Datasets:

PierreMesure
/

open-sfs

Dataset card Data Studio Files Files and versions Community

Split (1)

train · ~75.6k rows (showing the first 75.6k)

beteckning stringlengths 6 17	title stringlengths 10 404 ⌀	year int64 0 19.9M	text stringlengths 0 1.06M ⌀	amends stringlengths 6 14 ⌀	pdf unknown
1947:470	null	1,947	null	1845:50 s.1	null
1947:521	null	1,947	null	1908:128 s.1	null
1947:523	Lag (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m.m.	1,947	1 § Kommun äger, om den så finner påkallat för att främja bostadsförsörjningen inom kommunen eller område, i vilket kommunen ingår och som kan anses utgöra en enhet i bostadsförsörjningshänseende, ställa medel till förfogande att enligt de grunder och i den ordning, som kommunen bestämt, användas till åtgärder i syfte att nedbringa den enskildes kostnader för anskaffande eller innehav av en fullvärdig bostad. Kommun må ej bedriva verksamhet enligt vad nu sagts inom annan kommun utan att sistnämnda kommun samtyckt därtill. I fråga om bostadsföretag, vari kommun äger bestämmande inflytande och vars grundkapital delvis består av kapitaltillskott från annan än kommunen, får kommunen ställa medel till förfogande för att täcka hos bostadsföretaget uppkommen förvaltningsförlust även till den del förlusten belöper på sådan medintressent i företaget. Lag (1975:131). 2 § En kommun är skyldig att genom lämpligt kommunalt organ förmedla lån och bidrag, som utgår av statsmedel i syfte att främja bostadsförsörjningen inom riket eller eljest gäller bostäder och lokaler inom ett bostadsområde, samt att vid sådan statlig låne och bidragsverksamhet biträda vid byggnadskontroll och låneförvaltning och utöva insyn i bostadsrättsföreningars verksamhet. Genom lämpligt organ skall kommun fortlöpande samla uppgifter om bostadsförsörjningen i kommunen och på begäran underrätta bostadssökande om möjligheterna att få bostad i kommunen, bostädernas belägenhet, storlek och utrustning, bostadskostnader samt andra förhållanden som bostadssökande behöver kännedom om. Lag (1982:356). 3 § En kommun skall fortlöpande bedriva bostadsförsörjningsplanering i syfte att främja att alla i kommunen får en egen bostad av god kvalitet samt att ändamålsenliga åtgärder för bostadsförsörjningen inom kommunen förbereds och genomförs. Bostadsförsörjningsplaneringen skall komma till uttryck i ett program som skall antas av kommunfullmäktige. Om kommunen ingår i ett område som kan anses utgöra en enhet i bostadsförsörjningshänseende, skall samråd om bostadsförsörjningsplaneringen ske med länsstyrelsen och med övriga kommuner i området. Kommunen skall lämna redovisning av bostadsförsörjningsplaneringen enligt bestämmelser som regeringen meddelar. Lag (1990:1497). 3 a § Länsstyrelsen skall ge kommunen råd och information samt aktivt bidra med underlag till kommunens bostadsförsörjningsplanering. Lag (1990:1497). 4 § Om det behövs för att främja bostadsförsörjningen skall en kommun anordna bostadsförmedling. I ett område som kan anses utgöra en enhet i bostadsförsörjningshänseende skall kommunerna i området fullgöra denna skyldighet. Därvid skall gemensam bostadsförmedling anordnas och enhetliga grunder tillämpas vid anvisning av bostäder. Kommunal bostadsförmedling skall vara avgiftsfri. Avgift får dock tas ut för sådana tjänster som bostadsförmedlingen tillhandahåller och som inte avser registrering av bostadssökande eller anvisning av bostad till registrerad bostadssökande. Avgiftens storlek bestäms av kommunen. Regeringen kan ålägga en kommun att fullgöra sin skyldighet enligt första stycket. Har regeringen ålagt flera kommuner att anordna gemensam bostadsförmedling, skall de deltagande kommunerna handha denna i kommunalförbund. Lag (1991:612). 5 § Kommun eller kommunalförbund, som handhar för två eller flera kommuner gemensam bostadsförmedling, får besluta att anvisning eller förmedling av bostad genom kommunal bostadsförmedling skall ske under villkor att den bostadssökande medverkar till att bostad, som han hyr eller innehar med bostadsrätt och som han lämnar i samband med inflyttningen i den nya bostaden, överlåtes på bostadssökande som kommunen eller kommunalförbundet anvisar. Lag (1973:192). 6 § Är fastighet ställd under tvångsförvaltning enligt bostadsförvaltningslagen (1977:792) och behövs medel ofördröjligen för sådan åtgärd för fastighetens skötsel som ej kan anstå utan risk för att bostadshyresgäst lider allvarligt men, får kommun på begäran av förvaltaren förskottera visst belopp. Lag (1978:379). 1993:404 Bestämmelserna i 2 § i den upphävda lagen om skyldighet för en kommun att förmedla lån och bidrag gäller dock fortfarande i fråga om ärenden i vilka ansökan har kommit in till kommunen före utgången av juni 1993. Bestämmelserna i 1 § första stycket i den upphävda lagen om rätt för kommunen att ställa medel till förfogande gäller fortfarande i fråga om åtagande enligt 14 § förordningen (1991:1924) om statlig kreditgaranti i förordningens lydelse före den 1 januari 1993, om bestämmelserna i 14 § skall tillämpas och åtagandet avser lån för ett småhus som upplåts med bostadsrätt.	null	null
1947:529	Lag (1947:529) om allmänna barnbidrag	1,947	1 § För barn, som är bosatt i Sverige, skall av allmänna medel såsom bidrag till barnets uppehälle och uppfostran lämnas allmänt barnbidrag med 12 600 kronor om året i enlighet med vad nedan närmare stadgas. Lag (2005:824). 1 a § Frågor om allmänna barnbidrag handhas av Försäkringskassan. I socialförsäkringslagen (1999:799) finns bestämmelser om vem som omfattas av denna lag. Socialförsäkringslagen innehåller också bestämmelser om förmåner vid utlandsvistelse och anmälan m.m. Lag (2004:799). 2 § Allmänt barnbidrag utgår från och med månaden efter den, då barnet fötts eller rätt till sådant bidrag annars uppkommit, till och med det kvartal, under vilket barnet fyller 16 år. Lag (1986:382). 2 a § Flerbarnstillägg lämnas om någon uppbär allmänt barnbidrag för två eller flera barn. Vid tillämpning av denna paragraf beaktas inte barn som avses i 4 § tredje stycket eller 7 §. Flerbarnstillägg lämnas med 1. 1 800 kronor om året för det andra barnet, 2. 5 448 kronor om året för det tredje barnet, 3. 12 120 kronor om året för det fjärde barnet, 4. 15 000 kronor om året för det femte barnet och varje ytterligare barn. Vid beräkningen av flerbarnstillägget ska de barn för vilka någon uppbär allmänt barnbidrag räknas samman med de barn för vilka någon annan uppbär allmänt barnbidrag om dessa barnbidragsmottagare stadigvarande sammanbor och är eller har varit gifta med varandra eller har eller har haft barn gemensamt. Den som önskar uppbära flerbarnstillägg med stöd av tredje stycket ska anmäla detta till Försäkringskassan. Om inte annat föreskrivs ska bestämmelserna om allmänt barnbidrag i denna lag eller i andra lagar eller författningar tillämpas på flerbarnstillägg. Lag (2010:681). 2 b § Med de barn som berättigar till flerbarnstillägg enligt 2 a § skall jämställas barn som fyllt 16 år, men i övrigt uppfyller kraven för barnbidrag enligt denna lag, och som bedriver studier som ger rätt till förlängt barnbidrag enligt lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag eller studiehjälp enligt 2 kap. studiestödslagen (1999:1395). Som barn enligt första stycket räknas studerande från och med det kvartal under vilket barnet börjar studera och längst till och med det andra kvartalet det år under vilket den studerande fyller 20 år. Den studerande skall stadigvarande sammanbo med den bidragssökande för att berättiga till flerbarnstillägg. Studerande som deltar i undervisning som omfattar kortare tid än åtta veckor eller deltidsundervisning inräknas inte i barnantalet. Detsamma gäller studerande som är gifta. Den som önskar uppbära flerbarnstillägg med stöd av bestämmelserna i denna paragraf skall anmäla detta till Försäkringskassan. Lag (2004:799). 3 § Avlider barn, för vilket allmänt barnbidrag utgår, eller inträffar annars före utgången av det kvartal då barnet fyller 16 år omständighet, på grund varav sådant bidrag inte längre skall utgå för barnet, skall bidraget dras in från och med månaden efter den då dödsfallet inträffade eller förändringen ägde rum. Utges allmänt barnbidrag och sker ändring i förhållande som är avgörande för rätten att uppbära bidraget skall ändringen ha verkan från och med månaden efter den då ändringen ägde rum. Lag (1995:1494). 4 § En förälder som ensam har vårdnaden om ett barn har rätt att uppbära allmänt barnbidrag för barnet. Vid gemensam vårdnad gäller följande. Rätt att uppbära allmänt barnbidrag har den förälder som anmäls som bidragsmottagare. Anmälan skall göras till Försäkringskassan av föräldrarna gemensamt. Om inte någon sådan anmälan görs har modern rätt att uppbära bidraget. Är den nu avsedde föräldern till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak för längre tid förhindrad att delta i vårdnaden, övergår rätten att uppbära bidraget till den andre föräldern. Bor barnet varaktigt tillsammans med endast en av föräldrarna, har efter anmälan den föräldern rätt att uppbära bidraget. Om föräldrarna inte bor tillsammans, men barnet är varaktigt bosatt hos båda föräldrarna (växelvis boende), får rätten att uppbära barnbidraget efter anmälan av båda föräldrarna delas så att bidraget utbetalas med hälften till vardera föräldern. Har barnet två särskilt förordnade vårdnadshavare, skall vad som sagts om barnets föräldrar och moder i stället gälla barnets vårdnadshavare respektive den kvinnliga vårdnadshavaren. Är barnets föräldrar eller för barnet särskilt förordnade vårdnadshavare av samma kön, skall vad som sagts om barnets moder i stället gälla den äldre av kvinnorna eller männen. I fråga om rätten att uppbära allmänt barnbidrag likställs med föräldrar de, som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det. Försäkringskassan får på framställning av socialnämnd förordna att allmänt barnbidrag för barn, som genom socialnämndens försorg placerats i enskilt hem, skall uppbäras av den som fostrar barnet. Har barnet placerats i enskilt hem av annan än socialnämnd, får sådant förordnande meddelas på framställning av den som enligt första stycket uppbär bidraget. Allmänt barnbidrag lämnas endast om bidragsmottagaren är bosatt i Sverige. Lag (2006:179). 4 a § Rätten att uppbära flerbarnstillägget tillkommer den som uppbär allmänt barnbidrag för de barn som flerbarnstillägget avser. Om barnbidrag har slutat utges för alla de barn som flerbarnstillägget avser, tillkommer rätten att uppbära flerbarnstillägget barnens vårdnadshavare. Om alla barn som berättigar till flerbarnstillägget är myndiga, eller om barnen saknar vårdnadshavare, tillkommer rätten den eller de föräldrar som barnen stadigvarande sammanbor med. Skulle enligt första stycket två personer kunna uppbära flerbarnstillägget, betalas detta till den person som anmäls som bidragsmottagare. Anmälan skall göras till Försäkringskassan av personerna gemensamt. Om inte någon sådan anmälan görs betalas flerbarnstillägget till kvinnan eller, om personerna är av samma kön till den äldre av dem. Om barnbidraget delas enligt 4 § första stycket för ett eller flera barn skall flerbarnstillägget beräknas enligt följande. Flerbarnstillägget per månad för det antal barn som barnbidrag utges för divideras med samma antal barn. Denna kvot multipliceras med det antal barn för vilka det utges ett helt barnbidrag. Flerbarnstillägget per månad för det antal barn som barnbidrag utges för divideras med samma antal barn. Denna kvot divideras med talet två och multipliceras därefter med det antal barn för vilka det utges ett halvt barnbidrag. Det belopp respektive person får utgör summan av de belopp som erhålls vid beräkning enligt fjärde och femte styckena. Lag (2006:179). 5 § Om synnerliga skäl föreligga, får bidraget på framställning av socialnämnd utbetalas till den andre av föräldrarna eller annan lämplig person eller till nämnden att användas för barnets bästa. Lag (1981:18). 6 § Har upphävts genom lag (1986:379). 7 § När ett barn vid ingången av en viss månad vårdas i ett hem för vård eller boende inom socialtjänsten, får det kommunala organ, som svarar för vårdkostnaden, uppbära på månaden belöpande allmänt barnbidrag för barnet och därav gottgöra sig för nämnda kostnad. Uppkommer överskott, skall detta redovisas till den bidragsberättigade. Lag (1994:561). 8 § Har upphävts genom lag (1973:449). 9 § Har upphävts genom lag (1973:449). 10 § Har upphävts genom lag (1973:449). 11 § Barnbidrag utbetalas månadsvis genom Försäkringskassan. Det månadsbelopp som skall utbetalas i barnbidrag eller flerbarnstillägg avrundas till närmast högre hela krontal. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om sättet och tiden för utbetalningen. Har barnbidrag ej utbetalats före utgången av året näst efter det, till vilket bidraget hänför sig, föreligger ej längre rätt till bidraget, såvida ej den bidragsberättigade inom nämnda tid hos Försäkringskassan gjort gällande rätt till bidraget. Har barnbidraget ej lyfts före utgången av året näst efter det, under vilket bidraget förfallit till betalning, skall bidraget vara förverkat. Bestämmelsen i 20 kap. 2 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring om förordnande till dess slutligt beslut kan fattas gäller även i ärenden enligt denna lag. Lag (2004:799). 12 § Har någon genom oriktiga uppgifter eller annorledes förorsakat att allmänt barnbidrag för visst barn obehörigen utgått eller har någon eljest obehörigen eller med för högt belopp uppburit sådant bidrag och har han skäligen bort inse detta, skall återbetalning ske av vad för mycket utbetalats, där ej i särskilt fall Försäkringskassan finner anledning föreligga att helt eller delvis eftergiva återbetalningsskyldighet. Har återbetalningsskyldighet ålagts någon enligt första stycket, må vid senare utbetalning till honom i avräkning å vad för mycket utgått innehållas skäligt belopp. Om en person som har befunnits återbetalningsskyldig enligt första stycket har träffat avtal med Försäkringskassan om en avbetalningsplan eller har medgetts anstånd med betalningen av det återkrävda beloppet, skall ränta tas ut på beloppet. Räntan skall tas ut efter en räntesats som vid varje tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med två procentenheter. Räntan skall beräknas från den dag då avtalet om avbetalningsplanen träffades eller anstånd medgavs, dock inte för tid innan återkravet förfallit till betalning. Om ett belopp som har återkrävts enligt första stycket inte betalas i rätt tid, skall dröjsmålsränta tas ut på beloppet. För uttag av dröjsmålsränta gäller i tillämpliga delar räntelagen (1975:635). Om det i särskilt fall finns anledning, får Försäkringskassan helt eller delvis efterge kravet på ränta enligt tredje och fjärde styckena. Lag (2007:195). 13 § Rätt till allmänt barnbidrag må ej överlåtas och kan förty icke tagas i mät för gäld. 14 § De närmare föreskrifter, som behövs för tillämpningen av denna lag, meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Följande bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän försäkring skall tilllämpas i ärenden enligt denna lag: 20 kap. 3 § tredje stycket om indragning eller nedsättning av ersättning, 20 kap. 8 § första-tredje styckena och 9 § om skyldighet att lämna uppgifter, 20 kap. 8 § 4 stycket om utredningsåtgärder. Lag (2004:799). 15 § Bestämmelserna i 20 kap. 10-13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring om omprövning och ändring av Försäkringskassans beslut samt om överklagande av Försäkringskassans och domstols beslut har motsvarande tillämpning i ärende enligt denna lag. Lag (2004:799). 16 § Har upphävts genom lag (1978:34). 17 § Har upphävts genom lag (1978:34). 18 § Ett beslut i ett ärende enligt denna lag skall gälla omedelbart, om inte något annat anges i beslutet eller bestäms av den domstol som har att pröva beslutet. Lag (1991:216). 19 § Regeringen får träffa överenskommelse med främmande makt om utsträckt tillämpning av denna lag eller om undantag i vissa fall från lagens bestämmelser. Lag (1986:379). Övergångsbestämmelser 1991:233 1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 1 § första stycket den 1 januari 1992 och i övrigt den 1 juli 1991. 2. Äldre föreskrifter i 1 § tredje stycket om var barnet skall anses vara bosatt gäller fortfarande för barn som lämnat Sverige före ikraftträdandet. 1991:486 1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 1 § första stycket den 1 januari 1993, 1 § andra stycket första meningen den 1 januari 1992, 1 § andra stycket andra meningen den 1 juli 1992 och i övrigt den 1 juli 1991. 2. Äldre föreskrifter i 1 § andra stycket första meningen gäller fortfarande i fråga om bidrag som avser tid före den 1 januari 1992. Den nya föreskriften i 1 § andra stycket andra meningen gäller inte allmänt barnbidrag som avser tid före den 1 juli 1992. Äldre föreskrifter i 1 § tredje stycket om var barnet skall anses vara bosatt gäller fortfarande för barn som lämnat Sverige före den 1 juli 1991. Lag (1992:1570). 1993:92 Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling. Den nya bestämmelsen skall dock tillämpas för tid från och med den 1 januari 1993. 1994:1441 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om barnbidrag för tid före ikraftträdandet. 3. Den som före ikraftträdandet har förordnats som förmyndare för en omyndig skall, om vårdnad ingår i uppdraget, anses som särskilt förordnad vårdnadshavare vid tillämpning av bestämmelsen i dess nya lydelse. 1995:1494 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. 2. Har upphävt genom lag (1997:1316). 1998:88 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. I fråga om omprövning av beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 1999:805 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. 2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga om barnbidrag för tid före ikraftträdandet. 1999:1368 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. 2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga om barnbidrag för tid före ikraftträdandet. 2004:799 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005. 2. Beträffande omprövning eller överklagande av beslut som har meddelats av en allmän försäkringskassa tillämpas föreskrifterna i punkt 4 ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2004:781) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Vidare tillämpas föreskriften i punkt 5 samma ikraftträdande- och övergångsbestämmelser om avvisningsbeslut har meddelats av en allmän försäkringskassa. 2005:824 1. Denna lag träder i kraft den 5 december 2005 och tillämpas på allmänt barnbidrag och flerbarnstillägg som lämnas för tid efter utgången av år 2005. 2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande på allmänt barnbidrag och flerbarnstillägg för tid före utgången av år 2005 om inte annat följer av 3 och 4. 3. För månaderna oktober–december 2005 lämnas ytterligare allmänt barnbidrag med 100 kronor per månad och barn. 4. För månaderna oktober–december 2005 lämnas flerbarnstillägg med 100 kronor per månad för det andra barnet, med 354 kronor per månad för det tredje barnet, med 860 kronor per månad för det fjärde barnet samt med 1 050 kronor per månad för det femte barnet och varje ytterligare barn. Har för en eller flera av dessa månader flerbarnstillägg lämnats enligt äldre bestämmelser, skall vid en senare utbetalning av flerbarnstillägg enligt denna punkt, avräknas vad som för aktuell månad redan har lämnats i flerbarnstilllägg. 2006:179 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om allmänt barnbidrag och flerbarnstillägg som avser tid före ikraftträdandet. 3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i de fall anmälan har gjorts före ikraftträdandet. 2007:195 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007. 2. De nya bestämmelserna tillämpas första gången på sådana återkrav som har beslutats av Försäkringskassan efter ikraftträdandet. 2010:681 Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för flerbarnstillägg som avser tid före ikraftträdandet.	null	null
1947:54	null	1,947	null	1944:219	null
1947:575	null	1,947	null	1928:370	null
1947:576	Lag (1947:576) om statlig inkomstskatt	1,947	Inledande bestämmelse 1 § 1 mom. Till staten skall årligen erläggas inkomstskatt enligt denna lag. Lag (1990:651). 1 § 2 mom. Fysiska personer och dödsbon skall erlägga statlig inkomstskatt dels för inkomst av näringsverksamhet och inkomst av tjänst (förvärvsinkomst) dels för inkomst av kapital (kapitalinkomst). Lag (1990:651). 1 § 3 mom. Juridiska personer utom dödsbon skall erlägga statlig inkomstskatt för inkomst av näringsverksamhet. Svenska värdepappersfonder skall vid tillämpning av denna lag anses som juridiska personer. Lag (1990:1422). 1 § 4 mom. Beträffande statlig inkomstskatt i form av kupongskatt för utdelning på aktie i svenskt aktiebolag skall gälla vad därom finnes särskilt stadgat. Lag (1996:1332). 1 § 5 mom. Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering till statlig inkomstskatt stadgas i taxeringslagen (1990:324). Lag (1990:651). Skattepliktig inkomst 2 § 1 mom. Bestämmelserna i 3-6, 18-25, 27, 31-34, 41-43, 65 och 66 §§ kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas också vid taxeringen till statlig inkomstskatt i den mån inte annat följer av denna lag. I den mån bestämmelserna i kommunalskattelagen eller i denna lag meddelade, med stadganden i kommunalskattelagen likartade bestämmelser är tillämpliga vid taxeringen till statlig inkomstskatt, skall även anvisningarna till kommunalskattelagen i motsvarande delar tillämpas. För juridiska personer utom dödsbon gäller bestämmelserna i fjärde-tionde styckena. Beskattningsåret utgörs av det räkenskapsår som slutat närmast före taxeringsåret. I fråga om verksamhet på vilken bokföringslagen (1999:1078) inte är tillämplig skall beskattningsåret avse kalenderår. Vid en sådan fusion eller fission som anges i 4 respektive 5 § lagen (1998:1603) om beskattningen vid fusioner, fissioner och verksamhetsöverlåtelser gäller - om villkoren i 9 och 10 §§ den lagen är uppfyllda - följande: Beskattningsåret för det övertagande företaget utgörs såvitt avser den övertagna verksamheten av tiden från ingången av räkenskapsåret för det överlåtande företaget till utgången av räkenskapsåret för det övertagande företaget. All inkomst hänförs till samma förvärvskälla. För kommanditdelägare medges avdrag för underskott i bolaget i den mån avdraget och avdrag som medgetts vid tidigare års taxeringar inte överstiger ett belopp som svarar mot vad delägaren satt in i bolaget eller, om det belopp som delägaren åtagit sig sätta in är högre, detta senare belopp. För sådana delägare i handelsbolag som i förhållande till övriga delägare i bolaget förbehållit sig ett begränsat ansvar för bolagets förbindelser medges avdrag med sammanlagt högst ett belopp motsvarande det han ansvarar för. För överskjutande underskott medges avdrag vid beräkning av inkomsten från bolaget närmast följande beskattningsår. Till intäkt av näringsverksamhet räknas - utöver vad som följer av första och andra styckena - löpande kapitalavkastning, vinst (realisationsvinst) vid icke yrkesmässig avyttring av tillgångar och sådana förpliktelser som avses i 3 § 1 mom. samt lotterivinst som inte är frikallad från beskattning enligt 19 § kommunalskattelagen. Ränteutgift och - med den begränsning som anges i 14 mom. - förlust (realisationsförlust) vid icke yrkesmässig avyttring av tillgångar och förpliktelser räknas som omkostnad i näringsverksamhet även när detta inte följer av första och andra styckena. Avdrag medges inte för utgifter för inköp av lottsedlar eller för andra liknande insatser i lotteri. Vid beräkning av realisationsvinst eller realisationsförlust tillämpas - utöver vad som följer av första stycket - 25 § 1-9 mom. och 26 § 1-8 mom. Det värde som tillgångar som avses i 6 a mom. tas upp till vid inkomsttaxeringen skall höjas i den mån den skattskyldige delat ut medel eller på annat sätt förfogat över uppkommen vinst i en omfattning som inte lagligen kunnat ske om tillgångarna tagits upp till det skattemässiga värdet i räkenskaperna. Upplöses ett företag som anges i 2 § lagen (1998:1603) om beskattningen vid fusioner, fissioner och verksamhetsöverlåtelser genom en sådan fusion eller fission som anges i 4 respektive 5 § den lagen och är villkoren i 9 och 10 §§ den lagen uppfyllda gäller följande: Innehar det övertagande företaget aktier eller andra andelar i det överlåtande företaget som utgör lagertillgångar, skall andelarna anses ha avyttrats för en ersättning som motsvarar det värde som gäller för dem vid beskattningen. Lag (1999:1083). 2 § 2 mom. Inkomst av verksamhet som kommissionärsföretag har drivit för ett kommittentföretags räkning får redovisas hos kommittentföretaget under förutsättning a) att kommissionärsförhållandet är grundat på skriftligt avtal, b) att kommissionärsföretaget inte under beskattningsåret har drivit verk- samhet i nämnvärd omfattning vid sidan av den verksamhet som drivits för kommittentföretagets räkning, c) att verksamheten drivits på det angivna sättet under hela beskattnings- året för båda företagen eller sedan kommissionärsföretaget började driva verksamhet av något slag, d) att beskattningsåren för båda företagen utgått vid samma tidpunkt samt e) att båda företagen skulle ha rätt till avdrag enligt 3 mom. för koncernbidrag som under beskattningsåret hade lämnats till det andra företaget. Med kommissionärsföretag förstås svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening, som driver verksamhet i eget namn uteslutande för ett eller flera andra sådana bolags eller föreningars räkning, och med kommittentföretag förstås bolag eller förening för vars räkning verksamheten drivs. Har kommissionärsföretag under samma beskattningsår drivit verksamhet för två eller flera kommittentföretags räkning, får inkomsten redovisas hos dessa företag om de förutsättningar som anges i första stycket a och c--e är uppfyllda i förhållande till varje kommittentföretag och kommissionärs- företaget inte under beskattningsåret har drivit verksamhet i nämnvärd omfattning vid sidan av verksamhet som har drivits för kommittentföretagens räkning. Har kommissionärsförhållandet tillkommit av organisatoriska eller marknadstekniska skäl eller föreligger andra synnerliga skäl, kan skattemyndigheten dock på ansökan av kommittentföretagen medge att inkomsten får redovisas hos dem utan hinder av att förutsättningar för avdrag som avses i första stycket e inte föreligger. Skattemyndighetens beslut i fråga som här avses får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas. Vid prövningen av villkoret i första stycket e skall den verksamhet som kommissionärsföretaget enligt avtalet skall bedriva för kommittentföretagets räkning anses ingå i båda företagens verksamhet. Inkomst som enligt första eller tredje stycket redovisas hos kommittentföretag skall hos detta företag behandlas som om företaget självt hade drivit verksamheten. Lag (1991:181). 2 § 3 mom. Äger svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening, svensk sparbank, svenskt ömsesidigt försäkringsföretag eller sådan svensk stiftelse eller svensk ideell förening som inte är frikallad från skattskyldighet enligt 7 § 3-6 mom. (moderföretag) mer än nio tiondelar av aktierna eller andelarna i ett eller flera svenska aktiebolag eller svenska ekonomiska föreningar (helägda dotterföretag), skall koncernbidrag som moderföretaget lämnar till helägt dotterföretag eller som sådant företag lämnar till moderföretag eller till annat helägt dotterföretag hos moderföretaget anses som avdragsgill omkostnad för givaren och skattepliktig intäkt för mottagaren, även om bidraget inte för givaren utgör omkostnad för intäkternas förvärvande eller bibehållande. Som förutsättning för detta gäller a) att varken givare eller mottagare är bostadsföretag enligt 7 mom., investmentföretag enligt 10 mom. eller förvaltningsföretag enligt 7 § 8 mom. andra stycket, b) att såväl givare som mottagare redovisar bidraget till samma års taxering öppet i självdeklaration eller därvid fogad bilaga, c) att dotterföretag som lämnar eller mottar bidrag har varit helägt under hela beskattningsåret för både givare och mottagare eller sedan dotterföretaget började bedriva verksamhet av något slag, d) att, om bidrag lämnas från dotterföretag till moderföretag, moderföretaget skulle vara frikallat från skattskyldighet för utdelning som under beskattningsåret hade uppburits från dotterföretaget, e) att, om bidrag lämnas från dotterföretag till annat dotterföretag, moderföretaget är investmentföretag eller förvaltningsföretag som avses i a eller moderföretaget i annat fall skulle vara antingen frikallat från skattskyldighet för utdelning som under beskattningsåret hade uppburits från det givande dotterföretaget eller skattskyldigt för utdelning som under beskattningsåret hade uppburits från det mottagande dotterföretaget samt f) att mottagaren inte enligt avtal om undvikande av dubbelbeskattning skall anses ha hemvist i en främmande stat. Lämnar svenskt moderföretag koncernbidrag till svenskt aktiebolag som inte är sådant helägt dotterbolag som avses i första stycket, skall bidraget ändå anses som avdragsgill omkostnad för moderföretaget och skattepliktig intäkt för mottagaren, om de förutsättningar som anges i första stycket a, b och f är uppfyllda och om ägarförhållandena under hela beskattningsåret för både givare och mottagare eller sedan mottagaren började bedriva verksamhet av något slag har varit sådana att mottagaren genom fusioner mellan moderföretag och dotterbolag har kunnat bringas att uppgå i moderföretaget. Därvid skall fusion anses kunna äga rum när moderföretag äger mer än nio tiondelar av aktierna i dotterbolag men inte i annat fall. Även i andra fall skall koncernbidrag som svenskt företag lämnar till annat svenskt företag anses som avdragsgill omkostnad för givaren och skattepliktig intäkt för mottagaren under förutsättning att bidraget med avdragsrätt för givaren enligt första och andra styckena hade kunnat lämnas till annat företag än mottagaren och att bidraget därefter, direkt eller genom förmedling av ytterligare företag, hade kunnat vidarebefordras till mottagaren på sådant sätt att varje förmedlande företag skulle ha haft rätt till avdrag enligt första och andra styckena för vidarebefordrat belopp. Avdrag för koncernbidrag får åtnjutas endast av den som visar att förutsättningar för sådant avdrag föreligger. Lämnas bidrag från svenskt företag till annat svenskt företag, med vilket givaren är i intressegemenskap, för verksamhet av väsentlig betydelse från samhällsekonomisk synpunkt och redovisas bidraget öppet, kan regeringen medge att bidraget skall anses som avdragsgill omkostnad för givaren och skattepliktig intäkt för mottagaren även om en eller flera av de förutsättningar som anges i första-tredje styckena inte är uppfyllda. Lag 1998:1597). 2 § 4 mom. Har ett försäkringsföretags hela försäkringsbestånd övertagits av ett annat försäkringsföretag, gäller följande. Det överlåtande företaget skall inte ta upp någon intäkt eller göra något avdrag på grund av överlåtelsen. Det övertagande företaget inträder i det överlåtande företagets skattemässiga situation såvitt gäller den övertagna verksamheten. Lag (1998:1606). 2 § 4 a mom. Avyttrar en juridisk person (det säljande företaget) en tillgång som avses i 25-31 §§ med realisationsförlust till en annan juridisk person (det köpande företaget) och är de båda juridiska personerna moderföretag och dotterföretag eller står de under i huvudsak gemensam ledning, medges avdrag för förlusten när en omständighet inträffar som medför att tillgången inte längre existerar eller innehas av ett företag som står i sådant förhållande till det säljande företaget som nyss sagts eller av detta företag. För avdragsrätt enligt första stycket gäller följande: 1. Ersättningen får inte understiga marknadsvärdet av den överlåtna tillgången utan att detta är affärsmässigt motiverat. 2. Bestämmelsen i 11 § lagen (1998:1603) om beskattningen vid fusioner, fissioner och verksamhetsöverlåtelser får inte vara tillämplig. Är det fråga om överlåtelse av en aktie eller annan andel gäller följande. Äger det köpande företaget vid tidpunkten för förvärv som avses i första stycket andelar av samma slag och sort som den överlåtna andelen (gamla andelar) eller förvärvar detta företag därefter sådana andelar (nya andelar), skall senare avyttringar som företaget gör anses ske i följande ordning: 1. gamla andelar, 2. andelar som överlåtits enligt första stycket, 3. nya andelar. Bestämmelsen i tredje stycket har motsvarande tillämpning i fråga om andra tillgångar som avses i 25-31 §§ och som inte kan särskiljas från varandra. Är den överlåtna tillgången en andel, medges inte avdrag för förlust som avses i första stycket om det företag som andelen avser genom en sådan fusion eller fission som anges i 4 respektive 5 § lagen om beskattningen vid fusioner, fissioner och verksamhetsöverlåtelser helt eller delvis går upp i ett företag som står i sådant förhållande till det säljande företaget som sägs i första stycket. Lag (1998:1606). 2 § 5 mom. Har aktiebolag eller ekonomisk förening (företag) helt eller till huvudsaklig del överlåtit sin verksamhet eller sina tillgångar till staten, kommun eller landstingskommun eller till ett av dem helt eller till övervägande del direkt eller indirekt innehaft bolag, får underskott som uppkommit före eller i samband med överlåtelsen inte avräknas från inkomst som tillfallit företaget efter överlåtelsen. Vad nu har sagts gäller inte om överlåtelsen framstår som ett normalt led i företagets verksamhet och ej heller i fråga om överlåtelser inom en koncern. Vad som är att hänföra till huvudsaklig del skall bedömas med hänsyn till omfattningen av hela den verksamhet som bolaget eller föreningen bedrivit vid beskattningsårets ingång, förhållandena efter överlåtelsen samt till verksamhet ens allmänna art och inriktning. Företagets inkomst under det beskattningsår då överlåtelsen ägt rum skall fördelas på tiden före och efter överlåtelsen enligt de grunder som gäller enligt 24 § kommunalskattelagen (1928:370). Härvid får värdet av återstående tillgångar vid tiden för överlåtelsen inte tas upp till högre belopp än som motsvarar det allmänna saluvärdet vid denna tid, uppskattat efter skälig grund. Lag (1990:651). 2 § 6 mom. Med livförsäkringsföretag avses 1. livförsäkringsbolag enligt 1 kap. 4 § försäkringsrörelselagen (1982:713), samt 2. utländska försäkringsföretag som driver livförsäkringsrörelse här i landet med stöd av lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Med skadeförsäkringsföretag förstås annat försäkringsföretag än livförsäkringsföretag. Utländskt försäkringsföretag, som drivit försäkringsrörelse i Sverige, bedöms med hänsyn endast till den rörelse som företaget drivit här från fast driftställe. Livförsäkringsföretag frikallas från skattskyldighet enligt denna lag för dels den del av nettointäkten som är hänförlig till tillgångar och skulder som förvaltas för försäkringstagarnas räkning, dels influtna premier. Undantaget från skattskyldighet gäller dock inte den del av nettointäkten eller premierna som är hänförlig till försäkringar som i redovisningshänseende tas upp som grupplivförsäkringar eller sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avses i 2 kap. 3 a § första stycket 1 och 2 samt 3 b § första stycket 1 b och 4 försäkringsrörelselagen. Avdrag får inte göras för kostnader som är hänförliga till intäkter som är fria från skatt enligt detta moment. Att särskilda bestämmelser gäller vid beskattning av livförsäkringsföretag följer av lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel. Såsom nettointäkt av försäkringsrörelse, som drivits av inländskt skadeförsäkringsföretag, anses överskottet av försäkringsrörelsen. Detsamma gäller för livförsäkringsföretag till den del nettointäkten är hänförlig till försäkringar som i redovisningshänseende tas upp som grupplivförsäkringar eller sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avses i 2 kap. 3 a § första stycket 1 och 2 samt 3 b § första stycket 1 b och 4 försäkringsrörelselagen. Vid beräkning av överskottet av försäkringsrörelse, som avses i föregående stycke, får från bruttointäkten avdrag göras förutom för driftkostnader, som avses i 23 § kommunalskattelagen, för avgifter och bidrag, som utgivits till kommun, förening eller sammanslutning och som avser att understödja verksamhet med syfte att förebygga skador, vilka faller inom ramen för den av företaget bedrivna rörelsen, för ökning av försäkringstekniska avsättningar för egen räkning, för ökning av säkerhetsreserv samt för utbetald återbäring och verkställd premieåterbetalning. Med försäkringstekniska avsättningar för egen räkning förstås sådana avsättningar enligt 7 kap. 1 § första stycket försäkringsrörelselagen (1982:713) (ej intjänade premier och kvardröjande risker, livförsäkringsavsättning, oreglerade skador, garanterad och villkorad återbäring, utjämningsavsättning för kreditförsäkring och fondförsäkringsåtaganden där försäkringstagaren bär placeringsrisken) minskade med värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet. Med säkerhetsreserv förstås den reserv skadeförsäkringsföretag får redovisa enligt en av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av Finansinspektionen fastställd normalplan. Minskning av försäkringstekniska avsättningar för egen räkning, av säkerhetsreserv, av regleringsfond för trafikförsäkring och minskning av utjämningsfond skall anses som intäkt. Utöver vad ovan stadgas får avdrag inte ske för avsättning till omedelbar eller framtida vinstutdelning till försäkringstagare. Bestämmelserna i detta moment om inländskt livförsäkringsföretag har motsvarande tillämpning på försäkringsrörelse som utländskt livförsäkringsföretag drivit här i riket. Beträffande försäkringsrörelse, som här drivits av utländskt skadeförsäkringsföretag, anses som här i riket skattepliktig nettointäkt ett belopp motsvarande två procent av företagets premieinkomst av här bedriven försäkringsrörelse. Med premieinkomst förstås bruttobeloppet av årets försäkringspremier, dvs. utan avdrag för återförsäkringspremier. Blir det på grund av bestämmelserna i detta moment nödvändigt att dela upp intäkt eller avdrag mellan olika delar av ett försäkringsföretags verksamhet, skall fördelningen av intäkten eller avdraget göras på skäligt sätt. Lag (1999:1128). 2 § 6 a mom. Placeringstillgångar enligt lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag skall behandlas enligt reglerna för omsättningstillgångar. Tillgångarna får tas upp till det lägsta av anskaffningsvärdet och verkliga värdet även om de tagits upp till ett högre värde i räkenskaperna. Första stycket gäller inte kontorsfastigheter som huvudsakligen avses för rörelsen och inte heller aktier och andelar i dotterföretag och intresseföretag. Kreditinstitut och värdepappersbolag får ta upp omsättningstillgångar som utgörs av överlåtbara värdepapper till det lägsta av anskaffningsvärdet och verkliga värdet även om tillgångarna tagits upp till högre värde i räkenskaperna. Begreppen anskaffningsvärde och verkligt värde i första och tredje styckena har den innebörd som anges i 4 kap. 9 § andra-fjärde styckena årsredovisningslagen (1995:1554) och i förekommande fall 4 kap. 5 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller 4 kap. 4 § lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. Om ett företag vid inkomsttaxeringen ändrar värderingsmetod från en kollektiv värderingsmetod till en post-för-post-metod, skall det värde som tillgångarna tas upp till enligt första och tredje styckena höjas med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan kollektiv värdering och post-för-post-värdering för tillgångarna året före beskattningsåret. Lag (1995:1614). 2 § 7 mom. Med bostadsförening och bostadsaktiebolag förstås ekonomisk förening och aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller huvudsakligen består i att åt föreningens medlemmar eller bolagets delägare bereda bostäder i hus, som ägs av föreningen eller bolaget. Som bostadsförening eller bostadsaktiebolag anses även ekonomisk förening eller aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande består i att tillhandahålla föreningens medlemmar eller bolagets delägare garage eller annan för deras personliga räkning avsedd gemensam anordning i byggnad som ägs av föreningen eller bolaget. Har fastighet tillhört bostadsförening eller bostadsaktiebolag skall såsom intäkt av fastigheten tas upp följande poster. 1. Ett belopp motsvarande för helt år räknat tre procent av fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret. Är taxeringsvärde inte åsatt för året näst före taxeringsåret, beräknas intäkten på grundval av fastig- hetens värde, uppskattat enligt de grunder, som gällt för åsättande av taxeringsvärde för året näst före taxeringsåret. 2. Ett belopp motsvarande under beskattningsåret erhållet statligt räntebidrag för bostadsändamål. I fråga om fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt andra stycket, får avdrag inte göras för andra omkostnader än för ränta på lånat, i fastigheten nedlagt kapital, återbetalning av statligt räntebidrag för bostadsändamål samt tomträttsavgäld eller liknande avgäld. Äger fastigheten del i sådan samfällighet som avses i 41 a § kommunalskatte- lagen (1928:370) skall fastighetens andel av samfällighetens taxeringsvärde inräknas i underlaget för intäktsberäkningen enligt andra stycket 1 i de fall där samfälligheten utgör en särskild taxeringsenhet. Vidare skall som intäkt tas upp dels sådan inkomst som avses i punkt 2 av anvisningarna till nyssnämnda paragraf i den mån den utgörs av avkastning av kapital och överstiger 300 kronor, dels sådan utdelning som avses i punkt 4 av anvisningarna till samma paragraf. Lag (1993:670). 2 § 8 mom. Har en kooperativ förening av vinsten av den kooperativa verksamheten lämnat rabatt eller pristillägg i förhållande till gjorda köp eller försäljningar, medges avdrag för denna utdelning. Om en förening har medlemmar som får skattefri utdelning enligt 3 § 7 mom. första stycket och det inte är fråga om endast enstaka sådana medlemmar, medges föreningen avdrag med högst ett belopp motsvarande 80 procent av statslåneräntan vid utgången av november andra året före taxeringsåret multiplicerad med summan av medlemmarnas omsättning med föreningen. En kooperativ förening har också rätt till avdrag för utdelning som lämnas i förhållande till inbetalda insatser enligt lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. I fråga om andra insatser än förlagsinsatser medges emellertid inte avdrag till den del det utdelade beloppet tillfaller någon som enligt 7 § 8 mom. inte är skattskyldig för utdelningen. Avser denna del av utdelningen högst 10 procent av utdelningen på annat än förlagsinsatser är dock utdelningen i sin helhet avdragsgill. Är en ekonomisk förening direkt eller indirekt centralorganisation för kooperativa föreningar, har centralorganisationen, även om den inte är kooperativ enligt åttonde - tionde styckena nedan, rätt till avdrag för utdelning på förlagsinsatser. Är föreningen ett förvaltningsföretag enligt 7 § 8 mom. andra stycket skall det avdragsgilla beloppet minskas med den del av utdelningen som föranlett frikallelse från skattskyldighet enligt nämnda stycke. Avdrag för utdelning skall avse det räkenskapsår som utdelningen hänför sig till. Avdrag medges endast om föreningen visar att förutsättningar för avdrag föreligger. Yrkande om avdrag skall göras på särskild blankett enligt formulär som Riksskatteverket fastställer. Sparbank får göra avdrag för bidrag till Sparbankernas säkerhetskassa. Sparbankernas säkerhetskassa får göra avdrag för utdelning till sparbankerna. En ekonomisk förening är i beskattningshänseende att anse såsom kooperativ, om den är öppen och i sina angelägenheter tillämpar lika rösträtt. För att en förening skall anses vara öppen fordras inte bara att den enligt sina stadgar är berättigad att när som helst anta nya medlemmar, utan också att den faktiskt visar sig villig att anta till medlem var och en, som är bosatt inom föreningens verksamhetsområde eller tillhör dess angivna verksamhetskrets, förbinder sig att följa föreningens stadgar och beslut och som därjämte skäligen kan antas komma att som medlem bidra till förverkligandet av föreningens i stadgarna angivna syfte. Den omständigheten, att styrelsen eller annat föreningsorgan äger rätt att pröva inträdesansökningarna och avvisa sådana sökande, som inte besitter nu nämnda kvalifikationer för medlemskap, betar inte föreningen dess egenskap av öppen. I det fall att en förening säljer till utomstående kan den som regel inte utan att förlora sin öppna karaktär vägra att motta som medlem någon som kan visa, att han brukar köpa förnödenheter genom föreningen. Anser föreningens styrelse emellertid, att vederbörande köpare på grund av rent personliga förhållanden inte kan beviljas medlemskap - i en stor förening, som säljer till utomstående, är det omöjligt att i varje fall inskränka försäljningen till personer, som skulle vara önskvärda som medlemmar - så bör föreningen för att anses såsom öppen ha skyldighet att i ekonomiskt hänseende jämställa honom med medlem, det vill säga ge honom samma återbäring på köpta varor som medlem erhåller. Kooperativa föreningars centralorganisationer är att anse såsom öppna, även om inträde beviljas blott sådana lokala föreningar, som fyller av centralorganisationen uppställda krav på stadgar, skötsel och ekonomisk soliditet, och även om endast ett enda företag inom varje område antas såsom medlem. Vad angår kravet på lika rösträtt så berövas en centralorganisation inte dess kooperativa karaktär, om rösträtten bland dess förstahandsmedlemmar, föreningarna, utövas efter föreningarnas medlemsantal. Lag (1997:856). 2 § 9 mom. Har svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening upptagit lån som löper med ränta vars storlek är helt eller delvis beroende av företagets utdelning eller av dess vinst (vinstandelslån), medges avdrag för räntan i den utsträckning som anges nedan. För sådan ränta på vinstandelslån som inte är beroende av det låntagande företagets utdelning eller vinst får företaget avdrag enligt bestämmelserna i 23 § kommunalskattelagen (1928:370). Ränta, vars storlek är beroende av företagets utdelning eller vinst (rörlig ränta), anses som avdragsgill omkostnad för företaget endast under förutsättning att a) lånet har utbjudits till teckning på den allmänna marknaden eller b) ensamrätt eller företrädesrätt till teckning av lånet har lämnats någon som inte äger aktier eller andelar i det låntagande företaget och inte har sådan intressegemenskap med företaget som avses i punkt 1 av anvisningarna till 43 § kommunalskattelagen samt -- såvitt gäller fåmansföretag som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen -- inte heller är företagsledare i företaget eller närstående till sådan företagsledare eller till aktie- eller andelsägare i företaget eller c) aktierna eller andelarna i det låntagande företaget är noterade på svensk börs eller föremål för liknande notering här i riket och företrädesrätt till teckning av lånet har lämnats aktie- eller andelsägarna i företaget i för- hållande till deras innehav av aktier eller andelar. I fall som avses i tredje stycket c skall det låntagande företaget dock som intäkt ta upp ett belopp motsvarande det sammanlagda värde som genom före- trädesrätterna kan anses ha tillförts aktie- eller andelsägarna. Beloppet tas till beskattning vid taxeringen för det beskattningsår under vilket teckningen av lånet har avslutats. På ansökan av låntagande företag får skattemyndigheten, under förutsättning att lånevillkoren med hänsyn till omständigheterna vid lånets upptagande får antas ha bestämts på affärsmässig grund, besluta att rörlig ränta skall anses som avdragsgill omkostnad för företaget utan hinder av att rätt till teckning av lånet har förbehållits person eller personer som äger aktier eller andelar i företaget. Beslut av skattemyndigheten i fråga som här avses får överklagas hos riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas. Är det låntagande företaget sådant fåmansföretag som avses i punkt 14 av an- visningarna till 32 § kommunalskattelagen, gäller -- oberoende av bestämmel- serna i tredje och fjärde styckena -- att rörlig ränta, som utbetalas till aktie- eller andelsägare eller företagsledare i företaget eller dem närstående personer eller någon som på annan grund har intressegemenskap med företaget, inte är avdragsgill. Uttrycken företagsledare och närstående personer har den innebörd som anges i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen. Har svenskt aktiebolag utgivit skuldebrev förenat med optionsrätt till ny- teckning eller köp av aktie medges bolaget ej avdrag för skillnaden mellan emissionspriset och skuldebrevets marknadsvärde. Lag (1991:181). 2 § 10 mom. Vid inkomstberäkningen för ett investmentföretag gäller, utöver vad som följer av övriga bestämmelser i denna lag, 1. att hänsyn inte tas till vinst eller förlust vid avyttring av aktier och andra värdepapper som avses i 27 § 1 mom., 2. att som intäkt tas upp 2 procent för år räknat av värdet vid ingången av beskattningsåret av egendom som avses i 27 § 1 mom., 3. att avdrag får göras för annan utdelning än som avses i 3 § 7 a mom. som företaget har beslutat för beskattningsåret, dock inte med så stort belopp att det föranleder underskott. Vad som föreskrivs i första stycket för investmentföretag gäller också för värdepappersfonder med följande avvikelser: 1. Intäkten enligt första stycket 2 utgör 1,5 procent. 2. I fråga om utdelning till annan än andelsägare i fonden får avdrag enligt första stycket 3 inte göras med större belopp än 2 procent av fondens värde vid utgången av beskattningsåret. Med investmentföretag avses ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som uteslutande eller så gott som uteslutande förvaltar värdepapper eller likartad lös egendom och vars uppgift väsentligen är att genom ett välfördelat värdepappersinnehav erbjuda aktie- eller andelsägare riskfördelning och vari ett stort antal fysiska personer äger aktier eller andelar. Inträffar i fråga om ett investmentföretag en sådan förändring beträffande företaget eller ägandet till detta att villkoren i tredje stycket inte längre uppfylls gäller - när det inte är fråga om att företaget upplöses genom likvidation - bestämmelserna i femte och sjätte styckena. Som intäkt hos företaget skall tas upp 16 procent av det högsta av marknadsvärdena på aktier och andra värdepapper som avses i 27 § 1 mom. som innehafts av företaget vid ingången av det beskattningsår då förändringen inträffar eller vid något av de fem föregående beskattningsåren (avskattningsintäkt). Har aktier eller andra andelar i företaget avyttrats under det beskattningsår för företaget då förändringen inträffar, utgörs avskattningsintäkten i stället av den andel av ett belopp, beräknat på sätt anges i första meningen, som motsvarar förhållandet mellan icke avyttrade andelar och samtliga andelar i företaget. Andelar i företaget som ägs av ett investmentföretag vid såväl ingången som utgången av beskattningsåret för det förstnämnda företaget skall anses ha avyttrats under beskattningsåret. Äger en fysisk person eller en annan juridisk person än ett investmentföretag vid utgången av beskattningsåret andelar i företaget med mer än hälften av röstetalet för samtliga andelar, gäller följande. På yrkande av personen skall andelar i företaget som personen ägde vid ingången av beskattningsåret avskattas. Avskattning medför att andelarna under beskattningsåret skall anses ha avyttrats för ett pris motsvarande marknadsvärdet vid ingången av beskattningsåret och köpts tillbaka för samma pris. Lag (1998:1606). 2 § 11 mom. Vid beräkning av inkomst i sådan samfällighet som avses i 6 § 1 mom. första stycket b får avdrag göras för utdelning till delägare, oavsett om utdelningen utgått in natura eller i penningar. Avdraget skall anses belöpa på det beskattningsår vartill utdelningen hänför sig även om utdelningen utbetalas till delägarna först under det därpå följande beskattningsåret. Har sambruksförening med hänsyn till rörelsens resultat lämnat medlem eller annan lönetillägg eller annan sådan gottgörelse, må föreningen njuta avdrag för nämnda gottgörelse. Lag (1984:1061). 2 § 12 mom. har upphävts genom lag (1993:1543). 2 § 13 mom. har upphävts genom lag (1999:1150). 2 § 14 mom. I fråga om juridiska personer utom dödsbon medges avdrag för förlust vid avyttring av tillgång som avses i 27 § 1 mom. endast mot vinst vid avyttring av sådan tillgång. Uppkommer underskott behandlas det vid taxeringen för det närmast följande beskattningsåret som förlust vid avyttring av tillgång som avses i första meningen. Begränsningen i första stycket gäller inte om innehavet av den avyttrade tillgången betingats av verksamhet som bedrivs av den skattskyldige eller av företag som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå den skattskyldige nära. Den gäller inte heller om ett sådant företag som avses i 7 § 8 mom. tredje stycket avyttrat aktie eller andel med röstetal som anges i det nämnda stycket vid a. Lag (1994:1859). 2 § 15 mom. Avdrag medges inte för underskott som uppkommit vid beräkning av inkomst av utländsk juridisk person som enligt punkt 10 andra stycket b av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen (1928:370) skall beskattas hos delägaren. Underskottet får i stället dras av mot överskott av verksamheten ett senare beskattningsår. Lag (1994:1860). 2 § 16 mom. Överlåtande och övertagande företag medges avdrag för kostnader i samband med sådan fusion eller fission som anges i 4 och 5 §§ lagen (1998:1603) om beskattningen vid fusioner, fissioner och verksamhetsöverlåtelser. Ett aktiebolag medges avdrag för kostnader för förändring av aktiekapitalet och för förvaltning av bolagets kapital. Detsamma gäller en ekonomisk förenings kostnader för ökning av föreningens medlems- och förlagsinsatser samt för förvaltning av insatserna. Lag (1998:1606). 2 § 17 mom. Penninglån som lämnats i strid med bestämmelserna i 12 kap. 7 § aktiebolagslagen (1975:1385) eller 11 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. skall tas upp som intäkt hos låntagare som är annan juridisk person än dödsbo eller handelsbolag. Sådant penninglån som lämnats till handelsbolag tas upp som intäkt av näringsverksamhet hos delägare som inte är fysisk person eller dödsbo. Första eller andra stycket tillämpas inte om det finns synnerliga skäl mot detta. Lag (1999:1150). 3 § 1 mom. Till intäkt av kapital räknas löpande avkastning, vinster och annan intäkt som härrör från egendom, i den mån intäkten inte är att hänföra till näringsverksamhet. Till intäkt av kapital hör bland annat ränta på banktillgodohavanden, obligationer och andra fordringar, utdelning på aktier och andelar, vinst (realisationsvinst) vid icke yrkesmässig avyttring av tillgångar och åtaganden enligt avtal om optioner och terminer samt andra därmed jämförliga förpliktelser, ersättning vid upplåtelse av privatbostad, lotterivinst som inte är frikallad från beskattning enligt 19 § kommunalskattelagen (1928:370), statligt räntebidrag för bostadsändamål. Till realisationsvinst hänförs även valutakursvinst på fordringar och skulder i utländsk valuta. Att utdelning och vinst vid avyttring av aktier samt vinst vid avyttring av andel i handelsbolag i vissa fall skall hänföras till inkomst av tjänst framgår av 12 mom. respektive 24 § 7 mom. Gäller i fråga om en tillgång att vinst vid en avyttring skall tas upp som intäkt av kapital och inträffar i samma ägares hand en händelse som medför att vederlaget eller vinst vid en avyttring i stället skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet (karaktärsbyte) sker beskattning som om tillgången hade avyttrats för ett vederlag motsvarande marknadsvärde (avskattning). Tillgången anses härefter ha anskaffats vid karaktärsbytet för marknadsvärdet. På den skattskyldiges yrkande sker dock inte avskattning. I sådant fall behåller tillgången sitt anskaffningsvärde. Av lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad framgår att ett belopp helt eller delvis motsvarande ett medgivet uppskovsavdrag jämte särskilt tillägg i vissa fall skall tas upp som intäkt av kapital. Till intäkt av kapital räknas inte utdelning, vinst eller annan avkastning på tillgångar som är hänförliga till pensionssparkonto som avses i 1 kap. 2 § lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande. Bestämmelser om beskattning av tillgångar hänförliga till ett sådant konto finns i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel. Till intäkt av kapital räknas inte heller ränta på förfallna men inte utbetalda belopp från pensionsförsäkring eller annan försäkring som avses i 9 § andra stycket lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel. Lag (1995:1626). 3 § 1 a mom. Utdelning på aktie i svenskt aktiebolag undantas från skatteplikt i den utsträckning som anges i 1 b-1 d mom. Som förutsättning gäller 1. att bolaget inte är marknadsnoterat, 2. att bolaget under det räkenskapsår som beslutet om utdelning avser eller under något av de fyra föregående räkenskapsåren inte - direkt eller genom dotterföretag - ägt aktier eller andelar med en röst- eller kapitalandel på 25 procent eller mer i ett svenskt marknadsnoterat aktiebolag eller en marknadsnoterad utländsk juridisk person, 3. att bolaget, om det är ett förvaltningsföretag, under det räkenskapsår som beslutet om utdelning avser inte - direkt eller genom annat förvaltningsföretag - ägt någon aktie eller andel i ett svenskt marknadsnoterat aktiebolag eller en marknadsnoterad utländsk juridisk person, 4. att bolaget inte är ett sådant bostadsaktiebolag som avses i 2 § 7 mom. Ett svenskt aktiebolag är marknadsnoterat om någon aktie i bolaget är marknadsnoterad enligt 27 § 2 mom. andra stycket. Motsvarande gäller i fråga om utländsk juridisk person. Lag (1996:1611). 3 § 1 b mom. Det belopp som undantas från skatteplikt (lättnadsbeloppet) beräknas som 70 procent av statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret multiplicerad med summan av anskaffningskostnaden för aktien och ett löneunderlag beräknat enligt 12 d mom. första stycket. Är aktien kvalificerad enligt 12 a mom. skall även 12 d mom. andra och tredje styckena tillämpas. Om aktieägaren visar att utomstående i betydande omfattning äger del i företaget och har rätt till utdelning gäller inte vad som sägs i andra meningen, om inte särskilda skäl föreligger. Härvid beaktas även förhållandena under de fem beskattningsår som närmast föregått beskattningsåret. Vad som avses med företag och utomstående framgår av 12 e mom. andra stycket. Har aktien förvärvats under beskattningsåret och har bolaget tidigare under året lämnat utdelning, får den nya ägaren inte beräkna något lättnadsbelopp. Med anskaffningskostnad avses det anskaffningsvärde som skulle ha använts vid beräkning av realisationsvinst, om aktien avyttrats vid tidpunkten för utdelningen. För aktie som har förvärvats före ingången av år 1990 respektive ingången av år 1992 får bestämmelserna i 12 c mom. andra respektive tredje styckena tillämpas. Lag (1999:201). 3 § 1 c mom. Understiger utdelningen lättnadsbeloppet, sparas återstående belopp (sparad lättnad) och ökar det lättnadsbelopp som beräknas för nästa år. Vid beräkning av lättnadsbeloppet för det året läggs sparad lättnad också till anskaffningskostnaden för aktien. Övergår aktien till en annan ägare på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt förvärv, övertas sparad lättnad av den nye ägaren. Lag (1996:1611). 1 d mom. Lättnadsbelopp beräknas också för år då bolaget inte har lämnat någon utdelning. En förutsättning är att villkoren i 1 a mom. andra stycket är uppfyllda. Härvid skall vad som sägs i 1 a mom. andra stycket 2 och 3 om räkenskapsår som beslutet om utdelning avser i stället gälla det räkenskapsår som har avslutats närmast före ingången av den skattskyldiges beskattningsår. Beräkning av lättnadsbelopp enligt första stycket sker vid beskattningsårets utgång, och beloppet behandlas som sparad lättnad nästa år. Lag (1996:1611). 3 § 1 e mom.Uppkommer realisationsvinst vid avyttring av aktie, undantas ett belopp som svarar mot sparad lättnad från skatteplikt, i den mån lättnaden inte har utnyttjats vid utdelning på aktien. Lag (1996:1611). 3 § 1 f mom. Har ett bolag marknadsnoterats efter utgången av år 1996, gäller bestämmelserna i 1 a-1 e mom. för utdelning och realisationsvinst på aktie i bolaget till och med det tionde året efter det år då noteringen skedde. Detta gäller dock endast aktier som har getts ut före tidpunkten för notering eller den tidigare tidpunkt då företaget inför en marknadsintroduktion offentligt eller på annat sätt, till en vidare krets riktat inbjudan att förvärva aktier i företaget eller som har förvärvats med stöd av sådan aktie. Aktien får därefter inte ha övergått till en annan ägare genom köp, byte eller därmed jämförligt förvärv. Kvarstående sparad lättnad vid utgången av det tionde året får läggas till anskaffningskostnaden för aktien. Bestämmelserna i första stycket första meningen gäller inte aktier i 1. investmentföretag, 2. företag som någon gång under de fem år som föregått tidpunkten för marknadsnotering varit föremål för tidigare marknadsnotering eller 3. företag som någon gång under de fem år som föregått tidpunkten för marknadsnotering varit dotterbolag till ett marknadsnoterat företag. Lag (1996:1611). 3 § 1 g mom. Vad som sägs i 1 a-1 f mom. gäller även andel i annan svensk ekonomisk förening än sådan kooperativ förening som avses i 2 § 8 mom. Det gäller även andel i en utländsk juridisk person under förutsättning att den utländska juridiska personen är underkastad sådan jämförlig inkomstbeskattning som avses i 7 § 8 mom sjätte stycket 2. Lag (1996:1611). 3 § 1 h mom. En överlåtelse av en tillgång, på vilken reglerna i 25-31 §§ är tillämpliga, utan ersättning till ett svenskt aktiebolag i vilket överlåtaren eller närstående direkt eller - i annat fall än som anges i tredje stycket andra meningen - indirekt äger aktie skall behandlas som om tillgången avyttrats mot en ersättning som motsvarar omkostnadsbeloppet. Detsamma gäller om överlåtelsen skett mot ersättning som understiger såväl marknadsvärdet av tillgången som omkostnadsbeloppet. Understiger marknadsvärdet omkostnadsbeloppet, skall tillgången i de fall som nu nämnts anses ha avyttrats för en ersättning som motsvarar marknadsvärdet. Har ersättning inte utgått, skall det sammanlagda omkostnadsbeloppet för överlåtarens och närståendes aktier i bolaget ökas med ett belopp motsvarande omkostnadsbeloppet för tillgången eller, i fall som avses i första stycket tredje meningen, marknadsvärdet. Har ersättning utgått, skall omkostnadsbeloppet ökas med skillnaden mellan omkostnadsbeloppet respektive marknadsvärdet och ersättningen. En överlåtelse av en tillgång, på vilken reglerna i 25-31 §§ är tillämpliga, utan ersättning eller mot ersättning som understiger marknadsvärdet av tillgången till en utländsk juridisk person i vilken överlåtaren eller närstående direkt eller indirekt äger andel skall behandlas som om tillgången avyttrats mot en ersättning som motsvarar marknadsvärdet. Detsamma gäller vid överlåtelse till ett svenskt aktiebolag i vilket en sådan utländsk juridisk person direkt eller indirekt äger andel. Har ersättning inte utgått, skall det sammanlagda omkostnadsbeloppet för överlåtarens och närståendes andelar i det förvärvande företaget ökas med ett belopp motsvarande marknadsvärdet. Har ersättning utgått, skall omkostnadsbeloppet ökas med skillnaden mellan marknadsvärdet och ersättningen. I fråga om näringsfastigheter gäller följande. Omkostnadsbeloppet, be-räknat med bortseende från bestämmelserna i 25 § 4 mom. tredje stycket första meningen och 5 mom. första stycket, skall minskas med medgivna värdeminskningsavdrag och sådana andra avdrag som anges i punkt 5 första stycket första och andra meningarna av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370). Detta gäller dock inte avdrag som hänför sig till tiden före år 1952. Bestämmelsen i punkt 5 första stycket tredje meningen av de nämnda anvisningarna tillämpas inte. I fråga om bostadsrätter och dylikt beräknas omkostnadsbeloppet med bortseende från bestämmelsen i 26 § 5 mom. tredje stycket första meningen. Bestämmelsen i punkt 5 andra stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen tillämpas inte. Det som anges beträffande svenskt aktiebolag och aktie i sådant bolag gäller även beträffande svensk ekonomisk förening och svenskt handelsbolag respektive andel i ett sådant företag. En tillgång som enligt första eller tredje stycket skall anses ha avyttrats för en viss ersättning skall vid tillämpning av kommunalskattelagen (1928:370) och denna lag anses ha anskaffats för samma ersättning av förvärvaren. Med närstående avses föräldrar, far- och morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings make samt dödsbo vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare. Med avkomling avses även styvbarn och fosterbarn. Lag (1999:643). 3 § 2 mom. Från intäkt av kapital får avdrag göras för omkostnader för intäkternas förvärvande samt, såvitt gäller fysisk person som har varit bosatt i Sverige under beskattningsåret och svenskt dödsbo, för ränteutgift och förlust (realisationsförlust) vid icke yrkesmässig avyttring av tillgångar och sådana förpliktelser som anges i 1 mom., i den mån inte annat anges i 31 § femte stycket, allt under förutsättning att avdrag inte skall göras från intäkt av näringsverksamhet. Avdrag för realisationsförlust får dock göras av annan fysisk person om skattskyldighet skulle ha förelegat för realisationsvinst på den avyttrade egendomen. Till realisationsförlust hänförs även valutakursförlust på fordringar och skulder i utländsk valuta. Särskilda bestämmelser om avdrag för realisationsförlust finns i 25 § 11 mom., 26 § 10 mom., 27 § 5 och 6 mom. samt 29 § 2 mom. Avdrag för realisationsförlust på egendom som avses i 28, 30 och 31 §§ och i fall som avses i 13 mom. medges med 70 procent av förlusten. Förvaltningskostnader får dras av endast till den del de överstiger 1 000 kronor under beskattningsåret. Avdrag medges inte för utgifter för inköp av lottsedlar eller för andra liknande insatser i lotteri. Från intäkt av kapital får avdrag också göras för avgift för pensionsförsäkring i den omfattning som anges i punkt 6 fjärde och sjunde styckena av anvisningarna till 46 § kommunalskattelagen (1928:370) och för avdrag i motsvarande omfattning för inbetalning på pensionssparkonto enligt punkt 7 av nämnda anvisningar. Av lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad framgår att uppskovsavdrag får göras i vissa fall. Avdrag enligt detta moment får inte göras för omkostnader och förluster avseende tillgångar hänförliga till ett pensionssparkonto. Lag (1996:1332). 3 § 3 mom. För privatbostadsfastighet och privatbostad, som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370), beräknas inte något förmånsvärde för eget brukande. Intäkt av upplåtelse av privatbostadsfastighet och av privatbostad samt avyttring av alster eller naturtillgångar från sådan fastighet skall tas upp som intäkt av kapital. Detsamma gäller intäkt av uthyrning av bostadslägenhet som innehas med hyresrätt. Från intäkt som avses i andra stycket medges avdrag med 4 000 kronor för varje privatbostadsfastighet, privatbostad eller hyreslägenhet. Vid upplåtelse medges härutöver avdrag med belopp, som i fråga om småhus som innehas med äganderätt uppgår till 20 procent av hyresintäkten och i övriga fall motsvarar den del av upplåtarens hyra eller avgift som belöper på det som uthyrts. Vid beräkning av avdragsgill avgift bortses från sådana inbetalningar till föreningen eller bolaget som är att anse som kapitaltillskott och beaktas övriga inbetalningar endast till den del de överstiger utdelning som skett på annat sätt än i förhållande till innehavda andelar i föreningen eller aktier i bolaget. Avdrag medges inte med högre belopp än som följer av detta stycke även om de faktiska kostnaderna varit högre. Avdraget får inte överstiga intäkten i fråga. Bestämmelserna i tredje stycket tillämpas inte när upplåtelse skett till a) handelsbolag av delägare i handelsbolaget eller av någon närstående till delägaren, b) den skattskyldiges arbetsgivare eller någon närståendes arbetsgivare, eller c) någon som kan anses ingå i samma intressegemenskap som arbetsgivare som avses i b. Med närstående enligt fjärde stycket avses detsamma som i punkt 14 sjunde stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen. I fall som avses i fjärde stycket medges skäligt avdrag för kostnad som den skattskyldige fått vidkännas på grund av upplåtelsen. Med kapitaltillskott menas dels medlems inbetalning på insats i föreningen och delägares inbetalning på aktie dels ock sådan ytterligare inbetalning av medlem eller delägare, som är avsedd att inom föreningen eller bolaget användas för fondering såsom genom kapitalavbetalning på skuld eller genom ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig förbättring av fastigheten eller genom annan stadigvarande kapitalplacering. Där lägenhet är upplåten med hyresrätt och således icke med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt, skall dock icke någon del av hyresavgiften anses såsom kapitaltillskott. Verkställes fondering inom förening eller bolag, utan att det framgår vilka medel därför användas, skall i första hand anses för fondering använda andra medel än medlemmarnas eller delägarnas inbetalningar under beskattningsåret eller de under året influtna hyrorna för lägenheter, som varit uthyrda till andra än medlemmar eller delägare i denna deras egenskap. Vad därefter återstår av det till fondering använda beloppet skall fördelas på nämnda inbetalningar och hyror efter deras inbördes storlek, och skall vad därvid belöper på de inbetalningar, som verkställts för de med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt upplåtna lägenheterna, anses såsom kapitaltillskott. Ingick egendom som utgör privatbostadsfastighet eller privat- bostad före ingången av beskattningsåret i näringsverksamhet medges avdrag för skuldränta som erlagts före ingången av det aktuella beskattningsåret till den del räntan belöper på beskattningsåret eller senare. Avdrag medges inte för sådan del av en räntebetalning under beskattningsåret som belöper på tid dessförinnan. Motsvarande fördelning skall ske i fråga om inkomsträntor och hyresinkomster. Har privatbostadsfastighet del i samfällighet, som avses i 41 a § kommunalskattelagen, tas som intäkt av kapital upp dels sådan intäkt som avses i punkt 2 av anvisningarna till paragrafen i den mån den utgör avkastning av kapital och överstiger 300 kronor, dels sådan utdelning som avses i punkt 4 av anvisningarna till samma paragraf. Lag (1999:1150). 3 § 4 mom. Avdrag som för ränta får göras vid återbetalning av statligt räntebidrag för bostadsändamål. Med ränteutgift jämställs även tomträttsavgäld och vederlag vid åter- betalning av lån i förtid. Motsvarande gäller för sådan ränteförmån som enligt punkt 10 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) skall anses som betald ränta. Lag (1993:1543). 3 § 5 mom. I fråga om till vilket beskattningsår en inkomst eller utgift skall hänföras tillämpas bestämmelserna i 41 § andra stycket och punkt 4 av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen (1928:370), om inte annat föreskrivs i denna lag. Ränta på sådan bankräkning där räntan gottskrivs insättaren den 31 december anses som tillgänglig för lyftning denna dag. Bestämmelserna i 9 mom. andra och tredje styckena tillämpas också i fråga om förvärv av rätt till ränta. Lag (1992:1663). 3 § 6 mom. Beträffande ränta som har erlagts i förskott gäller att avdrag inte medges för den del av räntan som belöper på tid efter den 31 januari året efter beskattningsåret. För ränta som enligt denna bestämmelse inte fått dras av omedelbart medges avdrag med lika stora belopp för år räknat under återstoden av den tid som förskottsbetalningen har avsett. Räntekompensation som en förvärvare av ett skuldebrev lämnar överlåtaren för upplupen men inte förfallen ränta behandlas som ränteintäkt respektive ränteutgift. Avdrag för lämnad räntekompensation får göras det beskatt- ningsår då räntan enligt skuldebrevet förfaller till betalning. Likaså är vid förvärv av enbart rätten till avkastning på skuldebrevet sådan räntekompensation avdragsgill det beskattningsår då räntan förfaller till betalning. Har för- värvaren i sin tur, innan räntan förfallit till betalning, avyttrat skulde- brevet tillsammans med rätten till ränta eller avyttrat rätten till räntan är dock utgiven räntekompensation avdragsgill redan det beskattningsår under vilket det avtalade vederlaget skall tas upp till beskattning. Bestämmelserna i detta stycke tillämpas på motsvarande sätt på räntekompensation vid förvärv av andel i sådan värdepappersfond som avses i 27 § 6 mom. Lag (1993:1543). 3 § 7 mom. Utdelning från aktiebolag eller ekonomisk förening, som utgår i förhållande till inköp eller försäljningar eller efter därmed jämförlig grund, är skattefri, när utdelningen endast innebär en minskning i levnadskostnader. Har skattskyldig på grund av sitt innehav av aktier i svenskt aktiebolag eller andelar i svensk ekonomisk förening erhållit företrädesrätt till teckning av sådant av företaget upptaget vinstandelslån som avses i 2 § 9 mom. skall, om han utnyttjar företrädesrätten, det värde som genom företrädesrätten kan anses ha tillförts honom inte anses utgöra intäkt av kapital. Till intäkt av kapital räknas utdelning från bostadsföretag som avses i 2 § 7 mom. även om utdelningen inte utgått i förhållande till innehavda andelar eller aktier. Vad nu sagts gäller endast om utdelningen består av annat än bostadsförmån eller annan förmån av fastighet. Endast den del av utdelningen som överstiger avgifter och andra inbetalningar till företaget än kapitaltillskott enligt 3 mom. femte stycket är skattepliktig. Som utdelning anses utbetalning till aktieägare från ett svenskt aktiebolag vid nedsättning av aktiekapitalet genom minskning av aktiernas nominella belopp eller vid nedsättning av reservfonden eller överkursfonden. Även utbetalning från en utländsk juridisk person genom ett motsvarande förfarande anses som utdelning. Lag (1998:1606). 3 § 7 a mom. Utdelning från ett svenskt aktiebolag i form av aktier eller andra andelar i ett dotterföretag som är ett svenskt aktiebolag eller ett utländskt bolag undantas från skatteplikt om följande villkor uppfylls: 1. Utdelningen skall ha lämnats i förhållande till innehavda aktier i moderföretaget. 2. Aktier i moderföretaget skall vara marknadsnoterade enligt 27 § 2 mom. tredje stycket. 3. Samtliga moderföretagets andelar i dotterföretaget skall ha delats ut. 4. Efter utdelningen får andelar i dotterföretaget inte innehas av något företag som tillhör samma koncern som moderföretaget. 5. Dotterföretagets verksamhet skall till huvudsaklig del bestå av rörelse eller direkt eller indirekt innehav av andelar i företag som till huvudsaklig del bedriver rörelse och i vilket dotterföretaget direkt eller indirekt innehar andelar med ett sammanlagt röstetal motsvarande mer än hälften av röstetalet för samtliga andelar i företaget. Med rörelse avses annan verksamhet än innehav av kontanta medel eller värdepapper. Innehav av kontanta medel eller värdepapper hänförs dock till en rörelse om medlen eller värdepappren innehas som ett led i rörelsen. Utgör de utdelade andelarna lager hos mottagaren av utdelningen, skall denne som intäkt ta upp ett belopp motsvarande det värde som följer av punkt 2 första och sjunde styckena av anvisningarna till 24 § kommunal-skattelagen (1928:370). Uppfylls villkoren i första stycket, är utdelning skattefri även för mottagare som inte äger aktier i moderföretaget. Lag (1998:1606). 3 § 8 mom. Till utdelning räknas vad som i samband med ideell förenings upplösning, medlems avgång ur föreningen e.d. utskiftas till medlem utöver inbetald insats. Som utdelning från svensk ekonomisk förening anses - med de begränsningar som anges i tredje-femte styckena - också vad som vid föreningens upplösning utskiftas till medlem. Som utdelning skall inte anses större belopp än som motsvarar vad medlemmen erhåller i annat än aktier i ett svenskt aktiebolag. Som förutsättningar gäller följande. Den utskiftande föreningen får inte vara sådant fåmansföretag som avses i 12 a mom. tredje stycket. Föreningen skall äga samtliga aktier i bolaget och samtliga aktier skall skiftas ut. Värdet av den egendom som skiftas ut i annan form än aktier får inte överstiga fem procent av det nominella värdet på aktierna. Utgör de utskiftade aktierna lager hos mottagaren skall denne som intäkt ta upp värdet av aktierna. Värdet skall bestämmas enligt punkt 2 första och sjunde styckena av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen (1928:370). Vid fusion, som avses i 12 kap. 1 och 3 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar samt i 10 kap. 1 och 2 §§ lagen (1995:1570) om medlemsbanker, skall som utdelning anses ett belopp som motsvarar vad medlemmen erhåller i annat än andelar i den övertagande föreningen. Som inbetald insats i den övertagande föreningen skall anses inbetald insats i den överlåtande föreningen. I andra fall än som avses i tredje och fjärde styckena skall som utdelning anses vad som utskiftas till medlem utöver inbetald insats. Lag (1998:1606). 3 § 9 mom. Beträffande skattepliktig utdelning på aktier och andelar är huvudregeln att densamma tas upp som intäkt för den som var ägare av kupongen eller av annan anledning hade rätt till utdelningen, när denna blev tillgänglig för lyftning. För den, som genom köp, byte eller därmed jämförligt avtal förvärvat rätt till skattepliktig utdelning skall som intäkt tas upp endast det belopp, varmed utdelningen eller, om förvärvaren i sin tur överlåtit rätten till utdelning, den därvid erhållna valutan överstigit det vid förvärvet utgivna vederlaget för rätten till utdelning. Uppkommer i sådant fall fråga om avdrag för vederlag som utgivits för förvärv av rätt till utdelning vid mer än ett utdelningstillfälle, skall vederlaget anses belöpa på de olika utdelningsposterna enligt fördelning på dessa med hänsyn till periodens längd och under iakttagande att, i den mån på viss utdelningspost belöpande vederlag ej kunnat utnyttjas såsom avdrag från denna, det återstående beloppet får avräknas på närmast följande utdelningspost eller utdelningsposter. Avser förvärvet rätt till utdelning under obestämd tid, bör om ej särskilda skäl föranleder till annat, vederlaget avräknas under en period av tio år. Lag (1993:1543). 3 § 10 mom. Vad som gäller om utdelning från utländskt bolag skall även tillämpas på utdelning från annan utländsk juridisk person. Sådan utdelning skall dock inte beskattas i den mån delägare i utländsk juridisk person enligt punkt 10 andra stycket av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen (1928:370) har beskattats för den del av den utländska personens vinst som belöper på delägaren. Utdelning från dödsbo efter person, som vid sitt från- fälle inte varit bosatt eller stadigvarande vistats här i riket, till i Sverige bosatt delägare av inkomst, som förvärvats under den tid delägarna suttit i oskift bo -- men givetvis ej utskiftning av den avlidnes efterlämnade tillgångar -- skall här i riket bli föremål för beskattning. Från denna föreskrift meddelas likväl ett undantag i 7 § 9 mom. I samband med utdelning på andel i bolag i utländsk stat tillgodoföres i vissa fall utdelningsmottagaren särskilt belopp (skattetillgodohavande) som betalas ut genom den utländska statens försorg inom ramen för ett system för nedsättning av skatt på utdelad bolagsvinst. Exempel på sådant skatte- tillgodohavande är "avoir fiscal" i Frankrike och "tax credit" i Storbritannien. Vad som gäller om utdelning från utländskt bolag skall tillämpas även på skattetillgodohavande. Sådant skattetillgodohavande hänförs till samma beskattningsår som den utdelning på vilken skattetillgodohavandet är grundat. Lag (1993:1543). 3 § 11 mom. Har egendom avyttrats mot vederlag i form av en livsvarig livränta som ingått i vinstberäkning enligt 24 § 5 mom., skall det årliga vederlaget anses utgöra ränta till så stor del som framkommer vid tillämpning av tabellen i 32 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370) med utgångspunkt i mottagarens ålder. Är livräntan beroende av flera personers liv på så sätt att den upphör vid den först avlidnes död, tillämpas tabellen med utgångspunkt i den äldstes ålder. Skall livräntan däremot utgå till den sist avlidnes död, tillämpas tabellen med utgångspunkt i den yngstes ålder. Om den person vars ålder är bestämmande vid tillämpningen av tabellen har avlidit och livräntan skall fortsätta att utgå under viss tid, tillämpas tabellen med utgångspunkt i den ålder den avlidne skulle ha uppnått under beskattningsåret. Har egendom avyttrats mot ett med livränta jämförligt periodiskt vederlag och skall utöver ett fast årligt belopp även utgå tillägg som till sin storlek är beroende av förändringar i det allmänna prisläget eller liknande förhållande skall tillägget anses som ränta. Belopp som enligt detta moment anses som ränta skall för utgivaren anses som skuldränta. Lag (1990:651). 3 § 12 mom. Fysisk person och dödsbo som äger kvalificerad aktie i ett fåmansföretag skall i den omfattning som anges i 12 a-12 e mom. ta upp utdelning på sådan aktie som intäkt av tjänst i stället för intäkt av kapital. Detsamma gäller realisationsvinst vid avyttring av sådan aktie. Av 1 a-1 g mom. framgår att utdelning och realisationsvinst i viss omfattning undantas från skatteplikt. Närmare bestämmelser finns i - 12 a mom. om tillämpningsområdet, - 12 b mom. om behandlingen av utdelning och realisationsvinst, - 12 c mom. om en alternativ anskaffningskostnad, - 12 d mom. om ökning av anskaffningskostnaden med löneunderlag, - 12 e mom. om visst undantag från tillämpningen. Vad som i första stycket sägs om aktie i ett fåmansföretag gäller också andel i ett sådant företag. Med aktie och andel likställs andra sådana av företaget utgivna finansiella instrument som avses i 27 § 1 mom. För sådana instrument får dock 12 c och 12 d mom. inte tillämpas. Lag (1997:448). 3 § 12 a mom. En aktie i ett fåmansföretag anses kvalificerad, om 1. aktieägaren eller någon denne närstående varit verksam i företaget i betydande omfattning under beskattningsåret eller något av de fem beskattningsår som närmast föregått beskat- tningsåret, eller under någon del av denna tidsperiod varit verksam i betydande omfattning i ett annat fåmansföretag som bedriver samma eller likartad verksamhet, eller 2. företaget - direkt eller genom förmedling av juridisk person - under beskattningsåret eller något av de fem beskattningsår som närmast föregått beskattningsåret har ägt aktier i ett annat fåmansföretag i vilket aktieägaren eller någon denne närstående varit verksam i betydande omfattning under beskattningsåret eller något av de fem beskattningsår som närmast föregått beskattningsåret. Har en aktie i ett fåmansföretag, som inte skall anses kvalifi- cerad på grund av bestämmelserna i första stycket, under beskattningsåret eller något av de fem beskattningsår som närmast föregått beskattningsåret erhållits genom sådan utdel- ning på kvalificerad aktie i ett annat fåmansföretag som på grund av bestämmelserna i 7 a mom. inte har beskattats, skall villkoren i första stycket tillämpas som om det företag som den utdelade aktien avser är det företag som delat ut aktien. Upphör ett företag som avses i första stycket att vara fåmansföretag, anses en aktie ändå kvalificerad under förutsättning att aktieägaren eller någon denne närstående ägde aktien när företaget upphörde att vara fåmansföretag eller förvärvat den med stöd av sådan aktie. Aktien anses dock kvalificerad längst under fem beskattningsår efter det år då företaget upphörde att vara fåmansföretag. Vad som förstås med fåmansföretag, ägare och närstående framgår av punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370). Vid bedömningen av om fyra eller färre personer äger aktierna i ett företag skall sådana ägare anses som en person, som själva eller genom någon närstående är eller under något av de fem beskattningsår som närmast föregått beskattningsåret har varit verksamma i företaget i betydande omfattning. Avlider ägaren till en kvalificerad aktie, anses aktien kvalificerad även hos den avlidnes dödsbo. Delägare i dödsboet jämställs då med närstående. Lag (1999:1150). 12 b mom. Överstiger utdelningen på en kvalificerad aktie det gränsbelopp som anges i det följande tas överskjutande belopp upp som intäkt av tjänst. Gränsbeloppet utgörs av anskaffningskostnaden för aktien multiplicerad med statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret med tillägg av fem procentenheter. Vid beräkning av gränsbeloppet för andra finansiella instrument än aktier och andelar begränsas tillägget till statslåneräntan till en procentenhet. Har aktien förvärvats under beskattningsåret från närstående och har bolaget tidigare under året lämnat utdelning, får något gränsbelopp inte beräknas. Ytterligare utdelning som lämnas under året skall tas upp som intäkt av tjänst. Med anskaffningskostnad avses det anskaffningsvärde som skulle ha använts vid beräkning av realisationsvinsten, om aktien avyttrats vid tidpunkten för utdelningen. Som utdelning behandlas även vinst som uppkommit vid nedsättning av aktiekapitalet i företaget genom inlösen av aktier. Understiger utdelningen gränsbeloppet, sparas återstående belopp (sparad utdelning) och ökar det gränsbelopp som beräknas för nästa år. Vid beräkning av gränsbeloppet för det året läggs sparad utdelning också till anskaffningskostnaden för aktien. Övergår aktien till en annan ägare på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt förvärv, övertas sparad utdelning av den nye ägaren. Gränsbelopp beräknas också för år då företaget inte har lämnat någon utdelning. Beräkning sker i sådant fall vid årets utgång, och beloppet behandlas som sparad utdelning nästa år. Uppkommer realisationsvinst vid avyttring av en kvalificerad aktie skall hälften av den del av vinsten som överstiger sparad utdelning tas upp som intäkt av tjänst. Som intäkt av tjänst skall dock högst tas upp ett sammanlagt belopp som för aktieägaren och denne närstående under avyttringsåret och de fem beskattningsår som närmast föregått beskattningsåret uppgår till 100 gånger det basbelopp som gäller för avyttringsåret enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Om aktieägarens make eller - såvitt gäller aktieägare under 18 år - förälder är eller under någon del av den senaste femårsperioden i betydande omfattning har varit verksam i företag som avses i 12 a mom. första stycket och om aktieägarens beskattningsbara förvärvsinkomst, med bortseende från det belopp som enligt bestämmelserna i första-femte styckena skall tas upp som intäkt av tjänst, understiger makens eller förälderns beskattningsbara förvärvsinkomst, skall vid beräkning enligt 10 § av skatt på tjänsteintäkten aktieägarens beskattningsbara förvärvsinkomst, innan tjänsteintäkten beaktas, anses motsvara makens eller förälderns beskattningsbara förvärvsinkomst. Är lättnadsbeloppet beräknat enligt 1 b-1 d mom. större än gränsbeloppet, skall utdelningen vid tillämpning av första stycket första meningen minskas med skillnaden. Är sparad lättnad beräknad enligt 1 c och 1 d mom. större än sparad utdelning, skall realisationsvinsten vid tillämpning av femte stycket första meningen minskas med skillnaden. Lag (1996:1611). 12 c mom. Beräkning av gränsbelopp respektive realisationsvinst enligt 12 b mom. får göras med utgångspunkt i en alternativ anskaffningskostnad för aktien. För aktie som har förvärvats före ingången av år 1990 får anskaffningskostnaden räknas upp med hänsyn till förändringarna i det allmänna prisläget från och med förvärvsåret, dock tidigast från och med år 1970, till år 1990. Motsvarande gäller för ovillkorliga kapitaltillskott som gjorts före år 1990. För aktie som har förvärvats före ingången av år 1992 får som anskaffningskostnad tas upp kapitalunderlaget i företaget fördelat med lika belopp på aktierna i företaget. Som förutsättning gäller att detta värde används för samtliga aktier i företaget som aktieägaren förvärvat före ingången av år 1992 och att värdet inte räknas upp enligt andra stycket. Kapitalunderlaget beräknas enligt lagen (1994:775) om beräkning av kapitalunderlaget vid beskattning av ägare i fåmansföretag. Bestämmelserna i detta stycke gäller inte för andelar i utländska juridiska personer. Lag (1995:1626). 3 § 12 d mom. Vid beräkning av gränsbeloppet enligt 12 b mom. får till anskaffningskostnaden för aktien läggas ett löneunderlag. Löneunderlaget beräknas på grundval av sådan ersättning som ingår i underlag för beräkning av avgifter enligt 2 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter och 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och som under året före beskattningsåret har utgått till arbetstagarna i företaget och i dess dotterföretag. Av ersättning till arbetstagare i dotterföretag som inte är helägt får medräknas så stor del av beloppet som svarar mot moderföretagets andel av antalet aktier eller andelar i dotterföretaget. Ersättning till arbetstagare som innehar sådant av företaget utgivet finansiellt instrument som avses i 27 § 1 mom. får inte beaktas om 12 mom. är tillämpligt på utdelning eller vinst som är hänförlig till instrumentet. Ersättning som täcks av ett statligt bidrag för lönekostnader får inte heller beaktas. Löneunderlaget utgörs av den del av det sammanlagda ersättningsbeloppet som överstiger ett belopp motsvarande tio gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde året före beskattningsåret, fördelat med lika belopp på aktierna i företaget. Har aktieägaren året före beskattningsåret i betydande omfattning varit verksam i företaget eller i dess dotterföretag, får löneunderlaget läggas till anskaffningskostnaden endast om aktieägaren för nämnda år från företagen har erhållit sådan ersättning som ingår i underlag för beräkning av avgifter enligt 2 kap. 3 § lagen om socialavgifter och 1 § lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster med ett belopp som sammanlagt inte understiger det lägsta av 1. 120 procent av den högsta ersättning som samma år har betalats ut till en arbetstagare och som får räknas in i det underlag som ligger till grund för beräkning av löneunderlaget och 2. ett belopp som svarar mot 10 gånger det basbelopp enligt lagen om allmän försäkring som gällde för året före beskattningsåret. För aktieägare som avses i föregående stycke får det sammanlagda löneunderlaget inte överstiga ett belopp som svarar mot 50 gånger den ersättning som aktieägaren för året före beskattningsåret erhållit från företagen och som ingår i underlaget för beräkning av avgifter enligt 2 kap. 3 § lagen om socialavgifter och 1 § lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Med innehav av sådana finansiella instrument i ett fåmansföretag som avses i 27 § 1 mom. likställs innehav av finansiella instrument i ett annat företag inom samma koncern. Lag (1997:448). 12 e mom. Om aktieägaren visar att utomstående i betydande omfattning äger del i företaget och har rätt till utdelning, skall bestämmelserna i 12 b mom. inte tillämpas, om inte särskilda skäl föreligger. Härvid beaktas även förhållandena under de fem beskattningsår som närmast föregått beskattningsåret. Med företag avses det företag i vilket aktieägaren eller denne närstående i betydande omfattning varit verksam under beskattningsåret eller något av de fem beskattningsår som närmast föregått beskattningsåret. Med utomstående avses annan än fysisk person och dödsbo som - direkt eller genom förmedling av juridisk person - äger kvalificerad aktie i företaget eller i ett annat fåmansföretag som avses i 12 a mom. första stycket. Lag (1996:1611). 3 § 13 mom. Upphör en enskild näringsidkare eller ett dödsbo att bedriva annan näringsverksamhet än självständig näringsverksamhet i utlandet och finns det då underskott för vilket avdrag inte medges enligt andra stycket eller 46 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) får avdrag för underskottet ske enligt vad som gäller för realisationsförlust vid närmast följande taxering eller, om den skattskyldige yrkar det, denna och de två närmast därefter följande taxeringarna. Rätt till avdrag föreligger inte i den mån underskottet beror på att tillgångar eller tjänster tagits ut ur förvärvskällan utan att uttagsbeskattning skett. Delägare i sådant andelshus som avses i punkt 5 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen har efter yrkande rätt till avdrag såsom för realisations- förlust för underskott av näringsverksamhet i vilken fastigheten ingår i den mån underskottet belöper på sådan bostadslägenhet som skulle ha utgjort privat- bostad för honom om han innehaft den med bostadsrätt och i den mån avdrag för underskottet inte medgetts enligt 46 § 1 mom. kommunalskattelagen. Bestämmelserna i 10 och 11 §§ lagen (1993:1539) om avdrag för underskott av näringsverksamhet tillämpas också i fall som avses i första och andra styckena. Lag (1993:1543). 3 § 14 mom. Vad som återstår av intäkt av kapital efter avdrag utgör inkomst av kapital. Uppkommer underskott vid beräkningen medges skattereduktion enligt 11 kap. 11 § skattebetalningslagen (1997:483). Lag (1997:509). 4 § Skattskyldig får avdrag för underskott och, om han varit bosatt här i landet under hela beskattningsåret eller del av detta, för periodiskt understöd, egenavgifter, försäkringspremier m. m., allt i den omfattning som anges i 46 § kommunalskattelagen (1928:370). Lag (1994:1859). 4 a § har upphävts genom lag (1990:651). 5 § Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster av näringsverksamhet och tjänst, minskat i förekommande fall med sådant avdrag som avses i 4 §, utgör taxerad förvärvsinkomst. Den taxerade förvärvsinkomsten avrundas nedåt, för fysiska personer och dödsbon till helt hundratal kronor och för annan skattskyldig till helt tiotal kronor. Lag (1990:651). Skattskyldighet för inkomst 6 § 1 mom. Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger, om ej annat föreskrivs i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av beslut, varom i 21 § sägs: a) fysisk person: för tid under vilken han varit bosatt här i riket: för all inkomst som förvärvats inom eller utom riket; samt för tid under vilken han ej varit bosatt här i riket: för inkomst av näringsverksamhet som hänför sig till fastighet eller fast driftställe här i riket; för inkomst av näringsverksamhet som utgör intäkt när egendom som avses i 26 § och som innefattar nyttjanderätt till ett hus eller del av ett hus här i riket övergår till privatbostad eller avyttras; för inkomst genom utdelning på andelar i svenska ekonomiska föreningar; för löpande inkomster som hänför sig till privatbostadsfastighet och privatbostad här i riket; för vinst vid avyttring av fastighet här i riket eller av egendom som avses i 26 § och som innefattar nyttjanderätt till ett hus eller del av ett hus här i riket; för vinst vid avyttring dels av aktier och andelar i andra svenska aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar än sådana som avses i 2 § 7 mom., dels av konvertibla skuldebrev och konvertibla vinstandelsbevis som utgivits av svenska aktiebolag, dels av sådana av svenska aktiebolag utfästa optionsrätter som avser rätt till nyteckning eller köp av aktie och blivit ut-fästa i förening med skuldebrev och dels optioner och terminer som avser något av nu nämnda finansiella instrument, om överlåtaren vid något tillfälle under de tio kalenderår som närmast föregått det år då avyttringen skedde haft sitt egentliga bo och hemvist här i riket eller stadigvarande vistats här; för återfört avdrag för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, för egenavgifter som har fallit bort i den mån avdrag har medgetts för avgifterna samt för avgifter som avses i 46 § 2 mom. första stycket 3 kommunalskattelagen (1928:370) och som har satts ned genom ändrad debitering i den mån avdrag har medgetts för avgifterna och dessa hänför sig till näringsverksamhet; b) svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författning äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samebyar, samfund, stiftelser, verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer, dock såvitt gäller sådana juridiska personer som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta samfällighet endast om samfälligheten taxerats såsom särskild taxeringsenhet och avser marksamfällighet eller regleringssamfällighet: för all inkomst, som av dem här i riket eller å utländsk ort förvärvats; c) utländska bolag: för inkomst av näringsverksamhet som hänför sig till fastighet eller fast driftställe här i riket; för inkomst av näringsverksamhet vid avyttring av egendom som avses i 26 § och som innefattar nyttjanderätt till ett hus eller del av ett hus här i riket; för slutlig skatt eller tillkommande skatt, som fallit bort, i den mån av-drag därför av bolaget åtnjutits vid tidigare års taxeringar; samt för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar; d) andra utländska juridiska personer än utländska bolag: för inkomst som anges under c med avdrag för delägares inkomst som avses i punkt 10 andra stycket av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen. I fråga om vad som avses med fast driftställe gäller vad som sägs i punkt 3 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen. Lag (1998:1606). 6 § 2 mom. Vanliga handelsbolag, kommanditbolag, enkla bolag, rederier och juridiska personer, som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta annan samfällighet än sådan som har taxerats såsom särskild taxeringsenhet och avser marksamfällighet eller regleringssamfällighet, taxeras inte, utan deras inkomst hänförs till de särskilda delägarnas inkomst med belopp, som för en var motsvarar hans andel av bolagets, rederiets eller samfällighetens inkomst. Motsvarande gäller utländsk juridisk person i fråga om inkomst som avses i punkt 10 andra stycket av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen (1928:370). Lag (1990:651). 6 § 3 mom. Bestämmelserna i 53 § 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370) om taxering av dödsbo tillämpas också vid taxering till statlig inkomstskatt. Lag (1986:1114). 6 § 4 mom. Överlåts genom bodelning under äktenskapet utan att något mål om äktenskapsskillnad pågår, pensionsförsäkring eller rätt enligt pensionssparavtal, skall överlåtaren oavsett överlåtelsen under sin livstid i förvärvarens ställe vara skattskyldig för utfallande pensionsbelopp, såvida han icke skulle ha varit berättigad till avdrag vid utgivande av periodiskt understöd till förvärvaren. Överlåter skattskyldig, som enligt bindande förpliktelse äger rätt att uppbära periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, sin rätt, skall han alltjämt vara skattskyldig för utfallande belopp, i den mån han icke vid utbetalning till mottagaren skulle vara berättigad till avdrag för beloppet såsom för omkostnad eller periodiskt understöd. Lag (1993:1544). 6 § 5 mom. Värdepappersfond taxeras för inkomst av tillgångar som ingå i fonden. Lag (1990:1422). 7 § 1 mom. Befrielse från skattskyldighet gäller i den omfattning som anges i 2--12 mom. samt i 18 §. Lag (1984:1061). 7 § 2 mom. Medlem av konungahuset frikallas från skattskyldighet för anslag som anvisats av staten. Lag (1984:1061). 7 § 3 mom. Staten, landstingskommuner, kommuner och andra menigheter, allmänna pensionsfonden samt pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. frikallas från skattskyldighet för all inkomst enligt denna lag. Lag (1990:1463). 7 § 4 mom. Akademier, allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt gällande stadgar är skyldiga att vara medlemmar, samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som enligt nämnda stadgar ankommer på sammanslutningarna, sjömanshus, företagareförening som erhåller statsbidrag, regionalt utvecklingsbolag som med stöd av 1 § lagen (1994:77) om beslutanderätt för regionala utvecklingsbolag har fått rätt att pröva frågor om stöd till näringsidkare samt moderbolag till sådant regionalt utvecklingsbolag, allmänna försäkringskassor, arbetslöshetskassor, personalstiftelser som avses i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall, stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer av arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att utge avgångsersättning till friställd arbetstagare eller främja åtgärder till förmån för arbetstagare som blivit uppsagd eller löper risk att bli uppsagd till följd av driftsinskränkning, företagsnedläggelse eller rationalisering av företags verksamhet eller med ändamål att utge permitteringslöneersättning, bolag eller annan juridisk person som uteslutande har till uppgift att lämna permitteringslöneersättning, sådana ömsesidiga försäkringsbolag som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring, Alva och Gunnar Myrdals stiftelse, Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling m.m., Bokbranschens Finansieringsinstitut Aktiebolag, Bryggeristiftelsen, Dag Hammarskjölds minnesfond, Fonden för industriellt utvecklingsarbete, Fonden för industriellt samarbete med u-länder, Fonden för svenskt-norskt industriellt samarbete, handelsprocedurrådet, Jernkontoret och SIS - Standardiseringskommissionen i Sverige, så länge kontorets respektive kommissionens vinstmedel används till allmänt nyttiga ändamål och utdelning inte lämnas till delägare eller medlemmar, Konung Carl XVI Gustafs 50-årsfond för vetenskap, teknik och miljö, Nobelstiftelsen, Norrlandsfonden, Olof Palmes minnesfond för internationell förståelse och gemensam säkerhet, Stiftelsen Industricentra, Stiftelsen industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland, Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling, Stiftelsen Landstingens fond för teknikupphandling och produktutveckling, Stiftelsen för produktutvecklingscentrum i Göteborg, Stiftelsen Produktions- tekniskt centrum i Borås för tekoindustrin - PROTEKO, Stiftelsen Produktutvecklingscentrum i Östergötland, Stiftelsen samverkan universitet/högskola och näringsliv i Stockholm och de sex motsvarande stiftelserna med säte i Luleå, Umeå, Uppsala, Linköping, Göteborg respektive Lund, Stiftelsen Småföretagsfonden, Stiftelsen för samverkan mellan Lunds universitet och näringslivet - SUN, Stiftelsen Sveriges Nationaldag, Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet, Stiftelsen UV-huset, Stiftelsen ÖV-huset, Svenska bibelsällskapets bibelfond, Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet, Svenska skeppshypotekskassan, Svenska UNICEF-kommittén, Sveriges exportråd, Sveriges turistråd, TCO:s internationella stipendiefond till statsminister Olof Palmes minne, Aktiebolaget Trav och Galopp och de bolag som avses i 1 § fjärde stycket 5 lagen (1991:1482) om lotteriskatt frikallas från skattskyldighet för all annan inkomst än inkomst av näringsverksamhet som hänför sig till innehav av fastighet. Vad som sägs i 6 mom. tredje och femte styckena har motsvarande tilllämpning i fråga om stiftelse som avses i detta moment. En producentorganisation frikallas från skattskyldighet för inkomst av näringsverksamhet som avser marknadsreglering enligt lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken. Lag (1997:943). 7 § 5 mom. Ideella föreningar och registrerade trossamfund som uppfyller i fjärde stycket angivna villkor frikallas från skattskyldighet för inkomst av näringsverksamhet som inte hänför sig till innehav av fastighet eller till rörelse. Sådana föreningar och registrerade trossamfund är också frikallade från skattskyldighet för inkomst som hänför sig till innehav av fastighet som tillhör föreningen eller trossamfundet och som har använts på sätt anges i 3 kap. 4 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och för sådan inkomst som hänför sig till förvaltningsenhet avseende innehav av fastighet eller till särskild förvärvsverksamhet avseende rörelse och som till huvudsaklig del härrör från verksamhet som har naturlig anknytning till föreningens eller det registrerade trossamfundets allmännyttiga ändamål eller av hävd utnyttjats som finansieringskälla för ideellt arbete. Annan inkomst som hänför sig till innehav av fastighet, utom inkomst som avses i 7 mom., och till rörelse utgör således i sin helhet skattepliktig inkomst för föreningen eller det registrerade trossamfundet. Inkomst som direkt härrör från föreningens eller det registrerade trossamfundets ideella verksamhet, t.ex. hyror som en samlingslokalägande förening uppbär på grund av upplåtelse av lokaler för allmännyttigt ändamål, entréavgifter till idrotts- och kulturevenemang o.d., skall anses ha naturlig anknytning till föreningens eller det registrerade trossamfundets ändamål. Detsamma gäller inkomst av verksamhet som utgör ett direkt led i det ideella arbetet, t.ex. om en naturskyddsförening säljer affischer, märken och böcker för att öka intresset för föreningens verksamhet eller om en handikappförening säljer varor avsedda för handikappade personer. Kravet på naturlig anknytning skall också anses uppfyllt om en förenings eller ett registrerat trossamfunds kommersiella verksamhet har karaktär av service till medlemmarna och andra som deltar i den ideella verksamheten. Detta får exempelvis anses vara fallet om en idrottsförening i mindre skala säljer förfriskningar eller idrottsartiklar i sina klubblokaler. Inkomst av verksamhet, som inte har annat samband med det ideella arbetet än att den skall finansiera detta, skall däremot anses sakna naturlig anknytning till en förenings eller ett registrerat trossamfunds allmännyttiga ändamål. Till verksamhet som av hävd utnyttjas för att finansiera ideellt arbete räknas anordnande av bingo och andra lotterier, fester, basarer, försäljnings- och insamlingskampanjer samt sådan biografrörelse som bedrivs av nykterhetsförening eller förening med huvudsakligt ändamål att tillhandahålla allmänna samlingslokaler. Detsamma gäller verksamhet som består i att en förening eller ett registrerat trossamfund upplåter reklamutrymme på klubbdräkter eller i föreningens samlingslokaler e.d. Skattebefrielse för en ideell förening eller ett registrerat trossamfund enligt första stycket gäller om föreningen eller trossamfundet a) har till huvudsakligt syfte att - utan begränsning till viss familjs, vissa familjers, föreningens eller trossamfundets medlemmars eller andra bestämda personers ekonomiska intressen - främja ändamål som anges i 6 mom. eller andra allmännyttiga ändamål, såsom religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller därmed jämförliga kulturella ändamål, b) i sin verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande tillgodoser ändamål som anges under a, c) inte vägrar någon inträde som medlem, om inte med hänsyn till arten eller omfattningen av föreningens eller trossamfundets verksamhet eller föreningens eller trossamfundets syfte eller annan orsak särskilda skäl motiverar det, samt d) bedriver en verksamhet som skäligen svarar mot avkastningen av föreningens eller trossamfundets tillgångar. Skattemyndigheten kan efter ansökan medge att förening eller registrerat trossamfund, som avser att anskaffa fastighet eller annan anläggning avsedd för den ideella verksamheten, skall kunna anses hänförlig under detta moment utan hinder av att föreningen eller trossamfundet inte uppfyller under fjärde stycket d angivet villkor. Medgivande av detta slag får avse högst fem beskattningsår i följd och kan förenas med villkor om ställande av säkerhet e.d. för den inkomst- eller förmögenhetsskatt som enligt sjunde stycket kan komma att påföras föreningen eller trossamfundet på grund av taxering för det eller de beskattningsår medgivandet avser. Beslut i anledning av sådan ansökan får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas. Medgivande enligt föregående stycke får lämnas även då en förening eller ett registrerat trossamfund avser att genomföra omfattande byggnads-, reparations- eller anläggningsarbeten på en fastighet som brukas av föreningen eller trossamfundet. Har förening eller registrerat trossamfund inte inom föreskriven tid genomfört den investering för vilken medgivande enligt femte eller sjätte stycket lämnats eller har föreningen eller trossamfundet underlåtit att iaktta annat i sådant beslut angivet villkor, skall föreningen eller trossamfundet taxeras för de beskattningsår som medgivandet avsett efter de regler som skulle ha gällt om något medgivande inte hade lämnats. I fråga om sådan taxering gäller bestämmelserna i 4 kap. 19-22 §§ taxeringslagen (1990:324) i tillämpliga delar. Det förhållandet, att en ekonomisk förening med stöd av 14 § lagen (1987:668) om införande av lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar fått bestå som registrerad förening, utgör inte hinder mot att föreningen vid tillämpning av denna lag behandlas såsom ideell förening. Lag (1999:296). 7 § 6 mom. Kyrkor, sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet inte bedrivs i vinstsyfte, barmhärtighetsinrättningar, stiftelser som har till huvudsakligt ändamål att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar eller att, utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller bestämda personer, främja vård och uppfostran av barn eller lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig forskning eller nordiskt samarbete samt hushållningssällskap med stadgar som har fastställts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer frikallas från skattskyldighet för inkomst av näringsverksamhet som inte hänför sig till innehav av fastighet eller till rörelse. Med kyrka avses en till svenska kyrkan hörande lokalkyrka, domkyrka e.d. i dess egenskap av ägare till viss för svenska kyrkans verksamhet avsedd egendom. Frågan om skattskyldigheten för stiftelse skall bedömas med hänsyn till det ändamål som tillgodoses i den bedrivna verksamheten. Stiftelse som i sin verksamhet främjar flera ändamål anses hänförlig under detta moment, om verksamheten huvudsakligen avser att tillgodose ändamål av sådan beskaffenhet som sägs i första stycket. Detta anses vara fallet, om i verksamheten endast i ringa omfattning främjas verksamhet av annan art. Om stiftelse under längre tid inte bedrivit eller inte kan väntas komma att bedriva verksamhet i en omfattning som skäligen svarar mot avkastningen på stiftelsens tillgångar, är stiftelsen oavsett dess ändamål skattskyldig för all inkomst. Lag (1991:181). 7 § 7 mom. Ägare av sådan fastighet, som avses i 3 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152), frikallas från skattskyldighet för inkomst av fastigheten i den mån ägarens inkomst härrör från sådan användning som gör att byggnad enligt 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen skall indelas som specialbyggnad, dock ej kommunikationsbyggnad, distributionsbyggnad eller reningsanläggning. Ägare av sådan fastighet som avses i 3 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen frikallas från skattskyldighet för inkomst av fastigheten i den mån ägarens inkomst härrör från sådan egendom och sådan användning som avses i nämnda lagrum. Ägare av sådan fastighet som avses i 3 kap. 4 § fastighetstaxeringslagen, dock ej ideell förening eller registrerat trossamfund som kan hänföras under 5 mom., frikallas från skattskyldighet för inkomst av fastigheten i den mån den används för ändamål som avses i 3 kap. 4 § fastighetstaxeringslagen. Lag (1999:296). 7 § 8 mom. Mottagare av utdelning från svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening är frikallade från skattskyldighet i den omfattning som anges nedan. Med utdelning förstås sådan utdelning som har uppburits i förhållande till innehavda aktier eller andelar eller som har uppburits efter annan grund men inte är avdragsgill för det utdelande företaget enligt 2 § 8 mom. första stycket. Bestämmelserna i tredje stycket nedan gäller inte sådan utdelning på förlagsinsatser, som är avdragsgill för det utdelande företaget. Svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening som förvaltar värdepapper eller likartad lös egendom och därutöver inte - direkt eller indirekt - i mer än obetydlig omfattning bedriver annan verksamhet (förvaltningsföretag), är frikallat från skattskyldighet för utdelning i den mån sammanlagda beloppet av utdelningen motsvaras av annan utdelning än som avses i 3 § 7 a mom. som företaget har beslutat för samma beskattningsår. Som förvaltningsföretag anses inte investmentföretag som avses i 2 § 10 mom. Svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening är med undantag av investmentföretag och förvaltningsföretag, frikallat från skattskyldighet för utdelning på näringsbetingade aktier eller andelar. Detsamma gäller svensk sparbank och svenskt ömsesidigt försäkringsföretag samt sådan svensk stiftelse och svensk ideell förening som inte är frikallad från skattskyldighet för utdelning enligt 3-6 mom. Med näringsbetingad aktie eller andel avses aktie eller andel som inte utgör omsättningstillgång i företagets verksamhet under förutsättning att a) det sammanlagda röstetalet för företagets aktier eller andelar i det utdelande företaget vid beskattningsårets utgång motsvarade en fjärdedel eller mer av röstetalet för samtliga aktier eller andelar i det utdelande företaget, eller b) det görs sannolikt att innehavet av aktien eller andelen betingas av verksamhet som bedrivs av företaget eller av företag som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå det nära. Skattefrihet enligt tredje stycket föreligger dock inte för utdelning på aktie eller andel i förvaltningsföretag eller investmentföretag, om detta - direkt eller indirekt genom ett eller flera andra förvaltnings- eller investmentföretag - äger mer än enstaka aktier eller andelar på vilka utdelning skulle ha varit skattepliktig om aktierna eller andelarna hade ägts direkt av det företag som äger aktien eller andelen i förvaltningsföretaget eller investmentföretaget. Förvärvar företag aktie eller andel i annat företag och är det inte uppenbart att det företag som gör förvärvet därigenom erhåller tillgång av verkligt och särskilt värde med hänsyn till ägarföretagets verksamhet, föreligger inte skattefrihet enligt detta moment för utdelning på aktien eller andelen av sådana medel som vid förvärvet fanns hos det utdelande företaget och som inte motsvarar tillskjutet belopp eller inbetald insats. Utdelning anses i första hand gälla andra medel än sådana som motsvarar tillskjutet belopp eller inbetald insats. Svenskt företag är frikallat från skattskyldighet för utdelning på aktie eller andel i utländsk juridisk person under förutsättning att 1. utdelningen skulle ha varit skattefri enligt vad som ovan sägs för det fall det utdelande bolaget hade varit svenskt och 2. att den inkomstbeskattning som den utländska juridiska personen är underkastad är jämförlig med den inkomstbeskattning som skulle ha skett enligt denna lag, om inkomsten hade förvärvats av ett svenskt företag. Utländsk juridisk person hemmahörande i något av de länder med vilka Sverige ingått avtal för undvikande av dubbelbeskattning (avtalsländer) skall anses underkastad inkomstbeskattning jämförlig med den som skulle ha skett enligt denna lag. Denna presumtion gäller dock endast om personens intäkter härrör från verksamhet i Sverige eller avtalsland och verksamheten är underkastad normal inkomstskatt i det eller de länder där den bedrivs. I det fall personens intäkter endast till obetydlig del härrör från verksamhet i andra länder eller från särskilt skattemässigt gynnad verksamhet skall den ändå anses underkastad jämförlig beskattning. Svenskt företag är med undantag av investmentföretag och förvaltningsföretag, frikallat från skattskyldighet för utdelning på aktie eller andel i ett bolag i en främmande stat som är medlem i Europeiska gemenskapen - även om förutsättningarna enligt sjätte stycket inte är för handen - om innehavet av aktier eller andelar i bolaget motsvarar 25 procent eller mer av andelskapitalet i detta. Med bolag i en främmande stat som är medlem i Europeiska gemenskapen avses utländskt företag som uppfyller villkoren i artikel 2 i det av Europeiska gemenskapernas råd den 23 juli 1990 antagna direktivet om en gemensam ordning för beskattning avseende moder- och dotterbolag i olika medlemsstater i direktivets lydelse den 1 januari 1995 (90/435/EEG). En förutsättning är att den inkomstbeskattning bolaget är underkastad är jämförlig med den inkomstbeskattning som skulle ha skett enligt denna lag om inkomsten hade förvärvats av ett svenskt företag. Utdelning från ett svenskt företag som enligt avtal om undvikande av dubbelbeskattning skall anses ha hemvist i en främmande stat skall vid tillämpning av detta moment behandlas som utdelning på aktie eller andel i utländsk juridisk person hemmahörande i den främmande staten. Lag (1998:1606). 7 § 9 mom. Här i riket bosatt delägare i dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle inte var bosatt här i riket frikallas från skattskyldighet för av dödsboet åtnjuten, till honom utdelad inkomst, för vilken dödsboet skall betala inkomstskatt. Lag (1984:1061). 7 § 10 mom. Understödsföreningar frikallas från skattskyldighet för all inkomst utom för inkomst av fastighet, som ej förvaltas i livförsäkringsverksamhet. Lag (1993:939). 7 § 11 mom. Här i riket bosatt fysisk person, som under vistelse utomlands åtnjutit avlöning eller annan därmed jämförlig förmån på grund av annan anställning där än anställning ombord på svenskt fartyg eller svenskt, danskt eller norskt luftfartyg, frikallas från skattskyldighet för inkomst som avses i 54 § första stycket f kommunalskattelagen (1928:370). I utlandet bosatt fysisk person och utländsk juridisk person frikallas från skattskyldighet för inkomst som avses i 54 § första stycket b kommunalskatte- lagen. Lag (1990:1422). 7 § 12 mom. har upphävts genom lag (1990:651). Beräkning av statlig inkomstskatt 8 § Skattskyldig fysisk person, som har varit bosatt här i riket under beskattningsåret, har rätt till statligt grundavdrag från den taxerade förvärvsinkomsten, varvid bestämmelserna i 48 § 2-4 mom. kommunalskattelagen (1928:370) skall tillämpas. Ideell förening och registrerat trossamfund, som avses i 7 § 5 mom. första stycket, äger att från den taxerade inkomsten åtnjuta statligt grundavdrag med 15 000 kronor. Lag (1999:1050). 8 a § Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket under beskattningsåret och som har uppburit sjöinkomst som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370) har rätt till sjöinkomstavdrag enligt 49 § samma lag. Lag (1996:1332). 9 § Den taxerade förvärvsinkomsten minskas med 75 procent av på beskattningsåret belöpande avgift enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, statligt grundavdrag och sjöinkomstavdrag i nu nämnd ordning. Avdraget för allmän pensionsavgift skall avrundas uppåt till helt hundratal kronor. Det som därefter återstår utgör beskattningsbar förvärvsinkomst. Lag (1999:961). 9 a § Statlig inkomstskatt utgår när underlaget för skatten uppgår till minst 100 kronor. Lag (1990:651). 10 § För fysiska personer beräknas statlig inkomstskatt enligt följande. Skatt på förvärvsinkomst utgör 200 kronor, 20 procent av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som överstiger en skiktgräns på 232 600 kronor vid 2001 års taxering, och fem procent av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som överstiger en skiktgräns på 374 000 kronor vid 2001 års taxering. Vid följande taxeringar uppgår skiktgränserna till skikt- gränserna för föregående taxeringsår multiplicerade med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni andra året före taxerings- året och prisläget i juni tredje året före taxeringsåret med tillägg av två procentenheter. Skiktgränserna fastställs av regeringen före utgången av andra året före taxeringsåret och avrundas nedåt till helt hundratal kronor. Skatt på kapitalinkomst utgör 30 procent av inkomsten av kapital enligt 3 § 14 mom. För dödsbon beräknas skatten enligt andra-fjärde styckena med följande undantag. Från och med beskattningsåret efter det kalenderår dödsfallet inträffade tas det i andra stycket angivna beloppet 200 kronor ut bara om den beskattningsbara förvärvsinkomsten överstiger ett belopp som motsvarar grundavdrag enligt 48 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370). Från och med det fjärde beskattningsåret efter det kalenderår dödsfallet inträffade utgör skatten på förvärvsinkomst 20 procent av den beskattningsbara förvärvsinkomsten. Om den beskattningsbara förvärvsinkomsten överstiger ett belopp motsvarande grundavdrag enligt 48 § 2 mom. kommunalskattelagen tas dessutom 200 kronor ut. Lag (1999:961). 10 § 2 mom. har upphävts genom lag (1990:651). 10 § 3 mom. har upphävts genom lag (1990:651). 10 § 4 mom. har upphävts genom lag (1990:651). 10 § 5 mom. har upphävts genom lag (1990:651). 10 § 6 mom. har upphävts genom lag (1990:651). 10 a § För andra skattskyldiga än fysiska personer, dödsbon och värdepappersfonder, utgör statlig inkomstskatt 28 procent av den beskattningsbara inkomsten. För värdepappersfonder utgör statlig inkomstskatt 30 procent av den beskattningsbara inkomsten. Lag (1994:1859). 10 b § har upphävts genom lag (1990:339). 11 § 1 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras envar för sin inkomst, varvid anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas. Lag (1990:651). 11 § 2 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt åtskilda, skola i fråga om taxering till statlig inkomstskatt anses såsom av varandra oberoende skattskyldiga. 11 § 3 mom. har upphävts genom lag (1986:508). 12 § har upphävts genom lag (1986:508). 13 § har upphävts genom lag (1990:339). Beskattningsort 14 § 1 mom. Skattskyldig taxeras enligt denna lag i hemortskommunen. Saknar skattskyldig hemortskommun, skall han taxeras i Stockholm. Vad som förstås med hemortskommun för fysisk person och dödsbo följer av 2 § 1 mom. jämfört med 66 § kommunalskattelagen (1928:370). För bolag eller annan sammanslutning, som enligt 2 § 12 mom. skall betraktas som svensk ekonomisk förening, gäller som hemortskommun den kommun, inom vilken den verkliga ledningen av företaget utövades den 1 november näst före det år som närmast föregått taxeringsåret. För annan juridisk person än som nyss sagts gäller som hemortskommun den kommun, där vederbörande styrelse eller förvaltning den 1 november näst före det år, som närmast föregått taxeringsåret, hade sitt säte eller där syssloman eller ombud vid nämnda tid var bosatt. Lag (1990:651). 14 § 2 mom. har upphävts genom lag (1990:339). Allmänna bestämmelser 15 § 1 mom. har upphävts genom lag (1990:339). 15 § 2 mom. har upphävts genom lag (1990:339). 16 § 1 mom. Vad som föreskrivs i denna lag om person, som varit bosatt här i riket, skall även gälla person som stadigvarande vistats i Sverige utan att vara bosatt här. Lag (1986:1114). 16 § 2 mom. Med utländsk juridisk person avses i denna lag association, som enligt lagstiftningen i den stat där den är hemmahörande kan förvärva rättigheter, ikläda sig skyldigheter och föra talan inför domstolar och andra myndigheter och över vilkens förmögenhetsmassa de enskilda delägarna inte fritt kan förfoga. Med utländskt bolag avses i denna lag utländsk juridisk person som i den stat där den är hemmahörande är föremål för beskattning som är likartad den som svenska aktiebolag är underkastade. Såsom utländskt bolag avses i denna lag också alltid utländsk juridisk person hemmahörande och skattskyldig till inkomstskatt i någon av följande stater, med vilka Sverige har ingått avtal för undvikande av dubbelbeskattning, om den utländska juridiska personen är en person på vilken avtalets regler om begränsning av beskattningsrätten tillämpas och enligt avtalet har hemvist i denna stat: Albanien, Amerikas Förenta Stater, Argentina, Bangladesh, Barbados, Belgien, Bolivia, Botswana, Brasilien, Bulgarien, Canada, Danmark, Egypten, Estland, Filippinerna, Finland, Frankrike, Gambia, Grekland, Indien, Indonesien, Irland, Island, Israel, Italien, Jamaica, Japan, Kazakstan, Kenya, Folkrepubliken Kina, Republiken Korea, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Makedonien, Malta, Marocko, Mauritius, Mexiko, Namibia, Nederländerna, Norge, Nya Zeeland, Pakistan, Peru, Polen, Rumänien, Ryssland, Schweiz, Singapore, Slovakiska Republiken, Slovenien, Sri Lanka, Storbritannien och Nordirland, Sydafrika, Tanzania, Tjeckiska Republiken, Trinidad och Tobago, Tunisien, Turkiet, Tyskland, Ukraina, Ungern, Venezuela, Vietnam, Vitryssland, Zambia, Zimbabwe och Österrike. Med utländskt bolag likställs, där ej annat uttryckligen stadgas, främmande stat samt utländsk menighet liksom dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle inte var bosatt eller stadigvarande vistades här i riket. Lag (1998:1606). 17 § På svensk medborgare, som tillhört svensk beskickning hos utländsk makt, svensk permanent delegation hos mellanstatlig organisation eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens, delegationens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatta utomlands, tillämpas vad i denna lag stadgas angående här i riket bosatt person. Detsamma gäller sådan persons make samt barn under 18 år, om de har varit svenska medborgare och har bott hos honom. För rektorn, generalsekreteraren, medlem av lärarkåren eller annan vid Europeiska universitetsinstitutet, på vilken artikel 12 i protokollet om Europeiska universitetsinstitutets immunitet och privilegier till konventionen den 19 april 1972 om grundandet av ett europeiskt universitetsinstitut skall tillämpas, gäller följande. Om personen vid tidpunkten för tjänstetillträdet hade sitt skatterättsliga hemvist här i riket och endast på grund av sin verksamhet i institutets tjänst varit bosatt i en annan stat inom Europeiska unionen, skall han vid tillämpning av denna lag samt vid tillämpning av dubbelbeskattningsavtal mellan den staten och Sverige, anses som bosatt här i riket. Detsamma gäller sådan persons make, som inte utövar egen yrkesverksamhet, samt barn som personen har vårdnaden om och underhåller. I artikel 14 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier till fördraget den 8 april 1965 om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna finns bestämmelser om skatterättsligt hemvist för gemenskapernas tjänstemän och de andra personer som artikeln enligt protokollet skall tillämpas på. Lag (1996:1214). 18 § 1 mom. En person, som har tillhört främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller beskickningens eller konsulatets betjäning, som inte har varit svensk medborgare och som inte var bosatt här i riket när han kom att tillhöra beskickningen eller konsulatet eller beskickningens eller konsulatets betjäning anses i beskattningshänseende inte ha varit bosatt här i riket. En sådan person åtnjuter, förutom den inskränkning i skattskyldigheten som följer av vad som nu sagts, frikallelse från skattskyldighet för inkomst genom utdelning på andelar i svenska ekonomiska föreningar. Skatt skall av person, varom nu är fråga, utgöras i den kommun här i riket där han under beskattningsåret först haft sitt egentliga bo och hemvist eller, utan att sådant fall förelegat, stadigvarande vistats. Vad ovan sagts gäller också sådan persons make, barn under 18 år och enskilda tjänare om de har bott hos honom och inte har varit svenska medborgare. Lag (1984:895). 18 § 2 mom. En person, som har tillhört främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller beskickningens eller konsulatets betjäning utan att omfattas av bestämmelserna i 1 mom. är frikallad från skattskyldighet för inkomst av sin tjänst hos den främmande makten. Lag (1984:895). 18 § 3 mom. Olönad utländsk konsul, vare sig han varit svensk eller utländsk medborgare, beskattas icke för de förmåner, som han åtjnutit på grund av tjänst hos den främmande makten. 19 § har upphävts genom lag (1990:651). Om undantag från denna lags bestämmelser i vissa fall 20 § har upphävts genom lag (1996:163). 21 § Under förutsättning av ömsesidighet må regeringen medgiva befrielse från utgörande av skatt för inkomst av främmande stat tillhörig, för dess beskickning eller konsulat härstädes avsedd fastighet. Lag (1974:770). 22 § Skall på grund av bestämmelse i avtal om undvikande av dubbelbeskattning eller beslut som avses i 21 §, intäkt, som är skattepliktig enligt denna lag, inte beskattas här i landet, medges inte heller avdrag för kostnader som är hänförliga till intäkten. Detta gäller dock inte i fråga om utdelning från utländskt bolag till svenskt företag i fall då utdelningen skulle ha varit undantagen från beskattning om båda företagen varit svenska. Lag (1996:163). 23 § Om skattskyldig blivit genom beslut av vederbörande myndigheter beskattad för samma inkomst såväl här i riket som i utländsk stat, må regeringen på ansökan av den skattskyldige efter vederbörandes hörande kunna, därest ömmande omständigheter eller eljest synnerliga skäl föreligga, till undvikande av eller lindring i dubbelbeskattningen, förordna om efterskänkande av statlig inkomstskatt. Har skatten redan betalats, återbetalas den i den ordning som föreskrivs i 18 kap. skattebetalningslagen (1997:483). Lag (1997:509). Beräkning av realisationsvinst 24 § 1 mom. Vid beräkning av realisationsvinst skall såsom intäkt tas upp det vederlag som överenskommits för den avyttrade egendomen med avdrag för försäljningsprovision och liknande kostnader. Avdrag får -- i den mån inte annat anges -- ske för alla omkostnader för egendomen (omkostnadsbeloppet), således för erlagd köpeskilling jämte inköpsprovision, stämpelskatt o. d. (ingångsvärdet) och för vad som nedlagts på förbättring av egendomen (förbättringskostnad) m. m. Iomkostnadsbeloppet får inte inräknas utgifter som täckts genom bidrag från stat eller kommun eller genom näringsbidrag. I fråga om förpliktelser som avses i 3 § 1 mom. skall -- om inte annat anges -- som intäkt tas upp vad som erhållits vid ingåendet av förpliktelsen, medan avdrag får ske för vad som utgivits för upphörandet av förpliktelsen. Har den avyttrade egendomen förvärvats av den skattskyldige genom arv, testamente, gåva, bodelning eller annat fång som icke är jämförligt med köp eller byte, anses egendomen förvärvad genom det köp, byte eller därmed jämförliga fång som skett närmast dessförinnan. Har den skattskyldige för- värvat ett finansiellt instrument som avses i 27 § 1 mom. eller 29 § 1 mom. genom ett sådant fång, får han som anskaffningsvärde tillgodoräkna sig ett belopp motsvarande det avdrag, som överlåtaren med tillämpning av den i 27 § 2 mom. angivna genomsnittsmetoden eller 27 § 3 mom. skulle ha fått göra om han avyttrat instrumentet på överlåtelsedagen. Motsvarande gäller vid förvärv avsådan egendom eller skuld som avses i 30 § och 31 § fjärde stycket. Har den skattskyldige genom arv, testamente eller bodelning med anledning av makes död förvärvat egendom som har utgjort omsättningstillgång hos den avlidne och utgör egendomen enligt bestämmelserna i punkt 5 av anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen (1928:370) inte omsättningstillgång hos den skattskyldige gäller -- i stället för vad som stadgas i första meningen -- att egendomen skall anses anskaffad till det bokförda värdet. Vad som sägs om vinstberäkning vid avyttring av fastighet gäller oavsett om fastigheten är belägen inom eller utom riket och äger tillämpning även på tomträtt, strömfall och rättighet till vattenkraft. Om byggnad finns bestämmelser i 4 § kommunalskattelagen. Om ersättningen för den avyttrade egendomen växlas till svenska kronor inom 30 dagar från avyttringen tillämpas den vid växlingen använda kursen vid beräkning av värdet på ersättningen. Lag (1990:1422). 24 § 2 mom. Med avyttring av egendom avses försäljning, byte eller därmed jämförlig överlåtelse av egendom. Med avyttring jämställs också att tiden för utnyttjande av en option löpt ut utan att optionen har utnyttjats. Avyttring av ett finansiellt instrument anses också föreligga dels i de situationer som avses i 7 § lagen (1999:199) om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti och investerarskydd, dels om det företag som givit ut instrumentet 1. upplöses genom konkurs eller, om det är ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening, när företaget försätts i konkurs, 2. träder i likvidation, 3. upplöses genom en sådan fusion eller fission som anges i 4 respektive 5 § lagen (1998:1603) om beskattning vid fusioner, fissioner och verksamhetsöverlåtelser eller 4. upplöses genom att avregistreras efter den 4 april 1995 enligt punkt 5 eller 6 av övergångsbestämmelserna till lagen (1994:802) om ändring i aktiebolagslagen. Med avyttring avses däremot inte utlåning av egendom för blankning. Avyttring anses inte heller föreligga när en andel definitivt förlorar sitt värde i fall som avses i 3 § 8 mom. tredje stycket. En delägare i ett handelsbolag skall anses ha avyttrat sin andel i bolaget om andelen inlöses eller bolaget upplöses. Har andelen övergått till någon annan på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång och är det justerade ingångsvärdet enligt 28 § negativt, skall beskattning ske som om andelen avyttrats. Inlöses andel i värdepappersfond eller utskiftas fondens behållna tillgångar till fondandelsägare i samband med att fonden upplöses, skall avyttring av andelen anses ha skett mot vederlag motsvarande vad fondandelsägaren uppbär vid inlösen eller utskiftning. Detsamma gäller om medlem avgår ur en ekonomisk förening. Utnyttjas ett finansiellt instrument, som avser teckningsrätt, delrätt, företrädesrätt till teckning av vinstandelslån, köpoption, termin, optionsrätt, konvertibelt skuldebrev eller konvertibelt vinstandelsbevis, för förvärv av aktier eller annan egendom, anses detta inte som en avyttring av det utnyttjade instrumentet. Anskaffningsvärdet för den förvärvade egendomen är summan av anskaffningsvärdet för instrumentet och annat vederlag. Vid en sådan fusion eller fission som anges i 4 respektive 5 § lagen om beskattningen vid fusioner, fissioner och verksamhets- överlåtelser gäller - om villkoren i 9 och 10 §§ den lagen är uppfyllda - inte bestämmelsen i första stycket 3 finansiellt instrument som innehas av det eller de övertagande företagen. Lag (1999:201). 24 § 3 mom. Avdrag medges inte för realisationsförlust till följd av att egendom avyttrats till ett pris under marknadsvärdet om det inte framgår av omständigheterna att överlåtaren saknat avsikt att öka mottagarens förmögenhet. Har den skattskyldige eller någon honom närstående på grund av avyttringen direkt eller indirekt tillförsäkrats en rättighet eller förmån som -- trots att den av särskilda skäl inte skall åsättas något värde vid beräkning av realisationsvinst -- ändå får antas ha ett värde, skall detta värde beaktas vid bedömningen av om realisationsförlust uppkommit. Lag (1990:651). 4 mom. Skattskyldighet för vinst respektive avdragsrätt för förlust vid avyttring av egendom inträder det beskattningsår då egendomen avyttras. Vinst och förlust beräknas därvid på grundval av alla intäkter och kostnader som är hänförliga till avyttringen. Avdrag för realisationsförlust medges endast om förlusten är definitiv. Är intäktens storlek beroende av viss framtida händelse och kan till följd härav intäktens totala belopp inte fastställas vid den taxering som är i fråga, skall tillkommande belopp beskattas vid taxeringen för det eller de år då detta belopps storlek blir känd. Därvid skall beskattningen ske på grundval av förhållandena vid avyttringen och med tillämpning av de beskattningsregler som gällde vid taxeringen för avyttringsåret. Skattskyldighet för vinst respektive avdragsrätt för förlust i samband med utfärdande av en köp- eller säljoption med en löptid på högst ett år inträder för det beskattningsår då utfärdaren frigörs från sina åtaganden. Om utfärdaren på grund av optionen säljer den underliggande egendomen skall han öka försäljningspriset med den tidigare uppburna ersättningen (premien) vid beräkning av vinst. Om utfärdaren på grund av optionen köper egendom, dras premien av från anskaffningsvärdet för egendomen, om denna avyttras senast under det beskattningsår då premien skall tas upp till beskattning. I fråga om option med längre löptid än ett år, inträder skattskyldighet för det beskattningsår då optionen utfärdas. Det som nyss sagts om behandlingen av premien gäller även beträffande optioner med den längre löptiden, om försäljning på grund av optionen respektive avyttring av egendom som köpts på grund av optionen sker samma år som optionen utfärdats. Med option avses ett finansiellt instrument som ger innehavaren rätt att köpa eller sälja aktier, obligationer eller annan egendom till ett visst pris eller en rätt att erhålla betalning, vars storlek beror på värdet av egendomen, aktieindex eller liknande. Skattskyldighet för vinst respektive avdragsrätt för förlust på grund av en termin inträder för det beskattningsår då fullgörandet enligt terminsavtalet skall ske. Med termin avses ett finansiellt instrument i form av ett avtal om köp av aktier, obligationer eller annan egendom vid en viss framtida tidpunkt och till ett bestämt pris eller en rätt att erhålla betalning, vars storlek beror på värdet av egendomen, aktieindex eller liknande. I fråga om avyttring som avsett lånad aktie (blankningsaffär) inträder, om inte den skattskyldige vid tidpunkten för avyttringen äger aktie av samma slag och sort, skattskyldighet för det beskattningsår då en motsvarande aktie förvärvats och återställts till långivaren, dock senast året efter det beskattningsår då avyttring av den lånade aktien skedde. Har ett finansiellt instrument ansetts avyttrat genom att det bolag eller den ekonomiska förening som givit ut instrumentet försatts i konkurs gäller följande. 1. Om faktisk avyttring därefter sker anses anskaffningsvärdet vara noll kronor. 2. Har ackord träffats eller har utdelning i konkursen erhållits skall ersättningen tas upp som realisationsvinst, dock högst med ett belopp som svarar mot medgivet avdrag för realisationsförlust i samband med att företaget försattes i konkurs. Medgavs avdrag för viss del av realisationsförlusten skall endast motsvarande del av ersättningen tas upp som realisationsvinst. 3. Har ett beslut om konkurs upphävts eller har konkursen lagts ned skall som realisationsvinst tas upp ett belopp som svarar mot medgivet avdrag för realisationsförlust i samband med att företaget försattes i konkurs. Detsamma gäller om en konkurs avslutas med överskott. Anskaffningsvärdet anses därefter uppgå till det enligt genomsnittsmetoden beräknade värdet vid den tidpunkt då avyttring ansågs ha skett. Om ett finansiellt instrument har ansetts avyttrat genom att det företag som har givit ut instrumentet har trätt i likvidation och om instrumentet därefter faktiskt avyttras anses anskaffningsvärdet uppgå till så stor del av det enligt genomsnittsmetoden beräknade värdet som kvarstår vid den faktiska avyttringstidpunkten. Upphör likvidationen skall anskaffningsvärdet därefter anses uppgå till det enligt genomsnittsmetoden beräknade värdet vid den tidpunkt då likvidationen upphörde. Lag (1994:1859). 24 § 5 mom. Har egendom avyttrats mot vederlag i form av en livsvarig livränta skall intäkten beräknas till det kapitaliserade värdet av livräntan med tillämpning av tabell III till lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Är livräntan beroende av flera personers liv på så sätt att den upphör vid den först avlidnes död bestäms kapitalvärdet efter den äldstes levnadsålder. Skall livräntan däremot utgå till den sist avlidnes död beräknas värdet efter den yngstes ålder. Har i överlåtelseavtalet överenskommits att livräntan skall utgå livsvarigt, dock högst ett avtalat antal år, bestäms intäkten med tillämpning av tabell II till lagen om arvsskatt och gåvoskatt med utgångspunkt i det antal år livräntan högst skall utgå om det belopp som framkommer vid en sådan beräkning är lägre än vad som följer av första stycket. Skall livräntan i stället utgå livsvarigt, dock minst ett avtalat antal år, bestäms intäkten med tillämpning av tabell II till nämnda lag om det belopp som framkommer vid en sådan beräkning är högre än vad som följer av första stycket. Upphör en livsvarig livränta till följd av dödsfall som inträffar inom fem år från utgången av det år skattskyldighet inträdde på grund av avyttringen får som intäkt i stället för vad som anges i första och andra styckena tas upp det sammanlagda livräntebelopp som utgått om intäkten därmed blir lägre. Lag (1997:326). 24 § 6 mom. När egendom avyttrats till ett pris som överstiger egendomens marknadsvärde, skall, i de fall då överskjutande del av vederlaget tas upp som intäkt av tjänst, vid vinstberäk- ningen vederlaget tas upp som intäkt endast till den del det inte överstiger egendomens marknadsvärde. Lag (1999:1150). 24 § 7 mom. Äger en fysisk person eller ett dödsbo en andel i ett handelsbolag och äger handelsbolaget direkt eller genom förmedling av annan juridisk person en aktie som, om den ägts direkt av den fysiska personen eller dödsboet, hade utgjort en sådan kvalificerad aktie som avses i 3 § 12 a mom. gäller följande vid avyttring av andelen i handelsbolaget. Av den del av vinsten som svarar mot aktiens marknadsvärde i förhållande till vederlaget för andelen i handelsbolaget skall hälften tas upp som intäkt av tjänst. En förutsättning är dock att lagen (1992:1643) om särskilda regler för beskattning av inkomst från handelsbolag i vissa fall inte är tillämplig. Med aktie likställs andel och andra sådana av företaget utgivna finansiella instrument som avses i 27 § 1 mom. Lag (1995:1626). 25 § 1 mom. Vid avyttring av fastighet skall realisationsvinst och realisationsförlust beräknas särskilt för varje avyttrad taxeringsenhet eller del av taxeringsenhet. Ingår sådan privatbostadsfastighet, som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370), tillsammans med annan egendom i en taxeringsenhet, beräknas vinst eller förlust särskilt för privatbostadsfastigheten. Har två eller flera vid avyttringstillfället befintliga taxeringsenheter tidigare under innehavet helt eller delvis ingått i samma taxeringsenhet, skall dock, om den skattskyldige begär det, beräkningen göras som om taxeringsenheterna vid avyttringstillfället utgjorde en enda taxeringsenhet. I fråga om en taxeringsenhet som endast delvis har ingått i den förutvarande taxeringsenheten gäller vad nu har sagts endast under förutsättning att mer än hälften av enhetens vid avyttringstillfället gällande taxeringsvärde belöper på den del som har ingått i den förutvarande enheten. Vid tillämpningen av bestämmelserna om del av fastighet i 2 mom. andra stycket och 6 mom. skall som fastighet anses varje vid avyttringstillfället befintlig taxeringsenhet eller sådan större enhet som på grund av bestämmelserna i föregående stycke behandlas som en enda taxeringsenhet. Lag (1990:651). 25 § 2 mom. Med avyttring av fastighet likställs överföring av mark eller andel i samfällighet genom fastighetsreglering enligt 5 kap. och uppdelning i lotter genom klyvning enligt 11 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988), om överföringen eller uppdelningen sker mot ersättning helt eller delvis i pengar, samt avstående av mark genom inlösen enligt 8 kap. samma lag. Har den ersättning i pengar som en skattskyldig erhållit på grund av en överföring enligt 5 kap. eller en uppdelning enligt 11 kap. nämnda lag inte överstigit 5 000 kronor, är dock inte någon del av vinsten skattepliktig. Om ersättningen i pengar överstiger 5 000 kronor, skall som skattepliktig inkomst tas upp så stor del av hela realisationsvinsten som ersättningen i pengar, minskad med 5 000 kronor, utgör av det totala vederlaget för överföringen eller uppdelningen, minskat med 5 000 kronor, dock att den skattepliktiga inkomsten inte skall tas upp till högre belopp än som motsvarar den del av ersättningen i pengar som överstiger 5 000 kronor. Avyttring av fastighet anses vidare föreligga när ägare av fastighet fått engångsersättning på grund av allframtidsupplåtelse. Härmed avses ersättning på grund av sådan inskränkning i förfoganderätt till fastigheten som skett enligt miljöbalken eller på grund av motsvarande inskränkningar enligt andra författningar eller på grund av upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastigheten för obegränsad tid. Engångsersättningen är i dessa fall att betrakta som köpeskilling, varvid så stor del av fastigheten anses avyttrad som ersättningsbeloppet utgör av fastighetens hela värde vid tiden för beslutet om fastighetens hela värde vid tiden för beslutet om inskränkningen i förfoganderätten eller för upplåtelsen av nyttjanderätten eller servitutsrätten. Har den skattskyldige i samband med allframtidsupplåtelse fått ersättning på grund av upplåtelse av avverkningsrätt skall ersättningen, om den skattskyldige yrkar det, anses som engångsersättning på grund av allframtidsupplåtelsen. Har den skattskyldige i nu avsett fall fått ersättning för avyttrade skogsprodukter, får 60 procent av ersättningen behandlas som engångsersättning på grund av allframtidsupplåtelse. Vad som sägs i detta stycke gäller dock endast om skatteplikt för ersättningen för avverkningsrätten eller skogsprodukterna inträtt under samma beskattningsår som ersättningen på grund av allframtidsupplåtelsen. Från det sammanlagda beloppet av den eller de engångsersätt- ningar som den skattskyldige under ett beskattningsår har fått på grund av allframtidsupplåtelse är han berättigad till avdrag med 5 000 kronor, om han inte visar att han haft avdragsgilla omkostnader till samma eller högre belopp. Avdraget får dock inte överstiga det sammanlagda ersättningsbeloppet för upplåtelserna. Lag (1998:817). 25 § 3 mom. Avser viss del av vederlaget vid avyttring av fastighet tillgångar som behandlats som inventarier vid beräkning av värdeminskningsavdrag medräknas inte denna del av vederlaget vid beräkning av realisationsvinst. I sådant fall får i omkostnadsbeloppet inte inräknas utgift som hänför sig till sådana tillgångar. Lag (1990:651). 25 § 4 mom. Som förbättringskostnad räknas även utgift för reparation och underhåll av fastighet eller fastighetsdel, som avses i 2 § 7 mom. eller som utgjort sådan privatbostadsfastighet som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370), i den mån den avyttrade egendomen på grund därav vid avyttringen har befunnit sig i bättre skick än vid förvärvet, samt utgift för reparation och underhåll för vilken avdrag inte medges på grund av föreskrifterna i punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen och för vilken bidrag ej har utgått. Utgift för förbättring, som inte har uppförts på avskrivningsplan, och därmed jämförlig utgift för reparation eller underhåll får dock inräknas i omkostnadsbeloppet endast för år då utgifterna har uppgått till minst 5 000 kronor och, om de avser annat än ny-, till- eller ombyggnad eller reparation eller underhåll i fall som avses i punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen, dessutom nedlagts under de senaste fem åren före avyttringen. Utgift, som har uppförts på avskrivningsplan, skall normalt hänföras till det år då utgiften har uppförts på planen. I andra fall skall sådan utgift normalt hänföras till det år då faktura eller räkning har erhållits, varav framgår vilket arbete som har utförts. Har fastighet varit föremål för förbättringsarbete eller därmed jämförligt reparations- eller underhållsarbete i ägarens byggnadsrörelse skall -- med iakttagande av de begränsningar som har angetts i föregående stycke -- som förbättringskostnad räknas det belopp som enligt punkt 4 fjärde stycket av anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen har tagits upp som intäkt i rörelsen på grund av byggnadsarbetet. Som förbättringskostnad räknas även sådana utgifter för värdehöjande reparationer och underhåll som enligt punkt 5 första stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet. Som förbättringskostnad räknas också utgifter av nu nämnt slag vilka enligt punkt 6 av anvisningarna till 22 § nämnda lag tagits upp som intäkt av näringsverksamhet när näringsfastighet övergått till privatbostadsfastighet. Lag (1990:651). 25 § 5 mom. Avyttras näringsfastighet som avses i punkt 5 första stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) skall omkostnadsbeloppet minskas med värdeminskningsavdrag m. m. som avses i den nämnda anvisnings- punkten i den mån avdragen på grund av bestämmelsen i femte stycket av den nämnda anvisningspunkten inte skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet. Avyttras privatbostadsfastighet som tidigare varit näringsfastighet skall omkostnadsbeloppet minskas med värdeminskningsavdrag m. m. som avses i punkt 5 första stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen i den mån avdragen på grund av bestämmelsen i femte stycket i den nämnda anvisnings- punkten vid övergången från näringsfastighet till privatbostadsfastighet inte kunde tas upp som intäkt av näringsverksamhet. Har i fall som avses i punkt 1 andra stycket andra meningen av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen avdrag erhållits för avsättning till ersättnings- fond för byggnader och markanläggningar gäller följande vid avyttring av näringsfastighet med byggnad eller markanläggning som har skrivits av vid ianspråktagande av ersättningsfonden. Omkostnadsbeloppet minskas med den del av det ianspråktagna beloppet som enligt punkt 5 sjunde stycket av anvis- ningarna till 22 § kommunalskattelagen inte tagits upp som intäkt av näringsverksamhet. Har i fall som avses i punkt 1 andra stycket andra meningen av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen avdrag erhållits för avsättning till ersättnings- fond för byggnader och markanläggningar och har fastigheten övergått till privatbostadsfastighet gäller följande vid avyttring av privatbostadsfastig- heten. Omkostnadsbeloppet minskas med den del av det ianspråktagna beloppet som enligt punkt 5 sjunde stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskatte- lagen inte togs upp som intäkt av näringsverksamhet vid övergången. Lag (1990:651). 25 § 6 mom. Vinstberäkning på grund av avyttring av en del av en fastighet skall grundas på förhållandena på den avyttrade fastighetsdelen. Vid tillämpning av den beloppsgräns som anges i 4 mom. första stycket skall dock hänsyn tas till förhållandena på hela fastigheten. På den skattskyldiges begäran skall omkostnadsbeloppet för fastighetsdelen -- i stället för att beräknas enligt första meningen -- tas upp till ett belopp som motsvarar så stor del av det för hela fastigheten beräknade omkostnadsbeloppet som vederlaget för fastighetsdelen utgör av fastighetens hela värde vid avyttringstillfället. Om den avyttrade delen avser en eller ett fåtal tomter avsedda att bebyggas med bostadshus och vederlaget är mindre än 10 procent av fastighetens taxeringsvärde, får vidare ingångsvärdet på den avyttrade fastighetsdelen utan särskild utredning beräknas till 1 krona per kvadratmeter, dock ej till högre belopp än köpeskillingen. Vad i de tre första meningarna av föregående stycke föreskrivits gäller i tillämpliga delar även vid marköverföring enligt fastighetsbildningslagen (1970:988). Har den skattskyldige erhållit sådan engångsersättning som avses i 2 mom. andra stycket, skall så stor del av det för hela fastigheten beräknade omkostnadsbeloppet anses belöpa på den del av fastigheten som ersättningen avser, som engångsersättningen utgör av fastighetens hela värde vid tiden för upplåtelsen eller inskränkningen i förfoganderätten. Den som enligt 2 mom. fjärde stycket erhåller avdrag från den eller de engångsersättningar han fått på grund av upplåtelser får inte tillgodoräkna sig något omkostnadsbelopp hänförligt till dessa ersättningar. Har den skattskyldige under innehavstiden avyttrat en del av en fastighet, skall hänsyn tas till detta vid beräkning av omkostnadsbeloppet för återstoden av fastigheten. Kan utredning inte förebringas om den andel av omkostnadsbeloppet för fastigheten, som belöpt på den avyttrade fastighetsdelen, skall denna andel anses ha motsvarat hälften av erhållen ersättning för fastighetsdelen. Andelen skall dock i intet fall anses överstiga omkostnadsbeloppet för hela fastigheten omedelbart före avyttringen av fastighetsdelen. Föreskrifterna i föregående stycke tillämpas också om den skattskyldige under innehavstiden erhållit sådan engångsersättning som avses i 2 mom. andra stycket. Har den skattskyldige under innehavstiden avstått från mark genom marköverföring enligt fastighetsbildningslagen (1970:988), skall omkostnadsbeloppet på återstoden av fastigheten anses ha minskat med så stor del av omkostnadsbeloppet för den tidigare avstådda marken som ersättningen i pengar utgjort av det totala vederlaget för marken. Lag (1993:1471). 25 § 7 mom. Utgift för förbättringsarbete eller därmed jämförligt reparations- och underhållsarbete för vilket försäkringsersättning eller annan skade- ersättning har utgått beaktas, såvida ersättningen inte räknas till skattepliktig inkomst enligt denna lag, vid beräkning av realisationsvinst endast i den mån kostnaden har överstigit ersättningen. Har sådan skattefri ersättning uppburits med större belopp än det som har gått åt för skadans avhjälpande minskas omkostnadsbeloppet med skillnaden mellan ersättningen och kostnaden för skadans avhjälpande. Lag (1990:651). 25 § 8 mom. Avyttras en fastighet som har förvärvats som ersättning för en annan fastighet och har uppskov medgetts enligt lagen (1968:276) om uppskov i vissa fall med beskattning av realisationsvinst eller lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst, skall omkostnadsbeloppet minskas i motsvarande mån. Av lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad framgår att vid avyttring av en fastighet som är ersättningsbostad omkostnadsbeloppet skall minskas på sätt som där anges. Lag (1993:1471). 25 § 9 mom. Har en fastighet förvärvats före år 1952 skall den anses förvärvad den 1 januari 1952. Ingångsvärdet skall därvid anses utgöra 150 procent av fastighetens taxeringsvärde för år 1952. Det vid förvärvet erlagda vederlaget för fastigheten får dock användas som ingångsvärde om den skattskyldige kan visa att köpeskillingen överstigit 150 procent av taxeringsvärdet för år 1952. Fanns taxeringsvärde inte åsatt för år 1952 får motsvarande värde uppskattas med ledning av taxeringsvärdet för den fastighet, i vilken den avyttrade egendomen ingått, eller det närmast därefter åsatta taxeringsvärdet. Hänsyn skall vid vinstberäkningen inte tas till kostnader och avdrag som belöper på tid före år 1952. Lag (1993:1471). 25 § 10 mom. Från vinst vid avyttring av en näringsfastighet, beräknad enligt bestämmelserna i 1--9 mom., skall för fysisk person och dödsbo dras av ett belopp motsvarande det underskott som för det år fastigheten avyttrats redovisas i den förvärvskälla vartill fastigheten varit att hänföra. Avdraget får inte överstiga vinsten före avdraget. Lag (1993:1471). 25 § 10 a mom. Om ett handelsbolag överlåter en fastighet till delägare i handelsbolaget eller någon närstående till delägaren till ett pris som understiger marknadsvärdet vid överlåtelsen, och om fastigheten i och med överlåtelsen blir eller kan antas komma att bli privatbostad enligt 5 § andra stycket kommunal- skattelagen (1928:370), skall vid beräkning av realisations- vinst eller realisationsförlust överlåtelsen anses ha skett till ett pris motsvarande marknadsvärdet. Detsamma gäller vid överlåtelse av tomtmark som avses bli bebyggd med en sådan privatbostad. Med närstående enligt första stycket avses detsamma som i punkt 14 sjunde stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen. Lag (1999:1150). 25 § 11 mom. Vid avyttring av privatbostadsfastighet är 50 procent av vinsten skattepliktig. Är den avyttrade egendomen näringsfastighet är 90 procent av vinsten skattepliktig. Uppkommer förlust är i förra fallet 50 procent och i det senare 63 procent av förlusten avdragsgill. Lag (1993:1471). 26 § 1 mom. Realisationsvinst vid avyttring av en bostadsrätt beskattas enligt bestämmelserna i denna paragraf om bostadsrättsföreningen är av det slag som anges i 2 § 7 mom. Vad som sägs om realisationsvinst vid avyttring av en bostadsrätt tillämpas även vid avyttring av andelar i andra svenska ekonomiska föreningar än bostadsrättsföreningar och aktier i svenska aktiebolag om föreningen eller bolaget är av det slag som anges i 2 § 7 mom. Bedömningen av om en förening eller ett bolag är av det slag som anges i 2 § 7 mom. görs på grundval av förhållandena vid ingången av det år då avyttringen ägde rum. Lag (1990:651). 26 § 2 mom. har upphävts genom lag (1991:1855). 26 § 3 mom. Utgår särskild ersättning till den skattskyldige för av honom ägda föremål, vilka enligt 2 kap. 2 § jordabalken eljest skulle ha hört till den byggnad i vilken nyttjanderätten är upplåten, skall denna ersättning räknas in i vederlaget för bostadsrätten, andelen eller aktien. Vad nu har sagts gäller dock inte om ersättningen avser egendom som behandlats som inventarier vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet. Ersättning som utgår till den skattskyldige för andel i inre reparationsfond eller någon annan inom föreningen eller bolaget bildad fond, som är avsedd för reparation och underhåll av upplåtna lägenheter, skall inte räknas in i vederlaget för bostadsrätten, andelen eller aktien. Har någon särskild sådan ersättning inte betingats skall det utgående vederlaget minskas med ett belopp motsvarande den del av fonden som vid avyttringen belöper på bostadsrätten, andelen eller aktien. Bestämmelserna i föregående stycke tillämpas på motsvarande sätt vid beräkningen av ingångsvärdet. Lag (1990:651). 26 § 4 mom. Har bostadsrätten förvärvats genom upplåtelse från bostadsrätts- föreningen, skall den i upplåtelseavtalet angivna insatsen anses som köpeskilling. Särskilda avgifter som har betalats till föreningen i samband med förvärv av en bostadsrätt (upplåtelse- och inträdesavgifter) skall också räknas in i ingångsvärdet. Har insatsen för lägenheten satts ned efter det att bostadsrätten har förvärvats, skall ingångsvärdet reduceras med det belopp som har återbetalats på grund av nedsättningen. Kapitaltillskott -- utöver insats enligt första stycket -- som under innehavet har lämnats till bostadsrättsföreningen får räknas in i omkostnadsbeloppet endast om tillskotten har varit avsedda att användas av föreningen för amortering av lån eller för finansiering av förbättringsarbeten på fastigheten. Tillskotten för amorteringar skall anses ha uppgått till ett belopp motsvarande bostadsrättensandel av de amorteringar som föreningen har gjort under innehavet. Om föreningen har finansierat amortering av ett lån genom upptagande av ett nytt lån medräknas inte den amorteringen vid beräkningen av kapitaltillskott som skall ingå i omkostnadsbeloppet. Beräkningen av tillskotten för amorteringar som belöper på bostadsrätten sker med tillämpning av andels- förhållandena vid avyttringstidpunkten. För att ett tillskott för finansiering av förbättringsarbeten skall få beaktas fordras att tillskottet har använts för ett bestämt förbättringsarbete och att tillskott som bostadsrättshavarna har lämnat för arbetet i fråga sammanlagt har uppgått till minst 3 000 kronor multiplicerat med antalet deltagande bostadsrätter. Lag (1993:1471). 26 § 5 mom. Som förbättringskostnad räknas a) utgift som den skattskyldige har lagt ned på förbättringsarbeten i lägenheten och b) utgift som han har lagt ned på reparation och underhåll av lägenheten i den mån lägenheten på grund av arbetet har kommit i bättre skick än vid förvärvet, Som förbättringskostnad räknas inte utgift som vid inkomsttaxeringen har behandlats som omkostnad i näringsverksamhet. Som förbättringskostnad räknas även utgifter för värdehöjande reparationer och underhåll som enligt punkt 5 andra stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet. Som förbättringskostnader räknas också utgifter av nu nämnt slag som enligt punkt 6 av anvisningarna till 22 § nämnda lag tagits upp som intäkt av näringsverksamhet när bostadsrätt i näringsverksamhet övergått till privatbostad. Utgifter enligt första stycket som hänför sig till ett visst år räknas som förbättringskostnader endast under förutsättning att de sammanlagt har uppgått till minst 5 000 kronor och, om de är av det slag som avses i b, dessutom nedlagts under de senaste fem åren före avyttringen. Utgifterna hänförs normalt till det år då en faktura eller räkning har erhållits som visar vilka arbeten som har utförts. I fråga om utgifter som avses i första stycket b gäller vidare att utgifterna får dras av endast till den del arbetet har medfört att lägenheten vid avyttringen alltjämt är i bättre skick än vid förvärvet av lägenheten. Av 3 mom. första stycket framgår att ersättning för föremål som ägts av den skattskyldige i vissa fall skall räknas in i vederlaget för bostadsrätten. I sådana fall skall utgiften för anskaffning av föremålen räknas in i bostads- rättens ingångsvärde, om föremålen har förvärvats tillsammans med bostads- rätten. Har föremålen anskaffats under innehavet, anses utgiften -- allt efter omständigheterna -- som en utgift för förbättring eller för reparation och underhåll av lägenheten. Frågan om utgiften får räknas in i omkostnadsbeloppet avgörs enligt första -- tredje styckena. Lag (1991:1855). 26 § 6 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf på sådana andelar och aktier som avses i 1 mom. andra stycket förstås med bostadsrätts- förening den förening eller det bolag som andelen respektive aktien hänför sig till. Med den i upplåtelseavtalet angivna grundavgiften skall i sådana fall likställas den insats i föreningen som var fastställd när andelen uppläts respektive den inbetalning på aktien som gjordes i anslutning till att aktien gavs ut. Lag (1990:651). 26 § 7 mom. Har en bostadsrätt förvärvats före år 1974 skall den anses förvärvad den 1 januari 1974. Ingångsvärdet skall därvid anses utgöra 150 procent av bostadsrättens andel av bostadsrättsföreningens behållna förmögenhet nämnda dag, beräknad med utgångspunkt i taxeringsvärdet för år 1974 påföreningens fastighet och med hänsyn till föreningens övriga tillgångar och skulderna enligt bokslutet för det räkenskapsår som har avslutats närmast före ingången av år 1974. Det vid förvärvet erlagda vederlaget får dock tas upp som ingångsvärde, om den skattskyldige kan visa att det överstiger 150 procent av andelen i föreningens behållna förmögenhet den 1 januari 1974. Vid bestämningen av vederlaget skall i detta fall bortses från om medel vid förvärvet av lägenheten fanns innestående på inre reparationsfond eller någon annan inom föreningen bildad fond, som var avsedd för reparation och underhåll av upplåtna lägenheter. Fanns taxeringsvärde inte åsatt för år 1974 får motsvarande värde uppskattas med ledning av det närmast därefter åsatta taxeringsvärdet. Hänsyn får vid vinstberäkningen inte tas till kostnader och avdrag som belöper på tid före år 1974. Lag (1993:1471). 26 § 8 mom. Av lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad framgår att vid avyttring av en bostadsrätt som är ersättningsbostad omkostnadsbeloppet skall minskas på sätt som där anges. Lag (1993:1471). 26 § 9 mom. Från vinst vid avyttring av en bostadsrätt som inte är privat- bostad, beräknad enligt bestämmelserna i 1--8 mom., skall för fysisk person och dödsbo dras av ett belopp motsvarande det underskott som för det år bostadsrätten avyttrats redovisas i den förvärvskälla vartill bostadsrätten varit att hänföra. Vad nu sagts gäller inte i den mån underskottet tagits i anspråk för sådant avdrag som avses i 25 § 10 mom. Avdraget får inte överstiga vinsten före avdraget. Lag (1993:1471). 26 § 9 a mom. Om ett handelsbolag överlåter en bostadsrätt till delägare i handelsbolaget eller någon närstående till delägaren till ett pris som understiger marknadsvärdet vid överlåtelsen, och om bostadsrätten i och med överlåtelsen blir eller kan antas komma att bli privatbostad enligt 5 § fjärde stycket kommunalskattelagen (1928:370), skall vid beräkning av realisationsvinst eller realisationsförlust överlåtelsen anses ha skett till ett pris motsvarande marknadsvärdet. Med närstående enligt första stycket avses detsamma som i punkt 14 sjunde stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen. Lag (1999:1150). 26 § 10 mom. Vid avyttring av bostadsrätt som är privatbostad är 50 procent av vinsten skattepliktig. Är bostadsrätten inte privatbostad är 90 procent av vinsten skattepliktig. Uppkommer förlust är i förra fallet 50 procent och i det senare 63 procent av förlusten avdragsgill. Lag (1993:1471). 27 § 1 mom. Vid avyttring av aktie, interimsbevis, andel i värdepappersfond, andel i ekonomisk förening, teckningsrättsbevis, delbevis, vinstandelsbevis avseende lån i svenska kronor, konvertibelt skuldebrev i svenska kronor, samt termin och köp-, sälj- eller teckningsoption avseende aktie eller aktieindex samt andra finansiella instrument, som till konstruktion eller verkningssätt liknar tidigare angivna finansiella instrument, tillämpas utöver 24 § bestämmelserna i 2--6 mom. Lag (1990:1422). 27 § 2 mom. Som anskaffningsvärde anses det genomsnittliga anskaff-ningsvärdet för samtliga finansiella instrument av samma slag och sort som det avyttrade, beräknat på grundval av faktiska anskaffningsutgifter och med hänsyn till inträffade förändringar beträffande innehavet (genomsnittsmetoden). Har aktier eller andra andelar erhållits genom sådan utdelning som avses i 3 § 7 a mom., skall som anskaffningsvärde för dessa andelar anses så stor del av det genomsnittliga anskaffningsvärdet för aktierna i det utdelande bolaget som svarar mot förändringen i marknadsvärdet på dessa aktier till följd av utdelningen. Det genomsnittliga anskaffningsvärdet för aktierna i det utdelande bolaget skall minskas i motsvarande mån. För sådan mottagare som inte äger aktier i det utdelande bolaget skall, om vederlag erlagts för rätten till utdelning, vederlaget anses som anskaffningsvärde. I annat fall skall de utdelade andelarna anses anskaffade utan kostnad. Har andelar erhållits genom sådan utskiftning som avses i 3 § 8 mom. tredje stycket skall som anskaffningsvärde för dessa andelar anses anskaffningsvärdet för andelarna i den förening som skiftat ut andelarna. I fråga om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som tidigare varit ett investmentföretag gäller följande. Ett sådant finansiellt instrument som avses i 1 mom. och som anskaffats av företaget innan sådan förändring som anges i 2 § 10 mom. fjärde stycket inträffade skall anses ha anskaffats för ett belopp motsvarande marknadsvärdet vid tidpunkten för förändringen. Är finansiella instrument som avses i 1 mom. föremål för notering på inländsk eller utländsk börs eller annan kontinuerlig notering av marknadsmässig omsättning, som är allmänt tillgänglig (marknadsnoterade), får utom såvitt avser optioner och terminer anskaffningsvärdet bestämmas till 20 procent av vad den skattskyldige erhåller vid avyttringen efter avdrag för kostnad för avyttringen. Delbevis eller teckningsrättsbevis, som grundas på aktieinnehav i ett bolag, anses anskaffat utan kostnad. Som anskaffningsvärde för andel i annan värdepappersfond än allemansfond som förvärvats före den 1 januari 1995 får fysisk person och dödsbo ta upp andelens marknadsvärde den 31 december 1992. Detsamma gäller i fråga om fondandelsbevis vars innehavare registreras efter utgången av år 1994. Motsvarande värde för andel i fond som bildats under år 1993 eller 1994 är det först noterade marknadsvärdet. Lag (1998:1606). 27 § 3 mom. Har köp- eller teckningsoption erhållits genom förvärv av skuldebrev förenat med option, skall anskaffningsvärdet för optionen beräknas som anskaffningsvärdet för skuldebrevet jämte optionen minskat med skuldebrevets marknadsvärde vid förvärvet. Lag (1990:1422). 27 § 4 mom. Har en här i riket bosatt eller hemmahörande person avyttrat aktier till ett svenskt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag och utgörs vederlaget för de avyttrade aktierna av nyemitterade aktier i det köpande bolaget och eventuellt pengar motsvarande högst tio procent av de nyemitterade aktiernas nominella värde skall som skattepliktig realisationsvinst räknas den del av vederlaget som utgörs av pengar. Vad nu sagts tillämpas också vid avyttring av andelar i ekonomisk förening. De mottagna aktierna skall anses förvärvade till det anskaffningsvärde som gällde för de avyttrade aktierna eller andelarna. Bestämmelserna i första stycket gäller inte person som har avflyttat från Sverige men som till följd av reglerna om väsentlig anknytning hit ändå anses bosatt här. De gäller inte heller om 2 § 4 mom. nionde eller tionde stycket är tillämpligt på avyttringen. Vid avyttring av aktier eller andelar i fåmansföretag som avses i 3 § 12 a mom. tredje stycket tillämpas första stycket endast om skattemyndigheten lämnar medgivande till detta. Sådant medgivande får lämnas om inte någon del av vinsten skulle ha tagits upp som intäkt av tjänst. Skattemyndighetens beslut får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas. Flyttar en skattskyldig utomlands och har han tidigare avyttrat aktier eller andelar till ett utländskt bolag varvid bestämmelserna i första eller tredje stycket tillämpats, skall skatteplikt anses uppkomma när utflyttningen sker i fråga om den del av realisationsvinsten som tidigare inte tagits upp till beskattning. Har avyttringen gjorts av en annan juridisk person än ett dödsbo, gäller, för att första stycket skall vara tillämpligt, utöver de villkor som föreskrivs där att aktier i det bolag som gett ut de avyttrade aktierna skall vara noterade på börs samt att det köpande bolaget skall ha erbjudit sig att på marknadsmässiga villkor förvärva samtliga aktier i det bolag som gett ut de avyttrade aktierna. Om särskilda skäl föreligger, får regeringen medge att villkoren i första meningen inte skall tillämpas i ett enskilt fall. Lag (1997:439). 27 § 5 mom. Förlust på marknadsnoterad tillgång som avses i 1 mom. får dras av från realisationsvinst på marknadsnoterad sådan tillgång. I fråga om andel i värdepappersfond gäller detta endast om värdet av fondens innehav av sådana tillgångar som avses i 1 mom. inte annat än tillfälligtvis understigit tre fjärdedelar av fondförmögenheten. Förlust på aktie i svenskt aktiebolag som inte är marknads- noterad respektive på andel i utländsk juridisk person som inte är marknadsnoterad får dras av från realisationsvinst på sådan aktie eller andel samt från realisationsvinst på sådan marknadsnoterad tillgång som avses i första stycket. Av förlust som inte dragits av mot vinst får 70 procent dras av. Lag (1998:593). 27 § 6 mom. Består en värdepappersfond endast av sådana värdepapper som avses i 29 § och är andelarna marknadsnoterade behandlas realisationsvinst och realisationsförlust som ränteintäkt respektive ränteutgift. Lag (1990:1422). 28 § Vid beräkning av realisationsvinst på grund av avyttring av andel i handelsbolag skall ingångsvärdet för andelen ökas med tillskott till bolaget och minskas med uttag från bolaget. Ingångsvärdet skall vidare ökas med de på delägaren belöpande skattepliktiga inkomsterna och minskas med de på delägaren belöpande avdragsgilla underskotten. Blir det justerade ingångsvärdet negativt, skall omkostnadsbeloppet anses vara noll. Vederlaget vid avyttringen skall i detta fall ökas med ett belopp som motsvarar det negativa justerade ingångsvärdet. För andel i handelsbolag som innehas av ett annat handelsbolag skall ingångsvärdet justeras som om ägarbolaget var skattskyldigt i den skattskyldiges ställe. För andel i ägarbolaget justeras ingångsvärdet med hänsyn till summan av inkomster och underskott i bolagen. Blir nettot negativt skall ingångsvärdet minskas endast i den mån på andelen belöpande underskott är avdragsgillt. I fråga om andel som förvärvats före utgången av det räkenskapsår för handelsbolaget som avslutats närmast före den 1 mars 1988 beräknas först det justerade ingångsvärdet vid utgången av nämnda räkenskapsår (bok-slutsdagen). Denna beräkning görs med utgångspunkt i andelens ingångsvärde och den ökning eller minskning i delägarens kapitalbehållning i bolaget som har inträffat fram till bokslutsdagen. Blir saldot negativt, anses det justerade ingångsvärdet på bokslutsdagen vara noll. Det justerade ingångsvärdet på bokslutsdagen läggs sedan till grund för justeringar enligt första stycket. Vid bestämmande av kapitalbehållningen på bokslutsdagen skall lager, pågående arbeten samt fordrings- och skuldposter tas upp till de värden som gäller vid inkomsttaxeringen. Sker den skattemässiga inkomstberäkningen inte enligt bokföringsmässiga grunder, bortses från förutbetalda kostnader och intäkter samt upplupna intäkter och kostnader. Har handelsbolaget före utgången av år 1989 avyttrat egendom på vilken 35 § 2-4 mom. kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före den 1 juli 1990 är tillämpliga skall, om egendomen anskaffats före den 19 augusti 1988, ingångsvärdet för andelen justeras på grundval av det bokföringsmässiga resultatet av avyttringen även om detta inte följer av andra stycket. Från resultatet skall dras ett belopp som svarar mot den avskrivning eller nedskrivning av egendomen som gjorts i räkenskaperna efter bokslutsdagen. Sker beskattning med anledning av avyttringen senare än vid 1990 års taxering, skall ingångsvärdet dock justeras på grundval av det skattemässiga utfallet av avyttringen. Om den skattskyldige yrkar det, skall vinstberäkningen grundas enbart på bestämmelserna i första stycket. Har andel i ett handelsbolag förvärvats på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång och har den tidigare ägaren beskattats enligt 24 § 2 mom. fjärde stycket, skall det justerade ingångsvärdet för andelen anses vara noll. Vid tillämpning av första stycket skall bortses från positiv och negativ räntefördelning enligt lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning. Ett negativt fördelningsbelopp skall dock minska ingångsvärdet i den mån räntefördelningen minskat ett underskott av näringsverksamheten. Ingångsvärdet skall ökas med 28 procent av en ökning av expansionsmedel enligt lagen (1993:1537) om expansionsmedel och minskas med 28 procent av en minskning. Ingångsvärdet skall ökas med 72 procent av en minskning av expansionsmedel som inte tas upp som intäkt enligt 14 § lagen om expansionsmedel. Vid överföring av expansionsmedel enligt 11 § nämnda lag skall ingångsvärdet minskas med 72 procent av det överförda beloppet. I fall som avses i 3 § 1 h mom. gäller reglerna i det momentet. Lag (1998:1606). 29 § 1 mom. Realisationsvinst vid avyttring av fordringar och andra finansiella instrument där underliggande instrument är hänförliga till fordringar, utställda i svenska kronor eller till ränteindex, utom sådana fordringar som avses i 27 § 1 mom., beräknas enligt den genomsnittsmetod som anges i 27 § 2 mom. Lag (1990:651). 29 § 2 mom. Realisationsvinst och realisationsförlust på annan marknadsnoterad tillgång som avses i 1 mom. än premieobligationer behandlas som ränteintäkt respektive ränteutgift. Av förlust på premieobligationer eller på tillgångar som inte är marknadsnoterade får 70 procent dras av. Lag (1993:1543). 30 § 1 mom. Realisationsvinst vid avyttring av utländsk valuta eller en fordran i utländsk valuta beräknas med tillämpning av 24 § och den genomsnittsmetod som anges i 27 § 2 mom. första stycket. Detsamma gäller realisationsvinst vid avyttring av ett finansiellt instrument vars underliggande egendom är utländsk valuta eller en fordran i utländsk valuta eller är hänförlig till ett index beroende av sådan valuta. Vid avyttringen tillämpas även bestämmelserna i 2 mom. femte stycket sista meningen. Lag (1990:1422). 30 § 2 mom. Vid betalning av en skuld i utländsk valuta beräknas vinst respektive förlust på grund av valutakursförändring för långivare och låntagare på följande sätt. Långivaren skall som intäkt ta upp värdet av det återbetalade beloppet vid återbetalningen och medges avdrag för beloppets värde vid utlåningstillfället. Låntagaren skall som intäkt ta upp värdet av det återbetalade beloppet vid utlåningstillfället och medges avdrag för beloppets värde vid återbetalningen. Värdet av det återbetalade beloppet vid utlåningstillfället beräknas med tillämpning av genomsnittsmetoden enligt 27 § 2 mom. första stycket. Med anskaffningsvärde avses därvid avdraget för långivaren och intäkten för låntagaren. Skattskyldighet för kursvinst respektive avdragsrätt för kursförlust på en fordran eller skuld i utländsk valuta inträder för det beskattningsår då återbetalning sker. Med betalning av skuld jämställs att skulden mot vederlag övertas av annan låntagare. Kursvinst eller kursförlust beräknas inte för tid mellan avyttring och växling till svenska kronor i fall som avses i 24 § 1 mom. sista stycket. Kursvinst eller kursförlust på utländsk valuta som är avsedd för den skattskyldiges personliga levnadskostnader under tillfällig vistelse i utlandet är inte skattepliktig respektive avdragsgill. Lag (1990:1422). 31 § Vid avyttring av annan egendom än sådan som avses i 25--30 §§ gäller utöver 24 § följande bestämmelser. Om den skattskyldige innehaft egendomen för personligt bruk (personligt lösöre) får 1. anskaffningsvärdet bestämmas till 25 procent av ersättningen för egendomen efter avdrag för kostnaden för avyttringen, 2. avdrag göras med 50 000 kronor från summan av vinster på grund av avyttringar av sådan egendom under beskattningsåret. Om den skattskyldige tidigare har medgetts avdrag helt eller delvis för egendomens anskaffning, värdeminskning e. d. skall ingångsvärdet minskas med detta avdrag. När en avyttring av egendom som inte innehafts för personligt bruk avser en del av ett samlat innehav av egendom med enhetligt värde skall realisations- vinsten beräknas med tillämpning av genomsnittsmetoden enligt 27 § 2 mom. Avdrag för realisationsförlust medges inte för egendom som innehafts för personligt bruk. Lag (1990:1422). Övergångsbestämmelser 1983:984 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas första gången vid 1985 års taxering. Äldre bestämmelser skall alltjämt tillämpas vid 1985 års taxering i fråga om skattskyldiga som då taxeras för beskattningsår som har påbörjats före den 1 januari 1984, dock ej om det bokslut som ligger till grund för taxeringen avser ett räkenskapsår som har påbörjats efter utgången av år 1983. Lag (1985:70). 1983:1044 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas i fråga om avyttringar som sker efter utgången av år 1983. 1983:1049 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984. Skall skattskyldig eller i fråga om makar någon av dem taxeras för beskattningsår som har börjat före den 11 november 1983 tillämpas äldre bestämmelser. Med makar avses de som taxeras med tillämpning av 11 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. 1983:1050 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas första gången vid 1986 års taxering. Skall skattskyldig eller i fråga om makar någon av dem taxeras för beskattningsår som har börjat före den 11 november 1983 tillämpas äldre bestämmelser. Med makar avses de som taxeras med tillämpning av 11 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. 1983:1089 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas första gången vid 1985 års taxering. 1984:345 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984 och tillämpas första gången vid 1986 års taxering. Skall skattskyldig eller i fråga om makar någon av dem taxeras för beskattningsår som har börjat före den 1 maj 1984 tillämpas 10 § 1 mom. i sin lydelse närmast före den 1 januari 1984. Med makar avses de som taxeras med tillämpning av 11 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. 1984:813 Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid 1984 års taxering. Har en ideell förening vid 1984 års taxering inte medgetts grundavdrag enligt denna lag får rättelse beslutas av taxeringen enligt 72 a § taxeringslagen (1956:623) eller besvär anföras över taxeringen enligt 100 § samma lag. 1984:895 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången vid 1986 års taxering. 1984:916 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången vid 1985 års taxering. 1984:1061 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången vid 1986 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock fortfarande tillämpas vid nämnda taxering i fråga om skattskyldiga som då taxeras för beskattningsår som har påbörjats före den 1 januari 1985. Vid tillämpning av de nya bestämmelserna skall följande iakttas. 1. Skattskyldig som avses i 10 a § första stycket har vid den taxering, då de nya bestämmelserna första gången skall tillämpas för denne, rätt till avdrag för allmän kommunalskatt, som påförts året före taxeringsåret, med 50 procent av det belopp med vilket skatten överstiger 30 procent av den beräknade beskattningsbara inkomsten före sådant avdrag. Avdraget medges som allmänt avdrag enligt 4 §. Motsvarande gäller för skattskyldig som avses i 10 a § andra stycket och som enligt äldre bestämmelser varit skattskyldig enligt denna lag för det beskattningsår vartill den påförda kommunalskatten hänför sig, dock att avdraget utgör 25 procent av det belopp med vilket skatten överstiger 30 procent av den beräknade beskattningsbara inkomsten före sådant avdrag. 2. Har skattskyldig som avses i 10 a § första stycket vid en senare taxering än som avses i 1 första stycket påförts allmän kommunalskatt året före taxeringsåret, medges avdrag med ett belopp motsvarande 50 procent av den påförda skatten. Motsvarande gäller skattskyldig som avses i 1 andra stycket, dock att avdraget utgör 25 procent av den påförda skatten. 3. Skattskyldig som avses i 10 a § första stycket skall som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet redovisa 50 procent av restituerad, avkortad eller avskriven allmän kommunalskatt för vilken avdrag åtnjutits vid tidigare års taxeringar. Motsvarande gäller för skattskyldig som avses i 10 a § andra stycket, dock att intäkten utgör 25 procent av skattebeloppet. 4. Skattskyldig som avses i 10 a § första stycket har rätt till avdrag för förlust eller underskott som avses i 4 § första stycket 1 och 3 och som hänför sig till beskattningsår, för vilket taxering har skett enligt äldre bestämmelser, med 50 procent av det belopp med vilket avdrag skulle ha kunnat medges vid taxering till statlig inkomstskatt enligt äldre bestämmelser och med 50 procent av det belopp med vilket avdrag skulle ha kunnat medges i någon kommun vid taxering till kommunal inkomstskatt enligt äldre bestämmelser. Motsvarande gäller skattskyldig som avses i 10 a § andra stycket, dock att avdraget utgör 25 procent av det belopp med vilket avdrag skulle ha kunnat medges vid taxering till statlig inkomstskatt enligt äldre bestämmelser och 75 procent av det belopp med vilket avdrag skulle ha kunnat medges i någon kommun vid taxering till kommunal inkomstskatt enligt äldre bestämmelser. 5. Skattskyldig som avses i 10 a § första stycket har rätt till avdrag enligt lagen (1960:63) om förlustavdrag för förlust hänförlig till beskattningsår, för vilket taxering har skett enligt äldre bestämmelser, med 50 procent av det belopp med vilket förlustavdrag skulle ha kunnat medges vid taxering till statlig inkomstskatt enligt äldre bestämmelser och med 50 procent av det belopp med vilket förlustavdrag skulle ha kunnat medges i någon kommun vid taxering till kommunal inkomstskatt enligt äldre bestämmelser. 6. Skattskyldig som avses i 10 a § andra stycket har rätt till avdrag enligt lagen (1960:63) om förlustavdrag för förlust hänförlig till beskattningsår, för vilket taxering har skett enligt äldre bestämmelser, med 25 procent av det belopp med vilket förlustavdrag skulle ha kunnat medges vid taxering till statlig inkomstskatt enligt äldre bestämmelser och med 75 procent av det belopp med vilket förlustavdrag skulle ha kunnat medges i någon kommun vid taxering till kommunal inkomstskatt enligt äldre bestämmelser. Skattskyldig som avses i 7 § 4 mom. har dock rätt till avdrag med hela det belopp med vilket förlustavdrag hade kunnat medges vid taxering till kommunal inkomstskatt. 7. Vid beräkning enligt 2 § 6 mom. av inkomst av försäkringsrörelse som drivits av livförsäkringsanstalt tillämpas vad som anges i punkterna 3 och 4 av övergångsbestämmelserna till lagen (1950:308) om ändring i kommunalskattelagen. 8. Vid beräkning enligt 2 § 6 mom. av inkomst av försäkringsrörelse som drivits av skadeförsäkringsanstalt skall i fråga om sådan reserv som avses i 17 § lagen (1982:728) om införande av försäkringsrörelselagen (1982:713) tillämpas vad som i punkt 2 av anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före den 1 januari 1983 föreskrevs om säkerhetsfond. 9. I fråga om de nya bestämmelserna skall, i den mån dessa motsvarar föreskrifter i kommunalskattelagen (1928:370) vilka upphävts genom lagen (1984:1060) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) och för vilka gällt övergångsbestämmelser som alltjämt skulle kunna ha betydelse, dessa övergångsbestämmelser tillämpas även i andra fall än som avses i punkterna 7 och 8. 1984:1087 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången i fråga om underskott som hänför sig till 1985 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas vid 1986 års taxering i fråga om familjestiftelse som då taxeras för beskattningsår som börjat före ikraftträdandet. 1985:226 Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången vid 1986 års taxering. 1985:249 Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid 1986 års taxering. De nya procentsatserna i 2 § 6 mom. fjärde och tjugotredje styckena skall tillämpas även i fråga om skattskyldiga för vilka inkomsten vid 1986 års taxering, på grund av övergångsbestämmelserna till lagen (1984:1060) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1984:1061) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, skall beräknas enligt 30 § 2 eller 5 mom. kommunalskattelagen och enligt 2 § lagen om statlig inkomst- skatt i lagrummens äldre lydelse. 1985:263 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985 och tillämpas första gången vid 1986 års taxering. 1985:308 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985. De nya bestämmelserna om skattskyldighet i 7 § 4 mom. tillämpas första gången vid 1986 års taxering. Vid 1985 års taxering skall Stiftelsen Småföretagsfonden vara helt befriad från skattskyldighet vid taxeringen till statlig inkomstskatt. 1985:363 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985 och tillämpas första gången vid 1986 års taxering. Äldre bestämmelser gäller i fråga om inkomst som uppburits före utgången av år 1992 på grund av anställning utomlands som påbörjats före ikraftträdandet. Om den skattskyldige begär det skall dock en ny anställning anses ha påbörjats vid lagens ikraftträdande. Lag (1990:651). 1985:412 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985 och tillämpas första gången vid 1987 års taxering. 1985:470 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985. Bestämmelserna om avdrag för Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag tillämpas första gången vid 1986 års taxering. Bestämmelserna om beskattning vid nedsättning av reserv- eller säkerhetsfond tillämpas första gången vid 1987 års taxering och gäller för fondavsättningar som hänför sig till 1986 års taxering eller senare. 1985:822 Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift på den kommit ut från trycket i Svensk författningssamling. Medgivande enligt 2 § 7 mom. femte stycket andra meningen får avse beskattningsår för vilket taxering sker år 1986 eller senare. I fråga om beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet får medgivande lämnas endast om taxering i enlighet därmed inte leder till högre skatt. 1985:1019 Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna i 2 § 8 mom. tillämpas första gången vid 1986 års taxering eller, om föreningen då taxeras för beskattningsår som har påbörjats före den 1 januari 1985, vid 1987 års taxering. 1986:124 Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna tillämpas i fråga om tillgång, som förvärvats genom utdelning, vilken beslutats efter utgången av år 1985. 1986:312 Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna tillämpas första gången vid 1986 års taxering. 1986:466 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock tillämpas vid 1988 års taxering i fråga om beskattningsår, som har påbörjats före den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser i 22 § skall fortfarande tillämpas i fråga om inkomst som utgörs av ränta på utlånade medel om lånet beviljats före lagens ikraftträdande. 1986:508 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering i den mån inte annat följer av punkterna 2--7 nedan. 2. Vid 1988 års taxering tillämpas 6 § 1 mom. första stycket a och 8 § första stycket med beaktande av punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (1986:507) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370). 3. Vid 1988 års taxering skall, i stället för vad som sägs i 10 § 1 mom., grundbelopp och tilläggsbelopp beräknas enligt följande skalor. Grundbeloppet utgör 100 kronor samt: när beskattningsbar inkomst inte överstiger 7 basenheter: 4,5 procent av den beskattningsbara inkomsten; när beskattningsbar inkomst överstiger 7 men inte 8 basenheter: grundbeloppet för 7 basenheter och 13 % av återstoden 8 basenheter: " " 8 " " 20 % " " Tilläggsbeloppet utgör: när underlaget för tilläggsbelopp inte överstiger 15 basenheter: 5 procent av den del av underlaget som överstiger 14 basenheter; när underlaget överstiger 15 men inte 16 basenheter : tilläggsbeloppet för 15 basenheter och 10 % av återstoden ; 16 " " 20 " : " 16 " " 14 % " " ; 20 " " 21 " : " 20 " " 20 % " " ; 21 " " 38 " : " 21 " " 25 % " " ; 38 basenheter : " 38 " " 27 % "". 4. Vid 1988 års taxering är basenheten, i stället för vad som sägs i 10 § 2 mom., 9 000 kronor. 5. Äldre bestämmelser i 10 § 3 mom. första stycket 1 och andra stycket samt 11 § 1 mom. tillämpas vid 1988 års taxering i fråga om underskott i förvärvskälla, om beskattningsåret för förvärvskällan har påbörjats före den 1 april 1986. 6. Skall skattskyldig taxeras för beskattningsår som har påbörjats före den 1 april 1986 tillämpas vid 1988 års taxering äldre bestämmelser i 6 § 1 mom. första stycket a, 8 §, 10 § 1 och 2 mom. samt 12 §, om detta sammantaget leder till lägre statlig inkomstskatt. 7. Äldre bestämmelser i 10 § 4 mom. tillämpas vid 1988 års taxering, varvid dock det högsta belopp som undantas skall vara 15 000 kronor i stället för 30 000 kronor. 1986:1114 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering. Beträffande sådant underskott i förvärvskällan övrig tillfällig förvärvsverksamhet som beror på att avdrag enligt punkt 7 av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen (1928:370) medgivits med högre belopp än vad som motsvarar de i förvärvskällan redovisade intäkterna av utställda standardiserade optioner skall de nya bestämmelserna i 4 § tillämpas redan vid 1987 års taxering. Vid taxering för beskattningsår som har påbörjats före den 1 januari 1987 tillämpas dock äldre bestämmelser i 6 § 1 mom. och därmed, på grund avhänvisningen i 6 § 1 mom. första stycket a till 53 § 1 mom. kommunalskattelagen, det senare lagrummet i dess lydelse intill den 1 januari 1987. Vid 1988 års taxering tillämpas äldre bestämmelser i 2 § 1 mom. i fråga om förvärvskälla för vilken beskattningsåret har påbörjats före den 1 maj 1986. Lag (1987:573). 1986:1226 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering. 1986:1307 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Äldre bestämmelse i 1 § tillämpas intill utgången av juni 1988. 1987:339 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987 och tillämpas såvitt avser Olof Palmes minnesfond för internationell förståelse och gemensam säkerhet, TCO:s internationella stipendiefond till statsminister Olof Palmes minne och regleringsföreningarna på jordbrukets och fiskets område första gången vid 1987 års taxering och såvitt avser Stiftelsen ÖV-huset fr.o.m. 1985 års taxering. 1987:657 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987. 2. De nya bestämmelserna tillämpas även i fråga om sådana fusioner enligt 87 § 1 mom. lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen som avsågs i de äldre bestämmelserna i 2 § 4 mom. första stycket. 3. Äldre bestämmelser tillämpas alltjämt vid fusioner enligt 78 § lagen (1955:416) om sparbanker och i fall då ett bankaktiebolag före den 1 juli 1987 övertagit ett annat bankaktiebolags hela bankrörelse. 1987:1149 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Bestämmelserna i 2 § 4 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt gäller i samma utsträckning som tidigare för fusioner enligt 96 § lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar. 1988:1211 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas såvitt avser Stiftelsen UV-huset fr. o.m. 1987 års taxering och såvitt avser PROTEKO fr. o. m. 1989 års taxering. 1988:1524 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas första gången vid 1990 års taxering. 1989:1016 Denna lag träder i kraft den 31 december 1989 och tillämpas såvitt avser 10 a § första gången vid 1990 års taxering och såvitt avser 10 § 1 mom. första gången vid 1991 års taxering. Äldre bestämmelser i 10 a § tillämpas vid 1990 års taxering i fråga om skattskyldiga vars räkenskapsår avslutats före den 31 december 1989. 1989:1040 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock fortfarande tillämpas vid nämnda taxering i fråga om beskattningsår som har påbörjats före den 1 januari 1990. 1990:339 Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. 1990:651 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering i den mån inte annat följer av punkterna 2--18 nedan. 2. Har egendom avyttrats före den 1 januari 1991 och var vinst på grund av avyttringen skattepliktig enligt 35 § kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse intill den 1 juli 1990 men har beskattning på grund av bestämmelserna i 41 § samma lag i dess nämnda lydelse inte skett senast vid 1991 års taxering, gäller följande. Beskattning på grund av avyttringen skall ske vid taxeringen för det första beskattningsår då någon del av köpeskillingen är tillgänglig för lyftning. Är emellertid köpeskillingens storlek beroende av viss framtida händelse och kan till följd härav intäktens totala belopp inte fastställas vid den taxering som är i fråga, skall tillkommande belopp beskattas vid taxeringen för det beskattningsår då beloppet blir tillgängligt för lyftning. 3. Har avyttring beskattats vid 1991 eller tidigare års taxering och har därvid viss del av köpeskillingen inte kunnat beaktas, skall tillkommande köpeskilling tas upp till beskattning när den blir tillgänglig för lyftning. Beräkning av realisationsvinst eller realisationsförlust sker därvid enligt de regler som tillämpades när första delen av köpeskillingen togs upp till beskattning med undantag av 35 § 3 mom. andra stycket kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse intill den 1 juli 1990. De nya bestämmelserna i 3 § 12 mom. tredje stycket tillämpas inte i fall som avses i denna punkt. 4. Avyttras fastighet före utgången av år 1999 får -- i andra fall än när delägare i fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag eller delägare närstående person avyttrar fastighet till företaget -- omkostnadsbeloppet beräknas genom att det omkostnadsbelopp som hade kunnat användas om avyttringen skett den 31 december 1990 ökas med i 25 § 4 mom. avsedda förbättringskostnader m. m. som lagts ned på fastigheten under tiden mellan den 1 januari 1991 och avyttringstillfället. Vid tillämpning av punkterna 6 a och 6 b av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen (1928:370) i deras lydelse intill den 1 juli 1990 skall dock följande gälla. a) Ingångsvärde samt förbättringskostnader och därmed likställda belopp för vilka avdrag får ske räknas om med hänsyn till prisutvecklingen från det åttonde året efter det år då fastigheten förvärvades respektive kostnaden lades ned. b) Beräknas ingångsvärdet med ledning av taxeringsvärdet visst år skall omräkningen ske med hänsyn till prisutvecklingen från det åttonde året efter sistnämnda år. c) Värdeminskningsavdrag som belöper på det år som den kostnad vartill avdraget hänför sig lades ned eller på något av de sju följande åren räknas om med hänsyn till prisutvecklingen från det åttonde året efter det år kostnaden lades ned. d) Tidigareläggning får inte ske med mer än åtta år. e) Tidigareläggning får ske endast i fråga om den del av ingångsvärde och förbättringskostnader för ersättningsfastigheten som inte överstiger ett belopp motsvarande vederlaget vid avyttringen av den ursprungliga fastigheten minskat med förbättringskostnader som under den skattskyldiges innehav har lagts ned på denna fastighet under det år då fastigheten avyttrades eller under något av de sju närmast föregående åren. Sådan minskning med hänsyn till förbättringskostnader på den ursprungliga fastigheten skall dock ske endast för år då de nedlagda kostnaderna har överstigit tio procent av vederlaget vid avyttringen av denna fastighet. f) Tidigareläggning får -- om ersättningsfastigheten förvärvats före avyttringen av den ursprungliga fastigheten -- inte leda till att ersättningsfastigheten anses förvärvad före förvärvet av den ursprungliga fastigheten eller tidigare än åtta år före avyttringen av nämnda fastighet. Beräknas omkostnadsbeloppet enligt bestämmelserna i första stycket skall sådan kvotering av vinsten som avses i 25 § 11 mom. ej ske. Lag (1993:1471). 5. har upphävts genom lag (1993:1471). 6. Avdrag för realisationsförlust, som hänför sig till 1991 och tidigare års taxeringar men inte kunnat dras av tidigare, får göras vid beräkning av inkomst av kapital respektive näringsverksamhet senast det sjätte beskattningsåret efter det till vilket förlusten än hänförlig. Härvid tillämpas bestämmelserna i punkt 3 andra stycket samt punkt 4 andra och fjärde styckena av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen (1928:370) i deras lydelse intill den 1 juli 1990. Avdrag får dock göras endast i den mån den skattskyldige redovisar sådan vinst vid avyttring av egendom som enligt 35 § 1 mom. kommunalskattelagen i dess lydelse intill den 1 juli 1990 skulle ha tagits upp som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet. Fysiska personer och dödsbon får göra avdrag för sparade realisationsförluster i inkomstlaget kapital. För övriga juridiska personer får motsvarande avdrag göras från intäkt av näringsverksamhet, med tillämpning av de nya bestämmelserna i 2 § 14 mom. 7. I fråga om aktie, andel i värdepappersfond eller andel i ekonomisk förening som inte är marknadsnoterad och som den skattskyldige den 1 april 1976 innehaft i mer än fem år gäller punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1976:343) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370). Lag (1990:1422). 8. För andel i allemansfond som förvärvats före den 1 januari 1991 får som anskaffningsvärde tas upp andelens marknadsvärde den 31 december 1990. Lag (1990:1422). 9. Premie vid utfärdande av option vilken erhållits före utgången av år 1990 och som enligt de regler som gällde intill den 1 juli 1990 skall redovisas senast vid 1991 års taxering, skall inte tas upp till beskattning vid 1992 eller senare års taxering. 10. Har förvärvare av ett skuldebrev eller andel i sådan värdepappersfond som avses i punkt 10 av anvisningarna till 38 § kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse intill den 1 juli 1990 före utgången av år 1990 lämnat över- låtaren kompensation för upplupen men inte förfallen ränta tillämpas vid 1992 års taxering bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna till 39 § kommunalskattelagen i dess lydelse intill den 1 juli 1990. Har förvärvare medgetts avdrag för räntekompensation enligt nämnda anvisningspunkt skall kompensationen inte inräknas i anskaffningsvärdet vid beräkning av realisationsvinst när skuldebrevet eller andelen avyttras. Lag (1990:1422). 11. Äldre föreskrifter i 2 § 1 mom. andra stycket, 2 § 4 mom. åttonde stycket samt 4 § andra stycket tillämpas även vid 1992 och senare års taxeringar. Intäkten eller avdrag skall dock hänföras till näringsverksamhet. 12. Äldre föreskrifter i 2 § 4 mom. första stycket tillämpas vid 1992 års taxering samt, om något av företagen inte taxeras då, även vid 1993 års taxering. 12 a. I fråga om vad som förstås med utjämningsfond samt vad som skall anses utgöra en minskning av sådan fond tillämpas äldre föreskrifter i 2 § 6 mom. vid 1992 och senare års taxeringar. Lag (1990:1422). 13. Vad som sägs om avdrag för underskott i punkt 6 av övergångsbestämmel- serna till lagen (1990:650) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas på motsvarande sätt i fråga om sådana underskott enligt den äldre lydelsen av 4 § första stycket. Vid tillämpningen anses koncernbidrag som intäkt av rederi-, luftfarts- eller varvsrörelse endast om bidraget utgör avdragsgill omkostnad för givaren i näringsverksamhet av angivet slag. 14. Vid beräkning av schablonintäkt enligt 2 § 10 mom. första stycket 2 skall om beskattningsåret påbörjats före den 1 januari 1991 beskattningsåret i stället anses påbörjat vid denna tidpunkt. 15. Har en skattskyldig vid 1991 års taxering redovisat inkomst eller underskott av annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet eller kapital enligt de äldre bestämmelserna i 41 § andra stycket kommunalskattelagen (1928:370) skall den skattskyldige vid beräkning av inkomst av näringsverk- samhet vid 1992 års taxering eller, om den skattskyldige inte taxeras då, vid 1993 års taxering inte ta upp andra ingående tillgångs- och skuldposter i det aktuella hänseendet än som framgår av andra och tredje styckena. Som ingående fordran tas upp dels intäkt som blivit tillgänglig för lyftning i början av beskattningsåret men som tagits till beskattning det föregående beskattningsåret, dels utgift som betalts i slutet av det föregående beskattningsåret men som inte dragits av vid beräkningen av inkomsten för det beskattningsåret. Som ingående skuld tas upp dels intäkt som har uppburit i slutet av det föregående beskattningsåret men som inte tagits till beskattning det året, dels utgift som är obetald vid ingången av beskattningsåret men som dragits av vid beräkningen av inkomsten för det föregående beskattningsåret. Intäkter och utgifter som redovisats vid 1991 års taxering beaktas inte vid 1992 års taxering eller, om den skattskyldige inte taxeras då, vid 1993 års taxering i vidare mån än vad som framgår av andra och tredje styckena. 16. har upphävts genom lag (1994:1859). 17. De nya föreskrifterna i 3 § 13 mom. tillämpas inte i fråga om förvärvskälla där verksamheten upphört under beskattningsår för vilket taxering skett år 1991 eller tidigare. 18. I fråga om de nya bestämmelserna i lagen skall, i den mån dessa motsvarar föreskrifter som upphävs genom lagen eller föreskrifter i kommunalskattelagen (1928:370) vilka upphävts genom lagen (1990:650) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) och för vilka gällt övergångsbestämmelser som fortfarande skulle kunna ha betydelse, dessa övergångsbestämmelser tillämpas. Punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1976:343) om ändring i kommunalskattelagen skall dock tillämpas endast i den utsträckning som framgår av punkt 7 ovan. 1990:1422 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock tillämpas vid 1992 och senare års taxeringar i fråga om likvidation eller fusion som föranlett utskiftning till aktieägare före ikraftträdandet. 1990:1463 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. 1991:181 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. Om ärende om dispens enligt bestämmelse som ändras genom denna lag är anhängigt hos riksskatteverket vid utgången av juni 1991 skall ärendet prövas av skatterättsnämnden. Nämndens beslut får inte överklagas. 1991:412 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. Äldre bestämmelser i 7 § 8 mom. sjätte -- nionde styckena tillämpas dock fortfarande på utdelning som blir tillgänglig för lyftning före den 1 januari 1992 och i fråga om utdelning som frikallats från skattskyldighet genom förklaring om skattebefrielse som lämnats före den 1 januari 1992. 1991:693 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. 1991:1833 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första gången vid 1993 års taxering i den mån inte annat följer av punkterna 1--5 nedan. 1. Äldre bestämmelser i 3 § 4 mom. första stycket tillämpas alltjämt om bidraget uppburits före ikraftträdandet. 2. Bestämmelserna i 3 § 12 mom. tillämpas första gången vid 1992 års taxering. 3. Vid 1993--1995 års taxeringar gäller för fysiska personer och dödsbon följand e. Av realisationsvinst på sådana finansiella instrument som avses i 27 § 1 mom. skall som skattepliktig intäkt tas upp fem sjättedelar. Avdrag för realisationsförlust på sådana instrument skall grundas på fem sjättedelar av förlusten. Vad nu sagts gäller på motsvarande sätt realisationsvinst och realisationsförlust på andel i handelsbolag. Första stycket gäller inte sådan realisationsförlust som avses i 27 § 5 mom. tredje stycket till den del förlusten svarar mot utdelning från bolaget under beskattningsåret och närmast föregående beskattningsår. Lag (1992:1486). 4. Bestämmelserna i 10 § tredje stycket tillämpas första gången vid 1996 års taxering. Lag (1992:1486). 5. Äldre bestämmelser i 10 a § tillämpas för beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet. 1991:1855 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. Har bostadsrätt som avses i 26 § avyttrats före utgången av år 1991 skall dock, om den skattskyldige yrkar det, vinst eller förlust beräknas med tillämpning av de äldre bestämmelserna. 1991:1913 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas från och med 1992 års taxering. I fråga om intäkter som uppburits och utgifter som erlagts i anslutning till årsskiftet 1990--1991 gäller punkt 4 av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse den 30 juni 1990. 1991:2007 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. 1992:577 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas första gången vid 1993 års taxering. De äldre bestämmelserna tillämpas alltjämt i fråga om tillgångar som givits ut av bolag som försatts i konkurs före den 1 januari 1992. 1992:703 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas första gången vid 1994 år s taxering. 1992:1092 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången vid 1994 års taxering. 1992:1344 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången vid 1994 års taxering. Bestämmelserna i 3 § 8 mom. fjärde stycket och 27 § 4 mom. i deras nya lydelse tillämpas inte i fråga om avyttringar som skett före utgången av år 1992. Bestämmelserna i 3 § 8 mom. fjärde stycket i dess nya lydelse gäller inte heller om fusion skett före utgången av år 1992. 1992:1663 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången vid 1994 års taxering. I fråga om intäkter som uppburits och utgifter som erlagts i anslutning till årsskiftet 1992--1993 tillämpas dock äldre bestämmelser. För det fall intäkt beskattats eller avdrag medgivits för utgift vid 1993 års taxering i enlighet med äldre bestämmelser skall intäkten inte beskattas och avdrag inte medges för utgiften vid 1994 års taxering. 1992:1748 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången vid 1994 års taxering. 1993:670 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock för beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet. 2. Bestämmelserna i punkterna 3--8 gäller sådant bostadsföretag som avses i 2 § 7 mom. fjärde stycket i dess lydelse intill den 31 december 1993. 3. Ett bostadsföretag som taxeras enligt de nya bestämmelserna medges inte avdrag för underskott enligt 26 § kommunalskattelagen (1928:370) i den mån underskottet avser förvaltning av fastighet som avses i 2 § 7 mom. fjärde stycket i dess äldre lydelse. 4. Vid tillämpningen av bestämmelserna om värdeminskningsavdrag i punkterna 6 och 12 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370) skall bokfört värde för byggnader och inventarier anses utgöra vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet (det skattemässiga restvärdet) vid ingången av det beskattningsår för vilket taxering första gången sker enligt de nya bestämmelserna. Med bokfört värde avses värdet i balansräkningen för det sista beskattningsår för vilket taxering skall ske enligt de äldre bestämmelserna. Har nämnda tillgångar skrivits upp under detta eller något av de två närmast föregående räkenskapsåren skall det tidigare värdet, efter avdrag för skälig värdeminskning, i stället utgöra det skattemässiga restvärdet. 5. Omfattar det bokförda värdet för byggnad enligt punkt 4 inte sådan markanläggning som anskaffats före ikraftträdandet eller markanläggning som anskaffats efter ikraftträdandet men under ett beskattningsår för vilket taxering sker enligt de äldre bestämmelserna skall, vid tillämpning av bestämmelserna om värdeminskningsavdrag, byggnadens anskaffningsvärde och skattemässiga restvärde ökas med markanläggningens anskaffningsvärde respektive bokförda värde. Bestämmelserna i punkt 4 om uppskrivning skall därvid tillämpas på motsvarande sätt. 6. Vad som i punkt 5 sagts om markanläggning skall tillämpas på motsvarande sätt i fråga om anslutningsavgift och anläggningsbidrag som avses i punkt 17 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370). 7. Föreskrifterna i punkterna 4--6 skall tillämpas på motsvarande sätt i fråga om tillgångar i sådan samfällighet som avses i 41 a § kommunalskattelagen (1928:370). 8. Har ett bostadsföretag i balansräkningen för det sista beskattningsår för vilket taxering skall ske enligt de äldre bestämmelserna redovisat särskild tillgångspost enligt lagen (1972:175) med vissa bestämmelser om bokföring av bostadslån m.m., skall avdrag medges med tre procent om året av tillgångspostens belopp enligt särskild plan. 1993:939 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering om inte annat följer av punkterna 2--8. 2. De nya bestämmelserna i 2 § 6 mom. sjunde stycket träder i kraft den dag regeringen bestämmer och tillämpas första gången vid taxering för det beskattningsår som påbörjas den tidpunkt då bestämmelsen träder i kraft eller närmast därefter. 3. Äldre bestämmelser tillämpas i fråga om livförsäkringsföretag för beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet. 4. I fråga om beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet gäller för annan skattskyldig än livförsäkringsföretag äldre föreskrifter avseende utdelning respektive vinst och förlust vid avyttring av aktier eller andra finansiella instrument om skattskyldighet eller rätt till avdrag för förlust uppkommit före ikraftträdandet. 5. Vid tillämpningen av de nya föreskrifterna i 3 § 1 mom. om andelar i svenska värdepappersfonder skall hänsyn inte tas till sammansättningen av fondens förmögenhet före den 1 januari 1994. Under tiden från och med den 1 januari till och med den 30 juni 1994 skall i stället för förmögenhets- nivån 90 procent i momentets sjätte stycke tillämpas en gräns på 75 procent. 6. Vid tillämpningen av de nya föreskrifterna i 3 § 1 mom. åttonde och nionde styckena skall, i fråga om utdelning som lämnas under år 1994, anses att fonden mottagit de vidareutdelade inkomsterna efter ikraftträdandet. 7. De nya föreskrifterna om skatteplikt i 3 § 1 mom. tillämpas inte i fråga om utdelning på förlagsinsatser i ekonomisk förening som betalats in till föreningen före ikraftträdandet. 8. Har aktier eller andelar vid tillämpning av 3 § 12 mom. första stycket värderats enligt fjärde stycket 1 gäller vid 1995 års taxering undantaget från skatteplikt för utdelning i 3 § 1 mom. tredje stycket för högst summan av dels ett belopp som svarar mot statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret med tillägg av fem procentenheter multiplicerad med anskaffningskostnaden och lämnade ovillkorliga kapitaltillskott efter uppräkning enligt fjärde stycket 2, dels en femtedel av det belopp som därutöver är att anse som intäkt av kapital. Vid utdelning av belopp som svarar mot sparad utdelning gäller undantaget från skatteplikt endast en femtedel av beloppet. Lag (1993:1544). 1993:1443 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering. 1993:1471 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas -- med undantag för bestämmelserna om avdrag för förluster i 25 § 11 mom. och 26 § 10 mom. -- på avyttringar som skett den 8 september 1993 och senare. Reglerna om avdrag för förluster i nämnda lagrum tillämpas på avyttringar som sker den 1 juli 1994 och senare. 2. Avyttras fastighet eller bostadsrätt under tiden den 8 september 1993--den 30 juni 1994 skall, i stället för vad som stadgas i punkt 1, bestämmelserna i deras lydelse intill den 1 januari 1994 tillämpas om den skattskyldige yrkar det. 1993:1543 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering om inte annat följer av punkterna 2--15. Lag (1994:778). 2. Äldre föreskrifter i 2 § 1 mom. fjärde stycket gäller fortfarande i fråga om beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet. 3. Äldre föreskrifter i 2 § 1 mom. femte stycket gäller fortfarande i fråga om beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet. Vid tillämpning av de nya föreskrifterna beaktas inte underskott som dragits av vid beskattningsår som påbörjats före den 1 januari 1989. 4. Med undantag för bestämmelsen om avdrag för förluster tillämpas 2 § 1 mom. sista stycket på avyttringar som skett den 8 september 1993 och senare. Regeln om avdrag för förluster i nämnda paragraf tillämpas på avyttringar som sker den 1 juli 1994 och senare. 5. Avyttras fastighet eller bostadsrätt under tiden den 8 september 1993--den 30 juni 1994 skall, i stället för vad som stadgas i punkt 4, bestämmelserna i deras lydelse intill den 1 januari 1994 tillämpas om den skattskyldige yrkar det. 6. Äldre föreskrifter i 2 § 8 mom. tillämpas fortfarande på utdelning som förfallit till betalning före ikraftträdandet. De äldre föreskrifterna i momentet om avdrag för ekonomisk förening för utdelning gäller fortfarande i fråga om utdelning på förlagsinsatser som betalats in till föreningen före ikraftträdandet. 7. För företag med beskattningsår som har påbörjats före den 1 januari 1994 tillämpas äldre föreskrifter i 2 § 10 mom. första stycket 2 och fjärde stycket för den del av beskattningsåret som avser tiden före ikraftträdandet. Vid tillämpningen av de nya föreskrifterna i 2 § 10 mom. andra stycket vid 1995 års taxering eller, om företaget inte taxeras då, vid 1996 års taxering skall gränsbeloppet a. ökas med ett belopp som motsvarar företagets eget kapital enligt fastställd balansräkning för det räkenskapsår för vilket taxering skedde år 1991 eller, om företaget inte taxerades då, år 1992 till den del detta belopp överstiger tillskjutet kapital och utdelning som beslutats för nämnda räkenskapsår, b. minskas med utbetalning till aktieägaren enligt 12 kap. 1 § aktiebolagslagen (1975:1385) vid nedsättning av aktiekapitalet eller reservfonden efter det räkenskapsår som avses i a och före det första räkenskapsår för vilket taxering skedde enligt de nya föreskrifterna, samt c. minskas med utdelning från företaget vilken beslutats för räkenskapsår som infallit efter det räkenskapsår som avses i a och före det första räkenskapsår för vilket taxering skedde enligt de nya föreskrifterna till den del utdelningen överstigit av företaget mottagen skattepliktig utdelning. De avgående posterna enligt föregående stycke b och c får tillsammans inte överstiga posten a i samma stycke. Bestämmelserna i föregående stycke gäller endast om företaget var investmentföretag vid utgången av det räkenskapsår som avses i samma stycke a. Lag (1994:778). 8. Punkterna 3 och 4 av övergångsbestämmelserna till lagen (1991:1833) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall alltjämt gälla. I enlighet med punkt 3 av nämnda övergångsbestämmelse skall för taxeringsåret 1995 de nya föreskrifterna i 3 § 1 mom. om skatteplikt för vinst respektive avdragsrätt för förlust på svenska aktier e. d. tillämpas på fem sjättedelar av vinsten respektive förlusten. För taxeringsåret 1995 gäller dock att de nya föreskrifterna skall tillämpas på hela realisationsförlusten på sådan andel i värdepappersfond som avses i 27 § 6 mom. under förutsättning att mottagen ersättning för den vid avyttringen upplupna inte förfallna avkastningen behandlas som ränteintäkt enligt de nya föreskrifterna om räntekompensation i 3 § 6 mom. Lag (1994:778). 9. Har sådan utbetalning som avses i 3 § 1 mom. tredje stycket i den lydelse föreskriften hade intill den 1 januari 1994 tagits upp till beskattning vid 1994 års taxering tillämpas äldre föreskrifter i 2 § 14 mom. första stycket och 27 § 5 mom. tredje stycket. Har realisations- förlust uppkommit vid 1994 års taxering och är förlusten hänförlig till inlösen av aktie vid nedsättning av aktiekapitalet eller reservfonden i ett aktiebolag skall belopp som skiftas ut till aktieägaren under år 1994 eller senare tas upp som realisationsvinst med ett belopp som svarar mot medgivet avdrag för realisationsförlust. Medgavs avdrag för viss del av realisationsförlusten skall endast motsvarande del av det utskiftade beloppet tas upp som realisationsvinst. 10. Har förvärvare av skuldebrev eller andel i värdepappersfond som avses i 27 § 6 mom., efter utgången av år 1990 men före utgången av år 1993, lämnat överlåtaren kompensation för upplupen men inte förfallen avkastning, tillämpas 3 § 6 mom. i dess äldre lydelse. 11. Föreskrifterna i 16 § 2 mom. tredje stycket tillämpas såvitt avser Namibia och Venezuela från och med den 1 januari året efter det att respektive dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och dessa två stater träder i kraft samt såvitt avser Irland från och med den dag då det den 1 juli 1993 undertecknade protokollet om ändring i dubbelbeskattnings- avtalet mellan Sverige och Irland träder i kraft. 12. Har ett bolag eller en ekonomisk förening försatts i konkurs men har företaget inte upplösts före utgången av december 1993 anses aktie eller annat finansiellt instrument som företaget har givit ut ha avyttrats den 1 januari 1994. 13. I 9 § lagen (1993:1540) om återföring av skatteutjämningsreserv finns särskilda bestämmelser om ingångsvärde för andel i handelsbolag enligt 28 §. 14. I fråga om beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter avseende utdelning respektive vinst och förlust vid avyttring av aktier eller andra finansiella instrument om skattskyldighet eller rätt till avdrag för förlust uppkommit före ikraftträdandet. 15. Har verksamheten i en förvärvskälla i ett handelsbolag avslutats under ett beskattningsår för vilket taxering skett år 1994 eller tidigare gäller föreskrifterna i 3 § 13 mom. i dess äldre lydelse till och med 1997 års taxering. Lag (1994:778). 1993:1544 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering om inte annat följer av punkterna 2-8. 2. De nya bestämmelserna i 2 § 6 mom. sjunde stycket träder i kraft den dag regeringen bestämmer och tillämpas första gången vid taxering för det beskattningsår som påbörjas den tidpunkt då bestämmelsen träder i kraft eller närmast därefter. 3. Äldre bestämmelser tillämpas i fråga om livförsäkringsföretag för beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet. 4. I fråga om beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet gäller för annan skattskyldig än livförsäkringsföretag äldre föreskrifter avseende utdelning respektive vinst och förlust vid avyttring av aktier eller andra finansiella instrument om skattskyldighet eller rätt till avdrag för förlust uppkommit före ikraftträdandet. 5. Vid tillämpningen av de nya föreskrifterna i 3 § 1 mom. om andelar i svenska värdepappersfonder skall hänsyn inte tas till sammansättningen av fondens förmögenhet före den 1 januari 1994. Under tiden från och med den 1 januari till och med den 30 juni 1994 skall i stället för förmögenhetsnivån 90 procent i momentets sjätte stycke tillämpas en gräns på 75 procent. 6. Vid tillämpningen av de nya föreskrifterna i 3 § 1 mom. åttonde och nionde styckena skall, i fråga om utdelning som lämnas under år 1994, anses att fonden mottagit de vidareutdelade inkomsterna efter ikraftträdandet. 7. De nya föreskrifterna om skatteplikt i 3 § 1 mom. tillämpas inte i fråga om utdelning på förlagsinsatser i ekonomisk förening som betalats in till föreningen före ikraftträdandet. 8. har upphävts genom lag (1994:778). 1993:1579 Regeringen föreskriver att lagen (1993:939) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall träda i kraft den 1 januari 1994 såvitt gäller 2 § 6 mom. sjunde stycket. De nya bestämmelserna i stycket tillämpas första gången vid taxering för det beskattningsår som påbörjas den 1 januari 1994 eller närmast därefter. 1994:778 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering om inte annat följer av punkterna 2--8. 2. Vid 1995 års taxering skall intäkt som avses i 2 § 10 mom. första stycket 4 tas ut med 2,4 procent för år räknat för den del av beskattningsåret som löper från och med den 1 juli 1994. 3. De nya föreskrifterna i 3 § 1 mom. nionde stycket 2 tillämpas första gången vid 1996 års taxering. 4. Vid beräkning av sparad utdelning till och med utgången av år 1993 tillämpas äldre föreskrifter i 3 § 12 mom. fjärde stycket 1 vid 1995 och senare års taxeringar. 5. För regionala utvecklingsfonder tillämpas vid 1995 och 1996 års taxeringar äldre föreskrifter i 7 § 4 mom. 6. Vid 1995 års taxering tillämpas 7 § 8 mom. i dess lydelse vid utgången av år 1993 för utdelning som uppburits senast den 31 december 1993. 7. I fråga om utdelning som uppburits före ikraftträdandet skall det i 7 § 8 mom. tredje stycket beträffande näringsbetingat innehav uppställda kravet att innehavet betingas av verksamhet, som bedrivs av företaget eller av företag som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå det nära, anses vara uppfyllt om det görs sannolikt att nämnda omständigheter föreligger. 8. I fråga om utdelning som lämnas under år 1994 tillämpas bestämmelserna i 7 § 8 mom. i dess äldre lydelse vid prövning enligt punkten 2 a femte och sjätte styckena av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) och 3 § 1 mom. åttonde och nionde styckena denna lag huruvida utdelningen skulle ha beskattats hos värdepappersfonden. 1994:761 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering. 1994:1678 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering. 1994:1859 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering om inte annat följer av punkterna 2--12. 2. Ifråga om beskattningsår som påbörjats före den 1 januari 1995 gäller äldre föreskrifter avseende utdelning respektive vinst och förlust vid avyttring av aktier eller andra finansiella instrument om skattskyldighet eller rätt till avdrag har uppkommit före ikraftträdandet. 3. För företag med beskattningsår som påbörjats före den 1 janauri 1995 tillämpas äldre föreskrifter i 2 § 3 mom. för den del av beskattningsåret som avser tiden före ikraftträdandet. 4. Äldre föreskrifter i 2 § 4 mom. sista stycket gäller alltjämt om utdelningen lämnats före utgången av år 1994. 5. Äldre föreskrifter i 2 § 10 mom. första stycket 4 skall endast tillämpas vid 1995 och 1996 års taxeringar för värdepappersfond om fonden under år 1994 vidareutdelat utdelning som mottagits under samma år på sådana tillgångar som avses i den nämnda punkten. Därvid skall så stor del av den i nämnda punkt angivna intäkten tas upp som svarar mot förhållandet mellan denna vidareutdelning och all utdelning som fonden mottagit under året. Utdelning som fonden har lämnat under år 1994 skall i första hand anses utgöras av sådan vidareutdelning som anges i första meningen. För företag med beskattningsår som har påbörjats före den 1 januari 1995 tillämpas, med den i föregående stycke nämnda inskränkningen, äldre föreskrifter om schablonintäkt i 2 § 10 mom. för den del av beskattningsåret som avser tiden före ikraftträdandet. 6. Vid beräkning av sparad utdelning enligt 3 § 12 mom. andra stycket till och med utgången av år 1994 får 9 § lagen (1994:775) om beräkning av kapitalunderlaget vid beskattning av ägare i fåmansföretag i dess lydelse till och med utgången av år 1994 tillämpas vid 1996 och senare års taxeringar. 7. De nya föreskrifterna i 4 § tillämpas första gången vid 1995 års taxering. 8. De nya bestämmelserna i 7 § 8 mom. tredje stycket gäller inte sådan utdelning på förlagsinsatser som är avdragsgill enligt 2 § 8 mom. i momentets lydelse till och med utgången av år 1993 och punkt 6 av övergångsbestämmelserna till lagen (1993:1543) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. 9. Äldre föreskrifter i 10 a § tillämpas för beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet. 10. Äldre föreskrifter i 22 § tillämpas för beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet. 11. Har sådan avyttring som avses i 27 § 4 mom. skett under år 1994 och var de avyttrade aktierna eller andelarna av det slag som avses i 3 § 1 mom. fjärde stycket b i dess lydelse intill utgången av år 1994 skall de mottagna aktierna anses förvärvade till det anskaffningsvärde som gällde för de avyttrade aktierna med tillägg för den skattepliktiga realisationsvinst som uppkommit vid avttringen. 12. Vid tillämpningen av de nya förskrifterna i 27 § 5 mom. om avdrag för realisationsförlust på andelar i värdepappersfonder skall hänsyn inte tas till sammansättningen av fondens förmögenhet före den 1 januari 1995. Under tiden från och med den 1 januari till och med den 30 juni 1995 skall i stället för nivån 75 procent för andelen aktier o. d. av förmögenheten tillämpas en gräns på 60 procent. 1994:1860 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering. De nya föreskrifterna tillämpas endast i fråga om beskattningsår som börjar den 1 januari 1995 eller senare. 1994:1861 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas i fråga om händelser som inträffar efter ikraftträdandet. 1994:1862 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering. De nya föreskrifterna tillämpas endast i fråga om beskattningsår som börjar den 1 januari 1995 eller senare. 1995:544 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock för beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet. 2. Föreskrifterna i 16 § 2 mom. tredje stycket tillämpas såvitt avser Bolivia från och med den 1 januari året efter det att dubbelbeskattningsavtalet mellan Sverige och Bolivia träder i kraft. 1995:577 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering. 1995:854 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering, i fråga om de nya föreskrifterna i 2 § 3 mom. dock endast i fråga om beskattningsår som påbörjats den 1 januari 1995 eller senare. Äldre föreskrifter i 2 § 3 mom. tillämpas emellertid för den del av beskattningsåret som avser tiden före ikraftträdandet. 1995:1614 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. 2. Lagen tillämpas, om inte annat följer av 3-5, i fråga om företag som omfattas av lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag på beskattningsår som påbörjas den 1 januari 1996 eller senare och i övrigt på beskattningsår som påbörjas den 1 januari 1997 eller senare. 3. Bestämmelsen om bankaktiebolag i 3 § 7 mom. fjärde stycket tillämpas första gången vid 1997 års taxering. 4. Bestämmelsen om producentorganisationer i 7 § 4 mom. tillämpas första gången vid 1995 års taxering. 5. I fråga om prisregleringsföreningar på fiskets område tillämpas äldre bestämmelser i 7 § 4 mom. till och med 1997 års taxering. 1995:1626 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas första gången vid 1997 års taxering. 1996:163 Denna lag träder i kraft den 1 april 1996 och tillämpas första gången vid 1997 års taxering. För beskattningsår som påbörjas före den 1 januari 1996 skall dock äldre bestämmelser tillämpas på inkomst som hänför sig till tid före den 1 januari 1996. 1996:587 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996 och tillämpas första gången vid 1997 års taxering. 1996:691 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. 1996:1227 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering om inte annat framgår av punkterna 2-4. 2. De nya bestämmelserna i 2 § 4 mom. och 2 § 4 a mom. tillämpas i fråga om avyttringar efter utgången av december 1996. 3. Äldre föreskrifter i 7 § 8 mom. tillämpas i fråga om utdelning om skattskyldighet för denna har uppkommit före ikraftträdandet. 4. Har nyemitterade aktier erhållits före utgången av december 1996 som vederlag vid sådan avyttring som omfattats av 27 § 4 mom. och har 2 § 4 mom. nionde eller tionde stycket varit tillämpligt på avyttringen skall vid avyttring av aktierna efter utgången av december 1996 skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisationsförlust beräknas med utgångspunkt i marknadsvärdet på aktierna vid tidpunkten för nyemissionen. Har företaget beskattats för ett kontantvederlag skall dock ett belopp motsvarande detta läggas till anskaffningsvärdet. 1996:1332 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 1996:1611 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. Har den skattskyldige eller någon denne närstående under något av beskattningsåren 1991-1996 avyttrat del av aktierna eller andelarna i företaget, tillämpas äldre bestämmelser i 3 § 12 b mom. fjärde stycket vid 1998 och senare års taxeringar vid avyttring av resterande del av aktierna eller andelarna. Har ett företag marknadsnoterats före utgången av år 1996, tillämpas bestämmelserna i 3 § 1 a-1 e mom. för utdelning och realisationsvinst på sådan kvalificerad aktie eller andel i företaget som avses i 3 § 12 mom. Detta gäller dock längst till och med utgången av år 2006. De nya bestämmelserna i 7 § 4 mom. tillämpas första gången vid 1995 års taxering. I fråga om prisregleringsföreningar på fiskets område tillämpas äldre bestämmelser i momentet till och med 1997 års taxering. 1997:326 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. 1997:439 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Den tillämpas dock på avyttringar efter den 5 maj 1997. 1997:448 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering om inte annat framgår av punkterna 2 och 3. 2. Bestämmelserna i 7 § 4 mom. tillämpas första gången vid 1997 års taxering. 3. Äldre bestämmelser i 3 § 12 a mom. tillämpas om skattskyldighet för utdelning eller realisationsvinst uppkommit före den 1 juli 1997. 1997:509 Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 1997:852 Denna lag träder i kraft den 1 december 1997 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 1997:856 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas på utdelning som lämnas efter ikraftträdandet. 1997:943 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 1998:271 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. För utdelning som lämnas före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser. 1998:299 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Äldre bestämmelser skall tillämpas på verksamhet som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 1998:593 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och tillämpas, såvitt avser bestämmelserna i 10 §, första gången vid 2000 års taxering, och i övrigt första gången vid 1999 års taxering. 1998:817 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas på avyttringar som har skett den 1 januari 1999 och senare. Äldre bestämmelser skall tilllämpas på avyttringar som har skett före ikraftträdandet. 1998:1597 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering. 1998:1605 1. Denna lag träder i kraft den 30 december 1998 och tillämpas på avyttringar som skett under tiden den 21 januari - den 31 december 1998. Har den äldre bestämmelsen i 2 § 4 mom. tionde stycket första meningen tillämpats vid en överlåtelse, gäller den äldre bestämmelsen i sista meningen samma stycke för det övertagande företaget även efter ikraftträdandet om inte annat framgår av punkterna 2 och 3. 2. Har andelar avyttrats under tiden den 1 januari 1997 - den 20 januari 1998 till ett svenskt aktiebolag mot vederlag av nyemitterade aktier i det köpande företaget och har den äldre bestämmelsen i 2 § 4 mom. tionde stycket första meningen varit tillämplig på avyttringen, gäller följande. Vid avyttring av aktie som erhållits i vederlag skall skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisationsförlust beräknas med utgångspunkt i det säljande företagets anskaffningsvärde för de överlåtna andelarna. Detta gäller under förutsättning att det köpande företaget vid tidpunkten för denna avyttring fortfarande äger de överlåtna andelarna. Det köpande företagets anskaffningsvärde för de överlåtna andelarna skall justeras till marknadsvärdet vid tidpunkten för förvärvet. 3. Det som sägs i punkt 2 om beräkning av realisationsvinst när det säljande företaget avyttrar aktie som erhållits i vederlag gäller även om det köpande företaget överlåtit de överlåtna andelarna vidare under förutsättning att denna vidareöverlåtelse skett mot ett vederlag som understiger marknadsvärdet för andelarna vid tidpunkten för vidareöverlåtelsen. I sådant fall skall anskaffningsvärdet för de överlåtna andelarna hos det företag som då innehar dessa andelar justeras till marknadsvärdet vid tidpunkten för det ursprungligen köpande företagets förvärv om detta värde är högre än anskaffningsvärdet för andelarna hos det företag som då innehar dessa. 1998:1606 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas i fråga om omständigheter som hänför sig till tiden efter ikraftträdandet om inte annat framgår av punkterna 2-10. 2. Har en sådan fusion som avses i den upphävda bestämmelsen i 2 § 4 mom. första stycket genomförts före utgången av år 1998 tillämpas äldre bestämmelser i momentet även efter ikraftträdandet. 3. Har den upphävda bestämmelsen i 2 § 4 mom. nionde stycket första meningen tillämpats vid en överlåtelse, gäller de upphävda bestämmelserna i andra och tredje meningarna samma stycke för det övertagande företaget även efter ikraftträdandet. 4. Har den upphävda bestämmelsen i 2 § 4 mom. tionde stycket första meningen varit tillämplig på en överlåtelse som skett under tiden den 21 januari-den 31 december 1998, skall vinsten tas upp till beskattning i enlighet med vad som anges i 8-16 §§ lagen (1998:1602) om uppskov med beskattningen vid andelsöverlåtelser inom koncerner. 5. Har en tillgång före utgången av år 1998 delats ut till ett företag som är frikallat från skattskyldighet för utdelningen enligt 7 § 8 mom. gäller den upphävda bestämmelsen i 2 § 4 mom. tolfte stycket även efter ikraftträdandet. 6. Har ett internationellt andelsbyte genomförts före utgången av år 1998 enligt bestämmelserna i den upphävda lagen (1994:1854) om inkomstbe-skattningen vid gränsöverskridande omstruktureringar inom EG gäller den upphävda bestämmelsen i 6 § 1 mom. tredje stycket även efter ikraftträdandet. 7. Har före utgången av år 1998 aktier erhållits genom sådan utdelning som avses i de upphävda bestämmelserna i 3 § 7 mom. fjärde stycket gäller äldre bestämmelser i 27 § 2 mom. även efter ikraftträdandet. 8. Har nyemitterade aktier före utgången av år 1998 erhållits som vederlag vid sådan avyttring som omfattats av 27 § 4 mom. gäller de upphävda bestämmelserna i 27 § 4 mom. även efter ikraftträdandet. 9. Den nya lydelsen av 7 § 8 mom. tredje stycket tillämpas första gången vid 2000 års taxering. 10. Den nya lydelsen av 16 § 2 mom. tillämpas första gången vid 2000 års taxering såvitt gäller att Kazakstan, Kroatien, Makedonien och Slovenien tas med i uppräkningen i paragrafen och att f.d. delrepubliker i Sovjetunionen tas ut ur paragrafen. Äldre bestämmelser i motsvarande del tillämpas dock för beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet. Den nya lydelsen av 16 § 2 mom. tillämpas såvitt gäller att Albanien tas med i uppräkningen i paragrafen från och med den 1 januari året efter det att dubbelbeskattningsavtalet mellan Sverige och Albanien träder i kraft. 1999:201 Denna lag träder i kraft, i fråga om 3 § 1 b mom. den 1 januari 2000, och i fråga om 24 § 2 mom. den 1 maj 1999. Bestämmelserna i 3 § 1 b mom. i sin nya lydelse tillämpas första gången vid 2001 års taxering. Bestämmelserna i 24 § 2 mom. i sin nya lydelse tillämpas första gången vid 2000 års taxering. 1999:296 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. 1999:643 Denna lag träder i kraft den 15 juli 1999 och tillämpas på överlåtelser efter den 19 mars 1999. 1999:961 Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. 1999:1050 Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. 1999:1083 Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock tillämpas för räkenskapsår som har påbörjats före den 1 januari 2000. 1999:1128 Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. Äldre bestämmelser gäller för försäkringar som meddelas av försäkringsbolag som tillämpar punkten 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (1999:600) om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713). 1999:1150 Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. I fråga om skattskyldig vars räkenskapsår påbörjats före den 1 januari 2000 skall de äldre bestämmelserna tillämpas på förhållanden som hänför sig till tid före den 1 januari 2000.	null	null
1947:577	Lag (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt	1,947	Inledande bestämmelser 1 § Till staten skall årligen erläggas förmögenhetsskatt enligt i denna lag givna bestämmelser. Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering till statlig förmögenhetsskatt stadgas i taxeringslagen. Vid taxeringen till förmögenhetsskatt skall bestämmelserna i 3, 4 och 65 §§ kommunalskattelagen (1928:370) samt 2 § 12 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt äga motsvarande tillämpning. Beskattningsår är dock alltid det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret. I den mån bestämmelserna i kommunalskattelagen eller i denna lag meddelade, med stadganden i kommunalskattelagen likartade bestämmelser äga tillämpning vid taxeringen till förmögenhetsskatt, skall likaledes anvisningarna till kommunalskattelagen i motsvarande delar lända till efterrättelse. Begreppen rörelse och jordbruksfastighet har den betydelse som anges i kommunalskattelagen i dess lydelse intill den 1 juli 1990. Lag (1991:416). Skattepliktig förmögenhet 2 § Skattepliktig förmögenhet utgör kapitalvärdet av den skattskyldiges nedan i 3 § 1 mom. angivna tillgångar, i den mån samma värde överstiger kapitalvärdet av hans skulder. Skattepliktig förmögenhet beräknas med hänsyn till förhållandena vid utgången av beskattningsåret och med iakttagande av bestämmelserna i denna lag. Lag (1974:859). 3 § 1 mom. Vid förmögenhetsberäkningen skola, i den mån ej annat framgår av 2 mom. här nedan, såsom tillgångar upptagas: a) fastighet; b) tomträtt, vattenfallsrätt; c) lös egendom, som är avsedd för stadigvarande bruk i skattskyldigs förvärvsverksamhet eller att däri omsättas eller förbrukas, såsom djur samt maskiner och andra inventarier, råämnen, varor, jordbruks- och skogsprodukter, förbrukningsartiklar och dylikt, gruvor, patent- och förlagsrätter, rätt till skogsavverkning å annans mark samt rätt till stenbrott och dylikt; d) kapital, som finnes kontant tillgängligt eller utlånats eller nedlagts i obligationer eller insatts i bank eller annorstädes eller bestått av andra fordringar eller av aktier eller andelar i ekonomiska föreningar, bolag, värdepappersfonder eller rederier eller av optionsrätter till nyteckning eller köp av aktier, om sådan optionsrätt är föremål för omsättning på kapitalmarknaden, eller av andel i oskiftat dödsbo som vid taxering till statlig inkomstskatt skall behandlas såsom handelsbolag, i den mån samma kapital icke är att hänföra till i c) här ovan nämnd egendom; e) lös egendom, som är avsedd för ägarens och hans familjs personliga bruk och bekvämlighet och av beskaffenhet att böra hänföras till yttre inventarier, såsom ekipage, ridhästar, automobiler, motorcyklar, lustjakter, motorbåtar och dylikt, så ock smycken; f) besittningsrätt till fastighet, där innehavaren ej enligt 7 § skall likställas med ägare, såvida rättigheten är utan vederlag eller mot visst belopp en gång för alla upplåten för innehavarens livstid eller för tid, som icke kommer att utlöpa inom fem år efter beskattningsårets utgång; g) rätt till ränta, avkomst av fastighet eller annan stadigvarande förmån, som icke avses i f) här ovan, såvida rättigheten är förhandenvarande och bestämd att tillgodonjutas för den berättigades livstid eller för tid, som icke kommer att utlöpa inom fem år efter beskattningsårets utgång; h) livförsäkring, som meddelats i här i riket bedriven försäkringsrörelse, i den omfattning som anges i punkt 6 av anvisningarna. Lag (1991:416). 3 § 2 mom. Såsom tillgångar vid förmögenhetsberäkningen upptages icke: a) värdet av annan försäkring än livförsäkring; b) rätt till undantagsförmåner, till pension eller annan livränta, som utgår på grund av försäkring, till pension och annan förmån, som annorledes än i följd av försäkring åtnjutes på grund av förutvarande tjänsteförhållande, samt till livränta som, enligt vad i lag eller särskild författning är stadgat, annorledes än på grund av försäkring utgår vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring; c) rätt till annan ränta, avkomst eller förmån än i b) avses, därest densamma är bestämd att tillgodonjutas för den berättigades livstid samt värdet av vad han årligen må i sådant avseende åtnjuta understiger 1 000 kronor; d) rätt till förmögenhet, varav annan för närvarande åtnjuter avkastningen; e) möbler, husgeråd och andra inre lösören, som äro avsedda för den skattskyldiges och hans familjs personliga bruk; f) konstverk, bok-, konst- och därmed jämförliga samlingar, så framt ej ägaren med dem driver handel eller yrkesmässigt håller dem för allmänheten tillgängliga; g) sådana tillgångar, som avses i 1 mom. e) här ovan, därest sammanlagda värdet av dessa tillgångar icke överstiger 1 000 kronor; h) patent- och förlagsrätter, som icke äro tillgångar i näringsverksamhet hänförlig till rörelse, ävensom rätt till firmanamn, varumärke, mönsterskydd, tidnings titel och dylikt; i) förråd av livsmedel eller andra förnödenheter, som äro avsedda för den skattskyldiges och hans familjs personliga behov, samt kontant hushållskassa eller därmed jämförlig, för den skattskyldiges löpande utgifter avsedd kassa; j) fastighet, som året före taxeringsåret undantagits från skatteplikt enligt 3 kap. fastighetstaxeringslagen (1979:1152), utom såvitt fråga är om tillbehör till fastigheten som avses i 2 kap. 3 § jordabalken. (Se vidare anvisningarna.) Lag (1991:416). 4 § Fastighet tas upp till taxeringsvärdet året före taxeringsåret. Var sådant värde inte åsatt då räknas inte något värde för fastigheten. Har en fastighets taxeringsvärde sänkts vid särskild fastighetstaxering på grund av skogsavverkning eller täktverksamhet eller till följd av brand, vattenflöde eller jämförlig händelse skall fastigheten tas upp till det taxeringsvärde, som åsätts för taxeringsåret. Finns sådana tillbehör till fastigheten, som avses i 2 kap. 3 § jordabalken, skall dessa tas upp särskilt. Bestämmelserna i tredje stycket om värdesättning av lös egendom tillämpas vid värderingen. Tomträtt eller vattenfallsrätt skall tas upp till det värde, som rättigheten med hänsyn till villkor och återstående tid för upplåtelsen kan anses ha betingat vid en försäljning under normala förhållanden. Lös egendom, som är avsedd för stadigvarande bruk i näringsverksamhet hänförlig till jordbruk med binäringar, skogsbruk eller rörelse, skall värdesättas i enlighet med vedertaget affärsbruk inom det slag av verksamhet, som egendomen är nedlagd i. Fordran, som löper med ränta, skall, om den inte är tillgång i näringsverksamhet hänförlig till rörelse, tas upp till sitt kapitalbelopp med tillägg för förfallen ränta. Fordran, som inte är förfallen och på vilken ränta inte skall beräknas för tiden före förfallodagen, uppskattas till belopp som utgör dess värde enligt vid denna lag fogad tabell I. Osäker fordran tas upp till det belopp, varmed den kan beräknas inflyta. Värdelös fordran tas inte upp. Värdepapper uppskattas med tillämpning av bestämmelserna i punkt 5 av anvisningarna till 3 och 4 §§. Annan ränta, avkomst eller förmån, som utgår för obegränsad tid och inte utgör frälseränta, uppskattas till tjugo gånger det belopp som den har uppgått till under beskattningsåret. Kapitalvärdet av ränta, avkomst, eller förmån, som utgår på livstid eller viss tid, uppskattas efter det belopp som rättigheten har motsvarat under beskattningsåret och enligt de vid denna lag fogade tabellerna II och III. Rättighet, som inte är bestämd att utgå under någons livstid men ändå är av obestämd varaktighet, uppskattas med ledning av tabell III, som om den skulle ha utgått för den berättigades livstid, dock högst till tio gånger det värde, som rättigheten senast har motsvarat för helt år. Är rättighet beroende av längden av flera personers liv på så sätt, att rättigheten upphör vid den först avlidnes död, bestäms rättighetens kapitalvärde efter den äldstes levnadsålder. Är rättigheten däremot oförändrad till den sist avlidnes död, beräknas värdet efter den yngstes ålder. Andel i ekonomisk förening, vars behållna tillgångar vid likvidation endast delvis skall skiftas mellan medlemmarna, skall tas upp till ett värde motsvarande den del av föreningens förmögenhet som skulle ha fallit på andelen om föreningen hade trätt i likvidation. Andel i bostadsförening eller bostadsaktiebolag tas upp till ett värde som motsvarar medlemmens eller delägarens andel i föreningens eller bolagets behållna förmögenhet beräknad med utgångspunkt i det taxeringsvärde som gäller för föreningens eller bolagets fastighet vid beskattningsårets utgång och med hänsyn till föreningens eller bolagets övriga tillgångar och skulder enligt bokslutet för det senaste räkenskapsår som avslutats före den 1 juli under beskattningsåret. Övrig lös egendom tas upp till det värde, som den kan anses ha betingat vid försäljning under normala förhållanden. Beträffande tillgångar i näringsverksamhet hänförlig till jordbruk med binäringar, skogsbruk och rörelse gäller vidare särskilda bestämmelser i punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§. (Se vidare anvisningarna.) Lag (1991:416). 5 § Skuld, som löper med ränta och icke hör till näringsverksamhet hänförlig till rörelse, skall upptagas till sitt kapitalbelopp utan tillägg av under året upplupen men ej förfallen ränta. Angående beräkningen av kapitalvärdet av skuld, som ej är förfallen och därå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen, ävensom av kapitalvärdet av förpliktelse, vilken innefattar skyldighet att till annan utgiva undantagsförmåner, pension, annan livränta eller därmed jämförlig avgift, skall vad i 4 § stadgas angående beräkningen av kapitalvärdet av fordran eller av ränta, avkomst, förmån eller annan rättighet äga motsvarande tillämpning. Borgensförbindelse, för vilken betalningsskyldighet ännu ej inträtt, så ock annan villkorlig skuld får ej avdragas vid beräkningen, liksom ej heller vid beskattningsårets utgång oreglerade hushållsskulder och därmed jämförliga skulder. Avdrag medgives dock dels för värdet av sådan garantiavsättning för vilken avdrag medgives vid inkomsttaxeringen, dels för skuld avseende sådant villkorligt stöd på vilket vid eftergift av återbetalningsskyldigheten skall tillämpas bestämmelserna i punkt 9 åttonde stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370). Avdrag medges inte för skuld som avser kapital som nedlagts i fastighet, som enligt 3 § 2 mom. j) inte skall upptas som tillgång vid förmögenhetsberäkningen. Under avdragsgilla skulder inbegripas även oguldna skatter av nedannämnda slag, nämligen dels debiterad preliminär skatt, som påförts den skattskyldige för året näst före det taxeringsår, varom fråga är, eller för något föregående år, dels slutlig skatt, som påförts den skattskyldige på grund av taxering under förstnämnda år eller under något föregående år, dels ock tillkommande skatt, varå den skattskyldige erhållit debetsedel under förstnämnda år eller tidigare. Vidare inbegripas återbetalningspliktiga studiemedel enligt studiestödslagen (1973:349). (Se vidare anvisningarna.) Lag (1991:416). Skattskyldighet för förmögenhet 6 § 1 mom. Skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet åligger, såframt ej annat föreskrives i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 20 och 21 §§ sägs: a) fysiska personer, vilka var bosatta här i riket vid beskattningsårets utgång, och dödsbon efter personer, som vid dödsfallet var bosatta här i riket, med undantag av dödsbon som vid taxering till statlig inkomstskatt skall behandlas såsom handelsbolag, samt sådana familjestiftelser som avsågs i 10 a § andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse intill den 1 juli 1990: för all den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här i riket eller å utländsk ort; b) föreningar och samfund, vilkas medlemmar inte på grund av medlemskapet äger del i föreningens eller samfundets förmögenhet, sådan juridisk person som förvaltar samfällighet enligt lagen (1952:166) om häradsallmänningar eller lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna eller förvaltar sockenallmänning, sockensamfälld mark eller mark som av ålder är samfälld o.d. enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, ävensom andra stiftelser än familjestiftelser, samtliga dock endast om och i den mån de är skyldiga att erlägga skatt för inkomst och om ej annat följer av femte stycket: för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här i riket eller å utländsk ort; c) fysiska personer, vilka inte var bosatta här i riket vid beskattningsårets utgång, och dödsbon efter personer, som vid dödsfallet inte var bosatta här i riket, samt utländska bolag: för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång haft här i riket nedlagd, till den del den icke utgjorts av svenska aktier eller andelar i svensk värdepappersfond, dock att skattskyldighet föreligger för sådana aktier och andelar, som varit nedlagda i näringsverksamhet hänförlig till rörelse som bedrivits från fast driftställe här i riket. För skattskyldiga, om vilka i 18 § förmäles, bestämmes skyldigheten att erlägga skatt för förmögenhet efter de i samma paragraf meddelade föreskrifter. Hypoteksföreningar och föreningsbanker är frikallade från skattskyldighet för förmögenhet. Utländska livförsäkringsanstalter är frikallade från skattskyldighet för förmögenhet, som hänför sig till här i riket bedriven försäkringsrörelse. Skattskyldiga som avses i 7 § 3--6 mom. lagen om statlig inkomstskatt är frikallade från skattskyldighet för förmögenhet. För förmögenhet nedlagd i näringsverksamhet hänförlig till rörelse föreligger skattefrihet dock endast om den skattskyldige är frikallad från skattskyldighet för inkomst av rörelsen. Lag (1991:416). 6 § 2 mom. Med här i riket nedlagd förmögenhet avses: a) tillgångar, som omförmälas i 3 § 1 mom. a) och b), försåvitt desamma finnas här i riket; b) tillgångar, som omförmälas i 3 § 1 mom. c) och d), försåvitt desamma finnas här i riket och äro avsedda för företag, som av skattskyldig härstädes bedrives; samt c) svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar, bolag, värdepappersfonder och rederier, i den mån dessa tillgångar icke ingå under b) i detta mom. När skattskyldighet för förmögenhet är begränsad enligt vad i 1 mom. stadgas, får vid förmögenhetsberäkningen avdrag ske allenast för skuld, som häftar vid den förmögenhet skattskyldigheten avser. (Se vidare anvisningarna.) Lag (1991:416). 7 § I fråga om skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet likställas med ägare: a) den som innehar fast eller lös egendom med fideikommissrätt; b) innehavare av fastighet med stadgad åborätt; innehavare av så kallad ofri tomt i stad och den som eljest innehar fastighet med ständig eller ärftlig besittningsrätt; c) efterlevande make, som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet, tillhörande den först avlidne makens kvarlåtenskap; d) annan, som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet, vartill äganderätten tillagts någon hans avkomling, adoptivbarn eller adoptivbarns avkomling; e) den som i enlighet med stiftelses ändamål att tillgodose viss familjs eller vissa familjers ekonomiska intressen under sin livstid äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet, vartill äganderätten tillkommer stiftelsen; f) så ock eljest den som äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet, vartill äganderätten tillkommer annan, därest sådant förhållande föreligger, att han finnes i avseende, varom nu är fråga, skäligen böra betraktas såsom förmögenhetens ägare. Föreskrifterna i e) och f) här ovan må dock ej föranleda till att förmögenheten beräknas högre än till tjugofem gånger det belopp, som avkastningen av förmögenheten utgjort under nästföregående beskattningsår. Med ägare likställs också, i fråga om livförsäkring, sådan förmånstagare som har förfoganderätt till försäkringen. Lag (1986:1227). (Se vidare anvisningarna.) 8 § Skattskyldig med hemmavarande barn under 18 år taxeras även för barnets förmögenhet, om barnet enligt 2 kap. 4 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter inte skall lämna självdeklaration för beskattningsåret. Barnets förmögenhet räknas då in i den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet. Lag (1991:416). Beräkning av statlig förmögenhetsskatt 9 § Statlig förmögenhetsskatt skall utgå i förhållande till den på nedan angivet sätt bestämda beskattningsbara förmögenheten. Såsom beskattningsbar förmögenhet upptages den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet vid beskattningsårets utgång. Den beskattningsbara förmögenheten avrundas nedåt till helt tusental kronor. Lag (1981:1001). 10 § Fysisk person, dödsbo, utländskt bolag eller sådan familjestiftelse som avsågs i 10 a § andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse intill den 1 juli 1990 skall inte betala statlig förmögenhetsskatt, om den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 800 000 kronor. Skatteplikt till statlig förmögenhetsskatt föreligger inte heller för juridisk person som avses i 6 § 1 mom. b) denna lag om den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 25 000 kronor. Lag (1991:416). 11 § 1 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, dödsbo, utländskt bolag samt sådan familjestiftelse som avsågs i 10 a § andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse intill den 1 juli 1990 utgöra: när den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 1 600 000 kronor: en och en halv procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 800 000 kronor; när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 1 600 000 men inte 3 600 000 kr.: 12 000 kr. för 1 600 000 kr. och 2,5 % av återstoden; 3 600 000 kr.: 62 000 kr. för 3 600 000 kr. och 3 % av återstoden. Lag (1991:416). 11 § 2 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för juridisk person, som avses i 6 § 1 mom. b) denna lag utgöra: en och en halv promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 25 000 kronor, dock lägst en krona. Lag (1980:1055). 11 § 3 mom. har upphävts genom lag (1990:340). 12 § 1 mom. För makar som levt tillsammans under beskattningsåret beräknas den skattepliktiga förmögenheten för makarna var för sig. Brist som uppkommer vid beräkningen av den ena makens förmögenhet, får avräknas från den andres förmögenhet. Har skattskyldig hemmavarande barn under 18 år som enligt 2 kap. 4 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall lämna självdeklaration för beskattningsåret beräknas den skattepliktiga förmögenheten för den skattskyldige och barnet var för sig. Den beskattningsbara förmögenheten beräknas i fall som avses i första stycket gemensamt för makarna och i fall som avses i andra stycket gemensamt för föräldrar och barn. Frågan om skatteplikt enligt 10 § bedöms med hänsyn till den gemensamma beskattningsbara förmögenheten. Skatten beräknas med hänsyn till denna förmögenhet och fördelas på var och en efter hans skattepliktiga förmögenhet. Lag (1991:416). 12 § 2 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt åtskilda, skola i fråga om taxering till statlig förmögenhetsskatt anses såsom av varandra oberoende skattskyldiga. Förordning (1952:407). 12 § 3 mom. Ingår i skattepliktig förmögenhet fastighet, som äger del i samfällighet av annat slag än som avses i 6 § 1 mom. första stycket b), behöver vid redovisningen av förmögenheten i den del den utgöres av fastighetens andel i samfälligheten ej upptagas belopp som understiger 5 000 kronor. Lag (1985:1020). 13 § har upphävts genom lag (1990:340). Beskattningsort 14 § Skattskyldig taxeras till statlig förmögenhetsskatt i den kommun, där han skall taxeras till statlig inkomstskatt. Allmänna bestämmelser 15 § 1 mom. har upphävts genom lag (1990:340). 15 § 2 mom. har upphävts genom lag (1990:340). 16 § 1 mom. Vad i denna lag stadgas om person, som varit här i riket bosatt, skall jämväl äga tillämpning å person, som i Sverige stadigvarande vistats utan att vara härstädes bosatt. Lag (1974:859). 16 § 2 mom. Med utländskt bolag skall, där ej annat uttryckligen stadgas, i denna lag likställas främmande stat samt utländsk menighet, försäkringsanstalt och förening ävensom annan här i riket icke hemmahörande juridisk person. Lag (1974:859). 17 § På svensk medborgare, som tillhört svensk beskickning hos utländsk makt, svensk permanent delegation hos mellanstatlig organisation eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens, delegationens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, tillämpas vad i denna lag stadgas angående här i riket bosatt person. Detsamma gäller sådan persons make samt barn under 18 år, om de har varit svenska medborgare och har bott hos honom. Lag (1978:929). 18 § En person, som har tillhört främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller beskickningens eller konsulatets betjäning, som inte har varit svensk medborgare och som inte var bosatt här i riket när han kom att tillhöra beskickningen eller konsulatet eller beskickningens eller konsulatets betjäning, anses i beskattningshänseende inte ha varit bosatt här i riket. Sådan person åtnjuter, förutom den inskränkning i skattskyldigheten som följer av vad som nu sagts, frikallelse från skattskyldighet för förmögenhet, som utgörs av andelar i svenska ekonomiska föreningar. Skatt skall av person, varom nu är fråga, utgöras i den kommun här i riket, där han under beskattningsåret först haft sitt egentliga bo och hemvist eller, utan att sådant fall förelegat, stadigvarande vistats. Vad ovan sagts gäller också sådan persons make, barn under 18 år och enskilda tjänare om de har bott hos honom och inte har varit svenska medborgare. Lag (1984:896). 19 § Där för tillämpningen av denna lag erfordras föreskrifter utöver vad de vid lagen fogade anvisningarna innehålla, äger regeringen utfärda sådana föreskrifter. Tabeller, som utöver de vid lagen fogade tabellerna äro erforderliga för tillämpningen av lagen, fastställas av riksskatteverket. Lag (1974:859). Om undantag från denna lags bestämmelser i vissa fall 20 § 1 mom. Är förmögenhet, för vilken statlig förmögenhetsskatt skall utgöras, tillika underkastad motsvarande beskattning i annan stat, och har, till förekommande av eller lindring i dylik dubbelbeskattning, överenskommelse träffats om uppdelning av beskattningsrätten mellan nämnda stat och Sverige eller förordnande meddelats, att viss förmögenhet eller förmögenhet av visst slag skall helt eller delvis vara fri från beskattning här i riket, skall beskattning, som äger rum med tillämpning av överenskommelse eller förordnande, varom nu sagts, anses hava ägt rum enligt denna lag. Lag (1974:859). 20 § 2 mom. Regeringen äger, till förekommande av eller lindring i sådan dubbelbeskattning, som i 1 mom. sägs, med annan stats regering träffa överenskommelse, såvitt avser fördelning i beskattningshänseende mellan berörda stat och Sverige av förmögenhet, som är underkastad dubbelbeskattning, eller ock, under förutsättning av ömsesidighet i tillämpliga hänseenden, förordna, att viss förmögenhet eller förmögenhet av visst slag skall helt eller delvis vara fri från beskattning här i riket. I fall, varom i detta mom. förmäles, må regeringen förklara, att statlig förmögenhetsskatt skall för skattskyldig fastställas till högre belopp än gällande bestämmelser eljest skulle föranleda, dock att skatten ej må komma att uppgå till större del, procentuellt beräknad, av den på grundval av överenskommelsen eller beslutet fastställda beskattningsbara förmögenheten än skatten skulle utgjort av den beskattningsbara förmögenhet, som skulle hava fastställts, om hänsyn ej tagits till överenskommelsen eller beslutet. Vad i 11 § 3 mom. och 12 § 1 mom. stadgas om beräkning av statlig förmögenhetsskatt i helt antal kronor skall äga motsvarande tillämpning vid beräkning av skatt, som i detta mom. avses. Överenskommelse med främmande stats regering i fråga, varom i detta mom. förmäles, skall upphöra att gälla senast vid det årsskifte, som infaller närmast efter det en uppsägningstid av högst sex månader tilländalupit. Lag (1974:859). 20 § 3 mom. Regeringen äger meddela de närmare föreskrifter, som må finnas erforderliga för tillämpning av överenskommelser eller förordnanden, varom i denna paragraf stadgas. Lag (1974:859). 21 § Under förutsättning av ömsesidighet må regeringen medgiva befrielse från utgörande av skatt för förmögenhet, bestående av främmande stat tillhörig, för dess beskickning eller konsulat härstädes avsedd fastighet. Lag (1974:859). 22 § Skuld, som häftar vid förmögenhet, vilken jämlikt överenskommelse eller beslut varom i 20 § eller 21 § sägs ej skall här i riket beskattas, får icke vid taxering till statlig förmögenhetsskatt avräknas från förmögenhet, som skall tagas till beskattning härstädes. 23 § Om skattskyldig blivit genom beslut av vederbörande myndigheter beskattad för samma förmögenhet såväl här i riket som i utländsk stat, må regeringen på ansökan av den skattskyldige efter vederbörandes hörande kunna, därest ömmande omständigheter eller eljest synnerliga skäl föreligga, till undvikande av eller lindring i dubbelbeskattningen, förordna om efterskänkande av statlig förmögenhetsskatt. Har skatten redan erlagts, återbekommes den i den ordning, som för restitution av skatt i uppbördslagen stadgas. Lag (1974:859). Anvisningar till 3 och 4 §§ 1. Tillgång, som efter ty i dessa paragrafer sägs skall ingå i förmögenhetsberäkningen, skall därvid upptagas, även om den under beskattningsåret icke lämnat avkastning. Oanvända tomter samt aktier och andra värdehandlingar skola alltså medtagas, även om någon inkomst därav ej influtit under året. Äger fastighet del i samfällighet av annat slag än som avses i 6 § 1 mom. första stycket b), upptages egendom som ingår i samfälligheten eller äges av juridisk person, som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta samfälligheten. Värde av gemensamhetsanläggning, vari de delägande fastigheterna uteslutande eller så gott som uteslutande är privatbostadsfastigheter, ingår i de delägande fastigheternas taxeringsvärden. I de fall när särskilt taxeringsvärde åsatts samfälligheten liksom i det fall där fast eller lös egendom eljest ingår i samfälligheten eller äges av juridisk person som nyss angivits, skall taxeringsvärdet och värdet av sådan fast eller lös egendom fördelas på de delägande fastigheterna efter deras andelstal i samfälligheten. Lag (1991:416). 2. Vid beräkning av förmögenhet i förvärvskälla eller del av förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet som är hänförlig till jordbruksfastighet och rörelse, gäller följande. Sammanfaller inte räkenskapsåret med beskattningsåret, får som värde av förmögenhet tas upp värdet vid utgången av det räkenskapsår som gått till ända närmast före ingången av taxeringsåret. Detta värde skall emellertid rättas med belopp som den skattskyldige satt in i förvärvskällan eller tagit ut ur densamma för egen räkning eller för annan av honom innehavd förvärvskälla. Utgår räkenskapsåret före beskattningsåret, skall nämnda värde ökas med insättningar och minskas med uttag som skett intill beskattningsårets utgång. Den värdesättning av tillgångarna i förvärvskällan som sker vid inkomsttaxeringen är inte bindande vid förmögenhetsberäkningen. Inventarier som är avsedda för stadigvarande bruk i förvärvskällan tas upp till anskaffningsvärdet efter avdrag för skälig avskrivning eller utrangering. Lagertillgångar tas upp till de värden som gäller vid inkomsttaxeringen minskade med skäligt avdrag för prisfallsrisk, varvid dock fastighet tas upp lägst till taxeringsvärdet. Skulder och andra avgående poster i förvärvskällan avräknas enligt bestämmelserna i 5 §. Hänsyn tas inte till latent skatteskuld, såvida inte annat följer av punkt 3 första stycket av dessa anvisningar. Om värdet av tillgångarna i förvärvskällan överstiger beloppet av skulder och andra avgående poster, får förmögenhetsvärdet av förvärvskällan nedsättas till trettio procent av det överskjutande värdet. Om förvärvskällan innehas med fideikommissrätt, får dock nedsättning ske till tjugo procent av sistnämnda värde. Småhus som är inrättat till bostad åt en eller två familjer med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet skall inte behandlas som näringsfastighet i annat fall än då huset används som bostad för arbetskraft till ägare eller arrendator av lantbruksenheten. Om ett hus med tomtmark på grund av vad nu har sagts inte skall behandlas som näringsfastighet skall inte heller de till huset och tomtmarken hänförliga låneskulderna anses ingå i näringsverksamhet. Bestämmelserna i detta stycke tillämpas inte på förvärvskälla som innehas med fideikommissrätt. Egendom, som enligt 4 kap. 5 § första stycket fastighetstaxeringslagen (1979:1152) ingår i en industrienhet avseende täktmark och -- i förekommande fall -- industribyggnad på sådan mark eller i en exploateringsenhet, skall, om egendomen inte utgör tillgång i rörelse, vid tillämpningen av denna anvisningspunkt anses som en särskild förvärvskälla inom näringsverksamhet hänförlig till rörelse. Mark och byggnader, som är belägna på en ort och av fastighetsägaren regelbundet upplåts för fritidsändamål till annan än närstående (fritidsuthyrning), skall, om de inte utgör tillgångar i rörelse, vid tillämpningen av denna anvisningspunkt tillsammans anses utgöra en särskild förvärvskälla inom näringsverksamhet hänförlig till rörelse. Detta gäller dock endast under förutsättning att a) egendomen ingår i en eller flera småhusenheter enligt 4 kap. 5 § första stycket fastighetstaxeringslagen och b) fastighetsägarens fritidsuthyrning på orten av sådan egendom, som avses under a och inte utgör tillgång i rörelse, omfattar minst tre småhus eller tomter avsedda för småhus som ägs av annan än fastighetsägaren. Uttrycket småhus har den innebörd som anges i 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen. Som närstående räknas för fysisk person: de personer som anges i punkt 14 trettonde stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370), för dödsbo: dödsbodelägarna och dem närstående personer, för fåmansföretag som avses i sistnämnda lagrum: företagsledaren och delägarna i företaget samt dem närstående personer. Bestämmelserna i denna anvisningspunkt tillämpas även när förvärvskällan innehas indirekt genom förmedling av juridisk person. Lag (1991:416). 3. Medel, för vilka uppskov med inkomstbeskattning åtnjutes enligt bestämmelserna om skogskonto, upphovsmannakonto, uppfinnarkonto eller investeringskonto för skog, tas upp till halva värdet. Har medel satts av till fond för särskilt ändamål enligt föreskrift i lag eller annan författning och har avdrag vid inkomstberäkningen medgetts för avsättningen, får halva det avsatta beloppet tas upp som skuld. Som skuld räknas även hälften av det uppskovsbelopp enligt lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver som ännu inte återförts till beskattning. Är fordran för sin tillkomst gjord beroende av ett villkor, som är ovisst, antingen i den meningen att det är osäkert, om den såsom villkor bestämda tilldragelsen kommer att inträffa, eller i den meningen att det visserligen är säkert, att tilldragelsen skall inträffa, men ovisst när, skall fordringen icke medräknas. Däremot har den omständigheten, att fordran, som löper utan ränta, ännu ej är förfallen till betalning, betydelse endast för beräkningen av dess förhandenvarande värde (4 §). Lag (1991:416). 4. Rättighet skall anses vara bestämd att tillgodonjutas för tid, som icke kommer att utlöpa inom fem år efter beskattningsårets utgång, även för det fall att viss tid icke blivit bestämd, men anledning icke förefinnes att antaga, att rättigheten kommer att upphöra tidigare än efter det femte årets utgång. 5. Aktier som noteras på inländsk eller utländsk börs, andelar i värdepappersfonder samt andra värdepapper än aktier som omsätts marknadsmässigt och är av det slag som anges i 27 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt tas upp till 75 procent av det noterade värdet. Aktier som, utan att vara börsnoterade, är föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna noteringar om avslut tas upp till 30 procent av det noterade värdet. Finns i ett bolag skilda aktieslag av vilka ett eller flera är börsnoterade eller föremål för sådan notering som avses i andra stycket, skall de aktier i bolaget som inte är noterade tas upp till samma värde som de noterade aktierna. Är flera aktieslag noterade, skall de icke noterade aktierna tas upp till samma värde som de noterade aktier som har den lägsta kursen. Om det vid värdering enligt de föregående styckena bedöms att det noterade värdet inte motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid en försäljning under normala förhållanden, får i stället priset vid en sådan försäljning läggas till grund för värderingen. Aktier som inte omfattas av bestämmelserna i första--tredje styckena samt andelar i ekonomiska föreningar och handelsbolag tas upp till det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden, varvid dock följande skall iakttas. I den mån uppskattningen grundas på värdet av tillgångar i inkomstslaget näringsverksamhet som är hänförliga till jordbruksfastighet och rörelse, beräknas tillgångarnas värde med tillämpning av reglerna i punkt 2 ovan. I den mån uppskattningen grundas på värdet av tillgångar som avses i första--tredje styckena skall värdet av dessa tillgångar anses motsvara vad som skulle tas upp vid en tillämpning av bestämmelserna i första--fjärde styckena. Värdepapper som inte omfattas av bestämmelserna i första--tredje och femte styckena tas upp till det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden. Lag (1991:416). 6. Livförsäkring tas upp som tillgång. Detta gäller dock inte om försäkringen 1. är sådan pensionsförsäkring som avses i punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370), 2. enbart avser dödsfall senast vid 70 års ålder och inte är återköpsbar, 3. ger rätt till livränta eller sjukränta som utges på grund av annan försäkring än livförsäkring. Livförsäkring tas upp till det värde som motsvarar det på försäkringstekniska grunder beräknade tekniska återköpsvärdet. Lag (1986:1227). till 5 § Avdrag för återbetalningspliktiga studiemedel får ske med den skattskyldiges återbetalningsbelopp enligt 8 kap. 16--21 §§ studiestödslagen (1973:349). Utöver avdrag enligt första stycket får avdrag göras för påförda, ej erlagda avgifter enligt 8 kap. studiestödslagen i den mån debiteringen ej förfallit enligt 8 kap. 66 § samma lag. Skulder, som hänföra sig till samfälligheter av annat slag än som anges i 6 § 1 mom. första stycket b), fördelas efter de delägande fastigheternas andelstal. Lag (1975:1176). till 6 § Såsom här i riket nedlagd förmögenhet anses icke vad någon placerar i svenska obligationer eller i inteckningar i här belägen fastighet eller vad han har innestående på bankräkning här i riket eller eljest har att här fordra, där fordrinen icke grundar sig på affärsverksamhet, som han, ensam eller jämte annan, här i riket utövat. Ej heller föranleder den omständigheten, att utom riket bosatt person under vistelse här i riket medfört värdehandlingar eller annan lös egendom eller att han anförtrott dylik egendom i vård hos annan härstädes, att egendomen blir att anse såsom här i riket nedlagd förmögenhet. till 7 § Förhållande som avses i 7 § f) kan tänkas föreligga, då det är sannolikt att förmögenheten eller dess värde och rätten till avkastningen därav komma att i framtiden åter förenas hos den som har rätt till avkastningen eller denne närstående person. Den omständigheten, att äganderätten skilts från rätten till avkastningen, kan i dylikt fall vara att betrakta mera som en, exempelvis för att vinna lättnad i beskattning, tillämpad yttre form än som en anordning åsyftande att åstadkomma en verklig överflyttning av de förmåner, innehavet av förmögenheten kan anses medföra. till 9 § har upphävts genom förordning (1970:170). Tabell I utvisande kapitalvärdet av en efter förloppet av nedanstående antal år till betalning förfallen fordran eller skuld på 100 kronor, varpå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen. Tiden avrundas nedåt till helt antal år. Antal år Kapitalvärde Antal år Kapitalvärde 0 100 14--18 40 1 90 19--24 30 2-- 4 80 25--32 20 5-- 6 70 33--46 10 7-- 9 60 47-- 0 10--13 50 Tabell II utvisande kapitalvärdet av en under nedanstående antal år utgående ränta (avkomst, förmån) på 1 krona. Tiden avrundas nedåt till helt antal år. Antal år Kapitalvärde Antal år Kapitalvärde -- 4 hela det sammanlagda 18--20 12 räntebeloppet 21--23 13 5 4 24--26 14 6 5 27--30 15 7--8 6 31--35 16 9 7 36--42 17 10--11 8 43--53 18 12--13 9 54--75 19 14--15 10 76-- 20 16--17 11 Skall ränta börja först efter visst antal år, beräknas kapitalvärde vid ifrågavarande tidpunkt enligt denna tabell, varefter detta värde omräknas till aktuellt kapitalvärde med användning av Tabell I. Tabell III utvisande kapitalvärdet av en livsvarig livränta på 1 krona om året. Uppnådd ålder avrundas nedåt till helt antal år. Ålder Kapitalvärde Ålder Kapitalvärde 0--13 19 65-- 67 9 14--26 18 68-- 71 8 27--34 17 72-- 74 7 35--40 16 75-- 77 6 41--46 15 78-- 81 5 47--50 14 82-- 85 4 51--54 13 86-- 89 3 55--58 12 90-- 95 2 59--61 11 96--103 1 62--64 10 104-- 0 (Förordning 1974:311). Tabell IV har upphävts genom förordning (1974:311). Övergångsbestämmelser 1974:998 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas första gången vid 1976 års taxering. De nya bestämmelserna skall tillämpas jämväl i fråga om andelar i sådana aktiefonder vilka med stöd av övergångsbestämmelserna till aktiefondslagen (1974:931) får fortsätta efter utgången av år 1974. Äldre bestämmelser gäller alltjämt vid 1975 eller tidigare års taxeringe och vid eftertaxering för år 1975 eller tidigare. 1984:896 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången vid 1986 års taxering. 1984:1080 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången vid 1986 års taxering. 1985:309 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985 och tillämpas första gången vid 1986 års taxering. 1985:1020 Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid 1986 års taxering. 1986:1117 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering. Vid denna taxering skall dock iakttas att den som på grund av punkt 5 av övergångsbestämmelserna till lagen (1986:1113) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) och första stycket andra meningen av övergångsbestämmelserna till lagen (1986:1114) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt inte skall taxeras för inkomst av rörelse, som bedrivits här i riket från fast driftställe, inte heller skall taxeras till statlig förmögenhetsskatt för förmögenhet nedlagd i rörelsen. 1986:1197 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering. 1986:1227 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering. Har livförsäkring tagits i överensstämmelse med ansökan som kommit in till försäkringsgivarens huvudkontor före den 13 september 1986, skall äldre bestämmelser fortfarande gälla. En därefter vidtagen ändring som medför ökad premieförpliktelse totalt sett eller tidigareläggning av premiebetalning, skall dock anses som nytt försäkringsavtal. 1986:1291 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. De nya bestämmelserna tillämpas första gången vid 1988 års taxering. 1987:338 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering. 1989:1026 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. 1990:340 Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. 1991:416 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. 1991:1850 Enligt riksdagens beslut föreskrivs att lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt skall upphöra att gälla vid utgången av år 1991. Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1997 och tidigare års taxeringar. Vid 1992-1997 års taxeringar tillämpas den upphävda lagen med de ändringar som framgår av punkterna 1-7 nedan. Lag (1996:164). 1. Tillgångar är inte skattepliktiga och skulder är inte avdragsgilla i den mån de är hänförliga till verksamhet som omfattas av de särskilda reduceringsreglerna i punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 3 och 4 §§. Sådana tillgångar och skulder skall inte heller medräknas vid värdering av aktie eller andel enligt punkt 5 femte stycket av anvisningarna till 3 och 4 §§. Vad som sagts om värdering av andel skall även gälla i fråga om andel i europeisk ekonomisk intressegruppering. Lag (1995:1541). 2. I stället för vad som sägs i punkt 5 första stycket av anvisningarna till 3 och 4 §§ gäller följande. Aktier som är inregistrerade vid en svensk börs eller noterade vid utländsk börs, andelar i värdepappersfonder samt andra värdepapper än aktier som omsätts marknadsmässigt och är av det slag som anges i 27 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt tas upp till det noterade värdet. Andra stycket i nämnda anvisningspunkt skall omfatta aktier som inte är av det slag som nu nämnts men som är föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna noteringar om avslut. Sådana aktier är inte skattepliktiga. Detsamma gäller aktier som är inregistrerade vid en svensk börs om aktierna vid utgången av år 1991 omfattades av bestämmelserna i andra eller femte stycket nämnda anvisningspunkt. Lag (1996:690). 3. Statlig förmögenhetsskatt för skattskyldig som avses i 11 § 1 mom. är vid 1992 års taxering 1,5 procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten som överstiger 800 000 kronor men inte 1 600 000 kronor och 2,5 procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten som överstiger 1 600 000 kronor, vid 1993-1996 års taxeringar 1,5 procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten som överstiger 800 000 kronor, samt vid 1997 års taxering 1,5 procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten som överstiger 900 000 kronor. Lag (1996:690). 4. Fosterbarn anses vid tillämpningen av 12 § 1 mom. inte som hemmavarande barn. Lag (1995:1541). 5. Behållning på pensionssparkonto enligt 1 kap. 2 § lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande räknas inte som skattepliktig tillgång. Lag (1995:1541). 6. Livförsäkring som meddelats i utländsk försäkringsverksamhet vilken inte bedrivits från fast driftställe i Sverige räknas som skattepliktig tillgång i den omfattning som anges i punkt 6 av anvisningarna till 3 och 4 §§. Lag (1995:1541). 7. i 20 § skall inte gälla. Detsamma gäller hänvisningen till dessa föreskrifter i 6 § 1 mom. Lag (1996:164). 1992:1489 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången vid 1994 års taxering. 1993:950 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas vid 1995 års taxering. 1995:1541 Denna lag träder i kraft den 30 december 1995. Den nya punkten 6 tillämpas första gången vid 1996 års taxering. Bestämmelserna i punkten tillämpas dock inte för försäkringsavtal som ingåtts före den 1 juli 1995 under förutsättning att 1. avtalet inte därefter ändrats på ett sätt som medför ökad premieförpliktelse totalt sett eller en tidigareläggning av premiebetalning, 2. större premie inte därefter betalats än den som lägst skall betalas för betalningsperioden enligt avtalet, och att 3. försäkringen inte övergått till ny innehavare efter den 30 juni 1995 på annat sätt än genom arv, testamente, gåva eller bodelning. 1996:164 Denna lag träder i kraft den 1 april 1996. Den nya punkten 7 tillämpas första gången vid 1996 års taxering. 1996:690 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996 och tillämpas vid 1997 års taxering.	null	null
1947:582	null	1,947	null	1941:416	null
1947:586	null	1,947	null	1928:370	null
1947:590	null	1,947	null	1928:370	null
1947:616	null	1,947	null	1942:740	null
1947:617	null	1,947	null	1946:804	null
1947:643	Kungörelse (1947:643) om överbringande av rättegångsfullmakt genom telegram	1,947	Vill någon överbringa rättegångsfullmakt genom telegram, skall fullmakten i huvudskrift uppvisas hos ett företag som driver televerksamhet. Den som hos ett sådant företag tar emot telegrammet skall teckna bevis på fullmakten, att den blivit uppvisad, och på telegramblanketten, att den där gjorda avskriften ordagrant överensstämmer med huvudskriften; sistnämnda bevis skall ingå i det telegram, som avsändes. Telegrammet, som må befordras även med telefon, skall vid befordringen i föreskriven ordning kollationeras; bevis därom skall meddelas på det utskrivna telegrammet. Förordning (1993:619).	null	null
1947:644	Kungörelse (1947:644) om anställande av allmän tolk m.m.	1,947	4 § En allmän tolk har rätt till dagarvode med 300 kronor för varje förrättningsdag. För en dag när högst två timmar har tagits i anspråk är dagarvodet dock 200 kronor. Tolken har även rätt till resekostnads ersättning och traktamente enligt allmänna resereglementet (1952:735). Resekostnadsersättning fastställs enligt reseklass B. Dagarvode betalas även för varje särskild resdag, när minst åtta timmar mellan klockan 6 och 24 har tagits i anspråk för resan. Är en tolk i egenskap av nämndeman berättigad till dagarvode och ersättning för resekostnad, skall dagarvodet enligt denna paragraf minskas med beloppet av det arvode som han är berättigad till som nämndeman. Tolken har i detta fall inte rätt till resekostnadsersättning eller traktamente. Förordning (1979:777). 5 § Ersättningarna betalas av allmänna medel genom domstolsverkets försorg. Tjänstgöringen skall styrkas med ett intyg av tingsrätten. Förordning (1979:777).	null	null
1947:649	null	1,947	null	1911:53 s.1	null
1947:668	null	1,947	null	1866:37 s.1	null
1947:732	null	1,947	null	1938:279	null
1947:742	null	1,947	null	1939:783	null
1947:836	null	1,947	null	1938:279	null
1947:847	Kungörelse (1947:847) med vissa bestämmelser rörande tillämpningen av lagen den 20 december 1946 (nr 817) om bevisupptagning vid utländsk domstol	1,947	1 § Har framställning om bevisupptagning vid utländsk domstol kommit in till Justitiedepartementet skall departementet vid behov se till att framställningen översätts till den andra statens språk eller annat språk som den staten godtar. Uppgift om kostnaden för översättningen skall omedelbart överlämnas till den svenska domstolen. Gör svensk domstol framställning enligt den i Haag den 18 mars 1970 dagtecknade konventionen om bevisupptagning i utlandet i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur direkt till det centrala organet i den andra staten eller i Österrike, skall vad som sägs om Justitiedepartementet i första stycket första meningen gälla domstolen. Förordning (2000:708). 2 § Har i fall, då kostnad för bevisupptagning vid utländsk domstol enligt lag skall utgivas av enskild part, rätten självmant förordnat om bevisupptagningen, må rätten, om föreläggande att ställa säkerhet för kostnaden icke efterkommes, genast låta uttaga det belopp som angivits i föreläggandet. Vid tingsrätt skall belopp, som sålunda indrivits eller som part enligt givet föreläggande erlagt till domstolen, ofördröjligen insättas på tjänstepostgirokonto. Förordning (1970:527). 3 § Sedan uppgift om samtliga kostnader för bevisupptagningen inkommit till den svenska domstolen har denna, om kostnaden enligt lag skall utgivas av part, att såvitt täckning ej kan erhållas ur inbetalt förskott vidtaga erforderliga åtgärder för kostnadsbeloppets uttagande samt översända det till 1. Justitiedepartementet eller 2. om omedelbar skriftväxling ägt rum med den utländska domstolen, till denna, eller 3. om bevisupptagningen ägt rum enligt den i 1 § andra stycket nämnda konventionen, till det centrala organet i den främmande staten. Skall kostnaden betalas av allmänna medel, verkställs utbetalningen i den ordning som är föreskriven för ersättning av allmänna medel till vittnen. Förordning (2000:708). 4 § I framställning om bevisupptagning vid utländsk domstol anges 1. den ansökande domstolens namn och postadress samt, om det är möjligt, den domstol som skall ta upp beviset, 2. parternas namn och postadress och i förekommande fall motsvarande uppgifter beträffande ombud, 3. målets beskaffenhet och en kort redogörelse för saken, 4. den åtgärd som skall vidtas. I förekommande fall anges dessutom 1. namn och postadress i fråga om den som skall höras, 2. de frågor som skall ställas till den som skall höras eller de omständigheter som han skall höras om, 3. den skriftliga handling som skall företes eller den egendom beträffande vilken syn skall hållas, 4. om visst förfarande skall iakttas vid bevisupptagningen, 5. i vad mån den som skall höras eller fullgöra något enligt svensk lag är berättigad eller skyldig att vägra göra vad som begärs av honom. Förordning (2000:708). 5 § Har svensk domstol beslutat om bevisupptagning vid domstol i Danmark, Finland, Island eller Norge, äger i målet eller ärendet omedelbar skriftväxling rum med den utländska domstolen. Skall bevisupptagningen ske i Finland eller Island, får den svenska domstolen begära att protokoll och andra handlingar över bevisupptagningen översättes till svenska, danska eller norska språket. Förordning (1975:619). 6 § Översättning av framställning enligt 4 § skall var bestyrkt. Sådant bestyrkande skall i fråga om framställning som sägs i 1 § andra stycket ske av diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller av notarius publicus. Kostnad för översättning betalas i fall som avses i första stycket andra meningen av den svenska domstolen. I fråga om sådan kostnad äger 3 § andra stycket motsvarande tillämpning. Förordning (1975:306). 7 § I bilaga till denna förordning framgår de centrala organ som avses i 1 § andra stycket och de krav som de staterna ställer på vilket språk en framställning skall vara översatt till. Förordning (2000:708). 2000:708 Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2000. Genom denna förordning upphävs cirkulär (1975:305) med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om bevisupptagning i utlandet i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur och Utrikesdepartementets föreskrifter (1988:252) om förfarandet vid översändande av framställning om bevisupptagning enligt Haagkonventionen den 18 mars 1970 om bevisupptagning i utlandet i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur. Bilaga Stat Centralt organ Krav på över- sättning Amerikas förenta stater jämte Guam, Jungfruöarna och Puerto Rico U.S. Departement of Justice Civil Division Office of Foreign Litigation, (adr.: 10th and Constitution Avenue, N.W. Washington D.C. 20004, USA) engelska Argentina Ministerio de Relaciones Exteriores y Culto (adr.: Reconquista 1088, Buenos Aires, Argentina) spanska Australien Attorney-General's Department, Central Office (adr.: National Circuit, Barter, ACT 2600, Australien) Barbados The Registrar of the Supreme Court of Barbados (adr.: Law Courts, Bridgetown, Barbados) Cypern Ministry of Justice (adr.: Nicosia, Cypern) ej franska Estland Justiitsministeerium (adr.: Suur-Karja 19, EE-0100 Tallinn, Estland Frankrike Le Ministère de la Justice, Service civil de l'entraide judiciaire internationale (adr.: 13, Place Vendôme, 75042 Paris Cedex 01, Frankrike) franska Israel The Director of Courts (adr.: 19, Jaffa Road, Jerusalem, Israel) Italien Ministry of Foreign Affairs (adr.: Rom, Italien) Kina (avser endast Hongkong) The Registrar of hte Supreme Court (art. 24, 35) The Chief Secretary, Hong Kong (art. 16, 17 35) (adr.: Hongkong) ej franska Lettland Ministry of Justice (adr.: Brivibas Bulvaris 36, LV-1536 Riga, Lettland) Luxemburg Le Parquet général près la Cour supérieure de Justice (adr.: 12, Côte d'Eich, Luxembourg-Ville, Luxemburg) franska eller tyska Mexico Secretaria de Relaciones Exteriores Direccion General de Asuntos Juridicos (adr.: Ricardo Flores Magón No. 1, Mexico) spanska Monaco The Directorate of Judicial Services (adr.: MC 98025, Monaco Cedex) franska Nederländerna The Public Prosecutor with the district court of the Hague (adr.: Juliana van Stolberglaan 2-4, Haag) engelska, franska, nederländska eller tyska Aruba The Attorney-General in Aruba of the Joint Court of Justice of the Netherlands Antilles and of Aruba (adr.: Aruba) nederländska, engelska eller spanska Polen Ministerstwo Sprawiedliwosci Departament Wspolpracy Miedzynarodowej i Prawa Europejskiego (adr.: Al. Ujazdowskie 11, 00-567 Warszawa, Polen) Portugal The Director General of the Judiciary Department of Ministry of Justice (adr.: Praca do Comércio, 1194 Lisboa Codex, Portugal) portugisiska Schweiz Departement fédéral de Justice et Police (adr.: Bunderain 20, 3003 Bern) tyska, franska eller italienska Appenzell Ausserrhoden antonsgericht Appenzell A. Rh. (adr.: 9043 Trogen) tyska Appenzell Innerrhoden Kantonsgericht Appenzell A. Rh (adr.: 9050 Appenzell) tyska Aargau Obergericht des Kantons Aarga (adr.: 5000 Aargau) tyska Basel-Landschaft Obergericht des Kantons Basel-Landschaft (adr.: 4410 Liestal) tyska Basel-Stadt Appellationsgericht Basel-Stadt (adr.: 4054 Basel) tyska Bern Justitzdirektion des Kantons Bern (adr.: 3011 Bern) tyska eller franska Fribourg Tribunal cantonal (adr.: 1700 Fribourg) tyska eller franska Genève Parquet du Procureur général (adr.: 1211 Genève 3) franska Glarus Obergericht des Kantons Glarus (adr.: 8750 Glarus) tyska Graubünden Justitz-, Polizei- und Sanitätsdepartement Graubünden (adr.: 7001 Chur) tyska Jura Departement de la Justice (adr.: 2800 Delémont) franska Luzern Obergericht des Kantons Luzern (adr.: 6002 Luzern) tyska Neuchâtel Departement de Justice (adr.: 2001 Neuchâtel) franska Nidwalden Kantonsgericht Nidwalden (adr.: 6370 Stans) tyska Obwalden Kantonsgericht des Kantons Obwalden (adr.: 6060 Sarnen) tyska St. Gallen Kantonsgericht St. Gallen (adr.: 9001 St. Gallen) tyska Schaffhausen Obergericht des Kantons Schaffhausen (adr.: 8201 Schaffhausen) tyska Schwyz Kantonsgericht Schwyz (adr.: 6430 Schwyz) tyska Solothurn Obergericht des Kantons Solothurn (adr.: 4500 Solothurn) tyska Tessin Tribunale di appello (adr.: 6901 Lugano) italienska Thurgau Obergericht des Kantons Thurgau (adr.: 8500 Frauenfeld) tyska Uri Gerichtskanlzei Uri (adr.: 6460 Altdorf) tyska Valais Tribunal cantonal (adr.: 1950 Sion) franska eller tyska Vaud Tribunal cantonal (adr.: 1014 Lausanne) franska Zug Obergericht des Kantons Zug Rechtshilfe (adr.: 6300 Zug) tyska Zürich Obergericht des Kantons Zürich Rechtshilfe (adr.: 8023 Zürich) tyska Singapor The Registrar of the Supreme Court (adr.: St Andrew's Road, Singapore 0617) engelska Slovakien Ministry of Justice Ministerstvo spravodlivosti Slovenskej republiky Department of International Law (adr.: Zupné námestie 13, 813 11 Bratislava, Slovakiska Republiken) slovakiska Spanien Ministry of Justice, Technical Secretariat General (adr.: San Bernardo 45, 28015 Madrid, Spanien) spanska Storbritannien och Nordirland jämte vissa områden för vilkas internationella förbindelser Storbritannien svarar: England och Wales The Foreign and Common wealth Office (adr.: London SW1A 2AL, Storbritannien) (art. 2, 16-17) The Senior Master of the Supreme Court (adr.: Royal Courts of Justice, Strand, London WC2A 2LL, Storbritannien) engelska Skottland The Scottish Executive Justice Departement, Civil Justice & International Division (adr.: Hayweight House, 23 Lauriston Street, Edinburgh, EH3, 9DQ Nordirland The Master (Queen's Bench and Appeals), Royal Courts of Justice (adr.: Chichester Street BT1 3JF Belfast, Nordirland) Suveräna basområdena Akrotiri och Dhekelia The Senior Registrar of the Judge's Court of the Sovereign Base Areas (adr.: Akrotiri och Dhekelia) (art. 16, 17, 18, 24) ej franska Anguilla The Registrar of the East Caribbean Supreme Court (art.16-18) The Governor of Anguilla (art. 24) (adr.: Anguilla) ej franska Caymanöarna His Excellency the Governor (art. 24) The Attorney-General (art.16, 17) The Clerk of the Grand Court (art. 18) (adr.: Cayman Islands) ej franska Falklandsöarna The Governor (art. 24) The Judge of the Supreme Court of the Falkland Islands (art. 16, 17, 18) (adr.: Stanley, Falkland Islands) ej franska Gibraltar The Deputy Governor (art. 16, 17, 24) The Registrar of the Supreme Court of Gibraltar (art. 18) (adr.: Gibraltar) ej franska Guernsey The Bailiff, Deputy Bailiff, any Jurat of the Royal Court of Guernsey, the Chairman of a Jurat of the Court of Alderney and the Seneschal (or Deputy) of the Court of the Seneschal of Sark (adr.: Guernsey, Channel Islands) Isle of Man er Majesty's First Deemster and Clerk of the Rolls (adr.: Rolls Office, Douglas, Isle of Man) ej franska Jersey The Royal Court of Jersey (adr.: Jersey, Channel Islands, Storbritannien) Sydafrika Departement of Justice, The Director General (adr.: Private Bag X81, Pretoria, RSA 0001 ej franska Tjeckiska republiken The Ministry of Justice of the Czech Republic (adr.: 128 10 Praha 2, Vysehradská 16, Tjeckiska republiken) Tyskland tyska av auktoriserad översättare Baden-Würtemberg Justizministerium Baden-Württemberg (adr.: Schillerplatz 4, D-70173 Stuttgart) Bayern Bayerisches Staatsministerium der Justiz, Justizpalast (adr.: Prielmayerstrasse 7, D-80335 München) Berlin Senatsverwaltung für Justiz von Berlin (adr.: Salzburger Strasse 21-25, D-10825 Berlin) Brandenburg Ministerium der Justiz des Landes Brandenburg (adr.: Heinrich-Mann-Allee 107, D-14460 Potsdam) Bremen Der Präsident des Landgerichts (adr.: Domsheide 16, D-28195 Bremen) Hamburg Präsident des Amtsgerichts Hamburg (adr.: Sievekingplatz 1, D-20335 Hamburg) Hessen Hessisches Ministerium der Justiz (adr.: Luisenstrasse 13 D-65185 Wiesbaden) Mecklenburg-Vorpommern Ministerium für Justiz, Bundes- und Europaangelegenheiten des Landes Mecklenburg-Vorpommern (adr.: Demmlerplatz 14, D-19053 Schwerin) Niedersachsen Niedersächsisches Justizministerium (adr.: Am Waterlooplatz 1, D-30169 Hannover) Nordrhein-Westfalen Präsident des Oberlandesgerichts Düsseldorf (adr.: Cecilienallee 3 D-40474 Düsseldorf) Rheinland-Pfalz Ministerium der Justiz (adr.: Ernst-Ludwig-Strasse 3, D-55116 Mainz) Saarland Ministerium der Justiz des Saarlandes (adr.: Zähringerstrasse 12 D-66119 Saarbrücken) Sachsen Sächsisches Staatsministerium der Justiz (adr.: Archivstrasse 1, D-01097 Dresden) Sachsen-Anhalt Ministerium der Justiz des Landes Sachsen-Anhalt (adr.: Wilhelm-Höpfner-Ring 6, D-39116 Magdeburg) Schleswig-Holstein Der Justizminister des Landes Schleswig-Holstein D-24103 Kiel) Thüringen Thüringer Justizministerium (adr.: Alfred-Hess-Strasse 8 D-99094 Erfurt) Venezuela Ministerio de Relaciones Exteriores Dirección de Servicio Consular Nacional (adr.: Esquina Principal frente a la Plaza Bolívar, Caracas, Venezuela) spanska Österrike Bundesministerium für Justiz, (adr.: Museumstrasse 7 A-1070 Wien) tyska	null	null
1947:848	Kungörelse (1947:848) med särskilda bestämmelser om bevisupptagning åt domstolarna i vissa främmande stater	1,947	1 § Bestämmelserna i 1-10 §§ lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk domstol skall tillämpas när 1. framställning har gjorts av domstol i stat, som är ansluten till a) den i Haag den 17 juli 1905 dagtecknade konventionen angående vissa till civilprocessen hörande ämnen, b) den 1 mars 1954 dagtecknade konventionen angående vissa till civilprocessen hörande ämnen, eller c) den i London den 28 augusti 1930 dagtecknade konventionen mellan Sverige och Storbritannien och Nordirland rörande vissa till civilprocessen hörande ämnen av internationell natur, och 2. under förutsättning att framställningen översänds av konsul från sådan stat till svensk domstol samt att framställningen är skriven på svenska, danska eller norska språket eller åtföljd av styrkt översättning till svenska språket. Första stycket gäller när framställning om bevisupptagning skickats direkt till domstol här i landet från domstol i Danmark, Finland, Island eller Norge. I ett sådant fall får den svenska domstolen kommunicera direkt med den andra domstolen. Förordning (2000:709). 2 § I ärenden om bevisupptagning på framställning av domstol i en stat som är ansluten till någon av de i 1 § nämnda Haagkonventionerna, skall kostnad för delgivning och för tolk betalas av svenska staten. Om bevisupptagningen ägt rum på framställning av domstol i Danmark, Frankrike, Finland, Island, Norge eller Österrike, skall alla därav föranledda kostnader utom kostnader för ersättning till annan sakkunnig än den som har avgivit yttrande om verkställd blodundersökning betalas av staten. I de fall bevisupptagning åt domstol i stat, vilken är ansluten till den i New York den 20 juni 1956 dagtecknade konventionen om indrivning av underhållsbidrag i utlandet, gjorts i mål eller ärende om underhållsbidrag, skall hela kostnaden som föranletts av bevisupptagningen betalas av svenska staten. Har kostnadsfri rättshjälp beviljats medborgare i stat som är ansluten till den konvention som anges i 1 § första stycket 1 b), skall hela kostnaden som föranletts av framställning om bevisupptagning av domstol i sådan stat, med undantag för ersättning till sakkunnig, betalas av staten. Förordning (2000:709). 3 § har upphävts genom förordning (2000:709). 4 § Framställning om bevisupptagning från utländsk domstol enligt den i Haag den 18 mars 1970 dagtecknade konventionen om bevisupptagning i utlandet i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur mottages av Justitiedepartementet såsom centralt organ i konventionens mening. I ärende om bevisupptagning åt domstol i stat, som är ansluten till den i första stycket nämnda konventionen, skall all kostnad som föranledes av bevisupptagning enligt konventionen stanna på svenska statsverket utom ersättning till sakkunnig eller tolk eller sådan kostnad som uppstått genom att den utländska domstolen begärt iakttagande av visst förfarande vid åtgärdens verkställande. Föreskriften i 2 § tredje stycket äger motsvarande tillämpning för det fall att medborgare i stat, som är ansluten till den i första stycket nämnda konventionen, beviljats fri rättshjälp. Förordning (2000:709). 4 a § Handlingar, som har upprättats med anledning av bevisupptagning i ärenden som avses i Haagkonventionen den 1 mars 1954 angående vissa till civilprocessen hörande ämnen på framställning av domstol i Österrike, skall av den svenska domstolen översändas direkt till den österrikiska domstolen. Förordning (1983:883). 5 § Framställning om bevisupptagning från det europeiska patentverket enligt den i München den 5 oktober 1973 dagtecknade europeiska patentkonventionen mottages av Jusitiedepartementet såsom centralt organ i konventionens mening. I ärende om bevisupptagning åt det europeiska patentverket skall all kostnad som föranleds av bevisupptagningen stanna på svenska statsverket utom ersättning till sakkunnig eller tolk eller sådan kostnad som uppstått genom att företrädare för det europeiska patentverket varit närvarande vid bevisupptagningen. Förordning (2000:709).	null	null
1947:854	null	1,947	null	1933:518	null
1947:857	null	1,947	null	1917:281	null
1947:874	null	1,947	null	1909:24 s.1	null
1947:921	Kungörelse (1947:921) om expediering av beslut angående ändring i rikets indelning m.m.	1,947	1 § När ett beslut om indelningsändring enligt lagen (1979:411) om ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar har meddelats, skall en avskrift av beslutet sändas till statistiska centralbyrån, kammarkollegiet, riksskatteverket, statens planverk, statens lantmäteriverk och länsstyrelsen. Om beslutet avser ändring i församlingsindelningen, skall en avskrift sändas även till domkapitlet och stiftsnämnden. Förordning (1979:774). 2 § När ett beslut om fastställelse eller ändring av regionplan, generalplan, stadsplan eller byggnadsplan har meddelats, skall en avskrift av beslutet snarast möjligt sändas till statens planverk, byggnadsnämnden, fastighetsbildningsmyndigheten och fastighets registermyndigheten. När länsstyrelsens beslut har vunnit laga kraft eller, om regeringen har beslutat i ärendet, när beslutet har meddelats, skall länsstyrelsen sända en kopia av planen med tillhörande bestämmelser och beskrivning till planverket, fastighetsbildningsmyndigheten och fastighetsregistermyndigheten. Om beslutet gäller en regionplan, skall en sådan kopia sändas även till de berörda byggnadsnämnderna. Förordning (1979:774). 3 § När ett förordnande enligt byggnadslagen (1947:385) om förbud mot nybyggnad eller mot schaktning, fyllning, trädfällning eller därmed jämförliga åtgärder har meddelats, skall en avskrift av beslutet sändas till byggnadsnämnden och fastighetsbildningsmyndigheten. Om länsstyrelsen har meddelat beslutet, skall avskriften sändas så snart beslutet har vunnit laga kraft. Förordning (1979:774). 4 § Beslut som avses i 1-3 §§ bör, utöver vad som anges i dessa paragrafer, sändas till de myndigheter och organisationer som behöver beslutet för sin verksamhet. Förordning (1979:774). 5 § Vid kopiering av en plan som avses i 2 § bör kommunen och andra som berörs av beslutet och som begär det få tillfälle att för egen räkning samtidigt utföra önskat antal kopior. Om inte sökanden bekostar kopiornas utförande eller särskilda omständigheter föranleder annat, bör Liber Grafiska Aktiebolag anlitas för att utföra kopiorna. Om sökanden skall bekosta kopiorna, skall länsstyrelsen förelägga honom viss tid, inom vilken kopiorna skall vara länsstyrelsen tillhanda. Om sökanden inte iakttar tidsfristen, får länsstyrelsen utföra kopiorna på sökandens bekostnad. Förordning (1979:774). 6 § Kostnaderna för kopior, som inte skall betalas av sökanden, betalas av länsstyrelsen. Förordning (1979:774). Övergångsbestämmelser 1987:703 Den upphävda kungörelsen skall dock fortfarande tillämpas i fråga om sådana planer och beslut som enligt 17 kap. plan- och bygglagen (1987:10) skall prövas enligt bestämmelserna i byggnadslagen (1947:385).	null	null
1947:948	Förundersökningskungörelse (1947:948)	1,947	Allmänna föreskrifter om förundersökning 1 § Om det uppkommer fråga om att inleda en förundersökning om ett brott som endast efter angivelse hör under allmänt åtal, ska undersökningsledaren vid tillämpning av 23 kap. 1 § tredje stycket första meningen rättegångsbalken ta hänsyn till brottets svårhetsgrad, sannolikheten av att angivelse sker, beskaffenheten av de åtgärder som behöver vidtas och förhållandena i övrigt. Förordning (2014:260). 1 a § Ett beslut att inleda en förundersökning eller att utvidga en förundersökning skall sättas upp särskilt eller antecknas i akten. Det skall framgå vem som har fattat beslutet. Undersökningsledaren har ansvar för förundersökningen i dess helhet. Han skall se till att utredningen bedrivs effektivt och att den enskildes rättssäkerhetsintressen tas till vara. Undersökningsledaren skall också ge dem som biträder honom behövliga direktiv för arbetet. Förordning (1994:1429). 1 b § Åklagarmyndigheten får meddela föreskrifter om fördelningen av arbetsuppgifter mellan allmänna åklagare och undersökningsledare vid andra myndigheter, efter att ha gett Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Tullverket respektive Kustbevakningen tillfälle att yttra sig. Förordning (2024:760). 2 § Leds förundersökningen av någon annan än åklagaren, ska undersökningsledaren hålla åklagaren underrättad om förundersökningens gång, i den mån det behövs med hänsyn till brottets beskaffenhet eller omständigheterna i övrigt. Vid förundersökning mot någon som inte fyllt 18 år ska åklagaren alltid underrättas enligt första stycket, om det inte är obehövligt. Åklagarmyndigheten, Polismyndigheten och Tullverket ska regelbundet samråda för att motverka dröjsmål i förundersökningar mot dem som inte fyllt 18 år. Förordning (2024:760). 2 a § Förundersökning där målsäganden vid tiden för anmälan inte fyllt 18 år skall bedrivas särskilt skyndsamt, om brottet riktats mot målsägandens liv, hälsa, frihet eller frid och det för brottet är föreskrivet fängelse i mer än sex månader. Förundersökningen skall vara avslutad och beslut fattat i åtalsfrågan så snart det kan ske och inom tre månader efter den tidpunkt då det finns någon som är skäligen misstänkt för brottet. Tidsfristen får överskridas endast om det är motiverat med hänsyn till utredningens beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter. Förordning (2001:1002). 3 § Finnes anledning antaga att undersökningsledare skulle i samband med vidtagande av viss till förundersökning hörande åtgärd kunna göra iakttagelser av väsentlig betydelse för utredningen eller åtalsfrågans bedömande, bör han, om så lämpligen kan ske, själv vidtaga åtgärden även om han eljest med hänsyn till dess beskaffenhet ägt uppdraga åt biträde att vidtaga densamma. Har förundersökning verkställts av annan än åklagaren, bör denne likväl personligen höra den misstänkte, om det kan vara av betydelse för utredningen. 3 a § En polisman som ingriper mot brott eller annars kommer till platsen för ett brott eller tar upp anmälan skall vidta de utredningsåtgärder som är möjliga, även om förundersökning inte hunnit inledas. Utredningen skall om möjligt färdigställas direkt på plats. Vidtagna åtgärder skall så snart som möjligt anmälas för den som har rätt att leda förundersökning rörande brottet. Förordning (1994:1429). 3 b § Brott som kan utredas direkt eller inom kortare tid från brottet får under utredningen av brottet ingå i ett särskilt snabbförfarande. Ärenden i förfarandet ska märkas upp särskilt. Förordning (2022:1501). 4 § Kan det antagas att den misstänkte kommer att dömas till annan brottspåföljd än böter eller finnes det eljest erforderligt, skall uppgift rörande den misstänktes levnadsomständigheter infordras från Skatteverket så snart det kan ske. Utdrag ur vägtrafikregistret skall infordras, när det finnes erforderligt att äga tillgång till där antecknade uppgifter. Finnes anledning att antaga att dagsböter kunna komma att ådömas, skola den misstänktes inkomst- och förmögenhetsförhållanden utredas. Om inhämtande av utdrag av allmänna kriminalregistret gäller vad därom är särskilt stadgat. Förordning (2003:896). 5 § Förhör skall, såvida icke därigenom förundersökningens behöriga gång motverkas eller polisens eller åklagarens arbete avsevärt för svåras, hållas å tid och plats, som antagas medföra minsta olägenhet för den som skall höras. Förhör skall ock i övrigt anordnas så, att onödig tidsspillan för den hörde undvikes. Den som skall höras bör, där så kan ske och det ej finnes olämpligt med hänsyn till utredningen, i god tid kallas till förhöret. Om ersättning av allmänna medel till den som under förundersökning inställt sig till förhör gäller vad därom är särskilt stadgat. 5 a § Den som förhörs skall, om det kan antas vara av värde, uppmanas att till förundersökningsledaren anmäla adressändring som inte är tillfällig. En sådan uppmaning skall avse den tid som kan beräknas förflyta till dess målet är avslutat, genom lagakraftägande dom eller på annat sätt. Den myndighet som mottar en anmälan om adressändring skall vid behov vidarebefordra den till den domstol eller annan myndighet som handlägger målet. Förordning (1990:1415). 5 b § Om en målsägande bedöms ha behov av särskilda skyddsåtgärder enligt 13 f § ska, om förundersökningen inte motverkas eller polisens eller åklagarens arbete inte avsevärt försvåras, 1. förhör med målsäganden hållas i lokaler som är avsedda för detta ändamål, 2. upprepade förhör med målsäganden hållas av samma förhörsledare, och 3. förhör med målsäganden som avser brott enligt 4 kap. 1-5 §§ och 6 kap. brottsbalken och lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor hållas av en person av visst kön om målsäganden begär det. Första stycket 3 gäller även förhör som avser brott där målsäganden har utsatts för våld av en misstänkt som är närstående eller tidigare närstående till målsäganden eller där omständigheterna är sådana att målsäganden har ett befogat intresse av att förhör hålls av en person av visst kön. Förordning (2021:278). 6 § Uppkommer under förundersökning fråga om hämtning till förhör och skall förhöret ej hållas av undersökningsledaren, åligger det förhörsledaren att skyndsamt underställa frågan undersökningsledarens pröv ning, såvida ej förhörsledaren äger gripa den som skall höras eller jämlikt 23 kap. 8 § rättegångsbalken medtaga honom till förhöret eller ock fara är i dröjsmål, för vilka fall förhörsledaren själv äger förordna om hämtningen. Hämtning till förhör av den som skall höras som vittne eller eljest utan att vara misstänkt för brott bör äga rum allenast när skäl av särskild vikt föreligga för sådan åtgärd, såsom att förhöret icke eller endast med avsevärd svårighet kan hållas på den plats, där den som skall höras befinner sig, eller att vittne behöver inställas på viss plats för konfrontation eller på brottsplats för prövning av vittnets iakttagelseförmåga eller till rekonstruktionsförsök eller ock att med hänsyn till brottets beskaffenhet och omständigheterna i övrigt särskild skyndsamhet är av nöden. 7 § Som förhörsvittne bör i första hand ett medborgarvittne som avses i lagen (1981:324) om medborgarvittnen anlitas, om ett sådant finns tillgängligt. Hålls förhör med en kvinna bör ett kvinnligt förhörsvittne anlitas, om den som ska förhöras begär det och det är lämpligt. Om den som ska förhöras begär att, förutom vittnet, försvarare, målsägandebiträde eller biträde enligt 23 kap. 10 § tredje stycket rättegångsbalken, någon annan ska få närvara vid förhöret eller att förhöret ska äga rum utan särskilt förhörsvittne, får detta medges om det kan ske utan men för utredningen. En person som på begäran av den som ska förhöras tillåts närvara vid förhöret får uppmanas att vara förhörsvittne, om personen är lämplig för uppdraget. Kan det förväntas att det vid förhör framkommer något som inte bör uppenbaras, ska undersökningsledaren överväga om det bör meddelas förbud att röja det som förekommer vid förhöret. Om ett medborgarvittne inte finns tillgängligt, bör den som är anställd vid Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten eller Tullverket anlitas som förhörsvittne, om det i övrigt är lämpligt. Finns inget förhörsvittne tillgängligt får förhöret ändå hållas, om det skulle medföra väsentlig olägenhet att skjuta upp det. Förordning (2024:760). 7 a § Vid förundersökningar avseende sådana brott som avses i 2 eller 4 § förordningen (2014:1106) om handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen och vissa andra befattningshavare bör undersökningsledaren på begäran av en ledamot av Polismyndighetens insynsråd eller berört regionpolisråd låta honom eller henne få närvara vid förhör. Undersökningsledaren bör också på andra sätt tillmötesgå önskemål från en ledamot av Polismyndighetens insynsråd eller berört regionpolisråd att få följa förundersökningen i sådana ärenden som anges i första stycket. Undersökningsledaren får lämna dem upptagningar av utsagor och andra handlingar som tillförs ärendet. Förordning (2014:1109). 8 § I stället för att förhör hålles må skriftlig berättelse infordras. Kungörelse (1969:589). 9 § Under förundersökning bör vittnesförhör vid domstol påkallas allenast när särskilda skäl äro därtill såsom att vittne, som sannolikt har betydelsefulla uppgifter att lämna, vägrar att uttala sig eller att vittne, vars utsaga är av avgörande betydelse för åtalets anställande eller omfattning, är ostadigt i sin utsaga eller lämnar uppenbart oriktiga eller ofullständiga uppgifter eller ock att något särskild betydelsefullt faktum anses böra på ett mera avgörande sätt fastslås. Kan tillräcklig utredning för bedömande av åtalsfrågan vinnas utan vittnesförhör vid domstol, bör sådant förhör ej påkallas. Framställning om vittnesförhör skall innehålla uppgift å, förutom den som skall höras, den misstänkte, och vad förhöret skall avse samt vara åtföljd av de handlingar som kunna vara till ledning vid förhöret. Har den misstänkte ej tidigare erhållit underrättelse om den mot honom riktade misstanken, skall han erhålla sådan underrättelse senast när framställning om vittnesförhör göres. 10 § Undersökningsledare har att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter som må finnas därom, att begäran om yttrande av sakkunnig myndighet, tjänsteman eller annan som är satt att tillhanda gå därmed skall framställas i särskild ordning. Bör den misstänkte undergå rättspsykiatrisk undersökning och bör sådan för undvikande av tidsutdräkt beslutas redan under förundersökningen, skall undersökningsledaren göra framställning därom till rätten. Kungörelse (1969:589). 11 § En framställning om bevisupptagning enligt 23 kap. 15 § första stycket 2 rättegångsbalken ska innehålla uppgift om den misstänkte, det bevis som ska tas upp, vad bevisupptagningen ska avse och vad som ska styrkas med beviset. I framställningen ska också det misstänkta brottet anges, om möjligt med uppgift om tid, plats och de övriga omständigheter som behövs för dess kännetecknande. Förordning (2021:1157). 12 § I samband med att den som skäligen misstänks för brott underrättas om misstanken ska han eller hon också underrättas om sin rätt att - anlita biträde av försvarare och att under vissa förutsättningar få en offentlig försvarare förordnad, - avstå från att anlita biträde av försvarare, få information om konsekvenserna av ett sådant avstående och att när som helst kunna återkalla det, - få information om förändringar av misstanken och ta del av utredningsmaterial i den utsträckning som följer av 23 kap. 18 § rättegångsbalken, - vid behov biträdas av tolk under förundersökning, vid sammanträden inför rätten och vid kommunikation med sin försvarare samt få handlingar översatta som är väsentliga för att kunna ta till vara sin rätt, och - inte behöva yttra sig över misstanken och inte heller i övrigt behöva medverka till utredningen av sin egen skuld. Den misstänkte ska även informeras om att staten betalar kostnaden för en offentlig försvarare, men att den som döms för ett brott kan bli skyldig att betala tillbaka hela eller delar av kostnaden. Om den misstänkte är under arton år ska han eller hon så långt det är möjligt även informeras om den fortsatta handläggningen, vilka myndigheter som är delaktiga i förfarandet och deras roller. Den misstänkte ska samtidigt särskilt underrättas om - sin rätt att enligt 5 och 26 §§ lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare få en vårdnadshavare eller någon annan nära person underrättad samt kallad till förhör och domstolsförhandling, - sin rätt att närvara personligen vid en domstolsförhandling, - att handläggningen ska präglas av respekt för hans eller hennes rätt till skydd av privatlivet, och - vart han eller hon kan vända sig med klagomål som gäller handläggningen. Den misstänkte ska få informationen på ett språk som han eller hon förstår. Om det enligt 23 kap. 22 § rättegångsbalken inte har genomförts en förundersökning ska den misstänkte underrättas enligt första-tredje styckena senast när åtal väcks eller i samband med att en klagan om undanröjande av ett strafföreläggande eller ett föreläggande av ordningsbot lämnas in till domstol. Förordning (2024:16). 12 a § Den som anhålls eller häktas ska utan dröjsmål få skriftlig information om de rättigheter som anges i 12 § och om sin rätt att - enligt 24 kap. 9 a § rättegångsbalken ta del av de omständigheter som ligger till grund för beslutet om anhållande eller häktning, - enligt 24 kap. 21 a § rättegångsbalken eller 5 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare få en anhörig eller någon annan nära person underrättad om frihetsberövandet, - få hälso- och sjukvård enligt 5 kap. 1 § häkteslagen (2010:611), och - inom den tid som sägs i 24 kap. rättegångsbalken få ett anhållningsbeslut prövat vid en häktningsförhandling och få frågan om häktning omprövad av domstol. Om den som anhålls eller häktas är under arton år ska informationen även omfatta förutsättningarna för frihetsberövande enligt 24 kap. rättegångsbalken och 23 § lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare eller, när det är fråga om internationella förfaranden, de bestämmelser som ligger till grund för frihetsberövandet. Den anhållne eller häktade ska informeras på ett språk som han eller hon förstår och ska ha rätt att behålla den skriftliga informationen så länge frihetsberövandet består. I häktesförordningen (2010:2011) finns bestämmelser om vilken information som ska lämnas om verkställigheten av ett frihetsberövande. Förordning (2019:266). 12 b § Om en underrättelse har lämnats muntligen till den misstänkte och hans eller hennes försvarare enligt 23 kap. 18 a § första stycket rättegångsbalken, ska det framgå att mottagaren har fått del av underrättelsen antingen genom att den som har lämnat underrättelsen gör en tjänsteanteckning eller på något annat sätt. En underrättelse som lämnas skriftligen får sändas med posten eller på elektronisk väg, om det inte av särskilda skäl kan antas att mottagaren inte skulle få underrättelsen på detta sätt. En underrättelse till den misstänkte ska dock delges honom eller henne om det är föreskrivet fängelse i mer än tre år för brottet. När delgivning ska ske i ett sådant fall får det inte ske enligt 38 och 47-51 §§ delgivningslagen (2010:1932). Förordning (2022:1501). 12 c § I samband med att den som skäligen misstänks för brott underrättas om misstanken ska han eller hon få information om möjligheten till strafflindring enligt 29 kap. 5 a § brottsbalken, om misstanken avser - brott för vilket det inte är föreskrivet ett lindrigare straff än fängelse i sex månader, eller - försök, förberedelse eller stämpling till ett sådant brott om gärningen är belagd med straff. Förordning (2022:794). 13 § Vid en åklagarmyndighet skall noggranna anteckningar föras om de personer som anhållits såsom misstänkta för brott (anhållningsliggare). Av dessa anteckningar skall framgå: - tidpunkten då den misstänkte gripits samt, om gripandet föregåtts av ett förhör som avses i 23 kap. 9 § rättegångsbalken, tidpunkten då förhöret inletts, - tidpunkten då den misstänkte inställts till förhör enligt 24 kap. 8 § rättegångsbalken, - tidpunkten då den misstänkte anhållits samt, om anhållandet föregåtts av ett förhör som avses i 23 kap. 9 § rättegångsbalken, tidpunkten då förhöret inletts, samt - tidpunkten då ett anhållningsbeslut hävts eller en häktningsframställning gjorts. Har minst tolv timmar förflutit mellan gripandet och inställandet till förhör enligt 24 kap. 8 § rättegångsbalken skall anledningen till dröjsmålet särskilt anges. Har anhållningsbeslutet inte kunnat verkställas omedelbart eller har den gripne eller anhållne avvikit, skall nödvändiga uppgifter lämnas om detta. En överåklagare, vice överåklagare eller chefsåklagare, som är kammarchef, skall minst en gång i kvartalet granska anteckningarna. Förordning (2004:1267). 13 a § Målsäganden ska så snart som möjligt underrättas om att åklagaren under vissa förutsättningar kan föra talan om enskilt anspråk med anledning av brott och om möjligheterna för målsäganden att få ersättning enligt brottsskadelagen (2014:322). Vårdnadshavaren till ett barn som har bevittnat brott ska underrättas om möjligheterna till brottsskadeersättning enligt brottsskadelagen, om inte vårdnadshavaren är misstänkt för brottet. I samband med underrättelserna bör också på lämpligt sätt upplysning lämnas om de regler som gäller för handläggningen av sådana anspråk. Om brottet är sådant att det kan bli fråga om att förordna ett målsägandebiträde enligt lagen (1988:609) om målsägandebiträde eller att meddela kontaktförbud enligt lagen (1988:688) om kontaktförbud eller om målsäganden har behov av särskilda skyddsåtgärder enligt 13 f § ska målsäganden så snart som möjligt underrättas om de regler som gäller för förordnande av målsägandebiträde eller meddelande av kontaktförbud samt om vilka skyddsåtgärder som finns och om möjlighet till alternativt boende. Målsäganden ska så snart som möjligt informeras om - reglerna om stödperson i 20 kap. 15 § och 23 kap. 10 § rättegångsbalken, - möjligheterna att få rättshjälp och rådgivning enligt rättshjälpslagen (1996:1619), - möjligheten att begära att en europeisk skyddsorder utfärdas och sänds över till en annan medlemsstat i Europeiska unionen enligt lagen (2015:642) om europeisk skyddsorder, - möjligheten till och förutsättningarna för medling enligt lagen (2002:445) om medling med anledning av brott, - vilka myndigheter, organisationer och andra som kan lämna stöd, hjälp och vård, - möjligheten att skydda sig mot de negativa följderna av brott som inneburit missbruk av personuppgifter och möjligheten att få rådgivning om detta, - de kontaktuppgifter som behövs för att få upplysningar om det egna ärendet, - den fortsatta handläggningen och vilken roll han eller hon kommer att ha i den, - rätten till tolkning och översättning, - rätten till ersättning för kostnader vid inställelse till förhör och sammanträden i domstol, - vart han eller hon kan vända sig med klagomål som rör handläggningen av ärendet, och - att han eller hon på begäran kan få information om hur ärendet fortskrider hos polisen, åklagare eller domstol om det kan ske utan men för utredningen. En åtgärd enligt första stycket andra meningen behöver inte vidtas om det är uppenbart att den inte behövs eller om det är förenat med betydande svårighet att vidta åtgärden. Förordning (2021:278). 13 b § Målsäganden ska så snart som möjligt tillfrågas om han eller hon vill bli underrättad om 1. beslut om att förundersökning inte ska inledas eller att en inledd förundersökning har lagts ned, 2. beslut om att åtal inte ska väckas, 3. att ett utfärdat strafföreläggande har godkänts, 4. tidpunkt och plats för sammanträden i rätten, och 5. dom eller slutligt beslut i målet. Förordning (2023:314). 13 c § Om en gripen, anhållen eller häktad person avviker eller om frihetsberövandet hävs, ska målsäganden så snart som möjligt underrättas, om det behövs. Om en gripen, anhållen eller häktad person har avvikit är den som ansvarar för den frihetsberövade också ansvarig för att målsäganden underrättas om det. Den som beslutar om att häva ett gripande är ansvarig för att målsäganden underrättas om beslutet. Åklagaren ansvarar för att målsäganden underrättas om att ett beslut om anhållande eller häktning hävs. Förordning (2015:477). 13 d § Så snart ett åtal har beslutats ska målsäganden underrättas om beslutet. Underrättelsen ska innehålla uppgift om den eller de gärningar som åtalet avser. Förordning (2015:477). 13 e § Målsäganden ska få en skriftlig bekräftelse av den anmälan om brott som han eller hon har gjort. Om målsäganden inte behärskar svenska, ska bekräftelsen på begäran översättas till ett språk som han eller hon behärskar. Om ett brott anmäls av en målsägande som inte behärskar svenska, ska en tolk anlitas vid anmälan om målsäganden begär det. Förordning (2015:477). 13 f § För att fastställa en målsägandes behov av särskilda skyddsåtgärder under förundersökningen och rättegången ska polisen så snart som möjligt göra en individuell skyddsbedömning. Vid bedömningen ska hänsyn särskilt tas till brottets allvar och målsägandens personliga förhållanden. En målsägande som är under 18 år ska alltid anses ha ett särskilt skyddsbehov. En skyddsbedömning ska omprövas vid behov. Förordning (2015:477). 13 g § Ett vittne som kallas till ett förhör ska informeras om - de kontaktuppgifter som behövs för att få upplysningar om det ärende som han eller hon förekommer i, - den fortsatta handläggningen och vilken roll han eller hon kommer att ha i den, - rätten till ersättning för kostnader vid inställelse till förhör och sammanträden i domstol, - att han eller hon på begäran kan få information om hur ärendet fortskrider hos polisen, åklagare eller domstol om det kan ske utan men för utredningen, och - vilka organisationer som kan lämna stöd och hjälp. Information enligt första stycket ska även lämnas till ett vittne i övriga förhörssituationer om det behövs och är möjligt. Förordning (2022:794). 14 § Läggs en förundersökning ned eller beslutas det att åtal inte ska väckas, ska den som hörts som skäligen misstänkt för brottet underrättas. Beslutas det att förundersökning inte ska inledas eller att en inledd förundersökning ska läggas ned eller att åtal inte ska väckas, ska underrättelse lämnas till en målsägande som angett brottet, anmält enskilt anspråk i anledning av brottet eller begärt att bli underrättad. Har den som övertagit målsägandens anspråk gjort anmälan om enskilt anspråk, ska även han eller hon underrättas. Underrättelse enligt andra stycket behövs inte vid beslut av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen om att inte inleda eller att lägga ned en förundersökning, om utredningen inte lett så långt att någon varit skäligen misstänkt för brottet. Målsäganden ska dock alltid underrättas om han eller hon har begärt det. En myndighet, en kommun eller en region som har till uppgift att handlägga disciplinärenden enligt lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. och som har gjort en åtalsanmälan ska genast underrättas om en åtgärd som avses i andra stycket eller om att ett väckt åtal har lagts ned. Förordning (2019:998). 14 a § En utlänning som kan beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § utlänningslagen (2005:716) skall av förundersökningsledaren underrättas om den möjligheten. Förordning (2007:321). 14 b § Underrättelseskyldighet enligt 27 kap. 31 § rättegångsbalken ska fullgöras av den åklagare som är eller har varit förundersökningsledare. Om en underrättelse inte har lämnats enligt 27 kap. 33 § andra stycket rättegångsbalken, ska den åklagare som är eller har varit förundersökningsledare informera Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden om detta så snart det kan ske. Om det vid beslutet att inte lämna någon underrättelse löper en frist enligt 27 kap. 33 § andra stycket rättegångsbalken om annan hemlig tvångsmedelsanvändning i ärendet mot samma person, får åklagaren dock avvakta med att informera nämnden till dess att den fristen löpt ut. Om den åklagare som avses i denna paragraf inte kan fullgöra underrättelseskyldigheten enligt första och andra styckena, ska skyldigheten i stället fullgöras av en annan åklagare. Förordning (2024:334). 14 c § Om en förundersökning läggs ned eller om det beslutas att åtal inte ska väckas, ska den som har underrättats enligt 5 § lagen (2015:632) om talan om skattetillägg i vissa fall underrättas om att utredning om skattetillägg kan komma att ske hos Skatteverket. Förordning (2015:636). 14 d § Om en förundersökning läggs ned eller om det beslutas att åtal inte ska väckas, ska den som har underrättats enligt 4 kap. 5 § lagen (2016:1307) om straff för marknadsmissbruk på värdepappersmarknaden underrättas om att utredning om administrativ sanktion kan komma att göras hos Finansinspektionen. Förordning (2016:1319). 14 e § Om en domstol har förordnat en offentlig försvarare, ett målsägandebiträde eller en särskild företrädare för barn, ska domstolen underrättas om att förundersökningen, när det gäller de misstankar som uppdraget omfattar, har avslutats utan att åtal har väckts. Bestämmelser om underrättelse när den misstänkte godkänner ett strafföreläggande finns i 12 b § strafföreläggandekungörelsen (1970:60). Förordning (2023:153). 15 § Förhör med barn som misstänks för att före 15 års ålder ha begått brott får hållas endast efter medgivande av undersökningsledaren. Även utan medgivande får dock ställas de frågor till barnet som oundgängligen behövs för att klarlägga om barnet har begått brottet. Förordning (1984:957). 16 § Skall förhör hållas med barn i fall som avses i 15 §, skall socialnämnden, om hinder inte möter, i god tid underrättas om tid och plats för förhöret. Detsamma gäller i fråga om förhör i andra fall med barn som inte fyllt 20 år, om det finns skäl till antagande att vad som förekommit bör föranleda ingripande från socialnämnden. Skall förhör hållas med den som är intagen i ett sådant hem som anges i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga i anledning av brott eller lagstridig gärning av den intagne, skall även den som förestår hemmet underrättas. Förordning (1990:189). 17 § Förhör med någon som är under 18 år och som är misstänkt för brott, målsägande eller vittne, skall planeras och verkställas så att det inte uppkommer fara för att den som förhörs tar skada. Särskild varsamhet bör iakttas om förhöret rör sexuallivet. Det bör noga tillses att uppseende inte väcks kring förhöret. Detta får inte göras mer ingående än omständigheterna kräver. Förhör får inte äga rum fler gånger än som är nödvändigt med hänsyn till utredningens art och barnets bästa. Förordning (2001:645). 18 § Förhör med någon som är under 18 år bör hållas av en person med särskild kompetens för uppgiften. Förordning (2001:645). 19 § Är utsaga av barn av avgörande betydelse för utredningen, bör, om det finnes vara av vikt med hänsyn till barnets ålder och utveckling samt brottets beskaffenhet, någon som äger särskild sakkunskap i barn- eller förhörspsykologi biträda vid förhöret eller yttra sig angående värdet av barnets utsaga. Protokoll och anteckningar vid förundersökning 20 § Av förundersökningsprotokollet ska det framgå vem som är undersökningsledare, vem som har varit förhörsledare och vem som har sammanställt protokollet. Den som sammanställer protokollet ska även ange i protokollet när sammanställningen görs. I protokollet ska följande antecknas: - angivelsen eller vad som annars har varit skälet till att förundersökningen inletts, - tid och plats för åtgärder under förundersökningen, - iakttagelser vid brottsplatsundersökning, - berättelser av hörda personer samt nödvändiga upplysningar om dem, - uppgift om att en anhörig eller någon annan närstående har underrättats om ett frihetsberövande eller att en sådan underrättelse inte har skett eller har skjutits upp, - uppgift om den misstänkte var påverkad av alkohol eller något annat berusningsmedel vid brottet, och om brottet kan antas ha samband med den misstänktes missbruk av alkohol eller något annat berusningsmedel, - namn på förhörsvittne och övriga närvarande vid förhör, - namn på närvarande vid en genomsökning enligt 27 kap. 11 b § rättegångsbalken eller vid en genomsökning på distans enligt 28 kap. 10 e § andra stycket rättegångsbalken, - beslut om att någon inte har tillåtits att närvara vid en genomsökning eller vid en genomsökning på distans och att det som framkommit då inte får uppenbaras, - beslut om att någon annan än ett förhörsvittne har tillåtits att närvara vid förhör och att det som har framkommit vid förhör inte får uppenbaras, - beslut om att en försvarare har förhindrats att närvara vid förhör och skälen för det, - framställningar till rätten om vittnesförhör eller annan utredning under förundersökningen, om upptagande av bevisning enligt 23 kap. 15 § rättegångsbalken, och om föreläggande att visa upp ett skriftligt bevis eller tillhandahålla ett föremål för besiktning och beslut om detta, - sakkunnigyttranden, - beslut om uppgifter som rör användning av tvångsmedel, - underrättelse till en misstänkt enligt 23 kap. 18 § första stycket rättegångsbalken, samt till en misstänkt och hans eller hennes försvarare enligt 23 kap. 18 a § första stycket rättegångsbalken, med uppgift om de krävt ytterligare utredning eller i övrigt velat anföra något, - uppgift om att en misstänkt har fått information om möjligheten till strafflindring enligt 29 kap. 5 a § brottsbalken, - uppgift om vilken information den misstänkte eller försvararen har fått del av enligt 23 kap. 18 c § rättegångsbalken, - uppmaning enligt 2 § strafföreläggandekungörelsen (1970:60), - uppgift om målsägande eller den som övertagit målsägandens anspråk avser att föra ersättningstalan i anledning av brottet, - nödvändiga uppgifter om enskilt anspråk när åklagaren förbereder en sådan talan och, om det är möjligt, den misstänktes yttrande över ett sådant anspråk, - uppgift om uppmaning enligt 5 a §, - uppgift om det funnits ett barn som har bevittnat brottet och i så fall var barnet har befunnit sig, - uppgift om att det finns utredningsmaterial som inte har tagits med i protokollet, och - det som i övrigt är av betydelse att anteckna i protokollet. Protokollet ska innehålla nödvändiga diarieuppgifter, såsom nummer på inkommen angivelse och aktnummer (dossiernummer) och en kort beteckning av saken. Förordning (2022:794). 20 a § /Upphör att gälla U:2029-04-30 genom förordning (2024:228)./ Polismyndigheten får besluta att en anställd vid myndigheten vid dokumentation under förundersökning får använda en annan uppgift än sitt namn i beslut och andra handlingar i ett ärende som rör en person som kan antas tillhöra eller verka för en organisation eller grupp som utövar brottslig verksamhet av allvarlig eller omfattande karaktär. Detta gäller dock endast om det finns en påtaglig risk för att den anställde eller någon närstående till denne utsätts för hot eller våld. Namnet bakom uppgiften ska antecknas på en särskild handling. Förordning (2024:227). 21 § I protokollet ska följande antecknas om ett vittne: fullständigt namn, upplysning huruvida vittnet är släkt eller bekant med den misstänkte, målsägande eller angivare, uppgift om vittnets särskilda förutsättningar att iaktta eller bedöma det som vittnet hörs om och uppgift om övriga förhållanden som kan vara av betydelse för bedömande av vittnets tillförlitlighet. Om en målsägande ska fullständigt namn antecknas i protokollet. Uppgift om vittnens och målsägandes personnummer, yrke eller anställning, bostadsort, postadress, arbetsplats – i förekommande fall uppgift om inskrivning i sjömansregistret – och telefonnummer ska antecknas i protokollet endast om uppgiften har betydelse för brottsutredningen. Uppgift om att vittnen eller målsägande har bytt namn under förundersökningen behöver antecknas i protokollet endast om uppgiften har betydelse för brottsutredningen. Om en misstänkt ska följande antecknas i protokollet: fullständigt namn, personnummer eller samordningsnummer, yrke eller anställning, folkbokföringsort, bostadsort, postadress, arbetsplats – i förekommande fall uppgift om inskrivning i sjömansregistret – och telefonnummer och, beträffande den som inte fyllt 20 år, föräldrarnas namn och adress, om det är lämpligt. Om misstanken gäller ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i mer än sex månader, eller om det finns någon annan anledning, ska dessutom uppgifter om skolgång, tidigare anställningar, arbetsförhet och hälsotillstånd antecknas. Förordning (2017:208). 21 a § /Upphör att gälla U:2029-04-30/ Uppgifter som avses i 20 a § eller 21 § tredje stycket och som inte har antecknats i protokollet ska antecknas på en särskild handling. Detsamma gäller uppgift om underrättelser och information till målsäganden enligt 13 a-13 c §§, uppgift om att målsäganden vill bli underrättad i fall som avses i 13 b § och uppgift om att den individuella skyddsbedömningen enligt 13 f § har resulterat i att målsäganden har behov av särskilda skyddsåtgärder under rättegången. Om informationen i den särskilda handlingen har betydelse för rättens handläggning av målet, ska handlingen ges in till domstolen när målet inleds där. Förordning (2024:227). 21 a § /Träder i kraft I:2029-04-30/ Uppgifter som avses i 21 § tredje stycket och som inte har antecknats i protokollet ska antecknas på en särskild handling. Detsamma gäller uppgift om underrättelser och information till målsäganden enligt 13 a-13 c §§, uppgift om att målsäganden vill bli underrättad i fall som avses i 13 b § och uppgift om att den individuella skyddsbedömningen enligt 13 f § har resulterat i att målsäganden har behov av särskilda skyddsåtgärder under rättegången. Om informationen i den särskilda handlingen har betydelse för rättens handläggning av målet, ska handlingen ges in till domstolen när målet inleds där. Förordning (2024:228). 21 b § När någon som inte har fyllt 18 år är misstänkt för brott skall i protokoll eller på en särskild handling antecknas vem eller vilka som enligt 5 och 33 §§ lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare har underrättats och kallats till förhör som hålls med den unge. Förordning (2002:384). 21 c § Trots 20 och 21 §§ ska identitets- och kontaktuppgifter för en enskild som är eller har varit föremål för en ansökan om anonymitet enligt lagen (2024:1180) om anonyma vittnen i brottmål antecknas på en särskild handling. Förordning (2024:1183). 22 § Protokoll skall avfattas så, att det ger en trogen bild av vad som förekommit vid förundersökningen av betydelse för målet. Utsaga skall, i de delar den anses böra intagas i protokollet, återgivas i så nära överensstämmelse som möjligt med det talade ordet. Ordagrann återgivning behöver dock ej ske annat än då det ligger vikt på att de exakta ordalagen inflyta i protokollet. Utsaga som ordagrant antecknats i protokollet skall sättas inom citationstecken. Finnes det lämpligt att, såsom när flera vittnen höras om samma förhållande, återgiva utsaga genom hänvisning till förut gjord uppteckning, skall, där utsagorna ej helt överensstämma, noga angivas, i vilka hänseenden hänvisning sker. 23 § Vid protokollföring använda memorialanteckningar böra erhålla slutlig avfattning efter hand som förundersökningen fortskrider; dock att uppteckning av utsaga som skall granskas enligt 23 kap. 21 § rättegångsbalken skall erhålla slutlig avfattning i samband med sådan granskning. Innan åklagare fattar beslut i åtalsfrågan, skall protokollet över den förundersökning som verkställts före beslutet hava erhållit slutlig avfattning. Protokoll skall så snart ske kan uppsättas (slutgiltigt färdig ställas). Där så finnes lämpligt bör protokollet uppsättas efter hand som förundersökningen fortskrider. 24 § Kortfattade anteckningar må föras i stället för protokoll, om det brott, som förundersökningen avser, kan antagas ej föranleda annan påföljd än böter samt förundersökningen är av mindre omfattning. Om anteckningar som nu sägs gälle vad beträffande protokoll är stadgat, där det är tillämpligt; dock att utsaga av person som hörts vid förundersökningen ej behöver återgivas annorlunda än som en av förhörsledaren lämnad redogörelse för utsagans väsentliga innehåll. Redogörelsen behöver ej vara granskad av den hörde. Kungörelse (1964:686). 25 § Om det i ett mål som ska tas upp av underrätt inte behövs någon förundersökning, bör det av polisrapporten eller annan liknande handling framgå om den misstänkte erkänner eller förnekar gärningen, utom i de fall det är fråga om ett brott som omedelbart har iakttagits av rätten. I fråga om anteckning i sådan handling av utsaga gäller 24 §. Polismyndigheten meddelar närmare föreskrifter om handläggning av brottmål utan förundersökning efter samråd med riksåklagaren. Förordning (2014:1109). Övervakning som ersättning för häktning 26 § Om det med hänsyn till vad som föreskrivs i 24 kap. 4 § rättegångsbalken finns anledning anta att häktning inte får ske om övervakning ordnas, skall åklagaren så snart det kan ske försöka ordna nödvändig övervakning. Övervakning får anordnas i den misstänktes hem eller annat enskilt hem eller genom att den misstänkte placeras i lämplig institution. Är den misstänkte redan placerad i en institution, skall åklagaren överväga huruvida särskild övervakning kan vara erforderlig där samt i samråd med den som förestår vården försöka få till stånd en sådan övervakning. Övervakning i hem för vård eller boende inom socialtjänsten får ej anordnas utan särskilt medgivande av länsstyrelsen. Förordning (1988:32). 27 § Har övervakning beslutats, får den misstänkte åläggas skyldighet att på vissa tider vara tillgänglig i sin bostad eller på sin arbetsplats. Han eller hon får också åläggas annat villkor som behövs. Åklagaren ska genast underrätta Polismyndigheten eller, i förekommande fall, Säkerhetspolisen om beslut om övervakning och om att övervakningen upphör. Förordning (2014:1109). 28 § Anordnas övervakning av anhållen person, skall anhållandet hävas. Anmälan om verkställt häktningsbeslut m.m. 29 § Anmälan enligt 24 kap. 17 § tredje stycket rättegångsbalken görs till den domstol som har beslutat om häktning. Om målet handläggs vid en annan domstol ska anmälan i stället göras till den domstolen. Ska anmälan göras under sådan tid som avses i 1 § förordningen (1988:31) om tingsrätternas beredskap för häktningsfrågor, görs den till den tingsrätt som har beredskap. Har häktningsbeslutet meddelats av överrätt efter särskild talan mot ett beslut i fråga om häktning, görs anmälan även till den domstol där brottmålet pågår eller ska tas upp. Om anmälan gjorts till annan domstol än som avses i första och andra styckena, ska den utan dröjsmål vidarebefordras till rätt domstol. Anmälan enligt denna paragraf görs av åklagaren. Polismyndigheten ska omedelbart underrätta åklagaren om att ett beslut enligt 24 kap. 17 § tredje stycket rättegångsbalken har verkställts. Förordning (2014:1109). 30 § Har åklagaren sedan åtal väckts beslutat om reseförbud eller anmälningsskyldighet eller meddelat ett beslut om övervakningsåtgärder enligt 2 kap. 1 § lagen (2015:485) om erkännande och uppföljning av beslut om övervakningsåtgärder inom Europeiska unionen, ska det anmälas till den domstol där brottmålet handläggs. Förordning (2015:492). Underrättelse om vissa beslut om förvar av egendom 31 § Har åklagare enligt 26 kap. 3 § första stycket rättegångsbalken tagit fast egendom eller tomträtt i förvar eller enligt 26 kap. 3 § andra stycket samma balk beslutat att tomträtt ska förbli i förvar eller upphävt ett beslut om förvar av fast egendom eller tomträtt, ska åklagaren genast underrätta inskrivningsmyndigheten. I underrättelsen ska anges den fordran för vilken förvar har beslutats. Förordning (2008:379). 32 § Har åklagare beslutat om förvar av en fordran eller annan rättighet och enligt 26 kap. 3 a § rättegångsbalken meddelat förbud för gäldenären eller annan förpliktad att fullgöra sin förpliktelse till annan än Kronofogdemyndigheten, ska åklagaren genast underrätta Kronofogdemyndigheten om detta. Förordning (2008:379). Anmälan om brott som har begåtts i en annan medlemsstat i Europeiska unionen 33 § Polismyndigheten är skyldig att ta emot en anmälan om brott som har begåtts i en annan medlemsstat i Europeiska unionen, om målsäganden är bosatt i Sverige och inte har kunnat anmäla brottet i den medlemsstat där det har begåtts eller har avstått från att anmäla brottet och brottet är grovt enligt den medlemsstatens rätt. En anmälan enligt första stycket ska så snart som möjligt överlämnas till en behörig myndighet i den medlemsstat där brottet har begåtts, om det inte finns skäl att inleda en förundersökning i Sverige. Förordning (2015:477).	null	null
1947:950	Kungörelse (1947:950) om fingeravtryck m.m.	1,947	1 § Fingeravtryck och fotografi skola tagas av den som av myndighet i riket 1. häktats som misstänkt för brott eller samhällsfarlig asocialitet eller i anledning av att fråga uppstått om hans utlämnande till främmande stat, eller 2. anhållits som misstänkt för brott, om han är okänd och undandrager sig att uppgiva namn, hemvist eller födelsetid eller därom lämnar uppgifter, vilka kunna antagas vara osanna, eller 3. anhållits som misstänkt för brott, därest fingeravtryck eller fotografianses vara till gagn för att utröna, om den anhållne förövat brottet eller annat brott, eller för att eljest vinna erforderlig utredning eller därest den anhållne anses farlig för den allmänna säkerheten eller sedligheten, eller 4. tagits i förvar i anledning av att fråga uppstått om hans avvisning, förpassning, förvisning eller utvisning ur riket; dock skall i fall som avses i 34 och 70 §§ utlänningslagen fingeravtryck och fotografitagas endast då sådant påkallas av särskild anledning. Fingeravtryck och fotografi skola jämväl tagas av den som vid sin ankomst till riket icke tillförlitligen kan styrka sin identitet. Kungörelse (1967:511). 2 § Då så erfordras för vinnande av utredning om brott, varå fängelse kan följa, må fingeravtryck och fotografi tagas av den som misstänkes för brottet, även om han icke är anhållen eller häktad därför, ävensom av person som icke är misstänkt för brottet. Kungörelse (1967:511). 3 § Av den som är anhållen eller häktad som misstänkt för brott må jämväl tagas avtryck av hand eller fot. Vad nu sagts gälle ock annan, om det erfordras för att vinna utredning om brott, varå fängelse kan följa. Kungörelse (1967:511). 4 § Har den, av vilken jämlikt 1 § tagits fotografi, sedermera förändrats till utseendet eller föreligger eljest skälig anledning, må nytt fotografi tagas; dock må sådan åtgärd vidtagas endast i fråga om person, som icke är på fri fot. 5 § Avtryck och fotografi som i denna kungörelse sägs tagas där så kan ske genom vederbörande undersökningsledares försorg. Skall åtgärden vidtagas annorledes än i samband med förundersökning angående brott, ankommer det på vederbörande polismyndighet att vidtaga densamma. Har fingeravtryck eller fotografi, som jämlikt 1 § skall tagas, ej tagits av myndighet som nu är sagd, skall myndigheten underrätta styresmannen för den kriminalvårdsanstalt, där personen förvaras, varefter åtgärden vidtages i anstalten. Kungörelse (1974:522). 6 § Fingeravtryck och fotografi, som tagits enligt denna kungörelse, skola i erforderligt antal exemplar jämte beskrivning av personen skyndsamt insändas till rikspolisstyrelsen. Kungörelse (1967:511). 7 § Närmare anvisningar rörande sättet för tagande av fingeravtryck och fotografi samt om antalet sådana avtryck och fotografier meddelas av rikspolisstyrelsen. Kungörelse (1967:511).	null	null
1947:970	Kungörelse (1947:970) om överflyttande å Arbetsmarknadsstyrelsen av de uppgifter, som tillkomma Statens arbetsmarknadskommission	1,947	Kungl. Maj:t har funnit gott förordna, att vad i allmän författning eller genom särskilda Kungl. Maj:ts beslut finnes stadgat rörande statens arbetsmarknadskommission i stället skall i tillämpliga delar avse arbetsmarknadsstyrelsen.	null	null
1948:120	null	1,948	null	1928:370	null
1948:195	Förordning (1948:195) om ersättning och belöning av statsmedel vid biträde åt ordningsmakten	1,948	1 § Har någon biträtt polismyndighet, polisman eller ordningsvakt vid ingripande mot person, som stört den allmänna ordningen eller begått eller misstänkts för brott eller kunnat antagas vara farlig för allmän säkerhet, och har till följd av ingripandet skada till person eller egendom tillskyndats honom, skall ersättning för skadan utgivas av allmänna medel. Ersättning skall dock ej utgå, då biträde varken påkallats eller eljest synts nödigt, ej heller då det lämnats mot uttryckligt förbud av polisverksamhetens utövare. Ersättningen skall bestämmas enligt de i 6 kap. strafflagen beträffande skadestånd stadgade grunderna; dock att därvid i fall som i 4 § nämnda kap. sägs avseende ej skall fästas vid tillgångarna hos den som må vara ansvarig för skadan. Vad i första stycket är stadgat skall äga motsvarande tillämpning om någon till följd av ingripande som där avses fått vidkännas utgift eller eljest lidit ekonomisk förlust, ehuru skada till person eller egendom ej tillskyndats honom. 2 § Belöning må av allmänna medel tilldelas den som vid biträde åt polismyndighet, polisman eller ordningsvakt i fall som i 1 § sägs visat särskild rådighet och nit. 3 § Rätt till ersättning eller belöning prövas av länsstyrelsen i den ort, där ingripandet skett. Ansökning om ersättning skall göras inom ett år från det ingripandet ägde rum eller skadan inträffade. 4 § Vid ansökning om ersättning bör fogas utredning om ersättningsanspråkets uppkomst och omfattning. Finnes nödigt att för vinnande av fullständig utredning i ärendet någon höres såsom vittne eller upplysningsvis, äger länsstyrelsen förordna om sådant förhör vid allmän underrätt. Ersättning till den som inkallats till förhör skall utgå av allmänna medel. Skriftligt besked angående länsstyrelses beslut om ersättning enligt denna förordning skall, där det begärts, utan avgift tillhandahållas sökanden. 5 § För belopp, som statsverket jämlikt 1 § första stycket utgivit till den skadelidande, inträder statsverket i dennes rätt mot den som är ansvarig för skadan. 6 § Förslag rörande belöning uppgöres av polischefen i den ort, där ingripandet skedde. Förslaget bör ingivas till länsstyrelsen senast inom tre månader efter ingripandet. 7 § Över länsstyrelsens beslut i ärende rörande belöning må klagan ej föras. 8 § Närmare föreskrifter om tillämpningen av denna förordning meddelas av Konungen.	null	null
1948:196	Kungörelse (1948:196) med bestämmelser angående tillämpningen av förordningen om ersättning och belöning av statsmedel vid biträde åt ordningsmakten	1,948	1 § Ansökan om ersättning enligt förordningen om ersättning och belöning av statsmedel vid biträde åt ordningsmakten göres hos polischefen i den ort, där ingripandet ägde rum eller skadan inträffade. Polischefen har att med eget yttrande insända ansökningen till länsstyrelsen. Ärende rörande ersättning och belöning skall avgöras utan dröjsmål. Länsstyrelsen skall sända beslut om ersättning eller belöning till rikspolisstyrelsen, som skall betala ut beloppet. Kungörelse (1964:852). 2 § Den som enligt nyssnämnda förordning inkallats till förhör vid allmän domstol äger åtnjuta ersättning för inställelsen av allmänna medel enligt de grunder och i den ordning, som stadgats för vittnen i brottmål. 3 § Statsverkets rätt mot den som är ansvarig för skada, som avses i nämnda förordning, skall bevakas av den länsstyrelse, som prövat ärendet. Finnes anledning antaga att den som är ansvarig för skadan saknar förmåga att återgälda belopp, som utgivits av statsmedel, må länsstyrelsen icke mot honom vidtaga åtgärder, som föranleda kostnader för statsverket. 4 § har upphävts genom kungörelse (1964:852). 5 § Talan mot länsstyrelsens beslut om ersättning föres hos Kungl. Maj:t genom besvär. Kungörelse (1964:852).	null	null
1948:204	null	1,948	null	1928:370	null
1948:206	null	1,948	null	1908:74 s.1	null
1948:207	null	1,948	null	1917:281	null
1948:223	null	1,948	null	1928:370	null
1948:238	null	1,948	null	1938:274	null
1948:240	Kungörelse (1948:240) angående allmänna villkor och bestämmelser för lån ur luftfartslånefonden	1,948	1 § Lån ur luftfartslånefonden beviljas av Kungl. Maj:t dels för inköp av flygplan, som skola användas i yrkesmässig luftfart, samt delar och tillbehör därtill, dels ock för uppförande av för yrkesmässig luftfart erforderliga byggnader och andra anläggningar. 2 § Ansökning om lån skall innehålla uppgifter om -- förutom det sökta lånets belopp och den säkerhet sökanden kan ställa -- flygplantyp, materielslag och avsedd användning samt, när fråga är om uppförande av byggnader eller andra anläggningar, kostnadsberäkningar, ritningar och situationsplan. 3 § Beviljat lån utlämnas av statskontoret mot av ämbetsverket godkänd skuldförbindelse jämte den säkerhet, som kan hava av Kungl. Maj:t fastställts vid lånets beviljande. 4 § Å lyftat lånebelopp skall utgå ränta, räknat från lyftningsdagen, enligt vad särskilt finnes föreskrivet. Lånet skall återbetalas under viss av Kungl. Maj:t bestämd tidrymd, dock högst tio år för flygplan samt delar och tillbehör därtill och fyrtio år för byggnader eller andra anläggningar, allt räknat från första lyftningsdagen; låntagaren dock obetaget att före lånetidens utgång på en gång inbetala ogulden del av lånet. Å kapitalbelopp, som ej gäldas inom föreskriven tid, skall utgå dröjsmålsränta enligt i särskild ordning fastställda grunder. 5 § Fullgör icke låntagaren sina förpliktelser i fråga om räntelikvid eller amortering, skall det, efter anmälan av statskontoret, ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma, huruvida eller i vad mån erhållet lån skall genast återbetalas. Övergångsbestämmelser 1948:240 Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1948, då kungörelsen den 16 december 1927 (nr 490) angående allmänna villkor och bestämmelser för lån ur luftfartslånefonden skall upphöra att gälla; dock skall sistnämnda kungörelse fortfarande äga tillämpning beträffande lån, som beviljats före den 1 juli 1948.	null	null
1948:247	null	1,948	null	1939:350	null
1948:272	null	1,948	null	1920:405	null
1948:308	null	1,948	null	1928:370	null
1948:347	Kungörelse (1948:347) angående skyldighet att till statens sakrevision avgiva redogörelse för användningen av statsunderstöd	1,948		null	null
1948:383	null	1,948	null	1947:385	null
1948:385	Kungörelse (1948:385) om bevarande av deklarationer jämte tillhörande uppgifter för 1938 års allmänna fastighetstaxering	1,948	Kungl: Maj:t har funnit gott förordna, att vad i 6 § kungörelsen den 28 september 1928 (nr 382) med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet finnes stadgat angående förstörande av fastighetsdeklarationer jämte tillhörande uppgifter icke skall äga tillämpning beträffande deklarationer och uppgifter, vilka avgivits till ledning vid 1938 års allmänna fastighetstaxering; skolande dessa handlingar för framtiden bevaras.	null	null
1948:386	Kungörelse (1948:386) angående bevarande för framtiden av vissa självdeklarationer m.m.	1,948	Kungl. Maj:t har funnit gott att, med stöd av 56 § 1 mom. sjunde och åttonde styckena taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379), förordna att år 1939 till ledning vid egen taxering för inkomst eller förmögenhet inom Stockholms stad samt Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västmanlands och Västernorrlands län avlämnade självdeklarationer och andra uppgifter skola förvaras jämväl efter utgången av den i förstnämnda författningsrum angivna tiden; dock att, där hos samma myndighet förvaras såväl av deklarationsskyldig för ifrågavarande år avgiven allmän självdeklaration som av den deklarationsskyldige för samma år avgiven särskild självdeklaration, vad ovan är stadgat icke skall äga tillämpning beträffande den särskilda självdeklarationen. Övergångsbestämmelser 1948:386 Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1948. Genom denna kungörelse upphäves kungörelsen den 18 december 1942 (nr 974) angående tid för förvaring av vissa självdeklarationer m.m.; dock att sådana i sistnämnda kungörelse angivna handlingar, som äro av betydelse vid fastställande av ännu icke åsatt taxering till krigskonjunkturskatt, skola bevaras till dess handlingarna icke vidare äro behövliga för nyssnämnda ändamål.	null	null
1948:396	null	1,948	null	1938:279	null
1948:401	null	1,948	null	1942:740	null
1948:442	null	1,948	null	1928:328	null
1948:453	null	1,948	null	1942:740	null
1948:46	null	1,948	null	1928:370	null
1948:461	null	1,948	null	1938:274	null
1948:463	null	1,948	null	1933:269	null
1948:469	null	1,948	null	1943:881	null
1948:47	null	1,948	null	1947:576	null
1948:471	null	1,948	null	1942:723	null
1948:472	Militär rättegångslag (1948:472)	1,948	3 § Såsom militära brottmål anses enligt denna lag: 1. mål om ansvar för sådant av krigsman förövat brott som omförmäles i något av följande kapitel eller lagrum i brottsbalken, nämligen 16 16 § därest den brottslige vid gärningens begående var iklädd militär tjänstedräkt, 8, 9, 10, 12 och 13 kap. därest brottet angått försvarsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom, 20 kap. 1-3 §§ samt 21 och 22 kap.; 2. mål om ansvar för annat i brottsbalken omförmält brott som krigsman förövat med anledning av den förfördelades eller sin egen tjänst vid försvarsmakten eller ock mot myndighet eller annat organ tillhörande försvarsmakten; 3. mål om ansvar i andra fall för brott varigenom krigsman åsidosatt sin tjänsteplikt, dock ej mål om förseelse som avses i 36-39 §§ värnpliktslagen; samt 4. mål om ansvar för brott varigenom någon som ej är krigsman men innehar tjänst vid försvarsmakten åsidosatt sin tjänsteplikt. Vad i denna lag stadgas om militära brottmål skall äga motsvarande tillämpning i fråga om domstols befattning med förundersökning och användande av tvångsmedel med anledning av brott som är av beskaffenhet att fråga om ansvar därför skall handläggas som militärt mål. Lag (1976:512). 8 § Straff må åläggas i disciplinmål allenast om den misstänkte står under militärt befäl och straffet finnes böra bestämmas till disciplinstraff. Den som tillhör hemvärnet eller eljest förbundit sig att såsom frivillig fullgöra krigstjänst må dock bestraffas i disciplinmål, ändå att han vid tiden för bestraffningens åläggande ej står under militärt befäl. Krigsman, som ej är underkastad ansvar enligt 21 kap. brottsbalken, må ej åläggas straff i disciplinmål. Lag (1975:671). 9 § För följande i brottsbalken omförmälda brott må, där ej annat följer av 10 §, straff åläggas i discplinmål: 1. brott som sägs i 16 kap. 16 §, därest den brottslige vid gärningens begående var iklädd militär tjänstedräkt; 2. brott som avses i 10 kap. 2, 4 eller 7 § eller 12 kap. 2 §, under förutsättning att fråga är om försvarsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom samt, såvitt angår brott mot någon av nämnda paragrafer i 10 kap., att egendomen lämnats åt den brottslige för begagnande; 3. brott som sägs i 21 kap. 18 §, dock ej då fråga är om sådan förseelse vid manövrering eller navigering av försvarsmaktens fartyg eller luftfartyg, som någon för dess säkerhet ansvarig krigsman begått under utövande av befäl å detsamma eller, om fartyget var luftfartyg, såsom förare därå, samt genom förseelsen skada uppkommit; samt 4. brott varom förmäles i 21 kap. 1, 4, 7-9 eller 11-14 eller 16 §§ eller 22 kap. 4 §. Lag (1976:512). 12 § Bestraffningsrätt i disciplinmål tillkommer nedannämnda befattningshavare, envar över den personal som står under hans befäl, nämligen 1. cheferna för försvarsstabens operationsledning och planerings ledning, militärbefälhavare och chef för militärområdesstab; 2. chefen för armén, chefen för arméstaben, rikshemvärnschefen och försvarsområdesbefälhavare; 3. chefen för marinen, chefen för marinstaben, chefen för kustflottan, chef för örlogsbas och chef för kustartilleriförsvar; 4. chefen för flygvapnet, chefen för flygstaben och chefen för första flygeskadern; samt 5. den som innehar befäl över nu nämnda befattningshavare. Lag (1983:307). 13 § Befogenhet som i 12 § sägs tillkommer ock, även om det ej följer redan av nämnda paragraf, följande befattningshavare där de har lägst överstelöjtnants eller kommendörkaptens tjänstegrad, nämligen 1. garnisonschef och chef för myndighet enligt försvarsmaktens indelning i fred; 2. chef för luftförsvarssektor, chef för marint bevakningsområde samt chef för fartygsförband, fartyg eller örlogsdepå; 3. chef för kommendering som ej tillhör visst förband inom försvarsmakten och chef för avdelning av förband som är varaktigt förlagd på annan ort än förbandet; samt 4. i de fall regeringen bestämmer annan befattningshavare vid försvarsmakten. Har befattningshavare som avses i första stycket 1--4 lägre tjänstegrad än överstelöjtnant eller kommendörkapten, må försvarsgrenschefen uppdraga åt annan befattningshavare av lägst sådan grad att, utan hinder av att denne icke äger befälsrätt över den personal varom är fråga, utöva bestraffningsrätt över personalen. Skulle detta med hänsyn till tjänstgöringsförhållandena medföra avsevärd olägenhet och har den lägre befattningshavaren majors eller örlogskaptens tjänstegrad, må bestraffningsrätten anförtros åt honom, om det finnes lämpligen kunna ske. Befogenhet som avses i andra stycket tillkommer överbefälhavaren i fråga om befattningshavare över vilken försvarsgrenschef icke har befälsrätt. Lag (1983:307). 16 § Vad i rättegångsbalken är stadgat om jäv mot domare skall i tillämpliga delar gälla i fråga om bestraffningsberättigad befattningshavare. Är chef å fartyg, som befinner sig i främmande farvatten, av jäv hindrad att utöva honom tillkommande bestraffningsrätt och finnes ej där högre bestraffningsberättigad chef må bestraffningsrätten i stället utövas av närmast lägre å fartyget tjänstgörande förman där denne är av minst örlogskaptens tjänstegrad. Lag (1983:307). 17 § Regeringen äger, i den mån förhållandena därtill föranleda, förordna att befattningshavare som har lägst kaptens tjänstegrad skall under beredskapstillstånd och då riket är i krig äga bestraffningsrätt i disciplinmål över underlydande personal, ändå att sådan rätt icke eljest tillkommer honom. Lag (1983:307). 22 § Har bestraffningsberättigad befattningshavare på grund av anmälan eller eljest erhållit kännedom om brott som avses i 21 §, skall han genast hänskjuta målet till åklagaren: 1. om straff för brottet ej må åläggas i disciplinmål; 2. om den bestraffningsberättigade enligt 29 § förordnat om den miss tänktes gripande; 3. om det finnes skäl antaga att straffet ej kommer att stanna vid disciplinstraff eller böter; 4. om det kan förutses att nöjaktig utredning om brottet ej skall kunna åstadkommas genom den bestraffningsberättigades försorg; 5. om den bestraffningsberättigade eljest på grund av sakens beskaffenhet finner synnerliga skäl föreligga att målet handlägges vid domstol; eller 6. om civil myndighet har att verkställa utredning angående annat brott, som den misstänkte antages hava begått, och ej genom målets hänskjutande vållas uppskov, som är till avsevärt men för krigslydnaden. Målet skall hänskjutas till åklagare vid den underrätt som är domstol för avdelningen, enligt den fördelning av uppgifterna mellan olika åklagare som regeringen bestämt. Är fråga om brott som i utövningen av tjänsten har begåtts av den som bestrider tjänst som regementschef eller därmed likställd eller högre tjänst, skall målet hänskjutas till justitiekanslern eller riksåklagaren. Om målet icke hänskjutes till åklagare och förundersökning angående brottet ej ändock inletts av civil myndighet, skall utredning om brottet ske vid militärförhör. Finnes tillrättavisning var tillfyllest, gäller vad i 67 § stadgas. Är saken av mindre vikt, äger bestraffningsberättigad befattningshavare utan hinder av vad förut i denna paragraf sägs avskriva målet, om annan målsägande än kronan ej finnes eller målsäganden förklarar att han icke ämnar föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet och ej heller eljest påfordrar att målet handlägges vid domstol samt straff för brottet må åläggas i disciplinmål. Beslut om avskrivning kan meddelas även om det icke klarlagts att den misstänkte begått brottet. Lag (1975:671). 24 § Militärförhör skall äga rum så snart ske kan. Förhöret hålles av bestraffningsberättigad befattningshavare eller den han i allmänhet eller för visst fall förordnat. Sådant förordnande bör i första hand lämnas åt bataljonschef eller den som har motsvarande befattning. Förhörsledaren skall i varje fall ha högre tjänstegrad än den med vilken förhöret hålles och lägst kompanichefs eller likställd befattning. Vid förhöret skall den misstänkte få tillfälle att förklara sig; i övrigt skall iakttagas vad som erfordras för utredning av brottets beskaffenhet och prövning av frågan om påföljd för brottet. Där så ske kan, bör någon av den misstänktes förmän eller med honom jämställda närvara vid förhöret. Över förhöret skall föras protokoll. Den som håller förhöret är avdelning. Närmare bestämmelser om militärförhör meddelas av regeringen. Lag (1983:307). 36 § Krigsman som inom område eller utrymme som nyttjas av försvars makten eller, iklädd militär tjänstedräkt, på allmän plats anträffas så berusad att han är ur stånd att taga vård om sig eller annars utgör en fara för sig själv eller annan eller uppträder så att han stör allmän ordning eller ordningen inom försvarsmakten må enligt förmans förordnande tagas i förvar. Den omhändertagne må ej hållas i förvar längre än som betingas av det ändamål som föranlett omhändertagandet. Krigsman, som enligt första stycket har omhändertagits på grund av berusning, skall så snart det kan ske underkastas läkarundersökning, om det behövs med hänsyn till hans tillstånd. Alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel som påträffas hos den som på grund av berusning har omhändertagits enligt första stycket, skall fråntagas denne, om ej särskilda skäl talar däremot. Beslut härom meddelas av den förman som har förordnat om omhändertagandet. Med egendomen skall förfaras på det sätt som föreskrives i 3 § lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. Belopp som har erhållits vid försäljning av egendomen tillfaller staten. Tredje stycket får tillämpas även i fråga om injektionsspruta eller kanyl som kan användas för insprutning i människokroppen. Lag (1976:512). 58 § Om egendom som tillhör eller nyttjas av försvarsmakten har gått förlorad eller blivit skadad och frågan om ersättning till staten skall handläggas som militärt mål, får ersättningsskyldighet åläggas av befattningshavare vid försvarsmakten, om den förlust eller skada som skall ersättas sammanlagt ej överstiger ettusenfemhundra kronor. Ersättningsskyldighet får åläggas den som, då förlusten eller skadan inträffar, är underkastad bestraffningsrätt i disciplinmål eller annars i egenskap av krigsman är förpliktad att ta vård om den förlorade eller skadade egendomen. Lag (1981:364). 66 § Rätt att ålägga tillrättavisning enligt 17 § lagen om disciplinstraff för krigsmän tillkommer de befattningshavare som äga bestraffningsrätt i disciplinmål, envar i fråga om den personal över vilken han har sådan rätt. Tillrättavisningsrätt mot underlydande tillkommer även den som, utan att äga bestraffningsrätt i disciplinmål, innehar ovan i 13 § första stycket omförmäld befattning och har lägst kaptens tjänstegrad, så ock chef för bataljon eller däremot svarande avdelning. Såvitt angår underlydande som innehar högst furirs tjänstegrad må tillrättavisning ock åläggas av chef för kompani eller däremot svarande avdelning, chef för utbildningsanstalt, sekond å fartyg vars chef innehar lägst kommendörkaptens grad och i de fall regeringen bestämmer annan befattningshavare vid försvarsmakten. Vad i detta stycke stadgas skall icke äga tillämpning å hemvärnet. Lag (1983:307). 79 § Allmän åklagare i militärt brottmål är, om annat ej stadgas i 15 kap., allmän åklagare vid domstol som har att upptaga målet. Om fördelning av uppgifterna mellan olika åklagare bestämmer regeringen. Justitiekanslern eller riksåklagaren är åklagare i mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott som i utövningen av tjänsten har begåtts av den som bestri der regementschefs eller därmed likställd eller högre tjänst. Lag (1975:671). 87 § Utöver vad som annars är föreskrivet om rätt till offentlig försvarare har en misstänkt som är tagen i förvarsarrest i ett militärt mål som handläggs av åklagare eller domstol rätt att få sådan försvarare, om han begär det. Den som är tilltalad eller misstänkt i sådant mål har rätt att erhålla nödig ledighet från tjänstgöring vid försvarsmakten för att samråda med sin försvarare och i övrigt förbereda sin talan. Lag (1983:922) 91 § Domstols dom eller beslut varigenom disciplinstraff ålagts skall, där domstolen ej annorlunda förordnat, verkställas utan hinder av att domen eller beslutet ej vunnit laga kraft. Dömes någon, då riket är i krig, av hovrätt till fängelse, må hovrätten, om det finnes vara av synnerlig vikt för krigslydnadens upprätthållande, förordna att domen skall verkställas utan hinder av att den ej vunnit laga kraft. Vad sålunda stadgats om hovrätts dom skall äga motsvarande tillämpning beträffande slutligt beslut av hovrätt. Lag (1981:224). 92 § har upphävts genom lag (1980:170).	null	null
1948:473	Lag (1948:473) om införande av militära rättegångslagen	1,948	null	null	null
1948:476	null	1,948	null	1947:950	null
1948:489	null	1,948	null	1686:0903	null
1948:490	null	1,948	null	1936:567	null
1948:497	Förordning (1948:497) om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för avgifter till vissa stiftelser, m.m.	1,948	1 §. Vid beräkning av nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomstskatt äger skattskyldig njuta avdrag för belopp, som enligt särskilda, mellan statens bränslekommission för Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt Svenska trävaruexportföreningen, Svenska cellulosaföreningen, Svenska trämasseföreningen ävensom Kopparfors aktiebolag och Storviks sulfit aktiebolag, å andra sidan, den 18 mars respektive den 30 april och den 13 maj 1948 träffade avtal under beskattningsåret tillgodoförts Stiftelsen Trävaruindustriens konjunkturutjämningsfond, Stiftelsen Cellulosaindustriens konjunkturutjämningsfond, Stiftelsen Trämasseindustriens konjunkturutjämningsfond eller Stiftelsen Kopparfors och Storviks fond för konjunkturutjämnande, sociala och skogsförbättrande åtgärder. 2 §. Skyldighet att erlägga skatt för inkomst och förmögenhet föreligger icke för de i 1 § nämnda stiftelserna, ej heller för följande, enligt de i 1 § omförmälda avtalen med Svenska cellulosaföreningen och Svenska trämasseföreningen grundade stiftelser, nämligen Stiftelsen Centralfonden för anställda inom skogsbruket och skogsindustrien, länsstiftelser för det enskilda skogsbruket och företagsstiftelser för social verksamhet. 3 §. Medel, vilka utbetalas från någon av de i 2 § angivna stiftelserna till skattskyldig, för vilken avdragsrätt föreligger enligt 1 §, skola hos mottagaren upptagas såsom intäkt av rörelse för det beskattningsår, då medlen kommit honom till godo. Vad i första stycket sägs angående av stiftelse till den skattskyldige utbetalade medel skall äga motsvarande tillämpning beträffande sådana stiftelsens medel, vilka eljest kommit den skattskyldige till godo. 4 §. Kungl. Maj:t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter. Övergångsbestämmelser 1948:497 Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att förordningen icke skall äga tillämpning beträffande 1948 års taxering.	null	null
1948:525	null	1,948	null	1928:328	null
1948:66	null	1,948	null	1941:251	null
1948:664	null	1,948	null	1946:412	null
1948:669	null	1,948	null	1917:281	null
1948:691	Kungörelse (1948:691) angående den militära rättsvården	1,948	19 § Om en befattningshavare som har rätt att ålägga ersättningsskyldighet vid avdelningen finner att staten bör bära förlusten eller skadan får han besluta att avskriva beloppet, om detta inte överstiger femtusen kronor. Befattningshavaren får bemyndiga förvaltningsmyndigheter som är underställda honom att besluta om avskrivning av belopp som inte överstiger femhundra kronor. Ett sådant bemyndigande får lämnas också till kompanichef eller kompaniadjutant eller likställd befattningshavare när det är fråga om sådan egendom som han brukar ta befattning med och som har lämnats ut från förråd. Om i ett visst fall flera förluster eller skador har inträffat skall hänsyn tas till det sammanlagda ersättningsbeloppet. Förordning (1981:365). 29 § Har annan än bestraffningsberättigad befattningshavare verkställt beslag av alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel, vilka skäligen kunna antagas vara förverkade enligt 1 § lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m., skall anmälan skyndsamt göras till den bestraffningsberättigade, som har att omedelbart pröva, om beslaget skall bestå. Anmälan som avses i första stycket skall även göras, om förman beslutat fråntaga krigsman berusningsmedel eller annan egendom enligt 36 § tredje eller fjärde stycket militära rättegångslagen (1948:472). Beslut om förstörande eller försäljning av egendom som avses i första och andra styckena meddelas av den bestraffningsberättigade. Förordning (1976:920). 36 § Insättning i och uttagning ur militärhäkte verkställes av föreståndaren för häktet. Då fråga är om någon som har högre tjänsteställning än föreståndaren, skall insättning och uttagning ske i närvaro av regementsofficer som därtill beordrats av den som har uppsikt över häktet. Före insättningen fråntages den som skall förvaras i häktet vapen samt tändstickor och annat, varmed han kan anlägga eld eller eljest göra skada, ävensom sådant som han eljest icke äger innehava under förvaringen. På det som fråntagits honom lämnas kvitto. Vid uttagningen skall till den förvarade återlämnas vad som fråntagits honom, om ej annat följer av 36 § tredje eller fjärde stycket militära rättegångslagen (1948:472). Sker uttagningen för tillfälligt ändamål, återlämnas endast sådant som är behövligt för ändamålet samt, om den förvarade det begär, tillhörigheter för personligt bruk. Förordning (1976:920). 46 § Verkställighet av disciplinbot som ålagts i form av löneavdrag skall börja så snart ske kan. Den som har att befordra straffet till verkställighet bestämmer hur stort avdrag som skall göras vid varje avlöningstillfälle. Erforderliga kontrollföreskrifter rörande verkställigheten av sådana löneavdrag meddelas av försvarets civilförvaltning. Kan disciplinbot som ålagts i form av löneavdrag helt eller delvis ej verkställas eller har disciplinbot ådömts i penningar, skall den som har att befordra straffet till verkställighet uppta sålunda oguldet belopp i en längd, vari jämväl antecknas den dömdes fullständiga namn, personnummer och hemvist, den domstol eller befattningshavare som meddelat straffbeslutet, dagen för beslutet och dettas innehåll. Längden avslutas månadsvis och insänds senast den 15 i närmast följande månad i två exemplar till länsstyrelsen som skall översända den till kronofogdemyndigheten för verkställighet i enlighet med vad som är stadgat om indrivning och redovisning av böter. Formulär till sådan längd fastställs av riksskatteverket efter samråd med försvarets civilförvaltning. Har domstol upphävt eller ändrat straffbeslut som upptagits i längd varom i andra stycket sägs skall den som haft att befordra straffbeslutet till verkställighet ofördröjligen underrätta länsstyrelsen därom. Vad i första-tredje styckena sägs skall i tillämpliga delar gälla även sådant löneavdrag eller betalning av visst belopp i penningar, som jämlikt 4 § tredje stycket och 10 § första stycket lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän trätt i stället för fritidsstraff eller del därav. Förordning (1979:204). 50 § Över meddelade tillrättavisningar skola fortlöpande anteckningar verkställas i förteckning, vari införes den tillrättavisades full ständiga namn och registreringsnummer, grad eller tjänsteklass, kort fattad redogörelse för förseelsen med angivande av den benämning för seelsen har i brottsbalken, tiden för dess begående, dag för förhör enligt 67 § första stycket militära rättegångslagen, den befattnings havare som meddelat tillrättavisningen, dagen för dess åläggande, tillrättavisningens beskaffenhet och verkställighetstiden. Förteckning som nu sagts föres såvitt angår personal som har högst furirs tjänstegrad eller tjänsteklass av närmast tillrättavisnings berättigad befattningshavare och såvitt angår övriga av befatt ningshavare som försvarsgrenschef bestämmer. Det åligger regementschef och chef för motsvarande förband att med biträde av auditören minst en gång varje halvår granska de förteck ningar som avse personal som innehar högst furirs tjänstegrad eller tjänsteklass. Formulär till förteckning över tillrättavisningar fastställes av försvarets civilförvaltning. Förordning (1975:1301) 51 § Den som har omhändertagits jämlikt 36 § första stycket militära rättegångslagen (1948:472) och som ej efter läkarundersökning enligt andra stycket nämnda paragraf skall föras till militär sjukvårdsavdelning eller sjukhus eller kvarstanna där, skall förvaras i militärhäkte eller, om sådant icke finnes att tillgå, i annan lämplig lokal. Har omhändertagandet skett på grund av berusning, skall den förvarade därvid underkastas regelbunden tillsyn och genast föras över till militär sjukvårdsavdelning eller sjukhus, om hans tillstånd ger anledning till det. Om behandlingen av den som tagits i förvarsarrest stadgas i 35 § och 86 § andra stycket militära rättegångslagen. Förvarsarrestant må förvaras i militärhäkte, där sådant finnes. Förordning (1976:920). 53 § Beträffande varje i militärhäkte förvarad häktad person skall den som har uppsikt över häktet låta upprätta kort, utvisande den häktades fullständiga namn och registreringsnummer, vem som beslutat om frihetsberövandet, beslutets innehåll samt den tid förvaringen varat. Kortet skall även innehålla alla erforderliga uppgifter rörande nöjdförklaring som avgivits i häktet samt uppgift om dagen då sådan begäran skett som sägs i 10 § tredje stycket lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. Formulär till kort som avses i första stycket fastställes av för svarets civilförvaltning. Förordning (1975:1301) 55 § Över förvarsarrestanter, vilka ej jämlikt 86 § andra stycket militära rättegångslagen (1948:472) skola anses såsom häktade, samt över personer som omhändertagits jämlikt 36 § nämnda lag skall fortlöpande förteckning föras med angivande av vederbörandes fullständiga namn och registreringsnummer, vem som beslutat om frihetsberövandet, beslutets innehåll samt den tid förvaringen varat. Har beslut enligt 36 § tredje eller fjärde stycket militära rättegångslagen meddelats, skall även sådant beslut anges i förteckningen. Förordning (1976:920).	null	null
1948:694	Kungörelse (1948:694) med vissa föreskrifter om vad domstol har att iakttaga vid handläggning av militära mål	1,948	1 § Av dom eller slutligt beslut i militärt brottmål skall framgå att domen eller beslutet avser sådant mål. Domen eller beslutet skall tillika innehålla uppgift om den tilltalades fullständiga namn och registreringsnummer samt grad eller tjänsteklass. Häktas någon för brott av beskaffenhet att fråga om ansvar därför skall handläggas som militärt mål, skall i häktningsbeslutet angivas att misstanken avser sådant brott. 2 § Då rätten beslutar att försvarsarrest skall bestå, skall den som närmast äger bestraffningsrätt i disciplinmål över den arresterade genast underrättas därom. Begäres rättens prövning av beslag, varom förordnande meddelats av befattningshavare vid krigsmakten, skall rätten, så snart begäran inkommit, därom underrätta den som meddelat förordnandet. 3 § Sedan underrätts eller hovrätts dom eller slutliga beslut i fullföljt disciplin- eller ersättningsmål vunnit laga kraft eller högsta domstolens dom eller slutliga beslut i dylikt mål givits, skola originalbilagor som höra till protokollet i disciplin- eller ersättningsmålet återställas till den avdelning, vid vilken sistnämnda mål avgjorts.	null	null
1948:701	null	1,948	null	1947:948	null
1948:71	null	1,948	null	1942:740	null
1948:715	null	1,948	null	1938:279	null
1948:722	null	1,948	null	1935:113	null
1948:765	null	1,948	null	1947:577	null
1948:803	Kungörelse (1948:803) med förordnande jämlikt 4 § 4 mom. andra stycket lagen den 17 juni 1948 (nr 434) angående införande av nya lagen om försäkringsrörelse	1,948	Kungl. Maj:t har, med stöd av 4 § 4 mom. andra stycket lagen den 17 juni 1948 angående införande av nya lagen om försäkringsrörelse, funnit gott förordna, att vad i 292 § sistnämnda lag är stadgat skall från och med den 1 januari 1949 gälla samtliga bolag, å vilka nya lagen om försäkringsrörelse skall äga tillämpning.	null	null
1948:815	Kungörelse (1948:815) angående mellan Sverige och Argentina träffad överenskommelse om ömsesidigt fritagande från inkomstskatt av inkomster, härrörande från sjö- eller luftfartstrafik	1,948	Sedan noter, av den lydelse härvid fogad bilaga utvisar, den 20 november 1948 med Kungl. Maj:ts samtycke utväxlats mellan argentisnka utrikesministeriet och beskickningen i Buenos Aires rörande ömsesidigt fritagande från inkomstskatt av vissa inkomster, härrörande från sjö- eller luftfartstrafik, har Kungl. Maj:t funnit gott att - med stöd av 20 § lagen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt samt 72 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) - förordna att inkomster av förenämnda slag, som intjänats av i Argentina konstituerade företag, skola i den utsträckning, som i noterna angives, vara fria från beskattning här i riket. (Jämför 1974:770).	null	null
1948:95	null	1,948	null	1686:0903	null
1949:105	Tryckfrihetsförordning (1949:105)	1,949	1 kap. Tryckfriheten 1 § Tryckfriheten syftar till att säkerställa ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. Tryckfriheten innebär en frihet för var och en att i tryckt skrift uttrycka tankar, åsikter och känslor samt att offentliggöra allmänna handlingar och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst. Tryckfriheten innebär också en rätt för var och en att ge ut skrifter utan att en myndighet eller ett annat allmänt organ hindrar detta i förväg. Åtal för en skrifts innehåll får väckas först efter det att den har getts ut och då vid en domstol. Ingen får straffas för en skrifts innehåll i andra fall än om innehållet strider mot tydlig lag som är meddelad för att bevara allmänt lugn men som inte håller tillbaka allmän upplysning. När tryckfriheten utövas ska bestämmelser i denna grundlag som skyddar enskildas rätt och allmän säkerhet iakttas. För tryckfriheten får inga andra begränsningar finnas än de som följer av denna grundlag. Lag (2018:1801). Tillämpningsområde Olika typer av skrifter 2 § Denna grundlag är tillämplig på skrifter som har framställts i tryckpress. Grundlagen ska också tillämpas på skrifter som har mångfaldigats genom fotokopiering eller någon liknande teknik, om 1. utgivningsbevis gäller för skriften, eller 2. skriften är försedd med en beteckning som visar att den är mångfaldigad och i anslutning till beteckningen tydliga uppgifter om vem som har mångfaldigat skriften och om ort och år för detta. Vad som sägs i denna grundlag om skrifter som har framställts i tryckpress och om tryckning gäller, om inte annat anges, även skrifter och mångfaldigande som avses i andra stycket. Även bilder, med eller utan åtföljande text, anses vid tillämpning av grundlagen som skrifter. Lag (2018:1801). Tryckta skrifter 3 § En skrift anses som en tryckt skrift när den är utgiven. En skrift anses utgiven när den har lämnats ut till försäljning eller för spridning på annat sätt i Sverige. Detta gäller dock inte en myndighets tryckta handlingar, om de inte är tillgängliga för var och en. En skrift ska inte anses utlämnad för spridning i Sverige enbart på den grunden att den skickas härifrån till mottagare i utlandet. Lag (2018:1801). Periodiska skrifter 4 § Med en periodisk skrift avses en tryckt skrift som enligt utgivningsplanen ska ges ut under en bestämd titel och vid särskilda tider komma ut med minst fyra nummer eller häften årligen. Dessutom innefattas löpsedlar och bilagor som hör till skriften. Har utgivningsbevis meddelats, anses skriften som periodisk till dess att beviset återkallas eller förklaras ha upphört. Lag (2018:1801). Bilagor i form av program eller tekniska upptagningar 5 § Om ägaren till en periodisk skrift sprider eller låter sprida skriftens innehåll eller delar av detta i form av ett program som avses i yttrandefrihetsgrundlagen och som sänds eller som tillhandahålls ur en databas som avses i 1 kap. 4 § den grundlagen, ska programmet anses vara en bilaga till skriften vid tillämpning av denna grundlag. Detta gäller dock endast om 1. innehållet görs tillgängligt på ett sätt som är särskilt anpassat till personer med funktionsnedsättning, 2. innehållet återges oförändrat, och 3. det anges hur innehållet har disponerats. Vad som anges i första stycket gäller även när innehållet sprids i en teknisk upptagning som avses i yttrandefrihetsgrundlagen. Bestämmelser om rätt till sändningar finns i 3 kap. yttrandefrihetsgrundlagen. Lag (2018:1801). 6 § Om en författare, utgivare eller förläggare som är ansvarig enligt 8 kap. för en tryckt skrift som inte är periodisk sprider eller låter sprida skriftens innehåll eller delar av detta i form av ett program som avses i yttrandefrihetsgrundlagen och som tillhandahålls ur en databas som avses i 1 kap. 4 § den grundlagen, ska programmet anses vara en bilaga till skriften vid tillämpning av denna grundlag. Detta gäller dock endast om innehållet återges oförändrat och det anges att innehållet är en bilaga enligt denna bestämmelse. Lag (2018:1801). Grundläggande bestämmelser Meddelarfrihet och anskaffarfrihet 7 § Det står var och en fritt att meddela uppgifter i vilket ämne som helst i syfte att de ska göras offentliga i en tryckt skrift (meddelarfrihet). Denna frihet avser uppgifter som lämnas till - en författare eller någon annan upphovsman till en framställning i en tryckt skrift, - skriftens utgivare eller redaktion, eller - ett företag för yrkesmässig förmedling av nyheter eller andra meddelanden till periodiska skrifter. Det står också var och en fritt att anskaffa uppgifter i vilket ämne som helst i syfte att göra dem offentliga i en tryckt skrift eller att meddela uppgifter som avses i första stycket (anskaffarfrihet). För dessa friheter får inga andra begränsningar finnas än de som följer av denna grundlag. Lag (2018:1801). Censurförbud och förbud mot andra hindrande åtgärder 8 § En skrift får inte före tryckningen granskas av en myndighet eller ett annat allmänt organ. Förbud mot tryckning får inte förekomma. Det är inte heller tillåtet för en myndighet eller ett annat allmänt organ att, på grund av skriftens innehåll, hindra tryckning eller utgivning av en skrift, om åtgärden inte har stöd i denna grundlag. Detsamma gäller i fråga om hinder mot spridning av en skrift bland allmänheten. Lag (2018:1801). Exklusivitetsprincipen 9 § För att någon ska kunna åtalas eller dömas till ansvar eller ersättnings-skyldighet för missbruk av tryckfriheten eller medverkan till sådant miss-bruk krävs stöd i denna grundlag. Detsamma gäller för att en tryckt skrift ska kunna konfiskeras eller tas i beslag. Lag (2018:1801). Instruktion för tillämpningen 10 § Den som ska döma över missbruk av tryckfriheten eller på annat sätt vaka över att denna grundlag efterlevs bör alltid ha i åtanke att tryckfriheten är en grundval för ett fritt samhällsskick, alltid uppmärksamma ämnet och tanken mera än uttrycket, liksom syftet mera än framställningssättet samt i tveksamma fall hellre fria än fälla. Lag (2018:1801). Undantag från grundlagen Vissa frågor som får regleras i lag 11 § Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter om upphovsmäns rätt till litterära eller konstnärliga verk, om upphovsrätten närstående rättigheter och om förbud mot att återge ett verk på ett sätt som kränker den andliga odlingens intressen. Lag (2018:1801). 12 § Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter om 1. förbud mot kommersiella annonser vid marknadsföring av alkohol-drycker eller tobaksvaror, 2. förbud mot kommersiella annonser som används vid marknadsföring av andra varor än tobaksvaror eller av tjänster, om det i annonsen förekommer ett varukännetecken som är i bruk för en tobaksvara eller som enligt gällande bestämmelser om varumärken är registrerat eller inarbetat för en tobaksvara, 3. förbud mot kommersiella annonser som har meddelats till skydd för hälsa eller miljö enligt en förpliktelse som följer av medlemskapet i Europeiska unionen eller Europeiska atomenergigemenskapen, 4. krav att införa och på ett visst sätt utforma varningstext, innehållsdeklaration eller annan liknande produktinformation om syftet är skydd för hälsa eller miljö eller konsumentskydd, 5. förbud mot offentliggörande i yrkesmässig kreditupplysnings-verksamhet av kreditupplysning som innebär otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet eller som innehåller oriktig eller missvisande uppgift, om ersättningsskyldighet för sådant offentliggörande, om krav på berättigat behov hos den som beställer kreditupplysningen, om skyldighet att lämna information till den som avses med upplysningen och om rättelse av oriktig eller missvisande uppgift, 6. ansvar och ersättningsskyldighet som avser det sätt på vilket en uppgift har anskaffats, eller 7. ansvar och ersättningsskyldighet för överträdelse av förbud mot att göra avbildningar, beskrivningar eller mätningar av eller inom byggnader, andra anläggningar, områden eller andra objekt som är av betydelse för Sveriges totalförsvar, om förbudet behövs med hänsyn till intresset av ett förstärkt skydd mot allvarlig brottslighet eller mot röjande av hemliga uppgifter som rör totalförsvaret, eller till intresset av att skydda allmänheten mot skada till följd av militär verksamhet. Lag (2022:1524). 13 § Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter om förbud mot offentliggörande av personuppgifter 1. som avslöjar etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening, 2. om hälsa, sexualliv eller sexuell läggning, eller 3. som består av genetiska uppgifter eller biometriska uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk person. Vad som anges i första stycket gäller endast om 1. personuppgifterna ingår i en uppgiftssamling som har ordnats så att det är möjligt att söka efter eller sammanställa dessa, och 2. det med hänsyn till verksamheten och de former under vilka uppgiftssamlingen hålls tillgänglig finns särskilda risker för otillbörliga intrång i enskildas personliga integritet. Lag (2022:1524). Undantag för barnpornografi 14 § Denna grundlag är inte tillämplig på pornografiska bilder av personer vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som är under arton år. Lag (2018:1801). 2 kap. Allmänna handlingars offentlighet Grundläggande bestämmelser Handlingsoffentlighet 1 § Till främjande av ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande ska var och en ha rätt att ta del av allmänna handlingar. Lag (2018:1801). Begränsning av handlingsoffentligheten 2 § Rätten att ta del av allmänna handlingar får begränsas endast om det krävs med hänsyn till 1. rikets säkerhet eller dess förhållande till en annan stat eller en mellanfolklig organisation, 2. rikets centrala finanspolitik, penningpolitik eller valutapolitik, 3. myndigheters verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn, 4. intresset av att förebygga eller beivra brott, 5. det allmännas ekonomiska intresse, 6. skyddet för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, eller 7. intresset av att bevara djur- eller växtart. En begränsning av rätten att ta del av allmänna handlingar ska anges noga i en bestämmelse i en särskild lag eller, om det anses lämpligare i ett visst fall, i en annan lag som den särskilda lagen hänvisar till. Efter bemyndigande i en sådan bestämmelse får regeringen genom förordning meddela närmare föreskrifter om bestämmelsens tillämplighet. Riksdagen eller regeringen får i en sådan bestämmelse som avses i andra stycket ges befogenhet att efter omständigheterna medge att en viss handling lämnas ut. Lag (2018:1801). Vad som är allmän handling Handling 3 § Med handling avses en framställning i skrift eller bild samt en upp-tagning som endast med tekniska hjälpmedel kan läsas eller avlyssnas eller uppfattas på annat sätt. Lag (2018:1801). Allmän handling 4 § En handling är allmän, om den förvaras hos en myndighet och enligt 9 eller 10 § är att anse som inkommen till eller upprättad hos en myndighet. Lag (2018:1801). Med myndighet jämställda organ 5 § Med myndighet jämställs i detta kapitel riksdagen och beslutande kommunal församling. Lag (2018:1801). Handling som förvaras hos myndighet 6 § En upptagning som avses i 3 § anses förvarad hos en myndighet, om upptagningen är tillgänglig för myndigheten med tekniskt hjälpmedel som myndigheten själv utnyttjar för överföring i sådan form att den kan läsas eller avlyssnas eller uppfattas på annat sätt. En sammanställning av uppgifter ur en upptagning för automatiserad behandling anses dock förvarad hos myndigheten endast om myndigheten kan göra sammanställningen tillgänglig med rutinbetonade åtgärder och inte annat följer av 7 §. Lag (2018:1801). 7 § En sammanställning enligt 6 § andra stycket anses inte förvarad hos myndigheten om sammanställningen innehåller personuppgifter och myndigheten enligt lag eller förordning saknar befogenhet att göra sammanställningen tillgänglig. Med personuppgift avses all slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person. Lag (2018:1801). 8 § Brev eller annat meddelande som är ställt personligen till den som innehar befattning vid en myndighet anses som allmän handling, om handlingen gäller ett ärende eller någon annan fråga som ska handläggas av myndigheten och inte är avsedd för mottagaren endast som innehavare av annan ställning. Lag (2018:1801). Inkommen handling 9 § En handling anses ha kommit in till en myndighet, när den har anlänt till myndigheten eller kommit behörig befattningshavare till handa. I fråga om en upptagning som avses i 3 § gäller i stället att den anses ha kommit in till myndigheten när någon annan har gjort den tillgänglig för myndigheten på det sätt som anges i 6 §. Tävlingsskrifter, anbud eller andra sådana handlingar som enligt tillkännagivande ska lämnas i förseglat omslag anses inte ha kommit in före den tidpunkt som har bestämts för öppnandet. En åtgärd som någon vidtar endast som ett led i en teknisk bearbetning eller teknisk lagring av en handling som en myndighet har tillhandahållit ska inte anses leda till att handlingen har kommit in till den myndigheten. Lag (2018:1801). Upprättad handling 10 § En handling anses ha upprättats hos en myndighet, när den har expedierats. En handling som inte har expedierats anses upprättad när det ärende som den hänför sig till har slutbehandlats hos myndigheten eller, om handlingen inte hänför sig till ett visst ärende, när den har justerats av myndigheten eller färdigställts på annat sätt. I stället för det som föreskrivs i första stycket gäller följande: 1. Diarier, journaler samt sådana register eller andra förteckningar som förs fortlöpande anses ha upprättats när de har färdigställts för anteckning eller införing. 2. Domar och andra beslut, som enligt vad som är föreskrivet ska avkunnas eller expedieras, samt protokoll och andra handlingar till den del protokollet eller handlingen hänför sig till ett sådant beslut, anses ha upprättats när beslutet har avkunnats eller expedierats. 3. Andra protokoll från en myndighet och därmed jämförliga anteckningar anses ha upprättats när de har justerats av myndigheten eller färdigställts på annat sätt. Det som sägs i andra stycket 3 gäller inte protokoll hos riksdagens utskott, en kommuns revisorer, statliga kommittéer eller en kommunal myndighet i ärenden som denna endast bereder till avgörande. Lag (2018:1801). Överlämnad handling inom en myndighet 11 § Har ett organ som ingår i eller är knutet till en myndighet lämnat över en handling till något annat organ inom samma myndighet, anses handlingen som inkommen eller upprättad därigenom endast om organen uppträder som självständiga i förhållande till varandra. Detsamma gäller om en handling har framställts för att lämnas på det sätt som anges i första stycket. Lag (2018:1801). Minnesanteckning, utkast och koncept 12 § En minnesanteckning som har gjorts hos en myndighet och som inte har expedierats ska inte heller efter den tidpunkt då den enligt 10 § är att anse som upprättad anses som allmän handling hos myndigheten. Minnesanteckningen anses dock som upprättad om den har tagits om hand för arkivering. Med minnesanteckning avses promemorior och andra uppteckningar eller upptagningar som har kommit till endast för föredragning eller beredning av ett ärende, dock inte till den del de har tillfört ärendet någon sakuppgift. Utkast eller koncept till en myndighets beslut eller skrivelse och andra därmed jämställda handlingar som inte har expedierats anses inte som allmänna. Handlingen anses dock vara allmän om den tas om hand för arkivering. Lag (2018:1801). Handlingar som inte anses som allmänna 13 § En handling som förvaras hos en myndighet endast som ett led i en teknisk bearbetning eller teknisk lagring för någon annans räkning anses inte som allmän handling hos den myndigheten. Som allmän handling anses inte en handling som en myndighet förvarar endast i syfte att kunna återskapa information som har gått förlorad i en myndighets ordinarie system för automatiserad behandling av information (säkerhetskopia). Lag (2018:1801). 14 § Som allmän handling anses inte 1. ett brev, ett telegram eller någon annan sådan handling som har lämnats in till eller upprättats hos en myndighet endast för befordran av ett meddelande, 2. ett meddelande eller någon annan handling som har lämnats in till eller upprättats hos en myndighet endast för offentliggörande i en periodisk skrift som ges ut genom myndigheten, 3. en tryckt skrift, en ljud- eller bildupptagning eller någon annan handling som ingår i ett bibliotek eller som från en enskild har tillförts ett allmänt arkiv uteslutande för förvaring och vård eller forsknings- och studieändamål eller privata brev, skrifter eller upptagningar som annars har överlämnats till en myndighet uteslutande för något av de angivna ändamålen, 4. en upptagning av innehållet i en sådan handling som avses i 3, om upptagningen förvaras hos en myndighet där den ursprungliga handlingen inte skulle vara att anse som allmän. Det som föreskrivs i första stycket 3 om handlingar som ingår i bibliotek tillämpas inte på en upptagning i en databas som en myndighet har tillgång till enligt ett avtal med en annan myndighet, om upptagningen är allmän handling hos den myndigheten. Lag (2018:1801). Utlämnande av allmänna handlingar Rätten att ta del av allmänna handlingar 15 § Den som begär ut en allmän handling som får lämnas ut ska genast eller så snart det är möjligt och utan avgift få ta del av handlingen på stället på ett sådant sätt att den kan läsas eller avlyssnas eller uppfattas på annat sätt. En handling får även skrivas av, avbildas eller tas i anspråk för ljudöverföring. Kan en handling inte tillhandahållas utan att en sådan del av handlingen som inte får lämnas ut röjs, ska den i övriga delar göras tillgänglig för sökanden i avskrift eller kopia. En myndighet är inte skyldig att tillhandahålla en handling på stället, om det möter betydande hinder. Detsamma gäller en upptagning som avses i 3 §, om sökanden utan beaktansvärd olägenhet kan ta del av upptagningen hos en närbelägen myndighet. Lag (2018:1801). Kopior av allmänna handlingar 16 § Den som önskar ta del av en allmän handling har även rätt att mot en fastställd avgift få en avskrift eller kopia av handlingen till den del handlingen får lämnas ut. En myndighet är dock inte skyldig att i större utsträckning än vad som följer av lag lämna ut en upptagning för automatiserad behandling i annan form än utskrift. En myndighet är inte heller skyldig att framställa en kopia av en karta, ritning eller bild eller av en upptagning som avses i 3 § och som inte är en upptagning för automatiserad behandling, om det skulle innebära svårigheter och handlingen kan tillhandahållas på stället. En begäran att få en avskrift eller kopia av en allmän handling ska behandlas skyndsamt. Lag (2018:1801). Prövning av begäran 17 § En begäran att få ta del av en allmän handling görs hos den myndighet som förvarar handlingen. Begäran prövas av den myndighet som anges i första stycket. Om det finns särskilda skäl, får det dock föreskrivas i en bestämmelse som avses i 2 § andra stycket att prövningen vid tillämpningen av bestämmelsen ska göras av någon annan myndighet. I fråga om en handling som är av synnerlig betydelse för rikets säkerhet kan det även genom förordning föreskrivas att endast en viss myndighet får pröva frågan om utlämnande. I de angivna fallen ska begäran om utlämnande genast hänskjutas till den behöriga myndigheten. Lag (2018:1801). 18 § En myndighet får inte på grund av att någon begär att få ta del av en allmän handling efterforska vem denne är eller vilket syfte han eller hon har med sin begäran i större utsträckning än vad som behövs för att myndigheten ska kunna pröva om det finns hinder mot att handlingen lämnas ut. Lag (2018:1801). 19 § Om någon annan än riksdagen eller regeringen avslår en begäran att få ta del av en handling eller lämnar ut en allmän handling med förbehåll som inskränker sökandens rätt att yppa dess innehåll eller annars förfoga över den, får sökanden överklaga beslutet. Ett beslut av ett statsråd ska överklagas till regeringen och ett beslut av någon annan myndighet ska överklagas till domstol. I den lag som avses i 2 § ska det närmare anges hur beslut som avses i första stycket får överklagas. Ett överklagande ska alltid prövas skyndsamt. För beslut av en myndighet som lyder under riksdagen gäller särskilda bestämmelser om överklagande. Lag (2018:1801). 20 § En anteckning om hinder att lämna ut en allmän handling får göras endast på en handling som omfattas av en bestämmelse som avses i 2 § andra stycket. Den tillämpliga bestämmelsen ska anges. Lag (2018:1801). Ytterligare bestämmelser om allmänna handlingar Allmänna handlingar hos enskilda organ 21 § Om en myndighets verksamhet ska övertas av ett enskilt organ, får det i lag föreskrivas att regeringen eller en beslutande kommunal församling får besluta att allmänna handlingar som hänför sig till den verksamheten och som organet behöver för verksamheten får överlämnas dit utan att handlingarna därigenom upphör att vara allmänna. Ett sådant organ ska i fråga om överlämnade handlingar jämställas med en myndighet när 15-20 §§ tillämpas. Lag (2018:1801). 22 § I lag får det föreskrivas att regeringen får besluta att allmänna handlingar får överlämnas till Svenska kyrkan eller någon av dess organisatoriska delar för förvaring, utan att handlingarna därigenom upphör att vara allmänna. Detta gäller handlingar som senast den 31 december 1999 har kommit in till eller upprättats hos 1. myndigheter som har upphört och som har haft uppgifter som hänför sig till Svenska kyrkans verksamhet, eller 2. Svenska kyrkans beslutande församlingar. När 15-20 §§ tillämpas ska Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar jämställas med en myndighet i fråga om överlämnade handlingar. Lag (2018:1801). Bevarande och gallring 23 § Grundläggande föreskrifter om hur allmänna handlingar ska bevaras samt om gallring och annat avhändande av sådana handlingar får meddelas i lag. Lag (2018:1801). 3 kap. Rätten till anonymitet 1 § En författare till en tryckt skrift är inte skyldig att sätta ut namn, pseudonym eller signatur på skriften. Detsamma gäller för den som har meddelat uppgifter för offentliggörande enligt 1 kap. 7 § och för utgivare av en tryckt skrift som inte är periodisk. Lag (2018:1801). 2 § I ett mål om ansvar, skadestånd eller särskild rättsverkan på grund av tryckfrihetsbrott får ingen ta upp frågan om vem som är författare eller vem som är meddelare enligt 1 kap. 7 §. Detsamma gäller frågan om vem som är utgivare till en tryckt skrift som inte är periodisk. Om författare eller utgivare har angetts på en skrift som inte är periodisk, med namn eller med en pseudonym eller en signatur som enligt vad som är allmänt känt syftar på en viss person, får dock frågan om han eller hon är ansvarig behandlas i målet. Detsamma gäller om någon i en skriftlig förklaring har uppgett sig vara författaren eller utgivaren eller självmant har lämnat en sådan uppgift i målet. Första stycket hindrar inte att det i samma rättegång som avses i första och andra styckena handläggs en fråga om vem som är ansvarig för brott enligt 7 kap. 22 eller 23 §. Lag (2018:1801). Tystnadsplikt 3 § Den som har tagit befattning med tillkomsten eller utgivningen av en tryckt skrift eller med en framställning som har varit avsedd att införas i en tryckt skrift får inte röja vad han eller hon då har fått veta om vem som är författare, meddelare enligt 1 kap. 7 § eller utgivare av en skrift som inte är periodisk. Tystnadsplikt enligt första stycket gäller även för den som på något annat sätt har varit verksam inom ett företag för utgivning av tryckta skrifter eller inom ett företag för yrkesmässig förmedling av nyheter eller andra meddelanden till periodiska skrifter. Lag (2018:1801). 4 § Tystnadsplikt enligt 3 § gäller inte i följande fall: 1. Den till vars förmån tystnadsplikten gäller har samtyckt till att hans eller hennes identitet röjs. 2. Det är tillåtet enligt 2 § andra stycket att behandla frågan om identiteten. 3. Det rör sig om något av de brott som avses i 7 kap. 22 § första stycket 1. 4. En domstol finner i fråga om brott enligt 7 kap. 21 § eller 22 § första stycket 2 eller 3 att det är nödvändigt att uppgifter lämnas om huruvida det är den som är tilltalad eller skäligen misstänkt för den brottsliga gärningen som har lämnat meddelandet eller medverkat till framställningen. Uppgifterna ska i så fall lämnas vid en förhandling. 5. En domstol finner i något annat fall att det av hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att en uppgift om identiteten lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran. Vid förhör som avses i första stycket 4 eller 5 ska rätten noga vaka över att det inte ställs frågor som kan inkräkta på tystnadsplikten utöver vad som har medgetts i varje särskilt fall. Lag (2018:1801). Efterforskningsförbud 5 § En myndighet eller ett annat allmänt organ får inte efterforska 1. författaren till en framställning som har införts eller varit avsedd att införas i en tryckt skrift, 2. den som har gett ut eller avsett att ge ut en framställning i en sådan skrift, eller 3. meddelare enligt 1 kap. 7 §. Förbudet i första stycket hindrar inte efterforskning när det behövs för åtal eller något annat ingripande mot den som avses där som inte står i strid med denna grundlag. I sådana fall ska den tystnadsplikt som anges i 3 § beaktas. Lag (2018:1801). Repressalieförbud 6 § En myndighet eller ett annat allmänt organ får inte ingripa mot någon för att han eller hon i en tryckt skrift har brukat sin tryckfrihet eller medverkat till ett sådant bruk. Lag (2018:1801). Straff 7 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som 1. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot sin tystnadsplikt enligt 3 §, 2. uppsåtligen eller av oaktsamhet på en tryckt skrift sätter ut namn på eller pseudonym eller signatur för en författare eller, i fall som avses i 1 §, meddelare eller utgivare mot hans eller hennes vilja, 3. uppsåtligen eller av oaktsamhet på en tryckt skrift sätter ut namn på eller pseudonym eller signatur för någon som uppges vara författare, utgivare eller meddelare men som inte är det, 4. uppsåtligen efterforskar i strid med 5 §, eller 5. uppsåtligen ingriper i strid med 6 §, om åtgärden utgör avskedande, uppsägning, meddelande av disciplinpåföljd eller en liknande åtgärd. Allmänt åtal för brott som avses i första stycket 1-3 får väckas endast om målsäganden har anmält brottet till åtal. Lag (2018:1801). Andra upphovsmän än författare 8 § Det som sägs i detta kapitel om författare gäller även andra upphovsmän till framställningar som har införts eller varit avsedda att införas i en tryckt skrift. Lag (2018:1801). 4 kap. Rätten att trycka skrifter 1 § Varje fysisk och juridisk person har rätt att själv eller med hjälp av andra trycka skrifter. Lag (2018:1801). Ursprungsuppgifter 2 § En skrift som är tryckt i Sverige och avsedd att ges ut här ska innehålla tydliga uppgifter om vem som har tryckt skriften samt om ort och år för tryckningen. Motsvarande gäller en skrift för vilken utgivningsbevis gäller och som är mångfaldigad här genom fotokopiering eller någon liknande teknik. Lag (2018:1801). 3 § Skyldigheten att sätta ut uppgifter enligt 2 § gäller inte bild- eller tillfällighetstryck. Med bild- eller tillfällighetstryck avses vykort och bildalbum, visitkort och notifikationer, adresskort, etiketter, blanketter samt affärstryck såsom reklam- och emballagetryck och andra sådana trycksaker. En förutsättning är att missbruk av tryckfriheten kan anses uteslutet på grund av texten eller framställningen i övrigt. Lag (2018:1801). Skyldighet att bevara exemplar 4 § Föreskrifter om skyldighet att bevara exemplar av tryckta skrifter för granskning och att lämna exemplar av tryckta skrifter till bibliotek eller arkiv får meddelas i lag. Detsamma gäller föreskrifter om skyldighet att spela in program och bevara tekniska upptagningar som avses i 1 kap. 5 och 6 §§ samt att tillhandahålla dessa. Lag (2018:1801). Straff 5 § Den som vid framställningen av en skrift bryter mot 2 § döms till böter eller fängelse i högst ett år. Lag (2018:1801). 6 § Har betecknats 4 § genom lag (1976:955). 7 § Har upphävts genom lag (1976:955). 8 § Har betecknats 5 § genom lag (1976:955). 9 § Har betecknats 3 § genom lag (1976:955). 5 kap. Rätten att ge ut periodiska skrifter Ägare och utgivare 1 § En periodisk skrift ska ha en utgivare. Utgivaren utses av skriftens ägare. Lag (2018:1801). 2 § Varje fysisk och juridisk person får vara ägare till en periodisk skrift. Lag (2018:1801). 3 § En utgivare av en periodisk skrift ska vara en fysisk person med hemvist i Sverige. Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt särskilda bestämmelser i lag får inte vara utgivare. Lag (2018:1801). Utgivarens befogenhet 4 § Utgivaren ska ha befogenhet att utöva tillsyn över skriftens utgivning och bestämma över dess innehåll så att ingenting får föras in i den mot hans eller hennes vilja. Varje inskränkning i denna befogenhet ska vara utan verkan. Lag (2018:1801). Anmälan om utgivare 5 § När en utgivare har utsetts, ska ägaren anmäla detta till en myndighet som anges i lag. Anmälan ska innehålla uppgift om utgivarens namn och hemvist. Den ska även innehålla bevis om att utgivaren är behörig enligt 3 § och en förklaring av utgivaren om att han eller hon har åtagit sig uppdraget. Lag (2018:1801). 6 § Om utgivaren inte längre är behörig eller om utgivarens uppdrag kommer att upphöra av något annat skäl, ska ägaren genast utse en ny utgivare och anmäla detta enligt 5 §. Anmälan ska om möjligt även innehålla bevis om att den förra utgivaren har fått del av anmälan. Lag (2018:1801). Ställföreträdare för utgivare 7 § En utgivare av en periodisk skrift får utse en eller flera ställföreträdare. För ställföreträdare gäller 3 §. När en ställföreträdare har utsetts, ska detta anmälas till den myndighet som avses i 5 §. Tillsammans med anmälan ska det lämnas ett bevis om att ställföreträdaren uppfyller behörighetsvillkoren för utgivare och en förklaring dels av ställföreträdaren att han eller hon har åtagit sig uppdraget, dels av ägaren att han eller hon har godkänt ställföreträdaren. Upphör utgivarens uppdrag, upphör också uppdraget som ställföreträdare. Lag (2018:1801). 8 § Om en anmälan av ställföreträdare har gjorts enligt 7 §, får utgivaren överlämna åt ställföreträdaren eller, om flera ställföreträdare finns, åt någon av dem att i utgivarens ställe utöva den befogenhet som utgivaren har enligt 4 §. Kan det antas att utgivaren på grund av sjukdom eller av annan tillfällig orsak oavbrutet under minst en månad inte kommer att utöva befogenheten som utgivare, ska han eller hon snarast överlämna denna till en ställföreträdare. Finns det ingen ställföreträdare, ska utgivaren genast utse en ställföreträdare och anmäla detta enligt 7 §. Detsamma gäller om uppdraget för den som har utsetts till ställföreträdare kommer att upphöra. Lag (2018:1801). Uppgift om utgivare 9 § På varje nummer eller häfte av en periodisk skrift ska utgivarens namn sättas ut. När en ställföreträdare har trätt in anges i stället ställföreträdarens namn. Lag (2018:1801). Utgivningsbevis Utfärdande 10 § En periodisk skrift får inte ges ut innan det har utfärdats ett bevis om att det inte finns något hinder mot utgivning enligt denna grundlag (utgivningsbevis). Ett utgivningsbevis meddelas av den myndighet som avses i 5 §. Ansökan görs av skriftens ägare. I ansökan ska skriftens titel, utgivningsort och utgivningsplan anges. Lag (2018:1801). 11 § Ett utgivningsbevis får inte utfärdas innan det har gjorts en anmälan om utgivare enligt 5 §. En ansökan får avslås om skriftens titel lätt kan förväxlas med titeln på någon annan skrift med utgivningsbevis. Lag (2018:1801). Giltighet och förnyelse 12 § Ett utgivningsbevis gäller i tio år. Därefter upphör beviset att gälla. Ett beslut om att beviset ska anses ha upphört vid tioårsperiodens utgång meddelas av den myndighet som avses i 5 §. Beviset får förnyas efter ansökan av skriftens ägare, varje gång för tio år från utgången av den föregående tioårsperioden. Om ansökan om förnyelse har gjorts före tioårsperiodens utgång fortsätter beviset att gälla till dess att beslutet med anledning av ansökan har fått laga kraft. Lag (2018:1801). Återkallelse 13 § Ett utgivningsbevis får återkallas i följande fall: 1. Ägaren har anmält att skriftens utgivning har upphört. 2. Äganderätten till skriften har övergått till någon som inte uppfyller behörighetsvillkor som har föreskrivits med stöd av denna grundlag. 3. Det finns ingen utgivare eller utgivaren uppfyller inte behörighetsvillkoren enligt 3 § eller behörighetsvillkor som har föreskrivits med stöd av denna grundlag, och en behörig utgivare utses inte omedelbart. 4. Det har gått sex månader från dagen då utgivningsbeviset utfärdades, utan att skriften har kommit ut. 5. Skriften har under något av de två senaste kalenderåren inte kommit ut med minst fyra nummer eller häften på särskilda tider. 6. Det visas inom sex månader från första gången skriften kom ut att beviset inte borde ha utfärdats med hänsyn till bestämmelsen i 11 § andra stycket. 7. Titeln på en skrift har typografiskt sett getts en sådan likhet med titeln på en annan skrift med utgivningsbevis att förväxling lätt kan ske och rättelse vidtas inte omedelbart. Lag (2018:1801). 14 § Om ett utgivningsbevis har återkallats enligt 13 § första stycket 2, 3, 5 eller 7, krävs medgivande av skriftens ägare för att utgivningsbevis ska utfärdas för en annan skrift med en titel som har en sådan likhet med den första skriftens titel att de lätt kan förväxlas. Medgivande behövs dock inte om det har gått två år efter återkallelsen. Detsamma gäller om det tidigare utgivningsbeviset har förklarats ha upphört att gälla. Lag (2018:1801). 15 § Det får i lag meddelas föreskrifter om 1. skyldighet att anmäla ändrade förhållanden i fråga om utgivningsort och utgivningsplan, 2. giltighet och förnyelse av utgivningsbevis, och 3. återkallelse av utgivningsbevis. Lag (2018:1801). Straff 16 § Till böter döms 1. en ägare till en periodisk skrift som ges ut utan att utgivningsbevis finns eller utan att ägaren uppfyller behörighetsvillkor som har föreskrivits med stöd av denna grundlag, 2. en ägare till en periodisk skrift för vilken en ny utgivare inte utses och anmäls enligt 6 §, 3. en utgivare som inte överlämnar sitt uppdrag till ställföreträdare enligt 8 § andra stycket, 4. den som ger ut en periodisk skrift för vilken utgivningsförbud har meddelats enligt denna grundlag eller som uppenbart utgör en fortsättning av en sådan skrift, eller 5. den som på en periodisk skrift låter ange sitt namn som utgivare eller ställföreträdare utan att vara behörig. Om skriften har förklarats vara brottslig eller omständigheterna annars är synnerligen försvårande, är straffet fängelse i högst ett år. Lag (2018:1801). 17 § Till straff enligt 16 § döms även den som i en ansökan, anmälan eller förklaring som avses i detta kapitel medvetet lämnar oriktiga uppgifter. Lag (2018:1801). 18 § Till penningböter döms en utgivare som inte sätter ut uppgifter om utgivarens namn på det sätt som anges i 9 §. Detsamma gäller en ställföre-trädare som har trätt in som utgivare. Lag (2018:1801). 19 § I lag får det föreskrivas om straff för den som bryter mot en föreskrift i lag som har meddelats med stöd av 15 § 1. Lag (2018:1801). 6 kap. Rätten att sprida tryckta skrifter 1 § Varje fysisk och juridisk person har rätt att själv eller med hjälp av andra sprida tryckta skrifter. Lag (2018:1801). Undantag 2 § Utan hinder av denna grundlag gäller vad som föreskrivs i lag, när någon 1. visar en pornografisk bild på eller vid en allmän plats genom skyltning eller annat liknande förfarande på ett sätt som är ägnat att väcka allmän anstöt eller utan föregående beställning sänder eller tillställer någon en sådan bild på annat sätt, eller 2. bland barn och ungdom sprider en tryckt skrift som genom sitt innehåll kan verka förråande eller annars medföra annan allvarlig fara för de unga. Lag (2018:1801). 3 § I lag får det meddelas föreskrifter om spridning av kartor, ritningar eller bilder som återger Sverige helt eller delvis och innehåller upplysningar av betydelse för rikets försvar. Lag (2018:1801). Skyldighet att befordra tryckta skrifter 4 § Den som enligt vad som följer av lag eller annan författning har en skyldighet att befordra tryckta skrifter får inte på grund av innehållet vägra eller ställa särskilda villkor för att utföra denna skyldighet. Detta gäller dock inte om befordran skulle innebära en sådan överträdelse som avses i 5 eller 6 §. Den som har en skyldighet enligt första stycket och som har tagit emot en tryckt skrift för befordran ska inte anses som skriftens spridare. Lag (2018:1801). Straff 5 § Till penningböter döms den som sprider en tryckt skrift som saknar en sådan uppgift som avses i 4 kap. 2 §. Detsamma gäller om en sådan uppgift eller en uppgift som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 2 är oriktig och spridaren känner till detta. Lag (2018:1801). 6 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som sprider en tryckt skrift i vetskap om att den 1. har tagits i beslag eller förklarats konfiskerad, 2. har getts ut i strid med ett utgivningsförbud som har meddelats enligt denna grundlag, eller 3. uppenbart utgör en fortsättning av en skrift som omfattas av ett sådant förbud som avses i 2. Lag (2018:1801). 7 kap. Tryckfrihetsbrott, meddelarbrott och anskaffarbrott Gärningar som anses vara tryckfrihetsbrott Vad som anses vara tryckfrihetsbrott 1 § Med beaktande av tryckfrihetens syfte att säkerställa ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande ska de gärningar som anges i 2- 20 §§ anses vara tryckfrihetsbrott, om de begås i en tryckt skrift och är straffbara enligt lag. Lag (2018:1801). Olaga hot 2 § Som tryckfrihetsbrott anses olaga hot som innebär att någon hotar någon annan med brottslig gärning på ett sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig rädsla för egen eller annans säkerhet till person, egendom, frihet eller frid. Lag (2018:1801). Förtal 3 § Som tryckfrihetsbrott anses förtal som innebär att någon utpekar någon annan som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämnar en uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning. Förtal av avliden medför ansvar, om gärningen är sårande för de efter-levande eller annars kan anses kränka den frid som bör tillkomma den avlidne. Det ska inte dömas till ansvar om det med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna uppgift i saken och den som har lämnat uppgiften visar att uppgiften var sann eller att han eller hon hade skälig grund för den. Lag (2018:1801). Förolämpning 4 § Som tryckfrihetsbrott anses förolämpning som innebär att någon riktar beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande beteende mot någon annan, om gärningen är ägnad att kränka den andres självkänsla eller värdighet. Lag (2018:1801). Uppvigling 5 § Som tryckfrihetsbrott anses uppvigling som innebär att någon uppmanar eller på annat sätt söker förleda till brottslig gärning, svikande av medborgerlig skyldighet eller ohörsamhet mot myndighet eller åsidosättande av vad som åligger krigsman i tjänsten. Lag (2018:1801). Hets mot folkgrupp 6 § Som tryckfrihetsbrott anses hets mot folkgrupp som innebär att någon hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck. Lag (2018:1801). Olaga våldsskildring 7 § Som tryckfrihetsbrott anses olaga våldsskildring som innebär att någon i bild skildrar sexuellt våld eller tvång med uppsåt att bilden sprids, om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig. Lag (2018:1801). Hot mot tjänsteman 8 § Som tryckfrihetsbrott anses hot mot tjänsteman som innebär att någon med hot om våld förgriper sig på någon annan för att tvinga fram, hindra eller hämnas för en åtgärd i hans eller hennes myndighetsutövning, i annan verksamhet där det finns samma skydd som är förenat med myndighetsutövning eller vid biträde till åtgärd som omfattas av sådant skydd. Detsamma gäller om någon på detta sätt förgriper sig mot den som tidigare har utövat eller biträtt vid sådan verksamhet, för vad denne då gjort eller underlåtit att göra. För försök eller förberedelse till sådant hot mot tjänsteman döms det till ansvar, såvida inte brottet, om det hade fullbordats, skulle ha varit att anse som ringa. Lag (2018:1801). Övergrepp i rättssak 9 § Som tryckfrihetsbrott anses övergrepp i rättssak som innebär att någon med hot om våld angriper någon annan 1. för att denne har gjort en anmälan, fört talan, avlagt vittnesmål eller annars vid förhör avgett en utsaga hos en domstol eller annan myndighet, eller 2. för att hindra denne från en sådan åtgärd som anges i 1. Detsamma gäller om någon med hot om gärning som medför lidande, skada eller olägenhet angriper någon annan för att denne har avlagt vittnesmål eller annars avgett en utsaga vid förhör hos en myndighet eller för att hindra honom eller henne från att avge en sådan utsaga. Lag (2018:1801). Uppror 10 § Som tryckfrihetsbrott anses uppror som innebär att någon, med uppsåt att statsskicket med vapenmakt eller annars med våldsamma medel ska omstörtas eller att åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riks-dagen eller högsta domarmakten på så sätt ska framtvingas eller hindras, begår en handling som innebär en fara för uppsåtets förverkligande. För försök, förberedelse eller stämpling till sådant uppror döms det till ansvar. Lag (2018:1801). Brott mot medborgerlig frihet 11 § Som tryckfrihetsbrott anses brott mot medborgerlig frihet som innebär att någon utövar olaga hot med uppsåt att påverka den allmänna åsiktsbildningen eller inkräkta på handlingsfriheten inom en politisk organisation eller en yrkes- eller näringssammanslutning och därigenom sätter yttrande-, församlings- eller föreningsfriheten i fara. För försök till sådant brott mot medborgerlig frihet döms det till ansvar. Lag (2018:1801). Högförräderi 12 § Som tryckfrihetsbrott anses högförräderi som innebär att någon, med uppsåt att riket eller en del av det, med våldsamma eller annars lagstridiga medel eller med utländskt bistånd, ska läggas under främmande makt eller bringas i beroende av sådan makt eller att del av riket på så sätt ska lösryckas, begår en handling som innebär en fara för uppsåtets förverkligande. Som tryckfrihetsbrott anses också högförräderi som begåtts med uppsåt att åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten ska framtvingas eller hindras med utländskt bistånd, om handlingen innebär en fara för uppsåtets förverkligande. För försök, förberedelse eller stämpling till sådant högförräderi döms det till ansvar. Lag (2018:1801). Krigsanstiftan 13 § Som tryckfrihetsbrott anses krigsanstiftan som innebär att någon med utländskt bistånd framkallar fara för att riket ska invecklas i krig eller andra fientligheter. Lag (2018:1801). Spioneri 14 § Som tryckfrihetsbrott anses spioneri som innebär att någon för att gå en främmande makt eller motsvarande tillhanda obehörigen befordrar, lämnar eller röjer en uppgift rörande försvarsverk, vapen, förråd, import, export, tillverkningssätt, underhandlingar, beslut, eller något förhållande i övrigt, vars uppenbarande för en främmande makt eller motsvarande kan medföra men för Sveriges säkerhet. För försök, förberedelse eller stämpling till sådant spioneri döms det till ansvar. Lag (2022:1517). Utlandsspioneri 14 a § Som tryckfrihetsbrott anses utlandsspioneri som innebär att någon, i annat fall än som avses i 14 §, för att gå en främmande makt eller motsvarande tillhanda, obehörigen befordrar, lämnar eller röjer en hemlig uppgift som förekommer inom ramen för ett samarbete med en annan stat eller en mellanfolklig organisation eller i en mellanfolklig organisation i vilken Sverige är medlem, och vars uppenbarande för en främmande makt eller motsvarande är ägnat att medföra allvarligt men för Sveriges förhållande till någon annan stat eller en mellanfolklig organisation. En gärning ska inte utgöra brott, om den med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig. För försök, förberedelse eller stämpling till sådant utlandsspioneri döms det till ansvar. Lag (2022:1517). Obehörig befattning med hemlig uppgift 15 § Som tryckfrihetsbrott anses obehörig befattning med hemlig uppgift som innebär att någon, utan syfte att gå en främmande makt eller motsvarande tillhanda, obehörigen befordrar, lämnar eller röjer en uppgift 1. som avses i 14 §, om uppgiften rör något förhållande av hemlig natur, eller 2. som avses i 14 a §. En gärning enligt första stycket 2 ska inte utgöra brott, om den med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig. För försök eller förberedelse till sådan obehörig befattning med hemlig uppgift döms det till ansvar. Det döms också till ansvar för stämpling till sådant brott, om detta är att anse som grovt. Vid denna bedömning ska det särskilt beaktas, om gärningen innefattade tillhandagående av en främmande makt eller motsvarande eller var av synnerligen farlig beskaffenhet med hänsyn till pågående krig eller rörde något förhållande av stor betydelse eller om den som har begått gärningen röjde vad som på grund av allmän eller enskild tjänst hade betrotts honom eller henne. Lag (2022:1517). Vårdslöshet med hemlig uppgift 16 § Som tryckfrihetsbrott anses vårdslöshet med hemlig uppgift som innebär att någon av grov oaktsamhet obehörigen befordrar, lämnar eller röjer en uppgift 1. som avses i 14 §, om uppgiften rör något förhållande av hemlig natur, eller 2. som avses i 14 a §. En gärning enligt första stycket 2 ska inte utgöra brott, om den med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig. Lag (2022:1517). Landsförräderi eller landssvek 17 § Som tryckfrihetsbrott anses landsförräderi eller landssvek som innebär att någon, när riket är i krig eller bestämmelser i lag om sådant brott annars är tillämpliga, 1. missleder eller förråder dem som är verksamma för rikets försvar eller förleder dem till myteri, trolöshet eller modlöshet, 2. förråder egendom som är av betydelse för totalförsvaret, eller 3. begår någon annan liknande förrädisk gärning som är ägnad att medföra men för totalförsvaret eller innefattar bistånd åt fienden. För försök, förberedelse eller stämpling till sådant landsförräderi eller landssvek döms det till ansvar. Lag (2018:1801). Landsskadlig vårdslöshet 18 § Som tryckfrihetsbrott anses landsskadlig vårdslöshet som innebär att någon av oaktsamhet begår en gärning som avses i 17 §. Lag (2018:1801). Ryktesspridning till fara för rikets säkerhet 19 § Som tryckfrihetsbrott anses ryktesspridning till fara för rikets säkerhet som innebär att någon, när riket är i krig eller bestämmelser i lag om sådant brott annars är tillämpliga, 1. bland allmänheten sprider eller till främmande makt framför eller låter framkomma falska rykten eller andra osanna påståenden som är ägnade att framkalla fara för rikets säkerhet, eller 2. bland krigsmän sprider falska rykten eller andra osanna påståenden som är ägnade att framkalla trolöshet eller modlöshet. Lag (2018:1801). Offentliggörandebrott 20 § Som tryckfrihetsbrott anses att någon 1. uppsåtligen offentliggör en allmän handling som inte är tillgänglig för var och en, om han eller hon har fått tillgång till handlingen i allmän tjänst, under utövande av tjänsteplikt eller i något därmed jämförbart förhållande, 2. offentliggör en uppgift och därvid uppsåtligen åsidosätter en tystnadsplikt som anges i en särskild lag, eller 3. när riket är i krig eller omedelbar krigsfara offentliggör en uppgift om förhållanden vars röjande enligt lag innefattar annat brott mot Sveriges säkerhet än de som anges i detta kapitel. Lag (2018:1801). Undantag 21 § Ett tillkännagivande i en annons eller i ett annat sådant meddelande ska inte anses vara ett tryckfrihetsbrott om det inte omedelbart av meddelandets innehåll framgår att ansvar för ett sådant brott kan bli aktuellt. Är meddelandet straffbart tillsammans med en omständighet som inte omedelbart framgår av meddelandets innehåll, gäller vad som föreskrivs i lag. Detsamma gäller ett meddelande genom chiffer eller på något annat sätt, som är hemligt för allmänheten. Lag (2018:1801). Meddelar- och anskaffarbrott Brott av meddelare 22 § Om någon enligt 1 kap. 7 § första stycket meddelar en uppgift i syfte att den ska göras offentlig i en tryckt skrift och därigenom gör sig skyldig till något av följande brott, gäller vad som föreskrivs i lag om ansvar för det brottet: 1. uppror, högförräderi, spioneri, grovt spioneri, utlandsspioneri, grovt utlandsspioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift, landsförräderi, landssvek eller försök, förberedelse eller stämpling till ett sådant brott, 2. oriktigt utlämnande av en allmän handling som inte är tillgänglig för var och en eller tillhandahållande av en sådan handling i strid med en myndighets förbehåll vid dess utlämnande, när gärningen är uppsåtlig, eller 3. uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt i de fall som anges i en särskild lag. Första stycket gäller också om brottet begås av någon som, utan att vara ansvarig enligt 8 kap., medverkar som författare eller annan upphovsman eller som utgivare till en framställning som är avsedd att införas i en tryckt skrift. I fråga om föreskrifter som avses i första stycket 3 tillämpas 2 kap. 22 § första stycket regeringsformen. Lag (2022:1517). Brott av anskaffare 23 § Om någon enligt 1 kap. 7 § andra stycket anskaffar en uppgift i syfte att göra den offentlig i en tryckt skrift eller för att lämna ett meddelande och därigenom gör sig skyldig till ett brott som anges i 22 § första stycket 1, gäller vad som föreskrivs i lag om ansvar för det brottet. Lag (2018:1801). Ytterligare bestämmelser om tryckfrihetsbrott Påföljd 24 § Vad som föreskrivs i lag om påföljd för brott som anges i 2-20 §§ gäller även när dessa anses vara tryckfrihetsbrott. Vid bestämmande av påföljd ska det särskilt beaktas om en publicerad uppgift har rättats och rättelsen därefter offentliggjorts på ett lämpligt sätt. Lag (2018:1801). Publicering av domen 25 § Om den tilltalade döms för förtal eller förolämpning i en periodisk skrift enligt 3 eller 4 §, får domstolen efter yrkande av motparten besluta att domen ska föras in i skriften. Lag (2018:1801). Konfiskering 26 § En tryckt skrift som innefattar tryckfrihetsbrott får konfiskeras. Konfiskering innebär att alla exemplar av skriften som är avsedda att spridas ska förstöras. Konfiskering innebär även att åtgärder ska vidtas så att formar, stenar, stereotyper, plåtar och annan liknande utrustning som kan användas uteslutande för tryckning av skriften inte kan missbrukas. Vid bedömning av frågan om konfiskering ska det särskilt beaktas om en publicerad uppgift har rättats och rättelsen därefter offentliggjorts på ett lämpligt sätt. Lag (2018:1801). Borttagande ur en databas som innehåller bilagor 27 § Om ett sådant tillhandahållande ur en databas som avses i 1 kap. 5 eller 6 § innefattar tryckfrihetsbrott, får domstolen besluta att den som ansvarar enligt 8 kap. för det brottsliga yttrandet ska ta bort det ur databasen inom viss tid som domstolen bestämmer. Om preskription har inträtt ska ett beslut enligt första stycket riktas mot den som annars skulle ha ansvarat för brottet. Lag (2018:1801). 28 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som inte följer ett beslut enligt 27 §. Lag (2018:1801). Utgivningsförbud 29 § Om riket befinner sig i krig, får rätten i samband med konfiskering av en periodisk skrift meddela förbud mot att ge ut skriften under en viss tid. Ett sådant förbud får meddelas endast vid brott som avses i 10 §, 12-14 §§, 15 §, om brottet är att anse som grovt, och 17 §. Förbudet får gälla i högst sex månader från det att domen i tryckfrihetsmålet har fått laga kraft. I fråga om konfiskering av en periodisk skrift som sprids i strid med ett utgivningsförbud eller uppenbart utgör en fortsättning av en skrift som avses med ett sådant förbud, gäller vad som föreskrivs i lag om förverkande av föremål på grund av brott. Lag (2018:1801). 8 kap. Ansvar för tryckfrihetsbrott Periodiska skrifter Utgivare och ställföreträdare 1 § Ansvarig för tryckfrihetsbrott i en periodisk skrift är den som var anmäld som utgivare när skriften gavs ut. Om en ställföreträdare har anmälts och inträtt som utgivare, är i stället han eller hon ansvarig. Lag (2018:1801). 2 § Utgivaren är ansvarig för tryckfrihetsbrott, trots att en ställföreträdare har inträtt som utgivare, om ställföreträdaren 1. inte längre var behörig när skriften gavs ut eller uppdraget annars upphört, eller 2. var utsedd för skens skull eller uppenbarligen inte hade de befogenheter som anges i 5 kap. 4 §. Lag (2018:1801). Ägare 3 § Skriftens ägare är ansvarig för tryckfrihetsbrott om det inte fanns utgivningsbevis när skriften gavs ut. Om utgivningsbevis fanns, är ägaren ansvarig för tryckfrihetsbrott om 1. det inte fanns någon behörig utgivare när skriften gavs ut, eller 2. utgivaren var utsedd för skens skull eller uppenbarligen inte hade de befogenheter som anges i 5 kap. 4 §. Lag (2018:1801). Tryckare 4 § Kan det inte visas vem som var ägare till skriften när den gavs ut, är den som har tryckt skriften ansvarig för tryckfrihetsbrott i stället för ägaren. Lag (2018:1801). Spridare 5 § Om en skrift sprids utan uppgifter om vem som har tryckt skriften och det inte kan klarläggas vem denne är, blir spridaren ansvarig för tryckfrihetsbrott i stället för den som har tryckt skriften. Detsamma gäller om uppgifterna om vem som har tryckt skriften är felaktiga och spridaren känner till detta och det inte kan klarläggas vem som har tryckt skriften. Lag (2018:1801). Tryckta skrifter som inte är periodiska Författare 6 § Författaren är ansvarig för tryckfrihetsbrott i en tryckt skrift som inte är periodisk, om han eller hon enligt 3 kap. 2 § har uppgetts vara författare till skriften. Författaren är dock inte ansvarig om skriften har getts ut utan hans eller hennes samtycke. Författaren är inte heller ansvarig om hans eller hennes namn, pseudonym eller signatur har satts ut på skriften mot hans eller hennes vilja. Lag (2018:1801). Utgivare 7 § Om en särskild utgivare har uppgetts enligt 3 kap. 2 § för en tryckt skrift som innehåller eller är avsedd att innehålla bidrag av flera författare, är utgivaren ansvarig för tryckfrihetsbrott. Utgivaren är inte ansvarig om författarna till de enskilda bidragen är ansvariga enligt 6 §. För andra tryckta skrifter än de som avses i första stycket är utgivaren ansvarig endast om författaren var avliden när skriften gavs ut. Utgivaren är inte ansvarig om hans eller hennes namn, pseudonym eller signatur har satts ut på skriften mot hans eller hennes vilja. Med utgivare avses i denna paragraf den som har tillhandahållit en skrift för tryckning och utgivning utan att vara författare till skriften. Lag (2018:1801). Förläggare 8 § Om varken en författare eller en utgivare är ansvarig enligt 6 eller 7 §, är i stället förläggaren ansvarig. Detsamma gäller om författaren eller utgivaren var avliden när skriften gavs ut. Med förläggare avses den som har haft hand om tryckning och utgivning av någon annans skrift. Lag (2018:1801). Tryckare 9 § Om det inte finns någon förläggare enligt 8 §, är i stället den som har tryckt skriften ansvarig för tryckfrihetsbrott. Detsamma gäller om det inte kan visas vem förläggaren är. Lag (2018:1801). Spridare 10 § Det som anges i 5 § om spridarens ansvar för tryckfrihetsbrott tillämpas även på tryckta skrifter som inte är periodiska. Lag (2018:1801). Gemensamma bestämmelser Övergång av ansvar i vissa fall 11 § Om den som enligt 2, 3, 6, 7 eller 8 § skulle ha varit ansvarig för tryckfrihetsbrott som ägare, författare, utgivare eller förläggare inte har känd hemvist i Sverige och det inte kan klarläggas var han eller hon befinner sig, går ansvaret över på den som skulle ha varit ansvarig efter honom eller henne. Det som anges i första stycket ska inte innebära att ansvaret för tryck-frihetsbrott på den grunden går över på utgivare i annat fall än som avses i 7 § första stycket eller på spridare. Lag (2018:1801). 12 § Om det finns en omständighet som enligt lag utesluter straffbarhet för den som skulle ha varit ansvarig för tryckfrihetsbrott enligt 1, 2, 3, 6, 7 eller 8 § som utgivare, ägare, författare eller förläggare, går ansvaret över på den som skulle ha varit ansvarig efter honom eller henne. Detta gäller endast om den som blir ansvarig har haft eller borde ha haft kännedom om den aktuella omständigheten. Lag (2018:1801). Invändning mot ansvar 13 § Om den som är tilltalad för tryckfrihetsbrott vill åberopa en omständighet som enligt detta kapitel medför att han eller hon inte ska vara ansvarig, ska denna omständighet åberopas före huvudförhandlingen. Annars får domstolen inte ta hänsyn till omständigheten. Lag (2018:1801). Ansvarets innebörd 14 § Den som är ansvarig för tryckfrihetsbrott enligt detta kapitel ska anses ha haft kännedom om innehållet i skriften och medgett utgivning av den. Lag (2018:1801). 9 kap. Tillsyn och åtal Justitiekanslern och Riksdagens ombudsmän 1 § Justitiekanslern ska vaka över att de gränser för tryckfriheten som anges i denna grundlag inte överskrids. Lag (2018:1801). 2 § Justitiekanslern är ensam åklagare i mål om tryckfrihetsbrott. Ingen annan än Justitiekanslern får inleda förundersökning om ett sådant brott. Endast Justitiekanslern och rätten får besluta om tvångsmedel med anledning av misstanke om tryckfrihetsbrott, om inte något annat anges i denna grundlag. Lag (2018:1801). 3 § Justitiekanslern är ensam åklagare även i mål som avser meddelar- och anskaffarbrott enligt 7 kap. 22 och 23 §§. Detta gäller under förutsättning att det är fråga om ett tryckfrihetsmål enligt 12 kap. 1 §. Justitiekanslern är ensam åklagare även i mål som i övrigt avser brott mot bestämmelser i denna grundlag. I lag får det meddelas föreskrifter om befogenhet för Riksdagens ombudsmän att vara åklagare i mål som avses i denna paragraf. Lag (2018:1801). Regler om åtal Regeringens anmälan och medgivande till åtal 4 § Regeringen får till Justitiekanslern anmäla en skrift till åtal för tryckfrihetsbrott. I lag får det meddelas föreskrifter om att allmänt åtal för ett tryckfrihetsbrott kräver regeringens medgivande. Lag (2018:1801). Preskription vid allmänt åtal 5 § Allmänt åtal för tryckfrihetsbrott ska väckas inom sex månader från det att skriften gavs ut, om åtalet avser en periodisk skrift för vilken utgivningsbevis gällde vid utgivningen. För andra skrifter ska allmänt åtal väckas inom ett år från utgivningen. Annars får allmänt åtal inte väckas (preskription). Om allmänt åtal har väckts inom den tid som anges i första stycket, får nytt åtal väckas även efter den tiden mot någon annan som är ansvarig för brottet. Vad som föreskrivs i lag om den tid inom vilken brott ska beivras för att påföljd för brott inte ska anses falla bort, gäller även för tryckfrihetsbrott. Lag (2018:1801). 6 § Vid tillämpning av 5 § ska utgivning enligt 1 kap. 5 eller 6 § anses ha skett när programmet sändes eller började tillhandahållas på det sätt som avses i 1 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen eller den tekniska upptagningen lämnades ut för spridning. Lag (2018:1801). Angivelse och enskilt åtal 7 § Vad som föreskrivs i lag om målsägandens rätt att ange brott till åtal eller att själv väcka åtal gäller även för tryckfrihetsbrott. Lag (2018:1801). Konfiskering och borttagande utan åtal 8 § Finns det ingen ansvarig för ett tryckfrihetsbrott enligt 8 kap., får Justitiekanslern eller målsäganden i stället för att väcka åtal ansöka om att skriften ska konfiskeras. Detsamma gäller om den som är ansvarig för brott inte kan delges stämning i Sverige. Lag (2018:1801). 9 § Om ett sådant tillhandahållande ur en databas som avses i 1 kap. 5 eller 6 § innefattar tryckfrihetsbrott, och det inte finns någon som enligt 8 kap. är ansvarig för brottet, får Justitiekanslern eller målsäganden i stället för att väcka åtal ansöka om att domstolen ska besluta att det brottsliga yttrandet ska tas bort ur databasen inom viss tid som domstolen bestämmer. Detsamma gäller om den som är ansvarig för brott inte kan delges stämning i Sverige. En ansökan om att domstolen ska besluta att ett yttrande som utgör tryckfrihetsbrott ska tas bort får också göras av Justitiekanslern eller målsäganden om den som genom ett beslut enligt 7 kap. 27 § har förelagts att ta bort yttrandet inte kan följa föreläggandet. En ansökan som avses i första och andra styckena kan göras trots att brottet är preskriberat. Lag (2018:1801). 10 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som inte följer ett beslut enligt 9 §. Lag (2018:1801). 10 kap. Särskilda tvångsmedel Konfiskeringsbeslag Beslag inför konfiskering och åtal 1 § Om det finns anledning att konfiskera en tryckt skrift på grund av tryckfrihetsbrott, får skriften tas i beslag i avvaktan på beslut om konfiskering. Lag (2018:1801). 2 § Innan åtal för tryckfrihetsbrott har väckts eller ansökan gjorts hos rätten om att skriften ska konfiskeras, får beslut om beslag meddelas av Justitiekanslern. En förutsättning är att brottet hör under allmänt åtal. I lag får det meddelas föreskrifter om att även allmän åklagare får besluta om beslag. Lag (2018:1801). 3 § Om ett beslag har verkställts utan rättens beslut, får den som drabbas begära att rätten prövar beslaget. Om allmän åklagare har beslutat om beslag, ska beslutet skyndsamt anmälas till Justitiekanslern, som genast ska pröva om beslaget ska bestå. Lag (2018:1801). Tidsfrister 4 § När Justitiekanslern har beslutat om beslag eller fastställt ett beslag enligt 3 § andra stycket, ska åtal väckas eller ansökan om konfiskering göras inom två veckor efter Justitiekanslerns beslut. Annars upphör beslaget. Lag (2018:1801). Beslag efter åtal eller ansökan om konfiskering 5 § Om det har väckts åtal för tryckfrihetsbrott eller gjorts en ansökan om konfiskering av en skrift, får rätten besluta om beslag och häva beslag som tidigare har meddelats. Lag (2018:1801). Prövning av beslag när ett mål avgörs 6 § När ett mål avgörs, prövar rätten om tidigare beslag ska bestå. Om målet avvisas på den grunden att rätten inte är behörig och det kan antas att talan om konfiskering kommer att föras i ett annat mål, får rätten bestämma att ett beslag ska bestå under en viss tid. Väcks inte talan inom denna tid upphör beslaget. Andra stycket tillämpas också när rätten av något annat skäl skiljer målet från sig utan att pröva om en skrift är brottslig. Lag (2018:1801). Uppgifter i beslut om beslag 7 § Beslut om beslag ska innehålla uppgifter om det eller de avsnitt i den tryckta skriften som har gett anledning till beslaget och ska avse endast band, delar, nummer eller häften där ett sådant avsnitt förekommer. Lag (2018:1801). Verkställighet av beslag 8 § Polisen ska genast verkställa ett beslut om beslag. Lag (2018:1801). 9 § Verkställighet av beslag ska omfatta endast de exemplar av den tryckta skriften som är avsedda för spridning. Lag (2018:1801). 10 § Bevis om beslag ska utan avgift lämnas till den som beslaget har gjorts hos och till den som tryckt skriften. Beviset ska innehålla uppgifter om det eller de avsnitt i skriften som har gett anledning till beslaget. Ett sådant bevis ska lämnas så snart det är möjligt. Lag (2018:1801). 11 § Om ett beslag har upphävts eller upphört, ska verkställigheten genast avbrytas och det beslagtagna lämnas tillbaka. Lag (2018:1801). Utredningsbeslag 12 § Sådana exemplar av en tryckt skrift som skäligen kan antas ha betydelse för utredningen i ett tryckfrihetsmål enligt 12 kap. får tas i beslag. För ett sådant beslag gäller 2, 3, 5, 7, 8 och 11 §§. I övrigt gäller i tillämpliga delar det som i allmänhet är föreskrivet om beslag. Åtal ska dock alltid väckas inom en månad från det att beslut om beslag meddelades, om inte rätten på begäran från Justitiekanslern medger att tiden förlängs. Lag (2018:1801). Tvångsmedel vid krig och krigsfara Tillfälligt utgivningsförbud 13 § Om riket är i krig får i avvaktan på rättens beslut enligt 7 kap. 29 § tillfälligt utgivningsförbud meddelas för en periodisk skrift. För ett sådant beslut gäller det som sägs om beslag i 2, 4 och 5 §§. I fråga om beslag av en periodisk skrift som sprids i strid med ett utgivningsförbud eller som uppenbart utgör en fortsättning på en periodisk skrift som omfattas av ett sådant förbud, gäller det som i allmänhet är föreskrivet om beslag av föremål som kan förklaras förverkade. Lag (2018:1801). Förvar i avvaktan på beslag 14 § Om riket är i krig eller krigsfara och det vid en avdelning av försvarsmakten anträffas en tryckt skrift som uppenbart innebär sådan uppvigling som är straffbar enligt 7 kap. 5 § genom att krigsman därigenom kan förledas att åsidosätta vad som åligger honom eller henne i tjänsten, får skriften tas i förvar i avvaktan på beslut om beslag. Beslut om förvar fattas av en befattningshavare som enligt lag ska avgöra frågor om disciplinansvar för personal vid avdelningen. Är det fara i dröjsmål får en åtgärd enligt första stycket vidtas av någon annan befattningshavare enligt föreskrifter som meddelas i lag. Om ett sådant beslut har fattats, ska anmälan skyndsamt göras hos den befattningshavare som avses i första stycket. Denne ska genast pröva om skriften ska bli kvar i förvar. Lag (2018:1801). 15 § Ett beslut om förvar enligt 14 § ska så snart det kan ske anmälas till Justitiekanslern, som genast ska pröva om skriften ska tas i beslag. Lag (2018:1801). 11 kap. Skadestånd Allmänna förutsättningar 1 § Skadestånd för missbruk av tryckfriheten får grundas endast på att den skrift som kravet avser innefattar tryckfrihetsbrott. I fråga om skadestånd på grund av brott som avses i 7 kap. 21- 23 §§ gäller vad som är föreskrivet i lag. Bestämmelserna om skadestånd i detta kapitel gäller i tillämpliga delar även frågor enligt 7 kap. 25 § om publicering av domar. Bestämmelsen i 8 kap. 14 § gäller också i fråga om skadestånd för tryckfrihetsbrott. Lag (2018:1801). Vem som är ansvarig 2 § Endast den som är ansvarig för tryckfrihetsbrott enligt 8 kap. kan vara ansvarig för skadestånd. Krav på skadestånd som kan riktas mot utgivaren till en periodisk skrift eller dennes ställföreträdare kan även riktas mot skriftens ägare. För andra tryckta skrifter kan krav på skadestånd mot en författare eller utgivare även riktas mot skriftens förläggare. Lag (2018:1801). 3 § Om ansvaret för brott har gått över på någon annan enligt 8 kap. 11 eller 12 §, får krav på skadestånd även riktas mot den som skulle ha varit ansvarig, om och i den omfattning anspråket kan göras gällande enligt lag. Lag (2018:1801). 4 § Om någon är ansvarig för skadestånd på grund av tryckfrihetsbrott i egenskap av ställföreträdare för en juridisk person, får krav på skadestånd även riktas mot den juridiska personen. Om en förmyndare, god man eller förvaltare i den egenskapen är ansvarig för skadestånd på grund av tryckfrihetsbrott, får krav på skadestånd även riktas mot den för vilken förmyndaren, den gode mannen eller förvaltaren har utsetts. Krav på skadestånd enligt denna paragraf får framställas om och i den omfattning anspråket kan göras gällande enligt lag. Lag (2018:1801). 5 § Om två eller flera är ansvariga för skadestånd enligt detta kapitel, ansvarar de solidariskt för skadeståndet. I fråga om ansvaret dem emellan gäller vad som föreskrivs i lag. Lag (2018:1801). Skadestånd när straff för brottet inte kan dömas ut 6 § Krav på skadestånd med anledning av ett tryckfrihetsbrott kan framställas trots att straff för brottet inte kan dömas ut på grund av preskription eller av något annat skäl. Lag (2018:1801). 12 kap. Rättegången i tryckfrihetsmål Tryckfrihetsmål 1 § Tryckfrihetsmål enligt denna grundlag är mål om 1. ansvar eller skadestånd på grund av tryckfrihetsbrott enligt 7 kap. 2-20 §§, 2. ansvar eller skadestånd på grund av meddelarbrott enligt 7 kap. 22 §, eller 3. konfiskering eller borttagande efter ansökan enligt 9 kap. 8 eller 9 §. Även mål om ansvar eller skadestånd på grund av anskaffarbrott enligt 7 kap. 23 § är tryckfrihetsmål, om den som anskaffat uppgiften har offentliggjort denna i en tryckt skrift eller meddelat den till någon annan för att offentliggöras på det sättet. Om uppgiften inte har offentliggjorts eller meddelats till någon annan för offentliggörande, är målet ett tryckfrihetsmål endast om det är uppenbart att anskaffandet har skett för offentliggörande i en tryckt skrift. Lag (2018:1801). 2 § Tryckfrihetsmål prövas av den tingsrätt inom vars domkrets läns-styrelsen har sitt säte. Om det finns skäl att även låta en annan tingsrätt i länet pröva tryckfrihetsmål, får regeringen meddela föreskrifter om det. Lag (2018:1801). Prövningen 3 § I tryckfrihetsmål som gäller ansvar för brott ska en jury som består av nio medlemmar pröva om brott föreligger. Är parterna överens om det, avgörs målet av rätten utan medverkan av jury. Det är enbart rätten som prövar om den tilltalade är ansvarig för en skrift enligt 8 kap. Lag (2018:1801). 4 § Juryn har funnit att brott föreligger om minst sex ledamöter är överens om det. Då ska även rätten pröva frågan. Om rätten har en annan uppfattning än juryn, får rätten frikänna den tilltalade eller tillämpa en lindrigare straffbestämmelse. Lag (2018:1801). 5 § Anser juryn att brott inte föreligger ska den tilltalade frikännas. Lag (2018:1801). 6 § Om tingsrättens dom överklagas, får högre rätt inte frångå juryns bedömning i större utsträckning än tingsrätten. Lag (2018:1801). Val av juryledamöter Jurygrupper 7 § För varje län ska det utses juryledamöter som fördelas i två grupper. Den första gruppen ska innehålla sexton juryledamöter och den andra åtta. För Stockholms län ska dock den första gruppen omfatta tjugofyra juryledamöter och den andra gruppen tolv. Juryledamöterna i den andra gruppen ska vara eller ha varit nämndemän vid allmän domstol eller allmän förvaltningsdomstol. Lag (2018:1801). Val 8 § Juryledamöter utses genom val för en tid av fyra kalenderår. Lag (2018:1801). 9 § Juryledamöter väljs av fullmäktige i kommunen på regional nivå i länet. I Gotlands län är det kommunfullmäktige i Gotlands kommun som väljer. Ska valet utföras av mer än en valmyndighet, fördelar länsstyrelsen antalet juryledamöter inom vardera gruppen mellan valmyndigheterna med ledning av folkmängden. När en juryledamot ska väljas, ska tingsrätten anmäla detta till den valmyndighet som enligt första stycket ska genomföra valet. Lag (2022:1523). Behörighetskrav och andra krav på juryledamöter 10 § En juryledamot ska vara svensk medborgare och folkbokförd i länet. Den som är underårig eller har förvaltare enligt särskilda bestämmelser i lag får inte vara juryledamot. En juryledamot bör vara omdömesgill, självständig och rättrådig. Bland juryledamöterna bör skilda samhällsgrupper och meningsriktningar samt olika delar av länet vara företrädda. Lag (2018:1801). Juryledamöters avgång och ersättare 11 § En juryledamot som har fyllt sextio år får avsäga sig uppdraget. Om en juryledamot vill avgå av något annat skäl, prövar tingsrätten om det finns giltigt hinder för honom eller henne att utöva uppdraget. Är en juryledamot inte längre valbar, upphör uppdraget. Lag (2018:1801). 12 § Om en juryledamot avgår eller han eller hon upphör att vara valbar, ska valmyndigheten enligt 9 § utse en ersättare för återstoden av valperioden. Valet ska göras inom den jurygrupp som juryledamoten tillhörde. Valet får göras av styrelsen i kommunen på regional nivå i stället för av fullmäktige. Ett sådant val gäller dock endast fram till fullmäktiges nästa möte. Lag (2022:1523). Överklagande av val av juryledamot 13 § Ett val av en juryledamot kan överklagas till tingsrätten. Även om valet inte överklagas ska tingsrätten självmant pröva juryledamöternas behörighet. Vid överklagande av tingsrättens beslut i en fråga som avses i första stycket tillämpas vad som föreskrivs i lag om överklagande av en tingsrätts beslut under rättegång. Hovrättens beslut får inte överklagas. Ett beslut om val av juryledamot gäller även om det överklagas, om rätten inte beslutar något annat. Lag (2018:1801). Hur jury bildas i mål Förfarandet när jury bildas 14 § De som är utsedda till juryledamöter ska föras upp på en lista över juryledamöter. I listan ska varje grupp tas upp särskilt. Lag (2018:1801). 15 § Vad som föreskrivs i lag om jäv för domare gäller även juryleda-möter. Lag (2018:1801). 16 § I ett mål där en jury ska delta redogör rätten för listan över juryledamöter och behandlar frågan om det finns jäv mot någon som är upptagen på listan. Därefter ska juryn bildas av de juryledamöter som inte är jäviga. Det sker genom att vardera parten får utesluta tre juryledamöter inom den första gruppen och en inom den andra. Bland de kvarvarande tar rätten sedan genom lottning ut så många till suppleanter att sex juryledamöter kvarstår i den första gruppen och tre i den andra. För en jury i Stockholms län får vardera parten utesluta fem juryledamöter inom den första gruppen och två inom den andra. Lag (2018:1801). 17 § Om endast en av flera medparter vill utesluta juryledamöter, gäller den uteslutningen även för de övriga. Är medparterna inte överens om vilka juryledamöter som ska uteslutas, genomför rätten uteslutningen genom lottning. Lag (2018:1801). Förfarandet vid jäv eller laga förfall för juryledamot 18 § Den som inte har laga förfall är skyldig att tjänstgöra som juryledamot. Om det på grund av jäv eller laga förfall för juryledamöter inte finns tillräckligt antal ledamöter i någon jurygrupp, utser rätten tre juryledamöter för varje ledamot som saknas. Av dessa ledamöter får vardera parten utesluta en. De som utses ska uppfylla de krav som ställs på juryledamöter i den aktuella gruppen. En juryledamot som tidigare har uteslutits från samma mål får inte utses. Lag (2018:1801). Ytterligare bestämmelser om rättegången Gemensam jury 19 § Om flera mål ska prövas av jury, får rätten besluta att samma jury ska tjänstgöra i målen. Parterna ska tillfrågas innan rätten fattar ett sådant beslut. Ska det utses en gemensam jury för flera mål, tillämpas det som anges i 17 § om uteslutning av juryledamot i mål där det finns flera parter på någon sida. Lag (2018:1801). Talan om skadestånd eller konfiskering 20 § Om det i ett mål om ansvar för brott även förs talan om skadestånd mot någon annan än den tilltalade, är det den tilltalade som vidtar de åtgärder som avses i 3 § andra stycket, 16 § andra stycket och 18 § andra stycket. Lag (2018:1801). 21 § Vid talan om skadestånd som inte har samband med ett åtal gäller 3-6 och 15-19 §§. Om det i ett tryckfrihetsmål om ansvar för brott tidigare har prövats om brott föreligger, ska dock samma fråga inte prövas på nytt. Detsamma gäller talan om konfiskering av en tryckt skrift utan samband med åtal. I ett mål om konfiskering enligt 9 kap. 8 § ska den uteslutning av jury-ledamöter som annars ska göras av parterna i stället utföras av rätten genom lottning. Första och andra styckena gäller även i ett mål om borttagande av information ur en databas enligt 9 kap. 9 §. Lag (2018:1801). Närmare föreskrifter om rättegången 22 § Närmare föreskrifter om rättegången i tryckfrihetsmål får meddelas i lag. Om det i samma län finns flera tingsrätter som är behöriga att pröva tryckfrihetsmål, bestämmer regeringen vilken tingsrätt som ska utföra de uppgifter som avses i 9 § tredje stycket och 11, 13 och 14 §§. Lag (2018:1801). Krig eller krigsfara 23 § Om riket är i krig eller krigsfara eller det råder sådana extraordinära förhållanden som är föranledda av krig eller krigsfara som riket har befunnit sig i, får det i lag meddelas föreskrifter om 1. anstånd med val av juryledamöter, och 2. undantag från juryledamöters rätt att avsäga sig uppdraget. I lag får det föreskrivas att regeringen får meddela sådana föreskrifter. Lag (2018:1801). 13 kap. Skrifter tryckta utomlands Allmänna bestämmelser Grundlagens tillämplighet 1 § I fråga om skrifter som tryckts utomlands och som ges ut i Sverige gäller, om inte annat föreskrivs, i tillämpliga delar vad som är föreskrivet i - 1 kap. om tryckfriheten, - 3 kap. om rätten till anonymitet, - 6 kap. om rätten att sprida tryckta skrifter, - 7 kap. om tryckfrihetsbrott, meddelarbrott och anskaffarbrott, - 8 kap. 1-3, 6-8 och 11-14 §§ om ansvar för tryckfrihetsbrott, - 9 kap. om tillsyn och åtal, - 10 kap. om särskilda tvångsmedel, - 11 kap. om skadestånd, och - 12 kap. om rättegången i tryckfrihetsmål. Lag (2018:1801). 2 § En skrift som har tryckts utomlands anses utgiven i Sverige när den har blivit utlämnad här till försäljning eller för spridning på annat sätt. Lag (2018:1801). 3 § Om en periodisk skrift som huvudsakligen är avsedd att spridas i Sverige har tryckts utomlands, gäller i tillämpliga delar 5 kap. om rätten att ge ut periodiska skrifter. Lag (2018:1801). 4 § Utgivningsbevis krävs inte för att ge ut en periodisk skrift som har tryckts utomlands och som inte huvudsakligen är avsedd att spridas i Sverige. Om utgivningsbevis finns, gäller i tillämpliga delar 5 kap. om rätten att ge ut periodiska skrifter. Lag (2018:1801). Ansvar för den som har lämnat ut skriften för spridning 5 § Om en skrift har tryckts utomlands, ska vad som anges i denna grundlag om tryckares ansvar gälla för den som har låtit lämna ut skriften för spridning i Sverige. Om det inte kan visas vem som har låtit lämna ut skriften för spridning, är i stället den ansvarig som enligt 6 kap. är att anse som spridare. Detsamma gäller om den som har låtit lämna ut skriften för spridning här inte hade hemvist i Sverige när skriften gavs ut. Lag (2018:1801). Skyldighet att bevara exemplar samt pliktleverans 6 § Bestämmelserna i 4 kap. 4 § gäller också skrifter som har tryckts utomlands. Lag (2018:1801). Meddelar- och anskaffarfrihet 7 § Det som sägs om meddelar- och anskaffarfrihet i 1 kap. 7 § gäller även i fråga om en skrift som har tryckts utomlands och som ges ut här men som inte huvudsakligen är avsedd att spridas i Sverige och för vilken det inte heller finns utgivningsbevis. Första stycket gäller dock inte om 1. meddelandet eller anskaffandet innefattar brott mot Sveriges säkerhet, 2. meddelandet innefattar ett sådant utlämnande eller tillhandahållande som avses i 7 kap. 22 § första stycket 2, eller 3. meddelandet utgör ett uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt. Lag (2018:1801). 8 § Det som sägs om meddelar- och anskaffarfrihet i 7 § tillämpas för en skrift som inte har getts ut i Sverige, om uppgiften meddelats eller anskaffats här. I fråga om periodiska skrifter jämställs med meddelaren en författare eller någon annan upphovsman som har medverkat till en framställning i skriften. Lag (2018:1801). 9 § Meddelaren har i fall som avses i 7 och 8 §§ rätt till anonymitet enligt 3 kap. Bestämmelsen om undantag från tystnadsplikt i 3 kap. 4 § 3 ska dock omfatta även andra brott mot Sveriges säkerhet än de som anges där. Lag (2018:1801). 10 § Om ett meddelande eller anskaffande enligt 7 eller 8 § är straffbart, gäller vad som anges i denna grundlag om meddelar- och anskaffarbrott. Mål om ansvar eller skadestånd på grund av ett sådant brott handläggs enligt bestämmelserna om tryckfrihetsmål, om inte annat följer av 12 kap. 1 § andra stycket. Lag (2018:1801). 14 kap. Allmänna bestämmelser Resning i tryckfrihetsmål 1 § För resning i tryckfrihetsmål gäller vad som föreskrivs i lag. Om resning beviljas i ett mål där en jury har prövat om brott föreligger, ska rätten samtidigt besluta att målet ska tas upp inför en ny jury av den domstol som först dömde i målet. Detta gäller under förutsättning att beslutet om resning grundas på en omständighet som kan antas ha haft betydelse för juryns prövning. Om saken är uppenbar får den domstol som beviljar resning till förmån för den tilltalade dock omedelbart ändra domen. Lag (2018:1801). Tillsättande av en ny jury 2 § Om ett tryckfrihetsmål efter beslut av högre rätt ska tas upp på nytt inför en jury av den domstol som först dömde i målet, tillsätts den nya juryn enligt 12 kap. 15-21 §§. Lag (2018:1801). Skyndsam handläggning 3 § Tryckfrihetsmål och andra mål om brott mot bestämmelserna i denna grundlag ska behandlas skyndsamt. Lag (2018:1801). Internationellt rättsligt bistånd 4 § I fråga om internationellt rättsligt bistånd gäller vad som föreskrivs i lag. Sådant bistånd får inte lämnas i strid med svenska allmänna rättsprinciper på det tryckfrihetsrättsliga området. Lag (2018:1801). Andra än svenska medborgare och svenska juridiska personer 5 § För andra än svenska medborgare och svenska juridiska personer får särskilda begränsningar göras genom lag i fråga om tryckfriheten och allmänna handlingars offentlighet. Lag (2018:1801). Frågor som inte regleras i grundlagen 6 § I frågor som inte har reglerats särskilt i denna grundlag eller i en särskild lag som har meddelats med stöd av grundlagen, gäller vad som annars är föreskrivet i lag eller annan författning. Lag (2018:1801). Övergångsbestämmelser 1976:955 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978. 2. De nya bestämmelserna äger ej tillämpning på skrift, som mångfaldigats genom stencilering, fotokopiering eller liknande tekniskt förfarande och som utgivits före ikraftträdandet. 1998:1438 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 2. Äldre föreskrifter tillämpas på sådana tekniska upptagningar som spritts före ikraftträdandet. 3. De nya föreskrifterna i 1 kap. 7 § samt 5 kap. 5 och 7 §§ gäller även för utgivningsbevis som har utfärdats före ikraftträdandet. I stället för vad som sägs i 5 kap. 5 § fjärde stycket första meningen gäller sådana bevis för en period av tio år från lagens ikraftträdande. 4. I mål som rör skildring av barn i pornografisk bild tillämpas äldre föreskrifter, om talan väckts före ikraftträdandet.	null	null
1949:110	null	1,949	null	1810:0926	null
1949:163	null	1,949	null	1940:961	null
1949:164	Lag (1949:164) med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål	1,949	1 § Laga domstol i mål angående ansvar på grund av tryckfrihetsbrott genom periodisk skrift är tingsrätt som är behörig att upptaga tryckfrihetsmål i det län där skriftens utgivningsort är belägen. Mål angående ansvar på grund av tryckfrihetsbrott genom annan skrift upptages av tingsrätt som är behörig att upptaga tryckfrihetsmål i det län där den, som enligt 8 kap. tryckfrihetsförordningen har att svara för skriften, har sitt hemvist. Finnes ej behörig domstol enligt vad som sägs i första stycket, upptages målet av tingsrätt som är behörig att upptaga tryckfrihetsmål i det län där skriften är tryckt eller eljest mångfaldigad eller, om skriften är mångfaldigad utom riket, där den som låtit utlämna skriften för spridning inom riket har sitt hemvist. Är vid talans väckande ej känt var skriften mångfaldigats eller var den, som låtit utlämna utom riket mångfaldigad skrift för spridning här i riket, har hemvist inom detta, upptages målet av tingsrätt som är behörig att upptaga tryckfrihetsmål i det län där exemplar av skriften anträffas. Finnas flera tingsrätter som enligt första eller andra stycket kunna vara behöriga skall målet, om den ort som grundar behörigheten är belägen inom domkretsen för en av tingsrätterna, upptagas av denna, och i annat fall av den av tingsrätterna som är närmast den orten. Lag (1977:1017). 1 a § Tryckfrihetsmål angående ansvar på grund av brott enligt 7 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen, varigenom någon medverkat till tryckfrihetsbrott, upptages av tingsrätt, som är behörig i fråga om ansvar för tryckfrihetsbrottet. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning å tryckfrihetsmål angående ansvar på grund av brott enligt 7 kap. 3 § andra stycket tryckfrihetsförordningen, varigenom någon anskaffat uppgift eller underrättelse vars offentliggörande innefattat tryckfrihetsbrott för vilket han själv svarar enligt 8 kap. samma förordning. Förekomma samtidigt vid tingsrätt tryckfrihetsmål angående tryckfrihetsbrott och tryckfrihetsmål angående annat brott, som på sätt angives i första stycket har samband med tryckfrihetsbrottet, skola målen handläggas i en rättegång, om ej synnerliga skäl föranleda annat. Tryckfrihetsmål angående ansvar på grund av annat brott enligt 7 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen än som avses i första stycket upptages av tingsrätt, som är behörig att upptaga tryckfrihetsmål i det län, där den mot vilken talan väckes har sitt hemvist. Saknar han känt hemvist inom riket, upptages målet av tingsrätt med behörighet att upptaga tryckfrihetsmål i det län, där brottet förövades eller där han gripits eller eljest uppehåller sig. Finnas flera tingsrätter som kunna vara behöriga, äger 1 § tredje stycket motsvarande tillämpning. Vad som är föreskrivet i rättegångsbalken angående laga domstol och förening av mål, när talan väckes mot flera, äger motsvarande tillämpning i fråga om tryckfrihetsmål som avses i detta stycke. Lag (1977:1017). 1 b § Åtal för brott, som äger samband med tryckfrihetsbrott eller brott enligt 7 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen, må väckas vid den tingsrätt som äger upptaga åtal för det sist angivna brottet, om rätten med hänsyn till utredningen eller annan omständighet finner lämpligt, att åtalen upptagas av samma domstol. Tryckfrihetsmål, vari talan föres om ansvar, och annat brottmål må, utan hinder av att för målen samma rättegångsform ej är tillämplig, handläggas i en rättegång, om det på grund av målens samband med varandra skulle vara till allvarlig olägenhet att målen handläggas i skilda rättegångar. Hålles huvudförhandling i rättegången inför jury, skall dock talan, som ej är att hänföra till tryckfrihetsmål, prövas enbart av rätten. Fråga om förening av mål enligt andra stycket prövas av rätten på framställning av justitiekanslern. Över framställningen skall den tilltalade i det mål, som ej är att hänföra till tryckfrihetsmål, beredas tillfälle att yttra sig. Talan mot rättens beslut, varigenom mål förenats, föres särskilt. Mot beslut, varigenom framställning om förening av mål avslagits, må särskild talan föras av justitiekanslern. I mål, som enligt andra stycket må förenas med tryckfrihetsmål, är justitiekanslern åklagare. Lag (1977:1017). 2 § I mål angående ansvar på grund av tryckfrihetsbrott skall rätten vid förberedande behandling så snart ske kan utreda huruvida den tilltalade enligt 8 kap. tryckfrihetsförordningen är ansvarig för skriften samt, om så erfordras, meddela beslut därom. Vid beredande av tryckfrihetsmål, vari talan föres om ansvar, må rätten, även då fråga är om allmänt åtal, höra part eller annan så ock meddela beslut i fråga om målets avvisande. För behandling av fråga som avses i första stycket må huvudförhandling utsättas; vid sådan förhandling eller vid huvudförhandling, som eljest utsättes ehuru målet i övrigt ej är berett till huvudförhandling, skall rätten bestå av tre lagfarna domare. Om särskild talan mot beslut, varigenom rätten ogillat invändning av tilltalad att han enligt 8 kap. tryckfrihetsförordningen icke är ansvarig för skriften, gälle vad i rättegångsbalken är stadgat angående invändning om rättegångshinder. Lag (1990:449). 3 § Vid beredande av tryckfrihetsmål, vari talan föres om ansvar, skall tillika bestämmas, om jury skall pröva huruvida brott föreligger. Då jury skall medverka, skola vid sammanträde med parterna inför rätten de åtgärder för juryns bildande vidtagas som i tryckfrihetsförordningen stadgas. Sedan målets beredande slutförts, skall rätten utsätta tid för huvudförhandling. Tryckfrihetsmål, vari jury ej skall medverka, varde, sedan beredandet slutförts, utsatt till huvudförhandling i den för brottmål i allmänhet gällande ordningen. Lag (1977:1017). 4 § Vid huvudförhandling inför jury skall rätten bestå av tre lagfarna domare, dock att, om det inträffar förfall för någon av dem sedan huvudförhandlingen har påbörjats, rätten är domför med två lagfarna domare. De till tjänstgöring i juryn utsedda skall genom rättens försorg skriftligen kallas till förhandling. Kallelsen skall innehålla såväl uppgift om den tid, inom vilken anmälan om laga förfall bör ha kommit in till rätten, som erinran om påföljd för försummelse att hörsamma kallelsen. Visar juryman laga förfall, inkallas från samma grupp av jurymän suppleant till tjänstgöring. Finner rätten att juryman icke styrkt laga förfall, varde jurymannen underrättad därom. Suppleanter kallas i den ordning vari de utlottats. Uteblir juryman å tid till vilken förhandlingen inför juryn utsatts, skall suppleant för den uteblivne inkallas, om uppskov med målet därigenom kan undvikas. Äger den uteblivne ej laga förfall och vållas av utevaron uppskov med målet, vare han skyldig att ersätta statsverket och parterna den kostnad, som genom försummelsen uppkommer; dock må ersättningsskyldigheten jämkas efter vad rätten finner skäligt. Lag (1989:660). 5 § Då fulltalig jury tillstädeskommit inför rätten, skola juryns medlemmar avlägga denna försäkran: "Jag N. N. lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag såsom ledamot i denna jury efter bästa förstånd skall besvara de frågor som av rätten framställas och i obrottslig tystnad hålla såväl vad under juryns överläggningar yttras som huru de särskilda medlemmarna rösta. Detta vill och skall jag som en ärlig och uppriktig domare troget hålla." 6 § Vid huvudförhandlingen äger juryman att med rättens tillstånd framställa fråga till part, vittne, sakkunnig eller annan. Fortsatt huvudförhandling må ej hållas, med mindre juryns sammansättning är oförändrad. 7 § Sedan förhandlingen inför juryn blivit förd till slut, skall rätten utan uppskov till juryns besvarande skriftligen avfatta frågan, huruvida brott föreligger efter det eller de lagrum som åklagaren eller målsäganden funnit tillämpliga. Föres talan om ansvar för flera brott eller föranleder måls beskaffenhet eljest flera frågor, skola de framställas var för sig. Innan frågorna till juryn slutligen avfattas, skall närvarande part beredas tillfälle att yttra sig över desamma. Lag (1977:1017). 8 § Om de frågor, som av rätten framställts till juryn, överlägge juryn omedelbart i enrum under en av juryn utsedd ordförande. Under överläggningen skall, om det påkallas av någon av jurymännen, juryn sammanträda med rätten för att inhämta upplysningar om vad lag stadgar. Ej må i rättens närvaro juryn överlägga angående sitt svar eller företaga omröstning. Framställd fråga skall av juryn besvaras med ja eller nej. Juryn må ej åtskiljas, innan samtliga frågor blivit besvarade. 9 § Vid juryns överläggning skola handlingarna i målet jämte rättens protokoll vara tillgängliga. Juryns prövning skall grundas å vad vid huvudförhandlingen inför juryn förekommit. Har ny huvudförhandling ägt rum, skall prövningen grundas å vad därvid förekommit. Juryns svar skall, skriftligen avfattat, tillställas rätten. 10 § Då i mål, vari målsägande fört talan, frågan huruvida brott föreligger prövats av jury, må, om omständigheterna föranleda därtill, förordnas att målsäganden och den tilltalade skola bära var sin rättegångskostnad. Lag (1977:1017). 11 § Dom i tryckfrihetsmål skall meddelas senast söckendagen efter det juryns svar tillställts rätten. Finnes på grund av målets beskaffenhet rådrum för domens beslutande eller avfattande oundgängligen erforderligt, må rätten dock besluta om anstånd därmed i högst en vecka. Vid avkunnande av dom erfordras ej att juryn är närvarande. Lag (1977:1017). 12 § Bestämmelser om ersättning till juryman meddelas av regeringen. Lag (1977:1017). 13 § Vad i denna lag är stadgat om tryckfrihetsmål, vari talan föres om ansvar, skall i tillämpliga delar gälla beträffande tryckfrihetsmål, vari utan samband med åtal talan föres om skrifts konfiskering eller om enskilt anspråk; i mål om enskilt anspråk gälle dock följande särskilda bestämmelser. Vid målets beredande skall utredas, huruvida anspråket enligt tryckfrihetsförordningen må göras gällande mot svaranden samt, om så erfordras, beslut därom meddelas. Om föreläggande för part att komma tillstädes och om verkan av parts utevaro gälle vad i rättegångsbalken är stadgat angående sak, varom förlikning ej är tillåten. Skall jury ej medverka varde målet utsatt till huvudförhandling i den för tvistemål i allmänhet gällande ordningen. Lag (1977:1017). Övergångsbestämmelser 1989:660 Denna lag träder i kraft den 1 september 1989. Äldre föreskrifter gäller alltjämt vid huvudförhandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet.	null	null
1949:165	Lag (1949:165) angående beslag å vissa skrifter	1,949	1 § Är riket i krig eller krigsfara och anträffas vid avdelning av Försvarsmakten skrift, på vilken tryckfrihetsförordningen inte är tillämplig, och innefattar dess spridande uppenbart sådan enligt lag straffbar uppvigling att krigsman därigenom kan förledas åsidosätta sin tjänsteplikt, får skriften, efter beslut av befattningshavare som enligt lag har rätt att avgöra frågor om disciplinansvar beträffande personal vid avdelningen, tas i beslag. Är fara i dröjsmål, får även utan sådant beslut åtgärd som nu sagts vidtas av annan befattningshavare av lägst fänriks tjänstegrad. Anmälan därom skall dock skyndsamt göras hos befattningshavare som först sagts. Denne har att genast pröva, om beslaget skall bestå. Lag (2002:912). 2 § Har skrift med stöd av 1 § tagits i beslag, skall befattningshavare, som meddelat beslut därom eller fastställt åtgärd av annan befattningshavare, genast överlämna ett exemplar av skriften jämte underrättelse om beslaget till allmän åklagare; om dennes skyldighet att pröva beslaget gälle vad i lag är stadgat. Övergångsbestämmelser 1949:165 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1950. Genom lagen upphäves lagen den 26 juni 1936 (nr 328) angående indragning av vissa skrifter; dock skall vad i nämnda lag är föreskrivet alltjämt äga tillämpning i fråga om skrift, beträffande vilken förordnande om indragning meddelas före nya lagens ikraftträdande.	null	null
1949:183	Lag (1949:183) om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar	1,949	Under förutsättning att överenskommelsen den 17 februari 1949 mellan Sverige och Finland om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar ratificerats, äger Konungen förordna att artiklarna I-V i överenskommelsen ävensom den därtill hörande stadgan, vilka artiklar och stadga hava den lydelse härvid fogad bilaga utvisar, skola lända till efterrättelse här i riket från den dag Konungen bestämmer och så länge överenskommelsen är giltig. Från och med den dag Konungen sålunda bestämt upphävas lagen den 10 juni 1912 (nr 322) angående flottning av skogsalster i gränsfloderna Torneå och Muonio samt kungörelsen den 23 november 1917 (nr 761) om tillämpning av den i sistnämnda lag intagna stadgan. Bilaga Utdrag av överenskommelsen den 17 februari 1949 mellan konungariket Sverige och republiken Finland om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar. - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - Art. I. I Torne och Muonio gränsälvar samt i det utanför Torne älvs mynning belägna, till flottled nu eller framdeles intagna havsområdet skall flottning vara tillåten för båda de fördragsslutande staterna samt för fysiska och juridiska personer i dessa stater i enlighet med bestämmelserna i den härvid såsom bilaga fogade stadgan. Art. II. Flottgods skall såväl vid dess avlämnande till flottning som under flottningen och vid utlämnande efter flottningen vara fritt från all behandling av tullmyndighet samt från in- och utförselavgift, allt under förutsättning att flottgodset utlämnas till den stat, från vilken det blivit tillfört flottleden. Redskap och materiel, avsedda för flottningsverksamheten eller för flottgodsets omhändertagande efter flottningen, ävensom livsförnödenheter för flottningsmanskapet må föras från den ena staten till den andra utan tull eller annan in- eller utförselavgift och utan hinder av andra import- och exportförbud än sådana, som stadgats med hänsyn till allmän hälsovård eller säkerhet eller till förekommande av djur- eller växtsjukdom. Vid överförande som nu sagts skola tillämpas de föreskrifter om anmälan och kontroll, som meddelas av de båda staternas tullmyndigheter. Art. III. Flottningsförening, som avses i vidfogade stadga, är fri från skyldighet att erlägga skatt till någondera staten och därtill hörande kommun och församling för inkomst av flottningsrörelsen och för förmögenhet av beskaffenhet att utgöra tillgångar i rörelsen, däri inbegripet sådana byggnader, anläggningar samt mark- och vattenområden, som äro avsedda för driftens omedelbara behov. Art.IV. Det åligger myndigheterna i vardera staten att tillåta dem, som ansvara för, leda eller deltaga i flottningsarbetet, att i och för flottningen överskrida gränsen, varhelst detta för flottningsarbetet är lämpligt, ävensom att lämna dem största möjliga lättnad med avseende å pass och andra legitimationshandlingar samt beträffande tid, varunder gränsen må överskridas och vistelse ske inom staten. Art. V. För bevarande av fiskbeståndet i vattenområdet skall för varje kubikmeter flottat virke, beräknad enligt gällande kuberingsnormer, utgå en avgift av högst fem öre i svenskt mynt eller däremot svarande belopp i finskt mynt beroende på utgifterna för fiskodling eller annan skyddsåtgärd. Virke som belägges med avgift enligt denna bestämmelse må icke inom någondera staten påföras annan avgift till bevarande av fiske. Avgift som i första stycket sägs skall uppbäras av flottningsföreningen och medlen skola på rekvisition tillhandahållas den nämnd, som omförmäles i artikel XI i konventionen den 10 maj 1927 angående ordnandet av det samfällda laxfisket i Torne och Muonio älvar, sådan denna artikel lyder enligt deklaration den 16 februari 1933. - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - Stadga angående flottningen i Torne och Muonio gränsälvars flottled 1 KAP. Allmänna bestämmelser. 1 §. Flottningen i Torne och Muonio gränsälvars flottled regleras av gällande överenskommelse mellan Sverige och Finland om flottningen i nämnda älvar, av denna stadga och av de bestämmelser (regleringsbestämmelser), som i fråga om flottledens utbyggande, underhåll eller begagnande utfärdats eller komma att utfärdas av länsstyrelserna i i Norrbottens och Lapplands län. 2 §. De som låta flottgods löst framflyta i gränsälvarnas flottled skola, där ej annat följer av vad nedan i denna paragraf stadgas, utgöra en flottningsförening. Föreningens angelägenheter förvaltas av en flottningsstyrelse, och de flottandes rätt att deltaga i handhavandet av föreningens angelägenheter utövas å flottningsstämma. Flottning som ombesörjes av föreningen kallas allmän flottning. Om framförande av flottgods i allmän flottning utan att detta sammanblandas med annan tilhörigt flottgods (separatflottning) och om villkoren för sådan flottning bestämmer flottningsstyrelsen. Ägare eller innehavare av jordbruksfastighet är icke för det virke, som han för eget husbehov framflottar, pliktig att tillhöra flottningsföreningen eller att erlägga avgifter för flottledens begagnande. Dylik flottning (husbehovsflottning) må dock ej äga rum på sådant sätt eller vid sådan tid, att därigenom uppstår hinder för den allmänna flottningen eller fara för husbehovsvirkets sammanblandning med det i den allmänna flottningen ingående flottgodset, och är förty sådan flottande pliktig att i avseende å såväl anmälan om tillämnad flottning som iakttagande av nödvändiga försiktighetsmått ställa sig till efterrättelse vad länsstyrelserna gemensamt föreskriva härom. Den som flottar husbehovsvirke är ock skyldig att ersätta flottningsföreningen de direkta utgifter, som genom hans flottning förorsakas föreningen. Flottningsstyrelsen äger för visst tillfälle medgiva, att flottande, som vill flotta virke i mindre mängd och kortare sträcka, icke behöver tillhöra föreningen, samt i anslutning härtill bestämma villkoren för sådan flottning. 3 §. Den som önskar i gränsälvarnas flottled framföra flottgods i fasta flottar har att göra anmälan därom till flottningsföreningen, och är han till åtgärden berättigad, om den finnes kunna äga rum utan hinder för den allmänna flottningen. Flottningsföreningen äger, där det icke är fråga om husbehovsflottning, rätt att av dylik flottande uttaga amorterings- och underhållsavgifter för de flottledsanordningar som begagnas av honom. Han är ock skyldig att ersätta flottningsföreningens direkta utgifter för hans flottning. 4 §. Virke som beräknas kunna utflottas under första flottningsåret efter dess avverkning må flottas obarkat. Därest flottningen beräknas icke kunna medhinnas under nämnda tid, skall virket, innan det tillföres flottleden, noga avbarkas. Dock må virke av syrfällt lövträd flottas obarkat även under nästföljande flottningsår. Ej må avbarkning verkställas på isen eller på stranden så nära vattendraget, att barken kan nedsköljas däri. Länsstyrelserna gemensamt må, när skäl därtill äro, för hela flottleden eller viss del därav giva andra föreskrifter om virkets barkning än i första stycket sägs eller medgiva undantag från däri meddelade bestämmelser. 5 §. Utan särskild tillåtelse av markens ägare eller innehavare äga de, som ombesörja flottningsarbetet, tillträde till stränder och andra ställen, om sådant är av nöden för flottningens handhavande, flottgodsets utvältande eller hopsamlande eller skadas avvärjande eller uppskattande. Annans åker, tomt, trädgård, badställe eller upplagsplats må dock ej beträdas, om tillträde annorledes kan beredas utan väsentligt hinder eller uppehåll. Rätt som i första stycket sägs tillkommer även synemän, som omförmälas i 6 §, samt skiljemän under skiljemannaförfarande, som avses i 24 §. Under pågående flottning är tillåtet att i vattnet hålla tillfälliga led- och stoppbommar samt övriga nödiga inrättningar, där samfärdseln ej avsevärt hindras därav, så ock att på eller invid stränderna anbringa nödiga bomfästen, stöd eller dylikt och att därtill använda naturföremål, vilka icke kunna därigenom nämnvärt skadas. 2 KAP. Om flottledens utbyggnad m.m. 6 §. Förslag till regleringsbestämmelser uppgöres efter verkställd syn på platsen av två sakkunniga och två gode män, av vilka vardera länsstyrelsen utser en sakkunnig och en god man. I samband med synen skall minst ett sammanträde hållas i varje kommun, inom vilken flottleden i berörd del framgår. Tid och plats för syn och sammanträde skola minst fjorton dagar förut av synemännen kungöras i kommun, som i första stycket sägs, ävensom i minst en ortstidning i vartdera landet, varjämte för synemännen kända ägare och nyttjanderättshavare av strand, bro, fiske, vattenverk eller obebyggt strömfall, som företaget eller åtgärden angår, skola med posten särskilt kallas. Underrättelse om syn och sammanträde skall dessutom inom samma tid tillställas flottningsföreningen ävensom i Sverige domänstyrelsen, skogsstyrelsen och fiskeristyrelsen samt i Finland forststyrelsen, lantbruksstyrelsen och väg- occh vattenbyggnadsstyrelsen. Synemännens förslag ingives till länsstyrelserna. Sedan tillfälle lämnats till påminnelser mot förslaget, meddela länsstyrelserna beslut i ärendet genom gemensamt utslag. Regleringsbestämmelser av mindre vikt och betydelse må, om särskilda skäl därtill äro, av länsstyrelserna meddelas utan att syn föregått, sedan rättsägare och myndigheter beretts tillfälle att yttra sig. När i regleringsbestämmelser lämnas tillstånd att för flottningen utföra arbete eller anläggning, äga länsstyrelserna föreskriva att, sedan åtgärden fullbordats, besiktning å arbetet eller anläggningen skall verkställas. Närmare föreskrifter om förfarandet vid syn och besiktning meddelas av länsstyrelserna. Har arbete eller anläggning utförts på annat sätt än vederbort, äga länsstyrelserna jämväl förordna om rättelse och därvid, var för sin sida om riksgränsen, förelägga lämpligt vite. 7 §. Är för flottledens utvidgande eller förbättrande behövligt, att annan tillhörigt mark- eller vattenområde tages i anspråk, eller är eljest åtgärd nödig, som kan inverka på strand-, bro-, fiske- eller vattenverksägares eller annans rätt, och har denne ej därtill samtyckt, ankommer - där fråga ej är om avstående av äganderätt - på länsstyrelserna gemensamt att efter prövning i den ordning som i 6 § sägs till åtgärden giva lov samt bestämma ersättning för skada och intrång därav. Därvid bör tillses, att ändamålet utan oskälig kostnad vinnes med minsta olägenhet för annan. Den som är missnöjd med länsstyrelsernas beslut i fråga om ersättning som i första stycket sägs äger inom sextio dagar från beslutets dag väcka talan om ersättningen vid allmän underrätt i den ort där skadan eller intrånget sker. Ersättning för skada och intrång som i första stycket sägs skall dock, såsom i 22 § stadgas, i vissa fall bedömas enligt de i 22 - 28 §§ givna reglerna för skada i följd av flottningen (flottningsskada). 8 §. Erfordras för flottledens utvidgande eller förbättrande att äganderätten till fastighet eller del därav avstås till flottleden, skall i saknad av godvillig överenskommelse frågan därom avgöras, beträffande område i Sverige på sätt i lagen om expropriation finnes stadgat, och beträffande område i Finland på sätt som föreskrives om avstående av fastighet för flottleds behov. 8 a §. Menar någon, som uppfört eller ämnar uppföra fiskebyggnad i flottleden, att särskild anläggning eller åtgärd till skydd mot skada eller intrång på byggnaden i följd av flottningen bör bekostas av de flottande, äger han genom ansökan, som ingives till någon av länsstyrelserna, påkalla bestämmelse om erforderliga skyddsanordningar. Om påföljd av underlåtenhet att påkalla bestämmelse, som nu sagts, stadgas i 22 a §. För behandling av ansökning enligt första stycket skola bestämmelserna i 6-8 §§ i tillämpliga delar gälla. Lag (1964:490). 3 KAP. Om flottningsföreningen och dess verksamhet 9 §. Flottningsföreningen har att för medlemmarnas gemensamma räkning och på deras gemensamma ansvar ombesörja den allmänna flottningen, handhava och vidmakthålla flottleden jämte dess tillhörigheter samt uppbära och redovisa de för flottledens nyttjande stadgade avgifterna. Ej må flottningsföreningen utöva verksamhet, som är främmande för det ändamål föreningen sålunda har att fullfölja. 10 §. Flottningsföreningen må ej förvärva fast egendom annorledes än för flottledens räkning och icke i andra fall än 1. där det tarvas för utförande av anläggning eller åtgärd för flottleden eller för flottningens ändamålsenliga ordnande, 2. där förvärvande av visst område finnes önskvärt för nedbringande av skadeersättning, eller 3. där egendom finnes lämplig för anordnande av nödiga kontors- eller verkstadslokaler eller bostäder åt flottningschef, kontors-, flottnings- och annan personal. Prövning huruvida efter ty nu sagts förvärv av fast egendom må anses tillåtet ankommer på länsstyrelserna gemensamt. Fast egendom som förvärvats enligt denna paragraf är flottledens tillhörighet. 11 §. Flottleden tillhörig egendom må ej för gäld intecknas eller pantsättas, dock att länsstyrelserna gemensamt äga, där sådant prövas ändamålsenligt, för visst fall medgiva flottningsföreningen att med inteckning för gäld belasta egendom, som i 10 § första stycket 3. omförmäles. Fast egendom må ej avyttras utan länsstyrelsernas gemensamma tillstånd. För flottningen behövliga byggnader och anläggningar må ej avhändas flottleden. 12 §. För flottningsföreningen skall finnas ett reglemente, vari skola meddelas bestämmelser om det inbördes förhållandet mellan de flottande och deras ansvarighet för föreningens förpliktelser, så ock om flottningsstyrelsen och revision över dennas förvaltning, om flottningsstämman samt om flottningschef, virkes märkning och flottningens utförande. Ej må i reglementet intagas bestämmelse, stridande mot överenskommelse som avses i 1 § eller mot denna stadga. Reglementet fastställes av länsstyrelserna gemensamt efter förslag av flottningsföreningen. Över inkommet förslag till reglemente eller ändring däri låte länsstyrelserna, innan fastställelse meddelas, höra domänstyrelsen och skogsstyrelsen i Sverige samt forststyrelsen i Finland, varjämte länsstyrelserna skola genom kungörelse i varje kommun, inom vilken flottleden framgår, bereda skogsägare och andra av frågan intresserade tillfälle att yttra sig. Har ändringsförslag framställts av annan än flottningsföreningen, skall tillfälle tillika lämnas dennas medlemmar att å flottningsstämma uttala sig däröver. Reglementet skall genom föreningens försorg mångfaldigas i tryck å svenska och finska språken och på begäran hållas skogsägare och flottande tillhanda. 13 §. Det tillkommer lännstyrelserna att för bevakande av allmänna intressen utse var sitt ombud (allmänt ombud) att vid flottningsstyrelsens sammanträden och vid flottningsstämmor närvara och därvid deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Anser allmänt ombud, att beslut står i strid med givna föreskrifter eller allmänt intresse, har ombudet, om rättelse ej efter föreställning sker, att anmäla förhållandet till den länsstyrelse som förordnat ombudet. Till allmänt ombud skall utses någon med skogs- och flottningsförhållandena i orten förtrogen person, som ej själv deltager i flottningen eller är anställd i flottandes tjänst. Ombudet erhåller av föreningen arvode, som länsstyrelsen bestämmer. Länsstyrelserna äga även förordna var sin revisor att tilsammans med revisorer, som föreningen utsett, granska dennas räkenskaper. Av länsstyrelse förordnad revisor njuter av föreningen arvode, som länsstyrelsen bestämmer. Års- och revisionsberättelser över föreningens verksamhet skola årligen överlämnas till länsstyrelserna. 14 §. Det åligger flottningsföreningen att årligen för varje kommun, inom vilken flottleden framgår, utse och till länsstyrelserna anmäla minst ett ombud (ortsombud), till vilket strandägare och andra äga hänvända sig med anmälningar enligt 23 § samt andra framställningar rörande flottningen. 15 §. Flottningsföreningens utgifter fördelas mellan de flottande på sätt i reglementet angives. Länsstyrelserna må gemensamt på ansökan av flottningsföreningen eller medlem däri förordna, att kostnader för flottledens utvidgande eller förbättrande eller för förvärv av fast egendom eller andra kostnader av beskaffenhet att vara till väsentlig fördel jämväl för kommande års flottande skola gäldas genom amortering under flera, högst 20, år medelst vissa avgifter å flottgodset, så avvägda att beloppet jämte ränta å vad som innestår oguldet skäligen kan antagas bliva därmed till fullo guldet under den sålunda bestämda tiden. Flottningsföreningen äger utan inhämtande av länsstyrelsernas besked besluta amortering under högst tre år av kostnader som ovan sagts. 16 §. Har flottningsföreningen något år att vidkännas kostnad, som efter ty i 15 § stadgas må fördelas på flera år att gäldas enligt amorteringsplan, må föreningen, där ej kostnaden förskjutes av årets flottande, med förlagsgivare träffa avtal om kostnadens förskjutande medelst förlagslån med rätt för förlagsgivaren att uppbära de för kostnadens återgäldande stadgade amorteringsavgifterna. Till belopp och under villkor, som bestämts i reglementet eller av föreningen, äger flottningsstyrelsen ock för föreningens löpande behov upptaga tillfälligt lån. För gäldande av sådant lån svara allenast de som flotta det år, för vars utgifters täckande skulden göres. 17 §. Till bestridande av föreningens utgifter är envar, som deltager i den allmänna flottningen, pliktig att på sätt och inom tid, som av flottningsstyrelsen bestämmes, tillskjuta nödigt förlag. Försummar flottande att erlägga infordrat belopp, äger styrelsen att till säkerhet därför hålla hans flottgods kvar och, efter tillsägelse till den flottande, på offentlig auktion sälja så mycket därav, att beloppet täckes. Förlag må ej användas eller tagas i mät för annat ändamål än täckande av föreningens utgifter för det år, för vilket förlaget lämnats; uppstår överskott skall det återbäras. Finnes utgift, som flottningsföreningen fått vidkännas, böra åvila något föregående års flottande, är styrelsen pliktig att, där ej medel därtill förut blivit avsatta, utan dröjsmål uttaxera beloppet på sagda flottande enligt grunderna för deras delaktighet i det årets utgifter. Finnes flottande sakna tillgångar till gäldande av uttaxerat belopp, skall vad som brister uttagas hos de medflottande i enlighet med grunderna för deras delaktighet. 18 §. Med de inskränkningar och under de villkor, som kunna vara bestämda i reglementet, må med bindande verkan jämväl för kommande års flottande beslut fattas eller avtal träffas om flottningschefs och annan tjänstemans ävensom arbetares anställande för flera år, om deras avlöningsförmåner samt om pensioner, olycksfalls- och sjukdomsunderstöd och dylikt åt dem eller deras anhöriga. Vill någon vinna visshet, att beslut eller avtal som nu sagts icke må kunna klandras av skäl som i 21 § sägs, må han söka länsstyrelsernas stadfästelse därå. Flottningsföreningen äger ock ingå avtal, gällande för flera år, med strandägare och andra rörande ersättning för flottningsskada, om strandarrenden, om flottningsarbetets utförande på ackord och om annat dylikt. 19 §. Ledamöter i flottningsstyrelsen, som genom att överträda denna stadga eller föreningens reglemente eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda flottleden eller flottningsföreningen förlust eller skada, svara därför en för alla och alla för en. De svara ock på sätt nu nämnts för skada som de genom överträdelse av denna stadga eller föreningens reglemente uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda tredje man. 20 §. Hava föreningens revisorer i sin berättelse eller i annan till föreningen avlämnad handling mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som av dem granskats, eller vid fullgörandet av sitt uppdrag visat vårdslöshet, äro de som låtit sådant komma sig till last föreningen ansvariga för all därav uppkommen skada, en för alla och alla för en. 21 §. Är någon flottande missnöjd med flottningsstyrelsens förvaltning, med verkställd fördelning av föreningens utgifter eller med något av föreningen fattat beslut eller träffat avtal, må han därom göra anmälan till endera länsstyrelsen inom etthundraåttio dagar från det han fick kännedom om klandrade beslutet eller åtgärden eller, om han då ännu icke börjat deltaga i flottningen, från det så sedermera skedde. Har i reglementet bestämts viss ordning för besluts kungörande för de flottande, skall beslut, som sålunda kungjorts, anses därigenom hava kommit till deras kännedom, vilka då deltogo i den allmänna flottningen. Länsstyrelserna äga, där åtgörande, beslut eller avtal finnes strida mot meddelade bestämmelser eller flottledens intresse eller lända flottande till uppenbart men, gemensamt föreskriva rättelse eller vidtaga annan åtgärd som förhållandena påkalla. 4 KAP. Om skada genom flottningen 22 §. För skada och intrång, som vid allmän flottning vållas av flottgodset eller genom åtgärd som i 5 § sägs eller eljest i följd av flottningen (flottningsskada), skall av flottningsföreningen gäldas ersättning med fulla värdet. Vad som stadgas om flottningsskada skall ock gälla beträffande skada och intrång, som vållas genom anläggning eller åtgärd för flottleden varom i 7 § sägs, i den mån ersättning därför ej blivit i regleringsbestämmelserna eller eljest i laga ordning på förhand uppskattad samt erlagd. Den som idkar husbehovsflottning eller sådan särskild flottning som i 2 § fjärde stycket sägs skall ensam ansvara för skada och intrång, som hans flottning orsakar. För skada genom flottning i fasta flottar svarar den som bedriver flottningen. Idkas sådan flottning av flera och kan ej utrönas av vems flottning viss skada orsakats, svara de, vilka icke kunna uteslutas från delaktighet, en för alla och alla för en för sådan skada. Finnes flottningsskada bliva så varaktig att dess värde kan på förhand uppskattas, må, om ersättningstagaren eller flottningsföreningen det begär, ersättning fastställas i regleringsbestämmelser. 22 a § Uppför någon fiskebyggnad i flottleden i strid mot lag eller givna föreskrifter, svarar han själv för den skada, som kan uppstå på byggnaden i följd av flottningen. Om någon utan att påkalla och avbida bestämmelse om skyddsåtgärd, som sägs i 8 a §, uppför fiskebyggnad i flottleden, svarar han under tiden själv för skadan. Lag (1964:490). 23 §. Ersättningsanspråk mot flottningsföreningen skall anmälas hos föreningen eller dess ortsombud eller ock hänskjutas till skiljemän före utgången av det kalenderår då skadan uppkom, vid äventyr att rätt till talan eljest är förlorad. Anspråk på ersättning för skada å fiskebyggnad eller fiskredskap skall dock, om särskilt hinder icke visas, vid samma äventyr anmälas inom fjorton dagar från det skadan blev för byggnadens eller redskapens ägare känd. Anmälan varom nu är fråga skall göras i skrift, dock må anmälan till ortsombud ske muntligen. Skriftlig anmälan som inneslutes i rekommenderat brev, avlämnat på posten inom tid som i första stycket sägs och ställt till mottagarens vanliga adress, skall anses behörigen delgiven. 24 §. Kan enighet ej nås om flottningsföreningens ersättningsskyldighet, skall frågan prövas av tre skiljemän, bland vilka en utses av vardera parten och de sålunda utsedda tillkalla den tredje såsom ordförande. I fråga om skiljemännen, förfarandet, skiljedomen och ogiltighet därav samt skiljedomskostnaderna skola, där ej annat följer av föreskrifterna i 25 - 28 §§ här nedan, tillämpas de bestämmelser vilka i nämnda hänseenden gälla enligt allmän lagstiftning om skiljemannaförfarande i den stat där skadan timat. 25 §. Flottningsföreningen åligger att årligen för skiljemannaförfarande, som avses i 24 §, utse ständiga skiljemän, minst en för den svenska sidan och minst en för den finska, samt ersättare för dessa. För prövning av skada eller intrång av särskilt slag äger dock föreningen för visst fall utse annan skiljeman. De för flottningsföreningen utsedda ständiga skiljemännens namn och adresser skola inom tid, som i reglementet bestämmes, meddelas länsstyrelserna för att på flottningsföreningens bekostnad på lämpligt sätt kungöras. 26 §. Skiljemannaförfarande må av part påkallas genom framställning till motparten eller skiljeman som denne utsett på förhand. I framställningen skall uppgivas den eller de frågor, i vilka skiljedom begäres. 27 §. Om hållande av syn och tiden därför bestämma skiljemännen med iakttagande av att, där ej skadan är av beskaffenhet att böra skyndsamt uppskattas, synen såvitt möjligt bör företagas efter det flottningen avslutats och i sammanhang med övriga skadors uppskattande. Har, sedan skiljemannaåtgärd påkallas, skiljedom ej meddelats inom nittio dagar därefter eller, ifall syn ansetts nödvändig men på grund av årstiden icke kunnat hållas, senast den 31 juli nästföljande år, är part oförhindrad draga tvisten under prövning av allmän underrätt i den ort där skadan skett. Skiljedom som meddelas senare än nu sagts är utan verkan, såframt ej parterna överenskomma att nöjas därmed. Skiljedom skall avfattas skriftligen samt omedelbart efter dess meddelande bevisligen tillställas parterna. 28 §. Part som ej nöjes med skiljedom äger draga tvisten under prövning av domstol som i 27 § andra stycket sägs, såframt han väcker talan inom tid som enligt ifrågavarande stats allmänna lagstiftning om skiljemannaförfarande gäller för klander av skiljedom. Dock må skiljedomen genast gå i verkställighet, där ej domstolen eller överexekutor annorlunda förordnar. I skiljedomen skall tydligt angivas vad den med skiljedomen missnöjde har att iakttaga för tvistens dragande under domstols prövning. 5 KAP. Särskilda föreskrifter 29 §. Vidmakthållas ej sådana till farleds betryggande eller i övrigt till skydd mot skada genom flottningen anordnade eller föreskrivna byggnader, vilka flottningsföreningen har att underhålla, äga länsstyrelserna, var för sin sida om riksgränsen, antingen vid vite tillhålla flottningsföreningen att sådant fullgöra eller ock genast avhjälpa bristen på föreningens bekostnad. I trängande fall och om saken ej tål uppskov må den, som kan lida omedelbart men av försummelse varom i första stycket sägs, på flottningsföreningens bekostnad själv vidtaga nödig åtgärd till skydd för sin egendom, sedan åtgärdens nödvändighet blivit vid undersökning på stället vitsordad av landsfiskalen eller länsmannen i orten. 30 §. Om sjunket eller sjunkande virke orsakar men för strandägare eller annan, är denne berättigad att i närvaro av två vittnen taga upp virket å stranden. Anmälan om upptagandet skall senast inom sju dagar därefter ske till flottningsstyrelsen, flottningschefen eller ortsombud. Flottningsföreningen har att senast inom tre månader efter anmälan taga hand om virket samt utgiva skälig ersättning för upptagandet; sker det ej, må upptagaren tillgodogöra sig virket. 31 §. Har virke, bark eller dylikt sjunkit i flottleden i sådan mängd, att därigenom vållas uppgrundning eller annan olägenhet, eller finnes inom flottleden sjunkande virke, vilket kan orsaka skada, äga länsstyrelserna antingen var för sin sida om riksgränsen vid vite tillhålla flottningsföreningen att inom förelagd tid undanröja hindret eller ock själva vidtaga erforderlig åtgärd på föreningens bekostnad. 32 §. Har flottat virke blivit kvarliggande på stränderna längre än med avseende å flottningens lämpliga bedrivande och andra förhållanden kan anses behövligt, äger strandägaren eller annan, som därav lider men, hos flottningsstyrelsen, flottningschefen eller ortsombud påfordra, att flottningsföreningen skyndsamt tager hand om virket. Sker det ej, må anmälaren påkalla åtgärd av länsstyrelsen i det län där virket finnes, och äger länsstyrelsen utsätta tid, inom vilken flottningsföreningen har att föra bort virket, vid äventyr att anmälaren må tillgodogöra sig detsamma. 33 §. Skall flottgods, som tillföres flottleden från den ena staten, efter flottningen utlämnas till mottagare i den andra, har flottningsföreningen att, med uppgivande av myckenheten, därom meddela vederbörande tullmyndighet i båda staterna. Flottgods som nu sagts skall vara av den flottande särskilt för sig anmält till flottning samt åsatt särskilt märke, som flottningsstyrelsen bestämt; dock må flottningsstyrelsen medgiva undantag härifrån för flottgods, om vars överlåtelse avtal träffas under flottningen. 34 §. Visar det sig att underhållet av flottleden försummas, att fastställda amorteringsavgifter eller skadeersättningar ej gäldas eller att flottningen ej ordentligt ombesörjes, eller förekommer eljest anmärkning mot flottningsföreningens verksamhet, och vinnes ej rättelse efter det flottningsföreningen blivit i saken hörd, skola länsstyrelserna sammankalla de flottande till gemensamt sammanträde, och ankommer då på särskild prövning, om och under vilka villkor flottning av löst virke vidare må tillåtas i flottleden. 6 KAP. Ansvarsbestämmelser m.m. 35 § Den som i flottleden lägger ut obarkat virke då sådant inte är tillåtet eller verkställer avbarkning i strid mot bestämmelserna i 4 § andra stycket, döms till böter. Om någon uppsåtligen eller genom uppenbar vårdslöshet överstänger gränsälven eller vid flottning orsakar skada, hinder eller uppehåll för annan, döms den felande, om gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken, till böter. Lag (1991:267). 36 §. Förseelse som i 35 § omförmäles åtalas vid allmän underrätt i den ort där den timat; men är förseelsen begången av den ena statens medborgare i den andra staten och finnes ej förövaren i den stat där förseelsen skedde, skall den åtalas i förövarens hemland vid rätten i den ort, som är närmast den, varest förseelsen skett. Böter tillfalla den stat inom vilken förseelsen blivit åtalad. Behörighet att utdöma vite tillkommer den länsstyrelse som äger förelägga vitet. Vite skall tillfalla den stat, vars länsstyrelse utdömt vitet.	null	null
1949:247	null	1,949	null	1942:740	null
1949:248	null	1,949	null	1946:808	null
1949:293	null	1,949	null	1928:370	null
1949:297	null	1,949	null	1934:437	null
1949:311	null	1,949	null	1939:350	null
1949:34	Kungörelse (1949:34) om betesreglering inom vissa skogsvårdsområden i Lycksele, Fredrika, Stensele, Vilhelmina, Örträsks och Åsele socknar i Västerbottens län	1,949	Med stöd av 12 § andra stycket lagen den 2 juni 1933 (nr 269) om ägofred har Kungl. Maj:t, på framställning av skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län, funnit gott förordna, att betesreglering må, på sätt och under villkor som stadgas i 13-19 §§ samma lag, äga rum inom följande skogsvårdsområden i Västerbottens län, nämligen Rödingträsk, Tannsele, Brännfors, Tuggensele och Tuvträsk i Lycksele socken, Lögda, Viska och Baksjöberg i Fredrika socken, Stornäs i Stensele socken, Råsele, Storsele och Lövliden i Vilhelmina socken, Skarda i Örträsks socken samt Borgsjö i Åsele socken.	null	null
1949:341	Förordning (1949:341) om explosiva varor	1,949	1 kap. Inledande bestämmelser 1 § Med explosiva varor förstås i denna förordning varor, som bestå av eller innehålla explosiva eller pyrotekniska ämnen. Till explosiva varor hänföras ej explosiva luft- och gasblandningar, ej heller tändstickor. Bestämmelserna i denna förordning skall inte gälla beträffande läkemedel och uteslutande för tillverkning därav avsedda varor, som innehåller eller består av explosiva ämnen; dock får sprängämnesinspektionen i den utsträckning som finns påkallad föreskriva, att tillverkning annorstädes än å apotek av sådana läkemedel och varor skall vara underkastad förordningens bestämmelser. Förordning (1982:925). 2 § Denna förordning skall allenast i den mån regeringen särskilt förordnar därom äga tillämpning på försvarsmaktens och civilförsvarets fabriker, verkstäder, forskningsanstalter och förråd samt staten tillhöriga explosiva varor, som är avsedda för försvarsmaktens och civilförsvarets behov. Beträffande ammunition och tändmedel, som avses i vapenlagen (1973:1176), samt hagelpatroner, kulpatroner till gevär och härför avsedda tändhattar skall bestämmelserna i 5 och 7 kapitlen av denna förordning tillämpas endast på tillverkares och handlandes befattning med sådana varor i och för rörelsen. Förordning (1982:925). 3 § 1 mom. Explosiva varor indelas i denna förordning i följande huvud slag, nämligen sprängämnen, såsom dynamit, nitrocellulosa, nitroglycerin och trotyl, krut, såsom nitrocellulosakrut och svartkrut, ammunition, såsom hagel- och kulpatroner, patroner för slaktmasker samt laddade patron- och laddningshylsor, granater, bomber och minor, tändmedel, såsom sprängkapslar, tändhattar och stubin, samt pyrotekniska varor, såsom fyrverkeripjäser och knallpjäser samt pjäser för rökalstring. Kungörelse (1963:185). 2 mom. Alltefter sin farlighet hänföras de explosiva varorna till transportklasserna A, B, C, D och E. De olika transportklasserna omfatta följande varuslag, nämligen transportklass A blyazid, nitroglycerin och andra högkänsliga explosivämnen samt ammunition och tändmedel, som icke kunna anses transportsäkra, transportklass B sprängkapslar och andra sprängkraftiga tändmedel med undantag av detonerande stubin, transportklass C dynamit, svartkrut samt därmed i avseende å transportsäkerhet jämförliga sprängämnen och krutslag, transportklass D mindre känsliga sprängämnen och krutslag, detonerande stubin och militära ammunitionseffekter i allmänhet, samt transportklass E annan ammunition än ovan nämnts, icke sprängkraftiga tändmedel i allmänhet, såsom tändhattar och snabbstubin, samt pyrotekniska varor. Förordning (1982:925). 3 mom. Med militär explosiv vara förstås i denna förordning explosiv vara, som är avsedd uteslutande eller huvudsakligen för militärt ändamål. 4 § 1 mom. Uppstår fråga, huruvida viss vara skall anses som explosiv, tillkommer det sprängämnesinspektionen att avgöra frågan. Allenast sådana explosiva varor, som blivit av sprängämnesinspektionen godkända, må tillverkas eller innehavas inom riket eller dit införas. Utan hinder härav må dock varor, som icke godkänts, tillverkas eller införas i ringa myckenhet för anställande av försök enligt vad därom stadgas i 9, 12 och 54 §§. Explosiv vara, för vilken åtgärder eller anordningar, som angivas i denna förordning eller med stöd därav utfärdade tillämpningsföreskrifter, icke kunna anses utgöra betryggande skydd mot explosion eller vars användning kan befaras medföra särskilda olägenheter ur ordningssynpunkt, må icke godkännas för tillverkning, innehav eller införsel. Förordning (1981:496). 2 mom. Då skäl äro därtill, äger sprängämnesinspektionen medgiva, att be stämmelserna i denna förordning helt eller delvis icke skola vara tillämpliga på viss explosiv vara. Förordning (1981:496). 3 mom. Med tillämpning av bestämmelserna i denna förordning avgör sprängämnesinspektionen till vilket huvudslag och till vilken transportklass explosiv vara är att hänföra samt, efter samråd med krigsmaterielinspektionen, huruvida explosiv vara skall anses som militär explosiv vara. Förordning (1982:1066). 4 mom. För explosiv varas godkännande eller hänförande till visst slag eller viss transportklass eller för medgivande att bestämmelserna i denna förordning helt eller delvis icke skola äga tillämpning på viss explosiv vara äger sprängsämnesinspektionen meddela de villkor och föreskrifter, som finnas påkallade. Förordning (1981:496). 5 § Sprängämnesinspektionen skall utgiva en systematisk förteckning över samtliga explosiva varor, som godkänts enligt 4 § 1 mom. Förteckningen skall lämna uppgift om sprängämnesinspektionens beslut beträffande olika slag av explosiva varor samt innehålla hänvisningar till de särskilda bestämmelser, som förekomma för vissa varuslag. Har sprängämnesinspektionen meddelat föreskrift som i 1 § tredje stycket sägs, skall förteckningen innehålla uppgift jämväl därom. Förordning (1981:496). 6 § Varje med stöd av denna förordning meddelat tillstånd eller godkännande må av vederbörande myndighet ändras eller återkallas, om gällande bestämmelser icke iakttagas eller förutsättningarna för meddelandet av tillståndet eller godkännandet rubbats eller icke längre äro för handen, eller om det påkallas av hänsyn till allmän ordning eller säkerhet eller andra förhållanden av synnerlig vikt. Har myndighet ändrat eller återkallat tillstånd, beträffande vilket särskilt tillståndsbevis utfärdats, åligger det efter anmaning tillståndshavaren att till myndigheten ofördröjligen avlämna beviset. 2 kap. Om tillverkning 7 § Med tillverkning av explosiv vara förstås i denna förordning varje förfarande, varigenom dylik vara framställes av icke explosiva ämnen eller förarbetas till annan explosiv vara. Till tillverkning hänföres dock icke klargöring av ammunitionseffekter, montering av tändmedel eller liknande åtgärd för explosiv varas färdigställande, därest den på grund av varans beskaffenhet samt sättet för varans transport och användning normalt företages i samband med förbrukningen. Såsom fabriksmässig betecknas tillverkning, där flera än tre personer sysselsättas. 8 § Då skäl äro därtill, äger sprängämnesinspektionen föreskriva, att explosiv vara må tillverkas allenast för visst eller vissa ändamål. Industriverket må ock helt förbjuda tillverkningsförfarande, som är förenat med särskild fara. Förordning (1981:496). 9 § Explosiv vara må icke i andra fall än i andra, tredje och fjärde styckena sägs tillverkas utan tillstånd av länsstyrelsen. Att för tillverkning av explosiv vara, som tillika är att hänföra till krigsmateriel, härjämte erfordras tillstånd av regeringen, framgår av bestämmelserna i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m. m. Vid fabrik, som med vederbörligt tillstånd inrättats för tillverkning av visst eller vissa slag av explosiva varor, må utan särskilt tillstånd andra explosiva varor, även sådana som icke godkänts av sprängämnesinspektionen enligt 4 § 1 mom., försöksvis framställas i den omfattning, som erfordras för att bedöma varornas praktiska användbarhet. Försöksframställningen må dock icke avse varor av annat huvudslag än fabrikstillståndet omfattar, med mindre sprängämnesinspektionen medgivit detta. Försöksvis framställda varor må ej utlämnas från fabriken för annat ändamål än anställande av försök under fabriksföreståndares eller avdelningsföreståndares tillsyn och ansvar eller under kontroll som föreskrivits av sprängämnesinspektionen. Å laboratorier vid rikets universitet, högskolor, andra statliga eller statsunderstödda forskningsanstalter, högre allmänna och tekniska läroverk samt liknande läroanstalter må utan tillstånd och utan att nedanstående bestämmelser i detta kapitel iakttagas under vederbörande lärares eller forskares ledning och ansvar explosiva varor, även icke godkända, framställas i den omfattning, som erfordras för laboratoriemässiga försök. Explosiv vara, som icke omedelbart förbrukas vid sådant försök, skall snarast oskadliggöras. Envar som jämlikt bestämmelserna i vapenlagen (1973:1176) äger innehava hagel- eller annat jaktgevär eller sportgevär må utan tillstånd och utan att iakttaga föreskrifterna nedan i detta kapitel ladda ammunition till geväret för eget bruk. Förordning (1983:1037). 10 § Tillstånd att tillverka explosiva varor må av länsstyrelsen meddelas den, som är behörig att idka fabriks- och hantverksrörelse i allmänhet och prövas lämplig att driva tillverkningen. Skall tillverkningen avse explosiv vara, som tillika är att hänföra till krigsmateriel, må länsstyrelsen icke bevilja tillstånd åt annan än den, som erhållit regeringens tillstånd enligt lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. Där ej särskilda skäl föranleda till annat, skall ansökan om tillstånd till fabriksmässig tillverkning av länsstyrelsen på sökandens bekostnad kungöras i tidning i orten. Härvid skall utsättas viss tid, inom vilken erinringar mot ansökningen må göras hos länsstyrelsen. Intill utgången av denna tid skall ett exemplar av erforderliga handlingar förvaras tillgängligt hos polismyndigheten i orten. Underrättelse härom skall intagas i kungörelsen. Länsstyrelsens tillstånd skall avse visst eller vissa slag av explosiva varor och skall förbindas med de villkor och föreskrifter, som i varje särskilt fall finnas erforderliga. Tillverkningstillstånd medför rätt att förvärva explosiva varor, som erfordras för tillverkningen. Tillstånd att tillverka explosiva varor annorledes än fabriksmässigt må blott avse laddning av handvapenammunition, tillverkning av pyrotekniska varor samt tillverkning av sprängämne vid förbrukningsställe för användning därstädes. Tillstånd till tillverkning som sist nämnts må meddelas endast under förutsättning att sprängämnet för ändamålet godkänts av sprängämnesinspektionen. Sålunda tillverkat sprängämne må icke utan särskilt tillstånd transporteras utanför förbrukningsstället eller överlåtas. Förordning (1983:1037). 11 § Tillverkning av explosiva varor skall förestås av en av länsstyrelsen godkänd föreståndare. Vid anläggning av större omfattning må särskilda föreståndare godkännas för olika avdelningar. För föreståndare skall finnas av länsstyrelsen godkänd vikarie, såvida icke länsstyrelsen med hänsyn till rörelsens ringa omfattning medgivit undantag härifrån. Föreståndare är ansvarig för att rörelsen drives på behörigt sätt i tekniskt avseende samt att denna förordning och med stöd därav meddelade föreskrifter och beslut efterföljas. Han skall, då tillverkning av explosiv vara pågår, själv eller genom vikarie öva tillsyn över tillverkningen. Före ståndare vid fabrik eller vikarie,som vid förfall för föreståndaren inträtt i dennes ställe, skall hava sin bostad i närheten av fabriken, där ej länsstyrelsen medgivit annat. Vid fabriksmässig tillverkning må ej annan godkännas såsom föreståndare eller vikarie än den, som äger erforderliga teoretiska kunskaper och praktisk erfarenhet i sådan tillverkning, som skall förekomma vid fabriken, samt i övrigt prövas lämplig. Såsom vikarie för föreståndare vid svartkrutbruk eller fabrik för tillverkning endast av blandningssprängämnen med låg känslighet må dock godkännas lämplig person med allenast praktisk erfarenhet. Vid annan än fabriksmässig tillverkning må såsom föreståndare eller vikarie godkännas lämplig person, som äger praktisk erfarenhet i den tillverkning varom fråga är. 12 § Utan hinder av vad i 10 och 11 §§ stadgas må person, som äger erforderliga teoretiska insikter och i övrigt prövas lämplig, beviljas tillstånd att tillverka explosiva varor av visst eller vissa slag, även sådana som icke godkänts av sprängämnesinspektionen enligt 4 § 1 mom., försöksvis i uppfinnings-, undervisnings eller vetenskapligt syfte. Sådant tillstånd må ej avse tillverkning i större omfattning än som erfordras för att bedöma varornas praktiska användbarhet. Tillståndet skall förbindas med de villkor och föreskrifter, som i varje särskilt fall finnas erforderliga, och medför jämväl rätt att förvärva explosiva varor, som erfordras för tillverkningen. Tillverkad vara må icke utlämnas för annat ändamål än anställande av försök under kontroll, som föreskrivits av sprängämnesinspektionen. Förordning (1981:496). 13 § Tillverkning av explosiv vara må icke äga rum å plats, där tillverkningen kan medföra särskild fara för omgivningen. Tillverkningsställe må ej vara beläget inom tätbebyggt område. Tillverkning av sprängämnen, krut, sprängladdad ammunition eller sprängkraftiga tändmedel må ej bedrivas på mindre avstånd än 500 meter från offentlig byggnad, station å till allmän trafik upplåten järnväg eller annans hus, vari människor bo eller eljest varaktigt uppehålla sig, eller 200 meter från allmän väg eller från järnväg eller farled, som är upplåten till allmän trafik, eller från gränsen till annans fasta egendom, såvida ej ägaren till egendomen annat medgivit. Där tillverkningen är av mindre farlig beskaffenhet eller skall ske i ringa omfattning eller där eljest synnerliga skäl äro därtill, må länsstyrelsen medgiva undantag från bestämmelserna i andra stycket. Kungörelse (1963:185). 14 § Anläggning för tillverkning av explosiva varor skall vara så inrättad och rörelsen bedrivas så, att faran för omgivningen och de i rörelsen sysselsatta blir så ringa som möjligt. Härjämte skall tillses att erforderlig säkerhet vinnes för att explosiva varor icke åtkommas av obehöriga. Närmare bestämmelser i dessa ämnen samt erforderliga ordningsföreskrifter för tillverkningsställen utfärdas av sprängämnesinspektionen. Innan bestämmelser av byggnadsteknisk natur meddelas, skall sprängämnesinspektionen samråda med statens planverk. Kan härvid i någon fråga enighet icke uppnås, skall frågan hänskjutas till regeringens avgörande. Tillverkare skall föra böcker om sitt innehav av explosiva varor i den utsträckning som sprängämnesinspektionen föreskriver. Sådan bok skall förvaras tio år från den dag sista anteckningen gjordes. Förordning (1981:496). 15 § Ej må tillverkning av explosiva varor påbörjas förrän vid avsyning, som länsstyrelsen låtit verkställa, befunnits, att tillverknings- och förvaringslokaler samt övriga anordningar och förhållanden överensstämma med gällande föreskrifter och länsstyrelsens tillstånd. Konstateras någon avvikelse, skall rättelse vidtagas och därefter förnyad avsyning ske. 16 § Från vad länsstyrelse föreskrivit i beslut om tillstånd till tillverkning av explosiva varor äger sprängämnesinspektionen medgiva avvikelse, då fråga är om utbyte av maskiner, ändring av tillverkningsmetod eller ändring av byggnad samt utbytet eller ändringen icke medför ökad fara. Om sådant medgivande skall inspektionen underrätta länsstyrelsen. Kungörelse (1967:87). 17 § Vill tillverkare icke vidare utnyttja honom medgiven rätt att tillverka explosiv vara, skall han göra anmälan därom till länsstyrelsen, som har att återkalla det meddelade tillståndet. Har vid fabrik eller annat tillverkningsställe tillverkningen av explosiva varor icke igångsatts inom ett år efter avsyningen eller har tillverkningen varit helt inställd under längre tid i följd än ett år eller under större delen av de senaste två kalenderåren, skall tillståndshavaren göra anmälan därom till länsstyrelsen. Där ej särskilda förhållanden till annat föranleda, skall länsstyrelsen återkalla tillverkningstillståndet eller föreskriva, att tillverkningen icke må börja eller återupptagas förrän vid förnyad avsyning konstaterats, att tillverknings- och förvaringslokaler samt övriga anordningar och förhållanden överensstämma med gällande föreskrifter och länsstyrelsens beslut. 18 § Övergår tillverkningsställe till ny innehavare och vill denne fortsätta rörelsen, skall han inom en månad göra ansökan därom hos länsstyrelsen. I avvaktan på länsstyrelsens beslut må rörelsen fortsättas under godkänd föreståndares eller vikaries ledning. Har tillverkare avlidit eller råkat i konkurs, må utan hinder därav rörelsen fortsättas för dödsboets eller konkursboets räkning under längst ett år från dödsfallet eller edgångssammanträdet i konkursen, under förutsättning att anmälan göres till länsstyrelsen inom en månad från nämnda tidpunkt och rörelsen förestås av godkänd föreståndare. Förordning (1987:918). 3 kap. Förpackning och märkning 19 § Explosiv vara skall, då den såsom färdig handelsvara utlämnas från tillverkningsställe eller från handelsrörelse, vara förpackad på ett ändamålsenligt och betryggande sätt. I samma kärl eller låda må icke packas flera slag av explosiva varor, såvida ej sprängämnesinspektionen beträffande ifrågavarande varuslag medgivit sampackning. Utan sprängämnesinspektionens medgivande må ej i kärl eller låda, som innehåller explosiv vara, inrymmas annat föremål, som icke erfordras för varans förpackning. Där ej sprängämnesinspektionen medgivit annat, skall ytterförpackning vara märkt så, att varans egenskap av explosiv vara samt transportklass tydligt framgå. Förordning (1981:496). 20 § Det ankommer på sprängämnesinspektionen att utfärda de ytterligare föreskrifter angående förpackning och märkning av explosiva varor, som finnas erforderliga. Förordning (1981:496). 4 kap. Om handel 21 § Handel med explosiva varor må icke bedrivas av annan än den, som erhållit tillstånd därtill av polismyndigheten. Tillståndet skall avse visst eller vissa slag eller huvudslag av explosiva varor eller ock dylika varor i allmänhet och skall förbindas med de villkor och föreskrifter, som i varje särskilt fall finnas erforderliga. Utan hinder av vad i första stycket sägs må den, som innehar tillstånd att tillverka explosiv vara av visst slag, idka handel med sådan vara av egen eller annas tillverkning från tillverkningsstället eller från upplagsmagasin, som han jämlikt 45 § erhållit tillstånd att anordna för ändamålet. Behörig tillverkare av sprängämnen, krut eller ammunition må från plats som nyss sagts utan särskilt tillstånd idka handel jämväl med tändmedel. Ytterligare föreskrifter om krav på tillstånd för yrkesmässigt tillhandahållande av krigsmateriel, m. m. finns i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m. m. Förordning (1988:564). 22 § Tillstånd till handel med explosiva varor må ej meddelas, därest rörelsen prövas kunna medföra olägenhet av betydenhet med hänsyn till allmän ordning eller säkerhet. Ej må tillstånd meddelas annan än den, som är behörig att idka handel i allmänhet och prövas lämplig att driva rörelsen. Skall bolag eller förening utöva rörelsen, skall denna förestås av en av polismyndigheten godkänd föreståndare som är ansvarig för verksamhetens behöriga utövande. Vid förfall för tillståndshavare eller föreståndare må i dennes ställe rörelsen förestås av en av polismyndigheten godkänd vikarie. Föreståndare och vikarie skola uppfylla de för tillståndshavare föreskrivna villkoren. Kungörelse (1969:87). 23 § Den som erhållit tillstånd att idka handel med explosiva varor må icke påbörja rörelsen förrän vid avsyning, som polismyndigheten låtit verkställa, befunnits, att handels- och förvaringslokaler äro belägna och inrättade i överensstämmelse med gällande föreskrifter och polismyndighetens beslut. Konstateras någon avvikelse, skall rättelse vidtagas och därefter förnyad avsyning ske. Kungörelse (1969:87). 24 § I samband med handel må explosiv vara överlåtas allenast till den, som äger innehava densamma. Till annan än behörig tillverkare eller behörig handlande må icke överlåtas större myckenhet än förvärvaren enligt företett tillståndsbevis eller utan tillstånd äger förvärva eller på en gång innehava. Handlande skall föra inköps- och försäljningsbok samt anteckna gjord överlåtelse å förvärvares tillståndsbevis i den utsträckning och enligt de närmare föreskrifter, som sprängämnesinspektionen fastställer. Beträffande anteckning å tillståndsbevis om överlåtelse av ammunition och tändmedel, som avses i vapenlagen (1973:1176), skall iakttagas vad i vapenkungörelsen (1974:123) sägs. Inköps- och försäljningsbok skall förvaras tio år från den dag sista anteckningen gjordes. Ej må sprängämnen, krut eller sprängkraftiga tändmedel utlämnas till ombud, som icke fyllt aderton år. Då förhållandena giva anledning därtill, skall utlämnande av explosiv vara vägras, med mindre mottagaren legitimerar sig på tillfredsställande sätt och lämnar kvitto å den mottagna varan samt, där han uppträder såsom ombud för annan, företer vederbörlig fullmakt. Förordning (1981:496). 25 § Vill någon, som erhållit tillstånd att idka handel med explosiva varor, icke vidare driva sådan rörelse, skall han göra anmälan till polismyndigheten, som har att återkalla tillståndet. Övergår rörelse som i första stycket sägs till ny innehavare och vill denne fortsätta rörelsen, skall han inom en månad göra ansökan därom hos polismyndigheten. I avvaktan på polismyndighetens beslut må rörelsen fortsättas under godkänd föreståndares eller vikaries ledning. Har handlande avlidit eller råkat i konkurs, må utan hinder därav rörelsen fortsättas för dödsboets eller konkursboets räkning under längst ett år från dödsfallet eller edgångssammanträdet i konkursen, under förutsättning att anmälan göres till polismyndigheten inom en månad och rörelsen förestås av godkänd föreståndare eller vikarie. Förordning (1987:918). 5 kap. Om innehav, förvärv och förvaring Allmänna bestämmelser 26 § Explosiv vara må innehavas allenast av den, som erhållit tillstånd därtill i den ordning som sägs i detta kapitel. Vad i första stycket stadgas äger icke tillämpning på sprängämnesinspektionen eller polismyndighet eller på den, som är berättigad att tillverka eller på grund av tillverkningstillstånd förvärva den vara varom fråga är eller att idka handel därmed, eller på arbetstagare i fall som avses i 28 §. Att undantag från bestämmelsen i första stycket må medgivas av sprängämnesinspektionen beträffande viss explosiv vara framgår av 4 § 2 mom. Där ej annat angivits i tillståndsbeviset, innefattar tillstånd att innehava explosiv vara rätt att förvärva varan allenast från den som äger idka handel därmed. Den som på grund av tillstånd eller eljest behörigen innehar explosiv vara må överlåta densamma allenast till den, som är berättigad att förvärva varan från honom. Förordning (1981:496). 27 § Ej må tillstånd att innehava explosiv vara meddelas annan än den, som kan antagas komma att handhava varan med nödig aktsamhet och icke missbruka densamma. Tillstånd att innehava sprängämnen, annat krut än jaktkrut eller sprängkraftiga tändmedel må meddelas allenast i fall där behov av varan i sökandens rörelse eller verksamhet föreligger. Förråd av explosiva varor, som bolag eller förening erhållit tillstånd att innehava, skall förestås av en av tillståndsmyndigheten godkänd föreståndare, som är ansvarig för de explosiva varornas vård och användning. Vid förfall för tillståndshavare eller föreståndare må i dennes ställe förrådet förestås av en av tillståndsmyndigheten godkänd vikarie. Föreståndare och vikarie skola uppfylla de för tillståndshavare föreskrivna villkoren. 28 § Där så erfordras för utförande av visst arbete, må arbetsgivare överlämna explosiv vara till arbetstagare att av denne på eget ansvar innehavas för arbetsgivarens räkning, under förutsättning att arbetstagaren fyllt aderton år och kan antagas komma att handhava varan med nödig aktsamhet och icke missbruka densamma. Större myckenhet må icke på en gång utlämnas än som beräknas mot svara arbetstagarens dagsförbrukning, såvida icke särskilda förhållanden nödvändiggöra större tilldelning. Arbetsgivaren skall tillse, att arbetstagaren har möjlighet att förvara de explosiva varorna i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel. Om utlämnade myckenheter explosiv vara skall arbetsgivaren föra anteckningar enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av sprängämnesinspektionen. Sådana anteckningar skola förvaras under två år. Förornding (1981:951). 29 § Militär explosiv vara må med de undantag, som sprängämnesinspektionen efter samråd med krigsmaterielinspektionen bestämmer, icke förvärvas eller innehavas av annan än kronan eller den, som erhållit tillstånd att tillverka sådan vara. Förordning (1981:951). 30 § Är någon, som behörigen kommit i besittning av explosiv vara, icke längre berättigad att innehava densamma, skall han ofördröjligen oskadliggöra varan eller överlåta densamma till någon, som är berättigad att förvärva varan från honom, eller överlämna den till polismyndigheten i orten för oskadliggörande. Då särskilda skäl äro därtill, må polismyndigheten medgiva anstånd med åtgärd som nu sagts. Kommer någon i besittning av explosiv vara utan att äga behörighet att innehava densamma, skall han göra anmälan därom till polismyndigheten i orten. Denna har att förordna hur med varan skall förfaras. 31 § Envar som innehar explosiv vara är skyldig förvara och handhava varan så, att det föreligger tillfredsställande säkerhet för att den ej åtkommes av obehörig eller vållar skada genom antändning eller explosion. Förråd av explosiv vara skall vara beläget på betryggande avstånd från annat förråd av sådan vara. Olika slag av explosiva varor må med iakttagande av nödig försiktighet förvaras i samma förvaringsrum, såvida icke sprängämnesinspektionen beträffande särskilda varuslag meddelat förbud mot samförvaring. Förornding (1981:951). 32 § Under iakttagande av vad nedan i detta kapitel stadgas om olika slag av förråd, nämligen förbrukningsförråd (mindre och större), kringföringsförråd, handelsförråd samt förråd i fabriks- och upplagsmagasin, har sprängämnesinspektionen att utfärda ordningsföreskrifter beträffande förvaringen av explosiva varor samt närmare bestämmelser om hur förvaringsrum för förråden skola vara belägna och beskaffade. Innan bestämmelser av byggnadsteknisk natur utfärdas skall sprängämnesinspektionen samråda med statens planverk. Kan härvid i någon fråga enighet icke uppnås, skall frågan hänskjutas till regeringens avgörande. Förordning (1981:951). 33 § Då synnerliga skäl äro därtill, äger tillståndsmyndigheten medgiva undantag från denna förordnings bestämmelser om förvaringsrums belägenhet och beskaffenhet ävensom från sprängämnesinspektionen föreskrifter härutinnan. Sådant medgivande må förbindas med de villkor och föreskrifter, som i varje särskilt fall finnas erforderliga. Förordning (1981:496). 34 § Vad i detta kapitel stadgas om sprängämnen skall äga tillämpning jämväl beträffande presskroppar av sprängämnen och annan dylik ammunition. Mindre förbrukningsförråd av sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel 35 § Vill förbrukare samtidigt på samma ställe innehava högst 5 kilogram sprängämnen och krut, 100 sprängkapslar samt 100 meter detonerande stubin (mindre förbrukningsförråd av sådana varor), har han att ansöka om tillstånd därtill hos polismyndigheten i den ort, där varan skall förvaras. Polismyndighet äger förordna polisman att mottaga sådan ansökan och utlämna tillståndsbevis. Använder sökande yrkesmässigt sprängämnen och giver förbrukningens storlek skälig anledning därtill eller föreligga eljest särskilda skäl, äger polismyndigheten förordna, att bestämmelserna angående större förbrukningsförråd skola äga tillämpning. Kungörelse (1963:185). 36 § Tillstånd att innehava mindre förbrukningsförråd av sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel må icke meddelas för längre tid än tre år. Då tillstånd beviljas, skall polismyndigheten angiva den största myckenhet av varje varuslag, som må på en gång innehavas, ävensom den myckenhet som sammanlagt må förvärvas årligen eller under den tid tillståndet gäller. I övrigt skola meddelas de föreskrifter och villkor, som i varje särskilt fall finnas erforderliga. 37 § Mindre förbrukningsförråd av sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel skall ligga på betryggande avstånd från byggnad, som bebos av annan än den som är ansvarig för förrådet och hans familj, samt från andra ställen, där människor varaktigt uppehålla sig eller där mycket folk plägar komma tillsammans, ävensom från allmänt trafikerad väg, gata, järnväg och farled. Tillfälligt undantag härifrån må dock medgivas, där detta prövas erforderligt för sprängningsarbete inom tätbebyggt område. Större förbrukningsförråd av sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel 38 § Större förbrukningsförråd av sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel må omfatta högst 60 kilogram sprängämnen och krut, 1200 sprängkapslar samt 500 meter detonerande stubin. Större förbrukningsförråd, vari förvaras enbart sprängkapslar, må innehålla högst 10000 sådana kapslar. Har förbrukare behov av att samtidigt på samma ställe förvara större myckenhet sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel än i första stycket sägs och äro omständigheterna sådana, att det icke skäligen kan krävas, att upplagsmagasin anordnas, äger tillståndsmyndigheten medgiva, att ovan angivna myckenheter må överskridas under förutsättning att förrådet fördelas på flera förvaringsrum, belägna på betryggande avstånd från varandra och inrymmande vart och ett högst de i första stycket angivna myckenheterna. Beträffande belägenheten av större förbrukningsförråd skola i övrigt bestämmelserna i 37 § äga motsvarande tillämpning. Kungörelse (1963:185). 39 § Tillstånd att innehava större förbrukningsförråd av sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel meddelas av polismyndigheten i den ort, där förrådet skall förvaras. Tillstånd må icke meddelas för längre tid än tre år. Är fråga om stationärt förråd, må dock efter besiktning giltighetstiden för tillståndet utsträckas till fem år. Är förvaringsrummets beskaffenhet likvärdig med den som föreskrives för upplagsmagasin, må tillstånd meddelas att gälla tills vidare. Då tillstånd beviljas, skall polismyndigheten angiva den största myckenhet av varje varuslag, som må på en gång innehavas. Om skäl äro därtill, skall jämväl föreskrivas att endast viss begränsad myckenhet sammanlagt må förvärvas årligen eller under den tid tillståndet gäller. I övrigt skall polismyndigheten meddela de föreskrifter och villkor, som i varje särskilt fall finnas erforderliga. Ej må explosiva varor inläggas i annat förvaringsrum än förvaringspersedel, som tillverkats under sprängämnesinspektionens kontroll, förrän vid avsyning, som polismyndigheten låtit verkställa, befunnits, att förvaringsrummet är inrättat i överensstämmelse med polismyndighetens tillståndsbeslut. Konstateras någon avvikelse, skall rättelse vidtagas och därefter förnyad avsyning ske. Kungörelse (1969:87). Kringföringsförråd av sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel 40 § 1 mom. Vill någon, som utför sprängningsarbeten å skilda orter, medföra mindre eller större förbrukningsförråd av sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel utan att i varje särskilt fall inhämta tillstånd enligt bestämmelserna i 35 eller 39 §, har han att hos polismyndigheten i den ort, där han är bosatt, ansöka om tillstånd att innehava kringföringsförråd av sådana varor. Kringföringsförråd må icke förvaras inom tätbebyggt område. Tillstånd att innehava förråd varom här är fråga skall förbindas med de villkor och föreskrifter, som i varje särskilt fall finnas erforderliga. Kungörelse (1969:87). 2 mom. Kringföringsförråd får förvaras på fordon eller fartyg. Närmare bestämmelser om sådan förvaring får efter samråd med sprängämnesinspektionen meddelas av sjöfartsverket. Förordning (1982:925). Innehav och tillfällig förvaring av sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel på arbetsplats 41 § 1 mom. Skall någon utföra sprängningsarbete, för vilket åtgår större myckenhet sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel än som må förvaras i förbrukningsförråd eller kringföringsförråd, äger polismyndigheten meddela honom tillstånd att på arbetsplatsen, utöver förråd, innehava för omedelbar förbrukning erforderliga sådana varor. I tillståndsbeslutet skall polismyndigheten angiva största myckenhet av varje varuslag ävensom meddela de föreskrifter i övrigt, som finnas erforderliga. 2 mom. Under kortare uppehåll i pågående sprängningsarbete må högst 5 kilogram sprängämnen och krut, 100 sprängkapslar samt 100 meter detonerande stubin tillfälligt förvaras på arbetsplatsen, om det skulle medföra olägenhet av betydenhet att under uppehållet förvara varorna på eljest föreskrivet sätt. Vid sådan tillfällig förvaring skola varorna stå under betryggande uppsikt. I fråga om arbete i gruva samt arbete på annan arbetsplats, där faran för tillgrepp under uppehåll i arbetet är att anse såsom ringa, äger polismyndigheten meddela tillstånd till tillfällig förvaring på arbetsplats av sprängämnen, krut, sprängkapslar och detonerande stubin i större myckenhet än i första stycket sägs. I tillståndsbeslutet skall polismyndigheten angiva största myckenhet av varje varuslag samt meddela de villkor och föreskrifter i övrigt som finnas erforderliga. Kungörelse (1963:185). Förbrukningsförråd av ammunition, icke sprängkraftiga tändmedel och pyrotekniska varor 42 § Vill förbrukare innehava ammunition, icke sprängkraftiga tändmedel eller pyrotekniska varor, har han att inhämta tillstånd därtill av polismyndigheten i orten. Då sådant tillstånd beviljas, skall polismyndigheten meddela de villkor och föreskrifter beträffande varumängd, förvaringsrum och andra förhållanden, som i varje särskilt fall finnas erforderliga. Handelsförråd 43 § Handelsförråd må innehålla högst 60 kilogram sprängämnen och krut, 10 kilogram sprängkraftiga tändmedel samt 100 kilogram pyrotekniska varor ävensom ammunition och icke sprängkraftiga tändmedel till de myckenheter, som polismyndigheten i varje särskilt fall föreskriver. Handelsförråd må anordnas inom tätbebyggt område allenast under förutsättning att det erfordras för att tillgodose handelns behov och att förvaringen kan ordnas på ett ur säkerhetssynpunkt nöjaktigt sätt. Handelsförråd av sprängämnen, krut eller sprängkraftiga tändmedel skall vara beläget på betryggande avstånd från kyrka, biograf eller annan större samlingslokal samt i övrigt förlagt och anordnat så, att mera omfattande skadeverkningar av en explosion förebyggas. Kungörelse (1969:87). Fabriks- och upplagsmagasin 44 § Beträffande magasin beläget i anslutning till tillverkningsställe som i 2 kapitlet avses (fabriksmagasin) skola bestämmelserna i 2 kapitlet i tillämpliga delar gälla. Länsstyrelsen må icke medgiva, att i fabriksmagasin inrymmes större myckenhet explosiva varor än som följer av bestämmelser som sprängämnesinspektionen utfärdar. Förordning (1981:951). 45 § Vill tillverkare som avses i 2 kapitlet förvara explosiva varor annorstädes än i anslutning till tillverkningsstället eller vill handlande eller förbrukare samtidigt på samma ställe innehava större myckenhet explosiva varor än som må förvaras i handelsförråd eller förbrukningsförråd, skall han hos länsstyrelsen i det län, där varorna skola förvaras, ansöka om tillstånd att anordna upplagsmagasin. Upplagsmagasin må icke vara beläget å plats, där det kan medföra särskild fara för omgivningen. Magasin varom här är fråga må icke ligga inom tätbebyggt område. Skall sådant magasin inrymma sprängämnen, krut, sprängladdad ammunition eller sprängkraftiga tändmedel, skall det ligga på betryggande avstånd från bostäder och andra ställen, där människor varaktigt uppehålla sig eller där mycket folk plägar komma tillsammans, ävensom från allmänt trafikerad väg, gata, järnväg och farled. 46 § Då tillstånd att anordna upplagsmagasin beviljas, skall länsstyrelsen meddela de villkor och föreskrifter, som i varje särskilt fall finnas erforderliga. Länsstyrelsen må icke medgiva, att i upplagsmagasin inrymmes större myckenhet explosiva varor än som följer av bestämmelser som sprängämnesinspektionen utfärdar. Beträffande upplagsmagasin skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad i 10 § andra stycket, 14 § andra stycket samt 15-17 §§ stadgas. Förordning (1981:951). 6 kap. Om transport 47 - 53 §§ har upphört att gälla genom förordning (1982:925). 7 kap. Om import 54 § 1 mom. Explosiv vara, som icke godkänts av sprängämnesinspektionen enligt 4 § 1 mom., må införas till riket allenast efter särskilt tillstånd av sprängämnesinspektionen. Sådant tillstånd, som jämväl medför rätt att innehava varan, må icke beviljas för annat ändamål än anställande av försök och må blott avse ringa myckenhet. Då tillstånd lämnas, skall sprängämnesinspektionen meddela de säkerhetsföreskrifter, som i varje särskilt fall finnas erforderliga. Förordning (1981:496). 2 mom. Tillverkare och handlande äro oförhindrade enligt denna förordning att till riket införa sådana explosiva varor, som de erhållit tillstånd att tillverka eller med vilka de äga rätt att idka handel, om ej sprängämnesinspektionen föreskriver annat. I övrigt må godkänd explosiv vara icke införas utan särskilt tillstånd av länsstyrelsen i det län, där varan skall förvaras. Sådant tillstånd, som jämväl medför rätt att innehava varan, må icke meddelas annan än den, som uppfyller de i 27 § föreskrivna villkoren. Införseltillstånd skall förbindas med de villkor och föreskrifter, som i varje särskilt fall finnas erforderliga. Förordning (1981:496). 3 mom. En explosiv vara får inte utan medgivande av sprängämnesinspektionen tas om hand på sätt som avses i 8 § första stycket tullagen (1987:1065) av annan än den som enligt 2 mom. får införa en sådan vara. Förstöring av explosiv vara får ske endast efter samråd med sprängämnesinspektionen. I övrigt gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m. Förordning (1987:1073). 8 kap. Vissa särskilda bestämmelser 55 § Den allmänna tillsynen över efterlevnaden av gällande bestämmelser om explosiva varor utövas av länsstyrelserna med biträde av underlydande polismyndigheter. Sprängämnesinspektionen skall lämna dessa myndigheter nödvändigt tekniskt biträde vid tillämpningen av bestämmelserna. Dessutom bör inspektionen hjälpa allmänheten med råd och anvisningar i de fall där så begärs. Inspektionen skall också medverka i tillsynen över efterlevnaden av gällande bestämmelser, särskilt såvitt avser tillverkning av explosiva varor. Vid överträdelse av bestämmelserna skall inspektionen försöka åstadkomma rättelse. Är detta inte möjligt, skall inspektionen anmäla förhållandet till tillsynsmyndigheten eller, om tillstånd inte meddelats, till polismyndigheten. Inspektionen skall vidare kontrollera tillverkningen av dels flyttbara förvaringspersedlar för sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel, dels dörrar till magasin och liknande förvaringsrum för sådana varor. Tillsynsmyndigheten har rätt att när det behövs få tillträde till lokaler, där explosiva varor tillverkas, förvaras eller försäljs, och till ställen, där sådana varor används. Tillsynsmyndigheten har också rätt att få de upplysningar och prov på varor och material som myndigheten anser sig behöva för tillsynen, samt att ta del av böcker och anteckningar, som skall föras enligt denna förordning. Förordning (1980:830). 56 § 1 mom. Inträffar explosion i tillverknings eller förvaringsrum eller vid transport av explosiv vara eller förorsakas genom explosion i samband med användning av explosiv vara mera betydande person eller egendomsskada, skall anmälan därom ofördröjligen göras till polismyndigheten i orten. Intill dess polis kommit tillstädes, skall såvitt möjligt allt lämnas orubbat på explosionsplatsen. Polismyndigheten skall verkställa den utredning och vidtaga de åtgärder, som betingas av omständigheterna. Om det icke finnes uppenbart betydelselöst att så sker, skall polismyndigheten vidarebefordra anmälan till sprängämnesinspektionen. I samband därmed skall upplysning lämnas om vidtagna åtgärder och i förekommande fall protokoll över verkställd utredning översändas. Har explosiv vara, som kan vålla skada om den kommer i barns eller annan obehörigs hand, stulits eller har sådan vara på annat sätt förkommit utan att kunna återfinnas vid omedelbart verkställda efterforskningar, skall ock anmälan ofördröjligen göras till polismyndigheten i orten. 2 mom. Kan innehav av explosiv vara antagas vålla fara för missbruk, äger polismyndighet besluta, att varan skall omhändertagas. Är faran för missbruk så överhängande, att polismyndighetens beslut ej hinner avvaktas, äger jämväl polisman omhändertaga varan. Har sådan åtgärd vidtagits, åligger det polismannen att därom skyndsamt göra anmälan till polismyndigheten, som har att pröva huruvida åtgärden skall bestå. Omhändertagandet må även avse innehavarens tillståndsbevis. Omhändertagen vara skall, i avbidan på beslut om hur med varan skall förfaras, genom polismyndighetens försorg förvaras på sätt som föreskrives i 31 §. Har vara enligt detta moment omhändertagits från tillståndshavare, skall utan dröjsmål prövas huruvida skäl föreligger att återkalla meddelat tillstånd till innehav. Är länsstyrelsen tillståndsmyndighet, åligger det polismyndigheten att skyndsamt underrätta länsstyrelsen om omhändertagandet. Finner tillståndsmyndigheten icke skäl att återkalla tillståndet, skola vara och tillståndsbevis som omhändertagits genast återställas till tillståndshavaren. Återkallas tillståndet, skall tillfälle beredas honom att överlåta varan till någon som är berättigad att förvärva varan från honom; dock må för sådant ändamål varan icke utlämnas till annan än den som är berättigad att inneha densamma. Kommer sådan överlåtelse icke till stånd inom skälig tid, skall varan genom polismyndighetens försorg oskadliggöras. Kungörelse (1963:187). 57 § Hos länsstyrelse skall i lämplig form föras register över samtliga av länsstyrelsen enligt denna förordning meddelade tillstånd och godkännanden. Hos polismyndighet skall på samma sätt föras register över dels i första stycket avsedda, av länsstyrelsen meddelade beslut, som angå polismyndighetens förvaltningsområde, och dels av polismyndigheten enligt denna förordning meddelade tillstånd och godkännanden. I register skall anteckning göras om sådana förhållanden som äro av betydelse för tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna om explosiva varor. 58 § 1 mom. I samtliga ärenden enligt denna förordning, för vilkas avgörande tekniska synpunkter har betydelse, skall den beslutande myndigheten, där särskilda skäl inte föranleder till annat, inhämta yttrande från sprängämnesinspektionen. En polismyndighet är dock skyldig att höra inspektionen endast om förhållandena i det enskilda fallet ger särskild anledning till det. I ärenden, där kännedom kräves om någons personliga egenskaper eller lämplighet, skall yttrande inhämtas från polismyndigheten i den ort, där vederbörande har sitt hemvist, såvida icke av särskilda skäl sådant yttrande icke finnes erforderligt. Då vid ärendes avgörande hänsyn bör tagas till ordnings- och säkerhetssynpunkter, skall polismyndigheten i orten höras, såvida icke av särskild anledning sådant yttrande ej är påkallat. Då brandskyddssynpunkter föranleda därtill, skall brandchefen i orten beredas tillfälle att yttra sig. I övrigt skall i ärenden varom här är fråga yttrande inhämtas från berörda myndigheter i den utsträckning så prövas erforderligt. Förordning (1982:925). 2 mom. Där ej länsstyrelsen annorlunda förordnar, skall avsyning av fabrik förrättas av sprängämnesinspektionen i samråd med polismyndigheten och brandchefen i orten. Avsyning av annan anläggning än i första stycket sägs skall verkställas av polismyndigheten i orten i samråd med brandchefen därstädes, såvida icke länsstyrelsen på grund av särskilda skäl förordnar, att avsyningen skall verkställas i annan ordning. Vid avsyning skall sökanden eller ombud för denne beredas tillfälle att närvara. Förordning (1981:951). 3 mom. Kostnaderna för avsyning eller för sådan besiktning, som myndighet har att förrätta eller finner erforderlig för meddelande av beslut eller avgivande av yttrande, skola bestridas av sökanden enligt de närmare bestämmelser, som sprängämnesinspektionen meddelar. Förordning (1981:951). 59 § Utöver vad förut sagts får sprängämnesinspektionen meddela föreskrifter som gäller tillverkning, handel, hantering, förvärv, överlåtelse eller införsel eller som i övrigt är påkallade från säkerhetssynpunkt. Det åligger vidare sprängämnesinspektionen att i erforderlig utsträckning fastställa formulär till ansökningsblanketter, tillståndsbevis m.m. Förordning (1982:925). 60 § Talan mot polismyndighetens beslut föres hos länsstyrelsen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut med anledning av besvär över polismyndighets beslut om innehav av explosiv vara må talan ej föras. Beslut enligt denna förordning lända till efterrättelse utan hinder av besvär, intill dess annorlunda förordnas. Polismyndighets beslut att återkalla tillstånd till handel med explosiva varor länder dock omedelbart till efterrättelse endast om förordnande därom meddelas i beslutet. Sådant förordnande må meddelas om särskilda skäl föreligga. Förordning (1982:925). 9 kap. Ansvarsbestämmelser m.m. 61 § 1 mom. Om ansvar i vissa fall för överträdelse av föreskrifter om explosiva varor och om förverkande av sådan vara finns bestämmelser i lagen (1975:69) om explosiva och brandfarliga varor. Förordning (1975:70). 2 mom. Angående påföljd för olovlig införsel av explosiv vara och för försök därtill stadgas i lagen om straff för varusmuggling. Kungörelse (1963:185). 3 mom. Bryter tillverkare eller föreståndare för tillverkning eller vikarie för honom mot bestämmelse, som meddelats med stöd av 8 §, straffes med dagsböter. Förordning (1982:925). 4 mom. Underlåter innehavare av tillståndsbevis att, efter vad i 6 § andra stycket sägs, avlämna beviset, eller åsidosättes vad i 9 § tredje stycket sista punkten stadgas eller bestämmelse i 11 eller 17 § eller vad i 9 § andra stycket sista punkten eller 12 eller 14 § eller med stöd därav eller av 10 § tredje stycket föreskrivits, eller uraktlåter tillverkare, handlande, föreståndare för tillverkning eller handelsrörelse eller vikarie för handlande eller föreståndare att iakttaga i 3 kap. eller med stöd därav meddelad föreskrift angående explosiv varas förpackning eller märkning, eller åsidosättes föreskrift, som meddelats med stöd av 21 § första stycket, eller vad i 22 § andra stycket eller 24 § eller 25 § första stycket stadgas eller föreskrift, som meddelats med stöd av 24 § andra stycket, eller förvarar någon å förvaringsställe större myckenhet explosiv vara än vad i varje särskilt fall är medgivet, eller förvarar någon explosiv vara å förvaringsställe, som icke är medgivet, eller åsidosättes vad i 26 § tredje eller fjärde stycket, 27 § tredje stycket, 28 § första eller andra stycket stadgas eller i 28 § tredje stycket, 30, 40, 41 eller 46 § eller med stöd därav meddelad föreskrift eller vad som med stöd av 31 § tredje stycket eller 32, 33, 36, 39 eller 42 § föreskrivits, eller åsidosättes vad som stadgas i 31 § första stycket och avser gärningen annat än vapenhandlares förvaring av ammunition, eller åsidosätter någon utan att vara förfallen till ansvar enligt lagen om straff för varusmuggling, föreskrift, som med stöd av 54 § meddelats i samband med beviljande av införseltillstånd, eller underlåter någon göra anmälan som i 56 § 1 mom. sägs, straffes med dagsböter. Om ansvar för vapenhandlare som åsidosätter vad som föreskrives i 31 § första stycket i fråga om förvaring av ammunition finns bestämmelser i lagen (1975:69) om explosiva och brandfarliga varor. Förordning (1982:925). 5 mom. Beträdes någon i annat fall än ovan i denna paragraf sägs med vårdslöshet vid handhavande av explosiv vara, straffes med dagsböter. 6 mom. har upphört att gälla genom förordning (1975:755). 7 mom. har upphört att gälla genom förordning (1975:70). 62 § har upphört att gälla genom kungörelse (1964:203). 63 § Explosiv vara, som tagits i beslag enligt denna förordning eller lagen om straff för varusmuggling, skall sättas under försegling av den, som verkställt beslaget, samt förvaras på sätt i 31 § föreskrives till dess genom lagakraftvunnen dom avgjorts, om varan skall anses förverkad. Om beslaget och de för varans förvaring vidtagna åtgärderna skall den, som verkställt beslaget, ofördröjligen göra anmälan till sprängämnesinspektionen eller polismyndigheten, som har att meddela erforderliga närmare föreskrifter om varans förvaring. Explosiv vara, som genom lagakraftvunnen dom enligt denna förordning eller lagen om straff för varusmuggling förklarats förverkad, skall försäljas på sätt polismyndigheten bestämmer; polismyndigheten må dock förordna att varan i stället skall oskadliggöras. Kungörelse (1974:1071). 64 § Har någon funnits skyldig till förseelse som i 61 § sägs eller har eljest högre rätt avgjort mål, vari någon av lägre rätt funnits skyldig till sådan förseelse och innehar han tillstånd eller godkännande, som i denna förordning avses, skall åklagaren ofördröjligen om domen underrätta myndighet som meddelat tillståndet eller godkännandet. Kungörelse (1964:203). Avgifter 65 § Sprängämnesinspektionens verksamhet enligt denna förordning skall finansieras genom avgifter enligt en taxa som fastställs av inspektionen. Avgifterna får tas ut preliminärt. Avgifterna skall erläggas av dem som här i landet tillverkar eller hit inför explosiva varor eller som projekterar eller uppför anläggningar för sådana varor. Sprängämnesinspektionen får nedsätta avgifter om det finns särskilda skäl. Förordning (1983:266). Övergångsbestämmelser 1987:918 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om konkurser, där konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet.	null	null
1949:345	Lag (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar	1,949	1 § Denna lag avser här i riket patenterbara uppfinningar av arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Lärare vid universitet, högskolor eller andra inrättningar som tillhör undervisningväsendet skall inte i denna egenskap anses såsom arbetstagare enligt denna lag, dock att lagen skall tillämpas på sådana lärare vid Försvarsmaktens skolor som är yrkesofficerare. Inte heller officerare på reservstat, reservpersonal, reservofficerare eller de som fullgör värnplikt eller civilplikt enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt skall i denna egenskap anses såsom arbetstagare enligt denna lag. Lag (1994:2078). 2 § Arbetstagare har till sina uppfinningar samma rätt som andra uppfinnare, om ej annat följer av vad i denna lags sägs. Vad sålunda och i övrigt i denna lag stadgas skall lända till efterrättelse, såvitt ej annat är uttryckligen överenskommet eller må anses framgå av anställningsförhållandet eller av eljest föreliggande omständigheter. Att i vissa fall villkor som upptagits i avtal rörande rätten till arbetstagares uppfinning är utan verkan eller må jämkas, därom stadgas i 6 § första stycket och 7 § andra stycket. Lag (1976:191). 3 § Utgör forsknings- eller uppfinnarverksamhet arbetstagares huvudsakliga arbetsuppgift och har en uppfinning tillkommit väsentligen såsom resultat av denna verksamhet, eller innefattar en uppfinning eljest lösningen av en i tjänsten förelagd, närmare angiven uppgift, äger arbetsgivaren, om uppfinningens utnyttjande faller inom hans verksamhetsområde, helt eller delvis inträda såsom arbetstagarens rättsinnehavare med avseende å uppfinningen. Är fråga om uppfinning vars utnyttjande faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde men som tillkommit i annat samband med anställningen än i första stycket sägs, äger arbetsgivaren förvärva rätt att utan hinder från arbetstagaren utöva uppfinningen i sin verksamhet. Önskar arbetsgivaren i fråga om sådan uppfinning förvärva en mera omfattande rätt än nu sagts, har han företräde framför annan att överenskomma med arbetstagaren därom. Beträffande uppfinning vars utnyttjande faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde men som tillkommit utan samband med anställningen äger arbetsgivaren företräde framför annan att genom överenskommelse med arbetstagaren förvärva önskad rätt till uppfinningen. 4 § Gör arbetstagare en uppfinning vars utnyttjande faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde skall han utan dröjsmål lämna denne underrättelse därom. 5 § Vill arbetsgivare enligt 3 § första stycket eller andra stycket första punkten förvärva rätt till en uppfinning, skall det ske genom meddelande till arbetstagaren senast inom fyra månader från det arbetsgivaren enligt 4 § mottog underrättelse om uppfinningen. Arbetsgivaren äger ej heller under längre tid än nu sagts sådan företrädesrätt som avses i 3 §. Innan tidsfristen gått till ända eller arbetsgivaren dessförinnan förklarat sig icke önska förvärva någon rätt till uppfinningen, äger arbetstagaren ej utan arbetsgivarens samtycke förfoga över uppfinningen eller yppa något angående densamma under sådana omständigheter att dess offentliggörande eller utnyttjande för annans räkning kan befaras. Arbetstagaren må dock, sedan underrättelse skett enligt 4 §, söka patent å uppfinningen här i riket; och åligger det honom i sådant fall att underrätta arbetsgivaren om ansökningen inom en vecka från det den ingavs till patentmyndigheten. 6 § Inträder arbetsgivare, enligt denna lag eller eljest, helt eller delvis såsom arbetstagarens rättsinnehavare med avseende å en av denne gjord uppfinning, skall arbetstagaren vara berättigad till skälig ersättning; och skall vad nu sagts gälla ändå att annat må hava avtalats före uppfinningens tillkomst. Vid ersättningens bestämmande skall särskild hänsyn tagas till uppfinningens värde och omfattningen av den rätt till uppfinningen som arbetsgivaren övertagit ävensom till den betydelse anställningen må hava haft för tillkomsten av uppfinningen. Föreligger sådant fall som sägs i 3 § första stycket skall, utöver skälig gottgörelse för de kostnader arbetstagaren kan hava fått vidkännas för uppfinningen, ersättning utgå allenast i den mån värdet av den rätt till uppfinningen som arbetsgivaren övertagit överstiger vad som menas med hänsyn till arbetstagarens lön och övriga förmåner i tjänsten rimligen kunnat förutsättas. 7 § Sökes inom sex månader efter det arbetstagare slutat anställning som avses i denna lag patent å uppfinning, som gjorts av honom och vars utnyttjande faller inom den förutvarande arbetsgivarens verksamhet som var uppfinnarens huvudsakliga uppgift i anställningen, eller innefattar uppfinningen eljest lösningen av en honom däri förelagd, närmare angiven uppgift, skall så anses som om uppfinningen gjorts under anställningen. Vad nu sagts skall dock icke gälla om uppfinnaren förmår göra sannolikt att uppfinningen tillkommit efter det anställningen upphörde. Överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare, innefattande inskränkning i den senares rätt att förfoga över uppfinning som göres mer än ett år efter det anställningen upphört, skall vara utan verkan. 8 § Den som till följd av bestämmelserna i denna lag får kännedom om en uppfinning får inte utnyttja vad han eller hon sålunda har fått veta eller obehörigen röja något därom. I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). I fall som avses i första stycket ska inte följa ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. Lag (2009:403). 9 § Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag. Lag (2016:189). 10 § I fråga, som avser tillämpningen av denna lag, äger arbetsgivaren eller arbetstagaren och därest tvisten härom hänskjutes till domstol, jämväl denna inhämta utlåtande från en särskild nämnd. Denna skall bestå av ordförande och sex ledamöter. Ordföranden och två ledamöter förordnas av regeringen för viss tid bland personer som icke kunna anses företräda arbetsgivar- eller arbetstagarintressen. Ordföranden och en av ledamöterna, vilken förordnas att vara vice ordförande, skola vara lagkunniga och i domarvärv erfarna. Den andre ledamoten skall äga särskild insikt och erfarenhet i patenträttsliga och därmed förbundna frågor. Övriga ledamöter, vilka skola vara i arbetsförhållanden erfarna och kunniga, förordnas av regeringen för två år i sänder, två såsom representanter för arbetsgivarsidan och två för arbetstagarsidan. För varje ledamot i nämnden förordnar regeringen en ersättare som uppfyller de för ledamoten stadgade behörighetsvillkoren. Kostnaderna för nämndens verksamhet bestridas av allmänna medel. Närmare föreskrifter angående verksamheten meddelas av regeringen. Lag (1980:171). Övergångsbestämmelser 1992:125 Denna lag träder i kraft den 1 april 1992. Mål som före ikraftträdandet kommit in till arbetsdomstolen men ännu inte avgjorts handläggs enligt äldre föreskrifter. 2016:189 1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2016. 2. Mål som har inletts i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.	null	null
1949:364	null	1,949	null	1948:472	null
1949:380	null	1,949	null	1944:648	null
1949:381	Föräldrabalk (1949:381)	1,949	1 kap. Om faderskapet och moderskapet till barn Faderskapspresumtion 1 § Är vid barns födelse modern gift med en man, ska denne anses som barnets far, om inte annat följer av 2 §. Detsamma gäller, om modern är änka och barnet föds inom sådan tid efter mannens död att barnet kan vara avlat dessförinnan. Lag (2009:254). 2 § Rätten ska förklara att mannen i äktenskapet inte är far till barnet, om 1. det är utrett att modern har haft samlag med någon annan än mannen under den tid då barnet kan ha tillkommit och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom samlaget, 2. det på grund av barnets arvsanlag eller någon annan särskild omständighet kan hållas för visst att mannen inte är barnets far, eller 3. barnet har tillkommit före äktenskapet eller under det att makarna levde åtskilda och det inte är sannolikt att makarna har haft samlag med varandra under den tid då barnet kan ha tillkommit. Om mannen i äktenskapet skriftligen godkänner någon annans bekräftelse av faderskapet, föräldraskapet enligt 9 § eller moderskapet enligt 14 §, och 4 § har iakttagits i fråga om bekräftelsen, ska det därigenom anses fastställt att mannen i äktenskapet inte är barnets far. Bekräftelsen ska dock i detta fall alltid vara skriftligen godkänd av modern. Lag (2021:783). Fastställande av faderskap 3 § Om det inte är fråga om fall som avses i 1 § eller 9 § första stycket eller om rätten har meddelat förklaring enligt 2 § första stycket eller 9 a § första stycket, fastställs faderskapet genom bekräftelse eller dom. I fall som avses i 9 § andra stycket fastställs i stället föräldraskapet för en kvinna. Faderskap eller föräldraskap fastställs dock inte om 1. modern har genomgått en insemination eller befruktning utanför kroppen enligt 6 eller 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. eller om modern har genomgått en insemination eller befruktning utanför kroppen vid en behörig inrättning i utlandet och barnet har rätt att ta del av uppgifter om spermiedonatorn, 2. modern vid behandlingen var en ensamstående kvinna enligt 1 kap. 5 § lagen om genetisk integritet m.m., och 3. det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom behandlingen. Andra stycket hindrar inte att spermiedonatorn bekräftar faderskapet. Lag (2021:783). 4 § En bekräftelse av faderskap till ett barn som inte har fyllt 18 år görs skriftligen vid ett personligt besök hos socialnämnden. Bekräftelsen ska skriftligen godkännas av socialnämnden och av modern eller en särskilt förordnad vårdnadshavare eller en tillfällig vårdnadshavare för barnet. Socialnämnden får lämna sitt godkännande endast om det kan antas att mannen är far till barnet. Socialnämnden får i enskilda fall medge undantag från kravet på personligt besök, om det finns särskilda skäl. Bekräftelsen får göras även före barnets födelse. En bekräftelse av faderskap till ett myndigt barn görs skriftligen och ska bevittnas av två personer. Bekräftelsen ska skriftligen godkännas av barnet självt. Lag (2021:783). 4 a § Trots 4 § första stycket får en bekräftelse av faderskap göras digitalt i ett särskilt system som tillhandahålls av den myndighet som regeringen bestämmer, om 1. modern och mannen är myndiga och folkbokförda i Sverige vid barnets födelse, och 2. barnet är folkbokfört i Sverige när bekräftelsen lämnas. Bekräftelsen ska godkännas digitalt av modern. Bekräftelsen ska lämnas av mannen och godkännas av modern senast 14 dagar efter barnets födelse. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om hur en digital bekräftelse ska lämnas och godkännas. Lag (2021:783). 4 b § Om det visar sig att den som har lämnat en bekräftelse enligt 4 eller 4 a § inte är far till barnet, ska rätten förklara att bekräftelsen saknar verkan mot honom. Lag (2021:783). 5 § När faderskap ska fastställas genom dom, ska rätten förklara en man vara far om 1. det genom en genetisk undersökning är utrett att han är barnets far, 2. det är utrett att han har haft samlag med barnets mor under den tid då barnet kan ha tillkommit och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom samlaget, eller 3. det är utrett att en insemination eller befruktning utanför kroppen har utförts med hans spermier under den tid då barnet kan ha tillkommit och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom behandlingen. Faderskapet kan inte fastställas genom dom för en man som är spermiedonator enligt 6 eller 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. Lag (2018:1279). 6 § Har upphävts genom lag (2018:1279). Moderskap vid befruktning utanför kroppen 7 § Om en kvinna föder ett barn som tillkommit genom att ett ägg från en annan kvinna efter befruktning utanför kroppen har förts in i hennes kropp, skall hon anses som barnets moder. Lag (2002:251). Faderskap vid insemination eller befruktning utanför kroppen 8 § Om modern har genomgått en insemination eller befruktning utanför kroppen med samtycke av en man som var hennes make eller sambo och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom behandlingen, ska vid tillämpningen av 2–5 §§ den som har lämnat samtycket anses som barnets far. Vid en behandling som har utförts med spermier från en annan man än moderns make eller sambo gäller första stycket endast om behandlingen har utförts enligt 6 eller 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. eller om behandlingen har utförts vid en behörig inrättning i utlandet och barnet har rätt att ta del av uppgifter om spermiedonatorn. Lag (2018:1279). Föräldraskap vid insemination eller befruktning utanför kroppen 9 § Om modern är gift med en kvinna eller är registrerad partner vid barnets födelse, ska hennes make eller registrerade partner anses som barnets förälder. Detsamma gäller om modern är änka och barnet föds inom sådan tid efter kvinnans död att barnet kan ha tillkommit dessförinnan. Om modern har genomgått en insemination eller befruktning utanför kroppen enligt 6 eller 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. med samtycke av en kvinna som var moderns make, registrerade partner eller sambo och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom behandlingen, ska den som har lämnat samtycket anses som barnets förälder. Detsamma gäller om en insemination eller befruktning utanför kroppen har utförts vid en behörig inrättning i utlandet och barnet har rätt att ta del av uppgifter om spermiedonatorn. I fall som avses i andra stycket fastställs föräldraskapet genom bekräftelse eller dom. Det som sägs i 4-4 b §§ om bekräftelse av faderskap tillämpas också i fråga om bekräftelse av ett sådant föräldraskap. Lag (2021:783). 9 a § Rätten ska förklara att en kvinna som ska anses som förälder till ett barn enligt 9 § första stycket inte är barnets förälder, om modern har genomgått en insemination eller befruktning utanför kroppen, men förutsättningarna i 9 § andra stycket inte är uppfyllda, eller om modern inte har genomgått en sådan behandling. Om en kvinna som ska anses som förälder till ett barn enligt 9 § första stycket skriftligen godkänner någon annans bekräftelse av faderskapet, föräldraskapet enligt 9 § eller moderskapet enligt 14 §, och 4 § har iakttagits i fråga om bekräftelsen, ska det därigenom anses fastställt att kvinnan inte är barnets förälder. Bekräftelsen ska dock i detta fall alltid vara skriftligen godkänd av modern. Lag (2021:783). Faderskap och moderskap vid ändrad könstillhörighet 10 § Om en man föder ett barn gäller 11-14 §§. Föder en kvinna ett barn gäller 11 a-11 d §§ för hennes make, om maken har ändrat könstillhörighet, och 13 och 14 §§ för en annan person om den personen uppfyller villkoren enligt 5 eller 8 § och har ändrat könstillhörighet. Lag (2021:783). 11 § Om en man föder ett barn, ska han anses som far till barnet. För mannen gäller dock det som i andra kapitel i denna balk och i andra författningar sägs om mor och moderskap. Lag (2018:1279). 11 a § Om den som har fött barnet är gift med en man vid barnets födelse, ska mannen anses som far till barnet. Detsamma gäller om den som har fött barnet är änka eller änkling och barnet föds inom sådan tid efter mannens död att barnet kan ha tillkommit dessförinnan. Om den som har fött barnet är gift med en kvinna vid barnets födelse, ska kvinnan anses som mor till barnet. Detsamma gäller om den som har fött barnet är änka eller änkling och barnet föds inom sådan tid efter kvinnans död att barnet kan ha tillkommit dessförinnan. För kvinnan gäller dock det som i andra kapitel i denna balk och i andra författningar sägs om far och faderskap. Lag (2021:783). 11 b § Rätten ska förklara att den som ska anses som far eller mor till ett barn enligt 11 a § inte är barnets far eller mor, om 1. det är utrett att den som har fött barnet har haft samlag med någon annan än maken under den tid då barnet kan ha tillkommit och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom samlaget, 2. det på grund av barnets arvsanlag eller annan särskild omständighet kan hållas för visst att maken inte är far eller mor till barnet, eller 3. barnet har tillkommit före äktenskapet eller under det att makarna levde åtskilda och det inte är sannolikt att makarna har haft samlag med varandra under den tid då barnet kan ha tillkommit. Om den som har fött barnet har genomgått en insemination eller befruktning utanför kroppen, gäller 11 c § i stället för denna paragraf. Lag (2021:783). 11 c § Rätten ska förklara att den som ska anses som far eller mor till ett barn enligt 11 a § inte är barnets far eller mor, om den som har fött barnet har genomgått en insemination eller befruktning utanför kroppen men villkoren enligt 8 § inte är uppfyllda. Vid tillämpning av 8 § ska det som sägs om en mor gälla för en man enligt 11 §. Lag (2021:783). 11 d § Om den som ska anses som far eller mor till ett barn enligt 11 a § skriftligen godkänner någon annans bekräftelse av faderskapet, föräldraskapet enligt 9 § eller moderskapet enligt 14 §, och 4 § har iakttagits i fråga om bekräftelsen, ska det därigenom anses fastställt att mannen eller kvinnan inte är far eller mor till barnet. Bekräftelsen ska dock i detta fall alltid vara skriftligen godkänd av den som har fött barnet. Lag (2021:783). 12 § Om det inte är fråga om fall som avses i 11 a § eller om rätten har meddelat förklaring enligt 11 b eller 11 c §, fastställs faderskapet eller moderskapet enligt 13 eller 14 §. Om en man föder ett barn ska det inte fastställas något faderskap eller moderskap enligt 13 eller 14 §, om 1. mannen har genomgått en insemination eller befruktning utanför kroppen enligt 6 eller 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. eller om han har genomgått en insemination eller befruktning utanför kroppen vid en behörig inrättning i utlandet och barnet har rätt att ta del av uppgifter om spermiedonatorn, 2. mannen vid behandlingen varken var gift, registrerad partner eller sambo, och 3. det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom behandlingen. Andra stycket hindrar inte att spermiedonatorn bekräftar faderskapet eller moderskapet. Lag (2021:783). 13 § En man som uppfyller villkoren enligt 5 eller 8 § ska anses som far till barnet. Ett faderskap enligt första stycket fastställs genom bekräftelse eller dom. Det som sägs i 4-4 b §§ om bekräftelse av faderskap tillämpas även i detta fall. Vid tillämpningen av 4, 4 a, 5 och 8 §§ ska det som sägs om en mor gälla för en man enligt 11 §. Lag (2021:783). 14 § En kvinna som uppfyller villkoren enligt 5 eller 8 § ska anses som mor till barnet. För kvinnan gäller dock det som i andra kapitel i denna balk och i andra författningar sägs om far och faderskap. Ett moderskap enligt första stycket fastställs genom bekräftelse eller dom. Det som sägs i 4-4 b §§ om bekräftelse av faderskap tillämpas också i fråga om bekräftelse av ett sådant moderskap. Vid tillämpningen av 4, 4 a, 5 och 8 §§ ska det som sägs om en mor gälla för en man enligt 11 §. Lag (2021:783). Barnets rätt till upplysning i vissa fall 15 § Ett barn som har tillkommit genom en sådan insemination eller befruktning utanför kroppen som har utförts med andra könsceller än föräldrarnas egna har rätt att av sina föräldrar få veta det. Föräldrarna ska så snart det är lämpligt upplysa barnet om att han eller hon har tillkommit genom en sådan behandling. Lag (2018:1279). 2 kap. Om socialnämnds medverkan vid fastställande av faderskap 1 § Om inte en viss man eller kvinna på grund av äktenskap eller registrerat partnerskap ska anses som far eller förälder enligt 1 kap. 9 § till ett barn som står under någons vårdnad, är socialnämnden skyldig att försöka utreda vem som är far till barnet och se till att faderskapet fastställs, om barnet har sin hemvist i Sverige. Om modern är myndig och folkbokförd i Sverige när barnet föds, inträder skyldigheten enligt första stycket först 15 dagar efter barnets födelse. Lag (2021:783). 2 § Uppgifterna enligt 1 § åligger socialnämnden i den kommun där barnet är folkbokfört. Lag (1991:487). 3 § Ändras förhållande som anges i 2 § sedan socialnämnden inlett sin utredning, är nämnden ändå skyldig att slutföra sin uppgift. Socialnämnden kan flytta över ärendet till socialnämnden i annan kommun, om det skulle avsevärt underlätta utredningen. Om sådant beslut skall den andra socialnämnden genast underrättas. Socialnämndens beslut enligt andra stycket får överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (1994:1433). 4 § Socialnämnden skall vid sin utredning inhämta upplysningar från modern och andra personer som kunna lämna uppgifter av betydelse för utredningen. På nämndens begäran skall socialnämnden i annan kommun lämna biträde vid utredningen. Lag (1981:26). 5 § Om faderskapsfrågan kan bedömas med tillräcklig säkerhet på grund av socialnämndens utredning, bör nämnden bereda den som antas vara fader till barnet tillfälle att bekräfta faderskapet. Lag (1990:1526). 6 § Socialnämnden bör verka för att en rättsgenetisk undersökning görs beträffande barnet, modern och den som kan vara far till barnet, om denne begär det eller om det finns anledning att anta att modern har haft samlag med mer än en man under den tid då barnet kan ha tillkommit. Lag (2021:783). 7 § Socialnämnden får lägga ner en påbörjad utredning om faderskapet, om det 1. visar sig omöjligt att få de upplysningar som behövs för bedömning av faderskapsfrågan, 2. framstår som utsiktslöst att försöka få faderskapet fastställt av domstol, 3. har lämnats ett samtycke av modern eller en särskilt förordnad vårdnadshavare eller en tillfällig vårdnadshavare enligt 4 kap. 8 § till adoption av barnet, eller 4. av särskilda skäl finns anledning att anta att en fortsatt utredning eller en rättegång skulle vara till men för barnet eller utsätta modern för påfrestningar som innebär fara för hennes psykiska hälsa. Socialnämnden ska lägga ner en påbörjad faderskapsutredning om faderskapet inte ska fastställas enligt 1 kap. 3 eller 12 §. Socialnämndens beslut att lägga ner en påbörjad faderskapsutredning får överklagas till länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2021:783). 8 § Vid socialnämnden skall föras protokoll över vad som förekommer vid utredningen av betydelse för faderskapsfrågan. I protokollet antecknas även sådana uppgifter som kunna ha betydelse för skyldigheten att utge bidrag till barnets underhåll. Utredningen bör bedrivas skyndsamt. Den skall vara slutförd inom ett år från barnets födelse, om ej särskilda skäl föranleda annat. Lag (1981:26). 8 a § Om det kan antas att en kvinna ska anses som förälder enligt 1 kap. 9 § andra stycket till ett barn som står under någons vårdnad och som har sin hemvist i Sverige, är socialnämnden skyldig att försöka utreda om sådant föräldraskap föreligger och, om så är fallet, se till att detta fastställs i stället för faderskapet. Om modern är myndig och folkbokförd i Sverige när barnet föds, inträder skyldigheten enligt första stycket först 15 dagar efter barnets födelse. Det som sägs i 2-5, 7 och 8 §§ om utredning av faderskap tillämpas också i fråga om föräldraskapet för en kvinna. Lag (2021:783). 9 § Om en viss man eller kvinna på grund av äktenskap eller registrerat partnerskap ska anses som far eller förälder enligt 1 kap. 9 § till ett barn som står under någons vårdnad och som har sin hemvist i Sverige, ska socialnämnden, om vårdnadshavaren eller någon av vårdnadshavarna eller mannen eller kvinnan begär det och det är lämpligt, utreda om någon annan kan vara far till barnet eller ska anses som barnets förälder enligt 1 kap. 9 §. I fråga om utredningen tillämpas 2-6 och 8 §§. Vid utredning av en kvinnas föräldraskap tillämpas dock inte 6 §. Utredningen får läggas ner om det finns skäl som anges i 7 § första stycket 1 eller 4 eller om det annars är lämpligt. Utredningen ska läggas ner om faderskap eller föräldraskap inte ska fastställas enligt 1 kap. 3 eller 12 §. Socialnämndens beslut att inte påbörja en utredning enligt denna paragraf eller att lägga ner en påbörjad utredning får överklagas till länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2021:783). 3 kap. Vissa bestämmelser om rättegången i mål om faderskap Mål om hävande av faderskap 1 § Vill en man som på grund av äktenskap ska anses som far till ett barn att rätten ska förklara att han inte är far till barnet, ska han väcka talan om detta mot barnet eller, om barnet har avlidit, barnets arvingar. Om mannen är död och han inte varaktigt har sammanbott med barnet och inte heller efter barnets födelse har bekräftat att barnet är hans, har den avlidnes make och var och en som jämte eller näst efter barnet är berättigad till arv efter mannen rätt att väcka talan om att mannen inte är far till barnet. Efterlämnar den avlidne förutom make sådana arvingar som avses i 3 kap. 2 § ärvdabalken, har var och en av dem rätt att väcka talan under samma förutsättningar. Någon rätt att väcka talan finns inte, om det vid mannens död har gått mer än ett år från det att talan, som grundats på att mannen är far till barnet, har väckts mot honom och han har fått del därav eller om mer än ett år har gått sedan anspråk på samma grund har framställts mot mannens dödsbo. Lag (2021:783). 2 § Vill ett barn att rätten ska förklara att en viss man som på grund av äktenskap ska anses som barnets far inte är det, ska barnet väcka talan om detta mot mannen eller, om han är död, hans arvingar. Om mannen förutom make efterlämnar sådana arvingar som avses i 3 kap. 2 § ärvdabalken, ska talan, när det gäller dem, riktas mot den eller dem som har den bästa arvsrätten efter mannen när talan väcks. Lag (2021:783). 3 § En talan som avses i 1 eller 2 § får väckas vid rätten i den ort där barnet har sin hemvist eller, om barnet har avlidit, vid den rätt som har att ta upp tvist om arv efter barnet. Om det inte finns någon annan behörig domstol, ska målet tas upp av Stockholms tingsrätt. Detsamma gäller en talan enligt 1 kap. 4 b § om att en faderskapsbekräftelse saknar verkan mot den som har lämnat den. Lag (2021:783). 4 § Är part i mål som avses i 1 eller 2 § underårig, får förmyndaren eller god man, om sådan enligt 11 kap. skall förordnas, föra talan för honom. Modern skall höras i målet, om det kan ske. Lag (1988:1251). Mål om fastställande av faderskap 5 § En talan om fastställande av faderskap väcks av barnet. I fall som avses i 2 kap. 1 § förs barnets talan av socialnämnden. Har modern vårdnaden om barnet, får hon alltid föra barnets talan, även om hon inte har uppnått myndig ålder. En talan får vidare alltid föras av en särskilt förordnad vårdnadshavare eller en tillfällig vårdnadshavare för barnet. Lag (2021:528). 6 § Är mål om fastställande av faderskap anhängigt, kan frågan om faderskapet till barnet prövas endast i det målet. Talan får i målet föras mot flera män. I avliden mans ställe stämmas de arvingar till den döde som anges i 2 §. I fall då socialnämnd har att sörja för att faderskap fastställes skall nämnden föra talan mot den man eller de män som enligt nämndens utredning eller vad som framkommit under målets handläggning skäligen kunna komma i fråga som fader till barnet. På ansökan av svarande skall rätten utfärda stämning på man, som ej redan är instämd i målet, och pröva om mannen är fader till barnet. Om sådan ansökan gäller i tillämpliga delar vad som är föreskrivet om stämningsansökan. Lag (1981:26). 7 § I fall då socialnämnd har att sörja för att faderskap fastställes väckes talan vid rätten i den ort där socialnämnden finns. Rätten kan flytta över målet till annan domstol, om det skulle avsevärt underlätta handläggningen av målet. I andra fall än som avses i första stycket väckes talan om fastställande av faderskap vid den rätt där mannen skall svara i tvistemål i allmänhet eller, om talan föres mot flera män, en av dem har att svara. Talan mot avliden mans arvingar får väckas vid den rätt där dödsboet svarar. Finns ej behörig domstol enligt vad som nu har sagts, upptages målet av Stockholms tingsrätt. Lag (1981:26). 8 § I samband med att socialnämnden väcker talan skall protokollet över nämndens utredning ges in till rätten. Väckes talan av annan och har socialnämnden gjort utredning i frågan, skall rätten infordra socialnämndens protokoll. Svarande skall delges protokollet i samband med stämningen. Rätten kan förelägga socialnämnden att fullständiga utredningen om faderskapet. Lag (1981:26). 9 § Rätten skall se till att frågan om faderskapet till barnet blir tillbörligen utredd. Var och en som kan föra talan på barnets vägnar skall beredas tillfälle att yttra sig i målet. Vittnesförhör får ej äga rum i syfte att styrka att vittnet har haft samlag med modern under tid då barnet kan antagas vara avlat. Talan får ej prövas slutligt före barnets födelse. Lag (1976:612). 10 § Återkallas talan mot en av flera män, får målet avskrivas i den delen endast om alla samtycka. Avser återkallelse den som har stämts enligt 6 § tredje stycket, krävs samtycke även från barnet. Samtidigt med att målet avskrives i viss del skall rätten fatta beslut om rättegångskostnaden i den delen. Lag (1976:612). 11 § I fall då socialnämnd för talan om fastställande av faderskap gälla i fråga om rättegångskostnad andra och tredje styckena i stället för 18 kap. 1-7 §§ rättegångsbalken. Part skall bära sin rättegångskostnad. Svarande kan dock förpliktas att helt eller delvis ersätta annan part dennes rättegångskostnad, om han har förfarit på sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken eller om annars särskilda skäl föreligga. Har parts ställföreträdare, ombud eller biträde förfarit på sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken, kan han förpliktas ersätta kostnad som därigenom vållats annan part. Rätten kan besluta härom även utan yrkande. Lag (1981:26). 12 § Fullföljes talan, skall den högre rätten pröva faderskapsfrågan i hela dess vidd. Erinran härom skall intagas i föreläggande att inkomma med genmäle. Finner högre rätt att någon som icke är part i målet skäligen kan komma i fråga som fader till barnet, skall domen på yrkande av part undanröjas och målet i dess helhet visas åter till den domstol som först har dömt i målet. Bestämmelserna i 9 och 10 §§ äga motsvarande tillämpning vid målets handläggning i högre rätt. I fall då socialnämnd för talan äga även 8 § tredje stycket och 11 § motsvarande tillämpning i högre rätt. Lag (1981:26). Förening av mål vid talan om hävande av faderskap 13 § Även om en viss man på grund av äktenskap ska anses som ett barns far får, under förutsättning att en talan om att mannen inte är barnets far har väckts och ännu inte prövats, talan om fastställande av att en annan man är barnets far väckas vid samma domstol. Målen ska då handläggas i en rättegång. Bifalls talan i båda målen som avses i första stycket, ska vid prövning i högre rätt frågan om fastställande av faderskapet prövas, även om domen inte har överklagats i den delen. Lag (2021:783). Mål om hävande av föräldraskap enligt 1 kap. 9 § 14 § Vill en kvinna som på grund av äktenskap eller registrerat partnerskap ska anses som förälder enligt 1 kap. 9 § till ett barn att rätten ska förklara att hon inte är förälder till barnet, ska hon väcka talan om detta mot barnet eller, om barnet har avlidit, barnets arvingar. Om kvinnan är död och hon inte varaktigt har sammanbott med barnet och inte heller efter barnets födelse har bekräftat att barnet är hennes, har den avlidnes make eller registrerade partner och var och en som jämte eller näst efter barnet är berättigad till arv efter kvinnan rätt att väcka talan om att kvinnan inte är förälder till barnet. Efterlämnar den avlidne förutom make eller registrerad partner sådana arvingar som avses i 3 kap. 2 § ärvdabalken, har var och en av dem rätt att väcka talan under samma förutsättningar. Någon rätt att väcka talan finns inte, om det vid kvinnans död har gått mer än ett år från det att talan, som grundats på att kvinnan är förälder till barnet, har väckts mot henne och hon har fått del därav eller om mer än ett år har gått sedan anspråk på samma grund har framställts mot kvinnans dödsbo. Lag (2021:783). 15 § Vill ett barn att rätten ska förklara att en viss kvinna som på grund av äktenskap eller registrerat partnerskap ska anses som barnets förälder enligt 1 kap. 9 § inte är det, ska barnet väcka talan om detta mot kvinnan eller, om hon är död, hennes arvingar. Om kvinnan förutom make eller registrerad partner efterlämnar sådana arvingar som avses i 3 kap. 2 § ärvdabalken, ska talan, när det gäller dem, riktas mot den eller dem som har den bästa arvsrätten efter kvinnan när talan väcks. Lag (2021:783). 16 § En talan som avses i 14 eller 15 § får väckas vid rätten i den ort där barnet har sin hemvist eller, om barnet har avlidit, vid den rätt som har att ta upp tvist om arv efter barnet. Om det inte finns någon annan behörig domstol, ska målet tas upp av Stockholms tingsrätt. Detsamma gäller en talan enligt 1 kap. 4 b § om att en bekräftelse av föräldraskap enligt 1 kap. 9 § saknar verkan mot den som har lämnat den. Lag (2021:783). 17 § Om en part i ett mål som avses i 14 eller 15 § är underårig, får förmyndaren eller en god man, om en sådan ska förordnas enligt 11 kap., föra partens talan. Modern ska höras i målet, om det kan ske. Lag (2021:783). Mål om fastställande av föräldraskap enligt 1 kap. 9 § 18 § En talan om fastställande av föräldraskap enligt 1 kap. 9 § väcks av barnet. I fall som avses i 2 kap. 8 a § förs barnets talan av socialnämnden. Har modern vårdnaden om barnet, får hon alltid föra barnets talan, även om hon inte har uppnått myndig ålder. En talan får vidare alltid föras av en särskilt förordnad vårdnadshavare eller en tillfällig vårdnadshavare för barnet. Det som sägs i 6-13 §§ om fastställande av faderskap tillämpas också i fråga om fastställande av föräldraskap. Lag (2021:783). Förening av mål vid talan om hävande av föräldraskap enligt 1 kap. 9 § 19 § Även om en viss kvinna på grund av äktenskap eller registrerat partnerskap ska anses som ett barns förälder enligt 1 kap. 9 § får, under förutsättning att en talan om att kvinnan inte är barnets förälder har väckts och ännu inte prövats, talan om fastställande av att någon annan är far till barnet eller ska anses som barnets förälder enligt 1 kap. 9 § väckas vid samma domstol. Målen ska då handläggas i en rättegång. Bifalls talan i båda målen som avses i första stycket, ska vid prövning i högre rätt frågan om fastställande av faderskapet eller föräldraskapet prövas, även om domen inte har överklagats i den delen. Lag (2021:783). 4 kap. Om adoption Adoption av ett barn 1 § Vid alla frågor som rör adoption av ett barn ska barnets bästa ges störst vikt. Lag (2018:1288). 2 § Ett barn får adopteras endast om det med beaktande av samtliga omständigheter är lämpligt. Lag (2018:1288). Vid bedömningen av om en adoption är lämplig ska barnets behov av adoption och sökandens lämplighet att adoptera särskilt beaktas. 3 § Barnet ska få information och ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör adoptionen. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. I 7 § finns bestämmelser om barnets samtycke. Lag (2018:1288). Adoption av en vuxen 4 § Den som har fyllt 18 år får adopteras endast om det finns särskild anledning till en adoption med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och den som sökanden vill adoptera och om adoptionen även i övrigt är lämplig. Vid bedömningen av om det finns särskild anledning till en adoption ska det särskilt beaktas om sökanden har uppfostrat den som sökanden vill adoptera eller om adoptionen annars avser att bekräfta en relation som motsvarar den mellan barn och förälder. Lag (2018:1288). Vem som får adoptera 5 § Den som har fyllt 18 år får adoptera. Lag (2018:1288). 6 § Makar och sambor får endast adoptera gemensamt. En make eller sambo får dock med sin makes eller sambos samtycke adoptera hans eller hennes barn. I fråga om samtycket tillämpas 8 § andra stycket. En make eller sambo får även i annat fall adoptera ensam om den andra maken eller sambon vistas på okänd ort eller är varaktigt förhindrad att adoptera till följd av en psykisk sjukdom eller något annat liknande förhållande. Andra än makar och sambor får inte adoptera gemensamt. Lag (2018:1288). Samtycke 7 § Den som har fyllt 12 år får adopteras endast om han eller hon samtycker till adoptionen. Något samtycke behövs inte om den som sökanden vill adoptera är varaktigt förhindrad att samtycka till följd av en psykisk sjukdom eller något annat liknande förhållande. Innan ett samtycke lämnas ska den som sökanden vill adoptera få information om innebörden av en adoption och ett samtycke. Lag (2018:1288). 8 § Ett barn får inte adopteras utan samtycke från den förälder som är vårdnadshavare. Något samtycke behövs inte om 1. föräldern är varaktigt förhindrad att samtycka till följd av en psykisk sjukdom eller något annat liknande förhållande, 2. föräldern vistas på okänd ort, eller 3. det finns synnerliga skäl. Innan ett samtycke lämnas ska föräldern få information om innebörden av en adoption och ett samtycke. Det som anges om en förälder som är vårdnadshavare i första- tredje styckena gäller även en särskilt förordnad vårdnadshavare, en tillfällig vårdnadshavare eller någon annan som på grund av lag eller sedvänja i en annan stat får anses ha trätt i föräldrarnas ställe. Lag (2021:528). 9 § Ett samtycke från den som har fött barnet får lämnas först sedan den föräldern har återhämtat sig tillräckligt efter barnets födelse. Lag (2018:1288). Förbud mot ersättning 10 § En ansökan om adoption får inte bifallas, om det från någon sida har getts eller utlovats ersättning eller om det har avtalats om bidrag till barnets underhåll. Ett avtal om ersättning eller underhåll som avses i första stycket är utan verkan. Lag (2018:1288). Adoptionsärenden 11 § En ansökan om adoption får göras av den eller dem som vill adoptera. Lag (2018:1288). 12 § En ansökan om adoption görs till tingsrätten i den ort där den som sökanden vill adoptera har sin hemvist. Om den som sökanden vill adoptera inte har sin hemvist i Sverige, görs ansökan till tingsrätten i den ort där sökanden eller någon av sökandena har sin hemvist. Om det inte finns någon behörig domstol enligt första stycket, görs ansökan till Stockholms tingsrätt. Lag (2018:1288). 13 § Rätten ska se till att ett ärende om adoption blir tillräckligt utrett. Lag (2018:1288). 14 § Om ansökan avser adoption av ett barn, ska rätten uppdra åt socialnämnden att utse någon att genomföra en adoptionsutredning. Uppdraget ska lämnas till socialnämnden i den kommun där barnet har sin hemvist. Om barnet inte har sin hemvist i Sverige, ska uppdraget lämnas till socialnämnden i den kommun där någon av sökandena har sin hemvist. Om det inte finns någon behörig socialnämnd enligt första stycket, ska uppdraget lämnas till socialnämnden i Stockholms kommun. Rätten ska bestämma en viss tid inom vilken utredningen ska vara slutförd. Om det behövs, får rätten förlänga denna tid. Rätten ska se till att utredningen bedrivs skyndsamt. Rätten får ange riktlinjer för adoptionsutredningen. Lag (2018:1288). 15 § Den som genomför en adoptionsutredning ska utreda om förutsättningarna för adoption är uppfyllda. Utredaren ska alltid försöka klarlägga barnets och föräldrarnas inställning. Utredaren ska redovisa det som har framkommit för rätten och lämna ett förslag till beslut. Lag (2018:1288). 16 § En socialnämnd som har tillgång till uppgifter som kan vara av betydelse för en adoptionsutredning är, trots sekretess enligt 26 kap. 1 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), skyldig att lämna sådana uppgifter på begäran av den socialnämnd som har fått ett uppdrag enligt 14 §. Detsamma gäller när uppgifterna begärs av den som socialnämnden har utsett att genomföra utredningen. Lag (2018:1288). 17 § Om den som sökanden vill adoptera inte är svensk medborgare och inte heller har permanent uppehållstillstånd eller permanent uppehållsrätt i Sverige, ska rätten inhämta ett yttrande från Migrationsverket, om det inte är obehövligt. Lag (2018:1288). 18 § Rätten ska ge den som är förälder till den som sökanden vill adoptera tillfälle att yttra sig inom en viss tid. Första stycket gäller inte om 1. det är uppenbart obehövligt att föräldern får tillfälle att yttra sig, 2. föräldern är varaktigt förhindrad att yttra sig till följd av en psykisk sjukdom eller något annat liknande förhållande, 3. föräldern vistas på okänd ort, eller 4. det finns synnerliga skäl. Det som anges om en förälder i första och andra styckena gäller även en särskilt förordnad vårdnadshavare, en tillfällig vårdnadshavare eller en förmyndare eller någon annan som på grund av lag eller sedvänja i en annan stat får anses ha trätt i föräldrarnas ställe. Lag (2021:528). 19 § Rätten ska ge den som sökanden vill adoptera tillfälle att yttra sig inom en viss tid, om han eller hon har fyllt 18 år. Första stycket gäller inte om det är uppenbart obehövligt att den som sökanden vill adoptera får tillfälle att yttra sig. Lag (2018:1288). 20 § Vid rättens handläggning av ett ärende om adoption tillämpas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden. Lag (2018:1288). Rättsverkningar av en adoption 21 § Den som har adopterats ska anses som adoptivförälderns barn och inte som barn till sina tidigare föräldrar. Om en make eller sambo har adopterat den andra makens eller sambons barn, ska den som har adopterats dock anses som makarnas eller sambornas gemensamma barn. Lag eller annan författning som tillägger släktskapet mellan barn och förälder rättslig betydelse ska tillämpas på den som har adopterats och hans eller hennes adoptivförälder. Första stycket gäller inte i den utsträckning något annat är särskilt föreskrivet eller följer av rättsförhållandets natur. Lag (2018:1288). 22 § Om makar eller sambor gemensamt adopterar ett barn, står barnet under vårdnad av båda makarna eller samborna från den tidpunkt då adoptionsbeslutet får laga kraft. Detsamma gäller om en make eller sambo adopterar den andra makens eller sambons barn. Om en person i annat fall ensam adopterar ett barn, står barnet under vårdnad av adoptivföräldern från den tidpunkt då adoptionsbeslutet får laga kraft. Lag (2018:1288). Barnets rätt till upplysning om adoptionen 23 § Ett barn som är adopterat har rätt att av sina föräldrar få veta det. Föräldrarna ska så snart det är lämpligt upplysa barnet om att han eller hon är adopterad. Lag (2018:1288). 5 kap. Om barnets namn 1 § Om barnets namn är särskilt stadgat. Lag (1963:523). 2 § Har upphävts genom lag (1963:523). 3 § Har upphävts genom lag (1963:523). 6 kap. Om vårdnad, boende och umgänge Inledande bestämmelser 1 § Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Lag (1983:47). 2 § Ett barn står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, om inte rätten har anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare eller åt en tillfällig vårdnadshavare. Vårdnaden om ett barn består till dess att barnet fyller 18 år. Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnets behov enligt 1 § blir tillgodosedda. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter samt ska bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning. I syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon annan ska vårdnadshavaren vidare svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas. Om ansvaret i frågor som gäller barnets ekonomiska förhållanden finns bestämmelser i 9-15 kap. Lag (2021:528). 2 a § Barnets bästa ska vara avgörande för alla frågor om vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska det fästas avseende särskilt vid risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för våld eller annat övergrepp, eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa. Lag (2024:1174). 2 b § Barnet ska få information och ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor om vårdnad, boende och umgänge. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Lag (2021:528). Vårdnadshavare 3 § Barnet står från födelsen under vårdnad av båda föräldrarna, om dessa är gifta med varandra, och i annat fall av modern ensam. Ingår föräldrarna senare äktenskap med varandra, står barnet från den tidpunkten under vårdnad av dem båda, om inte rätten dessförinnan har anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare eller åt en tillfällig vårdnadshavare. Om det döms till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna står barnet även därefter under båda föräldrarnas vårdnad, om inte den gemensamma vårdnaden upplöses enligt 5, 7 eller 8 §. Ska barnet även efter domen på äktenskapsskillnad stå under båda föräldrarnas vårdnad, ska rätten i domen påminna om att vårdnaden fortfarande är gemensam. Lag (2021:528). 4 § Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och vill föräldrarna gemensamt utöva vårdnaden, ska rätten på talan av dem båda besluta i enlighet med deras begäran, om det inte är uppenbart att gemensam vårdnad är oförenlig med barnets bästa. Om barnet är folkbokfört här i landet, kan föräldrarna få gemensam vårdnad också genom registrering hos Skatteverket efter anmälan av dem båda 1. till socialnämnden i samband med att nämnden ska godkänna en faderskapsbekräftelse eller en bekräftelse av föräldraskap enligt 1 kap. 9 §, eller 2. till Skatteverket under förutsättning att beslut om vårdnaden inte har meddelats tidigare. Lag (2012:319). 5 § Om barnet står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem och någon av dem vill få ändring i vårdnaden, ska rätten besluta att föräldrarna ska ha gemensam vårdnad om barnet eller att en av dem ska ha ensam vårdnad. Vid bedömningen av om föräldrarna ska ha gemensam vårdnad eller om en av dem ska ha ensam vårdnad ska rätten fästa avseende särskilt vid föräldrarnas förmåga att sätta barnets behov främst och ta ett gemensamt ansvar i frågor som rör barnet. Frågor om ändring i vårdnaden enligt första stycket prövas på talan av en av föräldrarna eller båda. I mål om äktenskapsskillnad får rätten utan yrkande besluta att en av föräldrarna ska ha ensam vårdnad, om det är uppenbart att gemensam vårdnad är oförenlig med barnets bästa. Lag (2021:528). 6 § Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, får de avtala att vårdnaden skall vara gemensam eller att en av dem skall ha vårdnaden om barnet. Avtalet skall gälla, om det är skriftligt och socialnämnden godkänner det. Har föräldrarna avtalat om gemensam vårdnad, skall socialnämnden godkänna avtalet, om det inte är uppenbart att avtalet är oförenligt med barnets bästa. Lag (2006:458). 6 a § Har upphävts genom lag (1998:319). 7 § Om en förälder vid utövandet av vårdnaden om ett barn gör sig skyldig till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling, skall rätten besluta om ändring i vårdnaden. Står barnet under båda föräldrarnas vårdnad och gäller vad som sägs i första stycket en av dem, skall rätten anförtro vårdnaden åt den andra föräldern ensam. Brister också den föräldern i omsorgen om barnet på det sätt som sägs i första stycket, skall rätten flytta över vårdnaden till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. Står barnet under endast en förälders vårdnad, skall rätten i fall som avses i första stycket flytta över vårdnaden till den andra föräldern eller, om det är lämpligare, till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. Frågor om ändring i vårdnaden enligt denna paragraf prövas på talan av socialnämnden eller, utan särskilt yrkande, i mål om äktenskapsskillnad mellan föräldrarna eller i andra mål enligt 5 §. Lag (1998:319). 8 § Om ett barn stadigvarande har vårdats och fostrats i ett annat enskilt hem än föräldrahemmet och det är bäst för barnet att det rådande för-hållandet får bestå och att vårdnaden flyttas över till den eller dem som har tagit emot barnet eller någon av dem, ska rätten utse denne eller dessa att såsom särskilt förordnade vårdnadshavare utöva vårdnaden om barnet. Vid bedömningen av om det är bäst för barnet att vårdnaden flyttas över ska rätten särskilt beakta - barnets och familjehemsföräldrarnas inställning till en vårdnadsöverflyttning, - barnets relation till familjehemsföräldrarna och deras förmåga att tillgodose barnets behov av en trygg och god uppväxt, - familjehemsföräldrarnas inställning till och förmåga att tillgodose barnets behov av kontakt med sina föräldrar och andra närstående, - barnets relation till sina föräldrar, och - barnets sociala situation i övrigt. Frågor om vårdnadsöverflyttning prövas på talan av socialnämnden. Lag (2024:1174). 8 a § Står barnet under båda föräldrarnas vårdnad och är en av dem varaktigt förhindrad att utöva vårdnaden, skall rätten anförtro vårdnaden åt den andra föräldern ensam. Om hindret gäller båda föräldrarna, skall rätten flytta över vårdnaden till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. Står barnet under endast en förälders vårdnad och är denne varaktigt förhindrad att utöva vårdnaden, skall rätten flytta över vårdnaden till den andra föräldern eller, om det är lämpligare, till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. Frågor om ändring i vårdnaden enligt denna paragraf prövas på talan av socialnämnden eller, utan särskilt yrkande, i mål om äktenskapsskillnad mellan föräldrarna eller i andra mål enligt 5 §. Lag (2005:430). 9 § Om barnet står under vårdnad av båda föräldrarna och en av dem dör, skall den andra föräldern ensam ha vårdnaden. Om båda föräldrarna dör, skall rätten på anmälan av socialnämnden eller när förhållandet annars blir känt anförtro vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. Om barnet står under vårdnad av endast en av föräldrarna och den föräldern dör, skall rätten på ansökan av den andra föräldern eller på anmälan av socialnämnden anförtro vårdnaden åt den andra föräldern eller, om det är lämpligare, åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. Lag (1994:1433). 10 § Om barnet står under vårdnad av en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare eller av en tillfällig vårdnadshavare och om någon av barnets föräldrar eller båda vill få vårdnaden överflyttad till sig, får rätten besluta om detta. Rätten får inte flytta över vårdnaden till föräldrarna gemensamt om båda föräldrarna motsätter sig det. Frågor om överflyttning av vårdnaden enligt första stycket prövas på talan av båda föräldrarna eller en av dem eller på talan av socialnämnden. Lag (2021:528). 10 a § Om en särskilt förordnad vårdnadshavare ska utses, ska någon utses som är lämpad att ge barnet omvårdnad, trygghet och en god fostran. Den som är underårig får inte förordnas till vårdnadshavare. Två personer kan utses att gemensamt utöva vårdnaden, om de är gifta med varandra eller är sambor. För syskon ska samma person utses till vårdnadshavare, om inte särskilda skäl talar mot det. Om en vårdnadshavare ska förordnas efter föräldrarnas död och föräldrarna eller en av dem har gett till känna vem de önskar till vårdnadshavare, ska denna person förordnas, om det inte är olämpligt. Lag (2021:528). 10 b § En särskilt förordnad vårdnadshavare har rätt att på begäran bli entledigad från uppdraget. Om barnet har två särskilt förordnade vårdnadshavare och någon av dem vill att vårdnaden inte längre skall vara gemensam, skall rätten på talan av en av dem eller båda anförtro vårdnaden åt en av dem. Rätten kan också i mål om äktenskapsskillnad mellan vårdnadshavarna utan yrkande besluta om vårdnaden enligt vad som nu har sagts, om det är uppenbart att gemensam vårdnad är oförenlig med barnets bästa. Lag (2006:458). 10 c § En särskilt förordnad vårdnadshavare skall entledigas, om han eller hon vid utövandet av vårdnaden gör sig skyldig till missbruk eller försummelse eller av någon annan orsak inte längre är lämplig som vårdnadshavare. Om barnet har två särskilt förordnade vårdnadshavare och den ena entledigas eller dör, skall den andra ensam ha vårdnaden. Om båda vårdnadshavarna entledigas eller dör, skall rätten utse en eller två andra personer att vara särskilt förordnade vårdnadshavare. Frågor om ändring i vårdnaden enligt denna paragraf prövas efter ansökan av socialnämnden. Lag (1994:1433). 10 d § Om det finns behov av att utse en särskilt förordnad vårdnadshavare för ett barn, men det saknas en lämplig person att förordna för det ändamålet, får rätten, om det finns särskilda skäl, flytta över vårdnaden till en tillfällig vårdnadshavare. I uppdraget som tillfällig vårdnadshavare ingår inte att tillgodose den faktiska vården om barnet. Till tillfällig vårdnadshavare får den utses som på grund av sina kunskaper och erfarenheter och även i övrigt är särskilt lämplig för uppdraget. Den som är underårig får inte utses till tillfällig vårdnadshavare. För syskon ska samma person utses, om inte särskilda skäl talar mot det. En talan om att utse en tillfällig vårdnadshavare förs av socialnämnden. Lag (2021:528). 10 e § När en tillfällig vårdnadshavare har utsetts för ett barn, ska socialnämnden fortsätta att verka för en varaktig lösning av vårdnadsfrågan. När förutsättningar finns för det ska rätten, på talan av socialnämnden, flytta över vårdnaden från den tillfälliga vårdnadshavaren till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. Lag (2021:528). 10 f § En tillfällig vårdnadshavare har rätt till ett skäligt arvode för uppdraget och ersättning för de utgifter som har varit skäligen påkallade för uppdragets fullgörande. Beslut om arvode och ersättning för utgifter fattas av överförmyndaren. Arvode och ersättning för utgifter ska betalas av kommunen. Lag (2021:528). 10 g § En tillfällig vårdnadshavare har rätt att på begäran bli entledigad från sitt uppdrag. En tillfällig vårdnadshavare ska även, efter ansökan av socialnämnden, entledigas om han eller hon vid utövandet av vårdnaden gör sig skyldig till missbruk eller försummelse eller av någon annan orsak inte längre är lämplig som vårdnadshavare. Om en tillfällig vårdnadshavare entledigas eller dör, ska rätten efter ansökan av socialnämnden utse en annan person att vara tillfällig vårdnadshavare. Lag (2021:528). Vårdnadens utövande 11 § Vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Vårdnadshavaren skall därvid i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål. Lag (1983:47). 12 § Barnet ingår självt avtal om anställning eller annat arbete, men endast om vårdnadshavaren samtycker till avtalet. Barnet får självt säga upp avtalet och, om barnet har fyllt sexton år, utan nytt samtycke avtala om annat arbete av liknande art. Barnet eller vårdnadshavaren får säga upp avtalet med omedelbar verkan, om det behövs med hänsyn till barnets hälsa, utveckling eller skolgång. Har vårdnadshavaren sagt upp avtalet av detta skäl, får barnet inte därefter träffa nytt avtal utan vårdnadshavarens samtycke. Om verkan av att barnet ensamt har träffat avtal om arbete utan att ha rätt till det finns bestämmelser i 9 kap. 6 och 7 §§. Lag (1983:47). 13 § Står barnet under vårdnad av två vårdnadshavare, skall vad som sägs i 11 eller 12 § gälla dem tillsammans. Är en av vårdnadshavarna till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak förhindrad att ta del i sådana beslut rörande vårdnaden som inte utan olägenhet kan uppskjutas, bestämmer den andre ensam. Denne får dock inte ensam fatta beslut av ingripande betydelse för barnets framtid, om inte barnets bästa uppenbarligen kräver det. I 8 a § finns bestämmelser om ändring i vårdnaden när den ena föräldern är varaktigt förhindrad att utöva vårdnaden. Lag (2005:430). 13 a § Står barnet under vårdnad av två vårdnadshavare och samtycker endast den ena till en åtgärd till stöd för barnet, får socialnämnden besluta att åtgärden får vidtas utan den andra vårdnadshavarens samtycke om det krävs med hänsyn till barnets bästa och åtgärden gäller 1. psykiatrisk eller psykologisk utredning eller behandling som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), 2. behandling i öppna former som ges med stöd av 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453), 3. utseende av en kontaktperson eller en familj som avses i 3 kap. 6 b § första stycket socialtjänstlagen, eller 4. en insats enligt 9 § 4, 5 eller 6 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Ett beslut enligt första stycket får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt. Beslut i frågor som avses i första stycket gäller omedelbart. Rätten får dock bestämma att dess beslut ska gälla först sedan det har vunnit laga kraft. I lagen (2024:79) om placering av barn i skyddat boende finns bestämmelser om vårdnadshavares bestämmanderätt när ett barn har beviljats skyddat boende. Lag (2024:81). 14 § Om rätten för barn och vårdnadshavare att få stöd och hjälp hos socialnämnden finns bestämmelser i socialtjänstlagen (2001:453). Socialnämnden förmedlar kontakter med andra rådgivande samhällsorgan. Lag (2001:456). Barnets boende 14 a § Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna, får rätten på talan av en av dem eller båda besluta vem av föräldrarna barnet skall bo tillsammans med. Föräldrarna får avtala om barnets boende. Avtalet skall gälla, om det är skriftligt och socialnämnden godkänner det. Lag (2006:458). Umgänge 15 § Barnet ska ha rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med, utom när det strider mot barnets bästa. Umgänget kan ske genom att barnet och föräldern träffar varandra eller genom att de har annan kontakt. Barnets föräldrar har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med så långt möjligt tillgodoses. Särskilt förordnade vårdnadshavare och en tillfällig vårdnadshavare har motsvarande ansvar. Barnets vårdnadshavare har ett ansvar för att barnets behov av umgänge med någon annan som står det särskilt nära så långt möjligt tillgodoses. Om barnet står under vårdnad av båda föräldrarna och ska umgås med en förälder som det inte bor tillsammans med, ska den andra föräldern lämna sådana upplysningar om barnet som kan främja umgänget, om inte särskilda skäl talar mot det. Om barnet ska umgås med en förälder som inte är vårdnadshavare eller med någon annan som står barnet särskilt nära, ska upplysningar enligt första meningen lämnas av vårdnadshavaren. Lag (2024:1174). 15 a § På talan av en förälder som vill umgås med sitt barn får rätten besluta om umgänge mellan barnet och den föräldern. En sådan talan får också föras av socialnämnden. På talan av socialnämnden får rätten besluta om umgänge mellan barnet och någon annan än en förälder. Vid bedömningen av om en sådan talan skall föras skall socialnämnden särskilt beakta barnets behov av umgänge med sina morföräldrar och farföräldrar och andra som står barnet särskilt nära. Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, får de avtala om barnets umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med. Avtalet skall gälla, om det är skriftligt och socialnämnden godkänner det. Lag (2006:458). 15 b § Om barnet bor tillsammans med endast en förälder, skall den föräldern ta del i kostnaderna för de resor som föranleds av barnets behov av umgänge med den andra föräldern. Det skall ske efter vad som är skäligt med hänsyn till föräldrarnas ekonomiska förmåga och övriga omständigheter. En dom eller ett avtal om kostnaderna för resor kan jämkas av rätten för tiden efter det att talan har väckts, om ändring i förhållandena föranleder det. Lag (1998:319). 15 c § När rätten beslutar om umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med, får rätten, om barnet har behov av det, besluta att en person som utses av socialnämnden ska medverka vid umgänget (umgängesstöd). Ett beslut om umgängesstöd ska gälla för en viss tid. Innan ett beslut om umgängesstöd meddelas ska rätten inhämta yttrande från socialnämnden. Socialnämnden ska efter rättens beslut om umgängesstöd utse en viss person att medverka vid umgänget. Socialnämnden ska följa upp hur umgänget fungerar och verka för att stödet inte består längre än nödvändigt. Lag (2010:740). Förfarandet i mål och ärenden om vårdnad m.m. 16 § Anmälan enligt 4 § andra stycket om gemensam vårdnad för föräldrar som inte är gifta med varandra prövas av Skatteverket. Anmälan skall göras skriftligen av båda föräldrarna. Anmälan enligt 4 § andra stycket 2 görs hos Skatteverket eller Försäkringskassan. Beslut av Skatteverket får överklagas hos den förvaltningsrätt inom vars domkrets barnet är folkbokfört vid tidpunkten för beslutet. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2009:775). 17 § Frågor om vårdnad, boende eller umgänge tas upp av rätten i den ort där barnet har sin hemvist. Sådana frågor får tas upp även i samband med äktenskapsmål. Om det kan antas att sekretess gäller för de uppgifter som behövs för att avgöra var barnet har sin hemvist, får frågor om vårdnad, boende eller umgänge tas upp även av rätten i den ort där någon av parterna har sin hemvist. Om det kan antas att sekretess gäller också för de uppgifter som behövs för att avgöra parternas hemvist, får frågorna tas upp även av Stockholms tingsrätt. Detsamma gäller om det kan antas att sekretess gäller för de uppgifter som behövs för att avgöra barnets och en parts hemvist och den andra parten saknar hemvist i landet. Om det inte finns någon behörig domstol enligt första eller andra stycket, tas frågorna upp av Stockholms tingsrätt. Frågor om vårdnad som avses i 4, 5, 7-8 a och 10 §§, 10 b § andra stycket, 10 d och 10 e §§ samt frågor om boende och umgänge handläggs i den ordning som är föreskriven för tvistemål. Frågan om fördelning av resekostnader enligt 15 b § ska anses som en del av frågan om umgänge. Om barnet står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem och föräldrarna är överens i saken, får de väcka talan genom gemensam ansökan. Övriga frågor om vårdnad handläggs i den ordning som gäller för domstolsärenden. I mål om vårdnad och boende kan underhållsbidrag för barnet yrkas utan stämning. Lag (2021:528). 17 a § Föräldrar kan enligt 5 kap. 3 § socialtjänstlagen (2001:453) få hjälp att träffa avtal om vårdnad, boende och umgänge. Socialnämnden i den kommun där barnet är folkbokfört prövar om ett avtal mellan föräldrarna enligt 6 §, 14 a § andra stycket eller 15 a § tredje stycket ska godkännas. Om det kan antas att sekretess gäller för de uppgifter som behövs för att avgöra var barnet är folkbokfört, får även socialnämnden i en kommun där någon av föräldrarna är folkbokförd pröva om ett avtal som avses i andra stycket ska godkännas. Om det kan antas att sekretess gäller också för de uppgifter som behövs för att avgöra var föräldrarna är folkbokförda, får ett sådant avtal godkännas av socialnämnden i den kommun som föräldrarna väljer. Detsamma gäller om det kan antas att sekretess gäller för de uppgifter som behövs för att avgöra var barnet och en förälder är folkbokförda och den andra föräldern inte är folkbokförd i landet. Vid sin prövning av föräldrarnas avtal ska socialnämnden se till att frågor om vårdnad, boende och umgänge blir tillräckligt utredda. Socialnämndens beslut enligt andra eller tredje stycket får inte överklagas. Lag (2021:528). 17 b § Har en socialnämnd godkänt ett avtal om vårdnad, skall ett meddelande om avtalets innehåll sändas samma dag till 1. Skatteverket, 2. om avtalet gäller ett barn som har fyllt 15 år: Centrala studiestödsnämnden, 3. Försäkringskassan. Lag (2004:797). 17 c § För att rätten, när föräldrarna inte är överens i sakfrågan, ska få ta upp ett yrkande om vårdnad, boende eller umgänge till prövning i ett mål enligt 5, 14 a eller 15 a § eller i ett mål om äktenskapsskillnad, ska en förälder som framställer ett sådant yrkande ha deltagit i informationssamtal som avses i 5 kap. 3 a § socialtjänstlagen (2001:453). Informationssamtalet ska ha ägt rum inom ett år före det att yrkandet framställs. Kravet på deltagande i informationssamtal gäller inte när ett yrkande om vårdnad, boende eller umgänge redan är upptaget till prövning i målet. Ett yrkande som enligt första stycket inte får tas upp till prövning får ändå tas upp om det finns särskilda skäl. Om kravet på deltagande i informationssamtal hindrar att ett yrkande om vårdnad, boende eller umgänge tas upp till prövning, ska rätten avvisa samtliga yrkanden om vårdnad, boende och umgänge i målet. Lag (2021:528). 18 § Föräldrar kan enligt 5 kap. 3 § socialtjänstlagen (2001:453) genom samarbetssamtal få hjälp att nå enighet i frågor om vårdnad, boende och umgänge. I mål om vårdnad, boende eller umgänge får rätten uppdra åt socialnämnden eller något annat organ att i barnets intresse anordna samarbetssamtal i syfte att nå enighet mellan föräldrarna. Om rätten lämnar uppdrag enligt andra stycket, kan den förklara att målet skall vila under en viss tid. Detsamma gäller om samarbetssamtal redan har inletts och fortsatta samtal kan antas vara till nytta. Om det finns särskilda skäl, kan rätten förlänga den utsatta tiden. Lag (2001:456). 18 a § Rätten får uppdra åt en medlare att försöka få föräldrarna att nå en samförståndslösning som är förenlig med barnets bästa. En medlare ska ha relevant utbildning och yrkeserfarenhet och vara lämplig för uppdraget. Rätten kan lämna närmare anvisningar till medlaren om vad han eller hon ska iaktta när uppdraget utförs. Medlaren ska inom den tid som rätten bestämmer lämna en redogörelse för de åtgärder som har vidtagits. Tiden får inte sättas längre än fyra veckor. Rätten får dock förlänga tiden, om det finns förutsättningar att nå en samförståndslösning. Medlaren har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Rätten beslutar om ersättningen. Ersättningen betalas av allmänna medel. Lag (2021:528). 19 § Rätten ska se till att frågor om vårdnad, boende och umgänge blir tillräckligt utredda. Innan rätten avgör ett mål eller ärende om vårdnad, boende eller umgänge ska socialnämnden ges tillfälle att lämna upplysningar. Om nämnden har tillgång till upplysningar som kan ha betydelse för frågans bedömning, är nämnden skyldig att lämna sådana upplysningar till rätten. Om det behövs utredning utöver vad som sägs i andra stycket, får rätten uppdra åt socialnämnden eller något annat organ att utse någon att utföra den. Rätten får ge riktlinjer för utredningen och ska bestämma en viss tid inom vilken utredningen ska vara slutförd. Tiden får inte sättas längre än fyra månader. Om det finns särskilda skäl för det, får rätten förlänga tiden. Rätten ska se till att utredningen bedrivs skyndsamt. Om det inte är olämpligt, ska den som utför utredningen höra barnet och redovisa barnets åsikter för rätten samt lämna förslag till beslut. Barnet får höras inför rätten, om särskilda skäl talar för det och det är uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras. Lag (2021:528). 19 a § Om det i ett mål eller ärende om vårdnad, boende eller umgänge är nödvändigt för att bedöma risken för att barnet far illa, ska rätten hämta in ett sakkunnigutlåtande från en legitimerad psykolog. Lag (2024:1174). 20 § I mål eller ärenden om vårdnad, boende eller umgänge får rätten, om det behövs, besluta om vårdnad, boende eller umgänge för tiden till dess att frågan har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har fått laga kraft eller föräldrarna har träffat ett avtal om frågan och avtalet har godkänts av socialnämnden. Innan ett beslut enligt första stycket meddelas ska motparten få tillfälle att yttra sig i frågan. Rätten kan hämta in upplysningar från socialnämnden i frågan. Innan socialnämnden lämnar upplysningar ska den, om det inte är olämpligt, höra föräldrarna och barnet. Om rätten har meddelat ett beslut som ännu gäller när målet eller ärendet ska avgöras, ska rätten ompröva beslutet. Ett beslut enligt denna paragraf får verkställas på samma sätt som en dom som har fått laga kraft. Beslutet får dock när som helst ändras av rätten. Lag (2021:528). 20 a § Socialnämnden får, i ett förfarande om vårdnad, boende eller umgänge enligt detta kapitel, höra ett barn utan vårdnadshavarens samtycke och utan att vårdnadshavaren är närvarande. Lag (2021:528). 20 b § Trots sekretess enligt 26 kap. 1 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) är en socialnämnd som har tillgång till uppgifter som kan ha betydelse för bedömningen av en fråga om vårdnad, boende eller umgänge skyldig att lämna sådana uppgifter på begäran av en socialnämnd som enligt 17 a § ska pröva om ett avtal mellan föräldrarna kan godkännas eller som ska lämna upplysningar eller utföra en utredning enligt 19 eller 20 §. Detsamma gäller när uppgifterna begärs av den som socialnämnden har utsett att utföra en utredning enligt 19 §. Lag (2021:528). 21 § I mål eller ärenden om vårdnad, boende eller umgänge kan rätten, i samband med att den meddelar dom eller beslut i saken och om det finns särskilda skäl, på yrkande av en part förelägga motparten vid vite att lämna ifrån sig barnet. Har vite förelagts i samband med beslut som avses i 20 § första stycket, kan rätten förordna att föreläggandet skall gälla omedelbart. Beslut om föreläggande enligt första stycket får överklagas endast i samband med överklagande av domen eller beslutet om vårdnad, boende eller umgänge. En fråga om utdömande av förelagt vite prövas av rätten på ansökan av den part som har begärt föreläggandet. Ärendet handläggs enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden. Lag (2006:458). 22 § I mål eller ärenden om vårdnad, boende eller umgänge gäller i fråga om rättegångskostnader andra och tredje styckena i stället för 18 kap. 1-7 §§ rättegångsbalken. Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad. En part kan dock förpliktas att helt eller delvis ersätta motparten dennes rättegångskostnad, om han eller hon har förfarit på ett sådant sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken eller om det annars finns särskilda skäl. Skall en part enligt andra stycket helt eller delvis ersätta motpartens rättegångskostnad och har partens ställföreträdare, ombud eller biträde förfarit på ett sådant sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken och därigenom vållat kostnaden helt eller delvis, kan han eller hon förpliktas att tillsammans med parten ersätta kostnaden. Rätten kan besluta om detta även om någon part inte yrkar det. Denna paragraf tillämpas också när målet eller ärendet handläggs i högre rätt. Lag (1998:319). 7 kap. Om underhållsskyldighet 1 § Föräldrarna skall svara för underhåll åt barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga. När föräldrarnas underhållsskyldighet bestäms skall hänsyn tas till barnets egna inkomster och tillgångar samt till barnets sociala förmåner under beaktande av vad som följer av föreskrifterna om dessa. Underhållsskyldigheten upphör när barnet fyller arton år. Går barnet i skolan efter denna tidpunkt, är föräldrarna underhållsskyldiga under den tid som skolgången pågår, dock längst intill dess barnet fyller tjugoett år. Till skolgång räknas studier i grundskolan eller gymnasieskolan och annan jämförlig grundutbildning. I kostnaderna för barnets underhåll skall föräldrarna sinsemellan ta del var och en efter sin förmåga. Lag (2001:1136). 2 § En förälder skall fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag till barnet, om föräldern 1. inte har vårdnaden om barnet och inte heller varaktigt bor tillsammans med barnet, eller 2. har vårdnaden om barnet gemensamt med den andra föräldern men barnet varaktigt bor tillsammans med endast den andra föräldern. Underhållsbidrag fastställs genom dom eller avtal. Vårdnadshavaren får företräda barnet i frågor om underhållsbidrag, även om vårdnadshavaren inte har uppnått myndig ålder. Också förmyndare har rätt att företräda barnet. Avtal om underhållsbidrag kan slutas även före barnets födelse. I mål om underhåll till barnet skall var och en som enligt tredje stycket får företräda barnet ges tillfälle att yttra sig. Lag (1996:1031). 2 a § En förälder som är betalningsskyldig för underhållsstöd enligt 19 kap. socialförsäkringsbalken anses ha fullgjort sin underhållsskyldighet intill det belopp som lämnas i underhållsstöd till barnet. Lag (2010:1203). 3 § När underhållsbidrag bestäms enligt 2 § får den bidragsskyldige förbehålla sig ett belopp för eget eller annans underhåll enligt andra–fjärde styckena. Förbehållsbelopp för den bidragsskyldiges eget underhåll innefattar alla vanliga levnadskostnader. Bostadskostnaden beräknas för sig efter vad som är skäligt. De andra levnadskostnaderna beräknas med ledning av ett normalbelopp. För år räknat utgör normalbeloppet 120 procent av gällande prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken. Om det finns särskilda skäl får ett belopp förbehållas för underhåll åt make som den bidragsskyldige varaktigt bor tillsammans med. Med make jämställs annan som den bidragsskyldige varaktigt bor tillsammans med, om de har barn gemensamt. Förbehållsbeloppet bestäms enligt andra stycket. Normalbeloppet utgör dock 60 procent av prisbasbeloppet. Oberoende av vad som annars gäller om en förälders underhållsskyldighet mot två eller flera barn får den bidragsskyldige för underhåll åt varje hemmavarande barn förbehålla sig ett belopp som, tillsammans med vad som utges till barnet av den andra föräldern eller för dennas räkning, för år utgör 40 procent av gällande prisbasbelopp. Rätten kan dock bestämma ett annat förbehållsbelopp om det föranleds av omständigheterna i det särskilda fallet. Lag (2010:1203). 4 § Har en förälder som enligt 2 § skall betala underhållsbidrag haft barnet hos sig under en sammanhängande tid av minst fem hela dygn eller under en kalendermånad haft barnet hos sig i minst sex hela dygn, får föräldern vid fullgörande av sin bidragsskyldighet tillgodoräkna sig ett avdrag för varje helt dygn av barnets vistelse med 1/40 av det underhållsbidrag som räknat för kalendermånad gäller under tiden för vistelsen. Något sådant avdrag får dock inte göras på underhållsbidrag som belöper på senare tid än sex månader från utgången av den kalendermånad då vistelsen upphörde. Det sammanlagda avdragsbelopp som tillgodoräknas föräldern vid ett tillfälle skall, om det slutar på örestal, avrundas till närmast lägre krontal. Vid beräkning av antalet hela dygn enligt första stycket räknas det dygn då barnets vistelse upphör som ett helt dygn. Detta gäller dock inte om vistelsen börjar och upphör under samma dygn. Om det finns särskilda skäl kan rätten förordna om andra villkor för avdragsrätten än som anges i första och andra styckena. Mot en parts bestridande får ett sådant förordnande dock inte meddelas för tiden innan talan har väckts. Den bidragsskyldiga föräldern har inte rätt till avdrag när underhållsbidraget har fastställts med beaktande av att han eller hon i väsentlig mån fullgör sin underhållsskyldighet genom att ha barnet hos sig. Lag (2005:464). 5 § Den som varaktigt bor tillsammans med annans barn och med förälder som har vårdnaden om barnet är underhållsskyldig mot barnet, om han eller hon är gift med föräldern eller har eget barn tillsammans med föräldern. Om det finns särskilda skäl, kvarstår underhållsskyldigheten även sedan barnet har flyttat hemifrån. Underhållsskyldigheten bestäms på samma sätt som för förälder enligt 1 § men gäller ej till den del barnet kan få underhåll från den förälder som den underhållsskyldige ej bor tillsammans med. Lag (1978:853). 6 § Om annan än den som enligt 2 § har att betala underhållsbidrag försummar sin underhållsskyldighet, kan rätten ålägga den försumlige att betala underhållsbidrag till barnet. Lag (1978:853). 7 § Underhållsbidrag betalas i förskott för kalendermånad. Avtal om att underhållsbidrag för framtiden ska betalas med ett engångsbelopp eller för längre perioder än tre månader är giltigt endast om avtalet är skriftligt och bevittnat av två personer. Är barnet under 18 år ska avtalet dessutom vara godkänt av socialnämnden i den kommun där barnet eller dess vårdnadshavare är varaktigt bosatt eller, om ingen av dem är varaktigt bosatt i Sverige, av socialnämnden i Stockholms kommun. Rätten får bestämma annat betalningssätt än som anges i första stycket, om det finns särskilda skäl. Underhållsbidrag i form av ett engångsbelopp ska betalas till socialnämnden om barnet är under 18 år. För det belopp som har betalats in ska nämnden se till att en livränta åt barnet som är anpassad efter underhållsskyldigheten köps in hos en försäkringsgivare, om inte avtalet hindrar det eller nämnden finner att beloppet kan användas på något annat lämpligt sätt för barnets underhåll. Betalning i strid mot denna paragraf medför inte befrielse från skyldigheten att betala underhållsbidrag på föreskrivet sätt. Lag (2018:1288). 8 § Talan om att underhållsbidrag skall fastställas får inte bifallas för längre tid tillbaka än tre år före den dag då talan väcktes, om inte den bidragsskyldige medger det. Lag (1978:853). 9 § Rätten att kräva ut fastställt underhållsbidrag går förlorad fem år efter den ursprungligen gällande förfallodagen, om inte annat följer av andra eller tredje stycket. Om utmätning för underhållsbidraget har skett före den tidpunkt som anges i första stycket eller om den bidragsskyldige har blivit försatt i konkurs på grund av en ansökan som har gjorts före denna tidpunkt, får betalning för fordran tas ut ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen även därefter. Om en ansökan om företagsrekonstruktion har gjorts före den tidpunkt som anges i första stycket, får underhållsbidraget krävas ut inom tre månader från det att beslut om företagsrekonstruktionens upphörande meddelades. Om underhållsbidraget omfattas av en skulduppgörelse i en fastställd rekonstruktionsplan, får fordran krävas ut inom tre månader från det att gäldenärens förpliktelser enligt skulduppgörelsen skulle ha fullgjorts. Om utmätning för underhållsbidraget har skett eller konkursansökan har gjorts inom den tid som nu har angetts, gäller andra stycket. Avtal som strider mot denna paragraf är ogiltiga. Lag (2022:966). 10 § Dom eller avtal om underhåll kan jämkas av rätten, om ändring i förhållandena föranleder det. För tiden innan talan har väckts får jämkning dock mot parts bestridande göras endast på så sätt att obetalda bidrag sätts ned eller tas bort. Avtal om underhåll kan också jämkas av rätten, om avtalet är oskäligt med hänsyn till omständigheterna vid dess tillkomst och förhållandena i övrigt. Beslut om att erhållna bidrag skall betalas tillbaka får dock meddelas endast om det finns särskilda skäl. Har fastställt underhållsbidrag, som utges fortlöpande, under en tid av sex år inte ändrats till beloppet på annat sätt än som avses i 1 § lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag, kan rätten för tiden efter det att talan har väckts ompröva vad som har bestämts om underhållet, utan att anledning till jämkning enligt första eller andra stycket behöver åberopas. Dom eller avtal om underhållsbidrag för tid intill dess barnet har nått en viss ålder utgör inte hinder att pröva frågan om bidrag för tiden därefter. Lag (1978:853). 11 § har upphävts genom lag (1996:1031). 12 § En talan om underhåll till barn tas upp av rätten i den ort där svaranden har sin hemvist. En sådan fråga kan väckas även i samband med mål om fastställande av faderskapet till barn, äktenskapsmål, mål om vårdnaden om barn eller mål om barns boende. Om det kan antas att sekretess gäller för de uppgifter som behövs för att avgöra svarandens hemvist, får en talan om underhåll tas upp även av rätten i den ort där käranden har sin hemvist. Om det kan antas att sekretess gäller också för de uppgifter som behövs för att avgöra kärandens hemvist eller om käranden saknar hemvist i landet, får målet tas upp även av Stockholms tingsrätt. Om det inte finns någon behörig domstol enligt första eller andra stycket, tas målet upp av Stockholms tingsrätt. Lag (2021:528). 13 § Två eller flera mål om skyldighet för någon att utge underhållsbidrag till barn får handläggas i en rättegång, om det är till nytta för utredningen eller prövningen. I sådant fall får domstol som enligt 12 § är behörig att uppta ett av målen utan hinder av nämnda paragraf uppta även det eller de andra, om talan i målen väcks vid domstolen och det är lämpligt att målen handläggs där. Rätten kan besluta att åter särskilja mål som har förenats enligt första stycket. Har rätten att avgöra vilken av flera män som är far till ett barn, får talan om underhållsbidrag ej prövas slutligt innan faderskapsfrågan har avgjorts genom dom som vunnit laga kraft. Lag (1978:853). 14 § Underhållsbidrag får bestämmas till olika belopp för särskilda delar av underhållstiden. Underhåll till barn får ej mot den underhållsskyldiges bestridande bestämmas för tid efter det barnet fyllt arton år, innan det kan tillförlitligt bedömas om underhållsskyldighet föreligger därefter. Lag (1996:1031). 15 § I mål om underhåll till barn får rätten, för tiden till dess att frågan har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga kraft, besluta om underhållet efter vad som är skäligt. Skyldighet att utge bidrag får dock åläggas någon endast om det finns sannolika skäl för att bidragsskyldighet föreligger. Har fråga om underhåll väckts i samband med mål om fastställande av faderskap till barn, får beslut om skyldighet att utge bidrag inte meddelas, om flera män är instämda i målet. Innan beslut enligt första stycket meddelas, skall motparten få tillfälle att yttra sig i frågan. Har rätten meddelat ett beslut, skall den ompröva det när målet avgörs. Ett beslut enligt denna paragraf får verkställas på samma sätt som en dom som har vunnit laga kraft. Beslutet får dock när som helst ändras av rätten. Lag (2000:174). 16 § Har någon genom skriftlig, av två personer bevittnad handling åtagit sig att till barn för vilket faderskapet skall fastställas utge underhållsbidrag för tid intill dess resultatet av blodundersökning om faderskapet föreligger, gäller i fråga om verkställighet på grund av handlingen vad som är föreskrivet om verkställighet på grund av förbindelse att utge underhåll enligt denna balk. Beträffande åtagande enligt första stycket skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad som i lag eller annan författning är föreskrivet för fall då rätten enligt 15 § har meddelat förordnande om underhållsbidrag till barn. Lag (1979:339). 17 § Om rätt för den som har betalt underhållsbidrag att få ersättning av allmänna medel finns bestämmelser i lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag. Lag (1979:339). 18 § Har en man haft kostnader för ett barns försörjning därför att han har varit att anse som eller antagits vara barnets far, men fastställs att en annan man är far till barnet, har den förstnämnde endast om det finns särskilda skäl rätt till ersättning av den andre för kostnaderna. Lag (1979:339). 19 § I mål om underhåll till barn gäller följande avvikelser från 18 kap. rättegångsbalken, om barnet förlorar målet. Om det finns särskilda skäl, får förordnas att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad. Finns det inte sådana skäl och har barnet i rättegången företrätts av en förälder som varaktigt bor tillsammans med barnet, skall föräldern i stället för barnet åläggas att ersätta motparten dennes rättegångskostnad. Lag (1985:358). 20 § Det som sägs i 12, 15 och 16 §§ om fastställande av faderskap gäller även fastställande av föräldraskap enligt 1 kap. 9 §. Det som sägs i 18 § om en man tillämpas också i fråga om en kvinna som skall anses som förälder enligt 1 kap. 9 §. Lag (2005:434). 8 kap. Har upphävts genom lag (1973:802). 9 kap. Om underårigs omyndighet 1 § Den som är under arton år (underårig) är omyndig och får inte själv råda över sin egendom eller åta sig förbindelser i vidare mån än som följer av vad som ska gälla på grund av lag eller villkor vid förvärv genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid - försäkring, - pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande, eller - sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP- produkt). Lag (2022:1747). 2 § Om rätt för underårig att själv taga tjänst eller annat arbete stadgas i 6 kap. Lag (1974:236). 2 a § Underårig med eget hushåll får för den dagliga hushållningen eller uppfostran av barn, som tillhör hushållet, själv ingå sådana rättshandlingar, som sedvanligen företagas för dessa ändamål. Rättshandling som avses i första stycket är dock ej bindande för den underårige, om den med vilken rättshandlingen slöts insåg eller bort inse, att det som anskaffades genom rättshandlingen ej var erforderligt. Missbrukar den underårige behörighet, som tillkommer honom enligt första stycket, kan rätten på ansökan av förmyndaren frånkänna honom behörigheten. Sådant beslut kan upphävas på ansökan av förmyndaren eller den omyndige, om ändrade förhållanden inträtt. Rättens beslut enligt tredje stycket skall ofördröjligen kungöras i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning. Lag (1977:658). 3 § Underårig äge själv råda över vad han genom eget arbete förvärvat efter det han fyllt sexton år. Detsamma gäller avkastningen av sådan egendom och vad som trätt i egendomens ställe. Förmyndaren må med överförmyndarens samtycke omhändertaga egendom, varom i första stycket sägs, såvitt det må anses erforderligt med hänsyn till myndlingens uppfostran eller välfärd. Innan samtycke meddelas, skall överförmyndaren bereda myndlingen tillfälle att yttra sig. 3 a § har upphävts genom lag (1974:236). 4 § Om en underårig har fått egendom genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring, pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande eller sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238, under villkor att den underårige själv ska få råda över egendomen, ska 3 § andra stycket tillämpas också beträffande sådan egendom. Överförmyndarens samtycke krävs dock bara om den underårige har fyllt sexton år. Innan samtycke lämnas ska överförmyndaren ge fångesmannen eller hans eller hennes arvingar tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan påtagligt besvär eller större tidsförlust. Lag (2022:1747). 5 § En underårig som driver rörelse med samtycke enligt 13 kap. 13 § eller 14 kap. 14 § andra stycket, får ingå sådana rättshandlingar som faller inom området för rörelsen. Vad som nu har sagts gäller dock inte i fråga om rättshandlingar som avses i 13 kap. 10 §. Lag (1994:1433). 6 § Har underårig utan erforderligt samtycke ingått avtal, äge den, med vilken avtalet slöts, frånträda avtalet, så länge det ej blivit godkänt eller behörigen fullgjort. Visste han att avtalet slöts med underårig, må han dock ej, med mindre han hade anledning antaga att den underårige ägde behörighet att sluta avtalet, frånträda detta under den tid som vid dess ingående må hava blivit bestämd för godkännande eller eljest skäligen kunde beräknas åtgå därför. Ej må den, hos vilken underårig tagit tjänst eller annat arbete, frånträda avtalet härom, så länge detta fullgöres av den underårige. Meddelande, varigenom avtalet frånträdes, må ske jämväl till den underårige själv. 7 § Varder avtal, som underårig ingått utan erforderligt samtycke, ej gällande, bäre envar åter vad han mottagit eller utgive, om det ej kan ske, ersättning för dess värde. Dock vare den underårige, där ej i andra stycket annorlunda stadgas, icke pliktig att utgiva sådan ersättning i vidare mån än vad han mottagit använts till skäligt underhåll eller eljest finnes hava för honom medfört nytta. Har den underårige vid avtals ingående genom falska uppgifter om sin behörighet vilselett den, med vilken avtalet slöts, vare han, om avtalet ej blir gällande, pliktig att i den omfattning som prövas skälig utgiva ersättning för den förlust som föranletts av avtalet. Var förfarandet straffbart, skall ersättning gäldas efter vad i allmänhet gäller om skadestånd på grund av brott. 8 § Pengar som en omyndig efter det att han eller hon har fyllt sexton år själv har satt in hos en bank får betalas ut till den omyndige. Banken får inte utan den omyndiges samtycke betala ut pengarna till förmyndaren. Om förmyndaren har fått överförmyndarens tillstånd att omhänderta pengar som avses i första stycket och visat upp bevis på det, får banken betala ut pengarna till förmyndaren men inte till den omyndige. Första och andra styckena gäller också pengar som har satts in hos ett kreditmarknadsföretag och ett utländskt företag som driver bankrörelse eller finansieringsrörelse från en filial i Sverige. Lag (2020:1027) 10 kap. Om förmyndare 1 § Den som är underårig eller som har förvaltare får inte vara förmyndare. Lag (1988:1251). 2 § För barn som står under vårdnad av bägge föräldrarna är dessa förmyndare. Om någon av föräldrarna inte får vara förmyndare enligt 1 § eller blir entledigad från förmynderskapet, är den andre barnets förmyndare. För barn som står under vårdnad av endast den ene av sina föräldrar är denne ensam förmyndare. Lag (1988:1251). 3 § Den eller de som har utsetts till särskilt förordnade vårdnadshavare är också förmyndare för den underårige. Detsamma gäller den som har utsetts till tillfällig vårdnadshavare. Om särskilda skäl talar för det, ska dock någon annan än den särskilt förordnade vårdnadshavaren eller den tillfälliga vårdnadshavaren förordnas till förmyndare. I ett sådant fall tillämpas 6 och 7 §§. Det som sägs i denna balk om särskilt förordnade förmyndare ska gälla även den som är förmyndare enligt första stycket. Lag (2021:528). 4 § har upphävts genom lag (2014:377). 5 § Har en underårig inte någon förmyndare, skall rätten förordna en sådan. Har förmyndare förordnats enligt första stycket på grund av att fadern eller modern är underårig, gäller förordnandet till dess fadern eller modern har uppnått myndig ålder. Lag (1994:1433). 6 § Till förmyndare skall utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man eller kvinna. För underåriga syskon skall samma person utses till förmyndare, om inte särskilda skäl talar mot det. Lag (1994:1433). 7 § Skall efter föräldrarnas död förmyndare förordnas för en underårig och har föräldrarna eller en av dem gett till känna vem de önskar till förmyndare, skall denna person förordnas om det inte är olämpligt. Lag (1994:1433). 8 § När omständigheterna påkallar det, får flera förmyndare förordnas för den underårige. Kan den eller de som på grund av lag skall vara förmyndare inte lämpligen handha förmynderskapet allena, skall medförmyndare förordnas. Lag (1988:1251). 9 § En förmyndare har rätt att på begäran bli entledigad från förmynderskapet. Detta gäller dock inte, om förmynderskapet utövas av föräldrarna eller en av dem och särskilda skäl talar mot att förmyndaren entledigas. Lag (1994:1433). 10 § En förmyndare skall entledigas, om förmyndaren vid utövandet av förmynderskapet gör sig skyldig till missbruk eller försummelse, om förmyndaren kommer på ekonomiskt obestånd och på grund därav är olämplig att vara förmyndare eller om förmyndaren av någon annan orsak inte längre är lämplig som förmyndare. Lag (1988:1251). 11 § Dör förmyndaren och finns det inte någon som på grund av lag skall vara förmyndare, skall den som har boet i sin vård utan dröjsmål anmäla förhållandet till överförmyndaren för den kommun där den omyndige har sitt hemvist. Lag (1994:1433). 12 § Har upphävts genom lag (1994:1433). 13 § Frågor om förordnande eller entledigande av förmyndare tas upp av tingsrätten i den ort där den underårige är folkbokförd. Om den underårige inte är folkbokförd i Sverige, är tingsrätten i den ort där den underårige vistas behörig domstol. Om det inte finns någon domstol som är behörig enligt första stycket, är Stockholms tingsrätt behörig. Lag (2006:557). 14 § I ärende om förordnande av förmyndare skall rätten bereda överförmyndaren tillfälle att lämna förslag på person som är lämplig för uppdraget. Lag (1988:1251). 15 § Ingen får förordnas till förmyndare eller entledigas från ett förmynderskap utan att ha fått tillfälle att yttra sig. Lag (1988:1251). 16 § Kan slutligt beslut ej ges omedelbart i ärende om förordnande av förmyndare, får rätten, om den omyndiges angelägenheter kräver omedelbar vård, förordna förmyndare för tiden till dess ärendet avgörs. Lag (1988:1251). 17 § Uppkommer fråga om att enligt 10 § entlediga en förmyndare och kan slutligt beslut ej ges omedelbart, får rätten, om dröjsmål skulle medföra fara för den underårige, besluta att förmyndaren skall skiljas från sitt uppdrag för tiden till dess ärendet avgörs. Innan rätten meddelar beslut enligt första stycket, skall förmyndaren beredas tillfälle att yttra sig, om det inte är fara i dröjsmål. Lag (1988:1251). 18 § Ansökan om förordnande eller entledigande av en förmyndare får göras av överförmyndaren, förmyndare, vårdnadshavare, den underårige själv, om han eller hon har fyllt sexton år, samt av hans eller hennes make eller sambo och närmaste släktingar. Frågor som avses i denna paragraf skall rätten också ta upp självmant, när det finns anledning till det. I ett ärende som avses i första stycket skall rätten ge en underårig som fyllt sexton år tillfälle att yttra sig, om det kan ske. Lag (1994:1433). 11 kap. Om god man och förvaltare Om god man 1 § Kan en förmyndare på grund av sjukdom eller av någon annan orsak inte utöva förmynderskapet eller blir förmyndaren enligt 10 kap. 17 § skild från utövningen av det, skall överförmyndaren förordna god man att i förmyndarens ställe vårda den underåriges angelägenheter. När rätten enligt 10 kap. 17 § skiljer en förmyndare från utövningen av förmynderskapet får rätten förordna god man enligt första stycket. Om god man för underåriga utländska medborgare och underåriga statslösa personer finns bestämmelser i 4 kap. 3 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap samt i lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn. Lag (2005:430). 2 § Har en förmyndare eller förmyndarens make eller sambo och den underårige del i ett oskiftat dödsbo, skall överförmyndaren förordna god man att vårda den underåriges rätt i boet vid boutredningen liksom vid bodelning och skifte eller ingående av avtal om sammanlevnad i oskiftat bo. Överförmyndaren skall också förordna god man när den som har en förmyndare, god man eller förvaltare skall företa en rättshandling eller vara part i en rättegång och behöver hjälp men enligt 12 kap. 8 § inte kan företrädas av förmyndaren, den gode mannen eller förvaltaren. Om talan har väckts får rätten förordna god man. Överförmyndaren skall också i andra fall än som avses i första eller andra stycket förordna god man för den som har vårdnadshavare, förmyndare, god man eller förvaltare, i angelägenheter där den enskilde har ett intresse som strider mot en sådan företrädares eller dennes makes eller sambos intresse. Överförmyndaren skall meddela ett sådant förordnande, om det begärs av vårdnadshavaren, förmyndaren, den gode mannen eller förvaltaren eller den som denne i sådan egenskap företräder eller om det annars är lämpligt. Lag (1994:1433). 3 § Överförmyndaren skall förordna god man, 1. om det vid ett dödsfall finns en till namnet känd arvinge som vistas på okänd eller avlägsen ort och därför inte kan bevaka sin rätt i boet och förvalta sin lott i det, 2. om det vid ett dödsfall inte kan utredas, huruvida den döde har efterlämnat någon arvinge som är arvsberättigad före Allmänna arvsfonden eller före eller tillsammans med någon annan känd arvinge, eller också kännedom finns om arvinge efter den döde men kunskap saknas såväl om arvingens namn som om hans vistelseort, och det på grund av sådan omständighet krävs att okänd arvinges rätt bevakas och hans eller hennes lott i boet förvaltas, 3. om en testamentstagare vistas på okänd eller avlägsen ort eller är okänd och hans eller hennes rätt därför behöver iakttas enligt vad som föreskrivs om arvinge, 4. om det i övrigt krävs att en bortavarandes rätt bevakas eller en bortavarandes egendom förvaltas, 5. om det enligt förordnande i testamente eller annan rättshandling beror av en framtida händelse, vem egendom skall tillfalla eller egendom först senare skall tillträdas med äganderätt och det krävs att den blivande ägarens rätt bevakas eller egendomen förvaltas för den blivande ägarens räkning, eller 6. om egendom, enligt vad som särskilt föreskrivs, skall ställas under vård och förvaltning av god man som avses i detta kapitel. Överförmyndaren skall förordna god man enligt första stycket efter anmälan eller när behovet blir känt på annat sätt. Krävs en god man för den som har rätt i ett dödsbo, skall det anmälas hos överförmyndaren av den som har boet i sin vård. Rättshandlingar som en god man har företagit med stöd av ett förordnande enligt denna paragraf gäller, även om den egendom som förordnandet avsåg tillfaller någon som den gode mannen inte var förordnad att företräda. Lag (1994:1433). 3 a § I de fall som anges i 18 kap. 1 § första stycket äktenskapsbalken och 20 kap. 2 § första stycket denna balk skall god man förordnas av rätten. Lag (1994:1433). 4 § Om någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person, skall rätten, om det behövs, besluta att anordna godmanskap för honom eller henne. Ett sådant beslut får inte meddelas utan samtycke av den för vilken godmanskap skall anordnas, om inte den enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening inhämtas. När rätten meddelar ett beslut enligt första stycket, skall rätten samtidigt förordna en god man att utföra uppdraget. Om en god man i något annat fall skall förordnas på grund av ett beslut enligt första stycket, skall förordnandet meddelas av överförmyndaren. Lag (1994:1433). 5 § En rättshandling som en god man har företagit utanför sitt förordnande är inte bindande för den som förordnandet avser. En rättshandling som utan dennes samtycke företagits inom ramen för förordnandet är inte heller bindande för den som förordnandet avser, såvida inte denne på grund av sitt tillstånd varit ur stånd att ge uttryck för sin mening eller denna av annan orsak inte har kunnat inhämtas. Har den gode mannen inom ramen för förordnandet ingått en rättshandling som sedvanligen företas för den dagliga hushållningen, skall samtycke från den som han företräder anses föreligga, om denne inte före rättshandlingen har gett uttryck för annat till den mot vilken rättshandlingen riktade sig. Lag (1988:1251). 6 § Om en rättshandling som en god man har företagit inte blir bindande enligt 5 §, är den gode mannen skyldig att ersätta godtroende tredje man skada som denne har tillfogats. Detta gäller dock inte, om rättshandlingen saknar bindande verkan mot den för vars räkning den har företagits till följd av någon särskild omständighet, som den gode mannen inte kände till och som tredje man inte med fog kunde förutsätta att den gode mannen skulle känna till. Lag (1988:1251). Om förvaltare 7 § Om någon som befinner sig i en sådan situation som anges i 4 § är ur stånd att vårda sig eller sin egendom, får rätten besluta att anordna förvaltarskap för honom eller henne. Förvaltarskap får dock inte anordnas, om det är tillräckligt att godmanskap anordnas eller att den enskilde på något annat, mindre ingripande sätt får hjälp. Förvaltaruppdraget skall anpassas till den enskildes behov i varje särskilt fall och får begränsas till att avse viss egendom eller angelägenhet eller egendom överstigande ett visst värde. Rätten får överlåta åt överförmyndaren att närmare bestämma uppdragets omfattning. När rätten meddelar ett beslut enligt första stycket, skall rätten samtidigt förordna en förvaltare att utföra uppdraget. Om en förvaltare i något annat fall skall förordnas på grund av ett beslut enligt första stycket, skall förordnandet meddelas av överförmyndaren. Lag (1994:1433). 8 § Trots ett förvaltarförordnande enligt 7 § har den som avses med förordnandet rätt att själv 1. sluta avtal om tjänst eller annat arbete, 2. förfoga över vad han eller hon genom eget arbete har förvärvat efter det att förvaltare har förordnats, liksom avkastningen av sådan egendom och vad som har trätt i egendomens ställe samt 3. förfoga över vad han eller hon efter det att förvaltare har förordnats får genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring, pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande eller sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 under villkor att egendomen inte ska omfattas av förvaltarens rådighet. Om det finns särskilda skäl för det, får dock rätten föreskriva att förvaltaruppdraget ska omfatta även förhållanden som avses i första stycket. Lag (2022:1747). 9 § Förvaltaren har inom ramen för förvaltaruppdraget ensam rådighet över den enskildes egendom och företräder denne i alla angelägenheter som omfattas av uppdraget. Den som har förvaltare är inte behörig att företa rättshandlingar för annans räkning. Lag (1988:1251). 10 § Med förvaltarens samtycke får den enskilde själv företa rättshandlingar även i en angelägenhet som omfattas av förvaltaruppdraget. Om verkan av avtal som den enskilde har ingått utan samtycke gäller vad som föreskrivs i 9 kap. 6 och 7 §§ för underåriga. Lag (1988:1251). 11 § Den enskilde är inte bunden av en rättshandling som en förvaltare har företagit utanför sitt förordnande. Förvaltaren är i sådant fall skyldig att ersätta godtroende tredje man skada som denne har tillfogats. Lag (1988:1251). Gemensamma bestämmelser 12 § Till god man eller förvaltare ska utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig person. Föreslår den enskilde en viss person som god man eller förvaltare, ska den personen förordnas, om han eller hon är lämplig och vill åta sig uppdraget. Detsamma gäller om en god man ska förordnas att bevaka en underårigs eller bortavarandes rätt i ett dödsbo och den avlidne har gett till känna vem den avlidne önskar till god man. Innan någon förordnas till god man eller förvaltare ska hans eller hennes lämplighet kontrolleras i den utsträckning som behövs. Den som är underårig eller som själv har förvaltare får inte vara god man eller förvaltare. Lag (2014:886). 13 § När omständigheterna motiverar det, kan flera gode män eller förvaltare förordnas för den enskilde. Lag (1994:1433). 14 § Om flera gode män eller förvaltare är ansvariga för en skada som har tillfogats tredje man, svarar de solidariskt för ersättningen. Ersättningsansvaret skall slutligt fördelas mellan de ansvariga efter vars och ens grad av vållande. Om någon saknar tillgångar att betala sin andel med, skall de övrigas ansvarighet för bristen bestämmas enligt samma grunder. Lag (1994:1433). 15 § En ansökan om förordnande av god man enligt 1–4 §§ eller förvaltare får göras av förmyndare, av den som ansökan avser, om han eller hon har fyllt 16 år, och av hans eller hennes make eller sambo och närmaste släktingar. En ansökan om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap får göras av dem som nu har nämnts, av en framtidsfullmaktshavare och av överförmyndaren. En ansökan om anordnande av förvaltarskap får också göras av en god man som avses i 4 §. När det finns anledning till det ska rätten självmant ta upp frågor om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap. Överförmyndaren har samma skyldighet när det gäller förordnande av god man eller förvaltare. Lag (2017:311). 16 § I ärenden om förordnande av god man eller förvaltare för någon som har fyllt 16 år ska rätten eller överförmyndaren ge denna person tillfälle att yttra sig, om det kan ske. I ärenden om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap ska rätten också inhämta yttranden från den enskildes make eller sambo, barn och framtidsfullmaktshavare, överförmyndaren och vårdinrättning, om det inte är obehövligt. Yttranden ska också, om det behövs, inhämtas från andra närstående samt från den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom socialtjänsten och den eller de nämnder som utövar regionens ledning av omsorgsverksamheten. Den som ansökan avser ska höras muntligen, om det kan ske utan skada för honom eller henne och det inte är uppenbart att han eller hon inte förstår vad saken gäller. Rätten får dock avstå från att höra den enskilde muntligen om han eller hon själv har gjort ansökan eller medgett förordnandet eller det annars finns särskilda skäl. Andra stycket gäller även i ärenden hos överförmyndaren om förordnande av god man enligt 4 § eller förvaltare. Myndigheter och inrättningar som anges i andra stycket är skyldiga att lämna sådana uppgifter som kan vara av betydelse i ärendet. Lag (2019:838). 17 § Innan rätten anordnar förvaltarskap skall den inhämta läkarintyg eller annan likvärdig utredning om den enskildes hälsotillstånd. Detta gäller även i ärenden om anordnande av godmanskap enligt 4 §, när den enskilde inte har lämnat sitt samtycke. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om sådan utredning som avses i första stycket. Lag (1994:1433). 17 a § Rätten får uppdra åt överförmyndaren att inhämta yttranden enligt 16 § andra stycket och utredning enligt 17 §. På begäran av rätten ska överförmyndaren lämna förslag på god man eller förvaltare, om det inte finns särskilda skäl mot det. Om en fråga om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap uppkommer hos överförmyndaren, får överförmyndaren inhämta yttranden enligt 16 § andra stycket och utredning enligt 17 §. Om överförmyndaren ansöker om ett sådant anordnande, ska vad som inhämtats ges in till rätten tillsammans med ansökan. Överförmyndaren ska då också lämna förslag på god man eller förvaltare. Lag (2014:886). 18 § Kan ett slutligt beslut inte ges omedelbart i ett ärende om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap, får rätten besluta att anordna godmanskap eller förvaltarskap för tiden till dess ärendet slutligt avgörs, om den enskildes angelägenheter kräver omedelbar vård eller ett dröjsmål uppenbarligen skulle medföra fara för den enskildes person eller egendom. Ett sådant beslut kan meddelas även för den som är underårig att gälla från och med den dag då han eller hon fyller arton år. Kan ett slutligt beslut inte ges omedelbart i ett ärende om förordnande av god man eller förvaltare, får överförmyndaren förordna god man eller förvaltare för tiden till dess ärendet slutligt avgörs, om ärendet brådskar av sådan anledning som anges i första stycket. Innan beslut enligt första eller andra stycket meddelas skall den som ansökningen avser ha fått tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan större tidsförlust och utan skada för honom eller henne. Ett beslut enligt första stycket får när som helst ändras av rätten. Överförmyndaren får när som helst ändra ett beslut enligt andra stycket. Lag (1994:1433). 19 § Om en god man eller förvaltare inte längre behövs, ska godmanskapet eller förvaltarskapet upphöra. En god man som har förordnats enligt 3 § 1–5 ska entledigas så snart den som förordnandet avser begär det. När en god man eller förvaltare har slutfört sitt uppdrag, ska han eller hon genast anmäla det till överförmyndaren. En god man eller förvaltare har rätt att på begäran bli entledigad från sitt uppdrag. Om godmanskapet eller förvaltarskapet ska fortsätta, är den gode mannen eller förvaltaren dock skyldig att kvarstå till dess en ny god man eller förvaltare har utsetts, om inte annat föreskrivs i 19 a §. Lag (2014:886). 19 a § Skyldigheten enligt 19 § andra stycket att kvarstå som god man eller förvaltare gäller inte om en god man som har förordnats enligt 4 § eller en förvaltare har skälig orsak att bli entledigad innan en ny god man eller förvaltare har utsetts. Sker ett entledigande med stöd av första stycket, ska godmanskapet eller förvaltarskapet upphöra, om överförmyndaren har vidtagit alla rimliga åtgärder för att finna någon annan som är lämplig och som vill åta sig uppdraget. Lag (2014:886). 19 b § Ett beslut om att ett godmanskap enligt 4 § eller ett förvaltarskap ska upphöra och ett beslut om att entlediga en god man eller förvaltare med stöd av 19 a § fattas av rätten. I övriga fall fattar överförmyndaren beslut om upphörande av ett godmanskap och om entledigande av en god man eller förvaltare. Lag (2017:311). 20 § En god man eller förvaltare som gör sig skyldig till missbruk eller försummelse vid utövandet av sitt uppdrag eller som kommer på ekonomiskt obestånd och på grund av detta är olämplig för uppdraget eller som av någon annan orsak inte längre är lämplig att inneha uppdraget, skall entledigas. Beslut om entledigande fattas av överförmyndaren. Uppkommer en fråga om att enligt första stycket entlediga en god man eller förvaltare och kan slutligt beslut inte ges omedelbart, får överförmyndaren besluta att den gode mannen eller förvaltaren skall skiljas från sitt uppdrag för tiden till dess ärendet avgörs, om dröjsmål skulle medföra fara för den som godmanskapet eller förvaltarskapet avser. Lag (1994:1433). 21 § Ansökan om entledigande av en god man eller förvaltare och om upphörande av godmanskap eller förvaltarskap får göras av någon av dem som avses i 15 § första stycket eller av den gode mannen eller förvaltaren. Rätten eller överförmyndaren får också självmant ta upp frågor som avses i första stycket och som de är behöriga att avgöra. I ett ärende enligt denna paragraf skall rätten eller överförmyndaren ge den enskilde tillfälle att yttra sig, om det kan ske. Lag (1994:1433). 22 § Dör en god man eller förvaltare, skall den som har boet i sin vård utan dröjsmål anmäla förhållandet till den överförmyndare som har tillsyn över godmanskapet eller förvaltarskapet. Lag (1994:1433). 23 § Rätten är skyldig att pröva om omfattningen av ett godmanskap enligt 4 § eller ett förvaltarskap bör jämkas, om någon av dem som anges i 15 § första stycket eller den gode mannen eller förvaltaren ansöker om det. Rätten kan också utan ansökan göra en sådan prövning. Innan rätten meddelar beslut enligt första stycket, skall den gode mannen eller förvaltaren samt överförmyndaren och den enskilde ges tillfälle att yttra sig. Kan ett slutligt beslut inte ges omedelbart, får rätten meddela beslut i frågan för tiden till dess ärendet avgörs, om dröjsmål skulle medföra fara för den enskilde. I fråga om ett sådant beslut tillämpas bestämmelserna i 18 § tredje och fjärde styckena. I fråga om godmanskap enligt 1-3 §§ skall överförmyndaren pröva om godmanskapets omfattning bör jämkas. Bestämmelserna i första tredje styckena skall också tillämpas vid handläggningen hos överförmyndaren av frågor om sådan jämkning. Lag (1994:1433). 24 § Innan rätten eller överförmyndaren förordnar någon till god man eller förvaltare eller entledigar någon från ett sådant uppdrag, skall han eller hon ges tillfälle att yttra sig. Är det fråga om beslut enligt 20 § andra stycket, skall den gode mannen eller förvaltaren ges tillfälle att yttra sig, om det inte är fara i dröjsmål. Lag (1994:1433). 25 § Behörig domstol i frågor som gäller godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap är tingsrätten i den ort där den enskilde är folkbokförd. Om den enskilde inte är folkbokförd i Sverige, är tingsrätten i den ort där den enskilde vistas behörig domstol. Behörig överförmyndare i frågor om godmanskap enligt 1, 2 och 4 §§ eller lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn samt i frågor om förvaltarskap är överförmyndaren för den kommun där den enskilde är folkbokförd. Om den enskilde inte är folkbokförd i Sverige, är överförmyndaren för den kommun där den enskilde vistas behörig överförmyndare. Om det inte finns någon behörig domstol enligt första stycket eller behörig överförmyndare enligt andra stycket, är Stockholms tingsrätt och överförmyndaren för Stockholms kommun behörig domstol respektive behörig överförmyndare. Lag (2006:557). 26 § Uppkommer vid utredning av ett dödsbo frågan om förordnande av god man enligt 3 §, hör ärendet till överförmyndaren för den kommun där den döde hade sitt hemvist eller, om den döde inte hade hemvist i Sverige, till överförmyndaren för Stockholms kommun. Skall god man annars förordnas enligt 3 §, tas ärendet upp av överförmyndaren för den kommun där den för vilken god man skall förordnas har egendom eller där annars behov av god man har visat sig. Andra frågor som gäller godmanskap enligt 3 § tas upp av den överförmyndare som har förordnat god man. Lag (1994:1433). 27 § Rätten skall genast kungöra beslut om anordnande eller upphörande av förvaltarskap i Post- och Inrikes Tidningar. Sådan kungörelse skall också ske av beslut om jämkning av förvaltarskaps omfattning enligt 23 §. Lag (1994:1433). 12 kap. Allmänna bestämmelser om förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet Förmyndares skyldigheter 1 § Förmyndare ska förvalta omyndigas tillgångar och företräda dem i angelägenheter som rör tillgångarna. Detta gäller inte i fråga om tillgångar som omyndiga enligt lag själva råder över eller som de har förvärvat genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring, pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande eller sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 med villkor att egendomen ska stå under förvaltning av någon annan än förmyndaren, utan bestämmanderätt för förmyndaren, och med angivande av vem som ska utöva förvaltningen (särskild förvaltning). Är särskild förvaltning anordnad, ska den som utövar förvaltningen årligen lämna redovisning över förvaltningen till förmyndaren. Förmyndaren företräder i övrigt den omyndige när detta inte enligt lag ska göras av någon annan. Lag (2022:1747). Gode mäns och förvaltares skyldigheter 2 § Gode män och förvaltare ska, i den utsträckning det följer av deras förordnande, bevaka rätten för de personer som de företräder, förvalta deras tillgångar och sörja för deras person. Även om det inte framgår av förordnandet, omfattar den gode mannens eller förvaltarens uppdrag inte sådana tillgångar som har ställts under särskild förvaltning. Är särskild förvaltning anordnad, ska den som utövar förvaltningen årligen lämna redovisning över förvaltningen till den gode mannen eller förvaltaren, om det faller inom ramen för den gode mannens eller förvaltarens uppdrag att ta emot en sådan redovisning. Gode män och förvaltare är inte behöriga att företräda den enskilde i frågor om att ingå äktenskap, bekräfta faderskap, upprätta testamente eller liknande frågor av utpräglat personlig karaktär. Lag (2017:311). Gemensamma bestämmelser 3 § Förmyndare, gode män och förvaltare skall omsorgsfullt fullgöra sina skyldigheter och alltid handla på det sätt som bäst gagnar den enskilde. Lag (1994:1433). 4 § Den enskildes medel skall i skälig omfattning användas för hans eller hennes uppehälle, utbildning och nytta i övrigt. De medel som inte används för sådana ändamål skall placeras så att tillräcklig trygghet finns för deras bestånd och så att de ger skälig avkastning. Närmare bestämmelser om hur förvaltningen skall skötas finns i 13-15 kap. Lag (1994:1433). 5 § Förmyndare, gode män och förvaltare skall fortlöpande föra räkenskaper över sin förvaltning och göra anteckningar om sina åtgärder i övrigt. Föräldrar är dock skyldiga att föra räkenskaper och göra anteckningar endast i den utsträckning som kan anses behövlig med hänsyn till egendomens omfattning och omständigheterna i övrigt. Lag (1994:1433). 6 § Förmyndare, gode män och förvaltare skall se till att pengar och värdepapper som tillhör den enskilde förvaras så att de inte sammanblandas med tillgångar som ställföreträdaren annars förvaltar. Om den enskilde äger värdehandlingar eller annars har rättigheter på grund av sådana handlingar, svarar förmyndaren, den gode mannen eller förvaltaren för att behövliga registreringar och anmälningar görs. Lag (1994:1433). 7 § I viktiga frågor ska förmyndaren, om det lämpligen kan ske, höra den omyndige, om han eller hon har fyllt 16 år, och den omyndiges sambo. Gode män och förvaltare har motsvarande skyldigheter i förhållande till den enskilde samt den enskildes make eller sambo. Om betydelsen av samtycke i vissa fall från den som har god man finns bestämmelser i 11 kap. 5 §. Lag (2014:377). 8 § Uppstår fråga om rättshandling eller rättegång mellan en omyndig och förmyndaren, förmyndarens make eller sambo eller någon som förmyndaren företräder, har förmyndaren inte rätt att företräda den omyndige. Har syskon samma förmyndare, får förmyndaren dock företräda de omyndiga vid arvskifte mellan dem, om de inte har inbördes stridande intressen. En god man eller förvaltare har inte rätt att företräda den enskilde, om det uppstår en fråga om rättshandling eller rättegång mellan den enskilde å ena sidan och den gode mannen eller förvaltaren, hans eller hennes make eller sambo eller någon som han eller hon företräder å den andra sidan. Om en förmyndare, god man eller förvaltare har slutit avtal i strid med första eller andra stycket, tillämpas 9 kap. 7 § första stycket i fråga om återbärings- och ersättningsskyldighet. Lag (1994:1433). Överförmyndarens tillsyn 9 § Förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet står under överförmyndarens tillsyn. Förmyndare, gode män och förvaltare är skyldiga att lämna överförmyndaren de upplysningar om sin verksamhet som överförmyndaren begär. Lag (1994:1433). Avtal utan överförmyndarens samtycke 10 § Om en förmyndare, god man eller förvaltare har ingått avtal för den enskildes räkning utan att inhämta samtycke från överförmyndaren, trots att samtycke krävs enligt 13-15 kap., får motparten inte frånträda avtalet, om förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren begär överförmyndarens samtycke inom en månad från det att avtalet ingicks och något annat förbehåll inte har gjorts. Om överförmyndaren inte lämnar sitt samtycke, får motparten frånträda avtalet, om inte något annat har överenskommits. Om en förmyndare, god man eller förvaltare har ingått ett avtal som innebär skuldsättning för den enskilde utan att inhämta samtycke som krävs enligt 13 kap. 12 § första stycket 1 eller 14 kap. 13 § första stycket 1, får motparten inte heller frånträda avtalet sedan det har blivit fullgjort. Lag (2008:910). 11 § Om ett avtal som avses i 10 § inte blir gällande, tillämpas 9 kap. 7 § första stycket i fråga om återbärings- och ersättningsskyldighet. Lag (1994:1433). Flera förmyndare, gode män eller förvaltare 12 § Om en persons egendom skall förvaltas av fler än en förmyndare, god man eller förvaltare, skall ställföreträdarna utöva förvaltningen gemensamt. Överförmyndaren kan dock besluta att förvaltningen av tillgångarna skall fördelas på visst sätt mellan ställföreträdarna eller att vissa tillgångar skall förvaltas av en av dem ensam. I samband med att rätten förordnar en ställföreträdare kan även rätten meddela ett sådant beslut. Om de som utövar förvaltningen gemensamt inte kan enas om en viss åtgärd, gäller den mening som överförmyndaren biträder. Om det är fråga om en åtgärd som kräver överförmyndarens samtycke, kan samtycke ges till åtgärden även om det finns delade meningar. Överförmyndaren skall dock ge alla dem som har del i förvaltningen tillfälle att yttra sig innan överförmyndaren beslutar i saken. Lag (1994:1433). Ställande av säkerhet 13 § Om överförmyndaren finner skäl till det, skall förmyndare, gode män eller förvaltare ställa säkerhet för den förvaltade egendomen. Överförmyndaren prövar säkerheten och bestämmer hur den skall förvaras. I övrigt tillämpas 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Lag (1994:1433). Skadestånd 14 § Förmyndare, gode män och förvaltare är skyldiga att ersätta skada som de uppsåtligen eller av vårdslöshet har orsakat den enskilde. Om flera förmyndare, gode män eller förvaltare är ansvariga, svarar de solidariskt för ersättningen. Ersättningsansvaret skall slutligt fördelas mellan de ansvariga efter vars och ens grad av vållande. Om någon saknar tillgångar att betala sin andel med, skall de övrigas ansvarighet för bristen bestämmas enligt samma grunder. Lag (1994:1433). 15 § Talan om ersättning enligt 14 § ska väckas inom tre år från det att handlingar som anges i 16 kap. 8 § har lämnats över till den som är behörig att ta emot redovisning för förvaltningen. Om talan inte väcks inom nämnda tid, är talerätten förlorad. Detta gäller inte, om ställföreträdaren har gjort sig skyldig till brottsligt förfarande. Lag (2008:910). Arvode och ersättning för utgifter 16 § Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare har rätt till ett skäligt arvode för uppdraget och ersättning för de utgifter som har varit skäligen påkallade för uppdragets fullgörande. Beslut om arvode och ersättning för utgifter fattas av överförmyndaren. Överförmyndaren bestämmer dessutom i vad mån arvode och ersättning för utgifter ska betalas med medel som tillhör den enskilde. Om det inte finns särskilda skäl för något annat, ska arvode och ersättning för utgifter, inklusive de avgifter och skatter som utgår på dem, betalas med den enskildes medel i den mån hans eller hennes beräknade inkomst under det år när uppdraget utförs överstiger 2,65 gånger prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken eller hans eller hennes tillgångar under samma år överstiger två gånger prisbasbeloppet. Arvode och ersättning för utgifter som avser vård av någons rätt i oskiftat dödsbo ska betalas med dödsboets medel, om inte särskilda skäl föranleder något annat. Arvode och ersättning för utgifter som inte ska betalas med den enskildes eller dödsboets medel ska betalas av kommunen. Lag (2010:1203). 17 § Föräldrar som är förmyndare har, om det finns särskilda skäl, rätt till arvode med anledning av förvaltningen av den omyndiges egendom. De har också rätt till ersättning för utgifter som har varit skäligen påkallade av förvaltningen. Beslut om arvode och ersättning för utgifter fattas av överförmyndaren. Beloppen skall betalas med den omyndiges medel eller, om det gäller dödsboförvaltning, med dödsboets tillgångar. Lag (1994:1433). 13 kap. Föräldrars förmyndarförvaltning Föräldrars rådighet 1 § När en omyndigs föräldrar är förmyndare, bestämmer de hur tillgångar som står under deras förvaltning skall användas eller placeras, om inte annat följer av denna balk eller annan författning. Om en av föräldrarna till följd av frånvaro eller sjukdom eller av någon annan orsak är förhindrad att ta del i sådana beslut om förvaltningen som inte kan skjutas upp utan olägenhet, bestämmer den andra föräldern ensam. Denna förälder får dock inte ensam fatta beslut av ingripande betydelse, om inte den omyndiges bästa uppenbarligen kräver det. Om endast en av föräldrarna är förmyndare, gäller bestämmelserna om föräldrar honom eller henne. I fråga om vård av en omyndigs rätt i dödsbo eller annat oskiftat bo gäller bestämmelserna i 15 kap. Lag (1994:1433). Kontroll av förvaltningen av viss egendom 2 § När värdet på en omyndigs tillgångar, som ska förvaltas av föräldrarna, genom arv, gåva, värdestegring eller på något annat sätt har kommit att överstiga åtta gånger gällande prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, tillämpas bestämmelserna i 3-7 §§ för förvaltningen. Dessa bestämmelser gäller även egendom som, under villkor om att förvaltningen av den ska stå under överförmyndarens kontroll (särskild överförmyndarkontroll), har tillfallit den omyndige 1. genom arv eller testamente, 2. genom gåva, under förutsättning att givaren skriftligen har anmält gåvan till överförmyndaren, eller 3. genom förmånstagarförordnande vid - försäkring med anledning av dödsfall, - pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande, eller - sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238. Med egendom som anges i andra stycket jämställs egendom som har trätt i stället för sådan egendom samt avkastning av egendomen. Lag (2022:1747). 3 § Inom en månad efter det att värdet på en omyndigs tillgångar överstigit det belopp som anges i 2 § första stycket skall föräldrarna ge in en förteckning över den omyndiges egendom till överförmyndaren. Har egendom tillfallit en omyndig med villkor om särskild överförmyndarkontroll enligt 2 § andra stycket, skall föräldrarna ge in en förteckning över egendomen till överförmyndaren inom en månad därefter. Förteckningarna skall avges på heder och samvete. Lag (1994:1433). 4 § Andra värdehandlingar än sådana som nämns i 5 § första stycket skall säljas och fordringar drivas in så snart det lämpligen kan ske, om det inte är till fördel för den omyndige att värdehandlingarna behålls eller att fordringarna förblir utestående. Annan lös egendom än som nu har nämnts och som inte omfattas av 10 § skall säljas vid en lämplig tidpunkt, om inte egendomen är till nytta eller har särskilt värde för den omyndige eller den omyndiges familj eller egendomen av någon annan särskild anledning bör behållas. Lag (1994:1433). 5 § Den omyndiges tillgångar får utan samtycke av överförmyndaren placeras i 1. skuldförbindelser som har utfärdats eller garanterats av stat eller kommun, 2. skuldförbindelser som har utfärdats av Svenska skeppshypotekskassan eller av en bank eller av ett kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller av ett utländskt bankföretag eller ett annat utländskt kreditinstitut som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för banker eller andra kreditinstitut här i landet, med undantag för förlagsbevis eller andra skuldförbindelser som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare, eller 3. andelar i en värdepappersfond som avses i lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller i ett utländskt fondföretag som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersfonder här i landet. Den omyndiges tillgångar får vidare utan överförmyndarens samtycke lånas ut mot säkerhet av panträtt på grundval av inteckning i fast egendom inom sextio procent av det senast fastställda taxeringsvärdet. Lag (2013:562). 6 § Om överförmyndaren samtycker till det, får den omyndiges tillgångar placeras i aktier och även i övrigt placeras på något annat sätt än som anges i 5 §. I fråga om köp av fast egendom m.m. finns bestämmelser i 10 §. Lag (1994:1433). 7 § Pengar som inte placeras enligt 5, 6 eller 10 § och som inte heller omedelbart behöver användas ska göras räntebärande genom att sättas in hos bank eller kreditmarknadsföretag. I anslutning till en placering enligt 5 eller 6 § får pengar dock föras över till ett konto hos ett värdepappersbolag, även om någon ränta inte är avtalad. Lag (2008:910). Bankmedel 8 § Pengar som har satts in hos bank eller kreditmarknadsföretag enligt 16 kap. 11 § eller med uppgift till banken eller kreditmarknadsföretaget om att de skall stå under särskild överförmyndarkontroll får inte tas ut utan överförmyndarens samtycke. Lag (2004:422). Upphävande av eller lättnader i kontrollen 9 § Överförmyndaren ska besluta att bestämmelserna i 4–7 §§ inte längre ska tillämpas, om värdet på den omyndiges tillgångar har kommit att sjunka till ett belopp som understiger fyra gånger gällande prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken och det inte finns särskild anledning att låta kontrollen fortgå. Ett beslut enligt första stycket gäller inte egendom som har tillfallit den omyndige under villkor om särskild överförmyndarkontroll. Om det med hänsyn till föräldrarnas och den omyndiges förhållanden eller i övrigt finns särskilda skäl, får överförmyndaren helt eller delvis besluta om undantag från 3–7 §§. Lag (2010:1203). Fast egendom m.m. 10 § För den omyndiges räkning får föräldrar endast med överförmyndarens samtycke 1. genom köp, byte eller gåva förvärva fast egendom eller nyttjanderätt till sådan egendom, om det inte gäller övertagande av hyresrätt till en bostadslägenhet, 2. ingå avtal om nyttjanderätt till någon annans fasta egendom, om det inte gäller hyra av en bostadslägenhet eller en tillfällig upplåtelse av ringa ekonomisk betydelse, 3. sälja eller byta bort fast egendom eller nyttjanderätt till sådan egendom, om det inte gäller byte av en bostadslägenhet, eller 4. låta inteckna, hyra ut eller på något annat sätt med nyttjanderätt upplåta fast egendom eller tomträtt. Samtycke till en åtgärd som avses i första stycket 1 eller 2 skall lämnas, om inte förvärvet eller avtalet kan anses olämpligt med hänsyn till egendomens natur, den omyndiges ålder och framtida behov eller andra omständigheter. Samtycke till en åtgärd som avses i första stycket 3 eller 4 får lämnas endast om åtgärden är lämplig med hänsyn till egendomens natur samt den omyndiges ålder, framtida behov och samlade tillgångar. Bestämmelserna om nyttjanderätt gäller även i fråga om servitut och rätt till elektrisk kraft, om rättigheten har upplåtits genom avtal. Samtycke enligt denna paragraf gäller under sex månader från det att samtycket lämnades. Lag (1994:1433). Bortgivande av egendom 11 § Föräldrar får inte ge bort den omyndiges egendom, om det inte är fråga om personliga presenter vars värde inte står i missförhållande till den omyndiges ekonomiska villkor. Med överförmyndarens samtycke får föräldrar använda den omyndiges inkomster till understöd åt anhöriga eller andra som står den omyndige nära. Lag (1994:1433). Upptagande av lån m.m. 12 § För den omyndiges räkning får föräldrar endast med överförmyndarens samtycke 1. ta upp lån eller företa någon annan rättshandling som innebär att den omyndige sätts i skuld, 2. ingå borgensförbindelse, eller 3. ställa den omyndiges egendom som säkerhet för den omyndiges eller någon annans förbindelse. Är det fråga om åtgärder enligt första stycket som faller inom ramen för en rörelse som föräldrarna med överförmyndarens samtycke driver för den omyndiges räkning, behövs samtycke endast i fråga om pantsättning av fast egendom eller tomträtt. Samtycke behövs inte i fråga om statliga lån som tas upp för att ge den omyndige hjälp till utbildning eller bosättning. Samtycke får lämnas endast om åtgärden behövs för att trygga den omyndiges övriga egendom eller kan anses nödvändig för den omyndiges utbildning eller uppehälle eller om det annars finns särskilda skäl för åtgärden. Lag (2008:910). Rörelse 13 § Föräldrar får inte låta den som är under sexton år driva rörelse. Om den omyndige har fyllt sexton år, får föräldrarna endast med överförmyndarens samtycke låta honom eller henne driva en rörelse som medför bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1999:1078). Utan överförmyndarens samtycke får föräldrarna inte själva driva en sådan rörelse för den omyndiges räkning. Samtycke får lämnas endast om den omyndiges ekonomiska och personliga förhållanden är sådana att det med beaktande av rörelsens art är lämpligt att samtycke ges. Lag (1999:1080). Redovisning av viss egendom 14 § Föräldrar skall före den 1 mars varje år i en årsräkning till överförmyndaren redogöra för förvaltningen under föregående år av egendom som avses i 2 § samt sådan egendom som omfattas av bestämmelserna om samtycke enligt 10 §. Årsräkningen skall avges på heder och samvete. I årsräkningen skall anges 1. egendomen och dess värde vid början och slutet av den tid som räkningen avser, 2. skulder som hänför sig till egendomen vid samma tidpunkter, och 3. inkomster av egendomen och utgifter som har betalats med egendomen eller dess avkastning. Lag (1994:1433). 15 § Har den omyndige fyllt arton år eller har föräldrarna dessförinnan entledigats som förmyndare, skall de inom en månad därefter lämna en sluträkning till överförmyndaren beträffande egendom som avses i 2 § samt sådan egendom som omfattas av bestämmelserna om samtycke enligt 10 §. Sluträkning skall vidare lämnas inom en månad när ett villkor enligt 2 § andra stycket om särskild överförmyndarkontroll återkallats eller överförmyndaren enligt 9 § första stycket beslutat att överförmyndarkontrollen skall upphöra. Sluträkningen skall innehålla en redogörelse för förvaltningen under det löpande året fram till dess att förmynderskapet upphörde, villkoret om särskild överförmyndarkontroll återkallades eller överförmyndaren beslutade att kontrollen skulle upphöra. Räkningen skall avges på heder och samvete. Vad som sägs om årsräkning i 14 § andra stycket gäller också i fråga om sluträkning. Lag (1994:1433). 16 § Om det med hänsyn till föräldrarnas och den omyndiges förhållanden, tillgångarnas art eller värde eller omständigheterna i övrigt finns särskilda skäl, får överförmyndaren befria föräldrarna från skyldigheten att lämna årsräkning eller sluträkning eller besluta att sådana räkningar får lämnas i förenklad form. I fråga om årsräkning får beslut meddelas för ett visst år eller tills vidare. Lag (1994:1433). 17 § Anmäler föräldrarna att de är förhindrade att inom föreskriven tid lämna förteckning enligt 3 §, årsräkning eller sluträkning till överförmyndaren, kan överförmyndaren bestämma ny tid för avlämnandet. Lag (1994:1433). Särskilda beslut av överförmyndaren i vissa fall 18 § Överförmyndaren får förelägga föräldrarna att i årsräkning eller på annat sätt redogöra för sin förvaltning utöver vad som följer av 14 och 15 §§, om den omyndige begär det eller om det annars finns särskilda skäl. Lag (1994:1433). 19 § Om det av någon särskild anledning behövs för att trygga förvaltningen, får överförmyndaren 1. besluta att 3–7 §§ ska tillämpas även i andra fall än som följer av 2 §, 2. begränsa möjligheten att ta ut pengar som har satts in hos bank, kreditmarknadsföretag eller värdepappersbolag, utöver vad som följer av 8 §, 3. besluta att värdehandlingar ska förvaras och förvaltas av ett värdepappersinstitut enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden eller ett motsvarande utländskt institut som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersinstitut i Sverige, 4. genom meddelande till en värdepapperscentral, den som för ett register enligt 4 kap. 11 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller enligt 12 kap. 5 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder eller den som har registrerats som förvaltare av finansiella instrument eller andelar i värdepappersfonder eller i specialfonder, begränsa föräldrars möjlighet att förfoga över rättigheter som registreras i avstämningsregister enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument eller i motsvarande utländskt register eller som avses i lagen om värdepappersfonder eller i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, och 5. genom meddelande till den som ska betala pengar till den omyndige besluta att pengarna ska sättas in hos bank eller kreditmarknadsföretag. Meddelas beslut enligt första stycket 3, ska föräldrarna träffa avtal med ett värdepappersinstitut på villkor som överförmyndaren har godkänt. Ett värdepappersinstitut är skyldigt att träffa ett sådant avtal om förvaring och förvaltning som avses i andra stycket. Avtalet får inte träffas på sämre villkor än de som värdepappersinstitutet erbjuder andra enskilda personer vid samma typ av avtal. Lag (2016:43). Vissa åtgärder vid förvaltningens upphörande 20 § Om föräldrarnas förvaltning upphör därför att barnet har blivit myndigt, skall föräldrarna genast överlämna de förvaltade tillgångarna till honom eller henne. Om föräldrarnas förvaltning upphör därför att någon annan skall överta förvaltningen, skall föräldrarna genast överlämna de förvaltade tillgångarna till denna person. Lag (1994:1433). 21 § När föräldrarnas förvaltning upphör, skall de hålla sina räkenskaper och övriga handlingar som rör förvaltningen tillgängliga för granskning. Om det behövs, skall överförmyndaren bestämma tid och plats för en sådan granskning. Sedan tiden för att väcka talan enligt 12 kap. 15 § har gått ut eller, om talan har väckts, det finns en dom i ersättningsfrågan som vunnit laga kraft, skall räkenskaper och övriga handlingar som rör förvaltningen lämnas över till den som är behörig att ta emot redovisning över förvaltningen. Lag (1994:1433). Föräldrars död eller konkurs 22 § Dör en av föräldrarna, skall dödsboet svara för att den omyndiges egendom redovisas och åtgärder vid förvaltningens upphörande vidtas enligt detta kapitel, om inte förvaltningen skall skötas av den andra föräldern. Vad som nu har sagts om dödsbo gäller konkursförvaltaren, om en av föräldrarna försätts i konkurs. Lag (1994:1433). 14 kap. Förordnade förmyndares, gode mäns och förvaltares vård av egendom Förteckningar över egendom 1 § Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare skall inom två månader efter förordnandet lämna en förteckning till överförmyndaren över den egendom som de förvaltar. Förteckningen skall avges på heder och samvete. En förteckning som lämnas av en god man som har förordnats enligt 11 kap. 1 § behöver endast ta upp den lösa egendom som den gode mannen har tagit hand om. Skyldigheten att lämna en förteckning gäller inte vid byte av förordnad förmyndare, god man eller förvaltare. I fråga om bevakning av någons rätt i dödsbo eller annat oskiftat bo gäller bestämmelserna i 15 kap. Lag (1994:1433). 2 § Har rätten beslutat att utvidga omfattningen av en god mans eller förvaltares uppdrag, skall den gode mannen eller förvaltaren inom en månad från beslutet lämna en förteckning till överförmyndaren över den egendom som omfattas av det utvidgade uppdraget. Förteckningen skall avges på heder och samvete. Lag (1994:1433). Förvaltning av egendom 3 § I fråga om egendom som står under en förordnad förmyndares, god mans eller förvaltares förvaltning gäller 4 11 §§. Lag (1994:1433). 4 § Andra värdehandlingar än sådana som nämns i 5 § första stycket ska säljas och fordringar drivas in så snart det lämpligen kan ske, om det inte är till fördel för den enskilde att värdehandlingarna behålls eller att fordringarna förblir utestående. Annan lös egendom som inte omfattas av 11 § ska säljas vid en lämplig tidpunkt, om inte egendomen är till nytta eller har särskilt värde för den enskilde eller den enskildes familj eller egendomen av någon annan särskild anledning bör behållas. Lag (2008:910). 5 § Den enskildes tillgångar får utan samtycke av överförmyndaren placeras i 1. skuldförbindelser som har utfärdats eller garanterats av stat eller kommun, 2. skuldförbindelser som har utfärdats av Svenska Skeppshypotekskassan eller av en bank eller av ett kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller av ett utländskt bankföretag eller ett annat utländskt kreditinstitut som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för banker eller andra kreditinstitut här i landet, med undantag för förlagsbevis eller andra skuldförbindelser som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare, eller 3. andelar i en värdepappersfond som avses i lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller i ett utländskt fondföretag som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersfonder här i landet. Den enskildes tillgångar får vidare utan överförmyndarens samtycke lånas ut mot säkerhet av panträtt på grundval av inteckning i fast egendom inom sextio procent av det senast fastställda taxeringsvärdet. Lag (2013:562). 6 § Om överförmyndaren samtycker till det, får den enskildes tillgångar placeras i aktier och även i övrigt placeras på något annat sätt än som anges i 5 §. I fråga om köp av fast egendom m.m. finns bestämmelser i 11 §. Lag (1994:1433). 7 § Pengar som inte placeras enligt 5, 6 eller 11 § och inte heller omedelbart behöver användas ska göras räntebärande genom att sättas in hos bank eller kreditmarknadsföretag. I anslutning till en placering enligt 5 eller 6 § får pengar dock föras över till ett konto hos ett värdepappersbolag, även om någon ränta inte är avtalad. Lag (2008:910). 8 § Pengar som har satts in hos bank eller kreditmarknadsföretag får tas ut endast efter samtycke från överförmyndaren. Samtycke krävs dock inte vid uttag av 1. ränta som är upplupen under innevarande och föregående år, eller 2. pengar som behöver hållas tillgängliga för den enskildes uppehälle eller vården av hans eller hennes egendom om den förordnade förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren vid insättningen gjort förbehåll om att de får tas ut utan överförmyndarens samtycke. Lag (2008:910). 9 § Har upphävts genom lag (2008:910). 10 § Om det finns särskilda skäl, får överförmyndaren helt eller delvis besluta om undantag från 4-8 §§. Lag (2008:910). Fast egendom m.m. 11 § För den enskildes räkning får en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare endast med överförmyndarens samtycke 1. genom köp, byte eller gåva förvärva fast egendom eller nyttjanderätt till sådan egendom, om det inte gäller övertagande av hyresrätt till en bostadslägenhet, 2. ingå avtal om nyttjanderätt till någon annans fasta egendom, om det inte gäller hyra av en bostadslägenhet eller en tillfällig upplåtelse av ringa ekonomisk betydelse, 3. sälja eller byta bort fast egendom eller nyttjanderätt till sådan egendom, om det inte gäller byte av en bostadslägenhet, eller 4. låta inteckna, hyra ut eller på något annat sätt med nyttjanderätt upplåta fast egendom eller tomträtt. Samtycke till en åtgärd som avses i första stycket 1 eller 2 skall lämnas, om inte förvärvet eller avtalet kan anses olämpligt med hänsyn till egendomens natur eller andra omständigheter. Samtycke till en åtgärd som avses i första stycket 3 eller 4 får lämnas endast om åtgärden är lämplig med hänsyn till egendomens natur samt den enskildes behov och samlade tillgångar. Bestämmelserna om nyttjanderätt gäller även i fråga om servitut och rätt till elektrisk kraft, om rättigheten har upplåtits genom avtal. Samtycke enligt denna paragraf gäller under sex månader från det att samtycket lämnades. Lag (1994:1433). Bortgivande av egendom 12 § En förordnad förmyndare, god man eller förvaltare får inte ge bort den enskildes egendom, om det inte är fråga om personliga presenter vars värde inte står i missförhållande till den enskildes ekonomiska villkor. Med överförmyndarens samtycke får den enskildes inkomster användas till understöd åt anhöriga eller andra som står den enskilde nära. Lag (1994:1433). Upptagande av lån m.m. 13 § För den enskildes räkning får en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare endast med överförmyndarens samtycke 1. ta upp lån eller företa någon annan rättshandling som innebär att den enskilde sätts i skuld, 2. ingå borgensförbindelse, eller 3. ställa den enskildes egendom som säkerhet för den enskildes eller någon annans förbindelse. Är det fråga om åtgärder enligt första stycket som faller inom ramen för en rörelse som ställföreträdaren med överförmyndarens samtycke driver för den enskildes räkning, behövs samtycke endast i fråga om pantsättning av fast egendom eller tomträtt. Samtycke behövs inte i fråga om statliga lån som tas upp för att ge den enskilde hjälp till utbildning eller bosättning. Samtycke får lämnas endast om åtgärden behövs för att trygga den enskildes övriga egendom eller kan anses nödvändig för hans eller hennes utbildning eller uppehälle eller om det annars finns särskilda skäl för åtgärden. Lag (2008:910). Rörelse 14 § En god man eller förvaltare får endast med överförmyndarens samtycke låta den enskilde driva en rörelse som medför bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1999:1078). Utan överförmyndarens samtycke får den gode mannen eller förvaltaren inte driva en sådan rörelse för den enskildes räkning. Samtycke får lämnas endast om den enskildes ekonomiska och personliga förhållanden är sådana att det med beaktande av rörelsens art är lämpligt att samtycke ges. I fråga om förordnade förmyndare tillämpas 13 kap. 13 §. Lag (1999:1080). Redovisning av förvaltad egendom 15 § Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare skall före den 1 mars varje år i en årsräkning till överförmyndaren redogöra för förvaltningen under föregående år av egendom som har stått under ställföreträdarens förvaltning. Årsräkningen skall avges på heder och samvete. I årsräkningen skall anges den enskildes tillgångar och skulder vid början och slutet av den tid som räkningen avser. Vidare skall en sammanställning göras av inkomster och utgifter under nämnda tid. Av årsräkningen skall särskilt framgå hur mycket som har använts för den enskildes uppehälle eller nytta i övrigt. Lag (1994:1433). 16 § Överförmyndaren får besluta att en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare i särskild ordning skall redogöra för den del av den enskildes tillgångar och skulder som inte omfattas av ställföreträdarens förvaltning, i den mån tillgångarna och skulderna är kända för ställföreträdaren. Lag (1994:1433). 17 § En god man skall hålla överförmyndaren underrättad om sådana åtgärder från den enskildes sida som kan påverka den gode mannens förvaltningsansvar i mera betydande omfattning. Lag (1994:1433). 18 § Om en förordnad förmyndares, god mans eller förvaltares uppdrag har upphört, skall den som frånträder uppdraget inom en månad därefter lämna en sluträkning till överförmyndaren beträffande egendom som har stått under hans eller hennes förvaltning. Sluträkningen skall innehålla en redogörelse för förvaltningen under det löpande året fram till dess att ställföreträdarskapet upphörde. Räkningen skall avges på heder och samvete. Vad som sägs om årsräkning i 15 § andra stycket gäller också i fråga om sluträkning. Om rätten har inskränkt omfattningen av en god mans eller förvaltares uppdrag, skall sluträkning lämnas för den egendom som inte längre omfattas av uppdraget. Om ett godmanskap enligt 11 kap. 1 § upphör innan tiden för avgivande av årsräkning eller sluträkning som rör förmynderskapet för den omyndige inträffar, får sluträkning rörande godmanskapet begränsas till att avse en redogörelse endast för de åtgärder som har vidtagits av den gode mannen. I övrigt skall redogörelse för förvaltningen lämnas av förmyndaren även för den tid godmanskapet har varat. Lag (1994:1433). 19 § Om det med hänsyn till ställföreträdarens och den enskildes förhållanden, tillgångarnas art eller värde eller omständigheterna i övrigt finns särskilda skäl, får överförmyndaren befria ställföreträdaren från skyldigheten att lämna årsräkning eller sluträkning eller besluta att sådana räkningar får lämnas i förenklad form. I fråga om årsräkning får beslut meddelas för ett visst år eller tills vidare. Lag (1994:1433). 20 § Anmäler en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare att han eller hon är förhindrad att inom föreskriven tid lämna förteckning enligt 1 eller 2 §, årsräkning eller sluträkning till överförmyndaren, kan överförmyndaren bestämma ny tid för avlämnandet. Lag (1994:1433). Särskilda beslut av överförmyndaren i vissa fall 21 § Om det behövs för att trygga förvaltningen, får överförmyndaren 1. begränsa möjligheten att ta ut pengar som har satts in hos bank, kreditmarknadsföretag eller värdepappersbolag, utöver vad som följer av 8 §, 2. besluta att värdehandlingar ska förvaras och förvaltas av ett värdepappersinstitut enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden eller ett motsvarande utländskt institut som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersinstitut i Sverige, 3. genom meddelande till den som ska betala pengar till den enskilde besluta att pengarna ska sättas in hos bank eller kreditmarknadsföretag, och 4. genom meddelande till en värdepapperscentral, den som för ett register enligt 4 kap. 11 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller enligt 12 kap. 5 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder eller den som har registrerats som förvaltare av finansiella instrument eller andelar i värdepappersfonder eller i specialfonder, begränsa ställföreträdarens möjlighet att förfoga över rättigheter som registreras i avstämningsregister enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument eller i motsvarande utländskt register eller som avses i lagen om värdepappersfonder eller i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Meddelas beslut enligt första stycket 2, ska ställföreträdaren träffa avtal med ett värdepappersinstitut på villkor som överförmyndaren har godkänt. Ett värdepappersinstitut är skyldigt att träffa ett sådant avtal om förvaring och förvaltning som avses i andra stycket. Avtalet får inte träffas på sämre villkor än de som värdepappersinstitutet erbjuder andra enskilda personer vid samma typ av avtal. Lag (2016:43). Vissa åtgärder vid förvaltningens upphörande 22 § När en förordnad förmyndares, god mans eller förvaltares uppdrag upphör, skall han eller hon genast lämna över de förvaltade tillgångarna till den enskilde eller, om någon annan skall överta förvaltningen, till denna person. Lag (1994:1433). 23 § När en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare frånträder sitt uppdrag, skall han eller hon hålla sina räkenskaper och övriga handlingar som rör förvaltningen tillgängliga för granskning. Om det behövs, skall överförmyndaren bestämma tid och plats för en sådan granskning. Sedan tiden för att väcka talan enligt 12 kap. 15 § har gått ut eller, om talan har väckts, det finns en dom i ersättningsfrågan som vunnit laga kraft, skall räkenskaper och övriga handlingar som rör förvaltningen lämnas över till den som är behörig att ta emot redovisning över förvaltningen. Lag (1994:1433). Ställföreträdares död eller konkurs 24 § Om en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare dör, ska dödsboet svara för att den enskildes egendom redovisas och åtgärder vid förvaltningens upphörande vidtas enligt detta kapitel. Om ställföreträdaren försätts i konkurs, ska konkursförvaltaren fullgöra dessa uppgifter. Om det med hänsyn till dödsboets och den enskildes förhållanden, tillgångarnas art eller värde eller omständigheterna i övrigt finns särskilda skäl, får överförmyndaren befria dödsboet från skyldigheten att lämna årsräkning eller sluträkning eller besluta att sådana räkningar får lämnas i förenklad form. Lag (2014:886). 25 § Dödsboet efter en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare har rätt till ersättning för de utgifter som har varit skäligen påkallade för att fullgöra de uppgifter som anges i 24 §. För sådan ersättning gäller i övrigt vad som föreskrivs i 12 kap. 16 §. Lag (2014:886). 15 kap. Vård av rätt i dödsbo, m.m. Allmänna bestämmelser 1 § Har en omyndig del i ett dödsbo eller något annat oskiftat bo, skall förmyndaren vårda den omyndiges rätt i boet enligt bestämmelserna i detta kapitel. Bestämmelserna gäller också i fråga om god man och förvaltare, om den som han eller hon företräder har del i ett bo och vården av den enskildes rätt som delägare omfattas av uppdraget. Är den enskilde ensam delägare eller har samtliga delägare samma förmyndare, god man eller förvaltare och förvaltas boet av ställ-företrädaren, gäller i stället 13 eller 14 kap. Lag (1994:1433). Tidpunkt för bodelning och skifte 2 § Ingås inte avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo eller upphör ett sådant avtal att gälla, skall förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren se till att bodelning och skifte med anledning av dödsfall förrättas så snart som möjligt. Skall bodelning ske av någon annan anledning än dödsfall, skall förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren se till att bodelning förrättas så snart som möjligt. Lag (1994:1433). 3 § Skiftas inte ett dödsbo inom sex månader från det att bouppteckningen förrättades och har avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo inte heller ingåtts, skall förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren inom denna tid lämna en redogörelse till överförmyndaren om anledningen till att dödsboet inte har skiftats. En sådan redogörelse skall därefter och till dess att dödsboet har skiftats eller ett avtal om sammanlevnad i oskiftat bo ingåtts lämnas var sjätte månad, om inte överförmyndaren bestämmer någon annan tid. Lag (1994:1433). Ställföreträdares deltagande i förvaltningen 4 § En förmyndare, god man eller förvaltare som för den enskildes räkning deltar i en rättshandling vid dödsboförvaltning skall inhämta överförmyndarens samtycke till rättshandlingen i den utsträckning som gäller vid förvaltning enligt 13 eller 14 kap. Mot borgenärer i dödsboet och andra vars rätt är beroende av utredningen är ställföreträdaren ansvarig enligt ärvdabalkens regler om dödsbodelägares ansvar. Lag (1994:1433). Fördelning av egendom vid bodelning och skifte 5 § En förmyndare, god man eller förvaltare som tar del i en bodelning eller ett skifte för den enskildes räkning skall inhämta överförmyndarens samtycke till egendomens fördelning. En förmyndare, god man eller förvaltare får endast med överförmyndarens samtycke överlåta den enskildes andel i boet. Lag (1994:1433). Avstående från arv eller testamente 6 § En förmyndare, god man eller förvaltare får inte för den enskildes räkning avstå från arv eller testamente. Om överförmyndaren samtycker till åtgärden, får dock arv avstås enligt 3 kap. 9 § ärvdabalken. Lag (1994:1433). Avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo 7 § Avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo får ingås endast med överförmyndarens samtycke. Överförmyndaren får häva ett avtal enligt första stycket, om det är påkallat för att ta till vara den enskildes intressen. Om efterlevande make som själv har deltagit i avtalet och som samtidigt är ställföreträdare för den enskilde gifter om sig, skall han eller hon genast anmäla det till överförmyndaren. Lag (1994:1433). 8 § Ingås avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo, skall förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren före den 1 mars varje år i en årsuppgift till överförmyndaren redogöra för förvaltningen av boet under föregående år. Av årsuppgiften skall framgå boets behållna inkomst och dess sammanlagda tillgångar och skulder vid årets slut. Anmäler förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren att det finns hinder mot att inom föreskriven tid lämna årsuppgift till överförmyndaren, kan överförmyndaren bestämma ny tid för avlämnandet. Lag (1994:1433). Förrättande av bouppteckning i vissa fall 9 § Skall bodelning ske av annan anledning än dödsfall, är förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren skyldig att se till att bouppteckning förrättas så snart som möjligt. Kopia av bouppteckningen skall genast lämnas till överförmyndaren. Lag (1994:1433). Försäljning av viss egendom 10 § Har egendom i dödsbo vilken har förvaltats av en god man som avses i 11 kap. 3 § tillfallit Allmänna arvsfonden, gäller i fråga om egendomens försäljning lagen (2021:401) om Allmänna arvsfonden. Lag (2021:402). 16 kap. Tillsyn över förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet Allmänna bestämmelser 1 § Överförmyndaren skall enligt bestämmelserna i detta kapitel utöva tillsyn över förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet. Vid tillsynen skall överförmyndaren särskilt se till att den enskildes tillgångar i skälig omfattning används för hans eller hennes nytta och att tillgångarna i övrigt är placerade så att tillräcklig trygghet finns för deras bestånd och så att de ger skälig avkastning. Bestämmelser om val av överförmyndare m.m. finns i 19 kap. Lag (1994:1433). Behörig överförmyndare 2 § Tillsynen utövas av överförmyndaren för den kommun där den som har förmyndare, god man eller förvaltare är folkbokförd. Om den enskilde inte är folkbokförd i Sverige, utövas tillsynen av överförmyndaren för den kommun där den enskilde vistas. Om god man har förordnats enligt 11 kap. 3 § vid utredning av ett dödsbo, utövas tillsynen av överförmyndaren för den kommun där den avlidne hade sitt hemvist. Är det i övrigt fråga om godmanskap enligt 11 kap. 3 §, utövas tillsynen av överförmyndaren för den kommun där den gode mannen är folkbokförd. Om det inte finns någon behörig överförmyndare enligt första och andra styckena, utövas tillsynen av överförmyndaren för Stockholms kommun. Lag (2006:557). Granskning av förvaltningen 3 § Överförmyndaren skall granska förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet med ledning av de förteckningar, årsräkningar, sluträkningar samt andra handlingar och uppgifter angående förvaltningen som har lämnats. Överförmyndaren eller den som överförmyndaren utser har rätt att gå igenom de räkenskaper och anteckningar som avses i 12 kap. 5 § samt de värdehandlingar som ställföreträdaren förvarar med anledning av sitt uppdrag. Ställföreträdaren skall hålla dessa handlingar tillgängliga på tid och plats som överförmyndaren bestämmer. Lag (1994:1433). 4 § Överförmyndaren skall göra anteckning om verkställd granskning på förteckningar, årsräkningar, sluträkningar och handlingar enligt 15 kap. 3 och 8 §§. Lag (1994:1433). Anmärkning mot förvaltningen 5 § Om överförmyndaren vid granskningen eller annars finner anledning att rikta anmärkning mot förvaltningen, skall ställföreträdaren ges tillfälle att yttra sig inom den tid som överförmyndaren bestämmer. Om ett yttrande inte lämnas inom förelagd tid eller om överförmyndaren anser att yttrandet inte är tillfredsställande, skall anteckning om anmärkningen göras på den granskade handlingen. Överförmyndaren skall även genast pröva om beslut enligt någon bestämmelse i 13 eller 14 kap. behöver meddelas eller om ställföreträdaren bör entledigas eller någon annan åtgärd vidtas. Ställföreträdaren skall underrättas om en sådan anteckning och om vidtagen åtgärd. Lag (1994:1433). 6 § Om en anmärkning som har antecknats enligt 5 § innebär att ställföreträdaren kan bli skadeståndsskyldig gentemot den omyndige eller den som uppdraget avser, har ställföreträdaren rätt att väcka talan mot den enskilde om frihet från skadeståndsskyldighet. Lag (1994:1433). Rätt att ta del av handlingar 7 § En omyndig som har fyllt sexton år och den som har god man eller förvaltare har rätt att ta del av de handlingar som rör ställföreträdarskapet och som förvaras hos överförmyndaren. En sådan rätt har också den enskildes make eller sambo och närmaste släktingar. Lag (1994:1433). Överlämnande av handlingar vid granskningens slut 8 § Sedan överförmyndaren har granskat förmyndarens, gode mannens eller förvaltarens sluträkning, skall räkningen samt de förteckningar, årsräkningar och handlingar enligt 15 kap. 3 och 8 §§ som förvaras hos överförmyndaren lämnas över till den som är behörig att ta emot redovisning för förvaltningen. Om ställföreträdaren inte är skyldig att lämna sluträkning när ställföreträdarskapet upphör, skall överförmyndaren lämna över de övriga handlingar som anges i första stycket till den som är behörig att ta emot redovisning för förvaltningen, om denna person eller den avgående ställföreträdaren begär det eller överförmyndaren har gjort anteckning om anmärkning enligt 5 § på handlingen. Om handlingar som avses i första eller andra stycket har lämnats till en ny ställföreträdare, skall denne inom två månader därefter återlämna handlingarna till överförmyndaren. Överförmyndaren skall skriftligen upplysa ställföreträdaren om denna skyldighet när handlingarna lämnas ut. Om en ställföreträdares förvaltning har godkänts av den enskilde eller av en ny ställföreträdare innan han eller hon har fått del av de handlingar som avses i första eller andra stycket, är godkännandet utan verkan. Lag (1994:1433). Inhämtande av yttrande m.m. 9 § Innan överförmyndaren tar ställning till om samtycke skall lämnas till en förvaltningsåtgärd av större vikt, skall den omyndige, om han eller hon har fyllt sexton år, eller den som har god man eller förvaltare samt den enskildes make eller sambo och närmaste släktingar beredas tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan avsevärd tidsförlust. Överförmyndaren får återkalla ett samtycke, om förutsättningar för samtycket inte längre finns. Lag (1994:1433). 10 § Socialnämnder och andra myndigheter är skyldiga att på begäran lämna överförmyndaren de uppgifter som behövs för överförmyndarens tillsynsverksamhet. I lag och förordning finns särskilda bestämmelser om skyldighet för myndigheter att underrätta överförmyndaren om förhållanden av betydelse för dennes tillsynsverksamhet. Lag (2008:910). 10 a § En bank är skyldig att på begäran lämna överförmyndaren de uppgifter som behövs för överförmyndarens tillsynsverksamhet. Första stycket gäller också kreditmarknadsföretag, värdepappersbolag, svenska värdepapperscentraler, kontoförande institut, fondbolag, AIF-förvaltare, förvaringsinstitut och utländska företag som driver motsvarande verksamhet från en filial i Sverige. Lag (2020:1027). Utbetalning till bank och underrättelse till överförmyndaren i vissa fall 11 § När en omyndig på grund av arv eller testamente har fått pengar till ett värde som överstiger ett prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken eller med villkor om särskild överförmyndarkontroll, ska den som ombesörjer utbetalningen från dödsboet för den omyndiges räkning sätta in medlen hos bank eller kreditmarknadsföretag, med uppgift om att medlen inte får tas ut utan överförmyndarens tillstånd. Vad som nu sagts om skyldighet att betala till bank eller kreditmarknadsföretag ska även gälla 1. försäkringsgivare vid utbetalning av försäkringsbelopp som den omyndige har rätt till, 2. pensionssparinstitut vid utbetalning enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande, 3. PEPP-sparinstitut vid utbetalning från sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238, 4. Brottsoffermyndigheten vid utbetalning av ersättning enligt brottsskadelagen (2014:322), 5. huvudman vid utbetalning av skadestånd enligt 6 kap. 12 § skollagen (2010:800), och 6. myndighet som betalar ut ersättning med anledning av skadeståndsanspråk mot staten. Om betalningen avser en periodisk förmån, gäller skyldigheten att betala till bank eller kreditmarknadsföretag endast när den första utbetalningen görs. När utbetalning enligt första eller andra stycket görs, ska den som ombesörjer utbetalningen genast göra anmälan till förmyndaren och överförmyndaren. En sådan anmälan ska också göras om en omyndig på grund av arv eller testamente har fått värdehandlingar till ett värde som överstiger det belopp som anges i första stycket eller med villkor om att värdehandlingarna ska stå under särskild överförmyndarkontroll. Bestämmelserna i första-fjärde styckena gäller inte vid utbetalning av medel som den omyndige får förvalta själv. Andra-fjärde styckena gäller inte heller om utbetalning görs från försäkring som har tagits inom ramen för en rörelse. Bestämmelserna i denna paragraf gäller också vid betalning eller utgivande av värdehandlingar till någon för vilken det har förordnats god man med uppgift att förvalta egendom eller för vilken det har förordnats förvaltare. Lag (2022:1747). Överförmyndarens handläggning 12 § Överförmyndaren är skyldig att föra förteckningar och lägga upp akter samt expediera handlingar enligt föreskrifter som meddelas av regeringen. Lag (1994:1433). Vite 13 § Överförmyndaren får vid vite förelägga en förmyndare, god man eller förvaltare att fullgöra sina skyldigheter enligt 3 § andra stycket eller 8 § tredje stycket i detta kapitel eller enligt 12 kap. 13 §, 13 kap. 3, 14, 15 eller 18 21 §, 14 kap. 1, 2, 15, 16, 18 eller 21 23 § eller 15 kap. 3 eller 8 §. Innan vitesföreläggande beslutas, skall överförmyndaren skriftligen erinra ställföreträdaren om den skyldighet och de bestämmelser som finns och ge ställföreträdaren skälig tid att lämna en angiven handling eller rätta sig efter ett beslut. Frågor om utdömande av vite prövas av tingsrätt. I fråga om föreläggande och utdömande av vite gäller i övrigt lagen (1985:206) om viten. I anslutning till att vite döms ut får rätten förelägga nytt vite. Lag (1994:1433). Utformning av förteckningar 14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den närmare utformningen av ställföreträdares förteckningar, årsräkningar och sluträkningar samt handlingar som avses i 15 kap. 3 och 8 §§. Lag (1994:1433). 17 kap. Anhörigas behörighet att rättshandla i vissa fall Innebörden av behörigheten 1 § Om det är uppenbart att någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller något liknande förhållande inte längre har förmåga att ha hand om sina ekonomiska angelägenheter, är en anhörig behörig att för den enskilde vidta ordinära rättshandlingar med anknytning till dennes dagliga livsföring. Behörigheten gäller om den situation som avses i första stycket har inträffat sedan den enskilde har fyllt 18 år. Det är den anhörige som ska bedöma om behörigheten gäller. Lag (2017:311). Behöriga anhöriga 2 § Behörigheten enligt 1 § gäller i tur och ordning för 1. make eller sambo, 2. barn, 3. barnbarn, 4. föräldrar, 5. syskon, och 6. syskonbarn. Två eller flera anhöriga under samma punkt företräder den enskilde gemensamt. De kan lämna varandra fullmakt. Den som avböjer uppgiften, inte kan anträffas, är underårig eller har en god man enligt 11 kap. 4 § eller en förvaltare ska inte beaktas vid tillämpningen av denna paragraf. Detsamma gäller den som företräds av en framtidsfullmaktshavare eller som själv är i en sådan situation som avses i 1 §. Lag (2017:311). Behörighetens omfattning i vissa fall 3 § Behörigheten för en anhörig gäller inte i de frågor där den enskilde företräds av en god man enligt 11 kap. 4 §, en förvaltare eller en framtidsfullmaktshavare. Lag (2017:311). Skyldigheter för den anhörige 4 § Den som är behörig enligt 2 § ska vid fullgörandet av uppgiften 1. handla i enlighet med den enskildes intressen och då beakta den enskildes vilja eller förmodade inställning, 2. hålla den enskildes medel avskilda enligt 12 kap. 6 § första stycket, och 3. dokumentera vidtagna åtgärder på ett med hänsyn till omständigheterna lämpligt sätt. Bestämmelserna i 12 kap. 8 § andra och tredje styckena om jäv tillämpas för den som är behörig enligt 2 §. Lag (2017:311). Skadestånd 5 § En anhörig som har tagit i anspråk sin behörighet är skyldig att ersätta den skada som han eller hon uppsåtligen eller av vårdslöshet har orsakat den enskilde. Om flera anhöriga är ansvariga, tillämpas 12 kap. 14 § andra stycket. Lag (2017:311). 6 § Om en rättshandling, som en anhörig har vidtagit med åberopande av behörighet enligt detta kapitel, på grund av brist i behörigheten inte blir bindande, är den anhörige skyldig att ersätta en godtroende tredje man den skada som denne därigenom orsakas. Detta gäller dock inte, om rättshandlingen saknar bindande verkan mot den enskilde till följd av någon särskild omständighet, som den anhörige inte kände till och som tredje man inte med fog kunde förutsätta att den anhörige skulle känna till. Lag (2017:311). 18 kap. Har upphävts genom lag (1988:1251). 19 kap. Om överförmyndare 1 § Överförmyndare väljas en för varje kommun, där ej annat följer av vad nedan stadgas. 2 § En kommun kan besluta att det i stället för överförmyndare skall finnas en överförmyndarnämnd. Vad som någon annanstans än i detta kapitel är föreskrivet om överförmyndare skall tillämpas på en sådan nämnd. I 16 § finns bestämmelser om gemensam överförmyndarnämnd för flera kommuner. Lag (2006:557). 3 § Har upphävts genom lag (1974:1038). 4 § Har upphävts genom lag (1974:1038). 5 § Överförmyndare skall väljas av kommunfullmäktige. För överförmyndare skall väljas en ersättare. Ledamöter och ersättare i överförmyndarnämnden skall väljas av kommunfullmäktige till det antal fullmäktige bestämmer. Antalet ledamöter får dock inte understiga tre. Valet av ledamöter och ersättare i överförmyndarnämnden skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många väljande, som motsvarar det tal som erhålls, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid ett sådant proportionellt val finns särskilda bestämmelser. Om ersättarna i överförmyndarnämnden inte utses genom proportionellt val, skall också den ordning bestämmas i vilken ersättarna skall kallas till tjänstgöring. Då valet av överförmyndare, ledamöter av överförmyndarnämnden eller ersättare förrättats, skall det genast anmälas till länsstyrelsen. Har val inte hållits i behörig tid, skall länsstyrelsen se till att valet hålls så snart det kan ske. Lag (1994:1433). 6 § Har upphävts genom lag (1974:1038). 7 § Överförmyndare, ledamot i överförmyndarnämnd och ersättare väljs för fyra år, räknade från och med den 1 januari året efter det, då val i hela riket av kommunfullmäktige ägt rum. Avgår överförmyndare, ersättare för överförmyndare eller ledamot i överförmyndarnämnden, ska fyllnadsval hållas för den återstående delen av tjänstgöringstiden. Om ledamoten har utsetts vid ett proportionellt val, ska fullmäktige, så långt som det är möjligt, säkerställa att representationen i nämnden inte förändras. Lag (2022:631). 8 § En överförmyndare, ledamot i en överförmyndarnämnd och ersättare ska ha rösträtt vid val av kommunfullmäktige och vara folkbokförd i kommunen. Den som är i konkurs eller har förvaltare får inte ha ett sådant uppdrag. En lagfaren person i tingsrätt får inte vara överförmyndare, ledamot i en överförmyndarnämnd eller ersättare inom domkretsen, om inte regeringen i ett särskilt fall ger tillstånd till det. Den som har ett uppdrag som överförmyndare, ledamot i en överförmyndarnämnd eller ersättare får avsäga sig uppdraget endast om han eller hon 1. har fullgjort ett sådant uppdrag under de senaste fyra åren, 2. har fyllt sextio år, eller 3. uppger något annat hinder, som godkänns av kommunfullmäktige. Lag (2018:412). 9 § En överförmyndare, en ledamot i överförmyndarnämnden eller en ersättare kan efter anmälan av länsstyrelsen entledigas av rätten, om det visar sig att han eller hon inte är lämplig. Lag (1994:1433). 10 § Om såväl överförmyndare som hans eller hennes ersättare är förhindrade att fullgöra sitt uppdrag, får länsstyrelsen förordna tillfällig vikarie. Lag (1994:1433). 11 § Bland ledamöterna i överförmyndarnämnd utse kommunfullmäktige en ordförande och en vice ordförande att tjänstgöra under den tid för vilken de blivit valda som ledamöter. Äro både ordföranden och vice ordföranden hindrade att inställa sig till sammanträde med överförmyndarnämnden, skall nämnden utse annan ledamot att för tillfället föra ordet. Lag (1974:1038). 12 § Har upphävts genom lag (1986:1143). 13 § Om det framkommer skiljaktiga meningar i en överförmyndarnämnd i ett ärende enligt denna balk, tillämpas föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål. I 30 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om rätt att få en avvikande mening antecknad. För varje beslut av en överförmyndare eller en överförmyndarnämnd i ett ärende enligt denna balk ska det finnas en handling som visar vem som har fattat beslutet, vem som har varit föredragande samt beslutets dag och dess innehåll. Ett protokoll hos överförmyndare eller överförmyndarnämnd i ett annat ärende än enligt denna balk behöver endast innehålla en förteckning över dem som har deltagit i handläggningen samt beslutet i ärendet. Lag (2018:777). 14 § Överförmyndarnämnden får uppdra åt en ledamot, en ersättare som har kallats till tjänstgöring eller en kommunal tjänsteman med den kompetens som behövs att på nämndens vägnar avgöra vissa grupper av ärenden. Nämnden skall i sitt beslut ange vilka slag av ärenden som uppdraget omfattar. Överförmyndaren får på motsvarande sätt uppdra åt en kommunal tjänsteman med den kompetens som behövs att avgöra ärenden på överförmyndarens vägnar. En framställning eller ett yttrande till kommunfullmäktige får dock inte beslutas på något annat sätt än av nämnden samfällt eller av överförmyndaren själv. Detsamma gäller beslut enligt 11 kap. 20 § att entlediga eller skilja en god man eller förvaltare från uppdraget och beslut att häva avtal om sammanlevnad i oskiftat bo eller att förelägga vite. Finner den som fått ett uppdrag som avses i första stycket att samtycke, tillstånd, förordnande, upphörande eller entledigande i ett visst fall inte bör meddelas eller beslutas, eller anser han eller hon frågan tveksam, skall ärendet hänskjutas till nämnden eller överförmyndaren. Beslut i ett ärende enligt denna balk vilket har fattats på grund av ett uppdrag som avses i första stycket behöver inte anmälas för nämnden eller för överförmyndaren. Lag (1995:1362). 15 § I fråga om ersättning, arvode, pension och andra ekonomiska förmåner till överförmyndare, ledamot i överförmyndarnämnd och ersättare tillämpas föreskrifterna i 4 kap. 12–18 §§ kommunallagen (2017:725). Lag (2017:727). 16 § Vad som är föreskrivet om nämnder i kommunallagen (2017:725) gäller, med de avvikelser som följer av detta kapitel, också överförmyndar-nämnd och i tillämpliga delar överförmyndare. Kommuner får besluta att de ska ha en gemensam överförmyndarnämnd. Föreskrifter om en gemensam nämnd i kommunallagen gäller också en gemensam överförmyndarnämnd. Lag (2017:727). 17 § Länsstyrelsen ska utöva tillsyn över överförmyndares och överförmyndarnämnders verksamhet. Länsstyrelsen ska - med råd stödja överförmyndarna och överförmyndarnämnderna i deras verksamhet och därvid främja en enhetlig rättstillämpning, och - se till att utbildningen av överförmyndarna, ledamöterna i överförmyndarnämnderna och ersättare är tillfredsställande. Lag (2008:910). 18 § Överförmyndaren eller överförmyndarnämnden ansvarar för att gode män och förvaltare erbjuds den utbildning som behövs. Lag (2014:886). 19 § Överförmyndaren eller överförmyndarnämnden ska till länsstyrelsen lämna de uppgifter som är nödvändiga för att länsstyrelsen ska kunna föra statistik över överförmyndarnas och överförmyndarnämndernas verksamhet. Lag (2014:886). 20 § Regeringen meddelar föreskrifter om vilken eller vilka länsstyrelser som ansvarar för uppgifter enligt detta kapitel. Regeringen meddelar även närmare föreskrifter om vilka uppgifter överförmyndaren eller överförmyndarnämnden ska lämna för att länsstyrelsen ska kunna föra statistik och vilken statistik länsstyrelsen ska föra. Lag (2014:886). 20 kap. Vissa gemensamma bestämmelser om rättegången 1 § I mål om faderskap, föräldraskap enligt 1 kap. 9 §, vårdnad, boende, umgänge och underhåll tillämpas 14 kap. 17 och 18 §§ äktenskapsbalken. Vid handläggning som sker enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden består tingsrätten av en lagfaren domare. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet, får tingsrätten dock bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. Lag (2005:434). 2 § Vistas den, mot vilken talan enligt denna balk riktas, på okänd ort, skall hans rätt i saken bevakas av god man enligt 11 kap. Detsamma gäller, om han vistas på känd ort utom riket men stämningen eller andra handlingar i målet ej kan delges honom eller han underlåter att ställa ombud för sig och särskilda skäl föreligger att förordna god man. I ett ärende om anordnande av förvaltarskap eller utvidgning av ett förvaltarskaps omfattning, där den enskilde uppenbarligen inte förstår vad saken gäller eller skulle lida skada av att få del av handlingarna i ärendet, skall rätten förordna en god man enligt 11 kap. att företräda den enskilde i ärendet och bevaka hans eller hennes rätt. En god man som avses i första eller andra stycket skall samråda med den för vilken han har förordnats, i den mån det kan ske. Lag (1994:1433). 2 a § I ett ärende om anordnande av förvaltarskap eller utvidgning av ett förvaltarskaps omfattning, där det inte förordnats god man enligt 2 § andra stycket, skall rätten förordna ett biträde att bevaka den enskildes rätt i ärendet. Ett rättegångsbiträde skall också förordnas, om den som har förvaltare begär att förvaltarskapet skall upphöra eller att dess omfattning skall inskränkas. Rättegångsbiträde skall inte förordnas, om det är uppenbart att ett biträde inte behövs. Lag (1994:1433). 2 b § Den som har förordnats till god man enligt 2 § eller rättegångsbiträde enligt 2 a § har efter rättens prövning rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Kostnaden skall stanna på staten, såvida inte motparten till den, för vilken god man eller rättegångsbiträde har förordnats, skäligen bör åläggas att ersätta staten kostnaden. Lag (1988:1251). 2 c § Rättegångsbalkens bestämmelser om hämtning av part tillämpas också på den som i annan egenskap än vittne eller sakkunnig skall höras i mål eller ärende som avses i denna balk. Lag (1988:1251). 3 § Rättens beslut angående förmynderskap, godmanskap eller förvaltarskap får överklagas, förutom av den som beslutet särskilt rör, av var och en som har rätt att göra ansökan i saken. Den i vars ställe god man har förordnats enligt 11 kap. 2 § första eller andra stycket får dock inte överklaga ett beslut om ett sådant förordnande. Rättens beslut att förelägga vite enligt 16 kap. 13 § tredje stycket får överklagas endast i samband med klagan över beslutet att döma ut vitet. Lag (1994:1433). 4 § Överförmyndarens samtycke till åtgärd beträffande en enskilds egendom får begäras endast av förmyndaren, den gode mannen eller förvaltaren. Överförmyndarens beslut i ett sådant ärende får överklagas endast av ställföreträdaren. Överförmyndarens beslut enligt 9 kap. 3 eller 4 §, 13 kap. 18 eller 19 § eller 14 kap. 21 § får överklagas endast av ställföreträdaren eller av den enskilde, om han eller hon har fyllt sexton år. Överförmyndarens beslut i sådana fall som avses i 12 kap. 12 § andra stycket får inte överklagas. Överförmyndarens beslut att förelägga vite enligt 16 kap. 13 § får överklagas endast i samband med klagan över rättens beslut att döma ut vitet. Lag (1994:1433). 5 § Har upphävts genom lag (1994:1433). 6 § Överförmyndarens beslut i ett ärende enligt denna balk överklagas hos rätten. Lag (1994:1433). 7 § I mål eller ärende, där överförmyndaren fört talan, får rätten, när skäl föreligga, vid målets eller ärendets avgörande tillerkänna överförmyndaren ersättning av allmänna medel för det arbete han nedlagt på målets eller ärendets utförande samt för nödiga utgifter. Rätten prövar också huruvida ersättningen skall återgäldas av överförmyndarens motpart eller stanna på statsverket. Överförmyndaren får anlita ombud i mål eller ärende där han för talan. Lag (1976:612). 8 § Ett beslut som överförmyndaren eller rätten meddelar i ett ärende om förmynderskap, godmanskap eller förvaltarskap enligt denna balk gäller omedelbart även om beslutet överklagas. Detta gäller dock inte överförmyndarens beslut att häva avtal om sammanlevnad i oskiftat bo eller rättens beslut att döma ut vite. Lag (1994:1433). 9 § I ett mål om överflyttning av vårdnaden till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare enligt 6 kap. 7-8 a §§ eller 10 e § eller i ett ärende hos socialnämnden om sådan vårdnadsöverflyttning ska ett offentligt biträde förordnas för barnet, om det inte måste antas att behov av biträde saknas. I ett mål eller ärende som anges i första stycket ska offentligt biträde förordnas även för barnets vårdnadshavare, om det inte måste antas att behov av biträde saknas. Lag (2024:1174). 9 a § I ett ärende hos socialnämnden förordnas offentligt biträde enligt 9 § av den domstol som är behörig att pröva frågan om överflyttning av vårdnaden. Vid domstolens handläggning tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden. Lag (2024:1174). 10 § Den som är offentligt biträde för barnet ska se till att barnets rätt enligt 6 kap. 2 b § första stycket att få information och möjlighet att framföra sina åsikter tillgodoses. Barnets offentliga biträde får samtala med barnet utan vårdnadshavarens samtycke och utan att vårdnadshavaren är närvarande. Lag (2024:1174). 10 a § Till offentligt biträde för barnet får endast den förordnas som på grund av sina kunskaper och erfarenheter och även i övrigt är särskilt lämplig för uppdraget. Lag (2024:1174). 10 b § I ett mål om överflyttning av vårdnaden ska den som är offentligt biträde för barnet föreläggas att yttra sig skriftligen och kallas till sammanträde som om denne var biträde åt en part. Lag (2024:1174). 10 c § Den som är offentligt biträde för barnet har rätt att ta del av det som har tillförts ärendet eller målet om överflyttning av vårdnaden. Lag (2024:1174). 11 § Beslut som tingsrätten har meddelat under rättegången i frågor som avses i 6 kap. 18 a § tredje stycket eller 20 §, 7 kap. 15 §, 10 kap. 16 eller 17 § eller 11 kap. 18 § eller 23 § tredje stycket ska överklagas särskilt. Ett beslut enligt 6 kap. 17 c § om att ta upp ett yrkande om vårdnad, boende eller umgänge till prövning trots att en förälder inte har deltagit i informationssamtal får inte överklagas. Lag (2021:528). 12 § Hovrättens dom eller slutliga beslut i mål om underhåll enligt 7 kap. får inte överklagas. Hovrätten får dock tillåta att domen eller beslutet överklagas, om det finns särskilda skäl för en prövning om tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 § första stycket 1 rättegångsbalken. Första stycket första meningen gäller inte, om någon annan del av domen överklagas. Hovrättens beslut i frågor som avses i 11 § får aldrig överklagas. Detsamma gäller ärenden som först har handlagts av överförmyndaren. Lag (1989:354). 13-41 §§ har upphävts genom lag (1976:612). 21 kap. Om verkställighet av domar, beslut eller avtal om vårdnad, boende eller umgänge m.m. Verkställighet av domar, beslut eller avtal 1 § Vid verkställighet ska barnets bästa komma i främsta rummet. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Lag (2021:528). 1 a § Verkställighet av en dom eller ett beslut om vårdnad, boende, umgänge eller överlämnande av barn söks hos tingsrätten i den ort där barnet har sin hemvist. Om det kan antas att sekretess gäller för de uppgifter som behövs för att avgöra barnets hemvist, får verkställighet även sökas hos tingsrätten i den ort där sökanden eller motparten har sin hemvist. Om det kan antas att sekretess gäller också för de uppgifter som behövs för att avgöra parternas hemvist, får verkställighet sökas även hos Stockholms tingsrätt. Detsamma gäller om det kan antas att sekretess gäller för de uppgifter som behövs för att avgöra barnets och en parts hemvist och den andra parten saknar hemvist i landet. Om en annan tingsrätt handlägger ett mål mellan samma parter om vårdnaden, boendet eller umgänget, får verkställighet också sökas hos den tingsrätten. Om det inte finns någon annan behörig domstol, tas frågan om verkställighet upp av Stockholms tingsrätt. Lag (2021:528). 1 b § Om en dom eller ett beslut inte har fått laga kraft och det inte är särskilt medgivet att verkställighet ändå får ske, får rätten inte vidta åtgärder enligt 2-4 §§. Lag (2021:528). 1 c § Det som i detta kapitel föreskrivs om behörig domstol och om verkställighet av en dom eller ett beslut som har fått laga kraft gäller även vid verkställighet av ett avtal enligt 6 kap. 6 §, 14 a § andra stycket och 15 a § tredje stycket. Lag (2021:528). 2 § Innan rätten beslutar om verkställighet, får den uppdra åt en ledamot eller suppleant i socialnämnden eller en tjänsteman inom socialtjänsten att verka för att den som har hand om barnet frivilligt skall fullgöra vad som åligger honom eller henne. Ett sådant uppdrag får även lämnas åt någon annan lämplig person. Den som har fått ett uppdrag enligt första stycket skall inom den tid som rätten bestämmer lämna en redogörelse för de åtgärder som har vidtagits och vad som i övrigt har kommit fram. Tiden får inte sättas längre än två veckor. Rätten får dock förlänga tiden, om det finns förutsättningar för att nå en frivillig fullgörelse. Lag (2006:458). 3 § Beslutar rätten om verkställighet, får den även utan yrkande förelägga vite eller besluta att barnet ska hämtas genom Polismyndighetens försorg. Hämtning får dock beslutas endast i de fall och under de förutsättningar som anges i andra och tredje styckena. Är det fråga om en dom eller ett beslut om vårdnad, boende eller överlämnande av barn, får rätten besluta om hämtning av barnet, om verkställighet annars inte kan ske eller om hämtning är nödvändig för att undvika att barnet lider allvarlig skada. Är det fråga om en dom eller ett beslut om umgänge mellan barnet och en förälder som barnet inte bor tillsammans med, får rätten besluta om hämtning av barnet, om verkställighet annars inte kan ske och barnet har ett särskilt starkt behov av umgänge med föräldern. Frågor om utdömande av förelagt vite prövas av rätten på ansökan av den part som har begärt verkställigheten. Lag (2014:603). 4 § Beslutar rätten om verkställighet, kan den även lämna uppdrag enligt 2 §. Har rätten beslutat att barnet ska hämtas genom Polismyndighetens försorg, ska ett uppdrag enligt 2 § lämnas, om inte särskilda skäl talar mot det. Om det finns särskilda skäl, får rätten för att underlätta att barnet överflyttas besluta att barnet tillfälligt ska tas om hand av socialnämnden eller på annat lämpligt sätt. Rätten får besluta att omhändertagandet ska verkställas genom Polismyndighetens försorg. Beslutar rätten om verkställighet av en dom eller ett beslut om umgänge som har vunnit laga kraft, kan rätten komplettera eller ändra vad som har bestämts om de praktiska arrangemangen för utövandet av umgänget, om det är nödvändigt för att umgänget ska kunna ske. Lag (2014:603). 5 § Har barnet nått en sådan ålder och mognad att dess vilja bör beaktas, får verkställighet inte ske mot barnets vilja utom då rätten finner det nödvändigt av hänsyn till barnets bästa. Lag (2006:458). 6 § Rätten skall vägra verkställighet, om det är uppenbart att verkställigheten är oförenlig med barnets bästa. Lag (2006:458). Överflyttning av barn i andra fall 7 § Även om en dom eller ett beslut som avses i 1 a § första stycket inte finns, kan barnets vårdnadshavare, när barnet vistas hos någon annan, begära att rätten beslutar om en åtgärd för att barnet ska flyttas över till vårdnadshavaren. Rätten kan vägra att vidta den begärda åtgärden, om det av hänsyn till barnets bästa behövs en prövning av frågan om vårdnaden. En åtgärd enligt första stycket får inte beslutas om ett flyttningsförbud enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga gäller i fråga om barnet. I övrigt gäller 1-6 §§. Lag (2022:949). 8 § Bestämmelserna i 7 § gäller också när föräldrar, adoptivföräldrar eller särskilt förordnade vårdnadshavare gemensamt har vårdnaden och en av dem utan något beaktansvärt skäl egenmäktigt fört bort eller håller kvar barnet samt den andra begär rättelse. Lag (1994:1433). Gemensamma bestämmelser 9 § Hämtning, omhändertagande och andra åtgärder som rör barnet skall utföras på ett sätt som är så skonsamt som möjligt för barnet. Om barnet på grund av sjukdom inte bör flyttas eller om det finns något annat särskilt hinder, skall åtgärden skjutas upp. Lag (2006:458). 10 § Om det är fara för att barnet förs ur landet eller om saken av annan anledning är brådskande, kan rätten omedelbart besluta att barnet ska tas om hand av socialnämnden eller på annat lämpligt sätt. Rätten får besluta att omhändertagandet ska verkställas genom Polismyndighetens försorg. Kan ett beslut enligt första stycket inte avvaktas, får Polismyndigheten, oavsett om något ärende är anhängigt, vidta sådana omedelbara åtgärder som kan ske utan skada för barnet. Åtgärden ska genast anmälas till rätten, som utan dröjsmål prövar om den ska bestå. Har rätten meddelat ett beslut om omhändertagande enligt första eller andra stycket som ännu gäller när ärendet ska avgöras, ska rätten ompröva beslutet. Lag (2014:603). 11 § Vid hämtning och omhändertagande skall någon som kan vara till stöd för barnet närvara. Finns det en sådan kontaktperson för barnet som avses i socialtjänstlagen (2001:453), bör han eller hon anlitas. I brådskande fall får en åtgärd som krävs för skydd av barnet vidtas utan att en person till stöd för barnet är närvarande. Om det är möjligt skall en barnläkare, barnpsykiater eller barnpsykolog medverka vid hämtning och omhändertagande. Lag (2006:458). 12 § Vid avgörande av ett ärende enligt detta kapitel skall tingsrätten bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. Om rätten anser det tillräckligt att en domare sitter i rätten och parterna samtycker till det eller ärendet är av enkel beskaffenhet, kan det avgöras av en lagfaren domare. Vid sammanträde får barnet höras inför rätten, om särskilda skäl talar för det och det är uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras. Uteblir en part från ett sammanträde till vilket han eller hon har kallats vid vite att inställa sig personligen, får rätten besluta att parten skall hämtas till rätten antingen omedelbart eller till en senare dag. Lag (2006:458). 13 § I fråga om rättegångskostnader ska 18 kap. rättegångsbalken tillämpas. Om ärendet skrivs av på grund av att parterna har nått en samförståndslösning eller om det annars finns särskilda skäl, får rätten besluta att vardera parten ska bära sin kostnad. Kostnader för utförande av uppdrag enligt 2 § första stycket andra meningen, för hämtning av en part till sammanträde och för hämtning eller omhändertagande av barn betalas av allmänna medel efter beslut av rätten. Rätten får efter vad som är skäligt besluta att en part som har föranlett kostnad för hämtning eller för omhändertagande av barn ska helt eller delvis betala kostnaden till staten. Lag (2021:528). 14 § Beslut som inte avser utdömande av vite, ersättning för parts kostnader eller parts skyldighet att betala kostnader till staten gäller omedelbart, om inte annat beslutas. Lag (2006:458). 15 § Beslut enligt detta kapitel om överflyttning av barn hindrar inte att den fråga som har avgjorts prövas på nytt, när ändrade förhållanden eller något annat särskilt skäl föranleder det. Lag (1983:485). 16 § Vid rättens handläggning av ärenden enligt detta kapitel tillämpas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden. Lag (2008:646). Övergångsbestämmelser 1976:612 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977, då lagen (1969:618) om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap skall upphöra att gälla. 2. Talan som avses i 3 kap. 1 § får icke väckas, om rätten till motsvarande talan på grund av äldre bestämmelser har gått förlorad före ikraftträdandet av denna lag. _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 5. I mål om fastställande av faderskap till barn kan talan om barnets egenskap av trolovningsbarn enligt äldre rätt upptagas till prövning, om barnet är fött före utgången av år 1969 eller den uppgivne fadern har avlidit dessförinnan. 1978:853 1. Denna lag träder i kraft, såvitt avser 6 kap. 7 9, 10 a och 12 §§ samt 20 kap. 9 § den 1 januari 1979, såvitt avser 7 kap. 4 § den 1 januari 1980, och i övrigt den 1 juli 1979. _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 5. Bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser skall bestå enligt vad som följer av domen eller avtalet. 6. Bidragsskyldighet som har bestäms enligt äldre bestämmelser skall fullgöras enligt de nya bestämmelserna. _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 7. För bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser gäller i fråga om jämkning och omprövning de nya bestämmelserna. Har någon enligt 7 kap. 7 § andra stycket i dess äldre lydelse slutit avtal om att betala engångsbelopp till barnet, får talan om jämkning enligt 7 kap. 10 § första stycket i dess nya lydelse dock inte föras i fråga om avtalet. _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 8. Bestämmelserna i 15 kap. 12 § andra stycket i äldre lydelse tillämpas fortfarande om arvlåtaren har avlidit före ikraftträdandet. 1984:1139 Denna lag träder i kraft den 1 mars 1985. Lagen skall dock inte gälla i fråga om inseminationer som har utförts före ikraftträdandet. Har insemination utförts före lagens ikraftträdande på en kvinna med samtycke av hennes make eller av annan man som bodde tillsammans med henne under äktenskapsliknande förhållanden och är det med hänsyn till samtliga omständigheter sannolikt att barnet har avlats genom inseminationen, får efter utgången av februari månad år 1986 talan inte väckas om förklaring enligt 1 kap. 2 § första stycket om att mannen inte är far till barnet eller enligt 1 kap. 4 § tredje stycket om att ett erkännande av faderskapet som mannen har lämnat saknar verkan mot honom. 1987:790 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. 2. Har mannen avlidit före ikraftträdandet, skall 3 kap. 1 och 2 §§ i deras äldre lydelse fortfarande tillämpas. 1988:712 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989. Lagen skall dock inte gälla i fråga om befruktning utanför kroppen som har utförts före ikraftträdandet. Har befruktning av moderns ägg utanför hennes kropp utförts före lagens ikraftträdande med samtycke av hennes make eller sambo och är det med hänsyn till samtliga omständigheter sannolikt att barnet har avlats genom befruktningen, får efter utgången av år 1989 talan inte väckas om förklaring enligt 1 kap. 2 § första stycket om att mannen inte är far till barnet eller enligt 1 kap. 4 § tredje stycket om att ett erkännande av faderskapet som mannen har lämnat saknar verkan mot honom. 1988:1251 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989. 2. Den som vid ikraftträdandet är omyndigförklarad enligt äldre bestämmelser skall tills vidare anses ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § i dess nya lydelse. Härvid skall förmyndaren anses vara förvaltare med uppdrag att vårda den enskildes angelägenheter utan begränsning av uppdraget. 3. Förordnande av god man som har skett enligt äldre bestämmelser skall anses ha meddelats enligt motsvarande nya bestämmelser i 11 kap. _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 1989:354 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre bestämmelser tillämpas dock i fråga om avgöranden av hovrätt som har meddelats före ikraftträdandet. 1991:487 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. 2. Anmälan om gemensam vårdnad hos pastorsämbetet som inte har registrerats före ikraftträdandet skall prövas av skattemyndigheten. I fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 1992:1621 1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. (I kraft den 1 januari 1994, 1993:1646). 2. I fråga om förvärv som gjorts före ikraftträdandet gäller paragrafen i sin äldre lydelse. 1994:1621 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. 2. Den nya lydelsen av 19 kap. 8 § skall dock tillämpas första gången efter valet år 1998. 3. Val enligt den nya lydelsen av 19 kap. 7 § skall äga rum första gången år 1998. 4. Löpande tjänstgöringstid för dem som har valts enligt äldre bestämmelser skall vara fyra i stället för tre år. 1994:1963 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas på underhållsbidrag för vilka den ursprungliga förfallodagen inträtt den 31 december 1991 eller senare. 1994:1433 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. 2. Den som före ikraftträdandet har förordnats som förmyndare för en omyndig skall, om vårdnad ingår i uppdraget, anses som enligt 6 kap. särskilt förordnad vårdnadshavare. 3. Har en omyndig före ikraftträdandet fått en gåva som står under förvaltning av föräldrarna eller en av dem, skall gåvomedlen vid tillämpningen av de nya bestämmelserna jämställas med en sådan gåva som avses i 13 kap. 2 § andra stycket 2, om givaren före ikraftträdandet har gjort skriftlig anmälan om gåvan till överförmyndaren. 4. Överförmyndaren får före ikraftträdandet, med verkan från den tidpunkten, meddela beslut som avses i 13 kap. 19 § och 14 kap. 21 §. Har överförmyndaren meddelat ett sådant beslut är ställföreträdaren och värdepappersinstitutet även före ikraftträdandet skyldiga att enligt angivna bestämmelser träffa avtal om förvaring och förvaltning med verkan från ikraftträdandet. 5. Mål eller ärenden enligt föräldrabalken som vid ikraftträdandet är anhängigt vid en domstol eller annan myndighet som var behörig enligt äldre bestämmelser skall även efter ikraftträdandet handläggas där. 6. Äldre föreskrifter om redovisning och om arvode tillämpas även efter ikraftträdandet, såvitt gäller tiden dessförinnan. 7. Om det i en lag eller en författning som har beslutats av regeringen hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag, tillämpas i stället den nya föreskriften. 1996:766 1. Denna lag träder i kraft den 1 september 1996. 2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser. 1996:1031 1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1997. 2. Har talan om underhållsbidrag väckts före ikraftträdandet, tillämpas äldre bestämmelser i fråga om socialnämnds rätt att föra talan för barnet. 1997:353 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Ärenden som före ikraftträdandet har inletts hos överförmyndaren för Stockholms kommun enligt bestämmelserna i 11 kap. 25 § andra stycket föräldrabalken i dess äldre lydelse skall handläggas där även efter ikraftträdandet. 1997:990 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. I mål som anhängiggörs hos Regeringsrätten från och med den 1 januari 1998 skall dock Riksskatteverket föra det allmännas talan. 1999:1080 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Vad som sägs i 13 kap. 13 § och 14 kap. 14 § i deras äldre lydelse om drivande av rörelse som medför bokföringsskyldighet enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) gäller dock även därefter till och med utgången av år 2000. 2001:1136 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för underhållsskyldighet som har upphört slutgiltigt före ikraftträdandet. 2002:251 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Lagen skall dock inte gälla i fråga om befruktning utanför kroppen som har utförts före ikraftträdandet. 2. Har befruktning utanför en kvinnas kropp av ett ägg som kommer från en annan kvinna utförts före lagens ikraftträdande med samtycke av hennes make eller sambo och är det med hänsyn till samtliga omständigheter sannolikt att barnet har avlats genom befruktningen, får efter utgången av år 2003 talan inte väckas om förklaring enligt 1 kap. 2 § första stycket om att mannen inte är far till barnet eller enligt 1 kap. 4 § tredje stycket om att en bekräftelse av faderskapet som mannen har lämnat saknar verkan mot honom. 2003:645 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. Äldre föreskrifter i 6 kap. 16 § gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet. I dessa fall skall dock Skatteverket föra det allmännas talan. 2004:49 1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2004. 2. Vad som sägs i 13 kap. 5 § och 14 kap. 5 § om andelar i en värdepappersfond skall också gälla andelar i en sådan värdepappersfond som förvaltas av fondbolag som med stöd av 3 § lagen (2004:47) om införande av lagen (2004:46) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder. 2004:764 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande, om äktenskap ingåtts efter hindersprövning som begärts före den 1 januari 2005. 2005:430 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005. 2. Den som vid utgången av juni 2005 var utsedd till särskilt förordnad vårdnadshavare för ett barn som omfattas av lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn skall även anses vara förmyndare för barnet. 2005:434 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005. 2. För barn som har avlats före ikraftträdandet gäller 1 kap. 5 § föräldrabalken i sin äldre lydelse. 2006:458 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2. Äldre bestämmelser i 21 kap. tillämpas i fråga om mål om verkställighet eller överflyttning av barn i annat fall som vid ikraftträdandet är anhängigt vid domstol. 2006:557 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2. Ärenden om förmynderskap, godmanskap och förvaltarskap som vid ikraftträdandet är anhängiga vid en domstol eller hos en överförmyndare som var behörig enligt äldre bestämmelser skall handläggas där även efter ikraftträdandet. 3. Ärenden inom ramen för en överförmyndares tillsyn som före ikraftträdandet inletts av en överförmyndare som var behörig enligt äldre bestämmelser skall handläggas där även efter ikraftträdandet. 4. Den nya lydelsen av 12 kap. 16 § skall tillämpas vid beslut om i vad mån arvode och ersättning för utgifter som är hänförliga till år 2006 skall betalas med medel som tillhör den enskilde. 2008:910 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009. 2. I fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller 12 kap. 10 § i dess äldre lydelse. 3. Äldre bestämmelser i 12 kap. 15 § om tid för att väcka talan om ersättning ska gälla när handlingar som anges i 16 kap. 8 § har lämnats över till den som är behörig att ta emot redovisningen före ikraftträdandet. 2010:862 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011. 2. När det gäller huvudmans utbetalning av skadestånd som hänför sig till kommunal vuxenutbildning, vuxenutbildning för utvecklingsstörda och svenskundervisning för invandrare gäller 16 kap. 11 § i dess äldre lydelse till utgången av juni 2012. 2014:377 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014. 2. Äldre bestämmelser gäller när den omyndige har ingått äktenskap med stöd av ett tillstånd enligt 15 kap. 1 § äktenskapsbalken i dess lydelse före den 1 juli 2014. 2014:886 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015. 2. Den nya bestämmelsen i 11 kap. 17 a § första stycket ska endast gälla i ärenden som inleds vid tingsrätten efter ikraftträdandet. 2018:1279 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019. 2. Den upphävda 1 kap. 6 § gäller fortfarande när en insemination har utförts före ikraftträdandet. 3. Den äldre lydelsen av 1 kap. 8 § gäller fortfarande när en befruktning utanför kroppen har utförts före ikraftträdandet. 2020:1027 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021. 2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för aktiebolag och ekonomiska föreningar som omfattas av punkt 2 och 3 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2020:1026) om upphävande av lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet och insättningar i sådana företag. 2021:528 Denna lag träder i kraft den 1 mars 2022 i fråga om 6 kap. 17 c § och 20 kap. 11 § och i övrigt den 1 juli 2021. 2021:783 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för en bekräftelse av föräldraskap till ett barn som har fötts före ikraftträdandet. 2022:631 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för ledamöter som valts före ikraftträdandet. 2022:966 1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2022. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ett ackord som kommer till stånd enligt den upphävda lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion.	null	null
1949:382	Lag (1949:382) om införande av föräldrabalken	1,949	1 § Den nu antagna föräldrabalken skall jämte vad här nedan stadgas träda i kraft den 1 januari 1950. 2 § Genom föräldrabalken upphävas med de begränsningar nedan stadgas: lagen den 14 juni 1917 (nr 376) om barn utom äktenskap; lagen samma dag (nr 377) om äktenskaplig börd; lagen samma dag (nr 378) om adoption; lagen den 11 jni 1920 (nr 407) om barn i äktenskap; lagen samma dag (nr 409) om makes underhållsskyldighet mot andra makens barn; lagen den 27 juni 1924 (mr 320) om förmynderskap; och 13 § andra, tredje och fjärde styckena lagen samma dag (nr 321) angående införande av lagen om förmynderskap. De övergångsbestämmelser, som meddelats till förstnämnda fem lagar så ock till de i desamma eller i lagen om förmynderskap vidtagna ändringar, skola fortfarande i tillämpliga delar lända till efterrättelse. 3 § Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum som ersatts genom bestämmelse i föräldrabalken, skall denna i stället tillämpas. 4 § Talan som avses i 2 kap. 1 eller 2 § eller i 3 kap. 3 § föräldrabalken må ej väckas, om rätten till sådan talan på grund av äldre lag gått förlorad före föräldrabalkens ikraftträdande. 5 § Arvode, varom färmäles i 19 kap. 12 § föräldrabalken, skall ej utgå till Stockholms stad beträffande sådant godmanskap, som ställts under Stockholms rådhusrätts tillsyn i samband med inregistrering av bouppteckning, för vilken bouppteckningsavgift utgått. Lag (1955:410). 6 § Före den 1 januari 1950 meddelad dom, varigenom överflyttning skett av vårdnaden om barn utom äktenskap eller ock bidragsskyldighet ådömts enligt lagen om barn utom äktenskap ller jämkning vunnits med avseende å sådan skyldighet, skall gå i verkställighet lika med laga krft ägande dom, där ej rätten annorlunda förordnat. Har i fråga som nu sagts beslut under rättegången meddelats före nämnda dag, skola med avseende å beslutet föreskrifterna i 30 § första stycket och 31 § lagen om barn utom äktenskap fortfarande lända till efterrättelse. 7 § Vad i 20 kap. 13 § föräldrabalken stadgas skall jämväl äga tillämpning, där någon på grund av förordnande, som i 28 § lagen om barn utom äktenskap sägs, eller före den 1 januari 1950 meddelad dom, som ej vunnit laga kraft, för tid efter föräldrabalkens ikraftträdande betalat underhållsbidrag till barn utom äktenskap eller till barnets moder och genom laga kraft ägande dom funnits icke vara underhålls skyldig. 8 § har upphävts genom lag (1958:638).	null	null
1949:383	null	1,949	null	1920:405	null
1949:384	null	1,949	null	1904:26 s.1	null
1949:402	null	1,949	null	1933:28	null
1949:435	null	1,949	null	1947:275	null
1949:464	Kungörelse (1949:464) angående tillämpning av vissa bestämmelser om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar	1,949	Kungl. Maj:t har - sedan överenskommelsen den 17 februari 1949 mellan Sverige och Finland om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar numera ratificerats - funnit gott förordna, att de i lagen den 28 april 1949 (nr 183) om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar omförmälda artiklarna I - V i nämnda överenskommelse ävensom den därtill hörande stadgan skola lända till efterrättelse här i riket från och med den 1 september 1949 och så länge överenskommelsen är giltig.	null	null
1949:491	Kungörelse (1949:491) om förbud att använda bensolhaltigt ämne vid tillverkning av läderskodon	1,949	1 § Bensolhaltigt ämne må icke användas vid tillverkning av läderskodon. 2 § Finner arbetarskyddsstyrelsen den fara, som regelmässigt är förbunden med användande av bensolhaltigt ämne vid tillverkning av läderskodon, i visst fall på grund av särskilt förhållande icke vara för handen, äger styrelsen för sådant fall medgiva undantag från det i 1 § stadgade förbudet. 3 § Arbetsgivare, som bryter mot vad i 1 § är föreskrivet, döms till böter. Lag (1991:268). 4 § har upphävts genom kungörelse (1973:844). 5 § Talan mot beslut av arbetarskyddsstyrelsen i fråga, som avses i denna kungörelse, föres genom besvär hos Konungen i den ordning, som är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut.	null	null
1949:492	null	1,949	null	1948:691	null

Subsets and Splits

No community queries yet

The top public SQL queries from the community will appear here once available.