beteckning
stringlengths 6
17
| title
stringlengths 10
404
⌀ | year
int64 0
19.9M
| text
stringlengths 0
1.06M
⌀ | amends
stringlengths 6
14
⌀ | pdf
unknown |
|---|---|---|---|---|---|
1954:65 | null | 1,954 | null | 1948:472 | null |
1954:671 | Cirkulär (1954:671) till de lokala styrelserna för statliga, kommunala och statsunderstödda enskilda skolor och utbildningsanstalter angående upplåtelse av lokaler åt folkbildningsorganisationer och andra ideella organisationer | 1,954 | Kungl. Maj:t har - med hänsyn till svårigheten flerstädes för
folkbildningsorganisationer och andra ideella organisationer att få
disponera över för verksamheten erforderliga lokaler - funnit gott göra
de lokala styrelserna för statliga, kommunala och statsunderstödda
enskilda skolor och utbildningsanstalter uppmärksamma på angelägenheten
av att skolornas och utbildningsanstalternas lokaler, i den mån dessa
icke på grund av gällande bestämmelser skola upplåtas för ovan avsedd
föreningsverksamhet, frivilligt upplåtas härför i så stor utsträckning
som möjligt och på skäliga villkor samt att därvid upplåtelse även sker
till politiska organisationer.
Kungl. Maj:t vill vidare erinra om att vid planering av byggnader för
skolor och utbildningsanstalter hänsyn bör, där så lämpligen kan ske,
tagas till önskvärdheten, att lokalerna skola kunna användas även för
ovan omförmäld föreningsverksamhet. | null | null |
1954:68 | null | 1,954 | null | 1947:529 | null |
1954:687 | null | 1,954 | null | 1947:848 | null |
1954:691 | null | 1,954 | null | 1909:24 s.1 | null |
1954:71 | Förordning (1954:71) om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för belopp, som tillförts vissa för prisreglering bildade stiftelser, m.m. | 1,954 | Övergångsbestämmelser
1987:340
Enligt riksdagens beslut föreskrivs att förordningen (1954:71) om rätt
att vid taxering för inkomst njuta avdrag för belopp, som tillförts
vissa för prisreglering bildade stiftelser, m. m. skall upphöra att
gälla vid utgången av år 1987. Bestämmelsen i 2 § i den upphävda
förordningen skall tillämpas sista gången vid 1988 års taxering. | null | null |
1954:720 | null | 1,954 | null | 1947:948 | null |
1954:726 | null | 1,954 | null | 1953:666 | null |
1954:774 | Lag (1954:774) med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa | 1,954 | 1 § Den som vid utgången av december 1954 var medlem av erkänd
sjukkassa för erhållande av sjukpenning men som icke är
sjukpenningförsäkrad enligt lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän
sjukförsäkring äger, utan hinder av vad i nämnda lag finnes stadgat
däremot stridande, för tiden intill utgången av juni 1965 i den allmänna
centralsjukkassa han tillhör genom frivilliga avgifter försäkra sig för
sjukpenning enligt vad nedan sägs. Lag (1960:182).
2 § Anmälan för erhållande av försäkring enligt denna lag skall göras
före den 31 juli 1955 eller, såvitt angår den som blivit
sjukpenningförsäkrad enligt lagen om allmän sjukförsäkring men vars
försäkring sedermera upphört, inom två veckor från det beslutet härom
delgivits honom.
Försäkring enligt denna lag gäller från det medlemmens tidigare
sjukpenningförsäkring i erkänd eller allmän sjukkassa upphört men gäller
endast såframt den försäkrade i föreskriven ordning fullgjort sin
skyldighet att erlägga avgift jämväl för försäkringen i den erkända
sjukkassan.
I fråga om rätten till försäkringsförmån anses den nya försäkringen
utgöra fortsättning av den tidigare. Lag (1955:398).
3 § Försäkring enligt denna lag skall avse sjukpenning uppgående till
en, två eller tre kronor för dag, dock högst det av nämnda belopp, som
med 50 öre överstiger den sjukpenning, för vilken medlemmen vid utgången
av år 1954 i erkänd sjukkassa var försäkrad under de första 90
sjukhjälpsdagarna.
Å sjukpenningen skall utgivas barntillägg, därvid bestämmelserna i 24
och 25 §§ lagen om allmän sjukförsäkring skola äga motsvarande
tillämpning.
Sjukpenning må utgivas endast vid sjukdom, som förorsakar förlust av
arbetsförmågan.
För dag, då den försäkrade åtnjuter sjukhusvård, skall sjukpenning, som
överstiger en krona 50 öre, nedsättas till nämnda belopp.
Vid varje sjukdom må sjukpenning utgivas för högst 90 dagar. Lag
(1955:398).
4 § För försäkring enligt denna lag skall erläggas avgift, som för år
räknat skall utgöra tolv gånger den tillförsäkrade sjukpenningens
belopp.
Angående ordningen för inbetalning av avgifter för försäkring enligt
denna lag skall gälla vad riksförsäkringsanstalten därom föreskriver.
5 § Till centralsjukkassa utgår statsbidrag för försäkring enligt denna
lag med tjugu procent av vad kassan på grund av försäkringen utgivit i
sjukpenning och med sjuttiofem procent av kassans utgifter för
barntillägg.
Kostnaderna för försäkringen skola, i den mån de icke täckas av
avgifterna för densamma jämte statsbidrag och andra för
försäkringsverksamheten tillgängliga medel, belasta försäkringen för
grundsjukpenning i kassan. Lag (1955:398).
6 § I övrigt skall vad enligt lagen om allmän sjukförsäkring gäller
rörande frivillig försäkring enligt nämnda lag i tillämpliga delar
lända till efterrättelse beträffande försäkring enligt denna lag; dock
skall i fråga om karenstiden städse gälla vad som föreskrivits i 26 §
lagen om allmän sjukförsäkring.
7 § De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen
av denna lag, meddelas av Konungen eller efter Konungens bemyndigande av
riksförsäkringsanstalten. | null | null |
1954:818 | Kungörelse (1954:818) med tillfälliga bestämmelser om meddelande av tillstånd jämlikt 12 § utlänningskungörelsen den 4 juni 1954 (nr 457) för medborgare i Finland | 1,954 | Tillstånd jämlikt 12 § utlänningskungörelsen den 4 juni 1954 (457) för
medborgare i Finland, tillhörande befolkningen å finskt område nära
gränsen till Sverige, att överskrida gränsen å annan ort än
passkontrollort må tills vidare, intill dess Kungl. Maj:t annorlunda
förordnar, utan hinder av vad i nämnda paragraf stadgas, tecknas å av
finsk myndighet utfärdad legitimationshandling. Tillståndet skall
utfärdas att gälla viss tid, högst ett år, samt angiva det ställe där
utlänningen må överskrida gränsen och den tid på dygnet då
överskridandet må äga rum. Tillståndet skall utfärdas utan avgift.
Sedan legitimationshandlingen försetts med dylikt tillstånd skall den
gälla som gränspassersedel. | null | null |
1954:827 | Kungörelse (1954:827) om tillämpning av en mellan Sverige och Storbritannien den 18 december 1953 träffad överenskommelse om utvidgande till vissa brittiska territorier av tillämplighetsområdet för det mellan Sverige och Storbritannien den 30 mars 1949 ingångna avtalet för undvikande avdubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande inkomstskatter | 1,954 | Regeringen föreskriver att kungörelsen (1954:827) om tillämpning av en
mellan Sverige och Storbritannien den 18 december 1953 träffad
överenskommelse om utvidgande till vissa brittiska territorier av
tillämplighetsområdet för det mellan Sverige och Storbritannien den 30
mars 1949 ingångna avtalet för undvikande av dubbelbeskattning och
förhindrande av skatteflykt beträffande inkomstskatter skall upphöra
att gälla i förhållandet mellan Sverige och Aden. Förordning
(1984:339).
Övergångsbestämmelser
1984:339
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1984.
De upphävda bestämmelserna skall dock fortfarande tillämpas
beträffande inkomst som förvärvats före ikraftträdandet.
1986:733
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1987.
2. Genom förordningen upphävs, i förhållandet mellan Sverige och
Jamaica, kungörelsen (1954:827) om tillämpning av en mellan Sverige
och Storbritannien den 18 december 1953 träffad överenskommelse om
utvidgande till vissa brittiska territorier av tillämplighetsområdet
för det mellan Sverige och Storbritannien den 30 mars 1949 ingångna
avtalet för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av
skatteflykt beträffande inkomstskatter samt kungörelsen (1954:828) med
vissa bestämmelser angående kupongskatt för skattskyldiga, bosatta i
vissa brittiska territorier.
3. De angivna kungörelserna tillämpas fortfarande i förhållandet
mellan Sverige och Jamaica på aktieutdelning som betalas eller
tillgodoförs före den 1 januari 1987 och på annan inkomst som
förvärvas före den 1 januari 1987.
1987:1044
De upphävda kungörelserna gäller dock fortfarande för de stater och det
territorium på vilka de var tillämpliga vid utgången av år 1987, för
inkomst som förvärvas före den 1 januari 1988 och för förmögenhet som
taxeras före år 1989. | null | null |
1954:828 | Kungörelse (1954:828) med vissa bestämmelser angående kupongskatt för skattskyldiga, bosatta i vissa brittiska territorier | 1,954 | Regeringen föreskriver att kungörelsen (1954:828) med vissa
bestämmelser angående kupongskatt för skattskyldiga, bosatta i vissa
brittiska territorier, skall upphöra att gälla i förhållandet mellan
Sverige och Aden. Förordning (1984:340).
Övergångsbestämmelser
1984:340
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1984.
De upphävda bestämmelserna skall dock fortfarande tillämpas i fråga om
kupongskatt som blivit tillgänglig för lyftning före ikraftträdandet.
1986:733
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1987.
2. Genom förordningen upphävs, i förhållandet mellan Sverige och
Jamaica, kungörelsen (1954:827) om tillämpning av en mellan Sverige
och Storbritannien den 18 december 1953 träffad överenskommelse om
utvidgande till vissa brittiska territorier av tillämplighetsområdet
för det mellan Sverige och Storbritannien den 30 mars 1949 ingångna
avtalet för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av
skatteflykt beträffande inkomstskatter samt kungörelsen (1954:828) med
vissa bestämmelser angående kupongskatt för skattskyldiga, bosatta i
vissa brittiska territorier.
3. De angivna kungörelserna tillämpas fortfarande i förhållandet
mellan Sverige och Jamaica på aktieutdelning som betalas eller
tillgodoförs före den 1 januari 1987 och på annan inkomst som
förvärvas före den 1 januari 1987.
1987:1044
De upphävda kungörelserna gäller dock fortfarande, för de stater och det
territorium på vilka de var tillämpliga vid utgången av år 1987, för
inkomst som förvärvas före den 1 januari 1988 och för förmögenhet som
taxeras före år 1989. | null | null |
1954:85 | null | 1,954 | null | 1908:74 s.1 | null |
1954:88 | null | 1,954 | null | 1947:921 | null |
1954:89 | null | 1,954 | null | 1923:116 | null |
1954:92 | null | 1,954 | null | 1938:121 | null |
1955:105 | Kungörelse (1955:105) om tillämpning av en mellan Sverige, Danmark och Norge den 19 mars 1955 träffad överenskommelse rörande underlättande av den sanitära kontrollen över trafiken mellan länderna | 1,955 | Kungl. Maj:t har, sedan den 19 mars 1955 mellan Sverige, Danmark och
Norge träffats överenskommelse -- i svensk text av den lydelse härvid
fogad bilaga utvisar -- rörande underlättande av den sanitära kontrollen
över trafiken mellan länderna, funnit gott förordna, att
överenskommelsen skall för Sveriges del lända till efterrättelse från
och med den 1 april 1955.
Vid överenskommelsens tillämpning skall iakttagas,
att i artikel 1 under c) av överenskommelsen åberopade artikel 34 i de
internationella hälsovårdsbestämmelserna motsvaras av 17 §
karantänskungörelsen den 24 april 1953 (nr 222) samt
att den i artikel 2 under 1. angivna underrättelseskyldigheten skall
åvila hälsovårdsnämnden i den ort, varifrån fartyget eller luftfartyget
avgår.
Bilaga
Överenskommelse rörande underlättande av den sanitära kontrollen över
trafiken mellan Sverige, Danmark och Norge
Hans Majestät Konungen av Sverige, Hans Majestät Konungen av Danmark och
Hans Majestät Norges Konung, vilka beslutat att i överensstämmelse med
artikel 104 i de av Sverige, Danmark och Norge biträdda, den 25 maj 1951
antagna internationella hälsovårdsbestämmelserna ingå en överenskommelse
för underlättande av den sanitära kontrollen över trafiken mellan de tre
länderna, ha till sina fullmäktige utsett:
Hans Majestät Konungen av Sverige:
Sin Minister för Utrikes Ärendena, Hans Excellens Bo Östen Undén;
Hans Majestät Konungen av Danmark:
Sin Utomordentlige och Befullmäktigade Ambassadör i Stockholm Knud Aage
Monrad-Hansén;
Hans Majestät Norges Konung:
Sin Utomordentlige och Befullmäktigade Ambassadör i Stockholm Jens
Schive,
vilka, därtill behörigen befullmäktigade, överenskommit om följande:
Artikel 1.
Beträffande transportmedel, person, bagage eller gods, som ankommer från
något av de fördragsslutande länderna, skola i ankomstlandet gällande
bestämmelser rörande sanitära åtgärder och formaliteter vid ankomst äga
tillämpning allenast, försåvitt fråga är om
a) fartyg, som icke ägt tillstånd till fri beröring med land i den hamn,
som det senast anlöpt;
b) luftfartyg, vars befälhavare vägrat låta detsamma undergå sådana
sanitära åtgärder, som föreskrivits å den flygplats, där detta senast
landat, eller vilket, ehuru dess befälhavare icke kunnat avge
tillfredsställande deklaration om hälsotillståndet ombord, icke
underkastats sanitära åtgärder;
c) person, som vid avresan från annat fördragsslutande land stått under
övervakning av hälsovårdsmyndighet eller som passerat landet under
sådana omständigheter som avses i artikel 34 i de internationella
hälsovårdsbestämmelserna;
d) gods, vilket passerat fördragsslutande land i transitotrafik utan
omlastning.
Artikel 2.
1. När fartyg eller luftfartyg, som avses i artikel 1 under a) eller b),
beger sig till eller kan antagas skola bege sig till hamn eller
flygplats i annat fördragsslutande land, skall hälsovårdsmyndigheten i
hamnen eller vid flygplatsen (i Sverige hälsovårdsnämnden, i Danmark
karantaenekommissionen och i Norge helserådet) omedelbart underrättas.
Därest ovisshet råder om till vilken hamn eller flygplats fartyget eller
luftfartyget avser att bege sig, bör på lämpligt sätt sörjas för att
upplysning om förhållandet såvitt möjligt kommer samtliga
hälsovårdsmyndigheter till handa, som kunna beröras därav. Där så
erfordras, bör meddelande enligt detta moment ske med anlitande av
flygsäkerhetstjänstens kommunikationsnät.
2. Då person, som står under övervakning av hälsovårdsmyndighet, avreser
till ort i annat fördragsslutande land, skall den hälsovårdsmyndighet,
som handhar övervakningen, så snart den fått kännedom om förhållandet,
underrätta vederbörande hälsovårdsmyndighet på den ort i det andra
landet, dit han närmast beger sig, och därvid uppge anledningen till
övervakningen och fastställda anmälningstider.
3. Får hälsovårdsmyndighet kännedom om att person på genomresa till
annat fördragsslutande land (jfr art. 1 c)) kommer från smittat område
inom inkubationstiden för ifrågakommande sjukdom, och ställes han icke
under övervakning, skall myndigheten omedelbart underrätta
hälsovårdsmyndigheten på den ort i det andra landet, dit han närmast
beger sig.
4. Transiteras gods, som är destinerat till något av de fördragsslutande
länderna, utan omlastning genom annat sådant land (jfr art. 1 d)) och
har hälsovårdsmyndighet i transiteringslandet anledning antaga att
godset kan vara smittat av karantänssjukdom eller eljest kan medverka
till att sprida sådan sjukdom, skall underrättelse härom omedelbart
sändas till hälsovårdsmyndigheten på den ort, där godset skall lossas.
5. Hälsovårdsmyndighet, som vid undersökning av ett till annat
fördragsslutande land destinerat transportmedel eljest får kännedom om
förhållande av epidemiologisk betydelse, bör därom underrätta
vederbörande hälsovårdsmyndighet i destinationslandet.
6. Råder ovisshet om vilken hälsovårdsmyndighet som enligt
bestämmelserna i denna artikel bör underrättas, må underrättelse
tillställas vederbörande centrala hälsovårdsförvaltning (i Sverige
Medicinalstyrelsen, i Danmark Sundhedsstyrelsen och i Norge
Helsedirektoratet).
Artikel 3.
Varje lands centrala hälsovårdsförvaltning skall omedelbart anmäla fall
av karantänssjukdom inom det egna landet till motsvarande förvaltningar
i övriga fördragsslutande länder. Underrättelse bör även lämnas om andra
omständigheter av särskild epidemiologisk betydelse.
Artikel 4.
De centrala hälsovårdsförvaltningarna skola sinsemellan samråda om den
närmare tillämpningen av de fördragsslutande ländernas
skyddsbestämmelser mot karantänssjukdomar.
Artikel 5.
Blir område inom något av de fördragsslutande länderna smittat av
karantänssjukdom, skall samråd äga rum mellan ländernas centrala
hälsovårdsförvaltningar. I sådant fall äger central
hälsovårdsförvaltning, om det anses oundgängligen nödvändigt,
tillfälligt suspendera bestämmelserna i artikel 1.
Artikel 6.
Överenskommelsens bestämmelser omfatta icke Färöarna och Grönland.
Artikel 7.
Överenskommelsen träder i kraft den 1 april 1955.
Artikel 8.
Överenskommelsen kan av ettvart av länderna uppsägas till upphörande
efter en frist av sex månader. Uppsägning skall ske hos regeringarna i
de övriga fördragsslutande länderna på diplomatisk väg och gäller endast
det land, som verkställt densamma.
Till bekräftelse härav ha de befullmäktigade ombuden undertecknat denna
överenskommelse och försett densamma med sina sigill.
Som skedde i Stockholm den 19 mars 1955 i ett exemplar på svenska,
danska och norska språken, vilket skall förvaras i svenska
utrikesdepartementets arkiv.
For Danmark:
K. Monrad-Hansen
(L. S.)
For Norge:
Jens Schive
(L. S.)
För Sverige:
Östen Undén
(L. S.) | null | null |
1955:107 | null | 1,955 | null | 1949:523 | null |
1955:109 | null | 1,955 | null | 1938:279 | null |
1955:115 | null | 1,955 | null | 1928:370 | null |
1955:119 | null | 1,955 | null | 1949:341 | null |
1955:122 | null | 1,955 | null | 1928:370 | null |
1955:123 | null | 1,955 | null | 1947:576 | null |
1955:124 | null | 1,955 | null | 1947:577 | null |
1955:125 | null | 1,955 | null | 1953:272 | null |
1955:134 | null | 1,955 | null | 1952:167 | null |
1955:138 | Lag (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m.m. | 1,955 | 1 § Denna lag gäller proportionella val inom
-- landsting,
-- kommunfullmäktige,
-- kommunala indelningsdelegerade,
-- stiftsfullmäktige,
-- kyrkofullmäktige,
-- kyrkliga indelningsdelegerade,
-- kyrkostämma.
Lag (1988:189)
2 § Vid valet utses av och bland de i valet deltagande erforderligt
antal personer att vid valförrättningen biträda ordföranden.
Där ordföranden med avseende å befarad tidsutdräkt eller av annan
anledning finner det nödigt, äger han att, sedan valsedlarna avlämnats
och innan sammankomsten upplöses, utsätta annan dag för
valförrättningens fortsättande och avslutande. Då så sker, skola av och
bland de i valet deltagande utses minst två personer att såsom vittnen
närvara vid den fortsatta valförrättningen, och skall valurnan, i vilken
de avlämnade valsedlarna förvaras, omsorgsfullt förseglas under minst
två närvarandes sigill samt därefter sättas i säkert förvar. Innan
förseglingen vid förrättningens fortsättande borttages, skall
ordföranden i vittnenas närvaro förvissa sig, att sigillen äro obrutna.
Särskild kungörelse om dag för valförrättningens fortsättande erfordras
ej.
3 § Val skall förrättas med valsedlar. För att bliva gällande skola
valsedlarna vara enkla och slutna samt före namnen upptaga
partibeteckning (partinamn eller annan beteckning i ord för viss grupp
av de väljande eller för viss meningsriktning) men i övrigt vara
omärkta.
Namnen skola å valsedeln uppföras i en följd, det ena under det andra.
Sedel må ej upptaga flera men väl färre namn än det antal personer valet
avser.
Är något namn å valsedel överstruket, eller framgår med avseende å något
där förekommande namn ej fullt otvetydigt, vem därmed åsyftas, eller
upptager valsedel namn å någon, som ej är valbar, anses sådant namn
såsom obefintligt. Äro å valsedel upptagna flera namn än vad ovan är
medgivet, anses det eller de sista övertaliga namnen som obefintliga.
4 § De avgivna valsedlarna ordnas i grupper, så att sedlar med samma
partibeteckning bilda en grupp.
Inom varje grupp bestämmes i erforderlig utsträckning genom särskilda
sammanräkningar ordning mellan namnen å gruppens valsedlar.
Vid varje sammanräkning gäller valsedel allenast för ett namn. Valsedel
gäller för det namn, som står först å sedeln, så länge detta namn ej
erhållit rum i ordningen. Därefter gäller valsedeln för det namn,
vilket, bortsett från namn som redan erhållit plats i ordningen, står
främst å sedeln.
Valsedel, vilken gäller för sitt första namn, räknas som en röst,
valsedel gällande för sitt andra namn som en halv röst, valsedel
gällande för sitt tredje namn som en tredjedels röst, och så vidare
efter samma grund.
Vid varje sammanräkning kommer det namn närmast i ordningen, som
erhållit högsta rösttalet.
5 § 1 mom. Skola två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de
olika valsedelsgrupperna sålunda, att platserna, en efter annan,
tilldelas den grupp, vilken för varje gång uppvisar det största av nedan
angivna jämförelsetal. Plats, som blivit en grupp tilldelad, besättes
genast så, att gruppens första plats tillerkännes den, vars namn är det
första i ordningen inom gruppen, gruppens andra plats den, som bär andra
namnet i ordningen, gruppens tredje plats den, som bär tredje namnet i
ordningen, och så vidare efter samma grund, ändå att den, som är
berättigad till platsen, redan fått sig tillerkänd plats från en eller
flera andra grupper.
Jämförelsetalet är lika med gruppens rösttal, så länge gruppen ännu icke
fått sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jämförelsetalet för
varje gång så, att gruppens rösttal delas med det tal, som motsvarar
antalet av gruppen tilldelade platser, ökat med 1. Har samma person
erhållit platser från två grupper, skall dock vid beräkning av det antal
platser, som utdelats, vardera platsen anses blott såsom en halv plats;
har någon erhållit platser från tre grupper, anses varje sådan plats
såsom en tredjedels plats; och så vidare efter samma grund.
Har en grupp redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som
motsvarar antalet namn å gruppens valsedlar, är den utesluten från
vidare jämförelse.
2. mom. Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den, vars namn
står främst i ordningen inom den grupp, som har största rösttalet.
6 § Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras,
skiljas genom lottning.
7 § Vid val av suppleanter skall vad här ovan är stadgat i fråga om val
av ledamöter äga motsvarande tillämpning.
8 § Den ordning, vari suppleanter böra inkallas till tjänstgöring i
stället för ledamot, skall bestämmas enligt följande regler:
a) Suppleant, utsedd från grupp med samma partibeteckning som den grupp,
från vilken ledamoten blivit vald, har företräde framför övriga
suppleanter, och av dessa har den företräde, som utsetts från grupp med
högre rösttal.
b) Av suppleanter från samma grupp har den företräde, vars namn blivit
tidigare uppfört i den jämlikt 4 § bestämda ordningen inom gruppen.
Den ledamot eller suppleant, som fått sig tillerkänd plats från två
eller flera grupper, anses vald för den grupp, från vilken plats först
tilldelats honom. | null | null |
1955:145 | Kungl. Maj:ts Kungörelse (1955:145) om lån av statsmedel för inrättande av alkoholfria restauranger | 1,955 | Övergångsbestämmelser
1977:303
Den upphävda kungörelsen gäller fortfarande i fråga om lån som har
beviljats med stöd av kungörelsen. Vad som i kungörelsen föreskrives med
avseende på kontrollstyrelsen skall dock i stället gälla
kammarkollegiet. Förordning (1988:227). | null | null |
1955:163 | null | 1,955 | null | 1908:128 s.1 | null |
1955:166 | null | 1,955 | null | 1954:71 | null |
1955:177 | null | 1,955 | null | 1925:465 | null |
1955:183 | Lag (1955:183) om bankrörelse | 1,955 | 1 § Bankrörelse må, förutom av Sveriges riksbank, drivas endast av
bankaktiebolag, som därtill erhållit regeringens tillstånd (oktroj).
Med bankrörelse förstås i denna lag sådan verksamhet, i vilken ingår
inlåning från allmänheten på räkning som av bank allmänneligen begagnas.
Angående sparbank, centralkassa för jordbrukskredit och järnkontoret är
särskilt stadgat.
Utländskt bankföretag må efter tillstånd av regeringen från kontor eller
annat fast driftställe här i riket driva verksamhet i vilken ej ingår
inlånings- eller utlåningsrörelse.
Ett bankaktiebolag får efter tillstånd av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, bankinspektionen inrätta filial i utlandet.
Sådant tillstånd skall lämnas om ändamålet kan anses vara till nytta
för bankväsendet eller det allmänna. Bestämmelser om bankaktiebolags
förvärv av aktie m. m. i utländskt bankföretag finns i 55 § första
stycket 5. Lag (1986:1396).
4 § 1 mom. Bankaktiebolag bildas av stiftare, som skall vara minst tio
till antalet. Stiftarna skall vara här i riket bosatta svenska
medborgare. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd kan ej vara
stiftare.
Utan hinder av första stycket får bankaktiebolag bildas av ett eller
flera utländska bankföretag som stiftare.
Stiftarna skall upprätta en bolagsordning som skall underställas
regeringen för stadfästelse. Till ansökan om oktroj skall fogas en
plan för den tilltänkta verksamheten.
Regeringen prövar bolagsordningens överensstämmelse med denna lag samt
lag och författning i övrigt, så ock om och i vad mån därutöver, med
hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse,
särskilda bestämmelser må erfordras.
Finnes den tillämnade rörelsen vara nyttig för det allmänna,
stadfäster regeringen bolagsordningen samt beviljar oktroj för en tid
av högst tio år och därutöver intill slutet av då löpande
räkenskapsår. Lag (1985:500).
6 § Bankaktiebolags firma skall innehålla ordet bank.
Ny firma skall tydligt skilja sig från annan, förut i laga ordning
registrerad, ännu bestående banks firma, så ock från benämning å
utländsk bankinrättning, som är allmänt känd här i riket. För
registrering av bankaktiebolags firma gäller i övrigt vad som
föreskrivs i firmalagen (1974:156).
Utan hinder av andra stycket får firman för ett bankaktiebolag som har
bildats av ett utländskt bankföretag innehålla det företagets firma.
Motsvarande gäller om bankaktiebolaget bildats av flera utländska
bankföretag.
Sedan bolaget bildats, kan styrelsen antaga bifirma. Vad i andra
stycket sägs om firma gäller även bifirma. Ordet bank får ej intagas i
bifirma. Lag (1985:500).
10 § 1 mom. Teckning av aktier skall ske å teckningslistan i
huvudskrift eller i avskrift som bestyrkts av notarius publicus eller
landsfiskal eller av stiftarna. Vid teckningslistan skola vara fogade
på enahanda sätt styrkta avskrifter av oktrojbeslutet och
bolagsordningen.
Innan teckningslistan framlägges i huvudskrift eller avskrift, skall
teckning av stiftarna hava ägt rum med angivande av dagen därför. Om
ett bankaktiebolag bildas av utländskt bankföretag behöver
teckningslistan inte läggas fram. Lag (1985:500).
18 § Aktier i bankaktiebolag får genom teckning eller överlåtelse
förvärvas endast av svenska medborgare, av svenska bolag och
föreningar, som inte är kontrollsubjekt enligt lagen (1982:617) om
utländska förvärv av svenska företag m. m., ävensom av andra svenska
samfälligheter och stiftelser samt till aktiefonder enligt
aktiefondslagen (1974:931). Har aktieförvärv skett annorledes än genom
teckning eller överlåtelse, skall vad nyss stadgats icke i något fall
medföra hinder för aktieägaren att med stöd av den företrädesrätt till
teckning eller erhållande av nya aktier, vilken enligt denna lag eller
den vid förvärvet gällande bolagsordningen är förenad med de
förvärvade aktierna, bekomma ytterligare aktier.
Första stycket gäller inte aktier i ett bankaktiebolag som är bildat
av utländskt bankföretag. Beträffande sådant bolag gäller i stället
att aktier i bolaget får förvärvas endast av utländskt bankföretag som
fått regeringens tillstånd till förvärvet.
Förvärv av aktie, som skett i strid med första eller andra stycket, är
ogillt. Lag (1985:500).
22 § Ansökan om bankaktiebolagets registrering skall göras av
styrelsen senast ett år från det oktroj beviljats.
Ansökningen skall beträffande styrelseledamot och styrelsesuppleant
innehålla uppgift om fullständigt namn, hemvist och medborgarskap samt
förklaring att dessa personer inte är omyndiga.
I ansökningen skall uppgivas, av vilka och huru bolagets firma skall
tecknas, där den ej tecknas av styrelsen allenast på grund av denna
lag.
Skall firman tecknas av annan person än som avses i andra stycket,
gäller vad där är stadgat även i fråga om sådan firmatecknare.
Bolagets postadress skall angivas.
Vid ansökningen skola fogas:
1. de listor, å vilka aktieteckningen ägt rum, jämte avskrift av
desamma;
2. avskrift av protokollet vid konstituerande stämman;
3. två avskrifter av oktrojbeslutet och bolagsordningen;
4. avskrift av den i 15 § 1 mom. omförmälda handlingen rörande
tilldelningen av aktier;
5. en av samtliga styrelseledamöter undertecknad handling,
innehållande uppgift dels om det tecknade belopp, för vilket
tilldelning av aktier ägt rum, samt om det belopp, för vilket aktier
må hava förklarats förverkade enligt 28 §, dels angående det belopp,
som inbetalts å aktiekapitalet, och, där aktiekapitalet icke blivit
till fullo inbetalt, sammanlagda nominella beloppet av de aktier, som
till fullo betalts, dels ock om det sätt varpå inbetalningen skett.
Har ej å ansökningen varje styrelseledamot och styrelsesuppleant eller
annan, som är bemyndigad att teckna bolagets firma, egenhändigt
skrivit sin av vittnen styrkta namnteckning, skall vid ansökningen
fogas en särskild bilaga, därå namnteckningen finnes och blivit styrkt
av vittnen. Lag (1985:500).
35 § Sedan bolagsstämman fattat beslut om aktiekapitalets ökning skall
teckningslista och kungörelse om beslutet upprättas samt undertecknas
av samtliga styrelseledamöter. Någon kungörelse behövs dock inte när
ett bankaktiebolag som är bildat av utländskt bankföretag fattat
beslut om ökning av aktiekapitalet.
I såväl teckningslistan som kungörelsen skall upptagas bolagsstämmans
beslut om aktiekapitalets ökning ävensom erinran om den i 18 §
stadgade inskränkningen i rätten att förvärva aktier. Har i
ökningsbeslutet bestämmelse ej meddelats om tiden för betalning av nya
aktier, skall sådan bestämmelse upptagas i teckningslistan och
kungörelsen.
Sedan ökningsbeslutet registrerats, skall styrelsen låta införa
kungörelsen i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de
ortstidningar, som styrelsen bestämmer. Det åligger ock styrelsen att
ofördröjligen i rekommenderat brev om bolagsstämmans beslut underrätta
varje aktieägare, om vars postadress upplysning utan väsentlig omgång
eller tidsutdräkt kan inhämtas. Lag (1985:500).
47 § 1 mom. Beslut om nedsättning av aktiekapitalet enligt 46 § må,
där beslutet icke innefattar föreskrift, att det nedsättningen
motsvarande beloppet skall avsättas till reservfonden, ej bringas till
verkställighet utan rättens tillstånd.
Rättens tillstånd skall av styrelsen sökas senast inom sex månader
efter det nedsättningsbeslutet registrerades. Vid ansökningen skall
fogas bevis att beslutet blivit registrerat. Rätten skall utfärda
kallelse å bolagets borgenärer, med föreläggande för den som vill
bestrida ansökningen att sist å viss dag, sedan sex månader förflutit,
skriftligen hos rätten göra anmälan därom vid äventyr att han eljest
anses hava medgivit ansökningen. Kallelsen skall skyndsamt kungöras i
Post- och Inrikes Tidningar. Styrkes inför rätten, att de borgenärer,
vilka hos rätten bestritt ansökningen, blivit till fullo förnöjda för
sina fordringar eller medgivit aktiekapitalets nedsättning eller att
säkerhet, som av rätten godkännes, ställts för deras fordringar, skall
ansökningen bifallas.
Om ansökan, som gjorts inom föreskriven tid, så ock om beslut, som
meddelats i anledning av ansökningen, skall genom rättens försorg
underrättelse ofördröjligen avsändas till registreringsmyndigheten.
Rättens beslut, varigenom tillstånd till nedsättningens verkställande
givits, skall inom sex månader sedan beslutet vunnit laga kraft av
styrelsen eller verkställande direktör anmälas för registrering.
Anmälningen skall vara åtföljd av rättens beslut i huvudskrift eller
avskrift, så ock av lagakraftbevis.
Aktiekapitalet skall anses nedsatt, då rättens beslut om tillstånd
blivit registrerat. Lag (1977:693).
2 mom. Sådan nedsättning av aktiekapitalet, som avses i 1 mom., är,
där bolaget försättes i konkurs på ansökan som gjorts inom ett år från
det rättens beslut om tillstånd till nedsättningen efter verkställd
registrering kungjordes i Post- och Inrikes Tidningar, utan verkan mot
borgenär, som ej samtyckt till nedsättningen eller som vid fordringens
tillkomst ej ägde eller, enligt vad i 173 § stadgas, skall anses hava
ägt kännedom om rättens beslut, varigenom nedsättning medgivits. Lag
(1977:693).
48 § Innefattar beslut om nedsättning av aktiekapitalet enligt 46 §
föreskrift att det nedsättningen motsvarande beloppet skall avsättas
till reservfonden, skall aktiekapitalet anses nedsatt, då beslutet om
nedsättningen blivit registrerat. I sådant fall må vinstutdelning till
aktieägare icke äga rum, utan att rättens tillstånd därtill erhållits
eller aktiekapitalet enligt verkställd registrering är ökat med ett
mot nedsättningen svarande belopp.
Ansökan om rättens tillstånd till sådan vinstutdelning skall göras av
styrelsen. Vid ansökningen skall fogas bevis att beslutet om
nedsättningen blivit registrerat. Rätten skall utfärda kallelse å
bankaktiebolagets borgenärer, med föreläggande för den, som vill
bestrida ansökningen, att sist å viss dag, sedan tre månader
förflutit, skriftligen hos rätten göra anmälan därom vid äventyr att
han eljest anses hava medgivit ansökningen. Kallelsen skall skyndsamt
kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Bestrides ej ansökningen eller
styrkes inför rätten, att de borgenärer, vilka hos rätten bestritt
ansökningen, blivit till fullo förnöjda för sina fordringar eller
medgivit vinstutdelning eller att säkerhet, som av rätten godkännes,
ställts för deras fordringar, skall rätten lämna tillstånd att utan
hinder av nedsättningen vinstutdelning därefter må äga rum.
Rättens beslut, varigenom tillstånd till vinstutdelning givits,
skall, sedan det vunnit laga kraft, av styrelsen eller verkställande
direktör anmälas för registrering. Anmälningen skall vara åtföljd av
rättens beslut i huvudskrift eller avskrift, så ock av lagakraftbevis.
Lag (1977:693).
53 § Med den inskränkning nedan sägs må bankaktiebolag, jämte in- och
utlåning av penningar, idka annan verksamhet som därmed står i
samband.
Om rätt för bankbolag att idka fondkommissionsrörelse finns
bestämmelser i fondkommissionslagen (1979:748). Lag (1979:751).
54 § Bankaktiebolag får ej för egen räkning driva handel med eller,
med de undantag som angivas i 55 och 56 §§, förvärva annat än guld,
mynt, växlar, checkar, anvisningar, obligationer, förlagsbevis och
andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar. Lag
(1979:1050).
55 § Bankaktiebolag får förvärva
1. fast egendom, tomträtt och bostadsrätt för att bereda banken
lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande
behov,
2. aktie i bolag, vilket uteslutande har till syfte att förvalta fast
egendom eller tomträtt som förvärvats för det under 1 angivna
ändamålet,
3. inventarier, vilka anskaffas för rörelsen eller till fastighet, som
bankbolaget äger, eller till lokaler, som bolaget i övrigt innehar,
4. bostadsrätt för att bereda bostad åt någon som är anställd i
banken,
5. efter tillstånd av regeringen, aktie i annat bankaktiebolag, i
utländskt bankföretag och i svenskt aktiebolag eller utländskt
företag, vars ändamål kan anses gagneligt för bankväsendet eller det
allmänna, samt garantifondbevis eller förlagsbevis utfärdat av bolag
eller företag som nu nämnts.
Bankbolag som medverkar vid emission av aktier på den allmänna
marknaden får förvärva aktie som ingår i emmissionen. Sådan aktie
skall bolaget dock avyttra så snart det lämpligen kan ske och senast
ett år efter förvärvet. Om synnerliga skäl föreligga, kan
tillsynsmyndigheten förlänga denna frist.
Bankbolag som har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse får, för
att underlätta rörelsen, i samband med denna dessutom förvärva aktie,
emissionsbevis samt andel i aktiefond och i ekonomisk förening. Bolag
får dock ej inneha sådana värdepapper till högre anskaffningsvärde än
som anges i 16 § första stycket fondkommissionslagen (1979:748).
Om synnerliga skäl föreligga, kan tillsynsmyndigheten medgiva att
bankbolag får inneha värdepapper som avses i tredje stycket i större
omfattning än som anges där. Lag (1979:1050).
56 § För att skydda fordran får bankaktiebolag dels på offentlig
auktion eller fondbörs eller vid exekutiv försäljning köpa egendom
som är utmätt eller pantsatt för fordringen dels, om det är
uppenbart att bankbolaget annars skulle lida avsevärd förlust, såsom
betalning för fordran övertaga för fordringen pantsatt eller annan
egendom. Vad nu sagts gäller ej egen aktie. Utgöres köpt eller
övertagen egendom av fastighet, gruva, fabrik eller annan likande
anläggning eller fartyg, får bankbolag i utbyte mot sådan egendom med
tillhörande lös egendom förvärva aktie i bolag, som bildats för
förvaltning av egendomen eller för fortsättande av en med denna driven
verksamhet. Bankbolag får därjämte förvärva aktie i bolag, i vilket
bankbolaget enligt detta stycke förut förvärvat aktie, om uppenbar
fara är att bankbolaget annars skulle lida förlust.
Har bankbolag enligt första stycket förvärvat aktie i bolag får
bankbolaget, om aktiebolaget överlåter sina tillgångar på annat
aktiebolag, byta ut aktien mot aktie i det andra aktiebolaget.
Egendom, som bankbolag förvärvat enligt första eller andra stycket,
skall avyttras så snart det lämpligen kan ske och senast när det kan
äga rum utan förlust för bolaget.
Förvärv enligt denna paragraf skall ofördröjligen anmälas hos
tillsynsmyndigheten. Lag (1979:1050).
57 § Bankaktiebolag skall till insättarnas skydd ha eget kapital till
visst lägsta belopp. Detta bestämmes i förhållande till bankbolagets
tillgångar och till garantiförbindelser som bolaget ingått
(placeringar). Vid beräkningen av kapitalkravet indelas placeringarna
i följande fyra grupper, nämligen
A. 1. inneliggande kassa, checkar, postremissväxlar samt fordringar
hos riksbanken och riksgäldskontoret,
2. skattkammarväxlar och obligationer som utfärdats av staten,
kommun eller därmed jämförlig samfällighet, bankaktiebolag, sparbank,
centralkassa för jordbrukskredit, allmän kassa eller inrättning, vars
reglemente fastställts av regeringen, kreditaktiebolag eller Nordiska
investeringsbanken.
3. andra fordringar för vilka staten, kommun eller därmed jämförlig
samfällighet, bankaktiebolag, sparbank, centralkassa eller annan under
A 1 eller 2 avsedd kassa eller inrättning, kreditaktiebolag, sådant
bankägt aktiebolag som enligt regeringens medgivande får jämställas
med kreditaktiebolag vid tillämpningen av detta stycke eller
försäkringsföretag med svensk koncession svarar,
4. fordringar för vilka säkerheten utgöres av värdehandling eller
fordran som angives under A 1-3,
5. garantiförbindelser för vilka banken erhållit säkerhet i
värdehandling eller fordran, som angives under A 1-4,
B. 1. andra fullgoda obligationer än de som angivas under A 2,
2. fordringar för vilka utländskt bankföretag eller annat
försäkringsföretag än som avses under A 3 eller samfällighetsförening
svarar, därvid fordringar för vilka utländskt bankföretag svarar skall
tagas upp till en och en halv gånger fordringarnas belopp,
3. fordringar för vilka säkerheten utgöres av
värdehandling eller fordran, som angives under B 1 eller 2, eller
inteckning i jordbruks-, affärs- eller bostadsfastighet eller tomträtt
till sådan fastighet inom sjuttiofem procent av det uppskattade värdet
av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör
till tomträtten,
4. garantiförbindelser för vilka banken erhållit säkerhet i
värdehandling eller fordran, som angives under B 1-3,
C. 1. fordringar för vilka säkerheten utgöres av
inteckning i jordbruksfastighet, i bostadsfastighet med en- eller
tvåfamiljshus eller med flerfamiljshus för vilket statligt bostadslån
utgår eller i tomträtt till sådan fastighet, om inteckningen ligger
mellan sjuttiofem och etthundra procent av det uppskattade värdet av
den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör
till tomträtten,
inteckning i fastighet, som helt eller delvis är inrättad för
industriell verksamhet, eller i tomträtt till sådan fastighet inom
femtio procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller,
i fråga om tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör till
tomträtten, eller
förlagsbevis eller aktie, som noteras vid fondbörs här i landet,
2. garantiförbindelser för vilka banken erhållit säkerhet i form
av värdehandling eller fordran, som angives under C 1,
D. övriga tillgångar och garantiförbindelser utom sådana som enligt
femte och sjätte styckena skola avräknas från eget kapital.
För placeringar, som angivas under A, fordras ej eget kapital. I
övrigt skall bankbolag vid varje tidpunkt ha eget kapital till lägst
ett belopp, som motsvarar sammanlagt
en procent av summan av placeringar, som angivas under B,
fyra procent av summan av placeringar, som angivas under C, och
åtta procent av summan av placeringar, som angivas under D.
Placeringar skall tagas upp till följande värden, nämligen
1. fordringar, för vilka reserver som avses i fjärde stycket avsatts,
till sitt bruttovärde,
2. övriga tillgångar, till sitt nettovärde,
3. garantiförbindelser, som är knutna till kreditgivning, till sitt
nominella belopp samt
4. övriga garantiförbindelser, till halva sitt nominella belopp.
Med eget kapital avses aktiekapital, reservfond, dispositionsfond och
av bolagsstämman fastställd vinstbalans. Med eget kapital får, intill
ett belopp motsvarande bankbolagets eget kapital, likställas dels
fyrtio procent av ett belopp som svarar mot bolagets reserver för
utlåning, garantiförbindelser och utländska valutor samt mot bolagets
reserv för obligationer, varmed avses det belopp med vilket
obligationernas värde beräknat enligt 91 § 2 mom. andra stycket
överstiger nettovärdet, dels det nominella värdet av förlagsbevis,
utställda av bolaget.
Från bankbolagets eget kapital skall avräknas det bokförda värdet av
vad banken såsom aktiekapital eller i annan form tillskjutit till
annat in- eller utländskt företag som driver någon form av
bankverksamhet. Sådan avräkning skall dock ej ske i fråga om företag
där staten är delägare eller i fråga om kreditaktiebolag som har till
huvudsakligt ändamål att lämna lån mot säkerhet i form av panträtt på
grundval av inteckning i bostads-, kontors- eller affärsfastighet
eller att lämna lån till kommuner.
Har bankbolag väsentligt ekonomiskt intresse i aktiebolag, som
uteslutande har till syfte att förvalta fastighet eller tomträtt som
förvärvats för att bereda banken lokaler för dess inrymmande eller
tillgodose därmed sammanhängande behov, skall från bankbolagets eget
kapital avräknas åtta procent av summan av det bokförda värdet av
aktierna i fastighetsbolaget och bolagets bokförda skulder eller den
del av dessa som svarar mot bankens innehav av aktier i
fastighetsbolaget.
Med uppskattat värde avses det värde, som bankbolaget bestämt på
grundval av särskild värdering. Har enligt gällande bestämmelser om
lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggandet sådant lån
beviljats till uppförande av viss byggnad, skall till grund för
bedömandet i stället för uppskattningsvärdet läggas det enligt nämnda
bestämmelser fastställda pantvärdet för byggnaden eller den fastighet,
där denna uppföres, om ej särskilda skäl föranleda annat. Lag
(1979:1050).
59 § Kredit får beviljas endast om låntagaren på goda grunder kan
förväntas fullgöra låneförbindelsen. Dessutom krävs betryggande
säkerhet i fast eller lös egendom eller i form av borgen.
Bankaktiebolaget får dock avstå från sådan säkerhet om den kan anses
obehövlig eller om det annars föreligger särskilda skäl att avstå från
säkerhet.
Aktie i bolag, som huvudsakligen förvaltar eller driver handel med
aktier eller som idkar emissionsrörelse, får mottagas som pant endast
om aktien noteras vid fondbörs här i landet. Vad nu sagts gäller även
förlagsbevis, som utfärdats av sådant bolag.
Bestämmelsen i 49 § om förbud för bankbolag att som pant mottaga egen
aktie äger motsvarande tillämpning på förlagsbevis som bolaget
utfärdat. Lag (1984:441).
59 a § Bankaktiebolag får ej bevilja kredit mot skuldebrev som medför
rätt till betalning först efter låntagarens övriga borgenärer. Efter
tillstånd av regeringen får bankbolag dock bevilja kredit mot sådant
skuldebrev till annat bankaktiebolag, till utländskt bankföretag,
eller till svenskt aktiebolag eller utländskt företag, vars ändamål
kan anses vara till nytta för bankväsendet eller det allmänna. Lag
(1980:1113).
63 § Ställes lån icke att betalas inom ett år, skall bankaktiebolag
förbehålla sig rätt att säga upp lånet till återbetalning senast inom
sagda tid.
Utan förbehåll enligt första stycket får bankbolag
1. bevilja återlån enligt reglementet angående allmänna
pensionsfondens förvaltning med längre löptid än ett år,
2. utlämna andra lån mot skuldebrev med längre löptid än ett år till
ett sammanlagt belopp, som vid varje tidpunkt svarar mot högst
tjugofem procent av summan av bolagets eget kapital och dess inlåning
efter avdrag för lån som tagits upp hos allmänna pensionsfonden i
samband med återlån.
Förfallotiden för lån skall bestämmas så, att den är förenlig med
villkoren för bankbolagets förbindelser. Lån som avses i andra stycket
2 får icke ställas på längre återbetalningstid än tio år. Har för
sådant lån icke ställts säkerhet i fast eller lös egendom, skall i
skuldebrevet utfästas årlig avbetalning i förhållande till den tid för
vilken lånet beviljas.
Bankbolaget skall förbehålla sig rätt att säga upp lån som avses i
andra stycket till återbetalning senast inom tre månader, om
säkerheten för lånet försvagas i märklig mån eller, i fråga om lån
utan säkerhet, om låntagaren inte längre kan förväntas fullgöra
låneförbindelsen.
Bestämmelserna i denna paragraf äga icke tillämpning på lån, för vars
fulla gäldande staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet
svarar. Föreskriften i tredje stycket första punkten gäller dock även
sådant lån. I fråga om lån för vilket utländsk stat eller utländskt
bankföretag svarar får, om särskilda skäl föreligga, undantag ske från
tredje stycket tredje punkten och fjärde stycket. Undantag från tredje
stycket tredje punkten får, om särskilda skäl föreligga, ske även i
fråga om lån som lämnas av bankbolag tillsammans med utländskt
bankföretag eller som i sin helhet refinansieras utomlands. Lag
(1984:441).
66 § Bankaktiebolag får ej i andra fall än som angivas i andra och
tredje styckena utfärda tryckta eller graverade, till innehavaren
eller till viss man eller order ställda förbindelser eller ikläda sig
ansvarighet för sådana förbindelser.
Bankbolag får utfärda räntebärande förlagsbevis som lyder på minst
etthundra kronor.
Bankbolag får utfärda och ställa garanti för räntebärande obligationer
som lyder på minst etthundra kronor. Löptiden för obligationer som
bankbolag ger ut i Sverige får vara längst sju år.Obligationer som
bankbolag ger ut i Sverige med längre löptid än ett år får utfärdas
intill ett belopp som motsvarar högst tre procent avbankbolagets
inlåning från allmänheten. Lag (1980:1113).
68 § Om ett bankaktiebolag har beslutat att inrätta ett bankkontor,
skall det utan dröjsmål anmälas hos tillsynsmyndigheten. Lag
(1980:1005).
72 § Styrelseledamöterna skola vara myndiga, här i riket bosatta
svenska medborgare.
Utan hinder av första stycket får i ett bankaktiebolag som är bildat
av utländskt bankföretag högst en tredjedel av hela antalet
styrelseledamöter vara svenska medborgare bosatta utomlands eller
utländska medborgare. Styrelseordföranden skall dock vara svensk
medborgare och bosatt här i landet. Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får medge undantag från
vad som föreskrivs i detta stycke.
Av styrelseledamöterna får icke flera än en för varje påbörjat femtal
vara befattningshavare i banken. Vid beräkningen skall hänsyn ej tagas
till offentlig styrelseledamot. Lag (1985:500).
74 § Styrelsen skall inom sig utse verkställande direktör att under
styrelsens inseende leda verksamheten, däri inbegripet att i den
utsträckning styrelsen bestämmer avgöra ärenden av beskaffenhet att
eljest ankomma på styrelsens egen prövning. Där förhållandena så
påkalla, må bland styrelseledamöterna eller styrelsesuppleanterna
flera verkställande direktörer utses. Styrelsen skall även förordna
styrelseledamot eller styrelsesuppleant att vara ställföreträdare för
verkställande direktör. I ett bankaktiebolag som är bildat av
utländskt bankföretag skall verkställande direktör vara bosatt här i
landet.
Styrelsen må jämväl uppdraga åt annan än verkställande direktör att
ensam eller i förening med annan avgöra ärenden av beskaffenhet att
eljest ankomma på styrelsens egen prövning.
Angående den befogenhet i olika avseenden, som skall tillkomma
verkställande direktör eller person som avses i andra stycket, åligger
det styrelsen att meddela föreskrifter i en för ett år i sänder
fastställd instruktion. Avser uppdraget beviljande av kredit, skola
grunderna för kreditgivningen fastställas. Hava flera verkställande
direktörer utsetts, skall instruktionen angiva huru ledningen av
bankens verksamhet skall mellan dem fördelas. Styrelsen skall, så
snart kan ske, till tillsynsmyndigheten insända avskrift av
instruktionen ävensom, där ändringar vidtagas i densamma, meddela
myndigheten därom.
Uppdrag som sägs i denna paragraf må när som helst återkallas eller
inskränkas. Utan hinder av uppdrag äger styrelsen själv avgöra ärende
av varje slag.
Styrelsen må icke åt enskild styrelseledamot eller annan uppdraga att
avgöra ärende, som avser:
1. inrättande eller indragning av avdelningskontor eller övertagande
av annan bankrörelse;
2. förvärv eller avyttring av fastighet, avsedd för bankens inrymmande
eller för att tillgodose därmed sammanhängande behov;
3. beviljande av kredit till befattningshavare, som avses i 61 §
första stycket, eller annan befattningshavare, som ensam eller i
förening med annan får avgöra på styrelsen ankommande ärenden, till
den som är gift med sådan befattningshavare, till person som avses i
61 § andra stycket eller till bolag, förening eller annan
sammanslutning, vari sådan person är styrelseledamot eller såsom
delägare eller medlem äger ett väsentligt ekonomiskt intresse;
styrelsen dock obetaget att för person eller sammanslutning, som nu
nämnts, fastställa vissa gränser, inom vilka utan styrelsens beslut i
varje särskilt fall kredit må beviljas vederbörande i och för en av
honom idkad rörelse;
4. förvärv av aktie, emissionsbevis, förlagsbevis som avses i 55 §
första stycket 5 samt andel i aktiefond och i ekonomisk förening i
andra fall än då fråga är om sådant värdepapper, som är för
bankbolagets fordran utmätt eller pantsatt, eller förvärvet sker med
stöd av 55 § andra eller tredje stycket och styrelsebeslut angående
förvärvet ej kan utan olägenhet avvaktas;
5. fastställande av allmänna räntesatser för in- och utlåning; dock
att beslut, där så påkallas av allmän ränteförändring, må utan
styrelsens hörande meddelas för tiden intill nästkommande
styrelsesammanträde;
6. utgivande av obligationer med längre löptid än ett år.
I denna paragraf meddelade bestämmelser angående kredit och
obligationer skola gälla även i fråga om garantiförpliktelse, som
bankbolag ikläder sig. Lag (1985:500).
77 § Inom styrelsen skall en ledamot vara ordförande. Denne väljs av
styrelsen, om inte annat följer av andra stycket. Vid lika röstetal
skall valet avgöras genom lottning. Verkställande direktör eller
annanbefattningshavare i banken får inte vara ordförande.
Styrelsens val av ordförande skall utan dröjsmål underställas
regeringen för godkännande. Regeringen skall godkänna styrelsens val,
om den valde kan förväntas verka för att såväl bankens som samhällets
intressen beaktas i verksamheten. Om valet inte godkänns skall
regeringen i stället utse en annan ledamot av styrelsen till
ordförande.
Regeringens godkännande enligt andra stycket gäller tills vidare. Vid
omval av en ordförande som tidigare har godkänts av regeringen krävs
inte ny underställning. Regeringen får återkalla sitt godkännande, om
ordföranden inte längre uppfyller de villkor för godkännande av val
som anges i andra stycket. Om regeringen har utsett ordföranden får
uppdraget återkallas när som helst.
Om ett godkännande har återkallats skall bestämmelserna i första
stycket tillämpas. Detsamma gäller om ett uppdrag har återkallats
eller av annat skäl upphört.
Intill dess att styrelsens val av ordförande har prövats av
regeringen, skall den av styrelsen utsedde ledamoten vara ordförande.
Lag (1984:1035).
91 § Jämte vad i bokföringslagen är stadgat skola i avseende å
bankaktiebolags inventarium, balansräkning samt vinst- och
förlusträkning gälla följande bestämmelser.
1 mom. Tillgångarna må, såframt ej nedan annorlunda stadgas, icke
upptagas vare sig över verkliga värdet eller till högre belopp än det
vartill kostnaderna för deras anskaffning uppgått.
2 mom. Andra tillgångar än sådana, som äro avsedda till stadigvarande
bruk för bankbolaget, må, såframt upplysning om förhållandet lämnas i
förvaltningsberättelsen, upptagas till högre belopp än som motsvarar
kostnaderna för deras anskaffning, dock ej över verkliga värdet.
Räntebärande obligation som avses i 57 § första stycket A 2 eller B 1
må upptagas till ett värde (medeltalsvärde) som grundas på ett
medeltal av emissionsräntorna under de senaste tio åren på
obligationer som utfärdats av Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa, Svensk Bostadsfinansiering Aktiebolag BOFAB och
Sparbankernas Inteckningsaktiebolag och som avser kreditgivning för
nyproduktion av bostäder eller, i den mån statligt bostadslån utgår,
för annat byggande. Medeltalet tillkännages av tillsynsmyndigheten.
Lag (1981:1143).
3 mom. Hava under räkenskapsåret kostnader nedlagts för förbättring å
tillgång avsedd till stadigvarande bruk förbankbolaget eller hava
sådana kostnader balanserats från tidigare räkenskapsår, må de
inräknas i anskaffningskostnaderna.
Tillgång varom nu sagts må ej eljest upptagas till högre belopp än det
vartill den var uppförd i närmast föregående balansräkning. Dock må
tillgång, vilken måste anses äga ett bestående värde väsentligt
överstigande nämnda belopp, upptagas till högst detta värde, såframt
tillsynsmyndigheten medgivit uppskrivningen. I fråga om fast egendom
må ej i något fall uppskrivning ske över senast fastställda
taxeringsvärdet.
4 mom. Osäkra fordringar skola upptagas högst till det belopp varmed
de beräknas komma att inflyta. Värdelösa fordringar må icke upptagas
såsom tillgång.
5 mom. Kostnader för bolagsbildningen eller för ökning av
aktiekapitalet, så ock förvaltningskostnader må icke upptagas såsom
tillgång.
143 § Yppas, efter det bankaktiebolaget skall anses upplöst enligt 142
§, tillgång för bolaget eller väckes talan mot bolaget eller uppkommer
eljest behov av likvidationsåtgärd, skall likvidationen fortsättas.
Anmälan härom skall av likvidatorerna ofördröjligen göras för
registrering.
Beträffande kallelse till den bolagsstämma, som efter likvidationens
återupptagande först skall hållas, gäller att senast två veckor före
stämman dels kungörelse om stämmans hållande skall införas i Post- och
Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar, som likvidatorerna
bestämma, dels ock kallelse med posten skall avsändas till varje i
aktieboken införd aktieägare, om vars postadress uppgift kan utan
väsentlig omgång eller tidsutdräkt inhämtas. Är i bolagsordningen
något ytterligare föreskrivet om kallesle till ordinarie stämma, skall
det iakttagas. Lag (1977:693).
147 § Tillsynsmyndigheten skall övervaka, att bankaktiebolagen i sin
verksamhet ställa sig till efterrättelse denna lag och andra
författningar, såvitt de hava särskilt avseende å banker, ävensom de
för bolagen gällande bolagsordningarna samt de föreskrifter, som med
stöd av stadgande i lag eller bolagsordning meddelats av bolagsstämma
eller styrelse.
Det åligger tillsynsmyndigheten att jämväl i övrigt med uppmärksamhet
följa bankbolagens verksamhet i den mån så erfordras för kännedom om
de förhållanden som kunna inverka på bolags säkerhet eller eljest äro
av betydelse för en sund utveckling av bankverksamheten.
Tillsynsmyndigheten är icke på grund av vad här föreskrivits pliktig
att övervaka iakttagandet av sådana bestämmelser, som avse enskild
aktieägares rättigheter eller skyldigheter i förhållande till
bankbolaget eller till annan aktieägare eller som angå bolagets inre
angelägenheter. Lag (1982:1143).
161 § Genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar skall
tillkännagivas, när bankaktiebolag börjar sin rörelse, så ock när
bankbolag träder i likvidation; och skall underrättelse om dagen, då
sådant sker, insändas till tillsynsmyndigheten. Lag (1977:693).
172 § Vad i bankregistret införes, med undantag av meddelande om
konkurs varom förmäles i 144 §, skall genom registeringsmyndighetens
försorg ofördröjligen kungöras i Post- och Inrikes Tidningar.
Där i annat fall än som avses i 171 § tredje stycket i registret
antecknas, att tidigare anteckning avföres därur, skall kungörelse
därom äga rum efter vad ovan sägs. Lag (1977:693).
173 § Det som i enlighet med denna lag blivit infört eller antecknat
i bankregistret och kungjort i Post- och Inrikes Tidningar, skall
anses hava kommit till tredje mans känneodm, där ej av
omständigheterna framgår, att han varken ägde eller bort äga vetskap
därom.
Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blivit eller
bort bliva infört eller antecknat i registret, icke med laga verkan
åberopas mot annan än den, som visas hava ägt vetskap därom. Lag
(1977:693).
189 § Bildas bankaktiebolag eller ökas bankbolags aktiekapital för
övertagande av annan bankrörelse, må andel i vad bolaget sålunda skall
övertaga utgöra vederlag för aktie i bolaget samt teckning ske med
villkor, att sådant tillskott skall få göras; och skall i övrigt i ty
fall gälla denna lags bestämmelser om bankbolags bildande och
aktiekapitalets ökning med följande tillägg och undantag:
1. Vid bankbolags bildande skall teckningslista och vid
aktiekapitalets ökning bolagsstämmans beslut om ökningen innehålla
jämväl alla de om bankrörelsens övertagande träffade bestämmelserna.
Vad som stadgas i 9 och 33 §§ föranleder ej därtill att värdet av det,
som för aktie skall tillskjutas i annat än penningar, skall i
teckningslista eller i bolagsstämmans beslut om ökning av
aktiekapitalet uppskattas till visst penningbelopp.
2. Där vid bankbolags bildande ej samtliga tecknare enligt bestämmelse
i teckningslistan äro berättigade att för aktie tillskjuta annat än
penningar, äger å konstituerande stämman tecknare, vilken berättigats
att göra tillskott i annat än penningar, ej deltaga i omröstning
enligt 15 §; ej heller må sådan tecknare eller av honom tecknade eller
eljest förvärvade aktier vid omröstningen tagas i beräkning.
3. Vad som stadgas i 36 § äger ej tillämpning.
4. Tillgång, som bankbolag på sätt ovan sägs övertagit, skall vid dess
införande i bolagets böcker upptagas till skäligt värde.
5. Har bankbolag övertagit annat bankbolags rörelse och finnes bland
sistnämnda bolags tillgångar egendom, varmed bankbolag ej må driva
handel för egen räkning, må den egendom, även om sådant fall ej är för
handen, som i 55 eller 56 § omförmäles, förvärvas av det övertagande
bolaget. Egendom, som bankbolaget på detta sätt förvärvat, skall, i
den mån egendomen ej jämlikt vad i nyssnämnda lagrum stadgas må av
bolaget behållas, åter avyttras så snart lämpligen kan ske och senast
då avyttring kan äga rum utan förlust för bolaget.
Första stycket gäller inte för ett bankaktiebolag som är bildat av
utländskt bankföretag. Lag (1985:500).
190 § Ej må bankaktiebolag övertaga annat bankbolags eller sparbanks
rörelse, med mindre regeringen, där övertagandet icke finnes vara till
skada för det allmänna, lämnar tillstånd därtill. Ett bankaktiebolag
som är bildat av utländskt bankföretag får inte överta en svenskägd
banks rörelse. Lag (1985:500).
192 § Enskildas förhållanden till bankaktiebolag får inte obehörigen
röjas.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i
sekretesslagen (1980:100).
I fall som avses i första stycket skall inte följa ansvar enligt 20
kap. 3 § brottsbalken. Lag (1980:175).
Övergångsbestämmelser
1984:1035
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och skall tillämpas vid
val av ordförande som sker efter ikraftträdandet. | null | null |
1955:184 | Lag (1955:184) angående införande av nya lagen om bankrörelse | 1,955 | null | null |
|
1955:185 | null | 1,955 | null | 1921:225 | null |
1955:187 | Kungörelse (1955:187) om bankregistrets förande m.m. | 1,955 | null | null |
|
1955:197 | Kungörelse (1955:197) angående utbetalning av statsbidrag jämlikt lagen den 17 december 1954 (nr 774) med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa | 1,955 | Kungl. Maj:t har, med stöd av 7 § lagen den 17 december 1954 med
särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän
sjukkassa, funnit gott förordna, att vad som finnes stadgat i
kungörelsen den 3 december 1954 (nr 782) angående utbetalning av
statsbidrag m.m. till allmän sjukkassa skall gälla även beträffande
statsbidrag, som avses i nämnda lag. | null | null |
1955:227 | Lag (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg | 1,955 | Inledande bestämmelser
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om inskrivning av
förvärv av och nyttjanderätt till luftfartyg samt om
inteckning i luftfartyg.
Lagen tillämpas på luftfartyg som är införda i det svenska
luftfartygsregistret. Bestämmelserna om inskrivning av
förvärv och nyttjanderätt är tilllämpliga även på andelar i
sådana luftfartyg.
Bestämmelser om erkännande av inskrivning som gjorts i annat
land m.m. finns i lagen (1955:229) i anledning av Sveriges
tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt
erkännande av rätt till luftfartyg.
Bestämmelser om internationella säkerhetsrätter och andra
rättigheter i luftfartyg finns i lagen (2015:860) om
internationella säkerhetsrätter i lösa saker. Lag (2015:863).
1 a § För inskrivning enligt denna lag ska ett register
föras med hjälp av automatiserad behandling, benämnt
inskrivningsregistret för luftfartyg. Det ska ge offentlighet
åt den information som ingår i registret.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela
föreskrifter om inskrivningsregistrets innehåll och närmare
ändamål, behandling av uppgifter och personuppgiftsansvar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om avgifter för registrering och om
expeditionsavgifter för bevis om inskrivningsåtgärd.
Lag (2018:271).
1 b § Inskrivningsärenden enligt denna lag handläggs av en för
hela landet gemensam inskrivningsmyndighet. Regeringen
bestämmer vilken myndighet som skall vara
inskrivningsmyndighet. Lag (2004:82).
Inskrivning av förvärv av luftfartyg
2 § Den som har förvärvat äganderätt till ett luftfartyg får
ansöka om inskrivning av förvärvet. Lag (2004:82).
2 a § Om ett förvärv av ett luftfartyg är föremål för ett
äganderättsförbehåll eller är beroende av något annat villkor
som inskränker rätten att överlåta, upplåta eller inteckna
luftfartyget, får den som ansöker om inskrivning av ett förvärv
enligt 2 § ansöka om att en anteckning om förbehållet eller
villkoret skall göras i registret.
En ansökan enligt första stycket får också göras av den till
vars förmån förbehållet eller villkoret gäller. Lag (2004:82).
Inskrivning av nyttjanderätt till luftfartyg
2 b § Den som har förvärvat nyttjanderätt till ett luftfartyg
genom upplåtelse av den inskrivne ägaren får ansöka om
inskrivning av nyttjanderätten.
En sådan ansökan får också göras avseende en upplåtelse som
gjorts av någon annan än den inskrivne ägaren, om upplåtaren
förvärvat luftfartyget före upplåtelsen och senast på samma
inskrivningsdag som ansökan om inskrivning av nyttjanderätt
görs söker inskrivning för sitt förvärv. Lag (2004:82).
Verkningar av inskrivning av förvärv och nyttjanderätt m.m.
2 c § En införing i inskrivningsregistret för luftfartyg skall,
från och med den inskrivningsdag då ärendet om införingen togs
upp, anses känd för var och en vars rätt till luftfartyget är
beroende av god tro om en omständighet som införingen avser.
Lag (2004:82).
2 d § Ett förvärv av ett luftfartyg skall gälla även om
överlåtaren inte hade rätt att överlåta luftfartyget, om
1. överlåtarens rätt till luftfartyget var inskriven när
överlåtelsen ägde rum,
2. förvärvaren har ansökt om inskrivning av förvärvet och inte
kände till eller borde ha känt till bristen i överlåtarens rätt
att förfoga över luftfartyget när ansökan gjordes, samt
3. inskrivning därefter beviljas.
Om förvärv genom exekutiv försäljning finns bestämmelser i
utsökningsbalken. Lag (2004:82).
2 e § Om ett luftfartyg har överlåtits och inskrivning har
sökts för förvärvet, får luftfartyget efter utgången av den
inskrivningsdag då ansökan gjordes inte tas i anspråk för en
annan fordran mot överlåtaren än för sådan som är förenad med
inteckning som sökts före denna inskrivningsdag eller för
vilken luftpanträtt eller retentionsrätt gäller i luftfartyget.
Om ansökan om inskrivning avslås, får luftfartyget tas i
anspråk utan de begränsningar som anges i första stycket.
Lag (2004:82).
2 f § Nyttjanderätt till ett luftfartyg gäller mot ny ägare
till luftfartyget, om inskrivning av nyttjanderätten sökts
senast på inskrivningsdagen före den inskrivningsdag då den nye
ägaren ansöker om inskrivning av sitt förvärv.
Ett luftfartyg får inte till skada för nyttjanderättshavaren
tas i anspråk för annan fordran mot upplåtaren än för sådan som
är förenad med inteckning som sökts före den dag då inskrivning
av nyttjanderätten sökts eller för vilken luftpanträtt eller
retentionsrätt gäller i luftfartyget. Lag (2004:82).
Talan om bättre rätt m.m.
2 g § Talan om bättre rätt till ett luftfartyg kan med laga
verkan riktas mot den som senast beviljats eller sökt
inskrivning för sitt förvärv, även om denne innan talan väcktes
överlåtit luftfartyget. Den till vilken överlåtelsen skett har
i rättegången samma ställning som om överlåtelsen skett under
rättegången.
Första stycket skall också tillämpas när någon vill söka
betalning ur ett luftfartyg för en fordran som är förenad med
inteckning eller för vilken luftpanträtt eller retentionsrätt
gäller i luftfartyget. Om en tvist som rör äganderätten är
antecknad i registret, får talan om betalning också riktas mot
den som innehar luftfartyget med äganderättsanspråk.
Lag (2004:82).
Avförande av inskrivningar av förvärv och nyttjanderätt m.m.
2 h § Den som är inskriven som ägare eller nyttjanderättshavare
eller den till vars förmån ett antecknat förbehåll eller
villkor som avses i 2 a § gäller, får ansöka om att
inskrivningen eller anteckningen skall avföras ur registret.
Lag (2004:82).
Inteckning i luftfartyg och reservdelar till luftfartyg
3 § Efter medgivande av den som är inskriven som ägare, får ett
luftfartyg genom inskrivning i inskrivningsregistret för
luftfartyg intecknas till säkerhet för fordran på ett visst
penningbelopp.
En inteckning får till säkerhet för en och samma fordran
meddelas i flera luftfartyg, men inte på sådant sätt att något
av dem kommer att besväras av en inteckning som inte gäller med
samma förmånsrätt i de övriga. Ett luftfartyg som är intecknat
för samma fordran som ett annat luftfartyg får inte intecknas
särskilt.
En inteckning får inte meddelas i en andel av ett luftfartyg.
Lag (2004:82).
4 § Inteckning i luftfartyg får, om den som är inskriven som
ägare medger det, beviljas att gälla även i lager av
reservdelar, eller i en andel i ett sådant lager, som tillhör
ägaren till luftfartyget, om delarna till art och ungefärligt
antal förtecknats i fordringshandlingen eller i en bilaga till
denna och förvaras på angivna platser här i landet eller i
annan stat som tillträtt den i Genève den 19 juni 1948
avslutade konventionen rörande internationellt erkännande av
rätt till luftfartyg. Vid sådan inteckning skall 3 § andra
stycket tillämpas på motsvarande sätt.
Till reservdelar räknas föremål som är avsedda att monteras på
eller i ett luftfartyg i stället för delar eller föremål som
tagits bort därifrån, såsom delar av flygkroppen samt motorer,
propellrar, radioutrustning och instrument eller delar därav.
Lag (2004:82).
5 § Medgivande av inteckning skall tecknas å handling, varå fordran
grundas, samt innefatta uppgift om luftfartygets nationalitets- och
registreringsbeteckning; och varde medgivandet av vittnen styrkt.
6 § När ansökan om inteckning görs skall fordringshandlingen
ges in i original. Lag (2004:82).
7 § Har upphävts genom lag (2004:82).
8 § Är fråga om inteckning i reservdelar, skall genom intyg av trovärdig
person eller annorledes nöjaktigt styrkas att reservdelarna eller den
lott i dessa, vari inteckningen skall gälla, tillhör luftfartygets
ägare.
9 § Ej må i inteckningsärende andra än skriftliga bevis gälla i fråga om
åtkomst till luftfartyg eller reservdelar.
10 § Har, då inteckning sökes, talan väckts om klander å den uppgivne
ägarens fång eller om återgång därav, vare ansökningen vilande i avbidan
på målets utgång. Fullföljes ej ansökningen senast å den inskrivningsdag
som infaller näst efter tre månader från det dom eller beslut, varigenom
målet avgjorts, vunnit laga kraft, vare ansökningen förfallen.
11 § En överlåtelse av ett luftfartyg eller en andel i ett
luftfartyg hindrar inte att luftfartyget intecknas på grund av
överlåtarens medgivande, om ansökan om inteckningen gjorts
senast inskrivningsdagen före den inskrivningsdag då den nye
ägaren söker inskrivning av sitt förvärv. Lag (2004:82).
12 § Har upphävts genom lag (2004:82).
13 § Har upphävts genom lag (2004:82).
Om intecknings verkan och omfattning
14 § Sedan inteckning i luftfartyg meddelats, njute fordringsägaren
panträtt i fartyget.
Panträtten omfattar förutom flygkroppen jämväl motorer, propellrar,
radioutrustning, instrument och andra tillbehör, vare sig de äro
anbragta i luftfartyget eller tillfälligt skilda därifrån.
Har tillbehör förvärvats under villkor att överlåtaren skall äga rätt
att återtaga det, om förvärvaren åsidosätter vad honom åligger, eller
att äganderätten därtill skall förbliva hos överlåtaren intill dess
betalning erlagts eller annan förutsättning uppfyllts, må villkoret ej
göras gällande mot inteckningshavaren.
15 § Omfattar en inteckning även reservdelar, har
inteckningshavaren panträtt i dessa, om han eller hon vid
förvaringsplatsen har anslagit ett väl synligt tillkännagivande
om inteckningen, med angivande av dess omfattning,
inteckningshavarens namn och adress, och att inteckningen har
skrivits in i inskrivningsregistret för luftfartyg.
Lag (2004:82).
16 § Ersättes intecknad reservdel med annan, häfte i stället denna för
panträtten.
17 § Är inteckning meddelad i flera luftfartyg, häfte ettvart av
fartygen för den intecknade fordringens hela belopp.
Omfattar inteckning ett eller flera luftfartyg jämte reservdelar, skola
jämväl reservdelarna svara för hela det intecknade beloppet.
18 § Angående inteckningshavares rätt till ersättning, som utgår på
grund av tagen försäkring, är särskilt stadgat.
Ersättning, som på annan grund utgår för skada å intecknad egendom,
häfte icke i egendomens ställe för intecknad fordran.
19 § Ej må panträtt, som inteckning medför, särskilt göras gällande i
viss lott i vad som intecknats.
19 a § Panträtt på grund av inteckning i luftfartyg eller reservdelar
gäller ej ränta för längre tid än tre år före den dag utmätning sker
eller konkursansökan göres. Lag (1970:986).
19 b § Inteckning ger företräde i förhållande till annan
inteckning efter den tidsföljd i vilken inteckningarna söks.
Inteckningar som söks på samma inskrivningsdag ger lika rätt.
Lag (2004:82).
20 § Varder intecknad egendom utmätningsvis såld, njute
inteckningshavaren betalning ur egendomen, ändå att fordringen eljest ej
är till betalning förfallen.
Samma lag vare, om intecknat luftfartyg genom vanvård eller annorledes
så försämras, att inteckningshavarens säkerhet märkligt minskas, eller
om intecknat reservdelslager icke vidmakthålles i huvudsaklig
överensstämmelse med vad som uttryckligen överenskommits eller eljest
får anses avtalat.
Om särskilda åtgärder med avseende å inteckning
21 § Vill ägaren till intecknad egendom byta ut en
inteckningshandling mot en eller flera andra handlingar som
innehåller medgivande av inteckning för motsvarande belopp,
skall dessa handlingar ges in till inskrivningsmyndigheten. I
inskrivningsregistret för luftfartyg görs anteckning om utbytet
och på den eller de nya inteckningshandlingarna görs de
anmärkningar som är av betydelse för inteckningsrättens
bedömande. Ett utbyte kan också ske på begäran av en
inteckningshavare, om den intecknade egendomens ägare samtyckt
till åtgärden. Lag (2004:82).
22 § Efter medgivande av ägaren till ett luftfartyg får en
inteckning dödas helt eller för visst belopp eller, där flera
luftfartyg är intecknade för samma fordran, i visst luftfartyg.
I samband med ansökan om dödande av inteckning skall
inteckningshandlingen ges in till inskrivningsmyndigheten.
Under de förutsättningar som anges i första stycket kan
innehavaren av en inteckning som även omfattar reservdelar, få
inteckningen dödad i samtliga reservdelar eller i de
reservdelar som förvaras på viss plats.
Dödande av en inteckning i ett visst luftfartyg eller i
reservdelar får inte ske på ett sådant sätt, att
inteckningsförhållandena efter åtgärden strider mot
bestämmelserna i 3 § andra stycket eller 4 § första stycket.
Lag (2004:82).
23 § Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, äge vad i 22 § är
stadgat i fråga om intecknings dödande motsvarande tillämpning.
Är egendomen besvärad av flera inteckningar, må ej någon av dem sättas
efter annan, med mindre den tillika sättes att gälla efter den eller de
inteckningar, vilka äga lika rätt som eller bättre rätt än denna.
24 § Om ett luftfartyg avförs ur luftfartygsregistret, skall
de inskrivningar och anteckningar som finns avseende
luftfartyget i inskrivningsregistret för luftfartyg avföras.
Lag (2004:82).
25 § Sker försäljning av luftfartyg eller intecknade reservdelar till
sådant fartyg i den ordning som är stadgad beträffande försäljning av
utmätt sådan egendom, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft och
köpeskillingen erlagts, den sålda egendomen icke vidare häfta för annat
intecknat belopp än sådant, som fått innestå i egendomen i avräkning å
köpeskillingen. Omfattar inteckningen i den sålda egendomen jämväl annan
egendom, skall denna icke vidare häfta för belopp, som täckes av
köpeskillingen för den sålda egendomen.
I fall då enligt vad därom är särskilt stadgat mellan rättsägare i
utmätt egendom, som omfattas av inteckning i luftfartyg, medel skola
fördelas ändå att försäljning av egendomen ej skett, och betalning
därvid utfaller å huvudstolen av intecknad fordran, vare inteckningen
till motsvarande belopp utan verkan.
26 § Har domstol, vid meddelande av förklaring att luftfartyg skall vara
förverkat till kronan, tillika beträffande inteckning i fartyget
förklarat att panträtten i fartyget skall upphöra, må, sedan domen
vunnit laga kraft, inteckningen dödas på ansökan utav ny ägare av
fartyget eller lott däri, ändå att inteckningshandlingen i huvudskrift
ej företes.
Om ägarehypotek
27 § Har intecknad fordringshandling blivit inlöst utav ägaren av den
intecknade egendomen eller eljest kommit i hans hand, och är ej sådant
fall för handen att inteckningen är ogill eller utan verkan, må
handlingen ånyo utgivas med oförändrad inteckningsrätt.
28 § Innehaves inteckningshandling, när egendomen utmätningsvis säljes,
av ägaren, må denne vid försäljningen tillgodonjuta samma rätt som
skulle tillkomma annan innehavare av inteckningen; dock att, där i
handlingen ränta är föreskriven, sådan ej må räknas ägaren till godo. Är
ägaren försatt i konkurs, äge konkursboet den rätt nu sagts.
Finnes, när egendomen utmätningsvis säljes, att ägaren gjort avbetalning
å belopp varför egendomen på grund av inteckning häftar eller
attinteckning i egendomen belånats till lägre belopp än det varå den
lyder, skall i fråga om den del av intecknade beloppet, som icke
tillkommer inteckningshavaren, vad i första stycket är stadgat äga
tillämpning; dock att inteckningshavaren för sin fordran äger
företräde.
29 § Har ägaren till intecknad egendom gjort en avbetalning på
det intecknade beloppet, är inteckningshavaren, om inte annat
förbehåll gjorts, skyldig att på begäran av ägaren och mot
förskott på kostnaden för detta visa upp inteckningshandlingen
för avbetalningens antecknande i inskrivningsregistret för
luftfartyg. I registret skall det anmärkas, att handlingen inte
längre ger inteckningsrätt för det avbetalade beloppet.
Sedan anteckning om avskrivning enligt första stycket har
skett, får, om ägaren begär det och ger in en handling som
innehåller ett sådant medgivande som avses i 5 §, en inteckning
på ett belopp motsvarande vad som avskrivits meddelas att gälla
med förmånsrätt näst efter inteckningshavarens återstående
fordran. Ägaren skall dock, utan att inteckningshandlingen
visas upp, kunna få inteckningen dödad till belopp motsvarande
vad som avskrivits. Lag (2004:82).
30 § Försätts ägare, som har rätt till andel i inteckning, i konkurs, är
inteckningshavaren, ändå att han betingat sig annat, pliktig att på
begäran av konkursförvaltaren uppvisa inteckningshandlingen för
avskrivning, såsom i 29 § sägs, av det ägaren tillkommande beloppet.
Sedan avskrivning sålunda skett, får inteckning på det avskrivna
beloppet med ränta meddelas på ansökan av konkursförvaltaren, även om
inteckningsmedgivandet icke är tecknat på sådan handling som i 5 § sägs.
Handling, på grund varav inteckning sålunda meddelas, skall innehålla
att beloppet förfaller till betalning sex månader efter uppsägning. Lag
(1981:809).
Om personlig ansvarighet för intecknad fordran
31 § Låter innehavare av intecknad fordran ny ägare till den intecknade
egendomen å inteckningshandlingen teckna förbindelse, varigenom han
övertager skulden, vare förre gäldenären fri från sin förbindelse, där
ej annat är avtalat.
32 § Har innehavare av skuldförbindelse, till säkerhet för vilken
inteckning blivit fastställd i egendom som sedermera kommit i annan
ägares hand, låtit inteckningen utan samtycke av förbindelsens utgivare
helt eller delvis dödas eller ock nedsättas, och kan fordran till följd
därav icke ur egendomen uttagas, vare utgivaren fri från ansvar för
fordringen. Vad nu är sagt om förbindelsens utgivare gälle ock om annan
ägare, som åtagit sig skulden eller eljest svarar för denna i utgivarens
ställe.
33 § Har vid försäljning av utmätt intecknad egendom i den ordning som
för sådan försäljning är stadgad borgenär, som i egendomen har
inteckning för fordran, ägt taga betalning ur köpeskillingen, men låter
han efter överenskommelse med köparen intecknat belopp, som kunnat ur
köpeskillingen gäldas, kvarstå i egendomen, vare den som personligen
svarade för fordringen fri från ansvarighet för sådant belopp. Samma lag
vare i fråga om belopp, som köparen i egenskap av inteckningshavare fått
avräkna å köpeskillingen.
34 § Låter ägaren av intecknat luftfartyg utan inteckningshavarens
samtycke föra fartyget till stat, varest här i riket verkställd
inskrivning ej erkännes i överensstämmelse med den i 4 § omförmälda
konventionen, vare ägaren, i den mån inteckningen till följd av denna
åtgärd ej kan göras gällande, personligen ansvarig för den intecknade
fordringen, ändå att sådan ansvarighet ej förut ålåg honom.
Om intecknings ogiltighet i vissa fall m.m.
35 § Beviljas inteckning på grund av medgivande av annan än den som är
rätt ägare vare inteckningen ogill, där ej sådant fall är för handen som
i 11 § sägs eller annat eljest följer av vad särskilt är stadgat.
36 § En inteckning är utan verkan om den har meddelats trots
att den som medgett inteckningen var försatt i konkurs när
ansökan om inteckning gjordes eller ett beslut om
egendomsavträde meddelades samma dag som ansökan gjordes.
Lag (2004:82).
37 § Utan hinder av inteckning må tvist om intecknad fordrans giltighet
lagligen prövas.
Om förfarandet i inskrivningsärenden
38 § Inskrivningsärenden är enligt denna lag ärenden om
1. inskrivning av förvärv av luftfartyg,
2. inskrivning av nyttjanderätt till luftfartyg,
3. inteckning i luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg,
4. annan införing i inskrivningsregistret för luftfartyg som
görs på grund av föreskrift i lag eller annan författning, och
5. avförande av en införing enligt 1-4 som görs på grund av
föreskrift i lag eller annan författning.
Inskrivningsärenden tas upp på inskrivningsdag. Sådan hålls
till klockan tolv varje måndag, tisdag, onsdag, torsdag och
fredag som inte är helgdag. Som helgdag anses även
midsommarafton, julafton och nyårsafton. En ansökan som kommer
in efter klockan tolv anses gjord följande inskrivningsdag.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om
inskrivningsförfarandet. Lag (2004:82).
8 a § Vid handläggningen hos inskrivningsmyndigheten av
inskrivningsärenden tillämpas inte 22 § andra stycket och
37–39 §§ förvaltningslagen (2017:900). I 37 a och 37 b §§
lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter
finns bestämmelser om att inskrivningsmyndigheten ska ompröva
beslut om stämpelskatt i vissa fall. Lag (2018:781).
39 § Hos inskrivningsmyndigheten skall det föras dagbok över
inskrivningsärendena. Handlingarna i sådana ärenden skall föras
samman i akter.
Om sökanden eller någon annan har lämnat en uppgift eller
avgett en förklaring av betydelse för ärendets prövning eller
om en särskild utredning har verkställts i ärendet, skall
anteckning om det göras i dagboken eller i akten. I dagboken
eller akten skall även tas upp kallelser, förelägganden och
beslut som inte skall föras in i inskrivningsregistret för
luftfartyg.
Vite som inskrivningsmyndigheten förelägger med stöd av denna
lag döms ut av myndigheten. Lag (2004:82).
40 § En ansökan i ett inskrivningsärende skall göras
skriftligen. Lag (2004:82).
41 § Ett beslut, som innebär att en ansökan i ett
inskrivningsärende bifalls, avslås eller förklaras förfallen
eller att ärendet skjuts upp, skall föras in i
inskrivningsregistret för luftfartyg. Innebär beslutet att
ansökan inte bifalls, skall skälen för beslutet antecknas i
dagboken eller akten.
Ett beslut som skall föras in i registret meddelas genom sådan
införing och skall anses ha det innehåll som framgår av
registret.
Ett beslut om inteckning skall antecknas på den handling som
ligger till grund för ansökan om inteckning. Bevis angående
inteckning i reservdelar skall innehålla en upplysning om vad
som anges i 15 §. Lag (2004:82).
42 § Om ett beslut i ett inskrivningsärende har gått emot
sökanden eller någon annan som har hörts i ärendet, skall denne
genast underrättas om beslutet. En underrättelse om att ett
förvärv har skrivits in skall alltid lämnas till den som
dessförinnan senast var inskriven som ägare.
I underrättelsen skall anges de skäl för beslutet som har
antecknats i dagboken eller i akten och vad den som vill
överklaga beslutet skall göra. Lag (2004:82).
43 § Om en ansökan i ett inskrivningsärende inte omedelbart
bör avslås, får ärendet skjutas upp till en viss senare
inskrivningsdag, om det är nödvändigt för utredningen.
Om ärendet skjuts upp, får sökanden föreläggas att ge in den
utredning som krävs eller att infinna sig personligen eller
genom ombud hos inskrivningsmyndigheten. Även någon annan än
sökanden får höras och föreläggas sådan inställelse. Följer
sökanden inte föreläggandet, kan ansökan förklaras förfallen.
En upplysning om detta skall tas in i föreläggandet.
Ett inskrivningsärende får vidare skjutas upp till en senare
inskrivningsdag, om ärendet med hänsyn till dess art eller
omfattning inte lämpligen kan tas upp till omedelbar prövning.
Ett ärende som har skjutits upp på sådan grund skall tas upp
till prövning senast andra inskrivningsdagen efter den
inskrivningsdag då ansökan gjordes. Lag (2004:82).
44 § Om det kan antas att ett förvärv som åberopas i ett
inskrivningsärende är ogiltigt eller på annan grund inte kan
göras gällande eller att en åtgärd som ansökan avser på annat
sätt skulle kränka någons rätt, skall den vars rätt berörs ges
tillfälle att yttra sig. Detta gäller också om ovisshet råder i
fråga om förvärvsvillkor.
Om ett förvärv som åberopas i ett inskrivningsärende grundas på
testamente, dom eller förrättning som ännu inte vunnit laga
kraft, eller om det pågår rättegång om hävning eller återgång
av förvärv av den egendom som ärendet angår eller om bättre
rätt till denna, skall ärendet skjutas upp till dess saken
slutligt avgjorts.
Är i annat fall sökandens rätt tvistig, kan han eller hon
föreläggas att inom viss tid väcka talan vid domstol. Om
sökanden inte gör det, kan ansökan förklaras förfallen. En
upplysning om detta skall tas in i föreläggandet.
Lag (2004:82).
45 § En ansökan om inskrivning av förvärv av luftfartyg skall
avslås, om
1. bestämmelsen i 40 § inte har iakttagits,
2. ansökan avser ett luftfartyg som inte är registrerat i
luftfartygsregistret eller, om det samtidigt ges in en ansökan
om registrering i det registret, sådan åtgärd inte beviljas,
3. sökanden inte styrker sitt förvärv,
4. överlåtaren inte hade rätt att överlåta luftfartyget och
förutsättningarna för att förvärvet enligt 2 d § trots detta
skall gälla inte föreligger,
5. luftfartyget har blivit föremål för kvarstad eller
betalningssäkring till säkerhet för ett anspråk mot överlåtaren
och ett ärende som rör anteckning om åtgärden har tagits upp
senast på den inskrivningsdag då ansökan görs eller överlåtaren
har försatts i konkurs före utgången av den inskrivningsdagen,
6. luftfartyget har sålts exekutivt till någon annan än
sökanden,
7. förvärvet har skett genom en gåva mellan makar och denna
inte har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken, eller
8. det är uppenbart att förvärvet av något annat skäl är
ogiltigt eller inte kan göras gällande.
En ansökan om anteckning enligt 2 a § skall avslås, om
bestämmelsen i 40 § inte har iakttagits, om förvärvet inte är
inskrivet eller skrivs in samma dag som ansökan ges in eller om
det inte visas att det är föremål för ett äganderättsförbehåll
eller är beroende av något annat villkor som inskränker
förvärvarens rätt att överlåta, upplåta eller inteckna
luftfartyget. Lag (2004:82).
46 § En ansökan om inskrivning av nyttjanderätt till ett
luftfartyg skall avslås, om
1. bestämmelsen i 40 § inte har iakttagits,
2. sökanden inte styrker att han eller hon har nyttjanderätt
till luftfartyget,
3. upplåtaren inte är inskriven som ägare i
inskrivningsregistret för luftfartyg eller inte skrivs in som
ägare samma dag som ansökan ges in,
4. upplåtelsen står i strid med en anteckning som avses i
2 a §,
5. luftfartyget har blivit föremål för kvarstad eller
betalningssäkring till säkerhet för ett anspråk mot upplåtaren
och ett ärende som rör anteckning om åtgärden har tagits upp
senast på den inskrivningsdag då ansökan görs eller upplåtaren
har försatts i konkurs före utgången av den inskrivningsdagen,
6. luftfartyget före upplåtelsen frångått upplåtaren på grund
av exekutiv försäljning,
7. det är uppenbart att upplåtelsen av något annat skäl är
ogiltig eller inte kan göras gällande. Lag (2004:82).
47 § En ansökan om inteckning skall avslås, om
1. bestämmelsen i 40 § inte har iakttagits,
2. det på fordringshandlingen inte finns ett sådant bevittnat
medgivande som avses i 5 §,
3. inteckning söks samma dag som en ny ägare ansöker om
inskrivning av förvärv av luftfartyget eller därefter, och den
nye ägaren inte har medgett inteckningen eller ansökan om
inskrivning av förvärvet avslås,
4. luftfartyget har blivit föremål för kvarstad,
betalningssäkring eller utmätning och ett ärende som rör
anteckning om åtgärden har tagits upp senast på den
inskrivningsdag då inteckningen söks, om inte i fråga om
kvarstad ansökan om inteckning har medgetts av
kronofogdemyndigheten, eller
5. den som medgett inteckningen är försatt i konkurs när
ansökan om inteckning görs, eller ett beslut om egendomsavträde
meddelas samma dag som ansökan görs. Lag (2004:82).
47 a § En ansökan om avförande av en inskrivning eller
anteckning enligt 2 h § skall avslås om bestämmelsen i 40 §
inte har iakttagits eller om det inte visas att förvärvet,
rättigheten, förbehållet eller villkoret gått åter eller av
annat skäl inte gäller. Lag (2004:82).
48 § Om inskrivningsmyndigheten finner att en införing i
inskrivningsregistret för luftfartyg innehåller en uppenbar
oriktighet till följd av myndighetens eller någon annans
skrivfel eller liknande förbiseende, eller till följd av
något tekniskt fel, ska införingen rättas. I fråga om
personuppgifter gäller detta i stället för rätten till
rättelse enligt artikel 16 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för
fysiska personer med avseende på behandling av
personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter
och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän
dataskyddsförordning).
Om rättelsen kan bli till skada för ägare eller någon annan
rättighetshavare, ska det inbördes företrädet mellan de
berörda rättigheterna bestämmas efter vad som är skäligt.
Innan rättelse sker ska inskrivningsmyndigheten ge den som
berörs av åtgärden, om han eller hon är känd, tillfälle att
yttra sig. Även den myndighet som avses i 53 § ska ges
tillfälle att yttra sig. Något yttrande behöver dock inte
inhämtas om det är uppenbart obehövligt. Om beslut inte
meddelas samma dag som ärendet tas upp, ska en anteckning om
ärendet göras i registret.
Ett beslut om rättelse ska meddelas genom införing i
registret. Skälet för beslutet ska antecknas i dagboken eller
i akten. I stället för bevis eller handling som har utfärdats
i enlighet med den tidigare införingen ska en ny sådan
handling utfärdas. Den tidigare handlingen ska krävas
tillbaka, göras obrukbar och behållas av
inskrivningsmyndigheten. Den som har handlingen är skyldig
att lämna in den för detta ändamål. Ett föreläggande att
fullgöra en sådan skyldighet får förenas med vite.
Ett beslut om rättelse får överklagas även av den myndighet
som avses i 53 §. Lag (2018:271).
48 a § Rätten till begränsning av behandling av
personuppgifter enligt artikel 18 i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2016/679 gäller inte i fråga om
personuppgifter i inskrivningsregistret för luftfartyg.
Lag (2018:271).
49 § Ett beslut av inskrivningsmyndigheten i ett
inskrivningsärende får överklagas till Stockholms tingsrätt av
den som beslutet rör, om det har gått honom eller henne emot.
Ett beslut som inte är slutligt får överklagas endast i de fall
som avses i 37 § lagen (1996:242) om domstolsärenden.
Vid överklagande tillämpas lagen om domstolsärenden, om inte
annat följer av denna lag.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till hovrätten.
Om ett inskrivningsärende enligt beslut av domstol skall tas
upp till ny handläggning av inskrivningsmyndigheten, skall det
ske utan dröjsmål efter det att beslutet kommit till
myndigheten. Lag (2004:82).
49 a § Den som vill överklaga ett beslut av
inskrivningsmyndigheten skall göra det skriftligen. Skrivelsen
skall ges in till inskrivningsmyndigheten.
Om överklagandet avser ett slutligt beslut, skall skrivelsen ha
kommit in till inskrivningsmyndigheten inom tre veckor från den
dag en underrättelse eller ett bevis om beslutet hölls
tillgängligt för sökanden. Skrivelsen får dock alltid ges in
inom fyra veckor från den inskrivningsdag då beslutet
meddelades.
I fråga om klagotid för överklagande av beslut som avses i 37 §
lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas bestämmelserna i
38 § första och andra styckena samma lag. Lag (2004:82).
50 § Om det överklagade beslutet har antecknats i
inskrivningsregistret för luftfartyg, skall uppgift om
överklagandet föras in i registret. När det finns ett
lagakraftvunnet beslut med anledning av överklagandet, skall
beslutets innehåll antecknas i registret. Lag (2004:82).
Statens ansvar för vissa rättsförluster, m.m.
51 § Om någon lider förlust på grund av att ett förvärv
ansetts vara gällande enligt 2 d §, har han eller hon rätt
till ersättning av staten för sin förlust.
Om någon lider förlust till följd av ett tekniskt fel i
inskrivningsregistret för luftfartyg eller i en anordning som
hos inskrivningsmyndigheten eller någon annan statlig
myndighet är ansluten till registret, har han eller hon rätt
till ersättning av staten.
Om den skadelidande har medverkat till förlusten genom att
utan skälig anledning låta bli att vidta åtgärder för att
bevara sin rätt eller på annat sätt genom eget vållande har
medverkat till förlusten, ska ersättningen efter vad som är
skäligt sättas ned eller helt falla bort. Lag (2018:271).
52 § Om en förlust drabbar en rättsägare som avses i 48 §
till följd av ett beslut i ett ärende om rättelse, har han
eller hon rätt till ersättning av staten. Ersättning betalas
dock inte om den skadelidande med hänsyn till felets
beskaffenhet eller andra omständigheter bort inse att fel
förekommit. Lag (2004:82).
53 § Staten företräds i ett ärende om ersättning enligt 51
eller 52 § av den myndighet som regeringen bestämmer.
Lag (2004:82).
54 § Vill den som är part i ett mål om rätt till luftfartyg
kräva ersättning enligt 51 § om han eller hon förlorar målet,
skall parten antingen till gemensam handläggning med målet
väcka talan mot staten om sitt ersättningskrav eller
skriftligen underrätta den myndighet som avses i 53 § om
rättegången.
Om förberedelsen i målet har avslutats utan att någon
ersättningstalan väckts eller underrättelse lämnats enligt
första stycket, skall domstolen förelägga parten att vidta en
av åtgärderna inom en viss tid. Iakttas inte tiden, är
ersättningskravet förfallet. En upplysning om detta skall tas
in i föreläggandet. Lag (2004:82).
55 § Har den som tillerkänts ersättning enligt 51 eller 52 §
haft rätt att kräva beloppet av någon annan som skadestånd,
träder staten in i rätten mot denne.
Ersättning enligt 51 eller 52 § på grund av en domstols dom
betalas ut sedan domen har vunnit laga kraft. Lag (2004:82).
Underrättelseskyldighet
56 § Väcks talan om hävning eller återgång av ett förvärv av
ett luftfartyg eller om bättre rätt till ett luftfartyg eller
annars i en fråga som angår inskrivning i inskrivningsregistret
för luftfartyg, skall rätten genast underrätta
inskrivningsmyndigheten.
Underrättelsen skall, utöver uppgift om parterna, innehålla
sådana uppgifter om luftfartyget att det kan identifieras i
luftfartygsregistret.
När dom eller slutligt beslut i målet har vunnit laga kraft,
skall rätten genast sända domen eller beslutet till
inskrivningsmyndigheten. Lag (2004:82).
Vissa anteckningar i inskrivningsregistret för luftfartyg
57 § Inskrivningsmyndigheten skall göra en anteckning i
inskrivningsregistret för luftfartyg om innehav av inteckning,
om den som innehar en fordringshandling, för vilken inteckning
beviljats, begär det och visar upp fordringshandlingen i
original.
Om den som är antecknad som innehavare hos
inskrivningsmyndigheten med en bevittnad skriftlig handling
visar att innehavet upphört, skall detta antecknas i registret.
Lag (2004:82).
58 § I inskrivningsregistret för luftfartyg ska antecknas när
1. talan har väckts om hävning eller återgång av förvärv av
ett luftfartyg eller om bättre rätt till sådan egendom eller
om en annan fråga som angår inskrivning,
2. mål som avses i 1 har avgjorts genom en dom eller ett
slutligt beslut som vunnit laga kraft,
3. en inteckning helt eller delvis är ogiltig enligt en dom
eller ett slutligt beslut som vunnit laga kraft, eller på
grund av förhållande som avses i 36 §,
4. ägaren till ett luftfartyg har försatts i konkurs,
5. ett luftfartyg eller en rättighet som skrivits in i sådan
egendom blivit föremål för kvarstad, betalningssäkring eller
utmätning, eller när en konkursförvaltare har begärt att ett
luftfartyg ska säljas exekutivt,
6. beslut som avses i 4 eller 5 om konkurs, kvarstad,
betalningssäkring eller utmätning har upphävts eller återgått
eller när fråga om exekutiv försäljning av ett luftfartyg
eller en rättighet som skrivits in i sådan egendom har
förfallit av annan anledning,
7. anmälan, bevis eller fördelningslängd inkommit som visar
inverkan på inteckning av exekutiv försäljning,
8. någon i enlighet med 10 kap. 6 § luftfartslagen (2010:500)
skriftligen anmäler att han eller hon har en fordran för
vilken luftpanträtt gäller i luftfartyget,
9. det visas att luftpanträtt som avses i 8 har upphört att
gälla,
10. domstol har meddelat sådan förklaring som avses i 26 §,
eller
11. ett luftfartyg enligt 2 kap. 6 § luftfartslagen ska
avregistreras men det finns hinder mot avregistreringen
enligt 2 kap. 7 § samma lag. Lag (2010:505).
Övergångsbestämmelser
1955:227
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Har luftfartyg blivit infört i luftfartygsregistret före den dag denna
lag träder i kraft, må utan hinder av vad i 7 § andra stycket stadgas
inteckning beviljas, där den som medgivit inteckningen blivit vid
fartygets införande i registret upptagen såsom ägare eller ock härleder
sin rätt från den däri först införde ägaren.
1981:809
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.
Vad som sägs om kvarstad i 12 och 41 §§ i deras nya lydelse gäller även
skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet.
Om ett ärende angående avskrivning på en inteckningshandling med
anledning av utmätning har tagits upp på en inskrivningsdag före
ikraftträdandet, gäller 30 § i dess äldre lydelse.
2004:82
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2005.
2. För ansökningar som gjorts på inskrivningsdag före
ikraftträdandet tilllämpas äldre bestämmelser. Om ett sådant
ärende skjuts upp till inskrivningsdag efter ikraftträdandet
skall handläggningen äga rum hos inskrivningsmyndigheten och
införing ske i inskrivningsregistret för luftfartyg.
3. De inteckningar i luftfartyg som skrivits in i
inskrivningsboken enligt lagen (1955:227) om inskrivning av
rätt till luftfartyg och som är inskrivna vid ikraftträdandet,
skall från och med ikraftträdandet anses inskrivna i
inskrivningsregistret för luftfartyg med samma innehåll som
framgår av inskrivningsboken. En inteckning som skrivs in på
grund av en ansökan som gjorts senast på den sista
inskrivningsdagen före ikraftträdandet, skall vid tillämpning
av denna punkt anses vara inskriven vid ikraftträdandet.
4. De anteckningar som gjorts i inskrivningsboken enligt lagen
(1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg och som finns
antecknade vid ikraftträdandet, skall från och med
ikraftträdandet anses införda i inskrivningsregistret för
luftfartyg med samma innehåll som framgår av inskrivningsboken.
En anteckning som görs på grund av en ansökan eller en anmälan
som gjorts senast på den sista inskrivningsdagen före
ikraftträdandet, skall vid tillämpning av denna punkt anses
vara antecknad vid ikraftträdandet. Denna punkt gäller inte
beträffande sådan anteckning om ägare som avses i 39 § lagen om
inskrivning av rätt till luftfartyg i paragrafens äldre
lydelse.
2005:154
Denna lag träder i kraft den 1 maj 2005. Äldre bestämmelser
tillämpas i fråga om beslut om stämpelskatt som meddelats före
ikraftträdandet. | null | null |
1955:229 | Lag (1955:229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg | 1,955 | 1 § Denna lag tillämpas på luftfartyg som är införda i ett
nationalitetsregister i främmande stat, som har tillträtt den
i Genève den 19 juni 1948 antagna konventionen rörande
internationellt erkännande av rätt till luftfartyg. Lagen
tillämpas också på luftfartyg som är införda i ett
nationalitetsregister i ett territorium för vars utländska
angelägenheter en fördragsslutande stat svarar och för vilket
det förs ett särskilt nationalitetsregister, såvida inte den
staten har gjort ett förbehåll om att konventionen inte ska
tillämpas inom territoriet. Det som anges i 5 § ska dock
gälla även för luftfartyg som är registrerade i Sverige.
Med luftfartyg avses i denna lag, förutom flygkroppen, även
motorer, propellrar, radioutrustning, instrument och andra
tillbehör, oavsett om de är monterade i fartyget eller
tillfälligt skilda från det.
I lagen (2015:860) om internationella säkerhetsrätter i lösa
saker finns särskilda bestämmelser om rättigheter i
luftfartyg som kan påverka tillämpningen av denna lag.
Lag (2015:864).
2 § Före alla andra rättigheter än de i 5 § avsedda skola äganderätt
till luftfartyg, med besittning förenad rätt att genom köp förvärva
sådant fartyg samt nyttjanderätt till sådant fartyg enligt upplåtelse
på minst sex månader, så ock panträtt eller annan sådan rätt till
luftfartyg, tillkommen enligt avtal och såsom säkerhet för fordran
till visst belopp, erkännas här i riket, såframt rätten tillkommit
enligt lagen i den fördragsslutande stat, i vars nationalitetsregister
fartyget då var infört, och rätten är inskriven i inskrivningsbok i
den stat, där fartyget är registrerat då rätten göres gällande.
Förmånsrätt för panträtt eller annan sådan rätt till luftfartyg
omfattar varje belopp för vilket säkerhet ställts, dock icke ränta som
är upplupen för längre tid än tre år före utmätning eller, vid
konkurs, före konkursansökningens ingivande.
3 § Verkan i förhållande till tredje man av inskrivning, varom
förmäles i 2 §, bedömes enligt lagen i den stat där rätten är
inskriven. Där luftfartyg här i riket utmätts eller belagts med
kvarstad eller luftfartyg omfattas av konkurs, som inträffat här i
riket, och gäldenären med vetskap därom träffat det avtal, som ligger
till grund för inskrivningen, må denna dock ej till förfång för
utsökningsborgenären eller konkursborgenärerna eller för köparen vid
exekutiv försäljning åberopas i vidare mån än som följer av svensk
lag. Lag (1981:810).
4 § Där en i 2 § omförmäld rätt till luftfartyg, vilken innehaves
såsom säkerhet för fordran, enligt lagen i den stat där fartytget är
registrerat förklaras omfatta tillika reservdelar som fövaras på
angivna platser, skall rätten här i riket erkännas jämväl i dessa
reservdelar, såframt vid förvaringsplatsen finnes anslaget
ändamålsenligt och väl synligt tillkännagivande om rättens
beskaffenhet och omfattning, om namnet å dess innehavare och hans
adress samt om den inskrivningsbok i vilken rätten är inskriven.
Till reservdelar räknas föremål avsedda att anbringas i luftfartyg i
stället för delar eller föremål som borttagits därifrån, såsom delar
av flygkroppen samt motorer, propellrar, radioutrustning och
instrument jämte delar därav.
5 § Hava åtgärder för bärgning eller bevarande av luftfartyg avslutats
i främmande stat som tillträt den i 1 § nämnda konventionen, och är
med fordran på lön för bärgningen eller på ersättning för särskilda
kostnader, som varit oundgängliga för bevarandet av fartyget, enligt
lagen i den stat där åtgärderna för bärgningen eller bevarandet
avslutades förenad luftpanträtt i fartyget, skall panträtten här i
riket erkännas med förmånsrätt framför varje annan rätt till fartyget.
Finnas flera sådana fordringar, njute de som sammanhänga med en senare
händelse företräde framför dem som härröra av en tidigare.
Vad sålunda stadgats gäller dock icke, såvida tre månader förflutit
från det åtgärderna avslutades utan att borgenärens anspråk på
luftpanträtt i fartyget antecknats i inskrivningsboken i den stat där
fartyget är registrerat och dessutom överenskommelse träffats om det
belopp panträtten avser eller talan om borgenärens rätt väckts i laga
ordning.
6 § När exekutiv försäljning av luftfartyg eller i 4 § omnämnda
reservdelar till sådant fartyg skall äga rum, åligger det den som
påkallat försäljningen att ingiva ett av vederbörande myndighet i den
stat där fartyget är registrerat utfärdat gravationsbevis angående
egendomen jämte styrkt översättning av beviset ävensom att, då fråga
är om luftfartyg, senast en månad före auktionen låta kungöra
försäljningen på registreringsorten enligt där gällande lag. Inom
samma tid skall underrättelse i den ordning som är föreskriven i fråga
om underrättelse till borgenär sändas till innehavaren av varje i
fartyget inskriven rättighet, som skall erkännas enligt denna lag.
Utöver de fordringar och kostnader som annars skola upptagas i
sakägarförteckning vid exekutiv försäljning av luftfartyg eller
reservdelar skall i förteckningen upptagas annan rättighet som skall
erkännas enligt denna lag. Beträffande sådan rättighets ställning vid
exekutiv försäljning äger i övrigt vad som gäller beträffande
rättighet i fast egendom som säljes exekutivt motsvarande
tillämpning. Lag (1971:501).
7 § Besväras ett luftfartyg av en inskriven rättighet, som
enligt denna lag skall erkännas här i landet, får fartyget inte
föras över till det svenska luftfartygsregistret, om inte
innehavaren av rättigheten har medgett att fartyget registreras
här.
Förs fartyget över till det svenska luftfartygsregistret, har
rättighetens innehavare rätt att få den inskriven i
inskrivningsregistret för luftfartyg, om den är av sådan
beskaffenhet, att den enligt lagen (1955:227) om inskrivning av
rätt till luftfartyg kan skrivas in.
Söks inskrivningen senast på den inskrivningsdag som infaller
näst efter tre månader från det att fartyget registrerades här
i landet, gäller rättigheten med samma förmånsrätt som den hade
i det land där fartyget sist var registrerat. Frågan om
rättigheten lagligen tillkommit prövas enligt lagen i det land
där fartyget var registrerat vid tiden för rättighetens
tillkomst. Lag (2004:83).
8 § Har en borgenärs anspråk på luftpanträtt, inom den tid som
anges i 5 § andra stycket, antecknats i inskrivningsboken i det
land där fartyget var registrerat och förs fartyget över till
det svenska luftfartygsregistret skall motsvarande anteckning
göras i inskrivningsregistret för luftfartyg. Lag (2004:83).
9 § Bestämmelserna i denna lag utgöra icke hinder mot tillämpning
beträffande luftfartyg av vad som är eller framledes kan bliva stadgat
rörande tvångsåtgärder mot den som överträder föreskrifter angående
luftfart, invandring samt införsel och utförsel av varor.
Denna lag skall icke äga tillämpning på luftfartyg, som äro avsedda
fär militär-, tull- eller polistjänst.
10 § Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av vad i denna lag
stadgas meddelas av Konungen.
Övergångsbestämmelser
1981:810
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.
Vad som sägs om kvarstad i 3 § i dess nya lydelse gäller även
skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet. | null | null |
1955:23 | Kungörelse (1955:23) om betesreglering inom vissa skogsvårdsområden i Lycksele, Stensele, Vilhelmina, Dorotea, Åsele och Fredrika socknar i Västerbottens län | 1,955 | Med stöd av 12 § lagen den 2 juni 1933 (nr 269) om ägofred har Kungl.
Maj:t funnit gott förordna, att betesreglering må, på sätt och under
villkor som stadgas i 13-19 §§ samma lag, äga rum inom följande
skogsvårdsområden i Västerbottens län, nämligen Betsele, Brattfors,
Bäverträsk, Flakaträsk, Hedlunda, Lomfors, Tannträsk och Vänjaurbäck i
Lycksele socken, Kaskeloukt V:a och Kaskeloukt Ö:a i Stensele socken,
Stalon i Vilhelmina socken, Grynberget, Lavsjö, Storbäck, Svanabyn och
Ullsjöberg i Dorotea socken, Björksele, Borgen och Sörnoret i Åsele
socken samt Baksjöliden och Stensjö i Fredrika socken. | null | null |
1955:230 | null | 1,955 | null | 1736:0123 2 | null |
1955:231 | null | 1,955 | null | 1915:218 | null |
1955:233 | null | 1,955 | null | 1927:77 | null |
1955:236 | null | 1,955 | null | 1921:225 | null |
1955:237 | null | 1,955 | null | 1946:808 | null |
1955:238 | null | 1,955 | null | 1927:85 | null |
1955:245 | null | 1,955 | null | 1928:370 | null |
1955:255 | null | 1,955 | null | 1928:370 | null |
1955:256 | Lag (1955:256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning | 1,955 | 4 § Inbetalning av medel å konto för investering skall hos riksbanken
hava verkställts under det beskattningsår, för vilket avsättning till
investeringsfond skett, eller ock därefter men icke senare än den dag
företaget jämlikt bestämmelserna i 34 § taxeringslagen har att avlämna
allmän självdeklaration för nämnda beskattningsår. Regeringen må dock,
om särskilda skäl föreligga, medgiva att inbetalning verkställes vid
senare tidpunkt. Lag (1978:954).
9 § 1 mom. Regeringen eller, efter regeringens
förordnande, arbetsmarknadsstyrelsen äger besluta att investeringsfond
eller belopp, som framdeles avsättes till sådan fond, under den tid
och under de villkor i övrigt, som läget å arbetsmarknaden påkallar,
skall eller må tagas i anspråk för sitt ändamål.
Beslut, varom i första stycket förmäles, må avse samtliga företag
eller företag av viss beskaffenhet eller ock visst eller vissa
företag. Lag (1978:954).
3 mom. Finnes det med hänsyn till läget på
arbetsmarknaden och övriga förekommande omständigheter vara av
synnerlig vikt för det allmänna att viss investering igångsättes, äger
regeringen eller, efter regeringens förordnande,
arbetsmarknadsstyrelsen på ansökan, med avseende å längre tid än som
kan ske enligt 1 mom., besluta att investeringsfond eller belopp, som
framdeles avsättes till sådan fond, må tagas i anspråk för sitt
ändamål.
Beslut enligt första stycket må avse högst sjuttiofem procent av
sådana vid tidpunkten för beslutet kvarstående fondmedel, beträffande
vilka beslut enligt 1 mom. icke meddelats, och, såvitt avser framtida
avsättningar, sjuttiofem procent av dessa. Belopp, som enligt beslutet
må tagas i anspråk, må vidare icke överstiga sjuttiofem procent av
kostnaderna under den tid beslutet avser för däri angivna
investeringar eller bidrag. Lag (1978:954).
11 § Tager företag jämlikt 9 eller 10 § investeringsfond i anspråk
under visst beskattningsår och är icke fråga om fall varom stadgas i
12-14 §§, skall det ske för ändamål varom här nedan sägs:
investeringsfond för skogsbruk: för kostnader under beskattningsåret
för arbeten avsedda att främja skogsbruket, såsom skogsodling och
skogsdikning, röjning, hägnad, anläggande och underhåll av flottleder
och vägar, som huvudsakligen avse att direkt tjäna skogsbruket,
ävensom uppförande och underhåll av för skogsbruket nödvändiga
byggnader så ock för bidrag till ny-, till- eller ombyggnad av bostad
eller välfärdsanläggning här i riket för arbetstagare eller
förutvarande arbetstagare utan ledande ställning hos företaget eller
detta närstående företag; samt
investeringsfond för rörelse:
a) för kostnader under beskattningsåret för reparations- och andra
underhållsarbeten å här i riket belägen byggnad, som icke utgör
lagertillgång, eller för ny-, till- eller ombyggnad av sådan byggnad,
så ock för bidrag till ny-, till- eller ombyggnad av bostad eller
välfärdsanläggning här i riket för arbetstagare eller förutvarande
arbetstagare utan ledande ställning hos företaget eller detta
närstående företag;
b) för avskrivning å maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda
inventarier, som anskaffats under beskattningsåret och som, såvitt
gäller andra tillgångar än transportmedel i internationell trafik, äro
avsedda att nyttjas i här i riket bedriven verksamhet, ävensom för
kostnader under beskattningsåret för ombyggnad och reparation av
fartyg eller luftfartyg;
c) för kostnader under beskattningsåret för undersökningsarbete,
förberedande arbete eller tillredningsarbete i gruva, stenbrott eller
annan liknande fyndighet här i riket.
Därest investeringsfond efter beslut enligt 9 § 1 eller 3 mom. fått
tagas i anspråk under flera på varandra följande beskattningsår för
ny-, till- eller ombyggnad eller för underhållsarbeten å byggnad eller
för fasta maskiner eller andra till byggnad hörande inventarier, må
företaget, under förutsättning att avdrag för kostnaderna under de
tidigare åren icke redan skett, under det sista året taga fonden i
anspråk för avskrivning å byggnaden eller inventarierna eller för
täckande av underhållskostnaden med högst ett belopp motsvarande de
uppkomna kostnaderna under de ifrågavarande åren. Vad nu sagts skall
äga motsvarande tillämpning i fråga om ny- eller ombyggnad av fartyg
eller luftfartyg ävensom anläggande och underhåll av flottleder och
vägar.
Regeringen må medgiva företag att taga investeringsfond för rörelse i
anspråk för kostnader, ämnade att främja avsättningen utomlands av
varor som här i riket tillverkas.
Vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket skall iakttagas,
att kostnad för anskaffning av begagnade inventarier icke må medräknas
samt att, då fråga är om inventarier, som av företaget förvärvats från
rörelseidkare med vilken det är förbundet i väsentlig ekonomisk
intressegemenskap, anskaffningskostnaden må medräknas endast om
tillgången tillverkats under beskattningsåret. Lag (1978:954).
(Se vidare anvisningarna.)
17 § Beslutar regeringen eller arbetsmarknadsstyrelsen att
investeringsfond skall eller må helt eller delvis tagas i anspråk,
skall i beslutet angivas den tid, under vilken ianspråktagandet skall
ske, samt, därest beslutet avser investering för visst ändamål,
uppgift härom ävensom uppgift huruvida investeringsavdrag enligt 16 §
må åtnjutas. Beslutet skall tillställas, förutom det eller de företag
varom fråga är, länsstyrelsen, för att överlämnas till vederbörande
taxeringsmyndighet, samt riksbanken. Har beslut som nu sagts
meddelats, äger företaget hos riksbanken från konto för investering
utfå fyrtio procent av det belopp av investeringsfonden som i enlighet
med beslutet skall eller må tagas i anspråk. Aktiebolag, ekonomisk
förening eller sparbank äger dock utfå fyrtiosex procent av nämnda
belopp av investeringsfonden om aktiebolag uttager medel som
inbetalats efter den 30 juni 1960, eller om ekonomisk förening uttager
medel som inbetalats efter nämnda dag men före den 1 juli 1963, eller
om ekonomisk förening, som ingår i jordbrukskasserörelsen, eller
sparbank uttager medel vilka inbetalats för beskattningsår som gått
till ända efter utgången av februari 1970. Utbetalning från konto för
investering må icke ske före utgången av den taxeringsperiod, då den
mot inbetalningen svarande avsättningen till investeringsfond prövats.
Sedan utbetalning skett, skall riksbanken lämna underrättelse därom
till arbetsmarknadsstyrelsen samt, för att tillställas vederbörande
taxeringsmyndighet, länsstyrelsen, med angivande av företagets namn
och adress samt det utbetalade beloppets storlek och från vilket konto
för investering uttag skett. Vidare skall angivas för aktiebolag hur
mycket av de uttagna medlen, som inbetalats efter den 30 juni 1960,
och för ekonomisk förening hur mycket av de uttagna medlen, som
inbetalats efter nämnda dag men före den 1 juli 1963, samt för
ekonomisk förening som ingår i jordbrukskasserörelsen ävensom för
sparbank hur mycket av de uttagna medlen som avsett beskattningsår som
gått till ända efter utgången av februari 1970.
Har förordnats att investeringsfond må tagas i anspråk och har företag
i anledning härav uppburit medel från konto för investering, skall mot
de utbetalade medlen svarande investeringsfond tagas i anspråk i
enlighet med beslutet. Lag (1978:954).
25 § Företag, som gjort avsättning till investeringsfond enligt denna
lag eller som jämlikt 20 § 1 mom. femte stycket eller 20 § 2 mom.
övertagit sådan fond, är pliktigt att vid självdeklaration för det
beskattningsår, då avsättningen eller övertagandet ägt rum, ävensom
för varje påföljande beskattningsår intill dess de avsatta eller
övertagna medlen avförts ur fonden, foga uppgift enligt formulär, som
fastställes av riksskatteverket, rörande avsättning av medel till
fonden samt fondens användning och avveckling. Vid allmän
självdeklaration skall sådan uppgift fogas i två exemplar.
Företag som nyss sagts är skyldigt att på anfordran till
arbetsmarknadsstyrelsen lämna de uppgifter i fråga om fonden och
fondens ianspråktagande samt planläggningen härför, vilka styrelsen
anser erforderliga från arbetsmarknadssynpunkt. Lag (1978:954).
27 § Länsstyrelsen har att snarast möjligt efter det
taxeringsnämnderna avslutat sitt arbete till arbetsmarknadsstyrelsen
översända ett exemplar av de jämlikt 25 § första stycket avgivna
uppgifterna. Om ändring i meddelat beslut rörande avdrag för
avsättning till investeringsfond därtill föranleder, skola
erforderliga tilläggsuppgifter ofördröjligen genom länsstyrelsens
försorg tillställas arbetsmarknadsstyrelsen. Lag (1978:954). | null | null |
1955:257 | Lag (1955:257) om inventering av varulager för inkomstbeskattningen | 1,955 | 1 § Skattskyldig som är bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1999:1078) skall inventera varje i lagret
ingående post av tillgångar avsedda för omsättning eller
förbrukning. Vid inventeringen skall upprättas en förteckning
som för varje post anger det värde som posten har tagits upp
till enligt bestämmelserna i 17 kap. inkomstskattelagen
(1999:1229). Vid bestämmande av lagrets anskaffningsvärde skall
de lagertillgångar, som ligger kvar i den skattskyldiges lager
vid beskattningsårets utgång, anses som de av honom senast
anskaffade eller tillverkade. Om den skattskyldige yrkar att
lagret skall värderas i enlighet med 17 kap. 4 §
inkomstskattelagen, skall anskaffningsvärdet på varje post
anges i förteckningen.
Första stycket gäller inte tillgångar som värderats med
tillämpning av 4 kap. 12 § årsredovisningslagen (1995:1554).
Om inventeringen sker före balansdagen skall värdet på
lagertillgångarna vid inventeringstillfället kunna korrigeras
på ett tillfredsställande sätt med hänsyn till
lagerutvecklingen fram till och med balansdagen. Lag (2003:1104).
2 § Den skattskyldige skall på förteckningen som avses i 1 §
teckna en på heder och samvete avgiven försäkran att ingen
lagertillgång undantagits vid inventeringen. Lag (1990:1432).
3 § Har den skattskyldige inte följt föreskrifterna i denna
lag ska de lämnade uppgifterna om varulagrets värde inte
godtas vid inkomstbeskattningen.
Om den skattskyldige, med hänsyn till att verksamheten bedrivs
under speciella förutsättningar, inte utan avsevärda
svårigheter kan följa föreskrifterna i denna lag, ska den
skattskyldiges egen utredning angående värdet godtas om det
inte framstår som sannolikt att värdet är ett annat.
Lag (2011:1297).
Anvisningar till 1 § har upphävts genom lag (1990:1432).
Anvisningar till 3 § har upphävts genom lag (1990:1432).
Övergångsbestämmelser
1990:1432
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången
vid 1992 års taxering.
1992:694
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas första
gången vid 1992 års taxering. De äldre föreskrifterna får tillämpas
vid 1992--1995 års taxeringar om den skattskyldige vid samma
taxering yrkar i enlighet med ikraftträdandebestämmelserna till
lagen (1992:693) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) att
lagret skall värderas med tillämpning av äldre bestämmelser.
Lag (1994:788).
1994:788
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och tillämpas första gången
vid 1994 års taxering.
1995:1615
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas i fråga om
företag som omfattas av lagen (1995:1559) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen (1995:1560) om
årsredovisning i försäkringsföretag på beskattningsår som påbörjas
den 1 januari 1996 eller senare och i övrigt på beskattningsår som
påbörjas den 1 januari 1997 eller senare.
1999:1084
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och skall tillämpas
första gången vid 2001 års taxering. Äldre bestämmelser skall
dock tillämpas för räkenskapsår som har påbörjats före
ikraftträdandet.
1999:1234
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas
första gången i fråga om 2002 års taxering.
2003:1104
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004 och tillämpas
första gången på det beskattningsår som börjar efter den 31
december 2003. | null | null |
1955:29 | Kungörelse (1955:29) om resedokument för vissa flyktingar | 1,955 | Kungl. Maj:t har, sedan Sverige den 16 augusti 1954 ratificerat en i
Genève den 28 juli 1951 avslutad internationell överenskommelse
angående flyktingars rättsliga ställning, uppdragit åt statens
utlänningskommission att i fall som avses i artikel 28 av
överenskommelsen utfärda särskild legitimationshandling för utrikes
resa (resedokument). Förlängning av giltighetstiden för resedokument
må beviljas av kommissionen eller efter dess bemyndigande av
vederbörande tjänsteman vid svensk beskickning eller vid lönat svenskt
konsulat eller av olönad svensk konsul, vilken av ministern för
utrikes ärendena förklarats behörig meddela visering. Vid utfärdande
av resedokument eller förlängning av dess giltighetstid skola
iakttagas bestämmelserna i nämnda överenskommelse. Utlänningskom
missionen äger utfärda erforderliga föreskrifter för tillämpning av
kungörelsen. | null | null |
1955:291 | null | 1,955 | null | 1953:666 | null |
1955:300 | null | 1,955 | null | 1947:576 | null |
1955:302 | null | 1,955 | null | 1939:350 | null |
1955:316 | null | 1,955 | null | 1947:385 | null |
1955:318 | null | 1,955 | null | 1940:961 | null |
1955:32 | Kungörelse (1955:32) angående återställande eller utgallring av vissa ansökningshandlingar hos myndigheter tillhörande försvaret | 1,955 | Ansökningar med tillhörande handlingar (ansökningshandlingar),
avseende erhållande av anställning hos myndighet tillhörande
försvaret, skola återställas till sökande snarast efter besvärstidens
utgång eller, om vederbörande ej anträffas, utgallras sedan ett år
förflutit från den 31 december det år, då handlingarna inkommit, dock
med undantag för
a) den anställdes ansökningshandlingar,
b) ansökningshandlingar i ärenden, som falla under Kungl. Maj:ts
prövning och avgörande, samt
c) ansökningshandlingar i ärenden, i vilka besvär anförts, i vad
desamma tillhört handlingarna i besvärsmålet.
Ansökningshandlingar, som ingivits utan att avse viss ledigförklarad
tjänst (beställning, befattning), skola återställas till den sökande
eller, om denne ej är anträffbar, utgallras då de icke längre
erfordras.
Innan ansökningshandlingar återställas eller utgallras skall i
vederbörligt diarium (motsvarande handling) anteckning om
återställandet eller utgallringen ske; vid återställande skall
dessutom på själva ansökningen anteckning härom göras. | null | null |
1955:357 | null | 1,955 | null | 1928:370 | null |
1955:358 | null | 1,955 | null | 1947:576 | null |
1955:359 | null | 1,955 | null | 1947:577 | null |
1955:360 | null | 1,955 | null | 1927:321 | null |
1955:363 | null | 1,955 | null | 1950:262 | null |
1955:385 | null | 1,955 | null | 1951:308 | null |
1955:389 | null | 1,955 | null | 1891:35 s.1 | null |
1955:392 | null | 1,955 | null | 1918:163 | null |
1955:398 | null | 1,955 | null | 1954:774 | null |
1955:406 | null | 1,955 | null | 1918:925 | null |
1955:409 | null | 1,955 | null | 1949:381 | null |
1955:410 | null | 1,955 | null | 1949:382 | null |
1955:416 | Lag (1955:416) om sparbanker | 1,955 | Inledande bestämmelser
1 § Med sparbank förstås i denna lag penninginrättning, som utan rätt
för dess stiftare eller andra att njuta del i den vinst, som kan
uppkomma å rörelsen, har till ändamål att befordra sparsamhet genom
att i enlighet med de bestämmelser, som i denna lag meddelas, bedriva
in- och utlåning av penningar och i samband därmed stående
verksamhet.
2 § Ej må annan penninginrättning än sådan, som sägs i 1 §, i sin
firma eller eljest vid vid beteckning av verksamheten använda ordet
sparbank, ej heller som beteckning å inlåningsräkning begagna ordet
sparbanksräkning. Lag (1973:936).
3 § Sparbankerna skola stå under tillsyn av en för hela riket gemensam
tillsynsmyndighet, varom förmäles i 85 §.
För inskrivning av de uppgifter, vilka enligt denna lag eller med stöd
därav meddelade bestämmeler skola anmälas för registrering eller
vilkas intagande i registret eljest är föreskrivet, skall föras
sparbanksregister hos registreringsmyndighet, varom förmäles i 90 §.
Lag (1962:234).
Om sparbanks bildande
4 § Stiftare av sparbank skola vara myndiga här i riket bosatta
svenska medborgare och till antalet minst tjugu. Den som är i
konkurstillstånd kan ej vara stiftare.
Stiftarna skola upprätta reglemente för sparbanken.
För teckning av bidrag till grundfonden skall teckningslista
framläggas av stiftarna. Bidragsteckning, som ej sker å
teckningslista, är icke bindande. Å teckningslistan skall angivas,
huruvida fonden eller del därav skall jämlikt förbehåll i reglementet
med eller utan ränta återbäras, samt, där ränta skall utgå, den
räntefot, högst sex procent om året, efter vilken räntan skall
beräknas.
5 § Sparbanks firma skall innehålla ordet sparbank. För utmärkande av
rörelsens beskaffenhet må ej annan beteckning än sparbank användas.
Ny firma skall tydligt skilja sig från annan, förut i laga ordning
registrerad, ännu bestående sparbanks firma. För registrering av
sparbanks firma gäller i övrigt vad som föreskrives i firmalagen
(1974:156). I bifirma får ej intagas ordet sparbank. Lag (1974:167).
6 § Stiftarna skola söka stadfästelse å reglementet hos
tillsynsmyndigheten.
Vid ansökningen, som skall vara underskriven av samtliga stiftare,
skall fogas försäkran av stiftarna att det belopp, vartill grundfonden
skall uppgå enligt reglementet, blivit tecknat. Lag (1962:234).
7 § Stadfästelse må ej meddelas, där ej sparbanken prövas vara nyttig
för det allmänna samt reglementet finnes överensstämma med denna lag
ävensom med lag och författning i övrigt. Stadfästelse skall likaså
vägras, där reglementsbestämmelse utan att strida mot lag eller
annan författning framstår som uppenbart olämplig.
8 § Grundfonden skall vid stiftandet sättas till minst tjugufemtusen
kronor; dock att, där det i reglementet bestämda verksamhetsområdet är
ringa eller andra särskilda omständigheter föranleda därtill,
tillsynsmyndigheten må medgiva, att grundfonden bestämmes till lägre
belopp, ej understigande tiotusen kronor.
Grundfonden må ej inbetalas annorledes än i penningar. Lag
(1962:234).
9 § Sedan huvudmän, styrelse och revisorer utsetts samt det belopp,
vartill grundfonden enligt reglementet skall uppgå, inbetalts, må
sparbank registreras enligt vad därom föreskrives i denna lag och med
stöd av densamma meddelade bestämmelser.
Innan sparbank registrerats, kan den ej förvärva rättigheter eller
ikläda sig skyldigheter, ej heller söka, kära eller svara inför
domstol eller annan myndighet.
Handla stiftare eller styrelsen eller annan, som enligt 41 § är
ställföreträdare för sparbanken, eller huvudmän å sparbanks vägnar,
innan den blivit registrerad, svara de som deltagit i åtgärden eller
beslutet därom för uppkommande förbindelser såsom för annan sin gäld,
en för alla och alla för en; de äro tillika, där avtal träffats med
någon som saknade kännedom om att sparbanken var oregistrerad, en för
alla och alla för en skyldiga att ställa betryggande säkerhet för
förpliktelser, som ej skola omedelbart fullgöras.
10 § Har styrelsen eller annan ställföreträdare, som avses i 41 §,
ingått avtal för oregistrerad sparbank, är avtalet, där registrering
sker, gällande från registreringen, såvida icke den med vilken avtalet
slöts utövar den rätt att frånträda avtalet, som på grund av vad i
andra stycket stadgas må tillkomma honom.
Den med vilken avtalet slöts äger frånträda avtalet, innan det kommit
eller enligt vad i 89 § sägs skall anses hava kommit till hans
kännedom, att sparbanken registrerats. Visste han, att sparbanken var
oregistrerad, må han dock ej, med mindre förbehåll träffats, frånträda
avtalet i annat fall än då ansökan om registrering icke gjorts inom
föreskriven tid eller då ansökan, som gjorts inom denna tid,
avskrivits eller avslagits av registreringsmyndigheten.
Frånträde skall anses hava ägt rum, när meddelande därom inlämnats för
befordran med post eller telegraf eller eljest på ändamålsenligt sätt
avsänts till ställföreträdare, som ingått avtalet, eller till annan,
som utsetts att vara styrelseledamot eller firmatecknare. Den med
vilken avtalet slöts är pliktig att, på förfrågan huruvida han vill
vidbliva avtalet, inom skälig tid giva besked därom. Förklarar han sig
vilja vidbliva avtalet eller underlåter han att inom skälig tid giva
besked, skall han vara bunden av avtalet som om han vetat, att
sparbanken var oregistrerad.
Blir enligt första stycket avtal bindande för sparbanken, må
ansvarighet, varom stadgas i 9 § tredje stycket, ej göras gällande,
utom såvitt angår förpliktelse som skolat fullgöras före sparbankens
registrering. Ej heller må på grund av sådan förpliktelse talan om
ansvarighet som nyss sagts väckas, sedan ett år förflutit från
registreringen. Lag (1974:167).
Om huvudmän
11 § I sparbank skola såsom representanter för insättarna finnas
huvudmän för övervakning av sparbankens förvaltning och med de
uppgifter i övrigt, som angivas i denna lag.
Huvudmännen skola vara minst tjugu och högst sextio, dock att
tillsynsmyndigheten må, om särkilda förhållanden föranleda därtill,
medgiva att antalet sättes högre än sextio. Lag (1968:602).
12 § Huvudman skall vara myndig samt, såvida ej tillsynsmyndigheten på
grund av särskilda förhållanden finner skäl medgiva annat, vara bosatt
inom sparbankens verksamhetsområde.
Huvudman må ej den vara som är
1. tjänsteman i sparbanken, där ej sådant är uttryckligen medgivet i
reglementet, eller
2. huvudman, styrelseledamot eller tjänsteman i annan sparbank.
Huvudman, som enligt stadgandet i 13 § tillsättes av kommunfullmäktige
eller landsting, må ej heller vara tjänsteman eller styrelseledamot i
annat bankaktiebolag än Sparbankernas bankaktiebolag eller i
hypoteksförening eller kassa för jordbrukskredit. Lag (1969:774).
13 § Av antalet huvudmän skall hälften väljas, i enlighet med närmare
stadganden i reglementet, av kommunfullmäktige i de kommuner, som ingå
i sparbankens verksamhetsområde, eller av landsting. Återstoden utses
av huvudmännen själva, vid senare huvudmannaval än det, som förrättas
i samband med sparbankens bildande, bland insättare i sparbanken, som
vid utgången av kalenderåret närmast före huvudmannavalet haft ett
tillgodohavande i sparbanken av minst etthundra kronor; huvudman, som
står i tur att avgå, äger ej deltaga i valet för besättande av hans
egen plats.
Kommunfullmäktiges och landstings val av huvudmän skall vara
proportionellt, därest det begäres av minst så många väljande, som
motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas
med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid
sådant val är särskilt stadgat. Lag (1969:774).
14 § Huvudman skall utses för tre år, dock att vid det första
huvudmannavalet inom sparbanken mandattiderna skola i den mån så
erfordras för att åstadkomma successiva nyval sättas kortare än som
nyss sagts. Därest huvudman avgår eller avlider innan den tid, för
vilken han blivit utsedd, gått till ända eller hinder för honom att
vara huvudman uppkommer enligt 12 §, skall fyllnadsval för den
återstående delen av mandattiden anställas så snart kan ske. Lag
(1969:774).
15 § De ärenden, vilka jämlikt denna lag eller annan författning
eller reglementet tillhöra huvudmännens prövning, handläggas å
sammanträde enligt vad därom är närmare stadgat här nedan.
Om fonder och om användning av vinsten
16 § Då det finnes påkallat för att upprätthålla sparbanks verksamhet,
må huvudmännen besluta om bildande av garantifond genom bidrag av
huvudmän eller andra.
För att vara bindande skall teckning av bidrag till garantifond ske å
teckningslista. Å denna skall angivas, huruvida ränta skall utgå å
fonden och i så fall den räntefot, efter vilken räntan skall beräknas.
Vidare skola å teckningslistan sparbankens senaste balansräkning och
revisorernas yttrande däröver vara avskrivna.
Garantifond må återbetalas, i den mån sparbankens återstående fonder,
inbegripet förlagskapital enligt vad därom stadgas i 26 §, äro
tillräckliga för uppfyllande av kravet på egna fonder enligt nämnda
lagrum. I övrigt skall beträffande återbetalningen gälla vad i sådant
hänseende blivit utfäst vid garantifondens bildande. Lag (1968:602).
17 § Sparbanks vinst skall, i den mån grundfonden eller, om
garantifond bildats, denna gått förlorad, i första hand användas för
att uppbringa sådan fond till det belopp, vartill den skall uppgå.
Vad som av vinsten icke tages i anspråk för det i första stycket
nämnda ändamålet skall avsättas till reservfond. Dock äga huvudmännen,
efter det styrelsen avgivit yttrande i ärendet, besluta, att högst fem
procent av de vinstmedel, som eljest skolat avsättas till
reservfonden, skola användas till sådant allmännyttigt eller
välgörande ändamål, som icke på grund av gällande författning skall
tillgodoses genom skattebidrag. Huvudmännen må överlåta åt styrelsen
att närmare bestämma om användningen av vinstmedel, som anslagits för
ändamål av nyssnämnda slag.
18 § Är i reglementet förbehåll gjort om återbäring av grundfond eller
del därav, må sådan återbäring ej äga rum annat än i den mån
reservfonden uppgår till belopp, som motsvarar tio gånger grundfonden;
ej heller må återbäring ske, så länge garantifond, där sådan bildats,
ej återbetalts eller om genom återbäringen sparbanken ej skulle kunna
uppfylla i 26 § föreskrivet krav på egna fonder. Lag (1968:602).
19 § Utfäst ränta å garantifond eller grundfond skall icke utbetalas,
om till följd därav vinsten å rörelsen icke skulle förslå till att
uppbringa grundfond eller garantifond till i 17 § första stycket
angivet belopp. Ränta å garantifond skall ej heller utbetalas, om
genom utbetalningen sådan förlust skulle uppkomma å rörelsen, att
sparbanken ej skulle kunna uppfylla i 26 § föreskrivet krav på egna
fonder. Grundfondränta skall ej i något fall utbetalas om till följd
därav förlust skulle uppkomma. Lag (1968:602).
20 § Har sparbank försatts i konkurs efter ansökan, som gjorts inom
ett år från det beslut fattades om återbetalning av garantifond eller
om återbäring av grundfond, är beslutet, såvitt det inverkar på
borgenärernas rätt, utan verkan; och skall å belopp, som på grund av
vad sålunda stadgas skall erläggas till konkursboet, gäldas ränta.
Räntan beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:000) från den dag beloppet
utbetaltes av sparbanken till och med den dag återbetalning eller
återbäring skall ske och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter. Lag
(1975:651).
21 § I den mån ej annat följer av innehållet i 16 och 18 §§, må
fonderna ej minskas, därest så ej erfordras till täckande av förlust,
som uppstått å rörelsen.
Om rörelsen
22 § Sparbanks rörelse skall avse företrädesvis sparbankens
verksamhetsområde. Lag (1968:602).
23 § Sparbank får ej för egen räkning driva handel med eller, med de
undantag som angivas i 24 och 25 §§, förvärva annat än guld, mynt,
växlar, checkar, anvisningar, obligationer, förlagsbevis och andra för
den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar.
Om rätt för sparbank att driva fondkommissionsrörelse finns
bestämmelser i fondkommissionslagen (1979:748). Lag (1979:1051).
24 § Sparbank får förvärva
1. fast egendom, tomträtt och bostadsrätt för att bereda sparbanken
lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande
behov,
2. aktie i bolag, vilket uteslutande har till syfte att förvalta fast
egendom eller tomträtt som förvärvats för det under 1 angivna
ändamålet,
3. inventarier, vilka anskaffas för rörelsen eller till fastighet, som
sparbanken äger, eller till lokaler, som sparbanken i övrigt innehar,
4. bostadsrätt för att bereda bostad åt någon som är anställd i
sparbanken.
Ärende om förvärv enligt första stycket av fast egendom, tomträtt
eller aktie avgöres av huvudmännen, om ej annat följer av sparbankens
reglemente. Detsamma gäller ärende om förbättring av byggnad i vilken
sparbankens lokaler äro eller avses bliva inrymda.
Sparbank får till belopp, som vid varje tidpunkt sammanlagt svarar mot
högst trettio procent av sparbankens egna fonder, förvärva andel i
sådan ekonomisk förening eller aktie i sådant bolag, som med
regeringens godkännande verkar som en sammanslutning av svenska
sparbanker för tillgodoseende av gemensamma intressen, eller
garantifondbevis eller förlagsbevis, som utfärdats av föreningen eller
bolaget, eller i övrigt tillskjuta medel till föreningen eller
bolaget.
Utöver vad som följer av tredje stycket får sparbank efter tillstånd
av tillsynsmyndigheten tillskjuta medel till förening eller aktiebolag
som avses i nämnda stycke, om antingen det tillskjutna kapitalet icke
kan grunda upplåningsrätt eller täcka krav på eget kapital hos
föreningen, bolaget eller annorstädes eller fråga är om
kreditaktiebolag som har till huvudsakligt ändamål att lämna lån mot
säkerhet i form av panträtt i jordbruks-, bostads-, kontors- eller
affärsfastighet. Efter tillstånd av regeringen får sparbank förvärva
aktie även i annat svenskt aktiebolag, vars ändamål kan anses
gagneligt för bankväsendet eller det allmänna, samt garantifondbevis
eller förlagsbevis utfärdat av sådant bolag.
Sparbank får endast efter tillstånd av tillsynsmyndigheten medverka
vid emission av aktier eller förlagsbevis på den allmänna marknaden.
Sparbanken får förvärva aktie som ingår i emissionen men skall avyttra
den så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet.
Om synnerliga skäl föreligga, kan tillsynsmyndigheten förlänga denna
frist.
Sparbank som har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse får, för
att underlätta rörelsen, i samband med denna dessutom förvärva aktie,
emissionsbevis samt andel i aktiefond och i ekonomisk förening.
Sparbank får dock ej inneha sådana värdepapper till högre
anskaffningsvärde än som anges i 16 § första stycket
fondkommissionslagen (1979:748).
Om synnerliga skäl föreligga, kan tillsynsmyndigheten medgiva att
sparbank får inneha värdepapper som avses i sjätte stycket i större
omfattning än som anges där. Lag (1984:442).
25 § För att skydda fordran får sparbank /k/dels/-k/ på offentlig
auktion eller fondbörs eller vid exekutiv försäljning köpa egendom som
är utmätt eller pantsatt för fordringen /k/dels,/-k/ om det är
uppenbart att sparbanken annars skulle lida avsevärd förlust, såsom
betalning för fordran övertaga för fordringen pantsatt eller annan
egendom. Bevis om tillskott till garantifond eller grundfond i
sparbanken får dock förvärvas endast om förutsättningar för
återbetalning av fond föreligga enligt 16 eller 18 §.
Egendom, som sparbank förvärvat enligt första stycket, skall avyttras
så snart det lämpligen kan ske och senast när det kan äga rum utan
förlust för sparbanken.
Förvärv enligt denna paragraf skall ofördröjligen anmälas hos
tillsynsmyndigheten. Lag (1972:657).
26 § Sparbank skall till insättarnas skydd ha egna fonder till visst
lägsta belopp. Detta bestämmes i förhållande till sparbankens
tillgångar och till garantiförbindelser som sparbanken ingått
(placeringar). Vid beräkningen av kravet på egna fonder indelas
placeringarna i följande fyra grupper, nämligen
A. 1. inneliggande kassa, checkar, postremissväxlar samt fordringar
hos riksbanken och riksgäldskontoret,
2. skattkammarväxlar och obligationer som utfärdats av staten, kommun
eller därmed jämförlig samfällighet, bankaktiebolag, sparbank,
centralkassa för jordbrukskredit, allmän kassa eller inrättning, vars
reglemente fastställts av regeringen, kreditaktiebolag eller Nordiska
investeringsbanken,
3. andra fordringar för vilka staten, kommun eller därmed jämförlig
samfällighet, bankaktiebolag, sparbank, centralkassa eller annan under
A 1 eller 2 avsedd kassa eller inrättning, kreditaktiebolag, sådant
bankägt aktiebolag som enligt regeringens medgivande får jämställas
med kreditaktiebolag vid tillämpningen av detta stycke eller
försäkringsföretag med svensk koncession svarar,
4. fordringar för vilka säkerheten utgöres av värdehandling eller
fordran, som angives under A 1-3,
5. garantiförbindelser för vilka sparbanken erhållit säkerhet i
värdehandling eller fordran, som angives under A 1-4,
B. 1. andra fullgoda obligationer än de som angivas under A 2,
2. fordringar för vilka utländskt bankföretag eller annat
försäkringsföretag än som avses under A 3 eller samfällighetsförening
svarar, därvid fordringar för vilka utländskt bankföretag svarar skall
tagas upp till en och en halv gånger fordringarnas belopp,
3. fordringar för vilka säkerheten utgöres av
värdehandling eller fordran, som angives under B 1 eller 2, eller
inteckning i jordbruks-, affärs- eller bostadsfastighet eller tomträtt
till sådan fastighet inom sjuttiofem procent av det uppskattade värdet
av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör
till tomträtten,
4. garantiförbindelser för vilka sparbanken erhållit säkerhet i
värdehandling eller fordran som angives under B 1-3,
C. 1. fordringar för vilka säkerheten utgöres av
inteckning i jordbruksfastighet, i bostadsfastighet med en- eller
tvåfamiljshus eller med flerfamiljshus för vilket statligt bostadslån
utgår eller i tomträtt till sådan fastighet, om inteckningen ligger
mellan sjuttiofem och etthundra procent av det uppskattade värdet av
den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör
till tomträtten,
inteckning i fastighet, som helt eller delvis är inrättad för
industriell verksamhet, eller i tomträtt till sådan fastighet inom
femtio procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller,
i fråga om tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör till
tomträtten, eller
förlagsbevis eller aktie, som noteras vid fondbörs här i landet,
2. garantiförbindelser för vilka sparbanken erhållit säkerhet i form
av värdehandling eller fordran, som angives under C 1,
D. övriga tillgångar och garantiförbindelser utom sådana som enligt
femte och sjätte styckena skola avräknas från sparbankens egna fonder.
För placeringar, som angivas under A, fordras ej egna fonder. I övrigt
skall sparbank vid varje tidpunkt ha egna fonder till lägst ett
belopp, som motsvarar sammanlagt
en procent av summan av placeringar, som angivas under B,
fyra procent av summan av placeringar, som angivas under C, och
åtta procent av summan av placeringar, som angivas under D.
Placeringar skall tagas upp till följande värden, nämligen
1. fordringar, för vilka reserver som avses i fjärde stycket avsatts,
till sitt bruttovärde,
2. övriga tillgångar, till sitt nettovärde,
3. garantiförbindelser, som är knutna till kreditgivning, till sitt
nominella belopp samt
4. övriga garantiförbindelser, till halva sitt nominella belopp.
Med egna fonder avses grundfond, reservfond och garantifond. Med egna
fonder får, intill ett belopp motsvarande sparbankens egna fonder,
likställas dels fyrtio procent av ett belopp som svarar mot
sparbankens reserver för utlåning, garantiförbindelser och utländska
valutor samt mot sparbankens reserv för obligationer, varmed avses det
belopp med vilket obligationernas värde beräknat enligt 48 § 2 andra
stycket överstiger nettovärdet, dels det nominella värdet av
förlagsbevis, utställda av sparbanken.
Från sparbankens egna fonder skall avräknas det bokförda värdet av vad
sparbanken såsom aktiekapital eller i annan form tillskjutit till
företag som driver någon form av bankverksamhet. Sådan avräkning skall
dock ej ske i fråga om företag där staten är delägare eller i fråga om
kreditaktiebolag som har till huvudsakligt ändamål att lämna lån mot
säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i
bostads-, kontors- eller affärsfastighet eller att lämna lån till
kommuner.
Har sparbank väsentligt ekonomiskt intresse i aktiebolag, som
uteslutande har till syfte att förvalta fastighet eller tomträtt som
förvärvats för att bereda sparbanken lokaler för dess inrymmande eller
tillgodose därmed sammanhängande behov, skall från sparbankens egna
fonder avräknas åtta procent av summan av det bokförda värdet av
aktierna i fastighetsbolaget och bolagets bokförda skulder eller den
del av dessa som svarar mot sparbankens innehav av aktier i
fastighetsbolaget.
Med uppskattat värde avses det värde, som sparbanken bestämt på
grundval av särskild värdering. Har enligt gällande bestämmelser om
lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggande sådant lån
beviljats till uppförande av viss byggnad, skall till grund för
bedömandet i stället för uppskattningsvärdet läggas det enligt nämnda
bestämmelser fastställda pantvärdet för byggnaden eller den fastighet,
där denna uppföres, om ej särskilda skäl föranleda annat.
Sparbank, som på grund av avtal enligt 79 § skall uppbära blivande
överskott vid annan sparbanks likvidation, får vid bestämmande av
kravet på egna fonder under tiden för likvidationen taga överskottet i
beräkning intill belopp och på villkor som tillsynsmyndigheten
fastställer. Lag (1979:1051).
27 § Sparbank skall hålla en med hänsyn till rörelsens art och
omfattning tillräcklig kassareserv.
Kassareserven skall bestå av tillgångar som med lätthet kunna
förvandlas i penningar och skall tillsammans med inneliggande kassa
uppgå till lägst ett belopp som svarar mot tio procent av sparbankens
samtliga förbindelser med undantag av förlagslån, lån mot inteckning i
egen fastighet, lån som tagits upp hos allmänna pensionsfonden i
samband med återlån enligt fondens reglemente och garantiförbindelser.
Nedgår kassareserven tillfällit under föreskrivet belopp, skall
den snarast ökas till detta.
Är tillgång som angives i andra stycket pantsatt, får den ej inräknas
i kassareserven. Utgör tillgången säkerhet för avtalad kredit som
sparbanken ej begagnat till fullo, får den ändå beräknas till det
belopp, som sparbanken enligt avtalet har rätt att ytterligare erhålla
vid anfordran. Lag (1968:602).
28 § Kredit får beviljas endast om låntagaren på goda grunder kan
förväntas fullgöra låneförbindelsen. Dessutom krävs betryggande
säkerhet i fast eller lös egendom eller i form av borgen. Sparbanken
får dock avstå från sådan säkerhet om den kan anses obehövlig eller om
det annars föreligger särskilda skäl att avstå från säkerhet.
Aktie i bolag, som huvudsakligen förvaltar eller driver handel med
aktier eller som idkar emissionsrörelse, får mottagas som pant endast
om aktien noteras vid fondbörs här i landet. Vad nu sagts gäller även
förlagsbevis som utfärdats av sådant bolag.
Sparbank får ej som pant mottaga förlagsbevis, som sparbanken
utfärdat, och ej heller bevis om tillskott till garantifond eller
grundfond i sparbanken. Lag (1984:442).
28 a § Sparbank får ej bevilja kredit mot skuldebrev som medför rätt
till betalning först efter låntagarens övriga borgenärer. Efter
tillstånd av regeringen får sparbank dock bevilja kredit mot sådant
skuldebrev till svenskt aktiebolag, vars ändamål kan anses vara till
nytta för bankväsendet eller det allmänna. Lag (1980:1114).
29 § Sparbank skall ägna särskild uppmärksamhet åt att kredit i sådan
omfattning, att fara kan uppkomma för sparbankens säkerhet, icke
lämnas till samma låntagare eller till låntagare, som äro förbundna
med varandra i väsentlig ekonomisk intressegemenskap, eller mot
säkerhet av aktier för förlagsbevis, som utgivits av samma aktiebolag
eller aktiebolag som äro förenade i sådan gemenskap som nu sagts.
Första stycket äger motsvarande tillämpning på borgen och annan
garantiförbindelse till sparbanken. Lag (1968:602).
30 § Till befattningshavare i ledande ställning i sparbank som ensam
eller i förening med annan får avgöra på sparbankens styrelse
ankommande kreditärenden eller till den som är gift med sådan person
får sparbanken lämna kredit andast
1. mot säkerhet av borgen eller garanti av staten eller kommun eller
av samfällighet, kassa, inrättning eller bolag eller annan
sammanslutning, som avses i 26 § första stycket A 2 eller 3,
2. mot säkerhet av fordran eller värdehandling som avses i 26 § första
stycket A eller B, dock att inteckning skall ligga inom sextio procent
av det uppskattade värdet av den intecknade egendomen,
3. intill ett belopp av femtiotusen kronor, mot annan pantsäkerhet.
Ledamot av sparbanks styrelse eller styrelsesuppleant, som ej är sådan
befattningshavare som avses i första stycket, eller den som är gift
med sådan person får beviljas kredit endast mot säkerhet av sådan
borgen eller garanti som avses i första stycket 1 eller mot säkerhet
av pant.
Sparbank får ej lämna kredit till revisor i sparbanken eller
revisorssuppleant eller till den som är gift med sådan person.
Sparbank får ej heller lämna kredit mot säkerhet av borgen eller
fordringsbevis, som utfärdats av någon som avses i första--tredje
styckena, eller mot växel, för vilken denne är betalningsskyldig.
Första--fjärde styckena äga motsvarande tillämpning på bolag, förening
eller annan sammanslutning, vari person som avses i första--tredje
styckena eller sådan persons make i egenskap av delägare eller medlem
har ett väsentligt ekonomiskt intresse, om ej annat följer av vad som
föreskrives nedan i denna paragraf.
Sammanslutning, i vilken sådan person som avses i första stycket såsom
delägare eller medlem har väsentligt ekonomiskt intresse, får ej
beviljas kredit som angives i första stycket 3.
Utan hinder av bestämmelsen i femte stycket får sparbank lämna
sammanslutning, i vilken sådan person som avses i första eller andra
stycket i egenskap av delägare eller medlem har väsentligt ekonomiskt
intresse, kredit genom diskontering av växel, som är grundad på
verklig handelsaffär, och bevilja kredit mot växel, som nu nämnts och
för vilken sammanslutningen är betalningsskyldig.
Tillsynsmyndigheten prövar fråga om befattningshavare skall anses ha
sådan ledande ställning som avses i första stycket. Lag (1975:228).
31 § Bestämmelserna om kredit i 28--30 §§ äga motsvarande tillämpning
på garantiförbindelse som sparbank ikläder sig. Lag (1968:602).
32 § Ställes lån icke att betalas inom ett år, skall sparbank
förbehålla sig rätt att säga upp lånet till återbetalning senast inom
sagda tid.
Utan förbehåll enligt första stycket får sparbank
1. bevilja återlån enligt reglementet angående allmänna
pensionsfondens förvaltning med längre löptid än ett år,
2. utlämna andra lån mot skuldebrev med längre löptid än ett år till
ett sammanlagt belopp, som vid varje tidpunkt svarar mot högst
tjugufem procent av summan av sparbankens fonder och dess inlåning
efter avdrag för lån som tagits upp hos allmänna pensionsfonden i
samband med återlån.
Förfallotiden för lån skall bestämmas så, att den är förenlig med
villkoren för sparbankens förbindelser. Lån som avses i andra stycket
2 får icke ställas på längre återbetalningstid än tio år. Har för
sådant lån icke ställts säkerhet i fast eller lös egendom, skall i
skuldebrevet utfästas årlig avbetalning i förhållande till den tid för
vilken lånet beviljas.
Sparbanken skall förbehålla sig rätt att säga upp lån som avses i
andra stycket till återbetalning senast inom tre månader, om
säkerheten för lånet försvagas i märklig mån eller, i fråga om lån
utan säkerhet, om låntagaren inte längre kan förväntas fullgöra
låneförbindelsen.
Bestämmelserna i denna paragraf äga icke tillämpning på lån, för vars
fulla gäldande staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet
svarar. Föreskriften i tredje stycket första punkten gäller dock även
sådant lån. I fråga om lån för vilket utländsk stat eller utländskt
bankföretag svarar får, om särskilda skäl föreligga, undantag ske från
tredje stycket tredje punkten och fjärde stycket. Undantag från tredje
stycket tredje punkten får, om särskilda skäl föreligga, ske även i
fråga om lån som lämnas av sparbank tillsammans med utländskt
bankföretag eller som i sin helhet refinansieras utomlands. Lag
(1984:442).
33 § Sparbank får ej vid avtal om kredit eller annars i sin rörelse
förbehålla sig andel i vinst på affär, som sparbanken själv icke äger
avsluta.
Ej heller får sparbank, där ej är fråga om utdelning på aktier eller
vad i övrigt kan tillkomma sparbanken som ägare av aktier, på annat
sätt beredas andel i vinst på verksamhet, som sparbanken själv icke
får driva. Lag (1968:602).
34 § Vid beviljande av kredit får sparbank icke göra förbehåll om att
kreditbeloppet eller del av detta skall sättas in hos sparbanken för
längre tid än sex månader eller på längre tids uppsägning än sex
månader. Lag (1968:602).
35 § Sparbank får ej i andra fall än som anges i andra och tredje
styckena utfärda tryckta eller graverade, till innehavaren eller till
viss man eller order ställda förbindelser eller ikläda sig ansvarighet
för sådana förbindelser.
Sparbank får utfärda räntebärande förlagsbevis som lyder på minst
etthundra kronor.
Sparbank får utfärda och ställa garanti för räntebärande obligationer
som lyder på minst etthundra kronor. Löptiden för obligationer som
sparbank ger ut i Sverige får vara längst sju år. Obligationer som
sparbank ger ut i Sverige med längre löptid än ett år får utfärdas
intill ett belopp som motsvarar högst tre procent av sparbankens
inlåning från allmänheten.
Sparmärken för användning vid inlåning inom skolsparrörelsen får
sparbank utfärda endast om åtgärder vidtagits för kontroll över
utelöpande märken. Lag (1980:1114).
35 a § Motbok eller annat bevis, som sparbank utfärdar om
tillgodohavande på räkning, skall ställas till viss man och innehålla
att överlåtelse får ske endast till viss man och att överlåtelsen bör
anmälas hos sparbanken.
Sparbank får ej träffa förbehåll om rätt för sparbanken att åberopa
betalning till annan än rätt innehavare av motbok.
Om efterlysning och dödande av förkommen motbok gälla särskilda
bestämmelser. Lag (1968:602).
35 b § Om en sparbank har beslutat att inrätta ett bankkontor, skall
det utan dröjsmål anmälas hos tillsynsmyndigheten. Lag (1980:1006).
35 c § Omyndig äger utan förmyndarens tillåtelse förfoga över medel
som den omyndige själv satt in hos sparbank efter det att han fyllt
sexton år. Utan den omyndiges samtycke får sparbanken ej betala ut
sådana medel till förmyndaren. Har förmyndaren fått överförmyndarens
tillstånd att omhändertaga medlen och företett bevis på detta, äger
den omyndige ej vidare förfoga över medlen. Sådan inskränkning i den
omyndiges rätt skall antecknas på insättningsbevis eller i motbok, när
beviset eller motboken företes hos sparbanken.
Medel, som förmyndare eller god man förvaltar enligt föräldrabalken,
få, utom såvitt angår ränta som stått inne kortare tid än ett år,
tagas ut utan överförmyndarens tillstånd endast om förbehåll därom
skett enligt 15 kap. 9 § andra stycket nämnda balk. Överförmyndaren
kan när som helst förordna, att förbehållet ej skall gälla. Sådant
förordnande skall antecknas på bevis eller i motbok, som utfärdats om
insättningen. Överförmyndare, förmyndare och god man äga på begäran
erhålla bevis om beloppet av de medel, som sättas in eller stå inne,
och i förekommande fall intyg att meddelat tillstånd icke utnyttjats.
Lag (1968:602).
Om styrelse och firmateckning
36 § För sparbank skall finnas en av huvudmännen utsedd styrelse
bestående av minst fem ledamöter.
Styrelsen skall handhava den omedelbara ledningen av sparbankens
verksamhet.
Vad i denna lag finnes stadgat om styrelseledamot skall i tillämpliga
delar gälla beträffande styrelsesuppleant.
37 § Styrelseledamot skall vara myndig svensk medborgare samt, såvida
ej tillsynsmyndigheten på grund av särskilda förhållanden finner skäl
medgiva annat, vara bosatt inom sparbankens verksamhetsområde.
Styrelseledamot må ej den vara, som är
1. tjänsteman i sparbanken, där ej reglementet innehåller uttryckligt
medgivande härtill, vilket medgivande dock icke må gälla styrelsens
ordförande,
2. styrelseledamot eller tjänsteman i annan sparbank, eller
3. tjänsteman i annat bankaktiebolag än Sparbankernas bankaktiebolag
eller i hypoteksförening eller kassa för jordbrukskredit.
Av styrelseledamöterna må sammanlagt högst en tredjedel tillika vara
styrelseledamöter i annat bankaktiebolag än Sparbankernas
bankaktiebolag eller i hypoteksförening eller kassa för
jordbrukskredit. Lag (1962:234).
38 § Styrelseledamot skall utses för tid intill dess årssammanträde
med huvudmännen hållits och må icke utses för längre tid än till och
med det årssammanträde, vilket skall äga rum under fjärde
räkenskapsåret efter det år, då valet sker.
Styrelseledamot må, ändå att den tid, för vilken han blivit vald, ej
gått till ända, kunna genom beslut av huvudmännen skiljas från
uppdraget.
39 § Styrelsen får, om reglementet medgiver det, uppdraga åt
styrelseledamot eller annan att ensam eller i förening med annan
avgöra ärenden av beskaffenhet att annars ankomma på styrelsens egen
prövning.
Om den befogenhet, som skall tillkomma person som avses i första
stycket, åligger det styrelsen att meddela föreskrifter i en för ett
år i sänder fastställd instruktion. Avser uppdraget beviljande av
kredit, skola grunderna för kreditgivningen fastställas. Styrelsen
skall, så snart det kan ske, till tillsynsmyndigheten insända avskrift
av instruktionen och underrätta myndigheten om de ändringar som
vidtagas i instruktionen.
Uppdrag enligt första stycket kan när som helst återkallas eller
inskränkas. Utan hinder av uppdrag får styrelsen själv avgöra ärende
av varje slag.
Styrelsen får ej uppdraga åt enskild styrelseledamot eller annan att
avgöra ärende, som avser
1. inrättande eller indragning av filial eller övertagande av annan
bankrörelse,
2. förvärv eller avyttring av fastighet, som är avsedd för sparbankens
inrymmande eller för att tillgodose därmed sammanhängande behov,
3. beviljande av kredit till befattningshavare, som avses i 30 §
första stycket, eller annan befattningshavare, som ensam eller i
förening med annan får avgöra på styrelsen ankommande ärenden, till
den som är gift med sådan befattningshavare, till person som avses i
30 § andra stycket eller till bolag, förening eller annan
sammanslutning, vari sådan person är styrelseledamot eller som
delägare eller medlem har ett väsentligt ekonomiskt intresse; för
kredit, som nu sägs, får dock styrelsen fastställa vissa gränser, inom
vilka utan styrelsens beslut i varje särskilt fall
kredit får beviljas i och för en av låntagaren idkad rörelse,
4. förvärv av aktie, emissionsbevis, förlagsbevis som avses i 24 §
tredje eller fjärde stycket samt andel i aktiefond och i ekonomisk
förening i andra fall än då fråga är om sådant värdepapper, som är
utmätt eller pantsatt för sparbankens fordran, eller förvärvet sker
med stöd av 24 § sjätte stycket och styrelsebeslut angående förvärvet
ej kan utan olägenhet avvaktas,
5. fastställande av allmänna räntesatser för in- och utlåning; dock
att beslut, om det är påkallat av allmän ränteförändring, får utan
styrelsens hörande meddelas för tiden till nästa styrelsesammanträde,
6. meddelande av bestämmelser om kassaverksamheten vid sparbanken
eller om rörelsen i dess helhet vid filial och hur denna rörelse skall
övervakas från huvudkontorets sida,
7. utgivande av obligationer med längre löptid än ett år.
Bestämmelser om kredit och obligationer skola gälla även i fråga om
garantiförbindelse, som sparbank ikläder sig. Lag (1979:1051).
40 § Styrelseledamot eller den som erhållit uppdrag enligt 39 § må ej
handlägga fråga rörande avtal mellan honom och sparbanken eller sådan
fråga om avtal mellan sparbanken och tredje man, i vilken han äger ett
väsentligt intresse, som kan vara stridande mot sparbankens. Ej heller
må han deltaga i beslut angående avtal mellan sparbanken och tredje
man, som han ensam eller jämte annan äger företräda. Vad sålunda är
stadgat skall äga motsvarande tillämpning beträffande gåva från
sparbanken, så ock beträffande rättegång eller annan talan mot
styrelseledamoten, den som fått uppdrag enligt 39 § eller tredje man.
Lag (1968:602).
41 § Styrelsen äger, i den mån annat icke följer av vad i denna lag är
stadgat, att handla å sparbankens vägnar i förhållande till tredje man
samt att företräda sparbanken inför domstolar och andra myndigheter.
Samma behörighet tillkommer ock dem som efter vad i 42 § sägs äga
teckna sparbankens firma.
42 § Sparbanks firma skall tecknas av minst två personer i förening.
Bemyndigande för styrelseledamot eller styrelsesuppleant att teckna
sparbanks firma må meddelas av styrelsen. Styrelsen äger ock bemyndiga
annan än nu sagts att teckna sparbankens firma, om tillåtelse därtill
givits i reglementet eller av huvudmännen; dock må i dylikt fall
bemyndigande ej lämnas den som är omyndig eller den som icke är här i
riket bosatt svensk medborgare.
Bemyndigande att teckna sparbankens firma må när som helst återkallas
av styrelsen.
43 § I förhållande till sparbanken åligger det styrelsen att ställa
sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter som meddelas i
reglementet eller, beträffande frågor som falla inom huvudmännens
befogenhet, av dessa. Detsamma skall gälla annan ställföreträdare för
sparbanken samt den som erhållit uppdrag enligt 39 §; och äro dessa
jämväl skyldiga att hörsamma föreskrift som meddelas av styrelsen.
Föreskrift, vilken såsom stridande mot denna lag eller reglementet
finnes ej vara gällande, må dock ej efterkommas, ej heller föreskrift
av huvudmännen om sådan åtgärd avseende förvaltningen av sparbankens
angelägenheter, vars verkställighet styrelsen finner innebära ett
uppenbart åsidosättande av sparbankens intressen.
Den som enligt 40 § icke må för sparbanken handlägga fråga om avtal
äger ej heller befogenhet att utan särskilt uppdrag av styrelsen
företräda sparbanken i avseende å avtalet. Lag (1968:602).
44 § Har styrelsen eller annan ställföreträdare företagit
rättshandling å sparbankens vägnar men därvid handlat i strid med
föreskrift, som avses i 43 §, eller eljest överskridit sin befogenhet,
är rättshandlingen ej gällande mot sparbanken, såframt tredje man
insåg eller bort inse att sådant överskridande förelåg.
Har styrelsesuppleant utövat styrelseledamots befogenhet, är det
förhållandet, att förutsättning för hans inträde i styrelseledamots
ställe saknades, utan verkan gentemot tredje man, där denne ej insåg
eller bort inse nämnda förhållande.
45 § Har styrelsen eller annan ställföreträdare för sparbanken
utfärdat handling utan firmateckning och framgår icke av dess
innehåll, att den utfärdats å sparbankens vägnar, svara de, som
undertecknat handlingen, för vad genom handlingen må hava slutits, en
för alla och alla för en, såsom för egen skuld. Sådan ansvarighet
skall dock ej åvila undertecknarna, där av omständigheterna vid
handlingens tillkomst framgick, att den utfärdades för sparbanken,
samt den, till vilken handlingen ställts, av sparbanken erhåller
behörigen undertecknat godkännande av handlingen utan oskäligt
dröjsmål efter det begäran därom framställts eller personlig
ansvarighet gjorts gällande mot undertecknarna.
46 § Vill styrelsen kära till sparbanken, skall stämningen delgivas
sparbanken genom att föredragas å sammanträde med huvudmännen. Lag
(1970:722).
Om styrelsens årsredovisning
47 § Det åligger styrelsen att för varje räkenskapsår avgiva
redovisning för förvaltningen av sparbankens angelägenheter genom
avlämnande av förvaltningsberättelse, upptagande vinst- och
förlusträkning samt balansräkning. Förvaltningsberättelsen skall vara
underskriven av samtliga styrelseledamöter.
Före mars månads utgång skall styrelsen till revisorerna i huvudskrift
eller avskrift avlämna förvaltningsberättelsen för det förflutna
året.
48 § Jämte vad i bokföringslagen är stadgat skall i fråga om
sparbanks balansräkning gälla:
1. Tillgångar, avsedda till stadigvarande bruk för sparbanken, må ej i
vidare mån än som betingas av förbättringar, som nedlagts å desamma, i
balansräkningen för det år, varunder de förvärvats, upptagas till
högre värde än som motsvarar kostnaderna för deras förvärvande och
därefter till högre värde än det, vartill de varit uppförda i närmast
föregående balansräkning. Är det verkliga värdet lägre än det belopp,
vartill dylik tillgång sålunda upptagits, skall å tillgången årligen
avskrivas vad som motsvarar dess av ålder och nyttjande eller annan
därmed jämförlig orsak uppkomna värdeminskning.
Utan hinder av vad nu sagts må fast egendom, avsedd till stadigvarande
bruk för sparbanken, eller tomträtt till fastighet, avsedd för sådant
ändamål, för täckande av förlust å sparbankens rörelse uppskrivas
högst till det bestående värde, tillgången i fråga måste anses äga,
såframt tillsynsmyndigheten medgivit uppskrivningen. I intet fall må
dock uppskrivning ske över senast fastställda taxeringsvärdet å den
fasta egendomen eller, vad gäller tomträtt, å byggnad eller byggnader,
som utgöra tillbehör till tomträtten. Vad sålunda stadgats skall äga
motsvarande tillämpning å aktie, som omförmäles i 24 § första stycket
2.
2. Beträffande andra tillgångar än som nämnts under 1 gäller att de ej
må upptagas över verkliga värdet. För fordran, som förfaller eller kan
av sparbanken uppsägas till betalning först efter längre tid än ett
år, må värdet icke sättas högre än att avkastning erhålles efter en
räntefot, som svarar mot det allmänna ränteläget. Närmare föreskrifter
om värderingen av här avsedda fordringar meddelas årligen av
tillsynsmyndigheten. Osäkra fordringar skola upptagas högst till det
belopp varmed de beräknas komma att inflyta. Värdelösa fordringar må
icke upptagas såsom tillgång.
Utan hinder av vad nu sagts må räntebärande obligation som avses i 26
§ första stycket A 2 eller B 1 upptagas till ett värde
(medeltalsvärde) som grundas på ett medeltal av emissionsräntorna
under de senaste tio åren på obligationer som utfärdats av
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svensk Bostadsfinansiering
Aktiebolag BOFAB och Sparbankernas Inteckningsaktiebolag och som avser
kreditgivning för nyproduktion av bostäder eller, i den mån statligt
bostadslån utgår, för annat byggande. Medeltalet tillkännages av
tillsynsmyndigheten.
3. I stället för avskrivning å tillgångs värde må motsvarande belopp
kunna uppföras å särskilt värdeminskningskonto. Minskning av
värdeminskningskonto är medgiven, där avskrivning med samma belopp
sker å motsvarande tillgång, så ock i den mån, enligt vad förut i
denna paragraf är sagt, hinder ej möter för uppskrivning av tillgång
samt minskning av värdeminskningskonto sker i stället för sådan
uppskrivning.
4. Avskrivning skall avse viss tillgång eller grupp av tillgångar av
likartad beskaffenhet.
5. De belopp, till vilka sparbankens särskilda fonder uppgå, skola
vart för sig i balansräkningen uppföras bland skulderna. Benämningen
fond må endast användas för grundfond, reservfond och garantifond.
6. Organisations- eller förvaltningskostnader må ej uppföras såsom
tillgång.
7. Inom linjen skall anmärkas sammanlagda beloppet av sparbankens
ansvarsförbindelser, i den mån de icke upptagits bland skulderna.
Tillika skall inom linjen upptagas av sparbanken ställda panters
sammanlagda bokförda värde. Inom linjen skola ock anmärkas de
pensionsåtaganden, som ej upptagits bland skulderna. Ytterligare skall
inom linjen uppföras ränta å garantifond eller grundfond, som till
följd av reglerna i 19 § icke kunnat utbetalas.
Vad i bokföringslagen stadgas om balansräknings införande i
inventariebok skall såvitt angår sparbanks balansräkning i stället
avse dess införande i sparbankens huvudbok. Balansräkningen skall vara
uppställd i lämpliga huvudposter, till vilka specifikationer skola
finnas i handelsbok eller bilaga. Lag (1981:1144)
49 § Beträffande uppställandet av vinst- och förlusträkning gäller,
att densamma skall upptaga sparbankens intäkter av och kostnader för
rörelsen under året samt angiva verkställda avskrivningar.
50 § I förvaltningsberättelsen skall, i den mån det finnes kunna ske
utan förfång för sparbanken, lämnas upplysning om sådana för
bedömningen av sparbankens ställning och resultatet av dess verksamhet
samt styrelsens förvaltning viktiga förhållanden, vilka ej framgå av
balansräkningen eller vinst- och förlusträkningen, så ock om händelser
av väsentlig betydelse för sparbanken, jämväl där de inträffat efter
årets slut.
Styrelsen skall i förvaltningsberättelsen framställa förslag i
anledning av sparbankens vinst enligt balansräkningen.
Om revision
51 § Styrelsens förvaltning samt sparbankens räkenskaper skall
granskas av revisorer som väljs av huvudmännen samt, enligt vad i 81 §
är stadgat, en eller flera revisorer utsedda av tillsynsmyndigheten.
Då revisorer väljs av huvudmännen, skall lika många suppleanter
utses. Lag (1982:1141).
52 § Revisorer och revisorssuppleanter skola utses för tid intill dess
årssammanträde med huvudmännen hållits och må icke utses för längre
tid än till och med det årssammanträde, vilket skall äga rum under
tredje räkenskapsåret efter det år, då valet sker. Av huvudmännen
utsedd revisor må, ändå att den tid för vilken han blivit utsedd ej
gått till ända, skiljas från uppdraget genom beslut av huvudmännen.
53 § Revisor skall vara myndig, här i riket bosatt svensk medborgare.
Revisor skall hava den erfarenhet beträffande bokföring och insikt i
ekonomiska förhållanden, som med hänsyn till sparbankens verksamhet
erfordras för uppdraget.
Till revisor må ej utses den, som är tjänsteman i sparbanken eller
eljest intager en underordnad eller beroende ställning till
styrelseledamot eller till annan i ledande ställning i sparbanken, ej
heller make till den, som har sådan ledande ställning, eller den, som
med honom är i rätt upp- eller nedstigande skyldskap eller svågerlag
eller är hans syskon eller med honom är i det svågerlag, att den ene
är gift med den andres syskon.
Vad i denna paragraf stadgas om revisor skall äga motsvarande
tillämpning å revisorsuppleant.
54 § Revisorerna skola för varje räkenskapsår avgiva en av dem
underskriven revisionsberättelse, som skall överlämnas till styrelsen
inom en månad efter det förvaltningsberättelsen kommit revisorerna
till handa.
55 § Revisionsberättelsen skall innehålla redogörelse för resultatet
av revisorernas granskning samt uttalande, huruvida anmärkning i
avseende å förvaltningsberättelsen, de i densamma upptagna vinst- och
förlust- samt balansräkningarna, sparbankens bokföring eller
inventeringen av dess tillgångar eller eljest beträffande
förvaltningen av sparbankens angelägenheter föreligger eller icke.
Föreligger anledning till anmärkning, skall denna angivas i
revisionsberättelsen. Revisorerna äga ock i berättelsen meddela
erinringar, som de anse böra komma till huvudmännens kännedom.
Revisionsberättelsen skall innehålla särskilt uttalande angående
omfattningen av den av revisorerna verkställda granskningen;
sparbankens förvaltningsutgifter;
den inre kontrollen inom sparbanken;
fastställelse av balansräkningen;
ansvarsfrihet för styrelseledamöterna; samt
styrelsens förslag i anledning av sparbankens vinst enligt
balansräkningen.
Har tillgång upptagits till högte värde än i senaste fastställda
balansräkning eller har tillgång, som anskaffats under räkenskapsåret,
upptagit till högre värde än anskaffningskostnaden, skall särskilt
uttalande därom göras i revisionsberättelsen.
Om sammanträde med huvudmännen
56 § Huvudman må ej handlägga fråga rörande avtal mellan honom och
sparbanken eller sådan fråga om avtal mellan sparbanken och tredje
man, i vilken han äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande
mot sparbankens. Ej heller må han deltaga i beslut angående avtal
mellan sparbanken och tredje man, som han ensam eller jämte annan äger
företräda. Vad sålunda är stadgat skall äga motsvarande tillämpning
beträffande gåva från sparbanken, så ock beträffande rättegång eller
annan talan mot huvudmannen eller tredje man.
Huvudman, som tillika är styrelseledamot i sparbanken, må ej deltaga
i val av revisor eller revisorssuppleant eller i beslut angående
ansvarsfrihet för styrelsen.
57 § Årssammanträde med huvudmännen skall hållas varje år före maj
månads utgång.
Å årssammanträdet skola till avgörande företagas frågorna om
fastställelse av balansräkningen med de ändringar eller tillägg, som
må finnas erforderliga, samt om beviljande av ansvarsfrihet åt
styrelseledamöterna för den tid redovisningen omfattar. Huvudmännen
skola och bestämma i vilken utsträckning sparbankens vinst skall
avsättas till dess fonder samt, där tid för vilken styrelseledamot
eller revisor eller styrelse- eller revisorssuppleant utsetts gått
till ända, förrätta erforderliga nyval.
Andra ärenden, vilka enligt lag eller annan författning eller
reglementet tillhöra huvudmännens handläggning eller av styrelsen
överlämnas till deras avgörande, må behandlas jämväl på annat
sammanträde än årssammanträde.
Om talan mot styrelseledamot m.fl.
58 § Ansvarsfrihet må ej anses vara beviljad styrelseledamot, såframt
en tredjedel av samtliga huvudmän röstat däremot.
Anställes ej talan å förvaltningen under den tid,
förvaltningsberättelsen avser, inom ett år från det förvaltnings- och
revisionsberättelserna framlades å sammanträde med huvudmännen, skall
så anses som om ansvarsfrihet blivit beviljad.
Om ansvarsfrihet blivit beviljad, må likväl talan kunna anställas mot
styrelseledamot på grund av åtgärd, om vars vidtagande eller betydelse
för sparbanken styrelsen eller styrelseledamot uppsåtlingen eller av
vårdslöshet lämnat i väsentliga hänseenden oriktiga eller
ofullständiga upplysningar i förvaltningsberättelsen eller eljest till
huvudmännen eller ock genom bokföringen eller eljest till revisorerna.
Talan, som grundas därpå att styrelseledamot begått brottslig
handling, må ock eljest kunna anställas mot honom, såframt ej beviljad
ansvarsfrihet uppenbarligen avsett även nämnda handling.
Talan om skadestånd på grund av förvaltningsåtgärd, som någon vidtagit
med stöd av uppdrag enligt 39 §, må ej väckas av sparbanken, sedan ett
år förflutit från det förvaltningsberättelsen och revisionsberättelsen
för det räkenskapsår, under vilket åtgärden vidtagits, framlagts å
sammanträde med huvudmännen, såframt icke förhållande föreligger varom
stadgas i tredje stycket. Lag (1968:602).
59 § Talan mot revisor må ej anställas av sparbanken, sedan två år
förflutit från det revisionsberättelsen framlades å sammanträde med
huvudmännen.
Utan hinder av vad i första stycket sägs må talan anställas som
grundas därpå, att revisor begått brottslig handling.
60 § Försättes sparbank i konkurs på ansökan, som gjorts inom två år
från det sammanträde med huvudmännen, där förvaltnings- och
revisionsberättelserna framlades, äger konkursboet, ändå att
ansvarsfrihet blivit beviljad styrelseledamot, anställa talan mot
honom å förvaltningen under det räkenskapsår redovisningen avser.
Mot den som erhållit uppdrag enligt 39 § samt revisor äger konkursboet
ock, där sparbanken försättes i konkurs på ansökan, vilken gjorts
innan två år förflutit från det förvaltningsberättelsen och
revisionsberättelsen framlades å sammanträde med huvudmännen, föra
sådan talan.
Talan, varom stadgas i denna paragraf, skall väckas inom sex månader
från första borgenärssammanträdet eller, där tiden för anställande av
talan för sparbanken då ännu ej gått till ända, före utgången av den
tid. Försummas det, är rätt till talan förlorad. Lag (1968:602).
Om ändring av reglementet
61 § Beslut om ändring av sparbanks reglemente är ej giltigt, med
mindre samtliga huvudmän förenat sig därom eller beslutet fattats å
två på varandra följande sammanträden och å det sammanträde, som sist
hållits, biträtts av minst två tredjedelar av de vid sammanträdet
närvarande huvudmännen. Är för beslutets giltighet ytterligare
villkor bestämt i reglementet, skall ock det lända till
efterrättelse.
Beslutet är ej heller giltigt, förrän det stadfästs av
tillsynsmyndigheten. För prövningen skall i tillämpliga delar gälla
vad som stadgas i 7 §. Lag (1962:234).
Om talan å huvudmännens beslut
62 § 1 mom. Menar styrelsen, att beslut, som fattats å sammanträde med
huvudmännen, icke tillkommit i behörig ordning eller att beslutet
eljest strider mot denna lag eller reglementet, äger styrelsen därå
väcka talan mot sparbanken. Samma talerätt tillkommer ock
styrelseledamot samt huvudman.
Grundas talan på att beslutet icke tillkommit i behörig ordning, skall
talan väckas inom tre månader från beslutets dag. Försummas det, är
beslutet gällande.
Hava vid sådant beslut, som skall anmälas för registrering, i denna
lag eller reglementet upptagna föreskrifter om särskild röstpluralitet
icke rätteligen iakttagits, är beslutet, ehuru klandertalan ej väckts,
icke gällande, utan så är att i strid med 86 § 2 mom. registrering av
beslutet ägt rum.
2 mom. Har talan väckts beträffande beslut å sammanträde med
huvudmännen, äger domstolen, när skäl därtill förekommer, att innan
målet avgöres förordna, att beslutet ej må verkställas.
Om likvidation och upplösning
63 § Sparbank skall träda i likvidation, där beslut härom träffats av
huvudmännen på sätt i andra stycket sägs eller tillsynsmyndigheten
enligt vad i 81 § stadgas förordnat, att likvidation skall äga rum.
Av huvudmännen fattat beslut om likvidation är ej giltigt, med mindre
samtliga huvudmän förenat sig därom eller beslutet fattats å två på
varandra följande sammanträden med huvudmännen samt å det sammanträde,
som sist hållits, biträtts av minst fyra femtedelar av de röstande och
dessa tillika utgjort minst tre fjärdedelar av samtliga huvudmän. Är
för beslutets giltighet ytterligare villkor bestämt i reglementet,
skall ock det lända till efterrättelse. Lag (1962:234).
64 § Besluta huvudmännen, att sparbanken skall träda i likvidation,
åligger det huvudmännen att välja minst två likvidatorer att
verkställa likvidationen. Huvudmännen må ock utse en eller flera
suppleanter.
Har tillsynsmyndigheten förordnat, att sparbanken skall träda i
likvidation, skall sparbankens styrelse genast kalla huvudmännen till
sammanträde för val av likvidatorer, ändå att ändring sökes i
tillsynsmyndighetens beslut.
Underlåta huvudmännen i fall, som avses i andra stycket, att utse
likvidatorer, ankommer på tillsynsmyndigheten att utse likvidatorer;
och svara under tiden, intill dess så skett, de som med vetskap om att
tillsynsmyndigheten meddelat förordnande om sparbankens trädande i
likvidation deltaga i beslut om fortsättande av sparbankens verksamhet
eller handla å dess vägnar för uppkommande förbindelser, en för alla
och alla för en, såsom för egen skuld.
Då likvidatorer utsetts av huvudmännen eller förordnats av
tillsynsmyndigheten, skall sparbanken anses hava trätt i likvidation.
Upphör mandattid för huvudman, sedan beslut om likvidation fattats,
skall mandattiden anses vara förlängd till dess likvidationen
avslutats. Lag (1962:234).
65 § Likvidator skall vara myndig, här i riket bosatt svensk
medborgare.
Uppdraget att vara likvidator gäller intill dess likvidationen blivit
avslutad, men den, som meddelat uppdraget, må när som helst entlediga
likvidatorn och utse annan i hans ställe.
Visar likvidator uppenbarligen motvilja eller försummelse vid
fullgörande av sitt uppdrag, äger tillsynsmyndigheten, ändå att
likvidatorn utsetts av huvudmännen, efter likvidatorns hörande
entlediga honom och förordna annan i hans ställe.
Vad i denna paragraf är stadgat om likvidator skall i tillämpliga
delar gälla beträffande suppleant för likvidator. Lag (1962:234).
66 § Å det sammantäde med huvudmännen, vid vilket likvidatorer utses,
skall jämväl väljas en eller flera likvidationsrevisorer att granska
likvidatorernas förvaltning och sparbankens räkenskaper under
likvidationen. Hava likvidatorer förordnats av tillsynsmyndigheten,
skola de ofördröjligen sammankalla huvudmännen till sammanträde för
sådant val. Huvudmännen må ock utse en eller flera suppleanter.
Likvidationsrevisor och suppleant må när som helst entledigas och
annan utses i hans ställe.
Angående likvidationsrevisor som förordnas av tillsynsmyndigheten
stadgas i 82 §.
Vad i 53 § är stadgat om revisor och revisorssuppleant skall i
tillämpliga delar gälla beträffande likvidationsrevisor och suppleant.
Lag (1962:234).
67 § Då sparbanken trätt i likvidation, åligger det styrelsen att
ofördröjligen avgiva redovisning för sin förvaltning av sparbankens
angelägenheter under den tid, för vilken ej förut
förvaltningsberättelse framlagts å sammanträde med huvudmännen.
Redovisningen skall av likvidatorerna ofördröjligen överlämnas till
revisorerna, som hava att inom en månad avgiva revisionsberättelse.
Redovisningen och revisionsberättelsen skola av likvidatorerna så
snart kan ske framläggas å sammanträde med huvudmännen; och skall å
detta sammanträde till behandling företagas frågan om beviljande av
ansvarsfrihet å styrelsens ledamöter för den tid redovisningen
omfattar.
I fråga om styrelsens redovisning, om revisorernas granskning och
revisionsberättelsen, om handlingars framläggande å sammanträde med
huvudmännen, om behandlingen av frågan om ansvarsfrihet samt om
anställande av talan mot styrelseledamot eller den som erhållit
uppdrag enligt 39 § skall i tillämpliga delar gälla vad i denna lag
förut rörande dessa ämnen föreskrivits. Lag (1968:602).
68 § Det åligger likvidatorerna att ofördröjligen söka kallelse å
sparbankens okända borgenärer samt upprätta och i huvudboken införa
balansräkning.
I balansräkningen skola tillgångarna upptagas till verkliga värdet.
69 § Likvidatorerna skola förvalta sparbankens angelägenheter under
likvidationen. Det åligger dem att så snart kan ske förvandla
sparbankens egendom i penningar, i den mån det erfordras för
likvidationen, samt att verkställa betalning av sparbankens skulder,
däri inbegripet skulder på grund av förlagsupplåning. Sparbankens
rörelse må fortsättas allenast i den mån det är nödvändigt för en
ändamålsenlig avveckling.
Har ombud förordnats av tillsynsmyndigheten enligt 82 § 1 mom., må
sparbankens egendom ej avyttras under hand utan ombudets samtycke.
Finnes han hava utan skäl vägrat sitt samtycke, äger
tillsynsmyndigheten på ansökan av likvidatorerna tillåta
försäljningen. Samtycke, som nu är sagt, är ej av nöden, där
likvidatorerna vilja till gällande börspris överlåta å fondbörs
noterat värdepapper.
Finnes garantifond eller har i reglementet gjorts förbehåll om
återbäring av grundfond, åligger det likvidatorerna att, i den mån
sparbankens tillgångar förslå, ombesörja återbetalning av
garanti- eller grundfond jämte utfäst ränta; dock må återbäring av
grundfond ej äga rum, förrän garantifond jämte ränta återbetalts.
Med de jämkningar, som följa av vad i detta lagrum eller eljest är
stadgat om likvidation, skall i fråga om likvidatorers befogenhet att
företräda sparbanken så ock om deras rättigheter och skyldigheter i
övrigt i tillämpliga delar gälla vad i denna lag är stadgat angående
styrelse eller styrelseledamot. Lag (1962:234).
70 § Har av likvidatorerna eller annan ställföreträdare för sparbanken
handling utfärdats utan firmateckning, som utvisar att sparbanken är
i likvidation, och framgår icke av handlingens innehåll såväl att den
utfärdats å sparbankens vägnar som ock att sparbanken är i
likvidation, svara de, som undertecknat handlingen, för vad genom
handlingen må hava slutits, en för alla och alla för en, såsom för
egen skuld. Sådan ansvarighet skall dock ej åvila undertecknarna, där
av omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick, att den
utfärdades för sparbanken och att denna var i likvidation, samt den
till vilken handlingen ställts av sparbanken erhåller behörigen
undertecknat godkännande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter
det begäran därom framställts eller personlig ansvarighet gjorts
gällande mot undertecknarna.
71 § Likvidatorerna hava att för varje räkenskapsår, sedan bokslut
upprättats, avgiva förvaltningsberättelse, upptagande balansräkning
enligt 68 §, avseende sparbankens ställning vid årets utgång, samt
likvidationsräkning. Förvaltningsberättelsen skall vara underskriven
av samtliga likvidatorer.
Likvidatorerna skola i likvidationsräkningen upptaga redovisning för
inkomster och utgifter under året, därvid inkomsterna å försäljning av
sparbankens tillgångar skola fördelas efter de i balansräkningen
upptagna tillgångsposterna samt bland utgifterna skola för sig
upptagas dels belopp, som erlats i betalning för sparbankens skulder,
och dels övriga utgifter i lämpliga poster.
Före mars månads utgång skola likvidatorerna till
likvidationsrevisorerna avlämna förvaltningsberättelsen för det
förflutna året.
72 § Inom en månad efter det förvaltningsberättelsen överlämnats till
likvidationsrevisorerna skola dessa till likvidatorerna avlämna
berättelse över granskningen av deras förvaltning och sparbankens
räkenskaper för räkenskapsåret. Revisionsberättelsen, som skall vara
underskriven av likvidationsrevisorerna, skall innehålla uttalande,
huruvida enligt deras mening likvidationen onödigt fördröjes eller
icke. Om revisionsberättelsens innehåll i övrigt skall i tillämpliga
delar gälla vad som är stadgat i 55 §.
Då likvidationsrevisorerna till likvidatorerna avlämnat sin
revisionsberättelse, skola likvidatorerna ofördröjligen kalla
huvudmännen till sammanträde för granskning av redovisningen.
73 § Sedan den i kallelsen å okända borgenärer utsatta
inställelsedagen är förbi samt likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag,
skola de så snart kan ske avgiva slutredovisning för sin förvaltning
genom avlämnande av förvaltningsberättelse rörande likvidationens gång
från likvidationens början till dess avslutande. Vid berättelsen skola
fogas redovisningshandlingar för hela likvidationstiden.
Förvaltningsberättelsen och redovisningshandlingarna skola i
huvudskrift eller avskrift avlämnas till likvidationsrevisorerna,
vilka hava att inom en månad därefter avgiva en av dem underskriven
revisionsberättelse över förvaltningen under likvidationen. Om
revisionsberättelsens innehåll skall i tillämpliga delar gälla vad som
är stadgat i 55 §.
Efter det revisionsberättelsen avlämnats till likvidatorerna, skola
dessa ofördröjligen kalla huvudmännen till sammanträde för granskning
av slutredovisningen.
Då likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag och inför huvudmännen
framlagt slutredovisning för sin förvaltning, anses sparbanken
upplöst.
74 § Yppas, efter det sparbanken skall anses upplöst enligt 73 §
tredje stycket, tillgång för sparbanken eller väckes talan mot
sparbanken eller uppkommer eljest behov av likvidationsåtgärd, skall
likvidationen fortsättas.
75 § Finnes enligt likvidatorernas slutredovisning överskott, skall
hälften av detta tillfalla sparbankernas säkerhetskassa samt
återstoden, på sätt huvudmännen äga bestämma, användas för
allmännyttigt eller välgörande ändamål, som icke på grund av gällande
författning skall tillgodoses genom skattebidrag. Huvudmännens beslut
härom skall underställas tillsynsmyndigheten, som har att tillse,
såväl att angiven del av överskottet utbetalas till säkerhetskassan
som att återstoden användes i enlighet med det därom träffade
beslutet.
Har sparbanken med annan sparbank slutit avtal enligt 79 §, skall
överskottet utan hinder av vad i första stycket stadgas gå till den
sparbank, som övertagit rörelsen. Lag (1962:234).
76 § Under konkurs företrädes sparbanken såsom konkursgäldenär av
styrelsen eller, där vid konkursens början likvidatorer voro utsedda,
av dessa; dock må under konkursen i behörig ordning kunna utses nya
styrelseledamöter eller nya likvidatorer.
Bevis om tillskott till garantifond eller till grundfond, som skall
återbäras, medför rätt till utdelning först efter övriga fordringar i
konkursen, däri inbegripet fordringar på grund av sparbankens
förlagsupplåning. Beträffande den inbördes förmånsställningen mellan
dessa fondmedel skall gälla vad som stadgas i 69 § tredje stycket.
Där efter avslutande av sparbanks konkurs ej finnes överskott, anses
sparbanken upplöst, då konkursen avslutades.
Finnes överskott skall likvidation verkställas, och gälla i avseende
därå bestämmelserna i 64--66, 68--73 och 75 §§; om sparbanken trätt i
likvidation, innan dess egendom avträddes till konkurs, gäller även
vad som är stadgat i 74 §.
77 § Huvudmännen äga besluta, att talan skall anställas mot
likvidator eller mot likvidationsrevisor.
Talan mot likvidator må ej väckas senare än ett år från det
slutredovisningshandlingarna och revisionsberättelsen framlades å
sammanträde med huvudmännen. Har likvidator entledigats eller eljest
avgått eller avlidit före likvidationens avslutande, skall dock tiden
för anställande av talan räknas från det sammanträde, varå framlagts
förvaltnings- och revisionsberättelser avseende det räkenskapsår, då
avgången eller frånfället inträffade. Vad i 58 § tredje stycket och 60
§ är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i avseende å talan mot
likvidator.
Talan mot likvidationsrevisor må ej väckas senare än två år från det
slutredovisningshandlingarna och revisionsberättelsen framlades å
sammanträde med huvudmännen eller, där fråga är om talan på grund av
bristande kontroll över likvidator, som entledigats eller eljest
avgått eller avlidit före likvidationens avslutande, eller om talan
mot likvidationsrevisor, som sålunda avgått eller avlidit, från det
sammanträde, varå framlagts förvaltnings- och revisionsberättelser
avseende det räkenskapsår, då avgången eller frånfället inträffade.
Vad i 59 § andra stycket och 60 § är stadgat skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om talan mot likvidationsrevisor.
Om fusion m.m.
78 § Fusion av sparbank med annan sparbank må äga rum i den ordning
här nedan i 1--3 mom. sägs.
1 mom. Avtal om att en sparbanks alla tillgångar och skulder skola
genom fusion övertagas av en annan sparbank må träffas mellan
sparbankerna såframt av styrelsen i den överlåtande sparbanken
framlagt förslag till sådant fusionsavtal godkänts av huvudmännen i
denna sparbank efter vad i 2 mom. sägs. Fusionsavtalet må ej
verkställas utan tillstånd av tillsynsmyndigheten enligt vad därom
stadgar i 3 mom. Lag (1962:234).
2 mom. Sådant beslut om godkännande av förslag till fusionsavtal, som
avses i 1 mom., är ej giltigt, med mindre samtliga huvudmän förenat
sig därom eller beslutet fattats å två på varandra följande
sammanträden och å det sammanträde, som sist hållits, biträtts av
minst två tredjedelar av de vid sammanträdet närvarande huvudmännen.
Är för beslutets giltighet något ytterligare villkor bestämt i
reglementet, skall ock det lända till efterrättelse.
Har beslutet ej anmälts för registrering inom tid, som finnes
föreskriven, är frågan om fusion förfallen.
3 mom. Senast fyra månader efter det registrering skett av sådant
beslut om godkännande av förslag till fusionsavtal, som avses i 1 och
2 mom., skall såväl den övertagande som den överlåtande sparbankens
styrelse göra ansökan hos tillsynsmyndigheten om tillstånd att bringa
fusionsavtalet till verkställighet.
Tillsynsmyndighetens tillståndsprövning skall grundas å ett bedömande
av huruvida fusionen dels kan anses vara förenlig med deras intressen,
som äro insättare i eller eljest hava fordringar å de av fusionen
berörda sparbankerna, dels framstår som ändamålsenlig ur allmän
synpunkt.
När lagakraftvunnet beslut om tillstånd till fusion registrerats,
skall den överlåtande sparbanken anses upplöst samt dess tillgångar
och skulder hava övergått till den övertagande sparbanken.
Hör till den överlåtande sparbanken pensionsstiftelse eller
personalstiftelse, gälla om stiftelsens överförande till den
övertagande sparbanken bestämmelserna i lagen d. 9 juni 1967 (nr 531)
om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Lag (1967:542).
79 § Avtal, som icke avser fusion men varigenom sparbank förbinder sig
att, i samband med likvidation, å annan sparbank eller å
penninginrättning, som ej är sparbank, överlåta sin rörelse, må ej
träffas, med mindre samtliga huvudmän i den överlåtande sparbanken
förenat sig om beslut, att sparbanken skall biträda avtalet, eller
beslutet fattats å två på varandra följande sammanträden med
huvudmännen samt å det sammanträde, som sist hållits, biträtts av
minst fyra femtedelar av de röstande och dessa tillika utgjort minst
tre fjärdedelar av samtliga huvudmän. Är för giltighet av huvudmännens
beslut ytterligare villkor bestämt i reglementet, skall ock det lända
till efterrättelse.
Avtalet må, där det avser sparbanks överlåtande å bankaktiebolag, ej
verkställas utan tillstånd av regeringen och eljest icke utan
tillstånd av tillsynsmyndigheten. Lag (1975:228).
Om tillsyn
80 § Tillsynsmyndigheten skall övervaka att sparbankerna i sin
verksamhet ställa sig till efterrättelse denna lag och andra
författningar, såvitt de hava särskilt avseende å sparbanker, ävensom
de för sparbankerna gällande reglementena samt de föreskrifter, som
med stöd av stadgande i lag, författning eller reglemente meddelats av
huvudmännen eller styrelsen.
Det åligger tillsynsmyndigheten att jämväl i övrigt med uppmärksamhet
följa sparbankernas verksamhet i den mån så erfordras för kännedom om
de förhållanden, som kunna inverka på sparbanks säkerhet eller eljest
äro av betydelse för en sund utveckling av sparbanksverksamheten.
Tillsynen utövas med ledning av handlingar, vilka jämlikt denna lag
insändas till tillsynsmyndigheten, ävensom upplysningar, som inhämtas
vid sparbanksundersökning eller annorledes. Sparbanksundersökning
skall anställas så ofta sådan av myndigheten anses erforderlig eller
av regeringen anbefalles.
Där tillsynsmyndigheten så finner erforderligt, må myndigheten meddela
närmare föreskrifter om sättet för förande av sparbanks räkenskaper,
om förvaring och inventering av värdehandlingar samt om
brottsförebyggande åtgärder. Lag (1982:1144).
81 § Om sparbanks huvudmän eller styrelse fattat beslut, som står i
strid med lag eller författning eller med reglementet eller eljest
finnes medföra våda för sparbankens säkerhet, må tillsynsmyndigheten
förbjuda verkställighet av beslutet. Myndigheten må ock förelägga
huvudmännen eller styrelsen att, om beslut som nyss sagts gått i
verkställighet, göra rättelse, där så kan ske, ävensom eljest
förelägga huvudmän, styrelse eller revisorer att fullgöra vad som
åligger dem enligt lag eller författning eller enligt reglementet.
Sådant föreläggande må dock, utom vad angår innehållet av vinst- och
förlusträkning eller balansräkning, icke av myndigheten meddelas i
fråga om i lag eller författning givna föreskrifter, vilkas
överträdande är belagt med straff.
Där sparbank i fall, som avses i 92 § första stycket, tillskyndats
skada, äger tillsynsmyndigheten föranstalta om talans anställande mot
den ersättningsskyldige, såframt ej vad i 58, 59 och 77 §§ stadgas
utgör hinder för sådan talan.
Tillsynsmyndigheten skall för varje sparbank förordna en eller, då
särskilda omständigheter föranleder det, flera revisorer att med
övriga revisorer deltaga i granskningen av styrelsens förvaltning och
sparbankens räkenskaper. Myndigheten äger när som helst återkalla
förordnande som här avses och i stället utse ny revisor. För revisor,
som förordnats av tillsynsmyndigheten, skall myndigheten utfärda
instruktion.
Tillsynsmyndigheten äger förelägga vite vid meddelande av föreskrift
eller förbud enligt denna lag.
Då tillsynsmyndigheten i anledning av att sparbank icke kan uppfylla i
26 § föreskrivet krav på egna fonder förelägger sparbankens styrelse
att vidtaga rättelse, må, där ej särskilda omständigheter föranleda
annat, den tid, inom vilken föreläggandet skall vara fullgjort, icke
sättas längre än två månader, och må i intet fall sagda tid bestämmas
till mer än ett år.
Har sparbanks styrelse underlåtit att ställa sig föreläggande, som
sist sagts, till efterrättelse eller har eljest svårare avvikelse
skett från denna lag eller med stöd därav meddelade bestämmelser eller
reglementet och rättas ej avvikelsen inom förelagd tid, äger
tillsynsmyndigheten förordna, att sparbanken genast skall träda i
likvidation. Lag (1982:1141).
82 § 1 mom. Träder sparbank i likvidation, äger tillsynsmyndigheten
förordna ombud, som har att närvara vid likvidatorernas sammanträden
med rätt att yttra sig till protokollet, samt att i övrigt övervaka
likvidationen.
Likvidatorerna skola bereda ombudet tillfälle att när som helst
inventera sparbankens kassa och övriga tillgångar samt granska
sparbankens böcker, räkenskaper och andra handlingar; och må av
ombudet begärd upplysning angående förvaltningen ej förvägras av
likvidatorerna.
Tillsynsmyndigheten äger under sparbanks likvidation i avseende å
likvidatorer och huvudmän enahanda befogenhet som, innan sparbanken
trätt i likvidation, tillkommer myndigheten enligt denna lag
beträffande styrelse och huvudmän.
Tillsynsmyndigheten må, där så prövas erforderligt, förordna
likvidationsrevisor att med övriga likvidationsrevisorer deltaga i
granskningen av likvidatorernas förvaltning och sparbankens
räkenskaper. Beträffande sådan likvidationsrevisor skall vad i 81 §
tredje stycket sägs äga motsvarande tillämpning. Lag (1962:234).
2 mom. Har sparbanks egendom avträtts till konkurs, förordnar
tillsynsmyndigheten ett allmänt ombud att såsom konkursförvaltare
deltaga i konkursboets förvaltning med den eller de förvaltare, som
utses på sätt stadgas i konkurslagen.
Utan hinder av beslut, som kan vara fattat om delning av förvaltningen
av boet, äger allmänna ombudet deltaga i förvaltningen i alla dess
delar. Ombudet äger beträffande medförvaltare göra sådan anmälan som
sägs i 80 § konkurslagen.
Om arvode till ombud gäller vad i konkurslagen är i allmänhet stadgat
beträffande arvode till konkursförvaltare. Lag (1962:234).
83 § Sparbanks styrelse åligger
att för tillsynsmyndigheten när som helst hålla sparbankens kassa och
övriga tillgångar samt alla böcker, räkenskaper och andra handlingar
tillgängliga för granskning;
att å tider, som bestämmas av tillsynsmyndigheten, och enligt av
myndigheten fastställda formulär upprätta och till myndigheten insända
översikter över sparbankens tillgångar och skulder; och skall i sådan
översikt angivas huruvida anledning finnes till antagande, att
bokförda värdet av någon i översikten upptagen tillgång överstiger
dess verkliga värde;
att, så snart det kan ske, till tillsynsmyndigheten insända i avskrift
styrelsens förvaltningsberättelse, revisionsberättelsen med
tillhörande handlingar ävensom protokoll över förhandlingarna vid
årssammanträdet med huvudmännen;
att jämväl i övrigt meddela tillsynsmyndigheten alla de upplysningar
rörande sparbanken, som äskas av myndigheten;
att, då anledning yppas till antagande, att sparbanken gjort sådana
förluster att sparbanken icke kan uppfylla i 26 § föreskrivet krav på
egna fonder, ofördröjligen upprätta särskild balansräkning enligt
48 § för utvisande av sparbankens ställning samt att, därest
balansräkningen bekräftar antagandet i fråga, ofördröjligen avsända
meddelande härom till tillsynsmyndigheten; samt
att dels årligen till statistiska centralbyrån avgiva statistisk
redogörelse angående sparbanken, dels härutöver, efter regeringens
bestämmande, avgiva ytterligare statistiska uppgifter rörande
sparbankens verksamhet och ställning. Lag (1975:228).
84 § Till bestridande av kostnaden för tillsynsmyndighetens
organisation och verksamhet skall varje sparbank årligen erlägga
bidrag efter visst, för sparbankerna lika förhållande till sammanlagda
beloppet av de utav sparbanken vid utgången av nästförgående
kalenderår förvaltade medlen, dock högst med sju tusendels procent av
nämnda belopp. Lag (1979:294).
85 § Tillsynsmyndighet, som avses i denna lag, är bankinspektionen.
Lag (1962:234).
Om registrering
86 § 1 mom. Hava vid ansökan om registrering av sparbank eller i fråga
om upprättande av handling, som skall fogas vid sådan ansökan, icke
iakttagits de föreskrifter, som finnas stadgade för varje särskilt
fall, eller möter eljest hinder mot registrering av sparbanken på
grund av föreskrifterna i denna lag eller annan lag eller författning,
skall sökanden föreläggas att inom viss tid avgiva yttrande eller
vidtaga rättelse.
Underlåter sökanden att efterkomma föreläggandet, skall ansökningen
avskrivas.
Underrättelse om denna påföljd skall intagas i föreläggandet.
Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för bifall till
ansökningen och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över
hindret, skall registrering vägras, om anledning ej föreligger att
giva sökanden nytt föreläggande. Lag (1974:167).
2 mom. Hava vid anmälan för registrering eller i fråga om upprättande
av handling, som skall fogas vid sådan anmälan, icke iakttagits de
föreskrifter, som finnas stadgade för varje särskilt fall, eller
prövas beslut, som anmäles för registrering, icke hava tillkommit i
föreskriven ordning eller ej stå i överensstämmelse med föreskrifterna
i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning eller mot
reglementet eller vara till sin avfattning i något viktigare hänseende
otydligt eller vilseledande, skall vad i 1 mom. är föreskrivet om
registreringsmyndighetens behandling av ansökan äga motsvarande
tillämpning.
Är annan grund till sådan klandertalan mot beslut av huvudmännen
vilken avses i 62 § 1 mom. andra stycket, än att vid beslutet ej
rätteligen iakttagits i denna lag eller reglementet upptagna
föreskrifter om särskild röstpluralitet, skall det icke utgöra hinder
mot registrering, sedan tid för väckande av klandertalan ut
gått utan att talan väckts. Lag (1974:167).
3 mom. Har ansökan enligt 78 § om tillsynsmyndighetens tillstånd att
bringa fusionsavtal till verkställighet ej inkommit inom föreskriven
tid eller har ansökan genom lagakraftägande beslut avslagits eller har
beslut om tillstånd icke anmälts för registrering inom den därför
stadgade tiden, skall registreringsmyndigheten förklara frågan om
fusion förfallen. Lag (1962:234).
87 § Om förbud mot användning av firma och om hävande av
firmaregistrering finns bestämmelser i firmalagen (1974:156).
Menar någon i annat fall än som avses i första stycket, att en i
sparbanksregistret verkställd inskrivning länder honom till
förfång, må talan om registreringens hävande samt om skadestånd föras
viddomstol. Lag (1974:167).
88 § Om avförande av firma ur sparbanksregistret, sedan dom om hävande
av firmaregistrering vunnit laga kraft, finns bestämmelser i
firmalagen (1974:156).
Har i annat fall än som avses i första stycket genom lagakraftägande
dom förklarats, att en i sparbanksregistret gjord inskrivning ej bort
ske eller att beslut, som registrerats, är ogiltigt eller att eljest
visst förhållande, varom inskrivning skett, ej föreligger, skall
antecknas i registret, att på nämnda grund den tidigare anteckningen
avföres ur registret. Sådan dom skall genom domstolens försorg i
avskrift sändas till registreringsmyndigheten.
Har, sedan i sparbanksregistret gjorts anteckning rörande beslut om
avträdande av sparbanks egendom till konkurs, överrätt förklarat, att
beslutet ej bort meddelas, skall på anmälan av konkursdomaren i
registret göras anteckning enligt vad som stadgas i andra stycket. Lag
(1974:167).
89 § Vad i sparbanksregistret införes, med undantag av meddelande om
konkurs, skall genom registreringsmyndighetens försorg ofördröjligen
kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Där i annat fall än som avses
i 88 § tredje stycket antecknas i registret, att tidigare anteckning
avföres ur detsamma, skall kungörelse därom ske efter vad nyss sagts.
Det som i enlighet med denna lag eller med stöd därav meddelade
bestämmelser blivit infört eller antecknat i sparbanksregistret och
kungjort i Post- och Inrikes Tidningar skall anses hava kommit till
tredje mans kännedom, där ej av omständigheterna framgår att han
varken ägde eller bort äga vetskap därom.
Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blivit eller
bort bliva infört eller antecknat i registret, icke med laga verkan
åberopas mot annan än den, som visas hava ägt vetskap därom. Lag
(1977:694).
90 § Registreringsmyndighet, som avses i denna lag, är
bankinspektionen.
Vid bestämmandet av bidrag enligt 84 § skall hänsyn jämväl tagas till
kostnaden för registrerinsmyndighetens organisation och verksamhet.
Lag (1962:234).
Om klagan över tillsynsmyndighets och registreringsmyndighets beslut
91 § Talan mot tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag föres hos
Konungen genom besvär, men beslutet går ändock i verkställighet, där
icke Konungen förordnar annorlunda.
Den som icke åtnöjes med registreringsmyndighetens beslut, varigenom
ansökan om eller anmälan för registrering avskrivits eller
registrering vägrats, må sist inom två månader från bveslutets dag
anföra besvär däröver hos kammarrätten. i samma ordning må besvär
införas över beslut om sådan förklaring, som avses i 86 § 3 mom. Lag
(1974:167).
Om skadestånd
92 § Har huvudman, styrelseledamot, den som erhållit uppdrag enligt
39 §, revisor, likvidator, lidvidationsrevisor eller ombud, som avses
i 82 § 1 mom., vid fullgörandet av sitt uppdrag uppsåtligen eller av
vårdslöshet tillskyndat sparbanken skada, är han pliktig att till
sparbanken utgiva ersättning för skadan.
Har huvudman eller annan, som avses i första stycket, genom
överträdelse av denna lag eller med stöd av densamma meddelade
bestämmelser eller reglementet uppsåtligen eller av vårdslöshet
tillskyndat tredje man skada, är han pliktig att till denne utgiva
ersättning för skadan.
Där medhjälpare, som av revisor eller likvidationsrevisor anlitats för
granskningsuppdraget, vid uppdragets utförande uppsåtligen eller av
vårdslöshet tillskyndat sparbanken skada, skall revisorn svara för
skadan. Lag (1968:602).
93 § Har ersättningsskyldighet uppkommit enligt 92 § men föreligger
allenast ringa vårdslöshet, må ersättningen nedsättas där det prövas
skäligt med hänsyn jämväl till skadans storlek och omständigheterna i
övrigt. Lag (1972:216).
94 § Äro flera ersättningsskyldiga för skada efter vad som stadgas i
92 och 93 §§, skola de svara för ersättningen en för alla och alla för
en, den vars ersättningsskyldighet nedsatts enligt 93 § dock allenast
med det nedsatta beloppet. Sinsemellan skola de taga del i
ersättningens gäldande efter ty med hänsyn till den större eller
mindre skuld, som finnes ligga envar av dem till last, samt till
omständigheterna i övrigt prövas skäligt.
Straffbestämmelser
95 § Med dagsböter eller fängelse straffes
1. stiftare, där han uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar
oriktig eller vilseledande uppgift i teckningslista eller i ansökan om
stadfästelse av reglementet eller i handling, som enligt 6 § andra
stycket skall fogas vid ansökningen;
2. styrelseledamot eller annan, som i anmälan för eller ansökan om
registrering eller i försäkran eller annan handling, som fogas därvid,
uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller
vilseledande uppgift;
3. styrelseledamot eller likvidator, där han uppsåtligen eller av grov
vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i handling,
som framlägges å sammanträde med huvudmännen, eller i påskrift å sådan
handling eller i handling eller meddelande, som kungöres eller sändes
till huvudman;
4. styrelseledamot, där han vid upprättande av förvaltningsberättelse,
balansräkning eller vinst- och förlusträkning, som avses i 47 eller
67 § eller 83 § femte punkten, uppsåtligen förfar i strid med
bestämmelserna i 48, 49 eller 50 §;
5. styrelseledamot eller annan som uppsåtligen eller av vårdslöshet
till tillsynsmyndigheten meddelar oriktig eller vilseledande uppgift
angående omständighet, varom det ålegat honom att lämna upplysning;
6. likvidator, som vid upprättande av balansräkning,
likvidationsräkning eller förvaltningsberättelse, som avses i 68, 71
eller 73 §, uppsåtligen förfar i strid med bestämmelserna i nämnda
lagrum;
7. revisor eller likvidationsrevisor, där han i revisionsberättelse
eller annan handling, som framlägges å sammanträde med huvudmännen,
eller i påskrift å sådan handling uppsåtligen eller av grov
vårdslöshet meddelar oriktig eller viljseledande uppgift rörande
sparbankens angelägenheter eller uppsåtligen eller av grov vårdslöshet
underlåter att göra anmärkning beträffande förvaltningen, ändå att
anledning därtill föreligger;
8. revisor, likvidationsrevisor eller revisors eller
likvidationsrevisors medhjälpare som, oaktat han insett eller bort
inse, att skada kunnat följa därav, yppar något av vad som kommer till
hans kännedom vid verkställd granskning, utan att det med nödvändighet
erfordras för fullgörande av hans uppdrag. Lag (1962:234).
96 § Med dagsböter straffes
1. Styrelseledamot, där han vid upprättande av förvaltningsberättelse,
balansräkning eller vinst- och förlusträkning, som avses i 47 eller 67
§ eller 83 § femte punkten, av vårdslöshet förfar i strid med
bestämmelserna i 48, 49 eller 50 §;
2. likvidator, där han vid upprättande av balansräkning,
likvidationsräkning eller förvaltningsberättelse, som avses i 68, 71
eller 73 §, av vårdslöshet förfar i strid med bestämmelserna i nämnda
lagrum;
3. revisor eller likvidationsrevisor, där han annorledes än i 95 § 7
sägs vid upprättande av revisionsberättelse, som avses i 55, 67, 72
eller 73 §, väsentligen eftersätter bestämmelserna i nämnda lagrum;
4. den, som bryter mot vad som är stadgat i 2 §. Lag (1968:602).
Särskilda bestämmelser
97 § Sparbank må icke överföra medel till pensionstiftelse i vidare
mån än som erfordras för att uppbringa stiftelsens förmögenhet till
belopp, som motsvarar den skuld stiftelsen ådragit sig samt upplupen
del av den utfästa pension, som tryggas av stiftelsen, eller, om
stiftelsen tryggar utfästelser enligt allmän pensionsplan,
pensionsreserven enligt denna.
Beträffande stiftelse, vars förmögenhet huvudsakligen härrör från
medel, som tillskjutits av sparbank, skall tillsynsmyndigheten tillse,
att stiftelsens tillgångar äro placerade på sätt som med beaktande av
stiftelsens ändamål och med hänsyn jämväl till vad i denna lag är
föreskrivet beträffande placering av sparbanks medel bereder skälig
säkerhet. Har så ej skett, må tillsynsmyndigheten förelägga stiftelsen
att vidtaga rättelse. Det åligger dem som företräda stiftelsen att,
närhelst myndigheten begär det, hålla stiftelsens kassa och övriga
tillgångar samt böcker, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga
för granskning ävensom lämna myndigheten alla de upplysningar rörande
stiftelsen, som äskas av myndigheten. Vad som stadgas i detta stycke
skall ej gälla stiftelse, vars förmögenhet huvudsakligen härrör från
medel, som sparbank tillskjutit med stöd av 17 § andra stycket. Lag
(1967:542).
98 § Enskildas förhållanden till sparbank får inte obehörigen röjas.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i
sekretesslagen (1980:100).
I fall som avses i första stycket skall inte följa ansvar enligt 20
kap. 3 § brottsbalken. Lag (1980:176).
99 § Närmare bestämmelser rörande sparbanksregistret samt om
tillsynsmyndighetens organisation och verksamhet, så ock de
föreskrifter, som i övrigt utöver vad denna lag innehåller finnas
erforderliga för lagens tillämpning, meddelas av regeringen. Lag
(1975:228). | null | null |
1955:417 | Lag (1955:417) angående införande av nya lagen om sparbanker | 1,955 | null | null |
|
1955:419 | null | 1,955 | null | 1934:300 | null |
1955:42 | null | 1,955 | null | 1950:596 | null |
1955:422 | Kungörelse (1955:422) om sparbanker | 1,955 | null | null |
|
1955:43 | null | 1,955 | null | 1938:274 | null |
1955:46 | null | 1,955 | null | 1933:282 | null |
1955:469 | Lag (1955:469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m.m. | 1,955 | 1 § Ersättning på grund av obligatorisk försäkring jämlikt lagen den 17
juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete, lagen den 14
juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar eller lagen
den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg
tjänstgörande personer skall, i den mån ersättningen ej utgives av
staten, under tillämpning i övrigt av vad i nämnda lagar är stadgat
omregleras enligt vad nedan sägs.
2 § Vid omreglering enligt denna lag skall den årliga arbetsförtjänst,
efter vilken ersättningen beräknas, avrundas till närmaste hundratal
kronor och därefter höjas,
om arbetsförtjänsten motsvarar den i 3 § angivna medelarbetsförtjänsten
för den tidsperiod, under vilken skadan inträffade, till
sextusensexhundra kronor samt
eljest till belopp, vilket står i samma proportion till
sextusensexhundra kronor som arbetsförtjänsten förhåller sig till
angivna medelarbetsförtjänst.
Arbetsförtjänsten må dock ej i något fall uppräknas till högre belopp än
sjutusenniohundratjugu kronor.
3 § Medelarbetsförtjänsten för envar tidsperiod framgår av följande
tabell:
Tidsperiod Medel- Tidsperiod Medel-
under vilken arbetsför- under vilken arbetsför-
skadan tjänst skadan in- tjänst
inträffade kr träffade kr
1918 1 600 1939-1940 2 200
1919 1 700 1941 2 300
1920-1921 2 100 1942 2 700
1922 1 900 1943 2 900
1923-1926 1 800 1944 3 000
1927 1 900 1945 3 200
1928 2 000 1 jan.-30 juni 1946 3 300
1929 1 900 1 juli-31 dec. 1946 3 800
1930-1931 2 000 1947 4 000
1932 1 900 1948 4 200
1933-1934 1 800 1949 5 200
1935-1936 1 900 1950 5 400
1937 2 000 1951 5 900
1938 2 100 1952 eller senare 6 000
4 § Vid förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av densamma med
minst tre tiondelar skall livränta till den skadade
för tid till och med den månad, under vilken han fyller sextiosju år,
beräknas på grundval av hans enligt 2 § förhöjda arbetsförtjänst och med
tillämpning av de grunder, som angivas i 16 § första stycket a) eller b)
och tredje stycket lagen om yrkesskadeförsäkring, samt
för tid efter utgången av nämnda månad utgöra hälften av det belopp som
följer av vad nyss sagts.
Är arbetsförmågan nedsatt med mindre än tre tiondelar men minst två
tiondelar, skall livränta till den skadade för tid till och med den
månad, under vilken han fyller sextiosju år, utgöra hälften av det
belopp, vartill livräntan uppgår, om den beräknas på grundval av hans
enligt 2 § förhöjda arbetsförtjänst och med tillämpning av de i 16 §
första stycket c) samt tredje stycket lagen om yrkesskadeförsäkring
stadgade grunderna.
Har livränta - i förekommande fall jämte tillägg därå enligt
förordningen den 2 juni 1950 (nr 295) om tillägg av statsmedel å vissa
ersättningar enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete m.m. -
jämlikt 6 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) delvis utbytts mot ett
kapital för en gång, skall den omreglerade livräntan bestämmas så, att
den svarar mot den icke kapitaliserade delen av den ursprungliga
livräntan jämte tillägg.
5 § Är någon behäftad med två eller flera skador, som medföra rätt till
livränta enligt någon av de i 1 § omförmälda lagarna, skall vid
tillämpning av 4 § invaliditetsgraden beräknas för skadorna gemensamt
och ett för dem gemensamt livräntebelopp fastställas. Därvid skall, om
livränta för de skilda skadorna ej skolat beräknas på grundval av samma
enligt 2 § förhöjda arbetsförtjänst, den högsta arbetsförtjänsten läggas
till grund för beräkningen. Den gemensamma livräntans årsbelopp skall
anses belöpa å de olika skadorna i förhållande till de särskilda
invaliditetsgraderna.
6 § Livränta till efterlevande make för tid till och med den månad,
under vilken maken fyller sextiosju år, samt till barn eller adoptivbarn
skall beräknas på grundval av den avlidnes enligt 2 § förhöjda
arbetsförtjänst och med tillämpning av, såvitt angår make, 20 och 23 §§
lagen om yrkesskadeförsäkring och, beträffande barn eller adoptivbarn,
21 och 23 §§ samma lag.
Livränta till efterlevande make för tid efter utgången av den månad,
under vilken maken fyllt sextiosju år, samt till fader, moder eller
adoptant skall förhöjas med tjugu procent av livräntans belopp, dock
endast såframt skadan inträffat före den 1 januari 1941.
7 § Sjukpenning till skadad skall beräknas på grundval av hans enligt 2
§ förhöjda arbetsförtjänst samt med tillämpning av de i 13 § lagen om
yrkesskadeförsäkring stadgade grunderna; och skall därvid vad i 14 och
15 §§ nämnda lag finnes stadgat om barntillägg och hempenning äga
motsvarande tillämpning.
8 § Vad i lagen den 17 juni 1916 (nr 235) är stadgat om högre livränta
till någon, som är i behov av särskild vård, och om ersättning för
förnyelse av särskilda hjälpmedel skall ej längre gälla. I stället
skall, om den skadade till följd av skadan under längre tid är ur stånd
att reda sig själv, honom tillkommande livränta eller sjukpenning under
tid, då han icke på grund av skadan åtnjuter sjukhusvård, förhöjas med
vårdbidrag enligt vad i 17 § lagen om yrkesskadeförsäkring sägs; och
skall i fråga om ersättning för särskilda hjälpmedel gälla vad som är
stadgat i 12 § andra stycket sistnämnda lag.
9 § Har till följd av bestämmelserna i lagen den 11 juni 1937 (nr 348)
livränta eller sjukpenning bestämts på grundval av en årlig
arbetsförtjänst, som överstiger det belopp, vartill arbetsförtjänsten
skolat beräknas enligt 9 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235), skall vid
tillämpningen av 2 § denna lag överskjutande belopp icke beaktas; och
skall i dylikt fall livräntan eller sjukpenningen i stället höjas med
belopp, som enligt förstnämnda lag svarar mot den del av
arbetsförtjänsten vilken icke beaktats.
Därest livränta eller sjukpenning beräknats på grundval av en årlig
arbetsförtjänst, som förhöjts till följd av övergångsbestämmelserna till
förordningen den 21 april 1943 (nr 183) om ersättning i vissa fall i
anledning av kroppsskada, ådragen under fullgörande av tjänsteplikt,
skall omregleringen enligt denna lag ske på grundval av den sålunda
förhöjda arbetsförtjänsten.
10 § Ersättning, som omreglerats enligt vad i 1-9 §§ sägs, må ej i något
fall understiga det belopp, varmed ersättning skulle hava utgått, därest
omreglering ej skett.
11 § Om någon, som ådragit sig yrkessjukdom genom långvarigt arbete i
verksamhet där fara föreligger för sjukdomen, först efter utgången av år
1954 varaktigt upphört att arbeta i dylik verksamhet, skall livränta
eller sjukpenning till honom eller livränta till hans efterlevande
beräknas enligt de grunder, som angivas i lagen om yrkesskadeförsäkring,
såvida ej livräntan eller sjukpenningen, beräknad enligt vad i 1-9 §§
sägs, skulle uppgå till högre belopp.
Har någon ådragit sig stendammlunga skall, såframt vad i första stycket
är stadgat ej äger tillämpning, vid bedömande i vad mån sjukdomen
medfört nedsättning av arbetsförmågan i stället för vad som är stadgat i
8 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) bestämmelserna i 10 § lagen om
yrkesskadeförsäkring gälla.
12 § Åtnjuter den, som uppbär livränta eller sjukpenning enligt någon av
de i 1 § omförmälda lagarna, mot ersättningen svarande understöd, är han
skyldig att enligt vad Konungen därom förordnar vidkännas avdrag å den
omreglerade ersättningen, dock högst med vad som svarar mot understödet.
Vad i 26 § lagen om yrkesskadeförsäkring sägs rörande avdrag för
ersättning från allmän sjukkassa eller för folkpension eller för bidrag
enligt lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till
änkors och invaliders m.fl. barn eller lagen samma dag (nr 531) om
bidrag till änkor och änklingar med barn skall äga motsvarande
tillämpning å ersättning, som omreglerats enligt denna lag.
13 § Slutar omreglerat belopp, som skall utbetalas, ej å helt tiotal
ören, avrundas det till närmast högre, å helt tiotal ören slutande
belopp.
14 § Den kostnad för varje kalenderår, som föranledes av bestämmelserna
i denna lag, skall bestridas genom den försäkringsavgift, som jämlikt 38
och 39 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring skall för året beräknas för
arbetsgivaren. Lag (1971:284).
15 § De närmare föreskrifter, som finnas erfoderliga för tillämpningen
av denna lag, meddelas av Konungen eller av myndighet, som Konungen
bestämmer. | null | null |
1955:47 | null | 1,955 | null | 1949:97 | null |
1955:470 | Förordning (1955:470) angående omreglering av vissa ersättningar av statsmedel i anledning av olycksfall i arbete m.m. | 1,955 | 1 § Ersättning, som av statsmedel utgår jämlikt någon av de
författningar, vilka angivas i 2 §, skall, i den mån ej nedan
annorlunda stadgas, omregleras enligt de grunder, som angivas i lagen
den 17 juni 1955 (nr 469) angående omreglering av vissa ersättningar
enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i
arbete m.m. Vad nu sagts skall ock gälla ersättning, som efter Konungens
förordnande utgives enligt grunderna i någon av de i 2 § avsedda
författningarna. Innebär förordnandet avvikelse från grunderna i sådan
författning, skall motsvarande avvikelse göras vid omreglering enligt
denna förordning.
Kostnad, som föranledes av tillämpningen av denna förordning, bestrides
av statsmedel.
2 § De författningar, som avses i 1 §, äro:
lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete;
förordningen den 1 juni 1923 (nr 138) angående ersättning av statsmedel
för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av
krigsförhållandena under 1914-1919 års världskrig;
förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring;
lagen den 14 juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar;
lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg
tjänstgörande personer;
förordningen den 24 mars 1938 (nr 102) om olycksfalls- och
yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare m.fl.;
förordningen den 24 mars 1938 (nr 103) om olycksfalls- och
yrkessjukdomsersättning åt fångar m.fl.;
förordningen den 13 april 1940 (nr 213) om ersättning av statsmedel i
vissa fall för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av
krigsåtgärd;
förordningen den 28 juni 1941 (nr 593) om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring;
förordningen den 28 juni 1941 (nr 595) om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret;
förordningen den 21 april 1943 (nr 183) om ersättning i vissa fall i
anledning av kroppsskada, ådragen under fullgörande av tjänsteplikt;
kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 344) om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under verksamhet vid brandsläckning m.m.; samt
militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261).
3 § Bestämmelserna i denna förordning äga icke tillämpning å ersättning
jämlikt militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261), såframt
fråga är om skada, som inträffat efter utgången av år 1954, eller å
ersättning, som utgives med tillämpning av förordningen den 2 juni 1950
(nr 262) angående omreglering av vissa ersättningar i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, och ej heller å sådant i
övergångsbestämmelserna till förordningen den 21 april 1943 (nr 183)
avsett fall, där ersättningen endast delvis utgår av statsmedel.
4 § Vid omreglering av ersättning jämlikt förordningen den 1 juni 1923
(nr 138) skall skadan anses hava inträffat år 1923 och den skadades
årliga arbetsförtjänst anses uppgå till tvåtusenfyrahundra kronor.
5 § Vid omreglering av ersättning jämlikt förordningarna den 24 mars
1938 (nr 102 och 103) skall gälla, att den årliga arbetsförtjänst efter
vilken ersättningen beräknas, såvitt avser skada som inträffat under
åren 1941-1948, skall anses hava utgjort högst tvåtusenfyrahundrasjuttio
kronor. Förordning (1958:103).
6 § Omregleringen skall icke föranleda ändring av livräntetillägg enligt
förordningen den 17 maj 1940 (nr 333) om särskild ersättning i vissa
fall för skada till följd av olycksfall vid flygning.
7 § Är den skadade berättigad jämväl till livränta, som avses i lagen
den 17 juni 1955 (nr 469), skall omreglering av livränta, varå denna
förordning äger tillämpning, ske så, att livräntornas sammanlagda
årsbelopp motsvarar vad som skulle hava tillkommit den skadade, därest
de skilda livräntorna skolat omregleras enligt nämnda lag.
Utgick den andra livräntan enligt lagen den 5 juli 1901 (nr 39)
angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete eller
enligt förordningen den 2 juni 1950 (nr 262), skall omreglering av
livränta, varå denna förordning äger tillämpning, ske så, att
livräntornas sammanlagda årsbelopp motsvarar vad som skulle hava
tillkommit den skadade, därest de skilda livräntorna i förra fallet
utgått enligt sagda lag och i senare fallet omreglerats enligt
förenämnda förordning den 2 juni 1950.
8 § Åtnjuter den, som uppbär livränta varå denna förordning äger
tillämpning, pension av statsmedel vilken ej utgör understöd i
anledning av skadan, är han skyldig att, i den mån Konungen förordnar
därom, vidkännas avdrag å den omreglerade livräntan.
Utöver vad ovan stadgats skall i fråga om ersättning, vilken
omreglerats enligt denna förordning, i tillämpliga delar gälla vad som
finnes föreskrivet beträffande ersättningen. | null | null |
1955:471 | null | 1,955 | null | 1950:295 | null |
1955:472 | null | 1,955 | null | 1950:295 | null |
1955:50 | null | 1,955 | null | 1952:98 | null |
1955:537 | Cirkulär (1955:537) till statsmyndigheterna angående användningen av registrerade varumärken i vissa publikationer | 1,955 | null | null |
|
1955:547 | null | 1,955 | null | 1954:533 | null |
1955:55 | null | 1,955 | null | 1948:472 | null |
1955:556 | null | 1,955 | null | 1947:848 | null |
1955:56 | null | 1,955 | null | 1942:740 | null |
1955:560 | null | 1,955 | null | 1909:24 s.1 | null |
1955:563 | Kungörelse (1955:563) rörande tillämpningen av vissa europeiska avtal om social trygghet m.m. | 1,955 | Sedan Europarådets medlemsstater den 11 december 1953 undertecknat
följande avtal, nämligen
1) provisorisk europeisk överenskommelse om social trygghet vid
ålderdom och nedsatt arbetsförmåga samt för efterlevande,
2) provisorisk europeisk överenskommelse om social trygghet, dock ej vid
ålderdom och nedsatt arbetsförmåga eller för efterlevande,
3) europeisk konvention om social och medicinsk hjälp samt
4) tilläggsprotokoll till ettvart av dessa avtal,
hava avtalen, vilka i engelsk och fransk text samt svensk översättning
bifogas i transumt, enligt Kungl. Maj:ts beslut den 11 mars 1955
ratificerats av Sverige, avtalet under 2) här ovan dock med de vid
undertecknandet gjorda, under punkt 6 litt. b) och c) i bilaga III till
avtalet upptagna förbehållen angående allmänna barnbidrag och
arbetslöshetshjälp men med återkallande av ett vid samma tillfälle
gjort, under punkt 6 litt. a) i nämnda bilaga upptaget förbehåll om
moderskapshjälp. Ratifikationsinstrumenten hava den 2 september 1955
deponerats hos Europarådets generalsekreterare, som därvid underrättats
om att avtalet under 3) här ovan för Sveriges del gåves sådan vidgad
tillämpning att därunder inbegrepes ej blott förordningen den 30 juni
1948 om familjebostadsbidrag och bränslebidrag utan samtliga
författningar rörande av statsmedel finansierade allmänna bidrag med
syfte att sänka bostadskostnaderna.
Avtalen hava tidigare trätt i kraft mellan Irland, Nederländerna, Norge
och Saar samt Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland
ävensom - med undantag av tilläggsprotokollen till avtalen under 1) och
2) - mellan dessa länder och Danmark.
I anledning härav har Kungl. Maj:t funnit gott giva vederbörande
tillkänna, att avtalen för Sveriges del skola från och med den 1
oktober 1955 lända till efterrättelse i förhållande till Irland,
Nederländerna, Norge och Saar samt Förende Konungariket Storbritannien
och Nordirland ävensom - med undantag av tilläggsprotokollen till
avtalen under 1) och 2) - i förhållande till Danmark.
Här i riket bosatt medborgare i Irland, Nederländerna, Saar eller
Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland ävensom sådan här i
riket bosatt flykting, som jämlikt tilläggsprotokollet till avtalet
under 1) skall likställas med medborgare i dessa länder eller Norge,
skall hava samma skyldighet som svensk medborgare att erlägga avgift
enligt lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering. Sådan
skyldighet föreligger dock icke för tiden före den 1 januari 1956.
Det åligger statens utlänningskommission att på begäran avgiva
utlåtande huruvida viss utländsk medborgare eller flykting omfattas av
avtalen eller något av dem eller jämlikt fjärde stycket i denna
kungörelse är skyldig att erlägga folkpensionsavgift. | null | null |
1955:571 | null | 1,955 | null | 1947:948 | null |
1955:59 | null | 1,955 | null | 1921:225 | null |
1955:592 | Reglemente (1955:592) för barnmorskor | 1,955 | Allmänna bestämmelser
1 § har upphävts genom förordning (1984:546).
2 § har upphävts genom förordning (1980:501).
3 § Annan än läkare eller legitimerad barnmorska må endast i nödfall
låta begagna sig till förrättande av förlossning.
4 § En barnmorska är i sin yrkesutövning underställd socialstyrelsens
inseende och skyldig att följa vad styrelsen föreskriver. Barnmorskan
skall skyndsamt inkomma med de upplysningar, förklaringar eller
underrättelser som styrelsen begär.
Den omedelbara tillsynen över en barnmorska som är verksam i öppen
vård åligger den läkare som sjukvårdsstyrelsen bestämmer.
För en barnmorska som är verksam i sluten vård finns särskilda be
stämmelser om förmanskap m.m. Förordning (1981:620).
5 § En barnmorska som avser att på en ort inom riket enskilt utöva
barnmorskeyrket skall senast två veckor efter det att verksamheten
påbörjades skriftligen anmäla detta till socialstyrelsen. Om
barnmorskan upphör med sin verksamhet, skall även detta skriftligen
anmälas till socialstyrelsen. Förordning (1981:620).
6 § Barnmorskas verksamhet omfattar huvudsakligen vården av den friska
havande kvinnan, innefattande mödraundervisning och annan förberedelse
för förlossning, den normala förlossningen med erforderlig
smärtlindring, den omedelbara eftervården ävensom vården av det friska
barnet under i regel de första tio dagarna efter förlossningen.
Barnmorska, som erhållit utbildning härför, må meddela råd och
behandling med avseende på antikonception och preventivmedel.
Vid oregelbundenheter eller sjukdomstillstånd hos barnaföderska eller
hennes barn må barnmorska biträda, förutom i nödfall, endast efter
läkares anvisning.
Barnmorska, som avser att biträda vid förlossning som är planerad att
äga rum i hemmet, skall i förväg förvissa sig om att läkare kan
medverka om så skulle visa sig erforderligt.
Under utövandet av sitt yrke skall barnmorska iakttaga omsorg och
samvetsgrannhet samt efterkomma de anvisningar, som utfärdats till
hennes efterrättelse. Förordning (1975:109).
7 § Barnmorska skall verka för att havande kvinna och nyfött barn
ställas under uppsikt av mödra- och barnhälsovården eller på annat
sätt erhålla motsvarande vård. Förordning (1975:109).
8 § Förlossningsoperation må barnmorska utföra endast efter uppdrag
av läkare eller i fall där sådant uppdrag ej kan avvaktas. Hon må dock
icke utföra annan förlossningsoperation än sådan som utföres med
händerna eller som avser lågt stående fosterhuvuds utdragning med tång
eller sugklocka. Operation med sugklocka må utföras av barnmorska
endast å sjukhus. Förordning (1975:109).
9 § I sin yrkesutövning må barnmorska använda eller utdela läkemedel
enligt bestämmelser som socialstyrelsen meddelar.
Barnmorska skall på betryggande sätt förvara läkemedel som hon
omhänderhar. Förordning (1977:1043).
10 § har upphävts genom förordning (1985:799).
11 § Av 24 § andra stycket andra meningen folkbokföringslagen (1991:481)
framgår att barnmorska i vissa fall skall göra anmälan till
skattemyndigheten om barns födelse. Förordning (1991:759).
12 § Barnmorska åligger att, då hon i sin verksamhet erhållit kännedom
om förhållande, som bör föranleda socialnämnds ingripande,
ofördröjligen göra anmälan därom hos nämnden.
Då barnmorska eljest i sin verksamhet finner någon vara i behov av
hjälp, som det ankommer på myndighet att lämna, bör hon hos
vederbörande myndighet göra anmälan därom. Förordning (1981:752).
13 § har upphävts genom förordning (1975:109).
14 § Barnmorska har att följa utvecklingen inom obstetrisk och
gynekologisk vård och söka göra sig förtrogen med nya rön av betydelse
för hennes yrkesutövning. Förordning (1975:109).
15 § har upphävts genom kungörelse (1972:773).
16 § Om intyg för utfående av föräldrapenning finnas särskilda
bestämmelser. Förordning (1975:109).
17 § har upphävts genom förordning (1975:109).
18 § Socialstyrelsen äger utfärda de ytterligare föreskrifter rörande
barnmorskas verksamhet, som må finnas erforderliga. Kungörelse
(1972:773).
19 § har upphävts genom kungörelse (1963:349).
20 § har upphävts genom kungörelse (1963:349).
21 § har upphävts genom kungörelse (1963:349).
22 § har upphävts genom kungörelse (1963:349).
23 § har upphävts genom kungörelse (1963:349).
24 § har upphävts genom kungörelse (1963:349).
25 § har upphävts genom kungörelse (1963:349).
26 § har upphävts genom kungörelse (1963:349).
27 § har upphävts genom kungörelse (1963:349).
Ansvarsbestämmelser m.m.
28 § Gör en barnmorska i öppen vård sig skyldig till fel eller
försummelse i sin yrkesutövning, skall barnmorskans närmaste förman
anmäla förhållandet till socialstyrelsen. Förordning (1981:620).
29 § har upphävts genom förordning (1980:501).
30 § har upphävts genom förordning (1975:756).
31 § har upphävts genom förordning (1975:109).
32 § har upphävts genom förordning (1975:109). | null | null |
1955:629 | null | 1,955 | null | 1955:229 | null |
1955:630 | Kungörelse (1955:630) med närmare föreskrifter om inskrivningsbok för luftfartyg, m.m. | 1,955 | Om dagbok
1 § Dagboken över inskrivningsärenden rörande luftfartyg skall föras i
överensstämmelse härvid fogade formulär A.
2 § I dagboken upptagas ärendena efter hand som de inkomma. Ärendena
numreras i löpande följd för kalenderår. Dagboksnummer jämte årtal
åsättas ingivna handlingar.
För varje inskrivningsdag, varå ärende förekommer, skall
inskrivningsdomaren med sin namnunderskrift bestyrka vad som införts i
dagboken.
3 § Beträffande införingarna i nedannämnda kolumner skall följande
särskilt iakttagas:
Kol. 3. I denna kolumn angivas samtliga av den sökta åtgärden berörda
luftfartyg.
Kol. 5. I denna kolumn antecknas dag och årtal för handlingens utgivande
eller, i fråga om inteckningshandling, dag, årtal och nummer i dagboken,
då inteckning beviljats.
Kol. 6. Är fråga om åtgärd med avseende å beviljad inteckning, införes i
denna kolumn ordet inteckning.
Kol. 7. Denna kolumn ifylles endast i ärenden, där stämpelavgift utgår.
Kol. 8. Sökas samtidigt flera inteckningar i samma luftfartyg att gälla
med olika förmånsrätt, angives det i denna kolumn.
Kol. 12. I denna kolumn antecknas, bland annat, då ingiven handling
återlämnas till sökanden utan att beslut i ärendet meddelas.
4 § Anteckningar i dagboken må icke överstrykas eller ändras, sedan
expedition i ärendet utlämnats. Upptäckes felskrivning, skall anteckning
om felskrivningen göras i anmärkningskolumnen och till riktigheten
vitsordas av inskrivningsdomaren.
Om inskrivningsbok
5 § Inskrivningsboken för luftfartyg skall inrättas enligt
lösbladssystem och vara försedd med låsinrättning. Nyckel till boken
skall förvaras under lås på inskrivningsdomarens ansvar.
6 § I inskrivningsboken skall göras särskilt upplägg för varje
luftfartyg, beträffande vilket inskrivningsärende förekommer.
Uppläggen ordnas i bokstavsföljd enligt fartygens nationalitets- och
registreringsbeteckningar.
7 § Till varje upplägg anslås två blad. Det ena bladet skall omfatta en
avdelning för anteckningar om luftfartyget (fartygsspalt) samt en
avdelning för anteckningar och anmärkningar rörande äganderätten till
fartyget (ägarespalt), medan det andra bladet skall utgöra en avdelning
för inteckningar samt övriga anteckningar och anmärkningar
(inteckningsspalt).
Till blad i inskrivningsboken skola användas blanketter i
överensstämmelse med härvid fogade formulär B och C.
8 § För varje upplägg numreras bladen särskilt. Fortsättningsblad till
ägarespalten erhåller dock det första bladets nummer med tillägg av
bokstav ur lilla alfabetet. Å sådant fortsättningsblad överkorsas
fartygsspalten.
Å varje sida skall genom angivande av luftfartygets nationalitets- och
registreringsbeteckning utmärkas, till vilket upplägg sidan hör.
9 § I fartygsspalten skall införas:
1. luftfartygets nationalitets- och registreringsbeteckning;
2. luftfartygets tillverkare och tillverkarens typbeteckning;
3. luftfartygets tillverkningsnummer;
4. anteckning att luftfartyget avförts ur luftfartygsregistret; samt
5. anteckning som avses i 43 § lagen om inskrivning av rätt till
luftfartyg.
10 § Vid införande i ägarespalten skall iakttagas:
1. att, när anteckning om äganderätt avser allenast viss lott i
luftfartyget, i anmärkningskolumnen skall antecknas lottens storlek och,
om fångesmannens åtkomst ej heller omfattar hela fartyget, dennes namn
jämte hänvisning till det rum, där hans äganderätt är antecknad; samt
2. att i anmärkningskolumnen vidare införes:
a. hänvisning till rum, där fång för ny ägare till luftfartyget eller
lott däri antecknats, i senare fallet jämte uppgift om lottens storlek;
b. anmärkning som avses i 39 § andra stycket lagen om inskrivning av
rätt till luftfartyg;
c. anteckning om väckt talan enligt 40 § första stycket lagen om
inskrivning av rätt till luftfartyg samt om utgången av sådan talan;
d. vad i övrigt finnes nödigt att anteckna och ej hör till annan kolumn.
11 § Vid införande i inteckningsspalten iakttages:
1. att i kolumnen rörande ansöknings innehåll upptagas: belopp av
fordran med utfäst ränta, den som utgivit handling varå ansökningen
grundas, dag för utgivandet samt den till vilken handlingen är ställd,
dock att, där inteckningsansökningen avser flera luftfartyg, vad nu är
sagt skall gälla allenast upplägget för ett av fartygen (huvudupplägg),
medan å uppläggen för de övriga fartygen allenast antecknas beloppet av
förskriven fordran, varför inteckning sökes (hänvisningsupplägg);
2. att, där inteckningsansökning avser flera luftfartyg, i
anmärkningskolumnen för det fartyg, beträffande vilket huvudupplägget
göres, angivas de fartyg som avses med ansökningen, medan i
anmärkningskolumnen för övriga fartyg endast lämnas hänvisning till
huvuduppläggets rum;
3. att, där anteckning avser åtgärd beträffande tidigare beviljad
inteckning i flera luftfartyg, anteckningen införes allenast i
huvuduppläggets anmärkningskolumn, dock att dödning av inteckning alltid
skall angivas i dödningskolumnen för fartyg, beträffande vilket
inteckningen dödats;
4. att, där ansökningen eljest avser ärende som rör flera luftfartyg
samt huvudupplägg och hänvisningupplägg icke lämpligen böra upprättas,
de av ärendet berörda fartygen skola angivas i anmärkningskolumnen för
varje fartyg;
5. att, där inteckningsansökningen förutom luftfartyg avser jämväl till
sådant fartyg hörande reservdelar, detta förhållande tillika med uppgift
å plats där reservdelarna finnas upplagda skall angivas i uppläggets
eller, vid ansökan om inteckning i flera luftfartyg, huvuduppläggets
anmärkningskolumn;
6. att, där inteckning jämlikt 7 § tredje stycket lagen i anledning av
Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt
erkännande av rätt till luftfartyg åtnjuter särskild förmånsrätt, detta
skall angivas i anmärkningskolumnen;
7. att, då ansökan om inteckning avslagits eller förklarats vilande
eller ärende uppskjutits, beslutet skall upptagas i anmärkningskolumnen;
8. att vid anmälan, att tidigare antecknat innehav av
inteckningshandling upphört, anteckning härom införes i den för
inteckningshavarens namn och adress avsedda kolumnen;
9. att anmälan om anspråk på luftpanträtt i fartyget, förenad med
fordran å bärgarlön eller å ersättning för särskilda kostnader, som
varit oundgängliga för bevarande av fartyget, antecknas i
anmärkningskolumnen, varvid särskilt skola angivas borgenärens namn och
adress, fordringens belopp samt dagen då åtgärderna för bärgningen eller
bevarandet avslutades; antecknas anmälningen senare än tre månader efter
sistnämnda dag, skall tillika angivas dagen då anmälningen inkom till
inskrivningsdomaren; ogillas anspråk eller fordran varom nu är fråga
genom laga kraft ägande dom eller beslut eller upphör sådan fordran
eljest att gälla, skall det antecknas i samma kolumn;
10. att i anmärkningskolumnen därjämte upptagas:
a. nedsättning eller förändring av inteckning;
b. utbyte av inteckningshandlingar;
c. avskrivning å inteckningshandling enligt 29 § lagen om inskrivning av
rätt till luftfartyg;
d. anteckning att inskrivning är till viss del utan verkan;
e. anteckning om uppvisande, som avses i 48 § tredje stycket lagen om
inskrivning av rätt till luftfartyg, samt om avförande, varom förmäles i
24 § samma lag;
f. anteckning som avses i 8 § andra stycket lagen i anledning av
Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt
erkännande av rätt till luftfartyg samt anmärkning enligt första stycket
av samma paragraf;
g. anteckning att luftfartyget eller lott däri eller till fartyget
hörande intecknade reservdelar utmätts eller att jämlikt 8 kap. 8 §
konkurslagen (1987:672) äskats att fartyget eller intecknade reservdelar
därtill må utmätningsvis säljas, med uppgift, där utmätning skett, å
dagen för utmätningen ävensom, då utmätning skett för fordran som icke
är intecknad eller förenad med luftpanträtt, å utmätningssökandens namn
och adress samt fordringens belopp;
h. anteckning om förhållande, som jämlikt 12 § konkursförordningen
(1987:916) skall antecknas i inskrivningsboken;
i. anteckning om anförda besvär samt om beslut som av
inskrivningsdomaren eller högre rätt meddelas i anledning av besvären;
j. vad i övrigt finnes nödigt att anteckna och ej hör till annan kolumn;
11. att i dödningskolumnen jämväl införes dag, då anteckning skett
därom, att inteckning är helt utan verkan eller avförts ur
inskrivningsboken, att under 9 omförmäld fordran å bärgarlön eller
ersättning eller anspråk på luftpanträtt för sådan fordran ogillats
genom laga kraft ägande dom eller beslut eller att sådan fordran eljest
upphört att gälla, att konkurs eller exekutiv åtgärd vunnit sin
avslutning eller att fråga om sådan åtgärd förfallit;
12. att, sedan i något rum anteckning gjorts om inteckningshandlings
utbyte mot flera nya sådana, vidare till samma rum hörande anteckning
skall göras för ny handling i nytt rum och hänvisning meddelas från det
ena rummet till det andra;
13. att, då anteckning göres om avbetalning å intecknat belopp, anmärkes
att avskrivningen icke medför minskning i det belopp, för vilket
luftfartyget häftar på grund av inteckningen; samt
14. att, då inteckning meddelats å avskrivet belopp, anmärkning härom
skall göras i det rum, där avskrivningen antecknats, men den meddelade
inteckningen inskrivas i nytt rum och hänvisning göras från det ena
rummet till det andra. Förordning (1987:920).
12 § Varje ärende, som hör till ägare- eller inteckningsspalten, skall
införas i den ordning det inkommit till inskrivningsdomaren; dock att
ärende, som rör en förut på upplägget gjord inskrivning eller
anteckning, införes i dess rum eller, då detta är fullskrivet, i ett
följande rum, som genom hänvisning i vartdera rummet angives utgöra
fortsättning av det förra.
Då införing sker i sista rummet å ett blad, skall fortsättningsblad
omedelbart insättas och hänvisning göras från det ena bladet till det
andra.
13 § Fullskrivet blad, som ej upptager gällande inteckning eller
anteckning, så ock blad, som i följd av slitning eller eljest tarvar
omskrivning, skall uttagas ur inskrivningsboken. Har luftfartyg avförts
ur luftfartygsregistret, må samtliga till upplägget i inskrivningsboken
hörande blad uttagas. Huvudupplägg må dock icke uttagas ur
inskrivningsboken före därtill hörande hänvisningsupplägg.
Uttagna blad skola ordnas enligt de för inskrivningsboken stadgade
grunderna och av inskrivningsdomaren förvaras på lämpligt sätt.
Då blad efter omskrivning ersättes av nytt, skall inskrivningsdomaren
med sin namnunderskrift bestyrka omskrivningens riktighet.
14 § Å varje upplägg skall i fartygsspalten antecknas, av vilka blad
upplägget består. I samma spalt skall anteckning ske om blad som
uttagits ur inskrivningsboken.
15 § Vad i 4 § föreskrivits i fråga om dagboken skall äga tillämpning
jämväl beträffande inskrivningsboken.
Om akter
16 § Akter för tillvaratagande av handlingar och utredning i
inskrivningsärenden rörande luftfartyg skola inrättas för varje fartyg,
beträffande vilket upplägg göres i inskrivningsboken för luftfartyg.
Om gravationsbevis
17 § Gravationsbevis rörande luftfartyg skall upptaga fartygets
nationalitets- och registreringsbeteckning ävensom, där sådant framgår
av inskrivningsboken, ägarens namn och adress samt dagen, då hans
äganderätt antecknades.
Har anteckning som avses i 43 § lagen om inskrivning av rätt till
luftfartyg gjorts, varde ock det angivet i beviset.
18 § I gravationsbevis rörande luftfartyg skall anmärkas:
1. inteckningar som besvära fartyget med angivande av skedda
förändringar ävensom, i förekommande fall, uppvisande som avses i 48 §
tredje stycket lagen om inskrivning av rätt till luftfartyg; har
anteckning gjorts om avbetalning å intecknat belopp, skall i beviset
anmärkas att avskrivningen icke medför minskning i det belopp, för
vilket fartyget häftar på grund av inteckningen;
2. ansökningar om inteckning, som angå fartyget och ej veterligen
förfallit eller avslagits genom beslut som äger laga kraft;
3. anmälningar om anspråk på luftpanträtt i fartyget, förenad med
fordran å bärgarlön eller å ersättning för särskilda kostnader, som
varit oundgängliga för fartygets bevarande, med angivande av vad som
ytterligare antecknats rörande det sålunda anmälda;
4. förhållande som angår fartyget och som jämlikt 41 § första stycket
lagen om inskrivning av rätt till luftfartyg eller 12 §
konkursförordningen (1987:916) antecknats i inskrivningsboken; samt
5. talan som avses i 40 § första stycket lagen om inskrivning av rätt
till luftfartyg, där anteckning om sådan talan skett i
inskrivningsboken.
Förhållande varom sägs under 4 skall, ändå att anteckning i
inskrivningsboken ännu ej skett, anmärkas i gravationsbevis eller
beaktas vid bevisets utfärdande, då konkurs inträffat, så snart
bouppteckningen eller anmälan om konkursen inkommit, och i övriga fall,
så snart bevis eller anmälan om förhållandet kommit inskrivningsdomaren
tillhanda.
Anteckning som avses under 3, 4 eller 5 skall icke upptagas i
gravationsbevis, där det finnes uppenbart att den ej vidare är av
betydelse.
Omfattar gravationsbevis allenast viss tid, skall däri anmärkas vad
under samma tid förekommit eller i avseende å tidigare förhållande
inträffat av beskaffenhet att efter vad ovan sägs böra införas i
gravationsbevis; dock vare, där under den tid flera, var efter annan,
antecknats såsom ägare till fartyget, ej erforderligt att i sådant
hänseende i beviset upptaga annan än den, som senast antecknats som
ägare, och tiden då det skett. Förordning (1987:920).
19 § Gravationsbevis skall rörande däri upptagen inteckning innehålla de
uppgifter som omförmälas i 11 § 1, 2, 5 och 6, ävensom namn och adress å
den, vilken senast blivit antecknad såsom innehavare av
inteckningshandlingen, samt dag då sådan anteckning skett.
20 § Omfattar inteckning i luftfartyg jämväl reservdelar till sådant
fartyg, skall när så påfordras särskilt gravationsbevis utfärdas rörande
reservdelarna; och skall därvid vad i 17-19 §§ stadgas gälla i
tillämpliga delar.
21 § Gravationsbevis skall innehålla uppgift att i beviset ej har
utelämnats något förhållande av beskaffenhet att böra anmärkas i
beviset.
Gravationsbevis skall undertecknas av den som svarar för bevisets
riktighet.
Består bevis av två eller flera blad, dateras och undertecknas varje
blad. Sidorna numreras i följd för hela beviset. På bevisets sista sida
skall före underskriften lämnas uppgift om det antal sidor som beviset
omfattar. Kungörelse (1973:824).
Om renovation
22 § Inom sex veckor efter utgången av närmast föregående kvartal skall
till riksarkivet sändas avskrift av vad som under kvartalet införts i
dagboken samt avskrift av handling på grund av vilken inteckning sökts.
Kungörelse (1971:715).
Om inskrivningsdag
23 § Inskrivningsdag hålls varje onsdag eller, om en helgdag
infaller då, nästa helgfria dag eller, om denna dag är en lördag,
närmaste helgfria dag därefter julafton och nyårsafton anses lika med
helgdag.
Inskrivningsdagen avslutas klockan tolv.
På tingsrättens och inskrivningsmyndighetens kansli skall det finnas
anslag med uppgift om när inskrivningsdag hålls. Förordning (1995:498). | null | null |
1955:631 | Kungörelse (1955:631) angående skyldighet i vissa fall att införskaffa gravationsbevis rörande fartyg eller luftfartyg | 1,955 | Föres talan angående förverkande av fartyg av sådan storlek, att
inteckning däri må meddelas, eller av luftfartyg som blivit infört i
luftfartygsregistret, skall den som anställt åtalet ofördröjligen
begära gravationsbevis rörande fartyget eller luftfartyget hos
inskrivningsdomaren vid Stockholms rådhusrätt.
Är fråga om luftfartyg, registrerat i stat som biträtt den i Genéve
den 19 juni 1948 avslutade konventionen rörande internationellt
erkännande av rätt till luftfartyg, skall gravationsbevis begäras hos
den utländska myndighet som för inskrivningsboken för luftfartyget. | null | null |
1955:651 | Kungörelse (1955:651) med föreskrifter jämlikt 12 § första stycket lagen den 17 juni 1955 (nr 469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m.m. | 1,955 | 1 § Vid tillämpning av lagen den 17 juni 1955 angående omreglering av
vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring
för olycksfall i arbete m.m. skall i fråga om avdrag från sjukpenning
eller livränta till den, som åtnjuter däremot svarande understöd, vad
som stadgas i 25 § lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om
yrkesskadeförsäkring äga motsvarande tillämpning. Är ersättningstagaren
tillförsäkrad rätt uppbära mot livränta svarande understöd och har
arbetsgivaren på grund härav jämlikt 15 § andra stycket lagen om
försäkring för olycksfall i arbete erhållit lindring i
försäkringsavgiften, skall så anses som om lindringen avsett
försäkringsavgiften för hela den omreglerade livräntan i den mån denna
täckes av understödet.
Avdrag för pension eller annat årligt understöd beräknas, där rätt till
understödet inträtt före utgången av år 1955, med hänsyn till
understödets storlek den 31 december 1955 och eljest med hänsyn till
understödets storlek vid den tidpunkt, då det börjar utgå.
2 § Avdrag, som avses i 1 §, må icke föranleda, att lägre ersättning
utbetalas till ersättningstagaren än som skulle hava tillkommit honom,
om de för honom vid utgången av år 1955 gällande grunderna för beräkning
av ersättningen och avdrag för däremot svarande understöd alltjämt ägt
giltighet.
3 § Föranleder pension eller annat årligt understöd, som arbetsgivare
utgiver, avdrag från belopp, varmed livränta förhöjts genom
omregleringen, äger arbetsgivaren utfå vad sålunda avdragits. | null | null |
1955:652 | null | 1,955 | null | 1938:279 | null |
1955:671 | Kungörelse (1955:671) om skyldighet i vissa fall att avlämna kontrolluppgifter för inkomsttaxeringen | 1,955 | 1 § Den som bedrivit verksamhet, vari ingått inköp av jordbruks- eller
trädgårdsprodukter eller husdjur eller från husdjur erhållna produkter,
skall lämna kontrolluppgift för inkomsttaxeringen rörande den, från
vilken han inköpt spannmål, frövaror, oljeväxter, sockerbetor, potatis,
slakt- och livdjur samt mjölk och produkter därav. Uppgiften skall avse
det vederlag som utgetts i pengar, naturaprodukter eller annat.
Uppgift behövs dock inte när fråga är om vederlag som gottgjorts
bokföringsskyldig näringsidkare för annat än slakt- eller livdjur eller
som utgetts kontant vid inköp från torgstånd eller liknande
försäljningsställe. Inte heller föreligger uppgiftsskyldighet i fråga om
vederlag som utgetts av Försvarsmakten vid inköp i samband med
övningar på annan ort än den vanliga förläggningsorten.
Förordning (1994:184).
2 § Näringsidkare, som i sin näringsverksamhet förvärvat avverkningsrätt
eller inköpt virke eller andra skogseffekter, skall beträffande envar
som ägt eller brukat fastighet, från vilken upplåtelse av
avverkningsrätt eller försäljning av skogseffekter till näringsidkaren
ägt rum, lämna kontrolluppgift för inkomsttaxeringen dels rörande
vederlag, som utgetts eller gottgjorts, dels rörande vederlag som enligt
avtal skall utges under senare år.
Uppgift behövs dock inte, när fråga är om vederlag för avverkningsrätt,
som upplåtits från allmän skog, eller för virke eller andra
skogseffekter, som härrör från sådan skog. Förordning (1990:1246).
3 § har upphävts genom förordning (1979:495).
4 § Uppgiftsskyldighet enligt denna kungörelse föreligger inte, om
vederlag eller ersättning, som utgetts till, gottgjorts eller utfästs
till samme mottagare, inte uppgår till 200 kronor för helt år.
Förordning (1990:1246).
5 § Kontrolluppgift skall lämnas efter föreläggande och avse
nästföregående kalenderår. Kontrolluppgift enligt 1 § avseende inköp av
slakt- eller livdjur skall dock lämnas varje år utan föreläggande. Om
det är förenat med synnerliga svårigheter att lämna kontrolluppgift, får
skattemyndigheten på ansökan av den uppgiftsskyldige medge att uppgiften
lämnas först efter föreläggande.
Bestämmelerna i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter om kontrolluppgifter gäller för kontrolluppgifter
enligt denna kungörelse. Förordning (1990:1246). | null | null |
1955:674 | Kungörelse (1955:674) om överflyttande å Sjöfartsverket av de uppgifter, som tillkomma lotsverket och sjökarteverket, ävensom av vissa uppgifter, som tillkomma kommerskollegium samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen | 1,955 | 1 § Vad av Kungl. Maj:t i gällande författningar eller genom
särskilda beslut stadgats rörande lotsstyrelsen, sjökarteverket eller
chefen för sjökarteverket skall i stället avse sjöfartsstyrelsen och
vad i sådan ordning föreskrivits beträffande lotsverket skall i
stället äga tillämpning å sjöfartsverket.
2 § De bestämmelser rörande kommerskollegium, som meddelas i följande
författningar, skola i stället gälla sjöfartsstyrelsen, nämligen
1) kungörelsen den 27 september 1901 (nr 73) i fråga om sättet för
infordrande av avskrift ur fartygsregistret vid behandling av ärenden
rörande inteckning i fartyg;
2) förordningen den 4 december 1903 (nr 129) angående pass- och
nationalitetshandlingar för svenska, till orter utom Sverige gående
fartyg;
3) förordningen den 31 december 1917 (nr 932) angående läkarintyg
för sjöfolk;
4) förordningen den 30 september 1921 (nr 623) angående
tjänstgöringsbetyg för sjöfolk;
5) kungörelsen den 16 oktober 1925 (nr 435) angående spisordning för
besättningar å svenska handelsfartyg;
6) förordningen den 20 maj 1927 (nr 184) angående fartygs byggnad
och utrustning;
7) kungörelsen den 7 oktober 1927 (nr 393) angående handläggning av
ansökningar om tillstånd för vissa utländska fartyg att lossa från
utlandet medförd last å annan ort vid flod, kanal eller insjö än
stapelstad;
8) förordningen den 9 december 1932 (nr 570) angående vissa
säkerhetsåtgärder vid nyttjande av fartyg (nyttjandeförordning);
9) kungörelsen den 3 februari 1933 (nr 27) angående signalbokstäver
för svenska fartyg;
10) skeppsklarerarförordningen den 4 maj 1934 (nr 119);
11) förordningen den 12 juni 1936 (nr 315) angående befäl å svenska
handelsfartyg m.m. (befälsförordning);
12) kungörelsen den 8 oktober 1937 (nr 815) om skyddsåtgärder, som vid
lastning och lossning av fartyg ankomma på befälhavaren m.fl.;
13) kungörelsen den 19 maj 1939 (nr 184) angående allmänna villkor och
bestämmelser för lån ur statens lånefond för den mindre skeppsfarten;
14) kungörelsen den 9 juni 1939 (nr 306) angående sjömanshusen i riket
samt sjömäns på- och avmönstring m.m.;
15) instruktionen den 23 april 1948 (nr 213) för statens
skeppsprovningsanstalt;
16) kungörelsen den 5 november 1948 (nr 687) med närmare
föreskrifter rörande tillämpningen av sjöarbetstidslagen;
17) kungörelsen den 21 april 1950 (nr 152) om fastställelse av hamn-
och grundpenningtaxor samt taxor å sluss-, kanal- och andra
farledsavgifter;
18) kungörelsen den 21 april 1950 (nr 153) med vissa
tillämpningsföreskrifter till förordningen den 8 maj 1874 (nr 26 s.11)
angående hamnordningar och andra ordningsföreskrifter för allmänna
hamnarna i riket;
19) kungörelsen den 9 mars 1951 (nr 99) angående vissa undantag från
behörighetsbestämmelserna i befälsförordningen den 12 juni 1936 (nr
315) m.m.;
20) kungörelsen den 30 juni 1952 (nr 581) med vissa föreskrifter
angående räddning ur sjönöd och avvärjande av sjötrafiken hotande fara
m.m. (sjönödskungörelse);
21) kungörelsen den 30 december 1952 (nr 818) angående bostäder m.m. å
fartyg för ombord anställda;
22) kungörelsen den 24 april 1953 (nr 222) om sanitär kontroll över
den internationella trafiken (karantänskungörelse);
23) stadgan den 23 juli 1953 (nr 574) för sjöbefälsskolorna i riket;
24) Har upphävts genom förordning (2003:177).
25) kungörelsen den 30 juni 1954 (nr 554) angående befrielse för vissa
turistfartyg från mätningsskyldighet, m.m.;
26) kungörelsen den 30 juni 1954 (nr 555) angående mätbrev för fart
genom Suezkanalen;
27) kungörelsen den 30 juni 1954 (nr 556) angående mätbrev för fart
genom Panamakanalen; samt
28) kungörelsen den 8 oktober 1954 (nr 631) angående anmälan om
yrkesskada.
Förordning (2003:177).
3 § Har upphävts genom kungörelse (1969:315). | null | null |
1955:690 | Kungörelse (1955:690) angående emblem och standert för Sjöfartsverket | 1,955 | Kungl. Maj:t har funnit gott att för sjöfartsverket fastställa
dels emblem, att utgöra sjöfartsverkets igenkänningstecken å
tjänstefartyg, båtar och andra verkets tillhörigheter, vilka befinnas
böra lämpligen förses med dylikt tecken, sålunda: ''Ett ankare med
vidfästat tåg och däröver en femuddig, strålande stjärna, allt av
guld, i ovalt eller runt, blått fält, omgivet av ett tåg av guld, hela
emblemet krönt med kunglig krona av guld med rött foder och blå
glob'';
dels ock standert, att föras å sjöfartsverkets tjänstefartyg och båtar
vid dessas användning för verkets räkning i annan tjänst än
lotsningstjänst, sålunda: ''I tvåtungad, blå duk med grunda flikar
samt övre och undre kanterna parallella ett ankare med vidfästat tåg
och däröver en femuddig, strålande stjärna, allt gult. | null | null |
1955:693 | Cirkulär (1955:693) till samtliga länsstyrelser angående utgallring av handlingar i prövningsnämndernas arkiv | 1,955 | Till prövningsnämnds arkiv hörande akter i sådana ärenden rörande
taxering, som avgjorts av prövningsnämnd efter den 30 juni 1955,
skola utgallras enligt samma grunder, som gälla för förstöring av
häremot svarande till ledning för taxering avlämnade deklarationer
eller andra upgifter. Har föreskrift lämnats att visst eller vissa års
deklarationer skola för framtiden bevaras, skall motsvarande gälla
beträffande akter som hänföra sig till ifrågavarande års
deklarationer.
Oaktat vad ovan sagts skola från gallring undantagas
dels akter i fastighetstaxeringsärenden, som avse rättsfrågor, samt
akter innefattande handlingar rörande i beskattningssyfte verkställda
särskilda jordvärderingsförrättningar
dels ock akter i ärenden, vilka i övrigt finnas böra undantagas från
gallring med hänsyn till ärendets betydelse från prejudikatsynpunkt
eller av andra särskilda skäl.
Akter, vilka enligt vad ovan stadgas äro undantagna från gallring,
skola före arkivering särskilt utmärkas, därest de icke förvaras för
sig.
Akter i ärenden rörande taxering, som avgjorts av prövningsnämnd efter
utgången av år 1902 men före den 1 juli 1955, skola, därest särskilda
omständigheter icke till annat föranleda, utgallras med motsvarande
tillämpning av här ovan lämna gallringsföreskrifter.
Bestämmelserna i detta cirkulär äga icke tillämpning med avseende å
mellankommunala prövningsnämndens arkiv. | null | null |
Subsets and Splits
No community queries yet
The top public SQL queries from the community will appear here once available.