beteckning
stringlengths 6
17
| title
stringlengths 10
404
⌀ | year
int64 0
19.9M
| text
stringlengths 0
1.06M
⌀ | amends
stringlengths 6
14
⌀ | pdf
unknown |
|---|---|---|---|---|---|
1953:278 | null | 1,953 | null | 1951:691 | null |
1953:279 | null | 1,953 | null | 1946:324 | null |
1953:329 | null | 1,953 | null | 1947:385 | null |
1953:352 | null | 1,953 | null | 1942:740 | null |
1953:399 | null | 1,953 | null | 1928:370 | null |
1953:400 | null | 1,953 | null | 1928:370 | null |
1953:401 | null | 1,953 | null | 1947:576 | null |
1953:402 | null | 1,953 | null | 1951:691 | null |
1953:403 | null | 1,953 | null | 1946:324 | null |
1953:404 | null | 1,953 | null | 1928:370 | null |
1953:405 | null | 1,953 | null | 1928:370 | null |
1953:407 | null | 1,953 | null | 1928:370 | null |
1953:408 | null | 1,953 | null | 1947:576 | null |
1953:409 | null | 1,953 | null | 1947:577 | null |
1953:418 | null | 1,953 | null | 1736:0123 2 | null |
1953:420 | null | 1,953 | null | 1904:48 s.1 | null |
1953:436 | null | 1,953 | null | 1946:727 | null |
1953:470 | null | 1,953 | null | 1938:279 | null |
1953:51 | null | 1,953 | null | 1942:87 | null |
1953:511 | Stadga (1953:511) angående protokollföring i utrikesnämnden | 1,953 | § 1 Vid sammanträde med utrikesnämnden skall sekreteraren hos nämnden
föra protokoll, upptagande de vid sammanträdet närvarandes namn,
överläggningsämnen samt namn å de, som yttra sig under
överläggningarna.
§ 2 Vad de vid sammanträdet närvarande vid överläggningarna yttra
skall ordagrant upptecknas av för ändamålet anlitad stenograf, där ej
den som leder förhandlingarna för visst fall annorlunda bestämmer. I
sistnänmda fall äger dock ledamot av nämnden, då han så önskar, få sin
uttalade mening tagen till protokollet.
§ 3 Protokoll som avses under § 1 skall uppläsas av sekreteraren vid
nämndens nästa sammanträde. Nämndens ledamöter ha därvid tillfälle att
mot protokollets avfattning framställa erinringar. Protokollet
justeras sedermera av ministern för utrikes ärendena och förvaras i
utrikesdepartementet.
§ 4 Den ordagranna uppteckningen av ett anförande skall så snart ske
kan tillhandahållas den som hållit anförandet för justering inom den
tid ministern för utrikes ärendena bestämmer; annan i sammanträdet
deltagande obetaget att vid ett av de närmaste sammanträdena med
nämnden framställa erinringar mot uppteckningens avfattning efter
justeringen. Uppteckningen skall förvaras i utrikesdepartementet.
§ 5 Ledamot och suppleant i nämnden äro berättigade att i
utrikesdepartementet taga del av protokoll och ordagranna
uppteckningar från sammanträden, som ägt rum under den tid de tillhört
nämnden. | null | null |
1953:524 | Kungörelse (1953:524) angående upphävande av skyldigheten för svensk medborgare att tillhöra nationell kyrkoförsamling m.m. | 1,953 | Sådan svensk medborgare, som enligt gällande bestämmelser om medlemskap
av finska församlingen i Stockholm samt tyska församlingarna i Stockholm
och Göteborg skall vara ansluten till nyssnämnd församling, är
hädanefter icke skyldig tillhöra dylik församling. Utträde ur
församlingen sker genom vederbörlig anmälan till skattemyndigheten i
Stockholm respektive skattemyndigheten i Göteborg.
Skulle svensk medborgare, som på grund av stadgandet i föregående stycke
befriats från skyldigheten att vara ansluten till här avsedd församling,
önska tillhöra dylik församling, må han tills vidare äga rätt därtill.
Vid tillämpningen av vad i gällande bestämmelser om medlemskap av här
avsedd församling stadgas i fråga om rätt för annan svensk medborgare än
den, som är därtill skyldig, att tillhöra dylik församling, skall så
anses, som om svensk medborgare, vilken frivilligt tillhör församlingen
jämlikt stadgandet i nästföregående stycke, alltjämt vore skyldig
tillhöra församlingen i fråga. Lag (1991:504). | null | null |
1953:57 | null | 1,953 | null | 1891:35 s.1 | null |
1953:599 | null | 1,953 | null | 1918:1080 | null |
1953:640 | Kungörelse (1953:640) om införande av benämningarna Televerket och Telestyrelsen | 1,953 | Kungl. Maj:t, som den 9 oktober 1953 meddelat beslut om ändrad
benämning för telegrafverket och telegrafstyrelsen, har funnit gott
förordna, att vad i allmän författning eller genom särskilda Kungl.
Maj:ts beslut finnes stadgat rörande telegrafverket respektive
telegrafstyrelsen skall avse televerket respektive telestyrelsen. | null | null |
1953:654 | null | 1,953 | null | 1949:105 | null |
1953:666 | Utlandsresereglemente (1953:666) | 1,953 | 1 kap. Vissa grundläggande bestämmelser
1 § 1 mom. Med utrikes förrättning avses i detta reglemente
tjänstgöring eller uppdrag, som på grund av en statlig myndighets
föreskrifter eller beslut fullgörs för statens räkning utom riket på
annan ort än den där förrättningsmannen har sitt tjänsteställe. En resa
som är direkt föranledd av en utrikes förrättning kallas i reglementet
utrikes tjänsteresa. Detsamma gäller en resa som den som har sitt
tjänsteställe i utlandet företar till eller från Sverige på grund av en
statlig myndighets föreskrifter eller beslut.
Dygnet räknas från klockan 0. Med natt avses i reglementet klockan 0-6,
med dag den övriga delen av dygnet. I fråga om en resa mellan orter,
som inte har samma tid, skall beräkningen ske efter den lokala tiden för
den ort där resan påbörjas eller där resan börjar på nytt efter ett
uppehåll för förrättning.
Framgår det inte av omständigheterna vilket tjänsteställe som en
förrättningsman skall ha, fastställs tjänstestället av vederbörande
myndighet. Förordning (1980:765).
2 mom. Med vederbörande myndighet avses i reglementet den myndighet, som
har att fatta beslut om utbetalning av resekostnadsersättning och
traktamente m.m. till förrättningsmannen.
Där det enligt vad nu sagts ankommer på annan myndighet inom försvaret
än försvarets civilförvaltning att utfärda bestämmelser eller meddela
beslut, som avses i 2 § 2 mom. och 6 §, skall samråd äga rum med nämnda
ämbetsverk.
3 mom. De anvisningar som innefattas i kungörelsen (1952:736) med
tilläggsbestämmelser till allmänna resereglementet i dess lydelse vid
utgången av år 1981 skall i tillämpliga delar gälla som anvisningar till
detta reglemente. Förordning (1981:1266).
2 § 1 mom. Vid utrikes förrättning och utrikes tjänsteresa äger
förrättningsman, i den mån ej annorlunda är eller varder stadgat,
åtnjuta resekostnadsersättning och traktamente m.m. enligt
bestämmelserna i detta reglemente.
2 mom. En myndighet får dock besluta att resekostnadsersättning och
traktamente i vissa fall inte skall betalas eller betalas med lägre
belopp än som följer av detta reglemente. Ett sådant beslut gäller bara
för tid efter det att förrättningsmannen har fått del av beslutet, om
det inte finns särskilda skäl för något annat. Förordning (1984:781).
3 § 1 mom. Om inte regeringen för ett visst fall eller en viss grupp av
fall beslutar annat, tillhör en förrättningsman reseklass A eller B
enligt följande.
Förrättningsman
Reseklass
Den som innehar eller utövar tjänst med beteckningen C
A
Den som tillhör eller vid tjänstgöring åtnjuter lön eller
arvode enligt lönegrad F 21, L 21 eller högre lönegrad
A
Den som av regeringen eller en departementschef har utsetts att vara
ordförande, ombud eller sakkunnig i en delegation för förhandlingar med
en annan stat eller inom en internationell organisation
A
En kurir som enligt beslut av chefen för utrikesdepartementet med hänsyn
till uppdragets krav måste hänföras till denna reseklass
A
En annan förrättningsman som tillhör eller vid tjänstgöring åtnjuter lön
eller arvode enligt lönegrad eller lönetariffklass
B. Förordning (1980:765).
2 mom. Förrättningsman, å vilken bestämmelserna i 1 mom. icke äga
tillämpning och beträffande vars placering i reseklass enligt detta
reglemente regeringen icke meddelat särskilt beslut, hänföres till
reseklass, som må vara bestämd för honom vid tjänsteresor inom riket
eller som gäller för närmast jämförlig, i 1 mom. avsedd förrättningsman.
Förordning (1980:765).
3 mom. En vikarie har under vikariatet och under resor för till- och
frånträde av vikariatet rätt till ersättning enligt den reseklass, som
gäller för den tjänst som vikariatet avser. Innehar han en högre
statligt reglerad tjänst, bestäms dock ersättningen efter den tjänsten.
Förordning (1980:765).
4 § I reglementet omförmälda ersättningar utgå med hänsyn tagen till den
väg och det färdsätt, som verkligen använts, dock må ersättning icke
tillgodonjutas med sammanlagt högre belopp än som skulle hava utgått,
därest förrättningsmannen begagnat sig av den väg och det färdsätt, som
med avseende å resans ändamål samt för åstadkommande av minsta
sammanlagda kostnad eller eljest varit lämpligast. Bestämmelserna i
första stycket innebära icke skyldighet för förrättningsman att färdas
med flygplan vid resa mellan Sverige och ort inom något av länderna
Danmark, Finland och Norge eller vid resa mellan så närbelägna utrikes
orter, att begagnandet av angivna färdsätt skulle medföra ringa eller
ingen tidsvinst. Vederbörande myndighet äger även eljest för särskilda
fall förordna, att förrättningsman icke skall vara skyldig att färdas
med flygplan.
Beträffande utrikes tjänsteresor, som företagas med förrättningsman
tillhörigt motorfordon eller med flygplan, äger myndighet, som
regeringen därtill bemyndigar, förordna, att resekostnadsersättning
skall utgå även i fall, då förrättningsmannen icke enligt bestämmelserna
i första stycket är berättigad till ersättning för sådant färdsätt.
Vederbörande myndighet äger medgiva, att vid en med hänsyn till
restidens längd eller eljest särskilt tröttande utrikes tjänsteresa
skäligt uppehåll för vila må inräknas i restiden. Förordning (1963:44).
Anvisningar till 4 §
Befrielse från skyldighet att färdas med flygplan bör kunna medgivas
exempelvis om förrättningsman med läkarintyg styrker, att han av
hälsoskäl icke bör flyga, eller om särskilt stor risk för förseningar
eller andra trafikrubbningar föreligger.
5 § För beräknande av resekostnadsersättning och traktamente må utrikes
tjänsteresa anses påbörjad respektive avslutad vid förrättningsmannens
tjänsteställe eller hans bostad eller ock å annan plats, där han haft
eller har att fullgöra utrikes förrättning, förrättning enligt allmänna
resereglementet eller allmänt uppdrag. Om utrikes tjänsteresa påbörjas
eller avslutas annorstädes än nu sagts, skall, där ej regeringen annat
föreskriver, i ersättningshänseende så anses, som om resan påbörjats
respektive avslutats vid tjänstestället eller bostaden.
2 kap. Resekostnadsersättning
6 § 1 mom. Om inte annat följer av 2 mom., utgår resekostnadsersättning
vid utrikes tjänsteresa enligt följande.
Färdmedel
Resekostnadsersättning
Tåg
Fartyg
Flygplan
Spårvagn,
tunnelbana,
buss eller
taxi
Egen bil Annat
färdmedel
Reseklass A: Avgift för en plats i första klass, i förekommande fall
inberäknat avgift för en sovplats i enbäddskupe
Reseklass B: Avgift för en plats i första klass, i förekommande fall
inberäknat avgift för en sovplats i tvåbäddskupe
Reseklass A: Avgift för en enskild hytt i första klass
Reseklass B: Avgift för en plats i tvåbäddshytt i första klass
1. Avgift för en plats i ekonomiklass, om inte annat följer av 2 eller
3.
2. Vid resa helt eller delvis utanför en zon som utgörs av Europa och
Nordamerika: Avgift för en plats i första klass, om förrättningsmannen
företar resan för att på Sveriges vägnar föra förhandlingar.
3. Myndigheten får även i andra fall än som avses i 2 medge ersättning
för resa i första klass, om det finns synnerliga skäl till det.
Avgift för en person
Enligt vederbörande myndighets bestämmande, dock högst med det belopp
som skulle ha utgått vid en tjänsteresa med egen bil inom Sverige
Enligt vederbörande myndighets bestämmande, dock högst med det belopp
som förrättningsmannen visar att han har betalat. Förordning (1980:765).
2 mom. Resekostnadsersättning lämnas högst med det belopp som
förrättningsmannen har betalat för resan. Vid resa med sovvagn på tåg
eller med fartyg kan även ersättning lämnas för sedvanliga drickspengar.
Ersättning för utgift för drickspengar kan medges även om
förrättningsmannen inte har haft någon annan särskild kostnad för resan.
Delar en förrättningsman, som tillhör reseklass A, sovkupe eller hytt
med en familjemedlem som inte har rätt till resekostnadsersättning,
prövar vederbörande myndighet om och i vad mån förrättningsmannen skall
få resekostnadsersättning såsom vid enskild resa.
Utgift för resa med taxi ersätts bara om tjänsten krävde att
förrättningsmannen åkte taxi och om han inte lämpligen kunde använda ett
billigare färdmedel. Ersättning får dock medges för taxiresa till eller
från järnvägs- eller busstation, hamn, flygterminal eller - om
flygterminal inte finns eller resvägen till flygplatsen är kortare än
till terminalen - flygplats. Ersättning för taxiresa får även avse
sedvanliga drickspengar. Förordning (1980:765).
Anvisningar till 6 §
1. Beträffande resa med fartyg bör uppmärksammas, att biljettpriset inom
en och samma klass kan variera avsevärt, beroende på hyttens storlek och
belägenhet inom fartyget. Ersättning skall enligt grunderna för 4 §
reglementet icke beräknas efter dyrare hytt i vederbörande klass än
förhållandena i det särskilda fallet må föranleda. Då på grund av
platsbrist endast hytt i de högre prislägena finnes tillgänglig, må
beställning av dylik hytt ske först efter särskilt, hos vederbörande
myndighet inhämtat förhandsbemyndigande, varvid myndigheten vid sin
prövning har att beakta även andra föreliggande resemöjligheter.
2. I fråga om flygresor avses med ekonomiklass även affärsklass (s.k.
business class) och liknande.
Med Nordamerika avses Amerikas förenta stater och Canada.
Med förhandlingar avses förhandlingar eller överläggningar med en
främmande stat eller inom en internationell mellanstatlig organisation.
Som exempel på synnerliga skäl att medge ersättning för en flygresa i
första klass kan nämnas att resan har en sådan officiell prägel, att det
är motiverat att den företas i första klass. Ersättning för
förstaklassresa kan också medges, om förrättningsmannen av hälso- och
åldersskäl e.d. behöver extra bekvämlighet under resan. Ett annat skäl
kan vara att resan med hänsyn till de lokala förhållandena eller
uppdragets speciella krav inte lämpligen kan företas i ekonomiklass.
Ytterligare ett skäl kan vara att det finns plats bara i första klass
och att detta beror på omständigheter som förrättningsmannen inte kan
råda över. Han har t.ex. inte kunnat beställa biljett i tillräckligt god
tid, därför att han måste resa med kort varsel. Förordning (1980:765).
3. Utgifter för resor inom förrättningsorten med spårvagn, tunnelbana,
buss eller motsvarande färdmedel ersätts i allmänhet inte. Sådana
utgifter anses nämligen täckta av traktamentet. Förordning (1980:765).
4. När ersättning för färd med egen bil skall bestämmas, beaktas om
förrättningsmannens sammanlagda löneförmåner har avvägts med hänsyn till
kostnaderna för att inköpa eller hålla bil eller om han uppbär särskild
ersättning för bilresor eller för att hålla bil. Förordning (1980:765).
7 § 1 mom. I fråga om resgods utgår ersättning dels med skäligt belopp
för transport till och från järnvägs- eller busslinjestation, hamn eller
flygplats, dels ock i övrigt för transport av erforderligt handbagage
med det färdmedel, som av förrättningsmannen anlitats för tjänsteresan,
och eljest med billigaste trafikmedel. Förordning (1955:291).
2 mom. Ersättning utgår jämväl för utgifter för
a) resgodsförsäkring till skäligt belopp,
b) viseringsavgift för resan,
c) provision o.d. vid köp av erforderlig resevaluta,
d) kursförlust vid återväxling av främmande valuta,
e) erforderlig skyddsympning samt
f) oundgängliga telefonsamtal och telegram avseende biljett- eller
rumsbeställning. Förordning (1955:291).
3 mom. I 1 och 2 mom. avsedda utgifter skola, där ej enligt 1 mom.
ersättning skall utgå med skäligt belopp, så vitt möjligt vara styrkta.
Förordning (1955:291).
8 § Drabbas förrättningsman under utrikes tjänsteresa av skada till
följd av flygolycka, utgår, om ej annat följer av andra stycket,
ersättning av statsmedel enligt följande grunder:
a) vid bestående fullständig invaliditet på grund av olycksfallet med
ett belopp av 75000 kronor och vid bestående nedsättning av
arbetsförmågan med minst en tiondel med motsvarande lägre belopp;
b) vid dödsfall på grund av olycksfallet med ett belopp av 75000 kronor
till den avlidnes efterlevande.
Omfattas skadan av statlig personskadeförsäkring enligt kollektivavtal
mellan staten och arbetstagarorganisation, utgår dock ingen ersättning
enligt detta reglemente.
Med efterlevande avses make och arvsberättigade barn under 21 år samt
arvsberättigade föräldrar. Finnes ej annan efterlevande än make,
tillfaller hela beloppet maken. Finnas jämte make andra efterlevande,
tillfaller halva beloppet maken. Belopp, som utgår till andra
efterlevande än make, fördelas dem emellan enligt de regler, som gälla
för fördelning av arvfallen egendom.
Har i fall som avses under a ersättning utgivits efter viss
invaliditetsgrad och befinnes sedermera att den bestående
invaliditetsgraden blir högre än beräknat, utgives den
tilläggsersättning, som svarar häremot.
Utgiven invaliditetsersättning skall i förekommande fall avräknas från
dödsfallsersättning till efterlevande enligt b ovan.
Ersättningen bestämmes och utbetalas av riksförsäkringsverket.
Förordning (1974:667).
3 kap. Traktamente m.m.
9 § 1 mom. Vid utrikes förrättning och utrikes tjänsteresa betalas
traktamente per dag enligt 2-6 mom., om inte annat följer av
föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av 2 § 2 mom.
Förordning (1980:765).
2 mom. Om inte annat följer av 3-6 mom., betalas utlandstraktamente med
det belopp som anges för vistelselandet i bilaga 1 /n3/. Uppehåller sig
förrättningsmannen under samma dag i flera länder, betalas traktamente
efter vad som anges för det land där han tillbringar den längsta tiden.
Tillbringar han största delen av dagen i Sverige, beräknas traktamentet
enligt de bestämmelser om reseförmåner som enligt kollektivavtal gäller
för statstjänstemän i allmänhet. Förordning (1981:1266).
3 mom. Traktamente till den som är stationerad utom riket betalas bara
om mer än 6 timmar i följd har tagits i anspråk för utrikes förrättning
eller tjänsteresa utanför stationeringsorten. Har mer än 6 men högst 10
timmar i följd tagits i anspråk för sådan förrättning eller tjänsteresa,
betalas halvt traktamente. Förordning (1980:765).
4 mom. Om en förrättningsman under utrikes tjänsteresa reser mer än 8
timmar av en dag med tåg, fartyg eller flygplan, betalas traktamente för
den dagen med 125 kronor eller, om minst halva restiden tillbringas på
färdmedel där kostnaden för måltid ingår i biljettpriset, med 50 kronor.
Om förrättningsmannen en sådan dag vistas mer än 8 timmar på
förrättningsorten, betalas dock traktamente minst med det belopp som
skulle ha utgått enligt 2, 3 eller 5 mom.
Traktamente som avses i första stycket betalas aldrig med högre belopp
än som skulle ha utgått enligt 2, 3 eller 5 mom. Förordning (1988:1460).
5 mom. För en utsänd tjänsteman, som är stationerad utom riket, skall
traktamente enligt 2 eller 3 mom. minskas med 20 procent vid förrättning
eller tjänsteresa inom stationeringslandet. Förordning (1980:765).
6 mom. Uppehåller sig en förrättningsman vid utrikes förrättning på
samma ort mer än 20 dagar i följd efter ankomstdagen, nedsätts
traktamentet från och med den 21 dagen med 30 procent. Vad som nu har
sagts gäller dock inte om förrättningen avser förhandlingar med en annan
stat eller sammanträde inom en internationell organisation där Sverige
är medlem.
Uppehållstiden anses ha fortgått i en följd även om förrättningen har
avbrutits av semester eller - under mindre än åtta hela dagar i följd -
av tjänstledighet, tjänstgöring inom stationeringsorten eller
förrättning på annan ort än uppehållsorten. Hela dagar som ingår i ett
sådant avbrott räknas däremot inte in i den tjugodagarsperiod efter
vilken traktamentet skall sättas ned. Förordning (1980:765).
Anvisningar till 9 §
1. När det gäller att enligt 2 mom. avgöra i vilket land som en
förrättningsman har uppehållit sig den längsta tiden av en och samma
dag, skall tiden för färd med båt eller flygplan från hamnen eller
flygplatsen i ett land till hamnen eller flygplatsen i ett annat land
inte räknas in i vistelsen i något av länderna. Detsamma gäller i fråga
om tid för mellanlandning för tankning eller liknande eller för byte
till inrikes flyg. Vid avresa från Sverige skall den tid som
förrättningsmannen uppehåller sig i Sverige räknas från klockan 6. Vid
ankomst till Sverige skall samma tid räknas till klockan 24. Var resan
skall anses påbörjad och avslutad framgår av 5 §. Förordning (1980:765).
2. Vid tillämpning av 4 mom. anses såsom restid endast tiden mellan
färdmedlets avgång från och ankomst till järnvägsstation, hamn eller
flygplats. I restiden inräknas sådana väntetider som kan förekomma under
resan på grund av byte av transportlägenhet, flygplans mellanlandning
för tankning eller liknande avbrott samt tid för byte mellan olika
färdmedel.
Däremot inräknas inte avbrott för övernattning eller sådant avbrott i
tjänsteresa som avses i 11 §. Förordning (1980:765).
10 § 1 mom. Vid utrikes förrättning och utrikes tjänsteresa ersättas
styrkta utgifter för hotellrum, i den mån de av vederbörande myndighet
med hänsyn till förrättningsmannens ställning, resans ändamål samt pris-
och övriga förhållanden å orten prövas skäliga. I fall, då
betjäningsavgift icke upptages å hotellräkningen, må dylik utgift till
brukligt belopp ersättas.
Ingår vid hotellvistelse även kosthåll i rumspriset, skall i första
stycket avsedd ersättning minskas med värdet av denna förmån, dock lägst
med 35 procent av rumspriset vid helpension, 22.5 procent av rumspriset
vid halvpension och 5 procent av rumspriset, om detta endast innefattar
första frukost.
Delas hotellrum med person, som icke är berättigad till ersättning
enligt första stycket, utgår icke sådan ersättning med större belopp än
som motsvarar 70 procent av det för två personer fastställda rumspriset,
oberäknat kosthåll, dock lägst med det för rummet för en person
fastställda priset. Förordning (1978:64).
2 mom. Även om förrättningsmannen för en natt inte har haft några
utgifter för hotellrum eller annat logi, har han rätt till ersättning
för särskilda kostnader med ett belopp per hel natt som svarar mot 25
procent av det traktamente som tillämpas för honom för påföljande dag.
Sådan ersättning utgår dock inte för nätter, då förrättningsmannen på
statens bekostnad har sovplats på tåg eller fartyg. Förordning
(1980:765).
Anvisningar till 10 §
1. Innan en förrättningsman påbörjar en utrikes tjänsteresa skall
myndigheten på lämpligt sätt informera honom om den ungefärliga
hotellkostnadsersättning som han kan räkna med.
Ersättning för hotellkostnader bör i regel inte beviljas med högre
belopp än som svarar mot kostnaden för rum i hotell av god andra klass
standard eller, om det finns särskilda skäl till det, av första klass
standard. För en del orter anges i bilaga 2 de högsta priser som
sålunda kan godtas som kostnad för hotellrum. I fråga om andra resmål
kan myndigheten inhämta motsvarande uppgifter från utrikesdepartementets
rese- och flyttningssektion.
Högre ersättning än som följer av andra stycket bör beviljas bara om det
finns synnerliga skäl till det. Ett sådant skäl kan vara att ett
hotellrum inte står att få inom angiven kostnadsram och att detta beror
av omständigheter som förrättningsmannen inte kan råda över. Han har
t.ex. inte kunnat beställa rum i tillräckligt god tid, därför att han
måste resa med kort varsel eller ändra sina planer under resan. Ett
annat sådant skäl kan vara att värdlandet eller en svensk myndighet på
platsen har bokat ett dyrare hotellrum i samband med en kongress e.d. I
enstaka fall bör också hänsyn till uppdragets beskaffenhet och de lokala
förhållandena kunna anses som synnerliga skäl.
Den förrättningsman som begär ersättning för högre hotellkostnad skall i
reseräkningen motivera sin begäran. Förordning (1980:48).
2. I utgifterna för hotellrum må inräknas å hotellräkningen upptagen
kostnad för bagagetransport i samband med ankomst till eller avresa från
hotell. Har kostnad för dylik transport förekommit men ej upptagits å
hotellräkningen, må ersättning härför utgå till skäligt belopp.
3. Den omständigheten att kosthåll, som på vissa hotell är obligatoriskt
inkluderat i rumspriset, icke kunnat helt utnyttjas påverkar icke
tillämpningen av bestämmelserna i 1 mom. andra stycket om viss
procentuell reduktion av hotellersättningen.
4. Sker utrikes tjänsteresa med utnyttjande av reseform, vars pris
innefattar kostnaderna för såväl färdbiljetter som hotellrum och
måltider, och kan det ej styrkas med vilka belopp kostnaderna för
måltider ingå i priset, bör eljest utgående traktamente nedsättas med
hänsyn till i priset ingående måltider under andra dagar än resdagar.
Nedsättningen bör i dylikt fall utgöra vid helpension 75 procent, vid
halvpension 45 procent och, om endast första frukost ingår i priset, 5
procent. Förordning (1974:531).
5. Hinder föreligger ej mot att tjänsteman, som i stället för att anlita
hotell förhyr privat bostad, medgives ersättning för hyreskostnaden,
inberäknat i förekommande fall kostnad för lyse, bränsle och betjäning,
under förutsättning att densamma icke överstiger normal
hotellrumskostnad och att utgiften - utom såvitt avser drickspengar - är
vederbörligen styrkt.
11 § Nödgas förrättningsman på grund av naturhinder eller styrkt sjukdom
eller av annan giltig anledning avbryta utrikes förrättning eller
utrikes tjänsteresa och uppehålla sig annorstädes än i hemmet eller å
stationeringsorten, skall i fråga om traktamente och ersättning för
hotellkostnader så anses, som om förrättningsmannen utförde förrättning,
där han under tiden för uppehållet har sitt nattkvarter.
4 kap. Om reseräkning m.m.
12 § För bestridande av utgifter i samband med utrikes förrättning och
utrikes tjänsteresa äger förrättningsman uppbära lämpligt förskott att
redovisas inom tid, som vederbörande myndighet bestämmer. Har utlämnat
förskott överstigit den ersättningssumma, som fastställts efter
granskning av ingiven reseräkning, skall det överskjutande
förskottsbeloppet vara till fullo ersatt inom en månad efter det
avräkningsbesked erhållits. Förordning (1963:44).
Anvisningar till 12 §
Reseförskott bör avpassas så, att det normalt svarar mot
förrättningsmannens slutliga fordran enligt reseräkningen.
Förrättningsman är, där ej förhållandena i undantagsfall annat
föranleda, skyldig att själv ombesörja betalning av hotell- och
restauranträkningar samt andra utgifter, som icke äro att hänföra under
bestämmelserna om resekostnadsersättning enligt 2 kap. reglementet.
13 § 1 mom. I en räkning med krav på ersättning enligt detta reglemente
(reseräkning) skall uppges
ändamålet med utrikes förrättning,
författning, instruktion eller särskilt förordnande som legat till grund
för förrättningen,
tiderna för avresa och återkomst samt de dagar under vilka utrikes
förrättning och utrikes tjänsteresa ägt rum,
det färdmedel som har använts för varje del av utrikes tjänsteresa och
dess avgångs- och ankomsttider samt den klass på tåg, fartyg eller
flygplan i vilken resan företagits,
förskott som uppburits med stöd av 12 §.
Vid reseräkningen skall i förekommande fall, där så kan ske och om
myndigheten inte i särskilt fall medger annat, fogas kvitto på utgift
för taxi eller ''annat färdmedel'' enligt 6 § samt på utgift som avses i
7 §. Utgifter för taxiresor skall specificeras. Förordning (1980:765).
2 mom. Reseräkning skall, där ej kortare tid för redovisning av
förskott bestämts med stöd av 12 §, vara till vederbörande myndighet
inkommen inom 3 månader efter det förrättningen eller tjänsteresan
avslutats. För särskilt fall må efter därom gjord skriftlig
framställning anstånd med räkningens avlämnande kunna medgivas för
kortare tid. Förordning (1963:44).
3 mom. Utlägg i främmande valuta ersättas enligt den växelkurs, efter
vilken valutan förvärvats. Nämnda växelkurs skall styrkas genom banknota
eller på annat sätt. Förordning (1963:44).
5 kap. Överklagande
14 § Beslut om ersättning enligt detta reglemente får överklagas hos
kammarrätten genom besvär. Förordning (1987:485).
Övergångsbestämmelser
1984:21
Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag, då förordningen
enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk
författningssamling. De nya bestämmelserna tillämpas dock för tid från
och med den 1 januari 1984.
1985:32
Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag, då förordningen
enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk
författningssamling. De nya bestämmelserna tillämpas dock för tid från
och med den 1 januari 1985.
1985:280
Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag, då förordningen
enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk
författningssamling. De nya bestämmelserna tillämpas dock för tid från
och med den 1 januari 1985.
1986:75
Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag, då förordningen
enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk
författningssamling. De nya bestämmelserna tillämpas dock för tid från
och med den 1 januari 1986.
1986:711
Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag, då förordningen
enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling.
De nya bestämmelserna skall dock tillämpas för tid från och med den 1
mars 1986.
1987:47
Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag, då förordningen
enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling.
De nya bestämmelserna skall dock tillämpas för tid från och med den 1
januari 1987.
1988:262
Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1988. De nya bestämmelserna
skall dock tillämpas för tid från och med den 1 mars 1988.
Bilaga 1
Utlandstraktamenten
Land eller område Traktamente
per dag, kronor
----------------------------------------
Afghanistan 545
Albanien 150
Algeriet 340
Amerikas förenta stater 430
Andorra 365
Angola 595
Argentina 320
Australien 390
Azorerna 150
Bahamas 505
Bahrain 345
Bangladesh 280
Barbados 350
Belgien 510
Belize 320
Benin 475
Bermuda 490
Bolivia 175
Botswana 210
Brasilien 360
Brunei 430
Bulgarien 380
Burkina Faso 380
Burundi 195
Canada 335
Centralafrikanska
republiken 550
Chile 215
Colombia 195
Comorerna 330
Costa Rica 195
Cuba 355
Cypern 295
Danmark
(se även Grönland) 490
Djibouti 365
Dominica 225
Dominikanska
republiken 395
Ecuador 150
Egypten 195
Ekvatorialguinea 385
Elfenbenskusten 505
El Salvador 250
Etiopien 275
Fiji 270
Filippinerna 275
Finland 535
Frankrike 455
Förenade arabemiraten 410
Gabon 525
Gambia 225
Ghana 350
Grekland 275
Grenada 410
Grönland 490
Guadeloupe 470
Guatemala 190
Guinea, Republiken 580
Guinea-Bissau 240
Guyana 325
Haiti 360
Honduras 150
Hongkong 285
Indien 320
Indonesien 325
Irak 790
Iran 900
Irland 400
Island 580
Israel 425
Italien 500
Jamaica 410
Japan 720
Jemen 315
Jordanien 310
Jugoslavien 305
Kamerun 500
Kanarieöarna 425
Kap Verde 310
Kenya 210
Kina 365
Kongo, Folkrepubliken 500
Korea, Demokratiska
folkrepubliken 265
Korea, Republiken 610
Kuwait 400
Laos 160
Lesotho 185
Libanon 195
Liberia 500
Libyen 530
Liechtenstein 460
Luxemburg 500
Macau 270
Madagaskar 145
Malawi 135
Malaysia 270
Maldiverna 135
Mali 415
Malta 360
Marocko 400
Martinique 450
Mauretanien 465
Mauritius 300
Mexico 230
Mocambique 290
Monaco 455
Mongoliet 245
Myanmar (f. d. Burma) 170
Namibia 200
Nederländerna 440
Nederländska Antillerna 375
Nepal 265
Nicaragua 295
Niger 455
Nigeria 270
Norge 515
Nya Zeeland 340
Oman 415
Pakistan 185
Panama 290
Papua Nya Guinea 245
Paraguay 185
Peru 255
Polen 190
Portugal
(se även Azorerna) 305
Qatar 345
Rumänien 280
Rwanda 295
Salomonöarna 155
Sao Tomé och Principe 320
Saudiarabien 400
Schweiz 565
Senegal 495
Seychellerna 425
Sierra Leone 370
Singapore 355
Somalia 150
Sovjetunionen
(jfr nedan) 100
Spanien 505
Sri Lanka 300
St. Lucia 510
Storbritannien och
Nordirland 485
Sudan 410
Surinam 495
Swaziland 190
Sydafrika 260
Syrien 300
Taiwan 335
Tanzania 190
Thailand 270
Tjeckoslovakien 225
Togo 415
Tonga 255
Trinidad och Tobago 235
Tunisien 290
Turkiet
(asiatiska delen) 280
Turkiet (europeiska
delen) 330
Tyskland 440
Uganda 270
Ungern 275
Uruguay 165
Vanuatu 240
Venezuela 240
Vietnam 210
Västra Samoa 275
Zaire 470
Zambia 240
Zimbabwe 175
Österrike 500
Övriga länder och
områden 280
I fråga om Sovjetunionen gäller också följande. För den som genom
växlingsnota eller på något annat sätt visar att han inte har kunnat
köpa eller använda lokal valuta till förmånskurs (1 rubel = ca 1 krona)
i Sovjetunionen skall i stället för tabellens belopp traktamentet vara
420 kronor per dag. Förordning (1990:1181).
Bilaga 2
Högsta godtagbara pris per dygn för ett enkelrum med bad (inkl.
service och ev. skatt)
Land Ort Pris, kronor
--------------------------------------------------------------------
Amerikas förenta stater New York 1 100
Australien Canberra 1 050
Belgien Bryssel 1 200
Canada Ottawa 800
Danmark Köpenhamn 950
Finland Helsingfors 1 150
Frankrike Paris 1 200
Grekland Athen 1 000
Hongkong 1 350
Irland Dublin 1 100
Island Reykjavik 750
Israel Tel Aviv 900
Italien Rom 1 200
Japan Tokyo 1 300
Luxemburg Luxemburg 1 000
Nederländerna Haag 900
Norge Oslo 1 100
Portugal Lissabon 850
Schweiz Genève 1 000
Spanien Madrid 1 050
Storbritannien London 1 250
Turkiet Istanbul 800
Tyskland Bonn 1 050
Österrike Wien 950
Förordning (1990:1181). | null | null |
1953:685 | Kungörelse (1953:685) angående inbetalning av vissa avgifter, som tidigare uppburits i samband med den allmänna uppbörden | 1,953 | 1 § Avgifter, som före utgången av år 1946 uppburits i samband med
uppbörden av kronoutskylder men som icke äro att hänföra till skatt
varom i uppbördslagen den 5 juni 1953 (nr 272) förmäles, skola
uppbäras genom länsstyrelsens försorg. Vad nyss sagts skall dock icke
gälla beträffande avgifter till hushållningssällskap,
riddarhuskapitationsavgifter och avgifter till enskild
sammanslutning.
Har icke genom särskild föreskrift bestämts, när inbetalning skall ske
av avgifter, som enligt första stycket skola uppbäras genom
länsstyrelsens försorg, skall uppbörd därav äga rum å tid som
länsstyrelsen fastställer. Inbetalningen bör ske till postgirokonto
för länsstyrelsen medelst inbetalningskort eller girokort.
Inbetalning, som verkställes i nyssnämnda ordning, sker utan kostnad
för den betalningsskyldige. Länsstyrelsen skall minst fjorton dagar
före ingången av den tid, då inbetalningen skall ske, anmoda den
betalningsskyldige att under nämnda tid inbetala avgiften, därvid
länsstyrelsen tillika skall översända inbetalningskort att användas
för inbetalningen.
För att inbetalning till länsstyrelsens postgirokonto skall anses
fullgjord inom föreskriven tid, skall inbetalningskort hava avlämnats
å postanstalt eller, där inbetalningen sker medelst girokort, detta
hava inkommit till postanstalt inom nämnda tid. (Jämför 1974:771
ö.b.)
2 § Länsstyrelsen har att om verkställd inbetalning av avgifter, som i
1 § avses, gör anteckning i särskild uppbördslängd eller i annan
handling, vari avgifterna äro införda. Länsstyrelsen skall därjämte
skyndsamt låta upprätta förteckning i tre exemplar, särskilt för varje
utmätningsmansdistrikt, över avgifter som icke erlagts inom
föreskriven tid samt inom fjorton dagar efter betalningstidens utgång
överlämna två exemplar av förteckningen till vederbörande
utmätningsman.
Vad i uppbördslagen och i uppbördskungörelsen den 16 oktober 1953 (nr
628) stadgas om restavgift, indrivning och redovisning av restförd
skatt, avkortning och avskrivning av skatt, antagande av
ackordsförslag som rör skatt, upprättande av balanslängd samt
restitution, efterkrav och preskription av skatt äger motsvarande
tillämpning i fråga om avgifter som avses i 1 §. Kungörelse
(1965:876). (Jämför 1974:771 ö.b.)
3 § Avgifter, som före utgången av år 1946 uppburits i samband med
uppbörden av kommunalutskylder men som icke äro att hänföra till skatt
varom i uppbördslagen förmäles, skola uppbäras genom vederbörande
kommuns försorg. Har icke genom särskild föreskrift bestämts när och i
vilken ordning ifrågavarande avgifter skola till kommunen inbetalas,
skall uppbörd därav äga rum i enlighet med de närmare föreskrifter
kommunen fastställer.
Vad i första stycket sägs skall dock beträffande avgifter, som skola
tillfalla enskild sammanslutning, tillämpas endast därest kommunen
beslutat att sådana avgifter må uppbäras genom kommunens försorg.
(Jämför 1974:771 ö.b.)
4 § har upphävts genom kungörelse (1974:877).
Övergångsbestämmelser
1974:877
Den upphävda paragrafen gäller fortfarande i fråga om fordran som
överlämnats till indrivning före den 1 januari 1975. | null | null |
1953:716 | Förordning (1953:716) om utgallring av handlingar hos vissa statsmyndigheter | 1,953 | 1 § Denna förordning äger tillämpning på handlingar hos
statsmyndighet, för vilken riksarkivet, landsarkiv eller stadsarkiv
enligt allmänna arkivstadgan är arkivmyndighet.
Om utgallring ur upptagning för automatisk databehandling hos nämnda
myndigheter är särskilt föreskrivet. Förordning (1978:182).
2 § Följande handlingar skola, under nedan angivna förutsättningar och
efter det att fastställd gallringsfrist löpt ut, utgallras, nämligen:
1) handlingar rörande hos myndigheten anställd personal, vilka
utgöras av ansökningar, uppgifter och rutinmässig skriftväxling
angående förordnanden, ledigheter, vikariat, löneklassuppflyttningar,
avsked, pensioner och ersättningar av olika slag samt andra
handlingar, som legat till grund för matrikelföringen, ävensom övriga
likartade handlingar, vilka tjänat som kontroll eller redovisning av
personalen eller eljest äro av företrädesvis rutinmässig beskaffenhet,
dock med undantag av sådana handlingar, som myndigheten med hänsyn
till framtida personhistorisk forskning eller av andra hänsyn anser
böra bevaras;
2) handlingar rörande upphandling och materialförvaltning, vilka
utgöras av offerter och icke antagna anbud, rekvisitioner,
ordererkännanden, följesedlar och andra utlämningskvitton, packnotor,
uppgifter om mottagande och avgång samt slitage av materiel,
förrådsrapporter, kassationsförslag, besked och uppgifter till
inventarieliggare samt rutinmässig skriftväxling ävensom andra
likartade handlingar, som äro av företrädesvis rutinmässig
beskaffenhet,
under förutsättning dels att handlingarna icke utgöra bilagor till
myndighetens bokföring, dels ock att föreskriven, på handlingarna
grundad kontroll, revision, redovisning eller bearbetning slutförts,
samt med iakttagande i förekommande fall av vederbörlig
preskriptionstid;
3) handlingar rörande räkenskapsväsendet, vilka utgöras av
kassarapporter och därmed jämförliga uppgifter, medelsrekvisitioner,
kontoutdrag, checktalonger och checkstammar, från postverket
härrörande kvitton, talonger och girobesked samt postgiroförteckningar
- som i vissa fall kvarligga hos myndigheten utöver det räkenskaperna
bifogade exemplaret - listor och liggare, rutinmässig skriftväxling
ävensom övriga likartade handlingar, som tjänat den fortlöpande
räkenskapskontrollen eller eljest äro av företrädesvis rutinmässig
beskaffenhet,
under förutsättning att föreskriven, på dessa handlingar grundad
kontroll, revision, redovisning eller bearbetning blivit slutförd och
med iakttagande i förekommande fall av vederbörlig preskriptionstid;
4) det exemplar av huvudboken, vilket icke varit föremål för
granskning av reviderande myndighet, samt det exemplar av inkomst
och utgiftsjournal och av inkomst- och utgiftsbok, vilket icke anses
böra bevaras,
under förutsättning att ifrågavarande böcker och journaler föreligga i
två exemplar hos en och samma myndighet samt med iakttagande av
vederbörlig preskriptionstid;
5) sådant statistiskt primärmaterial, som jämlikt gällande
föreskrifter statistiskt bearbetats,
under förutsättning att detta material, i sin helhet eller till vissa
delar, dels icke, såvitt kan bedömas, kommer att ytterligare bearbetas
för statistiskt ändamål, dels icke befinnes vara av värde för
förvaltningen eller för historisk eller annan forskning, skolande
frågan om materialets värde för forskningen underställas riksarkivet;
6) arbetstabeller och annat i samband med statistisk bearbetning
uppgjort arbetsmaterial,
under förutsättning att detta material i sin helhet eller till vissa
delar icke befinnes vara av värde för förvaltningen eller för
historisk eller annan forskning, skolande frågan om materialets värde
för forskningen underställas riksarkivet;
7) postböcker för avgående post och av postverket lämnade bevis om
mottagna försändelser,
med iakttagande i förekommande fall av vederbörlig preskriptionstid;
8) avskrifter, kopior och dupletter av handlingar, som tillkommit
uteslutande för att underlätta det inre arbetet hos myndigheten,
under förutsättning att ett huvudexemplar finns och bevaras i
myndighetens arkiv samt att akt eller dossier (samling av akter
angående samma ämne) icke därigenom på ett olämpligt sätt stympas
eller att eljest ett bevarande av ifrågavarande avskrifter, kopior
eller dupletter icke anses erforderligt;
9) från annan statsmyndighet informationsvis överlämnade avskrifter,
kopior och dupletter av handlingar,
under förutsättning att ett huvudexemplar finns och bevaras i
statsmyndighets arkiv samt att akt eller dossier icke därigenom på ett
olämpligt sätt stympas eller att eljest ett bevarande av ifrågavarande
avskrifter, kopior eller dupletter icke anses erforderligt;
10) program, programbeskrivning eller annan jämförlig dokumentation
för automatisk databehandling,
under förutsättning att handlingen icke längre behövs för att uppgift
som finns i upptagning för automatisk databehandling eller i annan
handling skall kunna härledas och förstås, dock att utgallring icke
får ske om handlingen utgör systemdokumentation eller det eljest anses
behövligt att bevara den; samt
11) hålkort eller hålremsa, som läses med annan teknik än automatisk
databehandling,
under förutsättning att materialet har bearbetats i erforderlig
utsträckning och icke behöver utnyttjas ytterligare.
Gallringsfrist som avses i första stycket fastställes av myndigheten
eller, i fråga om visst slag av handlingar för vilka erfordras att för
flera myndigheter bestämmes en gemensam gallringsfrist, av riksarkivet
efter samråd med berörda centrala förvaltningsmyndigheter. Förordning
(1978:182).
3 § Utöver vad i 2§ stadgats skola följande handlingar utgallras under
nedan angivna förutsättningar och efter det att fastställd
gallringsfrist löpt ut, nämligen:
1) för myndighetens verksamhet oväsentliga framställningar,
förfrågningar, upplysningar och meddelanden av tillfällig eller
rutinmässig karaktär;
2) redogörelser och uppgifter, vilka i allt väsentligt hava ingått i
officiella publikationer eller införts i liggare, tabeller eller
skrivelser eller på kort,
såvida de icke därutöver innehålla upplysningar, som kunna vara av
värde för förvaltningen eller för vetenskaplig forskning; samt
3) sådana register (även kortregister), liggare och listor, utkast och
arbetspapper av tillfällig karaktär, vilka upprättats uteslutande för
att underlätta det inre arbetet hos myndigheten och som icke kunna
anses hava ett egenvärde.
I fråga om gallringsfrist som avses i första stycket äger 2§ andra
stycket motsvarande tillämpning. Kungörelse (1974:646).
4 § Missiv, kapprockar, kommunikationsresolutioner samt delgivnings-
och mottagningsbevis må kunna utgallras, under förutsättning att akter
eller dossierer icke därigenom på ett olämpligt sätt stympas eller
att, med hänsyn till uppgifter eller antecknade yttranden, som
förekomma på sådan till gallring ifrågasatt handling, ett bevarande av
densamma icke eljest anses önskvärt,
allt med iakttagande i förekommande fall av vederbörlig
preskriptionstid.
5 § Från gallring skola undantagas sådana handlingar, som återställts
till myndighet, sedan besvär över myndighetens beslut avgjorts, därest
myndigheten efter prövning i varje särskilt fall finner handlingarna
vara av betydelse ur prejudikatsynpunkt eller de av annan anledning
böra bevaras.
6 § Utgallrade handlingar skola, i den mån de icke lämpligen kunna av
vederbörande myndighet användas för tjänsteändamål, omedelbart
försäljas eller förstöras. Försäljning skall ske under villkor, att
handlingarna - där så anses erforderligt under nödig kontroll -
förmalas eller på annat sätt förstöras.
Inflytande försäljningsmedel skola tillgodoföras vederbörlig
myndighets expensanslag för att i mån av behov av myndigheten
disponeras. Kungörelse (1958:65).
7 § Erfordras bestämmelser om utgallring av handlingar utöver vad i
förordningen angivits, bör myndighet göra framställning härom hos
riksarkivet. Det åligger myndighet att före utgången av år 1965 och
därefter minst en gång vart femte år taga ställning till frågan,
huruvida sådan framställning bör göras. Förordning (1978:182). | null | null |
1953:74 | null | 1,953 | null | 1736:0123 2 | null |
1953:754 | null | 1,953 | null | 1946:727 | null |
1953:766 | null | 1,953 | null | 1941:967 | null |
1953:770 | Lag (1953:770) om folkrättsliga reglers iakttagande i fråga om ansvar för brott av vissa utlänningar | 1,953 | Är någon, som avses i 21 kap. 4 § brottsbalken, eller annan utlänning,
som internerats då riket är i krig, misstänkt för brott, skall vid
rättsligt förfarande med anledning därav samt vid påföljds ådömande
och verkställande iakttagas vad som bestämts i gällande avtal med
främmande makt eller följer av allmänt erkända folkrättsliga
grundsatser. Lag (1986:659). | null | null |
1953:771 | Lag (1953:771) om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar m.m. | 1,953 | 1 § Rödakorsmärket, bestående av rött kors på vit botten, eller
benämningen "röda korset" eller "Genèvekorset" må icke offentligen
brukas annat än som kännetecken för militär sjukvård eller för
militärpräster eller i fall som sägs i 2 §.
2 § De internationella rödakorsorganisationerna äga använda märke och
benämning som avses i 1 §. Detsamma gäller utländsk nationell
förening, som i sitt hemland äger offentligen bruka märket eller
benämningen.
Med regeringens tillstånd må föreningen svenska röda korset och annan
svensk förening, till vars uppgift hör att i krig biträda vid militär
sjukvård, begagna sagda märke och benämning. Märke som nu sagts må ock
med regeringens tillstånd användas som kännetecken för civil sjukvård
under krig och för räddningstjänst vid kusten samt i fredstid för att
utmärka fordon som nyttjas såsom ambulans och för att angiva
hjälpstation som är uteslutande avsedd för avgiftsfri vård av sårade
och sjuka. Lag (1979:744).
3 § Märke, bestående av röd halvmåne på vit botten eller av rött lejon
och röd sol på vit botten, eller benämningen "röda halvmånen" eller
"röda lejonet och solen" må icke offentligen brukas, med mindre det är
tillåtet enligt avtal med främmande makt.
4 § Det internationella kännetecknet för civilförsvar, bestående
av en liksidig blå triangel mot orangefärgad bakgrund, får inte
användas offentligt utan medgivande av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1994:1723).
5 § Den som saluhåller vara, därpå obehörigen anbragts märke,
benämning eller annat kännetecken, som avses i 1, 3 eller 4 §, eller i
firma obehörigen intager sådan benämning eller eljest bryter mot de i
nämnda paragrafer stadgade förbuden, straffes med böter eller
fängelse.
Samma lag vare där någon offentligen brukar märke, benämning eller
kännetecken som företer sådan likhet med märke, benämning eller
kännetecken som avses i 1, 3 eller 4 § att förväxling lätt kan ske.
Lag (1979:744).
Övergångsbestämmelser
1953:771
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1954 men skall, såvitt angår märke
eller benämning som avses i 3 §, icke äga tillämpning å varumärke
eller firma som här i riket lagligen registrerats eller av
näringsidkare brukats före lagens utfärdande.
Genom lagen upphäves lagen den 2 juni 1911 (nr 43 s. 1) om skydd för
vissa internationella sjukvårdsbeteckningar.
Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri
eljest lagrum, som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, skall
den bestämmelsen i stället tillämpas.
1979:744
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer, men skall
såvitt angår varumärke som här i riket registrerats eller av
näringsidkare brukats före lagens ikraftträdande icke äga tillämpning
förrän två år efter lagens ikraftträdande. | null | null |
1953:78 | null | 1,953 | null | 1952:98 | null |
1953:92 | null | 1,953 | null | 1947:175 | null |
1954:103 | null | 1,954 | null | 1941:416 | null |
1954:123 | null | 1,954 | null | 1919:426 | null |
1954:126 | null | 1,954 | null | 1941:251 | null |
1954:13 | null | 1,954 | null | 1938:279 | null |
1954:130 | Kommunal delegationslag (1954:130) | 1,954 | Kommun, som tillhör sammanslutning av kommuner med uppgift att
tillvarataga medlemmarnas intressen såsom arbetsgivare
(arbetsgivarorganisation), äger uppdraga åt sammanslutningen
att med bindande verkan för kommunen genom kollektivavtal eller
annorledes enhetligt reglera anställningsvillkoren för sådana
arbetstagare i kommunens tjänst, vilkas villkor det icke
ankommer på statlig myndighet att fastställa.
Kommunen äger bestämma att uppdrag enligt första stycket får
lämnas av nämnd, som handlägger frågor om anställningsvillkor
för arbetstagare i kommunens tjänst.
Med kommun jämställs i denna lag landsting och annan kommunal
förvaltningsenhet. Lag (1999:297). | null | null |
1954:137 | null | 1,954 | null | 1952:167 | null |
1954:142 | Skogskontolag (1954:142) | 1,954 | 1 § Vid taxering till kommunal och statlig inkomstskatt kan
fysisk person och dödsbo på de villkor och i den omfattning som
anges i denna lag, få uppskov med beskattning av intäkt av
näringsverksamhet avseende skogsbruk för medel som sätts in på
ett särskilt bankkonto (skogskonto eller skogsskadekonto).
Uppskov medges inte delägare i handelsbolag för inkomst av
bolagets verksamhet.
Uppskov för insättning på skogsskadekonto medges endast om
stormfällning, brand, insektsangrepp eller liknande händelse har
medfört att mer än en tredjedel av förvärvskällans skog bör
avverkas tidigare än vad som annars skulle ha varit fallet och om
den skattskyldige med intyg från skogsvårdsstyrelsen i länet eller på
annat sätt visar att den huvudsakliga delen av beskattningsårets
skogsintäkter hänför sig till avverkning som nu har sagts.
Uppskov för insättning på skogsskadekonto medges inte om den
skattskyldige för det beskattningsår som uppskovet avser också
yrkar uppskov för insättning på skogskonto.
Har uppskov för insättning på skogsskadekonto vägrats på grund av
att de i andra stycket angivna villkoren inte varit uppfyllda får den
skattskyldige framställa yrkande om uppskov för insättning på
skogskonto. Sådan framställning skall ha kommit in till skattemyndig-
heten inom sex månader från det att beslut meddelades om att rätt till
uppskov för insättning på skogsskadekonto inte föreligger, om inte
längre tid följer av bestämmelserna i taxeringslagen (1990:324).
Med bank avses i denna lag Riksbanken, affärsbank, sparbank samt
medlemsbank.
En skattskyldig får för ett visst beskattningsår göra insättning på
endast ett skogskonto eller skogsskadekonto. Har den skattskyldige
i strid mot denna bestämmelse gjort insättning på skogskonto eller
skogsskadekonto i mer än en bank medges uppskov endast för
insättning på det först öppnade kontot. Lag (1995:1579).
2 § Uppskovet får för ett och samma beskattningsår, om annat
ej följer av andra och tredje styckena, avse högst ett belopp
motsvarande summan av
a) sextio procent av den på beskattningsåret belöpande
köpeskillingen för skog, som har avyttrats genom upplåtelse av
avverkningsrätt,
b) fyrtio procent av den på beskattningsåret belöpande
köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter samt
c) fyrtio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under
beskattningsåret har tagits ut för förädling i annan förvärvskälla
inom inkomstslaget näringsverksamhet.
Medför stormfällning, brand, insektsangrepp eller liknande
händelse att en betydande del av förvärvskällans skog bör avverkas
tidigare än vad som annars skulle ha varit fallet, får skattskyldig,
om och i den mån han med intyg från skogsvårdsstyrelsen i länet
eller på annat sätt visar att intäkt hänför sig till avverkning som nu
har sagts, uppskov med högst ett belopp motsvarande summan av
a) åttio procent av den på beskattningsåret belöpande
köpeskillingen för skog, som har avyttrats genom upplåtelse av
avverkningsrätt,
b) femtio procent av den på beskattningsåret belöpande
köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter samt
c) femtio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under
beskattningsåret har tagits ut för förädling i annan förvärvskälla
inom inkomstslaget näringsverksamhet.
Uppskov med belopp som anges i andra stycket medges också i
fråga om sådan ersättning för skog eller skogsprodukter som avses i
25 § 2 mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Vid tillämpningen av första--tredje styckena avses med köpeskilling
även försäkringsersättning för skog och skogsprodukter.
Uppskov medges inte med så stort belopp att underskott
uppkommer vid beräkning av inkomst av förvärvskällan enligt
kommunalskattelagen.
Har i förvärvskällan redovisats utdelning från samfällighet, som
avses i 6 § 1 mom. första stycket b lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, medges uppskov för den del av utdelningen som
härrör från intäkt av skogsbruk i samfälligheten under det
beskattningsår som utdelningen hänför sig till på samma sätt som
om denna del utgjort intäkt av skogsbruk, som den skattskyldige
drivit själv. Lag (1993:1550).
3 § Uppskov för visst beskattningsår medges i fråga om skogskonto
inte med belopp som understiger 5 000 kronor och i fråga om
skogsskadekonto inte med belopp som understiger 50 000 kronor.
Uppskovsbeloppet avrundas nedåt till helt hundratal kronor.
Lag (1993:1550).
4 § Skattskyldig som yrkar uppskov skall till självdeklarationen foga
utredning på blankett enligt av riksskatteverket fastställt formulär
samt besked från banken om insättningen. I förekommande fall skall
utredning och besked lämnas för samtliga de förvärvskällor för vilka den
skattskyldige yrkar uppskov.
Den skattskyldige skall i sin självdeklaration lämna uppgift om
tillgodohavande på skogskonto och skogsskadekonto vid beskattningsårets
utgång. Lag (1982:325).
5 § Uppskov medges endast om de ifrågavarande medlen har betalats in
till banken senast den dag som den skattskyldige enligt lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter skall avlämna särskild
självdeklaration.
Har den skattskyldige yrkat uppskov för insättning på skogskonto med
stöd av bestämmelserna i 1 § fjärde stycket skall de medel, som betalats
in på skogsskadekontot, anses inbetalade på skogskonto den dag då
betalningen på skogsskadekontot gjordes. I fråga om medel på
skogsskadekonto som inte tagits ut när yrkandet om uppskov för
insättning på skogskontot kom in till skattemyndigheten, gäller vad nu
sagts dock endast om den skattskyldige fört över medlen på
skogsskadekontot till skogskonto. Överföring som har skett senare än tio
år efter ingången av det år då medlen enligt första stycket senast skall
ha betalats in beaktas inte. Lag (1994:490).
6 § Den skattskyldige får ta ut de inbetalade medlen tidigast fyra
månader efter inbetalningsdagen. Uttag får avse hela det innestående
beloppet eller del av detta, dock inte lägre belopp än 1000 kronor. Om
särskilda förhållanden föranleder det, får regeringen medge att
innestående medel tas ut tidigare än som nu har sagts.
Sedan tio år eller, i fråga om skogsskadekonto, tjugo år har förflutit
från ingången av det år då inbetalning enligt 5 § senast skall ha
gjorts, skall banken betala ut kvarstående medel. Lag (1982:325).
7 § Som skogskonto och skogsskadekonto godtas endast konto för vilket
ränta gottskrivs årligen eller oftare.
Räntesatsen för medel på skogskonto och skogsskadekonto bestäms av
banken.
På gottskriven ränta utgår skatt enligt lagen (1990:676) om skatt på
ränta på skogskontomedel m. m. Lag (1990:677).
8 § Belopp för vilket uppskov med beskattning har erhållits samt
resterande ränta på sådant belopp skall tas upp som intäkt av
näringsverksamhet för det beskattningsår då utbetalning från skogskontot
eller skogsskadekontot sker eller skulle ha skett enligt 6 §.
Med resterande ränta avses ränta efter avdrag för skatt enligt 7 §.
Beskattning enligt första stycket skall inte ske om medel på skogskonto
eller skogsskadekonto hos en bank till hela beloppet direkt överförs
till ett motsvarande konto i en annan bank. Lag (1990:677).
9 § Övergår skattskyldigs fastighet till annan på annat sätt än
genom köp, byte eller därmed jämförligt fång eller genom gåva
skall, såvida fastigheten utgör den väsentliga delen av förvärvskälla
för vilken insättning på skogskonto eller skogsskadekonto har
gjorts, innestående medel genast tas upp som intäkt av
näringsverksamhet.
Har avtal träffats om överlåtelse eller pantsättning av medel på
skogskonto eller skogsskadekonto, skall medlen genast tas upp som
intäkt av näringsverksamhet. Beskattning skall inte ske av den
anledningen att den skattskyldige efter framställning från
skogsvårdsstyrelse har förbundit sig att inte utan styrelsens tillstånd
förfoga över medlen. Lag (1993:1550).
9 a § Har under året medel på skogskonto eller skogsskadekonto betalats
ut enligt 6 § skall banken lämna uppgift om detta till
skattemyndigheten. Detsamma gäller om banken fått kännedom om avtal som
avses i 9 § tredje stycket. Uppgiften skall lämnas senast den 31 januari
följande år.
Vid överföring av kontomedel skall den överförande banken lämna den
mottagande banken de uppgifter som behövs för att den mottagande banken
skall kunna fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag. Lag
(1992:1351).
10 § Regeringen kan förordna att affärsbank, sparbank eller
medlemsbank som inte följer bestämmelserna i denna lag eller med stöd
av lagen meddelade föreskrifter inte längre skall få ta emot medel
påskogskonto eller skogsskadekonto. Lag (1995:1579).
Övergångsbestämmelser
1984:1070
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången
vid 1986 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock fortfarande
tillämpas vid nämnda taxering i fråga om skattskyldiga som då taxeras
för beskattningsår som har påbörjats före den 1 januari 1985.
1988:1520
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.
2. De nya bestämmelserna om överföring av kontomedel tillämpas endast på
överföringar efter ikraftträdandet.
3. Genom lagen upphävs 7 § kungörelsen (1954:144) med vissa föreskrifter
angående tillämpningen av förordningen den 27 mars 1954 (nr 142) om
taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto.
1990:345
Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången
vid 1991 års taxering.
1990:677
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första
gången vid 1992 års taxering.
Skogskonto och skogsskadekonto som vid lagens ikraftträdande
inte uppfyller villkoret enligt 7 § första stycket skall -- om
villkoret inte uppfyllts senast den 31 december 1992 -- inte
längre anses som skogskonto eller skogsskadekonto i följd varav
de på kontot innestående medlen skall tas upp som intäkt av
näringsverksamhet.
1992:1351
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Den nya bestämmelsen
tillämpas endast på överföringar av kontomedel som gjorts efter
ikraftträdandet.
1993:1550
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första
gången vid 1995 års taxering.
1994:490
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och tillämpas första gången
vid 1995 års taxering. | null | null |
1954:144 | Skogskontoförordning (1954:144) | 1,954 | 1 § Med skogskonto förstås i denna förordning ett sådant
särskilt konto i ett kreditinstitut som avses i 21 kap. 21 §
inkomstskattelagen (1999:1229). Vad som sägs om skogskonto
gäller även skogsskadekonto. Förordning (2004:333).
2 § Har upphävts genom förordning (2001:1245).
3 § Har upphävts genom förordning (2001:1245).
4 § Har upphävts genom förordning (2001:1245).
5 § Om en kontrolluppgift som har lämnats enligt 16 kap. 4 §
1 a skatteförfarandelagen (2011:1244) inte har följts vid
ett beslut om avdrag för insättning på ett skogskonto eller
skogsskadekonto, ska Skatteverket snarast möjligt lämna ett
meddelande till kreditinstitutet om beslutet. Ett sådant
meddelande ska också lämnas till kreditinstitutet om
innestående medel har tagits upp som intäkt i inkomstslaget
näringsverksamhet enligt 21 kap. 39 eller 40 §
inkomstskattelagen (1999:1229). Om den skattskyldige har
överklagat beslutet, ska meddelandet lämnas först när beslutet
har fått laga kraft. Förordning (2011:1264).
6 § Har upphävts genom förordning (2001:1245).
7 § Har upphävts genom förordning (2001:1245).
8 § Bestämmelser om begäran om indrivning m. m. av skatt för
ränta på skogskonto, skogsskadekonto och upphovsmannakonto
enligt lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.
m. och dröjsmålsavgift enligt nämnda lag finns i 4--9 §§
indrivningsförordningen (1993:1229). Att den betalningsskyldige
skall uppmanas att betala fordringen innan ansökan om indrivning
görs framgår av 3 § nämnda förordning.
Indrivning behöver inte begäras för en fordran som understiger 100
kronor om indrivning inte krävs från allmän synpunkt.
Förordning (1993:1230).
Övergångsbestämmelser
2001:1245
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2002 och
tillämpas första gången vid 2002 års taxering. | null | null |
1954:154 | Lag (1954:154) om skyldighet för kommun att avsätta medel till särskild skatteregleringsfond i anledning av fastighetsskattens omläggning | 1,954 | 1 § Det åligger stad, köping, landskommun och landsting att verkställa
avsättning till särskild skatteregleringsfond i anledning av
fastighetsskattens omläggning med sådant belopp, att denna fond vid
utgången av år 1957 uppgår till belopp ej understigande vad staden,
köpingen, landskommunen eller landstinget av statsverket under år 1955
uppburit på grundval av 1954 års fastighetstaxering.
Avsättning, som nu sagts, må fördelas på åren 1955, 1956 och 1957
eller ock göras under något eller några av dessa år.
2 § Vad om inskränkning i kommuns rätt att taga medel ur fond i
anspråk finnes stadgat, skall, såvitt avser tiden efter utgången av år
1957, icke gälla fond varom i denna lag förmäles.
3 § Kungl. Maj:t äger utfärda de närmare föreskrifter, som kunna
finnas erforderliga för tillämpning av denna lag. | null | null |
1954:158 | null | 1,954 | null | 1928:370 | null |
1954:160 | null | 1,954 | null | 1951:442 | null |
1954:165 | null | 1,954 | null | 1937:810 | null |
1954:17 | Kungörelse (1954:17) om betesreglering inom vissa skogsvårdsområden i Gällivare, Arvidsjaurs och Jokkmokks socknar i Norrbottens län | 1,954 | Med stöd av 12 § andra stycket lagen den 2 juni 1933 (nr 269) om
ägofred har Kungl. Maj:t, på framställning av skogsvårdsstyrelsen i
Norrbottens län, funnit gott förordna, att betesreglering må, på sätt
och under villkor som stadgas i 13-19 §§ samma lag, äga rum inom
följande skogsvårdsområden i Norrbottens län, nämligen Vitträsk,
Flakaberg, Mäntyvaara, Ruutirova, Satter, Vähävaara, Mårdsel, Risträsk,
Suobbat, Västerberg-Neitaskaito och Yrttivaara i Gällivare socken,
Järvträsk-Stenbacken, Fjällbonäs, Högbränna, Stormyrheden, Lappträsk,
Akkavare, Renvallen och Tjappsåive i Arvidsjaurs socken, Kilkok,
Lillåstrand-Tjäruträsk, Vuollerim, Vajkijaur, Krokamyran och Messaure i
Jokkmokks socken. | null | null |
1954:179 | null | 1,954 | null | 1952:495 | null |
1954:197 | null | 1,954 | null | 1939:608 | null |
1954:198 | null | 1,954 | null | 1947:385 | null |
1954:199 | null | 1,954 | null | 1941:967 | null |
1954:204 | null | 1,954 | null | 1928:370 | null |
1954:229 | null | 1,954 | null | 1949:501 | null |
1954:23 | Brev (1954:23) till kommerskollegium angående fastställande av nytt reglemente för senator Emil Possehls stipendiefond | 1,954 | /Författningens text finns bara i tryckt version/ | null | null |
1954:233 | null | 1,954 | null | 1935:113 | null |
1954:234 | null | 1,954 | null | 1942:740 | null |
1954:245 | null | 1,954 | null | 1927:77 | null |
1954:252 | null | 1,954 | null | 1928:370 | null |
1954:263 | null | 1,954 | null | 1928:370 | null |
1954:265 | Förordning (1954:265) om beskattning av vissa kapitalförsäkringar | 1,954 | 1 § För kapitalförsäkring som i 2 § avses skall -- utan hinder av vad
om beskattning av kapitalförsäkring eljest är stadgat -- för de
beskattningsår, för vilka taxering verkställes i första instans åren
1956--1963, utgöras kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt och
statlig förmögenhetsskatt i enlighet med vad nedan närmare stadgas.
2 § Bestämmelserna i denna förordning skola äga tillämpning å sådan
återköpsberättigad kapitalförsäkring, som meddelats av eller utlösts
hos livförsäkringsbolag under tiden från och med den 1 juli 1952 till
och med den 28 februari 1953, under förutsättning att försäkringens
återköpsvärde vid någon tidpunkt under kalenderåret närmast före
taxeringsåret överstigit 15 000 kronor och tillika varit högre än det
återköpsvärde, som skulle hava gällt, om premiebetalningen oavsett
försäkringstidens längd skolat fullgöras helårsvis med jämn fördelning
på femton år från avtalets slutande. Har samtidigt hos ett
försäkringsbolag tagits flera kapitalförsäkringar å samme persons
eller samma personers liv, skola försäkringarna vid beräkning av
återköpsvärde betraktas såsom en försäkring.
Bestämmelserna i denna förordning skola icke gälla kapitalförsäkring,
för vilken premierna skola erläggas under en tid av minst tio år och
för vilken icke under något år erlagts premie överstigande en femtedel
av sammanlagda beloppet av de premier, som skolat erläggas, därest
premiebetalningen lika fördelats på tio år från avtalets slutande.
3 § Skattskyldig enligt denna förordning är den som vid utgången av
december 1953 var ägare av försäkringen. Därest denne avlider utan att
försäkringen upphör eller om äganderätten till försäkringen efter
utmätning eller efter konkurs övergår till annan, skall dock
skattskyldigheten åvila den nye ägaren.
4 § Vid taxeringen till kommunal inkomstskatt och till statlig
inkomstskatt skall såsom intäkt av kapital upptagas ett belopp
motsvarande för helt år räknat två procent av kapitalförsäkringens
skattevärde.
Vid taxeringen till statlig förmögenhetsskatt skall såsom tillgång vid
förmögenhetsberäkningen upptagas försäkringens skattevärde. Har
försäkringen upphört före beskattningsårets utgång, skall dess värde
dock icke inräknas i förmögenheten.
5 § Med kapitalförsäkrings skattevärde förstås i denna förordning
försäkringens återköpsvärde den 31 december det kalenderår, som
närmast föregått taxeringsåret. I fråga om försäkring som upphört
under förstnämnda år skall dock vid taxeringen till inkomstskatt
skattevärdet utgöras av återköpsvärdet omedelbart före försäkringens
upphörande.
6 § Försäkringsbolag skall till ledning vid taxering för inkomst och
förmögenhet enligt denna förordning lämna uppgift om
kapitalförsäkrings skattevärde. I fråga om sådan uppgift skall vad i
taxeringsförordningen stadgas om uppgift enligt 33 § samma förordning
äga motsvarande tillämpning, och skola jämväl i övrigt
taxeringsförordningens bestämmelser i tillämpliga delar lända till
efterrättelse.
7 § Kungl. Maj:t äger utfärda för tillämpning av denna förordning
erforderliga föreskrifter.
Övergångsbestämmelser
1996:474
Den upphävda förordningen tillämpas alltjämt i fråga om 19956-1963
års taxeringar. | null | null |
1954:284 | Lag (1954:284) om tillämpning å Stockholms stad av vissa bestämmelser i kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) och lagen den 18 december 1953 (nr 754) om införande av kommunallagen | 1,954 | null | null |
|
1954:296 | null | 1,954 | null | 1946:727 | null |
1954:311 | Kungörelse (1954:311) om statlig garanti för lån för uppförande av lagerhus m.m. för jordbruksändamål | 1,954 | 1 § Lantbruksstyrelsen må bevilja statlig garanti för lån som tages i
enskild kreditinrättning för
1. uppförande, inköp, ombyggnad eller inrättande av uppsamlings- eller
centrallagerhus för spannmål, potatis, köksväxter, frukt, bär,
plantskolealster, blommor eller krukväxter med därtill hörande maskinell
utrustning, förpackningslokaler, kylanordningar, anordningar för
industriell bearbetning av köksväxter, frukt eller bär;
2. uppförande, inköp, ombyggnad eller inrättande av torkningsmagasin för
spannmål eller lagringskällare för potatis, köksväxter, frukt, bär,
plantskolealster, blommor eller krukväxter med därtill hörande maskinell
utrustning;
3. anskaffande av maskinella anordningar för torkning av spannmål
(spannmålstorkar) eller för rensning av spannmål (rensningsmaskiner);
samt
4. uppförande av anläggningar för torkning av huvudsakligen vallväxter
(grästorkar) och anskaffande av maskinell utrustning till sådana
anläggningar.
För lån som omfattas av garanti svarar staten såsom för egen skuld till
dess lånet helt återbetalats. Kungörelse (1973:35).
2 § Lånegaranti må lämnas företagare som i större omfattning
lagerhåller, förädlar eller distribuerar jordbruks- eller
trädgårdsprodukter. Som förutsättning gäller att företaget kan antagas
vid rationell drift bestå på lång sikt och att dess tillkomst eller
fortvaro är önskvärd från allmän synpunkt. Kungörelse (1965:264).
3 § Lånegaranti må ej avse lån å högre belopp än som motsvarar 85 % av
den beräknade och godkända kostnaden för de med lånet avsedda
åtgärderna, utgift för tomt ej inräknad.
Har sökande av lån till frukt- eller potatislagerhus tillika ansökt om
statsbidrag för samma ändamål, skall vad i första stycket stadgats avse
summan av lånegaranti och bidrag.
4 § Lånegaranti får ställas endast för lån i bankaktiebolag, sparbank,
hypoteksförening, jordbrukskassa eller annan kreditinrättning som
lantbruksstyrelsen godkänner som långivare. Kungörelse (1973:35).
5 § Ansökan om lånegaranti skall göras skriftligen hos
lantbruksstyrelsen. Ansökningen skall innehålla uppgift om den
kreditanstalt, där lånet är avsett att tagas, det belopp, för vilket
lånegaranti sökes, det ändamål för vilket lånet är avsett samt sådana
upplysningar i övrigt, som erfordras för prövningen av ansökningen.
6 § Lånegaranti må ej beviljas för lån, vilket sökanden kan erhålla
såsom bottenlån i sådan kreditanstalt som i 4 § sägs.
7 § Lånegaranti må beviljas endast om sökanden för lånet ställer
säkerhet, som lantbruksstyrelsen finner tillfredsställande ur det
allmännas synpunkt.
Vid beviljande av lånegaranti må lantbruksstyrelsen uppställa de villkor
för tillgodonjutande av garantin, som styrelsen finner erforderliga för
att trygga företagets genomförande.
8 § Beslut om beviljande av lånegaranti skall innehålla uppgift om
den kreditanstalt, där garantilånet skall sökas,
garantilånets ändamål, varvid i förekommande fall hänvisning skall ske
till av lantbruksstyrelsen godkänd plan för företaget,
garantilånets belopp,
med lånegarantin förbundna särskilda villkor,
av sökanden ställd säkerhet för garantilånet,
amorteringsplan, angivande i stora drag hur lånet skall återbetalas,
samt
tid inom vilken låneavtal skall hava ingåtts och ordningen för lånets
utbetalande.
Vid uppgörandet av amorteringsplanen skall beaktas, att amorteringen
skall påbörjas senast femte kalenderåret efter första lyftningsdagen,
att amorteringstiden ej må överstiga 20 år samt att, i den mån ej annat
föranledes av hänsynstagande till sökanden i övrigt åvilande skyldighet
att erlägga räntor och amorteringar, lånet bör förräntas och amorteras
genom erläggande av såvitt möjligt jämna annuiteter.
9 § Beslut om beviljande av lånegaranti skall vidare innehålla förbehåll
att långivaren, vid äventyr att lånegarantin eljest är förfallen, skall
vara skyldig att uppsäga garantilån till återbetalning, därest
1) låntagaren genom oriktig uppgift föranlett beviljande av
lånegarantin;
2) låntagaren försummar att erlägga föreskriven ränta eller amortering;
3) låntagaren ej fullgör vad i beslutet om lånegaranti må hava
föreskrivits angående utförande eller underhåll av företaget eller
eljest bryter mot i beslutet angivet villkor för tillgodonjutande av
lånegarantin;
4) ställd säkerhet väsentligt försämras;
5) låntagaren utan medgivande av lantbruksstyrelsen till annan överlåter
eller uthyr anläggningen eller ock annorledes avhänder sig
dispositionsrätten därtill; eller
6 ) eljest sådana förhållanden inträffa, att låntagaren med hänsyn till
syftet med lånegarantin uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta
denna.
10 § Den som erhållit lånegaranti är pliktig att, därest
lantbruksstyrelsen så påfordrar, årligen i den ordning styrelsen
bestämmer till styrelsen avgiva redovisning för företagets drift och
ekonomiska ställning. Lantbruksstyrelsen äger rätt att låta på
låntagarens bekostnad besiktiga företaget och taga del av
driftsresultaten.
11 § Beträffande lånegaranti, som avses i denna kungörelse, skola i
övrigt i tillämpliga delar gälla föreskrifterna i kungörelsen den 17
juni 1948 (nr 367) med vissa bestämmelser rörande statlig garanti för
lån till yttre och inre rationalisering på jordbrukets område m.m., dock
att vad där sägs om lantbruksnämnd i stället skall gälla
lantbruksstyrelsen.
12 § Lantbruksstyrelsen äger meddela närmare föreskrifter rörande
tillämpningen av denna kungörelse.
Övergångsbestämmelser
1954:311
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1954, då kungörelsen den 26
maj 1950 (nr 245) angående lån från jordbrukets lagerhusfond och
kungörelsen den 22 december 1939 (nr 922) om lån för anskaffande av
grästorksanläggningar upphöra att gälla; dock att de äldre kungörelserna
skola gälla i fråga om lån som beviljats före den 1 juli 1954.
1987:834
Regeringen föreskriver att följande kungörelser skall upphöra att gälla
vid utgången av juli 1987, nämligen
1. kungörelsen (1954:311) om statlig garanti för lån för uppförande av
lagerhus m. m. för jordbruksändamål,
2. kungörelsen (1960:564) om statlig garanti för skördeskadelån.
De upphävda kungörelserna gäller dock fortfarande i fråga om
lånegarantier som har lämnats dessförinnan. | null | null |
1954:314 | null | 1,954 | null | 1924:322 | null |
1954:320 | null | 1,954 | null | 1946:727 | null |
1954:325 | Förordning (1954:325) om försäkring av statens egendom, m.m. | 1,954 | 1. Statliga myndigheter får inte teckna eller låta teckna försäkringar
för statens egendom eller för att skydda staten eller statligt anställda
mot ansvarighet. I fråga om försäkringar för egendom som universiteten
förvaltar gäller dock särskilda föreskrifter. Förordning (1989:397).
2. Trots vad som sagts ovan får, om den aktuella myndigheten med hänsyn
till statens intressen finner det lämpligt, tecknas
a) trafikförsäkring eller motsvarande försäkring för motorfordon som
-- tillhör polisväsendet, Postverket eller Televerket, eller
-- är avsedda för personbefordran och disponeras av departementen eller
länsstyrelserna, eller
-- används utomlands,
b) transportförsäkring, då köp eller försäljning annars inte kan komma
till stånd eller då följden av att avstå från försäkringsskyddet inte
leder till fördelaktigare priser, lägre omkostnader eller förmånligare
villkor i övrigt,
c) brandförsäkring
-- av sådan lantbruksegendom som är upplåten mot nyttjanderätt och mot
vilken inget förbud mot försäkring finns meddelat i särskild ordning,
eller
-- av en sådan fastighet som länsbostadsnämnden ropat in på exekutiv
auktion för att skydda statens fordran,
-- i samband med byggnads- och anläggningsarbeten,
-- eller annan försäkring av egendom som tillhör försvarsmaktens
personalkassor,
d) reparentförsäkring vid marinens förbandsbundna verkstäder, samt
e) nödvändig försäkring i samband med att egendom som tillhör staten
utan ersättning lånas ut eller upplåts till någon annan än en statlig
myndighet under förutsättning att försäkringskostnaden betalas av den
till vilken egendomen lånas ut eller upplåts.
Vidare får trafikförsäkring eller motsvarande försäkring tecknas för
motorfordon som tillhör staten, för den tid då sådana fordon
tillfälligtvis brukas i trafik utomlands. Förordning (1992:174).
3. Köpe- eller försäljningsavtal, som innebär att staten iklädes
kostnad för transportförsäkring, må endast ingås under de
förutsättningar som angivas ovan vid 2 b.
4. Nu gällande avtal rörande sådan försäkring, som myndighet enligt
bestämmelserna i denna förordning icke äger teckna, skall, därest
avtalet icke skall gälla för all framtid, bringas att upphöra så snart
lämpligen kan ske. Förordning (1989:397).
5. Bestämmelserna i denna förordning skola tillämpas från och med den 1
juli 1954, då av Kungl. Maj:t tidigare meddelade, häremot stridande
föreskrifter upphöra att gälla. Förordning (1989:397). | null | null |
1954:332 | null | 1,954 | null | 1939:350 | null |
1954:340 | null | 1,954 | null | 1953:272 | null |
1954:35 | null | 1,954 | null | 1931:429 | null |
1954:356 | null | 1,954 | null | 1949:381 | null |
1954:360 | null | 1,954 | null | 1947:529 | null |
1954:372 | null | 1,954 | null | 1950:473 | null |
1954:40 | Lag (1954:40) om särskild fartygsfond | 1,954 | 1 § Vid beräkning av nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen
och lagen om statlig inkomstskatt må avdrag åtnjutas i enlighet med
bestämmelserna i denna lag för belopp, som avsatts till särskild
investeringsfond för avyttrat fartyg. Den, som enligt lag är
bokföringsskyldig, skall därvid ha gjort en motsvarande avsättning i
räkenskaperna för beskattningsåret.
Vad i denna lag föreskrives om fartyg och om avsättning till särskild
investeringsfond för avyttrat fartyg äger motsvarande tillämpning på
luftfartyg och avsättning till särskild investeringsfond för avyttrat
luftfartyg. Lag (1984:1075).
2 § Avdrag enligt 1 § må, där ej annat följer av medgivande enligt 4 §
tredje stycket, för visst beskattningsår icke överstiga dubbla det
belopp, för vilket ställts garanti som i nästföljande stycke sägs.
Avdraget må ej heller överstiga det belopp, varmed ersättning för
avyttrat fartyg, som utgjort tillgång för stadigvarande bruk i rörelsen,
ingår i den skattepliktiga intäkten av rörelsen för beskattningsåret.
Har den skattskyldige i anledning av ersättningen erhållit högre avdrag
för avskrivning å inventarier än som eljest skulle ha ifrågakommit,
skall dock iakttagas att avdraget för avsättning till investeringsfond
skall i motsvarande mån jämkas.
Såsom förutsättning för att avdrag enligt denna lag må åtnjutas skall,
där ej annat följer av medgivande enligt 4 § tredje stycket, gälla, att
den skattskyldige till skattemyndigheten i det län, inom vilket han
taxeras till statlig inkomstskatt, överlämnat av svensk bank eller,
efter skattemyndighetens prövning, annan svensk kreditinrättning
utfärdad garantiförbindelse enligt vilken kreditinrättningen förklarat
sig intill angivet belopp svara för den kvarstående eller tillkommande
skatt, som den skattskyldige må ha att erlägga för beskattningsår under
vilket fondmedel, vilka icke använts för sitt ändamål, återförts till
beskattning. Är fråga om handels- eller kommanditbolag, skall
garantiförbindelsen avse den kvarstående eller tillkommande skatt, som
envar delägare i bolaget må ha att erlägga för beskattningsår som nyss
sagts. Förbindelsen skall i sådant fall överlämnas till
skattemyndigheten i det län, inom vilket någon delägare i bolaget
taxeras till statlig inkomstskatt.
Det åligger skattemyndighet som i nästföregående stycke sägs att utfärda
intyg om överlämnad garantiförbindelse att av den skattskyldige bifogas
allmän självdeklaration för det beskattningsår, under vilket avsättning
till investeringsfond enligt denna lag verkställts.
Garantiförbindelse skall gälla till utgången av andra taxeringsåret
efter det beskattningsår, då avsatta medel senast skola ha tagits i
anspråk för sitt ändamål. Förbindelsen skall vara utfärdad enligt
formulär, som det ankommer på riksskattenämnden att fastställa. Lag
(1990:344).
3 § Har avdrag medgivits för avsättning till investeringsfond enligt
denna lag, må avdrag för nedskrivning å värdet av rättighet till
leverans av fartyg enligt ej fullgjorda köpekontrakt åtnjutas allenast
om och i den mån avdrag för sådan nedskrivning enligt
kommunalskattelagens bestämmelser kunnat medgivas med belopp
överstigande beloppet av fondavsättningen vid beskattningsårets utgång.
Lag (1984:1075).
4 § Investeringsfond enligt denna lag må tagas i anspråk för avskrivning
å under beskattningsåret anskaffat fartyg.
Har under beskattningsår, då försäljning av fartyg skett, annat fartyg
anskaffats, må medel, som enligt bestämmelserna i denna lag kunnat
avsättas till investeringsfond, i första hand tagas i anspråk för
avskrivning å sådant fartyg. Därvid skall så anses som om avsättning
till investeringsfond verkställts, varefter medlen omedelbart tagits i
anspråk för sitt ändamål; garantiförbindelse som i 2 § sägs erfordras
icke i dylikt fall.
Har annat fartyg anskaffats först efter utgången av det beskattningsår
som i nästföregående stycke sägs men före den 1 april under
taxeringsåret eller har den skattskyldige före sistnämnda tidpunkt
fullgjort förskotts- eller dellikvid, varom i 12 § tredje stycket
förmäles, äger skattemyndigheten, därest omständigheterna giva skälig
anledning antaga att fonden kommer att tagas i anspråk för sitt ändamål,
medgiva att garantiförbindelse icke avlämnas eller att sådan förbindelse
lämnas till ett med högst hälften av anskaffningskostnaden eller av den
gjorda förskotts- eller dellikviden nedsatt belopp. Lag (1990:344).
5 § För beskattningsår, under vilket medel avsatta till investeringsfond
tagits i anspråk jämlikt denna lag, må vid taxeringen avdrag för i 4 §
första stycket avsedd avskrivning med belopp svarande mot fondens
minskning ej ske, men skall så anses, som om den ifrågavarande
tillgången i beskattningsavseende avskrivits med det i anspråk tagna
beloppet. Lag (1984:1075).
6 § Ha till investeringsfond avsatta medel kunnat, helt eller delvis,
tagas i anspråk för avskrivning av fartyg, som anskaffats under det
beskattningsår då avsättning skett eller under senare beskattningsår,
men har så ej skett, skola till fonden avsatta medel till den del de
kunnat utnyttjas för avskrivning å nyanskaffat fartyg återföras till
beskattning. Till beloppet skall därvid läggas ränta, beräknad efter två
procent om året för det antal taxeringsår som förflutit efter det, då
avdraget för avsättningen skett, till och med det, då beloppet taxeras.
Ha till investeringsfond avsatta medel icke tagits i anspråk eller
endast delvis tagits i anspråk senast under det beskattningsår, för
vilket taxering sker under tredje taxeringsåret efter det, då avdrag för
avsättningen ägt rum, skola å investeringsfonden kvarstående medel
upptagas såsom skattepliktig intäkt av rörelse för nämnda
beskattningsår. Visar skattskyldig, att svårigheter föreligga att taga
medlen i anspråk inom tid som nu sagts, må riksskattenämnden förlänga
denna tid, dock längst till och med det beskattningsår för vilket
taxering sker under sjätte taxeringsåret efter det, då avdrag för
avsättningen ägt rum. Till avsatta medel, som återföras till
beskattning, skall läggas ränta, beräknad enligt i föregående stycke
angivna grunder.
Mot riksskattenämndens beslut i ärende som avses i andra stycket må
talan ej föras. Förordning (1959:169):
7 § Har investeringsfond tagits i anspråk i annan ordning än i 4 § sägs
eller har den som verkställt fondavsättning trätt i likvidation, skola
till fonden avsatta medel återföras till beskattning för det
beskattningsår, varunder fonden tagits i anspråk eller beslutet om
likvidation fattats.
Har aktiebolag eller förening genom fusion uppgått i annat företag,
skall investeringsfond hos det förra företaget, därest den icke enligt
tredje stycket övertagits av det senare företaget, återföras till
beskattning för det beskattningsår, varunder rättens tillstånd till
fusionen registrerats.
Vid sådan fusion, som i 2 § 4 mom. första stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt avses, må moderbolaget eller den övertagande
föreningen i beskattningsavseende övertaga investeringsfond, därest
garantiförbindelse avseende dotterbolaget eller den överlåtande
föreningen ändras att avse moderbolaget eller den övertagande
föreningen. Därvid skall så anses som om fonden avsatts hos moderbolaget
eller den övertagande föreningen under det beskattningsår, då
avsättningen skett hos dotterbolaget eller den överlåtande föreningen.
Har dödsbo fondavsättning enligt denna lag, skall fondmedlen återföras
till beskattning senast det beskattningsår, under vilket dödsboet
skiftas.
Då till investeringsfond avsatta medel återföras till beskattning enligt
bestämmelserna i denna paragraf, skall till beloppet läggas ränta,
beräknad enligt i 6 § första stycket angivna grunder. Lag (1984:1075).
8 § Vid den taxering, då återföring till beskattning sker, må varken
nettointäkten eller den till kommunal inkomstskatt uppskattade inkomsten
av den förvärvskälla, varom fråga är, upptagas lägre än den till
beskattning återförda fondavsättningen jämte ränta därå enligt
bestämmelserna i 6 eller 7 §.
9 § Vid tillämpning av denna lag skola tidigare till investeringsfond
enligt denna lag avsatta medel anses ha tagits i anspråk före senare
avsättningar. Lag (1984:1075).
10 § har upphävts genom lag (1990:344).
11 § har upphävts genom lag (1990:344).
12 § Skattemyndigheten skall upprätta förteckning över
investeringsfonder enligt denna lag, därvid för kontrollen erforderliga
uppgifter, såsom rörande medgivna fondavsättningar, ianspråktagna eller
till beskattning återförda fondmedel och överlämnade
garantiförbindelser, skola antecknas.
Ha till investeringsfond avsatta medel helt eller delvis tagits i
anspråk för sitt ändamål, skall underrättelse härom av skattemyndigheten
tillställas den kreditinrättning, som utfärdat garantiförbindelse, varom
i 2 § andra stycket stadgas. Har fond allenast delvis tagits i anspråk,
skall uppgift tillika lämnas å det garantibelopp, som därefter
erfordras.
Har skattskyldig tecknat kontrakt om byggande av fartyg, vilket enligt
kontraktet skall levereras inom tid, som gäller enligt 6 § andra
stycket, och styrker den skattskyldige att han efter den tidpunkt, då
försäljning som föranlett fondavsättningen ägt rum, fullgjort förskotts-
eller dellikvid i enlighet med kontraktet, äger skattemyndigheten
medgiva, att beloppet enligt avlämnad garantiförbindelse nedsättes med
högst hälften av den sålunda fullgjorda likviden. Sådant medgivande må
icke lämnas med mindre det med hänsyn till den skattskyldiges
förhållanden och övriga förliggande omständigheter skäligen kan antagas,
att fonden kommer att tagas i anspråk för sitt ändamål. I samband med
medgivande som nu sagts skall skattemyndigheten lämna underrättelse
härom till den kreditinrättning, som utfärdat garantiförbindelsen, med
uppgift tillika å det garantibelopp, som därefter erfordras.
Ha till investeringsfond avsatta medel delvis tagits i anspråk för sitt
ändamål eller erfordras av annan orsak garantiförbindelse allenast å ett
mindre belopp än tidigare, skall, därest garantiförbindelse å detta
lägre belopp överlämnas, den ursprungliga förbindelsen återställas till
den som överlämnat densamma. Har fondavsättningen i sin helhet tagits i
anspråk för sitt ändamål, skall garantiförbindelsen återställas. Har den
skattskyldige anskaffat fartyg och motsvarar anskaffningskostnaden -- i
förekommande fall efter avdrag för tidigare åtnjutna avdrag för
nedskrivning å värdet av rättighet till leverans av fartyget enligt ej
fullgjort köpekontrakt -- lägst det å fonden innestående beloppet, må
garantiförbindelsen, oaktat fonden ännu icke tagits i anspråk för sitt
ändamål, efter skattemyndighetens beprövande återställas. Är
anskaffningskostnaden för fartyget lägre än nyss sagts, må förbindelsen
återställas, om den skattskyldige till skattemyndigheten överlämnar ny
garantiförbindelse, lydande å belopp som motsvarar lägst hälften av vad
som beräknas kvarstå å investeringsfonden, sedan denna tagits i anspråk
för avskrivning å fartyget.
Det åligger skattemyndighet, till vilken garantiförbindelse överlämnats,
att tillse att densamma i förekommande fall blir för sitt ändamål
utnyttjad. Förbindelsen må dock icke tagas i anspråk för ett större
belopp än som motsvarar hälften av till beskattning återförd
fondavsättning. När garantiförbindelsen icke längre erfordras, skall
densamma återställas. Lag (1990:344).
13 § Den, som gjort avsättning till investeringsfond enligt denna lag
eller som jämlikt 7 § tredje stycket övertagit sådan fond, är pliktig
att vid självdeklaration för det beskattningsår, då avsättningen eller
övertagandet ägt rum, och för varje påföljande beskattningsår, intill
dess de avsatta eller övertagna medlen avförts ur fonden, foga uppgift
enligt av riksskattenämnden fastställt formulär rörande avsättning av
medel till fonden samt fondens användning och avveckling ävensom
beloppet av enligt 2 § andra stycket lämnad garanti. Lag (1984:1075).
14 § har upphävts genom lag (1986:1308).
Övergångsbestämmelser
1954:40
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling, och äger tillämpning jämväl med avseende å det
beskattningsår, för vilket taxering av beskattningsnämnd i första
instans verkställes år 1954.
I samband med denna förordnings ikraftträdande skall följande iakttagas.
Har av den, som enligt lag är bokföringsskyldig, avsättning av medel
till investeringsfond enligt denna förordning icke skett i
balansräkningen för det beskattningsår, för vilket taxering verkställes
år 1954, må såsom fondavsättning godkännas förklaring, att i
räkenskaperna för det på ifrågavarande beskattningsår följande
räkenskapsåret överföring till sådan fond skall göras av vinstmedel för
beskattningsåret, vilka kunnat disponeras för det ändamål, vartill
fonden jämlikt 4 § första stycket må tagas i anspråk. Förklaring som nu
sagts jämte intyg enligt 2 § tredje stycket må avgivas till
taxeringsnämnd, innan denna fattat beslut rörande taxeringen, eller till
prövningsnämnd i samband med besvär inom den i 119 §
taxeringsförordningen angivna tiden.
1956:89
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling; dock att 2 § första stycket tredje punkten skall
tillämpas först vid 1957 års taxering.
1959:169
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling; dock att förordningen icke skall gälla i fråga om
1959 års taxering eller i fråga om eftertaxering för år 1959 eller
tidigare år. I samband med ikraftträdandet av förordningen skall
iakttagas, att bestämmelserna i 2, 6 och 12 §§ i deras äldre lydelse
fortfarande skola äga tillämpning i fråga om sådan avsättning, för
vilken avdrag åtnjutits vid 1959 eller tidigare års taxering.
1969:632
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1970 och tillämpas första gången
vid avsättning till investeringsfond som avser beskattningsår, för
vilket taxering i första instans verkställes år 1970. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande vid eftertaxering för år 1969 eller tidigare år.
1990:344
Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och
med den 1 januari 1991.
1990:687
Enligt riksdagens beslut föreskrivs att lagen (1954:40) om särskild
fartygsfond skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den
upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års
taxeringar.
I fråga om avsättningar som skett enligt den upphävda lagen skall denna
tillämpas även vid senare års taxeringar. Ianspråktagande av särskild
fartygsfond skall fr. o. m. 1992 års taxering ske i inkomstslaget
näringsverksamhet. | null | null |
1954:41 | null | 1,954 | null | 1947:174 | null |
1954:43 | null | 1,954 | null | 1928:370 | null |
1954:432 | null | 1,954 | null | 1942:740 | null |
1954:433 | null | 1,954 | null | 1948:472 | null |
1954:435 | null | 1,954 | null | 1946:808 | null |
1954:436 | null | 1,954 | null | 1946:807 | null |
1954:437 | null | 1,954 | null | 1920:405 | null |
1954:44 | null | 1,954 | null | 1928:370 | null |
1954:45 | null | 1,954 | null | 1928:370 | null |
1954:469 | null | 1,954 | null | 1917:281 | null |
1954:47 | null | 1,954 | null | 1928:370 | null |
1954:479 | null | 1,954 | null | 1941:967 | null |
1954:487 | null | 1,954 | null | 1947:950 | null |
1954:493 | Kungörelse (1954:493) angående krigsrätter m.m. | 1,954 | 1 § Under beredskapstillstånd och då riket är i krig skall i stället
för allmän underrätt krigsrätt vara domstol för samtliga avdelningar
vid krigsmakten, vid beredskapstillstånd dock med undantag av
depåförband, hemvärnet, örlogsstationer, försvarets gymnasieskola,
armens, marinens och flygvapnets utbildningsanstalter, örlogsvarv,
fabriker, verkstäder och centrala förråd. Kungörelse (1972:366).
2 § Antalet krigsrätter bestämmes av Kungl. Maj:t på förslag av
överbefälhavaren.
Krigsrätt skall vara inrättad vid de militära staber och vara
domstol för de avdelningar som bestämmas av överbefälhavaren eller,
efter överbefälhavarens förordnande och i enlighet med dennes
anvisningar, av vederbörande armékårchef eller militärbefälhavare.
3 § Krigsrätt skall höra under den hovrätt inom vars domkrets,
krigsrätten har sin expedition eller, om expeditionen är utom
riket, under närmaste hovrätt.
Om kriglsdomare
4 § Krigsdomare skall under tjänsteutövning vara likställd med
regementsbefäl och bära militär tjänstedräkt. Kungörelse (1972:366).
5 § Den hovrätt under vilken krigsrätten hör äger på ansökan bevilja
krigsdomaren tjänstledighet under viss tid, högst tre månader, eller
ock ledighet från visst krigsrättssammanträde eller från vissa till
tjänsten hörande göromål.
Då hovrättens förordnande icke utan olägenhet kan avvaktas, må den
chef, under vilken den stab varest krigsrätten är inrättad omedelbart
lyder, i avvaktan på beslut av hovrätten bevilja ledighet.
Den som beviljar ledighet skall, om icke vice krigsdomare finnes
att tillgå, såsom vikarie förordna lämplig person, som uppfyller
de i 4 kap. 1 § rättegångsbalken för lagfaren domare stadgade
behörighetsvillkoren.
6 § har upphört gälla genom kungörelse (1965:640).
Om krigsrättsnämndemän
7 § Militär krigsrättsnämndeman utses
beträffande krigsrätt vid högkvarteret av överbefälhavaren, samt
beträffande annan krigsrätt av den chef, under vilken den stab
varest krigsrätten är inrättad omedelbart lyder.
Civil krigsrättsnämndeman utses av den allmänna underrätten i
den ort, där krigsrätten mobiliseras.
8 § Under tjänsteutövning skall civil krigsrättsnämndeman bära
tjänstetecken eller, om så erfordras militär tjänstedräkt.
Om krigsfiskaler
9 § Krigsfiskal förordnas av riksåklagaren.
Till krigsfiskal må förordnas endast den som uppfyller villkoren
i 52 och 53 §§ åklagarinstruktionen den 29 oktober 1964 (nr 739)
eller 3. övergångsbestämmelserna till instruktionen.
Krigsfiskal skall tjänstgöra vid den krigsrätt som tilldelats honom
men är skyldig att jämväl tjänstgöra vid annan krigsrätt om han
därtill förordnas. Kungörelse (1965:640).
10 § Vad riksåklagaren å ämbetets vägnar anbefaller krigsfiskal
är denne pliktig att efterkomma.
11 § När mål enligt särskilda föreskrifter skall underställas
högre rätts prövning, skall krigsfiskal omedelbart anmäla
detta till riksåklagaren, om det kan ske. Kungörelsen (1965:640).
12 § Under tjänsteutövning skall krigsfiskal vara likställd med
kompanibefäl och bära militär tjänstedräkt. Kungörelse (1972:366).
13 § Riksåklagaren äger bevilja krigsfiskall ledighet under viss
tid eller från visst krigsrättssammanträde eller från annat
göromål, som hör till tjänsten.
Om riksåklagarens förordnande icke kan avvaktas utan olägenhet, må
chef som avses i 5 § andra stycket bevilja ledighet i avvaktan på
beslut av riksåklagaren.
Den som beviljar ledighet skall förordna behörig person som vikarie.
Kungörelse (1965:640).
16 § Utöver vad i denna kungörelse stadgas skall för krigsfiskal i
tillämpliga delar gälla vad i lag eller författning är föreskrivet
om allmän åklagare. | null | null |
1954:5 | Kungörelse (1954:5) om tillämpning av ett mellan Sverige och Belgien den 1 april 1953 undertecknat avtal för undvikande av dubbelbeskattning och för reglering av vissa andra frågor beträffande skatter å inkomst och förmögenhet | 1,954 | Övergångsbestämmelser
1987:1047
De upphävda kungörelserna gäller dock fortfarande såvitt angår
förhållandet mellan Sverige och de båda staterna Burundi och
Rwanda för inkomst som förvärvas före den 1 januari 1988 och
för förmögenhet som taxeras före år 1989. | null | null |
1954:51 | null | 1,954 | null | 1928:370 | null |
1954:514 | Riksarkivets Cirkulär (1954:514) angående råd och anvisningar för anordnande av arkivlokaler | 1,954 | null | null |
|
1954:52 | null | 1,954 | null | 1928:370 | null |
1954:533 | Kungörelse (1954:533) angående försvarets reservstater | 1,954 | 1 § Med försvarets reservstater avses i denna kungörelse arméns,
flottans, kustartilleriets och flygvapnets reservstater. Kungörelse
(1971:516).
2 § Försvarets reservstater omfatta tjänster för regementsbefäl.
Regeringen bestämmer det totala antalet tjänster på reservstat och
tjänsternas placering i lönegrad. Överbefälhavaren fördelar tjänsterna
på försvarets reservstater. Chefen för armén placerar tjänst på arméns
reservstat inom försvarsgrenen. Kungörelse (1974:939).
Överföring, befordran och avgång
3 § Tjänster på reservstat tillsättas genom överföring av personal från
aktiv stat. Kungörelse (1972:465).
4 § 1. Till tjänst å reservstat må endast överföras tjänsteman, vilken
a) uppnått 35 års ålder;
b) efter fyllda 21 år innehaft tjänst på aktiv stat inom försvaret under
minst 12 år; samt
c) under minst 2 år innehavt tjänst på aktiv stat eller långtidsvikariat
på sådan tjänst motsvarande tjänsten på reservstat. Kungörelse
(1972:465).
2. För överföring till tjänst för regementsbefäl på reservstat fordras
att vederbörande befunnits lämplig att i krig uppehålla befattning på
bataljonschefsnivå. Kungörelse (1972:465).
3. Överföring till tjänst på reservstat må endast medgivas den som genom
läkarintyg i föreskriven ordning styrkt sig äga fältduglighet.
Kungörelse (1972:465).
5 § Tjänst på reservstat tillsätts av försvarsgrenschefen.
Tjänst på reservstat kungörs ledig till ansökan. Därvid gäller
bestämmelserna i 10-12 §§ anställningsförordningen (1965:601).
Tjänst på reservstat tillsätts med fullmakt. Förordning (1979:1176).
6 § Befordran till högre tjänstegrad på reservstat äger icke rum, om ej
regeringen bestämmer annat. Kungörelse (1974:939).
7 § Personal å reservstat räknar tjänsteställning enligt samma grunder,
som gälla för personal på aktiv stat.
8 § Tjänsteman, vars tjänstbarhet blivit varaktigt nedsatt under tid då
han icke fullgör tjänstgöring, är skyldig att utan oskäligt uppehåll
till vederbörande chef göra anmälan därom och därvid foga i föreskriven
ordning utfärdat läkarintyg om sitt hälsotillstånd. I intyget skall
särskilt angivas, huruvida tjänstemannen äger fältduglighet. Kungörelse
(1972:465).
9 § har upphävts genom förordning (1979:1176).
10 § Frågor om avskedande, avstängning eller läkarundersökning prövas av
försvarsgrenschefen. I sådana ärenden tillämpas 13 § kungörelsen
(1965:819) om tjänstetillsättning m.m. vid armén, marinen och
flygvapnet. I ärenden om läkarundersökning gäller även bestämmelserna i
22-25 §§ anställningsförordningen (1965:601).
Bestämmelserna i 35 § anställningsförordningen gäller för den som är
anställd på reservstat.
En tjänsteman på reservstat skall iaktta en uppsägningstid av sex
månader. Den myndighet som prövar frågan om en anställnings upphörande
får dock medge att anställningen upphör utan att föreskriven
uppsägningstid iakttas. Förordning (1979:1176).
11 § 1. Den som är anställd på reservstat är skyldig att tjänstgöra
nittio dagar - in- och utryckningsdagar inte inräknade - för varje hel
treårsperiod som infaller under anställningstiden. För överskjutande hel
ettårs- eller tvåårsperiod omfattar tjänstgöringsskyldigheten trettio
respektive sextio dagar. Försvarsgrenschefen eller den han bestämmer får
besluta att tjänstgöringen under viss period skall fullgöras en period
tidigare eller senare, om den anställde har ansökt därom eller förklarat
sig villig därtill.
Inkallas värnpliktiga med stöd av 27 § 2 mom. eller 28 § värnpliktslagen
(1941:967), är den som är anställd på reservstat skyldig att tjänstgöra.
Förordning (1979:1176).
2. Tjänsteman å reservstat är skyldig fullgöra honom åliggande
tjänstgöring jämväl utom det förband, vid vilket han placerats.
Kungörelse (1966:168).
3. Tjänsteman å reservstat, vilken till följd av sjukdom eller skada,
vartill tjänstgöringen kan antagas hava varit orsak, icke deltagit i
tjänstgöring, vartill han inryckt, äger som tjänstgöringstid
tillgodoräkna sig den tid han sålunda varit tjänstledig. Tid för annan
tjänstledighet skall ock tillgodoräknas under förutsättning att
vederbörande deltagit i tjänstgöringen minst fyra femtedelar av den
anbefallda tjänstgöringstiden.
Närmare bestämmelser i fråga om fredstjänstgöringen för den som är
anställd på reservstat meddelas av försvarsgrenschefen. Kungörelse
(1972:465).
4. Angående inkallande av tjänsteman å reservstat till frivillig
tjänstgöring finnas särskilda bestämmelser. Kungörelse (1972:465).
5. Om tillgodoräkning av frivilligt fullgjord tjänstgöring och
tjänstgöring enligt 1 mom. andra stycket vid tillämpning av 1 mom.
första stycket finnas särskilda bestämmelser. Kungörelse (1972:465).
Avlöningsförmåner m.m.
12 § Om avlöningsförmåner till personalen på reservstat finns
bestämmelser i kollektivavtal. Förordning (1981:80).
13 § har upphävts genom förordning (1981:80).
14 § har upphävts genom förordning (1981:80).
15 § Beträffande avlöningsförmåner för tjänsteman å reservstat under tid
då krigsavlöningsreglementet tillämpas stadgas i sagda reglemente.
Kungörelse (1966:168).
16 § Avlöningsförmånerna för tjänsteman å reservstat vid frivillig
tjänstgöring under tid då krigsavlöningsreglementet icke tillämpas
bestämmes av regeringen i särskild ordning. Kungörelse (1974:939).
17 § har upphävts genom förordning (1979:1176).
18 § Tjänsteman å reservstat skall vara pliktig underkasta sig ändring i
bestämmelserna rörande avlönings- och pensionsförmåner. Kungörelse
(1966:168).
19 § 1. En tjänsteman får inte samtidigt inneha militär eller
civilmilitär tjänst och tjänst på reservstat samt får endast efter
tillstånd av regeringen samtidigt inneha ordinarie eller extra ordinarie
civil statligt reglerad tjänst som avses i 3 § anställningsförordningen
(1965:601) och tjänst på reservstat. I fråga om förening av extra tjänst
eller arvodestjänst och tjänst på reservstat gäller bestämmelserna i 30
§ anställningsförordningen. Förordning (1979:1176).
2. Regeringen bestämmer om den som förenar arvodestjänst och tjänst på
reservstat skall vidkännas avdrag på lön i den förra tjänsten.
Kungörelse (1974:939).
3. Är innehavare av tjänst å reservstat berättigad att av statsmedel
uppbära tjänstepension för tjänst på aktiv stat eller har han kommit i
åtnjutande av reservpension eller däremot svarande engångsbelopp, beror
på regeringens prövning, om och i vad mån av sådan anledning avdrag å
avlöning skall ske. Kungörelse (1974:939).
Besvär
20 § I fråga om talan mot myndighets beslut enligt denna kungörelse
tillämpas 18 § allmänna verkstadgan (1965:600). Förordning (1979:1176).
Övergångsbestämmelser
1990:202
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1990.
2. Genom förordningen upphävs
-- reservbefälsförordningen (1972:464) för försvarsmakten,
-- kungörelsen (1954:533) angående försvarets reservstater,
-- reglementet (1962-02-09) för försvarets reservsjuksköterskekår.
3. För den som är anställd i reserv eller på reservstat vid
förordningens ikraftträdande gäller äldre bestämmelser om inte annat
anges i punkt 4 i dessa övergångsbestämmelser.
4. Den som är anställd i reserv med tillämpning av
reservbefälskungörelsen (1943:815) för armén, reservbefälskungörelsen
(1943:816) för marinen, reservbefälskungörelsen (1943:817) för
flygvapnet, reservbefälsförordningen (1972:464) för försvarsmakten,
kungörelsen (1954:533) angående försvarets reservstater, kungörelsen
(1962:322) angående väg- och vattenbyggnadskåren och reglementet
(1962-02-09) för försvarets reservsjuksköterskekår får anställas som
reservofficer enligt den nya förordningen, dock senast den 30 juni 1991.
Därvid skall anställningsperiod och tjänstgöringsskyldighet bestämmas
utifrån vederbörandes tidigare fullgjorda tjänstgöring, uppnådda
kompetensnivå och levnadsålder. | null | null |
1954:555 | Kungörelse (1954:555) angående mätbrev för fart genom Suezkanalen | 1,954 | 1 §
1. På begäran av ägaren till eller befälhavaren i svenskt
fartyg äger Transportstyrelsen, efter mätning i nedan angiven
ordning, för fartyget utfärda särskilt, på engelska språket
avfattat mätbrev för fart genom Suezkanalen (Suez Canal Special
Tonnage Certificate).
Sådant mätbrev må jämväl utfärdas för utländskt fartyg, som
befinner sig i svensk hamn, därest fartygets ägare eller
befälhavare hos Transportstyrelsen det begär.
2. Beträffande svenskt fartyg äger Transportstyrelsen medgiva,
att mätning som avses i 1 mom. utföres å utländsk ort av
svensk skeppsmätare. Har vederbörande statsmyndighet i det
främmande landet på framställning av Transportstyrelsen
samtyckt därtill, må mätningen ock kunna utföras genom
förstnämnda myndighets försorg.
Förordning (2008:1173).
2 § Mätning och dräktighetsberäkning skola verkställas enligt
de närmare föreskrifter, som utfärdas av Transportstyrelsen.
Det åligger styrelsen tillse, att föreskrifterna överensstämma
med de för Suezkanalen gällande skeppsmätningsreglerna.
Blanketter till mätbevis och mätbrev fastställas av
Transportstyrelsen. Förordning (2008:1173).
3 § Har fartyg, sedan det försetts med mätbrev enligt denna
kungörelse, genom ombyggnad eller annorledes undergått någon
på avgiftsplikten inverkande förändring eller begagnas rum som
uteslutits vid beräkningen av bruttodräktigheten eller för
vilket avdrag gjorts vid bestämmandet av nettodräktigheten för
annat ändamål än som utgjort förutsättning för uteslutningen
eller avdraget, skall mätbrevet ofördröjligen återställas till
Transportstyrelsen.
På begäran av ägaren eller befälhavaren må fartyg som avses i
första stycket, i den utsträckning som prövas erforderlig,
mätas om och förses med nytt mätbrev för fart genom
Suezkanalen. Förordning (2008:1173).
4 § Transportstyrelsen fastställer avgifter för mätning enligt
denna kungörelse. Förordning (2008:1173).
5 § Kommer genom anmälan från Suezkanalbolaget eller eljest
till Transportstyrelsens kännedom, att uppgifterna i mätbrev
för fart genom Suezkanalen icke överensstämma med de verkliga
förhållandena, äger styrelsen vidtaga lämplig åtgärd för
vinnande av rättelse.
Mätes fartyget om eller utfärdas nytt mätbrev, skall kostnaden
härför stanna på statsverket, såframt icke åtgärden föranletts
av omständighet varom i 3 § första stycket förmäles.
Förordning (2008:1173).
6 § Bestämmelserna i 13-15 §§, 27 § andra stycket, 28-30 §§
och 33 § förordningen (1994:1162) om skeppsmätning skall gälla
i tillämpliga delar. Förordning (1995:519).
7 § Transportstyrelsens beslut enligt 2 § får överklagas
till regeringen.
I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om
överklagande till allmän förvaltningsdomstol.
Förordning (2018:925).
Övergångsbestämmelser
1995:519
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1995. Beslut som
har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre
bestämmelser. | null | null |
1954:556 | Kungörelse (1954:556) angående mätbrev för fart genom Panamakanalen | 1,954 | 1 §
1. På begäran av ägaren till eller befälhavaren å svenskt fartyg
äger Transportstyrelsen, efter mätning i nedan angiven ordning, för
fartyget utfärda särskilt, på engelska språket avfattat mätbrev för
fart genom Panamakanalen (Panama Canal Tonnage Certificate).
Sådant mätbrev må jämväl utfärdas för utländskt fartyg, som befinner
sig i svensk hamn, därest fartygets ägare eller befälhavare hos
Transportstyrelsen det begär.
2. Beträffande svenskt fartyg äger Transportstyrelsen medgiva, att
mätning som avses i 1 mom. utföres å utländsk ort av svensk
skeppsmätare. Har vederbörande statsmyndighet i det främmande landet
på framställning av Transportstyrelsen samtyckt därtill, må mätningen
ock kunna utföras genom förstnämnda myndighets försorg.
Förordning (2008:1174).
2 § Mätning och dräktighetsberäkning skola verkställas enligt de
närmare föreskrifter, som utfärdas av Transportstyrelsen. Det åligger
styrelsen tillse, att föreskrifterna överensstämma med de av Amerikas
Förenta Stater antagna reglerna rörande mätning av fartyg för fart
genom Panamakanalen.
Blanketter till mätbevis och mätbrev fastställas av Transportstyrelsen.
Förordning (2008:1174).
3 § Har fartyg, sedan det försetts med mätbrev enligt denna
kungörelse, genom ombyggnad eller annorledes undergått någon på
avgiftsplikten inverkande förändring eller begagnas rum som uteslutits
vid beräkningen av bruttodräktigheten eller för vilket avdrag gjorts
vid bestämmandet av nettodräktigheten för annat ändamål än som utgjort
förutsättning för uteslutningen eller avdraget, skall mätbrevet
ofördröjligen återställas till Transportstyrelsen.
På begäran av ägaren eller befälhavaren må fartyg som avses i första
stycket, i den utsträckning som prövas erforderlig, mätas om och
förses med nytt mätbrev för fart genom Panamakanlen.
Förordning (2008:1174).
4 § Transportstyrelsen fastställer avgifter för mätning enligt denna
kungörelse. Förordning (2008:1174).
5 § Bestämmelserna i 13--15 §§, 27 § andra stycket, 28--30 §§ och 33 §
förordningen (1994:1162) om skeppsmätning skall gälla i tillämpliga
delar. Förordning (1995:520).
6 § Transportstyrelsens beslut enligt 2 § får överklagas
till regeringen.
I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om
överklagande till allmän förvaltningsdomstol.
Förordning (2018:926).
Övergångsbestämmelser
1995:520
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1995. Beslut som har
meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser. | null | null |
1954:583 | null | 1,954 | null | 1950:431 | null |
1954:593 | Cirkulär (1954:593) om skyldighet för vissa myndigheter att avgiva taxeringsuppgifter beträffande i utlandet bosatta personer m.fl. | 1,954 | I. Bestämmelser i avtalen m.m.
I åtskilliga avtal för undvikande av dubbelbeskattning m.m., som
ingåtts mellan Sverige och andra länder, har överenskommits om utbyte
av uppgifter, avsedda att tjäna till ledning vid taxering till skatt i
respektive länder. I enlighet härmed skola från Sverige utan särskild
framställning lämnas vissa taxeringsuppgifter beträffande i utlandet
bosatta personer m.fl.
De avtalsbestämmelser, som reglera denna uppgiftsskyldighet, äro bl.a.
följande:
a) Artiklarna 17 och 18 i avtalet den 24 december 1936 mellan Sverige
och Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av
bestämmelser angående ömsesidig handräckning beträffande direkta
skatter (se bilaga till SFS nr 1003/1937) och artikel 8 i avtalet
nyssnämnda dag mellan Sverige och Frankrike för undvikande av
dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser angående
handräckning beträffande arvsskatt (se bilaga till SFS nr 132/1952).
b) Artiklarna XV och XVI i avtalet den 23 mars 1939 mellan Sverige och
Amerikas Förenta Stater för undvikande av dubbelbeskattning och
fastställande av bestämmelser angående ömsesidig handräckning
beträffande inkomst- och andra skatter (se bilaga till SFS nr
1042/1940).
c) Artikel XII i avtalet den 17 december 1949 mellan Sverige och Norge
angående handräckning i skatteärenden (se SÖ nr 21/1950 eller Kungl.
Maj:ts proposition nr 13/1950).
d) Artikel 24 i avtalet den 25 april 1952 mellan Sverige och
Nederländerna för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av
bestämmelser angående ömsesidig handräckning beträffande skatter å
inkomst och förmögenhet (se bilaga 1 till SFS nr 46/1953 och jämför
bilaga i Kungl. Maj:ts proposition nr 235/1952 s. 45).
e) Artikel 12 i avtalet den 27 oktober 1953 mellan Sverige och Danmark
angående handräckning i skatteärenden (se Kungl. Maj:ts proposition nr
237/1953) och punkt 2 i en den 1 och den 25 maj 1954 jämlikt artikel
19 i sistnämnda avtal ingången överenskommelse.
II. Uppgifter, som skola lämnas
De uppgifter, som enligt de ovan angivna avtalsbestämmelserna skola
tillhandahållas, äro följande:
a) Uppgift om /k/ lön, arvode eller dylikt /-k/, som utbetalats till i
Danmark, Nederländerna eller Norge bosatta personer.
b) Uppgift angående /k/ pensioner, som utgå på grund av allmän tjänst
/-k/ och utbetalats till personer bosatta i Amerikas Förenta Stater,
Danmark, Frankrike, Nederländerna eller Norge.
c) Uppgift angående pensioner, som utgå på grund av enskild tjänst och
utbetalats till personer bosatta i Amerikas Förenta Stater, Danmark,
Frankrike, Nederländerna eller Norge.
d) Uppgift angående /k/ livräntor /-k/, som utbetalats till personer
bosatta i Amerikas Förenta Stater, Frankrike, Nederländerna eller
Norge.
e) Uppgift angående /k/ royalty /-k/ för nyttjanderätt till patent
o.dyl., som utgivits till personer bosatta i Nederländerna.
f) Uppgifter angående /k/ utdelningar å aktier /-k/, som tillfallit
fysiska eller juridiska personer hemmahörande i Amerikas Förenta
Stater, Danmark, Frankrike, Nederländerna eller Norge.
g) Uppgift angående /k/ utdelningar å andelsbevis /-k/, som utbetalats
till fysiska eller juridiska personer hemmahörande i Amerikas Förenta
Stater, Frankrike eller Norge.
h) Uppgift angående /k/ ränta å obligationer /-k/ och andra dylika
värdepapper, som utbetalats till fysiska eller juridiska personer
hemmahörande i Amerikas Förenta Stater, Danmark, Frankrike,
Nederländerna eller Norge.
i) Uppgift angående /k/ ränta å tillgodohavanden /-k/ i banker,
sparbanker och liknande penninginrättningar, som tillfallit personer
bosatta i Danmark eller Norge.
j) Uppgift angående annan /k/ inkomst av fast eller lös egendom /-k/,
som åtnjutits av i Nederländerna hemmahörande personer.
k) Uppgift angående sådana /k/ tillgodohavanden /-k/ i banker,
sparbanker eller andra liknande penninginrättningar, som tillhöra
fysiska eller juridiska personer hemmahörande i Amerikas Förenta
Stater, Danmark eller Norge eller fysiska personer bosatta i
Frankrike.
l) Uppgift å personer, som ha ingivit /k/ deklaration /-k/avseende
svensk inkomst- eller förmögenhetsskatt till den för riket gemensamma
taxeringsnämnden, om deklaranten är amerikansk medborgare med hemvist
i Amerikas Förenta Stater eller fysisk eller juridisk person
hemmahörande i Frankrike eller Nederländerna.
m) Uppgift ur /k/ bouppteckning /-k/ rörande kvarlåtenskap efter
person, som vid dödsfallet var bosatt i Frankrike.
n) Uppgift ur /k/ bouppteckning /-k/ angående fast egendom i Norge
eller tillgångar nedlagda i rörelse därstädes, som efterlämnats av
avliden person, vilken vid sin död var bosatt i Sverige.
o) Uppgift ur /k/ bouppteckning /-k/ i anledning av dödsfall rörande
skulder till fysiska eller juridiska personer hemmahörande i Amerikas
Förenta Stater eller Frankrike.
p) Uppgift angående /k/ beslut om tillstånd att utöva handel /-k/ i
Sverige för fysisk eller juridisk person hemmahörande i Frankrike.
q) Uppgift angående /k/ beslut rörande tillstånd att förvärva fast
egendom /-k/ i Sverige för fysisk eller juridisk person hemmahörande i
Frankrike eller, såvitt fråga är om förvärv för affärsändamål, för
fysisk eller juridisk person hemmahörande i Amerikas Förenta Stater.
r) Uppgift i sådana fall, då ett företag åtnjutit inkomst av rörelse,
som utövats förutom från /k/ fast driftställe /-k/ i Sverige från
sådant driftställe i Nederländerna, angående av beskattningsmyndighet
verkställd fördelning av inkomsten å de olika fasta driftställena.
s) Att i visst fall anmälan skall göras till finansdepartementets
rättsavdelning, då omräkning skett av vinstfördelning mellan ett
företags huvudkontor och dess fasta driftställe, framgår av de i
bilaga 2 till kungörelsen den 26 maj 1950, nr 198, meddelade
anvisningarna till artikel 5 i avtalet den 21 december 1949 mellan
Sverige och Finland.
t) Att anmälan skall göras till finansdepartementets rättsavdelning i
vissa fall, då beskattningsmyndighet tillämpat bestämmelserna i 43 §
kommunalskattelagen, framgår av utfärdade anvisningar till vissa avtal
för undvikande av dubbelbeskattning (se de i bilaga 2 till kungörelsen
den 7 oktober 1949, nr 523, intagna anvisningarna till artikel IV i
avtalet den 30 mars 1949 mellan Sverige och Storbritannien, de i
bilaga 2 till kungörelsen den 26 maj 1950, nr 198, intagna
anvisningarna till artikel 11 i avtalet den 21 december 1949 mellan
Sverige och Finland, de i bilaga 2 till kungörelsen den 20 september
1951, nr 626, intagna anvisningarna till artikel IV i avtalet den 6
april 1951 mellan Sverige och Canada, de i bilaga 2 till kungörelsen
den 13 februari 1953, nr 46, intagna anvisningarna till artikel 7 i
förenämnda avtal mellan Sverige och Nederländerna samt de i bilaga 2
till kungörelsen den 8 januari 1954, nr 5, intagna anvisningarna till
artikel 5 i avtalet den 1 april 1953 mellan Sverige och Belgien).
III. Uppgiftsskyldiga myndigheter, m.m.
Beträffande uppgiftsskyldighetens fullgörande finner Kungl. Maj:t gott
föreskriva, att uppgifterna skola lämnas i den ordning som nedan
angives. För samtliga fall, där uppgift skall översändas från en
myndighet till en annan, gäller att översändandet skall ske utan
tidsutdräkt.
a) /k/ Den för riket gemensamma taxeringsnämnden /-k/ skall till
riksskattenämnden lämna uppgifter, som avses under II a), b), c), d),
e), g), h), i), j), k) och l), i den mån uppgift kan erhållas från
inkomna deklarationer eller andra handlingar.
b) /k/ Annan beskattningsnämnd /-k/ har att till länsstyrelsen i länet
överlämna sådana till nämnden inkomna uppgifter avseende fysiska eller
juridiska personer hemmahörande i Amerikas Förenta Stater, Danmark,
Frankrike, Nederländerna eller Norge, vilka icke föranlett taxering
inom nämndens taxeringsdistrikt och vilka icke heller jämlikt 78 § e)
taxeringslagen skola översändas till annan beskattningsnämnd.
c) /k/ Länsstyrelse /-k/ skall därefter till riksskattenämnden insända
sålunda enligt b) överlämnade uppgifter.
d) /k/ Taxeringsintendent /-k/ har att till finansdepartementets
rättsavdelning insända uppgift, varom under II r) förmäles, och
anmälan enligt II s) och t).
e) /k/ Kupongskattekontoret /-k/ åligger att med ledning av inkomna
uppgifter angående utdelning å aktier till riksskattenämnden lämna
uppgifter, som under II f) sägs.
f) /k/ Allmän underrätt /-k/ skall till riksskattenämnden lämna de
uppgifter, som avses under II m), n) och o).
g) Vederbörande /k/ tjänsteman i handelsdepartementet /-k/ har att
till riksskattenämnden avgiva uppgifter, som under II p) avses.
h) Vederbörande /k/ tjänsteman i justitiedepartementet /-k/ har att
likaledes till riksskattenämnden avgiva uppgift, varom under II q)
förmäles.
i) /k/ Riksskattenämnden /-k/ har att med ledning av dit inkomna
uppgifter rörande livräntor, räntor och tillgodohavanden i banker
iordningställa uppgifter enligt II d), i) och k). (Jämför 1974:773
ö.b.)
IV. Blanketter m.m.
Vissa av de ovan under II uppräknade uppgifterna skola lämnas på
särskilda blanketter, vilka tillhandahållas av riksskattenämnden.
Beträffande de olika uppgifterna gäller följande.
a) Uppgiftsskyldigheten enligt II f) fullgöres genom överlämnande av
till kupongskattekontoret inkomna uppgifter enligt formulär 18 b);
dock att uppgifter angående aktieutdelning, som uppburits av i Danmark
hemmahörande personer, skola avgivas å blankett enligt formulär A/Da.
b) Uppgiftsskyldigheten enligt II m), n) eller o) fullgöres genom
insändande av utdrag i tillämpliga delar av bouppteckning, som för
inregistrering ingivits till underrätten. Då fråga är om uppgift
enligt II m) skall sådant utdrag utvisa, förutom den avlidnes
fullständiga namn, yrke och hemvist samt dödsdagen,
bruttotillgångarnas slutsumma, beloppet av samtliga skulder ävensom
bouppteckningens slutbelopp.
c) Uppgiftsskyldigheten enligt II a), b), c), d), g), h), i) eller k)
skall, såvitt avser i /k/ Danmark /-k/ eller /k/ Norge /-k/
hemmahörande personer, fullgöras genom översändande av sådana inkomna
uppgifter rörande dessa personers inkomst eller förmögenhet, som icke
föranlett taxering här i riket.
d) Beträffande personer med hemvist i /k/ Amerikas Förenta Stater /-k/
skall uppgift, som under II b), c), d), g) och h) sägs, lämnas å
blankett enligt formulär A/US, uppgift enligt II k) å blankett enligt
formulär B/US, uppgift enligt II l) å blankett enligt formulär C/US
samt uppgift enligt II q) genom avskrift av tillståndsbeslutet.
e) Då fråga är om i /k/ Frankrike /-k/ hemmahörande personer, skall
uppgift, som avses under II b), c) och d), avfattas å blankett enligt
formulär A/Fr, uppgift enligt II g) avgivas å blankett enligt formulär
B/Fr, uppgift enligt II h) lämnas å blankett enligt formulär C/Fr,
uppgift enligt II k) avgivas å blankett enligt formulär D/Fr, uppgift
enligt II l) avfattas enligt formulär E/Fr samt uppgift enligt II p)
och q) lämnas genom avskrift av tillståndsbeslutet.
f) Beträffande i /k/ Nederländerna /-k/ bosatta personer skola för
uppgifter enligt II a), b), c), d), e), h) och j) användas blanketter
enligt formulär A/Ne samt uppgift enligt II l) avfattas å blankett
enligt formulär B/Ne.
V. Riksskattenämndens vidarebefordran av uppgifter m.m.
Riksskattenämnden har att årligen före januari månads utgång överlämna
under nästföregående år inkomna uppgifter ävensom hos nämnden
färdigställda uppgifter till finansdepartementets rättsavdelning för
vidarebefordran till vederbörande utländska myndigheter; dock att
uppgifter, varom under II a), b), c), d), e), h) eller j) förmäles,
avseende i Nederländerna hemmahörande person, endast behöva
överlämnas, därest vederbörandes inkomst enligt uppgifterna överstiger
1 000 kronor.
Det åligger vidare riksskattenämnden att övervaka att myndigheterna
fullgöra den i detta cirkulär avsedda uppgiftsskyldigheten. | null | null |
1954:594 | Kungörelse (1954:594) angående vissa uppgifter, som försäkringsanstalter äro skyldiga avgiva till ledning vid försäkringstagares taxering för inkomst | 1,954 | Med anledning av avtal mellan Sverige och nedan angivna främmande
stater angående ömsesidig handräckning beträffande direkta skatter har
Kungl. Maj:t funnit gott förordna som följer.
Uppgift, som försäkringsanstalt jämlikt 33 § /k/ b) /-k/
taxeringslagen skall till ledning vid försäkringstagares taxering för
inkomst utan anmaning avgiva, skall, såvitt den avser person, som
under nästföregående år eller del därav varit bosatt i Amerikas
Förenta Stater, Frankrike, Nederländerna eller Norge men icke i
Sverige, senast den 15 februari avlämnas till riksskattenämnden.
Den som försummar att fullgöra vad sålunda föreskrives vare
underkastad det straff, som för underlåtenhet att avlämna sådan
uppgift är stadgat i taxeringslagen.
Hörsammas icke av vederbörlig tjänsteman given anmaning att avlämna
uppgift, varom nu är fråga, skall 40 § 2 mom. taxeringslagen äga
motsvarande tillämpning.
Med A m e r i k a s F ö r e n t a S t a t e r avses i denna
kungörelse det område, som utgöres av delstaterna, territorierna
Alaska och Hawaii samt distriktet Columbia.
Med F r a n k r i k e avses i denna kungörelse nämnda stats inom
Europa belägna område jämte Algeriet och de utomeuropeiska
departementen (Franska Guayana, Guadeloupe, Martinique och Réunion).
Med N e d e r l ä n d e r n a avses i denna kungörelse allenast denna
stats europeiska område.
Vad i denna kungörelse sägs angående N o r g e skall icke tillämpas
beträffande Svalbard och Jan Mayen och ej heller å de norska
besittningarna utom Europa. (Jämför 1974:773 ö.b.) | null | null |
1954:617 | Kungörelse (1954:617) angående klassificeringen av så kallade stenröjningsvagnar | 1,954 | Stenröjningsvagn - varmed förstås motordrivet fordon, som dels är
försett med lyftanordning samt så kallad stenkorg eller annat för
borttransport av sten lämpat lastunderlag, vars längd, om detsamma
utgöres av flak, icke överstiger 260 centimeter, och dels är konstruerat
för en hastighet av högst 30 kilometer i timmen samt endast med
svårighet kan ändras till högre hastighet - skall, utan hinder av att
fordonet icke är inrättat huvudsakligen såsom arbetsredskap, hänföras
till motorredskap, därest fordonet uteslutande användes för
stenröjnings- eller därmed jämförliga arbeten och endast vid färd till
eller från arbetsplats eller eljest tillfälligt framföres på allmän väg,
gata eller annan allmän plats, som är upplåten för allmän samfärdsel.
Denna kungörelse gäller ej vid tillämpning av trafikskadelagen
(1975:1410). Förordning (1976:364). | null | null |
1954:64 | null | 1,954 | null | 1952:98 | null |
Subsets and Splits
No community queries yet
The top public SQL queries from the community will appear here once available.