skall han utan onödigt dröjsmål åter sammanknyta.
Har redskapet upptagits och på stället kunnat åtskiljas från övriga
redskap, skall det jämte fångst som finnes däri omedelbart åter
utsättas, om detta finnes vara till ägarens fördel. I annat fall skall
den som upptagit redskapet skyndsamt föranstalta om att detsamma jämte
fångst kommer ägaren till handa. Lag (1975:176).
33 d § I vatten där varje svensk medborgare äger fiska med krokredskap
får fiske med sådant redskap ej bedrivas närmare än 100 meter från redan
utsatt storryssja, bottengarn, ålhomma, fast laxnät eller liknande fast
redskap, som i någon del har större höjd än 1,5 meter, eller från
stängvad, om icke ägaren av det fasta redskapet eller stängvaden
medgivit det. För att åtnjuta detta skydd skall fast redskap i vardera
änden vara utmärkt med en gulmålad stake av minst 1,5 meters höjd över
vattenytan och stängvad vara utmärkt med gulmålade bojar. Annat redskap
får ej utmärkas på detta sätt. Lag (1975:176).
33 e § Bestämmelserna i 33 a och 33 b §§ gäller även vid fiske från
svenskt fartyg på internationellt vatten utanför Sveriges ekonomiska
zon. Bestämmelserna i 33 c § skall även tillämpas på sådant vatten
beträffande redskap som utsatts från svenska fartyg. Lag (1992:1144).
Om fiskets vård och bedrivande
33 f § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om fiskets vård och bedrivande inom område som
avses i 1 § första stycket samt för svenskt havsfiske utanför den
ekonomiska zonen. Lag (1992:1144).
Internationell fiskekontroll
33 g § Vid svenskt havsfiske utanför Sveriges sjöterritorium får de
utländska myndigheter som anges i föreskrifter som meddelas av
regeringen kontrollera efterlevnaden av internationella överenskommelser
om fiskets vård och bedrivande.
En sådan myndighet skall lämnas tillträde till svenska fiskefartyg och
ges tillfälle att undersöka fiskeredskap, fångst och lastutrymmen samt
att ta del av de loggböcker och handlingar av betydelse för fisket som
finns ombord.
Befälhavarna på fiskefartygen är skyldiga att underlätta bordning och
även kontrollens genomförande i övrigt. Lag (1981:1082).
Ansvarsbestämmelser m.m.
34 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. utan lov bedriver fiske som hör under annans enskilda fiskerätt eller
enligt denna lag får bedrivas endast efter tillstånd av myndighet, eller
2. bryter mot föreskrift, som meddelats med stöd av 16, 22 eller 24 §,
döms för olovligt fiske till böter eller fängelse i högst sex månader,
om inte annat följer av 35 c §. Lag (1984:371).
35 § Den som uppsåtligen anbringar fiskeredskap eller anordning i strid
med vad som gäller om fiskådra, dömes till böter eller fängelse i högst
sex månader.
Till böter dömes den som
1. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 33 a §, även under
omständigheter som avses i 33 e § första punkten, eller mot 33 d §,
2. bedriver fiske i uppenbar strid mot 33 b §, även under omständigheter
som avses i 33 e § första punkten. Lag (1975:176).
35 a § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med
uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot
1. föreskrift som meddelats med stöd av 33 f §, i de fall som särskilt
anges i sålunda meddelad föreskrift, om inte annat följer av 35 c §,
2. fiskeförbud som meddelats för visst område i anledning av företag
enligt vattenlagen (1983:291) eller motsvarande äldre lag.
Den som gör sig skyldig till försök eller förberedelse till brott, för
vilket föreskrivits påföljd enligt första stycket 1, döms, i de fall som
särskilt anges i föreskrift meddelad med stöd av 33 f §, till ansvar
enligt 23 kap. brottsbalken. Lag (1984:371).
35 b § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms
1. den som uppsåtligen försöker hindra sådan kontroll som avses i 33 g §
andra stycket, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken,
2. befälhavare som uppsåtligen bryter mot 33 g § tredje stycket. Lag
(1981:1082).
35 c § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bedriver trålfiske i strid
mot meddelade föreskrifter eller utan tillstånd av myndighet i fall då
sådant krävs döms till böter, lägst ettusen kronor och högst ett krontal
motsvarande etthundra gånger antalet hästkrafter (DIN) i motorn på det
fiskefartyg som använts för bogsering av trålen, eller fängelse i högst
sex månader. Lag (1984:371).
36 § Fångst som någon har erhållit genom annat brott enligt denna lag än
överträdelser av 33 a, 33 b eller 33 d § och som ej enligt 37 § sjätte
stycket behållits av fiskerättshavaren skall förklaras förverkad, om det
inte är uppenbart oskäligt.
Fiskeredskap, som har använts som hjälpmedel vid annat brott enligt
denna lag än överträdelse av 33 a § första stycket eller 33 b § skall
förklaras förverkat, om det inte är oskäligt. Vad som nu har sagts skall
tillämpas även på förankringsanordning eller annat föremål som använts
vid överträdelse av 33 a § andra stycket.
Första och andra styckena skall, i de fall som särskilt anges i
föreskrift meddelad med stöd av 33 f §, tillämpas även i fråga om fångst
som erhållits genom brott mot sålunda meddelad föreskrift samt i fråga
om fiskeredskap som använts som hjälpmedel vid sådant brott.
I stället för fångsten eller redskapet kan dess värde helt eller delvis
förklaras förverkat. Kan bevisning om värdet inte alls eller endast med
svårighet föras, får värdet uppskattas till ett belopp som är skäligt
med hänsyn till omständigheterna. Lag (1984:371).
36 a § Har någon i strid mot föreskrift som meddelats med stöd av 33 f §
till riket infört eller försökt införa fisk eller inom riket saluhållit,
utbjudit, sålt eller i återförsäljningssyfte köpt fisk som inte håller
föreskrivet minimimått, skall fisken förklaras förverkad om det inte är
uppenbart oskäligt. I sådana fall får bestämmelserna i 36 § fjärde
stycket och 36 b § första och andra styckena tillämpas. Lag (1984:371).
36 b § Skall förverkande enligt 36 § ske av fångst, som påträffas ombord
på ett fiskefartyg som använts till fisket, får hela fångsten förklaras
förverkad, om det inte kan utredas hur stor del av fångsten som har
tagits olagligt eller olovligt.
Påträffas i annat fall i ett parti fisk sådan fisk som enligt föreskrift
meddelad med stöd av 33 f § skall förklaras förverkad på den grund att
den fångats under otillåten tid eller inte håller föreskrivet
minimimått, skall hela partiet förklaras förverkat, om det inte är
uppenbart oskäligt.
Bestämmelserna i 36 § fjärde stycket får tillämpas även i de fall som
anges i första och andra styckena. Lag (1984:371).
36 c § I mål om förverkande enligt denna lag är befälhavaren på ett
fiskefartyg som använts vid brott mot lagen eller mot föreskrifter som
meddelats med stöd av denna behörig att föra talan på ägarens vägnar i
fråga om egendom som ägs av någon annan än befälhavaren. Lag (1984:371).
37 § Ertappas någon på bar gärning, då han bryter mot denna lag, eller
anträffas redskap, som använts vid sådant brott, utsatt i vattnet, får
fångst och redskap samt fiskefartyg eller annat, som kan antas ha
betydelse för utredning om brottet eller bli föremål för förverkande,
tas i beslag.
För att kontrollera efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen får undersökning ske av fisk, fiskeredskap,
fisksump eller fiskefartyg som använts vid fisket.
Befogenheterna enligt första och andra styckena tillkommer därtill
behörig tjänsteman vid kustbevakningen och därtill förordnad
fisketillsynsman.
Om fisket kränker enskild fiskerätt, tillkommer befogenheten enligt
första stycket även vederbörande rättsägare eller den som handlar på
hans uppdrag.
Överträdelser av fiskeförfattningar skall skyndsamt anmälas till polis-
eller åklagarmyndigheten. Därvid skall anges om egendom tagits i beslag
enligt första stycket eller om en undersökning enligt andra stycket har
gjorts. Gäller en sådan anmälan beslag, skall den som tar emot anmälan
förfara som om han själv gjort beslaget.
Fångst, som tagits i beslag av innehavaren av enskild fiskerätt eller
den som handlar på hans uppdrag, får dock, om det för beslaget inte
finns någon annan grund än som föreskrivs i denna lag, utan anmälan
behållas av fiskerättshavaren. Lag (1988:436).
37 a § För tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter, som
har meddelats med stöd av lagen, får regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer utse fisketillsynsmän.
En fisketillsynsman får förordnas att ta egendom i beslag och att utföra
sådana undersökningar som avses i 37 § andra stycket. Lag (1984:371).
38 § Innefattar brott enligt denna lag intrång i enskild fiskerätt,
tillfaller förverkad fångst eller dess värde den som innehar
rättigheten, om fångsten ej tillika är förverkad på annan grund än i
denna lag är stadgad.
Vite får ej förvandlas. Lag (1970:193).
39 § Är det uppenbart att fiskeredskap utsatts eller anordning vidtagits
i strid med vad som gäller om fiskådra och sker inte rättelse genast
efter tillsägelse, får kronofogdemyndigheten på ansökan av den som lider
skada meddela särskild handräckning. I fråga om sådan handräckning finns
bestämmelser i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och
handräckning.
Detsamma skall gälla, om någon begagnar av länsstyrelsen fastställt
märke för redskap eller notvarp på sätt som är ägnat att obehörigen
avhålla annan från att fiska.
Om ett allmänt fiskeriintresse berörs får ansökan om handräckning även
göras av allmän åklagare, av fiskeriverket eller av fisketillsynsman som
särskilt förordnats för detta. Lag (1991:861).
40 § Brott som avses i 34 eller 35 § får inte, om det endast kränker
enskild fiskerätt, åtalas av allmän åklagare utan att det anges till
åtal av målsägande eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt.
För fiske som ingår i fiskevårdsområde får fiskevårdsområdet anses som
målsägande.
Delägare i visst fiskevatten skall alltid anses som målsägande i fråga
om rätt att beivra där begångna brott mot föreskrifter som meddelats med
stöd av 33 f §. Lag (1985:15).
40 a § Har ett brott mot denna lag eller mot någon föreskrift, som
meddelats med stöd av lagen, förövats i den ekonomiska zonen, får åtal
för brottet väckas vid den tingsrätt vars domkrets är närmast den plats
där brottet förövades. Lag (1992:1144).
Om överklagande m.m.
41 § Länsstyrelsens beslut i sådana ärenden som avses i 24, 28 eller
29 § får överklagas hos kammarrätten.
Länsstyrelsens beslut i sådana ärenden som avses i 30 § får överklagas
hos fiskeriverket. Fiskeriverkets beslut i sådana ärenden får överklagas
hos kammarrätten.
Då ett beslut som en myndighet meddelar enligt denna lag angår så många
att en avskrift av beslutet inte lämpligen kan tillställas var och en av
dem, skall delgivning ske enligt 17 § delgivningslagen (1970:428).
Beslut, som avses i 28 och 29 §§, gäller omedelbart, om inte något annat
bestäms. Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen bestämma att
även ett sådant beslut, som avses i 30 §, skall gälla omedelbart. Lag
(1991:379).
Övergångsbestämmelser
1984:371
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. Lagen gäller ej beträffande
gärning som har begåtts före ikraftträdandet. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om överklagande av beslut som har meddelats före den
1 juli 1984.
1985:935
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986. I fråga om ansökan om
handräckning som har gjorts före ikraftträdandet gäller äldre
bestämmelser.
1986:263
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986, då förordningen (1950:597) om
fiskerätten vid vissa kronan tillhöriga havsstränder, skär och holmar m.
m. upphör att gälla.
I fråga om upplåtelser som skett enligt förordningen eller motsvarande
äldre bestämmelser gäller dock de äldre bestämmelserna till dess att
rättighetsinnehavaren har upphört med sitt yrkesfiske.
1990:89
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.
I fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet
gäller äldre föreskrifter.
1991:861
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre
föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan
väckts före ikraftträdandet. | null | null |
1950:598 | null | 1,950 | null | 1938:274 | null |
1950:602 | null | 1,950 | null | 1946:807 | null |
1950:617 | null | 1,950 | null | 1924:423 | null |
1950:618 | null | 1,950 | null | 1940:383 | null |
1950:653 | Kungörelse (1950:653) angående utsträckning i vissa fall av den tid utlänning utan uppehållstillstånd äger uppehålla sig i riket | 1,950 | Utan hinder av vad i 7 § utlänningslagen den 15 juni 1945 stadgas må
utlänning, som är gift med svensk medborgare, ävensom sådan utlännings
ogifta barn i äktenskap under tjuguett år utan uppehållstillstånd vistas
i riket intill sex månader från ankomsten. | null | null |
1950:674 | Kungörelse (1950:674) angående grunder för sådan uppdelning av pensionsstyrelsens frivilliga försäkring, som avses i punkt 1 tionde stycket anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen | 1,950 | Kungl. Maj:t har funnit gott att, med stöd av punkt 1 elfte stycket
anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370), förordna att vid uppdelning enligt tionde stycket nämnda
anvisningspunkt av försäkring, som avses i 1 § första stycket c)
kungörelsen den 30 december 1947 (nr 981) angående anordnandet av den
frivilliga statliga pensionsförsäkringen (pensionsstyrelsens
frivilliga försäkring), försäkringen skall anses såsom
kapitalförsäkring i vad den avser avgiftsåterbetalning vid dödsfall
och i övrigt såsom pensionsförsäkring samt inbetalad avgift skall
anses erlagd till en tiondel för kapitalförsäkringen och till nio
tiondelar för pensionsförsäkringen.
Övergångsbestämmelser
1950:674
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1951, men skall icke äga
tillämpning beträffande försäkring på grund av avgift, erlagd före
nämnda dag. | null | null |
1951:147 | Brev (1951:147) till krigsarkivet angående förvaring av krigsdomarnas arkivalier | 1,951 | I skrivelse den 9 mars 1951 har riksarkivet på anförda skäl hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte förordna att krigsdomarnas och auditörernas
arkivalier skola levereras till krigsarkivet.
Kungl. Maj:t - som inhämtat, att andra arkivalier i förevarande
avseende icke finnas bevarade än de av krigsdomarna jämlikt 1 § e)
instruktionen den 30 juni 1942 för krigsdomare, auditörer och
krigsfiskaler förda anteckningar - finner gott förordna, att samma
anteckningar skola överlämnas till krigsarkivet. | null | null |
1951:148 | Förordning (1951:148) om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för avgifter till vissa stiftelser, m.m. | 1,951 | 1 §. Vid beräkning av nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen
och förordningen om statlig inkomstskatt äger skattskyldig njuta avdrag
för belopp, som enligt särskilda avtal, ingångna /k/ dels /-k/ den 24
februari 1950 mellan statens bränslekommision för Kungl. Maj:t och
kronan, å ena, och Svenska trävaruexportföreningen, å andra sidan, /k/
och dels /-k/ den 5 respektive 8 december 1950 mellan statens handels-
och industrikommission för Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt nämnda
förening, Svenska pappersbruksföreningen, Svenska cellulosaföreningen
och Svenska trämasseföreningen, å andra sidan, under beskattningsåret
tillgodoförts Stiftelsen Trävaruindustriens konjunkturutjämningsfond
eller någon av följande av föreningarna bildade stiftelser, nämligen
1951 års trävarufond, 1951 års pappersfond, 1951 års cellulosafond och
1951 års trämassefond.
2 §. Skyldighet att erlägga skatt för inkomst och förmögenhet föreligger
icke för de i 1 § nämnda stiftelserna, såvitt angår i samma paragraf
avsedda medel eller avkastning därav. Ej heller föreligger dylik
skyldighet för följande stiftelser, som avses i de i 1 § omförmälda, i
december 1950 ingångna avtalen ävensom i ett den 18 november 1955
träffat tilläggsavtal, nämligen Stiftelsen Centralfonden för anställda
inom skogsbruket och skogsindustrien, Stiftelsen Pappersbrukens
forskningsinstitut, länsstiftelser för det enskilda skogsbruket,
företagsstiftelser för social verksamhet, fonden för skoglig forskning
samt en av nämnden för arbets- och maskinteknisk forsknings- och
försöksverksamhet i skogsbruket förvaltad fond. Förordning (1956:100).
3 §. Medel, vilka utbetalas från någon av de i 2 § angivna stiftelserna
till skattskyldig, för vilken avdragsrätt föreligger enligt 1 §, skola
hos mottagaren upptagas såsom intäkt av rörelse för det beskattningsår,
då medlen kommit honom till godo.
Vad i första stycket sägs angående av stiftelse till den skattskyldige
utbetalade medel skall äga motsvarande tillämpning beträffande sådana
stiftelsens medel, vilka eljest kommit den skattskyldige till godo.
4 §. Kungl. Maj:t äger utfärda för tillämpning av denna förordning
erforderliga föreskrifter. | null | null |
1951:149 | Förordning (1951:149) om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för avgifter till viss av Aktiebolaget Tegefors verk grundad stiftelse, m.m. | 1,951 | 1 §. Vid beräkning av nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen
och förordningen om statlig inkomstskatt äger Aktiebolaget Tegefors verk
njuta avdrag för belopp, som enligt ett mellan statens bränslekommission
för Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt bolaget, å andra sidan, i juli
1948 träffat avtal under beskattningsåret tillgodoförts Stiftelsen
Tegefors verks fond för konjunkturutjämnande, sociala och
skogsförbättrande åtgärder.
2 §. Skyldighet att erlägga skatt för inkomst och förmögenhet föreligger
icke för den i 1 § nämnda stiftelsen eller för den i ifrågavarande avtal
omförmälda Stiftelsen Centralfonden för anställda inom skogsbruket och
skogsindustrien, såvitt angår i nyssnämnda paragraf avsedda medel eller
avkastning därav.
3 §. Medel, vilka utbetalas från någon av de stiftelser, som angivas i 2
§, till det i 1 § nämnda bolaget, skola hos detta upptagas såsom intäkt
av rörelse för det beskattningsår, då medlen kommit bolaget till godo.
Vad i första stycket sägs angående av stiftelse till bolaget utbetalade
medel skall äga motsvarande tillämpning beträffande sådana stiftelsens
medel, vilka eljest kommit bolaget till godo.
4 §. Kungl. Maj:t äger utfärda för tillämpning av denna förordning
erforderliga föreskrifter. | null | null |
1951:165 | Kungörelse (1951:165) angående vissa inskränkningar i den civila luftfarten under beredskapstillstånd och krig | 1,951 | Kungl. Maj:t har jämlikt lagen den 7 september 1914 (nr 182)
angående förbud mot lufttrafik över svenskt område funnit gott
förordna, att under beredskapstillstånd och krig samt där Kungl. Maj:t
så förordnar skola beträffande den civila luftfarten gälla följande
särskilda bestämmelser.
Andra civila luftfartyg än svenska staten tillhöriga eller för dess
räkning använda må icke, med nedan angivna undantag, utan Konungens
tillstånd starta från, färdas över eller nedgå på svenskt
territorium.
Civilt svenskt eller utländskt luftfartyg, som användes i med Kungl.
Maj:ts tillstånd bedriven luftfart i regelbunden trafik (linjefart),
må färdas mellan territorialgränsen och viss, av luftfartsstyrelsen i
samråd med överbefälhavaren bestämd flygplats under iakttagande av de
villkor och bestämmelser, som av nämnda myndigheter må komma att
föreskrivas.
Svenskt civilt luftfartyg må ock eljest efter av luftfartsstyrelsen
i samråd med överbefälhavaren lämnat medgivande starta från, färdas
över och nedgå på svenskt territorium under iakttagande av de villkor
och bestämmelser, som i samband med dylikt medgivande föreskrivits.
Vad i denna kungörelse stadgas skall icke vara tillämpligt på
luftfartyg, som befinner sig i nöd, dock att sådant luftfartyg skall
snarast möjligt bringas att landa och därefter kvarhållas. | null | null |
1951:180 | null | 1,951 | null | 1947:576 | null |
1951:213 | null | 1,951 | null | 1941:251 | null |
1951:217 | null | 1,951 | null | 1939:350 | null |
1951:24 | null | 1,951 | null | 1940:961 | null |
1951:25 | Kungörelse (1951:25) angående sättet för vissa utbetalningar till kommuner m.fl. | 1,951 | 1 § Såsom villkor för utbetalande av bidrag av statsmedel till kommun,
församling, fattigvårdssamhälle, skoldistrikt, polisdistrikt,
landsting eller annan kommunal förvaltningsenhet ävensom till
hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelse skall gälla, att
postgirokonto öppnas för den kassa, som har att mottaga medlen.
2 § Utbetalning av statsmyndighet eller utmätningsman till i 1 §
avsedd betalningsmottagare, som för vederbörande kassa öppnat
postgirokonto, skall, utan hinder av vad däremot stridande är i
särskilda författningar stadgat, verkställas genom girering till
kassans postgirokonto eller, i vad rör statsmyndighet som ej själv har
postgirokonto för medel varom är fråga, genom insättning å kassans
konto.
3 § I 1 § avsedd betalningsmottagare skall vid rekvisition hos
statsmyndighet av bidrag av statsmedel uppgiva numret och benämningen
å det postgirokonto, som medlen skola tillgodoföras.
4 § Statsmyndighet skall vid utbetalning av medel till i 1 § avsedd
betalningsmottagare å girokupongen eller på annat lämpligt sätt lämna
besked om de utbetalade medlens art, den tid utbetalningen hänför sig
till samt huruvida medlen utgöra förskott. Därest statsmyndighet
framställt erinran mot rekvisition av medel, skall upplysning jämväl
härom lämnas betalningsmottagaren.
Övergångsbestämmelser
1951:25
Denna kungörelse träder i kraft den 1 februari 1951, då kungörelsen
den 10 november 1933 (nr 613) angående sättet för vissa utbetalningar
till kommuner m.fl. samt kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 398) med
tillägg till kungörelsen den 10 november 1933 (nr 613) angående sättet
för vissa utbetalningar till kommuner m.fl. skola upphöra att gälla. | null | null |
1951:266 | null | 1,951 | null | 1940:358 | null |
1951:279 | null | 1,951 | null | 1941:967 | null |
1951:290 | null | 1,951 | null | 1938:274 | null |
1951:291 | null | 1,951 | null | 1904:48 s.1 | null |
1951:294 | null | 1,951 | null | 1938:279 | null |
1951:308 | Lag (1951:308) om ekonomiska föreningar | 1,951 | Allmänna bestämmelser
1 § Förening med ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen
genom sådan ekonomisk verksamhet, i vilken medlemmarna deltaga
som avnämare eller leverantörer eller med egen arbetsinsats eller
genom begagnande av föreningens tjänster eller på annat dylikt sätt,
må vinna registrering som ekonomisk förening; och skall å sådan
registrerad förening tillämpas vad i denna lag stadgas.
1 a § Äger en ekonomisk förening så många aktier eller andelar i en
svensk eller utländsk juridisk person att den har mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller andelar, är den ekonomiska föreningen
moderförening och den andra juridiska personen dotterföretag. Äger ett
dotterföretag eller äger en moderförening och ett eller flera
dotterföretag tillsammans eller äger flera dotterföretag tillsammans
aktier eller andelar i en juridisk person i den omfattning som angivits
nu, är även sistnämnda juridiska person dotterföretag till
moderföreningen.
Har en ekonomisk förening i annat fall på grund av aktie- eller
andelsinnehav eller avtal ensam ett bestämmande inflytande över en
juridisk person och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet,
är den ekonomiska föreningen moderförening och den juridiska personen
dotterföretag.
Moderförening och dotterföretag utgör tillsammans en koncern. Lag
(1980:1105).
2 § För ekonomisk förenings förbindelser häfta allenast föreningens
tillgångar, förfallna men ej guldna insatser och avgifter
inräknade.
3 § Innan ekonomisk förening blivit registrerad, kan den ej förvärva
rättigheter eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol
eller annan myndighet söka, kära eller svara. Sedan styrelse blivit
utsedd, äge den dock föra talan i mål rörande föreningens bildande,
så ock eljest vidtaga åtgärd för utbekommande av utfästa insatser
eller avgifter.
Handla medlemmar i föreningen eller ock styrelsen eller annan, som
enligt denna lag är ställföreträdare för föreningen, å föreningens
vägnar innan den registrerats, skola de som deltagit i åtgärden
eller beslut därom svara för uppkommande förbindelser, en för alla
och alla för en, såsom för egen skuld.
4 § Ekonomisk förening registreras hos länsstyrelsen i det län,
där föreningens styrelse enligt stadgarna har sitt säte.
Hos varje länsstyrelse skall föras föreningsregister för
inskrivning av de uppgifter, vilka enligt denna lag skola
anmälas för registrering eller vilkas intagande i registret
eljest är föreskrivet.
Regeringen kan förordna, att föreningsregister skall föras
gemensamt för två eller flera län. Vad i denna lag sägs om län
gäller även område för vilket gemensamt föreningsregister
föres. Lag (1975:420).
Stadgar och firma m.m.
5 § För att vinna registrering skall ekonomisk förening
bestå av minst fem medlemmar, dock att antalet medlemmar må vara
tre eller fyra där minst tre medlemmar utgöras av föreningar, som
äro registrerade eller ändock att anse som juridiska personer,
samt
i enlighet med denna lag hava antagit stadgar ävensom utsett
styrelse och revisorer
6 § Föreningens stadgar skola angiva
1. föreningens firma;
2. ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art;
3. den ort inom riket, där föreningens styrelse skall hava sitt säte;
4. den insats med vilken varje medlem skall deltaga i föreningen, huru
insatserna skola göras samt huruvida medlem må deltaga i föreningen med
högre belopp än enkel insats;
5. där regelbundna eller på särskilt beslut om uttaxering beroende
avgifter till föreningen skola förekomma, avgifternas belopp eller de
högsta belopp vartill de må bestämmas;
6. antalet styrelseledamöter och revisorer eller det högsta och lägsta
antal vartill de skola uppgå samt, om för styrelseledamöter eller
revisorer skola finnas suppleanter, enhanda uppgift beträffande dem,
tiden för styrelseledamots, revisors och suppleants uppdrag, så ock, där
styrelseledamot, revisor eller suppleant skall utses på annat än i denna
lag angivet sätt, huru tillsättning skall ske;
7. där fullmäktige skola finnas på sätt i 62 § sägs, deras befogenhet,
huru de skola utses och tiden för deras uppdrag;
8. föreningens räkenskapsår;
9. det sätt, varpå kallelse till föreningsstämma skall ske och andra
meddelanden bringas till medlemmarnas eller fullmäktiges kännedom,
ävensom den tid före stämma, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola
vara vidtagna;
10. de grunder, enligt vilka skall förfogas över uppkommen vinst, så ock
huru vid föreningens upplösning skall förfaras med föreningens behållna
tillgångar; samt
11. där förlagsinsatser som avses i 16 b § skall förekomma, vad som skall
gälla därom.
Skall föreningens firma registreras på två eller flera språk, skall varje
lydelse angivas i stadgarna. Lag (1984:189).
7 § Föreningens firma skall innehåller orden "ekonomisk" och
"förening" eller förkortningen "ek.för.".
I firma må ej ordet "bolag" eller eljest något, som betecknar
ett bolagsförhållande, intagas på sådant sätt att därav kan
föranledas det misstaget att firman innehaves av ett bolag.
Firman skall tydligt skilja sig från andra hos länsstyrelsen
förut registrerade ännu bestående föreningsfirmor. För registrering
av förenings firma gäller i övrigt vad som föreskrives i
firmalagen (1974:156).
Ej må någon annan än ekonomisk förening i sin firma använda
uttrycket ekonomisk förening eller förkortning därav.
Föreningens styrelse kan antaga bifirma. Vad i andra och
tredje styckena sägs om firma gäller även bifirma. Uttrycket
ekonomisk förening eller förkortning därav får ej intagas i
bifirma. Lag (1974:163).
8 § Ansökan om föreningens registrering skall göras av styrelsen.
Vid ansökningen skola fogas dels två av notarius publicus
eller minst två styrelseledamöter bestyrkta exemplar av
föreningens stadgar, dels ock avskrift av protokoll vid
sammanträde med föreningens medlemmar, utvisande att stadgarna
blivit antagna, ävensom av dylikt protokoll eller annan handling,
varav framgår att styrelse och revisorer utsetts.
Ansökningen skall innehålla försäkran av styrelsen att
medlemmarnas antal uppgår till det i 5 § angivna lägsta antalet
eller, där enligt stadgarna eller beslut vid sammanträde med
medlemmarna föreningen icke må börja sin verksamhet förrän
visst högre medlemsantal uppnåtts, att antalet uppgår härtill.
Har i den ordning nu sagts blivit föreskrivet att föreningen icke
må börja sin verksamhet förrän visst minimibelopp inbetalats
i insatser eller avgifter eller eljest villkor uppställts
härför, skall försäkran jämväl avgivas att villkoret är uppfyllt.
9 § Ansökningen om föreningens registrering skall vidare
innehålla uppgift om föreningens postadress samt
styrelseledamöternas och, där suppleanter utsetts, deras
fullständiga namn, medborgarskap och hemvist, så ock förklaring
att dessa personer ej äro omyndiga.
I ansökningen skall uppgivas, av vilka och huru föreningens
firma skall tecknas, där ej denna befogenhet skall utövas
allenast av styrelsen. Skall firman tecknas av annan person
än som avses i första stycket, gälle vad där är stadgat
även i fråga om sådan firmatecknare.
Har ej envar, som ensam eller gemensamt med annan än
bemyndigad att teckna föreningens firma, å ansökningen
egenhändigt skrivit sin av vittnen styrkta namnteckning, skall
vid ansökningen fogas en särskild bilaga, därå namnteckningen
finnes och blivit styrkt av vittnen.
9 a § Beslut om antagande av bifirma får anmälas för registrering
av styrelsen eller dess ordförande. Har bifirma antagits
innan ansökan om föreningens registrering gjorts, kan anmälan
upptagas i ansökningen. Vid anmälan skall fogas två avskrifter
av protokoll som bestyrker anmälningen. Lag (1974:163).
10 § Över ekonomisk förenings medlemmar skall genom styrelsens
försorg hållas förteckning. Denna kan bestå av betryggande
lösblads- eller kortsystem. Förteckningen skall för varje
medlem innehålla uppgift om hans fullständiga namn och hemvist
samt å det antal insatser, med vilket han deltager i
föreningen. Därjämte skall förteckningen innehålla uppgift
om sammanlagda beloppet inbetalda insatser enligt senast
fastställda balansräkning, om summorna av insatsbelopp, som
efter utgången av det räkenskapsår balansräkningen avser
återbetalats eller högst skola återbetalas dels enligt 16 §
1 mom. dels enligt 16 a §, och om tiden för återbetalningarna.
Styrelsen skall hålla medlems förteckningen tillgänglig för
envar som vill taga kännedom om densamma.
Medlem vare berättigad att på begäran erhålla skriftlig uppgift
av föreningen om medlemskapet och av honom gjorda insatser.
Lag (1967:621).
Medlems intagande och avgång m.m.
11 § Ekonomisk förening må icke vägra någon inträde som medlem,
såframt ej med hänsyn till arten eller omfattningen av föreningens
verksamhet eller föreningens syfte eller annan orsak särskilda
skäl äro därtill.
Ansökan om inträde prövas av styrelsen, där ej annorlunda är
bestämt i stadgarna. Inträdesansökan skall, om så föreskrives i
stadgarna, ske skriftligen och vara försedd med sökandens
bevittnade namnunderskrift.
12 § Den, till vilken avliden medlems andel övergått på grund av
bodelning, arv eller testamente, vare berättigad att i den avlidnes
ställe inträda såsom medlem i föreningen, såframt annat icke
föranledes av stadgarna.
Anmälan om inträde skall göras senast sex månader efter medlemmens
död eller, om den i 15 § avsedda tiden för dödsboets avgång
ur föreningen då ännu ej inträffat, senast vid den tiden.
13 § Den som efter överlåtelse förvärvat medlems andel skall
ansöka om inträde inom sex månader därefter. Antages han, inträder
han som medlem i överlåtarens ställe. Söker han ej inträde
eller avslås ansökan, äge han den rätt som tillkommer avgången
medlem enligt 16 §; och skall tiden för avgången beräknas med
utgångspunkt från det ansökningen avslogs eller, om ansökan ej
gjorts, ansökningstiden utgick.
14 § Melem äger uppsäga sig till utträde ur föreningen. I stadgarna
må förskrivas, att uppsägning skall ske skriftligen och
uppsägningshandlingen vara försedd med medlemmens bevittnade
namnunderskrift. I stadgarna kan ock bestämmas att uppsägning
ej får ske förrän efter viss tid, högst två år, från inträdet.
Efter medgivande av länsstyrelsen må sagda tid utsträckas
till högst fem år.
Medlem må på grund, som kan vara bestämd i stadgarna, uteslutas
ur föreningen. Beslut härom fattas, där i stadgarna icke är
annorlunda föreskrivet, av föreningsstämman.
15 § Avgång ur föreningen äger, utom i fall varom i 68 § andra
stycket och 96 § 2 mom. andra stycket sägs, rum vid den utgång
av räkenskapsår, vilken infaller näst efter en månad eller
efter den i stadgarna bestämda längre tid, högst sex månader,
sedan medlemmen uppsagt sig till utträde eller uteslutits
eller annan omständighet som föranlett avgången inträffat.
Medlem, som blivit utesluten ur föreningen, vare genast förlustig
rätten att deltaga i överläggningar och beslut om föreningens
angelägenheter.
16 § 1 mom. Då medlem avgått, äge han dels sex månader från avgången utfå
inbetalda insatser, i den mån föreningens behållna tillgångar enligt den
vid tiden för avgången uppgjorda balansräkningen därtill förslå utan
anlitande av reservfond eller förlagsinsatser eller förnärmande av övriga
medlemmars lika rätt, dels ock, i samma ordning som övriga medlemmar,
utbekomma vad på den avgångne belöper av beslutad vinstutdelning.
Träder föreningen i likvidation inom sex månader från det medlem avgått
eller varder inom samma tid beslut om föreningens försättande i konkurs
meddelat, skall den avgångnes rätt att utfå insats bedömas efter de
beträffande skifte av föreningens tillgångar gällande grunderna.
Innehålla föreningens stadgar inskränkning i avgående medlems rätt varom
nu är sagt, lände den, utom i fall som i 68 § andra stycket och 96 § 2
mom. andra stycket sägs, till efterrättelse. Lag (1984:189).
2 mom. Försättes föreningen i konkurs på ansökan som gjorts inom
ett år från det medlem avgick, vare den avgångne pliktig att,
såvitt rörer föreningens borgenäres rätt, återbära vad han utfått
av sina insatser.
Förlagsinsatser m. m.
16 b § En ekonomisk förening kan i stadgarna föreskriva att, utöver vad
som följer av 6 § första stycket 4, kapital får tillskjutas genom
särskilda insatser (förlagsinsatser) och att sådana insatser får
tillskjutas även av andra än medlemmar.
Förlagsinsatser får tillskjutas med högst så stort belopp att summan av
gjorda förlagsinsatser efter tillskottet uppgår till högst det belopp som
svarar mot summan av andra då inbetalda insatser än förlagsinsatser. Lag
(1984:189).
16 c § I stadgarna kan tas in föreskrifter om begränsningar i fråga om
vem som har rätt att tillskjuta förlagsinsatser och genom överlåtelse
förvärva de rättigheter som är förenade med förlagsinsatserna
(förlagsandelar). För redan gjorda insatser får inte införas strängare
begränsningar än vad som gällde när insatsen gjordes.
Förvärv av en förlagsandel i strid mot föreskrifter som avses i första
stycket är ogiltiga. Lag (1984:189).
16 d § Om föreningen upplöses och det vid upplösningen finns överskott,
har innehavarna av förlagsandelar rätt att så långt överskottet räcker få
förlagsinsatserna inlösta med belopp motsvarande insatsernas storlek,
innan utbetalning sker för andra ändamål. Finns flera förlagsinsatser och
förslår inte överskottet till full betalning av samtliga, skall
överskottet fördelas på insatserna i förhållande till deras storlek. Lag
(1984:189).
16 e § För varje förlagsinsats skall föreningen utfärda ett
förlagsandelsbevis. Beviset skall ställas till viss man, till innehavaren
eller till viss man eller order och innehålla uppgift om
1. föreningens firma,
2. nummer eller annan beteckning för beviset,
3. insatsens storlek,
4. den rätt till utdelning som insatsen medför,
5. det sätt på vilket utdelning skall utbetalas och inlösen ske,
6. föreskrifter som avses i 16 c § första stycket,
7. erinran enligt 16 c § andra stycket.
Förlagsandelsbeviset skall undertecknas av föreningen. Styrelseledamöters
eller firmatecknares namnteckning får återges genom tryckning eller på
liknande sätt. Lag (1984:189).
16 f § I fråga om förlagsandelsbevis gäller, om ej annat följer av denna
lag, i tillämpliga delar vad i lagen (1936:81) om skuldebrev föreskrivs
om enkla skuldebrev såvitt gäller bevis ställt till viss man och om
löpande skuldebrev såvitt gäller bevis ställt till innehavaren eller till
viss man eller order. Härvid är den som innehar ett förlagsandelsbevis
ställt till viss man eller order och som enligt föreningens påskrift på
beviset är ägare till förlagsandelen likställd med den som enligt 13 §
andra stycket samma lag förmodas äga rätt att göra skuldebrevet gällande.
Påskrift på beviset skall göras endast om innehavaren styrker sitt
förvärv av den förlagsandel som beviset avser. Lag (1984:189).
16 g § Över samtliga förlagsinsatser skall genom styrelsens försorg föras
en förteckning. Denna kan bestå av betryggande lösblads- eller
kortsystem. Förteckningen skall innehålla uppgift om storleken på varje
förlagsinsats, om tidpunkten för varje insats och om den rätt till
utdelning som insatsen medför. Förteckningen skall hållas tillgänglig för
var och en som vill ta del av den. Lag (1984:189).
16 h § En innehavare av en förlagsandel har rätt att få förlagsinsatsen
inlöst tidigast efter fem år från tillskottet under förutsättning att han
skriftligen säger upp beloppet minst två år i förväg.
Föreningen får inlösa en förlagsinsats tidigast efter fem år från
tillskottet under förutsättning att föreningen skriftligen säger upp
beloppet minst sex månader i förväg.
Inlösen enligt denna paragraf sker till det belopp som utgör insatsens
storlek enligt förlagsandelsbeviset. Beloppet får dock ej överstiga vad
som av föreningens behållna tillgångar enligt den senast fastställda
balansräkningen, utan anlitande av reservfonden, belöper på andelen i
förhållande till övriga förlagsinsatser. Om föreningen försätts i konkurs
på ansökan som görs inom ett år efter inlösen skall vad som föreskrivs i
16 § 2 mom. beträffande där avsedd återbäring tillämpas i fråga om
förlagsinsatser. Lag (1984:189).
17 § 1 mom. Av ekonomisk förenings årsvinst, efter avdrag för vad som
åtgår till täckande av möjligen förefintlig förlust från föregående år,
skola minst fem procent avsättas till reservfond. Har på grund av
rörelsens resultat medlemmar eller andra tillgodoförts gottgörelse i form
av efterlikvider, återbäringar eller dylikt, skall avsättning därav ske
med minst fem procent, även om gottgörelsen icke inräknats i årsvinsten.
Till reservfonden skall alltid läggas vad medlem vid avgång ur föreningen
icke återfår av sina insatser och vad en förlagsandelsinnehavare inte får
ut vid inlösen av en förlagsinsats.
Då reservfonden jämte inbetalat insatskapital, i den mån detta ej
överstiger tio gånger reservfonden, uppnått ett belopp som svarar
antingen mot fyra tiondelar av det bokförda värdet å föreningens
tillgångar eller mot föreningens skulder enligt balansräkningen, må
vidare avsättning till fonden upphöra. Innehålla stadgarna bestämmelse om
avsättning utöver vad nu sagts, lände det till efterrättelse. Avsättning
skall ånyo vidtaga, om reservfonden nedgår under vad sålunda stadgats.
Nedsättning av reservfond må beslutas allenast för täckande av förlust,
som enligt fastställd balansräkning finnes hava uppstått å föreningens
verksamhet i dess helhet och som icke kan ersättas av befintliga till
framtida förfogande avsatta medel. Lag (1984:189).
17 § 2 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. skall belopp,
som upptagits under rubriken Avsatt till pensioner, ej räknas
som skuld i den mån det överstiger det belopp, under vilket posten
jämlikt 7 § första stycket lagen den 9 juni 1967 (nr 531) om
tryggande av pensionsutfästelse m.m. icke får nedbringas.
Lag (1967:538).
17 § 3 mom. Regeringen må medgiva förening eller vissa grupper
av föreningar undantag, helt eller delvis, från bestämmelserna
i 1 mom. om med hänsyn till arten av föreningsverksamheten och
övriga omständigheter synnerliga skäl därtill föranleda.
Lag (1975:420).
18 § Utdelning får inte överstiga vad som i fastställd balansräkning och,
i fråga om moderförening, i fastställd koncernbalansräkning för det
senaste räkenskapsåret redovisas såsom föreningens eller koncernens
nettovinst för året, balanserade vinst och fria fonder med avdrag för 1.
redovisad förlust, 2. belopp som enligt lag eller stadgar skall avsättas
till bundet eget kapital eller, i fråga om moderförening, belopp som av
det fria egna kapitalet i koncernen enligt årsredovisningarna för företag
inom denna skall överföras till bundet eget kapital, 3. belopp som enligt
stadgarna eljest skall användas för annat ändamål än utdelning till
medlemmarna. Ej heller får gottgörelse som avses i 17 § 1 mom. och som
icke inräknats i årsvinsten betalas ut i vidare mån än att föreskriven
avsättning kan ske till reservfonden. I övrigt får utbetalning till
medlemmarna av föreningens tillgångar ej verkställas på annat sätt än
genom återbetalning av insatsbelopp enligt 16 § 1 mom. eller 16 a § eller
i samband med nedsättning av insatsernas belopp enligt 68 § sista
stycket.
Utdelning, som beräknas på annat sätt än i förehållande till den
omfattning i vilken medlemmarna deltagit i föreningens verksamhet eller i
övrigt tagit denna i anspråk, får fastställas till högst en ränta för år
på inbetalda insatser som motsvarar det av riksbanken fastställda
diskonto som gällde vid räkenskapsårets utgång med tillägg av tre
procentenheter. Denna begränsning gäller dock inte i fråga om utdelning
på förlagsinsatser.
Vinstutdelning eller utbetalning i annan form av gottgörelse som avses i
17 § 1 mom. får inte ske med så stort belopp att utdelningen eller
utbetalningen med hänsyn till föreningens eller koncernens
konsolideringsbehov, likviditet eller ställning i övrigt står i strid mot
god affärssed. Lag (1984:189).
19 § Varder vinstutdelning beslutad och verkställd i strid mot vad i 18 §
sägs eller mot bestämmelse i föreningens stadgar, vare de, som uppburit
sådan utdelning skyldiga att återbära denna jämte ränta därå. Detta
gäller dock ej beträffande utdelning på en förlagsinsats, om mottagaren
hade skälig anledning att anta att vad han erhållit utgjorde laglig
vinstutdelning. Har gottgörelse, som avses i 17 § 1 mom. och som icke
inräknats i årsvinsten, utbetalats i strid mot vad som sägs i 18 § eller
mot bestämmelse i föreningens stadgar, är den som mottog gottgörelsen
skyldig att återbära denna jämte ränta, om han insåg eller bort inse
nämnda förhållande. Räntan beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) från
det att utdelningen eller gottgörelsen uppburits intill dess ränta skall
utgå enligt 6 § räntelagen till följd av 3 eller 4 § samma lag.
För brist, som kan uppkomma vid återbäringen, var de, som medverkat till
beslutet om utdelning eller utbetalning eller verkställandet av detta,
ansvariga efter de beträffande skadeståndsskyldighet i 106, 108 och 109
§§ stadgade grunderna. Lag (1984:189).
20 § Föreningsstämman må ej besluta om användande av föreningens
vinstmedel eller övriga tillgångar eller om åtagande av förpliktelser
för ändamål, som uppenbarligen är främmande för föreningens syfte.
Dock äge stämman använda tillgångar till allmännyttigt eller därmed
jämförligt ändamål, såvitt det med hänsyn till ändamålets
beskaffenhet, föreningens ställning och omständigheterna i övrigt
får anses skäligt.
Föreningsstämman må ej heller, med mindre annat följer av stadgarna,
besluta om sådan användning av föreningens tillgångar eller
eljest om sådan åtgärd, att uppenbarligen fördel beredes vissa
medlemmar till nackdel för föreningen eller övriga medlemmar.
Styrelse och firmateckning
21 § För ekonomisk förening skall finnas en styrelse bestående av
minst tre ledamöter. Styrelsen skall förvalta föreningens
angelägenheter i enlighet med vad i denna lag är stadgat.
Styrelsen väljes å föreningsstämma; dock må i stadgarna kunna
bestämmas, att styrelsen eller ledamot av densamma skall tillsättas
i annan ordning.
Styrelseledamot skall utses för tid intill dess stämma som
i 57 § 1 mom. sägs hållits och må icke utses för längre tid än
till och med den stämma som skall äga rum under tredje
räkenskapsåret efter valet. Ändå att den tid för vilken
styrelseledamot blivit utsedd ej gått till ända, må han skiljas
från uppdraget genom beslut av den som utsett honom.
Styrelseledamot äge ock rätt att avgå före utgången av nämnda
tid. Anmälan om avgång skall göras hos styrelsen samt, där
styrelseledamot ej är vald å föreningsstämma, hos den
som tillsatt honom.
Om styrelseledamot, som är vald å föreningsstämma, entledigas
eller eljest avgår eller avlider eller hinder för honom att
vara styrelseledamot uppkommer enligt 22 § och suppleant ej finnes,
åligger det övriga styrelseledamöter att ofördröjligen föranstalta
om val av ny ledamot för återstående mandattid. Meddelas icke
annan föreskrift i stadgarna, må dock med valet anstå till
nästa stämma där styrelseval skall äga rum, såfram styrelsen
är beslutför med kvarstående ledamöter och suppleanter samt
antalet ej understiger tre.
22 § Styrelseledamot skall vara myndig och, där ej för särskilt
fall regeringen eller myndighet regeringen förordnar annat
tillåter, här i riket bosatt svensk medborgare.
Styrelseledamot skall vara medlem i föreningen. Dock må även den
vara styrelseledamot som enligt lag är ställföreträdare för
medlem samt, där juridisk person är medlem, den som är ledamot
av styrelsen för den juridiska personen eller delägare i densamma.
Jämväl eljest må, där det för visst eller vissa särskilt
angivna fall i stadgarna medgives, annan än medlem vara
styrelseledamot. Lag (1975:420).
23 § Vad i denna lag är stadgat om styrelseledamot skall i
tillämpliga delar gälla beträffande suppleant.
I stadgarna må närmare bestämmelser upptagas om de förut-
sättningar, under vilka suppleant äger inträda i tjänstgöring,
så ock, där flera suppleanter skola finnas, om ordningen
för deras inträde. Sådana bestämmelser må jämväl meddelas av den
som utsett suppleanten. Bestämmelse som i detta stycket sägs må
ej registreras.
24 § Det åligger styrelsen att sörja för en sådan organisation
av föreningens verksamhet, som med hänsyn till föreningens
förhållanden må anses tillfredställande, att utöva tillsyn
över befattningshavare hos föreningen samt att tillse att
erforderliga upplysningar angående föreningens förhållanden
komma styrelsen till handa på lämpligt sätt och vid lämpliga
tider. Styrelsen skall ock sörja för att föreningens bokföring
fullgöres i överensstämmelse med lag samt att medelsförvaltningen
är ordnad på betryggande sätt ävensom att behörig kontroll
häröver finnes.
När på grund av inträffade förluster eller eljest anledning
föreligger till antagande, att föreningens ställning kommer
att utvisa fortgående försämring, så att föreningens skulder
icke bliva täckta av tillgångarna, åligger det styrelsen att
ofördröjligen till stämmans prövning hänskjuta frågan om
föreningen skall träda i likvidation.
24 a § Om en förening har blivit moderföretag, skall styrelsen meddela
detta till dotterföretagets ledning. Dotterföretagets ledning skall lämna
styrelsen för moderföreningen de upplysningar som behövs för beräkningen
av koncernens ställning och resultatet av koncernens verksamhet. Lag
(1980:1105).
25 § Inom styrelsen skall en ledamot vara ordförande.
Det åligger ordföranden att tillse att sammanträden hållas då
så erfordras. Om styrelseledamot fordrar att styrelsen
sammankallas, skall en sådan begäran efterkommas.
Vid styrelsens sammanträden skola föras protokoll, vilka
skola till riktigheten bestyrkas av ordföranden. Ledamot av
styrelsen är berättigad att på begäran få särskild från styrelsens
beslut avvikande mening antecknad till protokollet. Protokollen
skola föras i nummerföljd och förvaras på betryggande sätt.
Lag (1976:353).
26 § Styrelsen är beslutsför, där de vid sammanträde
tillstädesvarandes antal överstiger hälften av hela antalet
styrelseledamöter, såframt ej för beslutförhet högre antal
föreskrivits i stadgarna. Ärende må dock icke företagas, med
mindre såvitt möjligt samtliga styrelseledamöter eller, vid
förfall för någon av dem, suppleant för honom dels fått
tillfälle att deltaga i ärendets behandling, dels erhållit
tillfredsställande underlag för att avgöra ärendet.
Såsom styrelsens beslut gälle, där föreskrift om särskild
röstpluralitet ej givits i stadgarna, den mening, om vilken
de flesta röstande förena sig, och vid lika röstetal den mening
som biträdes av ordföranden. Lag (1976:353).
27 § Ledamot av styrelsen äge ej deltaga i behandling av
fråga rörande avtal mellan honom och föreningen. Ej heller må
han deltaga i behandling av fråga om avtal mellen föreningen
och tredje man, såframt han i frågan äger ett väsentligt
intresse, som kan vara stridande mot föreningens. Vad sålunda
är stadgat äge motsvarande tillämpning beträffande gåva
från föreningen, så ock beträffande rättegång eller annan
talan mot styrelseledamoten eller tredje man.
28 § Styrelsen äger, i den mån annat icke följer av vad i denna
lag är stadgat, att ej mindre handla å föreningens vägnar i
förhållande till tredje man än även företräda föreningen inför
domstolar och andra myndigheter. Samma behörighet tillkommer
ock den eller dem som efter vad i 29 och 30 §§ sägs äga teckna
föreningens firma (firmatecknare); dock äga med, som allenast
gemensamt må utöva firmateckningsrätt, endast gemensamt företräda
föreningen.
29 § Bemyndigande för styrelseledamot, styrelsesuppleant eller
annan att teckna föreningens firma må meddelas av styrelsen,
där ej i stadgarna eller genom beslut av föreningsstämman
gjorts inskränkning i detta avseende. Bemyndigande må dock ej
lämnas den som är omyndig och, vad angår annan än styrelseledamot
eller styrelsesuppleant, utan tillstånd av regeringen eller
myndighet regeringen förordnar den som icke är här i riket bosatt
svensk medborgare.
Styrelsen må när som helst återkalla bemyndigande att teckna
föreningens firma. Lag (1975:420).
30 § Då bemyndigande att teckna föreningens firma meddelas, äger
styrelsen föreskriva, att rätten till firmateckning får av två
eller flera personer utövas allenast gemensamt.
Föreskrives annan inskränkning i rätten att teckna föreningens
firma än i första stycket sägs, må den ej registreras.
31 § Styrelsen eller annan, som jämlikt 28 § är ställföreträdare
för föreningen, må ej förfoga över dess tillgångar eller ikläda
den förpliktelse eller eljest vidtaga åtgärd i strid mot vad i
20 § första stycket första punkten och andra stycket är stadgat
beträffande föreningsstämma. Styrelsen äger dock till allmännyttigt
eller därmed jämförligt ändamål använda tillgång, som i
förhållande till föreningens ställning är av ringa betydelse.
32 § I förhållande till föreningen åligger det styrelsen och annan
ställföreträdare för föreningen att ställa sig till efterrättelse
de särskilda föreskrifter som meddelas i stadgarna eller av
föreningsstämma. Annan ställföreträdare än styrelsen vare ock
skyldig att ställa sig till efterrättelse föreskrift som meddelas
av styrelsen. Dock må styrelsen och annan ställföreträdare för
föreningen icke efterkomma föreskrift, där den finnes såsom
stridande mot denna lag eller stadgarna ej vara gällande, icke
heller föreskrift av föreningsstämma om sådan åtgärd avseende
förvaltningen av föreningens angelägenheter, vars verkställighet
styrelsen finner innebära ett uppenbart åsidosättande av
föreningens intressen.
Den som enligt 27 § icke må för föreningen deltaga i behandling
av fråga om avtal äge ej heller befogenhet att utan särskilt
uppdrag av styrelsen företräda föreningen i avseende å avtalet.
33 § Har styrelsen eller annan ställföreträdare för föreningen
företagit rättshandling å föreningens vägnar men därvid handlat
i strid mot var i 31 § är stadgat eller mot föreskrift, som avses
i 32 §, eller eljest överskridit sin befogenhet, vare rättshandlingen
ej gällande mot föreningen, såframt tredje man insåg eller bort
inse att sådant överskridande förelåg.
Har styrelsesuppleant utövat styrelseledamots befogenhet, vare
det förhållandet, att förutsättning för hans inträde i
styrelseledamots ställe saknades, utan verkan gentemot tredje man,
där denne ej insåg eller bort inse nämnda förhållande.
34 § Den som äger företräda föreningen må ej föryttra eller med
inteckning för gäld belasta föreningens fasta egendom eller tomträtt,
utan så är att han enligt stadgarna äger sådan befogenhet eller
ock föreningsstämman därtill bemyndigat honom. Sådant bemyndigande
kan begränsas att avse viss egendom och må icke i något fall gälla
utöver två år.
Har åtgärd som i första stycket avses företagits utan vederbörligt
bemyndigande och vill föreningen klandra åtgärden, skall föreningen
väcka talan därom inom aderton månader sedan lagfart, inskrivning
eller inteckning beviljades. Försummas det, vare rätt till talan
förlorad.
35 § Skriftlig handling, som utfärdas för förening, bör undertecknas
med föreningens firma, och skola de som teckna firman därvid
underskriva sina namn.
Har styrelsen eller annan ställföreträdare för föreningen utfärdat
handling utan firmateckning och framgår icke av dess innehåll, att
den utfärdats å föreningens vägnar, svare de som undertecknat
handlingen för vad genom handlingen må hava slutits, en för alla
och alla för en, såsom för egen skuld. Sådan ansvarighet skall
dock ej åvila undertecknarna, där av omständigheterna vid
handlingens tillkomst framgick, att den utfärdades för föreningen,
samt den till vilken handlingen ställts av föreningen erhåller
behörigen undertecknat godkännande av handlingen utan oskäligt
dröjsmål efter det begäran därom framställts eller personlig
ansvarighet gjorts gällande mot undertecknarna.
36 § Vill styrelsen väcka talan mot föreningen, skall styrelsen
utlysa föreningsstämma för val om bud att föra föreningens
talan i tvisten. Stämning delgives genom att föredragas åt
stämman. Lagg (1970:456).
37 § Sker ändring i avseende å de till styrelseledamöter eller
styrelsesuppleanter utsedda personerna eller i fråga om rätten
att teckna föreningens firma eller ändras föreningens postadress,
skall styrelsens ordförande därom ofördröjligen göra anmälan för
registrering. Å denna anmälan skall i tillämpliga delar gälla
vad i 9 § sägs. Rätt att göra anmälan tillkommer den som beröres
av anmälningen.
Redovisning
Årsredovisning m.m.
38 § För varje räkenskapsår skall styrelsen avge årsredovisning. Denna
består av resultaträkning, balansräkning och förvaltningsberättelse.
I fråga om resultaträkning och balansräkning i årsredovisning och i
årsbokslut enligt bokföringslagen (1976:125) gäller, förutom
bestämmelserna i nämnda lag, föreskrifterna nedan om årsredovisning m.m.
Dock tillämpas 39 § fjärde stycket och 40 § första stycket endast på
årsredovisningen.
I årsredovisningen skall återges resultaträkningen och balansräkningen
för närmast föregående räkenskapsår. Har under året ändring vidtagits
beträffande specificeringen av poster i resultaträkningen och
balansräkningen, skall uppgifterna från den tidigare årsredovisningen
sammanställas så att dessa kan jämföras med posterna i den senare
årsredovisningen, om särskilt hinder inte möter.
Årsredovisningen skall skrivas under av samtliga styrelseledamöter. Har
beträffande årsredovisningen avvikande mening antecknats till styrelsens
protokoll, skall yttrandet fogas till redovisningen.
Minst en månad före ordinarie föreningsstämma skall årsredovisnings
handlingarna för det förflutna räkenskapsåret avlämnas till revisorerna.
Senast en månad efter det resultaträkningen och balansräkningen blivit
fastställda, skall avskrift av årsredovisning och revisionsberättelse
hållas tillgängliga hos föreningen för alla som är intresserade samt
efter särskilt föreläggande av länsstyrelsen insändas dit. Sådant
föreläggande utfärdas när någon begär det. Föreningar som avses i 46 § 4
mom. första stycket är utan särskildt föreläggande skyldiga att insända
nämnda handlingar till länsstyrelsen.
På avskriften av årsredovisningen skall en styrelseledamot teckna bevis
om att resultaträkning och balansräkning har fastställts. Uppgift skall
också lämnas om fastställelsedagen. Beviset skall även innehålla uppgift
om föreningsstämmans beslut beträffande föreningens vinst eller förlust.
Lag (1980:1105).
39 § Utan hinder av vad som föreskrivs i 15 § fjärde stycket
bokföringslagen (1976:125) om användningen av belopp, varmed värdet av
där avsedd anläggningstillgång uppskrivs, får sådant belopp utnyttjas
även till avsättning till en uppskrivningsfond, vilket får tas i anspråk
endast för ändamål som avses i nämnda lagrum i bokföringslagen.
Vid värdering av aktier eller andelar som en moderförening äger i ett
dotterföretag skall andelar som dotterföretaget äger i moderföreningen
inte anses ha något värde.
Andelar i andra företag än aktiebolag skall likställas med aktier som ägs
av moderföreningen vid uppställningen av moderföreningens resultaträkning
och balansräkning samt vid specificering enligt 42 §.
I balansräkning och resultaträkning i årsredovisningen behöver storlek
och förändringar av lagerreserven uppges endast av föreningar som avses i
46 § 4 mom. första stycket. Lag (1980:1105).
40 § Om synnerliga skäl föreligger, får regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer medge att bruttoomsättningssumman inte behöver
anges i resultaträkningen i årsredovisningen.
I resultaträkningen skall utdelning på aktier i dotterbolag tas upp som
en särskild intäktspost. Som en särskild kostnadspost skall tas upp
gottgörelse som avses i 17 § 1 mom. och som inte har inräknats i
årsvinsten. Lag (1980:1105).
41 § I balansräkningen skall aktier i dotterbolag tas upp som en särskild
post bland tillgångarna.
En förenings eget kapital skall delas upp i bundet eget kapital och fritt
eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall tas
upp inbetalda insatser, reservfond och uppskrivningsfond. Medlemsinsatser
och förlagsinsatser skall redovisas var för sig. Under fritt eget kapital
eller ansamlad förlust skall tas upp fria fonder, var för sig, balanserad
vinst eller förlust samt nettovinst eller förlust för räkenskapsåret.
Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som
avdragsposter.
Fordran på insats får inte tas upp som tillgång. Redovisningen av
fullgjorda insatser får ske så att i balansräkningen anges hela
insatskapitalet samt hur mycket härav som inte har fullgjorts, varefter
skillnaden -- de betalda insatserna -- utförs som en särskild post under
eget kapital.
Om det i en fordrings- eller skuldpost enligt balansräkningen ingår en
fordran hos eller skuld till ett dotterföretag eller en moderförening,
skall beloppet anges särskilt. Angivandet får ske inom linjen. Detsamma
gäller ifråga om pant och därmed jämförliga säkerheter eller
ansvarsförbindelser till förmån för ett dotterföretag eller en
moderförening. Lag (1984:189).
42 § Utöver vad som följer av bokföringslagen (1976:125) skall i
resultaträkningen och balansräkningen lämnas uppgifter och särskilda
upplysningar i följande hänseenden:
1. Aktier skall tas upp med angivnade för varje belopp av dess namn,
antalet aktier och dessas nominella värde och värde enligt
balansräkningen. Understiger båda dessa värden för aktierna i ett bolag,
som inte är dotterföretag, femtiotusen kronor eller det lägre belopp som
motsvarar fem procent av föreningens eget kapital enligt balansräkningen,
får dock specifikation utelämnas. När det från allmän och enskild
synpunkt är påkallat, får regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer tillåta att aktier även i andra fall redovisas utan
specifikation.
2. Ändringar i beloppen av det egna kapitalets poster jämfört med
föregående balansräkning skall specificeras.
3. För varje post som upptas i balansräkningen som anläggningstillgång
och där skepp eller maskiner, inventarier och dylikt eller byggnader
ingår skall anges dels tillgångarnas anskaffningsvärde, dels det
sammanlagda beloppet av de av- och nedskrivningar som har företagits på
anskaffningsvärdet intill balansdagen. Har sådana tillgångar uppskrivits,
skall även anges kvarstående oavskrivet belopp av uppskrivningen.
4. För fastigheter som är anläggningstillgångar skall anges
taxeringsvärdet med fördelning på de tillgångar som har upptagits under
särskilda poster i balansräkningen.
5. Om det har förekommit sådan förändring i resultaträkning eller
balansräkning beträffande posters gruppering eller eljest som väsentligt
påverkar jämförbarheten mellan åren, skall redogörelse lämnas för
förändringen.
6. Driver föreningen rörelsegrenar som är väsentligen oberoende av
varandra, skall bruttoresultatet av varje sådan rörelsegren redovisas
särskilt.
De uppgifter och särskilda upplysningar som avses i första stycket får
tas in i noter, om tydliga hänvisningar görs vid de poster i
redovisningshandlingarna till vilka de hänför sig. Lag (1980:1105).
43 § Förvaltningsberättelsen skall upprättas med iakttagande av god
redovisningssed.
I förvaltningsberättelsen skall lämnas upplysning dels om sådana för
bedömningen av föreningens verksamhetsresultat och ställning viktiga
förhållanden, för vilka redovisning inte skall lämnas i resultaträkningen
eller balansräkningen, dels om händelser av väsentlig betydelse för
föreningen, som har inträffat under räkenskapsåret eller efter dettas
slut. Förvaltningsberättelsen skall vidare innehålla uppgifter om
väsentliga förändringar i medlemsantalet samt om summorna av insatsbelopp
som skall återbetalas under nästa räkenskapsår dels enligt 16 § 1 mom.,
dels enligt 16 a §. Uppgift skall vidare lämnas om den rätt till
utdelning som gjorda förlagsinsatser medför samt om summan av de
förlagsinsatser som sagts upp och skall inlösas under de näst följande
två räkenskapsåren.
I förvaltningsberättelsen skall anges medelantalet under räkenskapsåret
anställda personer såväl för företaget i dess helhet som för varje
arbetsställe med mer än tjugo anställda. Vidare skall anges det
sammanlagda beloppet av räkenskapsårets löner och ersättningar dels till
styrelsen och andra personer i ledande ställning, dels till övriga
anställda. Har föreningen anställda i flera länder, skall löner och
ersättningar anges särskilt för varje land jämte uppgift om medelantalet
anställda i respektive land.
Förvaltningsberättelsen skall innehålla förslag till dispositioner
beträffande föreningens vinst eller förlust.
För förening som avses i 46 § 4 mom. första stycket skall till
förvaltningsberättelsen fogas en finansieringsanalys. I
finansieringsanalysen skall redovisas föreningens finansiering och
kapitalinvesteringar under räkenskapsåret. Lag (1984:189).
Koncernredovisning
43 a § I en moderförening skall, utöver årsredovisning för
moderföreningen, för varje räkenskapsår avges en koncernredovisning
bestående av koncernresultaträkning och koncernbalansräkning.
Redovisningen skall hänföra sig till balansdagen för moderföreningen.
Bestämmelserna i 38 § fjärde-sjunde styckena tillämpas även på
koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse. Moderföreningen är
dock utan särskilt föreläggande skyldig att insända nämnda handlingar
till länsstyrelsen.
Koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen skall var för sig
utgöra ett sammandrag av moderföreningens och dotterföretagens
resultaträkningar och balansräkningar. Sammandraget skall upprättas
enligt god redovisningssed.
Koncernresultaträkningen skall utvisa koncernens årsresultat efter avdrag
för redovisad vinstutdelning inom koncernen och efter avdrag eller
tillägg för ökning eller minskning av internvinst under räkenskapsåret.
Koncernbalansräkningen skall utvisa beloppet av fritt eget kapital eller
ansamlad förlust i koncernen efter avdrag för inventarier. Med
internvinst avses på moderföreningen belöpande andel av vinst på
överlåtelse av en tillgång inom koncernen, i den mån inte överlåtelse av
tillgången därefter har skett till en köpare utanför koncernen eller
förbrukning av tillgången eller nedsättning av dess värde har ägt rum hos
det företag inom koncernen som har förvärvat tillgången.
Om det med hänsyn till koncernens sammansättning eller andra särskilda
skäl är förenat med synnerliga svårigheter att vid koncernredovisningen i
visst hänseende tillämpa tredje eller fjärde stycket, får de undantag
göras som förhållandena kräver. För sådana undantag skall lämnas en
motiverad redogörelse i moderföreningens förvaltningsberättelse.
I förvaltningsberättelsen för en moderförening skall vidare lämnas sådana
upplysningar om koncernen som avses i 43 § andra stycket första meningen
och tredje sytcket. Redogörelse skall lämnas om vilka metoder och
värderingsprinciper som har använts vid uppgörande av
koncernredovisningen. Därjämte skall uppges det belopp, som av det fria
egna kapitalet i koncernen enligt årsredovisningarna för företag inom
denna skall överföras till bundet eget kaptial.
Ett dotterföretag skall i förvaltningsberättelsen eller, om företaget
inte är skyldigt att upprätta förvaltningsberättelse, i en bilaga till
sin balansräkning ange namnet på moderföreningen och i förekommande fall
dennas moderförening. Moderföreningen och dotterföretaget skall vidare
ange hur stor andel av årets inköp och försäljningar som avser annat
företag inom samma koncern.
Uppgifter om koncernens lagerreserv skall tas in i koncernredo
visningen, om koncernen är av sådan storlek som avses i 46 § 4 mom.
tredje stycket. I sådana fall skall till koncernredovisningen fogas en
finansieringsanalys för koncernen. Lag (1980:1105).
Delårsrapport
44 § För förening som avses i 46 § 4 mom. första stycket och för
moderförening i koncern som avses i 46 § 4 mom. tredje stycket skall
minst en gång under varje räkenskapsår som omfattar mer än tio månader
avges en särskild redovisning (delårsrapport). Rapporterna skall avse
föreningens verksamhet från räkenskapsårets början. Minst en rapport
skall omfatta en period av minst hälften och högst två tredjedelar av
räkenskapsåret.
Delårsrapporterna avges av styrelsen eller av den styrelseledamot som
styrelsen bestämmer. Rapporterna skall hos föreningen hållas tillgängliga
för envar och genast sändas till den medlem som begär det.
Delårsrapporter som avses i första stycket tredje meningen skall senast
två månader efter rapportperiodens utgång sändas in till länsstyrelsen.
Lag (1980:1105).
44 a § I delårsrapporter skall översiktligt redogöras för verksamheten
och resultatutvecklingen i denna samt för investeringar och förändringar
i likviditet och finansiering sedan föregående räkenskapsårs utgång.
Vidare skall lämnas beloppsuppgifter om omsättningen och resultatet före
bokslutsdispositioner och skatt under rapportperioden. Om särskilda skäl
föreligger, får en ungefärliga beloppsuppgift beträffande resultatet
lämnas. Bestämmelserna i 40 § första stycket och 43 § andra stycket
första meningen gäller i tillämpliga delar i fråga om delårsrapport.
Om en koncern är av sådan storlek som anges i 46 § 4 mom. tredje stycket,
skall moderföreningen i delårsrapporterna, utöver uppgifter för
moderföreningen, lämna uppgifter för koncernen motsvarar vad som sägs i
första stycket. Uppgifter om omsättning och resultat skall avse beloppen
efter avdrag för interna poster inom koncernen och med hänsyn tagen till
internvinsteliminering.
Om särskilda hinder inte möter, skall i anslutning till uppgifter enligt
första och andra styckena även lämnas motsvarande uppgifter för samma
rapportperiod under det föregående räkenskapsåret.
Begrepp och termer skall i möjlig mån överensstämma med dem som har
använts i den senast framlagda årsredovisningen. Lag (1980:1105).
45 § En eller flera revisorer utses på föreningsstämma, om ej revisor
enligt stadgarna skall tillsättas i annan ordning. Tillika kan en eller
flera revisorssuppleanter utses. Bestämmelserna i denna lag om revisorer
gäller i tillämpliga delar om suppleanter.
Revisorer skall utses för tiden till dess stämma som avses i 57 § 1 mom.
har hållits. De får inte utses för längre tid än till och med den stämma
som skall äga rum under andra räkenskapsåret efter det de utsetts. Även
om den tid för vilken en revisor har blivit utsedd inte har gått till
ända, får revisorn skiljas från uppdraget genom beslut av den som utsett
honom. Om en revisor som är vald på föreningsstämma entledigas eller
eljest avgår eller avlider eller det uppkommer hinder för honom enligt 46
§ 1 eller 4 mom. att vara revisor och det ej finns någon suppleant,
åligger det styrelsen att ofördröjligen föranstalta om val av ny revisor.
Den som har utsetts till revisor skall ofördröjligen underrättas om det.
Har han valts på föreningsstämma, sker underrättelse genom styrelsens
försorg och eljest av den som tillsatt honom. Lag (1980:1105).
46 § 1 mom. Revisorer skall vara svenska medborgare och bosatta i
Sverige, om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
tillåter annat för särskilt fall. Den som är auktoriserad eller godkänd
revisor behöver dock inte vara svensk medborgare. Den som är omyndig
eller i konkurs kan inte vara revisor. Revisorer skall ha den insikt i
och erfarenhet av redovisning och ekonomiska förhållanden som med hänsyn
till arten och omfånget av föreningens verksamhet fordras för fullgörande
av uppdraget.
Till revisorer kan även utses auktoriserade eller godkända
revisionsbolag. Vid tillämpning av bestämmelserna om revision likställs
auktoriserade revisionsbolag med auktoriserade revisorer och godkända
revisionsbolag med godkända revisorer. Ett bolag som utses till revisor
skall till föreningens styrelse anmäla vem som är huvudansvarig för
revisionen. I ett auktoriserat revisionsbolag skall den huvudansvarige
vara auktoriserad revisor och i ett godkänt revisionsbolag skall han vara
auktoriserad eller godkänd revisor. Bestämmelserna i tredje och fjärde
styckena samt 53 § tillämpas på sättningsskyldighet som kan uppkomma vid
fullgörande av revisionsuppdraget åligga revisionsbolaget och den
huvudansvarige.
Den kan inte vara revisor som
1. är ledamot av styrelsen i föreningen eller dess dotterföretag eller
biträder vid föreningens bokföring eller medelsförvaltning eller
föreningens kontroll däröver,
2. är anställd hos eller eljest intar en underordnad eller beroende
ställning till föreningen eller någon som avses under 1 eller är verksam
i samma företag som den som yrkesmässigt biträder föreningen vid
grundbokföreningen eller medelsförvaltningen eller föreningens kontroll
däröver,
3. är gift med eller sammanlever under äktenskapsliknande förhållanden
med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till
person som avses under 1 eller är besvågrad med sådan person i rätt upp-
eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon,
eller
4. utöver vad som normalt sammanhänger med medlemskap i föreningen, står
i låneskuld till föreningen eller annat företag i samma koncern eller har
förpliktelser för vilka föreningen eller sådant företag har ställt
säkerhet.
I ett dotterföretag kan den inte vara revisor som enligt tredje stycket
inte är behörig att vara revisor i moderföreningen. Lag (1985:938).
2 mom. Om det hos en sammanslutning med ändamål att ha hand om gemensamma
uppgifter för föreningar finns ett särskilt revisionsorgan, får
sammanslutningen eller, om revisionsorganet utgör juridisk person, denna
utses till revisor. Den som sålunda har tillsatts som revisor skall utse
en för uppdraget lämpad person att förrätta revisionen. I fråga om honom
gäller i tillämpliga delar vad som i denna lag sägs om revisor. Om en
sammanslutning eller ett revisionsuppdrag har utsett till revisor, skall
ersättningsskyldighet som kan uppkomma för den som har förrättat
revisionen åvila också den som har utsett honom.
Föreligger falls om avses i 4 mom. första eller tredje stycket, får
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, om särskilda
skäl föreligger, medge att en sammanslutning eller ett revisionsorgan
utses till revisor trots att revisionen därmed inte kommer att förrättas
av någon auktoriserad revisor. Lag (1980:1105).
3 mom. Till revisor i ett dotterföretag bör utses minst en av
moderföreningens revisorer, om det kan ske. Lag (1980:1105).
4 mom. Minst en revisor skall vara auktoriserad, om
1. tillgångarnas nettovärde enligt fastställda balansräkningar för de två
senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1000
gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som
gällde under den sista månaden av respektive räkenskapsår, eller
2. antalet anställda hos föreningen under vart och ett av de två senaste
räkenskapsåren i medeltal har överstigit 200.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan i fråga om
förening som avses i första stycket förordna att en viss godkänd revisor
får utses i stället för en auktoriserad revisor. Sådana beslut är giltiga
i högst fem år.
Första och andra styckena gäller även för en moderförening i en koncern,
om nettovärdet av koncernföretagens tillgångar enligt fastställda
koncernbalansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger det
gränsbelopp som anges i första stycket eller om antalet anställda vid
koncernföretagen under nämnda tid i medeltal har överstigit 200.
I andra föreningar än som avses i första och tredje styckena skall en
auktoriserad revisor eller en godkänd revisor utses, om minst en tiondel
av samtliga röstberättigade begär det vid en föreningsstämma. Lag
(1981:1191).
47 § Har revisor ej utsett till föreskrivet antal eller har revisorer
utsetts utan iakttagande av bestämmelserna i 46 § 1 eller 4 mom., åligger
det styrelsen och styrelseledamot att ofördröjligen anmälan förhållandet
för länsstyrelsen. Anmälan får göras även av föreningsmedlem, av
röstberättigad, som ej är medlem, eller av borgenär.
Har anmälan gjorts enligt första stycket, skall länsstyrelsen, i fall då
revisorer inte har utsett till föreskrivet antal, förordna revisorer. Är
revisor omyndig eller i konkurs eller har någon, som ej är här i riket
bosatt svensk medborgare, utan vederbörligt tillstånd utsetts till
revisor eller har någon utsetts till revisor i strid mot 46 § 1 mom.
tredje eller fjärde stycket eller 4 mom., skall på anmälan därom
länsstyrelsen förklara honom entledigad och förordna en ny revisor i hans
ställe. Förordnande av revisor skall avse tiden till dess en annan
revisor har blivit utsedd i föreskriven ordning. Har föreningsstämman
underlåtit att på begäran enligt 46 § 4 mom. fjärde stycket utse en
auktoriserad eller godkänd revisor och gör röstberättigad inom en månad
från stämman framställning till länsstyrelsen, skall denna förordna sådan
revisor.
Revisorer som utses enligt denna paragraf har rätt till skäligt arvode av
föreningen. Lag (1980:1105).
48 § Hos länsstyrelsen må påkallas utseende av en revisor att med övriga
revisorer deltaga i granskningen av styrelsens förvaltning och
föreningens räkenskaper eller att företaga granskning av viss åtgärd
eller av vissa räkenskaper. Förslag härom skall väckas å föreningsstämma.
Har förslaget å föreningsstämma antagits eller ock biträtts av minst en
tiondel av samtliga röstberättigade, åligger det styrelsen att inom en
vecka hos länsstyrelsen göra framställning om utseende av revisor.
Försummas det, stånde varje röstberättigad fritt att göra sådan
framställning.
Innehavare av förlagsandelar kan begära hos styrelsen att en medrevisor
utses. Begärs detta av innehavare som företräder förlagsinsatser till ett
sammanlagt belopp motsvarande minst en tiondel av det totalt inbetalda
insatskapitalet skall styrelsen senast inom två månader göra
framställning härom hos länsstyrelsen. Försummas detta får varje
innehavare av en förlagsandel göra sådan framställning.
Avser uppdraget granskning av viss åtgärd eller av vissa räkenskaper,
skall till föreningsstämma avgivas särskilt yttrande över granskningen.
Revisor, som utses enligt denna paragraf, vare berättigad att av
föreningen erhålla skäligt arvode. Lag (1984:189).
49 § En revisor får vid revisionen inte anlita någon som inte enligt 46 §
1 mom. tredje eller fjärde stycket är behörig att vara revisor. Har
föreningen eller moderföreningen en anställd i sin tjänst med uppgift att
uteslutande eller huvudsakligen ha hand om föreningens interna revision,
får dock en sådan anställd anlitas vid revisionen i den utsträckning det
är förenligt med god revisionssed.
Revisorn ansvarar för skada som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållas
föreningen av hans medhjälpare. Lag (1980:1105).
50 § En revisor skall i den omfattning som följer av god revisionssed
granska föreningens årsredovisning jämte räkenskaperna samt styrelsens
förvaltning. Är föreningen moderförening, skall revisorn även granska
koncernredovisningen och koncernföretagens inbördes förhållanden i
övrigt.
Revisorn skall följa de särskilda föreskrifter som meddelas av
föreningsstämman, om de inte strider mot lag, stadgarna eller god
revisionssed.
Styrelsen skall bereda revisorn tillfälle att verkställa granskningen i
den omfattning revisorn finner behövligt samt lämna de upplysningar och
det biträde som han begär. Samma skyldighet åligger styrelsen och
revisorn i en dotterförening genetemot revisorn i en moderförening.
Sedan revisorn slutfört granskningen, skall han teckna en hänvisning till
revisionsberättelsen på årsredovisningen och i en moderförening på
koncernredovisningen. Finner revisorn att balansräkningen eller
resultaträkningen inte bör fastställas, skall han anteckna även detta. I
en moderförening gäller detsamma i fråga om koncernbalansräkningen och
koncernresultaträkningen.
Erinringar som revisorn framställer till styrelsen skall han anteckna i
protokoll eller någon annan handlig. Handlingen skall överlämnas till
styrelsen och bevaras av denna på ett betryggande sätt. Lag (1980:1105).
51 § Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge en av dem undertecknad
revisionsberättelse, som skall överlämnas till styrelsen minst två veckor
före den i 57 § 1 mom. angivna föreningsstämman. Revisorerna skall också
inom samma tid till styrelsen återställa de redovisningshandlingar som
har överlämnats till dem.
Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande, huruvida
årsredovisningen har uppgjorts enligt denna lag. Innehåller inte
årsredovisningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt denna lag,
skall revisorn ange detta och lämna behövliga upplysningar i sin
berättelse, om det kan ske.
Har revisorn vid sin granskning funnit att någon åtgärd eller försum
melse, som kan föranleda ersättningsskyldighet, ligger en styrelse
ledamot till last eller att en styrelseledamot på annat sätt har handlat
i strid mot denna lag eller stadgarna, skall det anmärkas i berättelsen.
Revisionsberättelsen skall även innehålla ett uttalande i fråga om
ansvarsfrihet för styrelseledamöterna. Revisorn kan i övrigt i
berättelsen meddela upplysningar, som han önskar bringa till medlemmarnas
kännedom.
Revisionsberättelsen skall innehålla särskilda uttalanden om
fastställande av balansräkningen och resultaträkningen samt om det i
förvaltningsberättelsen framställda förslaget till dispositioner
beträffande föreningens vinst eller förlust.
I en moderförening skall revisorn avge en särskild revisionsberättelse
beträffande koncernen. Härvid skall första-fjärde styckena tillämpas. Lag
(1980:1105).
Föreningsstämma
52 § Föreningsmedlems rätt att deltaga i handhavandet av föreningens
angelägenheter utövas å föreningsstämma.
53 § Vid föreningsstämma böra styrelsens ledamöter närvara, så ock
minst en av revisorerna, där å stämman redovisning för föreningen
skall behandlas eller eljest ärende förekommer av beskaffenhet att
revisors närvaro kan anses påkallad. Rätt att närvara vid
föreningsstämma tillkommer städse revisor.
54 § Ej må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan
å föreningsstämma deltaga i behandling av fråga rörande avtal mellan
honom och föreningen. Ej heller må han deltaga i behandling av fråga
om avtal mellan föreningen och tredje man, där han i frågan äger
ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot föreningens.
Vad sålunda stadgats äge motsvarande tillämpning beträffande gåva
från föreningen, så ock beträffande rättegång eller annan talan
mot honom eller tredje man.
Styrelseledamot må ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet för
förvaltningsåtgärd, för vilken han är ansvarig, eller i val av
revisor.
I behandling av fråga om fusionsavtal, som avses i 96 §, äger
övertagande föreningen deltaga utan hinder av vad i första
stycket sägs.
55 § Där ej genom föreskrift i stadgarna är bestämt vem som skall vara
ordförande vid föreningsstämma, öppnas stämman av styrelsens ordförande
eller den styrelsen därtill utsett. Utser de närvarande ej enhälligt
ordförande, väljes ordförande efter huvudtalet. Till ordförande må utses
jämväl den som ej är medlem, om annat icke föreskrives i stadgarna.
Å stämman skall, där det erfordras, av ordföranden upprättas och till
godkännande framläggas en förteckning över närvarande medlemmar och ombud
för medlemmar med uppgift å envars rösträtt. Sedan förteckningen
enhälligt eller efter en på grundval av densamma företagen omröstning
godkänts med eller utan ändring, lände den till efterrättelse såsom
röstlängd.
Genom styrelsens försorg skall å föreningsstämma föras protokoll. Har
beslut fattats genom omröstning, skall angivas huru röstningen utfallit.
Protokollet skall undertecknas eller till riktigheten vitsordas av
ordföranden och minst en på stämman utsedd person. Senast inom två veckor
efter stämman skall protokollet hållas hos föreningen tillgängligt för
medlemmarna och innehavarna av förlagsandelar. Protokollen skola på
betryggande sätt förvaras. Lag (1984:189).
56 § Jämte vad i övrigt i denna lag är stadgat om utövande av
rösträtt och fattande av beslut å föreningsstämma gälle, där ej
annorlunda finnes bestämt i stadgarna:
1. att varje medlem äger en röst;
2. att medlems rösträtt kan utövas genom annan medlem såsom ombud;
3. att ingen må som ombud företräda mer än en medlem;
4. att såsom föreningens beslut gäller den mening, för vilken de
flesta rösterna avgivas; samt
5. att vid lika röstetal val avgöres genom lottning, men i andra
frågor den mening gäller som biträdes av ordföranden.
Juridisk person företrädes, förutom av sin styrelse eller annan
ställföreträdare enligt lag, av den som därtill bemyndigats, vare
sig denne är medlem i föreningen eller ej; dock att rätten att
såsom ombud utöva rösträtt må i stadgarna inskränkas till den som
är medlem eller enligt 22 § andra stycket ändock kan utses till
ledamot av föreningens styrelse.
57 § 1 mom. Inom sex månader eller den kortare tid, som kan vara bestämd
i stadgarna, efter utgången av varje räkenskapsår skall hållas ordinarie
föreningsstämma, där styrelsen skall lägga fram årsredovisningen och
revisionsberättelsen samt, i moderföretag, koncernredovisningen och
koncernrevisionsberättelsen. Handlingarna skall under minst en vecka
närmast före stämman hållas hos föreningen tillgängliga för medlemmarna.
På denna föreningsstämma skall till avgörande företas frågorna om
fastställelse av resultaträkningen och balansräkningen samt, i
moderförening, koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen med de
ändringar eller tillägg, som kan behövas, samt om beviljande av
ansvarsfrihet åt styrelseledamöterna för den tid redovisningen omfattar.
Stämman skall också besluta i anledning av föreningens vinst eller
förlust enligt den fastställda balansräkningen.
Beslut i nämnda frågor får skjutas upp till en fortsatt stämma som skall
hållas minst en och högst två månader därefter. Lag (1980:1105).
2 mom. Styrelsen skall, om någon medlem begär det och styrelsen finner
att det kan ske utan väsentligt förfång för föreningen, på
föreningsstämma lämna upplysningar angående förhållanden som kan inverka
på bedömandet av föreningens årsredovisning och dess ställning i övrigt
eller av ärende på stämman. Ingår föreningen i en koncern, avser
upplysningsplikten även föreningens förhållande till annat koncernföretag
och, om föreningen är moderförening, koncernredovisning samt sådana
förhållande beträffande dotterföretagen som avses i första meningen.
Kan en begärd upplysning lämnas endast med stöd av uppgifter som inte är
tillgängliga på stämman, skall upplysningen inom två veckor därefter
hållas hos föreningen skriftligen tillgänglig för medlemmarna samt
översändas till varje medlem som har begärt upplysningen.
Finner styrelsen att en begärd upplysning inte kan lämnas till
medlemmarna utan väsentligt förfång för föreningen, skall upplysningen i
stället på medlemmens begäran lämnas till föreningens revisorer inom två
veckor därefter. Revisorerna skall inom en månad efter stämman till
styrelsen avge skriftligt yttrande, huruvida den begärda upplysningen
lämnats till dem samt huruvida upplysningen enligt deras mening bort
föranleda ändring i revisionsberättelsen eller, beträffande
moderförening, koncernrevisionsberättelsen eller i övrigt ger anledning
till erinran. Om så är fallet, skall ändringen eller erinringen anges i
yttrandet. Styrelsen skall hålla revisorernas yttrande tillgängligt för
medlemmarna hos föreningen samt översända det i avskrift till varje
medlem som har begärt upplysningen. Lag (1980:1105).
58 § Styrelsen äger, när den finner lämpligt, kalla medlemmarna
till extra föreningsstämma.
Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen
med angivande av skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra
föreningsstämma att hållas så snart det med iakttagande av
föreskriven kallelsetid kan ske. Efterkommer styrelsen ej inom en
vecka sådan påfordran, äge revisorerna själva utlysa stämma. Äro
icke samtliga revisorer ense om stämmas utlysande, gälle den
mening varom de flesta förena sig eller vid lika röstetal deras
mening som anse extra stämma böra hållas. Revisor som utsetts
jämlikt 48 § äge påkalla extra föreningsstämma, oavsett övriga
revisorers mening.
Extra föreningsstämma skall ock av styrelsen utlysas, då det för
uppgivet ändamål skriftligen påfordras av minst en tiondel av
samtliga röstberättigade eller det mindre antal som kan vara
bestämt i stadgarna.
59 § Finnes ej styrelse eller underlåter styrelsen att i
föreskriven ordning kalla medlemmarna till ordinarie eller till
av stämma beslutad extra föreningsstämma eller har styrelsen
ej senast två veckor efter påfordran, som i 58 § sista stycket
sägs, utlyst extra föreningsstämma att hållas så snart det
med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske, har
länsstyrelsen att på anmälan av styrelseledamot eller
röstberättigad ofördröjligen utlysa stämma.
60 § Kallelse till föreningsstämma skall utfärdas i enlighet med
föreskrifter i stadgarna. Kallelseåtgärderna skola vara vidtagna
senast två veckor före ordinarie och senast en vecka före extra
stämma.
Uppskjutes stämma till dag som infaller minst en månad därefter,
skall kallelse jämlikt första stycket utfärdas till den fortsatta
stämman.
Där för giltighet av beslut erfordras att det fattas å två på
varandra föjande föreningsstämmor, må kallelse till sista stämman
ej ske innan första stämman hållits. Är icke någon av stämmorna
ordinarie, skall mellan dem förflyta minst en månad.
61 § I kallelsen till föreningsstämma skola angivas de ärenden,
som skola förekomma å stämman; dock vare ej erforderligt att i
kallelse till ordinarie stämma särskilt angiva de ärenden, som
enligt denna lag eller stadgarna skola där företagas. Skall ärende
innefattande förslag till ändring av stadgarna förekomma, varde
det huvudsakliga innehållet av ändringen angivet i kallelsen.
Hava de ärenden, som skola företagas till behandling å
föreningsstämma, blivit medlemmarna särskilt meddelade på sätt och
å tid före stämman som i stadgarna angives, vare så gillt som om
ärendena varit upptagna i kallelsen till stämman.
Ärende, som ej angivits i kallelsen till stämman eller varom
meddelande icke ägt rum efter vad i andra stycket stadgas, må
icke vid stämman företagas till avgörande, om ej ärendet enligt
denna lag eller stadgarna skall förekomma på stämman eller
omedelbart föranledes av ärende som där skall avgöras; dock
att ärende, som ej avser ändring av stadgarna eller ny eller
förhöjd avgifts utkrävande eller föreningens trädande i
likvidation eller uppgående i annan förening genom fusion, må
företagas till avgörande på ordinarie stämma, såframt tre
fjärdedelar av de närvarande därtill giva sitt samtycke. Utan
hinder av vad sålunda stadgats må å såväl ordinarie som extra
stämma kunna fattas beslut om utlysande av extra stämma för
behandling av visst ärende.
62 § I stadgarna må bestämmas, att föreningsstämmans befogenhet
skall helt eller delvis utövas av därtill valda fullmäktige.
Fullmäktig må icke väljas för längre tid än tre år. Till
fullmäktig må utses allenast medlem i föreningen eller den som,
oaktat han ej är medlem, enligt 22 § andra stycket ändock må vara
ledamot av föreningens styrelse.
Fullmäktigsammanträde vare ansett såsom föreningsstämma. Å
fullmäktig skall tillämpas vad i 52, 55-59 och 61 §§ stadgas om
föreningsmedlem; dock må fullmäktig ej rösta genom ombud.
Angående beslut av fullmäktige i ämnen, som avses i 67 § andra
och tredje styckena samt 96 § 2 mom., skola medlemmarna
underrättas på sätt i stadgarna är föreskrivet.
Talan mot styrelseledamot, revisor, föreningsmedlem eller
röstberättigad
63 § Ansvarsfrihet skall anses styrelseledamot beviljad, såframt
beslut därom fattats å föreningsstämma och de som må hava röstat
mot beslutet icke uppgå till minst en fjärdedel av samtliga
röstberättigade.
Varder talan å förvaltningen under det räkenskapsår redovisningen
avser ej anställd inom sex månader från det redovisningshandlingarna
och revisionsberättelsen framlades på föreningsstämman, vare så
ansett som om ansvarsfrihet blivit beviljad.
Ändå att ansvarsfrihet blivit beviljad, må talan kunna anställas
mot styrelseledamot på grund av åtgärd, om vars vidtagande eller
betydelse för föreningen styrelsen eller styrelseledamot
uppsåtligen eller av vårdslöshet i redovisningshandlingarna eller
eljest till stämman eller ock genom bokföringen eller eljest
till revisorerna lämnat i väsentliga hänseenden oriktiga eller
ofullständiga upplysningar. Talan, som grundas därpå att
styrelseledamot begått brottslig handling, må ock eljest kunna
mot honom anställas, såframt ej beviljad ansvarsfrihet
uppenbarligen avsett även nämnda handling.
64 § Har ansvarsfrihet icke blivit styrelseledamot beviljad, äge
röstberättigade utgörande minst en fjärdedel av samtliga
röstberättigade å föreningens vägnar föra talan mot honom å
förvaltningen. Samma lag vare i fråga om anställande av sådan
talan som enligt vad i 63 § sägs må anställas utan hinder av
att ansvarsfrihet blivit beviljad.
Sedan talan blivit anställd, må den omständigheten, att en eller
flera av de röstberättigade som anställt talan avstått från
denna, ej utgöra hinder för de övriga att fullfölja talan, ändå
att de utgöra mindre än en fjärdedel av samtliga röstberättigade.
Röstberättigad, som enligt första stycket anställt talan mot
styrelseledamot, svare för rättegångskostnaderna, dock med rätt
att av föreningen erhålla ersättning, i den mån kostnaderna täckas
av vad genom rättegången kommit föreningen till godo.
65 § Har å föreningsstämma fattats beslut om anställande av talan
om skadestånd enligt 106 § mot revisor eller har förslag därom å
stämman biträtts av minst en fjärdedel av samtliga röstberättigade,
vare i fråga om röstberättigades rätt att å föreningens vägnar
föra sådan talan och om ansvarighet för rättegångskostnader lag
som i 64 § sägs.
Talan enligt 106 § mot revisor må ej anställas sedan två år
förflutit från det revisionsberättelse framlades å föreningsstämma.
Mot föreningsmedlem eller röstberättigad, som icke är medlem, må
föreningen ej anställa talan om skadestånd enligt 106 § sedan två
år förflutit efter beslut eller åtgärd därå talan grundas.
Utan hinder av vad i andra och tredje styckena sägs må talan
anställas som grundas därpå att revisor, medlem eller röstberättigad
begått brottslig handling.
66 § Försättes föreningen i konkurs på ansökan, som gjorts inom
två år från den stämma där redovisningshandlingarna och
revisionsberättelsen framlades, äge konkursboet, ändå att
ansvarsfrihet blivit styrelseledamot beviljad, anställa talan
mot honom å förvaltningen under det räkenskapsår redovisningen
avser.
Mot revisor, medlem eller röstberättigad, som icke är medlem,
äge ock, där föreningen försättes i konkurs på ansökan, vilken
gjorts inom tid som i 65 § andra och tredje styckena är för talan
i varje särskilt fall föreskriven, konkursboet föra sådan talan.
Talan, varom i denna paragraf stadgas, skall väckas inom sex
månader från första borgenärssammanträdet eller, där tiden för
anställande av talan för föreningen då ännu ej gått till ända,
inom utgången av den tid. Försummas det, vare rätt till talan
förlorad.
Ändring av förenings stadgar
67 § Beslut om ändring av ekonomisk förenings stadgar vare ej
giltigt, med mindre samtliga röstberättigade förenat sig därom
eller beslutet fattats å två på varandra följande föreningsstämmor
och å den stämma som sist hålles biträtts, där ej nedan är
annorlunda föreskrivet, av minst två tredjedelar av de röstande.
Såvitt genom beslutet medlemmarnas förpliktelse att erlägga insatser
eller avgifter till föreningen ökas eller medlems rätt till
årsvinst inskränkes, erfordras att å den stämma som sist hålles
beslutet biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande.
Avser ändringen att medlems rätt till föreningens behållna
tillgångar vid dess upplösning inskränkes, erfordras att beslutet
å sista stämman biträtts av samtliga röstande. Detsamma gäller, där
ändringen innebär inskränkning i avgående medlems rätt varom
i 16 § 1 mom. sägs eller angår medlems rätt att utträda ur
föreningen och ändringen skall avse jämväl dem, som vid frågans
avgörande voro medlemmar i föreningen.
Är för giltighet av beslut, varom ovan är sagt, något ytterligare
villkor bestämt i stadgarna, lände ock det till efterrättelse.
Har i stadgarna på grund av särskild lag eller författning eller
efter regeringens medgivande intagits föreskrift, enligt vilken
viss bestämmelse icke må ändras utan att regeringen därtill lämnat
medgivande, må ej heller sådan föreskrift ändras utan regeringens
medgivande. Lag (1975:420).
68 § Beslut om ändring av stadgarna skall av styrelsens ordförande
ofördröjligen anmälas för registrering och må ej gå i verkställighet
innan registrering skett. Vid anmälningen skola fogas två
avskrifter av protokoll som förts i ärendet. Föreligger fall som
i 62 § sista stycket avses, skall anmälan innehålla försäkran
av styrelsen att underrättelse varom där sägs ägt rum.
Beslut om ändring av stadgarna i de hänseenden, varom i 67 § andra
och tredje styckena förmäles, må ej tillämpas mot medlem, som
icke samtyckt till ändringen och som uppsäger sig till utträde
ur föreningen inom en månad från det slutligt beslut fattades eller,
då beslut fattats av fullmäktige, inom lika tid efter det
medlemmen underrättats om beslutet; och äge i sådant fall
medlemmen, oavsett vad stadgarna därom innehålla, att utträda
ur föreningen vid den utgång av räkenskapsår, vilken infaller näst
efter en månad efter uppsägningen, och därvid tillgodonjuta den
rätt, som enligt 16 § 1 mom. första och andra styckena tillkommer
avgående medlem.
Innefattar beslut nedsättning av insatsernas belopp eller
lindring av den medlemmarna enligt stadgarna åliggande skyldigheten
att till föreningen erlägga insatser, må det ej gå i verkställighet
förrän ett år förflutit från det beslutet registerades.
Talan å föreningsstämmobeslut
69 § 1 mom. Menar styrelsen, styrelseledamot, föreningsmedlem eller
innehavare av förlagsandel, att beslut, som fattats å föreningsstämma,
icke tillkommit i behörig ordning eller eljest strider mot denna lag
eller föreningens stadgar, äge därå väcka talan mot föreningen.
Grundas talan därpå, att beslutet icke tillkommit i behörig ordning eller
att det eljest kränker allenast medlems eller förlagsandelsinnehavares
rätt, skall talan väckas inom tre månader från beslutets dag. Försummas
det, vare beslutet gällande.
Hava vid fattande av beslut, som skall anmälas för registrering, i denna
lag eller föreningens stadgar upptagna föreskrifter om särskild
röstpluralitet icke rätteligen iakttagits vare, ehuru klandertalan ej
väckts, beslutet icke gällande, utan så är att i strid mot 100 § första
stycket registrering av beslutet ägt rum.
Klandertalan, grundad därpå att föreningsstämmobeslut strider mot
bestämmelserna i 20 § första stycket, må ej anställas, med mindre de som
för talan utgör minst en tiondel av samtliga medlemmar eller, i fråga om
innehavare av förlagsandelar, företräder förlagsinsatser till ett
sammanlagt belopp motsvarande minst en tiondel av det totalt inbetalda
insatskapitalet. Lag (1984:189).
2 mom. Har talan å föreningsstämmobeslut väckts, äge domstolen, när skäl
därtill förekommer, att innan målet avgöres förordna, att beslutet ej må
verkställas. Om förordnandet skall, där beslutet är av beskaffenhet att
böra registreras, meddelande ofördröjligen genom rättens försorg avsändas
för registrering.
Domstols dom, varigenom föreningsstämmobeslut upphävts eller ändrats,
gälle jämväl för de föreningsmedlemmar och innehavare av förlagsandelar
som ej fört talan. Lag (1984:189).
Likvidation och upplösning
70 § Föreningsstämma äger besluta att föreningen skall träda i
likvidation. Har förhållande inträffat som i 71 § sägs, skall
beslutet fattas på sätt stadgas i 56 § första stycket 4 och 5.
Beslut att föreningen skall träda i likvidation vare eljest icke
giltigt, med mindre samtliga röstberättigade förenat sig därom
eller beslutet fattats å två på varandra följande föreningsstämmor,
därav minst en ordinarie, och å den stämma som sist hålles biträtts
av minst två tredjedelar av de röstande; är för giltighet av
beslutet något ytterligare villkor bestämt i stadgarna, lände det
till efterrättelse.
Har föreningsstämma beslutit att föreningen skall träda i likvidation,
välje stämman en eller flera likvidatorer; dock må i stadgarna
kunna bestämmas, att en eller flera likvidatorer skola tillsättas
i annan ordning att jämte de å föreningsstämma valda deltaga i
likvidationen.
71 § Förening skall träda i likvidation, då antalet föreningsmedlemmar
nedgått under det i 5 § föreskrivna lägsta antalet och tillräckligt antal
medlemmar ej inträtt inom tre månader eller då i stadgarna fastställd tid
för föreningens verksamhet gått till ända eller eljest förhållande
inträffat, på grund varav enligt bestämmelse i stadgarna föreningen skall
upphöra med sin verksamhet.
Varder ej, på grund av anmälan enligt 79 § inom sex veckor efter det
jämlikt första stycket likvidationsskyldighet inträtt, i
föreningsregistret infört att föreningen trätt i likvidation, förklare
rätten, på ansökan av styrelseledamot, föreningsmedlem eller innehavare
av förlagsandel och efter föreningens hörande, att föreningen skall träda
i likvidation; och förelägge rätten föreningen att inom viss tid, ej
understigande sex veckor, till rätten ingiva bevis, att i registret skett
införing varom ovan sagts, vid äventyr att eljest en eller flera
likvidatorer förordnas av rätten. Lag (1984:189).
72 § Saknar förening till registret anmäld behörig styrelse, vare
styrelseledamot, föreningsmedlem eller borgenär, så ock envar annan, vars
rätt kan vara beroende av att någon finnes som äger företräda
föreningen, berättigad att hos rätten göra ansökan, att föreningen skall
förklaras skyldig att träda i likvidation.
Har förhållande som i första stycket avses varat mer än ett år, skall
länsstyrelsen, där det varder för denna kunnigt, göra anmälan därom hos
rätten.
Sker ansökan eller anmälan, skall rätten ofördröjligen utfärda kallelse å
föreningen samt å föreningsmedlemmar och borgenärer, som vilja yttra sig
i ärendet, att inställa sig för rätten å utsatt dag, då frågan om
föreningens trädande i likvidation skall prövas av rätten. Kallelsen
skall delgivas föreningen på sätt om stämning i tvistemål är stadgat,
där upplysning vinnes om någon med vilken del givning kan äga rum. Genom
rättens försorg skall kungörelse om kallelsen införas i Post- och Inrikes
Tidningar minst två och högst fyra månader före nämnda dag. Rätten äge,
där så äskas eller eljest finnes erforderligt, förordna en eller flera
sysslomän att taga före ningens egendom under vård samt bevaka dess
angelägenheter och före träda föreningen till dess rätten meddelat
beslut i ärendet.
Styrkes ej innan ärendet företages till avgörande, att behörig styrelse
finnes samt att införing i registret skett, förklare rätten, att
föreningen skall träda i likvidation, och förordne en eller flera
likvidatorer. Lag (1977:691).
73 § Finnes att förenings verksamhet drives på sätt som uppenbarligen
icke motsvarar de förutsättningar, under vilka registrering skett,
äge rätten, på ansökan av ombud, som justitiekanslern eller
länsstyrelsen utser att sådan talan utföra, och efter föreningens
hörande, förklara att föreningen skall träda i likvidation; och
förordne rätten i sådant fall en eller flera likvidatorer.
74 § Har rörande förening under de tio sista åren icke inkommit någon
anmälan till registret och föreligger anledning till antagande att
föreningen upphört med sin verksamhet, skall länsstyrelsen genom
skrivelse till föreningen eller på annat lämpligt sätt förhöra sig,
huruvida föreningen äger bestånd. Vinnes ej upplysning, att föreningen
fortfarande består, skall länsstyrelsen förklara att föreningen skall
anses upplöst och avföra den ur registret. Lag (1977:691).
75 § Utser föreningen ej likvidatorer, ehuru antalet
föreningsmedlemmar nedgått under det i 5 § föreskrivna lägsta
antalet och tillräckligt antal medlemmar ej inträtt inom tre
månader, vare de, som med vetskap om förhållandet deltaga i beslut
om fortsättande av föreningens verksamhet eller handla å dess
vägnar, ansvariga för uppkommande förbindelser, en för alla och
alla för en, såsom för egen skuld. Där efter utgången av nämnda
tid om tre månader tillräckligt antal medlemmar inträda, äge
dock ej ansvarighet rum för förbindelse, som uppkommer sedan
det föreskrivna lägsta medlemsantalet sålunda uppnåtts.
76 § Likvidator skall vara myndig och, där ej för särskilt fall
regeringen eller myndighet regeringen förordnar annat tillåter,
här i riket bosatt svensk medborgare.
Uppdraget att vara likvidator gälle intill dess likvidationen
blivit avslutad, men den som meddelat uppdraget må när som helst
entlediga likvidatorn och utse annan i hans ställe.
Om likvidator, som är vald å föreningsstämma, entledigas eller
eljest avgår eller avlider eller hinder för honom att vara
likvidator uppkommer enligt första stycket och suppleant ej
finnes, åligger det övriga likvidatorer att ofördröjligen
sammankalla föreningsstämma för val av ny likvidator.
Vad i denna paragraf är stadgat om likvidator skall i tillämpliga
delar gälla beträffande suppleant för likvidator. Lag (1975:420).
77 § Finnes förening, som enligt verkställd registrering trätt
i likvidation, sedermera sakna till registret anmälda behöriga
likvidatorer, skall rätten på ansökan av föreningsmedlem,
borgenär eller annan, vars rätt kan vara beroende av att någon
finnes som äger företräda föreningen, eller på anmälan av
länsstyrelsen, där det varder för denna kunnigt, förordna
likvidatorer.
78 § Har rätten förklarat att förening skall träda i likvidation,
skall genom rättens försorg till länsstyrelsen ofördröjligen
för registrering avsändas meddelande om beslutet. Där rätten
utsett likvidator, skall underrättelse om förordnandet med
angivande av hans fullständiga namn och postadress ofördröjligen
avsändas till länsstyrelsen. Förordnas syssloman, skall för
registrering avsändas meddelande därom med angivande av
fullständigt namn och postadress.
79 § Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla
att föreningen trätt i likvidation. Anmälan skall innehålla
uppgift om likvidatorerna samt, där suppleanter för dem utsetts,
om dessa. Skall befogenhet att teckna föreningens firma ej
tillkomma allenast likvidatorerna gemensamt, skall vidare
uppgivas av vilka och huru firman skall tecknas.
Sker ändring i avseende å de till likvidatorer eller suppleanter
utsedda personerna eller i fråga om rätten att teckna föreningens
firma eller ändras föreningens postadress, skola likvidatorerna
därom ofördröjligen göra anmälan för registrering. Rätt att göra
anmälan tillkommer den som beröres av anmälningen.
I övrigt skall beträffande anmälan, varom i första och andra
styckena sägs, vad i 9 § är stadgat för där avsedda fall äga
motsvarande tillämpning; anmälningen skall innehålla uppgift
om dagen för val eller rättens förordnande.
80 § Likvidatorernas förvaltning och föreningens räkenskaper
under likvidationen skola granskas av en eller flera
likvidationsrevisorer. Likvidationsrevisor utses, såframt icke
annat föranledes av stadgarna, å den föreningsstämma vid
vilken likvidatorer väljas. Hava likvidatorer förordnats av
rätten, skola de ofördröjligen sammankalla föreningsstämma för
val av likvidationsrevisorer som ej utses i annan ordning.
Likvidationsrevisor må när som helst skiljas från uppdraget
genom beslut av den som utsett honom och annan utses i hans
ställe.
Innehålla stadgarna icke bestämmelse angående sättet för
utseende av likvidationsrevisorer men föreskrift beträffande
utseendet av revisorer, skall sådan föreskrift gälla även i fråga
om utseendet av likvidationsrevisorer.
Vad i 45 § sista stycket, 46, 47, 49 och 50 §§ samt 58 § andra
stycket är föreskrivet beträffande revisor skall i tillämpliga
delar gälla rörande likvidationsrevisor, där ej annat följer av
vad nedan stadgas.
81 § Då förening har trätt i likvidation, skall styrelsen ofördröjligen
avge redovisnig för sin förvaltning av föreningens angelägenheter under
den tid för vilken revisonshandlingar inte tidigare har lagts fram på
föreningsstämma.
Likvidatioerna skall ofördröjligen överlämna redovisningshandlingarna i
huvudskrift eller avskrift till revisorerna, som inom en månad skall avge
revisionsberättelse och återställa handlingarna. Likvidatorerna skall så
snart det ske lägga fram redovisningshandlingarna och
revisionsberättelsen på föreningsstämma. På stämman skall behandlas
frågan om beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsens ledamöter för den tid
redovisningen omfattar.
I fråga om styrelsens redovisning, om revisorernas granskning och
revisionsberättelse, om handlingars framläggnde och tillhandahållande, om
behandlingen av frågan om ansvarsfrihet samt om anställande av talan mot
styrelseledamot gäller i tillämpliga delar 38-43 och 49-51 §§, 57 § 1
mom. samt 63-66 §§. Lag (1980:1105).
82 § Vad i 58 och 59 §§ är stadgat om rätt för röstberättigad att
påfordra utlysande av föreningsstämma skall äga motsvarande
tillämpning under likvidation, varvid såsom ordinarie skola anses
stämmor enligt 81, 87 och 89 §§.
Om kallelse till föreningsstämma under likvidation skall gälla vad
om kallelse till extra stämma är stadgat; dock skola föreskrivna
kallelseåtgärder vara vidtagna senast två veckor före stämma
som avses i 81, 87, 89 och 95 §§.
83 § Det åligger likvidatorerna att ofördröjligen söka kallelse å
föreningens okända borgenärer samt upprätta och i föreningens
inventariebok införa inventarium och balansräkning.
Vid upprättandet av inventarium och balansräkning för förening i
likvidation skola, oavsett vad ovan i denna lag är stadgat,
bokföringslagens regler lända till efterrättelse. Uppgift skall lämnas å
insatskapitalets storlek, varvid förlagsinsatskapitalet skall anges
särskilt.
Likvidatorerna skola ofördröjligen överlämna ett av dem underskrivet
exemplar av balansräkningen till likvidationsrevisorerna. Lag (1984:189).
84 § Likvidatorerna skola förvalta föreningens angelägenheter under
likvidationen. Det åligger dem att så snart ske kan förvandla
föreningens egendom i penningar, i den mån det erfordras för
likvidationen, samt att verkställa betalning av föreningens skulder.
Föreningens verksamhet må fortsättas allenast i den mån det är
nödvändigt för en ändamålsenlig avveckling. Likvidatorerna skola
ock föranstalta om skifte av föreningens behållna tillgångar, där
ej annat följer av stadgarna.
Likvidatorerna äge ej utan särskilt, av stämman erhållet
bemyndigande avyttra föreningens fasta egendom annorledes än
genom försäljning å offentlig auktion. Hava likvidatorerna
förordnats enligt 73 §, må ej heller lös egendom utan stämmans
särskilda bemyndigande av dem försäljas på annat sätt än nu
är sagt; och må, innan beslutet om förordnandet vunnit laga
kraft, likvidatorerna ej utan stämmans samtycke vidtaga några
likvidationsåtgärder utan allenast taga föreningens egendom under
vård och bevaka dess angelägenheter.
Med de jämkningar, som följa av vad förut i denna paragraf
eller eljest om likvidation är föreskrivet, skall i fråga om
likvidatorers befogenhet att företräda föreningen så ock om
deras rättigheter och skyldigheter i övrigt i tillämpliga delar
gälla vad i denna lag är stadgat angående styrelse eller
styrelseledamot.
85 § Under likvidation skall föreningens firma tecknas med tillägg
av orden <<i likvidation>>, och skola de som teckna firman därvid
underskriva sina namn.
Har av likvidatorerna eller annan ställföreträdare för föreningen
handling utfärdats utan sådan firmateckning som i första stycket
sägs och framgår icke av handlingens innehåll såväl att den
utfärdats å föreningens vägnar som ock att föreningen är i
likvidation, svare de som undertecknat handlingen för vad genom
handlingen må hava slutits, en för alla och alla för en, såsom
för egen skuld. Sådan ansvarighet skall dock ej åvila undertecknarna,
där av omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick, att
den utfärdades för föreningen och att denna var i likvidation,
samt den till vilken handlingen ställts av föreningen erhåller
behörigen undertecknat godkännande av handlingen utan oskäligt
dröjsmål efter det begäran därom framställts eller personlig
ansvarighet gjorts gällande mot undertecknarna.
86 § Det åligger likvidatorerna att för varje räkenskapsår avgiva
redovisning för förvaltningen av föreningens angelägenheter
genom avlämnande av förvaltningsberättelse jämte balansräkning,
avseende föreningens ställning vid räkenskapsårets utgång, samt
likvidationsräkning, upptagande inkomster och utgifter under
räkenskapsåret. Redovisningshandlingarna skola vara underskrivna
av samtliga likvidatorer.
I förvaltningsberättelsen skall, i den mån det finnes kunna ske
utan förfång för föreningen, upplysning lämnas om likvidationens
utgång. Hava tillgångar i balansräkningen upptagits till lägre
eller högre värde än i närmast föregående balansräkning, skall
anmärkning härom göras i förvaltningsberättelsen. Där likvidationen
ej avslutats inom två år, skola i nästa förvaltningsberättelse
uppgivas de hinder som mött därför.
Inom två månader efter räkenskapsårets slut skola likvidatorerna
till likvidationsrevisorerna i huvudskrift eller avskrift avlämna
redovisningshandlingarna.
87 § Inom en månad efter det redovisningshandlingarna överlämnats
till likvidationsrevisorerna skola dessa till likvidatorerna
avlämna berättelse över granskningen av deras förvaltning och
föreningens räkenskaper för räkenskapsåret ävensom återställa
handlingarna. Revisionsberättelsen skall vara underskriven
av likvidationsrevisorerna. Om berättelsens innehåll skall i
tillämpliga delar gälla vad i 51 § är stadgat.
Sedan likvidationsrevisorerna till likvidatorerna avlämnat sin
revisionsberättelse, skola likvidatorerna ofördröjligen kalla
till föreningsstämma för granskning av redovisningen. Angående
redovisningshandlingarnas och revisionsberättelsens framläggande
å stämman och tillhandahållande under viss tid före stämman
skall gälla vad i 57 § 1 mom. stadgas.
88 § När den i kallelsen å okända borgenärer utsatta inställelsedagen är
förbi och all veterlig gäld blivit betald, skola föreningens tillgångar
skiftas. Är någon del av gälden tvistig eller ej förfallen och kan förty
eller av annan orsak betalning ej ske, skola till samma gälds betalning
erforderliga medel innehållas och återstoden skiftas.
Sker skifte annorledes än nu är sagt eller befinnas innehållna medel ej
lämna tillgång till gälds betalning, vare i händelse av föreningens
oförmåga att fullgöra sina förbindelser den, som uppburit något vid
skiftet, skyldig att återbära vad han bekommit. För brist, som kan
uppkomma vid återbäringen, vare likvidatorerna ansvariga efter de
beträffande skadeståndsskyldighet i 106, 108 och 109 §§ stadgade
grunderna.
Förmenar medlem eller innehavare av förlagsandel att han vid skifte icke
bekommit vad på honom belöper, skall han vid talans förlust väcka talan
mot föreningen inom tre månader efter det slutredovisning framlades å
föreningsstämma. I fråga om återbäringsskyldighet och om likvidators
ansvarighet skall vad i andra stycket stadgas äga motsvarande
tillämpning.
Har medlem eller innehavare av förlagsandel icke inom fem år efter det
slutredovisning enligt 89 § framlades å föreningsstämma anmält sig att
lyfta vad han vid skiftet bekommit, vare han förlustig sin rätt därtill.
Lag (1984:189).
89 § Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skola de så snart
ske kan avgiva slutredovisning för sin förvaltning genom avlämnande
av förvaltningsberättelse rörande likvidationens gång från
likvidationens början till dess avslutande. Berättelsen skall ock
innehålla redogörelse för utskiftning. Vid berättelsen skola fogas
redovisningshandlingar för hela likvidationstiden. Berättelsen och
redovisningshandlingarna skola i huvudskrift eller avskrift avlämnas
till likvidationsrevisorerna, vilka hava att inom en månad därefter
avgiva en av dem underskriven revisionsberättelse över förvaltningen
under likvidationen och återställa handlingarna. Om
revisionsberättelsens innehåll skall i tillämpliga delar gälla vad
i 51 § är stadgat.
Efter det revisionsberättelsen avlämnats till likvidatorerma, skola
dessa ofördröjligen kalla till föreningsstämma för granskning av
slutredovisningen. Angående redovisningshandlingarnas och
revisionsberättelsens framläggande å stämma och tillhandahållande
under viss tid före stämman skall gälla vad i 57 § 1 mom. stadgas.
90 § Då likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag och å föreningsstämman
framlagt slutredovisning för sin förvaltning, anses föreningen
upplöst; och skall anmälan därom ofördröjligen göras för registrering.
Vid anmälningen, som skall vara undertecknad av samtliga likvidatorer,
skola fogas avskrift av protokoll som förts i ärendet ävensom bevis
om dagen för utfärdande av kallelsen å okända borgenärer.
91 § Föreligger anledning till antagande att föreningen, som trätt
i likvidation, saknar tillgångar eller att dessa äro så ringa,
att de ej förslå till bestridande av likvidationskostnaderna, äge
rätten på anmälan av likvidatorerna förklara att likvidationen
skall nedläggas och föreningen anses upplöst. Där sådan förklaring
meddelas, skall vad i 80-90 §§ stadgas ej äga tillämpning.
Tillgång, som enligt vad nu sagts ej skall ingå i likvidation,
skall efter rättens förordnande tillfalla allmännyttigt eller
därmed jämförligt ändamål.
Meddelande om förklaring som i första stycket sägs skall genom
rättens försorg ofördröjligen avsändas för registrering.
92 § Yppas, efter det förening skall anses upplöst enligt 90
eller 91 §, tillgång för föreningen eller väckes talan mot
föreningen eller uppkommer eljest behov av likvidationsåtgärd,
skall likvidationen fortsättas.
Uppkommer i fråga om förening, som avförts ur registret enligt
74 §, behov av likvidationsåtgärd, skall på ansökan av den vars
rätt därav beröres en eller flera likvidatorer förordnas av
rätten; och skall därefter vad i denna lag är stadgat om
likvidations verkställande äga tillämpning.
Till den föreningsstämma, som efter likvidationens upptagande
först skall hållas, skall av likvidatorerna kallelse utfärdas
i enlighet med stadgarnas föreskrifter. Kallelseåtgärderna skola
vara vidtagna senast två veckor före stämman.
Anmälan om likvidationen skall av likvidatorerna ofördröjligen
göras för registrering.
93 § Rörande beslut om avträdande av förenings egendom till
konkurs eller om inledande för förening av ackordsförhandling
utan konkurs skall meddelande samtidigt med kungörelsen om
beslutet genom konkursdomarens försorg avsändas för registrering.
Under konkurs företrädes föreningen såsom konkursgäldenär av
styrelsen eller, där vid konkursens början sysslomän enligt 72 §
eller likvidatorer voro utsedda, av dessa; dock må i behörig
ordning kunna utses styrelse i stället för sysslomän ävensom
nya styrelseledamöter eller nya likvidatorer.
Det åligger konkursdomaren, då konkurs avslutats, att för
registrering ofördröjligen avsända meddelande därom med angivande
huruvida överskott finnes eller icke.
94 § Där efter avslutande av förenings konkurs överskott ej finnes, anses
föreningen upplöst, då konkursen avslutades.
Finnes överskott och var föreningen ej i likvidation, då dess egendom
avträddes till konkurs, skall å föreningsstämma, som ofördröjligen bör
utlysas av styrelsen, beslutas, huruvida föreningen skall fortsätta sin
verksamhet eller träda i likvidation.
Finns i fall som avses i andra stycket förlagsinsatser, får beslut
huruvida föreningen skall fortsätta sin verksamhet eller träda i
likvidation fattas tidigast fyra veckor efter det att sådan registrering
som avses i 93 § tredje stycket blivit kungjord enligt 104 §. Innehavarna
av förlagsandelar äger inom tre veckor från kungörandet skriftligen säga
upp förlagsinsatserna till omedelbar inlösen. Förslår inte överskottet
till full betalning av samtliga förlagsinsatser, skall det fördelas på
insatserna i förhållande till deras storlek och inlösen ske av de
förlagsinsatser som blivit uppsagda till inlösen enligt vad som nyss
sagts. Finns därefter något kvar av överskottet skall förfarandet enligt
andra stycket fortgå. Återstår inte något överskott anses föreningen
upplöst.
Hade föreningen trätt i likvidation innan dess egendom avträddes till
konkurs gäller vad som är stadgat i 92 §. Lag (1984:189).
95 § Föreningsstämma äger besluta att talan skall anställas mot
likvidator eller likvidationsrevisor. Enskild föreningsmedlem äger
ock för föreningens räkning men i eget namn föra sådan talan; och
skall i dylikt fall vad i 64 § sista stycket är stadgat angående
rättegångskostnad äga motsvarande tillämpning.
Talan må ej väckas senare än ett år från det
slutredovisningshandlingarna och revisionsberättelsen framlades
å föreningsstämma. Har likvidator eller likvidationsrevisor
entledigats eller eljest avgått eller avlidit före likvidationens
avslutande, skall dock tiden för anställande av talan räknas
från den föreningsstämma, varå framlagts redovisningshandlingar
och revisionsberättelse avseende det räkenskapsår, då avgången
eller frånfället inträffade. Vad i 63 § sista stycket, 65 §
sista stycket och 66 § är stadgat skall äga motsvarande
tillämpning.
Fusion
96 § 1 mom. Mellan ekonomiska föreningar må avtal träffas därom,
att den ena föreningen (överlåtande föreningen) skall uppgå i den
andra föreningen (övertagande föreningen) på så sätt att dels
medlemmarna i den överlåtande föreningen enligt avtalets närmare
bestämmelser bliva medlemmar i den övertagande föreningen, dels
ock den överlåtande föreningen utan likvidation upplöses samt
alla dess tillgångar och skulder övertagas av den övertagande
föreningen (fusion). Fusionsavtal må icke träffas, med mindre
förslag till avtal godkänts av stämman i den överlåtande
föreningen. Avtalet må ej verkställas utan rättens tillstånd.
Följande handlingar skola framläggas på stämman och minst en
vecka förut hållas tillgängliga för de röstberättigade i den
överlåtande föreningen:
1. fullständigt förslag till fusionsavtal mellan den överlåtande
och den övertagande föreningen;
2. avskrift av båda föreningarnas balansräkningar,
förvaltningsberättelser och revisionsberättelser för sista
räkenskapsåret;
3. en av den överlåtande föreningens samtliga styrelseledamöter
undertecknad berättelse, innehållande redogörelse för de
omständigheter som kunna vara av vikt vid bedömandet av förslagets
lämplighet för föreningen; samt
4. ett av revisorerna i den överlåtande föreningen avgivet
yttrande över den i 3 omförmälda berättelsen såvitt den avser
föreningens ställning.
Har balansräkning, förvaltningsberättelse eller revisionsberättelse
för sista räkenskapsåret i någon av föreningarna icke avgivits, må
i stället motsvarande handlingar för föreningens näst sista
räkenskapsår i avskrift framläggas på stämman och hållas tillgängliga
för de röstberättigade, under förutsättning att samtidigt framläggas
och hållas tillgängliga
1. en av föreningens samtliga styrelseledamöter undertecknad
berättelse som, i den mån det kan ske utan förfång för föreningen,
skall innehålla upplysning om händelser av väsentlig betydelse för
föreningens ställning vilka inträffat efter avgivandet av
balansräkningen för näst sista räkenskapsåret;
2. ett av revisorerna i föreningen avgivet yttrande över berättelsen.
Handlägges fusionsfrågan på två stämmor, skall vad i andra och
tredje styckena sägs gälla beträffande båda stämmorna. Lag (1967:621).
96 § 2 mom. Sådant beslut om godkännande av fusionsavtal som avses i 1
mom. vare ej giltigt, med mindre samtliga röstberättigade förenat sig
därom eller beslutet fattats å två på varandra följande föreningsstämmor
och å den stämma som sist hålles biträtts av minst två tredjedelar av de
röstande. Är för giltighet av beslutet något ytterligare villkor bestämt
i stadgarna, lände det till efterrättelse.
Medlem i den överlåtande föreningen, som ej samtyckt till fusionen, må
uppsäga sig till utträde ur föreningen inom tid och på villkor som i 68 §
andra stycket föreskrives.
Inom fyra månader från det beslutet om godkännande av fusionsavtal
fattades eller, om klandertalan därå väckts, från det denna talan genom
lagakraftägande dom ogillades skall beslutet av den överlåtande
föreningens styrelse anmälas för registrering. Två avskrifter av
protokoll som förts i ärendet, innehållande fullständigt angivande av
fusionsavtalet, skola fogas vid anmälningen. Har beslutet fattats av
fullmäktige, skall registreringsanmälan innehålla försäkran av styrelsen
att underrättelse varom i 62 § sista stycket sägs ägt rum. Har anmälan ej
gjorts inom föreskriven tid, vare frågan om fusion förfallen.
Hinder mot registrering möter, om fusionen förbjudits enligt
konkurrenslagen (1982:729) eller om näringsfrihetsombudsmannen inte
beslutat lämna fusionen utan åtgärd enligt 20 § första stycket
konkurrenslagen. Registreringsanmälan skall innehålla de uppgifter som
behövs för prövning av denna fråga. Lag (1982:734).
97 § Senast fyra månader efter det registrering skett på anmälan som i 96
§ 2 mom. sägs skall såväl den övertagande som den överlåtande före
ningens styrelse göra ansökan om rättens tillstånd att bringa fusions
avtalet till verkställighet. Vid ansökningen skola fogas bevis att
registrering skett samt av den överlåtande föreningens styrelse under
skriven förteckning över föreningens kända borgenärer med angivande av
postadress. Rätten utfärde kallelse å den överlåtande föreningens
borgenärer, både kända och okända, med föreläggande för den, som vill
göra förbehåll om rätt till betalning av den överlåtande föreningen för
sin fordran, att sist å viss dag, sedan sex månader förflutit,
skriftligen göra anmälan därom hos rätten. Kallelsen varde skyndsamt
kungjord i Post- och Inrikes Tidningar. Kronans ombudsman i orten och
alla kända inländska och utländska borgenärer skola om kallelsen särskilt
underrättas, och skall genom rättens försorg sådan underrättelse avsändas
till inländsk borgenär minst en månad och till utländsk borgenär minst
tre månader före inställelsedagen. Styrkes inför rätten, att de
borgenärer, vilka anmält förbehåll som nyss sagts, blivit till fullo
förnöjda för sina fordringar eller att säker het som av rätten godkännes
ställts för fordringarna, skall rätten lämna tillstånd till avtalets
verkställande. Om ansökan, som gjorts inom föreskriven tid, så ock om
beslut, som meddelats i anledning av ansökningen, skall genom rättens
försorg underrättelse ofördröjligen avsändas till länsstyrelsen.
Rättens beslut, varigenom tillstånd givits, skall inom sex månader sedan
beslutet vunnit laga kraft av båda föreningarnas styrelser anmälas för
registrering. Anmälningen skall vara åtföljd av rättens beslut i
huvudskrift eller avskrift, så ock av lagakraftbevis.
När rättens beslut om tillstånd till fusionsavtalets verkställande
registrerats, anses fusionen genomförd.
Hör till den överlåtande föreningen pensionsstiftelse eller personal
stiftelse, gäller om stiftelsens överförande till den övertagande
föreningen vad i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
är stadgat. Lag (1977:691).
98 § Har förening trätt i likvidation, må utan hinder därav fusion
med annan förening äga rum på sätt i 96 och 97 §§ sägs, och
skall vad om styrelsen och dess ledamöter samt om revisorerna är
stadgat gälla i avseende å likvidationerna och
likvidationsrevisorerna.
Registrering
99 § Ansökan om förenings registrering och anmälan för registrering
skola vara åtföljda av stadgade avgifter. Lag (1971:603).
100 § Hava vid ansökan om eller anmälan för registrering eller i
fråga om upprättande av handling, som skall fogas vid sådan
ansökan eller anmälan, icke iakttagits de föreskrifter, som finnas
för varje särskilt fall meddelade, eller prövas föreningens
stadgar eller beslut, som anmäles för registrering, icke hava
tillkommit i föreskriven ordning eller ej stå i överensstämmelse
med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller
författning eller i något viktigare hänseende hava otydlig
eller vilseledande avfattning, skall sökanden föreläggas att
inom viss tid avgiva yttrande eller vidtaga rättelse.
Underlåter sökanden att efterkomma föreläggandet, skall
ansökningen eller anmälningen avskrivas. Underrättelse om denna
påföljd skall intagas i föreläggandet.
Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder mot
registrering och har sökanden haft tillfälle att yttra sig
över hindret, skall registrering vägras, om anledning ej föreligger
att giva sökanden nytt föreläggande.
Är annan grund till sådan klandertalan mot föreningsstämmobeslut,
som avses i 69 § 1 mom. andra stycket, än att vid beslutet i denna
lag eller stadgarna upptagna föreskrifter om särskild
röstpluralitet icke rätteligen iakttagits, vare det ej hinder
mot registrering sedan tid för väckande av klandertalan utgått
utan att talan anställts.
Registrering skall vägras, där för registrering anmäles
beslut om sådan ändring av stadgarna, att styrelsens säte skall
flyttas från ett län till ett annat, och länsstyrelsen i det
senare länet på förfrågan meddelar, att föreningens firma jämlikt
stadgandet i 7 § tredje stycket utgör hinder för föreningens
upptagande i detta läns föreningsregister.
Vägras registrering, skall länsstyrelsen ofördröjligen till
sökanden med posten översända underrättelse om beslutet med
angivnade av skälen därför. Lag (1974:163).
101 § 1 mom. Beviljas förenings registrering, låte länsstyrelsen
i registret införa:
1. föreningens firma;
2. ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art;
3. den ort, där föreningens styrelse har sitt säte;
4. föreningens postadress;
5. föreningens räkenskapsår;
6. varje styrelseledamots och styrelsesuppleants så ock, där
eljest någon ensam eller gemensamt med annan är bemyndigad att
teckna föreningens firma, dennes fullständiga namn och hemvist;
samt
7. av vilka och huru föreningens firma skall tecknas, där den
ej tecknas allenast av styrelsen.
Upptager ansökningen anmälan om antagande av bifirma, skall även
denna införas i registret och den del av verksamheten angivas
för vilken bifirman skall användas. Lag (1974:163).
101 § 2 mom. Göres, efter det förening registrerats, anmälan för
registrering enligt denna lag, skall där registrering beviljas
vad sålunda anmälts anmärkas i registret.
102 § Om förbud mot användning av firma och om hävande av
firmaregistrering finns bestämmelser i firmalagen (1974:156).
Menar någon i annat fall än som avses i första stycket, att en i
registret verkställd inskrivning länder honom till förfång, må
talan om registreringens hävande samt om skadestånd föras vid
domstol. Lag (1974:163).
103 § 1 mom. Om avförande av firma ur registret, sedan dom om
hävande av firmaregistrering vunnit laga kraft, finns bestämmelser
i firmalagen (1974:156).
Har i annat fall än som avses i första stycket genom
lagakraftägande dom förklarats, att en i registret gjord inskrivning
ej bort ske eller att beslut, som registrerats, är ogiltigt eller
att eljest visst förhållande, varom inskrivning skett, ej
föreligger, skall i registret antecknas, att på nämnda grund den
tidigare anteckningen avföres ur registret. Sådan dom skall
genom domstolens försorg i avskrift sändas till
registreringsmyndigheten.
Varder, sedan i registret gjorts anteckning rörande beslut om
avträdande av förenings egendom till konkurs eller om inledande
för förening av ackordsförhandling utan konkurs, av överrätt
förklarat, att beslutet ej bort meddelas, skall på anmälan av
konkursdomaren i registret göras anteckning enligt vad i andra
stycket stadgas. Har ackordsförhandlingen upphört, gälle ock
vad nu är sagt, där den ej förfallit på grund av att konkurs
inträffat. Lag (1974:163).
103 § 2 mom. Har ansökan enligt 97 § om rättens tillstånd att
bringa fusionsavtal till verkställighet ej inkommit inom
föreskriven tid eller har ansökan genom lagakraftägande beslut
avslagits eller har beslutet om tillstånd icke anmälts för
registrering inom den därför stadgade tiden, skall länsstyrelsen
förklara frågan om fusion förfallen.
Har genom lagakraftägande beslut frågan om fusion förklarats
förfallen, skall i registret antecknas, att på denna grund den
tidigare anteckningen rörande fusionsavtalet avföres ur registret.
Vid registrering av rättens beslut om tillstånd till fusion
skall antecknas, att den överlåtande föreningen är upplöst.
Lag (1971:603).
104 § Vad i registret införes, med undantag av meddelande om konkurs
eller ackordsförhandling utan konkurs varom förmäles i 93 §, skall genom
länsstyrelsens försorg ofördröjligen kungöras i Post- och Inrikes
Tidningar.
Där i annat fall än i 103 § 1 mom. tredje stycket sägs i regist ret
antecknas, att tidigare anteckning avföres därur, skall kungörelse därom
äga rum efter vad ovan stadgas. Lag (1977:691).
105 § Det som i enlighet med denna lag blivit infört eller anteck nat i
registret och kungjort i Post- och Inrikes Tidningar skall anses hava
kommit till tredje mans kännedom, där ej av omständigheterna framgår, att
han varken ägde eller bort äga vetskap därom.
Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blivit eller bort
bliva infört eller antecknat i registret, icke med laga verkan åberopas
mot annan än den som visas hava ägt vetskap därom. Lag (1977:691).
Besvär
105 a § Myndighets beslut i tillståndsärenden enligt 22, 29, 40, 42, 46
eller 76 § överklagas hos regeringen genom besvär.
Länsstyrelsens beslut, varigenom ansökan om eller anmälan för
registrering avskrivits eller registrering vägrats, överklagas hos
kammarätten genom besvär inom två månader från beslutets dag. I samma
ordning överklagas beslut enligt 74 § och beslut om sådan förklaring som
avses i 103 § 2 mom.
Länsstyrelsens beslut enligt denna lag överklagas i övriga fall hos
kammarätten genom besvär. Lag (1980:1105).
Skadestånd
106 § Har styrelseledamot, revisor, likvidator, likvidationsrevisor
eller syssloman varom sägs i 72 § vid fullgörandet av sitt uppdrag
uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskyndat föreningen skada,
vare han pliktig att till föreningen utgiva ersättning för skadan.
Har föreningsmedlem eller röstberättigad, som icke är medlem,
genom överträdelse av denna lag eller stadgarna uppsåtligen eller
av grov vårdslöshet tillskyndat föreningen skada, vare ock han
pliktig att till föreningen utgiva ersättning för skadan.
107 § Har styrelseledamot eller annan som avses i 106 § första
stycket genom överträdelse av denna lag eller stadgarna uppsåtligen
eller av vårdslöshet tillskyndat medlem, borgenär hos föreningen
eller annan tredje man skada, vare han pliktig att till denne
utgiva ersättning för skadan. Samma lag vare, där medlem eller
röstberättigad, som icke är medlem, genom sådan överträdelse
uppsåtligen eller av grov vårdslöshet tillskyndat medlem,
borgenär hos föreningen eller annan tredje man skada.
108 § Åvilar ersättningsskyldighet styrelseledamot eller annan
jämlikt 106 § första stycket eller 107 § första punkten och
föreligger allenast ringa vårdslöshet, må ersättningen nedsättas,
där det med hänsyn jämväl till skadans storlek och omständigheterna
i övrigt prövas skäligt.
Har medlem eller röstberättigad, som icke är medlem, ådragit sig
ersättningssskyldighet jämlikt 106 § andra stycket eller 107 §
andra punkten, må ock ersättningen nedsättas, där det med hänsyn
till hans skuld och omständigheterna i övrigt prövas skäligt.
Lag (1972:214).
109 § Äro flera ersättningsskyldiga för skada efter vad i 106-108 §§
är stadgat, svare de för ersättningen en för alla och alla för en,
den vars ersättningsskyldighet nedsatts enligt 108 § dock allenast
med det nedsatta beloppet. Sinsemellan skola de taga del i
ersättningens gäldande efter ty med hänsyn till den större eller
mindre skuld, som finnes ligga envar av dem till last, samt
till omständigheterna i övrigt prövas skäligt.
Straffbestämmelser
110 § Till böter döms
1. styrelseledamot, likvidator eller annan, där han uppsåtligen eller av
grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i anmälan
eller ansökan till länsstyrelsen eller i handling som fogas därvid eller
i uppgift varom förmäles i 10 §, så ock styrelseledamot eller likvidator,
där han uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller
vilseledande uppgift i handling, som hålles tillgänglig för medlemmar
eller röstberättigade eller framlägges å föreningsstämma;
2. styrelseledamot, där han vid upprättande av balansräkning,
resultaträkning eller förvaltningsberättelse, som avses i 38 eller 81 §,
uppsåtligen eller av vårdslöshet förfar i strid mot bestämmelserna i
38-43 §§;
3. likvidator, där han vid upprättande av balansräkning,
likvidationsräkning eller förvaltningsberättelse, varom stadgas i 83, 86
eller 98 §, uppsåtligen eller av vårdslöshet förfar i strid mot
bestämmelser som avses i sagda lagrum;
4. revisor eller likvidationsrevisor, där han i revisionsberättelse eller
annan handling, som framlägges på föreningsstämma eller annorledes hålles
tillgänglig för medlemmar eller röstberättigade, uppsåtligen eller av
grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift rörande
föreningens angelägenheter eller uppsåtligen eller av grov vårdslöshet
underlåter att göra anmärkning beträffande förvaltningen, ändå att
anledning därtill föreligger;
5. styrelseledamot eller likvidator, där han uppsåtligen eller av
vårdslöshet i strid mot bestämmelserna i 18 § låter verkställa utdelning
eller utbetalning till medlem eller annan;
6. revisor, likvidationsrevisor eller revisors eller likvidationsrevisors
medhjälpare som, oaktat han insett eller bort inse att skada därav kunnat
följa, yppar något av vad vid verkställd granskning kommer till hans
kännedom, utan att det med nödvändighet erfordras för fullgörande av hans
uppdrag;
7. den som bryter mot vad i 7 § fjärde stycket är stadgat. Lag
(1980:1105).
111 § Till böter dömes också
1. styrelseledamot eller likvidator, där han underlåter att iakttaga
föreskrift som är meddelad i 10 § första eller andra stycket, 38 § sjätte
stycket, 50 § tredje stycket, 80 § sista stycket, jämfört med 50 § tredje
stycket, eller 81 § sista stycket jämfört med 50 § tredje stycket;
2. styrelseledamot eller likvidator, där han underlåter att iakttaga
föreskrift som beträffande anmälan för registrering är meddelad i 37, 68,
79, 90 eller 93 ";
3. styrelseledamot eller likvidator, där han underlåter att till
revisorer eller likvidationsrevisorer avlämna handlingar enligt vad som
stadgas i 38 § femte stycket, 81 § andra stycket, 83 § sista stycket, 86
§ sista stycket eller 89 § första stycket;
4. styrelseledamot eller likvidator, som försummar att fullgöra vad i 55
§ sista stycket, 84 § sista stycket, jämfört med 55 § sista stycket,
eller 86 § andra stycket sista punkten finnes stadgat eller som
underlåter att iakttaga föreskrift, som med avseende å framläggande av
handlingar å föreningsstämma eller tillhandahållande av handlingar viss
tid före stämma är meddelad i 57 § 1 mom., 81 § andra eller sista
stycket, 87 § andra stycket eller 89 § andra stycket;
5. revisor, vilken underlåter att iakttaga föreskrift som meddelats i 51
§ första stycket eller 81 § andra stycket, så ock likvidationsrevisor,
som försummar att fullgöra vad i 87 § första stycket första punkten eller
89 § första stycket fjärde punkten finnes stadgat.
Den som har underlåtit att fullgöra skyldighet, som omfattas av
vitesföreläggande enligt denna lag, får inte dömas till straff för
underlåtenheten. Lag (1980:1105).
111 a § Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 25 § andra stycket andra
meningen eller 26 § första stycket. Lag (1976:353).
112 § Förseelse varom i 111 § 4 sägs må åtalas allenast av
målsägande; och skall härvid såsom målsägande anses såväl
föreningen som varje medlem däri.
Särskilda bestämmelser
113 § har upphävts genom lag (1971:482).
114 § Avskrift varom i denna lag förmäles skall vara till
riktigheten bestyrkt av två personer, som vid sina namn böra
angiva yrke och postadress.
115 § Förening vare uti de mål, för vilka ej annorlunda
genom lag stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort,
där styrelsen har sitt säte.
116 § Innehålla förenings stadgar förbehåll, att tvister mellan
föreningen och styrelsen, styrelseledamot, likvidator, föreningsmedlem,
innehavare av förlagsandel eller röstberättigad som ej är medlem, skola
hänskjutas till avgörande av en eller flera skiljemän, äge det förbehåll
samma verkan som tillkommer skiljeavtal. Om påkallande av förbehållets
tillämpning gälle vad om talans väckande och om delgivning i denna lag
finnes stadgat; där styrelsen vill föra klandertalan mot beslut av
föreningsstämma, skall styrelsens rätt till talan anses bevarad, om den i
36 § omförmälda stämman blivit inom klandertiden utlyst att hållas så
snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske. Lag
(1984:189).
117 § Närmare bestämmelser rörande det i denna lag avsedda
föreningsregistret samt avgifterna för registrering och kungörande,
så ock de föreskrifter, som i övrigt utöver vad denna lag innehåller
finnas erforderliga för lagens tillämpning, meddelas av regeringen.
Lag (1975:420).
117 a § Länsstyrelsen kan vid vite förelägga styrelseledamot att fullgöra
skyldighet enligt 38 § sjätte stycket, 43 a § andra stycket eller 44 §
andra stycket att till länsstyrelsen insända behörig
redovisningshandling, revisionsberättelse eller delårsrapport. Försuttet
vite utdöms av länsstyrelsen.
Länsstyrelsen kan även vid vite förelägga likvidator att fullgöra
skyldighet enligt 81 § tredje stycket, jämfört med 38 § sjätte stycket,
att till länsstyrelsen insända redovisningshandling och
revisionsberättelse. Försuttet vite utdöms av länsstyrelsen. Lag
(1980:1105).
Vissa bestämmelser rörande lagens tillämplighet
118 § Vad i denna lag är föreskrivet skall ej äga tillämpning å:
1. ömsesidiga försäkringsbolag, sjukkassor, understödsföreningar
och andra försäkringsföreningar i vidare mån än som följer av
lagen (1972:262) om understödsföreningar;
2. de föreningar för anskaffande av lån mot säkerhet av inteckning
i fast egendom, å vilka gällande bestämmelser om hypoteksföreningar
äga tillämpning;
3. förening av trafikförsäkringsanstalter, vilken av
försäkringsinspektionen godkänts att handhava för anstalterna
gemensamma angelägenheter;
4. bostadsrättsföreningar i vidare mån än som följer av
bostadsrättslagen (1971:479);
5. sambruksföreningar i vidare mån än som följer av lagen
(1975:417) om sambruksföreningar.
Ej heller göres genom denna lag ändring i vad om föreningar
för visst ändamål eljest är i lag eller författning särskilt
stadgat. Lag (1975:420).
119 § Förening med ändamål att genom annan ekonomisk verksamhet
än i 1 § sägs främja medlemmarnas ekonomiska intressen kan ej,
med mindre annat följer av vad eljest är i lag stadgat, förvärva
rättigheter eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol
eller annan myndighet söka, kära eller svara.
Övergångsbestämmelser
1967: 621
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968.
På förening som registrerats enligt äldre lag än lagen den
1 juni 1951 om ekonomiska föreningar skall bestämmelserna i 16 a §
tillämpas endast om föreningen är sådan som avses i 1 §
sistnämnda lag.
Ändring i förenings stadgar, varigenom medlems rätt enligt 16 a §
inskränkes, får beslutas innan den nya lagen träder i kraft.
Beslut om sådan stadgeändring får före den 1 juli 1968, utan
hinder av bestämmelserna i 67 §, fattas på en föreningsstämma
utan särskild röstpluralitet. Fattas sådant beslut före
nämnda dag, gäller bestämmelserna i 68 § andra stycket ej i
fråga om beslutet. Uppsägning till återbetalning av insatsbelopp
enligt 16 a §, som skett före beslutet, är utan verkan i den mån
återbetalningen strider mot beslutet.
1971:603
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om talan mot
beslut som meddelats före den 1 januari 1972.
1975:649
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser
gäller dock fortfarande i fråga om ränta för tid före
ikraftträdandet. Har skyldighet att utge ränta uppkommit
före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser även för tiden
därefter.
1975:1391
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. De nya bestämmelserna
skall dock icke äga tillämpning på årsredovisning för räkenskapsår,
som påbörjats före nämnda tidpunkt.
1977:691
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.
Bestämmelserna i 97, 104 och 105 §§ i sin äldre lydelse
gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats
eller börjat verkställas före ikraftträdandet.
1980:1105
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.
2. De nya bestämmelserna i 46 § 1 mom. tredje och fjärde styckena
och 4 mom. första och tredje styckena samt 49 § första stycket
tillämpas från och med första ordinarie föreningsstämma som hålls
efter lagens ikraftträdande. Till dess tillämpas i stället
motsvarande äldre bestämmelser.
Beslut enligt 46 § 2 mom. andra stycket och 4 mom. andra stycket
får meddelas före den 1 juli 1981.
3. Årsredovisningar och koncernredovisningar skall efter den
30 juni 1981 upprättas enligt lagen i dess nya lydelse. För
räkenskapsår som har börjat löpa före den 1 juli 1981 får sådan
redovisning dock upprättas enligt äldre bestämmelser.
I koncernredovisningar behöver inte tas med sammandrag av
resultaträkningar och balansräkningar för räkenskapsår som har
påbörjats före den 1 juli 1981.
4. Om det i 42 § första stycket 3 angivna anskaffningsvärdet för
en tillgång som har förvärvats före lagens ikraftträdande inte
kan utrönas med hjälp av föreningens bevarade räkenskaper, skall
som anskaffningsvärde redovisas, beträffande byggnad det vid 1965
års allmänna fastighetstaxering åsatta taxeringsvärdet
(byggnadsvärdet) ökat med förbättringskostnader efter utgången
av år 1964, samt beträffande annan tillgång det belopp vartill
anskaffningsvärdet skäligen kan uppskattas.
I en not till balansräkningen skall anges om anskaffningsvärdet
har uppskattats enligt första stycket. | null | null |
1951:309 | Lag (1951:309) angående införande av nya lagen om ekonomiska föreningar | 1,951 | 1 § Den nu antagna lagen om ekonomiska föreningar skall jämte vad här
nedan stadgas träda i kraft den 1 januari 1953.
Genom lagen upphäves, med den begränsning nedan sägs, lagen den 22 juni
1911 (nr 55 s. 1) om ekonomiska föreningar tillika med alla de särskilda
stadganden, vilka innefatta ändring i eller tillägg till nämnda lag, så
ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot
nya lagens bestämmelser.
2 § Där i lag eller författning förekommer hänvisning till lagrum, som
ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall den bestämmelsen i stället
tillämpas.
3 § I lagen den 22 juni 1911 givna särskilda bestämmelser för ekonomiska
föreningar med personligen ansvariga medlemmar skola fortfarande
tillämpas å dels kreditkassor, som avses i förordningen den 5 juni 1942
om jordbrukets kreditkassor, dels ock vid nya lagens ikraftträdande
bestående ekonomiska föreningar av annat slag, i vilka personligt ansvar
åvilar medlemmarna.
4 § I avseende å ekonomisk förening, som registrerats enligt äldre lag,
skola i övrigt gälla nedan angivna undantag från nya lagen.
1 mom. Utan hinder av att förening ej är av beskaffenhet som i 1 § nya
lagen sägs må föreningen bestå såsom registrerad förening, med oförändrad
firma.
Ändring av firman till överensstämmelse med 7 § första stycket nya lagen
må registreras endast om föreningen är av beskaffenhet som i 1 § nya
lagen sägs.
2 mom. Stadgandet i 11 § första stycket nya lagen skall icke äga
tillämpning, med mindre registrering som avses i föregående moment andra
stycket skett.
Beträffande förening, som ägde bestånd den 1 januari 1912, skall i
stället för 12 § nya lagen tillämpas 10 § lagen den 28 juni 1895 om
registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet.
3 mom. Bestämmelsen i 18 § andra stycket nya lagen skall tillämpas endast
i fråga om förening av beskaffenhet som i 1 § nya lagen sägs och skall
icke gälla för räkenskapsår som utgår före den 1 januari 1958.
4 mom. Vad om antalet styrelseledamöter är stadgat i 21 § första stycket
nya lagen skall träda i tillämpning, då efter 1953 års ingång
föreningsstämma, där val av styrelseledamöter skall äga rum, först
hålles.
De styrelseledamöter, revisorer och suppleanter ävensom ombud, som äro
utsedda vid nya lagens ikraftträdande, må utan hinder av bestämmelserna i
21 § tredje stycket, 22 § första stycket, 45 § andra stycket, 46 § 1 mom.
och 62 § andra stycket nya lagen utöva sitt uppdrag under den tid, för
vilken de äro utsedda.
Innehålla stadgarna icke sådan föreskrift rörande tiden för
styrelseledamots och revisors uppdrag som är förenlig med de i andra
stycket nämnda bestämmelserna, skall val av styrelseledamot och revisor
efter lagens ikraftträdande avse tiden intill dess under nästa
räkenskapsår hållits föreningsstämma som i 57 § 1 mom. nya lagen sägs.
5 mom. För räkenskapsår, som utgår före den 1 januari 1954, må
redovisning ske och redovisningshandlingar upprättas jämlikt äldre lags
betämmelser. För sådant räkenskapsår skall ej heller gälla vad i 17 § nya
lagen stadgas rörande avsättning till reservfond.
Bestämmelserna i 44 § nya lagen skola i vad avser andra föreningar än
bostadsrättsföreningar icke gälla för räkenskapsår som utgått före den 1
januari 1954.
Föreningsstämma enligt 57 § 1 mom. nya lagen må hållas senare än där
sägs, såframt detta medgivits genom föreskrift i stadgarna. Stämman skall
dock alltid hållas inom nio månader efter utgången av föregående
räkenskapsår. I fall som nu avses inträder den i 44 § nya lagen
föreskrivna skyldigheten först en månad efter det stämman hållits, dock
senast tio månader efter räkenskapsårets utgång.
6 mom. Har beslut av föreningsstämma fattats före nya lagens
ikraftträdande, skola i fråga om beslutet, om talan därå samt om
beslutets registrering och verkställande bestämmelserna i äldre lag äga
tillämpning.
7 mom. Hava likvidatorer för ekonomisk förening utsetts innan nya lagen
trätt i kraft, skall äldre lag gälla i avseende å likvidationen och skall
ej heller 98 § nya lagen äga tillämpning.
8 mom. Vad i 113 § nya lagen stadgas om förbud för förening att till sina
medlemmar upplåta lägenhet under nyttjanderätt annorledes än för bestämd
tid skall icke äga tillämpning, såvitt fråga är om upplåtelse av lägenhet
i hus, som föreningen före den 1 juli 1930 förvärvat eller börjat
uppföra.
5 § Beträffande ekonomisk förening, som registrerats enligt äldre lag,
skall vidare gälla följande.
1 mom. Där enligt stadgarna föreningssammanträdes befogenhet skall utövas
av ombud efter vad i 39 a § lagen den 22 juni 1911 sägs, med allenast den
inskränkning att befogenheten icke omfattar frågor varom i 42 § 1 mom.
samma lag förmäles, skall efter nya lagens ikraftträdande fullmäktiges
befogenhet gälla utan nämnda inskränkning, såvitt ej annorlunda beslutas.
2 mom. Utan hinder av vad i 34 § första stycket nya lagen sägs må den som
äger företräda förening föryttra dess fasta egendom, såframt enligt
stadgarna föryttring av fast egendom ingår i föremålet för föreningens
verksamhet.
3 mom. Talan varom förmäles i 34 § andra stycket nya lagen skall, där
lagfart, inskrivning eller inteckning beviljats innan nya lagen trätt i
kraft, väckas senast inom den i nämnda lagrum stadgade tiden efter lagens
ikraftträdande.
4 mom. Där i stadgarna saknas föreskrift i ämne, som avses i 6 § 10
senare ledet nya lagen, skall vid föreningens upplösning med föreningens
behållna tillgångar förfaras i enlighet med äldre lag.
5 mom. När anmälan till registret första gången göres efter nya lagens
ikraftträdande, skall uppgift lämnas om föreningens postadress.
6 § Skall enligt vad i 3-5 §§ sägs bestämmelse i äldre lag gälla och är i
samma lag överträdelse av bestämmelsen belagd med straff, skall jämväl
denna straffbestämmelse lända till efterrättelse. | null | null |
1951:321 | Kungörelse (1951:321) om undanröjande av för sjöfarten eller fisket hinderliga vrak m.m. | 1,951 | Uppstår hinder eller fara för sjöfarten genom att fartyg eller annat
större föremål sjunkit i allmän farled, och vidtager icke
ofördröjligen vederbörande befälhavare, redare eller ägare verksamma
åtgärder för bortskaffande av fartyget eller föremålet, äger
lotsstyrelsen efter prövning av omständigheterna föranstalta om att
det sjunkna i erforderlig omfattning undanröjes.
Enahanda befogenhet tillkommer lotsstyrelsen med avseende å fartyg
eller annat större föremål, som sjunkit inom vattenområde, där fiske
må bedrivas utan stöd av enskild fiskerätt, och som vållar väsentligt
förfång för fiske av betydenhet. Uppkommer fråga om undanröjande av
fartyg eller föremål som avses i detta stycke, har lotsstyrelsen att
samråda med fiskeriverket.
Vad i denna kungörelse stadgas skall icke äga tillämpning i sådana
fall, då det område där fartyget eller föremålet sjunkit står under
särskild myndighets inseende. Förordning (1991:565). | null | null |
1951:324 | null | 1,951 | null | 1928:370 | null |
1951:325 | null | 1,951 | null | 1928:370 | null |
1951:326 | null | 1,951 | null | 1947:576 | null |
1951:328 | null | 1,951 | null | 1928:370 | null |
1951:329 | null | 1,951 | null | 1947:576 | null |
1951:363 | null | 1,951 | null | 1908:74 s.1 | null |
1951:365 | null | 1,951 | null | 1917:281 | null |
1951:366 | null | 1,951 | null | 1908:74 s.1 | null |
1951:367 | Kungörelse (1951:367) om skyldighet för näringsidkare att till statens handels- och industrikommission avlämna vissa uppgifter om produktionsförhållanden m.m. | 1,951 | /Författningens text finns bara i tryckt version/ | null | null |
1951:384 | Kungörelse (1951:384) med vissa bestämmelser angående kupongskatt för skattskyldig med hemvist i Frankrike | 1,951 | Sedan franska och svenska finansdepartementen - med stöd av
bestämmelserna i punkt II i det protokoll, som finnes fogat vid det den
28 oktober 1950 träffade tilläggsavtalet till svensk-franska avtalet den
25 december 1936 för undvikande av dubbelbeskattning beträffande direkta
skatter - utväxlat noter av den lydelse, i fransk text och svensk
översättning, som framgår av härvid fogad bilaga /k/ (bilaga A), har
Kungl. Maj:t funnit gott förordna som följer.
1 § Befrielse från skyldigheten att vidkännas avdrag för kupongskatt för
utdelning å aktie i svenskt aktiebolag må åtnjutas av
utdelningsberättigad fysisk eller juridisk person, som vid den tidpunkt,
då utdelningen blev tillgänglig för lyftning, var bosatt eller
stadigvarande vistades i Frankrike respektive där hade sitt säte och som
är skattskyldig för utdelningen i Frankrike. Dylik befrielse må dock
åtnjutas allenast under förutsättning att den utdelningsberättigade vid
lyftandet av utdelningen gör särskild ansökan hos den, som utbetalar
utdelningen, om skattebefrielse i Sverige och därvid meddelst intyg
styrker att förhållanden, som nyss sagts, föreligga.
Om påföljd vid underlåtenhet att innehålla kupongskatt i fall, då sådant
innehållande skall ske, stadgas i förordningen om kupongskatt.
2 § Ansökan och intyg, varom i 1 § sägs, skola vara avfattade å blankett
enligt härvid fogat formulär /k/ (bilaga B) /-k/ eller, då ansökan göres
av fransk kreditanstalt för dess kunders räkning, enligt härvid fogat
formulär för kollektiv ansökan /k/ (bilaga C) /-k/.
Kollektiv ansökan må göras allenast av kreditanstalt, som finnes
upptagen å härvid fogad förteckning /k/ (bilaga D) /-k/.
Blanketter enligt förenämnda formulär tillhandahållas hos
kupongskattekontoret ävensom hos vederbörande franska myndigheter.
3 § Har kupongskatt innehållits vid utbetalandet av utdelnign av den
anledningen att betalningsmottagaren icke i föreskriven ordning styrkt,
att han har hemvist i Frankrike och där är skattskyldig för utdelningen,
äger betalnignsmottagaren icke erhålla restitution av kupongskatten av
den anledningen att han sedermera visar att så var förhållandet.
4 § Med /k/ Frankrike /-k/ avses i denna kungörelse nämnda stats inom
LEuropa belägna område jämte Algeriet och de utomeuropeiska
departementen (Franska Guayana, Guadelope, Martinique och Réunion)
ävensom de utomeuropeiska områden för vars förbindelser med främmande
makter Frankrike svarar och vilka uttaga skatter likartade med dem, som
avses i artikel 1 av det svensk-franska avtalet den 24 december 1936 för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande direkta skatter. Kungörelse
(1960:536).
Övergångsbestämmelser
1951:384
Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt
därå meddelat uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling. Kungörelsen skall äga tillämpning jämväl
beträffande utdelning, som blivit tillgänglig för lyftning under tiden
från ingången av år 1950 till dagen för kungörelsens ikraftträdande,
dock utan att medföra rätt till restitution av vid utbetalande av
utdelning innehållen kupongskatt.
1960:536
Denna kungörelese träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt
därå meddelat uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling. Kungörelsen skall icke äga tillämpning beträffande
utdelning, som blivit tillgänglig för lyftning före den 1 mars 1958.
1978:696
Kungörelsen (1951:384) med vissa bestämmelser angående kupongskatt för
skattskyldig med hemvist i Frankrike, cirkuläret (1951:385) med vissa
anvisningar rörande förfarandet, då skattskyldig med hemvist i Sverige
vill tillgodonjuta skattebefrielse i Frankrike för inkomst av franska
värdepapper samt kungörelsen (1960:535) om tillämpning av avtal mellan
Sverige och Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning och
fastställande av bestämmelser angående ömsesidig handräckning
beträffande direkta skatter skall upphöra att gälla i förhållandet
mellan Sverige och Algeriet, den förstnämnda kungörelsen och cirkuläret
i fråga om skatt på utdelning som blivit tillgänglig för lyftning före
utgången av år 1978 samt den sistnämnda kungörelsen vid 1979 års
taxering och vid eftertaxering för år 1979 eller tidigare år.
1973:1137
1. Denna kungörelse träder i kraft en vecka efter den dag, då
kungörelsen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.
2. Genom kungörelsen upphäves, såvitt avser förhållandet mellan Sverige
och Frankrike kungörelsen (1951:384) med vissa bestämmelser angående
kupongskatt för skattskyldig med hemvist i Frankrike och cirkuläret
(1951:385) med vissa anvisningar rörande förfarandet, då skattskyldig
med hemvist i Sverige vill tillgodonjuta skattebefrielse i Frankrike för
inkomst av franska värdepapper.
3. Den nya kungörelsen tillämpas beträffande ränta samt royalty och
ersättning på grund av upphovsrätt från och med dagen för
ikraftträdandet och beträffande utdelning som blivit tillgänglig för
lyftning den 1 januari 1970 eller senare.
4. Den upphävda kungörelsen och cirkuläret gäller fortfarande i fråga om
skatt på utdelning som blivit tillgänglig för lyftning före den 1
januari 1970. | null | null |
1951:385 | Cirkulär (1951:385) med vissa anvisningar rörande förfarandet, då skattskyldig med hemvist i Sverige vill tillgodonjuta skattebefrielse i Frankrike för inkomst av franska värdepapper | 1,951 | Gustaf Adolf etc. etc. Vår ynnest etc. Franska och svenska
finansdepartementen hava - med stöd av bestämmelserna i punkt II i det
protokoll, som finnes fogat vid det den 28 oktober 1950 träffade
tilläggsavtalet till svensk-franska avtalet den 24 december 1936 för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande direkta skatter - utväxlat
noter angående det förfarande, som skall iakttagas då skattskyldig med
hemvist i endera staten vill vinna befrielse från sådan skatt å inkomst
av värdepapper, som den andra staten uttager vid källan. I anslutning
därtill vill Kungl. Maj:t meddela följande anvisningar rörande
förfarandet, då skattskyldig med hemvist i Sverige vill vinna
skattebefrielse i Frankrike för inkomst som nyss sagts.
Fysisk eller juridisk person, som uppbär utdelning å aktie i franskt
aktiebolag eller ränta å fransk obligation eller inkomst av likartat
franskt värdepapper, äger i Frankrike åtnjuta befrielse från skatt för
inkomsten i fråga under förutsättning att den fysiska eller
juridiska personen vid den tidpunkt, då inkomsten uppbäres, är bosatt
eller stadigvarande vistas i Sverige respektive här har sitt säte samt
att inkomsttagaren är skattskyldig för den ifrågavarande
inkomsten i Sverige. Såsom villkor för tillgodonjutandet av
skattebefrielse i Frankrike gäller dock, att inkomsttagaren vid
uppbärandet av inkomsten gör särskild ansökan om skattebefrielse i
Frankrike och därvid meddelst intyg styrker att förhållanden, som nyss
sagts, föreligga. Ansökningen och intyget skola vara avfattade å
blankett enligt härvid fogat formulär (bilaga A).
Underlåter inkomsttagaren att vid uppbärandet av inkomsten göra ansökan
eller förete intyg, som nyss sagts, och sker till följd därav avdrag för
skatt vid utbetalningen av beloppet ifråga, äger inkomsttagaren icke
sedermera vinna restitution av det sålunda i Frankrike avdragna
skattebeloppet av den anledningen at han sedermera visar att
förhållanden, som nyss sagts, föreligga.
Bilagan är här utesluten; upplysning om dess innehåll kan erhållas
hos länsstyrelserna.
Underlåter inkomsttagaren att vid uppbärandet av inkomsten göra ansökan
eller förete intyg, som nyss sagts, och sker till följd därav avdrag för
skatt vid utbetalning av beloppet ifråga, ägerinkomsttagaren icke
sedermera vinna restitution av det sålunda i Frankrike avdragna
skattebeloppet av den anledningen att han sedermera visar att
förhållanden, som nyss sagts, föreligga.
Blanketter enligt förenämnda formulär tillhandahålles hos
länsstyrelserna ävensom hos vederbörande franska myndigheter.
Det åligger taxeringsintendenten i det län, inom vilket den
skattskyldiges hemortskommun är belägen, att kostnadsfritt utfärda intyg
som ovan sägs. Skattskyldig, som önskar erhålla dylikt intyg, har att,
då taxeringsintendenten det påfordrar, för taxeringsintendenten förete
utredning som visar att den skattskyldige har sitt hemvist i Sverige.
Taxeringsintendent, som meddelat intyg varom i det föregående sägs, har
att verkställa erforderliga antecknignar till säkerställande av att den
i intyget avsedda inkomsten blir vederbörligen beskattad i Sverige.
Med Frankrike avses i detta cirkulär nämnda stats inom Europa
belägna område jämte Algeriet och de utomeuropeiska departementen
(Franska Guayana, Guadeloupe, Martinique och Réunion).
Övergångsbestämmelser
1951:385
Bestämmelserna i detta cirkulär äga tillämpning jämväl beträffande
sådana inkomster av värdepapper, som blivit tillgängliga för lyftning
under tiden från ingången av år 1950 till denna dag, dock utan att
medföra rätt till restitution av innehållen skatt.
1973:1137
1. Denna kungörelse träder i kraft en vecka efter den dag, då
kungörelsen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.
2. Genom kungörelsen upphäves, såvitt avser förhållandet mellan Sverige
och Frankrike kungörelsen (1951:384) med vissa bestämmelser angående
kupongskatt för skattskyldig med hemvist i Frankrike och cirkuläret
(1951:385) med vissa anvisningar rörande förfarandet, då skattskyldig
med hemvist i Sverige vill tillgodonjuta skattebefrielse i Frankrike för
inkomst av franska värdepapper.
3. Den nya kungörelsen tillämpas beträffande ränta samt royalty och
ersättning på grund av upphovsrätt från och med dagen för
ikraftträdandet och beträffande utdelning som blivit tillgänglig för
lyftning den 1 januari 1970 eller senare.
4. Den upphävda kungörelsen och cirkuläret gäller fortfarande i fråga om
skatt på utdelning som blivit tillgänglig för lyftning före den 1
januari 1970.
1978:695
Kungörelsen (1951:384) med vissa bestämmelser angående kupongskatt för
skattskyldig med hemvist i Frankrike, cirkuläret (1951:385) med vissa
anvisnignar rörande förfarandet, då skattskyldig med hemvist i Sverige
vill tillgodonjuta skattebefrielse i Frankrike för inkomst av franska
värdepapper samt kungörelsen (1960:535) om tillämpning av avtal mellan
Sverige och frankrike för undvikande av dubbelbeskattning och
fastställande av bestämmelser angående ömsesidig handräckning
beträffande direkta skatter skall upphöra att gälla i förhållandet
mellan Sverige och Algeriet vid utgången av år 1978. Kungörelserna och
cirkuläret skall dock alltjämt tillämpas i förhållandet mellan Sverige
och Algeriet, den förstnämnda kungörelsen och cirkuläret i fråga om
skatt på utdelning som blivit tillgänglig för lyftning före utgången av
år 1978 samt den sistnämnda kungörelsen vid 1979 års taxering och vid
eftertaxering för år 1979 eller tidigare år. | null | null |
1951:422 | null | 1,951 | null | 1928:370 | null |
1951:423 | null | 1,951 | null | 1947:576 | null |
1951:436 | null | 1,951 | null | 1928:370 | null |
1951:438 | null | 1,951 | null | 1928:370 | null |
1951:442 | Lag (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor | 1,951 | 1 § Förhandsbesked får, om det är av synnerlig vikt för någon,
efter ansökan lämnas angående viss fråga, som avser sökandens
taxering till kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt, statlig
förmögenhetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel eller särskild
löneskatt på pensionskostnader samt fråga rörande tillämpningen av
lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst.
Gäller ansökningen fråga om tillämpning av lagen (1995:575) mot
skatteflykt får förhandsbesked meddelas, om det är av vikt för
sökanden.
I frågor som avses i första stycket får förhandsbesked också
meddelas, om det är av vikt för enhetlig lagtolkning eller
rättstillämpning.
Vad som har sagts i första stycket första meningen och andra stycket
skall också tillämpas, när ägare till fastighet önskar erhålla
förhandsbesked angående viss fråga, som avser taxering av
fastigheten. Detsamma gäller den som enligt 1 kap. 5 §
fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som ägare.
Bestämmelser om rätt att erhålla förhandsbesked finns också i lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,
fordonsskattelagen (1988:327) och mervärdesskattelagen (1994:200).
Lag (1995:582).
2 § Frågor om förhandsbesked prövas av en särskild nämnd,
skatterättsnämnden. Den sammanträder på två avdelningar, en för direkt
skatt och en för indirekt skatt.
Nämnden består av högst arton ledamöter och högst arton ersättare som
regeringen förordnar för högst fyra år. Bland ledamöterna utser
regeringen två ordförande och tre vice ordförande.
Ledamöternas och ersättarnas fördelning på avdelningarna bestäms av
regeringen. Lag (1991:177).
3 § Skatterättsnämnden är beslutför när minst sex ledamöter är
närvarande. Nämnden är emellertid beslutför med färre ledamöter, om tre,
bland dem ordföranden, är ense om utgången i ärendet.
Fler än åtta ledamöter får inte delta i nämndens beslut. Bland
ledamöterna skall ingå en ordförande eller en vice ordförande.
Om det framkommer skiljaktiga meningar vid överläggning tillämpas
föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål.
Andra beslut än sådana som avser förhandsbesked eller avvisning enligt 7
§ första stycket får fattas av en ordförande eller en vice ordförande
ensam. Lag (1991:177).
4 § Ärendena avgörs efter beredning och föredragning av tjänstemän vid
skatterättsnämndens kansli.
Sakkunnig och, även om hinder för någon ledamot inte föreligger,
ersättare får kallas att närvara vid överläggningarna men dock inte
delta i nämndens beslut. Lag (1991:177).
5 § En ansökan om förhandsbesked skall vara skriftlig. Ansökningen får
inte ges in senare än den dag, då deklaration senast skall avlämnas till
ledning för det års taxering som frågan avser.
Vid ansökningen skall fogas all den utredning i ärendet, som står
sökanden till buds. Sökanden kan föreläggas att inom viss tid komma in
med de ytterligare upplysningar, som nämnden anser sig behöva för att
meddela förhandsbesked. I föreläggandet skall det tas in en upplysning
om att ansökningen annars kan komma att avvisas. Lag (1991:177).
6 § Om ansökningen inte omedelbart avvisas enligt 7 § första stycket,
skall riksskatteverkets yttrande inhämtas i ärendet. Riksskatteverket
får uppdra åt en tjänsteman vid en skattemyndighet att företräda verket.
Avser ansökningen fråga av särskilt intresse för kommun, får denna
beredas tillfälle att yttra sig över ansökningen.
Sökanden och riksskatteverket får beredas tillfälle att muntligen lämna
upplysningar inför nämnden. Lag (1991:177).
7 § Finner skatterättsnämnden med hänsyn till ansökningens innehåll att
förhandsbesked inte bör meddelas, skall ansökningen avvisas.
Tas ansökningen upp till prövning, meddelar nämnden, i den omfattning
det anses böra ske, besked hur den till nämnden hänskjutna frågan skall
bedömas vid taxering. Om inte särskilda omständigheter föranleder annat,
får i förhandsbeskedet anges endast de grunder, som skall följas vid
taxeringen. Lag (1991:177).
8 § Förhandsbesked skall sändas till sökanden och riksskatteverket i
rekommenderade brev med mottagningsbevis. Lag (1991:177).
9 § Beslut om förhandsbesked får överklagas hos regeringsrätten av
sökanden och riksskatteverket. Riksskatteverket får uppdra åt en
tjänsteman vid en skattemyndighet att företräda verket. Vederbörande
kommun och landstingskommun får också överklaga beslutet, om
förhandsbeskedet avser taxering av fastighet eller såvitt detsamma avser
taxering till kommunal inkomstskatt.
Beslut, varigenom skatterättsnämnden avvisat en ansökan om
förhandsbesked, får inte överklagas. Lag (1991:177).
10 § Överklagande enligt 9 § första stycket skall ha kommit in inom en
månad från den dag då klaganden fick del av förhandsbeskedet. Lag
(1991:177).
11 § Av skatterättsnämnden meddelat förhandsbesked eller, om besvär
däröver anförts, regeringsrättens i anledning av besvären meddelade
beslut skall lända till efterrättelse vid taxering, som med beskedet
avses, om och i den mån den, på vilkens begäran förhandsbeskedet
meddelats, därom framställer yrkande. Därvid har denne att meddela
erforderliga upplysningar till bedömande av beskedets tillämplighet.
Vad i första stycket är stadgat skall dock icke gälla, därest efter
beskedets lämnande vidtagits författningsändring av beskaffenhet att
påverka taxeringen i det avseende beskedet angår. Lag (1991:177).
12 § För ett förhandsbesked skall varje sökande betala en avgift.
Avgiften bestäms av skatterättsnämnden med hänsyn till omständigheterna
i det enskilda fallet till lägst 600 kronor och högst 10 000 kronor.
Nämnden får dock om särskilda skäl föreligger bestämma en lägre avgift
än 600 kronor eller lämna sökanden förhandsbeskedet utan avgift.
Nämndens beslut om avgift får inte överklagas.
Avgiften får tas ut genom postförskott på den försändelse genom vilken
förhandsbeskedet enligt 8 § sänds till sökanden. Betalas inte avgiften
inom en månad efter det att krav framställts får den tas ut genom
utmätning.
Har regeringsrätten undanröjt ett av skatterättsnämnden meddelat
förhandsbesked på grund av att det inte borde ha lämnats, skall avgiften
betalas tillbaka. Lag (1991:177).
Övergångsbestämmelser
1968:433
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969. Äldre bestämmelser
gäller dock alltjämt i fråga om förhandsbesked rörande taxering till
allmän varuskatt.
1984:359
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. Äldre bestämmelser om avgift
gäller dock fortfarande, om ansökan om förhandsbesked har kommit in till
riksskatteverket före ikraftträdandet.
1986:1290
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Intill utgången av juni
1988 får allmänna ombudet för mellankommunala mål i fråga om ett visst
förhandsbesked ta över den befogenhet att anföra besvär som enligt 6 §
tillkommer en länsskattemyndighet.
1990:341
Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med
den 1 januari 1991.
1991:177
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. Äldre bestämmelser om avgift
gäller dock fortfarande om ansökan om förhandsbesked har kommit in före
ikraftträdandet. Förhandsbesked angående fråga som avses i 1 § första
stycket i dess äldre lydelse får lämnas även efter den 30 juni 1991. Den
nya bestämmelsen i 3 § fjärde stycket tillämpas inte i ärenden om
dispens som enligt särskilda bestämmelser skall prövas av
skatterättsnämnden.
1994:202
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Den äldre lydelsen av 1 §
gäller dock fortfarande i fråga om mervärdesskatt som belöper på
tid före ikraftträdandet. | null | null |
1951:443 | null | 1,951 | null | 1927:321 | null |
1951:445 | null | 1,951 | null | 1927:321 | null |
Subsets and Splits
No community queries yet
The top public SQL queries from the community will appear here once available.